Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.21 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 43181 501981 378346 2022-07-20T08:23:43Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude> <h2 align=center>L.<br/> SKATTEN PÅ SKÄRET.</h2> {{huvud|'''PÅ VÄG TILL HAVET.'''||<small>Fredag 7 oktober.</small>}} Allt ifrån början av höstresan hade vildgässen flugit rakt söderut, men när de lämnade Fryksdalen, slogo de in i en annan riktning och foro över västra Värmland och Dalsland bort mot Bohuslän. Det blev en munter resa. Gässlingarna voro nu så pass vana att flyga, att de inte mer klagade över trötthet, och pojken började återfå sitt goda humör. Han var glad, att han hade fått tala med en människa, för det hade muntrat upp honom, att hon hade sagt, att om han fortsatte på samma sätt som hittills att göra gott åt alla, som han råkade, så kunde det inte sluta illa för honom. Inte hade hon kunnat säga hur han skulle återfå sin rätta skapnad, men hon hade gett honom tillbaka en smula hopp och tillförsikt, och det var säkert detta, som gjorde, att han nu hade kunnat tänka ut hur han skulle avhålla den store vite från att resa hem. »Vet du, Mårten gåskarl,» sade han, bäst som de foro fram högt uppe i luften, »att det blir nog enformigt för oss att stanna hemma hela vintern, sedan vi har varit med om en sådan här resa. Jag sitter och tänker på att vi borde följa med vildgässen till utlandet.» — »Det kan väl aldrig vara ditt allvar!» sade gåskarlen och lät helt förskräckt, för sedan han nu hade visat, att han var i stånd att följa vildgässen ända till Lappland, var han alldeles nöjd att få komma tillbaka till gåskätten i Holger Nilssons kostall. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 84u9pfg3an7mmiiahr90xby1vgkkqvu 104 43182 501982 378347 2022-07-20T08:26:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|642|<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|}}</noinclude>Pojken satt tyst en stund och tittade ner på Värmland, där alla björkskogar och lövdungar och trädgårdar voro klädda i gula och röda höstfärger, och där de långa sjöarna lågo klarblåa mellan de gula stränderna. »Jag tror, att jag aldrig har sett jorden ligga så vacker under oss som i dag,» sade han. »Sjöarna är som blått siden och stränderna som breda guldband. Tycker du inte, att det vore skada, om vi skulle slå oss ner i Västra Vemmenhög och inte få se något mer av världen?» — »Jag tänkte, att du ville fara hem till far och mor och visa dem vad det har blivit för en duktig pojke av dig,» sade gåskarlen. Han hade hela sommaren gått och drömt om vilken stolt stund det skulle bli, när han fick slå ner på gårdsplanen framför Holger Nilssons stuga och visa Dunfin och de sex ungarna för gässen och hönsen och korna och katten och för mor Holger Nilsson själv, så att han var inte mycket glad åt pojkens förslag. Vildgässen gjorde flera långa raster under dagen. De råkade överallt på så präktiga stubbåkrar, att de knappt hade hjärta att fara ifrån dem, och de kommo inte in i Dalsland, förrän det led mot solnedgången. De ströko fram över nordvästra delen av landskapet, och där var det ännu grannare än i Värmland. Där fanns så fullt av sjöar, att landet gick fram mellan dem som smala, högkulliga bankar. Det var ingen passande mark för åkrar, men träden trivdes så mycket bättre, och de branta stränderna lågo som vackra parker. Det tycktes finnas något i luften eller i vattnet, som höll kvar solljuset, också sedan solen hade sjunkit ner bakom åsarna. Strimmor av guld lekte på de blanka, mörka vattenytorna, och över marken dallrade ett ljust, blekrött skimmer, varur gulvita björkar, klarröda aspar och rödgula rönnar stucko upp. »Tycker du inte själv, Mårten gåskarl, att det blir svårt att aldrig mer få se något så här grant?» sade pojken. — »Jag tycker bättre om att se de feta åkrarna på Söderslätt än de här magra bergbackarna,» svarade gåskarlen.<noinclude> <references/></noinclude> qv9gqu5xq1qxh51swc80yrhfbniym0k 104 43183 501984 378349 2022-07-20T08:35:53Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|644|<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|}}</noinclude>»Men det förstår du väl, att om du nödvändigt vill fortsätta resan, så kan jag inte skilja mig ifrån dig.» — »Det svaret trodde jag just att jag skulle få,» sade pojken, och det hördes på rösten, att han hade blivit befriad ifrån ett stort bekymmer. När de sedan reste över Bohuslän, såg pojken, att bergvidderna blevo mera sammanhängande, dalarna lågo som smala klyftor, nersprängda i berggrunden, och de långa sjöarna på deras botten voro så svarta, som om de hade kommit ur underjorden. Det var ett ståtligt landskap, detta också, och när pojken såg det än med en liten strimma av sol, än i skugga, tyckte han, att det var något vilt och eget över det. Han visste inte varav det kom sig, men han fick för sig, att här borde ha funnits starka och djärva kämpar förr i världen, och att de måtte ha upplevat många farliga och dristiga äventyr i de här hemlighetsfulla trakterna. Den gamla hågen att få vara med om märkvärdiga händelser vaknade hos honom. »Det vore nog möjligt, att jag skulle sakna att inte var eller varannan dag råka i livsfara,» tänkte han. »Det är bäst att vara nöjd med det, som är.» Han sade ingenting om detta till den store vite, för gässen flögo över Bohuslän med den största fart, som de kunde åstadkomma, och gåskarlen flämtade så, att han inte skulle ha orkat svara. Solen stod vid synranden och försvann stundom bakom en eller annan kulle, men vildgässen jagade framåt med sådan fart, att de om och omigen fingo syn på den. Äntligen sågo de i väster en blank strimma, som växte och blev bredare för varje vingslag de togo. Det var havet, som låg mjölkvitt och skiftade i rosenrött och himmelsblått, och när de svängde förbi strandklipporna, fingo de ånyo se solen, som hängde över det, stor och röd och färdig att dyka ner i vågorna. Men när pojken betraktade det fria, oändliga havet och den röda aftonsolen, som lyste med så milt sken, att<noinclude> <references/></noinclude> 46606ekw7vil7oko1ll28sqgc8iga51 104 43184 501985 378350 2022-07-20T08:39:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud||<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|645}}</noinclude>han vågade se in i den, kände han frid och trygghet intränga i själen. »Inte lönt att vara bedrövad, Nils Holgersson,» sade solen. »Världen är härlig att leva i både för små och för stora. Det är också en god sak att vara fri och sorglös och ha hela rymden öppen framför sig.» '''VILDGÄSSENS GÅVA.''' Vildgässen hade ställt sig att sova på ett litet skär utanför Fjällbacka. Men när det led mot midnatt och månen stod högt på himlen, skakade den gamla Akka sömnen ur ögonen och gick sedan omkring och väckte Yksi och Kaksi, Kolme och Neljä, Viisi och Kuusi. Allra sist stötte hon till Tummetott med näbben, så att han vaknade. »Vad står det på, mor Akka?» sade han och sprang upp helt förskräckt. — »Det är ingenting farligt,» svarade förargåsen, »det är bara så, att vi sju, som är gamla i flocken, vill fara ett stycke utåt havet nu i natt, och vi undrar om du har lust att följa med.» Pojken förstod nog, att Akka inte skulle ha gjort ett sådant förslag, om det inte hade varit något viktigt å färde, och han satte sig genast upp på hennes rygg. Flykten ställdes rakt västerut. Vildgässen foro först över ett band av stora och små öar, som lågo nära kusten, därpå över en bred sträcka öppet vatten och nådde sedan Väderöarnas stora ögrupp, som låg ytterst i havsbandet. Alla öarna voro låga och klippiga, och det syntes i månskenet, att de på västsidan voro blankslipade av vågorna. Några av dem voro rätt stora, och på dessa skymtade pojken ett par bostäder. Akka sökte upp ett av de minsta skären och slog ner där. Det bestod bara av en kullrig gråstenshäll, som mittöver hade en rätt bred rämna, där havet hade kastat in fin, vit sjösand och några snäckskal. När pojken steg ner från gåsryggen, såg han tätt bredvid sig något, som liknade en hög, spetsig sten. Men<noinclude> <references/> {{sidfot|<small>25. — <i>Nils Holgerssons resa.</i> II.</small>||}}</noinclude> inrj72qa671cafimk9048sppekso1mo 104 43185 501986 378351 2022-07-20T08:49:46Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|646|<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|}}</noinclude>nästan i detsamma märkte han, att det var en stor rovfågel, som hade valt skäret till natthärbärge. Och knappt hann han förvåna sig över vildgässen, som så oförsiktigt hade slagit ner bredvid en farlig fiende, förrän fågeln kom emot dem med ett långt hopp, och han kände igen Gorgo, örnen. Det märktes, att Akka och Gorgo hade stämt möte härute. Ingen av dem blev förvånad att se den andra. »Detta var väl gjort av dig, Gorgo,» sade Akka. »Inte vågade jag tro, att du skulle komma före oss till mötesplatsen. Har du varit här länge?» — »Jag kom hit denna kväll,» svarade Gorgo. »Men jag är rädd, att jag inte kan vänta beröm för annat än detta, att jag har passat väl på er. Det har gått illa med ärendet, som ni gav mig att utföra.» — »Jag är säker, Gorgo, att du har gjort mera gagn, än du vill låta påskina,» sade Akka. »Men innan du berättar vad som har hänt dig på resan, ska jag be Tummetott hjälpa mig att finna reda på något, som tör ligga gömt här på skäret.» Pojken hade stått och betraktat ett par granna snäckskal, men då Akka nämnde hans namn, såg han upp. »Du har väl undrat, Tummetott, varför vi har vikit av från rätta kosan och farit hit till Västerhavet,» sade Akka. — »Jag tyckte nog, att det var besynnerligt,» svarade pojken. »Men jag visste ju, att ni brukar ha goda skäl för vad ni gör.» —»Du har en god tro om mig,» sade Akka, »men jag är nästan rädd, att du nu förlorar den, för det är mycket troligt, att vi har fått göra denna resan förgäves.» »Det hände för många år sedan,» fortfor Akka, »att jag och ett par till av dem, som nu är gamla i flocken, hade råkat ut för storm under en vårflyttning och blivit kastade ända bort till de här skären. När vi såg, att det inte fanns annat än strandlöst hav framför oss, fruktade vi att bli drivna så långt ut, att vi aldrig skulle hitta tillbaka till land, och lade oss därför ner på vågorna. Stormen tvang oss att stanna kvar mellan dessa arma klipporna i flera dar. Vi<noinclude> <references/></noinclude> cmi7kmi4ccjbt6eusd1gt0cz2zw8wdx 104 43186 501987 378353 2022-07-20T08:52:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud||<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|647}}</noinclude>led svårt av hunger, och en gång gick vi opp i rämnan här på skäret och sökte efter mat. Vi fann inte ett enda strå, men vi såg, att några påsar, som var väl tillbundna, stod halvt begravna i sanden. Vi hoppades, att det skulle finnas säd i påsarna, och ryckte och slet i dem, tills vi fick sönder tyget, men då rullade det inte ut sädeskorn, utan blanka guldstycken. För sådana hade vi vildgäss ingen användning, och vi lämnade dem, där de var. Inte på alla dessa år har vi tänkt på fyndet, men i höst har det inträffat något, som gör, att vi önskar oss guld. Vi vet nog, att det är föga troligt, att skatten ligger kvar här, men vi har ändå farit hit för att be dig ta reda på hur saken förhåller sig.» Pojken hoppade ner i klyftan, tog ett musselskal i vardera handen och började kasta undan sanden. Han fann inga påsar, men när han hade grävt ett rätt djupt hål, hörde han ett klingande av metall och såg, att han hade träffat på ett guldmynt. Han trevade med händerna på marken, kände, att det låg många runda myntstycken i sanden, och skyndade upp till Akka. »Påsarna har multnat och fallit sönder,» sade han, »så att pengarna ligger strödda i sanden, men jag tror, att allt guldet finns kvar.» — »Det är bra,» sade Akka. »Fyll nu igen hålet, och lägg sanden till rätta, så att ingen ser, att den har varit rubbad!» Pojken fullgjorde uppdraget, men när han nu kom upp på klippan, blev han förvånad att se, att Akka hade ställt sig i spetsen för de sex vildgässen, och att de alla gingo honom till mötes med stor högtidlighet. När de stannade framför honom, nego de många gånger med halsarna och sågo så viktiga ut, att han måste ta av sig luvan och buga sig för dem. »Det är så,» sade Akka, »att vi, som är gamla, har sagt till varandra, att om du, Tummetott, hade varit i tjänst hos människor och gjort dem lika mycket gott, som du har gjort oss, så skulle de väl inte skiljas ifrån dig utan att ge dig en bra lön.» — »Det är inte jag, som har<noinclude> <references/></noinclude> sm43eeeejgabuwaq96m9u0v6iramtcd 104 43187 501988 378354 2022-07-20T08:54:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|648|<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|}}</noinclude>hjälpt er, utan det är ni, som har tagit vård om mig,» sade pojken. — »Vi tyckte också,» fortfor Akka, »att då en människa har följt med oss på hela resan, skulle hon väl inte gå ifrån oss lika fattig, som hon kom till oss.» — »Jag vet, att det, som jag har fått lära i år hos er, är mera värt än gods och guld,» sade pojken. »När de här guldmynten ligger kvar i klyftan ännu efter så många år, är det väl säkert, att det inte finns någon ägare till dem,» sade förargåsen, »och jag tycker, att du kan ta vara på dem.» — »Var det inte ni själva, som behövde skatten?» frågade pojken. — »Jo, vi behövde den för att kunna ge dig sådan lön, att din far och mor ska tycka, att du har tjänat som gåsapåg hos hederligt herrskap.» Pojken vände sig nu halvt om, kastade en blick utåt havet och såg därpå Akka rätt in i de blanka ögonen. »Jag tycker, att det är märkvärdigt, mor Akka, att ni avskedar mig ur tjänsten och ger mig min lön, innan jag har sagt opp mig,» sade han. — »Så länge som vi vildgäss dröjer i Sverige, vill jag väl tro, att du stannar hos oss,» sade Akka. »Men jag önskade visa dig var skatten fanns, nu då vi kunde komma till den utan att göra en alltför stor omväg.» — »Det är ändå, som jag säger, att ni vill skilja mig från er, förrän jag själv har lust,» sade Tummetott. »Efter en så god tid, som vi har haft tillsammans, tycker jag, att det inte vore för mycket, att jag också finge fara med er till utlandet.» När pojken sade detta, sträckte Akka och de andra vildgässen sina långa halsar rätt upp och stodo en stund och sögo in luft med halvöppna näbbar. »Detta är något, som jag inte har tänkt på,» sade Akka, när hon hade sansat sig. »Men innan du beslutar dig för att följa oss, är det bäst, att vi får höra vad Gorgo har att förtälja. Du må veta, att när vi lämnade Lappland, kom Gorgo och jag överens, att han skulle fara till ditt hem i Skåne och söka att utverka bättre villkor för dig.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8dvrs5igkg36wb458qs9p6fnf4hjmod 104 43188 501989 378355 2022-07-20T09:06:39Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud||<small>SKATTEN PÅ SKÄRET</small>|649}}</noinclude>»Ja, det är sant,» sade Gorgo. »Men, som jag redan har sagt dig, har jag inte haft lycka med mig. Jag letade snart nog reda på Holger Nilssons torp, och när jag hade svävat fram och tillbaka över gården ett par timmar, fick jag syn på tomten, som kom smygande mellan husen. Jag kastade mig genast över honom och for bort med honom till en åker, för att vi skulle få talas vid ostörda. Jag sade, att jag var skickad av Akka från Kebnekajse för att fråga om han inte kunde ge Nils Holgersson bättre villkor. ’Det önskar jag att jag kunde,’ svarade han, ’för jag har hört, att han har skickat sig väl under resan. Men det står inte i min makt.’ Då blev jag ond och sade, att jag inte skulle hålla mig för god att hacka ut hans ögon, om han inte gav med sig. ’Du kan göra med mig, vad du vill,’ sade han. ’Med Nils Holgersson blir det ändå så, som jag har sagt. Men du kan hälsa honom, att han gjorde väl, om han snart komme hem med sin gås, för det står illa till här på torpet. Holger Nilsson har måst betala en borgen för sin bror, som han hade en så stor tillit till. En häst har han köpt för lånta pengar, men hästen blev halt, första dagen han körde honom, och sedan dess har han ingen nytta haft av honom. Ja, säg Nils Holgersson, att föräldrarna redan har måst sälja två kor, och att de blir tvungna att gå ifrån torpet, om de inte får hjälp från något håll!’» När pojken hörde detta, drog han samman ögonbrynen, och händerna knöto sig så, att knogarna vitnade. »Det är grymt av tomten,» sade han, »att han har satt ett sådant villkor för mig, att jag inte kan komma hem och bistå mina föräldrar. Men inte ska det lyckas honom att göra mig till vänsvikare. Far och mor är hederligt folk, och jag vet, att de hellre saknar min hjälp, än att jag skulle komma tillbaka till dem med dåligt samvete.» {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4zhgmdq37g1diqmdnl03ilr57xdd7b5 104 59089 501983 378348 2022-07-20T08:26:48Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{Tomrad}} [[Fil:Nils Holgersson band 2-Dalsland omkring Laxsjön.jpg|mini|{{ph|<small>Ateljé Ekstrand, foto.</small>}}<br /><center>Dalsland omkring Laxsjön.</center>|center|500px]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3v38170xl5ihgpqu9g3ju47g5l0mabe 104 67184 501978 372377 2022-07-20T08:07:03Z Edaen 1078 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Edaen" />{{huvud||FRI UTBILDNING|325}}</noinclude>{{höger marginalnot|Fri utbildning}}tillfälle att göra i motsvarande mån värdefullare arbetsinsatser senare – och borde kunna utgå som "lön för studiearbete" hellre än som lån. Detta är så mycket mera önskvärt, som "lånemöjligheten" inte fritar från förpliktelser: att skaffa goda borgensmän, vilket kan vara lätt nog i över- och medelklassen men stundom omöjligt i arbetar- och bondeklassen. Studiemöjligheterna för dessa särskilt begåvade borde t. o. m. göras oberoende av familjens samtycke och även av detta skäl göras både tillräckligt stora och tillräckligt fritt åtkomliga. En ideologi om "befordran till studiearbete" vore här på sin plats. Att den mest programenligt praktiserats i Sovjetryssland får inte utgöra något skenhinder: även det konservativa England arbetar målmedvetet på en liknande utveckling av kontinuerliga stipendier från läroverkens första klass och upp genom universitet och specialskolor. Reformer i denna riktning äro kanske just för närvarande inte särskilt populära inför utsikterna till ett studentproletariat och med trängsel i de lärda yrkena. För vår del tro vi emellertid, att till och med om det allmänna fullständigt övertoge levnadskostnaderna för de studerande vid de statliga högre skolorna och utbildningsanstalterna – en reform, som i den utsträckningen för den närmaste framtiden är alldeles utom räkningen – detta icke skulle öka utan snarare minska denna trängsel. Läge de studerande vid de högre skolorna helt på det allmännas bekostnad, så skulle lärarna – bland annat av de självklara hänsynen till konkurrensen om de med nödvändighet begränsade platserna – icke visa samma underlåtenhet att i tid hänvisa de lata eller obegåvade till annan utbildning. I synnerhet universitetslärarna klaga ständigt över den bottensats av för studiearbetet olämpliga individer, som för närvarande tynger i undervisningen, och de skulle i allmänhet icke önska bättre än att utan samvetskval kunna få stegra intelligens- och karaktärskraven. Man skulle då kunna genomdriva den<noinclude><references/></noinclude> 4ye5i6j1cuv73tkgzvwuw5dmyle837y 104 125762 501945 435391 2022-07-19T21:16:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{sp|BROBY MARKNAD}}</h2> DEN FÖRSTA FREDAGEN i oktober börjar den stora Broby marknad, som varar i åtta dagar. Det är höstens stora högtid. Den föregås av slakt och bak i varje stuga, de nya vinterdräkterna äro då färdiga att bäras första gången, helgdagsrätter, sådana som klengås och ostkaka, stå på bordet dagen om, brännvinsransonerna fördubblas, arbetet vilar. Det är fest i varje gård. Tjänare och arbetsfolk få då ut sina löner och hålla långa överläggningar om vad de skola köpa på marknaden. Långväga folk kommer i små flockar vandrande vägen fram med ränsel på ryggen och stav i handen. Många driva sina kreatur till marknaden. Små envisa ungtjurar och getter, som stå stilla och sätta frambenen rätt i backen, ställa till mycken förtret för ägaren och mycken glädje för åskådarna. Gästrummen på herrgårdarna äro fyllda av kära gäster: nyheter utbytas, och priser på boskap och bohag<noinclude> <references/> {{ph|521}}</noinclude> nzi0abr635ziivd2n1q3v1lgcrcgmf2 104 125763 501946 435392 2022-07-19T21:19:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>diskuteras. Barnen gå och drömma om marknadsgåvor och marknadspenningar. Och på den första marknadsdagen — vilket vimmel rör sig inte då uppför Broby backar och över det vida marknadsfältet! Stånd äro resta, där städernas köpmän ha brett ut sina varor, medan dalfolk och västgötar ha staplat upp sitt gods på oändliga räckor av »skivor», över vilka vita tygtak fladdra. Lindansare, positiv och blinda fiolspelare finnas där nog av, likaså av spåmän, av karamellförsäljare och av brännvinskrogar. Bortom stånden stå sten- och träkärl uppradade. Lök och pepparrot, äpplen och päron bjudas ut av trädgårdsmästare från de stora gårdarna. Vidsträckta kvadrater av marken äro upptagna av rödbruna kopparkärl med blank förtenning. Det märks dock väl på marknadsrörelsen, att nöd råder i Svartsjö och Bro och Lövvik och de andra Lövsjösocknarna: handeln går dåligt vid stånd och skivor. Mesta rörelsen är det på det stora kreaturstorget, ty mången måste sälja både ko och häst för att själv kunna leva över vintern. Där pågår också det vilda, spännande hästbytet. Muntert är det på Broby marknad. Har man blott pengar till ett par supar, så kan man hålla modet uppe. Och det är inte brännvinet ensamt, som vållar glädjen: när människorna från de ensliga skogshemmen komma ned till marknadsfältet med dess böljande massor och höra bruset av hela den skrikande, skrattande skaran, bli de liksom yra av glädje, förvildade av det brusande marknadslivet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 522</noinclude> gqmm5uaucmssoxbqfbk4d0a098xp67h 104 125764 501948 435393 2022-07-19T21:44:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Visst blir det mycken handel bland så många människor, men den är dock knappast huvudsaken. Det viktigaste är att få med sig en skara av släkt och vänner bort till kärrorna och bjuda på fårpölsa, klengås och brännvin eller att övertala tösen att ta emot psalmbok och silkeskläde eller att gå och se ut marknadsgåvor åt de små därhemma. Alla människor, som inte ha måst stanna hemma för att se till hus och boskap, äro komna till denna Broby marknad. Där äro kavaljerer från Ekeby och skogsbönder från Nygård, hästhandlare från Norge, finnar från de norra skogarna, skojare från landsvägen. Ibland samlas hela det brusande havet i en virvel, som svänger sig i yra ringar kring en medelpunkt. Ingen vet vad som finns innerst, förrän ett par polismän bryta sig igenom hopen för att göra slut på ett slagsmål eller resa upp en kullvält kärra. Och i nästa ögonblick är det en ny folkskockning omkring en köpman, som munhugges med en kvick jänta. Så, fram mot middagen, börjar det stora slagsmålet. Bönderna ha fått för sig, att västgötarna begagna för korta alnmått, och där uppstår först gräl och oväsen omkring deras skivor, sedan övergår det till våldsamheter. Det vet envar, att för de många, som i de dagarna inte sågo annat än nöd och elände för sig, var det just som en glädje att få slå till, det kunde göra detsamma vem eller vad som träffades. Och så snart de starka och stridslystna se, att ett slagsmål är i gång, rusa de till<noinclude> <references/> {{ph|523}}</noinclude> nh6br0nei2acu7uajz9hcg66lglkx36 104 125765 501949 435394 2022-07-19T21:48:04Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>från alla håll. Kavaljererna ämna just bryta fram för att stifta fred på sitt eget vis, och dalkarlarna skynda till för att hjälpa västgötarna. Starke Måns från Fors är den, som är ivrigast inne i leken. Full är han, och vred är han. Nu har han ryckt omkull en västgöte och börjat prygla upp honom, men vid dennes nödrop skynda hans landsmän fram och försöka tvinga starke Måns att släppa kamraten lös. Då välter starke Måns tygpackorna ned från en av skivorna och griper själva skivan, som är en aln bred och åtta alnar lång samt hopfogad av tjocka plankor, och börjar svänga den som sitt vapen. Han är en förfärlig man, starke Måns. Det var han, som sparkade ut en vägg i arresten i Filipstad, han, som kunde lyfta en båt ur sjön och bära den på sina axlar. Nu kan man tro, att då han börjar slå omkring sig med den tunga skivan, så flyr hela folkhopen och västgötarna med. Men starke Måns är efter dem, slående omkring sig med den tunga skivan. För honom är det inte mer fråga om vänner eller fiender: han vill bara ha någon att slå, nu sedan han har fått ett vapen. Folket flyr i förtvivlan undan honom. Män och kvinnor skrika och springa. Men hur är det möjligt att fly för kvinnorna, av vilka flera ha sina barn vid handen? Stånd och kärror stå dem i vägen, oxar och kor, som bli vilda av larmet, hindra dem att komma undan. I ett hörn mellan stånden har en hop kvinnor blivit inklämd, och mot denna stormar jätten.<noinclude> <references/> 524</noinclude> blt421hl46yjrnexhg7mqb9bjkw7day 104 125766 501950 435395 2022-07-19T21:51:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Tycker han sig inte mitt i skaran se en västgöte! Han höjer skivan och låter den falla. I blek, rysande ångest ta kvinnorna emot anfallet, krypande samman under det dödande slaget. Men då skivan vinande faller ned över dem, brytes dess kraft mot en mans uppsträckta armar. En man har inte krupit samman, utan rest sig över mängden, en man har av fri vilja tagit emot slaget för att rädda de många. Kvinnor och barn stå oskadda. En man har brutit slagets våldsamhet, men han ligger nu också medvetslös på marken. Starke Måns lyfter inte upp sin skiva för att storma vidare. Han har mött mannens blick, just då skivan störtade ned på hans hjässa, och den har slagit honom med förlamning. Han låter sig bindas och föras bort utan motstånd. Men i ilande fart löper kring marknaden det ryktet, att starke Måns har slagit ihjäl kapten Lennart. Man säger, att han, som har varit folkets vän, har dött för att rädda kvinnor och värnlösa barn. Och det blir stilla över de vida fälten, där livet nyss brusade i sin vildaste fart: handeln stannar av, slagsmålet upphör, gillena vid matsäcksskrinen taga slut, förgäves locka lindansarna på åskådare. Folkets vän är död, folket har fått sorg. I tyst trängsel strömma alla mot den plats, där han har fallit. Han ligger utsträckt på marken, alldeles medvetslös, något sår syns inte, men själva huvudskålen tycks vara tillplattad. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|525}}</noinclude> d9giozdhwj4ndmlecy2unhxatwwghr5 104 125767 501951 435396 2022-07-19T21:53:25Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Några män flytta honom varligt upp på skivan, som jätten har tappat. De tro sig märka, att han ännu lever. »Vart skola vi bära honom?» frågade de varandra. »Hem!» svarar en barsk röst ur hopen. O, ja, ni goda män, bär honom hem! Lyft upp honom på era axlar och bär honom hem! Han har varit Guds lekboll, han har drivits som en fjäder för fläkten av hans anda. Bär honom nu hem! Det sårade huvudet har vilat på den hårda britsen i fängelset, på halmkärven i ladan. Låt det nu få komma hem och vila mot en stoppad kudde! Han har lidit oförskylld skam och plåga, han har förjagats från sin egen dörr. En irrande flykting har han varit, vandrande Guds vägar, var han kunde finna dem, men hans längtans land var detta hem, vars port Gud hade stängt för honom. Kanske står hans hem öppet för den, som har dött för att rädda kvinnor och barn. Nu kommer han inte som en förbrytare, ledd av raglande dryckesbröder: han ledsagas av ett sörjande folk, i vars hyddor han har bott, medan han har hulpit dess lidanden. Bär honom nu hem! Och de göra så. Sex män lyfta skivan, varpå han ligger, på sina axlar och bära honom bort från marknadsfältet. Där de gå fram, vika människorna åt sidan och stå stilla: männen blotta sina huvuden, kvinnorna niga, såsom de göra i kyrkan, då Guds namn nämnes. Många gråta och torka sina ögon,<noinclude> <references/> 526</noinclude> 5gfzlnb0brjj94qrfjft1w0nq030d8q 104 125768 501952 435397 2022-07-19T21:56:13Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>andra börja tala om vilken man han har varit, så god, så munter, så rådsnar och så gudfruktig. Märkligt är ock att se hur, så snart en av bärarna tröttnar, en annan helt sakta kommer och för sin skuldra in under skivan. Så kommer kapten Lennart också förbi den plats, där kavaljererna stå. »Får väl gå med och se till, att han kommer riktigt hem,» säger Beerencreutz och lämnar sin plats vid vägkanten för att gå med upp till Helgesäter. Hans exempel följes av många. Marknadsfältet blir liksom öde: folket drager med kapten Lennart upp till Helgesäter. Man måste ju se till, att han får komma hem. Allt det nödvändiga, som skulle köpas, får vara, som det är, marknadsgåvorna åt de små därhemma bli glömda, psalmboksköpet blir aldrig avslutat, silkesduken, som har lyst i jäntans ögon, får ligga kvar på disken. Alla måste gå med och se till, att kapten Lennart kommer hem. Då tåget kommer fram till Helgesäter, är där tyst och öde. Åter trumma överstens nävar mot den stängda ingångsdörren. Alla tjänare äro på marknaden, kaptenskan är ensam hemma och vaktar huset. Nu är det också hon, som öppnar. Och hon frågar, såsom hon hade frågat en gång förr: »Vad vill ni?» Varpå översten svarar, såsom han hade svarat en gång förr: »Vi äro här med din man.» {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|527}}</noinclude> ts3wpvbjdjq2i6t9bs72oim3m9fg9ee 104 125769 501953 435398 2022-07-19T21:59:13Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Hon ser på honom, där han står styv och trygg som alltid. Hon ser på bärarna bakom honom, som gråta, och på hela folkmassan därbakom. Hon står där på trappan och ser in i hundratal av gråtande ögon, som ängsligt stirra upp till henne. Sist ser hon på mannen, som ligger utsträckt på båren, och trycker handen mot hjärtat. »Detta är hans rätta ansikte,» mumlar hon. Utan att fråga mer lutar hon sig ned, drar undan en regel, slår upp förstudörrarna på vid gavel och går sedan före de andra in i sängkammaren. Översten och kaptenskan hjälpas åt att dra ut dubbelsängen och skaka ut bolstern, och så blir kapten Lennart åter bäddad på mjukt dun och vitt linne. »Lever han?» frågar hon. »Ja,» svarar översten. »Finns det hopp?» »Nej. Det är ingenting att göra.» Det är tyst en stund, så kommer en plötslig tanke över henne. »Gråta de för hans skull, alla dessa?» »Ja.» »Vad har han då gjort?» »Det sista han gjorde var att låta starke Måns slå ihjäl sig för att rädda kvinnor och barn från döden.» Hon sitter åter tyst en stund och tänker. »Vad hade han för ansikte, överste, då han kom hem för två månader sedan?» Översten rycker till. Nu förstår han, nu först förstår han. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 528</noinclude> bd1zbga2xajsmux1dxgms7185uqfbw0 104 125770 501954 435405 2022-07-19T22:01:09Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>»Gösta hade ju målat honom!» »Så var det för ett kavaljersstrecks skull, som jag stängde honom ute från hans hem. Hur vill ni stå till svars för sådant, överste?» Beerencreutz höjde på de breda axlarna. »Jag har mycket att svara för.» »Men jag menar, att detta måtte vara det värsta ni har gjort.» »Så har jag heller aldrig gått en tyngre väg än den i dag hitupp till Helgesäter. För övrigt är det två till, som ha skuld i detta.» »Vilka då?» »Sintram är den ena, den andra är kusin själv. Kusin är en sträng kvinna. Jag vet, att många ha försökt att tala med kusin om hennes man.» »Det är sant,» svarar hon. Sedan ber hon honom berätta om dryckesgillet i Broby. Han berättar allt, så gott han kan minnas, och hon lyssnar tyst. Kapten Lennart ligger alltjämt medvetslös på sängen. Rummet är alldeles fullt av gråtande människor; ingen tänker på att utestänga denna bedrövade skara. Alla dörrar stå öppna, alla rum, trappor och förstugor äro fyllda av tysta, ängsliga människor, långt ute på gården stå de i täta flockar. Då översten har slutat, höjer kaptenskan rösten och säger: »Om här finns några kavaljerer inne, så ber jag dem gå härifrån. Det är mig svårt att se dem, då jag sitter vid min mans dödsläger.» {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>''34.''</small>||529}}</noinclude> dk3ld3w81dta4o6437ydgv6tad52lcu 104 125771 501966 435400 2022-07-19T23:06:52Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Utan ett ord vidare stiger då översten upp och går. Så göra ock Gösta Berling och några andra kavaljerer, som ha följt kapten Lennart. Folket viker skyggt åt sidan för den lilla skaran av förödmjukade män. Då de äro borta, säger kaptenskan: »Vill någon av dem, som ha sett min man under denna tiden, säga mig var han har uppehållit sig och vad han har sysslat med?» Så börja de då därinne att bära vittnesbörd om kapten Lennart inför hans hustru, som har misskänt honom och i stränghet förhärdat sitt hjärta för honom. Nu ljuder det åter, de gamla hymnernas språk. Män tala, som aldrig ha läst annan bok än bibeln. På bildspråk ur Jobs bok, med ordvändningar från patriarkernas dagar tala de om Guds vandringsman, som gick omkring och hjälpte folket. Det varar länge, innan de ha fått tala ut. Medan skymningen kommer och kvällen, stå de kvar och tala: en efter annan träder fram och förtäljer om honom inför hans hustru, som inte har velat höra hans namn nämnas. Där finnas de, som kunna tala om hur han hade funnit dem på sjuksängen och botat dem. Där äro vilda slagskämpar, som han har tämt. Där äro bedrövade, som han har upprättat, försupna, som han har tvungit till nykterhet. Var och en, som hade varit stadd i outhärdlig nöd, hade sänt bud på Guds vandringsman, och han hade förmått hjälpa, åtminstone hade han förmått väcka hopp och tro. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 530</noinclude> 9rhtch65b8jhm27x6oxgmaxuynnd4kj 104 125772 501967 435401 2022-07-19T23:17:36Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Hela kvällen ljuder hymnernas språk inne i sjukrummet. Ute på gårdarna stå de täta hoparna och vänta på slutet. De veta vad som försiggår därinne. Det, som sägs högt vid dödsbädden, viskas från man till man därute. Den, som har något att säga, tränger sig sakta fram. »Det är en, som kan vittna,» säger man och lämnar honom rum. Och de träda fram ur mörkret, avlägga sitt vittnesmål och sjunka åter ned i mörkret. »Vad säger hon nu?» fråga de utanför stående, då någon kommer ut. »Vad säger hon, den stränga frun på Helgesäter?» Hon strålar som en drottning. Hon småler som en brud. Hon har flyttat fram hans länstol till bädden och lagt på den de kläder, som hon själv har vävt åt honom.» Men så blir en tystnad bland allt folket. Ingen säger det, alla veta det på en gång: »han dör.» Kapten Lennart slår upp sina ögon, ser och ser nog. Han ser hemmet, folket, hustrun, barnen, kläderna och småler. Men han har blott vaknat upp för att dö. Han drar ett rosslande andetag och ger upp andan. Då tystna berättelserna, men en röst tar upp en dödspsalm. Alla stämma in, och buren av hundratals starka röster stiger sången mot höjden. Det är jordens avskedshälsning till den flyende själen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|531}}</noinclude> 6ulo1ktuugyrjvavfhyp545zavkdiq5 104 152374 501938 492108 2022-07-19T15:39:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 41 )|}}</noinclude><poem><i>O ciel majestueux! Pavillon de ton maitre! Qui peut en te vojant ne le pas reconnoitre?</i></poem> Vid ankomsten til <i>Tynnelsö-fjärden</i> <ref>Så kallad af härliggande Tynnelsön.</ref>, proponerade skepparen i anseende til dagens helgd, om icke en Psalm borde sjungas. Hvem kunde neka at förena sit lof med deras, som ville uphäfva tacksama röster til lifvets Fader? Psalmen <i>Hvarmed skall jag nu lofva</i> - - upstämdes, söngs hel och hållen, vackert, ordenteligen, med en helig andakt, under det at Trompeten hördes vid hvarje slutmening. ''Segerön'', i Tynnelsö-viken, midt emellan Sela- och Toster-ön, hade en så vacker belägenhet och ett så angenämt utseende, at jag hastade med jullen til den gröna stranden. Vi trugade oss fram genom den veka vassen, som ödmjukt bugade sig för båtens tyngd, men drog sig oskadd ur prässen. När jag upsteg på denna täcka ön, leddes jag genom öfverväxta gångar upför sluttningen af en backe, der en hop yra Tättingar spelade. Flere slags löfträn hade flätat sina kronor tilsamman,<noinclude> {{huvud||C 5|och}} <references/></noinclude> oocohtqeqkf0om6p3pi2f31ypld35mu 104 152375 501939 492109 2022-07-19T15:41:59Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 42 )|}}</noinclude>och stodo i den ögat retande oordningen. På sidan en åkertäppa, der säden var inbärgad. Snedt emot sågs en gammal humlegård. Ofvanför låg Torpet <ref>Lydande under Tynnelsö-gård.</ref> i en lund af frukt-trän. Framföre var en instängd gård, der ingen bunden husvakt syntes, endast en brokig Tupp, omgifven af sina älskade hönor, dem han med en låckande röst drog til sig, och ehuru modig och högsint bevisade all ömhet. Utanför väggarne voro kärfvar af löf upreste, hvilka efter behörig torkning skulle tjäna til ombyte vid boskapens utfodring. Då jag inträdde i stugan, mötte mig en Gubbe, vördnadsvärd af sina grå hår, ännu mera af det saktmod som utmärkte hans väsende. Jag bad honom förlåta, om jag några ögonblick störde hans lugn, och det förstånd hvarmed han besvarade denna compliment förökade min aktning. Ach! hvad ni bor väl, ropade jag, denna lilla ön är hjertans vacker, och man ser allestädes bevis om er flit. Naturen har gjordt det mästa, svarade Gubben, jag har budit til at underhjelpa hvad jag kun-<noinclude> {{huvud|||nat}} <references/></noinclude> 0ug9b1cippr35hhdbnsg2na1xstz02d 104 152376 501940 492110 2022-07-19T15:45:30Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 43 )|}}</noinclude>nat och förstådt — Lefver Ni då här med någon god utkomst? — Jag tackar Gud för helsa och ett dagligt bröd; månge torde icke lefva så nögde som jag — Ni har rätt; men dagsverken til herregården? — Man bör göra sina skyldigheter, och hittils hafva desse varit drägelige. Medan Gubben ville anstalta om ett och annat som jag begärt få köpa, gick jag ut i trägårdslunden. Träden tyngdes af sköna frukter, hvilkas vällukt spridde sig rundt omkring. Året var nu i sin mogenhet. Skaparens godhet gaf en gemensam festin åt alt lefvande. Alt stod prunkande i höstens högtideligaste drägt - - I denna fridsamhetens boning, under de löfrika hvalfven, der solen strålade emellan purpurrandade och gröna blad, öpnade sig alla sinnen at emottaga den renaste vällust. <poem><i>O douce tranquillité, d’un ame calme & paisible Je t’invoque!</i></poem> Tysta hydda! afskild från verldens buller, från vekliga lättingars skrål, och från den stålta nedrighetens fåfänga fjäs - - jag lärer aldrig glömma den för-<noinclude> {{huvud|||nöjelse}} <references/></noinclude> p1zktnsxb25u8r51kih7cvdxpo9t20g 104 152424 501941 492256 2022-07-19T15:49:29Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 44 )|}}</noinclude>nöjelse jag här smakat - - - Måtte jag en gång, i någon vrå, långt ifrån de Storas petitesser och de klokas dårskaper, i sälskap med naturen och vänskapen, under lagom lycka, i en nyttig lefnad, bland bygdens folk - - - men - - Vid återfarten kom en snygg flicka och presenterade en skål grädda. Gubben hade råck-skörtet fullt med utvald frukt. Vi skildes nögde med hvarannan. Det var ej svårt at hinna up Jakten; den flöt stadigt som jorden. Flere gånger vändes hufvudet åt den saknade stranden. Klockan var 11 och vi hade ännu icke kommit fram åt ''Klocksten'' <ref>Vid yttersta udden af Toster-ön.</ref>, då en canonad hördes från Strängnäs stad, hvars torn länge skyldrat för våra ögon. 128 skott låssades, och vi gissade at tacksägelse gjordes för den nyfödde Prinsen. <poem><i>- - - qu’il soit comme son Pere {{em|2}}sensible & bienfaisant!</i></poem> Vädret var lugnt, himmelen leende, solen beskådade vatnet och vatnet gaf gnistror, utsigten härlig, dels inåt <i>Gorsinge-viken,</i> dels långt bort öfver Fjär-<noinclude> {{huvud|||darne}} <references/></noinclude> n1e5m4l114xnpxkhyz3j7hfnciojna7 104 154873 501965 499967 2022-07-19T22:46:26Z Cassiodore89 12149 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Cassiodore89" />{{huvud|174||}}</noinclude><section begin=S160 /><poem> '''4''' Ditt lov vi evigt sjunga få I Fadrens hus en gång; På jorden, där Du led och dog, Vi höja re’n vår sång.</poem><section end=S160 /> <section begin=S161 /><h3 style="font-family:Serif; font-size:300%; border-top:none; font-weight:bold;">161</h3> <poem>'''{{mindre|S|150}}'''om Guds Israel i forna dagar Må vi ledas blott av Herrens ord! Anden än och ordet oss ledsagar, Och hans arm har stora under gjort. Låt oss lägra oss var helst Han bjuder, Men ock villigt draga ut igen, Om hans röst till uppbrott åter ljuder Genom töcken eller stormar än. '''2''' Aldrig morgondagens omsorg lades Till den dag som var, den låg på Gud; Ty de hörde vad av Herren sades, Dröjde eller reste på hans bud. Och om molnskyn höjde sig om natten Eller dagen, dock åstad det bar Genom öken eller djupa vatten, Där ej väg, ej stig för ögat var.</poem><section end=S161 /><noinclude> <references/></noinclude> 8ezn30t4y822z7nijkbsmnjpvfs9zfp 4 157148 501943 501933 2022-07-19T19:30:58Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2022-07-17T17:44:31Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |ocr || 30 || 4 |- |hocr || 22 || 3 |- |gadget-proofread-editnext || 20 || 0 |- |gadget-stats || 10 || 0 |- |gadget-ReferenceTooltips || 0 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[w:en:User:Alexis Jazz/GUS2Wiki|GUS2Wiki]] cjeq588kbkbivalmk7nbjqamnpzmuy6 104 157150 501935 2022-07-19T14:21:48Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|24|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude><i>sölja</i> af <i>jern,</i> en <i>glasperla,</i> en tunn <i>fingerring</i> af <i>brons</i> samt <i>brända menniskoben</i> och något <i>aska.</i> Allt detta låg på några stödjestenar till hällen. Sådana voro stälda både vid dess sidor och ändar. Under den nordligaste af stödjehällarna på östra sidan låg en 28 cm. djup, 12 cm. bred och 34 cm. lång, särdeles intensiv bädd af <i>aska,</i> rikligt uppfyld med <i>brända menniskoben</i> samt något <i>kol.</i> Några sådana <i>ben</i> lågo äfven mellan hufvudhällen och den vestra stödjehällen. Här voro således två alldeles skilda samlingar af aska och brända ben. Hvarken ibland de talrika grafvarna af detta slag i Kornettskogen eller i detta graffält har jag påträffat något sådant fall som detta, att nämligen en ansenlig samling aska och brända ben legat på ett ställe i bottnen och en annan mindre samling jemte fornsaker högt uppe. Måhända hafva här tvänne olika begrafningar på skilda tider egt rum. <i>Jernknifven</i> är af samma slag som fig. 267 i <i>Sv. forns.</i> Dess hela längd har varit ungefär 12,5 cm., bladets längd 7 cm., största bredd 2 cm. och tjocklek 3 mm. <i>Söljan</i> är aflångt fyrkantig, liksom den från grafven 45, men mindre; längd 3,3 cm., bredd 2,5 cm. Båda ändarna af den jernten, af hvilken söljan är smidd, äro tillplattade och lagda öfver hvarandra. Just omkring denna punkt har nålen rört sig och sålunda haft en sammanhållande betydelse. Det ena <i>beslaget</i> tyckes hafva varit ett ändbeslag. Det består af en platt, 1 cm. bred jernten, som i ena ändan vidgar sig till en ganska stor rund platta, 2,2 cm. i diameter. I andra ändan är det brustet. Det andra <i>beslaget,</i> en liten aflångt fyrkantig jernten med en nit vid hvarje ända, är alldeles likt det från grafven 21. <i>Glasperlan</i> är af ljusgul glasfluss och till skapnaden liknande fyra mindre runda perlor, som sammanfogats till en enda. Längd 1,1 cm., tjocklek 5 mm. <i>Fingerringen</i> af brons, mycket tunn, är söndergången i flera bitar. Bredd 5 mm. <i>Lerkärlet</i> har varit af samma form som fig. 395 i <i>Sv. forns.</i> Det har fin, jemn massa, är gjordt af rödlera och drejadt. <i>N:o 48. Rest kalkhäll,</i> stående 2 meter från 47 midt i den väg, som omtalats under 47. Längd 37 cm., tjocklek 7 cm., höjd<noinclude> <references/></noinclude> ejotxggbfordoeomgpvenxhm84u64vr 104 157151 501936 2022-07-19T14:38:41Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|25}}</noinclude>inalles 64 cm. Syntes föga ofvan jord. På östra sidan under torfven lågo några gråstenar. Ingenting påträffades. <i>N:o 49. Rest kalkhäll,</i> stående 1,5 meter från 48 vid östra kanten af den omtalade vägen. Riktning N.—S., längd 48 cm., tjocklek 14 cm., höjd ofvan jord 20 cm., höjd från roten 65 cm. På östra sidan stod en liten stödjehäll. Ingenting påträffades. <i>N:o 50. Graf vid rest kalkhäll,</i> 1 meter N. om närmast föregående. Riktning N.—S. Längd 63 cm., tjocklek 9 cm., höjd ofvan jord 16 cm., från roten 76 cm. Utmed hvardera långsidan stod en större <i>stödjehäll.</i> Mellan hufvudhällen och den östra stödjehällen hittades bitar af <i>träkol</i> och under hufvudhällens rot litet <i>brända menniskoben.</i> <i>N:o 51. Graf vid rest kalkhäll,</i> 3,5 meter NNO. om närmast föregående. Riktning N.—S. + 10° Ö.—V. Längd 56 cm., höjd ofvan jord 18 cm., från roten 78 cm., tjocklek nertill 17 cm., smalare upptill. På båda sidorna stodo dugtiga <i>stödjehällar.</i> Under hällen åt N. var dessutom en <i>kalkhäll</i> lagd. Under östra stödjehällen låg en intensiv <i>bädd af aska, brända genommenniskoben</i> och stora <i>träkol,</i> hvilken höll 20 cm. i genomskärning åt alla håll. <i>N:o 52. Röse.</i> Jag återvände nu in i Nyströms åker och lät genomgräfva en 12 cm. vid förhöjning inne i sjelfva åkern, troligen ett plundradt röse, söder om Nyströms fyndställe och mina första grafvar. Platsen skilde sig från den öfriga åkern derigenom, att den var högre samt mycket stenig. I bottnen lågo kalkhällar, flisor och gråstenar. Några <i>brända menniskoben</i> hittades. Till sist lät jag mina karlar gräfva igenom en liknande, men långsträckt och lägre förhöjning emellan 52 och mina första grafvar. Här hittades fläckvis mindre kalkstenar med vidsittande murbruk samt kol, hårdt hopsittande, sandblandade lerklumpar med inbäddade kolbitar samt en kalkstens-»varpa». Allt detta låg 10 à 15 cm. från hällbottnen. Jordens djup härstädes till hällen var endast 40 cm. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pdqecsrzvkw71g3xjoyyrobg8vevryd 104 157152 501937 2022-07-19T15:34:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|26|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>Karlarne trodde, att någon boplats varit här. Längre åt V. hittades så nära ytan, att harftänderna snuddat deremot, ett stort stycke af ytterst svartbränd, inuti röd lera med vidsittande kalkrappning. {{linje|10em}} De vid dessa undersökningar anträffade fynd äro af Svenska Fornminnesföreningen öfverlemnade till Statens Historiska Museum, der de förvaras under N:o 7570. Undersökningen af graffältet vid Bläsnungs fortsattes af direktör Nordin år 1884 med anslag af Vitterhets-Akademien från den Bergerska donationsfonden. {{linje|10em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 059dbqs907nobiw2w9p39wql30nurbn 104 157153 501942 2022-07-19T17:15:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">Den förhistoriska fornforskningen i Sverige under<br> åren 1882—1884.</h2> {{c|{{m|Kortfattad öfversigt af}}}} {{c|<b><i>Oscar Montelius.</i></b>}} I elfte och trettonde häftena af Föreningens tidskrift äro öfversigter meddelade öfver de vigtigaste bidrag, som undersökningar och tillfälliga fynd under åren 1878—1881 lemnat till kännedomen om vårt lands kulturhistoria under den förkristna tiden. Äfven de tre sist förflutna åren hafva gifvit mycket vigtiga bidrag i detta afseende. Många och framgångsrika äro de forskningsresor och undersökningar, som under de nu i fråga varande åren företagits i Sverige för att lära känna landets fornminnen från förhistorisk tid. {{sc|Riksantiqvarien,}} hvilken under sina tjensteresor i olika delar af landet hufvudsakligen sysselsatt sig med minnesmärken från medeltiden, har äfven företagit undersökningar i grafvar från hednatiden, år 1882 inom Södermanland och år 1883 inom Skåne. Sommaren 1882 fortsatte och afslutade doktor {{sc|Stolpe}} genomforskandet af det synnerligen märkliga graffältet vid Vendels kyrka i norra Uppland, hvilket i slutet af det föregående året tillfälligtvis blifvit upptäckt, men hvilket han då i följd af den långt framskridna årstiden endast till en ringa del kunnat undersöka. Några af grafvarna visade sig, liksom den först påträffade, höra till midten af jernåldern, andra till en senare del af denna period. En förberedande redogörelse för undersökningen af detta graffält är intagen i 8:de delen af <i>Antiqvarisk tidskrift för Sverige,</i> och Vitterhets-Akademien har af den Bergerska donationen anslagit medel till ett större arbete öfver det ovanligt vigtiga<noinclude> <references/></noinclude> tuv82jaoxg2fp34ai0mx2zykyxtl1la 104 157154 501944 2022-07-19T21:03:57Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 424 )|}}</noinclude>De fleste upstäder, äro de väl annat än vackra bondbyar, eller landtmannens värdshus? De stå tome af rörelser och slögder. Manufactur verk hafva hos större delen varit inrättade, någon tid i god gång, sedan nedlagde. Kunna då aldrig våra städer blifva syslosatte med förädlingar af landtbrukets afkastningar? Skall det då endast i Sverige vara en omöjlig sak, at sätta städer och landsbygd i ett nyttigt handelsumgänge med hvarandra? Antingen måste städerne, efter hand, öfvergifva deras åkerbruk och vidtaga planteringar, eller måste deras jord fördelas i smärre hemman, skattläggas efter deras eget godtfinnande, och uplåtas Bönder til nyttjande. Utom det at en dubbelt större folkmängd då på samma jord kunde födas, hade städerne viss skatt och inkomst af sina jordägor, en lätt tilgång af nödvändighets varor. Afsättning skulle å ömse sidor befrämjas. På detta sätt hafva de förste hemman varit brukade, som blifvit städerne underlagde. Arboga ägde år 1549, icke mindre än 7 landtbönder. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||For-}} <references/></noinclude> lcuz4l88fr4kq1wjq6c3inq93tdvis9 104 157155 501947 2022-07-19T21:30:29Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 425 )|}}</noinclude>Fordom mer välmående, idkade Mälarens städer ansenligt strömingsfiske vid Norrlands kuster, och hade der ordenteliga fiske-lägen. Äfven detta har uphört. — Vid egna strander är fisket nu obetydligt. Men Västerås Asp, Arboga Sik, Torshällas Id, Sigtunas Siklöjor, äro af den goda beskaffenhet, at de kunde blifva vinstgifvande. — Besynnerligt, at Stockholms granskap icke kan upväcka omkringvarande städer och säterier, at anlägga Karp- och Rud-dammar. Upstäderne borde och kunde vänjas, at hvar för sig arbeta på någon viss handterings uphjelpande. De minsta näringsfång förtjäna upmärksamhet <ref>Til ex. ''Västerås'' gurkor och hafregryn, ''Arbogas'' kringlor, ''Torshällas'' limpor, ''Enköpings'' kålfrön, o. s. v. Små ting böra icke räknas för små, när en myckenhet deraf kan åstadkommas.</ref>. Om det i åtskillige hänseenden kan sägas, at anvisning, upmuntran, en rättskaffen åtgärd, alt felar; så torde deremot vissa dolda orsaker gifvas, som verka emot alla tilbud, all drift och<noinclude> {{huvud||D d 5|stör-}} <references/></noinclude> c06pglindng96t1rbq5zllrye7q0c66 0 157156 501955 2022-07-19T22:36:54Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=180 to=181 fromsection=S151 tosection=S151 prev="[[Från sitt hem i härligheten]]" current="[[Fader, Du som från din himmel]]" next="[[Kristus för oss lever]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=180 to=181 fromsection=S151 tosection=S151 prev="[[Från sitt hem i härligheten]]" current="[[Fader, Du som från din himmel]]" next="[[Kristus för oss lever]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] eoqbnm3lmfwp61m89yjw0jks1g0bn5i 0 157157 501956 2022-07-19T22:37:43Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=181 to=182 fromsection=S152 tosection=S152 prev="[[Fader, Du som från din himmel]]" current="[[Kristus för oss lever]]" next="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=181 to=182 fromsection=S152 tosection=S152 prev="[[Fader, Du som från din himmel]]" current="[[Kristus för oss lever]]" next="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] fss2tntmo0wimaqc3x7pc2c2zrimala 0 157158 501957 2022-07-19T22:38:43Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=182 to=184 fromsection=S153 tosection=S153 prev="[[Kristus för oss lever]]" current="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" next="[[Vilket djup av evig rikdom]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=182 to=184 fromsection=S153 tosection=S153 prev="[[Kristus för oss lever]]" current="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" next="[[Vilket djup av evig rikdom]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] jn4ygq6stcn1og56s32bo7uj5fhostf 0 157159 501958 2022-07-19T22:39:31Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=184 to=185 fromsection=S154 tosection=S154 prev="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" current="[[Vilket djup av evig rikdom]]" next="[[Ej se vi allting ännu]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=184 to=185 fromsection=S154 tosection=S154 prev="[[O Jesus, ditt namn är ett fäste i nöden]]" current="[[Vilket djup av evig rikdom]]" next="[[Ej se vi allting ännu]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] r8sityj4q16pzor72bbcue8doq4g3wx 0 157160 501959 2022-07-19T22:40:31Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=185 to=187 fromsection=S155 tosection=S155 prev="[[Vilket djup av evig rikdom]]" current="[[Ej se vi allting ännu]]" next="[[Du är Guds Son]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=185 to=187 fromsection=S155 tosection=S155 prev="[[Vilket djup av evig rikdom]]" current="[[Ej se vi allting ännu]]" next="[[Du är Guds Son]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] lll92240y6b8ymy0ote7trgjvnb15mn 0 157161 501960 2022-07-19T22:41:26Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=187 to=188 fromsection=S156 tosection=S156 prev="[[Ej se vi allting ännu]]" current="[[Du är Guds Son]]" next="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=187 to=188 fromsection=S156 tosection=S156 prev="[[Ej se vi allting ännu]]" current="[[Du är Guds Son]]" next="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] h68utupktu4z1i0asy076egj637q596 0 157162 501961 2022-07-19T22:42:14Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=188 to=189 fromsection=S157 tosection=S157 prev="[[Du är Guds Son]]" current="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" next="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=188 to=189 fromsection=S157 tosection=S157 prev="[[Du är Guds Son]]" current="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" next="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] ij6trb62i0k5rq08fsssx604hpql659 0 157163 501962 2022-07-19T22:44:26Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=189 to=190 fromsection=S158 tosection=S158 prev="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" current="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" next="[[Du som oss älskat]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=189 to=190 fromsection=S158 tosection=S158 prev="[[Ljuva stund, då vi få sitta neder]]" current="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" next="[[Du som oss älskat]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] 85t62k8t2p6ss4kw8ghd1nswthffe5x 0 157164 501963 2022-07-19T22:45:18Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=190 to=191 fromsection=S159 tosection=S159 prev="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" current="[[Du som oss älskat]]" next="[[Ned i en död av namnlöst ve]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=190 to=191 fromsection=S159 tosection=S159 prev="[[O vilket hem, vår Faders hus]]" current="[[Du som oss älskat]]" next="[[Ned i en död av namnlöst ve]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] 3ctfotnv1xxb7ln698hf2fky4n27sds 0 157165 501964 2022-07-19T22:46:06Z Cassiodore89 12149 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=191 to=192 fromsection=S160 tosection=S160 prev="[[Du som oss älskat]]" current="[[Ned i en död av namnlöst ve]]" next="[[Som Guds Israel i forna dagar]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]]' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu" from=191 to=192 fromsection=S160 tosection=S160 prev="[[Du som oss älskat]]" current="[[Ned i en död av namnlöst ve]]" next="[[Som Guds Israel i forna dagar]]" header=1 /> <references/> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] n417r5h7qutnekjjwkn6jky9ftow81x 104 157166 501968 2022-07-20T02:38:09Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 426 )|}}</noinclude>största penninge-tilskotter. Ligga dessa orsaker förvarade i lagar och författningar, är alt bemödande emedlertid fåfängt. De kunna i 1734 års lagbok och dess förklaringar, igenfinnas. Man har trodt i Sverige, at alt kunde uträttas genom förordningar, äfven at städer kunde göras blott genom utfärdade privilegier, och näringars rätta fördelning vinnas genom bud och befallningar. Orimligheter! Om alla våra inskränknings lagar blifvit med noggranhet i akt tagne, hade rikets folk- och varo-mängd redan varit åtminstone en tredje del mindre. Fordom samanstötte stora folkhopar vid Marknader i Mälarens städer. Mårmässan i Västerås, Persmässan i Arboga, Olsmässan i Köping, Michelsmässan i Södertelje, Distingen i Upsala, Samtingen i Strängnäs, voro ganska betydelige. Dit samlades angränsande Allmogen. Dit anlände en myckenhet in- och utländske Köpmän. Man hade öfverflöd af victualier. Ox- och Hästhandelen var ansenligare, än man nu föreställer sig. Landtculturen kände icke<noinclude> {{huvud|||något}} <references/></noinclude> pvjxdhrjr3i57sc5bfhlyn27uuucy8c 104 157167 501969 2022-07-20T02:53:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 427 )|}}</noinclude>något dödeligt tvång. Landtmannen utan inskränkning, hade frihet at sälja sina producter, til hvem han behagade. En frihet, som aldrig bordt honom betagas. Hvilket är bästa sättet at upmuntra Idogheten? At lämna den åt sig sjelf, at låta den få vara otvungen, obehindrad. Vissa saker blifva aldrig bättre styrde, än när de få styra sig sjelfve. Ovisare beslut, olyckligare påbud kunna aldrig göras, än de som lägga bomar emot ett för ömnigt förråd af landtmanna-varor. Svåra och tryckande äro tvångets bojor at bära. Dess verkningar äro grymma, äro förödande. Skall då folket ej få lefva och förkofra sig, genom alla de medel, som icke strida mot allmänt väl? Näringstvånget är tvärt emot all naturlig billighet, mot ett sundt förnuft, mot en sann politik - - Och likväl skall det vara herrskande - - Den Regent förtjänar i sanning namn af sit Folks Far, som lossar desse fjätt-<noinclude> {{huvud|||rar,}} <references/></noinclude> 38c4xrh1g8m71uanw007luethzcgl1j 104 157168 501970 2022-07-20T03:51:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|35}}</noinclude>nämnde tillkänna, att de svenska qvinnor och barn, som under kriget blifvit fångne, icke förr än vid en allmän fred kunde bekomma sin frihet utan genom särskilt lösen. Det var ett förfärligt stag för Horn, att efter så många års lidanden och saknad af hvad hans hjerta hade dyrbarast i lifvet, se hoppet om dess återvinnande försvinna i sjelfva dess uppgång. Att med den skyndsamhet som erfordrades — emedan hans afresa till Petersburg, der ett svenskt fartyg väntade på att öfverföra honom till fäderneslandet, var bestämd till påföljande dag — förskaffa en lösesumma af den betydenhet som man troligen skulle utsätta för hans barn, var icke tänkbart i en belägenhet som icke erbjöd några ögonblickliga resurcer. Försänkt i det smärtfullaste bekymmer, satt han midt ibland sina barn, hvilka han förgäfves sökte trösta i sorgen öfver den nya skiljsmessa som hotade dem, då några af hans fångna landsmän ankommo för att lyckönska honom till hans befrielse, och med honom sända bref och helsningar till hemmavarande anhöriga och vänner. Bland dessa var äfven Stael von Holstein. Den djupa sorg, som stod att läsa i Horns ansigte, och hvilken man tyckte borde vara så fremmande för honom i ett ögonblick, då man ansåg honom gå ersättningen till möte för de många lidanden har uthärdat, framkallade hos alla en stor förundran och tysta gissningar, dem Horn likväl snart skingrade, i det han helt enkelt och med sin vanliga öppenhet berättade anledningen till sin billiga bedröfvelse. På allas ansigten visade sig uttrycket af ett sannt och varmt deltagande; men Stael var den som först uttalade det i ord och bröt den tystnad, som bestörtningen öfver generalens berättelse åstadkommit. — Förlåt, herr general — sade han — att jag vågar framkasta ett förslag till er! Men tillåt mig fråga, om ni icke erbjudit czaren ert hedersord såsom borgen för utbetalningen af edra barns lösesumma. — Mitt hedersord? — — Ni förstår då icke, att czaren vill fatta tillfället att visa mig, det han ännu kommer ihåg motståndet vid Narva? — Det är icke möjligt! Trenne års tid till besinning och pröfving måste tvertom lärt honom att rättvisa de förtjenster, ni dervid inlade, och kanhända skulle han tillochmed med glädje omfatta tillfället att visa er sin aktning. — Det är den oerfarna åldrens lyckliga lott, att se alla förhållanden i ljus och tro alla menniskohjertan om godt; men dessa bli, ty värr, ej såsom asbesten renare i pröfningen af den<noinclude> <references/></noinclude> ahd7drro3vnz719x4u49g9s1mq6337w 104 157169 501971 2022-07-20T03:54:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|36}}</noinclude>ungdomliga hänförelsens låga. Om han icke med hätskhet fästat sig vid detta minne, skulle han väl allt jemt qvarhållit mig i fängelse, eller skulle han låtit mig fatta hoppet om mina barns befrielse, för att sedan släcka det? — Välan! Så vet jag ännu ett medel! Vi, fångar, skola sammanskjuta allt hvad vi ega qvar af dyrbarheter, såsom ur, ringar, m. m., samt hvad vi hafva af mynt, och hvad sam fattas i lösesumman skola vi en för alla och alla för en, med lif och ära garantera honom. Man säger om czaren, att han har en stor och ädel karakter, och om så är, vill jag väl se om han kan vägra en sådan borgen. — Och hvem skall tillbjuda honom den? Ser ni, unge man, omkring regenterna står en mur af vaksamma lycksökare, som kallt undantränga allt, som möjligen kan misshaga dem, och tror ni icke att ert ädla uppsåt här skulle finna sitt motstånd? Vid denna invändning tycktes Stael ett ögonblick förstummad, då Ingeborg, som hittills sutit obemärkt bland sina syskon i ett hörn af rummet, sprang upp och ropade: — Jag vet hvem som skall föra eder talan inför czaren. Hvem vill följa mig, och jag skall visa honom den rätta mannen? Stael såg förundrad på den unga flickan, som visade så mycken rådighet. Ingeborg kände igen sin räddare, och slog blygsamt ned sitt öga, som fruktade hon, att obehörigt hafva inblandat sig i hans tal, men detta var blott ett ögonblicks öfvergående tvekan, ty i det nästa sprang hon upp, fattade hans hand och sade: Det var ni som räddade mitt lif. Jag vet att ni är både tapper och ädelmodig. Följ mig! — Mitt barn, hvad ämnar du? — frågade Horn. — Ack, min far, fråga icke, men lita på min förtröstan! Jag vet hvem som kan förmå czaren att skänka dina barn åt din kärlek tillbaka, och som ej skall vägra att bönfalla om deras befrielse inför honom, Horn såg förvånad på sin dotter, al hvilken han icke väntat så mycken beslutsamhet. — Herr general, sade Stael, jag tror knappast att der er unga dotter skulle uppträda som förespråkarinna, något afslag vore att frukta, Der våra bemödanden kunna äfventyra motstånd, skall hon besegra alla hinder, och jag vågar bedja er icke lemna obegagnad en utväg, som torde vara föreskrifven af en högre ingifvelse. — Välan, min kapten! Om ni vill åtaga er att blifva hennes ledsagare, så är jag säker om att jag har intet att frukta,<noinclude> <references/></noinclude> bps1rnvasywxx8vlwft6x8kwhuz2vgj 104 157170 501972 2022-07-20T03:57:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|37}}</noinclude>men ganska mycket att hoppas af den klokhet och värma, hvarmed mina intressen skola behandlas. Stael tryckte Horns hand, tog derpå Ingeborgs mellan sina och sade: — Framgången kan icke uteblifva, då en engel leder stegen. Det var till Tschammer Ingeborg förde Stael; det var hos honom hon bönföll om bemedling hos monarken för framställandet och understödjandet af förslaget om utlösningen för henne och hennes syskon; till hans hjerta hon vädjade om deltagande för den smärta, som vägde så tung på hennes fader vid hans förnyade förlust af sina barn, och för den som krossade henne sjelf vid en skiljsmessa, som beröfvade henne hvad hon hade kärast i lifvet. Tschammer tycktes åhöra henne med godhet; hans ansigte uttryckte vänlighet, hans öga hvilade oafvändt på hennes sköna, af tårar öfversvämmade ansigte och han tvekade icke en minut om löftet, att uppfylla hennes begäran, hvarjemte han bad henne, att ''nu'' och ''alltid'' vara förvissad om det varma hjerta han hyste för uppfyllandet af alla hennes önskningar och det nit han hos czaren ville använda för deras framgång. Lifvad af den tacksamhet och det hopp dessa löften ingåfvo henne, skyndade hon, vid Staels hand, att meddela dem åt sin fader och sina syskon, för att äfven invagga dem i de ljufva känslor, de hos henne oppväckt, men hvilka dock blefvo af så kort varaktighet, och så bittert måste afbrytas. På aftonen kom general Tschammer sjelf och hegärde att få tala med Ingeborg. Ehuru hans mine visst icke bar stämpeln af någon särdeles ledsnad, förekom det henne dock vid hans första anblick, som hade hennes förhoppningar ingenting att af honom vinna, och denna förkänsla, som tillhör det oförklarliga i menniskonaturen, befann sig endast alltför mycket grundfästad vid förhållandenas sanning, genom det som han kom att förkunna henne. Detta innehöll, icke allenast att czaren vägrat låna örat till de förslag Tschammer haft att framställa, utan ock att han förklarat sig icke mera vilja höra talas om någon utlösning af Horns barn, innan den allmänna freden tvang honom, att, på folkrättens grund, bevilja dem samma frihet, som de öfriga fångarne. Oaktadt han sökte framställa denna underrättelse med all möjlig skonsamhet, verkade den likväl förkrossande på Ingeborg. Hon älskade icke allenast sin fader, med ett barns hjerta, hon vördade, hon tillbad honom, såsom ett väsende af högre ord-<noinclude> <references/></noinclude> aj766dtq6pkepmwy1xaqxy3d96hmqs6 104 157171 501973 2022-07-20T04:02:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|38}}</noinclude>ning. Hans ömhet som fader, hans älskvärdhet som menniska; hans anseende som krigare, hans lidande i fångenskapen, allt hade stegrat hennes barnsliga kärlek till enthusiasm, och låtit henne i återföreningen, efter en så lång och saknadsfull skiljsmessa finna en sällhet, hvilken ingen annan känsla ännu bestred det uteslutande herraväldet öfver hennes hjerta. Vid åsynen af den smärta, som hans underrättelse åstadkom hos Ingeborg, närmade sig Tschammer henne med en blandning af den förtrolighet man visar barnet och den af aktningen föreskrifna tillbakadragenhet, somm den till ungdom öfvergångna barnaåldern hos flickan ålägger mannen, och sade, i det han tryckte hennes hand: — Det kostar er så mycken sorg, att nödgas ånyo skiljas vid er fader? — Ack, min Gud! och ni kan göra mig denna fråga! Min far, min far! Man rycker bort mitt halva hjerta, och — — — utan hopp om återseende! Det är förfärligt!… Att förlora hvad man högst älskar — — o, ni kan icke föreställa er hur det kännes här — och hon lade handen på sitt bröst. — Hvem måste icke billiga dessa känslor af den barnsliga kärleken? — sade Tschammer med en lågande blick på hennes uttrycksfulla ansigte. — Jag önskar, jag ''begär icke'' att intaga dens plats i ert hjerta, som nu afpressar er så bittra och dock så sköna tårar, men jag ber er räkna mig såsom den, hos hvilken ni hädanefter alltid skall finna ett varmt deltagande, ett säkert stöd, en vän, som aldrig skall underlåta att bevaka er sällhets fordringar, som… Utan detta och utan hoppet, att lindrigare än någon annan kunna meddela er czarens afslående svar, skulle jag hafva afbördat denna pligt till någon annan. Ni bör alltså icke finna er ensam, öfvergifven, icke bortryckt ert halfva hjerta, så länge ni eger en vän qvar, med de känslor ''jag'' hyser för er. Ingeborg ville kyssa hans hand, men han afhöll henne det från och sade: — Icke så! Ni är icke mera ett barn! — Jag är det ''nu'' inför er, mera än någonsin. Då czaren rycker oss från vår fader, är det er godhet allena som. icke vill lemna oss faderlösa. — Var lugn, sköna Ingeborg, och räkna på att i mig finna ert allt. -— Tschammer ville vid dessa ord trycka hennes hand hårdare i sin, men Ingeborg drog sig hastigt från honom och sade: — Jag skall alltid föreställa mig er såsom min ädelmodige beskyddare; men ack, begär icke att jag skall älska er så som man blott kan älska en fader. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mtabhdfkpcy75a6906o09hxcc2dtnjt 501975 501973 2022-07-20T04:11:34Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|38}}</noinclude>ning. Hans ömhet som fader, hans älskvärdhet som menniska; hans anseende som krigare, hans lidande i fångenskapen, allt hade stegrat hennes barnsliga kärlek till enthusiasm, och låtit henne i återföreningen, efter en så lång och saknadsfull skiljsmessa finna en sällhet, hvilken ingen annan känsla ännu bestred det uteslutande herraväldet öfver hennes hjerta. Vid åsynen af den smärta, som hans underrättelse åstadkom hos Ingeborg, närmade sig Tschammer henne med en blandning af den förtrolighet man visar barnet och den af aktningen föreskrifna tillbakadragenhet, somm den till ungdom öfvergångna barnaåldern hos flickan ålägger mannen, och sade, i det han tryckte hennes hand: — Det kostar er så mycken sorg, att nödgas ånyo skiljas vid er fader? — Ack, min Gud! och ni kan göra mig denna fråga! Min far, min far! Man rycker bort mitt halva hjerta, och — — — utan hopp om återseende! Det är förfärligt!… Att förlora hvad man högst älskar — — o, ni kan icke föreställa er hur det kännes här — och hon lade handen på sitt bröst. — Hvem måste icke billiga dessa känslor af den barnsliga kärleken? — sade Tschammer med en lågande blick på hennes uttrycksfulla ansigte. — Jag önskar, jag ''begär icke'' att intaga dens plats i ert hjerta, som nu afpressar er så bittra och dock så sköna tårar, men jag ber er räkna mig såsom den, hos hvilken ni hädanefter alltid skall finna ett varmt deltagande, ett säkert stöd, en vän, som aldrig skall underlåta att bevaka er sällhets fordringar, som… Utan detta och utan hoppet, att lindrigare än någon annan kunna meddela er czarens afslående svar, skulle jag hafva afbördat denna pligt till någon annan. Ni bör alltså icke finna er ensam, öfvergifven, icke bortryckt ert halfva hjerta, så länge ni eger en vän qvar, med de känslor ''jag'' hyser för er. Ingeborg ville kyssa hans hand, men han afhöll henne det från och sade: — Icke så! Ni är icke mera ett barn! — Jag är det ''nu'' inför er, mera än någonsin. Då czaren rycker oss från vår fader, är det er godhet allena som icke vill lemna oss faderlösa. — Var lugn, sköna Ingeborg, och räkna på att i mig finna ert allt. — Tschammer ville vid dessa ord trycka hennes hand hårdare i sin, men Ingeborg drog sig hastigt från honom och sade: — Jag skall alltid föreställa mig er såsom min ädelmodige beskyddare; men ack, begär icke att jag skall älska er så som man blott kan älska en fader. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4756o4qomn65gnamkkupemtqd3xdtgz 104 157172 501974 2022-07-20T04:09:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|39}}</noinclude>— ''Så'' — visst icke! — sade Tschammer med ett förstulet leende. — Icke begär ''jag'' att göra intrång i den barnsliga kärlek ni med så mycken rätt egnar en fader sådan som eder. Men låtom oss icke ännu tala om detta! Räkna mig blott som den, hvilken ni alltid skall finna lycklig genom att befrämja er sällhet, och tro, att då den dag kommer, som skall inviga er i ungdomens lysande tidskifte, fröjder skola uppstå för er, hvilka lätt skola komma er att glömma alla de sorger, som tillhört er barndoms lif. {{linje|5em}} <section end=kap06 /> <section begin=kap07 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">7 Kapitlet.</h2> Vi måste återigen förbigå ett par år, hvilka förflöto utan några tilldragelser, anmärkningsvärda för vår berättelse, och för att, ehuru med sorgset mod, stanna vid det bedröfliga året 1709, som genom, det olyckliga slaget vid Pultava öppnade detta sår i Sveas hjerta, genom hvilket så mycket blod förrann, så mycken fosterländsk lifskraft uttömdes, i hvars djup så många ämnen till inre förstörelse samlade sig, och öfver hvilket ärret i mansåldrar ömmade och ännu för historiens och forskningens blick visar den slapphet, som spridt sig från dess blodröda strimma. Kung Carl var icke mer den oöfvervinnerlige; czar Petter hade slagit honom och tillfångatagit tjugetusen man af hans tappra folk, hvilka i flockar, såsom boskap, drefvos genom Rysslands marker, från den olyckliga platsen för deras nederlag, till orter, der de skule förvaras intill dess besegrarens vilja vidare bestämde deras öde. Emellertid hade de svenska fångarne, som vid Dorpt, Narva och flera andra ställen fallit i Ryssarnes händer, njutit ett jemförelsevis Iyckligt öde. De hade alla fått qvarstanna i Moskau, der flera gjort sig kända från en sida, som uppkallade aktning för deras nationalitet och vänskap för deras personer. Bland dessa kan man i första rummet med allt skäl nämna Stael, hvilken var lika utmärkt genom sitt vackra, fina utseende och umgängeston som genom sina kunskaper och den intelligenta kraft, som stämplade hans väsende. Flera af Moskaus ädlaste slägter, lemnade honom öppet tillträde till sina kretsar och en stor del af deras unga söner gjorde honom till sitt mönster. I hans bildade, fina skick funno de en typ för ädlingens företräde, hvilket nu äfven i deras ögon måste taga ut sin rätt framför den råa öfversittande stoltheten, hvar-<noinclude> <references/></noinclude> jqy4b21mz6k6u5spzboy7h6orx3sbnp 0 157173 501976 2022-07-20T04:11:43Z Thuresson 20 Kap 6 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf" from=42 to=47 fromsection="kap06" tosection="kap06" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Georg Bogislaus Stael v. Holstein|06]] ac4jrm999thu5nqnkyhy10wky26831y 104 157174 501977 2022-07-20T07:43:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|28|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>fyndet. — Åren 1883 och 1884 har dr Stolpe af utländska resor varit hindrad att företaga några forskningsresor i Sverige. Vitterhets-Akademiens e. o. amanuens d:r {{sc|Ekhoff}} har under d:r Stolpes frånvaro på fregatten Vanadis’ verldsomsegling varit förordnad att uppehålla hans tjenst. För Akademiens räkning utförde d:r Ekhoff år 1882 undersökningar i Vestergötland, Skåne, och Bohuslän, år 1883 i Uppland, Nerike, Bohuslän, Halland och Östergötland, samt år 1884 i Uppland. Med anslag af Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskap har han derjemte under åren 1882 och 1883 fortsatt de forskningar i Bohuslän, hvilka redan ledt till så betydande resultat. År 1882 företog jag undersökningar i Östergötland, Småland och Skåne, år 1883 i Skåne, Halland, Södermanland och Uppland, samt år 1884 i Vestergötland och Östergötland. För de vigtigaste af dessa undersökningar lemnas i det följande en kortfattad redogörelse. Det anslag af 3,200 kr., som är anvisadt åt Vitterhets-Akademien »till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar», och af hvilket amanuensernas tjensteresor skall bekostas, har för öfrigt varit deladt på följande forskare: Lektor A. {{sc|Ahlén}} har åren 1882 och 1883 undersökt grafvar i Skåne, i trakten af Kristianstad. Kamrer W. {{sc|Berg}} har år 1883 undersökt en grafhög i Kareby socken, Bohuslän. Herr P. {{sc|Edholm}} har rest i Ångermanland för att insamla fornsaker för Statens Historiska Museum. Amanuensen G. A. {{sc|Gustafson}} afslutade år 1882 de undersökningar i Gröttlingbo och Fide socknar på Gotland, till hvilka han 1881 erhållit anslag. Med anslag af den Bergerska donationen har han år 1884 börjat undersöka ett graffält i Hablingbo socken på nämnda ö. Doktor H. {{sc|Hofberg}} erhöll år 1882 ett anslag för att fortsätta sin föregående år påbörjade förteckning å fornlemningarna inom Oppunda härad i Södermanland. Hans död hindrade honom att afsluta detta arbete och afbröt den verksamhet, hvilken han så länge och med så mycken flit utvecklat den fosterländska fornforskningens tjenst. Kapten J. A. <i>Lagergren</i> har undersökt fornlemningar i södra Halland. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8if0nvssatn9q81g9ul9pok9izk1x1m 104 157175 501979 2022-07-20T08:19:09Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|29}}</noinclude>Akademiens tecknare hr C. F. {{sc|Lindberg}} har år 1884 på Runmarö i Södermanland aftecknat en förmodad hällristning, hvilken dock af honom visades vara endast naturliga sprickor i hällen. Agronomen C. F. {{sc|Nordenskjöld}} har år 1882 afslutat sin beskrifning öfver Östergötlands fornlemningar och påbörjat en liknande redogörelse för fornlemningarna i Jönköpings län af Småland, hvilken han de två följande åren fortsatt. Direktör F. {{sc|Nordin}} undersökte år 1882 fornlemningar på Fårö vid Gotland. Såsom vi strax skola se, har han både under nämnda år och under de två följande åren fortsatt sina vigtiga undersökningar på nämnda ö. Godsegaren W. {{sc|Schürer von Waldheim}} undersökte år 1883 fornlemningar utmed den under byggnad varande jernvägslinien mellan Uppsala och Lenna i Uppland. Hans berättelse härom är intagen i <i>Månadsbladet</i> för 1884, sid. 2—12. Docenten S. {{sc|Söderberg}} har år 1882 gräft i Hyllie socken, Skåne, samt 1884 företagit undersökningar på Öland, med särskildt uppdrag att granska och afteckna öns runinskrifter. Trafikintendenten G. K. {{sc|Troili}} har åren 1882 och 1883 undersökt fornlemningar i Vestergötland. Amanuensen P. G. {{sc|Vistrand}} erhöll år 1882, liksom de närmast föregående åren, ett anslag för att afteckna och beskrifva runstenar och andra fornlemningar i Småland. År 1883 fortsatte han detta arbete med anslag af den Bergerska donationen. Dessutom har Vitterhets-Akademien bekostat dels återställandet i det ursprungliga skicket af en gånggrift i Halland, hvilkens väldiga takstenar fallit ned; dels lagning af den öfverbyggnad af trä, som skyddar det bekanta Kiviks-monumentet i Skåne; dels uppresandet af åtskilliga runstenar Uppland, Södermanland, Östergötland och Bohuslän. I slutet af år 1883 mottog Vitterhets-Akademien ett kapital af 290,000 kronor, som den året förut i Göteborg aflidne f. d. tullförvaltaren C. W. {{sc|Berger}} testamenterat till Akademien med föreskrift, att den årliga räntan skall användas för historiska och antiqvariska ändamål. Enligt Akademiens beslut äro af denna storartade donation anvisade bland annat, dels ett årligt belopp af 3,000 kr. »till företagande af enstaka större utgräfningar af särskildt märkliga fornlemningar eller<noinclude> <references/></noinclude> f7bm7vdczpxqttzks2yth3kypky2ngx 104 157176 501980 2022-07-20T08:19:54Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fornlemningsplatser samt till utgifvande af större vetenskapliga arbeten rörande sådana redan fullbordade eller blifvande utgräfningar», dels ett — belopp af 1,500 kr. årligt öfver de svenska runskrifterna, af Sveriges runstenar samt till till »till utgifvande af ett verk uppsökande och aftecknande det insamlade materialets bear- betande». Med dessa medel äro följande forskningsarbeten bekostade: Licentiaten S. Bolie har åren 1883... proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|30|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>fornlemningsplatser samt till utgifvande af större vetenskapliga arbeten rörande sådana redan fullbordade eller blifvande utgräfningar», dels ett — belopp af 1,500 kr. årligt öfver de svenska runskrifterna, af Sveriges runstenar samt till till »till utgifvande af ett verk uppsökande och aftecknande det insamlade materialets bear- betande». Med dessa medel äro följande forskningsarbeten bekostade: Licentiaten S. Bolie har åren 1883 och 1884 granskat och aftecknat runstenar inom Södermanland. År 1882 hade hr Boije påbörjat detta arbete, sedan han för ändamålet erhållit ett vid Sederholms inrikes resestipendium. En redogörelse för lians »Runforskningar Södermanland sommaren 1882» är intagen 5:te bandet af Svenska Fornminnesföreningens tidskrift (sid. 137 162). Amanuensen Gustafson liar, såsom redan är nämndt, år 1884 undersökt ett graffålt i Hablingbo socken pä Gotland. Uppsala universitet fäst i i — Nordin har år 1883 dels beskrifvit och afbildat ett de märkliga, under namnet »bildstenar» kända grafstenarna från Gotlands hednatid, dels gräfti Hörsne m. H. socknar. Direktör F. stort antal af fortsatte han den undersökning af ett graffålt vid BläsVestkinde socken på nämnda ö, som han 1882 med anslag af Svenska Fornminnesföreningen påbörjat. En utförlig redogörelse för de år 1882 gjorda fynden är meddelad 6:te bandet År 1884 nungs i i af Sv. fornm. för:s tidskrift. Kandidat A. Ramm Småland. ningar erhöll år 1883 ett anslag för undersök- i Amanuensen Vistrand erhöll samma år ett anslag för att andra Småland. Af de Bergerska donationsmedlen bekostades äfven flera af de undersökningar, som jag år 1884 utförde inom Vestergötland. Dessutom hafva af samma donationsmedel anslag lemnats dels till den bekante norske fornforskaren d:r INGVALD Undsf.t för att granska runinskriften på det marmorlejon, som under 1600talet fördes från Pirseus till Venedig, dels åt den danske arkitekturmålaren .1. T. llANSEN för en trogen afbildning af samma runfortsätta aftecknandet och beskrifvandet af runstenar och fornlemningar inskrift. i Denna inskrift, omsluten af en slinga, hvilken mycket liknar den pä uppländska runstenar, är af särskildt intresse för oss svenskar, emedan den utan tvifvel är listad af en svensk<noinclude> <references/></noinclude> c6dg4lylrxsrehsjsz8fniaxyh4lid0