Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.21 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 43189 502057 378356 2022-07-21T07:22:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center>LI.<br/> HAVSSILVER.</h2> {{huvud|||<small>Lördag 8 oktober.</small>}} Havet är, som var man vet, vilt och påträngande, och den delen av Sverige, som är mest utsatt för dess anfall, skyddas därför sedan många tusen år tillbaka av en lång och bred stenmur, som kallas Bohuslän. Muren är så pass bred, att den täcker hela landet mellan Dalsland och havet, men, såsom det brukar vara fallet med strandskoningar och vågbrytare, är den inte särdeles hög. Den är uppförd av ansenliga stenblock, och på sina ställen äro hela långa bergåsar inlagda i den. Det gick väl heller inte an att bygga med småstenar, när det gällde att mot havet resa ett värn, som skulle sträcka sig från Iddefjorden till Göta älv. Sådana stora byggnadsverk utföras ju inte mer i våra dagar, och det är säkert, att muren är ofantligt gammal. Det är heller inte utan, att den har blivit illa åtgången av tiden. De stora blocken ligga numera inte så tätt intill varandra, som de töra ha gjort från början. Det har bildats sprickor mellan dem, så breda och djupa, att både åkrar och hus få rum på deras botten. Men stenblocken ligga i alla fall inte längre isär, än att man väl ser, att de en gång ha tillhört en och samma mur. Inåt land är den stora muren bäst bibehållen. Där går den fram hel och obruten långa sträckor. Längs mitten löpa långa, djupa springor med sjöar på bottnen, och fram mot kusten är den så sönderfallen, att vart block ligger som en kulle för sig. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kqr46zo6itgy5kt5ymsuk9k7qkvkizp 104 43190 502058 378357 2022-07-21T07:27:05Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud||<small>HAVSSILVER</small>|651}}</noinclude>Det är, först när man ser den nere vid kusten, som man riktigt begriper, att den stora muren inte står, där den står, bara för ro skull. Så stark den än måtte ha varit från början, har havet brutit igenom den på en sex, sju ställen och sänt in fjordar, som äro flera mil långa. Det yttersta av den står till och med under vatten, så att endast den översta delen av klippblocken ligger i dagen. På så sätt har det uppkommit en mängd stora och små öar, som bilda en skärgård, och denna får ta emot de värsta anloppen av storm och hav. Nu skulle man väl tycka, att ett landskap, som egentligen bara består av en stor stenmur, borde vara alldeles ofruktbart, så att inga människor kunde finna sin bärgning där. Men det är inte så farligt med den saken, för fastän det är naket och kalt uppe på kullar och bergvidder i Bohuslän, har det till gengäld samlats mycken god och fruktbar mylla i alla rämnor, och det går förträffligt att driva jordbruk där, om än tegarna inte äro så särdeles vida. Det brukar inte heller vara så kalla vintrar vid havskusten som inne i landet, och på platser, som äro skyddade för vinden, trivas ömtåliga träd och andra växter, som eljest knappast vilja gå till så långt i söder som i Skåne. Inte heller får man glömma, att Bohuslän ligger vid gränsen av den stora allmänningen, som är gemensam egendom för alla jordens folk. Bohuslänningarna kunna färdas på vägar, som de inte behöva bygga eller laga. De kunna fånga in hjordar, som de inte behöva valla och vårda, och deras farkoster fraktas av dragare, som de inte behöva ge foder och stallrum. Därför äro de inte så beroende av jordbruk och boskapsskötsel som andra. De frukta inte för att slå sig ner på stormpiskade skär, där det inte växer ett grönt strå, eller på smala strandremsor nedanför kustbergen, där det knappast finns utrymme för en potatistäppa, därför att de veta, att det stora, rika havet kan ge dem allt, vad de behöva. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 33xncce6jbi0e8efu3h2ylail2l7wu4 104 43191 502059 378358 2022-07-21T07:31:21Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|652|<small>HAVSSILVER</small>|}}</noinclude>Men om det är en sanning, att havet är rikt, så är det inte mindre säkert, att det är vanskligt att ha att göra med. Den, som vill vinna något av havet, han måste känna alla dess fjordar och kilar, alla dess grund och strömmar, han får ha reda på, snart sagt, varje sten på havsbottnen. Han måste kunna föra sin båt i storm och tjocka och finna sin väg i svartaste natt. Han måste förstå att tyda de tecken i luften, som båda hårt väder, och han får lov att kunna tåla köld och väta. Han måste känna till var fiskarna färdas och hummern kryper, och han måste kunna sköta tunga nät och lägga ut sina garn i gungande sjö. Och först och främst måste han ha ett modigt hjärta i bröstet, så att han inte frågar efter, att han var dag får våga livet i kampen mot havet. På morgonen, då vildgässen reste neråt Bohuslän, var det lugnt och fredligt i skärgården. De sågo flera små fiskelägen, men det var stilla på de smala gatorna, ingen gick ut och in i de små, grant målade husen. De bruna fiskegarnen hängde i god ordning på torkplatsen, de tunga, gröna eller blåa fiskebåtarna lågo utmed stranden med beslagna segel. Inga kvinnor sysslade vid de långa bänkarna, där man eljest brukade rensa torsk och helgeflundra. Vildgässen foro också fram över flera lotsstationer. Lotshusets vägg var målad i svart och vitt, signalmasten stod vid sidan, och lotskuttern låg förtöjd vid bryggan. Allt var lugnt där i närheten, ingen ångbåt nalkades, som behövde hjälp i den trånga farleden. De små kuststäderna, som vildgässen foro fram över, hade stängt sina stora badhus, hissat ner sina flaggor och stängt de fina sommarvillorna. Ingen annan var i rörelse än några gamla sjökaptener, som gingo fram och åter på bryggorna och längtansfullt stirrade mot havet. Inne vid fastlandets fjordar och på öarnas östsida sågo vildgässen några bondgårdar. Där låg skötbåten stilla vid bryggan. Bonden och hans drängar plockade upp potatis<noinclude> <references/></noinclude> 6n2r5kn95iod4jk8v873mr14108s1jm 104 43192 502061 378360 2022-07-21T07:34:27Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|654|<small>HAVSSILVER</small>|}}</noinclude>eller kände efter om bönorna, som hängde på höga ställningar, hade hunnit torka. I de stora stenbrotten och i båtbyggerierna fanns det gott om arbetare. De skötte sina släggor och yxor snällt nog, men gång på gång vände de huvudet mot havet, som om de hade hoppats på något avbrott. Och skärgårdsfåglarna voro lika lugna som människorna. Några skarvar, som hade suttit och sovit på en brant bergvägg, lämnade en efter annan de smala klipphyllorna och foro i långsam flykt bort till sina fiskeplatser. Måsarna hade övergivit havet och gingo och promenerade på land som riktiga kråkor. Men på en gång blev det annat av. En måssvärm flög tvärt upp från en åker och stormade i väg söderut med sådan fart, att vildgässen knappt hunno att fråga vart de skulle hän, och måsarna gåvo sig inte tid att svara. Skarvarna höjde sig ur vattnet och följde efter måsarna i tung flykt. Delfiner gledo igenom havet som långa, svarta spolar, och en hop sälar hasade sig ner från ett platt skär och drogo av mot söder. »Vad står på? Vad står på?» frågade vildgässen och fingo äntligen svar av en alfågel. »Det är sillen, som har kommit till Marstrand. Det är sillen, som har kommit till Marstrand.» Men det var inte bara fåglar och havsdjur, som hade kommit i rörelse, utan nu måtte också människorna ha fått bud om att de första stora sillstimmen hade anlänt till skärgården. På fiskelägenas glatta stenhällar sprang folk om varandra. Fiskebåtarna gjordes redo. De långa sillvadarna fraktades försiktigt ombord. Kvinnorna stuvade in matvaror och oljekläder. Karlarna kommo ut ur stugorna med sådan brådska, att de inte hunno att kränga på sig rocken förrän ute på gatan. Snart voro sunden fyllda av bruna och gråa segel, och glada utrop och frågor växlades mellan båtarna. Unga flickor hade klättrat upp på hällarna bakom stugorna och<noinclude> <references/></noinclude> froj186xnrzz963sd9cl2wa4r68i74z 104 43193 502065 378361 2022-07-21T09:36:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud||<small>HAVSSILVER</small>|655}}</noinclude>vinkade åt de resande. Lotsarna stodo på utkiken och voro så vissa, att de snart skulle bli utkallade, att de hade dragit på sjöstövlarna och gjort kuttern klar. Ur fjordarna kommo små ångbåtar, lastade med tomma tunnor och lådor. Bönderna hade kastat potatishackan, och båtbyggarna hade lämnat varvet. De gamla sjökaptenerna med de väderbitna ansiktena hade inte kunnat bli sittande hemma, utan följde med ångbåtarna mot söder för att åtminstone få se på sillfisket. Det dröjde inte länge, förrän vildgässen hade kommit fram till Marstrand. Sillstimmen kommo västerifrån och gingo förbi Hamneskärs fyr in mot land. På den vida fjorden mellan Marstrandsön och Paternoster-skären foro fiskarbåtarna tre och tre i sällskap. Där vattnet mörknade och krusade sig i små, korta böljor, visste fiskarna, att det fanns sill, och där lade de försiktigt ut långa vadar i vattnet, förde dem samman i rundel, snörpte ihop dem i bottnen, så att sillen låg som i en ofantlig säck, drogo och snörpte på nytt, tills utrymmet blev allt trängre och de glittrande fiskarna kunde håvas upp ur djupet av vaden. Några båtlag hade redan hunnit så långt med fisket, att de hade båtarna fulla med sill ända till relingen. Fiskarna stodo till knäna i sill och blänkte av sillfjäll från sydvästen till randen av den gula oljerocken. Så fanns det nykomna vadlag, som foro omkring och lodade och sökte efter sill, och andra, som med stort besvär hade fått vaden utlagd, men fingo taga upp den tom. När båtarna voro fulla, begåvo sig somliga av fiskarna fram till stora ångbåtar, som lågo på fjorden, och sålde sin fångst, andra reste in till Marstrand och lossade sin last vid kajen. Där hade redan sillrenserskorna börjat arbeta vid långa bord, sill packades i tunnor och lådor, och sillfjällen täckte hela gatan. Det var ett liv och en rörelse. Människorna voro som yra i huvudet av glädje över allt detta havets silver, som de öste upp ur vågorna, och vildgässen foro många<noinclude> <references/></noinclude> 189zej9xfuo0y8dsv456wzfnjawvqfd 104 43194 502066 378362 2022-07-21T09:36:56Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{Huvud|656|<small>HAVSSILVER</small>|}}</noinclude>gånger runt Marstrandsön, för att pojken riktigt skulle få se alltsammans. Rätt snart bad han ändå, att de skulle fara vidare. Han sade inte varför han ville bort, men det var kanske inte svårt att gissa. Det fanns mycket grant och ståtligt folk bland fiskarna. Flera av dem voro resliga karlar med djärva ansikten under sydvästen och sågo så där oförvägna och trotsiga ut, som varenda pojke önskar, att han själv måtte göra, när han blir vuxen. Det var kanske inte så roligt att sitta och titta på sådana för den, som själv aldrig kunde bli längre än en sill. {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> imdm9k5ryfdb6k6taijfve1ahmb31wm 104 59090 502060 378359 2022-07-21T07:31:43Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{Tomrad}} [[Fil:Nils Holgersson band 2-Fjällbacka fiskeläge.jpg|mini|{{ph|<small>E. Almqvist, foto</small>}}<br /><center>Fjällbacka fiskeläge.</center>|center|320px]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> iyjlgugq6phamv4x0h1xxi7qh7rtnx3 104 59092 502067 378364 2022-07-21T09:37:24Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{Tomrad}} [[Fil:Nils Holgersson band 2-Båtar på sillfiske.jpg|mini|{{ph|<small>O. Halldin, foto.</small>}}<br /><center>Båtar på sillfiske.</center>|center|500px]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rxtrb4sotczbdcxw5dg486rrd0do70l 0 107022 502071 407872 2022-07-21T10:12:16Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Wikipedia}} Det finns flera utgåvor på Wikisource av '''Karl XII:s fältmarsch:''' * [[Svenska Parnassen/II/Carl XII:s krigssång]] (1889) * [[Visbok, 1923/Karl XII:s fältmarsch]] {{förgrening}} ifp494ek6c819e2zgz0wqmbiv1h7lah 0 111938 502043 413072 2022-07-20T22:15:27Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Hembygden|Matts Magni Granström|förra=[[Visor i byn|Innehåll]]|nästa=[[Lågan står stilla på vårt bord]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.<br> Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”''blå zodiak''.” på sidan 5; till och med ”''rödaste vin''.” på sidan 6; text till och med ”''nya slafvar''.” på sidan 7; text till och med ”''fara förbi''.” på sidan 8.}} <poem> ::::''HEMBYGDEN''. ''Jag lyssnar, när vildgässen draga förbi'' ''i gryning som brinner röd'', ''till skogarnas snyftning och jubelskri'' ''och sång om seger och död''. ''Och jag ser i en enda skälfvande syn'' ''hela hembygdens vårtända värld'' ''af byar och berg under rodnande skyn'', ''som stå vakt kring min moders härd''. ''Och jag känner hur hjärtana klappa i takt'' ''under tusende sollysta tak.'' ''Då griper hembygdens kärlek med makt'' ''om min drömvärlds blå zodiak''. ''Af tårar och vin min väg lyser våt'', ''jag trampar i guld med min häl'', ''och af viddernas jubel och klagolåt ''ett eko fyller min själ''. :::::&#xFF0A; ''Det är guld, det är vin och tårar''&#x2026; ''Öfver hembygden stiger en gyllene glans'' ''kring mänskornas vaggor och bårar'', ''kring gråhårskrona och myrtenkrans''. ''Din guldgula säd på ditt gärde'' ''och viljans växt i din håg och ditt mod'' ''det är mera än guldet i värde'' ''det är skörd efter sådd i tårar och blod''. ''Kring sekundernas honungsgömmen'' ''det fladdrar af själar som sländor och bin'', ''det lyser i lefvnadsdrömmen'' ''af sångens och kyssarnas rödaste vin''. ''Som den dolda resedan sprider'' ''sin doft på din väg i ett vindackord'', ''så det strömmar ur gångna tider'' ''af gråt och glädje öfver din gård''. ''Och tusen förmultnade händer'' ''sträckas fram mot dig, lyfta upp ur din mark'' ''sin välsignelses eld, som tänder'' ''din kärlek till hemmet brinnande stark''. :::::&#xFF0A; :''Barnen sjunga'', :''barnen le mot sol och saga'', :''händer, lefvande och unga'', :''sträckas fram att taga'' :''alla bördor, alla tunga'' :''lass, som vi fått draga''. :''Öfver sjunkna forntidsgrifter'', :''öfver våra glömda grafvar'', :''nya stridsmän, nya slafvar'' :''leta i granitens lafvar'' :''gångna tidehvarfs bedrifter''. :''Nya släkten leta'' :''svar på evighetens frågor'', :''men ännu i sång och drömmar'' :''brinna våra tankar heta'', :''och i alla pulsar strömmar'' :''än vårt blod i röda vågor''. :::::&#xFF0A; ''Nu sofva byar vall och vång'', ''och gryningen brinner röd'', ''men skogen är vaken och sjunger sin sång'' ''om släktenas seger och död''. ''I suset af vingar jag hör ett ord'', ''ett halfförkväfdt sorgens skri'', ''en bäfvande sång om hemmets jord'', ''när vildgässen flyga förbi''. </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] pmbliw12fbo1mpwitlfcvu6l69hzf86 0 111970 502046 415194 2022-07-20T22:17:06Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Lågan står stilla på vårt bord|Matts Magni Granström|förra=[[Hembygden]]|nästa=[[En kvinna bor bakom lönnarnans rad]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.<br> Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”en hand” på sidan 11; till och med ”vårt bord” på sidan 12.}} <poem> LÅGAN STÅR STILLA PÅ VÅRT BORD. Därute gå stormarna vilda och vreda, de dåna i aplarna, de famla om knuten, de stampa på höstens gråa jord. Det är orofyllda vingar, som lyfta sig breda, men kring våra själar är hemvakten sluten, och lågan står stilla på vårt bord. Det stormar i skog, där de hemlösa bida, kring vägar. där utstötta människor vandra, öfver skeppen, som vräkas mot strand. Det är sönderrifna dikter, som vindarna sprida, det är andar, som jaga och mota hvarandra, det är händer, som söka en hand. De stormarna hvina, där markerna möta, de smyga kring aplarna, de slå mot våra bingar, de hota högt och fara förbi. Förgäfves sina spjut emot dörrarna de stöta, förgäfves de piska mot rutan sina vingar och höja sitt ondskehårda skri. Ja lågan lyser stilla om dina veka händer, den störes ej af stormarna, som rifva och rycka, den rör sig ej för höstnattens ord. Ja jag slår upp ditt hjärtas bok, och medan jag vänder, de fullskrifna bladen, som dofta af vår lycka, står lågan stilla på vårt bord. :::::&#xFF0A; &#xFF0A; ''Anmärkning'': Originalupplagan har tryckfelet ”på stormarna” i första raden. </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] irw0v1kmuf0975cqyigun2d5v4ocuqx 0 112937 502049 412767 2022-07-20T22:19:24Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Det är bara klockan|Matts Magni Granström|förra=[[Det är bara klockan]]|nästa=[[Nämndemansmoran]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.<br>Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”kådiga händer.” på sidan 22; till och med ”i liden.” på sidan 23; text till och med ”gångna tider.” på sidan 24.}} <poem> :VISOR FRÅN GÅNGNA TIDER. Dina fäder sin flinta med iskallt mod i björnarnas bringa sänkte och kysste en droppe blod af ditt blod, medan vindögats stjärnor blänkte. Här ekade sång under bokarnas hvalf, det lyste af ögon och tänder, och dansen gick vild, och bockhornet skalf i vallflickans kådiga händer. Här bakades brödet af lafvar och bark, här ödslades blodet i striden se röda geranier smycka min mark, det snyftar af gråt i liden. Nu kommer du mejslad af minnen och varm, geranier blomma i bädden, af seklers törst det tär i min barm, den är fylld af lif till brädden. Hvar cell i din kropp är en själ, som vill springa upp emot kommande öden. Hvarför ser du så långt bortåt hafvet till? vi ha ännu en väg till döden. Vi minnas och glömma, och tiden går, och det blommar i vallar och viden. Nu är stjärnorna våra och marken vår, här ligger vår stuga i liden. Din puls är genljud af sånger och skratt och bröllopsdanser och strider, den sjunger för mig skymning och natt sina visor från gångna tider. ::::::&#xFF0A;  &#xFF0A;  &#xFF0A; </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] hoh25tk0yw0mxvhytrds8m56xfao525 0 112952 502045 412668 2022-07-20T22:16:43Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|II. En fyrväppling.|Matts Magni Granström|förra=[[I. Fattighuset]]|nästa=[[III. Efterskrift]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.}} [[Fattigstu‐Mina]]<br> [[Fattigstu‐Fia]]<br> [[Ulla]]<br> [[Sara]]<br> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] 6bjkvayk0otz8j8z5p6arzo7mjxsaot 0 112982 502044 412763 2022-07-20T22:16:05Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Hvad ser du här i världen?|Matts Magni Granström|förra=[[En kvinna bor bakom lönnarnas rad]]|nästa=[[Se, nu klyfver en blixt…]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.<br>Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”vindarna hviska?” på sidan 15; till och med ”utaf alla?” på sidan 16.}} <poem> HVAD SER DU HÄR VÄRLDEN… [I innehållsförteckningen har dikten titeln ”Hvad ser du här i världen?”] Ella, lilla Ella, hvarför skrattar du så, hvarför skrattar du mest utaf alla? Se himmeln är mulen och bergen äro grå, och stormarna äro så kalla. Hvad ser du i din värld, hvarför jublar du så, hvarför äro dina läppar så friska, hvarför äro dina ögon så lysande blå, hvad hör du då vindarna hviska? Hvad ser du här i världen, hvad ser du för din syn, dina händer äro kalla och valna, du spirande lif i den gråa lilla byn, där blommorna växa och falna. Se marken är blommig och himmeln är blå, och de hvitaste solstrålar falla! Ella, lilla Ella, hvarför gråter du så, hvarför gråter du mest utaf alla? ::::::&#xFF0A;  &#xFF0A;  &#xFF0A; </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] 7502aipbu2j7mwpw6e6jvxqmclcm2jn 0 113001 502048 412794 2022-07-20T22:19:07Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Se, nu klyfver en blixt|Matts Magni Granström|förra=[[Hvad ser du här i världen?]]|nästa=[[Det är bara klockan]]|kommentar=Ur diktsamlingen ''[[Visor i byn]]'' utgiven 1913.<br> Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”så lösa.” på sidan 17; till och med ”marken försvinna.” på sidan 18.}} <poem> :SE, NU KLYFVER EN BLIXT… Se nu klyfver en blixt hela himmelens tak, och det lågar i sjövikens vatten! Såsom hängbjörkens grenar så smidig och slak så är du framför mig i natten. På vagnbodens tak höras skurarnas dropp, och logarnas stuprännor ösa. På din blixtomstrålade flickveka kropp dina flickkläder hänga så lösa. Jag ser i det skärande skenets sekund ditt hufvud mot gulnade gärden, ditt vakna öga i midnattens stund i den sofvande, molntäckta världen. Du håller mitt öde så högt och så tryggt, där de dödande blixtarna skina, men hur skälfva ändå dina flickaxlar skyggt, då jag lutar dem in emot mina. Du skänker dig bort i ett farande nu, dina läppar darra och brinna, och himmelens molnkappa klyfves itu, och bergen och marken försvinna. :::::&#xFF0A;  &#xFF0A;  &#xFF0A; </poem> [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Matts Magni Granström]] khdf3izq5j37r1o1i1bfeg4v1qlli7t 104 128043 502023 439730 2022-07-20T21:35:18Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">VI.</h2> En natt i februari kom en släde körande på vägen förbi Torsby kyrka. Natten var smällkall och lugn och öfver snön, som låg hvit och djup öfver byn, kyrkan, gärdena och långt in i hagarna där bortom, blänkte ett vimmel af stjärnor. Släden var liten och låg, af det slag, som förr kallades »en ryss», och på körbrädet med fötterna tätt under hästens svans satt en hopkrupen forbonde. Skinnlufvan hade han neddragen ända till ögonen, händerna voro instuckna i ofantliga mulvantar, och oupphörligt slog han än den högra än den vänstra handen mot bröstet för att tina upp de stelfrusna fingrarna och sätta blodet i omlopp. Hästen var liten och mager samt lunkade motvilligt fram, som fann han vägen lång och besvärlig, från hans rygg stod imman som en rök, och skinnet på länderna blänkte af rimfrost. Så långt bonden kunde se, syntes icke<noinclude> <references/></noinclude> p8rlxj1ta7m5h8stzrzvrox85rmna0a 104 128044 502025 439731 2022-07-20T21:42:07Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 73 —}}</noinclude>ett ljus. Mörk reste sig kyrkan bakom bara, höga träd, otydligt skymtade kors och grafstenar omkring henne. Rundt om kyrkan sof hela byn, från den låga prästgården med sitt höga spetsiga tak, som låg inbäddadt i en massa öfversnöade buskar, häckar och fruktträd, till den lilla bondstugan vid gärdets kant, hvilken liknade ett stort sofvande djur, som frusit fast i snön. Öfversnöade, tysta, med mörka, tomma fönster lågo gårdarna, där släden for fram, och som mörka linjer skymtade mot snön de djupa, upptrampade vägarna. Pumpstängerna drogo sneda tvärstreck mot himmelen, och kallt var det, så kallt, att snön knarrade under hästens hofvar, gnisslade under medarna, kallt, så att själfva stjärnorna syntes frysa, där de darrade på fästet och vintergatan drog ett mjällhvitt oerhördt bälte af små tindrande, otaliga ljus öfver himmelens dunkla blå. Forbonden satt nedhukad och såg i förbifarten på de mörka, tomma fönstren, som om han väntat få se ett ljus tindra. Det var långt kvar till nästa skjutshåll. Så vände han sig om och kastade en orolig blick på släden bakom sig. Vana som hans ögon blifvit vid mörkret, såg han ett likblekt ansikte omgifvet af fint, svart pälsverk, på hvilket bonden icke kände något namn. Om<noinclude> <references/></noinclude> ai4q0v3vltad047oivfcaiobvwqo8k2 104 128045 502026 439732 2022-07-20T21:43:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 74 —}}</noinclude>mannen, som låg där, höll ögonen slutna eller icke, kunde forbonden icke se. — Sofver herren? frågade han till sist, långsamt och försiktigt. Då intet svar kom, kröp han åter samman bakom hästen. Långsamt som förut gick släden vidare. Den kom in i granskogen, där snön låg fastfrusen öfver grenarna, lång var vägen genom skogen, och lång är vinternatten. Sent kommer dagningen, och när morgonen nalkas, ökas kylan. Forbonden lät hästen stanna, och i det han varligt steg ur släden, aftog han den ena vanten, värmde handen, så godt han kunde innanför sina kläder samt lade så sina grofva fingrar på herremannens kind och märkte, att den var brännande het. I det samma slog den sofvande upp ögonen och mumlade något, som forbonden icke förstod. Rådvill blef han stående bredvid släden och såg sig om, som hade han väntat hjälp. Då sade den resande lågt men tydligt: — Jag har feber. Därpå föllo hans ögon igen, och han stönade som under stora plågor. Forbonden Matts Ersson visste icke, hvad han skulle göra. Hästen var trött, och till nästa<noinclude> <references/></noinclude> 9eugs6yq8fa16s7eokwga9romy1o04x 104 128046 502027 439733 2022-07-20T21:44:09Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 75 —}}</noinclude>skjutshåll var ännu långt. Den resande kände han icke mer än de många andra, han skjutsat, eftersom turen till honom att fullgöra den tunga plikten mot kronan kom. I mörkret och midt i skogen var han rädd, att den sofvande kunde dö, och att han skulle behöfva köra ensam vid nattetid med ett lik, kanske också — föresväfvade det honom dunkelt — få bära något slags ansvar, för det som händt. Rundt omkring honom var allt stilla som förut. Under granarna blef det svart, endast vägen lyste i mörkret skönjbar och klar, nedtryckt som den låg mellan de hvita drifvorna. Matts Ersson visste sig ingen råd, hvarken hvart han skulle köra, eller hvad han skulle taga sig till, och på den trakt, där han nu var, kände han ingen. Som han då kom ut ur skogen, varseblef han på andra sidan sjön backen och därmed klungan af träd, omgifvande gårdsbyggnaderna vid Skogaholm. Hvad stället hette, visste han icke, men brukspatron Brandts namn hade han hört, och att han var en mäktig man, var kändt vida omkring. Det föll honom in, att brukspatronen kanske kände den resande. Matts Ersson hyste nämligen den åsikten, att då förnämt folk utgjorde fåtalet, måste de känna hvarandra och hålla ihop, och som han just då kom fram till vintervägen,<noinclude> <references/></noinclude> 8x18mgwlif2gmldnnsx5r748mcuabw4 104 128047 502028 439734 2022-07-20T21:45:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 76 —}}</noinclude>hvilken öfver isen ledde rakt fram mot herrgården, lät han hästen gå nedför backsluttningen och slå in på ny väg. »Kommer jag till herrgården,» tänkte han, »blir det alltid någon råd.» Det började nu lida mot morgonen. Men ännu var det för tidigt, för att någon i herrskapsbyggnaden skulle vara uppe. När forbondens släde närmade sig allén, gaf dock bandhunden genast skall, och strax därefter såg Matts Ersson ett ljus, som måste komma från en lykta, röra sig långsamt genom mörkret utåt vägen. Ljuset kom honom närmare och närmare och visade sig i själfva verket vara en lykta, buren af stalldrängen, som tidigt stigit upp för att gifva hästarna foder. När lyktan kom midt framför honom, höll Matts Ersson stilla. Mellan de båda männen uppstod ett långt, omständligt samtal. Det kom med mellanrum, säfligt och långdraget, och frågan gällde, huruvida man skulle väcka brukspatron i hans sömn eller först bära in den sjuke i drängkammaren, till dess att det blef dager. Detta vågade dock ingen af dem båda taga på sitt ansvar. Ty under tiden kunde den resande dö, och i så fall torde efterräkningarna icke ha uteblifvit. Ändtligen beslöt sig drängen för att väcka Sara, som längst varit i brukspatrons tjänst, och som bland husfolket åtnjöt den obestridda auktoritet,<noinclude> <references/></noinclude> drs8so0rnuljnzs2l06c706cpgndm4k 104 128048 502029 439735 2022-07-20T21:46:13Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 77 —}}</noinclude>hvilken husbondens förtroende i gamla dagar ofelbart meddelade. Medan drängen gick rundt om herrskapsbyggnaden för att med så litet buller som möjligt knacka Sara vaken, körde Matts Ersson fram på den stora gården. Så långt som till stentrappan vågade han sig icke, utan lät åkdonet hålla vid inspektorsbyggnaden och ställde sig själf bredvid, nöjd i hoppet att nu ändtligen blifva kvitt det ansvar, som tryckte honom. På andra sidan herrgårdsbyggnaden stod Sara halfklädd på kökstrappan och hörde yrvaken på drängens framställning. Knappt hade hon emellertid fått klart för sig, hvad frågan gällde, förrän hon svor en kraftig ed öfver folks dumhet, som hellre utsätta en främmande för att mista lifvet, än de våga gå in och väcka en människa. Därmed slog hon igen dörren och tog utan tvekan eller dröjsmål saken om hand. Utifrån gården kunde forbonden märka, att herrgården började vakna. Först blef ljus tändt i ett fönster åt gårdsidan, så syntes tydligt ett annat ljus, hvilket blänkte från fönster till fönster, sken ut ett ögonblick genom halfrundeln öfver stora porten för att strax därefter dämpadt lysa fram genom de neddragna<noinclude> <references/></noinclude> 8q073380cl6lh1f88q8u52pknzsvy3t 104 128049 502030 439736 2022-07-20T21:47:06Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 78 —}}</noinclude>gardinerna på andra sidan. Ej långt därefter öppnades stora porten på vid gafvel, ett skarpt ljussken föll ut öfver gårdsplanen, och en myndig stämma ropade ut i mörkret: — Kör fram, bonde. Forbonden skvatt upp och körde lydigt fram släden, medan han själf sprang bredvid i den djupa snön. — Hvarför har du sölat? Hvarför väckte du mig icke förr? ljöd samma myndiga röst. Bonden strök af sig mössan och stod barhufvad och rädd i kölden. Framför sig såg han Brandts uppbragta ansikte, och därvid blef han så skrämd, att han icke kom sig för att säga ett enda ord. — Sätt på dig mössan, ljöd rösten igen. Ska du kanske dra döden på dig, du också? Brandt gick fram till släden och stack handen in under den resandes dräkt. — Han lefver ännu, fortfor han obarmhärtigt. Det är mer lycka än konst. Det må man säga. Därpå vände han sig till Sara: — Gör i ordning med rena lakan hos mig. Han måste i säng genast. Skaffa hit folk till hjälp. Mannen är medvetslös. Låt så elda på gröna gästrummet, men fort. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> grhd0z7ci9zu21g3f0r2wmnwfomesp1 104 128050 502031 439737 2022-07-20T21:47:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 79 —}}</noinclude>Sara försvann, och Magnus Brandt stod ensam kvar vid släden. — Berätta nu, sade han kort. Jag bits inte. Lydigt berättade bonden det lilla han visste. Det var icke mycket och snart sagdt. — Hvad ska du ha? frågade brukspatronen därefter. Bonden nämnde summan, och Brandt nickade. — Det ska skickas ut åt dig i köket. Hästen kan du sätta i stallet. Men kom ihåg, att går det här väl, så kan du tacka din Gud. Därmed vände han sig otålig om och ropade inåt: — Kommer ingen i Herrans namn? När något oväntadt händer, förefaller det ibland nästan, som om människor kunde ana sådant till och med i sömnen. Utan att någon kunde förklara, hur det gick till, kom nu inspektoren ut ifrån flygeln, två af drängarna nalkades springande från drängstugan, och från köket infunno sig pigorna. I ett nu blef det trängsel kring släden, som såg liten och oansenlig ut, där den stod framför den stora stentrappan. Af folk, som kunde hjälpas åt att bära den sjuke in, fanns det inom några minuter mer än nog. Fröken Cecilia hörde naturligtvis till dem<noinclude> <references/></noinclude> edudowyy4hbu9ncq7wd74b520yjszry 104 128051 502032 439738 2022-07-20T21:49:28Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 80 —}}</noinclude>i huset hvilka blifvit ordentligt väckta. Till henne hade Sara tittat in, när hon med vedbäraren i hand störtade förbi dörren till flickornas rum för att elda i gröna gästrummet. Snabbt, men dock med omsorg klädde sig Cecilia. Tyst rörde hon sig omkring för att icke väcka systern. Men oroad i sömnen af allt, som hände, vaknade dock Karin, och då hon såg systern vaken och nära klädd, sprang hon upp ur sängen och frågade brådskande, hvad som händt. I få ord sade henne Cecilia det lilla hon visste. Hon såg helt allvarlig ut vid tanken på denne sjuke man, som kommit okänd till deras hem, kanske för att dö där. Med yrvakna ögon hörde Karin hennes ord, och innan systern hade hunnit tala slut, ilade Karin förbi henne och smög på bara fötter fram till trappan. Skyld endast af det fotsida linnet stod hon där, lutad öfver räcket. Där nere är nästan mörkt. Plötsligt ser hon en lykta, och i skenet däraf män, som bära någon in. I det osäkra ljuset från lyktan urskiljer hon vidare ansiktet på en ung man, hvilkens kropp är insvept i pälsverk. Blekt är detta ansikte, pannan under det bruna håret välformad och hvit, och de ljusa mustascherna hänga i oordning öfver en mun, hvilken liksom ögonen är sluten. Karin ser allt detta,<noinclude> <references/></noinclude> qmdhpq548svg9tsto1realq5tvvk3ck 104 128052 502033 439739 2022-07-20T21:50:18Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 81 —}}</noinclude>i en handvändning har det hela glidit förbi, dörren stänges bakom den sjuke, och allt är borta som i en syn. Ännu står Karin kvar i mörkret. Hon hör röster under sig. Åter kommer något tungt in och blir ställdt nedanför trappan. Ofvanpå detta föremål lägges något stort och mjukt, och något som klingar. Åter blänker lyktan till där nere, och hon urskiljer en uniformskappa och en värja. Men hon vet icke hvad hon sett. Hon ser blott framför sig det bleka ansiktet med de slutna ögonen och den bleka pannan, och hon blir stående i mörkret i den kalla trappan, till dess hon ryser till vid Cecilias röst, som frågar: — Står du här? Utan att svara glider Karin förbi systern in i sitt rum, med feberaktig brådska börjar hon kläda sig. Men när hon är klädd, sitter hon länge tyst och lyssnar till hvarje ljud. Hon vågar helt enkelt icke gå ned. Fruktan för det okända binder henne. {{linje|4em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oyeuhof3up59y5prar65h1nzg8ttakw 0 134658 502047 499570 2022-07-20T22:18:26Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki __NOEDITSECTION__ {{Titel|Prestgården.|Elias Sehlstedt|förra=[[Första lärkan]]|nästa=[[Tungan]]|kommentar=Ur [[Svenska Familj-Journalen: Elias Sehlstedt|Svenska Familj-Journalen]] Band III 1864, N:o 6(189) Se [https://www.alvin-portal.org/alvin/imageViewer.jsf?dsId=ATTACHMENT-0197&pid=alvin-record:465843 digitalisering på ALVIN]!}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> <h3 align=center>Prestgården.</h3> <center>(<i>Af E. S—dt.</i>)</center> <poem> Nyss vid saltsjöns blåa våg Jag en liten prestgård såg, Afundsvärd på alla vis, Lummig som ett paradis. Gården, gammalmodigt bygd, Tittar fram i löfvens skygd. Ängen sina blommor bar, Sjön var som en spegel klar. Böljan låg så varm och röd Uti aftonsolens glöd. Vassbekrönta viken fram Gåsen med sin gumma samm, På en kulle låg så sött Prestens lusthus rosenrödt. I en grantopp, rak och hög, Satt en stång med tupp och flög. Gröna bryggan låg så sval, Skuggad utaf björk och al. Der satt presten sjelf så glad, From som om han satt och bad. Blåste <i>Gefle vapens</i> rök, Log så godt, då ankbond dök; Stundom sig om magen tog, Då han såg hur gäddan slog. Komministerns fru så rar, En förträfflig gumma var, Tycktes som om hon förstått Pyssla om sig och må godt; Fryntlig, liflig som en glöd, Som en mossros trind och röd. Isak, knubbig, liksom far, Ett yrväder riktigt var. Bäst han öfver ängen lopp, Satt han i den högsta topp. Byxorna med kalfskinn bak Gjorde gagn på plank och tak. Kyrkan var för täck att se Med sin lummiga allé; Kyrkogården gräsbeklädd, Hvarje graf en blomsterbädd: Utomkring och innanför Var ett Gudshus som sig bör. Prestens visthus var försedt! Uj! ni skulle bara sett: Korfvar, gåsbröst, spickemat, Sötost, mjölk i tråg och fat; Gräddan tjock, så man derpå Kunnat uti strumpläst gå. Gästfrihet var husets dygd, Ständigt fräste gummans brygd. Knappt man göra hann besök, Förr’n man fick "<i>en pipa rök</i>". Åt man aldrig än så tätt, Fick man aldrig vara mätt. Maken prestgård jag ej sett, Fast jag tittat vidt och bredt. Aldrig trodde jag, min själ! Att en prest kan må så väl. Om jag anat något slikt, Hade jag till prest mig vigt. </poem> {{linje|8em}} </div> [[Kategori:Elias Sehlstedt]] [[Kategori:Svenska Familj-Journalen]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1860-talets verk]] 6zeq75epwl6mzi6xy6f7qltcldk7r93 0 136868 502042 497334 2022-07-20T22:14:19Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu" from=76 to=77 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:Elias Sehlstedt]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] hjm4i0o6izm67wur1gayaig2kg6xdzy 0 147866 502051 481881 2022-07-20T22:22:52Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Publicisternas Börs-bal|August Blanche|kommentar=Tryckt i [https://archive.org/details/nyare-freja-1839/page/n16/mode/1up ''Nyare Freja 1839''] n:r 5 (15 Jan. 1839)}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> <h3 align=center><big>Publicisternas Börs-bal.</big></h3> <h3 align=center>Dramatiskt utkast.</h3> (<i>Teatern föreställer en liten danssal på Spisqvarteret</i> Sunda förnuftet.) {{c|{{sp|Kyparen Hjerne}}<br>(<i>seende sig omkring i salen</i>).}} {{större|E|200}}tt nytt år har inträdt — — inga gäster, ingen trafik — alldeles såsom förut. — En och annan Filosof tager väl här i all sköns fred sin lilla portion; men när skall den tid komma då hela menniskoslägtet kan finna sin trefnad inom dessa väggar? — Man säger att här blott finnes torrföda och kallmat. — De dårarne! de vilja heldre uppskolla inelfvorna med tidens sjudande vattensoppor, och tro det sedan vara tillräckligt att läska den svedda gommen med lättsinnighetens snömos, obekymrade om att det förkolnar i deras inre. {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>inträder</i>).}} Mjukatjenare! {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>storögd</i>).}} Nå det måste jag säga! Hvad har tillskyndat mig den äran att se min herre här? {{c|{{sp|Publiken.}}}} Jag har hört det skall bli bal här i afton. {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Ja det är sant det; vi ha prenumerationstiden och då, endast då, plär jag ha besök af det publicistiska sällskapet, för att sedan på hela året icke se en skymt af dess respektive ledamöter. — — Men hvarmed skall jag väl traktera dem? {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>gnuggande händerna</i>).}} Med dans, min bäste vän; ty dansmästare äro de fleste. {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>ropar i kulissen</i>).}} Hör bit med Musikanter! {{c|{{sp|Musikanterne}}<br>(<i>inrusende</i>).}} Här äro vi Herr Kypare. {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>till Publiken</i>).}} Hvad slags dansstycke skola de spela? {{c|{{sp|Publiken.}}}} <i>Väfva vadmal</i>; ty jag förbebåller mig att ni inte kommer med sådant, som hvarken jag eller de förstå. {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Var då af den godheten och tag er plats i högsätet. Den store <i>Kant</i> har en gång suttit der. {{c|{{sp|Publiken.}}}} För all del, låt mig få ett mindre <i>kantigt</i> ställe, Herr Kypare! — Jag sätter mig heldre på den här lilla understoln. {{c|(<i>Sätter sig</i>).}} {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>för sig sjelf</i>).}} Publiken på understol! — — Jag ville ej vara den som bar upp undren. (<i>Musikanterne spela väfva vadmal. Dörrarna öppnas; Kyparen drar sig å sido; Publikon sätter glasögonen på näsan; — Statstidningen, Aftonbladet, Minerva , Dagligt Allehanda, Freja , Stockholmsbladet och Dagbladet indansa, hållande hvarvandra i händerna. Efter dem hoppar Östgöta-Correspondenten med händerna i byxfickorna, kastande hufvudet efter musikens takt.</i>) {{c|{{sp|Chor}}<br>(<i>under dans</i>).}} Väfva vadmal slå tillsamman och låt skottspolen gå, gå! <poem> Så väfva vi vadmal; Så slå vi tillsamman. </poem> Väfva vadmal slå tillsamman och låt skottspolen gå, gå! (<i>Vid slutet af refrängen ställer sig Aftonbladet gränsle öfver teatern med ryggen åt Publiken, hvarefter de andra tidningarna parvis kila honom mellan benen, under klappningar i händerna. Efter denna lilla manöver kröker Aftonbladet, till allas stora förvåning, ryggen till den grad, alt han sätter hufvudet emellan sina egna ben och myser; utan att för öfrigt ändra ställning, åt den bakom honom sittande Publiken, som i sin förtjusning kastar honom några tusen prenumeranter i ansiglet, dem han alla mottager med tungspetsen och sväljer. De andra tidningarna göra i sin förtviflan den ena kullerbyttan efter den andra, nappande åt sig så många prenumeranter de kunna. Slutligen ändrar Aftonbladet ställning och gör en förfärlig kullerbytta öfver dem allesammans och dessutom, à la Pajazzo; några små roliga</i> <b>förhoppoingar</b> <i>i vädret, hvarefter dansen slutar med att de dansande, à la Fägerstedt, stå balanserande på ett ben.</i>) {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>hänryckt applåderar</i>).}} Hvilken balans! — hvilken skön alla andra öfvervägande balans! — — Nå mina barn, får jag nu se hvad ni har fått. {{c|(<i>De taga upp sina prenumerationslistor.</i>)}} {{c|{{sp|Aftonbladet}}<br>(<i>seende sig varligt omkring</i>).}} Det finnes väl ingen här af Taxeringskommitténs ledamöter — — (<i>läsande på listan</i>) Ett, två, tre, fyra — tus — — Ah — — {{c|{{sp|De andra Tidningarna.}}}} Kors sån haj. {{c|{{sp|Aftonbladet}}<br>(<i>hoppande i glädje</i>).}} <poem> De' va' bra Tack ska' du ha' Hoppfaralleralla! </poem> (<i>En framtidsman kommer Flygande i luften och kysser honom.</i>) {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>småleende till Aftonbladet</i>),}} Och en framtid fick du till på köpet — det väntade du dig inte — {{c|{{sp|Aftonbladet}}<br>(<i>förstummad af förtjusning</i>).}} Ah — — {{c|{{sp|Dagligt Allehanda}}<br>(<i>rusar fram till Publiken med tårarne i ögonen</i>).}} Pater peccavi — min ånger är stör — se till mig i mitt elände. {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>medlidsamt</i>).}} Min lilla gosse, hvad gråter du för? Hvad har du då gjort? Jag tycker du har gjort rakt ingenting. — Icke du, men väl jag borde gråta (<i>gråter</i>). {{c|{{sp|Dagligt Allehanda}}<br>(<i>samlande på en af pärmarne till ”Resan på Continenten” Publikens tårar, hvarutur han i och med detsamma fiskar prenumeranter</i>).}} Sju, åtta, nio — hund — {{c|{{sp|Publiken.}}}} Låt bli att skarfva vidare, ty nu kan del vara nog. {{c|{{sp|Dagligt Allehanda}}<br>(<i>hämtar sig ånyo</i>).}} Vid Ttalien! jag är fullkomligt belåten. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Tjenare, Herr Italienare! {{c|{{sp|Stockholmsbladet}}<br>(<i>larfvar oförskräckt fram, visande sina blottade fötter</i>).}} Publik! se min klena underbyggnad och betänk att jag ändå burit alla dina bekymmer på mina skuldror. Se, Jag har utnött bindsulor af alla slag. Se, för dig har jag barfota hoppat öfver berg och moras, ända med näsan klifvit ner i politiska träsken. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Vägen har varit knagglig, det vet jag, men så har du också på fötterna ett tjockt skinn som duger. Men hvem bad dig gå så långt att du skulle lägga näsan i blöt? — Hvad vill du för öfrigt? {{c|{{sp|Stockholmsbladet.}}}} Förklara att jag ej mera ger ut några lösa nummer. {{c|{{sp|Punbliken.}}}} Än se'n då? {{c|{{sp|Stockholmsbladet}}<br>(<i>tagande upp några grabbnäfvar prenumerationssedlar</i>).}} Tillåt att jag i stället lemnar de här — {{c|{{sp|Publiken.}}}} Mycket gerna; men några prenumeranter har jag ej att prestera. {{c|{{sp|Stockholmsbladet}}<br>(<i>arg</i>).}} Det är »skamlöst!» (<i>vänder ryggen</i>). {{c|{{sp|Publiken.}}}} Hvad har Statstidningen att förtälja? {{c|{{sp|Statstidningen}}<br>(<i>utom sig</i>).}} Min <i>ställning</i> är förtviflad. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Men ditt <i>förhållande</i> ännu värre. {{c|{{sp|Statstidningen}}<br>(<i>utom sig</i>).}} Hvem skall prenumerera på mig? {{c|{{sp|Svenska Akademien}}<br>(<i>tittande fram ur kulissen</i>).}} Jo, jag min nådiga (<i>drager henne i kjörteln</i>). {{c|{{sp|Statstidningen}}<br>(<i>stretar emot</i>).}} Kors för aderton — — (<i>utom scenen</i>) jag dör — {{c|{{sp|Minerva}}<br>(<i>till Publiken med stolthet</i>).}} Jag är en verkiig ministeriell tidning. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Det är på intet vis rekommenderande. {{c|{{sp|Minerva.}}}} Jag låter inte utbyta mig mot någon. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Det är försigtigt, men det hjelper ej. {{c|{{sp|Minerva.}}}} Jag är den enda, som skrifver med talang. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Stackars Minerva! du har riktigt från <i>askan</i> kommit i elden. Vederbörande hafva i bebofvets stund nödgats taga dig för mycket per aures, och gjort sina rättigheter gällande på del sättet, att de kramat ut dig så mycket som möjligt. En utkramad svamp skall du snart upphängas i Kongl. Arkivet med den påskriften: Dulci est mori pro — paternitate. {{c|{{sp|Minerva}}<br>(<i>slår sig för pannan</i>).}} Aj! min pension! — min pension! — — {{c|{{sp|Publiken.}}}} Och du Freja, som står der och klipper med ögonen, hvad tänker du på? {{c|{{sp|Freja.}}}} Att jag är den oskyldigaste varelse på Guds gröna jord. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Du är den kuriösaste sammansättning Jag känner: Hela din mun är garnerad med de förfärligaste hvalfisktänder, och ändå har du ingen tand för tungan. — {{c|{{sp|En Jude}}<br>(<i>ridande förbi på Arons kalf</i>).}} (<i>till Freja</i>) Hvarför kan du ej smälta mig? {{c|{{sp|Freja.}}}} Emedan jag ej tål <i>feta</i> rätter. {{c|{{sp|TeaterDirektion}}<br>(<i>klifvande förbi på styltor</i>).}} (<i>till Freja</i>) Hvarför icke mig? {{c|{{sp|Freja.}}}} Emedan jag ej tål <i>magra</i> rätter. {{c|{{sp|En Framtidsförhoppning.}}}} (<i>till Freja</i>) Hvarför suger du på mig? {{c|{{sp|Freja}}}} Emedan du hvarken har kött och blod, eller ben och merg. {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>till Östgöta Correspondenten</i>).}} Hvarför sätter du beständigt knifven i strupen på —köpings Consistorium? {{c|{{sp|Östgöta Correspondenten.}}}} Emedan Consistorium är ett fä. {{c|{{sp|Publiken.}}}} Aj, jag fick en giktkramp i min stortå; det måste bli elakt väder. (<i>Åskan höres på afständ: En silfversky sänker sig ned öfver teatern. En vålnad från kommande Riksdag träder derur fram på scenen. — Allmän skuggrädsla</i>). {{c|{{sp|Vålnaden}}<br>(<i>med en triumferande stämma</i>).}} Jag får härmedelst förkunna eder, att Tryckfriheten hädanefter kommer att slutas i bojor; och dessa bojor heta: Böter och Borgen. (<i>En dödlig Septemberfrossa börjar skaka allas lemmar</i>). {{c|{{sp|Vålnaden.}}}} Kröken er i stoftet! edert välde är slut; Aftonbladismens hydra krossad under Herkulis klubba! — ty (<i>seende sig omkring med föraktliga blickar</i>) hvem skulle väl för eder vilja gå i borgen? — Hvem af eder kan prestera en sådan? {{c|{{sp|Aftonbladdet}}<br>(<i>repar mod</i>). Jo, jag! (<i>slår näfven i bordet</i>) För hur mycket? (<i>Vålnaden flatnar, bleknar och försvinner. Klockan slår sex</i>). {{c|{{sp|Publiken.}}}} Utminuteringens timma är inne. {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>framskyndande</i>). <i>Sunda Förnuftet</i> får ej vara öppet längre. {{c|{{sp|Alla Tidningarna.}}}} Hastom till våra byråar! {{c|{{sp|Stockholmsbladet}}<br>(<i>förtvifladt rifver sig i hufvudet med båda händerna</i>).}} Hvad skall jag få i afton att traktera med? (<i>krymper ihop af bekymmer</i>). Hvad skall jag få — — (<i>kniper ett och annat ur Frejas kjortelsäckar</i>). {{c|{{sp|Publiken.}}}} Uppfören igen min favoritdans, och packen er af sedan, så fort ni kunnen. {{c|{{sp|Chor}} och {{sp|Ballet}}.}} Väfva vadmal, slå tillsamman och låt Skottspolen gå, gå! <poem> Så väfva vi vadmal; Så slå vi tillsamman. </poem> Väfva vadmal, slå tillsamman och låt skottspolen gå, gå! {{c|(<i>De hjula ut hals öfver hufvudet</i>).}} {{c|{{sp|Publiken.}}}} Hvad är det som ligger och kryper på golfvet? {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Det är en plockad Gås, som någon af sällskapet säkert har tappat. Hvad heter du? {{c|{{sp|Gåsen.}}}} Mitt namn är Mårten - — - kackell! {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Hvad är du? {{c|{{sp|Gåsen.}}}} Republikan - — kackell! {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Hvad kan du? {{c|{{sp|Gåsen.}}}} Vara med i en Revolution — kackell! {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Du är således en fri fågel? {{c|{{sp|Gåsen,}}}} Ja, men icke fågelfri. {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Kors så märkvärdigt — hvem tillhör du? {{c|{{sp|Gåsen.}}}} Kackell! Kackell! (<i>Aftonbladet och Stockholmsbladet inspringa andtrutna och flåsande</i>). {{c|{{sp|Begge}}<br>(<i>med full hals</i>).}} Hvar är min arma gås? {{c|{{sp|Gåsen.}}}} Jag är förtappad. {{c|{{sp|Aftonbladet.}}}} Min är han; det är jag som göder honom. {{c|{{sp|Stockholmsbladet.}}}} Min också; det är han som göder mig. (<i>De slitas en stund, hvarefter de taga hvar sin gåshalfva och springa sin väg</i>). {{c|{{sp|Publiken.}}}} Ha ha ha — Det är för ömkligt; — men för innerligt roligt — ha ha ha! {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Jag skall väl se efter, att ingen af det der värda sällskapet har knipit något med sig härifrån — — Nej — här finnes ingenting begärligt för dem — — Men, min Gud, hvad sopor här är — Det är fasligt, tycker ni ej det? {{c|{{sp|Publiken.}}}} Ja, visst är det så; men jag tycker det är trefligt, emedan det röjer spår efter verksamhet. Dessutom är jag van vid allt det der. {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Den förblindade! (<i>tager eh dammborste och sopar kring golf och väggar, så att dammet står högt i taket). {{c|(<i>En stark trumpetstöt höres</i>).}} (<i>Fonden öppnar sig, och man ser genom dammet, liksom genom ett flor,</i> <b>Litteraturbladet,</b> <i>i hvars rockskört Litteraturföreningen och Upsala Akademi hafva fattat tag och draga af alla krafter.</i>) {{c|{{sp|Palmblad.}}}} Med godo ell" ondo här stanna, min bror! {{c|{{sp|Litteraturbladet.}}}} Det hafver sig icke så lätt som du tror. {{c|{{sp|Palmblad.}}}} Försökom då allezusammen att draga. {{c|{{sp|Litteraturföreningen}} och {{sp|Upsala Akademi.}}}} Ja, allezusammen, försökom att draga. (<i>De draga. Rockskörtena lossna, och vid deras</i> affall <i>tratta de dragande, allezusammen, på ändan. Perukerna falla af — och de flata skallarna sprida sitt graflika månsken öfver den befriades rygg. Fonden tillsluter sig.</i>) {{c|{{sp|Litteraturbladet}}<br>(<i>framträder gnolande</i>).}} <poem> Blef stugan för trång, Der jag bodde med moder min. Att vakta på gettren blef dagen för lång; Jag bytte om håg och — skinn, — Jag drömde, jag tänkte — jag vet icke hvad — — </poem> {{c|{{sp|Publiken.}}}} Icke jag heller (<i>somnar på en stol</i>). {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Icke en gång jag. — Bästa herre, ni kommer för sent. Hvarföre kom ni ej förr, innan dammet hunnit tillsluta Publikens ögon och hjerta för strålarne af ert snille, för värman från edra känslors eld! — O! bur famlar ni ej oviss och obestämd här, der hvarje vrå borde vara er bekant? {{c|{{sp|Litteraturbladet}}<br>(<i>knäpper rörd ihop händerna</i>).}} Jag Tackar Gud För Hvar Dag Jag Blifvit Klokare! {{c|(<i>Pukor och trumpeter stämma i.</i>)}} {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Det der är visserligen godt och väl, men laga så att äfven andra kunna få säga detsamma! (<i>söker väcka Publiken</i>) Vakna, min gunstige berre! vakna! — — förgäfves — (<i>till Litteraturbladet</i>) mm måste sjunga ut något bestämdare, store man! ty halfqvädna visor förstår ej Publiken. {{c|{{sp|Litteraturbladet}}<br>(<i>försöker tala, men snyftningar afbryta honom. Han skrider slutligen sorgsen från teatern. Ett hest skratt från fonden följer honom.)}} {{c|{{sp|Publiken}}<br>(<i>vaknar</i>).}} Hvad fan har ni för kunder, min bäste vän, som narrar folk att somna? {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Er smak är i grund förstörd, min herre! {{c|{{sp|Publiken.}}}} Kan väl vara; men hvem rår för det? {{c|{{sp|Kyparen}}<br>(<i>pathetiskt</i>).}} Icke ni. — Er bättre känsla har fört er till <i>sunda förnuftet;</i> men ett olyckligt öde har gjort, att äfven ni ej skulle finna er trefnad här, om ni ej finge roa er på dess beköstnad; — icke heller rår den närvarande pressen derför. Den har aldrig funnit sin näring på detta ställe, och har den någongång besökt dessa kuster, har det varit med främlingens osäkra och missledda steg. — Nej här skall jag visa er orsakerna (<i>tager fram ur soporna en bur</i>). Se dessa fåglar, som hoppa derinne emellan glömskans och föraktets galler; de heta: Granskaren, Axplockaren, Stockholms tidning, Argus d. 4:de m. fl. Dessa roffåglar hafva afbitit knopparna från den periodiska pressens vårplantor och sedan beströdt vägen med tistlar. på det ingen ärlig fot skulle våga sig derpå. Der ser ni vidare alla indragningarv, aktioner och förföljelser mot den enda, nu mera afsomnade, oppositionspress, som i vårt fädernesland varit solid och gagnelig, och som gjort att ingen man med någor!unda värde i samhället vågar ikläda sig ansvarigheten af en politisk skrift. Från denna tid hafva den gröfsta servilism, å ena sidan, och epennyttan och passionerna, å den andra, skjutit upp i frodiga törnen. Universiteterna, liknöjde för allt annat utom för sina prisilepier, hafva gjort ingenting för att hämma de onda utväxterna, utan tvertom sökt förqväfva hvarje blomma af renare ursprung — allt är nu förbistring och elände, den <i>fria yttranderätten</i> en börs-bal, der penningen är den förnämsta prydnaden, der några dankar besörja ekläreringen och der slutligen — {{c|{{sp|Musikanterne}}<br>(<i>framrusande till publiken</i>).}} Pengar för dansmusiken. {{c|(<i>Publiken betalar.</i>)}} {{c|{{sp|Kyparen.}}}} Publiken får betala violerna. {{c|(<i>Ridån faller.</i>)}} {{ph|<big><b>—e.</b></big>}} {{c|[[File:Skriket emot Tidningar linje.jpg|200px]]}} [[Kategori:August Blanche]] [[Kategori:Dramatik]] [[Kategori:Freja]] 9inainovz4e2b8ep0zu7bbow1rsorel 0 149022 502070 484357 2022-07-21T10:07:55Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING[[Dikter (Södergran)/Jag]] kegg1yyanu0hx6thj934x9s1quvg2f9 0 149024 502069 484360 2022-07-21T10:06:57Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING[[Dikter (Södergran)/En strimma hav]] fm8ejvk6aqj15t3hwpk2tktx4dx83xd 0 149957 502041 491305 2022-07-20T22:12:42Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Aftonfantasi vid stranden af Wettern.|Gustaf Lorentz Sommelius|kommentar=Sign. Manfred, tryckt i [https://tidningar.kb.se/2889384/1839-09-21/edition/153043/part/1/page/3/?q=Manfred.&newspaper=GÖTHEN ''Göthen 1839''] n:r 109 (21 Sept. 1839)}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{c|<big><i>Aftonfantasi vid stranden af Wettern.</i></big>}} <poem> När månan ser i Wetterns djupa vatten, som i en spegel sina anletsdrag, på klippans topp, i stjerneljusa natten, i fantasiens trollverld sitter jag! Och ser hur mången, mången dunkel hägring af svunna tider lefver opp igen; Ser Jungfrun<ref>Jungfrun, <i>en hög, kal klippa, ungefär midt i Wettern mellan Carlsborg och Wadstena.</ref> iskall, utan röst och fägring, med naken hjessa stå bland böljor än. Här ligger Wadstena med sina kloster, der, uti påfvedömets lugna tid de fromma nunnor läste pater noster, Och älskade, och knypplade i frid. Hur stormen än kring bräckta murar hviner, dock stånda Brahe-hus och Hälla qvar; likt tvenne gamla örnbon, i ruiner, på samma berg, som i Pehr Brahes dar! Som förr, med kronor, lummiga och rika, med hundraåra stammar, höga stå På Omberg samma ekar, ännu lika stormtrotsande och skyddande, som då, när gossen gick med <i>Maro</i> under armen till lärosalen uppå Wisingsö, och Kettil Runske, uti siarhamnen, bröt Gilberts trollkraft som ett murket rö. Och Brahes stad<ref>Grenna.</ref> den ligger icke illa vid bergets fot och lyss på vågens svall; den liknar, treflig, anspråkslös och stilla, en gammal Romersk småstad i förfall. Men dina böljor, klara Vettern, komma ju ock från Södern, ifrån Schweizerland; Och samma växter frodas ju och blomma vid Bodensjön, och vid din egen strand! Bland vilda gletscher är du ammad vorden Af tinad is, af Alpens jungfrusnö; Och derför häfs och stormar uti Norden ditt bröst, du djupa, underbara sjö. De forntidsdrömmar kunna ej försvinna hvarhelst jag lyssnar på ditt vilda brus; Men klarast minnets facklor ändå brinna Vid Omberg, Wadstena och Brahehus. </poem> {{ph|<i>Manfred.</i>}} </div> <references/> [[Kategori:Gustaf Lorentz Sommelius]] 1e9ql845ryoy9gjodly96vn6bnhdiez 0 150075 502050 495335 2022-07-20T22:20:12Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Invaliden|Gustaf Lorentz Sommelius|kommentar=Sign. G. S—i, tryckt i [https://tidningar.kb.se/2592563/1840-12-18/edition/153922/part/1/page/1/?q=%22G.%20S%E2%80%94i.%22&newspaper=FREJA ''Nyaste Freja 1840''] n:r 101 (18 Dec. 1840)}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{c|<big>INVALIDEN</big>}} <poem> <i>Lustigt leken gamla gossar! Klar, som morgonsolen blossar {{em|2}}mellan molnena, bland pensionsbref och qvittenser i min ficka slanten glänser {{em|2}}genom trasorna. Förr jag prygel tog och slängar nu jag goda ord och pengar {{em|2}}tar af herrarna, esomoftast gratialer och hvar jul en blank riksdaler, {{em|2}}nött i kanterna. Brännvin som ett vårregn duggar — limpor äter jag — och tuggar {{em|2}}blott virginia; skjortor mig ej mera fela, nya äro skorna — hela {{em|2}}kommissbyxorna. Men i kriget ack vi ledo — utaf hunger, hvad de svedo {{em|2}}tomma tarmarna, och ur porerna i vågor svetten rann — bland rök och lågor {{em|2}}hveno kulorna. Benen voro smala, slappa liksom dankar, af de knappa {{em|2}}dagportionerna; och som sammanslagna bräder käftarna — som barkadt läder {{em|2}}torra, läpparna. O, vi lågo i baracker utan tak — och på bivacker {{em|1}}midt i vintrarna; dock kossakerna vi klådde, och i bara hjertblod tvådde {{em|2}}bajonetterna. Tappert slogs jag i bataljer, fick blessyrer och medaljer {{em|2}}vid Walkiala; och se'n stryk af sjelfva satan vid det tusan djefla Ratan {{em|2}}utaf Ryssarna. Hvar jag der min näsa vände, hett om öronen det brände; {{em|2}}polisongerna sveddes — och på mången hjelte uti värman blyet smälte {{em|2}}i moustacherna! Det var svårt på alla ställen ifrån Åland opp till fjellen — {{em|2}}glest om risparna som om känslor hos de råa, genompiskade och gråa {{em|2}}Muskoviterna. Klarögd, som en aftonstjerna var min lilla finska tärna; {{em|2}}men min käresta mördad blef — det är detsamma — För sin trohet . . . Fan anamma {{em|2}}de barbarerna. Men en knekt ej höfves gråta; må min svaghet Gud förlåta! {{em|2}}Marketenterska! Vi ska läska våra strupar: tre stop öl och tio supar {{em|2}}åt kamraterna! Väl jag krita har, din smärta — men, för hennes skull, mitt hjerta! {{em|2}}här är pengarna; Fan må något skyldig vara (det förstås för ölet bara), {{em|2}}skrif opp suparna! Trumman går — gif akt, soldater! spott ut bussarna, krabater! {{em|2}}kröken armarna! Gör er färdiga att pimpla, håll till godo med de simpla {{em|2}}finkeljungfrurna! Förr vi stodo stela, spända såsom hackor — och som tända {{em|2}}ljus i rotarna; stumma, lystnande — och hörde på förbannelser — och rörde {{em|2}}ej på ögona. Med kokarden midt i skallen står nu krutsprängd, brun som tallen, {{em|2}}styf i senorna, som en kaja full, här sjelfva flygelkarlen numro elfva {{em|2}}vid Sprengtportarna!</i> </poem> {{ph|G. S—i.}} </div> [[Kategori:Gustaf Lorentz Sommelius]] [[Kategori:Freja]] 4z3wtg604ye2us9e1hz9b0odfwh2d85 0 150164 502052 486995 2022-07-20T22:23:29Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Supplikanterna|Gustaf Lorentz Sommelius|kommentar=Sign. Qvodlibet, tryckt i [https://tidningar.kb.se/4112678/1841-10-04/edition/0/part/1/page/3/?q=Supplikanterna%20Aftonbladet&newspaper=AFTONBLADET&sort=asc ''Aftonbladet 1841''] n:r 229 (4 Okt. 1841)}} <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{c|<big>{{sp|SUPPLIKANTERNA}}.</big>}} {{c|(Ett gammalt stycke, hittadt i en byrålåda på landet, som<br>således icke pekar på nuvarande förhållanden.)}} <poem> Är än börjad audiensen? Tar man mot hos Excellensen?» {{em|3}}I tamburerna Grannt utstyrda herrar skrika, Och beskäftiga de kika {{em|3}}I dörrspringorna. Ändtligt öppnas Tabernaklet. Som det Delphiska Oraklet {{em|3}}Med sin gunstiga Min, till en och en i sender, Nu den högvälborna vänder {{em|3}}Nådigt blickarna. »Hvad är ni?» »Kapten, min herre!» »Af familj?» »O nej!» »Dess värre!» {{em|3}}»Än meriterna?» »Tio fälttåg.» »Inte annat!» »Tjugu sår.» »Aj, aj, förbannadt {{em|3}}Lite vigtiga.» Gubbe, stå ej der och bocka! — Inte vilja vi ha tocka {{em|3}}Der vanbördiga Chefer. — Skynda dig i harmen Med Tschakot'en under armen {{em|3}}Utför trapporna! — »Nein, Wir wollen Euch nicht haben!» Blott åt Gardena och Staben, {{em|3}}»Den talangfulla,» Ges nu sådana vacancer; Ej mer finnas apparancer {{em|3}}För bedrifterna! Hvad gör det, att du har fäktat Käckt — och hundra gånger jägtat {{em|3}}Undan Ryssarna, När du guld för dygd försmådde — Och ej verka alls förmådde {{em|3}}Vid Riksdagarna! Om du ej på Riddarhuset Riktigt ställer fram i ljuset {{em|3}}Det otacksamma Folkets oförstånd och nycker — Och för öfrigt alltid tycker {{em|3}}Liksom »Gubbarna». Icke alls förstår att prisa Det landsfaderliga visa {{em|3}}Och riksgagnliga, Som de styrande uträtta, Eller är i stånd att tvätta {{em|3}}Af dem fläckarna. När man icke kunnat läka Kabinettets sår — och späka {{em|3}}Rabulisterna — Ej en gång försökt att rida Spärr mot borgare — och sprida {{em|3}}Skräck bland massorna. Ej i landet velat hela Ministèrens fel — och spela {{em|3}}Uti händerna På högmögende millioner, Till Missioner och Pensioner {{em|3}}Åt StadsRådena? Veteranen gick förlägen, Som han kom; sängkammarvägen {{em|3}}Smög den ståtliga, Fina, båldt insinuanta Ädlingen med de charmanta {{em|3}}Egenskaperna; Han, som merendels baklänges Åker uti statsvagn, tränges {{em|3}}Kring de mäktiga; Och pligtskyldigst tillgjordt draga Får på mun, när de behaga {{em|3}}Vara lustiga. Och hvad hände? Jo den snörda Junkerns böner blefvo hörda; {{em|3}}Och den hyggliga Unga karln vardt chef för korpsen; Mannen der med silfverhåren {{em|3}}Blef i lederna. Först och främst fick han sig kurra, För han glömde bort att hurra {{em|3}}När den vresiga, Utaf gallsot mest förtärde, Generaln for sina färde {{em|3}}Ifrån mötena. Se'n han hundsnus fick förskräckligt, Ty han hade ej tillräckligt {{em|3}}I högmössorna Passe-poiler, eller rockens Dimensioner, som tumstockens {{em|3}}Ordermässiga! — Ja! bestämdt arrest han finge, Om han utan hällor ginge, {{em|3}}Ens till tofflorna, Hade håret långt i nacken, Eller alltför bredt i fracken {{em|3}}Mellan knapparna. </poem> {{ph|<i>Qvodlibet.</i>}} </div> [[Kategori:Gustaf Lorentz Sommelius]] 2b1pq3od9tp3wybb6n2hxcl28vfreon 104 152425 501999 492257 2022-07-20T15:29:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 45 )|}}</noinclude>darne åt <i>Västerås-stad,</i> hvaraf Domkyrkans torn upreste sig som en fullkommen Obelisk, vid den blå horizonten. Med årornes tilhjelp skaffade vi oss ändteligen fram, förbi ''Notholmen,'' til det gamla Strängianäs, dit Jakten släpades med tåg inåt den så kallade hamnen, der skepparen, sedan han med trompeten bebådat vår ankomst, skulle stiga i land, och aflämna några medsände packeter. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{sp|STRÄNG-}}}} <references/></noinclude> 9yzgafgc0k7i8lvtq26kbz2xeej8vfb 104 152426 502000 500838 2022-07-20T15:33:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 46 )|}}</noinclude>{{c|{{sp|STRÄNGNÄS.}}}} Strängnäs, en liten upstad i Södermanland <ref>Något öfver 9 mil från Stockholm — Hvartil tjänar den i Almänna Lagen utsatte skilnad emellan Upstad och Stapelstad? England och Holland känner ingen sådan skilnad. Är det billigt, at den ena ortens invånare lämnas större rättighet at nära och rikta sig än den andra orten?</ref>, bekant ända från hedendomen, får åtnöja sig med 31 rummet på rangordningen af svenska städer. Under mer ån 490 år har stiftets andelige hufvudman här haft sit säte <ref>Strängnäs Stift innehåller 19 Probsterier, 102 Pastorater, 158 Socknar och 7 Capeller.</ref>. Trivial-scholan, ganska gammal, var mäst berömd när den Förste {{sp|{{sc|Gustaf}}}} här studerade <ref>Han blef sedan på Riksdagen härstädes år 1523 hyllad til Konung.</ref>. Gymnasium har redan hunnit til 156 års ålder <ref>I dess bibliothek skola någre sällsynte böcker finnas, tryckte i 15:de seculo.</ref>. Under min promenad genom trånga ojämna gator, emellan rödfärgade trä-<noinclude> {{huvud|||bygg-}} <references/></noinclude> n9zw6acxez868096cen4tu1zlh8pvyq 104 152442 502001 492289 2022-07-20T15:36:09Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 47 )|}}</noinclude>byggningar, alla decorerade med grästak, såg jag ingen ting märkvärdigt, utom Dom-kyrkan, en gammalmodig, kostbar och vidlyftig stenbyggnad; alt för stor för en så liten stad. Jag stadnade på kyrkogården, vid en uphögd graf - - Här hvilade en ''Serenius,'' en värdig Biskop, den bäste ordningsman - - Templet var nu igenbomat. Hvarföre hållas våra Kyrkor så flitigt tilslutne? åtminstone borde det icke på Söndagen vara en rättroende betagit, at alla stunder kunna i Herrans hus få nedböja sig för det Högsta väsendet. Jag hade äfven gärna aflagt min devotion vid K. {{sp|{{sc|Carl}}}} den IX:des graf. En alfvarsam Herre, ganska nyttig för sin tid, som förstod at väldeligen försvara sin religion, äfven sin krona, hvilken eljest kanske för evig tid blifvit genom aristocratiska tiltagsenheten ryckt från det älskade Vasa-huset. Södermanland bör med synnerlig tacksamhet påminna sig denne Konungen som Hertig. Han bar icke det namnet förgäfves. Omtänksam och hushållsaktig, for han allestädes omkring, muntrade och tilhöll almogen at bättre bruka jorden, at plantera frukt-<noinclude> {{huvud|||trän}} <references/></noinclude> ti1iylv1rp0xoe7vyakbdldhw9dg7md 108 154274 502040 501068 2022-07-20T22:11:48Z Thurs 138 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman={{Författare|Carl Fredrik Ridderstad}} |Titel=[[Ungdoms-Bilder]] |År=1838 |Oversattare= |Utgivare=L. J. Hjerta, Stockholm |Källa=https://archive.org/details/ungdoms-bilder1838ridderstad |Bild=[[File:Ungdoms-Bilder.djvu|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1-2=omslag 3-4=blank 5-6=titel 7=3 257-259=blank 259-260=omslag /> |Anmärkningar=Denna elektroniska utgåva av "Ungdoms-Bilder" av Carl Fredrik Ridderstad (1807-1886), utgiven i Stockholm 1838 av L. J. Hjerta är digitaliserad 2020 på Kungliga Biblioteket i Stockholm (Se https://libris.kb.se/bib/kwv9pq3shg2z7f9l) {{libris post|10223926}} <h3>Innehåll:</h3> [[Sånger till Hulda|SÅNGER TILL HULDA]]<br> [[Tillegnan (Sånger till Hulda)|Tillegnan]]<br> [[Vågskålen (Sånger till Hulda)|Vågskålen]]<br> [[Qvinnan (Sånger till Hulda)|Qvinnan]]<br> [[Du (Sånger till Hulda)|Du]]<br> [[Väx fort! väx fort! (Sånger till Hulda)|Väx fort! väx fort]]<br> [[Sväfva flicka! (Sånger till Hiulda)|Sväfva flicka!]]<br> [[De tvenne Plantorna (Sånger till Huldas)|De tvenne Plantorna]]<br> [[Amor Poët (Sånger till Hulda)|Amor Poët]]<br> [[Hvad skall jag bli? (Sånger till Huldas)|Hvad skall jag bli?]]<br> [[Ryssarne (Sånger till Hulda)|Ryssarne]]<br> [[Vexel-Sång (Sånger till Hulda)|Vexel-Sång]]<br> [[Kyssen (Sånger till Hulda)|Kyssen]]<br> [[Den Resande (Sånger till Hulda)|Den Resande]]<br> [[Drömmen om äran (Sånger till Hulda)|Drömmen om äran]]<br> [[Aftonstunden (Sånger till Hulda)|Aftonstunden]]<br> [[Den Frånvarande (Sånger till Hulda)|Den Frånvarande]]<br> [[Helsning från Tummelplatsen (Sånger till Hulda)|Helsning från Tummelplatsen]]<br> [[Jag gick en gång (Sånger till Hulda)|Jag gick en gång]]<br> [[Böner till Hulda (Sånger till Hulda)|Böner till Huldas]]<br> [[Drufvorna (Sånger till Huldas)|Drufvorna eller Södern och Norden]]<br> [[Vårstycke (Sånger till Hulda)|Vårstycke]]<br> [[Dedikation (Sånger till Hulda)|Dedikation]]<br> [[Poëtisk Flygsand (Sånger till Hulda)|Poëtisk Flygsand]]<br> [[Blandande Sånger|BLANDADE SÅNGER]]<br> [[Dikten (Blandade sånger)|Dikten]]<br> [[Tvenne Röster (Blandade sånger)|Tvenne Röster]]<br> [[Vännerna (Blandade sånger)|Vännerna]]<br> [[Anima (Blandade sånger)|Anima]]<br> [[Natten (Blandade sånger)|Natten]]<br> [[Den Gamle (Blandade sånger)|Den Gamle]]<br> [[Elfkarleby Fall (Blandade sånger)|Elfkarleby Fall]]<br> [[Maria wid Femton år (Blandade sånger)|Maria wid Femton år]]<br> [[Maria wid Tjugo år (Blandade sånger)|Maria wid Tjugo år]]<br> [[Maria wid Tjugofem år (Blandade sånger)|Maria wid Tjugofem år]]<br> [[Riddarn (Blandade sånger)|Riddaren]]<br> [[Fredrik och Maria (Blandade sånger)|Fredrik och Maria]]<br> [[Väfverskan (Blandade sånger)|Väfverskan]]<br> [[Pastoratet (Blandade sånger)|Pastoratet]]<br> [[Hertas Lund (Blandade sånger)|Hertas Lund]]<br> [[Slängkyssar till Sång-gudinnorna (Blanade sånger)|Slängkyssar till Sång-gudinnorna]]<br> [[Rodrik och Albin|RODRIK OCH ALBIN (Sorgespel)]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] ftv7eag88z24pzsg3m5r6v4ete12g76 0 154276 502039 496955 2022-07-20T22:10:40Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Ungdoms-Bilder.djvu" from=1 to=6 header=1 /> <pages index="Ungdoms-Bilder.djvu" from=257 to=260 /> </div> <h3>Innehåll:</h3> [[Sånger till Hulda|SÅNGER TILL HULDA]]<br> [[Tillegnan (Sånger till Hulda)|Tillegnan]]<br> [[Vågskålen (Sånger till Hulda)|Vågskålen]]<br> [[Qvinnan (Sånger till Hulda)|Qvinnan]]<br> [[Du (Sånger till Hulda)|Du]]<br> [[Väx fort! väx fort! (Sånger till Hulda)|Väx fort! väx fort]]<br> [[Sväfva flicka! (Sånger till Hiulda)|Sväfva flicka!]]<br> [[De tvenne Plantorna (Sånger till Huldas)|De tvenne Plantorna]]<br> [[Amor Poët (Sånger till Hulda)|Amor Poët]]<br> [[Hvad skall jag bli? (Sånger till Huldas)|Hvad skall jag bli?]]<br> [[Ryssarne (Sånger till Hulda)|Ryssarne]]<br> [[Vexel-Sång (Sånger till Hulda)|Vexel-Sång]]<br> [[Kyssen (Sånger till Hulda)|Kyssen]]<br> [[Den Resande (Sånger till Hulda)|Den Resande]]<br> [[Drömmen om äran (Sånger till Hulda)|Drömmen om äran]]<br> [[Aftonstunden (Sånger till Hulda)|Aftonstunden]]<br> [[Den Frånvarande (Sånger till Hulda)|Den Frånvarande]]<br> [[Helsning från Tummelplatsen (Sånger till Hulda)|Helsning från Tummelplatsen]]<br> [[Jag gick en gång (Sånger till Hulda)|Jag gick en gång]]<br> [[Böner till Hulda (Sånger till Hulda)|Böner till Huldas]]<br> [[Drufvorna (Sånger till Huldas)|Drufvorna eller Södern och Norden]]<br> [[Vårstycke (Sånger till Hulda)|Vårstycke]]<br> [[Dedikation (Sånger till Hulda)|Dedikation]]<br> [[Poëtisk Flygsand (Sånger till Hulda)|Poëtisk Flygsand]]<br> [[Blandande Sånger|BLANDADE SÅNGER]]<br> [[Dikten (Blandade sånger)|Dikten]]<br> [[Tvenne Röster (Blandade sånger)|Tvenne Röster]]<br> [[Vännerna (Blandade sånger)|Vännerna]]<br> [[Anima (Blandade sånger)|Anima]]<br> [[Natten (Blandade sånger)|Natten]]<br> [[Den Gamle (Blandade sånger)|Den Gamle]]<br> [[Elfkarleby Fall (Blandade sånger)|Elfkarleby Fall]]<br> [[Maria wid Femton år (Blandade sånger)|Maria wid Femton år]]<br> [[Maria wid Tjugo år (Blandade sånger)|Maria wid Tjugo år]]<br> [[Maria wid Tjugofem år (Blandade sånger)|Maria wid Tjugofem år]]<br> [[Riddarn (Blandade sånger)|Riddaren]]<br> [[Fredrik och Maria (Blandade sånger)|Fredrik och Maria]]<br> [[Väfverskan (Blandade sånger)|Väfverskan]]<br> [[Pastoratet (Blandade sånger)|Pastoratet]]<br> [[Hertas Lund (Blandade sånger)|Hertas Lund]]<br> [[Slängkyssar till Sång-gudinnorna (Blanade sånger)|Slängkyssar till Sång-gudinnorna]]<br> [[Rodrik och Albin|RODRIK OCH ALBIN (Sorgespel)]] [[Kategori:Ungdoms-Bilder]] [[Kategori:Carl Fredrik Ridderstad]] [[Kategori:Diktsamlingar]] [[Kategori:1830-talets verk]] opka2p5nl0dx5ya67imk76qljuopp24 104 157043 502038 501765 2022-07-20T22:00:45Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|4}}</noinclude>— En svensk, säger ers majestät. Och tillåtes det mig fråga, i hvad afsigt? — För att framlemna detta bref i dess egares hand, utan att väcka hans misstankar att det under vägen förirrat sig i vår eller någon annans. — Om så är, vågar jag hemställa — sade Menzikoff — om icke ers majestät skall finna skäl uti att pröfva några svenska soldater af Narvas besättning, hvilka för få dagar sedan anträffades under ett provianteringståg och grepos af en tropp ryttare från vårt läger, hvilka, i samma ärende, påträffade dem? {{Rättelse|—&nbsp;|}}Denna underrättelse föreföll czaren ganska angenäm; med sitt föga förtroende till andras omdöme och sin vana att allt sjelf se och pröfva, befallde han vid framkomsten till ryska lägret att de svenska fångarne skulle föras fram för honom. Dessa voro tre högvexta, bredaxlade män från Dalarne, med lemmar, som i sina starka former påminte om deras hembygds jernhaltiga natur, liksom deras ögon om dess blåa, klara sjöar. De voro alla tre bröder, såsom ock likheten dem emellan utvisade; alla voro de vackra karlar, och ingendera öfver tjugefem år. Czaren, som icke bar någon prydnad, hvilken förrådde hans höga rang, hvarom han dessutom befallt en fullkomlig tystlåtenhet, frågade dem huru de befunno sig i sin fångenskap. — Hå, — svarade den äldste af dem; — än har fälle ingen nöd gått på oss. Men så är det icke långt lidet, och de våra ha inte behöft oss än. — Czaren är en mild och nådig herre, som icke vill att krigsfångarne skola illa behandlas. — Skam den som tror på'n! —— svarade densamme, som först börjat taga ordet, och strök dervid det långa ljusa håret ur pannan, hvarvid denna visade en hög, vacker hvälfning. — Hvad heter du, min gosse? — frågade czaren med samma vänlighet som förut, liksom svaret icke rört honom. — Kristoffer Rask. — Och de der begge kamraterna äro dina bröder? — Sven och Jerker, ja. — Dugtiga gossar, som det synes. Som jag sagt er, är czaren en mild och nådig herre, och lemnar aldrig en tjenst obelönad. Nu är det så, att han önskade en tillförlitlig person för ett uppdrag till svenskarne, och skulle kanhända finna någon bland er villig att åtaga sig det? Bröderna sågo på hvarandra med betydelsefulla blickar, hvarpå Kristoffer svarade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jknotqivlc4d9a1w3cp25v3lq83cmtk 4 157148 502022 501943 2022-07-20T20:40:55Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2022-07-20T20:30:39Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 22 || 3 |- |ocr || 30 || 4 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[w:en:Wikipedia:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,22,3 ocr,30,4 --> a1ymc7ctl5ho3va9nxn4bxmg95zu4ql 104 157176 501990 501980 2022-07-20T13:43:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|30|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>fornlemningsplatser samt till utgifvande af större vetenskapliga arbeten rörande sådana redan fullbordade eller blifvande utgräfningar», — dels ett årligt belopp af 1,500 kr. »till utgifvande af ett verk öfver de svenska runskrifterna, till uppsökande och aftecknande af Sveriges runstenar samt till det insamlade materialets bearbetande». Med dessa medel äro följande forskningsarbeten bekostade: Licentiaten S. {{sc|Boije}} har åren 1883 och 1884 granskat och aftecknat runstenar inom Södermanland. År 1882 hade hr Boije påbörjat detta arbete, sedan han för ändamålet erhållit ett vid Uppsala universitet fäst Sederholms inrikes resestipendium. En redogörelse för hans »Runforskningar i Södermanland sommaren 1882» är intagen i 5:te bandet af <i>Svenska Fornminnesföreningens tidskrift</i> (sid. 137—162). Amanuensen {{sc|Gustafson}} har, såsom redan är nämndt, år 1884 undersökt ett graffält i Hablingbo socken på Gotland. Direktör F. {{sc|Nordin}} har år 1883 dels beskrifvit och afbildat ett stort antal af de märkliga, under namnet »bildstenar» kända grafstenarna från Gotlands hednatid, dels gräft i Hörsne m. fl. socknar. År 1884 fortsatte han den undersökning af ett graffält vid Bläsnungs i Vestkinde socken på nämnda ö, som han 1882 med anslag af Svenska Fornminnesföreningen påbörjat. En utförlig redogörelse för de år 1882 gjorda fynden är meddelad 6:te bandet af <i>Sv. fornm. för:s tidskrift.</i> Kandidat A. {{sc|Ramm}} erhöll år 1883 ett anslag för undersökningar i Småland. Amanuensen {{sc|Vistrand}} erhöll samma år ett anslag för att fortsätta aftecknandet och beskrifvandet af runstenar och andra fornlemningar i Småland. Af de Bergerska donationsmedlen bekostades äfven flera af de undersökningar, som jag år 1884 utförde inom Vestergötland. Dessutom hafva af samma donationsmedel anslag lemnats dels till den bekante norske fornforskaren d:r {{sc|Ingvald Undset}} för att granska runinskriften på det marmorlejon, som under 1600-talet fördes från Piræus till Venedig, dels åt den danske arkitekturmålaren J. T. {{sc|Hansen}} för en trogen afbildning af samma runinskrift. Denna inskrift, omsluten af en slinga, hvilken mycket liknar den på uppländska runstenar, är af särskildt intresse för oss svenskar, emedan den utan tvifvel är ristad af en svensk<noinclude> <references/></noinclude> qlw8df8rj2v53vek9ptzujecn6umsn9 104 157177 501991 2022-07-20T14:52:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|40}}</noinclude>med tonen hos dem dittills haft för vana att göra det gällande. Bland dem, som förtroligast sökt Staels umgänge var den unge fursten Alexander Gagarin, son till öfverkommendanten öfver alla de svenska fångarne och en slägting till den unga flickan vi omnämnt, som uppfostrades på Gortschin af Tschammers gemål. Alexander hade hunnit den ålder, att hans far önskade att han skulle börja tänka på att göra ett val, som kunde anstå hans börd och rikedom, och föreslog honom att företaga en resa till Gortschin för att lära känna Natalia, hvilken, såsom född till Gagarinernas stora namn, skulle vara honom fullt värdig. Alexander hörde det faderliga förslaget med ganska mycket nöje och beslöt sig utan motsägelse att verkställa det, men ung, oerfaren och något blyg af naturen, önskade han att få medföra någon förtrogen som sitt sällskap, och föll med sitt val på Stael, hvilket han dessutom tyckte vara så mycket mer passande som han förmodade honom blifva en välkommen gäst för de unga svenskorna. Den gamle Gagarin, som gerna fogade sig efter sin sons önskningar och icke hyste någon fruktan att lemna fången i hans sällskap, medgaf utan svårighet hans begäran. Ett besök af unga kavaljerer hörde ingalunda till de hvardagliga händelserna på Gortschin, utan var tvertom en af dessa sällsamheter, som sedan både länge och väl qvarstodo som stödjepunkter för tideräkningen. Aldrig kunde unga flickor uppvexa på ett ställe, der de mindre hemsöktes af de frestelser verlden i den formen skickar dem än der. Detta kunna vi dock mera tillskrifva den negativa än positiva sidan af deras beskyddarinnas egenskaper, emedan hon alldeles icke af den ofantliga ömhet vi sett henne hysa för sin man, kände sig hindrad att finna ett rätt stort behag i den omvexling som gäster af det nyssnämnda slaget bringade i det enformiga lifvet på hennes slott, eller att begagna gästfriheten på ett sätt som icke lemnade dem några tvifvelsmål derom. Dessa egenheter beredde äfven åt den unge fursten och hans följeslagare ett bemötande, som omisskänneligen öfvertygade dem utt de ingalunda behöfde räkna på tiden af sitt besök, eller påskynda sin återresa af fruktan att här synas öfverflödiga. Hvarje dag funno de alla medel ställda sig till buds att här förkorta tiden och glömma dess flygt. Natalia var en af dessa qvinnor, som tyckas skapade för att beherrska mannen genom passionernas spännkraft. Vacker, fri och glad, var hon tillika stolt och nyckfull och af detta lynne, som af sina tilbedjare vill skapa slafvar. Hennes känslor kunde lätt stegras till passionernas glöd, men denna brann alltid på<noinclude> <references/></noinclude> jnsnbcpqtzy5p2umdtm4j06q6u4uso6 104 157178 501992 2022-07-20T14:56:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|41}}</noinclude>egoismens härd, och kunde förbränna allt, utan att nånsin försmälta ens ytan af denna sin grund. Hon skulle kunna förbyta kärlek i hat, hat i förtviflan, förtviflan i heroism, och så vidare — lik örnen som jagar från spets till spets — utan att nånsin finna hvila vid dessa ljufva känslor, som skapa qvinnans inre sällhet, eller fatta den kärlek, som hemtar sin styrka af sina egna offers höjd. Sådan var den sextonåriga Natalia, som med sin åsyn förbländade Alexander och lät honom för första gången erfara kärlekens fruktansvärda makt. Knappast hade han sett henne, innan han erfor det välde hon var skapad att utöfva på hans hjerta. Men ännu en fremling för dess hittills slumrande känslor, och för styrkan af den passion, hvaraf han kände sig beherrskad, dolde han den under blygsamhetens täckmantel och dömde sig till förställningens svårspelta rol. Det finnes naturer, hvilka, utan att hvarken vara svaga, eller tillbakatryckta af de yttre förhållandenas inflytelse, hafva en oöfvervinnerlig blyghet för blottandet af sina känslor, och till dem hörde Alexander. Utan att kunna förmå sin tunga till bekännelsen af sin böjelse, tillvexte denna dag för dag, tills den snart för honom blef en plåga, vid hvilken äfven svartsjukans qval började fästa sig. Han hade nemligen trott sig finna, att hans vackra kusin visade den fångne svensken företräde framför honom, och detta var något som hans stolthet lika litet som hans kärlek förmådde fördraga. Sporrad af dessa begge mäktiga passioner, fattade han ändtligen beslutet att bekämpa sin skygghet och bryta sin tungas band. Furstinnan, som verkligen uppbjudit hela sin förmåga att göra tiden angenäm för sin unga slägting och hans sällskap, hade gifvit befallning om en jagt, hvari äfven Natalia och Ingeborg skulle deltaga; och Gagarin föresatte sig att under den söka ett tillfälle att yppa sitt hjertas känslor och begära den älskades hand. Den afgörande dagen var inne. Det skulle bli en ädel jagt, ty slottets djurgård var upplåten till jagtpark och endast högdjur skulle fällas. Jagtbetjeningen hade förut begifvit sig åstad med hundarne, och de af den högre tjenarepersonalen som skulle uppvakta i herskapets svit suto redan till häst, på slottets nedra borggård, för att sluta sig till kavalkaden då den passerade; utanför slottets trappa frustade hästarna, med sina silfverbeslagna remtyg och guldbroderade schabrak, och stampade otåligt i sanden, i afbidan på sina ryttare, då dessa ändtligen syntes. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8v6ekovcaw53je08vr9qepy6sjhiw18 104 157179 501993 2022-07-20T15:04:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|42}}</noinclude>Sedan Alexander en gång börjat frukta vådan af Staels personliga öfverlägsenhet, hade han också börjat söka tillfälle att undanskymma den; och för detta ändamål, liksom för att äfven bli qvitt hans sällskap under ridten, och derigenom erhålla så mycket friare tillfälle att språka ensam med Natalia, hade han vidtalat stallmästaren att åt Stael, som var utmärkt skicklig både ryttare och jägare, utse en häst som skulle lemna honom tillräckligt att sköta under vägen, samt åt Ingeborg, hvars kavaljer han naturligtvis skulle blifva, furstinnans gamla lifhäst, hvilken stundom behöfde motionera sig, och som sedan han med sin höga egarinna mätt åldrens skiften, råkat i det stationära förhållande, att han aldrig ville röra sig ur fläcken så framt han ej dertill uppmanades af piskans jemna påminnelser. Sedan Gagarin hade lyftat Natalia i sadeln och Stael von Holstein visat Ingeborg samma tjenst, svingade sig de begge rytfarne, lätta och viga, som ett par Nubiens söner, på sina gångare och intogo hvar och en sin plats vid sidan af sin dam. Signalen gafs derpå till aftåg, men knappast hade Stael låtit sin häst känna sporrarne, innan denne, i stället att gå framåt, sköt tillbaka och stegrade sig. Alexander såg med nöje framgången af sin plan, och bjöd sin vackra kusin, att med honom begifva sig af i förväg, försäkrande henne att Stael, som väl förstod att styra sin häst, icke länge skulle dröja att upphinna dem. Men Natalia bleknade och kunde icke förmås att lemna stället innan hon sett utgången af äfventyret. Detta antog med hvarje ögonblick en allt mer hotande gestalt. Stael, som icke kunnat föreställa sig att man gifvit honom en så godt som otämd häst, mot hvars ilskna och okyniga lynne hvarken tyglar eller sporrar tjenade till något, uppbjöd alla ridskolans medel att förmå honom till lydnad, men långtifrån att lämpa sig efter sin ryttares fordringar, retades deraf djuret till den vildaste motspänstighet och sköt, under det det oupphörligen stegrade sig, allt längre ut mot branten af den terass, hvarpå slottet låg. — Rädda honom! — ropade Natalia till Alexander. — Blott ett steg och han är förlorad! {{Rättelse|—&nbsp;|}}Men Alexander log med ett spotskt hån och sade: — Den käcke svensken älskar att leka med faran, och, det vore synd att hindra honom i sitt nöje. Natalia ville vid detta svar sjelf ila åstad, men Gagarin höll hennes häst tillbaka och sade: — Ni skulle utsätta er sjelf min fröken, och det är för högt pris för en fånges äfventyr. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hkwqxpqlaibxeyqgog87aj6kyd58zjs 104 157180 501994 2022-07-20T15:10:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|43}}</noinclude>Natalia ryckte med våld till sig tygeln af sin häst, hvilken Alexander fattat och sade: — Förgäfves skall ni söka hindra mig. Emellertid hade Ingeborg, som endast medelst piskan kunde förmå sin häst att röra sig från stället, fot efter fot följt den rigtning som Staels tog, tills den hunnit den fruktansvärda punkten, då nästa steg skulle störta honom med sin ryttare utför branten. I detta förtvivlade ögonblick uppgaf hon ett rop, höjde sig i sadeln och sträckte ut armen för att rycka fram Staels häst, men bemödandet, som dessutom kunnat leda till en större fara, kom för sent. Häst och ryttare försvunno utför muren af terassen. Natalia, som nu var vid platsen, uppgaf vid denna syn ett anskri och vacklade på sin häst. Alexander kastade sig af sin, lyftade henne ur sadeln och bar henne nästan sanslös in i slottet. Händelsen satte inom några sekunder alla menniskor i rörelse och tog deras intresse i anspråk för den unge svensken. Stael upptogs sanslös. Lyckligtvis var den nedra planen invid muren, beväxt med en tät och temligen stark häck, hvilken förmildrade häftigheten af fallet och skiljde Stael från hästen, hvilken annars otvifvelaktigt skulle hafva krossat honom med sin tyngd. Furstinnans läkare, som tillika var skicklig kirurg, tillkallades på ögonblicket och förklarade, sedan han noga undersökt Staels belägenhet, att han, med undantag af ett par afbrutna refben, kommit förundransvärdt helskinnad från sitt salto mortale. Under den allmänna bestörtningen hade emellertid ingen fästat sin uppmärksamhet vid Natalia, eller ens kommit att tänka på hvar hon kunde befinna sig, hvarför Alexander helt ostörd blef lemnad ensam med henne. Det intryck som Staels fara gjort på henne, hade skingrat intill den sista förhoppningen, hvarmed Alexander kunnat smickra sig i afseende på hennes känslor för honom; men med denna upptäckt gaf också hans blyghet helt och hållet vika för hans harm, och han väntade endast på, att Natalia skulle slå upp sina ögon och återhemta sin sansning, för att bestorma henne med sitt hjertas utgjutelser. Natalia hemtade sig icke förr till minnes hvad som förefallit, innan hon frågade efter Stael. — Min kusin! — började då Alexander, — tillåt mig fråga om det intresse ni visar denne främling, är förenligt med en Gagarins värdighet; om ni verkligen icke finner det vara för mycken ära för en fången fiende, att en dag bland sina förhat-<noinclude> <references/></noinclude> 59b4o3inj4h1yuh4nghgvq433x68ij2 104 157181 501995 2022-07-20T15:15:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|44}}</noinclude>liga landsmän kunna skryta med att en af Rysslands ädlaste och skönaste döttrar, Natalia Gagarin, varit förälskad i honom? — Alexander, — sade Natalia, och skrattade honom midt upp i ansigtet. — Hvad har ni med mitt hjerta och dess känslor att göra, ni som sjelf tycks behöfva en Mentor för edra egna? — Gäckas icke, Natalia, — sade Alexander, — vet att jag älskar er så varmt, så innerligt, som någon menniska kan göta det, att jag ville ge mitt lif för er sällhet, och, jag vågar säga det, att en förening oss emellan skulle uppfylla alla de anspråk vår slägt och vårt namn kunna fästa vid vårt val. — Visst är Gagarin ett vackert namn, — sade hon, — men det passar illa till ett fegt hjerta; och fegt har ni handlat, min kusin. Eller tror ni att Stael skulle sett er i fara och ej ilat till er hjelp? Men medan ni skrufvar er för svaret, så ber jag er säga mig om han är räddad! — Åter Stael! — Jag frågar er om han är räddad? — Ni är grym, Natalia! — Hvad begär ni? — Ni har hört min bekännelse. — Och ni min fråga. — Ni vill icke svara? — Det är er det tillhör att svara. — Ni säger mig sjelf att jag älskar en annan, och ni vill i samma andedrag att jag skall besvara er kärlek. Om ni verkligen hyser de känslor ni säger er ega, min kusin, så fruktar jag att de verkat lika försvagande på er omdömeskraft som på ert mannamod. Med dessa ord försökte hon att resa sig upp. — För Guds skuld, Natalia! Hvad ämnar ni? — Förskaffa mig en visshet, som jag märker att ni icke vill unna mig. — Natalia, för Guds skuld! jag skall!… — Det är nu jag, min herre, som vägrar att emottaga en tjenst, den jag vida säkrare skall veta förskaffa mig. — Och med dessa ord lemnade hon Alexander. Så stodo sakerna på Gortschin i det ögonblick då generalen dit återvände. Sedan armén efter den afgörande segren vid Pultava återtågat, och krigshändelsernas afstannade gång lemnat befälhafvarne tid att vända sig till det enskilta lifvet, hade längtan att återse Ingeborg kallat Tschammer tillbaka till detta slott, vid hvilket, såsom vi känna, han annars just aldrig funnit sig fästad af några bindande intressen. Den nyss timade händelsen med Stael gaf ännu alla menniskor så mycket att tänka på<noinclude> <references/></noinclude> 6akv09d6yzbja9cg894fqlr7wgknakp 104 157182 501996 2022-07-20T15:18:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|45}}</noinclude>och tala om, att ingen märkte generalens ankomst. Den förste han träffade, var Alexander, som efter uppträdet med Natalia genast tillsagt om sin vagn och nu stod på trappan färdig att stiga i, för att begifva sig af. — Hvad nu! — sade generalen. — Har ni väl haft den artigheten att med ert sällskap förkorta tiden för damerna här? — Jag har haft den äran att tillbringa någon tid här. — Och ni vill lemna stället i det ögonblick jag anländer? Det är att visa misstanka mot min gästfrihet, Jag ber er likväl vara öfvertygad om min tacksamhet för ert besök, och anhåller att ni måtte ändra ert beslut, för att lemna mig tillfälle ådagalägga den. — Om förlåtelse, min general, jag har redan allt för länge dröjt här. — ''Allt för länge'', min furste? Tiden skulle således hafva förefallit er lång? Det smärtar mig. Men under sådana förhållanden, hoppas jag att ni måtte ge vika för min rättvisa önskan, som värd, att få söka godtgöra detta genom ett jagtparti eller något dylikt. — Ni har hört mitt afslag, min general. — Och ni är obeveklig, min furste? — frågade Tschammer, som verkligen skulle hafva räknat till sin lycka om någon fremmande varit till hands, bakom hvars rygg han kunnat söka skydd mot de utbrott af huldhet och anspråk på uppmärksamhet och hyllning, varmed han visste sig hotad af sin dyra gemål. — Fullkomligt! — svarade Gagarin, och var med ett hopp i vagnen, som rullade af. Den förste generalen mötte i slottet, var Naddin, som helt makligt gick och spatserade med händerna på ryggen i en af korridorerna. — Hur står här till, Naddin, då du tyckes så sysslolös? — frågade generalen. — Jo ser generalen, då det är rätt på tok, har narren ingenting att göra. — Huru? — Då är det bara de kloka som ha att bestyra. — Något tyckes verkligen vara på färde; hela slottet är som utdödt. — Ack nej, ty värr! Det är bara sysselsatt med att betrakta sin dödlighet vid en dödsbädd. — Kan du tala ett klokt ord, så säg hvad olycka som händt! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i5cq5qc616js91ej4gj0t00eqh7n6jb 104 157183 501997 2022-07-20T15:24:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|46}}</noinclude>— Furstinnan mår fullkomligt väl, och är sig alldeles lik. När ni får se henne, skall ni tro att det blott är två dagar i stället för två år ni varit borta, eller rättare, ni skall tro att hon blott varit inne i sin budoir och smakat på ett nytt lifselixir, så föryngrad är hon. — Fördömda vanvetting! — Fröken Natalia… — Håll din pladdrande tunga. — Fröken Ingeborg… Men ni befaller mig ju hålla min tunga? Naddin är van att lyda. Förgäfves min general skall ni mera försöka att få ett enda ord af mig. — Och med dessa ord räckte han under en förfärlig grimas ut sin tunga och sammanpressade den mellan sina hvita glänsande tänder. — Tala! — utbrast generalen. — Denna befallning ger mig alltså tillåtelse att få skynda till furstinnan och fägna henne med underrättelsen om er ankomst. Och, min general, ni skall icke fem minuter behöfva vänta på hennes omfamningar. — Tror du inte man kan resa galgar för ''små'' narrar? — Åh jo, emedan det hör till verldens uppochnedpåvanda gång att aldrig lemna småsakerna ogjorda för de stora. Men tror ni min general, att de små narrarne låta skrämma sig, då de mot en stor mans vrede kunna sätta en mäktig dams beskydd? — och med dessa ord kilade han korridoren framåt, tills han försvann genom en dörr vid dess slut. — Fördömda byting! — brummade generalen efter honom. — Men slug är han och man måste ha honom på sin sida, om man vill bli väl underrättad om tecknens betydelse. {{linje|5em}} <section end=kap07 /> <section begin=kap08 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">8 Kapitlet.</h2> Underrättelsen om Staels vistande på slottet i Gagarins sällskap, och om det missöde, som der qvarhöll honom och gjorde honom till ett mål för allas deltagande, var föga fägnande för generalen. Han fruktade, och icke utan skäl, att den unge svensken, skulle, genom det intresse som gemensamheten af fädernesland och fångenskapens öde, måste uppkalla, i förening med det, som en ädel personlighet och bevisade tjenster aldrig underlåta att ingifva, på Ingeborgs hjerta hafva gjort ett intryck, som han fann afundsvärdt för hvarje dödlig. För öfrigt<noinclude> <references/></noinclude> cy2qxsqi2dm2922xtlhxxvzl0grg3dr 0 157184 501998 2022-07-20T15:25:10Z Thuresson 20 Kap 7 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf" from=47 to=54 fromsection="kap07" tosection="kap07" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Georg Bogislaus Stael v. Holstein|07]] 1cs96zbtqjfq24kzlbu04c7wchs1ykx 104 157185 502002 2022-07-20T15:54:17Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|31}}</noinclude>man, som under vikingatiden besökt Grekland. En förberedande berättelse om d:r Undsets granskning af runlejonet är intagen i <i>Månadsbladet</i> 1884, sid. 19 o. följ. Om planen för det nya verk öfver Sveriges runskrifter, hvartill Vitterhets-Akademien anslagit medel af den Bergerska donationen, lemnas närmare redogörelse i <i>Månadsbladet</i> 1884, sid. 31—38, der äfven ett prof meddelas på de i etsning af artisten R. {{sc|Haglund}} utförda afbildningar, som komma att pryda detta verk. I sammanhang härmed bör nämnas, att Vitterhets Akademien beslutat bekosta en cementafgjutning af den märkliga Rökstenen i Östergötland, på hvilkens olika sidor Nordens längsta i sten ristade runinskrift läses<ref>Sophus Bugge i <i>Antiqv. tidskr. f. Sv.,</i> 5:te delen; äfven omtalad i den illustrerade <i>Sveriges historia,</i> I sid. 356—358.</ref>. Denna afgjutning, som skall få sin plats i Statens Historiska Museum, utföres af ingeniör A. {{sc|Friberg,}} hvilken för några år sedan förskaffade samma museum en cementafgjutning af den ryktbara »Sigurdsristningen» på Ramsundsberget i Södermanland. Af Svenska Fornminnesföreningen erhöll direktör <i>Nordin,</i> såsom redan är nämndt, år 1882 ett anslag för att undersöka en del af graffältet vid Bläsnungs i Vestkinde socken på Gotland. På Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskaps bekostnad hafva under de nu i fråga varande åren följande forskningsresor företagits: Doktor {{sc|Ekhoff}} upprättade åren 1882 och 1883 en beskrifning öfver fornminnena i Orusts Östra och Vestra härad, som är tryckt i 3:dje bandet af <i>Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia.</i> Licentiaten {{sc|Boije}} granskade år 1883 alla Bohusläns nu kända runinskrifter, hvilka han sedan beskrifvit och afbildat i tredje bandet af nämnda <i>Bidrag.</i> Amanuensen {{sc|Gustafson}} upprättade år 1884 en beskrifning öfver fornlemningarna inom Sotenäs härad. Pä bekostnad af de Skånska landskapens historiska och arkeologiska förening har docenten Söderberg år 1882, liksom några föregående år, undersökt grafhögar från bronsåldern i Skåne. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 10qd7eg2a7orzjgyho3fdqnu1krye2q 104 157186 502003 2022-07-20T16:08:50Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|32|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Helsinglands Fornminnessällskap har fortsatt sin under många år pågående, synnerligen berömvärda verksamhet för upptecknandet och kartläggningen af provinsens fornlemningar från hednatiden. De flesta fornminnena finnas i kustsocknarna, och så godt som alla dessa socknar hafva nu genom sällskapets försorg blifvit noggrant undersökta och beskrifna. Kartor, upptagande alla deras nu kända fornlemningar, hafva öfverlemnats till Vitterhets-Akademien, i hvilkens arkiv de äro lätt tillgängliga för forskare. Vitterhets-Akademien har under de nu i fråga varande åren meddelat tillstånd åt följande personer att på egen bekostnad undersöka fornlemningar: godsegaren L. {{sc|Arfvedson}} i Näshults socken, Södermanland; häradshöfding A. F. {{sc|Ekewall}} i Vesterbotten; ingeniör O. {{sc|Gumælius}} vid Rocklunda i Sköldinge socken i Södermanland (berättelse om undersökningen är införd i <i>Månadsbladet</i> 1883, sid. 122—124); amanuensen {{sc|Gustafson}} i Ärentuna socken, Uppland; samt handlanden A. {{sc|Lybeck}} å holmen Hareklätten i sjön Mjörn, Vestergötland. En ny fornminnesförening har stiftats. Vid ett talrikt besökt sammanträde å Rådhuset i Skellefteå den 10 november 1882 beslöts nämligen bildandet af en Fornminnesförening för Vesterbotten. Stadgar antogos vid ett nytt sammanträde, den 9 januari 1883, och föreningen, som kallas <i>Vesterbottens läns Fornminnesförening</i> valde till sin ordförande borgmästaren i Skellefteå A. Hörnell, till vice ordförande provincialläkaren doktor G. Geete, till sekreterare häradshöfding A. F. Ekewall, och till kassaförvaltare bankkamreraren H. Hägerström. Föreningen fick inom kort 206 ledamöter, af hvilka 45 äro ständiga ledamöter. Föreningens första omsorg har varit att i Skellefteå bilda ett museum till förvaringsrum för föremål, företrädesvis från Vesterbottens län, som äro af arkeologiskt eller etnografiskt intresse. Grunden härtill lades genom inköp af häradshöfding Ekewalls samling, hvartill snart kommo talrika gåfvor. Museet är en gång i veckan tillgängligt för besökande. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4cllj2884l1zivxp3izk4yrkd4i6mtt 104 157187 502004 2022-07-20T16:16:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|47}}</noinclude>inledde honom också betraktelsen öfver Alexanders besynnerliga uppförande, den upprörda sinnesstämning, hvari han träffat honom, och hans afresa, just i det ögonblick då Staels lif stod i fara, i hvarjehanda gissningar. Med uppmärksamt öga följde han både Natalia och Ingeborg, men långt ifrån att af deras uppförande och sinnesstämning leda sig fram till någon visshet öfver sakernas förhållande, råkade han just deraf in i hvarandra alldeles motsägande gissningar. Den förra var våldsam och häftig. Hon anklagade stallmästaren hos generalen för att han velat bryta halsen af den svenske fången, och yrkade på en sträng bestraffning för ett så gement dåd. Hon bestormade läkarn med frågor rörande den sjukes tillstånd, hvarje gång han kom inför hennes ögon, och gjorde spe åt hans konst, som behöfde tiden till hjelp för att bota hvad ögonblicket åstadkommit. Hon tröttnade aldrig att tala om den olyckliga händelsen, och alla omständigheter som dervid förefallit samt, i första och sista rummet, huru stolt och oförskräckt Stael försökt att maniera det vilda Ujärel, o. s. v. Ingeborg deremot var, om möjligt, mera stilla och mild än vanligt; hon log likså väl som förr, men det var som om en snyftning fått rum jemte leendet på hennes läppar, och som om ögats glans alltjemt lyste genom skimret af en tår. Hon lade aldrig sitt ord i talet om den olyckliga händelsen, och om Tschammer någon gång sökte förmå henne dertill, sade hon blott: — Ni här hört det. Befria mig från att ånyo upprepa det. — Hon anföll aldrig läkarn med sin frågvishet, men då denne hvarje morgon efter frukosten inträdde för att aflemna rapport om sin patients tillstånd, åhörde hon honom med en uppmärksamhet, som af ingenting kunde afvändas, men utan att hon gaf luft åt någon af dessa rörelser, som, kommo hennes fibrer att darra af fruktan och hopp. Tschammer var för litet kännare af det qvinnliga hjertats ädlare instinkter för att veta hur han borde tyda de tecken, som här visade sig, och hvad han skulle tänka om de saker, som förefallit under ytan af händelsernas sken. De intresserade honom emellertid för mycket, för att han skulle nöja sig med att stanna, vid toma gissningar, hvarför han beslöt göra ett försök med att kalla Naddins observationsgåfva sig till tjenst. — Hör på, min kära Naddin, — sade han, då han en dag träffade honom ensam. — När jag lär att närmare känna dig, börjar jag verkligen tro, att du är klokast af alla dem som min gemål fästat vid sin person. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nyujr63r9932brc8gwo4fukt09cv4hm 104 157188 502005 2022-07-20T16:19:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|48}}</noinclude>— Af aktning för detta ert omdöme, tillåt mig få påminna er om den erfarenhetslära jag sist upprepade för er. — Huru? — Att ni för det mindre glömmer det större: ty ni glömmer ju er sjelf. — Allt väl! Du har en skarp blick. — I dårskapens rike måste man lära sig se i mörkret eller blifva stockblind. — Du lär väl först och främst inse dina egna fördelar? — I det fallet har den blindfödde skarpare syn än jag. — Är det möjligt? — Skulle ni annars finna mig här? — Jaså, du är missnöjd med din tjenst hos min gemål? — Kan ''ni'', herr general, förtänka mig det? — Skulle hon kanhända icke belöna dig efter förtjenst? — Nej. — Ett frikostigt underhåll plär dock vara dina likars lott. — Ja, men till ett frikostigt underhåll hör att man förtjenar det utan arbete; och jag försäkrar er, att ingen kan ge en narr mer att göra än er gemål. — Godt! Du skall då röna mera frikostighet hos mig, såvida du ej räknar det alltför mödosamt att använda den portion förnuft du fått på din del. — Ingalunda! Det är då med det jag skall tjena er? — Naturligtvis. — Jag kan just tro det, emedan jag så litet tror på förhållandet af de äktenskapliga sympathierna här i verlden, — Du måste afkläda narren, säger jag dig. — General, jag trampar den under fötterna! — Och vid dessa ord antog dvergen en gravitetisk min, som på ett ganska löjligt sätt kontrasterade med hela hans öfriga väsende. — Kan jag lita lika mycket på din tystlåtenhet, som på din skarpsynthet; eller skall troheten mot min gemål komma dig att besvika mig? — Troheten — — — ha, ha, ha! Ja, troheten är en ganska vacker sak för tjenaren som för den ''äkta mannen!'' Men säg mig, general, tror ni att det är den plantans natur att slå sina rötter djupare i den förres hjerta än i den sednares? Eller tror ni icke fast mer, att egennyttan är lika mägtig hos den ''ene'' som den ''andre?'' — Med samma gadd som biet sticker, samlar det ock sin honung, och vi måste tåla stynget, för att i sinom tid få skörda sötman — sade Tschammer för sig sjelf och låtsade le. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cke2a3nur7ealrzupje4jsrkpmgz0gd 104 157189 502006 2022-07-20T17:42:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|33}}</noinclude>Statens Historiska Museum har under de senare åren dels genom köp, dels genom gåfva eller som deposition mottagit flera samlingar, af hvilka några voro särdeles betydande. De vigtigaste anföras här, med angifvande för hvar och en, från vilket eller hvilka landskap de flesta till samlingen hörande fornsakerna äro funna. År 1882 inköptes: En samling från Vestergötland m. fl. landskap, bildad af artisten H. {{sc|Werner}} (St. M. 6973). — För Statens Historiska Museum äro förut inköpta ett par samlingar af fornsaker från Vestergötland, bildade af artisten Werner (St. M. 4840 och 6765). De flesta till dem hörande föremålen äro omtalade, och många afbildade, i hr Werners <i>Antiqvariska berättelser afgifna till Vestergötlands Fornminnesförening</i> (1870 och 1873). Kandidat C. <i>Fürsts</i> samling från Bleking (St. M. 6985). Folkskoleläraren L. A. {{sc|Södergrens}} samling från Halland (St. M. 7037). År 1883 inköptes: Två samlingar från Vestergötland och Dal, äfven bildade af artisten H. {{sc|Werner}} (St. M. 7159 och 7194). Löjtnant A. {{sc|Sahlins}} samling från Dal (St. M. 7226). — En större samling af fornsaker från Dal, äfven bildad af löjtnant Sahlin, inlöstes år 1880 (St. M. 6498). Kapten J. A. {{sc|Lagergrens}} samling från södra Halland (St. M. 7331). Friherre C. {{sc|Cederströms}} samling från Bohuslän (St. M. 7341). En redogörelse för denna samling är intagen i <i>Svenska Fornminnesföreningens tidskrift,</i> 3:dje bandet, sid. 139 och följ. (de till samlingen hörande föremålen från medeltiden och senare tid medföljde icke). Beskrifning på de flesta föremålen från hednatiden meddelas i <i>Bohuslänska fornsaker,</i> utgifna af d:r Ekhoff och mig. År 1884 inköptes: Riksdagsmannen P. {{sc|Anderssons}} i Högkil samling från Dal (St. M. 7392). Major S. {{sc|Ulfsparres}} samling, dels och hufvudsakligen från Gotland, dels från fastlandet (St. M. 7571). En öfversigt öfver denna samlings innehåll är meddelad i <i>Månadsbladet</i> 1878, sid.<noinclude> <references/> {{sidfot|||3}}</noinclude> lginvi5phqdiusd3eeoyjgfg8fyc6r0 104 157190 502007 2022-07-20T19:23:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|49}}</noinclude>Narren, som icke dessmindre såg verkan af sitt skämt, skyndade att tillägga: — Då jag mottar tillbudet att tjena er, blir jag ju lika förpligtad att visa er min trohet som er gemål? Och förlitar ni er icke nog på mina löften och er egen frikostighet, så har ni ju knutpiskan, Siberien och en galge att ge mig i vederlag för min brutna trohet? Med så stora saker måtte väl en så ringa ting, som en dvergtro vara uppvägd? — Nå väl, Naddin! Du ser allt hvad som tilldrager sig här i huset, och du har skarpsinne nog att bedöma det. Jag har efter min hemkomst funnit åtskilliga förhållanden, som förefalla mig besynnerliga. Vid min ankomst, till exempel, mötte jag unga furst Gagarin, som i vredesmod lemnade slottet. Hvad kunde vara orsaken dertill? — Hm! Menniskorna hafva olika tycke, herr general. — Förklara dig tydligare. — Alla kunna icke med samma lättnad i hjertat, som ni, vända ryggen till Gortschin. — Det är icke anmärkningar, det är upplysningar, du är mig skyldig — sade generalen och bet sig i läppen. — Då är det icke tillständigt att jag talar inför er om Kupidos skälmska bedrifter. — Huru? — Emedan ljuset är sin egen upplysning. Men, för att tala allvarsamt, herr general; ni vet att den der bytingen ibland strör rosor och tistlar på samma bana. — För den stackars fursten växte de på afresans väg från detta arkadiska Gortschin, och han, arma karl! skördade in dem i en stor korg. — En korg? — — — Alexander skulle ha varit här i friareärenden? Jag anade något sådant. — Som jag sade: Ni är ljuset sjelf! Erfarenheten har skärpt er blick för alla möjliga förutseenden, så att narren, eller, som jag nu spelar rolen, förnuftet, har inga upplysningar för er, general. — Natalia har gifvit Alexander korgen, säger du? — Säger jag? — — Det är ert eget snille, som säger detta. — Skulle Natalia verkligen älska någon annan? — Ha, ha, ha, general! Är det ni, som kan göra denna fråga? Ett qvinnohjerta är så genomskinligt som ett postpapper, och man måste vara stockblind, för att ej på ena sidan kunna läsa hvad som står prentadt på den andra. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|4}}</noinclude> duqixoy8oio81le39ibqvyz15wkp7dj 104 157191 502008 2022-07-20T19:28:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|50}}</noinclude>— Och Natalia skulle vara älskad tillbaka? — frågade generalen med en otålighet, som förrådde att svaret icke var honom likgiltigt. — Karlarne kunna gömma sina känslor inom förställningskonstens förhydningar, så att intet öga kan upptäcka dem; derför vågar jag för ingenting gå i borgen, i den vägen. Ni bör dessutom känna bättre hur mycket eld ett krigarhjerta kan tåla från ett par vackra ögon, innan det blir genomskjutet. Allt hvad jag vågar tillägga, såsom frukt af min skarpsinnighet, är min misstanka, att de svenskas ej består af eldfastare murbruk än några andra. — Godt! — sade generalen och log. — Jag är nästan af samma tanka. Stael skulle alltså hafva fattat kärlek för Natalia? — Om förlåtelse, general! Jag har icke sagt det, ifall det skulle misshaga er. Måttet af min menniskokännedom måste naturligtvis stå i samma förhållande till eder, som mina öfriga dimensioner till edra. Jag ber er derför sjelf afgöra, om ni verkligen kan begära, att den fångne fremlingens hjerta skulle vara så tomt både på ärelystnadens och kärlekens känslor, att det skulle förblifva kallt för en så skön eröfring, som fröken Natalias hjerta. Generalen tycktes öfverväga dessa narrens ord, derpå sade han: — Skulle du ha rätt, Naddin? — Öm jag bara vågade… — Frukta icke! Tala ut! — Jag vill då såga er, att elefanten ser inte bättre med sitt öga än fskmåsen med sitt, och att min skarpsinthet är sju gånger större än eder. Generalen log och lade några dukater i Naddins hand. I detsamma blef denne kallad att inställa sig hos furstinnan. Innan generalen lät honom gå, förmanade han honom ännu en gång att icke förråda honom. — Förråda er, — upprepade Naddin med den enfaldigaste — min i verlden. — Ni är bra nogräknad, herr general. Hvad har jag att förråda? Ni har velat veta om den svenske fången älskar fröken Natalia; dertill må ni väl äga så godt som faderliga rättigheter, alldenstund er gemål är i moders ställe för henne. Ger ni mig ingenting annat att förråda, är jag färdig att bli er förrädare, blott för att göra min höga herrskarinna till den lyckligaste maka i verlden. Men ni kan i alla fall vara lugn! Guld och löften äro tungans band. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i4hccai1ybeutu6eqaxp3frw4dne1t2 104 157192 502009 2022-07-20T19:32:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|51}}</noinclude>— Ha, ha, ha, — skrattade Naddin då han kom på egen hand — Så enfaldiga de kloka äro, som förråda sig sjelfva och sedan tro på narrars blindhet. Liksom jag icke skulle märkt målet hvartill han ville söka sig väg, och hur han, under utletandet af alla de andras förhållanden ville komma till det, om Ingeborg Horn och Stael von Holstein älska hvarandra. Men pytt fick du vetat! Ingeborg Horn är för god att svara på ditt hjertas vilda rop! Hon ömmade för stackars Naddin, och lade honom guld i handen och goda ord på hjertat då han skulle knutas, det skonade hans arma kropp under profossens hand, och det skonade hans hjerta att brista af förakt för dessa stora dårar, som blifvit skapade till de smås bödlar; hon har lärt Naddin att godhet finnes äfven hos de stora och lyckliga, han skall lära henne att tacksamhet finnes hos de små och ringa. Icke guldet utan erkänslan och hjertat skall köpa Naddins trohet. {{linje|5em}} Också furstinnan hade börjat se sig om med betänksamma blickar och plåga sig med många oroande gissningar. ''Ett'' visste hon med förtviflans säkerhet, nemligen det, att general Tschammer aldrig blifvit hennes äkta man, om icke ruinerade affärer tvungit hans hjerta att kapitulera för hennes penningars skull, och att det icke finnes mycken trohet att räkna på hos fångar, som på detta sätt bortkasta sin frihet. Denna osvikliga visshet tillika med minnet af hans möte med Ingeborg för tvenne år sedan i parken, och makten af den tjuskraft som sedan dess utvecklat sig i denna unga flickas väsende, plågade furstinnan med misstankar och svartsjuka af den olidligaste art. Ett enda medel kunde förekomma allt det onda hennes inbillning fruktade, nemligen det: ett af Stael och Ingeborg ömsesigt fattadt tycke för hvarandra. Men emot detta skapade hon sig åter ett hinder i Natalias alltför tydligt visade böjelse för den förstnämnde. Sålunda befinnande sig i en labyrint af misstankar, planer och önskningar, men utan egentliga stödjepunkter att fästa sig vid, utan förmåga att bedöma hvarken menniskor eller förhållanden, tog furstinnan slutligen äfven sin tillfykt till narren. — Naddin — sade hon då hon låtit kalla honom från sitt samhtal med generalen — Jag vill en gång höra dig tala ett klokt ord. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lko35ysymh9tzrw7l9is2irb48gl4gd 104 157193 502010 2022-07-20T19:37:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|52}}</noinclude>— Det vill säga, ers durchlaucht befaller mig tala ett fremmande språk. Men tillåt mig fråga, hvem skall då bli min tolk? — Inga dumheter, som du hör! Du måste besvara mina frågor? — Med lika klohet som de göras? — Fullkomligt, med lika klokhet. — Men furstinna, ni begär det omöjliga af en narr. — Inga motsägelser! — Stackars Naddin. En narrs hufvud borde vara inrättadt som ett husapothek med sina aldelningar för allt hvad tillfälligheten kräfver. — Har du observerat min gemål? — Åh Guds moder! Hvem skulle väl våga sig taga honom till observationspunkt, af fruktan att möta ers durchlauchts blickar? — Hvad tänker du om den unge svensken vår fånge?… — Att han brutit benet af sig, stackars karl, och… — Du tystnar? — — — — — Fortfar! — Jag kan icke! — Hvad säger du? — Ser ni, en stackars narr har ganska svårt att hålla fast klokhetens trassel i löpande fart; bäst det går, kommer dårskapen och klipper af de nya tankarnas tråd. — Men jag befaller dig. — Annars knut och Sibirien! Tack, stora furstinnal Det jagar sunda förnuftet som en ertappad öfverlöpare tillbaka i sitt öfvergifna qvarter, Ack, jag finner morgonrodnaden af kung Salomos vishet uppgå i mitt hufvud, och tar derför på mitt ansvar att Staels bräckta refben svida djupare i fröken Ingeborg Horns hjerta, än i hans sida. — I fröken Horns hjerta, säger du. Och hvad menar du derunder? — O du store St. Niklas! Skulle min höga herrskarina icke se klarare med sina durchlauchtiga ögon än dess narr med de arma lysstickor, som dårskapen upptändt i hans förmörkade skalle? Eller, furstinna, tror ni verkligen att fröken Ingeborgs hjerta sitter förvaradt inom en kopparport, på hvilken kärleken förgäfves kunde hamra med hela styrkan af det intresse som ungdom, ridderlighet, landsmanskap och gemensam fångenskap ingifva? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> blno0uejr48t01ltxwjq7q5nl5sd6ds 104 157194 502011 2022-07-20T19:40:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|53}}</noinclude>— Du har då trott dig finna att fröken Ingeborg älskar Stael von Holstein? — Lika visst som jag tror att hon bär ett qvinnohjerta i sitt bröst, så vida ers durchlaucht annars icke skulle se illa derpå. — Visst ickel Och jag vill till och med åt dig anförtro ett uppdrag, med afseende derpå, som ingen annan kan utföra. — Det skulle på det högsta smickra mig, ifall jag icke alltförväl hade mig bekant, att dårskapen helst väljes till handtlangare vid de vigtigaste ärenden. — Jag vill nemligen, att både Ingeborg och Stael skola lära känna att jag vill vara en vän och beskyddare af deras böjelse för hvarandra, och att de kunna räkna på mitt ädelmod som en sköld, hvarunder de kunna vara trygga. Men som min värdighet förnekar mig att sjelf gå dem tillmöte med en sådan uppmuntran, kan den icke lämpligare komma dem tillhanda än genom din priviligierade frispråkighet. Du torde nu förstå ditt uppdrag. — Så till punkt och pricka som ers durchlaucht kan önska det, Ni vill med ert ädelmod föreställa den kruka, ur hvilken ni tillåter mig droppa olja i deras kärleks låga, och var säker, ädla furstinna, att er narr skall veta utföra sitt uppdrag så… — Jag hör att du förstått min befallning. Åter skrattade Naddin rätt hjertligt når han befann sig ensam och utbrast: — Ädelmod, o, du stora skugga af en liten kropp, hur du kryper ihop och försvinner då denna synes under sanningsljusets middagshöjd! Hvad betyder ditt prunkande namn här? Svartsjuka och begär att göra sig en fruktad rival qvitt — — Ha, ha, ha! Kunde da ock, arma furstinna, förvisa den sista sköna qvinna jorden bär undan din mans ögon, skulle du dock aldrig återfå den spira, som ungdomen och hjertats egenskaper för alltid ryckt dig ur händerna. Men på din narr kan du lita. Han skall icke uppfylla en enda prick af din befallning, för att icke blotta din svaghet och lägga strå på kärlekens vägar. {{linje|5em}} <section end=kap08 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> haty09n39w5eknrjnxiv0i0oor4fd90 104 157195 502012 2022-07-20T19:45:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|54}}</noinclude><section begin=kap09 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">9 Kapitlet.</h2> För att fullfölja sina planer, det vill säga, att på samma gång reta sin man och underblåsa den böjelse, som för tillfälle skulle lugna hennes svartsjuka, uppfann furstinnan ett alldeles ofelbart medel. Hon låtsade sig nemligen i en hast få en oöfvervinnerlig lust att lära sig svenska språket, och inhämta det under daglig öfning med de svenska fångne, som befunno sig på Gortschin, Af denna anledning gick hon, så snart följderna af Staels fall tillät honom att ligga ofvanpå sin säng, att med Ebba och Ingeborg dagligen tillbringa några timmar i hans rum, för att af honom “taga lektion”, som hon sade, och deltaga i den svenska konversationen, hvilken dock alltid slutade så, att hon efter en stunds förlopp, tog Ebba under armen och begaf sig bort, med befallning likväl till Ingeborg att qvarstanna för att afbida hennes snara återkomst. Under tiden uppsökte hon vanligen sin man, antingen i hans rum eller på hans promenader och gycklade öfver de unga tu, som hon lemnat på egen hand; samt uppehöll honom med det tommaste pladder hela ändlösa timmar, tills hon slutligen, låtsande påminna sig att hon borde återvända, vanligen afbröt med denna anmärkning: — Mina svenska språkmästare kunna kanske tro, att jag öfvergifvit dem, och sucka efter mig. Dock en ung flicka och en vacker karl finna aldrig timmarne långa tillsammans, hvarför jag hoppas de veta att trösta sig öfver att jag förglömt tiden hos min gemål. Under de stunder, som på detta sätt gåfvos Stael och Ingeborg att träffas, slog med djup och stadig kraft den första kärleken sin rot i deras hjertan, utan att de sjelfva visste dess namn. Liksom plantan tittar upp i jordbrynet med betäckningen af sitt fröskal, öfver sina slutna hjertblad, och i detta stadium icke lemnar någon visshet om sin art eller form, så uppskjuter kärleken ofta i rena ädla hjertan under det blyghetens skygd, som lemnar hjertat sjelf i okunnighet om sina vaknande känslors rätta namn. Så var verkliga förhållandet med Stael och Ingeborg. Den ovilkorliga vördnaden för en ädel och utmärkt krigare, samt det naturliga deltagande som ungdomens och älskvärdhetens lidanden ingifva, skulle i Staels egna ögon fullkomligt hafva rättfärdigat hans känslor för den tappre Horns dotter — om han annars trott sig behöfva ransaka dem för detta ändamål — liksom Ingeborg lätt bedrog sig på sina, då hon vägde dem på vågskålen af den tacksamhet hon räknade sig skyldig<noinclude> <references/></noinclude> ipk5r0jphx017xkabo4cux8ad9bxs5s 0 157196 502013 2022-07-20T19:46:41Z Thuresson 20 Kap 8 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf" from=54 to=61 fromsection="kap08" tosection="kap08" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Georg Bogislaus Stael v. Holstein|08]] s4s8m836lj7djy0xnf1wtjexati4tvq 104 157197 502014 2022-07-20T20:28:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />160</noinclude>— Hör man på bara, sade jag. — Sonen är tydligen åtskilligt mera frikostig än fadern. Men handen på hjärtat, Manon, frestas du inte av detta anbud? — Jag, utbrast hon och citerade med lämplig förändring ett par strofer av Racine: <poem>Hur kan du tro mig om ett sinnelag, så svekfullt att jag icke avsky bure för dessa olycksfulla anletsdrag, som städse spinnhustiden frambesvure…</poem> — Nej, svarade jag och fortsatte parodin: <poem>Ej kan jag tro att spinnhusminnets smärta hans bild med kärlek präglat i ditt hjärta.</poem> — Men ett möblerat hus, en täckvagn och tre betjänter kunde kanske göra det. Hon bedyrade, att hennes hjärta tillhörde mig för evigt, och att hon aldrig skulle bära någon annans bild däri än min. — De löften han gjort mig, tillade hon, äro mer ägnade att egga till hämndbegär än till kärlek. Jag frågade, om hon hade för avsikt att mottaga huset och vagnen, men hon svarade, att hon inte ville åt något annat än hans pengar. Svårigheten bestod i att ernå det ena utan det andra. Vi beslöto att avbida den fullständiga utvecklingen av G. M:s förslag, vilken han lovat meddela henne i brev. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cdy2zk7ooh8loqo2ms8mk06wh25rkvq 104 157198 502015 2022-07-20T20:29:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|161}}</noinclude>Dagen därpå erhöll hon verkligen ett sådant genom en betjänt utan livré, vilken ganska behändigt förskaffade sig tillfälle att tala med henne utan vittnen. Hon tillsade honom att vänta på svar, och gick genast in till mig med skrivelsen. Vi öppnade den tillsammans. Förutom de vanliga kärleksuttrycken innehöll den en redogörelse för min rivals löften. De voro verkligen rundligt tilltagna. Han förband sig att räkna upp tiotusen francs i samma stund som hon tog huset i besittning och sedermera ersätta de uppstående minskningarna i denna summa, så att hon ständigt skulle ha den framför sig i kontanta pengar. Invigningsdagen var icke långt borta. Han önskade endast två dagar till förberedelserna och angav namnet på den gata och det hus, där han lovade att invänta henne på andra dagens eftermiddag, så framt hon kunde lista sig ur mina händer. Detta var just den punkt, beträffande vilken han besvor henne att stilla hans oro, för allt det andra tycktes han vara lugn. Men han tillade, att om hon förutsåge någon svårighet att undkomma mig, så skulle han nog finna utvägar att underlätta hennes rymning. G. M. var listigare än fadern. Han ville ha bytet i sina händer, innan han lade pengarna på bordet. Vi rådgjorde om, hur Manon skulle bete sig. Jag bemödade mig ännu en gång att avstyra detta företag och påpekade för henne alla dess faror, men ingenting kunde rubba hennes föresats. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|M. L. 11}}</noinclude> dtadzsbgso678877755p4vf1k416qiy 104 157199 502016 2022-07-20T20:30:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />162</noinclude>Hon skrev ett kortfattat svar till G. M., försäkrade honom att hon icke skulle ha någon svårighet att begiva sig till Paris på utsatt dag och att han med säkerhet kunde vänta henne. Därefter gjorde vi upp, att jag oförtövat skulle fara bort och hyra en ny bostad i någon by på andra sidan om Paris och föra med mig vår lilla packning. Följande dags eftermiddag skulle hon enligt G. M:s förslag fara in till Paris. Sedan hon erhållit hans presenter skulle hon enträget bedja honom att ledsaga henne till teatern, taga med sig så mycket av pengarna, som hon kunde bära, och låta min betjänt, vilken hon skulle medföra, övertaga resten. Denne betjänt var alltjämt samme man, som hade hjälpt henne ut från spinnhuset, och som var oss särdeles tillgiven. Jag skulle infinna mig i en hyrvagn vid början av gatan Saint-André-des-Arcs och stiga ur omkring klockan sju samt i skymningen gå fram till teaterns port. Manon lovade att hitta på någon förevändning för att ett ögonblick avlägsna sig ur logen och använda detta till att gå ned och förena sig med mig. Det övriga var lätt nog att utföra. Vi skulle i en blink hinna till min vagn och sedan åka ut ur Paris genom förstaden Saint-Antoine, som ledde till vår nya bostad. Denna plan föreföll oss mycket väl uttänkt, så farlig den än var. I själva verket var det ju en vanvettig obetänksamhet att inbilla sig att vi, även om vi lyckades utföra den på det mest behändiga sätt,<noinclude> <references/></noinclude> 7bc9xdkof9bnsybvsdxu1k2wf7p6uty 104 157200 502017 2022-07-20T20:31:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|163}}</noinclude>någonsin skulle kunna sätta oss i säkerhet för följderna. Icke desto mindre utsatte vi oss för faran med den dumdristigaste förtröstan. Manon for åtföljd av Marcel, vår betjänt. Jag skildes från henne med vemod och sade, i det jag omfamnade henne: — Manon, du sviker mig väl inte? Kommer du att vara mig trogen? Hon beklagade sig ömt över min misstro och förnyade alla sina eder. Hon beräknade att anlända till Paris vid tretiden. Jag avreste efter henne och gick att fördriva tiden på Ferés kafe vid Saint-Michel. Där dröjde jag till skymningens inbrott. Därpå tog jag en hyrvagn, som jag enligt överenskommelsen posterade vid början av gatan Saint-André-des-Arcs, varifrån jag till fots gick fram till teaterns ingång. Jag vart förvånad över att icke se till Marcel, som skulle vara mig till mötes där. Emellertid väntade jag tålmodigt i en hel timme, mitt ibland en mängd lakejer och vaksamt spejande på alla förbigående. Slutligen, då klockan slagit sju utan att något synts till, som stod i samband med vår plan, köpte jag en parterrbiljett och gick att söka upp Manon och G. M. i någon loge. Ingen av dem fanns där. Jag återvände till ingången, där jag väntade ännu en kvarts timme, utom mig av otålighet och oro. Då alltjämt ingen syntes<noinclude> <references/></noinclude> 5e3vg1xwnssfiq69lofq8vp6oc74ftj 104 157201 502018 2022-07-20T20:32:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />164</noinclude>till, gick jag tillbaka till min hyrvagn utan att kunna besluta mig för vare sig det ena eller det andra. Då kusken varseblev mig, gick han några steg emot mig och sade med hemlighetsfull uppsyn, att en vacker dam en timme suttit och väntat på mig i vagnen. Hon hade frågat efter mig med angivande av tydliga kännemärken, och då hon hört, att jag skulle komma tillbaka, hade hon sagt sig ha god tid att vänta. Jag föreställde mig genast, aft det var Manon. Men då jag närmade mig, fick jag se ett litet täckt ansikte, som icke var hennes. Det var en främmande flicka, som till att börja med frågade, om hon hade äran att tala med chevalier des Grieux. Jag svarade, att detta var mitt namn. — Jag har ett brev att överlämna till er, återtog hon, vilket skall upplysa er om vad som fört mig hit och genom vilken omständighet jag har förmånen att känna ert namn. Jag bad henne att få gå och läsa brevet på en närbelägen källare. Hon följde mig och tillrådde mig att taga ett enskilt rum. — Från vem kommer detta brev, frågade jag, under det vi stego uppför trappan. Hon bad mig vänta, tills jag fick läsa brevet. Vid första ögonkastet igenkände jag Manons handstil. vad hon meddelade mig var ungefär följande: G. M. hade emottagit henne med en artighet och ett överdåd, som överträffade allt, vad hon kunnat drömma sig. Han hade överhopat henne med gåvor<noinclude> <references/></noinclude> 2nq3ksmhpgpg1ismmbs1wodispkschn 104 157202 502019 2022-07-20T20:33:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|165}}</noinclude>och förespeglat henne ett liv, som kunde anstå en drottning. Icke desto mindre försäkrade hon, att hon inte glömt mig i sin nya glans och prakt, men som hon ej lyckats förmå G. M. att föra henne till teatern denna kväll, måste hon till en annan dag uppskjuta nöjet att få återse mig. För att i någon mån trösta mig för den smärta, som denna underrättelse törhända kunde förorsaka mig, hade hon funnit på att skaffa mig en av de vackraste flickorna i Paris, vilken skulle överbringa hennes biljett. Undertecknat: Din trofast älskande ''Manon Lescaut''. Det var i detta brev något så grymt och så kränkande för mig, att jag sedan jag en stund vacklat mellan vrede och sorg, började anstränga mig att för alltid glömma min otacksamma och menediga älskarinna. Jag kastade en blick på flickan framför mig. Hon var verkligen mycket vacker, och jag önskade, att hon skulle ha varit det tillräckligt för att göra mig menedig och otrogen i min tur. Men jag fann hos henne icke dessa sköna och smäktande ögon, denna gudomliga figur, denna hy av Amors färgblandning, kort sagt, denna outtömliga rikedom på behag, som naturen slösat på den trolösa Manon. — Nej, nej, sade jag och vände mina blickar från henne, den otacksamma, som skickat er, visste alltför väl, att det var ett fåfängt steg hon förmådde er till. Återvänd till henne och hälsa henne från mig, att hon må njuta av sitt brott, njuta av det, om möj-<noinclude> <references/></noinclude> ncxzpm2lsvoauujiqeorx3mgv042c31 104 157203 502020 2022-07-20T20:35:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />166</noinclude>ligt, utan samvetsagg. Jag lämnar henne för alltid och avsäger mig på samma gång alla andra kvinnor. De kunna inte vara lika älskvärda som hon, men äro utan tvivel lika tarvliga och opålitliga. {{linje|5em}} <section end=kap14 /> <section begin=kap15 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">FEMTONDE KAPITLET.</h2> Jag stod nu i begrepp att lämna källaren och avlägsna mig utan att vidare göra anspråk på Manon, och då den dödliga svartsjuka, som sargade mitt hjärta, förklädde sig i ett mörkt och dystert lugn, trodde jag mig så mycket närmare mitt tillfrisknande som jag icke förnam någon av dessa våldsamma sinnesrörelser, som kommit över mig vid liknande tillfällen. Ack, jag var en lekboll för kärleken lika mycket som jag ansåg mig vara det för G. M. och Manon! Då flickan, som överlämnat brevet, såg mig redo alt gå, frågade hon, vad jag ville att hon skulle framföra till herr de G. M. och den dam, som var hos honom. Vid denna fråga vände jag åter in i rummet, och med en plötslig sinnesförändring, ofattlig för dem, som aldrig skakats av häftiga passioner, övergick jag med ens från mitt förmenta lugn till ett förfärligt utbrott av raseri. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ip9452lk39a9dimd2ng94y7rb6i2dsp 0 157204 502021 2022-07-20T20:36:29Z Thuresson 20 Kap 14 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Manon Lescaut 1944.djvu" from=163 to=170 fromsection="kap14" tosection="kap14" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Manon Lescaut|14]] 72iejvq8xiozaeux7wiagfgwvoc5688 104 157205 502024 2022-07-20T21:41:14Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 428 )|}}</noinclude>rar. Den {{sp|{{sc|Tredie Gustaf}}}} skall göra det. {{linje|6em}} Allmogens tilverkningar eller bi-näringar, i de vid Mälaren belägne socknar, äro icke betydande. Ringa husbehofs väfnad; icke något til afsalu. Man skulle tyckas, at Stockholm som har så många fabriker, kunde tilräckeligen syslosätta närmast omkringboende Allmogens hustrur och barn, med linne- och kamullgarns spånad. Man borde, i en tid som kallas uplyst, förvänta, at hvarjehanda näringar skulle tilskapas för landsbygdens folk, under de flere månader när jordbruket ej kan skötas. Men man har ej varit angelägen, at nog befrämja sådane medel, hvarigenom någon varaktig välmåga i landet kunde vinnas. Det är ganska väl at Stockholm tiltager; men skall det altid ske på de andre orters bekostnad? Skola nya verk, inrättningar och manufacturer, ouphörligen der anläggas, helre än i provincerne kringspridas, hvaräst lifsmedel,<noinclude> {{huvud|||ved,}} <references/></noinclude> kkiicoypyf49qnrngzlbov12gf0spa7 4 157206 502034 2022-07-20T21:57:46Z Thurs 138 Skapade sidan med 'Denna sida är en spegel av [[Special:GadgetUsage|Finessanvändningsstatistiken]] och kan användas som underlag för att visa utvecklingen av finessanvändning genom dess sidhistorik. Data i CSV-format finns gömt i wikitexten. {{Tomrad}}<includeonly> [[Kategori:Wikisource]] </includeonly>' wikitext text/x-wiki Denna sida är en spegel av [[Special:GadgetUsage|Finessanvändningsstatistiken]] och kan användas som underlag för att visa utvecklingen av finessanvändning genom dess sidhistorik. Data i CSV-format finns gömt i wikitexten. {{Tomrad}}<includeonly> [[Kategori:Wikisource]] </includeonly> eovot90v00ty4vfd6xbg99g62ukidi6 502035 502034 2022-07-20T21:58:17Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki Denna sida är en spegel av [[Special:GadgetUsage|Finessanvändningsstatistiken]] och kan användas som underlag för att visa utvecklingen av finessanvändning genom dess sidhistorik. Data i CSV-format finns gömt i wikitexten. <includeonly> [[Kategori:Wikisource]] </includeonly> oxk6lziuthiymjo3w08p7dnc3uavasi 502036 502035 2022-07-20T21:58:51Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki Denna sida är en spegel av [[Special:GadgetUsage|Finessanvändningsstatistiken]] och kan användas som underlag för att visa utvecklingen av finessanvändning genom dess sidhistorik. Data i CSV-format finns gömt i wikitexten. {{nop}} <includeonly> [[Kategori:Wikisource]] </includeonly> d7x02v6r0t0q00972cj6nep9ak8oic9 502037 502036 2022-07-20T21:59:29Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki Denna sida är en spegel av [[Special:GadgetUsage|Finessanvändningsstatistiken]] och kan användas som underlag för att visa utvecklingen av finessanvändning genom dess sidhistorik. Data i CSV-format finns gömt i wikitexten. <br> <includeonly> [[Kategori:Wikisource]] </includeonly> oov8dlzc9b128ktii8y8wbiwuhsauzu 104 157207 502053 2022-07-21T01:31:27Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 429 )|}}</noinclude>ved, hushyra, följakteligen arbetslöner, äro mindre dyra. Rådfrågom vissa anstalter. I ställe at vara vidtagne för landsbygdens hjelp, synas de blott til förmån för Stockholms stad vara inrättade. Allmogen, eller som är det samma, den talrikaste och nödvändigaste del af medborgare, har ej fått hugna sig af all omvårdnad, som den har rätt at fordra. Det fattiga folket! Alla dessa inskränkningar, förbud{{rättelse||,}} tvång och osäkerheter, hvad hafva de verkat? Förvirring och vanmagt. I vårt land, kan åkerbruket omöjligen betala både den tid som derpå användes, och den som i lättja eller brist på arbete, en annan årstid förnötes. Andre medel böra komma til hjelp. Det är visligen föreslagit <ref>Af Herr Commerce-Rådet {{sc|Westberg}}.</ref>, at efter Engelska sättet, flytta våra grofva klädes fabriker på landsbygden, och lämna landtmannen rättighet, at sjelf uparbeta ullen til klädesdukar, med frihet, at utan hinder och tull-umgälder försälja dem i städerne. Genom detta<noinclude> {{huvud|||me-}} <references/></noinclude> r7u4sfqa1inq8sum0laehgg9virfubw 104 157208 502054 2022-07-21T02:24:25Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 430 )|}}</noinclude>medel skulle mycket vinnas; rörelsen uplifvas; armeen, folkhopen, klädas för ett drägeligare pris; Får-afvelen befrämjas, oändeligen bättre befrämjas, än genom alla de kostnader som öfver 50 år blifvit förslöste på Spanska Får-afvelen, dyr och kinkig at underhålla. Jag vet ingen som förskrifvit Isländska Får, hvilka i alla afseenden äro för oss de lämpeligaste. Hvartil gagna desse utlofvade ullpremier, om landtmannen besväras med de svåraste formaliteter, med flere omvägar, chicaner, uppehåll, och missbud? Jag känner en viss Possessionat häromkring, som innerligen förtretad, uttröttad, af alla dessa ledsamheter, skickade på en gång sina femtio spanska får til Stockholms slaktarhus. Det är fägnesamt, at Bi-skötseln här omkring begynner tiltaga. Länge har man bemödat sig, at inskaffa Spanska och Polska Får <ref>Ifrån 1751 til 1780 äro 2815 utländska Får inkomne.</ref>, Chinesiska Svin, Turkiska Ankor, Spanska Höns,<noinclude> {{huvud|||Fran-}} <references/></noinclude> f96jldto3lg9f81bddysishe1yosogh 104 157209 502055 2022-07-21T04:40:02Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||( 431 )|}}</noinclude>Fransyska Dufvor, m. m. men ännu har ingen fallit på den sublima speculation, at införskrifva Bi från utländska orter. Åtminstone i afseende på desse kräk, har man varit nögd med den gamla goda Svenska racen. Så mycket bättre. Våre förfader hade honung och vax til öfverflöd <ref>Både under hedniska och påfviska tiden — Präster och Munkar, altid älskare af sötsaker och födande rätter, upmuntrade Biskötsel med mycken ifver. Mycket vax, så väl som talg, consumerades til folkets Kyndersmässo-ljus, halleluja-ljus, christninga-ljus, brude-ljus och Kyrkogångs ljus, hvarmed de onde andar skulle fördrifvas.</ref>. Vi kunde hafva det samma. Bi äro så flitige arbetare! Från Falsterbo til Torneå, kan denna afvel hysas med fördel, och belönar i rikt mått den ringa möda som derpå användes; således illa, ganska illa, at ej hvart hemman, hvart torp, har ett eller flere Bi-samhällen. Småstäderne borde alfvarligen vinlägga sig härom, hvartil blef det yppersta tilfälle, om de behagade vänja sig til de ofvanföre yrkade planteringar. Upsala har emedlertid utmärkt sig, hvad<noinclude> {{huvud|||Bi-}} <references/></noinclude> co8cz2qhvov0siw38088u07kqx0gc5c 104 157210 502056 2022-07-21T07:13:23Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|34|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>616—628, och ett stort antal till densamma hörande föremål äro afbildade i major Ulfsparres arbete <i>Svenska fornsaker</i> (1874). — En mindre del af samlingen inköptes för museet redan år 1881 (St. M. 6757). Dessutom hafva för museets räkning inköpts åtskilliga fornsaker från de delar af doktor G. {{sc|Brunii}} och trafikdirektör C. J. {{sc|Hammarskölds}} samlingar, hvilka sålts på auktion i Stockholm. Statens Historiska Museum har dessutom under de senast förflutna åren erhållit två vigtiga fornsakssamlingar, bildade af aflidne professor N. P. {{sc|Angelin}} och provisor K. {{sc|Hjorth.}} Den förra samlingen, innehållande föremål dels från olika svenska landskap dels från Schweiz och andra främmande länder, har efter professor Angelins död såsom depositum öfverlemnats till museet (St. M. 7577). Den senare samlingen, innehållande fornsaker från Vestergötland, är af provisor Hjorth skänkt till museet (St. M. 7578). Lunds Universitets Historiska Museum har år 1884 efter professor S. {{sc|Nilssons}} död inköpt den fornsakssamling, som han bildat, sedan han år 1851 till nämnda museum försålde den mycket betydande och för den svenska fornforskningens historia vigtiga samling, ur hvilken en mängd föremål äro afbildade i hans berömda arbete <i>Skandinaviska Nordens Ur-invånare.</i> Härigenom hafva i Lunds Museum förenats alla de fornsaker, som professor Nilsson under sin långa lefnad samlat. Detta museum, nu uppstäldt i det nya Universitetshuset, intager ock numera en plats, värdig den högskola, der Nilsson verkat. {{linje|10em}} Flere grafvar från <b>stenåldern</b> hafva under de tre nu i fråga varande åren blifvit upptäckta och undersökta. Vid Virrestad i Järrestads härad, {{sp|Skåne}}, påträffades ben under arbete i en åker, hvarför man närmare undersökte platsen. Man fann då en af 2 fot höga, släta stenflisor bildad kista, omkring 8 fot lång och liggande SV.—NO. I kistan lågo obrända menniskoben samt en slipad rätmejsel och två spjutspetsar af flinta. Enligt uppgift hade benen hört till <i>ett</i> skelett, hvars hufvud legat i SV. I åkern bredvid grafven hittades en<noinclude> <references/></noinclude> 0n8utysudwpvj3ye14piocgku1txs2m 104 157211 502062 2022-07-21T07:53:49Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|35}}</noinclude>svärdsklinga och en dolkklinga af brons. Genom riksdagsmannen L. Jönssons bemedling inlöstes det funna för Statens Historiska Museum (n:o 7197). Riksantiqvarien H. Hildebrand genomgräfde år 1883 en nära och vester om Sönnarslöfs kyrka, på Maltesholms egor, i Gärds härad, belägen hällkista, som förut plundrats af skattsökare. Han fann i grafven bitar af obrända ben, en benpryl och en bernstensperla från stenåldern (St. M. 7579). På Ifvetofta n:o 2 i Ifvetofta socken, Villands härad, upptäckte lektor A. Ahlén år 1882 två hällkistor, som han undersökte. Bådas längdriktning var N.—S. Den ena var 2,30 meter (7,8 fot) lång; södra ändan tillslöts af två hällar. Grafven innehöll obrända menniskoben samt en dolk och en skrapa af flinta; stensakerna lågo nära nordvestra hörnet. Den andra hällkistan, som var mycket skadad, höll 2,80 m. (9,4 fot) i längd; der påträffades intet. (St. M. 7349). På Dagstorp n:o 7 i Dagstorps socken, Harjagers härad, ligger en hög, hvilken jordegaren genom Konungens Befallningshafvande begärt tillstånd att öppna. Jag besökte derför stället år 1882 och erfor då, att orsaken till nämnda ansökan var den icke ovanliga, att man trodde sig skola finna en »skatt» i högen. Man var så mycket säkrare härpå, som både egaren och andra sett det »lysa» här. Men jag erfor tillika, att högen, som nu uppbär en berså af syrener, till ganska stor del blifvit för ej särdeles lång tid sedan uppkastad af egaren sjelf öfver flera stora stenar. Några af dessa stenar syntes i högens yta och visade sig tydligen höra till en gånggrift. Åtminstone i två af dem sågos flera sådana små skålformiga fördjupningar, som ofta förekomma på takstenarna till stenålderns grafvar. För att få gånggriften ånyo blottad, förklarade jag mig villig att bortgräfva »högen», men då blef egarens gamla hustru förskräckt, emedan hon fruktade för någon olycka, om högen rördes. Hennes man anhöll derför att få återtaga sin ansökan, och då jag icke ansåg mig böra mot jordegarens önskan yrka på någon gräfning, fick högen tillsvidare förblifva i orubbadt skick. På Eldsberga Prestgårds egor i södra {{sp|Halland}} hade jag år 1881 i en stor grafhög påträffat en gånggrift, som är beskrifen i <i>Sv. Fornm.-för:s tidskrift,</i> 5:te bandet, sid. 21. Ett par af de väldiga takstenarna hade i tidernas längd, och under det<noinclude> <references/></noinclude> c9kad6kefnh4xhh5prxie7b9ebitx7x 104 157212 502063 2022-07-21T08:05:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|36|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>betydliga trycket af den på dem hvilande högen af sten och jord, glidit ned med sin ena ända, så att denna nu sjunkit ned i grafvens botten. Då detta minnesmärke i sig sjelft är märkligt, och då dylika grafvar äro mycket sällsynta i Halland, önskade jag, så vidt möjligt, återställa det i dess ursprungliga skick. Jag hoppades kunna göra det, när jag sommaren 1883 fortsatte undersökningen af högarna vid Eldsberga. Stora svårigheter mötte dock härvid, emedan de tunga stenblocken, som en gång lagts på sina platser af stenålderns folk, nu ej syntes kunna flyttas af de arbetare, som vanligen stå en gräfvande fornforskare till buds. Härtill fordrades nu, liksom fordom, folk hvilka egde öfning i sådana arbeten. En lycklig tillfällighet gjorde emellertid, att sådana kunde erhållas. För den under byggnad varande jernvägen mellan Helsingborg och Halmstad, var man sysselsatt med en stenbro öfver en i närheten flytande å, och genom arbetschefens stora välvilja fick jag en morgon låna ett arbetslag, som på några timmar lyfte upp de nedfallna stenarna och, så mycket möjligt var, återgaf grafven dess forna utseende. Det var ett nöje att se, med hvilken skenbar lätthet de väldiga stenblocken flyttades af dessa arbetare, som genom långvarig öfning lärt sig, huru man skall bära sig åt för att lyfta stenar, hvilka en oinvigd skulle tro endast med den största svårighet kunna rubbas. Och härtill behöfdes ingen domkraft eller någon dylik konstig inrättning, endast några stockar och några jernspett. Under stenåldern hade man visserligen inga jernspett, men dessa kunna ersättas med häfstänger af trä, om än arbetet då går något långsammare. Jag lärde mig också nu på ett par morgontimmar bättre än genom någon afhandliug, att stenålderns nordbor <i>kunnat</i> med de enkla hjelpmedel, som stodo dem till buds, uppföra de stora grafkammare, hvilka fylt deras ättlingar med undran. Vid gräfning för att underlätta tillträdet till grafvens ingång hittades 5 fot utanför gångens mynning en bernstensperla af den under stenåldern vanliga formen. Vid Onsjö i Söndrums socken, nära Halmstad, fann kapten Lagergren i en hällkista, som han undersökte år 1883, en flintdolk, ett par bernstensperlor samt några obrända ben och kol (St. M. 7531). {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jfcxpb6z2zydla9rkd9wbpjc5xurlld 104 157213 502064 2022-07-21T08:49:07Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|37}}</noinclude>Vid Fridhem å Fröböke egor i Breareds socken ligga några egendomliga fornlemningar, på hvilka den för Hallands fornminnen, liksom för allt som rörde Halland, lifligt intresserade ryttmästaren P. von Möller fäst min uppmärksamhet, och hvilka jag sommaren 1883 hade tillfälle att besöka. De likna små stendösar. Nu är blott <i>en</i> oskadad, men af flera dylika ses lemningar. Den oskadade utgöres af ett rätvinkligt fyrsidigt rum, med hvarje sida 3 fot lång och södra sidan alldeles öppen. Hvar och en af de tre andra sidorna bildas af en sten, plan å båda sidor, och rummet täckes af en stor sten, 6,4 fot lång och 4,8 fot bred, hvilken också är plan på båda sidorna. Stenarna stå på släta marken, utan att vara omgifna af någon kulle. Intet nu kändt fynd gifver oss upplysning om dessa små stenkammares ålder. Ehuru de påminna om stendösar, skilja de sig från dem dels genom sin litenhet, dels derigenom att stenarna äro tunna, på båda sidor plana hällar, ej tjocka, endast på insidan släta block. Mot deras hänförande till en så aflägsen tid som dösarnas talar äfven deras belägenhet. Fröböke ligger nämligen ej på slättlandet utmed kusten, utan uppe i den bergiga skogstrakten, der minnen från sten- och bronsåldern äro lika sällsynta, som de äro allmänna i kusttrakten. Egaren af n:o 3 Heberg i Årstads socken och härad hade anhållit om tillstånd att få borttaga en hög, hvarför jag år 1883 fick uppdrag att besigtiga denna. Det befanns då, att i högen syntes en stenkista med längdriktning i V.—Ö. Hvardera långsidan utgjordes af en stor häll, 6 fot lång, och den vestra gafveln af en 2 fot lång häll; vid den östra gafveln fanns nu ingen häll, ej heller syntes spår af att någon sådan blifvit borttagen. Kistan, hvilkens djup var 2,5 fot, hade varit täckt af en nu aflyftad häll, 8 fot lång, 5,5 fot bred och 1,2 fot tjock. Då högen hvar orörd, hade takhällen varit täckt af ett par fots jord. högens största tvärmått var nära 50 fot och dess höjd 6 fot, men den hade varit större. Grafven, som tydligen för länge sedan blifvit plundrad, hör utan tvifvel till slutet af stenåldern. Härför talar den omständigheten, att den östra gafveln var öppen, hvilket ofta är fallet i stenkistor från stenåldern. Då grafvar af detta slag äro mycket sällsynta i Halland, och då högen ej vållade jordegaren någon nämnvärd olägenhet, kunde hans ansökan att få borttaga den icke bifallas. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lzrivpifiaqh0yyyt3t1jdx2tr7skjv 104 157214 502068 2022-07-21T10:02:01Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|38|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>I {{sp|Bohuslän}} har d:r Ekhoff åren 1882 och 1883 uppmätt och beskrifvit följande på ön Orust belägna grafvar från stenåldern: 19 dösar, 6 gånggrifter och 4 hällkistor; endast 11 grafvar från denna tid voro förut kända på ön. Utförlig beskrifning på hvarje graf meddelas i <i>Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia,</i> tredje bandet, sid. 154—178. Inom Sotenäs härad undersökte amanuensen Gustafson år 1884 en vid Hunnebo i Tossene socken belägen gånggrift, hvilkens kammare förut blifvit till större delen genomgräfd. Han fann nu såväl i kammaren som i den förut orörda gången en mängd obrända menniskoben samt djurben, hvilka senare ännu ej blifvit bestämda. I gången lågo ben af minst 9 menniskor och i kammaren af minst 4; antalet lik, som en gång nedsatts i kammaren, har dock tydligen varit större. Några fornsaker anträffades icke nu. Dessutom beskref amanuensen Gustafson inom samma härad 3 dösar och 2 hällkistor, alla i Tossene socken. I en förut plundrad kista vid Ödby i Askums socken fann han obrända menniskoben och 11 flintskärfvor. Inom {{sp|Vestergötland}} hafva flera förut alldeles icke eller endast ofullständigt kända grafvar från stenåldern blifvit undersökta eller beskrifna. En af dem ligger i den del af landskapet, som hör till {{sp|Göteborgs}} län. Enligt ett af herr W. Gibson till riksantiqvarien år 1882 gjordt meddelande finnes en större hällkista i hemmanet Manereds utmark vid Jonsered i Partilleds socken. Grafven beskrifves såsom »25 à 30 fot lång och 10 à 12 fot bred. Den består till en tredjedel af förgård och till två tredjedelar af sjelfva grafkammaren. Väggarna äro uppsatta af stora, delvis ofvan jord stående flata hällar, och taket, numera ramponeradt, af vid grafvens sidor liggande sönderslagna hällar. Grafven är högt belägen, nedanom en bergskulle, med längdlinien i öster och vester. Den är fyld med stenar och jord». Denna beskrifning visar, att grafven har en ingång i samma riktning som kammaren, och att den således är af samma slag som andra inom Vestergötland förut funna hällkistor<ref>Jfr Montelius, <i>Sveriges forntid,</i> texten, fig. 118 å sid. 124.</ref>. Å Kallebäcks högar i Örgryte socken, en fjerdedels mil SO. om Göteborg, ligger en fornlemning, som i trakten kallas<noinclude> <references/></noinclude> nez513n1sgy1a4nks1n49semvj3e70b