Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.22 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 4 6147 503192 500748 2022-07-31T22:02:57Z Thuresson 20 Uppdaterar wikitext text/x-wiki <small>&lt; [[Wikisource:Statistik]]</small> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Aktuell statistik !Datum!![[:Kategori:Index|Indexsidor]]!![[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrekturläst]]!![[:Kategori:Ofullständigt|Ofullständigt]]!![[:Kategori:Korrekturläst|Korrekturläst]]!![[:Kategori:Utan text|Utan text]]!![[:Kategori:Validerat|Validerat]]!![[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]!!Grafik |- |{{LOCALYEAR}}-{{LOCALMONTH}}-{{LOCALDAY2}} ||{{PAGESINCATEGORY:Index}}||{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt}}||{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Utan text}}||{{PAGESINCATEGORY:Validerat}}|| {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}}}}} | {{statusstapel|{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}|skala=100}} |} Antal korrekturläsningar: {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}*2+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}}}}} == Historisk statistik == <gallery> Svenska Wikisource 10000 sidor.png|Korrekturläsningen i april 2010 Svenska Wikisource april 2011.png|Korrekturläsningen i april 2011 Wikisource 20120401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2012 Wikisource 20130401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2013 Wikisource 20140505 pages sv.png|Korrekturläsningen i maj 2014 Wikisource 20150404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2015 Wikisource 20160418 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2016 Wikisource 20170404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2017 Wikisource 20180401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2018 Wikisource 20190401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2019 Wikisource 20200401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2020 Wikisource 20210401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2021 Wikisource 20220401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2022 </gallery> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Korrekturläsningsstatistik på svenska Wikisource |- |'''Datum'''||'''[[:Kategori:Index|Index-<br>sidor]]''' || class=quality1 width=50em | '''[[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrek-<br>turläst]]''' || class=quality2 width=50em |'''[[:Kategori:Ofullständigt|Ofull-<br>ständigt]]''' || class=quality3 width=50em | '''[[:Kategori:Korrekturläst|Korrek-<br>turläst]]'''|| class=quality0 width=50em | '''[[:Kategori:Utan text|Utan<br>text]]''' ||width=50em class=quality4 | '''[[:Kategori:Validerat|Vali-<br>derat]]''' ||width=50em |'''[[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]''' || '''Grafik''' |- |2008-11-10||2||5||1||3||0||25||34|| |- |2008-11-24||2||0||0||6||0||28||34|| |- |2008-12-01||2||0||0||2||0||32||34|| |- |2009-03-09||3||0||0||43||0||33||76|| |- |2009-03-24||5||9||0||42||0||35||86|| |- |2009-03-31||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-07||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-21||9||48||0||57||0||35||140|| |- |2009-04-29||9||107||0||79||0||42||228|| |- |2009-05-05||9||61||0||180||0||91||332|| |- |2009-05-11||9||37||0||136||0||218||391|| |- |2009-05-18||9||48||0||119||0||236||403|| |- |2009-05-25||9||54||0||86||0||270||410|| |- |2009-06-01||9||69||1||95||0||289||454|| |- |2009-06-11||9||69||0||87||0||298||454|| |- |2009-06-17||9||69||0||66||2||318||455|| |- |2009-06-29||10||561||0||61||34||309||965||{{statusstapel|34|561|0|61|309}} |- |2009-07-06||11||570||0||61||36||316||983||{{statusstapel|36|570|0|61|316}} |- |2009-07-13||11||641||1||94||36||336||1 108||{{statusstapel|36|641|1|94|336}} |- |2009-07-20||12||611||0||163||38||430||1 242||{{statusstapel|38|611|0|163|430}} |- |2009-08-01||13||656||1||127||65||515||1 364||{{statusstapel|65|656|1|127|515}} |- |2009-08-03||14||916||1||136||73||518||1 644||{{statusstapel|73|916|1|136|518}} |- |2009-08-05||15||897||1||152||76||524||1 650||{{statusstapel|76|897|1|152|524}} |- |2009-08-10||15||872||1||178||76||528||1 655||{{statusstapel|76|872|1|178|528}} |- |2009-08-17||15||807||1||239||76||541||1 664||{{statusstapel|76|807|1|239|541}} |- |2009-08-24||16||799||1||258||82||550||1 690||{{statusstapel|82|799|1|258|550}} |- |2009-08-31||18||867||1||281||92||561||1 802||{{statusstapel|92|867|1|281|561}} |- |2009-09-07||18||943||1||310||93||568||1 915||{{statusstapel|93|943|1|310|568}} |- |2009-09-14||18||1 001||1||337||93||572||2 004||{{statusstapel|93|1001|1|337|572}} |- |2009-09-21||18||1 069||1||367||93||579||2 109||{{statusstapel|93|1069|1|367|579}} |- |2009-09-28||19||1 120||1||387||93||592||2 193||{{statusstapel|93|1120|1|387|592}} |- |2009-10-05||19||1 152||1||400||93||606||2 252||{{statusstapel|93|1152|1|400|606}} |- |2009-10-12||19||1 155||0||406||94||630||2 285||{{statusstapel|94|1155|0|406|630}} |- |2009-10-19||19||1 185||0||423||94||648||2 350||{{statusstapel|94|1185|0|423|648}} |- |2009-10-26||28||1 387||8||436||118||678||2 627||{{statusstapel|118|1387|8|436|678}} |- |2009-11-02||34||1 525||24||484||130||686||2 849||{{statusstapel|130|1525|24|484|686}} |- |2009-11-09||40||1 729||32||519||140||690||3 110||{{statusstapel|140|1729|32|519|690}} |- |2009-11-16||42||1 948||40||531||144||722||3 385||{{statusstapel|144|1948|40|531|722}} |- |2009-11-23||44||2 070||52||578||147||730||3 577||{{statusstapel|147|2070|52|578|730}} |- |2009-11-30||44||2 181||58||596||147||739||3 721||{{statusstapel|147|2181|58|596|739}} |- |2009-12-07||44||2 357||60||614||150||751||3 932||{{statusstapel|150|2357|60|614|751}} |- |2009-12-14||44||2 386||62||633||150||758||3 989||{{statusstapel|150|2386|62|633|758}} |- |2009-12-21||44||2 391||64||637||150||764||4 006||{{statusstapel|150|2391|64|637|764}} |- |2009-12-28||44||2 412||66||636||150||766||4 030||{{statusstapel|150|2412|66|636|766}} |- |2010-01-04||66||2 985||77||666||169||772||4 669||{{statusstapel|169|2985|77|666|772}} |- |2010-01-11||68||3 484||87||677||176||790||5 214||{{statusstapel|176|3484|87|677|790}} |- |2010-01-18||68||3 897||98||679||180||796||5 650||{{statusstapel|180|3897|98|679|796}} |- |2010-01-25||68||4 198||103||687||180||810||5 978||{{statusstapel|180|4198|103|687|810}} |- |2010-02-01||68||4 466||109||702||181||827||6 285||{{statusstapel|181|4466|109|702|827}} |- |2010-02-08||70||4 479||109||701||181||850||6 320||{{statusstapel|181|4479|109|701|850}} |- |2010-02-15||70||4 480||112||705||181||852||6 330||{{statusstapel|181|4480|112|705|852}} |- |2010-02-22||70||4 520||117||748||181||861||6 427||{{statusstapel|181|4520|117|748|861}} |- |2010-03-01||94||4 715||119||773||188||867||6 662||{{statusstapel|188|4715|119|773|867}} |- |2010-03-08||110||5 216||125||989||206||927||7 463||{{statusstapel|206|5216|125|989|927}} |- |2010-03-16||121||5 858||144||1 051||219||959||8 231||{{statusstapel|219|5858|144|1051|949}} |- |2010-03-22||122||6 323||151||1 062||242||988||8 766||{{statusstapel|242|6323|151|1062|988}} |- |2010-03-29||123||6 964||154||1 114||273||1 006||9 511||{{statusstapel|273|6964|154|1114|1006}} |- |2010-04-05||126||7 326||158||1 233||277||1 050||10 044||{{statusstapel|277|7326|158|1233|1050}} |- |2010-04-12||135||7 574||161||1 396||279||1 092||10 502||{{statusstapel|279|7574|161|1396|1092}} |- |2010-04-19||137||7 559||171||1 530||286||1 208||10 754||{{statusstapel|286|7559|171|1530|1208}} |- |2010-04-26||141||7 351||169||1 817||266||1 248||10 851||{{statusstapel|266|7351|169|1817|1248}} |- |2010-05-03||177||7 922||177||1 968||284||1 379||11 730||{{statusstapel|284|7922|177|1968|1379}} |- |2010-05-11||178||8 872||191||2 110||320||1 416||12 909||{{statusstapel|320|8872|191|2110|1416}} |- |2010-05-17||204||8 784||192||2 152||327||1 474||12 929||{{statusstapel|327|8784|192|2152|1474}} |- |2010-05-24||206||10 458||195||2 311||377||1 507||14 848||{{statusstapel|377|10458|195|2311|1507}} |- |2010-05-31||216||10 500||206||2 661||471||1 530||15 368||{{statusstapel|471|10500|206|2661|1530}} |- |2010-06-07||224||10 879||194||2 822||488||1 567||15 950||{{statusstapel|488|10879|194|2822|1567}} |- |2010-06-14||224||12 037||194||2 803||488||1 655||17 177||{{statusstapel|488|12037|194|2803|1655}} |- |2010-06-21||227||12 275||189||2 878||505||1 707||17 554||{{statusstapel|505|12275|189|2878|1707}} |- |2010-06-28||234||12 311||184||2 880||505||1 740||17 620||{{statusstapel|505|12311|184|2880|1740}} |- |2010-07-05||234||11 973||180||3 132||531||1 815||17 631||{{statusstapel|531|11973|180|3132|1815}} |- |2010-07-12||236||11 986||179||3 121||544||1 857||17 687||{{statusstapel|544|11986|179|3121|1857}} |- |2010-07-19||236||11 856||166||3 541||545||1 930||18 038||{{statusstapel|545|11856|166|3541|1930}} |- |2010-07-26||244||11 719||152||3 558||545||2 117||18 091||{{statusstapel|545|11719|152|3558|2117}} |- |2010-08-02||244||12 431||148||3 571||546||2 173||18 869||{{statusstapel|546|12431|148|3571|2173}} |- |2010-08-09||244||12 231||138||3 618||545||2 348||18 880||{{statusstapel|545|12231|138|3618|2348}} |- |2010-08-16||245||12 189||131||3 624||545||2 418||18 907||{{statusstapel|545|12189|131|3624|2418}} |- |2010-08-23||246||12 079||129||3 750||553||2 434||18 945||{{statusstapel|553|12079|129|3750|2434}} |- |2010-08-30||247||11 950||126||3 897||571||2 463||19 007||{{statusstapel|571|11950|126|3897|2463}} |- |2010-09-06||247||11 916||125||3 911||576||2 510||19 038||{{statusstapel|576|11916|125|3911|2510}} |- |2010-09-13||247||11 859||122||3 903||576||2 601||19 061||{{statusstapel|576|11859|122|3903|2601}} |- |2010-09-20||248||11 681||120||4 004||581||2 702||19 088||{{statusstapel|581|11681|120|4004|2702}} |- |2010-09-27||250||11 924||119||4 206||584||2 751||19 584||{{statusstapel|584|11924|119|4206|2751}} |- |2010-10-04||250||11 797||114||4 349||584||2 786||19 630||{{statusstapel|584|11797|114|4349|2786}} |- |2010-10-11||250||11 702||109||4 341||585||2 940||19 677||{{statusstapel|585|11702|109|4341|2940}} |- |2010-10-18||251||11 649||105||4 446||584||3 084||19 868||{{statusstapel|584|11649|105|4446|3084}} |- |2010-10-25||251||11 593||104||4 403||584||3 226||19 910||{{statusstapel|584|11593|104|4403|3226}} |- |2010-11-01||252||11 542||103||4 409||585||3 338||19 977||{{statusstapel|585|11542|103|4409|3338}} |- |2010-11-08||252||11 499||104||4 463||585||3 365||20 016||{{statusstapel|585|11499|104|4463|3365}} |- |2010-11-15||252||11 460||101||4 501||585||3 386||20 033||{{statusstapel|585|11460|101|4501|3386}} |- |2010-11-22||252||11 409||96||4 545||585||3 410||20 045||{{statusstapel|585|11409|96|4545|3410}} |- |2010-11-29||252||11 341||92||4 605||585||3 438||20 061||{{statusstapel|585|11341|92|4605|3438}} |- |2010-12-06||252||11 263||90||4 643||585||3 490||20 071||{{statusstapel|585|11263|90|4643|3490}} |- |2010-12-13||253||11 226||85||4 700||585||3 543||20 139||{{statusstapel|585|11226|85|4700|3543}} |- |2010-12-20||255||11 248||82||4 773||590||3 605||20 298||{{statusstapel|590|11248|82|4773|3605}} |- |2010-12-27||255||11 243||79||4 798||590||3 612||20 322||{{statusstapel|590|11243|79|4798|3612}} |- |2011-01-03||256||11 430||79||4 820||600||3 618||20 547||{{statusstapel|600|11430|79|4820|3618}} |- |2011-01-10||257||11 370||78||4 907||603||3 621||20 579||{{statusstapel|603|11370|78|4907|3621}} |- |2011-01-17||258||11 994||77||4 935||606||3 629||21 241||{{statusstapel|606|11994|77|4935|3629}} |- |2011-01-24||260||11 943||77||4 990||609||3 651||21 270||{{statusstapel|609|11943|77|4990|3651}} |- |2011-01-31||264||11 946||76||5 040||615||3 659||21 336||{{statusstapel|615|11946|76|5040|3659}} |- |2011-02-07||264||11 930||76||5 097||616||3 674||21 393||{{statusstapel|616|11930|76|5097|3674}} |- |2011-02-14||265||11 922||76||5 161||620||3 687||21 466||{{statusstapel|620|11922|76|5161|3687}} |- |2011-02-21||265||11 928||78||5 213||620||3 705||21 544||{{statusstapel|620|11928|78|5213|3705}} |- |2011-02-28||265||11 958||77||5 234||620||3 729||21 618||{{statusstapel|620|11958|77|5234|3729}} |- |2011-03-07||265||11 667||77||5 246||620||3 771||21 381||{{statusstapel|620|11667|77|5246|3771}} |- |2011-03-14||265||11 646||76||5 258||620||3 816||21 416||{{statusstapel|620|11646|76|5258|3816}} |- |2011-03-21||268||11 731||77||5 339||646||3 868||21 661||{{statusstapel|646|11731|77|5339|3868}} |- |2011-03-28||269||11 691||77||5 527||647||3 901||21 843||{{statusstapel|647|11691|77|5527|3901}} |- |2011-04-04||269||11 577||72||5 745||647||3 923||21 964||{{statusstapel|647|11577|72|5745|3923}} |- |2011-04-11||276||11 494||71||5 982||735||4 010||22 292||{{statusstapel|735|11494|71|5982|4010}} |- |2011-04-18||281||11 653||84||6 576||838||4 213||23 364||{{statusstapel|838|11653|84|6576|4213}} |- |2011-04-25||284||12 150||81||6 800||854||4 464||24 349||{{statusstapel|854|12150|81|6800|4464}} |- |2011-05-02||286||12 489||72||6 758||840||5 046||25 205||{{statusstapel|840|12489|72|6758|5046}} |- |2011-05-09||291||12 252||75||7 399||868||5 131||25 725||{{statusstapel|868|12252|75|7399|5131}} |- |2011-05-16||294||12 145||76||7 671||878||5 265||26 035||{{statusstapel|878|12145|76|7671|5265}} |- |2011-05-23||295||11 998||73||7 997||880||5 410||26 358||{{statusstapel|880|11998|73|7997|5410}} |- |2011-05-30||297||12 177||59||8 093||887||5 433||26 649||{{statusstapel|887|12177|59|8093|5433}} |- |2011-06-06||297||12 110||60||8 165||886||5 448||26 669||{{statusstapel|886|12110|60|8165|5448}} |- |2011-06-13||298||12 037||59||8 284||890||5 478||26 748||{{statusstapel|890|12037|59|8284|5478}} |- |2011-06-20||300||12 113||82||8 364||940||5 532||27 031||{{statusstapel|940|12113|82|8364|5532}} |- |2011-06-27||300||12 013||86||8 491||941||5 570||27 101||{{statusstapel|941|12013|86|8491|5570}} |- |2011-07-04||301||12 024||86||8 533||941||5 570||27 154||{{statusstapel|941|12024|86|8533|5570}} |- |2011-07-11||301||11 916||87||8 645||941||5 582||27 171||{{statusstapel|941|11916|87|8645|5582}} |- |2011-07-18||301||11 894||86||8 640||941||5 626||27 187||{{statusstapel|941|11894|86|8640|5626}} |- |2011-07-25||301||11 863||87||8 667||941||5 644||27 202||{{statusstapel|941|11863|87|8667|5644}} |- |2011-08-01||301||11 783||85||8 719||941||5 686||27 214||{{statusstapel|941|11783|85|8719|5686}} |- |2011-08-08||301||11 612||86||8 894||941||5 724||27 257||{{statusstapel|941|11612|86|8894|5724}} |- |2011-08-15||301||11 469||86||9 023||941||5 750||27 269||{{statusstapel|941|11469|86|9023|5750}} |- |2011-08-22||302||11 334||86||9 135||940||5 784||27 279||{{statusstapel|940|11334|86|9135|5784}} |- |2011-08-29||303||11 318||86||9 141||945||5 813||27 303||{{statusstapel|945|11318|86|9141|5813}} |- |2011-09-05||303||11 294||85||9 176||945||5 854||27 354||{{statusstapel|945|11294|85|9176|5854}} |- |2011-09-12||325||11 588||85||9 309||951||5 885||27 818||{{statusstapel|951|11588|85|9309|5885}} |- |2011-09-19||325||11 551||79||9 312||956||5 954||27 852||{{statusstapel|956|11551|79|9312|5954}} |- |2011-09-26||323||12 106||78||9 459||957||5 966||28 566||{{statusstapel|957|12106|78|9459|5966}} |- |2011-10-03||324||12 041||80||9 485||957||6 024||28 587||{{statusstapel|957|12041|80|9485|6024}} |- |2011-10-10||324||11 983||80||9 553||957||6 028||28 601||{{statusstapel|957|11983|80|9553|6028}} |- |2011-10-17||325||11 964||82||9 606||957||6 032||28 641||{{statusstapel|957|11964|82|9606|6032}} |- |2011-10-24||325||11 928||81||9 655||957||6 032||28 653||{{statusstapel|957|11928|81|9655|6032}} |- |2011-10-31||325||11 885||81||9 714||957||6 034||28 671||{{statusstapel|957|11885|81|9714|6034}} |- |2011-11-07||326||11 825||84||9 792||957||6 048||28 706||{{statusstapel|957|11825|84|9792|6048}} |- |2011-11-14||326||11 765||84||9 868||957||6 048||28 722||{{statusstapel|957|11765|84|9868|6048}} |- |2011-11-21||326||11 693||84||9 958||957||6 048||28 740||{{statusstapel|957|11693|84|9958|6048}} |- |2011-11-28||326||11 676||80||10 002||957||6 051||28 766||{{statusstapel|957|11676|80|10002|6051}} |- |2011-12-05||326||11 632||80||10 066||957||6 062||28 797||{{statusstapel|957|11632|80|10066|6062}} |- |2011-12-12||326||11 602||90||10 119||957||6 087||28 855||{{statusstapel|957|11602|90|10119|6087}} |- |2011-12-19||326||11 608||88||10 145||957||6 093||28 891||{{statusstapel|957|11608|88|10145|6093}} |- |2011-12-26||326||11 561||89||10 211||957||6 096||28 914||{{statusstapel|957|11561|89|10211|6096}} |- |2012-01-02||326||11 757||86||10 294||957||6 108||29 202||{{statusstapel|957|11757|86|10294|6108}} |- |2012-01-09||327||11 671||87||10 427||975||6 132||29 292||{{statusstapel|975|11671|87|10427|6132}} |- |2012-01-16||327||11 551||87||10 610||975||6 136||29 359||{{statusstapel|975|11551|87|10610|6136}} |- |2012-01-23||328||12 020||87||10 685||978||6 165||29 935||{{statusstapel|978|12020|87|10685|6165}} |- |2012-01-30||329||11 921||89||10 771||978||6 212||29 971||{{statusstapel|978|11921|89|10771|6212}} |- |2012-02-06||329||11 734||91||10 955||978||6 240||29 998||{{statusstapel|978|11734|91|10955|6240}} |- |2012-02-13||330||11 711||91||11 043||979||6 240||30 064||{{statusstapel|979|11711|91|11043|6240}} |- |2012-02-20||334||11 596||93||11 212||981||6 241||30 123||{{statusstapel|981|11596|93|11212|6241}} |- |2012-02-27||340||16 954||98||11 268||996||6 251||35 567||{{statusstapel|996|16954|98|11268|6251}} |- |2012-03-05||343||16 924||99||11 366||999||6 261||35 649||{{statusstapel|999|16924|99|11366|6261}} |- |2012-03-12||343||17 084||95||11 376||1 000||6 273||35 828||{{statusstapel|1000|17084|95|11376|6273}} |- |2012-03-19||380||17 177||88||11 445||999||6 332||36 041||{{statusstapel|999|17177|88|11445|6332}} |- |2012-03-26||384||16 931||87||11 739||1 000||6 337||36 094||{{statusstapel|1000|16931|87|11739|6337}} |- |2012-04-02||387||17 821||89||11 935||1 015||6 343||37 203||{{statusstapel|1015|17821|89|11935|6343}} |- |2012-04-09||390||18 411||93||12 006||1 016||6 408||37 934||{{statusstapel|1016|18411|93|12006|6408}} |- |2012-04-16||393||18 880||89||12 240||1 091||6 476||38 776||{{statusstapel|1091|18880|89|12240|6476}} |- |2012-04-23||394||18 779||88||12 489||1 093||6 511||38 960||{{statusstapel|1093|18779|88|12489|6511}} |- |2012-04-30||397||18 796||93||12 648||1 111||6 518||39 166||{{statusstapel|1111|18796|93|12648|6518}} |- |2012-05-07||398||18 690||88||12 928||1 111||6 576||39 393||{{statusstapel|1111|18690|88|12928|6576}} |- |2012-05-14||398||18 734||91||12 784||1 111||6 821||39 541||{{statusstapel|1111|18734|91|12784|6821}} |- |2012-05-21||400||18 663||100||12 885||1 111||6 832||39 591||{{statusstapel|1111|18663|100|12885|6832}} |- |2012-05-28||402||18 586||102||13 006||1 113||6 838||39 645||{{statusstapel|1113|18586|102|13006|6838}} |- |2012-06-04||402||18 522||101||13 036||1 113||6 917||39 689||{{statusstapel|1113|18522|101|13036|6917}} |- |2012-06-11||402||18 523||101||13 011||1 116||7 032||39 783||{{statusstapel|1116|18523|101|13011|7032}} |- |2012-06-18||402||18 448||101||13 087||1 116||7 082||39 834||{{statusstapel|1116|18448|101|13087|7082}} |- |2012-06-25||403||18 428||107||13 171||1 123||7 091||39 920||{{statusstapel|1123|18428|107|13171|7091}} |- |2012-07-02||403||18 443||109||13 177||1 123||7 116||39 968||{{statusstapel|1123|18443|109|13177|7116}} |- |2012-07-09||403||18 464||108||13 219||1 123||7 119||40 033||{{statusstapel|1123|18464|108|13219|7119}} |- |2012-07-16||404||18 487||109||13 324||1 126||7 119||40 165||{{statusstapel|1126|18487|109|13324|7119}} |- |2012-07-23||404||18 432||109||13 378||1 126||7 124||40 169||{{statusstapel|1126|18432|109|13378|7124}} |- |2012-07-30||407||18 748||112||13 401||1 137||7 124||40 522||{{statusstapel|1137|18748|112|13401|7124}} |- |2012-08-06||407||18 758||112||13 432||1 141||7 129||40 572||{{statusstapel|1141|18758|112|13432|7129}} |- |2012-08-13||407||18 629||113||13 735||1 149||7 129||40 755||{{statusstapel|1149|18629|113|13735|7129}} |- |2012-08-20||407||18 060||110||14 306||1 151||7 129||40 756||{{statusstapel|1151|18060|110|14306|7129}} |- |2012-08-27||410||18 671||110||14 617||1 161||7 132||41 691||{{statusstapel|1161|18671|110|14617|7132}} |- |2012-09-03||414||18 652||110||14 658||1 163||7 148||41 731||{{statusstapel|1163|18652|110|14658|7148}} |- |2012-09-10||413||18 630||110||14 678||1 163||7 151||41 732||{{statusstapel|1163|18630|110|14678|7151}} |- |2012-09-17||416||19 627||110||14 705||1 168||7 157||42 767||{{statusstapel|1168|19627|110|14705|7157}} |- |2012-09-24||418||19 598||110||15 144||1 174||7 161||43 187||{{statusstapel|1174|19598|110|15144|7161}} |- |2012-10-01||421||20 562||123||15 194||1 259||7 195||44 333||{{statusstapel|1259|20562|123|15194|7195}} |- |2012-10-08||423||22 110||125||15 358||1 269||7 246||46 108||{{statusstapel|1269|22110|125|15358|7246}} |- |2012-10-15||426||22 941||124||15 381||1 294||7 333||47 073||{{statusstapel|1294|22941|124|15381|7333}} |- |2012-10-22||427||23 762||124||15 453||1 300||7 374||48 013||{{statusstapel|1300|23762|124|15453|7374}} |- |2012-10-29||429||23 668||127||15 471||1 300||7 462||48 028||{{statusstapel|1300|23668|127|15471|7462}} |- |2012-11-05||432||23 711||128||15 504||1 305||7 539||48 187||{{statusstapel|1305|23711|128|15504|7539}} |- |2012-11-12||432||23 653||127||15 532||1 305||7 588||48 205||{{statusstapel|1305|23653|127|15532|7588}} |- |2012-11-19||433||23 582||131||15 566||1 321||7 630||48 230||{{statusstapel|1321|23582|131|15566|7630}} |- |2012-11-26||433||23 554||131||15 573||1 324||7 680||48 262||{{statusstapel|1324|23554|131|15573|7680}} |- |2012-12-03||434||24 053||131||15 608||1 324||7 710||48 826||{{statusstapel|1324|24053|131|15608|7710}} |- |2012-12-10||434||24 499||135||15 668||1 331||7 723||49 356||{{statusstapel|1331|24499|135|15668|7723}} |- |2012-12-17||434||24 822||136||15 736||1 331||7 735||49 760||{{statusstapel|1331|24822|136|15736|7735}} |- |2012-12-24||434||24 814||136||15 799||1 331||7 735||49 815||{{statusstapel|1331|24814|136|15799|7735}} |- |2012-12-31||435||24 771||135||15 907||1 335||7 745||49 893||{{statusstapel|1335|24771|135|15907|7745}} |- |2013-01-07||435||24 666||133||16 053||1 335||7 752||49 939||{{statusstapel|1335|24666|133|16053|7752}} |- |2013-01-14||435||24 619||134||16 096||1 336||7 761||49 946||{{statusstapel|1336|24619|134|16096|7761}} |- |2013-01-21||435||24 533||129||16 161||1 336||7 794||49 953||{{statusstapel|1336|24533|129|16161|7794}} |- |2013-01-28||435||24 426||130||16 267||1 336||7 801||49 960||{{statusstapel|1336|24426|130|16267|7801}} |- |2013-02-04||435||24 315||128||16 374||1 336||7 812||49 965||{{statusstapel|1336|24315|128|16374|7812}} |- |2013-02-11||436||24 206||128||16 486||1 336||7 816||49 972||{{statusstapel|1336|24206|128|16486|7816}} |- |2013-02-18||436||24 089||132||16 626||1 336||7 823||50 006||{{statusstapel|1336|24089|132|16626|7823}} |- |2013-02-25||436||23 906||138||16 825||1 336||7 846||50 051||{{statusstapel|1336|23906|138|16825|7846}} |- |2013-03-04||437||23 900||138||16 872||1 343||7 899||50 152||{{statusstapel|1343|23900|138|16872|7899}} |- |2013-03-11||438||24 022||140||16 930||1 349||7 971||50 412||{{statusstapel|1349|24022|140|16930|7971}} |- |2013-03-18||439||23 920||144||17 023||1 349||8 022||50 458||{{statusstapel|1349|23920|144|17023|8022}} |- |2013-03-25||449||24 566||142||17 094||1 353||8 034||51 189||{{statusstapel|1353|24566|142|17094|8034}} |- |2013-04-01||449||24 519||143||17 537||1 369||8 089||51 657||{{statusstapel|1369|24519|143|17537|8089}} |- |2013-04-08||449||24 473||146||17 499||1 370||8 176||51 664||{{statusstapel|1370|24473|146|17499|8176}} |- |2013-04-15||449||24 419||146||17 566||1 375||8 185||51 691||{{statusstapel|1375|24419|146|17566|8185}} |- |2013-04-22||449||24 367||162||18 301||1 376||8 196||52 402||{{statusstapel|1376|24367|162|18301|8196}} |- |2013-04-29||449||24 290||167||18 375||1 376||8 201||52 409||{{statusstapel|1376|24290|167|18375|8201}} |- |2013-05-06||453||24 260||172||18 771||1 384||8 209||52 796||{{statusstapel|1384|24260|172|18771|8209}} |- |2013-05-13||456||24 188||180||19 063||1 381||8 238||53 050||{{statusstapel|1381|24188|180|19063|8238}} |- |2013-05-20||457||24 152||189||19 102||1 395||8 243||53 081||{{statusstapel|1395|24152|189|19102|8243}} |- |2013-05-27||457||24 255||197||19 183||1 401||8 251||53 287||{{statusstapel|1401|24255|197|19183|8251}} |- |2013-06-03||457||24 215||208||19 184||1 401||8 281||53 289||{{statusstapel|1401|24215|208|19184|8281}} |- |2013-06-10||457||24 129||226||19 244||1 401||8 293||53 293||{{statusstapel|1401|24129|226|19244|8293}} |- |2013-06-17||457||24 186||223||19 283||1 401||8 312||53 405||{{statusstapel|1401|24186|223|19283|8312}} |- |2013-06-24||457||24 497||240||19 294||1 401||8 357||53 789||{{statusstapel|1401|24497|240|19294|8357}} |- |2013-07-01||457||24 599||250||19 329||1 402||8 400||53 980||{{statusstapel|1402|24599|250|19329|8400}} |- |2013-07-08||457||24 670||252||19 323||1 402||8 450||54 097||{{statusstapel|1402|24670|252|19323|8450}} |- |2013-07-15||457||24 629||254||19 361||1 402||8 454||54 100||{{statusstapel|1402|24629|254|19361|8454}} |- |2013-07-22||458||24 917||242||19 403||1 406||8 470||54 438||{{statusstapel|1406|24917|242|19403|8470}} |- |2013-07-29||458||24 856||243||19 469||1 406||8 474||54 448||{{statusstapel|1406|24856|243|19469|8474}} |- |2013-08-05||458||24 826||246||19 501||1 409||8 474||54 456||{{statusstapel|1409|24826|246|19501|8474}} |- |2013-08-12||458||24 821||246||19 519||1 409||8 474||54 469||{{statusstapel|1409|24821|246|19519|8474}} |- |2013-08-19||458||24 814||245||19 523||1 409||8 480||54 471||{{statusstapel|1409|24814|245|19523|8480}} |- |2013-08-26||458||24 809||245||19 527||1 409||8 481||54 471||{{statusstapel|1409|24809|245|19527|8481}} |- |2013-09-02||458||24 805||245||19 528||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24805|245|19528|8484}} |- |2013-09-09||458||24 798||245||19 535||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24798|245|19535|8484}} |- |2013-09-16||458||24 759||245||19 515||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24759|245|19515|8543}} |- |2013-09-23||458||24 712||245||19 562||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24712|245|19562|8543}} |- |2013-09-30||458||24 627||245||19 647||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24627|245|19647|8543}} |- |2013-10-07||458||24 574||245||19 698||1 409||8 545||54 471||{{statusstapel|1409|24574|245|19698|8545}} |- |2013-10-14||459||24 572||247||19 700||1 409||8 545||54 473||{{statusstapel|1409|24572|247|19700|8545}} |- |2013-10-21||458||24 549||264||19 709||1 409||8 545||54 476||{{statusstapel|1409|24549|264|19709|8545}} |- |2013-10-28||459||24 243||261||20 064||1 410||8 545||54 523||{{statusstapel|1410|24243|261|20064|8545}} |- |2013-11-04||459||24 196||258||20 083||1 411||8 586||54 534||{{statusstapel|1411|24196|258|20083|8586}} |- |2013-11-11||459||24 202||248||20 094||1 412||8 598||54 554||{{statusstapel|1412|24202|248|20094|8598}} |- |2013-11-18||459||24 143||248||20 151||1 412||8 604||54 558||{{statusstapel|1412|24143|248|20151|8604}} |- |2013-11-25||459||23 390||246||20 876||1 411||8 636||54 559||{{statusstapel|1411|23390|246|20876|8636}} |- |2013-12-02||459||23 311||247||20 890||1 411||8 700||54 559||{{statusstapel|1411|23311|247|20890|8700}} |- |2013-12-09||459||23 061||246||21 026||1 413||8 815||54 561||{{statusstapel|1413|23061|246|21026|8815}} |- |2013-12-16||459||22 991||246||20 815||1 413||9 096||54 561||{{statusstapel|1413|22991|246|20815|9096}} |- |2013-12-23||459||22 921||245||20 470||1 414||9 520||54 570||{{statusstapel|1414|22921|245|20470|9520}} |- |2013-12-30||461||22 883||250||20 471||1 425||9 583||54 612||{{statusstapel|1425|22883|250|20471|9583}} |- |2014-01-06||461||22 766||257||20 641||1 429||9 586||54 679||{{statusstapel|1429|22766|257|20641|9586}} |- |2014-01-13||461||22 794||267||20 667||1 429||9 586||54 743||{{statusstapel|1429|22794|267|20667|9586}} |- |2014-01-20||461||22 805||265||20 677||1 429||9 613||54 789||{{statusstapel|1429|22805|265|20677|9613}} |- |2014-01-27||462||22 795||270||20 743||1 429||9 614||54 851||{{statusstapel|1429|22795|270|20743|9614}} |- |2014-02-03||459||22 669||282||20 826||1 429||9 670||54 876||{{statusstapel|1429|22669|282|20826|9670}} |- |2014-02-10||459||22 559||288||20 925||1 430||9 702||54 904||{{statusstapel|1430|22559|288|20925|9702}} |- |2014-02-17||459||22 526||288||20 947||1 430||9 714||54 905||{{statusstapel|1430|22526|288|20947|9714}} |- |2014-02-24||460||22 529||288||20 954||1 431||9 714||54 916||{{statusstapel|1431|22529|288|20954|9714}} |- |2014-03-03||462||22 942||291||20 987||1 448||9 715||55 383||{{statusstapel|1448|22942|291|20987|9715}} |- |2014-03-10||468||22 968||323||21 031||1 476||9 717||55 515||{{statusstapel|1476|22968|323|21031|9717}} |- |2014-03-17||469||22 957||340||21 048||1 482||9 732||55 559||{{statusstapel|1482|22957|340|21048|9732}} |- |2014-03-24||469||22 963||347||21 091||1 482||9 738||55 621||{{statusstapel|1482|22963|347|21091|9738}} |- |2014-03-31||471||23 055||349||21 133||1 499||9 740||55 776||{{statusstapel|1499|23055|349|21133|9740}} |- |2014-04-07||471||23 038||358||21 158||1 501||9 740||55 795||{{statusstapel|1501|23038|358|21158|9740}} |- |2014-04-14||471||23 008||365||21 116||1 501||9 828||55 818||{{statusstapel|1501|23008|365|21116|9828}} |- |2014-04-21||473||22 896||366||21 273||1 504||9 847||55 886||{{statusstapel|1504|22896|366|21273|9847}} |- |2014-04-28||473||22 821||353||21 323||1 504||9 906||55 907||{{statusstapel|1504|22821|353|21323|9906}} |- |2014-05-05||473||22 738||350||21 421||1 504||9 909||55 922||{{statusstapel|1504|22738|350|21421|9909}} |- |2014-05-12||474||22 682||349||21 480||1 506||9 927||55 944||{{statusstapel|1506|22682|349|21480|9927}} |- |2014-05-19||474||22 655||346||21 497||1 506||9 945||55 949||{{statusstapel|1506|22655|346|21497|9945}} |- |2014-05-27||475||22 627||360||21 527||1 511||9 960||55 985||{{statusstapel|1511|22627|360|21527|9960}} |- |2014-06-02||475||22 615||359||21 469||1 517||10 045||56 005||{{statusstapel|1517|22615|359|21469|10045}} |- |2014-06-09||475||22 549||360||21 294||1 517||10 288||56 008||{{statusstapel|1517|22549|360|21294|10288}} |- |2014-06-16||475||22 516||360||21 234||1 520||10 378||56 008||{{statusstapel|1520|22516|360|21234|10378}} |- |2014-06-23||475||22 406||361||21 212||1 520||10 510||56 009||{{statusstapel|1520|22406|361|21212|10510}} |- |2014-06-30||476||22 340||362||21 114||1 520||10 677||56 013||{{statusstapel|1520|22340|362|21114|10677}} |- |2014-07-07||476||22 213||362||20 794||1 576||11 065||56 010||{{statusstapel|1576|22213|362|20794|11065}} |- |2014-07-14||476||22 157||362||20 764||1 576||11 151||56 010||{{statusstapel|1576|22157|362|20764|11151}} |- |2014-07-21||476||22 135||363||20 790||1 576||11 157||56 021||{{statusstapel|1576|22135|363|20790|11157}} |- |2014-07-28||477||22 129||363||20 796||1 576||11 158||56 022||{{statusstapel|1576|22129|363|20796|11158}} |- |2014-08-04||476||22 031||363||20 789||1 576||11 160||55 919||{{statusstapel|1576|22031|363|20789|11160}} |- |2014-08-11||476||22 015||369||20 803||1 576||11 162||55 925||{{statusstapel|1576|22015|369|20803|11162}} |- |2014-08-18||479||22 063||369||20 805||1 579||11 171||55 987||{{statusstapel|1579|22063|369|20805|11171}} |- |2014-08-25||479||22 098||372||20 801||1 579||11 179||56 029||{{statusstapel|1579|22098|372|20801|11179}} |- |2014-09-01||479||22 109||371||20 819||1 579||11 182||56 060||{{statusstapel|1579|22109|371|20819|11182}} |- |2014-09-08||479||22 124||370||20 819||1 579||11 186||56 078||{{statusstapel|1579|22124|370|20819|11186}} |- |2014-09-15||479||22 139||370||20 818||1 580||11 189||56 096||{{statusstapel|1580|22139|370|20818|11189}} |- |2014-09-22||479||22 144||370||20 818||1 580||11 190||56 102||{{statusstapel|1580|22144|370|20818|11190}} |- |2014-09-29||481||22 154||370||20 832||1 580||11 191||56 127||{{statusstapel|1580|22154|370|20832|11191}} |- |2014-10-06||481||22 212||378||21 004||1 583||11 194||56 371||{{statusstapel|1583|22212|378|21004|11194}} |- |2014-10-13||481||22 173||378||21 155||1 584||11 194||56 484||{{statusstapel|1584|22173|378|21155|11194}} |- |2014-10-21||483||22 173||405||21 211||1 586||11 194||56 569||{{statusstapel|1586|22173|405|21211|11194}} |- |2014-11-03||483||22 303||399||21 333||1 586||11 256||56 877||{{statusstapel|1586|22303|399|21333|11256}} |- |2014-11-17||483||22 176||395||21 509||1 586||11 395||57 061||{{statusstapel|1586|22176|395|21509|11395}} |- |2015-01-01||491||22 424||403||21 419||1 622||11 719||57 587||{{statusstapel|1622|22424|403|21419|11719}} |- |2015-02-01||494||22 446||412||21 417||1 644||11 719||57 638||{{statusstapel|1644|22446|412|21417|11719}} |- |2015-03-01||502||22 625||411||21 441||1 723||11 729||57 929||{{statusstapel|1723|22625|411|21441|11729}} |- |2015-04-02||504||22 631||596||21 652||1 756||11 746||58 381||{{statusstapel|1756|22631|596|21652|11746}} |- |2015-05-01||511||22 521||411||22 531||1 810||11 874||59 147||{{statusstapel|1810|22521|411|22531|11874}} |- |2015-06-01||526||23 017||378||22 776||1 839||12 032||60 042||{{statusstapel|1839|23017|378|22776|12032}} |- |2015-07-01||528||23 121||348||23 037||1 844||12 071||60 421||{{statusstapel|1844|23121|348|23037|12071}} |- |2015-08-01||529||23 327||348||23 228||1 876||12 078||60 857||{{statusstapel|1876|23327|348|23228|12078}} |- |2015-09-01||536||23 265||349||23 271||1 876||12 112||60 873||{{statusstapel|1876|23265|349|23271|12112}} |- |2015-10-03||536||23 245||348||23 303||1 876||12 113||60 885||{{statusstapel|1876|23245|348|23303|12113}} |- |2015-11-01||536||23 192||348||23 360||1 876||12 117||60 893||{{statusstapel|1876|23192|348|23360|12117}} |- |2015-12-04||537||23 041||329||23 612||1 893||12 174||61 049||{{statusstapel|1893|23041|329|23612|12174}} |- |2016-01-01||537||23 061||333||23 689||1 893||12 183||61 159||{{statusstapel|1893|23061|333|23689|12183}} |- |2016-02-01||538||23 055||334||23 765||1 893||12 183||61 230||{{statusstapel|1893|23055|334|23765|12183}} |- |2016-03-01||539||22 995||309||23 867||1 926||12 209||61 306||{{statusstapel|1926|22995|309|23867|12209}} |- |2016-04-01||544||22 749||343||24 181||1 973||12 277||61 523||{{statusstapel|1973|22749|343|24181|12277}} |- |2016-05-01||544||22 499||391||24 614||1 975||12 342||61 821||{{statusstapel|1975|22499|391|24614|12342}} |- |2016-06-01||546||22 177||383||25 091||1 988||12 381||62 020||{{statusstapel|1988|22177|383|25091|12381}} |- |2016-07-01||546||22 044||377||25 378||1 988||12 425||62 212||{{statusstapel|1988|22044|377|25378|12425}} |- |2016-08-01||547||22 016||383||25 783||1 989||12 469||62 640||{{statusstapel|1989|22016|383|25783|12469}} |- |2016-09-01||547||21 973||382||26 076||1 989||12 475||62 895||{{statusstapel|1989|21973|382|26076|12475}} |- |2016-10-01||549||21 766||384||26 643||2 018||12 509||63 320||{{statusstapel|2018|21766|384|26643|12509}} |- |2016-11-02||552||21 073||376||27 268||2 035||12 757||63 509||{{statusstapel|2035|21073|376|27268|12757}} |- |2016-12-01||553||20 719||376||27 631||2 043||12 964||63 733||{{statusstapel|2043|20719|376|27631|12964}} |- |2017-01-01||553||20 702||375||27 946||2 050||13 061||64 134||{{statusstapel|2050|20702|375|27946|13061}} |- |2017-02-01||556||20 722||378||28 358||2 059||13 082||64 599||{{statusstapel|2059|20722|378|28358|13082}} |- |2017-03-01||556||20 733||376||28 545||2 064||13 091||64 809||{{statusstapel|2064|20733|376|28545|13091}} |- |2017-04-01||556||20 731||363||28 867||2 067||13 108||65 136||{{statusstapel|2067|20731|363|28867|13108}} |- |2017-05-01||557||20 690||363||28 994||2 069||13 169||65 285||{{statusstapel|2069|20690|363|28994|13169}} |- |2017-06-01||562||20 571||329||29 442||2 086||13 292||65 720||{{statusstapel|2086|20571|329|29442|13292}} |- |2017-07-01||566||20 335||297||30 193||2 162||13 371||66 358||{{statusstapel|2162|20335|297|30193|13371}} |- |2017-08-01||569||20 284||285||30 332||2 167||13 490||66 558||{{statusstapel|2167|20284|285|30332|13490}} |- |2017-09-01||571||20 307||274||30 494||2 184||13 700||66 959||{{statusstapel|2184|20307|274|30494|13700}} |- |2017-10-01||574||20 286||252||30 855||2 203||13 703||67 299||{{statusstapel|2203|20286|252|30855|13703}} |- |2017-11-01||577||20 241||251||31 311||2 233||13 751||67 787||{{statusstapel|2233|20241|251|31311|13751}} |- |2017-12-01||578||20 138||241||31 720||2 273||13 773||68 145||{{statusstapel|2273|20138|241|31720|13773}} |- |2018-01-01||579||19 999||238||31 631||2 273||14 050||68 191||{{statusstapel|2273|19999|238|31631|14050}} |- |2018-02-01||583||19 748||296||32 140||2 302||14 139||68 625||{{statusstapel|2302|19748|296|32140|14139}} |- |2018-03-01||588||19 626||313||32 651||2 363||14 357||69 310||{{statusstapel|2363|19626|313|32651|14357}} |- |2018-04-01||589||19 480||308||32 820||2 370||14 514||69 492||{{statusstapel|2370|19480|308|32820|14514}} |- |2018-05-01||591||19 260||314||33 311||2 384||14 705||69 974||{{statusstapel|2384|19260|314|33311|14705}} |- |2018-06-01||594||19 074||308||33 450||2 424||15 073||70 329||{{statusstapel|2424|19074|308|33450|15073}} |- |2018-07-01||597||18 859||236||33 662||2 471||15 423||70 651||{{statusstapel|2471|18859|236|33662|15423}} |- |2018-08-01||598||18 748||233||33 872||2 482||15 820||71 155||{{statusstapel|2482|18748|233|33872|15820}} |- |2018-09-01||601||18 737||233||33 837||2 511||16 342||71 660||{{statusstapel|2511|18737|233|33837|16342}} |- |2018-10-01||603||18 585||235||34 603||2 543||16 499||72 465||{{statusstapel|2543|18585|235|34603|16499}} |- |2018-11-01||605||18 393||245||34 871||2 543||16 675||72 727||{{statusstapel|2543|18393|245|34871|16675}} |- |2018-12-01||608||18 174||253||35 445||2 558||16 762||73 192||{{statusstapel|2558|18174|253|35445|16762}} |- |2019-01-01||610||17 796||238||36 157||2 576||16 900||73 667||{{statusstapel|2576|17796|238|36157|16900}} |- |2019-02-01||612||17 592||238||36 673||2 612||17 117||74 232||{{statusstapel|2612|17592|238|36673|17117}} |- |2019-03-01||614||17 342||233||37 118||2 634||17 416||74 743||{{statusstapel|2634|17342|233|37118|17416}} |- |2019-04-01||614||17 159||232||37 618||2 645||17 627||75 281||{{statusstapel|2645|17159|232|37618|17627}} |- |2019-05-01||619||17 128||233||38 356||2 681||17 687||76 085||{{statusstapel|2681|17128|233|38356|17687}} |- |2019-06-01||624||16 892||233||39 143||2 702||18 038||77 008||{{statusstapel|2702|16892|233|39143|18038}} |- |2019-07-01||625||16 762||228||39 689||2 721||18 087||77 487||{{statusstapel|2721|16762|228|39689|18087}} |- |2019-08-01||627||16 625||210||40 178||2 732||18 172||77 917||{{statusstapel|2732|16625|210|40178|18172}} |- |2019-09-01||628||16 517||194||40 457||2 760||18 286||78 214||{{statusstapel|2760|16517|194|40457|18286}} |- |2019-10-01||636||16 483||194||40 725||2 765||18 457||78 624||{{statusstapel|2765|16483|194|40725|18457}} |- |2019-11-01||641||16 427||190||41 390||2 779||18 520||79 306||{{statusstapel|2779|16427|190|41390|18520}} |- |2019-12-01||647||16 363||189||42 161||2 824||18 648||80 185||{{statusstapel|2824|16363|189|42161|18648}} |- |2020-01-01||655||16 334||184||42 931||2 878||18 717||81 044||{{statusstapel|2878|16334|184|42931|18717}} |- |2020-02-01||660||16 282||182||43 805||2 898||18 781||81 948||{{statusstapel|2898|16282|182|43805|18781}} |- |2020-03-01||662||16 226||178||44 526||2 925||18 880||82 735||{{statusstapel|2925|16226|178|44526|18880}} |- |2020-04-01||667||16 040||175||44 868||2 935||19 492||83 510||{{statusstapel|2935|16040|175|44868|19492}} |- |2020-05-01||672||15 787||173||45 296||2 983||19 757||83 996||{{statusstapel|2983|15787|173|45296|19757}} |- |2020-06-01||674||15 637||172||45 601||2 990||20 109||84 509||{{statusstapel|2990|15637|172|45601|20109}} |- |2020-07-01||676||15 496||173||46 241||3 006||20 169||85 085||{{statusstapel|3006|15496|173|46241|20169}} |- |2020-08-01||681||15 388||167||46 781||3 059||20 392||85 787||{{statusstapel|3059|15388|167|46781|20392}} |- |2020-09-01||683||15 372||167||47 158||3 077||20 439||86 213||{{statusstapel|3077|15372|167|47158|20439}} |- |2020-10-01||687||15 294||165||48 672||3 109||20 468||87 708||{{statusstapel|3109|15294|165|48672|20468}} |- |2020-11-01||695||15 251||164||49 462||3 169||20 695||88 741||{{statusstapel|3169|15251|164|49462|20695}} |- |2020-12-01||700||15 181||162||50 354||3 237||20 766||89 700||{{statusstapel|3237|15181|162|50354|20766}} |- |2021-01-01||703||15 138||161||50 805||3 277||20 969||90 350||{{statusstapel|3277|15138|161|50805|20969}} |- |2021-02-01||705||15 380||167||51 456||3 353||21 233||91 589||{{statusstapel|3353|15380|167|51456|21233}} |- |2021-03-01||707||15 367||164||51 656||3 379||21 772||92 338||{{statusstapel|3379|15367|164|51656|21772}} |- |2021-04-01||716||15 113||159||52 968||3 434||22 157||93 831||{{statusstapel|3434|15113|159|52968|22157}} |- |2021-05-01||721||14 840||166||54 300||3 511||22 819||95 636||{{statusstapel|3511|14840|166|54300|22819}} |- |2021-06-01||728||14 639||179||55 640||3 598||23 439||97 495||{{statusstapel|3598|14639|179|55640|23439}} |- |2021-07-01||732||14 559||169||56 166||3 648||24 176||98 718||{{statusstapel|3648|14559|169|56166|24176}} |- |2021-08-01||741||14 535||187||56 582||3 704||24 922||99 930||{{statusstapel|3704|14535|187|56582|24922}} |- |2021-09-01||755||14 554||222||57 754||3 790||25 509||101 829||{{statusstapel|3790|14554|222|57754|25509}} |- |2021-10-01||758||14 540||204||58 592||3 813||26 056||103 205||{{statusstapel|3813|14540|204|58592|26056}} |- |2021-11-01||787||15 115||235||60 057||4 168||26 662||106 237||{{statusstapel|4168|15115|235|60057|26662}} |- |2021-12-01||804||15 368||244||61 316||4 405||27 073||108 406||{{statusstapel|4405|15368|244|61316|27073}} |- |2022-01-01||807||15 314||255||62 114||4 435||27 466||109 584||{{statusstapel|4435|15314|255|62114|27466}} |- |2022-02-01||816||15 274||359||62 301||4 512||28 610||111 056||{{statusstapel|4512|15274|359|62301|28610}} |- |2022-03-01||825||15 343||371||62 674||4 554||29 392||112 334||{{statusstapel|4554|15343|371|62674|29392}} |- |2022-04-01||840||15 694||344||62 975||4 756||30 251||114 020||{{statusstapel|4756|15694|344|62975|30251}} |- |2022-05-01||843||15 999||341||63 512||4 783||30 866||115 501||{{statusstapel|4783|15999|341|63512|30866}} |- |2022-06-01||853||16 083||342||64 332||4 869||31 073||116 699||{{statusstapel|4869|16083|342|64332|31073}} |- |2022-07-01||855||16 372||340||65 314||4 881||31 442||118 349||{{statusstapel|4881|16372|340|65314|31442}} |- |2022-08-01||858||16 336||340||65 649||4 907||32 114||119 346||{{statusstapel|4907|16336|340|65649|32114}}{{/tommall}} <!-- För att uppdatera statistiken manuellt ersätt {{/tommall}} direkt ovanför kommentaren med: {{byt:/mall}} --> |} a5nf2jm3toyfd6081kzlhu03v3e5v02 10 51272 503195 500750 2022-07-31T22:04:55Z Thuresson 20 wikitext text/x-wiki {{FORMATNUM:15557}}^[22-08-01]<noinclude> {{Antalsidor/dok}} </noinclude> 9rz80o4eezjaw8dcu5qv5q3qiaycxnz 10 51273 503194 500749 2022-07-31T22:04:27Z Thuresson 20 wikitext text/x-wiki <includeonly>[[Kategori:Mallar]]</includeonly> {{nop}} Sedan april 2016 uppdateras endast huvudnamnrymden enligt nedanstående lista: == Senast inlagda texter från № 15500 == <dynamicpagelist> namespace = 0 count = 100 order = ascending ordermethod = created offset = 15500 mode = ordered </dynamicpagelist> <!-- Skriv {{mall|Antalsidor|104}} för antalet sidor i namnrymd: {{ns:104}}. Skriv {{mall|Antalsidor|10}} för antalet sidor i namnrymd: {{ns:10}}. etc 0 är default (huvudnamnrymden). --> [http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Mall:Antalsidor/dok&action=edit redigera] dokumentationen. <noinclude>[[Kategori:Malldokumentation]]</noinclude> fyta9owi66vd8hy90i0ge4ufhroexrg 104 113124 503159 412976 2022-07-31T21:18:27Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude><section begin="kap01" /> [[Fil:Jorden runt på 80 dagar Edvard Forsström 003.jpg|miniatyr|center|stående=2.0]] <h2 align="center" style="border-bottom:none;">FÖRSTA KAPITLET. <br /> Herr Fogg skaffar sig en ny betjänt.</h2> År 1872 hade herr Fileas Fogg sin bostad i huset n:r 7 Drottninggatan i London. Herr Fogg var en gåta för de flesta. Man visste ingenting annat om honom, än att han var en ståtlig och fint bildad man. Hans borgerliga ställning kände ingen. Han drev ej handel, idkade icke fabriksverksamhet eller åkerbruk, och ingen hade sett honom i något ämbetsverk. Han var medlem av »Framstegsklubben»<ref>Klubb är dels en förening av personer i likartad samhällsställning, dels en sådan förenings möteslokal. I England äga klubbarna ofta egna hus med alla möjliga bekvämligheter, och klubben är där nästan ett hem för många av dess medlemmar.</ref> — det var allt. Och där hade<noinclude> <references/></noinclude> 8pla0740ccic8fckyz9p9xd3dntz4dk 104 113143 503178 412998 2022-07-31T21:38:23Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>FOGG SKAFFAR SIG EN NY BETJÄNT</i>|5}} ----</noinclude>Han tog aldrig ett steg i onödan och hade ej bråttom, såg alltid rätt framför sig och var aldrig orolig eller upprörd. Ingen hade sett honom småle, ännu mindre hört honom skratta. Han yttrade sig sällan, och när han gjorde det, skedde det i så korta ordalag som möjligt. Just därför funno hans bekanta honom så hemlighetsfull. Och dock låg hans liv för alla som en öppen bok; allt vad han tog sig för gick punktligt som ett urverk. Säkerligen hade han rest mycket, ty ingen kunde vara mera hemmastadd på kartan än han. Det fanns inte en enda vrå på jordklotet, om vilken han ej var i stånd att lämna noggranna upplysningar. Det hände någon gång i klubben, att han fällde några få klara och avgörande ord om ett fartyg, som tycktes ha försvunnit. Då framlade han utsikterna till dess räddning eller undergång med en siares säkerhet, och det visade sig alltid, att han bedömt förhållandena riktigt. Sedan många år tillbaka hade Fileas Fogg ej varit utom Londons hank och stör. Ingen hade sett honom, annat än på klubben eller på vägen dit. Han hade aldrig annan sysselsättning än att läsa tidningarna och spela schack. Detta spel, som i hög grad kräver tyst eftertanke, passade särskilt för hans natur, och han ansågs som mycket skicklig däri. Stundom spelade han schack om pengar, men de summor han då vann anslog han alltid till välgörande ändamål. Han hade varken hustru eller barn, inga fränder och inga förtroliga vänner. Han bodde ensam i sitt hus vid Drottninggatan och mottog aldrig besök hemma. En enda kammartjänare ombesörjde<noinclude> <references/></noinclude> m1f6zp644q5l37q9udqdkqko849mtwx 104 113144 503169 412999 2022-07-31T21:30:09Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|4|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>han vunnit inträde, emedan han hade sina pengar insatta hos Baring Brothers, en av världens förnämsta bankaffärer, och således måste vara mycket rik. [[File:Jorden runt på 80 dagar Edvard Forsström 004.jpg|miniatyr|vänster]] Hur Fogg fått sin förmögenhet, visste ingen, och ingen skulle kunnat falla på den tanken att fråga herr Fogg själv därom. Han var ingen slösare men icke heller någon gnidare. Gällde det att främja något ädelt eller gagneligt syfte, var han alltid redo att bidraga med en rund summa, ehuru hans namn aldrig skyltade på någon välgörenhetslista. Fileas Fogg såg ut att vara en fyrtio års man, hade fina och ädla anletsdrag, var reslig till växten och axelbred. Han hade ljust hår och ljusa polisonger, hög panna utan rynkor, blek hy och vita tänder. Kort sagt: en fulländad engelsk gentleman.<ref>Gentleman = en fin, belevad man; uttal: dj''ä''ntlman.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4clkec5kdifmlxk9ftj32r3i3jse3hw 104 113145 503191 413004 2022-07-31T21:54:44Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|6|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>hans uppassning. Sin frukost och sin middag åt han på klubben på bestämd tid, vid samma bord och vid samma fönster, alltid ensam. Precis klockan tolv på natten påtog han sin överrock och gick hem. Han sov till klockan åtta, klädde sig sedan och gick på slaget halv tolv till sin klubb. Hans hem var ej prålande, men alla nutida bekvämligheter funnos där. Naturligtvis hade Fileas Foggs betjänt icke någon vidare ansträngande tjänst; i följd av husbondens regelbundna vanor gällde det blott att vara ytterst punktlig och noggrann. Den 2 oktober 1872 hade betjänten fått avsked. Han hade några dagar förut burit in rakvatten, som var endast 28 grader varmt i stället för 30. Ett sådant slarv ville Fileas Fogg aldrig mer utsätta sig för. Och därför satt han sagda dag och väntade på sin nye betjänt, som skulle infinna sig mellan klockan elva och halv tolv. Med korslagda ben halvlåg han i länstolen och följde med blickarna visaren på det stora vägguret, som visade sekunder, minuter, timmar, veckodag, datum och årtal. Klockan slog en kvart över elva. Det ringde på tamburklockan. Den avskedade betjänten öppnade dörren och anmälde: — Den nye kammartjänaren! En trettio års karl steg in och hälsade ledigt. — Fransman? sade herr Fogg. — Ja. — Namnet? — Jag heter Jean — Jean Passepartout. Och det<noinclude> <references/></noinclude> 52olyucpjar4nd4zt0h5mi7hcjc0f34 104 113146 503193 413001 2022-07-31T22:04:05Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>FOGG SKAFFAR SIG EN NY BETJÄNT</i>|7}} ----</noinclude>namnet har jag fått därför, att jag alltid är flink i vändningarna, slår mej fram överallt och alltid drar mej ur knipan<ref>Passepartout betyder: tar sig fram överallt.</ref>. Jag har försökt litet av varje här i världen. Jag har varit kringresande sångare och cirkusryttare, jag har dansat på lina och gjort luftsprång. Så blev jag gymnastikdirektör, och senast har jag haft anställning vid brandkåren i Paris. Det är nu fem år sedan jag lämnade mitt fädernesland. För ögonblicket är jag utan anställning, och det var därför jag beslöt söka denna plats, eftersom jag hört, att herr Fogg är den mest punktliga och lugna person i hela England. Jag hoppas nu få komma i ro och stillhet och glömma alla bekymmer. — Gott, ni vet vad jag har för fordringar på min tjänare? — Fullkomligt. Och vad herr Fogg betalar i lön också. — Hur mycket är klockan? — Tjugutre minuter över elva, svarade Passepartout och tog upp en stor silverrova ur fickan. — Det uret går för sakta. — Ursäkta, men det går på aderton rubiner och… — Det ''går'' för sakta, fyra minuter för sakta. Från detta ögonblick, klockan 11,<small><small>27</small></small> förmiddagen den 2 oktober 1872, är du anställd i min tjänst. Och så reste sig herr Fileas Fogg, tog sin hatt och gick utan ett ord vidare. Passepartout hörde gatudörren slås igen. Han såg ut genom fönstret<noinclude> <references/></noinclude> 9bas8yalwf9b0lrk3pe2467b5ck2vfh 104 113147 503196 413008 2022-07-31T22:11:23Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud|8|<i>BARNBIBLIOTEKET SAGA</i>|}} ----</noinclude>och varseblev herr Fogg, som gick till klubben. Än en gång slogs dörren igen; det var den förre kammartjänaren, som gick sin väg. {{linje|5em}} <section end="kap01" /> <section begin="kap02" /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">ANDRA KAPITLET. <br /> Passepartout finner, att han har det bra.</h2> Passepartout var ensam i huset n:r 7 Drottninggatan och skyndade att undersöka det från källaren till vinden. Utan svårighet fann han det rum, som var avsett för honom. Det såg hemtrevligt ut, och han gladde sig på förhand vid tanken på de många lugna vinterkvällar han skulle tillbringa där. Elektriska ringledningar och talrör satte det i förbindelse med de övriga rummen. På kakelugnen stod ett slagur, som drevs av samma elektriska ledning som bordstudsaren<ref>Bordstudsare = ett slags finare ur, avsett att stå på ett bord eller en hylla.</ref> i Fileas Foggs sängkammare. — Så ska det vara, mumlade Passepartout förnöjd. Ovanför uret var uppsatt ett anslag, som redogjorde för vad kammartjänaren hade att göra. Klockan 8,<small>23</small> skulle han bära in te och rostat bröd, klockan 9,<small>37</small> rakvatten, klockan 9,<small>45</small> kamma och borsta herr Foggs hår, o. s. v. Rakvattnet skulle om<noinclude> <references/></noinclude> dzo4jd03bktrrqnax89ft4fgi5ady42 104 113149 503197 413006 2022-07-31T22:13:16Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" />{{huvud||<i>PASSEPARTOUT HAR DET BRA</i>|9}} ----</noinclude>sommaren vara 17, om vintern 30 grader varmt. Garderoben A innehöll endast benkläder, B västar, rockar och underplagg, C hattar och skodon. Alla plagg voro naturligtvis av finaste sort samt försedda med ett nummer. En särskild lista å varje garderobsdörr upptog vilka nummer som skulle bäras de särskilda dagarna under året. [[Fil:Jorden runt på 80 dagar Edvard Forsström 009.jpg|miniatyr|vänster]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pby5jierzsmzfid70ld762f4lq5sjgo 104 114349 503157 414454 2022-07-31T21:11:29Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude>{{c|{{större|{{sp|BARNBIBLIOTEKET SAGA}}|125}}}} {{c|{{större|5|125}}}} {{c|{{större|LÄSEBOK I HEM OCH SKOLA|125}}}} {{linje}} <h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:250%;">{{sp|JORDEN RUNT PÅ 80 DAGAR}}</h1> {{linje|5em}} {{c|{{större|FÖR SVERIGES UNGDOM|140}}}} {{c|{{större|FRITT BERÄTTAD EFTER JULES VERNE|130}}}} {{c|AV}} {{c|{{större|<b>HENRIK WRANÉR</b>|130}}}} {{linje|5em}} {{c|MED ORIGINALTECKNINGAR}} {{c|AV}} {{c|{{större|<i>EDVARD FORSSTRÖM</i>|120}}}} {{linje|5em}} {{c|<b>SJUNDE UPPLAGAN</b>}} {{tomrad}} {{c|{{större|{{sp|STOCKHOLM}}|140}}}} {{c|{{större|{{sp|SVENSK LÄRARETIDNINGS FÖRLAG}}|140}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mboox2z2k9pc7yxpu4rfis1djotwwr8 104 114350 503158 414450 2022-07-31T21:12:55Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude> {{c|{{större|<i>(EFTERTRYCK FÖRBJUDES.)</i>|110}}}} {{c|{{mindre|STOCKHOLM 1935|90}}}} {{c|{{mindre|A/B GUSTAF LINDSTRÖM BOKTRYCKERI|90}}}} {{c|{{mindre|471|60}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cfiauyr143sjk7kam1ojpse2kep8yvm 104 127813 503183 441144 2022-07-31T21:40:58Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude> {{höger|<i>GUSTAF {{sc|af}} GEIJERSTAM</i>|5}} <h1 style="border-bottom:none; text-align:center">{{sp|KARIN BRANDTS DRÖM}}</h1> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0p4mdlbhrl61mgzzvv8nfhqpgd54bso 104 127814 503185 441148 2022-07-31T21:41:47Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude>{{c|<small>Utkommer hos S. Fischer, Berlin, samt hos<br> H. J. W. Becht, Amsterdam.</small>}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> htt9hfugwvojj8yq9sredqkw1ogi6o7 104 127816 503187 441152 2022-07-31T21:42:56Z Vätte 4208 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Vätte" /></noinclude><h1 style="border-bottom:none; text-align:center; font-size:300%">{{sp|KARIN BRANDTS DRÖM}}</h1> {{c|EN ROMAN FRÅN GAMLA TIDER <small>AF</small> {{st|'''GUSTAF {{sc|af}} GEIJERSTAM'''|150}}}} [[Fil:Albert Bonniers logotyp 1919b.png|75px|center]] {{c| STOCKHOLM<br> <small>ALBERT BONNIERS FÖRLAG</small>}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8on7bbk7zdogz8mf6xsj8mi2929z4xz 104 127817 503198 441151 2022-07-31T23:37:02Z PWidergren 11678 /* Validerat */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|<i>Första tusendet.</i>}} {{c|STOCKHOLM<br> {{sc|Alb. Bonniers boktryckeri}} 1904}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3j2etpgnpy34xc9b7oad9ryqktx0x6u 104 128601 503162 440808 2022-07-31T21:27:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">XVI.</h2> Vid kvällsbordet var Magnus Brandt denna afton ännu mera fåordig än vanligt, och när han sagt Karin godnatt och, som han piägade, själf gick ut i vestibylen för att stänga den stora ytterdörren, ljödo hans steg mot golftiljorna tyngre än vanligt. När han lyfte upp bommen, hvilken hvarje afton lades på de grofva krokarna på ömse sidor om den tunga ekdörren, darrade hans arm, så att Karin märkte det, och när han vände sig om och såg, att dottern följt honom, bet han samman läpparna och blef mörk. I nästa ögonblick hade han dragit igen dörren om sig och var borta. Karin stod ensam kvar i det stora dunkla rummet, där skenet från oljelampan i taklyktan flammade osäkert och matt, kastande som ett spindelnät af skuggor från lyktans blyramar rundt kring väggar och golf. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gvh3utyryewwm0eiprutzqzf9937m7h 104 128602 503164 440809 2022-07-31T21:27:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 179 —}}</noinclude>I faderns hela väsen och uppträdande låg något af behärskad upphetsning, som gjorde Karin rädd. Nu när hon och fadern blifvit ensamma, föreföll det städse Karin, som hade hon blifvit satt att vaka öfver den gamle, och hon kunde sörja öfver, att han så sällan och så kort talade med henne. Hvar sin väg gingo de i det stora, öde huset, som syntes så tomt nu, när Cecilia var borta. »Hvad har händt?» frågade hon sig. »Hvad kan det vara? Hvad kan posten ha medfört i dag? Och hvarför kommer icke Cecilia?» Drifven af en obestämd känsla af ängslan, kunde Karin icke förmå sig att så tidigt som vanligt gå upp till sig för att söka hvila. I stället flyttade hon förmakslampan in i lilla kabinettet, där hon förr sällan plägat sitta, och på moderns sybord bredde hon ut det stora tapisseriarbetet, på hvilket hon arbetat alltsedan höstens början, och som skulle blifva öfverraskningen till far på den stundande julaftonen. Mönstret föreställde en hjort, som till hälften sjunkit ned i ett dunkel af svarta, gråa och bruna schatteringar, kring hvilka höjde sig de tunga kronorna af gröna ekar. Detta svarta, gråa och bruna skulle föreställa ett kärr, och ur ett grönt buskverk till höger störtade ett par jakthundar fram, färdiga att kasta sig<noinclude> <references/></noinclude> kuveibhqkavoesd71tjv8mz0zwrl6mb 104 128603 503165 440811 2022-07-31T21:28:50Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 180 —}}</noinclude>öfver den olyckliga hjorten. Karin anade icke, att ett stort konstverk gick igen i det stela mönster, hvari Ruijsdaels dikt om ekskogen blifvit omflyttad. Hon gladde sig blott åt bilden, sådan den under hennes flitiga händer växte fram, och på den punkt af mönstret, dit hon nu hunnit, räknade Karin på stramaljen samvetsgrant de fina stygnen, så att det bruna och hvita skulle mötas riktigt och rätt på den främre hundens hufvud. Karin satt uppe och sydde, och på kakelugnskransen slog den lilla pendylen redan elfva klingande slag. Nu sof hela huset. Nu var Karin alldeles ensam. Aldrig kände hon sig så fri och väl till mods som då. Förtroget och välbekant var henne allt, och de stora rummen, som lågo i mörker, skrämde henne ej. Så hade hon vant sig att sitta, allt sedan systern for, och så kände hon sig lycklig med sina minnen och sina förhoppningar. Hela den lilla värld, hvilken hon gömde, syntes henne då rikare än eljest, just emedan allt rundt omkring var så tyst. Då blef denna värld hennes egen på ett innerligare och varmare sätt, än när dagsljuset kom och skrämde de skygga drömmarna undan. Rundt om byggnaden hörde Karin nattvaktens steg, och genom fönstren, hvilka långt<noinclude> <references/></noinclude> o22pvucu3lmsyype6aw7yhjrl3pudip 104 128604 503166 440813 2022-07-31T21:29:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 181 —}}</noinclude>borta i våningen lågo i mörker, såg hon glimtarna från hans lykta, som bars förbi och försvann. Så lugn och väl till mods som eljest kände sig Karin emellertid denna afton ej. I ensamheten kunde hon icke glömma fadern, ej heller den kufvade vrede, som glänst i hans blick, då han gick henne förbi, och alltsom visaren på pendylen flyttade sig närmare tolfslaget, växte Karins oro. Tills sist blef hon trött att sitta nedlutad längre och steg därför upp. Ännu en stund betraktade hon sitt arbete, såg granskande på det, som var färdigt, och räknade hastigt öfver det hon ännu hade kvar. Därpå lade hon hop alltsammans och ämnade just släcka lampan, då hon plötsligt spratt till. Ett aflägset ljud som af trampande steg hade nått hennes öron. Karin stod stilla och lyssnade, och hon visste först inte, hvad det var hon hört. Mörka lågo rummen framför henne, liten och maktlös såg lampan ut, där den brann på sybordet, mörkret började växa och skrämma, och ovan vid denna känsla lyssnade Karin på nytt efter det ljud, hon hört. Ljudet upprepades icke, och just därför blef hennes rädsla så mycket större. För att betvinga den tog hon lampan i hand och gick genom rummen. I matsalen ställde hon lampan ifrån sig och såg ut i den mörka<noinclude> <references/></noinclude> 5prvq4tu8z66ybh4uncftw3mq2uxs2x 104 128605 503170 440814 2022-07-31T21:30:26Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 182 —}}</noinclude>vestibylen. Då såg hon från springan af den dörr, hvilken ledde till faderns båda rum, en ljusstrimma falla öfver det mörka golfvet. Karin visste icke, hvarför denna upptäckt hos henne plötsligt väckte en ängslan, häftigare och större än den mörkrädsla, hon nyss erfarit. Hon hade hört talas om varsel, men aldrig förr erfarit något dylikt. Var detta, som nu arbetade inom henne, ett varsel? Och hvad kunde det betyda? Innan Karin rätt hann göra sig reda för någonting, hade hon öppnat dörren till faderns rum och stod själf därinne. Lampan var tänd, och i karmstolen framför skrifbordet satt Magnus Brandt ännu uppe och såg genom glasögonen ned på ett stort, fullskrifvet bref, hvilket låg framför honom på den svarta skinnportföljen. Magnus Brandt hade under de sista åren lagt sig till med peruk. Denna hade han aftagit och hängt på rakspegeln bakom sig. Där Karin stod, såg hon första gången faderns hjässa så kal som den blifvit och en pinsam beklämning öfverföll henne, som hade hon mot sin vilja kommit att se, hvad hon icke borde. Magnus Brandt tycktes ej ha hört, att dottern kom in. Grubblande satt han nedlutad öfver det stora brefvet, och när han ändtligen blickade upp, ryckte Karin till af skrämsel. Så gammalt, tärdt och förgrämdt var det ansikte,<noinclude> <references/></noinclude> 52va5xkmblebqhsjmanmk9bbrt9wehp 104 128606 503171 440815 2022-07-31T21:31:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 183 —}}</noinclude>han vände mot dottern. I hvardagslag gick Magnus Brandt alltid vårdadt klädd, prydligt satt den svarta spännhalsduken knuten i dubbla hvarf kring den höga kragen, hvilkens hvita spetsar stucko upp på båda sidor om den omsorgsfullt rakade hakan. Sirligt slöto sig de korta polisongerna till det gråa hårets konstgjorda husarkrokar, och sedt i denna ram, tedde sig det af linjer genomplöjda ansiktet genom sin friska färg, som tillhörde det en man, hvilken bar sina år med heder. Aldrig hade Karin förr tänkt på, att fadern var gammal. Förändrad som genom brutalt våld satt han där nu, och de grå ögonen lyste hvasst emot henne ur ett visset ansikte, hvilket var främmande för dottern och skräckinjagande som en skråpuk. — Är du uppe ännu? sade Magnus Brandt. Han tycktes ha svårt att pressa fram orden. Glasögonen lade han framför sig på det stora brefvet, som ännu låg öppet, och medan han talade, lutade han sig bakåt i stolen. — Ja, svarade Karin enstafvigt. I detta nu var det henne klart, hvad varsel var, och att sådant icke kallar människan förgäfves. — Sätt dig då, fortfor Brandt utan att se på dottern. Efter du kommit just nu, vill jag tala vid dig. En gång måste det ju ske. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bbe3a57s9qubqg0ess10dvyco87rbyy 104 128607 503173 440816 2022-07-31T21:32:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 184 —}}</noinclude>Karin lydde mekaniskt. Hon tog plats på en stol vid fönstret, och på andra sidan skrifbordet såg hon endast faderns skarpt markerade drag, ögonen och den kala pannan, som syntes försvinna i dunkel, och som plågade henne att se. — Jag har låtit mig berättas, började Magnus Brandt, eller jag har fått veta, sak samma hur eller af hvem, att du missbrukat mitt förtroende och fört mig bakom ljuset. Är det sant? Karin förstod först icke eller ville icke förstå. En aning om att måhända just hon själf var orsaken till faderns förändrade utseende och sätt sköt upp inom henne. Men hon hann icke följa det spår, på hvilket denna aning ville leda henne. Ty fadern fortsatte, utan att vänta på svar, med låg, skärpt stämma: — Tänk efter. Då förstod Karin i ett nu, och så grymt syntes henne detta, att hon blef kall för allt, som skedde eller kunde ske. Blott inom sig hörde hon liksom en stämma, hvilken oupphörligt upprepade: »Hvem har varit så grym? Hvem har kunnat göra mig detta?» Högt svarade hon: — Det har jag aldrig velat. — Nej, sade Magnus Brandt i samma ton<noinclude> <references/></noinclude> s6obez0515zchuuxwxblt1gw9ieuvru 104 128609 503174 440818 2022-07-31T21:32:59Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 185 —}}</noinclude>som förut. Du har icke velat. Men du har dock gjort det. Det är alltså sant. Utan att förtro dig till mig har du inlåtit dig i kärlekshandel med en främmande äfventyrare, om hvilken du ingenting vet. Alla veta detta. Alla utom jag. Karin sjönk ihop under dessa ord, men hon rörde sig icke. Ej heller svarade hon. Hon kände blott, hur det, som varit varmt, vackert och ljuft, plötsligt började göra ondt, så som hon mindes sig hafva känt någon gång förr. Hon mindes icke längre när eller hvar. Det var hennes innersta, som oskärades, hennes helgedom, där andra trängt in. Hon fann hvarken ord eller tankar. Men hennes hufvud brände, och därinom tumlade något omkring, som ville det spränga henne själf, förinta hennes ungdom, så att hon aldrig mer kunde blifva glad och lycklig som förr. Länge talade Magnus Brandt till sin dotter. All den bitterhet, som Cecilias vägran och svärmoderns ampra bref väckt i hans sinne, öste han i korta, skarpa satser, fulla af faderlig harm och sårad rättskänsla, ut öfver den yngsta dottern, därför att henne kunde han nå, medan de andra, som väckt hans vrede, voro långt borta. Magnus Brandt var så hård i denna stund, att han njöt af den smärta han<noinclude> <references/></noinclude> b64u1dul7afpjivht5dkvslkm227az8 104 128645 503175 440881 2022-07-31T21:35:52Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 186 —}}</noinclude>orsakade, och när han straffade dottern med ord, tog han hämd öfver det förfelade i sitt eget lif, öfver hvilket han grubblat just i det ögonblick, då dottern trädt öfver hans tröskel. Hvad hade han icke lidit? Hur hade han icke offrat sig, försakat? Kärlekens lycka hade han flytt, därför att han älskat dessa två barn och velat lefva för dem. Och hur hade de lönat honom? Den ena hade illslugt och kallt undandragit sig fadersväldet och lämnat hans heder i sticket. Den andra hade bedragit hans tillit i hans eget hus och låtit locka sig af en man, hvilken kränkt gästfrihetens lagar och bestulit den, som räddat hans lif. Så såg Magnus Brandt på allt det, som skett, men af allt detta lät han icke ett ord komma öfver sina läppar. Rättfärdighetens och den kränkta faderlighetens språk var det han talade. När han ej fann mera att säga, bad han dottern gå. — Gå nu upp på ditt rum, så föllo hans ord. Och sof, om du kan. Men kan du det icke, så tänk, om du aldrig har gjort det förr, på orden: »Du skall hedra din fader och din moder, på det dig må väl gå, och du må länge lefva på jorden.» Tillägget i detta Guds bud förtjänar att begrundas. Högst sällan hände det, att Magnus Brandt<noinclude> <references/></noinclude> bk2utcc4fi5sb1yqgf8i77y4zoyayj2 104 128646 503176 440882 2022-07-31T21:36:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 187 —}}</noinclude>citerade bibelns ord. När han nu gjorde det, träffade dessa ord Karin, nästan som om Gud själf uttalat dem genom faderns mun. Förkrossad gick hon genom mörkret upp på sitt rum. Hela tiden ljödo de högtidliga orden i hennes öron, som kunde det aldrig mera gå henne väl, och som vore hon icke värd att lefva. Aldrig hade Karin anat, att en sådan skräck var möjlig som den, hvilken nu fyllde henne. »Så mycket ondt har jag gjort,» tänkte Karin. »Så dålig är jag.» Sofva kunde hon icke. Det föreföll Karin nästan, som om fadern med sina ord sagt henne, att hon icke fick. Länge satt hon uppe, satt stilla på den lilla stolen utanför det hvita sängomhänget, och hon rörde sig endast för att då och då med ljussaxen korta af veken på talgljuset, när den krökte sig ut öfver staken och kom lågan att flamma upp. Mot morgonsidan klädde hon dock af sig och gick till sängs. Men icke heller då ville sömnen infinna sig. När ljuset var släckt, blef Karin blott ännu mera vaken, och hennes tårlösa ögon svedo af trötthet. Hon var till mods, som om fadern förbannat henne, så att hon aldrig mera skulle få ro. Efter hvartannat hörde hon den stora klockan, som stod på golfvet i matsalen, med sitt gälla klingande ljud, hvilket i nattens tystnad genomträngde<noinclude> <references/></noinclude> 6ns1ohsl333uw9la4go6k2t426dflc0 104 128647 503177 440883 2022-07-31T21:37:26Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 188 —}}</noinclude>trossbottnarna, slå två, tre och fyra slag. Därefter domnade hon till sist bort och drömde, att hon gick i en nejd, där hon aldrig varit förr, och sökte efter Sigfrid Björnram. Ingen människa mötte hon, som hon kunde fråga, och ingenstädes såg hon ett spår af den, hon sökte. Dock visste hon hela tiden, att just där hon nu stod, hade han nyss gått fram, och därför blef hennes ångest i drömmen så stor, att stora svettdroppar pärlade på hennes panna, när hon vaknade. »Hvar är jag?» tänkte Karin först. »Och hvad har händt?» Långsamt veko drömmens skuggor, och omkring sig igenkände hon alla de välbekanta föremålen. Sara hade ännu icke kommit för att väcka, i rummet var kallt, och ingen brasa flammade i kakelugnen. Genom fönstret, där hon glömt att fälla ner rullgardinen, såg hon luften full af hvita flingor, som yrde omkring och föllo ner. På fönsterblecket låg redan en fast, tät hög af hvit snö, som steg upp emot rutan. Då mindes Karin allt, som händt, och föll i gråt. Sedan dottern lämnat honom, hade Magnus Brandt också setat ensam uppe denna natt. Bittert som aldrig förr hade lifvet synts honom. I det som var kunde han intet ändra. Därtill<noinclude> <references/></noinclude> 23wcf940ubw1ny2w6wyhntwfexu2cda 104 128648 503179 440885 2022-07-31T21:38:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 189 —}}</noinclude>saknade han kraft. Och det som förr varit, steg upp som gråa spöken omkring honom. Allt tyckte han sig hafva skänkt bort och intet fått tillbaka. Sina döttrar hade han gifvit, allt hvad en ensam man kan och förmår. Öfvergifven och utblottad satt han därför nu, och ingenting hade han kvar, som kunde skänka honom glädje. Med tillfredsställelse tänkte han blott på ett, och det var nu som alltid, att han gjort sin plikt. Med styrkan nära nog af en fix idé genomträngde honom denna tanke. Lugnt öfvervägde han hvad han sagt sin dotter, och var glad, att hon kommit, så att hon om också sent fått höra den sanning, hennes ungdomliga sinne behöfde. Ett ögonblick hade Magnus Brandt varit nära att glömma sig. Det var när han såg sin dotters ansikte stelna af skräck och förtviflan och han anade, hur kvinnohjärtat inom barnet led. Nära var det då, att han glömt sig och låtit sitt eget hjärta tala. Men i sista ögonblicket hade han kufvat den rörelse, som varit nära att öfvermanna honom. Redligt och allvarligt hade han öfvervunnit frestelsen, och så hade plikten äfven denna gång segrat till sist. I den tanken fann Magnus Brandt sin tröst, och emedan den behärskade<noinclude> <references/></noinclude> 1htktrg81ljoqey7dhynze27ch879i9 104 128649 503180 440887 2022-07-31T21:39:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 190 —}}</noinclude>honom så helt, sof han denna natt fast och utan drömmar. Följande dag gick emellertid stormen lös öfver Skogaholm. Den började på morgonen, då Magnus Brandt lät tillkalla Fiskar-Anders och tog honom i förhör i sitt eget rum. Längst nere på tågmattan vid dörren stod Fiskar-Anders med händerna lagda öfver hvarandra och hörde på brukspatronens vredgade tal. I strumplästen stod han, stöflarna hade han dragit af sig i förstugan, skinnlufvan och mulvantarna hade han lagt ifrån sig bredvid. Ulltröjan satt i rynkor på honom, och fötterna kunde han ej hålla stilla. Hela hans kropp arbetade af förskräckelse. Brukspatronen talade om ett bref, som olagligt blifvit befordradt, och som fröken Cecilia skulle ha skrifvit. Fiskar-Anders undrade i sitt stilla sinne, hvarför det aldrig blef fråga om fröken Karins bref, som varit många flere. Men när brukspatronen blott uppehöll sig vid detta enda, teg Fiskar-Anders som ett godt barn för att icke göra ondt värre. — Jaha, sade Magnus Brandt. Så går det, när man inlåter sig på det, som orätt är. Nu har du farit sista gången med posten, det ger jag dig mitt ord på. Ut med dig nu och tag<noinclude> <references/></noinclude> 33jvox62siekt0r8uuo9oblmq228p01 104 128650 503181 440888 2022-07-31T21:40:04Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 191 —}}</noinclude>lärdom af den här historien, nästa gång man betror dig något. Därmed kom Fiskar-Anders ut i förstugan, och när han länge fumlat med de våta stöflarna och ändtligen fått dem på sig, gick han kutryggig ut genom den stora dörren och nedför stentrappan, grubblande på, hur han skulle förklara detta för hustrun, som var svår nog ändå att göra till lags, och inom sig förbannande snuset och brännvinet, som lockat honom. Men mest grämde det honom att inte vara betrodd längre. Det var en skam att bära, och den bet hårdare än både grämelsen öfver förtjänsten, som gått all världens väg, och fruktan för hustruns vrede och tårar. Efter Fiskar-Anders kom turen till Sara, och ehuru Magnus Brandt gent emot den gamla trotjänarinnan, som rätt och billigt var, måste iakttaga större hänsyn än mot det afskedade postbudet, så fick dock äfven hon sina fiskar varma, och så rasande var brukspatronen, att gamla Sara måste uppbjuda all sin själfbehärskning för att med lugn åhöra de förebråelser för bristande påpasslighet och vaken omsorg om huset, som hon fick uppbära. Detta lyckades henne dock. Tyst och med sammanknipna läppar stod hon framme vid skrifbordet och åhörde husbondens vreda ord och de<noinclude> <references/></noinclude> 1qma5e55hqql8g6afu1einj1uhutsy2 104 128651 503182 440891 2022-07-31T21:40:50Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 192 —}}</noinclude>kraftuttryck, hvarpå icke sparades. Först när Magnus Brandt dundrat sig trött, försvarade sig Sara. Ingenting hade hon hört, ingenting sett. Det var brukspatrons egen befallning, att fröken Karin skulle hålla fänriken sällskap. Den hade Sara åtlydt, som det ägnar och anstår en ringa tjänarinna, hvilken lärt sig att lyda utan alla resonemang. Att hon sett kuvertet med ringen, som Karin hämtade den morgon då fänriken rest, förteg Sara visligen. Den hemligheten gömde hon, denna gång kanske mest för sin egen skull, bland alla de väl förvarade dylika, som hon städse gömt bakom sina gamla läppar, hvilka lärt sig att både tala och tiga i rättan tid. Och så väl förstod Sara lägga sina ord, att Magnus Brandt till sist blef lugnad och nära nog kostade på trotjänarinnan en half ursäkt, innan hon gick. Med räddad ära och betydligt lättare om hjärtat, än hon kommit, återvände Sara från detta samtal till sina sysslor, utan att låtsa märka den nyfikenhet, hvarmed det öfriga tjänstfolket sökte framlocka förtroenden om samtalets förlopp, som hvar och en visste aldrig skulle vankas. Att samtalet i alla händelser aflupit till Saras förmån, det kunde emellertid alla märka, och det stack den gamla heller icke under stol med. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2swp41xouu1wl9h4vlcjmtpwfyihnt2 104 128652 503184 440892 2022-07-31T21:41:42Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 193 —}}</noinclude>Efter samtalet med Sara återstod för Magnus Brandt ännu en plikt att uppfyila. Att dottern inlåtit sig i en kärleksförbindelse var redan i och för sig betänkligt nog. Han visste emellertid, att älskande, som icke kunna få råkas, pläga meddela sig med hvarandra genom bref, och ehuru Magnus Brandt i det längsta ej ville tro, att hans dotter glömt sig ända därhän, fann han det dock klokast, om han äfven i denna punkt skaffade sig visshet. Att Sara härom sagt sig ingenting veta, lugnade ingalunda den bekymrade fadern, och att direkt fråga dottern, förbjöd honom både grannlagenhetskänslan och eftertanken. »Bäst är att ej väcka den björn, som sofver», tänkte Magnus Brandt. Ännu mindre kunde det falla honom in att i en så ömtålig sak, hvilken rörde familjens heder, skaffa sig visshet genom att utfråga Fiskar-Anders, hvilket eljest legat nära till hands. En sådan förtrolighet kunde vara på sin plats med gamla Sara, hvilken intog sin särskilda ställning i huset, men passade icke att utsträcka längre ned på den rangskala, hvilken strängt och noga uppehållits i alla tider. Magnus Brandt föredrog både för sin egen skull och för dotterns att lita på sig själf och ej inblanda främmande. »Har brefväxling ägt rum, måste brefven finnas kvar», resonerade han. Därför<noinclude> <references/></noinclude> 3c7dk62z04s546tadbz999lutcwj68w 104 128653 503186 440893 2022-07-31T21:42:47Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 194 —}}</noinclude>gick han i hemlighet upp på dotterns rum och företog en formlig husvisitation, genomsökte garderob, hyllor och lådor, ja, till och med det lilla skrinet af rosenträ, som stod på byrån. Då han intet fann, gick Magnus Brandt lugnad ned, och det var ej utan, att han blygdes inför sig själf för sin öfverdrifna misstänksamhet. Denna husvisitation hade kunnat gå lätt och obemärkt för sig. Ty på förmiddagen var Karin icke hemma, och hvart hon gått, visste ingen. På morgonen hade hon nämligen mött Fiskar-Anders, när han kom från samtalet med brukspatronen, och af honom hade Karin fått höra, hvad som händt honom, därför att han varit beskedlig och dum och gått olofliga ärenden åt andra. Karin fick gråten i halsen, därför att hon gjort så mycket ondt, och kom i samma stund att tänka på sina kära bref. Som en hjälp från höjden föreföll det henne, att fadern icke frågat efter dem. När hon så kom in i förstugan hörde hon ditin faderns vreda röst, när han förhörde gamla Sara, och utom sig af fruktan sprang hon upp på sitt rum, tog fram alla brefven ett efter ett, räknade dem noga och stack dem sedan ned i klädningsfickan, som blef tjock och tung. Hur det gick, och hvad som än måtte hända, brefven måste hon rädda. Det var ju det enda,<noinclude> <references/></noinclude> 6l2upg1kk0hnygpdik7hgiksoqz4olc 104 128654 503188 440894 2022-07-31T21:43:37Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 195 —}}</noinclude>hon hade, det enda, som gaf henne glädje och tröst. Med brefven i fickan gick Karin ut. På måfå gick hon vägen fram och visste sig ingen råd. Slutligen kom hon in på skogsstigen, och väl inne på den påskyndade Karin sina steg. Stigen syntes knappast, snön föll och föll, och under granarna skimrade flingorna hvitt mot de gröna barren, som långsamt täcktes. Karin var van att gå i skogen, och det dröjde ej länge, innan gläntan låg framför henne med den lilla röda stugan, där röken steg från skorstenen. Därinne satt gubben Svedin och målade på en röd tulpan, som skulle pryda utsidan på en bröllopskista. Till honom vände sig Karin i sin nöd, och honom bad hon att få gömma brefven där, till dess att hon en annan gång kunde få komma och hämta dem tillbaka. Listigt lade Karin sina ord, lifligt spelade hennes klara ögon och dårade den gamle. Visst började han med att säga: »Jag tackar. Jag tackar. Ska jag vara med om maskopi och funder på gamla dar?» Men till sist gaf han med sig. Ty han kunde ej annat. Så olycklig såg Karin ut, och så vackert bad hon. Tog hon till den rösten, veknade gubben Svedin och lofvade hvad som helst. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> d9bcwul2sbj223c89cgxvupw0t6ktl1 104 128655 503189 440895 2022-07-31T21:44:27Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 196 —}}</noinclude>— Lägg brefven där i hörnskåpet, sade gubben. Där rör dem ingen. Därmed spottade han och skramlade med träbenet, som han plägade, när han var upprörd. Och de borstiga mustascherna darrade på öfverläppen. Innan Karin gick, hade han lofvat henne ännu mer. Han hade lofvat henne, att de bref, som postbudet icke fick befordra, skulle få lämnas hos honom. Alltid blef det någon råd att sända dem vidare, här där folk alltid kom och gick. Kom det något bref, skulle han gömma det, och om det så stod hans eget namn på brefvet, skulle ingen få det mer än Karin själf. Mer ville han inte veta, och något ansvar ville han inte ha. Genom snön, som föll allt tätare, gick Karin hemåt och var glad och nöjd, åt hvad hon gjort. Detta hade kommit så hastigt och gått så af sig själft, att hon ännu knappt fattade, hvad som skett. Men som hon gick, ljödo faderns stränga ord åter i hennes öron, syndfull och skuldbelastad kände sig Karin som aldrig förr. Om hon skulle dö, skulle hon säkert aldrig komma till himmelen. Kunde det vara så? Om hon fick lefva länge och alltid i allt annat gjorde det som var rätt och godt, skulle då Gud inte kunna förlåta henne, om inte förr, så när hon blef mycket gammal? {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1k6nm3w2ke2b5hcnlev7bn7xldh5dvt 104 128656 503190 440896 2022-07-31T21:45:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|— 197 —}}</noinclude>Lång var tiden innan dess, så lång, att Karin ej kunde tänka sig, att den en gång kunde vara förbi. Men hur lång den än var, ville hon dock gärna vänta och bära tyngden af all synd, som hon icke kunde bli kvitt, finge hon blott behålla sitt hopp och sin kärlek, hvilka nu bägge tyngde och smärtade henne mera än allt annat. Misstanken, som en gång blifvit väckt, plågade emellertid Magnus Brandt hela dagen, och ehuru han intet högre önskade än att blifva den kvitt, kunde han dock icke underlåta att senare på aftonen i en likgiltig ton fråga Karin, om inga bref förekommit mellan den unga fänriken och henne. — Nej, svarade Karin och blef förskräckt öfver, att hennes första lögn syntes henne så lätt att uttala. Ännu mera förskräckt blef hon öfver sin egen glädje, då hon märkte, att fadern fullt och fast litade på hennes ord. {{linje|4em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sw38y2rezdoaomduidkhyyvsr4tz0bp 104 141678 503206 493047 2022-08-01T09:01:31Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude> <h3 align=center><big>G. G. INGELMAN.</big></h3> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4vqne8fevy1ygexw6gvrdrqr25umno7 104 142082 503168 482532 2022-07-31T21:30:06Z Mårtensås 11012 Anmärkningar proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|22}}</noinclude>::Fol. [[Sida:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf/6|2 v.]] {{blockcentrering| þet{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v1|group=2v}} er h''an'' [v]ıl{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v2|group=2v}} oc m''eð'' tolꝼtar{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v3|group=2v}} eıð at<br> han fec{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v5|group=2v}} [eıg]{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v6|group=2v}} mera{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v7|group=2v}} hanſ{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v4|group=2v}} fa’ at g[ez]{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v8|group=2v}}<br> lo en h[''an''{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v9|group=2v}} haꝼır]{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v10|group=2v}} ꝼram lagath<br> {{sp|Ha’r byrıaz ıarðar bolcr}}{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v11|group=2v}} {{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v12|group=2v}}<br> {{initial|Ꝼ|2.5em}}[e]m{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v13|group=2v}} a’rv{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v14|group=2v}} · fang ıarðar Eín{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v15|group=2v}} a’r{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v16|group=2v}}<br> erꝼð · Annar{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v17|group=2v}} a’r heímgıerþ<br> ſvnar þrıðıa{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v18|group=2v}} er hemfvld{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v19|group=2v}} dottr{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v20|group=2v}} [·]<br> Fıoꝛða{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=274|ref=2v21|group=2v|transclude={{#section:Sida:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf/274|2v21}}{{#section:Sida:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf/275|2v21}}}} er køp · Fímta a’r ƙøníng{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=275|ref=2v22|group=2v}}<br> køpa ƙal tıl taka · Tua{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=275|ref=2v23|group=2v}} aꝼ þeſſ{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=275|ref=2v24|group=2v}}<br> henꝺi er ıoꝛð ſell vmꝼa’rðr<br> varða{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=275|ref=2v25|group=2v}} Tva{{nas|title=Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf|page=275|ref=2v26|group=2v}} aꝼ hínſ henꝺı a’r<br> va’rðı · varða · þeır allır taka · í ·}}<noinclude> <references/> {{mn-s}}</noinclude> a3z6rvs6lpyf5cr9qzs7rdt1ai315gc 104 142096 503163 497013 2022-07-31T21:27:30Z Mårtensås 11012 Kanske? proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||{{sc|vår älsta handskrift på fornsvänska}}|29}}</noinclude>* <section begin="2v21"/>det föregående tecknet måste ha varit ''o''. Initialen pålagd med rödt liksom i *:{{em|1.7}}''fimta''.<section end="2v21"/> *:<section begin="2v22"/>{{em|1.7}}''ƙøning'' Klemming; ''skøtning'' Munch.<section end="2v22"/> * <section begin="2v23"/>Rad 9. ''Tua'': initialen röd.<section end="2v23"/> *:{{em|1.7}}''þeſſ'': under ''þe'' hål i pergamentet som något skadat ''e''.<section end="2v23"/> * <section begin="2v24"/>Rad 11. ''varða'' Klemming, ''varða''. Munch.<section end="2v24"/> *:<section begin="2v25"/>{{em|1.7}}''Tua'': initialen pålagd med rödt.<section end="2v25"/> <section begin="inl" /><h3 align=center>Handskriftens innehåll.</h3> Såsom P. A. Munch först sett, innehåller de båda pergamentbladen hvarsitt parti af Västgötalagen i den redaktion, som träffas i älsta delen af [[Index:Handskrift_KB_B_59_-_Äldre_Västgötalagen.pdf|cod. holm. B 59]] och som fått namnet den äldre. Första bladet börjar midt i § 2 af 21:sta flocken i ArfþærB. och omfattar därjämte 22:dra och första orden af 23:dje flocken. Det andra bladet når från midten af § 1 i tolfte flocken af RetlosæB. till denna balks slut (d. v. s. innehåller utom fl. 12 afven fl. 13) samt upptar därjämte af IordþærB. fl. I och början af fl. 2. Att vi här ha att göra med en handskrift af ä. Vgl. och icke af den yngre framgår tydligt af andra bladet. Detta uppvisar samma ordningsföljd mellan Retlosæ- och Iordþær-balkarna som den äldre redaktionen: y. Vgl. inskjuter däremot Þiufua-balken mellan de båda nämnda. Vidare slutar Retl.-B. i fragmentet på samma flock som i ä. Vgl., under det att y. Vgl. tillägger en flock som begränsar rättigheten att bortskänka jord. För att ge en föreställning om förhållandet mellan fragmentets och ä. Vgl.’s texter samt ett bekvämt tillfälle till språkiga jämförelser, aftrycker jag dem här sida vid sida.<section end="inl" /> <noinclude>{{multicol}}</noinclude> <section begin="frag1" />{{c|'''Fragmentet.'''}}<section end="frag1" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vgl1" />{{c|'''Ä. Vgl.'''}} Cod. B 59 (efter fotolitografiska uppl.)<section end="vgl1" /> <noinclude>{{multicol-section}}</noinclude> <section begin="fragcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf/3|1 r.]]}} :<br> :vıtu tıl þeſſ A’ru tuar ſtouur · :oc toꝼt garðr ıma’llı þa a’rv :tu bol · callar tıl eınca acrs :a’llar tıl eınca a’ng · þa’r a ec<section end="fragcont" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vglcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf/39|17 v.]] rad 20 ff.}} :[a’r eghí nu''m'' et bol · þa far eıgh] :vıtu tıl þa’s · Æru tvaꝛ ſtuwuʀ :ok toptergarþa’ʀ /ı mallí · þa a’ru :þa’t tu bol · kalla’ꝛ tıl enka’ aka’rſſ · :æller enka e’ng · þaꝛ a ıkı ·<section end="vglcont" /> <noinclude>{{multicol-end}}</noinclude><noinclude> <references/> {{mn-s}}</noinclude> p7fnsfwlxuqijqztyn2fbk17cmncm78 503167 503163 2022-07-31T21:29:58Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||{{sc|vår älsta handskrift på fornsvänska}}|29}}</noinclude>* <section begin="2v21"/>det föregående tecknet måste ha varit ''o''. Initialen pålagd med rödt liksom i *:{{em|1.7}}''fimta''.<section end="2v21"/> *:<section begin="2v22"/>{{em|1.7}}''ƙøning'' Klemming; ''skøtning'' Munch.<section end="2v22"/> * <section begin="2v23"/>Rad 9. ''Tua'': initialen röd.<section end="2v23"/> *:<section begin="2v24"/>{{em|1.7}}''þeſſ'': under ''þe'' hål i pergamentet som något skadat ''e''.<section end="2v24"/> * <section begin="2v25"/>Rad 11. ''varða'' Klemming, ''varða''. Munch.<section end="2v25"/> *:<section begin="2v26"/>{{em|1.7}}''Tua'': initialen pålagd med rödt.<section end="2v26"/> <section begin="inl" /><h3 align=center>Handskriftens innehåll.</h3> Såsom P. A. Munch först sett, innehåller de båda pergamentbladen hvarsitt parti af Västgötalagen i den redaktion, som träffas i älsta delen af [[Index:Handskrift_KB_B_59_-_Äldre_Västgötalagen.pdf|cod. holm. B 59]] och som fått namnet den äldre. Första bladet börjar midt i § 2 af 21:sta flocken i ArfþærB. och omfattar därjämte 22:dra och första orden af 23:dje flocken. Det andra bladet når från midten af § 1 i tolfte flocken af RetlosæB. till denna balks slut (d. v. s. innehåller utom fl. 12 afven fl. 13) samt upptar därjämte af IordþærB. fl. I och början af fl. 2. Att vi här ha att göra med en handskrift af ä. Vgl. och icke af den yngre framgår tydligt af andra bladet. Detta uppvisar samma ordningsföljd mellan Retlosæ- och Iordþær-balkarna som den äldre redaktionen: y. Vgl. inskjuter däremot Þiufua-balken mellan de båda nämnda. Vidare slutar Retl.-B. i fragmentet på samma flock som i ä. Vgl., under det att y. Vgl. tillägger en flock som begränsar rättigheten att bortskänka jord. För att ge en föreställning om förhållandet mellan fragmentets och ä. Vgl.’s texter samt ett bekvämt tillfälle till språkiga jämförelser, aftrycker jag dem här sida vid sida.<section end="inl" /> <noinclude>{{multicol}}</noinclude> <section begin="frag1" />{{c|'''Fragmentet.'''}}<section end="frag1" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vgl1" />{{c|'''Ä. Vgl.'''}} Cod. B 59 (efter fotolitografiska uppl.)<section end="vgl1" /> <noinclude>{{multicol-section}}</noinclude> <section begin="fragcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf/3|1 r.]]}} :<br> :vıtu tıl þeſſ A’ru tuar ſtouur · :oc toꝼt garðr ıma’llı þa a’rv :tu bol · callar tıl eınca acrs :a’llar tıl eınca a’ng · þa’r a ec<section end="fragcont" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vglcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf/39|17 v.]] rad 20 ff.}} :[a’r eghí nu''m'' et bol · þa far eıgh] :vıtu tıl þa’s · Æru tvaꝛ ſtuwuʀ :ok toptergarþa’ʀ /ı mallí · þa a’ru :þa’t tu bol · kalla’ꝛ tıl enka’ aka’rſſ · :æller enka e’ng · þaꝛ a ıkı ·<section end="vglcont" /> <noinclude>{{multicol-end}}</noinclude><noinclude> <references/> {{mn-s}}</noinclude> 4grsd12x6tk3rcclsrgqrhnxywfw6px 503172 503167 2022-07-31T21:31:52Z Mårtensås 11012 Nej, det är inte troget originalutgåvan, men tidigare format fungerade inte proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||{{sc|vår älsta handskrift på fornsvänska}}|29}}</noinclude>* <section begin="2v21"/>det föregående tecknet måste ha varit ''o''. Initialen pålagd med rödt liksom i ''fimta''.<section end="2v21"/> *:<section begin="2v22"/>{{em|1.7}}''ƙøning'' Klemming; ''skøtning'' Munch.<section end="2v22"/> * <section begin="2v23"/>Rad 9. ''Tua'': initialen röd.<section end="2v23"/> *:<section begin="2v24"/>{{em|1.7}}''þeſſ'': under ''þe'' hål i pergamentet som något skadat ''e''.<section end="2v24"/> * <section begin="2v25"/>Rad 11. ''varða'' Klemming, ''varða''. Munch.<section end="2v25"/> *:<section begin="2v26"/>{{em|1.7}}''Tua'': initialen pålagd med rödt.<section end="2v26"/> <section begin="inl" /><h3 align=center>Handskriftens innehåll.</h3> Såsom P. A. Munch först sett, innehåller de båda pergamentbladen hvarsitt parti af Västgötalagen i den redaktion, som träffas i älsta delen af [[Index:Handskrift_KB_B_59_-_Äldre_Västgötalagen.pdf|cod. holm. B 59]] och som fått namnet den äldre. Första bladet börjar midt i § 2 af 21:sta flocken i ArfþærB. och omfattar därjämte 22:dra och första orden af 23:dje flocken. Det andra bladet når från midten af § 1 i tolfte flocken af RetlosæB. till denna balks slut (d. v. s. innehåller utom fl. 12 afven fl. 13) samt upptar därjämte af IordþærB. fl. I och början af fl. 2. Att vi här ha att göra med en handskrift af ä. Vgl. och icke af den yngre framgår tydligt af andra bladet. Detta uppvisar samma ordningsföljd mellan Retlosæ- och Iordþær-balkarna som den äldre redaktionen: y. Vgl. inskjuter däremot Þiufua-balken mellan de båda nämnda. Vidare slutar Retl.-B. i fragmentet på samma flock som i ä. Vgl., under det att y. Vgl. tillägger en flock som begränsar rättigheten att bortskänka jord. För att ge en föreställning om förhållandet mellan fragmentets och ä. Vgl.’s texter samt ett bekvämt tillfälle till språkiga jämförelser, aftrycker jag dem här sida vid sida.<section end="inl" /> <noinclude>{{multicol}}</noinclude> <section begin="frag1" />{{c|'''Fragmentet.'''}}<section end="frag1" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vgl1" />{{c|'''Ä. Vgl.'''}} Cod. B 59 (efter fotolitografiska uppl.)<section end="vgl1" /> <noinclude>{{multicol-section}}</noinclude> <section begin="fragcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf/3|1 r.]]}} :<br> :vıtu tıl þeſſ A’ru tuar ſtouur · :oc toꝼt garðr ıma’llı þa a’rv :tu bol · callar tıl eınca acrs :a’llar tıl eınca a’ng · þa’r a ec<section end="fragcont" /> <noinclude>{{multicol-break}}</noinclude> <section begin="vglcont" /> {{m|Fol. [[Sida:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf/39|17 v.]] rad 20 ff.}} :[a’r eghí nu''m'' et bol · þa far eıgh] :vıtu tıl þa’s · Æru tvaꝛ ſtuwuʀ :ok toptergarþa’ʀ /ı mallí · þa a’ru :þa’t tu bol · kalla’ꝛ tıl enka’ aka’rſſ · :æller enka e’ng · þaꝛ a ıkı ·<section end="vglcont" /> <noinclude>{{multicol-end}}</noinclude><noinclude> <references/> {{mn-s}}</noinclude> 5wre7odsnrvgy6d4qlzyj8xvpp2xndi 104 157713 503129 2022-07-31T13:33:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|89}}</noinclude>Vid Öröd i Ödsmåls socken, Inlands Nordre härad, Bohuslän, har man funnit tre guldbrakteater, så lika hvarandra, att de torde vara slagna med samma stamp. Två af dem inlöstes för Göteborgs Museum, och den tredje skänktes af riksantiqvarien H. Hildebrand till Statens Historiska Museum (n:o 7528). Framställningen är ett illa tecknadt djur af ungefär samma slag som originalet till fig. 466 i <i>Sv. forns.,</i> hvilket jemte två med samma stamp slagna guldbrakteater är funnet vid Rolfsered i Herrestads socken, Bohuslän. Vid Hult i Animskogs socken på Dal hittades år 1879 två guldbrakteater och några smärre prydnader af förgyldt silfver och brons, som år 1884 inlöstes för Statens Historiska Museum (n:o 7378). Brakteaterna, präglade med samma stamp, visa ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur och äro lika fig. 5 å pl. 3 i <i>Från jernåldern.<ref>Originalet till denna figur är jemte andra guldbrakteater funnet vid Malde i Stavangers amt, Norge; <i>Från jernåldern,</i> fynd 260.</ref></i> De andra prydnaderna äro delar af sådana häktor som fig. 268 och 269 i Ryghs <i>Norske oldsager.</i> Fyndet anträffades på bottnen af ett på ett berg liggande större stenröse, som användes till bankfyllnad i Bergslagernas jernväg; den ena guldbrakteaten låg i en med aska fyld urholkning i berget. — De flesta i Sverige funna guldbrakteater<ref>Vid Jernskogsboda i Nordmarks härad, Vermland, är en guldbrakteat funnen i en rund grafhög; helt nära derintill fann man en med samma stamp slagen guldbrakteat och ett stort spänne af förgyldt silfver, hvilka troligen också en gång legat i grafven (<i>Från jernåldern,</i> fynd 302). Det förtjenar anmärkas, att detta fynd liksom det från Hult träffats inom landskap, som fordom voro mera norska än svenska.</ref> hafva visserligen bevarats till svår tid derigenom, att de ensamma eller jemte andra dyrbarheter nedlagts i jorden för att gömmas; men här föreligger tydligen ett graffynd. I Norge äro guldbrakteater flera gånger anträffade i grafvar<ref><i>Från jernåldern,</i> fynd 250, 253, 254, 256, 257, 262, 263, 264 m. fl.</ref>. I trädgården vid Tune i Viklan socken hittades år 1883 en groft arbetad guldbrakteat med den vanliga framställningen af ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur (St. M. 7272). Vid Claestorp i {{rättelse|Bosjökloster ssocken|Bosjöklosters socken}}, nära Ringsjön i Skåne, hittades år 1882 under plöjning ett guldsmycke, som är afbildadt fig. 12 i naturlig storlek (St. M. 7004). Det föreställer en örn med utbredda vingar. Midt på bröstet och midt på hvardera vingen ses en infattning för en liten sten: i den på bröstet sitter<noinclude> <references/></noinclude> lflf5a02epe510n5cqf727kqj1gtrgt 104 157714 503130 2022-07-31T14:23:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />236</noinclude>leken och ungdomen hade givit upphov till alla våra förvillelser. Erfarenheten begynte ersätta oss ålderns mognad, den utövade på oss samma verkan som åren på andra. Våra samtal, som alltid voro allvarsamma, ingåvo oss alltmera böjelse för en ärbar kärlek. Jag var den förste, som föreslog en sådan förändring. Jag kände Manons hjärtelag. Hon var rättfram och okonstlad i alla sina känslor, en egenskap som alltid utgör god jordmån för dygden. Jag lät henne förstå, att det fattades en sak i vår lycka. — Och det är, sade jag, att få denna lycka stadfäst av himlen. Vi äro båda två utrustade med alltför upphöjd själ och alltför ädelt hjärta för att frivilligt leva i pliktförsummelse. Låt vara att vi levde så i Frankrike, där det var oss lika omöjligt att uppgiva vår kärlek som att tillfredsställa den på lagligt sätt, men här i Amerika, där vi endast bero av oss själva, där vi inte behöva böja oss för rangens och konvenansens enväldiga bud, där man till och med tror oss vara äkta makar, vad hindrar oss väl från att verkligen bli det och adla vår kärlek genom de eder, som religionen helgar? För min del erbjuder jag dig ju ingenting nytt, då jag erbjuder dig mitt hjärta och min hand, men jag är redo att förnya denna gåva vid foten av ett altare. Jag tyckte mig se, att detta tal uppfyllde henne med glädje. — Du må tro, svarade hon, att jag otaliga gånger tänkt på detsamma, sedan vi kommo till Amerika.<noinclude> <references/></noinclude> nqitrre5y3setuyek0sg1dvwgo26nr1 104 157715 503131 2022-07-31T14:24:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|237}}</noinclude>Men fruktan att misshaga dig har förmått mig att hålla denna önskan dold i mitt hjärta. Jag är inte nog oförsynt att eftersträva rangen av din maka. — Ack, Manon, återtog jag, du skulle snart vara en konungs gemål, om himlen låtit mig födas med en krona. Låtom oss inte tveka längre. Vi ha inga hinder att befara. Redan i dag vill jag tala med guvernören om saken och bekänna, att vi i detta avseende fört honom bakom ljuset. Låt oss överlämna åt vanliga flyktiga älskande att sky äktenskapets oupplösliga bojor. De skulle inte sky dem, om de liksom vi vore säkra på att alltid fjättras av kärlekens. Jag lämnade Manon i ett övermått av glädje över detta beslut. Jag är övertygad om att det icke finnes någon hederlig människa i världen, som ej skulle gilla mina avsikter under dessa omständigheter, då jag ej kunde avstå från min kärlek och ej hade rättighet att nedtysta mina samvetsförebråelser. Men kan det väl finnas någon, som anklagar mig för obefogad jämmer, om jag kvider över Försynens hårdhet att omintetgöra en plan, som jag uttänkt endast för att tillfredsställa densamma? Ack, vad säger jag… omintetgöra den? Nej, den vart straffad som ett brott! Försynen hade tålmodigt haft fördrag med mig, så länge jag vandrade på förvillelsens väg, och dess hårdaste prövningar sparades till dess jag börjat återgå till dygden. Jag är rädd, att mina krafter<noinclude> <references/></noinclude> fyugen9racna7gff9hg6252lni35jmo 104 157716 503132 2022-07-31T14:25:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />238</noinclude>skola svika mig vid berättelsen om den olyckligaste av alla mina hemsökelser. Jag begav mig enligt vår överenskommelse till guvernören för att anhålla om hans samtycke till vår vigsel. Jag skulle noga aktat mig för att tala vare sig med honom eller med någon annan därom, ifall jag kunnat antaga, att hans huskaplan, som då var stadens enda präst, skulle göra mig denna tjänst utan hans inblandning, men då jag icke vågade hoppas, att denne ville förbinda sig till tystnad, hade jag beslutit att gå öppet till väga. Guvernören hade en nevö, vid namn Synnelet, som han höll mycket kär. Denne var en hederlig karl, men eldfängd och häftig. Han var ogift. Manons skönhet hade gjort intryck på honom redan första dagen, och de otaliga gånger han haft tillfälle att se henne under nio eller tio månader hade så upptänt hans lidelse, att han i hemlighet trånade bort för hennes skull. Då han emellertid, i likhet med farbrodern och hela staden, trodde att vi voro ordentligt gifta, hade han så fullständigt gjort sig till herre Över sin böjelse, att man ej kunde märka någonting, och till och med flera gånger visat sig tjänstvillig mot mig. Jag träffade honom hos onkeln, då jag kom till fortet. Jag hade ingen orsak att hemlighålla min avsikt, varför jag utan tvekan framförde mitt ärende i hans närvaro. Guvernören åhörde mig med sin vanliga välvilja. Jag berättade honom en del av min historia, till vil-<noinclude> <references/></noinclude> dz7cfo1jdvjtxx0vin3aos0f50s2e0z 104 157717 503133 2022-07-31T14:26:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|239}}</noinclude>ken han med nöje lyssnade, och då jag bad honom bevista den förestående ceremonien, åtog han sig ädelmodigt att helt och hållet bekosta bröllopet. Jag återvände hem, förnöjd och glad till sinnes. En timme därefter inträdde huskaplanen till mig. Jag antog, att han kom för att giva mig några föreskrifter rörande vigseln, men efter en kylig hälsning förklarade han i korthet, att guvernören förbjöd all tanke därpå och att han hade andra avsikter med Manon. — Andra avsikter med Manon, utbrast Jag, gripen av en dödlig ångest. — Vilka avsikter då, herr pastor? Han svarade, att jag torde veta, att guvernören var härskare på platsen, och att han hade rättighet att förfoga över Manon, som blivit skickad från Frankrike till kolonin. Han hade förut ej velat begagna denna rättighet, emedan han trott henne vara gift, men då han av min egen mun erfarit, att hon icke var det, fann han för gott att giva henne åt herr Synnelet, som förälskat sig i henne. Min hetsighet löpte iväg med min klokhet. Jag tillsade i uppbragt ton kaplanen att genast lämna mitt hus och svor på att guvernören, Synnelet och hela staden tillsammans inte skulle våga lägga hand på min maka eller min älskarinna, vilket de nu behagade kalla henne. Jag meddelade genast Manon, det oroväckande budskap jag fått. Vi förmodade, att Synnelet hade påverkat sin onkel efter min bortgång och att detta<noinclude> <references/></noinclude> a6lg6jr9t69nt9f2rlx7f5a0b68gwbq 104 157718 503134 2022-07-31T14:27:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />240</noinclude>härrörde från ett anslag, som han länge haft i sinnet. Våra motståndare voro starkare än vi. Här i Nya Orléans befunno vi oss som mitt i havet, det vill säga skilda från den övriga världen genom omätliga avstånd. Vart skulle vi fly i ett okänt land, öde eller bebott endast av rovdjur och av vildar, lika blodtörstiga som de? Jag var aktad i staden, men jag hyste ej förhoppning om att kunna uppvigla befolkningen tillräckligt för min sak för att vinna ett bistånd, som kunde avvärja den hotande faran. Därtill hade behövts pengar, och jag var fattig. Dessutom var ju framgången av ett folkupplopp oviss, och om lyckan sveke oss, så skulle vi vara hjälplöst förlorade. Alla dessa tankar välvde jag i min hjärna. Jag meddelade Manon somliga av dem, jag gav form åt nya utan att lyssna till hennes svar, jag valde en utväg och förkastade den därpå för att välja en annan. Jag talade för mig själv, jag svarade högt på mina tankar… kort sagt, jag befann mig i ett tillstånd av obeskrivlig upphetsning. Manon betraktade mig oavlåtligt. Av min sinnesrörelse slöt hon sig till farans vidd, och bävande för min skull mera än för sin egen, vågade den ömhjärtade flickan ej ens öppna sin mun för att giva uttryck åt sin oro. Efter ändlösa funderingar stannade jag slutligen vid beslutet att uppsöka guvernören och försöka beveka honom med hedersgrunder och med en påminnelse om min vördnad och den tillgivenhet, han<noinclude> <references/></noinclude> dypbe5ypmnjy3zvygln00dudjl5c4mr 104 157719 503135 2022-07-31T14:29:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|241}}</noinclude>visat mig. Manon ville kvarhålla mig. Med tårar i ögonen sade hon: — Du går till ditt fördärv, de komma att döda dig. Jag får aldrig återse dig… jag vill dö före dig. Jag hade mycken möda att övertyga henne om, hur nödvändigt det var, att jag gick och att hon stannade hemma. Jag lovade henne, att hon skulle få återse mig om en liten stund… Hon anade lika litet som jag, att det var över henne själv som all himlens vrede och vår fiendes raseri skulle uttömma sig. Jag begav mig således iväg till fortet, där jag träffade guvernören tillsammans med kaplanen. I min iver att beveka honom förödmjukade jag mig med underdånighetsbetygelser, som skulle kommit mig att dö av blygsel, om de varit förestavade av någon annan orsak. Jag ansatte honom med alla de skäl, vilka måste göra intryck på varje hjärta, som icke tillhör en grym och blodtörstig tiger. På all min vädjan hade den barbaren endast två svar, som han flera gånger upprepade: Manon stod under hans kommando. Han hade givit nevön sitt ord. Jag hade föresatt mig att behärska mig till det yttersta, jag nöjde mig därför med att säga, att jag trodde honom vara alltför vänligt sinnad mot mig för att vilja min död, vilken jag hellre skulle underkasta mig än förlusten av min käresta. Då jag gick därifrån, var jag blott alltför säker på, att jag ingenting hade att hoppas av denne egensinnige gubbe, som var i stånd att störta sig i fördö-<noinclude> <references/> {{ph|M. L. 16}}</noinclude> 56fljr092erkgyrkl1uyh6usb4i6vaz 104 157720 503136 2022-07-31T14:30:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />242</noinclude>melsen tusen gånger om för sin nevös skull. Icke desto mindre vidhöll jag min avsikt att i det längsta bibehålla ett sken av hovsamhet, ehuru med det fasta beslutet, att om man drev mig till det yttersta, bereda Amerika ett av de blodigaste och förskräckligaste skådespel, som kärleken någonsin frambesvurit. Jag vandrade hemåt, ruvande över dylika planer, då ödet, som ville påskynda mitt fördärv, förde Synnelet i min väg. Han läste i mina ögon något av mina tankar. Jag har redan sagt, att han var en man av heder. Han kom emot mig och sade: — Söker ni inte mig? Jag vet, att mina avsikter förtörna er, och jag har förutsett att jag blir nödsakad att slåss med er. Låt oss se, vem som har lyckan med sig. Jag svarade, att han hade rätt, och att intet annat än min död kunde göra slut på vår misshällighet. Vi drogo oss ett hundratal steg utanför staden. Våra värjor korsade varandra, jag sårade och avväpnade honom nästan på en gång. Han var så förbittrad över sin otur, att han vägrade att bedja mig om sitt liv och avsäga sig Manon. Jag hade törhända rättighet att frånhända honom bådadera med en enda stöt, men ädelt blod förnekar sig aldrig. Jag kastade till honom hans värja och sade: — Börja på nytt, men kom ihåg att det är utan kvarter! Han angrep mig nu med obeskrivligt raseri. Jag måste bekänna, att jag icke var särdeles skicklig i<noinclude> <references/></noinclude> 7pp7cplpg04o2i00i1r9uqyf97qvxgy 104 157721 503137 2022-07-31T14:31:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|243}}</noinclude>fäktning, ty jag hade endast haft tre månaders övning i Paris… men kärleken förde min värja. Synnelet lyckades genomstinga min arm, men i detsamma tilldelade jag honom en så kraftig stöt, att han föll livlös till mina fötter. I trots av den tillfredsställelse, som segern skänker efter en strid på liv och död, började jag genast tänka på följderna av denna tilldragelse. Jag kunde icke hoppas på vare sig benådning eller uppskov i straffet. Med min kännedom om guvernörens djupa tillgivenhet för sin nevö var jag övertygad om att min död icke skulle töva en timme efter det hans blivit känd. Hur överhängande denna fara än var, utgjorde den dock ej den största orsaken till min oro. Manon, tanken på Manons fara och utsikten att förlora henne upprörde mig till den grad, alt min syn förmörkades och jag ej längre kunde se, var jag befann mig. Jag avundades Synnelets öde… en hastig död tycktes mig vara det enda botemedlet mot mina kval. Emellertid var det just denna tanke, som återkallade mig till besinning och satte mig i stånd att fatta ett beslut. — Vad? Jag vill dö för att bli befriad från mina lidanden, utropade jag. — Finns det då några kval, som förskräcka mig mer än förlusten av den jag älskar? Ack nej, jag vill uthärda allt ända till de grymmaste ytterligheter för att bistå min älskade och dröja med att dö, tills det visat sig, att jag utstått dem förgäves! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jf9esueskqc31zckoczacjrh88fafnp 104 157722 503138 2022-07-31T15:17:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|184}}</noinclude>kas förtäljande han under sitt uppehåll hos konungen brukade roa honom — tilldrog honom så Carls personliga välvilja, att han genast utnämnde honom till major vid Skaraborgs regemente, för hvilket han sedermera vid sin hemkomst till fäderneslandet satte honom till chef. Det är som sådan vi nu återfinna honom. Det första bruk Stael, i denna sin nya värdighet, gjorde af sina insteg i konungens gunst, var att bönfalla det Hysing måtte blifva ihågkommen vid nästa utvexling, som skulle kunna komma å bane, emedan hans (Staels) regemente snart skulle förlora sin pastor, som fått en annan befattning, och han icke kände någon, åt hvars religiösa nit han hellre ville anförtro sina soldaters andliga behof än åt denne bepröfvade väns. Konungen hade sjelf en allt för djup och allvarlig gudsfruktan för att ej förstå dess inflytande äfven på krigarns lif, och hur just dennes råa kraft behöfver tämjas af läran om en annan, en högre makt, som leder hans vapens lycka, och bevistade sjelf alltför ofta gudstjensten i soldaternas läger, för att icke sätta värde på den lärare, som kraftigt och klart predikade Guds ord, allom till salighet som tro; kung Carl var derför icke svår att beveka till samtycke, och kung Carls löfte var detsamma som hans handling. Det var fem år sedan Stael lemnat sin fångenskap, och under denna tid hade ej någon underrättelse tillfört honom ett ord om hvad som händt hans hustru. Fångarnes kort efter hans flykt inträffade förskingring och det svenska fältkommissariatets i Moskau upplösning, hade afbrutit alla regelmässiga förbindelser mellan fångarne och deras fädernestland, och lemnat åt lyckan eller slumpen, att afgöra om någonsin ett bref framkom till dess bestämmelse eller icke. I dessa omständigheter sökte Stael en lugnande tröst mot sin alltid gäckade väntan på svar på något af de många bref han tillskrifvit sin hustru, och under den smärta som ovissheten om hennes öde förorsakade honom, fann han sin enda tröst i de pligter fäderneslandet påkallade och de sysselsättningar de gåfvo honom. Så, visserligen betungad af oro och smärta, men dock icke öfvergifven af hoppet, befann sia Stael hösten och vintren 1717 med sitt regemente i Skåne, der Carl sammandragit flera trupper, för att vara till hands mot Danskarne, som då hotade med anfall i denna provins. Han låg i trakten af Christianstad, och var julaftonen, med en stor del af sina officerare, bjuden att äta gröten på {{Samma som|på|Q=Q10416871|ord=Araslöf}}. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ig5kruni5yxgmak32ll7hbw7dml3rmh 104 157723 503139 2022-07-31T15:21:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|185}}</noinclude>Här bodde på den tiden en gammal grefvinna Bonde, stor i ättartal, liksom i rikedomar, emedan hon var dotterdotter af konung Christian den fjerde och hans andra gemål Christina Munk, och icke räknade mindre än trenne då regerande konungar med sig beslägtade. Enka, barnlös och ensam, hade hon hos sig upptagit och till ensam arfvinge utsett sin systerdotter, fröken Sophia Ridderskantz, hvars skönhet och tjusande älskvärdhet långt mer än den stora förmögenhet som grefvinnans testamente tillförsäkrade henne, tillvann henne alla hjertan och kallade en svärm af tillbedjare i hennes spår. I detta, vi vilja nästan säga, lilla hof, i anseende till den ceremonie, den fina takt och yppighet, som den gamla grefvinnan vidhöll i sitt hus, se vi Stael, vid aftonmåltiden julaftonen, midt emellan henne och den tjuguåriga vackra arftagerskan, vid det af välfägnad och silfverkärl dignande bordet, ett mål för alla de yngre officerarnes afund, och just färdig att tömma sitt glas till fröken Sophias ära, då en betjent inträdde och förkunnade honom att en julgåfva var honom tillsänd från konungen. — Ifrån konungen! — sade den gamta grefvinnan med mycken vördnad, hvarvid det såg precist ut som bugten på hennes näsa höjt sig en linie. — Konungens bud bryter lagets helgd, och ni eger frihet att lemna ''mitt'' bord för att mottaga den kungliga gåfvan; så vida det icke annars kan ske här på er plats — tillade hon. — Konungens presenter kunna svårligen vara af annan beskaffenhet än att de kunna presenteras der. — En fullmakt? Vi skola kanske mista vår chef — hviskade officerarne med mulnade pannor sig emellan. — En värja eller något annat dyrbart vapen — gissade fröken Sophia. Nyfikenheten grep temligen starkt alla sinnen. Betjenten fick befallning att efterhöra gåfvans beskaffenhet och inbära den; men återkom med det svar att den af öfversten sjelf borde mottagas ur budets hand. Detta spände ännu i högre grad den redan väckta undran, — Min öfverste — sade grefvinnan — man måste gifva kejsaren hvad kejsaren tillhörer, och jag beder derför ännu en gång, att icke låta hindra er af er plats vid mitt bord och min sida från att gå och tillegna er konungens gåfva. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> srmznjarmy8j2hhdsb0m12ricbs1spg 104 157724 503140 2022-07-31T15:24:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|186}}</noinclude>Hvem kan beskrifva Staels öfverraskning och glädje, då han i budet från konungen igenkände Hysing? Med ett utrop af förtjusning störtade de i hvarandras armar, och en lång stum famning, kind emot kind, fuktade af glädjens tårar, vittnade hur litet tiden verkat på deras känslor, — Som min ädla värdinna sade: “Kung Carl sänder inga gåfvor som ej kunna mottagas vid hennes bord!” Kom derför med och tag er plats der! Men först ett ord om min maka! Fort, fort! Det uttryck denna fråga frambringade på Hysings ansigte isade Stael med fasa. — Hvad vet ni? Hvad har händt? Store Gud, hvad har ni att säga mig? Ert ansigte förråder er, Hysing! Och hvarje blodsdroppe sjönk tillbaka från hans kinder, lemnande dem bleka och färglösa som ett liks. — Min Gud! — suckade Hysing och bortvände sitt ansigte. — Tala, tala, säger jag! — Jag kan icke! Ni vet då icke? — Hvad? — Att er maka… Stael satte handen hotande emot hans bröst. — Är död. — Död, — utbrast Stael och vacklade lik pelarn, som af ett jordskalf rubbas ur sin jemnvigt. — Min Ingeborg död! Ni har emottagit hennes sista suck; ni har hört hennes läppar för sista gången upprepa mitt namn? Hon tänkte på mig i döden? Säg, säg! Jag eger styrka att höra allt! — Och han sjönk halfqväfd af snyftningar ned på en stol. — Ty värr, kan jag icke en gång bringa er denna sista tröst. — Huru? — Jag såg henne icke under hennes sista sjukdom. Den lärer varit kort. Hon dog hastigt. — För kort för att vänskapen skulle hinna till hennes sida? Hysing, det är icke möjligt! Någonting ligger derunder. — Nej, vid Gud! Jag var sjelf sjuk under de dagarne och derigenom hindrad. Men Du Rietz lärer varit hos henne; han har mottagit hennes sista suck; jag har sjelf sett den graf han beredt henne, och läst den enkla skriften han ristat derå: Här hvilar en svensk makas hjerta, som brustit af kärlek och smärta. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 664w9xs27is5his90znahg0rupocxx2 104 157725 503141 2022-07-31T15:28:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|187}}</noinclude>Vi vilja icke försöka skildra Staels smärta, liksom det torde vara öfverflödigt säga det hans plats vid bordet förblef tom för aftonen. I stället att dit återvända, fördes han af Hysing till det rum, som en betjent visade vara tillredt för honom och der en säng äfven blef bäddad för Hysing. Här, i ensamheten med sin vän och sin smärta, begärde han att få veta allt, intill den minsta omständighet, som Hysing hade sig bekant om hans maka. Detta var, såsom vi nyss sagt, ej mycket; men han berättade hvad vi redan känna om förändringen i fångarnes hårda dom, samt det straff som de olyckliga deltagarne i Rühlska rymningsförsöket måste undergå jemte Du Rietz's benådning m. m. — Min smärtsamma befattning hos de dömde under deras sista stunder, deras afsked på exekutionsplatsen och åsynen af det ädla mod, hvarmed de gingo döden till möte, — fortfor Hysing, — hade så uppskakat min själ och mina sinnen att starka nerflidanden kort derpå angrepo mig och nedlade mig på sjuksängen. Så fort jag kom upp och vågade mig ut, var mitt första besök stäldt till er makas bostad. Men döm om min öfverraskning och min smärta, då jag vid inträdet der möttes af lilla Sigrid i djup sorgklädsel, och af värdinnan erhöll den underrättelsen att er hustru för några dagar sedan aflidit omgifven af sin svåger och fru Linston, hvilka, så snart de sett henne sänkas i grafven, åter rest till Kasan. Staels smärta var för djup att vara högljudd, eller att söka sin lindring i toma utgjutelser. Ingen hörde hur den gisslade hans själ, eller märkte hur den undergräfde hans natur, innan den bröt ut i en hypokondri, som lika mycket tärde på hans yttre som hans inre menniskas krafter. Staels tillstånd blef snart ett mål för allas deltagande. Den förr så verksamme och nitiske krigarn gick der nu, som en hamn efter en flyktad själ. Ingenting tycktes mer kunna lifva hans ande; han var som död för verlden, eller kanske rättare, var verlden död för honom. I denna belägenhet, som verkligen fordrar en egen omsorg och behandling, tillbjöd den goda välvilliga grefvinnan honom, att jemte sin vän qvarstanna på Araslöf, hvilket låg inom regementets ståndqvarter, och der räkna sig lika hemmastadd och ogenerad som i sitt eget qvarter. Lilla Sigrid, som efter Ingeborgs död återkommit till Hysing och fått åtfölja honom vid hans utvexling till fäderneslandet, der han hoppades att icke förgäfves behöfva leta efter milda händer att förtro henne åt, blef icke heller bortglömd af<noinclude> <references/></noinclude> m4kf8b7gzelhif8us2q8jvugklmqfxx 104 157726 503142 2022-07-31T15:34:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|188}}</noinclude>gästfriheten på detta ställe. Äfven hon blef dithämtad från Christianstad, dit Hysing fört henne, och omhuldad med det beskydd som den gamla grefvinnan räknade till sin värdighet att sprida till alla omkring sig. Här blef den lilla fickan snart en gunstling hos alla och ej minst hos Stael sjelf, som i henne trodde sig se en qvarlemnad skymt af den älskade, hvilken vid henne fästat så mycken kärlek och öfvat en moders huldhet och omsorger. Den lilla flickan, som nu fyllt sina elfva år, och lärt sig känna behofvet af qvinlig huldhet, lemnade emellertid Stael ofta för att söka Sophia. Då han en gång lät sin otålighet deröfver utbrista, sade hon: — Fröken Sophia är god emot mig, alldeles så, som er hustru var det; hvarför skulle jag icke då få älska henne? — Som min hustru? — upprepade Stael och förmörkades ännu mera. — Ja, som hon; ty jag känner ingen mer så god, att jag vid henne kan likna fröken Sophia. — Hvilken jemförelse! — suckade Stael. — Nej, ingen kan likna henne! Man säger väl att af narrar och barn får man höra sanningen, men hur mycket oftare dårskaper? Och med dessa ord vände han sig för denna gången ifrån flickan; men han behöll dock ej något varaktigt missnöje mot henne. {{linje|5em}} Vintren förgick, och våren 1718 var inne. Liksom bien i sina kupor, började nu också regementerna att röra på sig, och planerna mot Norge att sysselsätta krigarnes uppmärksamhet. Då nedkom Stael en morgon, tvertemot sin vana, med Hysing till frukostbordet, och tillkännagaf att han ämnade afresa samma dag. {{Rättelse|—&nbsp;|}}Alla sågo på honom med stora ögon, och grefvinnan frågade honom temligen förundrad: — Är detta ert allvar? — Ni må väl fråga det, min grefvinna! Men så är det verkligen. — Ni är sjuk, min öfverste, och skall icke kunna uthärda {{Rättelse|strapaserna|strapatserna}} af fältlifvet. Ni vet att vår konung icke sparar sina män. Gif er först ro att tillfriskna och infinn er sedan vid armén. — Jag har nog länge legat här oduglig och eländig; ett bedröfligt föremål för er godhet, men ni skall icke hafva låtit<noinclude> <references/></noinclude> s7jpbkgh1ffgo5jtmxcytnlbx2zr9g2 104 157727 503143 2022-07-31T15:37:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|189}}</noinclude>den falla på en otacksam. Jag vill derför, innan jag känner mig tryckt af känslan att ovärdigt hafva begagnat den, kunna betyga er det dyrbara minne jag deraf alltid skall bibehålla. Den gamla grefvinnan, som var lika öfvertygad om att det var hela verldens ovilkorliga förbindelse att rätta sig efter hennes råd som välment i djupet af sitt hjerta, invände emellertid: — Ni hör af mig, min öfverste, att ni är för svag att stå ut med några marcher och fatiger. Jag tillåter er derför icke utsätta er derför. Ni gvarstannar här tills ni hunnit repa er. Här skall ingenting fattas er. {{Rättelse||—&nbsp;}}Er godhet är mig mer än mycket värd, min grefvinna; men jag har min bjudande röst här! — Och han lade handen på hjertat. — Det är min hustrus röst, som der talar; den talar i fäderneslandets och pligtens namn. Den sorg skulle vara ovärdig att egnas henne, som kunde göra sig döf derför. Det är endast i uppfyllandet af dess bud jag kan ära hennes minne, och derför… — Det är vackert och värdigt af en äkta man! Han kan aldrig ära sin hustru nog, hvarken i lifvet eller efter döden. Derför bör ni icke exponera ert lif innan ni hunnit resa ett vackert monument öfver henne. Det kan ni hafva tid att ombestyra medan ni ligger här och hemtar edra krafter. — Ni har hört mina skäl, min grefvinna, — Och jag har förklarat er mina, — Min goda moster — inföll nu fröken Sophia, med en blandning af godhet och stolt ädelhet i sitt väsende, som äfven på den gamla grefvinnan tycktes göra ett emotståndligt intryck. — Ni kan icke misskänna den ädla bevekelsegrunden till öfverste Staels beslut, eller söka motsätta er det. Nej, hvilken qvinna måste icke skänka det sin vördnad? Låt honom lyda den dyra rösten! Den kan icke missleda honom. Stael såg tacksamt upp emot Sophia, och mötte en blick, ur hvars blåa djup en så ren och klar känsta strålade, att den icke sänkte sig för hans öga, utan stolt och fritt mötte det. — Min köra Sophia — sade grefvinnan. — Jag tror mig verkligen så djupt som någon hafva känt hvad en maka har rätt att fordra. Men att mannen skall uppoffra sig efter hennes död, hör till de pligter, som öfverstiga det vanliga måttet, och som han kan åsidosätta, utan allt mankemang för hennes minne. — Hur kan hjertats bästa, frivilliga offer vägas på den gradmätta pligtens våg? Ack, de äro, de måste vara något helt annat! Och jag skulle mycket bedraga mig om det hjerta, som<noinclude> <references/></noinclude> cijhfsq0zn7znqt8pby242p0ukicz4t 503146 503143 2022-07-31T15:51:28Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|189}}</noinclude>den falla på en otacksam. Jag vill derför, innan jag känner mig tryckt af känslan att ovärdigt hafva begagnat den, kunna betyga er det dyrbara minne jag deraf alltid skall bibehålla. Den gamla grefvinnan, som var lika öfvertygad om att det var hela verldens ovilkorliga förbindelse att rätta sig efter hennes råd som välment i djupet af sitt hjerta, invände emellertid: — Ni hör af mig, min öfverste, att ni är för svag att stå ut med några marcher och fatiger. Jag tillåter er derför icke utsätta er derför. Ni gvarstannar här tills ni hunnit repa er. Här skall ingenting fattas er. {{Rättelse||—&nbsp;}}Er godhet är mig mer än mycket värd, min grefvinna; men jag har min bjudande röst här! — Och han lade handen på hjertat. — Det är min hustrus röst, som der talar; den talar i fäderneslandets och pligtens namn. Den sorg skulle vara ovärdig att egnas henne, som kunde göra sig döf derför. Det är endast i uppfyllandet af dess bud jag kan ära hennes minne, och derför… — Det är vackert och värdigt af en äkta man! Han kan aldrig ära sin hustru nog, hvarken i lifvet eller efter döden. Derför bör ni icke exponera ert lif innan ni hunnit resa ett vackert monument öfver henne. Det kan ni hafva tid att ombestyra medan ni ligger här och hemtar edra krafter. — Ni har hört mina skäl, min grefvinna, — Och jag har förklarat er mina, — Min goda moster — inföll nu fröken Sophia, med en blandning af godhet och stolt ädelhet i sitt väsende, som äfven på den gamla grefvinnan tycktes göra ett emotståndligt intryck. — Ni kan icke misskänna den ädla bevekelsegrunden till öfverste Staels beslut, eller söka motsätta er det. Nej, hvilken qvinna måste icke skänka det sin vördnad? Låt honom lyda den dyra rösten! Den kan icke missleda honom. Stael såg tacksamt upp emot Sophia, och mötte en blick, ur hvars blåa djup en så ren och klar känsta strålade, att den icke sänkte sig för hans öga, utan stolt och fritt mötte det. — Min kära Sophia — sade grefvinnan. — Jag tror mig verkligen så djupt som någon hafva känt hvad en maka har rätt att fordra. Men att mannen skall uppoffra sig efter hennes död, hör till de pligter, som öfverstiga det vanliga måttet, och som han kan åsidosätta, utan allt mankemang för hennes minne. — Hur kan hjertats bästa, frivilliga offer vägas på den gradmätta pligtens våg? Ack, de äro, de måste vara något helt annat! Och jag skulle mycket bedraga mig om det hjerta, som<noinclude> <references/></noinclude> i23jjwx4g0ka27lhzai25hcj4n5lfa8 104 157728 503144 2022-07-31T15:45:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|190}}</noinclude>kunde fatta en sådan föresats som öfverste Staels, äfven skulle kunna uppgifva den. — Haf tack, sköna fröken! — Och Stael fattade Sophias hand. — Ni förstår mig. O, hvarför kände ni icke också henne, som jag begråter? Ni skulle då icke förundra er öfver min smärta, utan endast finna den naturlig. — Jag känner henne. ''Ni'' har lärt mig det; ty man egnar icke en sorg, sådan som eder åt en vanlig qvinna. Och jag tackar för den lärdom ni gifvit mig, lärdomen hur en ädel, en högsinnad qvinna skapar sin odödlighet. — Min kära pastor — sade emellertid grefvinnan till Hysig, hvilken hittills varit en stum åhörare. — Jag ålägger er, att när ni kommer till Malmö, der ni träffar general Liewen, ni lemnar honom ett bref, som jag vill tillskrifva honom, så torde vi få se om icke en generals order skall förmå den hallstarrige att rätta sig efter hvad ''jag'' säger. — Jag känner öfversten — sade Hysing — och jag vågar försäkra, att ni derigenom endast skall ge honom en smärta mer att kämpa emot, utan att dock rubba honom en hårsmån från sin föresats. — Också motsägelser från det hållet! —utbrast grefvinnan helt förtretad. — Nå, så farväl med er, mina herrar! Med min gästfrihet vill jag ingen besvära! Men det säger jag er, min öfverste, att hade ni varit min egen son, hade jag icke handlat med er annorlunda, utom i det fallet att ni då, utan krus, hade varit nödsakad att lyda mig. När det sålunda blef rent allvar med resan, tänkte Sophia på lilla Sigrid, och på svårigheten för det arma barnet att blifva kastadt hit och dit, hvarföre hon bad att få behålla henne tills vidare, hvartill Hysing så mycket hellre samtyckte, som det lättade ett stort bekymmer, hvilket han annars för henne skulle hafva erfarit; och grefvinnan lät tillsäga om sin egen täckvagn för öfversten, på det han åtminstone “väl konserverad” måtte komma ur hennes hus. — Ett förträffligt fruntimmer, fröken Sophia Ridderskantz! — anmärkte Hysing, vid det de stodo färdiga att sätta sig i vagnen, och lilla Sigrid vid hennes sida stod i fönstret och vinkade med sin lilla hand till afsked åt honom. — Vet ni, herr öfverste, af alla qvinnor jorden bär, tror jag ändå att de svenska höra till första skoffan. {{linje|5em}} <section end=kap24 /><noinclude> <references/></noinclude> idvb72858dgp44332d00va8kh3wbjgf 104 157729 503145 2022-07-31T15:49:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{c|191}}</noinclude><section begin=kap25 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">25 Kapitlet.</h2> Den bekanta katastrofen af den elfte December tillintetgjorde resultaterna af de oerhörda ansträngningar, med hvilka det utblottade landet uppställt en här till Norges intagande, och släckte Staels, liksom många andras förhoppningar, att ännu en gång få se segerlyckan vänd till kung Carls vapen, samt Sverges gamla anseende och makt återupplilvade. Den vändning sakerna fingo i efterträdarens hand är alltför bekant att här beböfva vidröras. Liksom de andra vännerna af Sverges ära och väl, måste äfven Stael låta sig nöja, att se hur allt gick på tok, och hur det arma landet behandlades lik en utblödd kämpe, den man stympar och plundrar intill bara kroppen, utan att kunna lyfta sin hand, eller taga ett enda steg till dess försvar. Armén var förstörd, dess kassor förskingrade, Norrköping en askhög, Marstrand intaget af Tordensköld, fästningen förrädiskt uppgifven af Dankward, Elfsborg hårdt belägradt, och sjelfva Götheborg hotadt af den danska sjöhjelten, som öfvermodig af sina lyckliga segrar ej hade någonting mindre i sigte än intagandet af denna stad. Sådant var med få ord tillståndet, då Stael, som med sina Skaraborgare låg kommenderad till försvarandet af sistnämnde stad, som för tillfället hyste sjelfva prins Fredrik och fältmarskalken Rehnsköld inom sina murar<ref>Se Märkvärdigheter rörande svenska adeln af Barfod; sid. 15.</ref>, den sista Juli satt i sitt qvarter, och för den inkommande Hysing gaf sitt missnöje luft i följande anfall: — Nå väl, min kära Hysing, går det icke bra sedan nageln i ert öga, enväldet, blifvit afskaffadt? En ärofull tid, den närvarande, för vårt kära land! — Bedröflig, herr öfverste, mer än bedröflig. — Så! Ni medger det verkligen? Men då måtte ni väl ock kunna förmå er erkänna att makten är tillräckligen styckad åtminstone, för att felet ej skulle kunna tillskrifvas dess koncentrering i någon viss hand. — Det medgifves — sade Hysing och log. — Också det! Och ni ser följden. Öfverallt feghet, förräderi, slapphet och rådvillhet. Anden, den besjälande anden är borta; strängen, som gaf pilen sin kraft är brusten, och den splittrade makten har hvarken styrka att ge riktning åt nationens anda eller väckelse åt dess ädlare lif. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> baqiu4fhph53m7jj8aoxc2onr5z62pk 0 157730 503147 2022-07-31T15:51:33Z Thuresson 20 Kap 24 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf" from=191 to=198 fromsection="kap24" tosection="kap24" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Georg Bogislaus Stael v. Holstein|24]] 4e4roh2owata0hwi4ptt6hsbbqq3zrr 104 157731 503148 2022-07-31T19:04:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|43}}</noinclude>umgås ej med utsväfvande sällar, spelare och anhängare af whigpartiet; jag är rädd för, att det fins allt för många sådana i den tjenst, du ämnar ingå i. Din öfverste är, efter hvad jag hört, en förträfflig man — för att vara presbyterian; men du skall ihogkomma din pligt emot Gud, emot Englands kyrka och» — han borde enligt formeln hafva tillagt ''konung''; men som detta ord olyckligtvis innebar en dunkel och brydsam mening, då det fans en dylik personlighet ''de facto'' och en annan ''de jure'', ifylde baroneten det felande på annat sätt, nämligen sålunda: »Englands kyrka och alla tillförordnade myndigheter». Derpå vågade han ej vidare förlita sig på sin vältalighet, utan förde sin brorson till stallet, för att han måtte bese de hästar, som voro bestämda för hans fälttåg. Två voro svarta (regementsfärgen), båda utmärkta springare, de öfriga trenne voro starka, uthålliga trafvare, som voro ämnade för resor eller för hans betjenter, af hvilka två skulle åtfölja honom från slottet, och den tredje, om så skulle behöfvas, finge anskaffas i Skottland. »Du afreser», sade baroneten, »med ett väl litet följe, jemfördt med sir Hildebrands, då denne ju utanför slottsporten mönstrade en större kavalleritrupp, än hela ditt regemente utgör. Jag skulle önskat, att de tjugu unga gossarne från min egendom, som tagit värfning vid din sqvadron, kunnat marschera med dig på din färd till Skottland. Det hade åtminstone varit något; men man har sagt mig, att, om de åtföljde dig, skulle det anses som någonting ovanligt i dessa tider, då alla möjliga nya och förvända bruk införas för att rubba folkets naturliga förtroende till dess egendomsherrar.» Sir Everard hade gjort allt, hvad han kunde, för att rätta denna onaturliga fallenhet hos tiden; ty han hade stärkt föreningsbandet mellan rekryterna och deras unge kapten, ej blott genom en riklig afskedsmåltid af kött och öl, utan äfven genom en sådan till hvar och en af dem utdelad penninggåfva, som snarare bidrog att öka glädtigheten än disciplinen under deras marsch. Sedan sir Everard mönstrat kavalleriet, förde han sin brorson åter till biblioteket, hvarest han lemnade honom ett omsorgsfullt hopviket bref, hvilket enligt gammaldags bruk var ombundet med en silkessnodd och försegladt med ett noggrant aftryck af det<noinclude> <references/></noinclude> 4jr0k9uatxii8ldzir10xukrpjgct2z 104 157732 503149 2022-07-31T19:07:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />44</noinclude>Waverleyska vapnet. Det var med mycken formlighet adresseradt: »Till Cosmo Comyne Bradwardine, esqu. af Bradwardine, på hans hufvudsäte Tully-Veolan i Pertshire, norra Britannien; befordras genom kapten Edward Waverley, brorson till baroneten, sir Everard Waverley på Waverley-Honour». Den herre, till hvilken denna ofantliga utanskrift var stäld, och om hvilken vi framdeles vidare skola komma att tala, hade år 1715 gripit till vapen för den fördrifna Stuartska familjen och blifvit tillfångatagen vid Preston. Han var af mycket gammal familj och med något invecklade förmögenhetsomständigheter samt ganska lärd enligt skottarnes begrepp om lärdom; det vill säga, att den mera bestod i stor beläsenhet än i grundliga studier. På sin ifver för de klassiska auktorerna berättas han hafva gifvit ett ovanligt bevis. Då han som fånge fördes på vägen mellan Preston och London, fann han tillfälle att fly undan bevakningen; men ertappades och greps på nytt, på samma ställe, der de legat föregående natten. Hans olyckskamrater och sjelfva hans bevakning förvånades öfver hans förblindelse och kunde ej afhålla sig från alt fråga, hvarför han ej, då han lyckats komma i frihet, skyndat allt hvad han kunnat till någon tillflyktsort; hvarpå han svarade, att han ämnat göra det, men hade återvändt för att leta rätt på sin Titus Livius, som han glömt i brådskan af sin flykt. Denna anekdot uppväckte rörelse hos den advokat, hvilken, som vi förut hafva nämnt, på bekostnad af sir Everard och kanske några andra af partiet, ledt några af dessa olyckliga personers försvar. Han var dessutom sjelf en synnerlig beundrare af den gamle Patavinus, och ehuru hans egen ifver väl ej skulle drifvit honom så långt, ej ens för att återfå ett äkta exemplar af Sweynheims och Pannartz' edition, värderade han derför ej mindre den skotska adelsmannens hängifvenhet och bemödade sig med sådan framgång att undanrödja eller mildra bevisen emot honom, upptäcka lagfel, ''et cetera'', att han utverkade Cosmo Comyne Bradwardines frikännelse och befrielse från vissa ganska ledsamma följder af en rättegång inför vår allernådigaste konung i Westminster. Baronen af Bradwardine, som han i Skottland vanligen kallades — ehuru hans vänner brukade benämna<noinclude> <references/></noinclude> anuzoj6hmtvu30o62lwsh2jthw3qi0q 104 157733 503150 2022-07-31T19:10:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|45}}</noinclude>honom Tully-Veolan eller ännu förtroligare Tully, efter hans gods — stod ej förr ''rectus in curia'', än han genast åkte ned till Waverley-Honour för att göra sin uppvaktning och aflägga sin tacksägelse. En ömsesidig jagtpassion och i allmänhet samstämmighet i politiska åsigter beseglade hans vänskap med sir Everard, oaktadt den olikhet, som för öfrigt förefans i deras vanor och sysselsättningar, och sedan han tillbragt flere veckor på Waverley-Honour, afreste han under många aktningsbetygelser och med en ifrig inbjudning till baroneten att nästa jagttid besvara hans besök och roa sig med hjerpjagt på hans myrar i Pertshire. Kort derefter öfversände mr Bradwardine från Skottland betalning för de utlagda rättegångsomkostnaderna, hvilka, ehuru ej alldeles så fruktansvärda, då de förvandlades till engelskt mynt, likväl i sin ursprungliga form af skotska pund, shillings och pence hade en så fruktansvärd verkan på lairdens intendent, Duncan Macwheeble, att han fick ett kolikanfall, som varade i fem dagar, och hvilket han påstod endast hafva förorsakats af, att han varit det olyckliga redskapet att sända en så betydlig penningsumma ifrån sitt fädernesland till de trolösa engelsmännen. Men liksom fosterlandskärleken är den vackraste täckmantel för andra känslor, så är den äfven ofta den, som man mest är fallen för att misstänka, och många, som kände intendenten Macwheeble, förmenade, att hans sorgebetygelser ej voro alldeles oegennyttiga, och att han mindre skulle knotat öfver de penningar, som betalades till ''skälmarne'' i Westminster, om de ej kommit från den Bradwardineska egendomen, hvilken han ansåg nästan som sin enskilda tillhörighet. Men intendenten förklarade högtidligt, att han var fullkomligt opartisk — <poem>»Ve, ve för Skottland, men ej ett grand för mig!»</poem> Lairden gladde sig blott åt, att hans aktade vän, sir Everard Waverley af Waverley-Honour, blef betald för de omkostnader, han haft för huset Bradwardines räkning. Han förklarade, att det gälde hans egen familjs och hela konungariket Skottlands heder, att dessa penningar genast återbetalades, och att hvarje dröjsmål vore en nationalskymf. Sir Everard, som var van att med likgiltighet behandla mycket större summor, emottog öfversändningen<noinclude> <references/></noinclude> sa6t1g8nnt50w860w2m0ujoid0cuh8j 104 157734 503151 2022-07-31T19:12:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />46</noinclude>af 294 pund 13 shillings och 6 pence utan att fatta, att betalningen var en nationalangelägenhet, och skulle sannolikt hafva glömt hela saken, om intendenten Macwheeble fallit på den tanken att lindra sin kolik genom att ej afsända penningarna. Ett årligt utbyte af ett kort bref och ty åtföljande presenter egde derefter rum mellan Waverley-Honour och Tully-Veolan, hvarvid den engelska exporten bestod af väldiga ostar, starköl, fasaner och rådjursstekar, och den skottska återskänken i hjerpar, hvita harar, saltad lax och kryddbränvin, hvilket allt menades och emottogs såsom underpanter på ständig vänskap mellan de båda betydande husen. Under sådana förhållanden föll det af sig sjelft, att den presumtive arftagaren till Waverley-Honour ej gerna kunde besöka Skottland utan att förses med rekommendationsbref till lairden af Bradwardine. Då denna sak var tillräckligt afhandlad, yttrade mr Pembroke sin önskan att taga ett enskildt afsked af sin älskade lärjunge. Den redlige mannens förmaningar till Edward att iakttaga ett tadellöst lif och bibehålla sina seder obefläckade, att förblifva trogen den kristna religionens grundsatser och undvika bespottares och fritänkares gudlösa sällskap, af hvilka det, ty värr, fans allt för många i armén, voro ej utan en viss tillsats af hans politiska fördomar. Det hade behagat himmeln, sade han, att försätta Skottland — förmodligen till följd af förfädrens synder 1642<ref>År 1642 afskaffades biskopliga kyrkostyrelsen i Skottland.</ref> — i ett ännu beklagligare mörker än sjelfva det olyckliga konungariket England, hvarest ljusastakan, ehuru den blifvit i någon liten mån förflyttad från sin plats, åtminstone ännu gaf ett svagt ljus. Der fans en hierarki, om äfven irrlärig och affällig från de grundsatser, som förfäktats af dessa stora kyrkofäder, Sancroft och hans medbröder; der fans äfven en liturgi, ehuru jämmerligen vanstäld i några af dess hufvudformer. Men i Skottland var fullkomligt mörker, och med undantag af en bedröflig, förskingrad och förföljd qvarlefva, voro predikstolarne öfverlemnade till presbyterianer och, han fruktade derför, alla möjliga slags sekterister. Det vore hans pligt, fortfor han, att styrka sin älskade lärjunge att emotstå dessa oheliga och förderfliga läror i<noinclude> <references/></noinclude> 0o5t99foztmrwqbst2u4qc4ldzx6xiz 104 157735 503152 2022-07-31T19:15:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|47}}</noinclude>kyrka och stat, hvilka nödvändigt ibland måste påtvingas hans obenägna öron. Härvid framtog han två ofantliga paket, af hvilka hvartdera tycktes innehålla ett helt ris tätt skrifvet manuskript. De voro frukten af den värdige mannens hela lifs mödor, och aldrig hade väl nit och arbete blifvit oförnuftigare bortslösade. Han hade en gång rest till London i afsigt att utsända dem i verlden medelst en bokhandlare, som var känd för att handla med dylikt kram, och till hvilken han blifvit hänvisad att vända sig med en viss ordformel och ett visst tecken, hvilka, som det tycktes, den tiden voro gängse bland de invigda jakobiterna. Mr Pembroke hade ej förr yttrat sitt schibboleth jemte tillhörande åtbörd, förrän bokkarlen, oaktadt alla gensägelser, helsade honom med titeln af doktor, och sedan han fört honom in i en bodkammare och genomletat alla möjliga och omöjliga gömställen, började han: »he, doktor! — Godt — allt säkert — jag tål inga hål här, icke ens för en hannoveransk råtta att gömma sig i. Nå, hvad står på — he! några goda nyheter från våra vänner på andra sidan kanalen? — och hur mår den värde kungen af Frankrike? — Eller kanske ni kommer senast från Rom? Det måste bli Rom, som skall göra det till slut — kyrkan måste tända sitt ljus vid den gamla lampan. — He! Hvad? Försigtig? Det tycker jag om er för; men ni behöfver inte vara rädd.» Här lyckades det mr Pembroke med svårighet att hämma denna ström af spörsmål, som förtydligades af en mängd tecken, nickningar och vinkar; och sedan han slutligen öfvertygat bokhandlaren, att han gjorde honom för mycken ära, då han ansåg honöm för en utskickad från den fördrifna konungatamiljen, förklarade han sitt verkliga ärende. Bokmannen började nu med en mycket lugnare min granska manuskripten. Det första hade till titel: »<i>En röst emot de irrlärige, eler omöjligheten af någon förlikning mellan kyrkan och puritanerna, presbyterianerna eller de sekteriske af hvad slag som helst, bekräftad af skrifterna, kyrkofäderna och de renlärigaste andliga skriftställare.</i>» Detta afböjde bokhandlaren bestämdt. »Välment», sade han, »och säkert mycket lärdt; men tiden är förbi. Tryckt med fin cicero skulle det gå till åtta hundra sidor och kunde aldrig bära sig. Jag ber derför om ursäkt — jag<noinclude> <references/></noinclude> 8q7l1m847c57uwcicf1nhgcdrm04rt6 104 157736 503153 2022-07-31T19:17:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />48</noinclude>älskar och hedrar den sanna kyrkan af hela min själ, och om det varit någon predikan om martyrskapet eller någon skillingsbroschyr, så skulle jag väl kunnat våga något för ståndets heder — men låt oss se den andra. <i>Arfsrätten försvarad!</i> — Nå, det låter då något förståndigt. Hm — hm — hm — så och så många sidor, så och så mycket papper, tryckningskostnad — ah — men det får jag säga er, doktor, att ni måste ha bort något af latinet och grekiskan; tungläst, doktor, förbannadt tungläst — ber om förlåtelse — och om ni kastar in några korn mera peppar — jag är inte den, som anger min författare — Jag har förlagt för Drake, Charlwood Lawton och stackars Amhurst — ack, Caleb! Caleb! Nå, det var en skam att låta stackars Caleb svälta ihjel, då det fans så många feta prostar och landtjunkare ibland oss. Jag bjöd honom till middag en gång i veckan; men, Gud nå's, hvad är en gång i veckan, då man inte vet, hvart man skall ta vägen de andra sex dagarna? — Men jag måste visa manuskriptet för lilla Tom Alibi, som har alla mina lagaffärer om hand — man måste hålla sig i lä — pöbeln var mycket ohöflig, sista gången jag uppträdde på gamla slottsgården — anhängare af whigpartiet och rundhufvud hvar enda en af dem; idel williamister och hannoveranska råttor.» Påföljande dagen instälde sig mr Pembroke åter hos förläggaren, men fann, att Tom Alibi afstyrkt honom från att öfvertaga arbetet. »Inte derför, att jag inte gerna för kyrkans skull skulle gå till — hvad var det jag ärnade säga? — till kolonierna — men, min bästa doktor, jag har hustru och barn! För att visa er min goda vilja, skall jag dock rekommendera saken till min granne Trimmel — han är ungkarl och tänker sluta upp med affärerna, så att en resa vesterut ej skulle förorsaka honom någon synnerlig olägenhet.» Men mr Trimmel var lika obeveklig, så att mr Pembroke, kanske till sin egen lycka, blef tvungen att återvända till Waverley-Honour, med sina afhandlingar till försvar för kyrkans och statens grundsatser säkert instoppade i sadelpåsarne. Som allmänheten således sannolikt genom den sjelfviska yrkesfegheten komme att blifva beröfvad den fördel, som vore att hemta af hans vakor, beslöt mr Pembroke att till sin lärjunges fromma taga tvenne afskrifter af<noinclude> <references/></noinclude> l3c6tiho8tj6opzwnpfpjd2opyfohou 104 157737 503154 2022-07-31T19:20:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|49}}</noinclude>dessa väldiga luntor. Han fann, att han varit för sorglös som lärare, och dessutom förebrådde hans samvete honom, att han villfarit mr Richard Waverleys anhållan, att han ej skulle söka ingifva Edward några tänkesätt, som voro oförenliga med den närvarande ställningen i kyrka och stat. »Men nu», tänkte han, »då ynglingen ej mer står under min uppsigt, kan jag, utan att bryta mitt ord, sätta honom i tillfälle att döma för sig sjelf, och endast behöfva frukta hans egna förebråelser för att så länge hafva dolt det ljus, som vid genomläsningen häraf skall framblixtra för hans själ.» Under det han sålunda invaggade sig i en författares och politikers drömmar, anförtrodde hans älsklingsproselyt, som ej fann något särdeles lockande i afhandlingarnas titel och som afskräcktes af den digra manuskriptluntans tätt skrifna sidor, den helt lugnt åt en vrå i sin kappsäck. Tant Rachels farväl var kort och ömt. Hon varnade endast sin älskade Edward, hvilken hon sannolikt ansåg litet mottaglig för dylika intryck, för de skotska skönheternas tjusningsförmåga. Hon medgaf, att norra delen af ön inneslöt några gamla familjer; men de voro allesammans whigpartiets anhängare och presbyterianer, med undantag af högländarne, och hvad dem angick, måste hon säga, att det inte gerna kunde finnas någon grannlagenhet bland damerna, då herrarnes vanliga drägt var, efter hvad hon hört försäkras, minst sagdt högst besynnerlig och inte alls passande. Hon slutade sitt farväl med en öm och rörande välsignelse och gaf den unge officeren till tecken af sin vänskap en dyrbar diamantring — en prydnad, som på den tiden ofta bars af karlar — och en pung med guldmynt, hvilka äfven voro vanligare för sextio år sedan, än de sedermera blifvit. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Waverley.</i></small>||<small>4</small>}}</noinclude> swdu91nj18f6ltbknyt71phrsvutyvh 104 157738 503155 2022-07-31T19:23:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SJUNDE KAPITLET.<br /><b>Ett kavalleriqvarter i Skottland.</b></h2> {{Initial|M}}ed blandade känslor, af hvilka den öfvervägande var ett ängsligt och till och med högtidligt intryck af att han nu till en stor del vore öfverlemnad åt sin egen ledning, afreste Edward Waverley påföljande morgon från slottet, under alla de gamla tjenarnes och underhafvandenas tårar och välsignelser, blandade med åtskilliga knipsluga ansökningar om sergeants- och korporalsposter med mera, af dem, som förklarade, att de aldrig trott sig få se Jakob, Giles och Jonathan gå ut som soldater, om det inte varit för att åtfölja hans nåd, såsom deras skyldighet var. Edward befriade sig likväl från de bönfallande med färre löften, än man kunnat vänta af en ung man, som var så ovan vid verlden, Efter ett kort besök i London fortsatte han till häst — hvilket var det då brukliga sättet att färdas — sin resa till Edinburgh och derifrån till D — —, en liten sjöstad på östra kusten af Angusshire, der hans regemente då var förlagdt. Han inkom nu uti en ny verld, hvarest för en tid bortåt allt var vackert, emedan allt var nytt. Regementets befälbafvare, öfverste G — —, var sjelf ett studium för en romanesk och tillika vetgirig yngling. Ehuru af en temligen framskriden ålder, hade han en lång, ståtlig och rörlig gestalt. I sina yngre år kade han varit, hvad man urskuldande kallar, en lefnadsglad yngling, och besynnerliga historier voro gängse om hans plötsliga om-<noinclude> <references/></noinclude> 4wicvxu6gcuy9hgsdn2yzrnmh3k751d 0 157739 503156 2022-07-31T19:24:20Z Thuresson 20 Kap 6 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=46 to=53 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|06]] [[fr:Waverley/Chapitre VI]] b5z2pu6uerebw0r97o1q22sb041a6es 0 157740 503160 2022-07-31T21:18:51Z Mårtensås 11012 Omdirigerar till [[Vår älsta handskrift på fornsvänska]] wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING [[Vår älsta handskrift på fornsvänska]] hf9vjirelvayvr4nsy802i5rcr75d4w 0 157741 503161 2022-07-31T21:19:48Z Mårtensås 11012 Omdirigerar till [[Vår älsta handskrift på fornsvänska]] wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING [[Vår älsta handskrift på fornsvänska]] hf9vjirelvayvr4nsy802i5rcr75d4w 108 157742 503199 2022-08-01T02:41:33Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '' proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Elers|Johan Elers]] |Titel=[[Stockholm, Del 1|Stockholm, Första delen]] |År=1800 |Oversattare= |Utgivare=H. Nordström Junior |Källa=[https://books.google.com/books?id=989AAAAAcAAJ Google books] |Bild=[[Fil:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 1=Smutstitel 2to4="_" 3=Titel 5to12=Dedikation 6="_" 13="KM privilegium" 14=Innehåll 15to18="Inledning" 19=1 397to408=Register 409=Rättelser /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] rhraeddmbqsuczbvtgc5am1im1va7uz 108 157743 503200 2022-08-01T02:52:03Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '' proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Elers|Johan Elers]] |Titel=[[Stockholm, Del 2|Stockholm, Andra delen]] |År=1800 |Oversattare= |Utgivare=H. Nordström Junior |Källa=[https://books.google.com/books?id=id=HNBAAAAAcAAJ Google books] |Bild=[[Fil:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 1=Smutstitel 2to4="_" 3=Titel 5to6=Innehåll 7=1 389to404=Register 405=Rättelser /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 04lo7tpn8xjaxy8734hb37jn3smtu3w 503201 503200 2022-08-01T03:00:26Z Bio2935c 11474 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Elers|Johan Elers]] |Titel=[[Stockholm, Del 2|Stockholm, Andra delen]] |År=1800 |Oversattare= |Utgivare=H. Nordström Junior |Källa=[https://books.google.com/books?id=HNBAAAAAcAAJ Google books] |Bild=[[Fil:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 1=Smutstitel 2to4="_" 3=Titel 5to6=Innehåll 7=1 389to404=Register 405=Rättelser /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] tbb1gmbwldbbv6voky0or3n8lx2l5ao 108 157744 503202 2022-08-01T03:01:00Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '' proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Elers|Johan Elers]] |Titel=[[Stockholm, Del 3|Stockholm, Tredje delen]] |År=1801 |Oversattare= |Utgivare=H. Nordström Junior |Källa=[https://books.google.com/books?id=hNlAAAAAcAAJ Google books] |Bild=[[Fil:Stockholm, Del 3 (Elers 1801).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 1=Smutstitel 2to4="_" 3=Titel 5to8=Innehåll 9=1 391=Rättelser 392="_" 393to412=Register /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 0q36wxg36wmsiii8gjq15p4xp4mk3og 108 157745 503203 2022-08-01T05:42:11Z Bio2935c 11474 Skapade sidan med '' proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Elers|Johan Elers]] |Titel=[[Stockholm, Del 4|Stockholm, Fjerde delen]] |År=1801 |Oversattare= |Utgivare=H. A. Nordström Junior |Källa=[https://books.google.com/books?id=r9lAAAAAcAAJ Google books] |Bild=[[Fil:Stockholm, Del 4 (Elers 1801).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 1=Smutstitel 2=Imprimatur 3=Titel 4="_" 5to6=Innehåll 7=1 394=Rättelse 395to406=Register /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] kl5li1s8lkpfo6bhci9b7ig8rhzjyuh 104 157746 503204 2022-08-01T08:24:15Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|90|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>ännu en blå sten. På baksidan ses lemningar af tre kedjor vid den öfre delen ocb tre kedjor vid den nedre. Vigt nu 3 ort 37 korn; guldhalt 97,8 %. Arbetet, som röjer romerskt inflytande, men från en sen tid, kan icke vara nordiskt; det förskrifver sig tydligen från midten af det första årtusendet efter Kristi födelse. 12. Guldprydnad, sedd från båda sidor. Claestorp i Skåne. {{bråk|1|1}}. Med major Ulfsparres samling erhöll Statens Historiska Museum ett stort antal värderika minnen från nu i fråga varande tid, liksom från andra delar af jernåldern. Många af dem äro afbildade i hans <i>Svenska fornsaker.</i> Bland de förut icke omtalade kunna här nämnas ett bältespänne och ett smalt beslag, båda af förgyld brons. Spännet är af samma typ som fig. 424 i Worsaae’s <i>Nordiske oldsager,</i> och beslaget är {{sp|alldeles}} likt fig. 29 å sid. 8 i tredje häftet af <i>Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum.</i> Dessa båda föremål höra till det stora fyndet från Vallstenarum i Vallstena socken på Gotland, som är afbildadt å sist anförda ställe, och som äfven är omtaladt i en föregående berättelse<ref><i>Svenska Fornm.-för:s tidskr.,</i> 4:de bandet, sid. 180.</ref>. — Såsom ett exempel på, huru lätt ett vigtigt fynd kan skingras, torde följande af major Ulfsparre meddelade berättelse om dessa båda föremåls öde här böra meddelas: »När fyndet från Vallstenarum infördes till Visby, rastade hittaren i handelsboden vid Öster port, då dessa pjeser förirrade<noinclude> <references/></noinclude> 4h9b9yl16yf8dw2u2fp22uqlkfelld8 104 157747 503205 2022-08-01T08:59:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.</small>|91}}</noinclude>sig i handelsmannens händer, derur jag året derefter erhöll dem.» Det är icke alltid, som de på sådant sätt skingrade delarna af ett fynd återförenas. I den förra berättelsen omtalades<ref><i>Svenska Fornm.-för:s tidskr.,</i> 5:te bandet, sid. 45.</ref>, att man hösten 1881 vid utvidgning af Vendels kyrkogård i norra Uppland påträffat en särdeles märklig graf, och att derbredvid sågos andra, liknande grafvar. Dessa undersöktes följande sommar af d:r Stolpe med den mönstergilla noggrannhet, som vi känna från hans mångåriga verksamhet på Björkö. De visade sig jemte den först upptäckta utgöra ett af de vigtigaste graffält, som man hittills lärt känna i Sverige, ehuru grafvarnas antal icke var större än 11. Några af dem förskrifva sig från »midten af jernåldern», andra från den yngre jernåldern, och graffältets betydelse beror i icke ringa mån just derpå, att man här fått ett tillfälle att följa öfvergången från den ena af dessa perioder till den andra på ett sätt, som förut icke erbjudit sig på Sveriges fastland. Då det skulle föra mig för långt att omtala de särskilda grafvarnas innehåll, och då en af teckningar åtföljd redogörelse för fyndet är införd i 8:de delen af <i>Antiqvarisk tidskrift för Sverige,</i> inskränker jag mig till att hänvisa till denna. Här torde blott böra nämnas, att den först upptäckta grafven tyvärr icke lemnade ett i vetenskapligt afseende så vigtigt resultat, som den skulle hafva gifvit, om den fullständigt kunnat undersökas af en van oeh sakkunnig person; att alla de andra utom <i>en</i> redan för länge sedan plundrats af skattsökare; att nästan alla grafvarna innehöllo lemningar af båtar, — de flesta omkring 30 fot långa, — i hvilka de döda jordats obrända; att i den enda orubbade grafven den döde varit begrafven sittande, med fötterna mot fören; att grafvarna i allmänhet varit rikt utstyrda med dyrbara vapen och en mängd andra föremål; samt att man offrat åt den döde hästar, hundar och andra djur, hvilka fått följa honom i grafven. De präktiga vapen, som räddades ur den först upptäckta grafven, äro redan i förra berättelsen omtalade; bland de särdeles vigtiga fynden i de andra grafvarna nämner jag här endast ett praktfullt betsel med beslag af förgyld och <i>emaljerad</i> brons. Bland de många i grafvarna funna djuren förtjenar en<noinclude> <references/></noinclude> k4eidahotb4vs5q7rs3ciza6v2z613p 104 157748 503207 2022-08-01T10:20:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|92|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>jagtfalk att särskildt omtalas, såsom det första beviset för att den äfven i Eddan omtalade falkjagten idkades här i Norden så tidigt som under det åttonde århundradet, till hvilken tid den i fråga varande grafven hör. Allt det som upptagits ur Vendelgrafvarna förvaras nu i Statens Historiska Museum under n:o 7250. En sak bör jag dock måhända tillägga. De äldsta grafvarna ligga längst åt söder, och grafvarnas ålder aftager ju längre man kommer i norr på graffältet. I en af de nordligaste, hvilkens innehåll äfven för öfrigt visade sig tillhöra den yngre jernåldern och således vara betydligt yngre än den först undersökta grafvens, låg ett halft arabiskt silfvermynt, prägladt något af åren mellan 914 och 943. {{linje|10em}} Äfven i många andra trakter af Sverige äro graffynd från <b>den yngre jernåldern</b> gjorda. Utrymmet medgifver emellertid endast att här omtala några få af dem. Amanuensen Gustafson har, såsom vi sett, år 1884 företagit undersökningar på ett graffält vid Hafvor i Hablingbo socken på Gotland<ref>Den nu följande redogörelsen för detta graffält är mig benäget meddelad af hr Gustafson.</ref>. Detta, som ligger vid södra kanten af »Mästermyr», är mycket stort. Den östra delen af graffältet, på hvilken 55 grafvar nu blefvo undersökta, kartlades, hvarvid det visade sig, att nära 150 grafvar ligga på ett område af omkring 400 meters längd och 100 meters bredd. Vester derom fortsätter graffältet genom två angränsande beteshagar. Grafvarna höra till olika delar af jernåldern: några till den äldre jernåldern, andra till senare tider. En graf från »midten af jernåldern» är redan omtalad (sid. 88). Liksom grafvarna från den äldre jernåldern, innehöll denna brända ben. Lemningar af obrända lik träffades deremot i flera grafvar från den yngre jernåldern, hvilka till sin anläggning voro mycket enkla. En grop, hvars längd och bredd var afpassad efter den döda kroppen, hade blifvit uppgräfd, högst en meter djup, den döde hade här blifvit nedlagd utan kista eller annat skydd, deröfver hade man kastat jord, grus och stenar, och grafven<noinclude> <references/></noinclude> aursqfmo7vqkcg6xyyullxf9fzla0w7 2 157749 503208 2022-08-01T11:09:13Z Vätte 4208 kort presentation wikitext text/x-wiki Jag håller mest till på Wikipedia (svenskspråkiga), men gillar verkligen litteratur och att Wikisource finns, och hoppas kunna göra lite mer här med. dp5q11iyz78nix9nbmrzc4jtygvvs1c