Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 106 2692 503734 483023 2022-08-05T21:26:31Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki [[Bild:Almqvist 1843.jpg|thumb|Carl Jonas Love Almqvist porträtterad 1843 i kalendern ''Nordstjernan''.]]'''Carl Jonas Love Almqvist''' (1793–1866), svensk författare. {{wikipedialänk}} ==Romaner== *[[Det går an]] (1839) == Noveller == *[[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]] ==Dikter== *[[Om bland tusen stjärnor]] ===Songes=== *[[Den lyssnande Maria]] *[[Hjärtats blomma]] *[[Häxan i konung Karls tid]] *[[Marias häpnad]] ==Verk om Almqvist== *[[C. J. L. Almqvist såsom Nyromantiker]] (1869) av [[Författare:Arvid Ahnfelt|Arvid Ahnfelt]] *[[Från Aftonbladet till Röda Rummet/I. Rousseauisten|Från Aftonbladet till Röda rummet: C. J. L. Almqvist]] (1905) av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]] *[[Adolfsfors/Kapitel 19|Adolfsfors – ett gammalt värmlandsbruk och dess brukspatroner]] (1920) av [[Författare:Esther Montelius|Esther Montelius]], prosaskildring av Almqvists tid som bonde i Värmland ==Extern länk== *{{Litteraturbanken|författare=AlmqvistCJL}}; där finns Almqvists bägge verk ''Jagtslottet'' och ''Gudahataren'' i faksimil av upplagan ''Fria fantasier. (Törnrosens Bok)'' från 1832. {{STANDARDSORTERING:Almqvist, Carl Jonas Love}} [[Kategori:Författare|Almqvist, Carl Jonas Love]] [[Kategori:Carl Jonas Love Almqvist|*]] boyhr9oni327cs2qmmqoajkhx2vbzlh 10 13906 503738 503640 2022-08-05T21:32:20Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <!-- Lägg nya korrekturlästa verk under denna rad --> 5 augusti [[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]], novelette av [[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Carl Jonas Love Almqvist]]<br> 4 augusti [[Georg Bogislaus Stael v. Holstein]] av [[Författare:Sophie Bolander|Sophie Bolander]]<br /> 1 augusti [[Manon Lescaut]] av [[Författare:Abbé Prévost|Abbé Prévost]]<br /> 28 juli [[Beskrifning om Mälaren|Utkast til Beskrifning om Mälaren]] av [[Författare:Johan Fischerström|Johan Fischerström]]<br> 16 juli [[Tonys läroår]] av [[Författare:Agnes von Krusenstjerna|Agnes von Krusenstjerna]]<br /> 1 juli [[Kameliadamen]] av [[Författare:Alexandre Dumas den yngre|Alexandre Dumas den yngre]]<br /> 1 juni [[Den siste mohikanen]] av [[Författare:James Fenimore Cooper|James Fenimore Cooper]]<br /> 28 maj [[Upp med händerna!]] av [[Författare:Gunnar Örnulf|Gunnar Örnulf]]<br /> 1 maj [[Drottning Margot]] av [[Författare:Alexandre Dumas den äldre|Alexandre Dumas den äldre]]<br /> 15 april [[Dikter (Södergran)|Dikter]] av [[Författare:Edith Södergran|Edith Södergran]]<br> <small>{{höger|Fler [[Special:Nya_sidor|nya sidor]]}}</small> <noinclude> [[Kategori:Mallar]] </noinclude> 4ea8wvgjfev0rbn6ujax5e1o7z7nt43 104 16123 503764 353652 2022-08-06T11:14:35Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /> 4</noinclude>den rakt under horisonten. Guldet sken rakt in i honom genom hans två ljusblå, plirande ögon. Och inom honom var alt guld. Han tänkte icke på annat; han såg icke annat. Han gick bara, likasom om han redan hade vadat i guld, åt norr mot staden, staden, som var klickfull af guldmynt, guldmynt och flickor! Och ändå hade Törres Snörtevold icke sett mycket riktigt guld i sina dagar. Några förgylda ramar i prästens sal trodde han inte riktigt på; men i går hade han fått två värkliga guldmynt af boskapshandlarene, som köpte upp får för engelsmännens räkning. Törres tog guldmynten med sig i enrum upp på vinden. Han kramade dem i handen, lät dem sakta klinga mot en spik, luktade på dem och bet försiktigt i kanten. Och hela natten hade han dem med sig i sängen, lade dem under kinden, eller gned dem halfsofvande emot hvarandra, för att förvissa sig om att de båda funnos kvar. Följande dag var han likasom förvandlad. Han ville till staden strax och allena. Han, som alltid talade om staden, men aldrig hade mod, då de andra begåfvo sig till marknaden; han, som alltid hade sparat till stadsresan, men aldrig haft nog; han var nu plötsligt redo, och omöjlig att kvarhålla. Med alla sina penningar fördelade i små påsar rundt omkring på kroppen gick han nu längs vägen i eftermiddagssolen ner till stranden, därifrån han skulle låta ro sig öfver sjön till järnvägsstationen. Biljettpriset till staden kände han. Det var<noinclude> <references/></noinclude> 6mqatu1zrfxjd3kn694skt6u8y0v90h 104 21341 503703 353643 2022-08-05T13:26:09Z PWidergren 11678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /> 16</noinclude>ten att genast finna någonting, om det ock vore huru obetydligt som hälst. Tänk om han igen skulle gå ner till hökaren? Ett par gånger gick han af och an, medan han tänkte på den tjocke herrn, som väl måste vara den rike Brandt. Det kunde räcka länge tils han hade fått hämd på en sådan karl. Han stod emellertid och tittade in genom Knudsens fönster. Plötsligt tog han mod till sig, gick uppför trappan och steg in. I Knudsens långa butik var det icke så ljust, och det fans icke häller så mycket folk som hos Brandt. Törres beslöt att anförtro sitt ärende åt en söt liten fröken bakom disken; men i detsamma trädde en sirlig liten herre in, som Törres antog vara herrn i huset. Hans kläder voro både rutiga och strimmiga; han hade mörkt skägg, klipt i spets, och håret var tunt och slätt kammad framåt. Törres betraktade honom med vördnad och upprepade sin fråga om det inte fans plats för en gosse. — En hurudan gosse? — frågade den fina herrn. — En bodgosse, — svarade Törres. — Ser ut såsom en vanlig dräng, — sade den fina herrn och gick rundt omkring Törres och mönstrade honom. Den lilla fröken var ytterligt skrattlysten. Men Törres själf lät blicken irra öfver hela den mängd varor, som fans där. Huru mycket pengar månne de voro värda? Den fina herrn fortsatte sin examen, egentligen för att roa damerna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mhu7cyqp3a6wrgd7tudajyocg946vx5 104 21342 503704 311775 2022-08-05T13:36:57Z PWidergren 11678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{Huvud|||17}}</noinclude>— Hvad heter ni? — frågade han. — Törres Snörtevold. Den unga fröken fick en attack och måste putsa sin näsa i en knut. — Ett vackert namn, sade den fina herrn. — I hvilken branche önskar ni arbeta? Det förstod Törres icke, men han svarade ändå: — Jag vill sälja. — Sälja . . . ja, det är just konsten, — sade den fina herrn halfhögt. — Ni kan vänta litet. Herr Anton Jessen var förste bokhållare och skötte affären för enkefru Knudsen. Man sade i staden att det visst skulle bli ett par af de två. Han gick nu upp för de par tre trappstegen, som ledde till kontoret, där fru Knudsen själf satt vid pulpeten, såsom hon hade gjort alt sedan sin mans tid. Herr Jessen bad henne komma ner i butiken för att se på en ung man; de behöfde nämligen en bodgosse. Fru Knudsen kom ner, och medan hon låtsade såsom om hon hade annat att göra, iakttog hon i tysthet Törres. Han stod fortfarande och såg sig omkring, upptagen af sina beräkningar, utan att ana hvem fruntimret var, som gick förbi honom. Och fru Knudsen tykte att han såg ut såsom en vanlig dum bondpojke. Hon tykte icke om honom, och hon gick för att säga det åt herr Jessen. Men då hon andra gången gick förbi, kom Törres att se på henne, och då han strax förstod att hon var en betydande person i huset, räkte han fram handen och sade goddag. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''||3}}</noinclude> nhw1g7hlxi2m1a6bd7div8sf842llxu 503705 503704 2022-08-05T13:37:08Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|||17}}</noinclude>— Hvad heter ni? — frågade han. — Törres Snörtevold. Den unga fröken fick en attack och måste putsa sin näsa i en knut. — Ett vackert namn, sade den fina herrn. — I hvilken branche önskar ni arbeta? Det förstod Törres icke, men han svarade ändå: — Jag vill sälja. — Sälja . . . ja, det är just konsten, — sade den fina herrn halfhögt. — Ni kan vänta litet. Herr Anton Jessen var förste bokhållare och skötte affären för enkefru Knudsen. Man sade i staden att det visst skulle bli ett par af de två. Han gick nu upp för de par tre trappstegen, som ledde till kontoret, där fru Knudsen själf satt vid pulpeten, såsom hon hade gjort alt sedan sin mans tid. Herr Jessen bad henne komma ner i butiken för att se på en ung man; de behöfde nämligen en bodgosse. Fru Knudsen kom ner, och medan hon låtsade såsom om hon hade annat att göra, iakttog hon i tysthet Törres. Han stod fortfarande och såg sig omkring, upptagen af sina beräkningar, utan att ana hvem fruntimret var, som gick förbi honom. Och fru Knudsen tykte att han såg ut såsom en vanlig dum bondpojke. Hon tykte icke om honom, och hon gick för att säga det åt herr Jessen. Men då hon andra gången gick förbi, kom Törres att se på henne, och då han strax förstod att hon var en betydande person i huset, räkte han fram handen och sade goddag. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''||3}}</noinclude> 7n7eilkuoa8ls1cggxv7at9rf4um4xq 104 21343 503706 369661 2022-08-05T13:41:55Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|18||}}</noinclude><section begin=II /> Fru Knudsen smålog halft ovilligt men räkte honom i alla fall sin hand, då hon befann sig så nära honom. Törres, som aldrig hade känt annat än hårda arbetsnäfvar, blef så betagen af den lilla mjuka handen, att han lyfte upp den för att se på den. — Nej, någonting sådant har jag aldrig förr sett, — sade han beundrande och såg henne in i ansiktet. Fru Knudsen rodnade och drog sin hand tillbaka; men hon kunde ju icke bli ledsen på den naiva bondgossen. — Tror ni att han duger till någonting, herr Jessen? — Han måste naturligtvis dresseras. — Han är i alla fall en ärlig ung man, — menade fru Knudsen. — Ja, det är han, — sade herr Jessen småleende. Och så blef Törres till en början antagen såsom dräng i butiken eller sjöboden, beroende på hvar han bäst behöfdes. {{Linje|5em}} <section end=II /> <section begin=III /> <h2 align=center>III.</h2> Gustaf Kröger hade kommit till staden såsom ung kandidat för att bli fullmäktig hos byfogden: men han hade i stället gjort det bästa partiet i hela staden, då han förlofvade och gifte sig med den rike Brandts dotter. Han var en begåfvad och glad ung man, för <section end=III /><noinclude> <references/></noinclude> j4na2dcavdv1282wocmc06u2bb19ytu 104 21344 503756 369664 2022-08-06T06:46:51Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||19}}</noinclude>hvilken det hade gått ganska lätt att förälska sig i den stillsamma småstadsfröken med de myckna penningarna. Och han tvekade icke ett ögonblick att slå alla andra planer ur hågen, då gamle Brandt föreslog honom att inträda i affären. Han fäste sig icke häller vid sina vänners spådomar att han icke skulle hålla ut i den lilla staden. Gustaf Kröger menade tvärtom att han skulle sätta lif i staden, höja den till friare åsikter och ett friare umgängessätt. För detta hade han kämpat öfver tjugu år från det ena nederlaget till det andra, tils också han var kufvad och hans glada lynne förstördt, och tils hvardagslifvet hade förbittrat hans lif så, att han någorlunda passade i den lilla staden. Ty hans hustru hade varit en genuin småstadsbo; uppvuxen såsom en rik mans dotter och med hvarje fiber fastvuxen i den sura jordmånen, trotsade hon stilla och gudfruktigt alt hos mannen, som hade någon anstrykning af främmande glädje eller främmande kultur. Den stillsamma varelse, med hvilken Gustaf Kröger hade förlofvat sig, hade i själfva värket endast haft en enda svaghetsperiod, den då hon förälskade sig i den vackra, världsligt sinnade fullmäktigen. Men då hon hade fått honom, gjorde hon bot och bättring, och sparade inga ansträngningar för att få honom att följa med. Alt ifrån första stunden kommo de därför icke riktigt öfverens, tils det med åren gick därhän, att herrn gick på klubben och frun satt hemma och skötte om sin själs välfärd. Det hade sålunda i långa tider varit tyst och stilla i de stora rummen i Brandtska huset, och<noinclude> <references/></noinclude> p554mowb7a68cznf8wel0fcf2sjr54s 104 21345 503757 369667 2022-08-06T06:49:11Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|20||}}</noinclude>dammet lade sig öfver ljuskronor och gamla mörka mahognymöbler, tils frun för ett par år sedan dog och blef begrafven under stort deltagande, såsom en ovanligt framstående kvinna i församlingen. Deras enda barn Julie var vid moderns död en fullvuxen flicka, blek och fin med rödaktigt hår. Hon hade alltid känt sig mest dragen till modern, hvars bekymmer och religiösa surmulenhet öfverensstämde med den tråkiga skolan, den unga flickans betrykta sinnesstämning under konfirmationstiden och den fysiska utvecklingens obehag. Men senare såg det ut såsom om faderns natur alt mera hade utvecklats inom henne. Hon kom hem från en pension i utlandet såsom en lefnadsglad och modig ung dam, till stor sorg för hennes mors många väninnor, som alltid hade haft så godt hopp om den tvära lilla Julie, som så tidigt blef allvarlig. Därtill kom att Julie fick en väninna i en ung fru, som hade flyttat till staden, en väninna, som genast skilde Julie från de bekymrade damerna. Fru Steiner hade, då hon var helt ung, gift sig med en grosshandlare i Christiania, men då hon strax kom under fund med att hennes man viste besked om saker, som hon icke hade riktigt reda på, så förstod hon att hon var bedragen och beslöt att uppoffra sig för att hämnas den kränkta kvinligheten, så att åtminstone en man skulle bli straffad för männens osedlighet. Efter ett helt års ifriga ansträngningar dref hon sin man så långt, att hon med lätthet erhöll skilsmässa, och nu lefde hon, med ett rikligt un-<noinclude> <references/></noinclude> 2c9uzev48legd2xyy2alm5yjq63kzuk 104 21346 503761 369670 2022-08-06T10:58:34Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||21}}</noinclude>derstöd för sin konst, — det visade sig nämligen att hon hade goda anlag för målning, — i förväntan på en sedlig man, hälst en konstnär, med hvilken hon kunde gifta sig. Då Julie Kröger kom hem från utlandet, blef hon strax uppmärksam på fru Steiner, det enda fruntimmer i staden, som hade en europeisk snitt, tykte hon. De gjorde hvarandras bekantskap och blefvo snart oskiljaktiga väninnor. Julie gick hos henne och lärde sig måla; hon hade nämligen också anlag, ehuru inte så stora som fru Steiner, och i gengäld öppnades dörrarne till det Krögerska huset för den vackra frun från hufvudstaden, hvilken i småstaden hade väkt allmän förargelse. Hen Gustaf Kröger tog med glädje emot henne nu, då han efter sin hustrus död hade fått fönster och dörrar upp igen. Hon var just en dam efter hans sinne, munter och oförskräkt, en dam, med hvilken man kunde tala om alt möjligt, i hög grad intagande och likväl säker gent emot männen, likasom en som hade pröfvat alt och viste besked. Tant Sofie, Krögers äldre syster, var den enda i huset, som icke kunde fördraga den vackra frånskilda frun. — Det är inte därför att hon är så fri i sitt sätt och talar om alt det oanständigaste som fins, — sade tant Sofie. — Ja, men tycker ni inte stundom att det går för långt? — frågade fru Knudsen och rodnade, såsom hon så lätt brukade göra. — Visst inte, visst inte, — inföll tant Sofie och rätade på sin fylliga figur. — Det är nog<noinclude> <references/></noinclude> rayi1gichaefi66vm22dysh7fy0uct5 104 21347 503762 369673 2022-08-06T11:06:53Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|22||}}</noinclude>bra att det talas om sådana saker, det gör alla godt, inte minst de unga flickorna. — Tror ni värkligen att det gör Julie godt att. . . . ? — I det afseende skadar det inte Julie att umgås med fru Steiner, men det som förargar mig, — sade tant Sofie och böjde sig ner öfver sitt arbete, — det är den tvärsäkra min hon antar, likasom om hon kände alla kärlekens och äktenskapets mysterier. . . . — Ja, men hon har ju varit gift. — Pytt! — Tant Sofie gjorde en hånfull grimas — Det är minsann ingenting att tala om. Hon gift! . . . Nej, men en kvinna, sådan som ni, fastän ju er man var så mycket äldre. . . . Fru Knudsen rodnade åter, men lyckligtvis kom en tjänsteflicka in och bad fröken Sofie komma ut i köket. I solongen voro lampor och ljus tända, likasom om det väntades flere gäster. Fru Knudsen satt lugn och allvarlig vid sitt handarbete; hon var alldeles såsom hemma i det Krögerska huset. Det hade aldrig varit någon konkurrens mellan de båda grannbutikerna, fastän de småningom hade börjat sälja ungefär samma varor. Men Cornelius Knudsen hade börjat sin bana hos gamle Brandten, och med dennes bistånd öppnat en egen affär, då den Brandtska handeln öfvergick till modevaror och lyxartiklar. Och efter många års arbete hade hvardera butiken sina särskilda kunder, Brandts var den gamla, fina affären, och Cornelius Knudsen hade alt möjligt att sälja åt smått folk. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f9uni801u1s4sbzxoox2i033plrqcln 104 21348 503763 369676 2022-08-06T11:11:51Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||23}}</noinclude>Därför hade det varit Gustaf Kröger, som hade ordnat den unga enkans affärer, då Knudsen dog. Han fortfor att skrifva på hennes växlar och hjälpte henne hvarje år med räkenskaperna. De personer, som trodde att fru Knudsen icke ville ha den lille Jessen, voro öfvertygade om att hon skulle sluta såsom fru Kröger, ty alla voro ense om att en så vacker och välbärgad enka skulle gifta om sig. Och då Gustaf Kröger trädde in i sin salong och såg henne sitta så hemmastadd vid hans bord, sade han utan att betänka sig, såsom han brukade: — Det kommer nog att sluta med att det där blir er plats för lifvet. . . . Ni kan inte tänka er huru bra ni tar er ut. Hon viste icke hvart hon skulle se, medan hon förklarade att tant Sofie just hade gått ut; och han å sin sida blef också het om öronen, men han slog bort altsammans med skämt, såsom han brukade, då han sällskapade med den unga enkan. Och de satte sig att språka helt otvunget, tils Julie kom hem med sin väninna, fru Steiner och Jolla Blom, som de olyckligtvis hade mött just utanför huset. Kort därpå infann sig också öfverläraren Hamre för att spela schak med Kröger, men det blef icke af, ty i nästa ögonblick var hela sällskapet inbegripet i ett ifrigt samtal om dagens stora händelse. — Det har blifvit bevisadt att männens otrohet är värst för dem själfva, — sade fru Steiner och lutade sin smärta gestalt med det tätt åtsittande jerseylifvet tillbaka i länstolen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ixjqbmnnk1m1sornn8y55pyt8723nrs 104 21349 503765 369679 2022-08-06T11:15:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||24}}</noinclude>— Såå? — svarade öfverläraren med en ytterst betänksam min. Han var en liten besynnerlig herre med ett par stora ögon, som ingen kunde bli klok på. — Det är alldeles säkert att männens omåttlighet kommer att förstöra dem innan kort, — totalt! Hon talade i den tvärsäkra Christianiatonen, som icke tålte några invändningar. — Hvem har bevisat det, fru Steiner? — Statistiken. — Åh! — sade öfverläraren och strök sig öfver håret. — Det var en svår auktoritet. — Men det fins också bra människor på andra sidan, — menade Gustaf Kröger. — Då hustrun sätter sig på tvären, kommer turen till tjänstekvinnan, säger Luther. De andra skrattade, men Jolla Blom, som lyssnade uppmärksamt för att icke gå miste om ett enda ord, knykte Julie i sidan och sade halfhögt: — Inte den riktiga; det är inte den riktiga. — Jo, fröken! Mårten själf, som hvilar i Sachsens jord. — Luther! — sade öfverläraren belåten och gnuggade sina händer. — Det är också en god auktoritet. Fru Knudsen såg ner på sitt arbete, men tant Sofie, som hade kommit in igen, sade: — Ja, det fins nog hustrur, som inte äro bättre värda. — Nej se det kan ingen påstå, som känner<noinclude> <references/></noinclude> 8bheqnzvpbl286s2hdvlz075asbe0bj 104 21350 503766 311778 2022-08-06T11:18:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|||25}}</noinclude>männen, — inföll fru Steiner och blef strax allvarlig. — Känner männen . . . hvasa? . . . känner männen! — sade tant Sofie spetsigt, men hon hittade icke på någonting riktigt skarpt till fortsättning. — Kärleken bör inte förnedras, — sade Julie med tonvikt, men blef i detsamma eldröd i ansiktet. — Kärleken! — svarade hennes far. — Du menar äktenskapet, barn. — Ja, det är väl. . . . — Hon ville säga att det var detsamma, men häjdade sig och blef ännu mera förvirrad. Men fru Steiner kom henne strax till hjälp. — Hvem förnedrar väl kärleken mera än männen? — sade hon. — Kvinnorna, — svarade Gustaf Kröger, och alla de andra skrattade, fastän han förklarade att det var allvar. Man satte sig emellertid till bords, och samtalet blef afbrutet. Hvar och en språkade med sin granne, medan man åt. — Jaså, det är kvinnorna? — utropade fru Steiner plötsligt och började åter skratta. — Om ni ändå en gång ville tala allvarsamt, herr Kröger! — Det är mitt allvar! — Men ni vill väl inte påstå att hustrurnas otrohet . . . — Vi talade om att förnedra kärleken, och det göra många hustrur, som icke bry sig om att vara otrogna. — Så-å? — inföll öfverläraren. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''||4}}</noinclude> 2gfdd7vg996jvsnqi1p080ppijdjx0z 104 21351 503767 369684 2022-08-06T11:27:17Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|26}}</noinclude>— Tro du mig, — svarade Kröger — om hustrurna bättre hölle kärleken i hälgd, om de aktade sig för att låta hvardaglighet och vana vinna insteg i äktenskapet, så . . . — Det där känner jag igen, — inföll fru Steiner åter stridsfärdig. — Hustrun får aldrig tröttna att smycka sig för att ständigt fängsla sin pascha medels nya koketta påfund. Det fordrar man af en utsliten mor, som kanske inte ens har råd därtill. . . . — Erfarenheten motsäger er, fru Steiner! De tvära, motsträfviga hustrurna finnas vanligen i de högre samhällslagren, medan arbetarenes och fattigt folks hustrur på ett helt annat sätt hålla den kärlek i hälgd, som utgör det enda, hvarmed de kunna belöna sina män, hvilka arbeta för familjen. Fru Steiner tykte icke om den vändning samtalet tagit, isynnerhet då hon kände tant Sofies blick riktad på sig. Hon vände sig hastigt till öfverläraren. — Tar ni också parti emot de arma, bedragna hustrurna? — frågade hon. — Gud bevare mig för att ta parti för någon, svarade öfverläraren; jag vet ju hvarken ut eller in på mig. Men hvad säger tant Sofie om bedragna? — Fru Steiner hviskade halfhögt åt tant Sofie: — Skola vi nu få besked af gamla jungfrur? Tant Sofie uppfattade det mycket väl och började, därför, skakande på hufvudet till tecken på att hon drog ut i strid: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ev1357jv6wq2thh1x9h8iut6dw5dunh 104 21352 503768 369687 2022-08-06T11:29:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||27}}</noinclude><section begin=III />— Jag skulle vilja säga åt många hustrur, som beklaga sig öfver männens otrohet, detsamma som Salomo sade åt mannen, som frågade hvad han skulle göra för att bli älskad. Salomo svarade bara ett enda ord, och det var: älska! — Ja, kanske vi nu ha fått nog af både mat och visdom, — sade värden och reste sig från bordet. — Mat ha vi väl fått tillräckligt, men Gud hjälpe oss med visdomen! — svarade öfverläraren och såg från den ena till den andra. Det var hans svaga sida att hålla sådana samtal i gång. — Månne den där historien om Salomo är faktisk? Men tant Sofie hade redan gått ut i köket, mycket nöjd med sig själf; och de unga damerna slogo sina kloka hufvuden ihop. Fru Steiner och Julie skrattade åt Jolla Blom, som ville veta besked och ha förklaring öfver alt, för att icke gå miste om någonting af det obehagliga samtalet. Fru Knudsen satte sig igen vid sitt arbete, medan herrarne började spela schack nere vid kakelugnen. {{linje|5em}} <section end=III /><section begin=IV /> <h2 align=center>IV.</h2> Alt sedan den första dag Törres var hos Cornelius Knudsen tog han ur penningelådan. Det var icke mera än tio öre, som han stack i fickan på eftermiddagen, medan herr Jessen tände gasen. Dagen hade förflutit under arbete och under-<section end=IV /><noinclude> <references/></noinclude> htnor8bnvngtaawqcewm0ifyt4qbpzv 104 21353 503769 369690 2022-08-06T11:31:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|28||}}</noinclude>visning, och flere gånger hade han blifvit skickad till penningelådan för att växla en sedel. Och där hade han sett silfvermynten ökas i skålen och alt flere sedlar hamna i det fyrkantiga facket bredvid den. Hvarje gång han såg denna rikedom, erfor han en känsla af smärta. Och då den unga, fröken eller herr Jessen själfva rumsterade i kassan, strödde de växlade penningarne öfver disken och kastade de dyrbara sedlarne vårdslöst ner i lådan, medan de språkade med kunderna, då stod Törres likasom på glödande kol. Huru lätt kunde det icke hända att de gåfvo för mycket tillbaka, då de stodo så där tanklösa, eller förlorade af penningarne, eller . . . — och det föreföll honom värre än alt annat — tänk om herr Jessen eller fröken Thorsen möjligen kuppade litet för egen räkning? Herr Jessen var hela förmiddagen ofantligt kvick på den nya bondgossens bekostnad till stor förnöjelse för fröken Thorsen och springpojken Reinert. Men det bet inte på Törres. Hans vetgirighet och den snabbhet, hvarmed han uppfattade alt hvad man lärde honom, gaf icke någon synnerlig anledning till hån, och det var dessutom skyndsamt i butiken. Då det var mycket folk, drog herr Jessen i en liten klocksträng, och fru Knudsen kom ner från kontoret och hjälpte till. Törres höll sig strax i hennes närhet med en klumpig ödmjukhet, som hon i alla fall satte värde på. Herr Jessen tykte sig nämligen bäst befrämja sina intressen genom att gifva stadsboerne den föreställningen<noinclude> <references/></noinclude> kn2gx00h116xwmx3icn3gwk90uo73p7 104 21354 503770 369693 2022-08-06T11:34:36Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||29}}</noinclude>att han och fru Knudsen redan stodo på en sådan fot med hvarandra, att han inte behöfde genera sig. Hela dagen gick Törres frun till hända och gjorde sig så nyttig som möjligt genom att taga ner ifrån hyllorna och lägga ihop, och hon lärde honom att handtera packerna och lägga dem tillbaka, på tvären och med ändan utåt. Det var sed i huset att herr Jessen åt hemma hos sin mor; då han kom tillbaka, åt fröken Thorsen med frun, och till sist skulle Törres få sin mat ute i köket. Törres, som använde hvarje stund till att lära, utfrågade fröken Thorsen om en hel hop saker, medan herr Jessen var borta, och hon antog sig honom vänligt. De hade nämligen strax, både hon och herr Jessen, kommit öfverens om att den nya bodgossen icke passade vid det öfversta fönstret bland spetsar och fina fruntimmersartiklar. Han lämpade sig i stället förträffligt att väga kaffe och socker i nedre ändan af butiken, där det var enkelt och halfmörkt. Därför var det mest där nere hon gaf honom anvisningar. Törres gjorde inga invändningar. Han var altför upptagen och altför glad. Och om hans sätt att visa sig älskvärd var altför plumpt för den fina stadsfröken, så hade han dock redan i sin hemtrakt förvärfvat ett så godt handalag med flickorna, att fröken Thorsen fann honom helt pikant, medan hon visade för honom hyllor och lådor, förklarade priserna för honom samt lärde honom att mäta och väga. Fröken Thorsen tillbad i tysthet herr Jessen, som å sin sida behandlade henne med den största<noinclude> <references/></noinclude> ldnmtg63cet8lra8ncxho19ii6yrbc3 104 21355 503771 369696 2022-08-06T11:36:31Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|30||}}</noinclude>öfverlägsenhet. Hon såg ju mycket väl det som hela staden talade om, nämligen huru lätt det kunde gå därhän att unge Jessen såsom förste bokhållare gifte sig med enkan, och hon led i tysthet, men förlorade dock icke hoppet. Ett leende, en liten smekning i förbigående eller blott en blick gåfvo hennes förhoppningar ny näring för lång tid. Och hon snörde sig och prydde sin lilla nätta person så mycket som möjligt i enlighet med hans smak. Intet enda fruntimmer i hela staden hade en sådan figur som hon; det voro alla hennes väninnor ense om. Fastän hon var liten och fint bygd, var hon dock fyllig och hade därtill en så ungdomlig, graciös hållning, att Törres strax trodde att det måste ha varit henne han träffade vid järnvägen. Fröken Thorsens ansikte var butikblekt, men vackert och regelbundet med ljust, krusigt pannhår, och blida ömma ögon såsom på en glansbild. Törres hade icke varit många timmar tillsammans med henne, förrän han kände stor lust att komma i besittning af denna fina, bräckliga leksak. Men då han i sin tur skulle äta middag och kom ut i köket, råkade han en flicka af helt annat slag. Den stora, släthåriga köks-Berta var en varelse, som han bättre förstod sig på; och så snart de hade sagt goddag åt hvarandra, viste de båda två att de hörde tillsammans här i den främmande staden. Båda hade de kommit från landet i samma ärende i pengar! Hennes hem låg litet längre söder ut än hans,<noinclude> <references/></noinclude> qvtdl8zilf5fho6ca3utekwr15jhw6w 104 21356 503772 369699 2022-08-06T11:51:15Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||31}}</noinclude>men dock så nära, att de kände till hvarandras hemsocknar, och medan Törres åt, kommo de under fund med att de hade flere gemensamma bekanta. Berta var strålande glad, ty hon längtade ut från detta kök, som vette åt en bakgård och en magasinsvägg. Hennes känsliga hjärta, som hade klappat oförstådt här inne i den kalla staden, öppnades på vid gafvel för den vackra stora gossen, som ännu förde en doft af landet med sig. Och förrän han hade hunnit till slutet med maten, som han fann ypperlig, viste Törres att han här hade en varm och säker plats så snart han ville intaga den. Sålunda hade den första dagen förflutit för honom under arbete och lycka. Det enda, som plågade honom var penningelådan. Han var rädd för att alt icke skulle komma till fru Knudsen, utan att någonting skulle försvinna under vägen. Ty om någonting skulle försvinna, så skulle det i alla fall hamna hos honom. I skymningen kom det slutligen en liten flicka, som skulle ha ett halft skålpund kaffe. Törres vägde strax af det. Fröken Thorsen var upptagen af några damer, som just kommo in, och den artige herr Jessen skyndade fram för att tända gasen. Då var det som Törres tog de första tio örena af de små penningar, som flickan hade med sig, och kastade resten ner i skålen, såsom herr Jessen brukade göra. Sedan skjöt han hårdt igen lådan och vände sig ifrån den. Men i detsamma greps han af fasa. Han<noinclude> <references/></noinclude> ju1gcg9gzo7r7kng6yh60f4j2r1kica 104 21357 503773 369702 2022-08-06T11:53:28Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|32||}}</noinclude>stod med slanten klämd mellan fingrarne, och då det plötsligen hade blifvit alldeles tyst, vågade han för ingen del sticka den i fickan. Han vågade icke häller gå ner i den mörka delen af butiken; han trodde att det kunde se misstänkligt ut; därför gick han nästan mot sin vilja några steg närmare, darrande och röd i ansiktet. Om någon i detta ögonblick skulle ha sagt ett ord åt honom, så skulle han ha släpt slanten och bekänt. Ett par sekunder var han nästan från vettet af skrämsel; men ingen gaf akt på honom, och långsamt återvände besinningen likasom om en svalkanden ström hade dragit öfver hans kropp, och med en känsla af lättnad stack han båda händerna i byxfickorna, såsom han brukade. Damerna blefvo emellertid färdiga med sina uppköp, och då det under ett ögonblick fans ingen kund i butiken, ropade herr Jessen strängt: — Stå inte med händerna i fickorna! Törres släpte slanten ner i sin djupa, säkra byxficka, men han blef åter så uppskrämd, att han darrade och icke viste hvart han skulle vända sig. De båda andra skrattade, och då fru Knudsen i detsamma kom ner från kontoret, sade herr Jessen familjert: — Inte sant, fru Knudsen, gossen från landet måste ju lägga af ovanan att stå med händerna i fickorna? — Det kommer säkert herr Wold själf snart att inse, — svarade fru Knudsen utan att se på någon af dem. Törres glömde i ett nu de usla tio örena. Frun hade helt enkelt tagit honom i försvar och<noinclude> <references/></noinclude> 5926azdh3iisa75tzoi05yhnvf3hz31 104 21358 503774 311772 2022-08-06T11:56:30Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|||33}}</noinclude>förändrat hans namn, hvilket aldrig hade fallit honom själf in. Men han insåg tydligt att det lät mycket finare att heta herr Wold än Snörtevold, som han hade uppgifvit efter sitt hem. Hvad han var henne tacksam! Han skulle nog sköta om penninglådan för henne. Men herr Jessen spärrade upp ögonen och nedlät sig att göra miner åt fröken Thorsen. Ännu ett ögonblick af häftig sinnesrörelse fick Törres utstå på denna långa, ansträngande dag. Och det var då fru Knudsen med det lilla penningskrinet i handen kom ner från kontoret, för att hämta dagens kassabehållning. Men sedan han hade sett huru detta gick till, kände han icke längre någon oro för sina tio öre. Penningarne räknades icke, och det gjordes icke häller några frågor. Hvartill skulle det också ha tjänat? — tänkte han. — Redan efter den första dagen hade Törres klart för sig att man mycket väl kunde kuppa litet ur penninglådan hvarje dag, men med måtta och — framför alt han ensam. Och åter betraktade han med misstro den fine herr Jessen, som tog på sig sin lavendelblå vårpaletå och tände en cigarr, på han lämnade butiken. Handskar hade han också; de kostade öfver två kronor; det viste Törres redan. Det kunde aldrig hänga rätt ihop. Då alt var färdigt i butiken, drack fröken Thorsen i hast sitt te inne hos fru Knudsen och gick sedan ut för att träffa sina väninnor. Törres däremot åt med väldig aptit de goda smörgåsar, som Berta hade bredt åt honom, och<noinclude> <references/> {{Huvud|''Jakob, af Alexander L Kielland.''||5}}</noinclude> e4m9bdd4uvaa97dheaayn6jvd040rf3 104 21359 503775 369707 2022-08-06T11:58:45Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|34}}</noinclude>medan han åt, satt hon bredvid honom på köksbänken och gladde sig. Frun hade varit så villrådig i fråga om Törres’ bostad, — berättade Berta. Först hade hon tänkt låta honom bo i den lilla kammaren nere invid sjöboden, där han hade legat den första natten, men Berta hade utvärkat att en säng lyftades in i ett litet vindsrum, där aflidne Knudsen, som under fristunderna brukade roa sig med att snickra, hade haft ett slags värkstad. Törres var dödstrött, och ville därför gärna gå och lägga sig, så snart han var mätt, och Berta följde honom med ett ljus i handen för att visa honom vägen. Trappan ledde upp till vinden, ungefär midt i huset och därifrån gick en korridor till hvardera ändan. Under det gammalmodiga taket lågo skrubber och små rum med sluttande tak på hvardera sidan om gången, och ett sådant var det som Törres skulle få. Berta lyste och visade det för honom, samt lofvade flytta ut både hyfvelbänken och alt det skräp, som fans i knutarna. Törres var mer än belåten; hvit säng, stol, bord och tvättställning, det var annat än hemma på vinden i en mörk skrubb med de andra gossarne. Sedan hon hade tändt ett ljus åt honom, tog hon sitt och gick ner. — Där borta ser du min kammare, — sade hon och pekade framåt i gången, där de vid ljusets sken kunde urskilja en liten trappa, som ledde ner till fru Knudsens rum, och bredvid den var dörren till Bertas kammare. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mfyhn1axz8v6kmn7qacd3ri62yibgbb 0 83356 503701 415098 2022-08-05T13:20:21Z Flygandetunnan 13961 Korrigerade texten enligt Sång- och Visbok, N. Svanfeldt sid. 4. (ISBN 978-91-85374-40-3) Boken hämtar i sin tur texten från skillingtrycket som finns i Zetterströmska samlingen, Uppsala Universitetsbibliotek. wikitext text/x-wiki {{Titel|Ack, Göta konungarike|okänd författare|kommentar=Utkom 1626, och var en hyllning till Gustav Vasa.}} <poem> Ack Göta konungarike kan du betänka rätt, Huru Gud av Himmelrike där du var förgäten slätt, Utvalde och utkorade en hjälte stark och båld. Eljest hade du varit förlorad uti tyranners våld. Gustav den konung mäktig var den monarkens namn. Beskärd av Gud allsmäktig regerade Sveriges land. Hans heliga ord till ära som lyser och skiner klar, att alla svenskar lära prisa Gud uppenbar. Fröjden Er alla svenske, fröjdens i denna dag. Fria äro vi de utländske och så de papisters lag. Vi böra ingen annan åkalla än den heliga Trefaldighet. Vår överhet aldrig undfalla med all förmögenhet. </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Skillingtryck]] [[Kategori:1600-talets verk]] [[Kategori:Okänd författare]] ner8pybutcb5o6jn7fgbstlgsf6uz5c 503702 503701 2022-08-05T13:24:39Z Flygandetunnan 13961 "Huru" och "Utvalde" skall vara skrivet i gemener. wikitext text/x-wiki {{Titel|Ack, Göta konungarike|okänd författare|kommentar=Utkom 1626, och var en hyllning till Gustav Vasa.}} <poem> Ack Göta konungarike kan du betänka rätt, huru Gud av Himmelrike där du var förgäten slätt, utvalde och utkorade en hjälte stark och båld. Eljest hade du varit förlorad uti tyranners våld. Gustav den konung mäktig var den monarkens namn. Beskärd av Gud allsmäktig regerade Sveriges land. Hans heliga ord till ära som lyser och skiner klar, att alla svenskar lära prisa Gud uppenbar. Fröjden Er alla svenske, fröjdens i denna dag. Fria äro vi de utländske och så de papisters lag. Vi böra ingen annan åkalla än den heliga Trefaldighet. Vår överhet aldrig undfalla med all förmögenhet. </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Skillingtryck]] [[Kategori:1600-talets verk]] [[Kategori:Okänd författare]] sdho94tqnfytqp9qni0ir9x9y50a77c 104 124464 503748 432969 2022-08-05T21:56:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>{{innehåll börjar}} {| align="center" |- |align="center" valign="top" colspan="2"|{{större|{{sp|INNEHÅLL}}.|120}} |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 01|Prästen]] |align="right" valign="top"|1 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 02|Tiggaren]] |align="right" valign="top"|13 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 03|Landskapet]] |align="right" valign="top"|31 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 04|Julnatten]] |align="right" valign="top"|36 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 05|Julmiddagen]] |align="right" valign="top"|53 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 06|Gösta Berling, poeten]] |align="right" valign="top"|68 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 07|La cachuca]] |align="right" valign="top"|86 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 08|Balen på Ekeby]] |align="right" valign="top"|91 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 09|De gamla åkdonen]] |align="right" valign="top"|116 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 10|Den stora björnen i Gurlita klätt]] |align="right" valign="top"|136 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 11|Auktionen på Björne]] |align="right" valign="top"|155 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 12|Unga grevinnan]] |align="right" valign="top"|193 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 13|Spökhistorier]] |align="right" valign="top"|227 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 14|Ebba Dohnas historier]] |align="right" valign="top"|244 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 15|Mamsell Marie]] |align="right" valign="top"|270 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 16|Kusin Kristoffer]] |align="right" valign="top"|285 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 17|Livets stigar]] |align="right" valign="top"|293 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 18|Botgöring]] |align="right" valign="top"|312 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 19|Järnet från Ekeby]] |align="right" valign="top"|326 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 20|Lilliecronas hem]] |align="right" valign="top"|342 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 21|Dovres häxa]] |align="right" valign="top"|350<noinclude> |- |} <references/></noinclude> pw059nrawelysvsndyz8on0h2s0pot4 104 124465 503749 432968 2022-08-05T21:57:46Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{| align="center" |-</noinclude>{{tomrad}} |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 22|Midsommar]] |align="right" valign="top"|357 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 23|Fru Musica]] |align="right" valign="top"|363 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 24|Brobyprästen]] |align="right" valign="top"|372 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 25|Patron Julius]] |align="right" valign="top"|380 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 26|Lerhelgonen]] |align="right" valign="top"|390 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 27|Guds vandringsman]] |align="right" valign="top"|400 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 28|Kyrkogården]] |align="right" valign="top"|417 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 29|Gamla visor]] |align="right" valign="top"|422 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 30|Döden befriaren]] |align="right" valign="top"|437 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 31|Torkan]] |align="right" valign="top"|449 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 32|Barnets mor]] |align="right" valign="top"|466 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 33|Amor vincit omnia]] |align="right" valign="top"|478 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 34|Nygårdsflickan]] |align="right" valign="top"|486 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 35|Kevenhüller]] |align="right" valign="top"|505 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 36|Broby marknad]] |align="right" valign="top"|521 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 37|Skogstorpet]] |align="right" valign="top"|532 |- |align="left" valign="top"|[[Gösta Berlings saga/Kapitel 38|Margareta Celsing]] |align="right" valign="top"|553 |- |} {{innehåll slutar}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bv8gn11z6wj9aeogduiz0kp64ia518y 108 124466 503751 435453 2022-08-05T22:01:09Z PWidergren 11678 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Selma Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] |Titel=[[Gösta Berlings saga]] |År=1919 |Oversattare= |Utgivare=Albert Bonniers förlag |Källa=[[:Fil:Gösta Berlings saga 1919.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Gösta Berlings saga book cover 1919.jpg|350px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="titel" 8="tryck" 9=1 17="bild" 18="tom" 19=9 27="bild" 28="tom" 29=17 45="bild" 46="tom" 47=33 55="bild" 56="tom" 57=41 73="bild" 74="tom" 75=57 91="bild" 92="tom" 93=73 109="bild" 110="tom" 111=89 119="bild" 120="tom" 121=97 145="bild" 146="tom" 147=121 163="bild" 164="tom" 165=137 189="bild" 190="tom" 191=161 223="bild" 224="tom" 225=193 265="bild" 266="tom" 267=233 283="bild" 284="tom" 285=249 309="bild" 310="tom" 311=273 327="bild" 328="tom" 329=289 337="bild" 338="tom" 339=297 355="bild" 356="tom" 357=313 373="bild" 374="tom" 375=329 391="bild" 392="tom" 393=345 401="bild" 402="tom" 403=353 411="bild" 412="tom" 413=361 421="bild" 422="tom" 423=369 431="bild" 432="tom" 433=377 441="bild" 442="tom" 443=385 451="bild" 452="tom" 453=393 461="bild" 462="tom" 463=401 479="bild" 480="tom" 481=417 489="bild" 490="tom" 491=425 507="bild" 508="tom" 509=441 517="bild" 518="tom" 519=449 543="bild" 544="tom" 545=473 553="bild" 554="tom" 555=481 563="bild" 564="tom" 565=489 581="bild" 582="tom" 583=505 599="bild" 600="tom" 601=521 617="bild" 618="tom" 619=537 635="bild" 636="tom" 637=553 659to660="innehåll" 661to663="tom" 664="baksida" /> |Anmärkningar={{Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/659}} {{Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/660}} |Width= |Css= |Kommentar=Illustrationer finns på [[:commons:Category:Illustrations from 'Gösta Berling's Saga' by Georg Pauli|Category:Illustrations from 'Gösta Berling's Saga' by Georg Pauli]] }} [[Kategori:Validerade index]] 52ap17mlz97fb4nbban09ko3ufrfx9z 104 124520 503750 479475 2022-08-05T21:58:51Z PWidergren 11678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>fingret och klöste honom i ansiktet, och på samma gång skrek hon som en förtvivlad. Då kom någon åkande på landsvägen. »Vem tusan är det, som skriker?» frågade en barsk röst. »Jag vill veta var den här karlen har gjort av min mjölpåse och min kälke,» snyftade barnet och dunkade med knutna nävar mot tiggarens bröst. »Är det en förfrusen, som du klöser på det viset? Upp med dig, vildkatt!» Den åkande var en stor, grov kvinna. Hon steg ur släden och kom bort till drivan. Barnet tog hon i nacken och slängde det upp på vägen. Därpå böjde hon sig ned, sköt armarna under tiggarens kropp och lyfte upp honom. Sedan bar hon honom till släden och lade ned honom i den. »Kom med in på gästgivargården, vildkatt,» ropade hon åt prästdottern, »så få vi höra vad du vet om den här saken!» [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] En timme senare satt tiggaren på en stol nere vid dörren i gästgivargårdens bästa rum, och framför honom stod den myndiga frun, som hade räddat honom ur drivan. Sådan, som Gösta Berling nu såg henne, stadd på hemfärd från kolkörning i skogarna, med sotiga händer och kritpipa i munnen, klädd i en kort, ofodrad fårskinnspäls och randig, hemvävd yllekjol, med becksömsskor på fötterna och knivslidan i<noinclude> <references/> {{ph|19}}</noinclude> mvfilucde2s90napv00gloqtmg4muuo 104 125145 503743 433900 2022-08-05T21:47:37Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>packa är jag, till ont skall jag hetsa er. Sådan, som mitt rykte är, skall jag själv vara.» Hon grep brevet och slängde det i Göstas ansikte. Det svarta papperet fladdrade ut och sjönk till golvet. Gösta kände det nog. »Du har synd mot mig, Gösta. Du har misskänt den, som har varit en andra mor för dig. Vågar du neka att ta ditt straff av mig? Du skall ta emot Ekeby, och detta skall fördärva dig, ty du är svag. Du skall sända hem din hustru, så att ingen skall kunna rädda dig. Du skall dö med ett namn lika förhatat som mitt. Margareta Celsings eftermäle är en häxas. Ditt skall varda en slösares och bondeplågares.» Hon sjönk åter ned på kuddarna, och allt vart tyst. Genom denna tystnad ljöd då ett dovt slag, så ett och ännu ett. Stångjärnshammaren hade börjat sin vitt dånande gång. »Hör!» sade då Gösta Berling. »Så ljuder Margareta Celsings eftermäle! Detta är inte druckna kavaljerers galna upptåg. Detta är arbetets segerhymn, uppstämd till ära för en god gammal arbeterska. Hör majorskan vad hammaren talar? ’Tack,’ säger den, ’tack för gott arbete, tack för brödet, som du har gett de fattiga, tack för väg, som du har röjt, för bygd, som du har brutit! Tack för glädjen, som du har låtit råda i dina salar!’ — ’Tack,’ säger den, ’och sov i ro! Ditt verk skall leva och bestå. Din gård skall alltid vara en fristad för det lyckobringande arbetet.’ — ’Tack,’ säger den, ’och döm inte oss, som ha farit vill! Du, som nu an-<noinclude> <references/> 570</noinclude> 7af1jhonluj44oc4ykdb8ep7k9u1laq 104 125807 503733 435439 2022-08-05T21:25:31Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>»Det är jag, sjukare än någonsin förr.» Det blev åter tyst, men så talade majorskan med hård, sträv röst: »Det är underligt att tänka, att även ni, grevinna, ni, som alla älska, skall vara en äktenskapsbryterska.» Den unga kvinnan ryckte till. »Ja, om inte i handling, så dock i tankar och begär, och det gör ingen skillnad. Jag, som ligger här, känner, att det inte gör någon skillnad.» »Det vet jag, majorska.» »Och dock är grevinnan nu lycklig. Grevinnan får äga den älskade utan synd. Det svarta spöket skall inte stå mellan er, då ni möts. Ni får tillhöra varandra inför världen, älska varandra på ljusan dag, gå sida vid sida genom livet.» »Å, majorska, majorska!» »Hur kan grevinnan våga stanna hos honom?» utropade den gamla med stigande häftighet. »Gör bot, gör bot i tid! Res hem till er far och mor, innan de komma och förbanna er! Vågar ni räkna Gösta Berling för er make? Res ifrån honom! Jag skall ge honom Ekeby. Jag skall ge honom makt och härlighet. Vågar ni dela detta med honom? Vågar ni ta emot lyckan och äran? Jag vågade det. Minns ni hur det gick mig? Minns ni julmiddagen på Ekeby? Minns ni häktet i länsmansgården?» »Å, majorska, vi skuldbelastade gå här sida vid sida utan lycka. Jag går här för att vaka däröver, att ingen glädje skall bosätta sig vid vår<noinclude> <references/> 562</noinclude> 5qec05apbl4leb4xz049anyk5g1tphx 104 125808 503735 435440 2022-08-05T21:27:34Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>härd. Tror ni inte jag längtar hem, majorska? Å, bittert längtar jag efter hemmets skydd och stöd, men jag skall aldrig mer njuta det. Här skall jag bo i fruktan och bävan, vetande, att allt, vad jag gör, leder till synd och sorg, vetande, att om jag hjälper en, stjälper jag en annan. För svag och dåraktig för livet här och ändå tvungen att leva det, bunden av en evig botgöring.» »Med sådana tankar dåra vi vårt hjärta!» utbrast majorskan. »Men detta är svaghet. Ni vill inte bort från honom, detta är enda orsaken.» Innan grevinnan hann svara, kom Gösta Berling in i rummet. »Kom hit, Gösta!» sade majorskan genast, och hennes röst blev än skarpare och hårdare. »Kom hit, du, som alla i Lövsjö prisa! Kom, du, som skall få ditt eftermäle som folkets räddare! Du skall nu höra hur det har gått din gamla majorska, som du lät föraktad och övergiven gå kring landet. Jag vill först säga dig hur det gick i våras, då jag kom hem till min mor, ty du bör känna slutet av den historien. I mars månad kom jag vandrande upp till bruket i Älvdalsskogarna, Gösta. Föga bättre än en tiggarkäring såg jag då ut. Man sade mig, då jag var framme, att min mor var i mjölkkammaren. Dit gick jag då in och stod länge tyst nere vid dörren. Runtom rummet gingo långa hyllor, och på dem stodo blanka kopparbunkar, fyllda med mjölk. Och min mor, som var över nittio år, tog ner bunke efter bunke och skummade av<noinclude> <references/> {{ph|563}}</noinclude> jg3rb1sjm8cxfb00akwgx9ewon639lg 104 125809 503736 435441 2022-08-05T21:29:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>grädden. Hon var rask nog, den gamla, men väl märkte jag hur det kostade på henne att räta upp ryggen för att nå bunkarna. Jag visste inte om hon hade sett mig, men om en stund talade hon till mig med besynnerlig, gäll röst. ’Så har det gått dig, som jag har velat det!’ sade hon. Jag ville tala och bedja henne förlåta mig, men det lönade inte mödan. Hon hörde inte ett ord av det: hon var stendöv. Men om en stund talade hon igen: ’Du kan komma och hjälpa mig,’ sade hon. Då gick jag fram och skummade mjölken. Jag tog ner bunkarna i rätt ordning och satte allt på sin plats och tog lagom djupt med skumsleven, och hon vart nöjd. Till ingen tjänare hade hon kunnat anförtro att skumma mjölken, men jag visste ju av gammalt hur hon ville ha det. ’Nu kan du åta dig det här arbetet’, sade hon. Och därmed visste jag, att hon hade förlåtit mig. Och sedan var det med ens så, som om hon inte hade mäktat arbeta mer. Hon satt stilla i sin länstol och sov mest hela dagarna. Så dog hon ett par veckor före jul. Jag skulle gärna ha velat komma förr, Gösta, men jag kunde inte fara ifrån den gamla.» Majorskan höll inne. Hon började åter få svårt att andas, men hon bemannade sig och talade vidare: »Det är sant, Gösta, att jag gärna hade dig här hos mig på Ekeby. Det är så med dig, att<noinclude> <references/> 564</noinclude> rogp843ico2x5n6xgugejfkte39d691 104 125810 503737 435442 2022-08-05T21:31:54Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>alla glädjas åt att vara i ditt sällskap. Om du hade velat bli en stadgad man, skulle jag ha givit dig mycken makt. Mitt hopp var alltid, att du skulle finna en god hustru. Först trodde jag, att det skulle bli Marianne Sinclaire, för jag såg, att hon älskade dig, redan då du levde som vedhuggare i skogen. Sedan trodde jag, att det skulle bli Ebba Dohna, och jag for en dag över till Borg och sade henne, att om hon toge dig till man, skulle jag låta dig ärva Ekeby. Om jag handlade illa i detta, må du förlåta mig det.» Gösta låg på knä vid sängen med pannan mot sängkanten. Han uppgav ett tungt stönande. »Säg mig nu, Gösta, hur du ämnar leva! Hur skall du försörja din hustru? Säg mig det! Du vet ju, att jag alltid har velat ditt bästa.» Och Gösta svarade henne leende, medan hans hjärta ville brista av sorg: »I forna dagar, då jag försökte bli arbetare här på Ekeby, gav mig majorskan ett eget torp att bo på, och det är ännu mitt. I höst har jag gjort allt i ordning där. Lövenborg har hjälpt mig, och vi ha kritstrukit taken och klätt väggarna med papper och målat dem. Det inre, lilla rummet kallar Lövenborg för grevinnans kabinett, och han har sökt i alla bondgårdarna häromkring efter möbler, som ha kommit dit från herrgårdsauktionerna. Dem har han köpt, så att därinne nu finnas högkarmade länstolar och dragkistor med glänsande beslag. Men i det yttre, stora rummet stå unga fruns vävstol och min svarvstol. Hus-<noinclude> <references/> {{ph|565}}</noinclude> 1dd9hzw3jgby5xnfpun76cb8o3pqred 104 125811 503739 435443 2022-08-05T21:34:02Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>geråd och allehanda saker finnas där, och där ha Lövenborg och jag redan suttit många kvällar och talat om hur unga grevinnan och jag skola ha det i torpstugan. Men min hustru får först nu veta detta, majorska. Vi ville säga henne det, när vi fingo lämna Ekeby.» »Fortsätt, Gösta!» »Lövenborg talade alltid om hur väl det kunde behövas en piga i huset. ’Om sommaren är det välsignat vackert här på björknäset,’ brukade han säga, ’men på vintern blir här för ensamt för unga frun. Du får lov att ha en piga, Gösta.’ Och jag höll nog med honom, men inte visste jag hur jag skulle få råd att hålla en sådan. Då kom han en dag och bar ner sina noter och sitt bord med de målade tangenterna och ställde det i stugan. ’Det är nog du, Lövenborg, som skall bli piga,’ sade jag då till honom. Han svarade, att han nog skulle komma att behövas. Menade jag, att unga grevinnan skulle laga mat och bära ved och vatten? Nej, jag hade inte menat, att hon skulle göra någonting alls, så länge jag hade ett par armar att arbeta med. Men han tyckte ändå, att det vore bäst, att vi vore två, så att hon kunde få sitta dagen om i sitt soffhörn och sy tambursöm. Aldrig kunde jag veta hur mycken uppassning ett sådant där litet kvinnfolk behövde, sade han.» »Fortsätt!» sade majorskan. »Detta lindrar mina plågor. Trodde du, att din unga grevinna skulle vilja bo i en torpstuga?» {{tomrad}}<noinclude> <references/> 566</noinclude> ri9va19qgoejmjizq9672m8jqb578xg 104 125812 503740 435444 2022-08-05T21:38:20Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Han undrade på hennes hånfulla ton, men fortsatte: »Å, majorska, inte vågade jag tro det, men det skulle ha varit så härligt, om hon hade velat. Här är ju fem mil till någon doktor. Hon, som har en lätt hand och ett ömt hjärta, skulle få arbete nog med att sköta sår och stilla febrar. Och jag tänkte, att alla bedrövade skulle finna vägen till den fina frun i torpstugan. Det är så mycken sorg bland de fattiga, som goda ord och ett vänligt hjärtelag kunna hjälpa.» »Men du själv, Gösta Berling?» »Jag skall ha mitt arbete vid hyvelbänken och svarvstolen, majorska. Jag skall hädanefter leva mitt eget liv. Om min hustru inte vill följa mig, så får det bli därvid. Om man nu skulle bjuda mig all världens rikedomar, skulle de inte locka mig. Jag vill leva mitt eget liv. Nu skall jag vara och förbli en fattig man bland bönderna och hjälpa dem med vad jag kan. De behöva någon, som spelar polska för dem på bröllop och julgillen, de behöva någon, som skriver breven till de bortresta sönerna, och det får väl bli jag, det. Men fattig måste jag vara, majorska.» »Det blir ett dystert liv för er, Gösta.» »Ånej, majorska, det skulle det inte bli, om vi bara vore två, som hölle ihop. De rika och glada skulle nog komma till oss likaväl som de fattiga. Vi skulle ha muntert nog i vår stuga. Gästerna skulle inte bry sig om, att maten lagades till mitt-<noinclude> <references/> {{ph|567}}</noinclude> sjq7a1q7rsxoj500jly1ua4rp6u6928 104 125813 503741 435445 2022-08-05T21:39:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>för deras ögon, eller stöta sig på att de måste äta två och två på samma tallrik.» »Och vad skulle du då göra för nytta med allt detta, Gösta? Vad beröm skulle du vinna?» »Stor vore min berömmelse, majorska, om de fattiga ville minnas mig ett par år efter min död. Nytta nog hade jag gjort, om jag hade planterat ett par äppleträd vid husknutarna, om jag hade lärt bondspelmännen ett par av de gamla mästarnas melodier, och om vallbarnen hade fått lära några goda sånger att sjunga på skogsstigen. Majorskan kan tro mig, jag är densamma galna Gösta Berling, som jag fordom var. En bondspelman är allt jag kan bli, men det är nog. Jag har mycken synd att gottgöra. Gråta och ångra är inte för mig. Jag skall göra de fattiga glädje, det är min botgöring.» »Gösta,» sade majorskan, »detta är för ringa liv för en man med dina krafter. Jag vill ge dig Ekeby.» »Å, majorska,» utbrast han med förskräckelse, »gör mig inte rik! Lägg inga sådana plikter på mig! Skilj mig inte från de fattiga!» »Jag vill ge Ekeby till dig och kavaljererna,» upprepade majorskan. »Du är ju en dygdig man, Gösta, som folket välsignar. Jag säger som min mor: ’Du får åta dig det här arbetet.’» »Nej, majorska, vi kunna inte ta emot sådant. Vi, som ha misskänt majorskan och vållat majorskan sådan sorg!» »Jag vill ge er Ekeby, hör du.» {{tomrad}}<noinclude> <references/> 568</noinclude> 2w0fdp1w6prk7gsgprxgxk2nd3hppu5 104 125814 503742 435446 2022-08-05T21:45:06Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>Hon talade strävt och hårt utan all vänlighet. Han greps av ångest. »Ställ inte fram en sådan frestelse för de gamla, majorska! Detta skulle ju omigen göra dem till lättingar och drinkare. Gud i himlen, rika kavaljerer! Vad skulle det bli av oss?» »Jag vill ge dig Ekeby, Gösta, men då skall du lova att ge din hustru fri. Ser du, en sådan fin liten kvinna är inte för dig. Hon har fått lida för mycket här i björnlandet. Hon längtar åter till sin ljusa hembygd. Du skall låta henne gå. Det är därför jag ger dig Ekeby.» Men nu kom grevinnan Elisabet fram till majorskan och knäböjde vid sängen. »Jag längtar inte mer, majorska. Han, som är min man, har löst gåtan och funnit det liv, som jag kan leva. Inte mer skall jag behöva gå sträng och kall bredvid honom och påminna honom om ånger och bot. Fattigdomen och nöden och hårt arbete skola fullgöra det värvet. De vägar, som leda till de fattiga och sjuka, skall jag kunna gå utan synd. Jag fruktar inte mer för livet häruppe i norden. Men gör honom inte rik, majorska! Då vågar jag inte stanna.» Majorskan reste sig i bädden. »All lycka fordrar ni för er,» ropade hon och hotade dem med knutna nävar, »all lycka och välsignelse! Nej, må Ekeby bli kavaljerernas, på det att de må fördärvas! Må man och hustru skiljas, så att de må fördärvas! En häxa är jag, en troll-<noinclude> <references/> {{ph|569}}</noinclude> 6dz4km6dds5cwvfwrm7pzbtn77wymle 104 125815 503744 435447 2022-08-05T21:49:33Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>träder resan till fridens ängder, tänk blida tankar om oss, som ännu leva!’» Gösta tystnade, men stångjärnshammaren fortfor att tala. Alla röster, som gott och vänligt hade talat till majorskan, blandades in i hammarklangen. Så småningom försvann spänningen ur hennes drag. De blevo slappa, och det var, som om dödens skugga hade fallit över henne. Brobyprästens dotter kom in och underrättade därom, att herrarna från Högfors voro komna. Majorskan lät dem gå. Hon ville inte sätta upp något testamente. »Å, Gösta Berling, man av många bragder,» sade hon, »så har du då segrat än en gång! Böj dig ned och låt mig välsigna dig!» Febern kom nu tillbaka med fördubblad styrka. Dödsrosslingarna begynte. Kroppen släpades hän genom tungt lidande, men själen visste snart intet därom. Den började skåda in i de himlar, som öppnas för de döende. Så gick en timme, och den korta dödskampen var slut. Då låg hon där så fridfull och skön, att de omkringstående djupt rördes. »Min kära gamla majorska,» sade Gösta då, »sådan såg jag dig en gång förr! Nu är Margareta Celsing kommen åter till livet. Nu skall hon aldrig mer vika för majorskan på Ekeby.» [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Då kavaljererna kommo in från smedjan, mötte dem budskapet om majorskans död. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|571}}</noinclude> 1s808i9dgwabdtypwjwghp1yj94cg3f 104 125816 503745 435448 2022-08-05T21:51:51Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>»Hörde hon hammaren?» frågade de. Det hade hon gjort, och därmed fingo de vara nöjda. De fingo sedermera veta, att hon hade ämnat skänka Ekeby åt dem, men att testamentet aldrig hade blivit uppsatt. Detta höllo de för en stor ära och berömde sig sedan därav, så länge de levde. Men ingen hörde dem någonsin klaga över de rikedomar de hade förlorat. Det säges också, att denna julnatt stod Gösta Berling vid sin unga makas sida och höll sitt sista tal till kavaljererna. Han var bedrövad över deras öde, då de nu alla skulle draga bort från Ekeby. Ålderdomens krämpor väntade dem. En kall välkomst möter den gamle och trumpne hos gästvännen. Den fattiga kavaljeren, som har blivit tvungen att inackordera sig i bondgårdarna, har inga glada dagar: skild från vänner och äventyr, förtvinar den ensamme. Och så talade han till dem, de sorglösa, de mot alla lyckans omkastningar härdade. Än en gång kallade han dem för gamla gudar och riddersmän, som hade uppstått för att införa glädjen i järnets land och järnets tid. Dock klagade han nu över att den lustgård, där den fjärilvingade glädjen svärmar, uppfylles av förstörande larver och att dess frukter förkrympas. Väl visste han, att glädjen vore ett gott för jordens barn, och att den måste finnas. Men som en tung gåta låge alltjämt över världen spörsmålet om hur en man skulle kunna vara både glad och<noinclude> <references/> 572</noinclude> imjab7utnavgzxwhr1uxejiehigp5u3 104 125817 503746 435449 2022-08-05T21:54:09Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>god. Den lättaste sak och dock den svåraste kallade han detta. Hittills hade de inte kunnat lösa gåtan. Nu ville han tro, att de hade lärt det, att de alla hade lärt det under detta glädjens och nödens och lyckans och bedrövelsens år. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Ack, ni goda herrar kavaljerer, även för mig ligger avskedets bitterhet över denna stund! Detta är den sista natt vi tillsammans ha genomvakat. De lustiga skratten skall jag inte mer höra och inte de muntra visorna. Från er och alla de glada människorna på Lövens strand skall jag nu skiljas. Ni kära gamla! I forna tider gåven I mig goda gåvor. Till den i stor ödslighet levande bragten I det första budskapet om livets rika växlingar. Väldiga Ragnaröksstrider såg jag er utkämpa runtom mina barndomsdrömmars sjö. Men vad har jag givit er? Kanske det dock skall fröjda er, att era namn åter ljuda i samband med de älskade gårdarnas? Må all glans, som har tillhört ert liv, åter falla över den trakt, där I han levat! Ännu står Borg, ännu står Björne, ännu ligger Ekeby kvar vid Löven, härligt omkransat av fors och sjö, av park och leende skogsängar, och då man står på de breda altanerna, svärma sägnerna omkring en som sommarens bin. Men på tal om bin, låt mig berätta ännu en gammal historia! Den lille Ruster, vilken som<noinclude> <references/> {{ph|573}}</noinclude> fxf3s7s2db216wm51dvmuwlnd483pez 104 125818 503747 435450 2022-08-05T21:55:44Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>trumslagare gick i spetsen för svenska arméen, då den 1813 ryckte in i Tyskland, kunde sedan aldrig tröttna att berätta historier om det underbara landet i södern. Människorna där voro höga som kyrktorn, svalorna voro stora som örnar, bina som gäss. »Nå, men bikuporna då?» »Bikuporna voro som våra vanliga bikupor.» »Hur kommo då bina in i dem?» »Ja, det fingo de se sig om,» sade den lille Ruster. Kära läsare, måste jag inte säga detsamma? Här ha nu fantasiens jättebin svärmat omkring oss under år och dag, men hur de skola komma in i verklighetens kupa, det få de sannerligen se sig om. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> 574</noinclude> jjyunw6xkb9eit7v16q0dyq1oit477j 0 144509 503732 473849 2022-08-05T21:22:57Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="På Divans-Bordet.djvu" from=11 to=46 header=1 /> </div> [[Kategori:På Divans-Bordet]] [[Kategori:Carl Jonas Love Almqvist]] [[Kategori:Noveller]] rzxood8kz0l4lehcgbop5vzq897qztc 104 144531 503731 482613 2022-08-05T21:21:47Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>36</u>}}</noinclude>och innersta kärlek till mig först utbrast i hög blomning: och jag önskar, att våra barn skola se huru den kammaren såg ut i samma skick och i sjelfva den stunden.” Det skedde så. Det gamla slottet ombyggdes, och efter några år funnos de förfallna stenhoparne ej mer. Men ”fru Karins torn” behölls; det står ännu, och skall länge stå till hågkomst och glädje för efterkommande. Och så slutas denna novellette, för att gifva rum för en annan. [[Fil:På Divans-Bordet linje1.jpg|150px|center]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s3sfiws4wr789s2kadeq66fv80q6oor 104 148258 503730 482614 2022-08-05T21:19:57Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>35</u>}}</noinclude>sades af Kerstins hufvud. Men unga fru Björnram räckte sin Hand åt bonden på Korpagäll, bjudande honom upp till menuett efter landsbygdens sed. Thomas bugade sig och tackade vördnadsfullt. Efter dansen strök han luggen ur pannan, gick till sina föräldrar, och sade: ”Gud har gifvit mig till fru den jag tänkte få till hustru; och lofvad vare Herren, som bäst vet hvad han gör. Gud gifve nu bara ock, att jag måtte hafva bekommit en nådig hustru, likasom jag säkert vet att jag fått en nådifru.” Så lefde herr Laurits och fru Karin på Björnramarnes gamla gård; och de voro till en föresyn, glädje och hopp för alla. Karin bjöd ofta sina föräldrar upp på slottet till sig, och hon sade: ”den fisk, som Thomas och jag ville taga tillsammans i gröna gräset, for bort ifrån oss i sjön, och vi sågo honom aldrig mer. Gud ville det så. Den jag tänkte få till man och husbonde, har blifvit min bonde under mig; men allas vår herre och öfverman har jag bekommit till man. Så lefven nu då, min far och mor! och alla goda vänner och godsare skola lefva roligt med eder.” Efter tre fjerdedels år, då våren åter började blomma, frågade herr Björnram sin fru, om hon önskade att han skulle bygga om slottet, nedrifva de skröpliga murarne, förnya tornen och åter upplaga allt? Vi äro begge unga, sade han; passar det, att vi lefva i dessa ruiner? ”Älskar du dem icke mer?” frågade hon. Jag älskar att göra vår boning efter din smak, svarade herr Laurits. Säg derföre endast huru du önskar, Karin? ”När jag första gången, vid din sida, gick upp åt höjderna bland dessa murar, då anade jag icke, att kärlek, lycka och täckt behag sutto derinnanföre och väntade på mig. De hafva tagit och slutit mig i sin famn. Stackars murar!” Du vill då, att ruinerna icke skola nedrifvas? ”Ombygg allt som behöfver förnyas för lifvets och lefnadens skull. Gör boningen skönare, friskare, gladare — fortfor hon. Låt blott det röda tornet qvarstå, till minne och ljufhet i en tid som kommer. Tror du jag nånsin glömmer, när du ville skrämma mig till döds? Den kammaren, der det skedde, vill jag hafva i behåll: det ljufva fängelset, der din djupaste<noinclude> <references/></noinclude> jua2crzolc1wjuq5x4jyjnjd3n8ckes 104 148351 503729 503551 2022-08-05T21:17:45Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>34</u>}}</noinclude>När trolofningsparet kommit i midten af salen, uppträdde det på en liten upphöjning och emottogs der af presten. Han utsade välsignande ord, och tillkännagaf saken för allt folket. Nu uppslog bruden sina ögon, och såg sig omkring, mildt rodnande. Mor och far från Lummelunds gård trädde fram först af alla, att önska lycka och nåd från höjden. I hast märkte hvar menniska nu, att herr Laurits Björnrams fästmö var lilla Karin från Lummelund. Folket betogs af undran, förskräckelse och glädje på en gång. Med hvad trolldom har lilla Karin kunnat bemäktiga sig den rika herrn? tillsporde enhvar sin granne. Visserligen blir hon dock för oss alla en villfarig och nådig fru? Hon skall icke glömma oss, från hvilka hon leder sitt ursprung? Det dröjde icke länge, förrän festen fortgick från högtidlighet till muntert skick. De förlofvade satte sig på röda sammetstolar vid salens höjd. Bägare kringburos, och man drack allmänt herrskapets skål. Derpå vardt det ånyo ett uppehåll. Presten förkunnade, att ännu skulle en förlofning ske, ty godsets herre ville icke vara ensam i glädje på denna dag. Junker Thomas stod tyst och blek. Han kunde ej röra sig ur stället, förrän Kerstin tryckte hans hand och påminte: nu är det vi, som skola gå fram. ”Ja, svarade han, jag skall gå och dränka mig; och det skall jag göra vid samma sjöstrand, der jag stod och metade fisk i dag. Hvad fick jag då? Intet. Och hvad får jag nu? Intet. Det är lagom åt mig att dö i vågorna.” Ah, genmälde hon hastigt och tvert, du får icke dö på annat ställe än Korpagäll. Se så, kom! Thomas fattade mod, tog Kerstin vid handen och gick fram till presten. Så förlofvades också de. Nu buros åter bägare omkring. Derpå börjades en glad musik, och det vardt dans. En liten tid derefter höllos också de tvenne bröllopen. Der stod Thomas brudgum i en dannemans hederliga, men enkla drägt; och Wartofta-Kerstin visade sig klädd som en äkta danneqvinna från Korpagäll. Herr Laurits bekostade äfven detta bröllop jemte sitt eget på samma dag; och sedan all vigsel var slutad, gick han sjelf med i dansen, då kronan dan-<noinclude> <references/></noinclude> 0500r1blmy1y0rujk0tr1p52cc72cq6 104 148352 503728 503550 2022-08-05T21:10:09Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>33</u>}}</noinclude>het inbjudit sitt goda folk, att bevista festen och deltaga i sin herres lycka. ”Så? tänkte Thomas, det var besynnerligt! Jag menade, det var jag och ingen annan, som hade att förlofvas här?” Wartofta-Kerstin kastade en sträng blick på sin fästman och hviskade: var tyst och tig! det blir nog vår ordning efteråt. — Thomas makade sig beskedligt åt sidan, utan att, såsom förut, ställa sig midt framför hela det öfriga sällskapet. Efter ett ögonblick hördes musik, och en ståtlig marche, som nalkades utanföre, antydde ankomsten af det förnäma paret. Riddarsalens stora dörrar slogos upp. Främst trädde en lång man med yfvigt skägg och utomordentliga mustascher: slottets yppersta lakej, hvilken i fordna tider skulle hafva kallats dess kastellan: en värdighet, den herrarne Björnram, far och son, af kärlek och lust för det gammalmodigt högtidliga, roade sig att upprätthålla på sin gård. Efter den rödklädda kastellanen, hvilken för tillfället bar en lång häroldsstaf, kommo flere par af slottets närmaste tjenare och underhafvande. Midt i tåget syntes den höga och vackra gestalten af herr Laurits Björnram sjelf, hvilken mången bland egendomsfolket nu för första gången såg framför sig. Vid hans sida trädde ett fruntimmer i svart siden och sammet. Hela prakten af detta ståtliga tåg, jemte allt hvad i den gamla gyllenläderssalen syntes, var egnadt att hos de närvarande ännu mera stärka den gängse tanken, att deras mäktige herre var en sannskyldig trollkarl, ehuru af välgörande slag, såsom hans milda blick tillkännagaf. Men hvem var hans tillkommande brud? Hon måste utgöra ett ännu mäktigare troll än han sjelf, då hon kunnat rycka till sig en så stor herres själ, hjerta och ynnest? Den inträdande unga damens skönhet upphöjdes ännu mer af den praktfulla svarta sammetsdrägten; och lockarne lågo kring hennes hals såsom på ett öfverjordiskt väsende. Hvem är hon? Hvarifrån har hon kommit? hviskade man till hvarann. Är hon en person af högsta slag, som hon säkert måste vara, så är det icke underligt, att hon tjusat vår egen herre, hvilken sjelf har en så stor smak för det förträffliga. Ser hon icke ut att kunna intaga och förblända hvilken som helst äfven af oss? {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|3}}</noinclude> 9vs6u4yvdn1jd55o8xjeduoyk7dvsii 104 148353 503726 503549 2022-08-05T20:51:35Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>32</u>}}</noinclude>säg mig något, som jag icke vet: häruppe ser man väl flere stjernor på himmelen, än man märker dernere? Får jag lof att skåda genom detta synrör?” Herr Björnram hjelpte sin lilla brud att genom tuben betrakta den ena konstellationen etter den andra, hvilka blefvo allt mer synliga, ju mera dagern sjönk och man nalkades mot aftonen. Karin kände sig intagen. Hennes sinne öfvergick till allt högre allvar. Han och hon tillbragte en lång stund med det sköna nöjet att beundra Gud i hans skapelser, och söka läsa några af hans alfabeter. Tystnad och helgedom omgaf dem. Slutligen stego de ned, lika varsamt och klokt, som de trädt upp. ”Nu, Karin, har du sett alla rummen i ditt tillkommande slott,” sade herr Laurits, när spatserfärden genom ruinkamrarne slutat. {{linje|4em}} Om aftonen voro ljusen tända i den delen af den gamla borgen, som låg närmare vägen, och som var något mera bekant, åtminstone tillgänglig för allmänheten. Här träffade godsets underhafvande stundom sin herre, och fingo med honom uppgöra hvad som skulle ske. Denna högtidliga afton sågs den gamla riddarsalen festligt prydd. Socknens prest var bjuden, och en talrik skara af undersåtare anlände. Till och med ortens bästa spelmän och valdthornister af det indelta regimentets musik saknades icke. Arrendatorerna från Hemmingsbo och Lummelund syntes bland de öfriga. En kall kåre gick öfver Thomas’ rygg, då han varseblef Lummelundsfolket. Huru skall jag se ut i synen, om också Karin infinner sig? tänkte han. Hon skall gifva mig blickar af förebråelse, ord fulla af grämelse: hon skall kanske dö eller svimma midt ibland förlofningsgästerna? Thomas stod försagd och likasom litet blek vid sidan af Wartofta-Kerstin. Till sin lycka märkte han aldrig Karin inträda, oaktadt riddarsalens dörr så ofta öppnades. Sedan alla gäster blifvit församlade, tillkännagafs, att egendomsherren sjelf, herr Laurits Björnram, hade för afsigt att fira sin egen trolofningsakt, samt att han för denna högtidlig-<noinclude> <references/></noinclude> acvwc93m7rypd9f9zdyf5ri6xscrf85 503727 503726 2022-08-05T20:52:41Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>32</u>}}</noinclude>säg mig något, som jag icke vet: häruppe ser man väl flere stjernor på himmelen, än man märker dernere? Får jag lof att skåda genom detta synrör?” Herr Björnram hjelpte sin lilla brud att genom tuben betrakta den ena konstellationen etter den andra, hvilka blefvo allt mer synliga, ju mera dagern sjönk och man nalkades mot aftonen. Karin kände sig intagen. Hennes sinne öfvergick till allt högre allvar. Han och hon tillbragte en lång stund med det sköna nöjet att beundra Gud i hans skapelser, och söka läsa några af hans alfabeter. Tystnad och helgedom omgaf dem. Slutligen stego de ned, lika varsamt och klokt, som de trädt upp. ”Nu, Karin, har du sett alla rummen i ditt tillkommande slott,” sade herr Laurits, när spatserfärden genom ruinkamrarne slutat. {{linje|4em}} Om aftonen voro ljusen tända i den delen af den gamla borgen, som låg närmare vägen, och som var något mera bekant, åtminstone tillgänglig för allmänheten. Här träffade godsets underhafvande stundom sin herre, och fingo med honom uppgöra hvad som skulle ske. Denna högtidliga afton sågs den gamla riddarsalen festligt prydd. Socknens prest var bjuden, och en talrik skara af undersåtare anlände. Till och med ortens bästa spelmän och valdthornister af det indelta regimentets musik saknades icke. Arrendatorerna från Hemmingsbo och Lummelund syntes bland de öfriga. En kall kåre gick öfver Thomas’ rygg, då han varseblef Lummelundsfolket. Huru skall jag se ut i synen, om också Karin infinner sig? tänkte han. Hon skall gifva mig blickar af förebråelse, ord fulla af grämelse: hon skall kanske dö eller svimma midt ibland förlofningsgästerna? Thomas stod försagd och likasom litet blek vid sidan af Wartofta-Kerstin. Till sin lycka märkte han aldrig Karin inträda, oaktadt riddarsalens dörr så ofta öppnades. Sedan alla gäster blifvit församlade, tillkännagafs, att egendomsherren sjelf, herr Laurits Björnram, hade för afsigt att fira sin egen trolofningsakt, samt att han för denna högtidlig-<noinclude> {{sidfot|||het}} <references/></noinclude> pkvxjhzoa1car4sdudulvieddtbgp4l 104 148354 503725 503548 2022-08-05T20:46:14Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>31</u>}}</noinclude>”Nå, tror du det?” Jag har väl icke derpå mina säkra vissheter: men i alla fall skulle det mycket roa mig, om jag finge stiga upp och se? ”Men du måste hålla väl i dig.” Gå förut! gå förut! Herr Björnram kände sig väl något tvekande, om han skulle tillåta sin älskade detta vågstycke. Men hennes oförskräckthet betog honom all fruktan. Han vandrade uppföre med den lätthet, som vanan gaf honom. Han såg henne skynda efter, så säker och viss på sin fot, som nånsin han sjelf. När de begge kommit upp, såg hon bakefter sig med den anmärkningen: ”det var en skön stege: värre äro våra pinntrappor hemma, der jag så ofta gått med min mor och med Tho — åh, men se! — se! — häruppe var vackert. Hvilken utsigt? Kors, hvad man blickar långt!” Ja, ser du? ”Der borta ner inunder skogen märker jag de röda taken på, Lummelunds gård. O hvad jag står högt! Der nere sitta nu min far och min mor i gröna dalen, alldeles som i en liten täck blomsterkorg: de veta icke i denna stund, att jag från höjden skådar ned på dem.” Nej, Karin. Likasom du sjelf icke vet, att en annan i denna stund från höjden skådar ned på dig. ”Gud? det vet jag nog.” Nå, hvad tror du då han tänker om dig i detta ögonblick? ”Hvad Gud tänker?” Ja. ”Det törs jag icke säga” — hviskade Karin. Säg ändå — för mig — Karin tog en af herr Laurits’ hårlockar, förde den sakta till sin mun, kysste den, och sade: ”jo, Gud tänker, att sedan jag nu blifvit så lycklig, skall jag göra mina föräldrar glada i alla mina dar.” Än mig då? ”Åh — det faller af sig sjelf! Det behöfver Gud icke tänka på.” Tror du det, Karin? Men jag har den förmodan, att Gud lägger mycken vigt också på det. ”Ach ja. Det är visst rätt. Och det skall nog gå. Men,<noinclude> <references/></noinclude> lgtjgn5dpnlhcdl75ktkeeundyxo2pr 104 148355 503723 503547 2022-08-05T20:22:34Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>30</u>}}</noinclude> ”Hon hoppade från fönsterkarmen — det gjorde hon — men —” Nå, hvart? ”Det törs jag icke säga.” Lilla Karin begaf sig med dessa ord hastigt ned från fönstret der hon stod, in i kammaren, der hennes älskares öppna armar med förtjusning emottogo henne. Ha — sade hon, och drog efter andan — det var ett djupt hopp! ”Stackars Karin — du föll så hårdt?” Karin nickade bifall. Det syntes, att hon började finna sig ganska hemmastadd i allt hvad hon såg och erfor. Hon hade nära återkommit till sitt ursprungliga lynne, och började behandla herr Björnram nästan med samma lätthet som Thomas. ”Ännu hafva vi en kammare högre upp,” inföll herr Laurits. Vill du följa mig dit?” Jag? ja. ”Men det är en mycket hög och brant trappa —” Så att man får lungsot på halfva vägen? Icke sant? ”Nå så kom, få vi se om du har mod.” De lemnade tornkammaren med höga fönstren, och utgingo i sidofarstun, för att uppstiga i tredje våningen. Men dit ledde ingen riktig trappa, utan blott en ofantlig stege, med temligen smala pinnar. ”När du flyttat hit och blifvit min, Karin, skall jag inrätta allt detta bättre, sade ruinernas herre; jag skall låta sätta hit en ordentlig trappa. Men nu så länge —” Nu så länge gå vi på stege, det är klart. ”Nej, Karin! jag törs icke låta dig stiga upp här. Du kunde svindla.” Men jag har ju blifvit bjuden att få se på rummet deruppe? ”Det är sant, om du vågar gå bara.” Men hvad är det då för ett slags rum der i höjden? ”Min far har brukat det till stjernkikeri.” Nu förstår jag! utbrast Karin halfhögt. Det är deruppe man får se månen genom synrör, ända till den grad, att man kan märka getterna gå på bete i måndalarne. Icke sant? Det har jag hört. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> h8qi4fqt84xdgppgjkiquare6qo7wl8 503724 503723 2022-08-05T20:22:47Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>30</u>}}</noinclude>”Hon hoppade från fönsterkarmen — det gjorde hon — men —” Nå, hvart? ”Det törs jag icke säga.” Lilla Karin begaf sig med dessa ord hastigt ned från fönstret der hon stod, in i kammaren, der hennes älskares öppna armar med förtjusning emottogo henne. Ha — sade hon, och drog efter andan — det var ett djupt hopp! ”Stackars Karin — du föll så hårdt?” Karin nickade bifall. Det syntes, att hon började finna sig ganska hemmastadd i allt hvad hon såg och erfor. Hon hade nära återkommit till sitt ursprungliga lynne, och började behandla herr Björnram nästan med samma lätthet som Thomas. ”Ännu hafva vi en kammare högre upp,” inföll herr Laurits. Vill du följa mig dit?” Jag? ja. ”Men det är en mycket hög och brant trappa —” Så att man får lungsot på halfva vägen? Icke sant? ”Nå så kom, få vi se om du har mod.” De lemnade tornkammaren med höga fönstren, och utgingo i sidofarstun, för att uppstiga i tredje våningen. Men dit ledde ingen riktig trappa, utan blott en ofantlig stege, med temligen smala pinnar. ”När du flyttat hit och blifvit min, Karin, skall jag inrätta allt detta bättre, sade ruinernas herre; jag skall låta sätta hit en ordentlig trappa. Men nu så länge —” Nu så länge gå vi på stege, det är klart. ”Nej, Karin! jag törs icke låta dig stiga upp här. Du kunde svindla.” Men jag har ju blifvit bjuden att få se på rummet deruppe? ”Det är sant, om du vågar gå bara.” Men hvad är det då för ett slags rum der i höjden? ”Min far har brukat det till stjernkikeri.” Nu förstår jag! utbrast Karin halfhögt. Det är deruppe man får se månen genom synrör, ända till den grad, att man kan märka getterna gå på bete i måndalarne. Icke sant? Det har jag hört. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5n558xmnzbnqse00ol1xyhmaxgwo2il 104 148356 503722 503546 2022-08-05T20:03:06Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>29</u>}}</noinclude>Aha? Nå, det är rätt. Men nog kan man också dö härinne, i fall ens sista stund kommer — och — men — här har dä således icke bott någon röfvare alls? Det var märkvärdigt! ”Kom, Karin, skola vi nu gå en trappa högre upp i tornet; ty jag vill visa dig alla dina tillhörigheter” — sade herr Björnram och nalkades en motsatt dörr. Flickan följde honom. När han öppnat låset här, och dörren gifvit vika för tryckningen, sågo de sig vid trappan, som ledde till andra våningen i röda tornet. De gingo ditupp. De inträdde i ett rum, till skapnaden likt det undre, men ljusare och högre. Tvenne stora fönster gåfvo en vidsträckt utsigt öfver de nedanföre liggande nejderna. Såsom tornet sjelf stod på en brant, var det ifrån fönsterkarmarne ganska djupt ned till marken. Jag berättade icke fullt riktigt — vidtog herr Laurits — då jag nyss omtalade den röfvade flickans död der nere. Emellertid har en sådan verkligen funnits här i tornet, men händelsen tillgick på annat sätt. Den skedde icke i det rum, vi lemnat, utan i den kammare och vid det fönster, der vi nu stå. Den instängda sköna flickans fängelse var här. Röfvaren besökte henne dagligen; och hon föll ofta på knä för honom, med bön att få slippa ut. Då sade han slutligen: ja! — men ingen annan väg än denna. Han öppnade fönstret, ställde henne upp på karmen så här, som jag nu ställer dig, och hon — ”Ah — — utbrast Karin med en slug blick ifrån fönstret ned på herr Laurits — jag vet hvad hon gjorde då!” Hvad gjorde hon? ”Skall jag säga det?” Ja visst! ”Får jag?” Herr Björnram kunde ej undvika att småle öfver det kloka uttryck Karins uppsyn i hast antog; och han märkte, att hon ånyo genomskådat honom. ”Jo,” sade Karin tvert, och tittade genom fönstret utför branten, likasom hon föraktat dess djup: ”den röfvade flickan, hon —” Nå? ”Hon hoppade icke ut.” Det var besynnerligt? Hon ville ju komma sin väg? {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gt4kqsawl0v28nfz7zejmnxbtlte611 104 148357 503720 503537 2022-08-05T19:57:18Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>28</u>}}</noinclude>Han älskade henne då icke? utropade Karin, och såg bestört på herr Laurits. ”Jo, han älskade henne till hennes död. Men hon fick aldrig komma ut” — svarade han. Och här blef då verkligen hennes graf? inföll lilla Karin och såg sig omkring på golfvet med naiva ögon, likasom letade hon efter någonting. Han älskade henne? ända till hennes död? och — — och hon ligger härunder begrafven? Flickan runkade smått på sitt hufvud, under det hon gick på golfvet och ej upptäckte det hon sökte. Slutligen utbrast hon: ”och en så rik man lät ej lägga en skön grafsten öfver platsen, der hans älskade vän hvilade? han, som dock hade alla sina väggar i så dyrbart skick!” Herr Björnram såg på henne med förundran, nästan bestörtning öfver, att hans berättelse på henne ej gjorde ett djupare intryck af fasa. Efter några ögonblick steg Karin fram till honom, en tår glänste på hennes kind, hon tog hans hand, och sade: ”nog skulle jag kunna dö här — här inne — när min stund kommer! om jag blott har en vid min sida, som älskar mig. Men jag ville först skåda klara luften derute. Icke — — icke skall jag blifva innestängd här? nu?” Den frågande oskuldsfulla blick, hon härvid kastade på honom, hade något så långväga, så underbart i sin färg, att herr Laurits ej kunde iakttaga sin föresatta hållning längre. Han tryckte henne med häftighet till sitt bröst och höljde henne med kyssar. ”Skulle detta vara ett fängelse, tror du? Nej. Här har ingen röfvad flicka bott. Ingen har suckat, ingen dött här! Kan du förlåta mitt skämt?” Hm — hviskade hon. Utan att yttra något vidare, såg hon sig blott omkring mot väggarne, för att i lampdagern upptäcka, om verkligen intet vittne var närvarande. Då hon härom förvissat sig, tryckte hon sjelf honom ånyo till sig, och sade skalkaktigt: jag för min del tycker alls icke illa om detta rum. ”Också har jag icke talat sant för dig härom,” utbrast herr Laurits. ”Hvarken har någon härinne undergått döden, ej heller är det min studerkammare. Det var endast slottets sängkammare, jag ville visa dig.”<noinclude> <references/></noinclude> lgjuzkfu97xf0tq8qdca7zrvrpflhyl 503721 503720 2022-08-05T19:57:44Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>28</u>}}</noinclude>Han älskade henne då icke? utropade Karin, och såg bestört på herr Laurits. ”Jo, han älskade henne till hennes död. Men hon fick aldrig komma ut” — svarade han. Och här blef då verkligen hennes graf? inföll lilla Karin och såg sig omkring på golfvet med naiva ögon, likasom letade hon efter någonting. Han älskade henne? ända till hennes död? och — — och hon ligger härunder begrafven? Flickan runkade smått på sitt hufvud, under det hon gick på golfvet och ej upptäckte det hon sökte. Slutligen utbrast hon: ”och en så rik man lät ej lägga en skön grafsten öfver platsen, der hans älskade vän hvilade? han, som dock hade alla sina väggar i så dyrbart skick!” Herr Björnram såg på henne med förundran, nästan bestörtning öfver, att hans berättelse på henne ej gjorde ett djupare intryck af fasa. Efter några ögonblick steg Karin fram till honom, en tår glänste på hennes kind, hon tog hans hand, och sade: ”nog skulle jag kunna dö här — här inne — när min stund kommer! om jag blott har en vid min sida, som älskar mig. Men jag ville först skåda klara luften derute. Icke — — icke skall jag blifva innestängd här? nu?” Den frågande oskuldsfulla blick, hon härvid kastade på honom, hade något så långväga, så underbart i sin färg, att herr Laurits ej kunde iakttaga sin föresatta hållning längre. Han tryckte henne med häftighet till sitt bröst och höljde henne med kyssar. ”Skulle detta vara ett fängelse, tror du? Nej. Här har ingen röfvad flicka bott. Ingen har suckat, ingen dött här! Kan du förlåta mitt skämt?” Hm — hviskade hon. Utan att yttra något vidare, såg hon sig blott omkring mot väggarne, för att i lampdagern upptäcka, om verkligen intet vittne var närvarande. Då hon härom förvissat sig, tryckte hon sjelf honom ånyo till sig, och sade skalkaktigt: jag för min del tycker alls icke illa om detta rum. ”Också har jag icke talat sant för dig härom,” utbrast herr Laurits. ”Hvarken har någon härinne undergått döden, ej heller är det min studerkammare. Det var endast slottets sängkammare, jag ville visa dig.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5iv83mj0u30ukd0byway1fhy03ct98i 104 148358 503719 503500 2022-08-05T19:52:12Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>27</u>}}</noinclude>När Karin först trädde uppför trappan i denna gamla byggnad, kände hon sig darra, och hon tänkte: kan ett fängelse se värre ut? Herr Laurits bar denna gång sjelf nycklarne till de rostiga jerndörrarne; ty han ville nu ej hafva den långa rödrockige kammartjenaren till vittne af sin promenad med den sköna flickan. De kommo in i den nedersta tornkammaren. Endast några små gluggar, öfverst upp, inläto här ett sparsamt ljus från den yttre verlden. Herr Laurits tände en lampa. Vid det rödgula skenet af dess låga gick han ånyo till dörren, och sköt en rigel för. Karin såg sig omkring; en rysning var på väg att genomila hela hennes kropp. Likväl var kammaren i sig sjelf icke ohygglig. Väggarne betäcktes af ekpaneler, konstrikt arbetade och väl polerade. Ett svart, med mosaik inlagdt stenbord, på fötter med hieroglyfiska zirater, stod vid ena hörnet, under lampan. I hörnet gent emot befann sig en fyrstolpig säng, efter gamla tidens bruk; men icke öppen, utan tätt omhängd med rödt och grönt sidensparlakan. ”Detta rum,” sade herr Laurits, ”är nu min studerkammare. Men, om jag skall tro berättelsen från gamla tider —- och jag tviflar ej derpå — så är detta en ganska märkvärdig plats.” Lilla Karin såg upp på sin värd, ej utan en liten häpnad öfver den blekhet, nästan högtidlighet, liksom stränghet, hvilken afspeglade sig på hans kinder. ”Ett mord har skett i detta rum” — utbrast han halfhögt, och hans ögon flammade af en oförmodad, en mörk eld. Hu — ett mord här! utbrast Karin. ”Du skall få höra,” inföll herr Björnram; ”ty du bör lära känna din blifvande boning. På en tid — jag vet icke så noga när, men visst är det väl längesedan,” fortfor han, och blinkade hastigt — tilldrog sig, att en ung man bodde i detta slott: en man, som — nogaf: han röfvade till sig det han älskade att ega hos sig. Så hade han en dag förmått en ung flicka, den största skönhet i denna bygd, att lemna sina föräldrar och komma hem till honom på slottet, utan att någon visste deraf, Han förde henne in i detta rum. Hon kom aldrig ut härifrån. Här blef hennes graf.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f5y0j3ydehxslwzbigtty50brre1boe 104 148359 503718 503499 2022-08-05T19:48:12Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>26</u>}}</noinclude>festen mellan honom och hans fästeqvinna. Vill Thomas nu beqväma sig att vara hvad hans hederlige fader började med, nemligen en man inom sitt eget stånd; så kan hans giftermål firas när som helst, utan hinder af hans ålder. Eljest måste han och Kerstin vänta i tre år ännu.” Wartofta-Kerstin såg bekymrad på Thomas. Junkerns blick mörknade något. Men hastigt fattade han sig och sade: må gå! jag skall lägga af att heta herre: för Kerstis och Korpagälls skull får det vara. Jag skall blifva en så hurtig danneman, som trots någon i Kullings härad: ja vars! ”Lycka till då —” sade herr Laurils Björnram, med en nådig nick på dem. Thomas och Kerstin gjorde en djup och vördnadsfull åtbörd lör den förnäma herren, och aflägsnade sig ur den gamla riddarsalen. Då de voro borta, trädde den höge beherrskaren in i den grillerade logen bredvid salongen. ”Hvad tänker du, Karin? hade icke Thomas rätt?” sade han, och fattade sin flickas hand. Karin steg upp. Thomas har haft fullkomligt rätt, svarade hon, då han så ofta förebrått mig, att jag icke riktigt älskat honom. Jag önskar honom allt godt, dit han går! ”Nåväl, Karin, vet du hvad jag gör? Jag sänder i afton icke blott bud till Thomas’, utan också till dina föräldrar. Äfven de kunna ju få vara närvarande vid en förlofningsfest? Du och jag kunna ju låta våra underhafvande, Kerstin och hennes vän, få det nöjet att förlofvas i vår närvaro och på samma gång som vi sjelfva?” Karin sjönk i hans armar. {{linje|4em}} Under de timmar, som förflöto innan aftonen kom, förde herr Laurits sin vackra gäst omkring i sin boning. Han ville visa henne huru ruiner kunna se ut innantill. Han förde henne till det röda tornet, som på afstånd gaf nejderna rundtomkring en så dyster, förvånande, hemsk anblick. Här, sade han, har jag de flesta minnen förvarade från min fars tid och från äldre århundraden. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3sfobv2zuiw7g5thns36z74zbh6ya7u 104 148360 503717 503498 2022-08-05T17:20:56Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>25</u>}}</noinclude>hemgift han utfästat åt sin goda tjenarinna; men han önskade för hennes lyckas skull se sig förvissad, att hennes fästman verkligen för henne hyste den kärlek, som fordrades för ett lyckligt äktenskap. Junker Thomas svarade, att han ingen anledning hade att betvida sin kärlek till henne. Han hade väl från sin barndom, sade han, lekt fästman med en annan flicka, om hvilken han ej kunde säga annat än godt, men hvilken blott hans föräldrar utsett till fästmö åt honom. Han tyckte om henne som sin dopvän, och nekade ej, att han ofta funnit nöje i hennes sällskap. Han hade också nog tänkt på henne till hustru; men ännu oftare slagit det ur hågen, emedan hon varit så stolt, gjort sig så förnäm, och icke — ”Jag förstår,” anmärkte egendomsherrn afbrytande. Thomas fortfor: älven har jag gång efter annan hört, att hennes föräldrar alls inga pengar skola halva; så att jag måste tro det. Jag gör ju således allrabäst, då jag bugar mig och lemnar ifrån mig en qvinna, hvilken ständigt påminner mig om att jag bör arbeta och göra gagn. Kantänka! Nå, lika godt. Hvar och en har sin smak och går sin egen väg. Hon får väl se, hvad hon har en gång, när föräldrarne falla ifrån. Jag för min del är obeskrifligen nöjd med bytet. Kersti från Wartofta, här, har jag haft mig bekant i ett rundt års tid, och efter hon — ”Du älskar Thomas?” frågade egendomsherrn Wartofta-Kerstin. Flickan rodnade och nedslog ögonen. ”Mina vänner! sade herr Björnram, jag håller mitt löfte. Hemmanet Korpagäll på andra sidan om Lummelund är ledigt efter sina förra åboer. Jag lemnar det i hemgift åt Kerstin, och utan arrende. Det må vara till belöning för de trogna tjenster, hon bevisat min far och mitt hus i flera år. Hon är litet äldre än du, kära Thomas; men — derpå har du väl redan tänkt?” Det räknar jag icke på, svarade han. ”Saken är då afgjord, sade egendomsherrn. Gåfvobrefvet till Kerstins blifvande man skall jag i afton underteckna; och för att göra er glädje fullkomlig, mina goda tjenare, sänder jag bud efter Thomas’ föräldrar, att i afton bevista trolofnings-<noinclude> <references/></noinclude> cbj69wa8l3b7vw52e30hwgq34lhauvh 104 148361 503716 503497 2022-08-05T17:17:05Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>24</u>}}</noinclude>de mest smältande melodier. Flickan kände sig så intagen, att hon glömde all den smärta hon nyss rönt af Thomas’ uppförande. Hennes själ höjde sig i rymder af skönhet och ädelhet. Sångaren sprang upp från sitt piano, då han märkte Karin stå utmed sin sida. Sjelf hänryckt af den känsla han fann hos henne, slöt han henne i sin famn och tryckte en varm kyss på hennes kind. Lilla Karin drog sig undan. Något misshag märktes dock ej i hennes uppsyn. Kammarjungfrun inträdde med kristallskålar på en bricka. Hon bjöd på det artigaste, och tillkännagaf med detsamma för sin herre, att det anbefallda snart var i ordning i salongen. När hon ånyo utgått, sade värden: älskade Karin! vill du i mitt sällskap vara närvarande vid en förlofning, som i afton firas mellan tvenne af mina underhafvande? Hvilka äro de? inföll Karin, och det klack till litet i bröstet på henne. Du skall blifva vittne dertill, svarade han. Och om det på ett eller annat sätt skulle roa dig, att hellre vara närvarande osedd, så kan jag skaffa dig tillfälle dertill. Salen var ursprungligen af min far inrättad till ett rum, der han ostörd sjelf, sittande i en ”grillerad loge,” i likhet med hvad hans beundrade herre, kung Gustaf sjelf, så mycket älskade, kunde iakttaga sina gästers uppförande, då de trodde honom vara ute; och på detta sätt pröfva dem, såsom jag förut för dig omtalat vara min fars stora nöje. Har du icke lust att begifva dig ditinn? Jo, jag vill! svarade den lilla arrendatorsdottern. Efter en stund begaf man sig dit. Herrn i huset beledsagade sin älskarinna genom en korridor till den dörr, som ledde in i den bredvid salen belägna, med jalousier försedda lilla kammaren. Karin satte sig i den grillerade logen. Litet derefter såg hon ett sällskap genom en annan dörr inträda i salen och närma sig till ett bord. Egendomsherren sjelf, herr Laurits Björnram, var deribland. Junker Thomas saknades icke. Vid hans sida befann sig den flicka, Karin förut varseblifvit i så förtroligt förhållande till honom. Herrn uppmanade Thomas, att ännu en gång förklara hvad allvar han hade med sitt frieri till en af hans underhafvande. Herr Laurits ville visst, tillade han, lemna henne hela den<noinclude> <references/></noinclude> 0muhtvrnhgjsav0c8glt5oapsijxzql 104 152767 503709 493196 2022-08-05T15:35:47Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 103 )|}}</noinclude>der. Lycklig hvar och en som fått den goda Guds gåfvan, kallad <i>bon sens,</i> som icke är någon vetenskap, men ensam gäller så mycket som alla vetenskaper. Ett städat vett, en renad smak, visar bäst huru man bör blanda, jämka, surprenera, variera och förena. Åtskillige af de vid Mälaren liggande Sätesgårdar voro fordom befästade, såsom <i>Engsö, Tynnelsö, Fiholm, Stäke,</i> m. fl. Någre äro märkvärdige af besynnerliga byggnader, til exempel: <i>Gripsholms Slott,</i> der Gothiska architecturen bibehålles; Säteriet ''Giörvälen,'' som är af huggen sten; Säteriet ''Vik,'' der gamla stenhuset haft 11 våningar; Säteriet ''Målhammar,'' der murarne, ehuru tjocka, äro med slät huggen sten beklädde, m. fl. Slottsbyggnaden på ''Drottningholm'' och ''Rosersberg;'' Vestibulen och rustkamrarne på <i>Sko-kloster;</i> trapporne och balustraden på ''Siöö,'' förtjäna at åskådas o. s. v. Man bör se trägården på ''Svartsjö;'' Parnassen på ''Ekolnsund;'' Colonnen af marmor på ''Lofön,'' m. m. Jag hinner ej at omtala alla märkvärdigheter. Nästan alle vid Mälaren liggande Säterier hafva en förträffelig belägen-<noinclude> {{huvud||G 4|het;}} <references/></noinclude> 0ja9j11g2efbgxfih3tphzcai5dmyc6 104 152777 503710 493349 2022-08-05T15:39:15Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 104 )|}}</noinclude>het; en del på de täckaste uddar, näs och land-tungor, andre vid de vackraste vikar och sund. Huru skön är icke situationen vid ''Strömsholm,'' och hvad skulle icke konsten här vidare kunna uträtta? {{sc|Socknar}}, på sjelfva öarne, räknas til 16. Man kan finna huru de af invånare äro bebygde och bebodde, när til dem höra omkring 860 <i>Bondehemman, Torp, näringsställen</i> och <i>krogar.</i> Då Mälaren omgifves af ''Upland'' så väl som ''Södermanland,'' och med sit vattn stänger hela södra sidan af ''Västmanland,'' så gränsa här intil någre och 20 Härader, förmedelst hvilka öfver 90 Kyrk-socknar äro vid denna Insjön belägne, såsom <i>Teda- Näs- Svingarn- Tillinge- Vårfrukyrka- Boglösa- Valby- Lillkyrka- Kongshusby- Vekholm- Torsvi- Hacksta- Lööt- Villberga- Husby Sjutolfs- Jälsta- Girista- Gryta- Balingsta- Fitja- Holms- Kulla- Åkers- Dalby- Bonkyrka- Vaxala- Danmarks- Alsike- Skokloster- Vadsunda- Eggeby- Haga- ÖfverGran- YtterGran- Callmar- Håtuna- St. Peders- St. Olofs- Husby Odensala- Norrsunda- Tible- Låssa-</i><noinclude> {{huvud|||''Bro-''}} <references/></noinclude> au5mr4jo5rqy6ekk0avefiyjy51yhnq 503711 503710 2022-08-05T15:39:34Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 104 )|}}</noinclude>het; en del på de täckaste uddar, näs och land-tungor, andre vid de vackraste vikar och sund. Huru skön är icke situationen vid ''Strömsholm,'' och hvad skulle icke konsten här vidare kunna uträtta? {{sc|Socknar}}, på sjelfva öarne, räknas til 16. Man kan finna huru de af invånare äro bebygde och bebodde, när til dem höra omkring 860 <i>Bondehemman, Torp, näringsställen</i> och <i>krogar.</i> Då Mälaren omgifves af ''Upland'' så väl som ''Södermanland,'' och med sit vattn stänger hela södra sidan af ''Västmanland,'' så gränsa här intil någre och 20 Härader, förmedelst hvilka öfver 90 Kyrk-socknar äro vid denna Insjön belägne, såsom <i>Teda- Näs- Svingarn- Tillinge- Vårfrukyrka- Boglösa- Valby- Lillkyrka- Kongshusby- Vekholm- Torsvi- Hacksta- Lööt- Villberga- Husby Sjutolfs- Jälsta- Girista- Gryta- Balingsta- Fitja- Holms- Kulla- Åkers- Dalby- Bonkyrka- Vaxala- Danmarks- Alsike- Skokloster- Vadsunda- Eggeby- Haga- ÖfverGran- YtterGran- Callmar- Håtuna- St. Peders- St. Olofs- Husby Odensala- Norrsunda- Tible- Låssa-</i><noinclude> {{huvud|||''Bro-''}} <references/></noinclude> a8xkhampervjncyx7gfg24jxwul5aak 104 152783 503712 493357 2022-08-05T15:45:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 105 )|}}</noinclude><i>Bro- Ryd- Edz- Sollentuna- Järfälla- Spånga- Bromma-</i> och <i>Solna-</i> Socknar i Upland; Likaledes <i>Bränkyrka- Huddinge- Botkyrka- Salhems- Teljebo- Ytter Enhörna- Öfver Enhörna- Turinge- Taxinge- Kiermbo- Toresunds- Härads - Strängnäs- Barwa- Jäders- Sundby- Valby- Torshälla-</i> och <i>Tunbo-</i> Socknar i Södermanland; Jämväl <i>Torpa- Säterbo- Arboga- Biörkskogs- Kongs Barkare- Köpings- Munketorps- Kolbäcks- Säby- Stora Rytters- Lilla Rytters- Dingtuna- Barkare- St. Ilians- Balunds- Irsta- Kärrbo- Kongsåra- Biörksta-</i> och <i>Lundby</i> Socknar i Vestmanland. <section end="slott" /> <section begin="städer" /> <br> {{sc|Städer}} som idka segelfart i Mälaren, äro: Stockholm, Sigtuna, Upsala, Enköping, Västerås, Köping, Arboga, Örebro, Strängnäs, Torshälla, Mariæfred och Söder-Telje. Jag har förut nämnt om Segel-lederne til åtskillige af desse städer, och äfven något om deras handel <ref>Se ofvanföre s. 78.</ref>. Om våra så kallade Upstäder en gång kunde vänjas, at efter omständigheterne hufvudsakeligen arbeta på någon viss<noinclude> {{huvud||G 5|han-}} <references/></noinclude> rhzm1q74p23w6ifnlkoqeg1rrgmoljo 104 152795 503713 493371 2022-08-05T15:48:24Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 106 )|}}</noinclude>handel eller hushållsdel, på sätt som sker i England och Holland, skulle rörelsen snart blifva förmånligare och handels umgänget dem emellan nyttigare. Men - - allestädes herskar en oredighet som förvärrar all ting. Af de nyssnämde Små-städer kunna icke alle med lika beqvämlighet idka segelfart i Mälaren. ''Upsala,'' 7 mil ifrån Stockholm, har ändteligen så godt gagn af den gamla Fyris-ån <ref>Eller <i>Sala-ån,</i> som skiljer staden i 2:ne delar.</ref>, som faller ut vid Flötsund i Ekolnsfjärden, at skutor och små fartyg kunna hjelpa sig upföre Ån ända til staden; men handeln är här ganska medelmåttig. Staden har sin mästa näring af Academiæ-Staten, och Kronans årliga tull-inkomst räknas något öfver 2100 Riksdaler. ''Västerås,'' öfver 11 mil från Stockholm, har, i anseende til läget för öpna sjö-viken vid Svartåns utlopp <ref>Den har sit ursprung längst up i Norbergs Socken.</ref>, en beqväm seglation, som med god vind sker til Stockholm på ett halft dygn. Hamnen är likväl svår vid infallande<noinclude> {{huvud|||S.}} <references/></noinclude> homdb6zupb3h74u44pies9xmedc2hw1 109 157854 503752 503669 2022-08-06T03:00:14Z Bio2935c 11474 /* Annan inskanning */ Svar wikitext text/x-wiki == Annan inskanning == @[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]]: Det finns en annan inskanning av verket på [https://stockholmskallan.stockholm.se/post/7990 Stockholmskällan] som kan användas som referens vid otydliga ord. Om man inte vill byta ut hela filen förstås. [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 4 augusti 2022 kl. 08.39 (CEST) :Tack! Men jag tror att jag behåller versionen från Google. Om huvudidén är att den tolkade texten skall bli rätt, så duger den nog. Och om det blir fler ställen där den är svårläst så har man ju nu Stockholmskällan att kolla. (Hmmm. Går det att ha mer än ett verk i rutan för "Källa" på Index-sidan? Får lov att kolla det - men inte idag.) Men den verkliga anledningen att jag inte vill ladda upp en ny fil - nu när jag har börjat - är att sidorna inte stämmer. Versionen på Stockholmskällan har hoppat över några (tom)sidor i början, <u>och</u> lagt till duplicerade sidor lite här och var i resten. :-( Mer krångel än man behöver. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 5 augusti 2022 kl. 02.40 (CEST) ::Det går, men vanligen lägger man alternativa bildkällor/filer under "Anmärkningar".--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 5 augusti 2022 kl. 10.55 (CEST) :::Okej, det låter som ett bra förslag. :::Men du har rätt att kvaliteten är bättre på Stockholmskällan än på Google Books. Jag undrade alltså om jag borde ändra mig och fiffla bort de duplicerade sidorna i alla fall. Men så tittade jag också på de andra Delarna: 2, 3 och 4. De är också lite si och så. Del 4 har också ett flertal duplikater, men Del 2 och 3 har inte bara duplikater men också sidor med text som helt enkelt fattas. Del 3 saknar 5-6 sidor, och Del 2 dussintals. Han som skannade böckerna slarvade riktigt rejält. Tyvärr. Så jag fortsätter med "plan A". :-) [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 6 augusti 2022 kl. 05.00 (CEST) ibhqk29fjkr0t4byh9pg5kiyl7flhyj 104 157889 503707 503671 2022-08-05T14:16:21Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|110|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>befolkningens ovilja och obändighet. I dessa nordliga trakter hade förut riddare slutit sig samman i ordenssamfund, för att med kraft bekämpa hedningarne. Dessa samfund (t. ex. svärdsbrödernas i Lifland) gingo upp i tyska orden och skaffade denna vidgadt välde. Ehuru man fortfarande underhöll hospital, måste orden i dessa trakter i väsentlig mån egna sig åt politisk verksamhet, för att styra det land de eröfrade, öfver hvilket redan kejsar Fredrik II hade lemnat dem suveräna rättigheter. Så länge Acco i Palestina befann sig i de kristnes händer, bodde högmästaren, ordens öfverste ledare, derstädes. I Tyskland var han representerad af den s. k. tyske mästaren, i Preussen af en landmästare, i Lifland af en härmästare. Från Acco flyttades sedermera ordens hufvudsäte först till Venedig, dernäst till Marienburg i Preussen. Det område, inom hvilket orden hade något att säga, indelades i distrikt, som förestodos af komturer. I Sverige hade den tyska orden erhållit besittningar inom Södertörn. Hufvudgården var Årsta, hvarest en ordenskomtur bodde. År 1467 såldes alla de svenska godsen till hr Erik Axelsson (Tott). Om någon ordens verksamhet inom vårt land i barmhertighetens tjenst har jag ej funnit några upplysningar. Om tempelherrarne funnits i Norden vill jag lemna osagdt. För deras tillvara der har man anfört tvänne påfliga skrifvelser. I den ena, af år 1216, underrättas erkebiskopen af Lund, hans lydbiskopar m. fl. samt mästarne för tempelherrarne och johanniterna, att alla kloster skulle under tre års tid lemna tjugondedelen af sina inkomster till en helgelandshjelp. Två klerker och två bröder af de nämnda två ordnarne skulle fara igenom det område, som i andligt hänseende lydde under erkebiskopen af Lund — således Danmark och Sverige — för att insamla afgifterna. Den andra, af år 1308, föreskrifver, att alla tempelherrar i Sverige, Norge och Danmark skulle fängslas och deras gods indragas. Svårligen innehålla dock dessa bref fullgiltiga bevis för tempelherreordens förekomst i Norden. I båda fallen hafva vi att göra med förordningar, som gälde hela den europeiska kristenheten, och vi kunna lätt tänka oss, att man i det påfliga kansliet utfärdade lika lydande befallningar till alla kyrkliga områden, utan att så noga taga reda på, huruvida dessa befallningar kunde allestädes i fullt mått tillämpas. Om för<noinclude> <references/></noinclude> 542wkhcz3myx8o3fk2t7551igmx4z13 104 157890 503708 2022-08-05T14:39:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM VÄLGÖRENHET UNDER MEDELTIDEN.</small>|111}}</noinclude>öfrigt tempelherrar funnits här, hafva de inom välgörenhetens område ej lemnat spår efter sig. Detta hafva deremot Johanniterna gjort. I Danmark funnos ej mindre än sju Johanniterkloster, af hvilka det å Antvorskov på Seland var det förnämsta. Af de öfriga sex fanns ett i staden Lund, men om detta sakna vi nästan fullständigt upplysningar. I Sverige uppträda Johanniterna före år 1186. Enligt en påflig skrifvelse hade biskop Vilhelm i Strengnäs, en man, hvars stora nit i kyrkans tjenst blifvit särskildt framhållet af påfven Alexander III, åt Johanniterna öfverlåtit kyrkan i Tuna, hvarest den hel. Eskils ben förvarades; när detta skedde, måste deras kloster redan hafva varit anlagdt. Biskop Vilhelms åtgärd stadfästes af erkebiskop Stefan; som denne afled år 1185, är den nyss angifna tidsgränsen för ordens första uppträdande berättigad. För stiftelsen intresserade sig, enligt samma skrifvelses vittnesbörd, så väl k. Knut Eriksson som jarlen Birger Brosa. Dessvärre ega vi om ordens verksamhet i Sverige icke så fullständiga uppgifter som önskligt vore. Hospitalet omtalas redan i brefvet af år 1231, och att brödernas förnämsta uppgift var att underhålla hospitalet framgår deraf, att i lagmannen Birger Perssons båda testamenten uppräknas Johanniterhuset i Eskilstuna icke bland klosterstiftelserna, utan bland hospitalen, och främst bland dessa. Att ordens intresse för hospitalsväsendet ej under fortgången af medeltiden förslappades, framgår deraf, att en filial anlades på Öland år 1469, till hvilken k. Kristiern I skänkte kronans kyrka i Köping, hvarest ett hus för orden skulle uppföras. Denna stiftelse har dock ej lemnat spår efter sig i mer än två skrifvelser, båda från det nämnda året, och har väl således ej fått någon varaktighet. Deremot öfverlemnades år 1480 af riksrådet kronans hospital i Uknabäck eller Kronobäck (inom Mönsterås socken i Kalmar län) åt Johanniterna. Föreståndaren för stamhuset i Eskilstuna kallades prior. Utom honom nämnes ingen annan tjensteman än provisoren eller sysslomannen. Om bröderna voro delade i olika klasser, riddare, klerker, tjenare, kan jag ej uppgifva, men så mycket är visst, att priorn ansågs böra vara en klerk, men att ett undantag var af Strengnäsbiskopen Ivar beviljadt år 1307. Den dåvarande priorn Arnold (som i sitt sigill för en lilja mellan två foglar —<noinclude> <references/></noinclude> 5cb57koo3ecuf2l4btztll31dmzhzb0 104 157891 503714 2022-08-05T16:51:52Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|112|<small>HANS HILDEBRAND.</small>|}}</noinclude>således ej ett ordensvapen) var således en lekman, antagligen en riddare. Svenske riddare inträdde i »huset», t. ex. år 1360 hrr Lars Magnusson och Anund Sture (af samma slägt som hr Sten Sture d. ä.). Denne senare prisas redan omkring 30 år tidigare för sin tjenstvillighet mot kyrkans män. Urkundsamlingen i Riksarkivet innehåller många skrifvelser, som tala om broder- och systerskap i Johanniternas orden, men i brödraklostret i Eskilstuna funnos inga nunnor, och de bröder, som i dessa broderskapsbref omtalas, voro icke riktiga munkar. De lefde ute i verlden som lekmän, men hade genom gåfvor, vanligen af jordagods, förvärfvat sig andel i alla klostrets andliga förmåner, beviljade »hitom och bortom» hafvet, och dessa förmåner voro icke obetydliga: afkortning af ålagd bot, rättighet till kristen begrafning, äfven om interdikt var påbudet, o. s. v. Dessa ordens vänner och hjelpare kunde dock till sist hamna hos orden, men icke i brödrahuset, utan i hospitalet, hvilket, efter medeltidssed, var på samma gång sjukhus och försörjningsanstalt. En donator, en borgare, gick in i hospitalet för att der tillbringa sina sista dagar, men ville icke underkasta sig någon knapp kost: han förbehöll sig uttryckligen att få samma mat som priorn och klosterbröderna. Om den drägt, som våra Johanniter buro, lemnas inga upplysningar, utom den, att de (på manteln) buro ett kors. Johanniterkorset är en teknisk term, betecknande ett kors, hvars fyra armar äro lika hvarandra, inåt mycket smala, men tilltagande i bredd mot ändarna, som äro klufna i två spetsar. De svenska Johanniterna synas dock haft ett annat kors, ett s. k. patriarkalkors, med två tvärarmar, den öfre kortare än den nedre. {{linje|10em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bzasz5hqb3fjr0gk8wx2onpthoccnf4 104 157892 503715 2022-08-05T17:02:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center>Fornlemningar i Vestkinde socken på Gotland,</h2> {{c|på Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens bekostnad}} {{c|undersökta år 1884}} {{c|af}} {{c|<b>Fredrik Nordin.</b>}} Med anslag från den till Vitterhetsakademien testamenterade Bergerska donationsfonden fortsatte jag år 1884 den undersökning af ett graffält vid Bläsnungs i Vestkinde socken, som jag två år förut påbörjat med anslag från Svenska Fornminnesföreningen. De 52 då undersökta grafvarna äro redan beskrifna i denna tidskrift (sid. 1—26 i detta band). Nu följer en redogörelse för resultatet af 1884 års gräfningar. <i>N:o 53.<ref>Numreringen af grafvarna är en omedelbar fortsättning från den för undersökningarna år 1882.</ref> Liten grafkista,</i> belägen nära n:o 9 och under sjelfva gärdesgården, som gick midt öfver henne. Längd 84 cm., bredd 55 cm., djup 50 cm. Riktning Ö.—V. + 10° N.—S. Kistan, som stod på sjelfva hällbottnen, var fyld med ör och saknade täckhällar. Några halfmultnade, <i>obrända ben</i> hittades; ingenting vidare. <i>N:o 54. Röse,</i> beläget i skogskanten af Nyströms åker, på den smala remsan mellan gärdesgården och den odlade delen af åkern. Söder om 9 och 10; gräsbevuxet. Diam. 10 m., höjd 40 cm. I midten var en grop upptagen, ur hvilken stucko upp sidohällarna af en lång <i>grafkista</i> i riktning NO.—SV. Inga täckhällar syntes. Jag genomsökte endast sjelfva kistan, hvilkens undre lager tycktes vara orördt. Kistan var fyld med kalkflisor och strandklapper samt underst i bottnen fin sandblandad ör. Sidohällarna lutade regelbundet utåt och voro sålunda antagligen satta<noinclude> <references/> {{sidfot|||8}}</noinclude> 9sxtu8zpyws9csaazj5o3qvfkunwrbn 104 157893 503753 2022-08-06T05:36:20Z Bio2935c 11474 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppstådt, sedan stället i flere tidehvarf, efter <i>Agnes</i> mord, blifvit kalladt <i>Agnesfit</i> eller <i>Agnesnäs</i><ref>Peringsköld i handskrefne samlingar till en så kallad <i>Holmia illustrata,</i> säger: Holmen kallades fordom <i>Fijtsholmen,</i> det är Fiskareholmen, af de Fiskare som här bodt hafva; ty <i>fit,</i> det är fiskeläge, som af Skåne-lagen och dess Stadgar befinnes. Holmen blef sedan kallad Agnafit, deraf att K. <i>Agner,</i> bl... proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Bio2935c" />{{huvud|2|{{linje|3em}}{{linje|3em}}|}}</noinclude>uppstådt, sedan stället i flere tidehvarf, efter <i>Agnes</i> mord, blifvit kalladt <i>Agnesfit</i> eller <i>Agnesnäs</i><ref>Peringsköld i handskrefne samlingar till en så kallad <i>Holmia illustrata,</i> säger: Holmen kallades fordom <i>Fijtsholmen,</i> det är Fiskareholmen, af de Fiskare som här bodt hafva; ty <i>fit,</i> det är fiskeläge, som af Skåne-lagen och dess Stadgar befinnes. Holmen blef sedan kallad Agnafit, deraf att K. <i>Agner,</i> blef der, af sin Dr. <i>Skialfva</i> uphängd i ett trä, vid pass 192 år, efter Christi födelse. <i>Verelius</i> åter och flere med honom påstå, att <i>fit,</i> betyder en slät plan eller landtunga, som utlöper till ett närgränsande haf eller sjö.</ref>, som då med ett smalt ed, eller litet stycke ängsmark, varit sammanhängande med <i>Åsöna,</i> nu Södermalm, och således af naturen hörande till Södermanland, som <i>Peringsköld</i> säger. Derefter omtalas <i>Agnefit</i> i Historien; då derutinnan förmäles, om K. <i>Yngves</i> dotter <i>Ingeborg,</i> att hon följde sin älskare <i>Hjalmar</i> den <i>Hugfulle,</i> till <i>Agnefits</i> klippor<ref>Botins Besk. om Birger Jarl, Stockh. 1754. 8:o, p. 151.</ref>. Det är för långt ifrån våra tider att kunna bestämma, när denna händelse med <i>Agne</i> timat. Än säges detta vara skedt, år 456, efter vår tideräkning, än åter 250 och än som <i>Peringsköld</i> A:o Ch. 192<ref>Grundel Diss. de Stockholmia. Ups. 1724. 4:o, pag. 4.</ref>. När våra Häfdateknare icke äro ense om sjelſva årahundradet; torde man få anse alla dessa uppgifter för lika osäkra. Äfven så ovisse förekomma berättelserne om sjelfva stället, der detta våldet blifvit föröfvadt; antingen der Slottet, Rådhuset eller Ban-<noinclude> {{huvud|||ken}} <references/></noinclude> 8j5pu7uhzuddztoeeqtpalaq5ctxwyk 503754 503753 2022-08-06T05:36:56Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|2|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>uppstådt, sedan stället i flere tidehvarf, efter <i>Agnes</i> mord, blifvit kalladt <i>Agnesfit</i> eller <i>Agnesnäs</i><ref>Peringsköld i handskrefne samlingar till en så kallad <i>Holmia illustrata,</i> säger: Holmen kallades fordom <i>Fijtsholmen,</i> det är Fiskareholmen, af de Fiskare som här bodt hafva; ty <i>fit,</i> det är fiskeläge, som af Skåne-lagen och dess Stadgar befinnes. Holmen blef sedan kallad Agnafit, deraf att K. <i>Agner,</i> blef der, af sin Dr. <i>Skialfva</i> uphängd i ett trä, vid pass 192 år, efter Christi födelse. <i>Verelius</i> åter och flere med honom påstå, att <i>fit,</i> betyder en slät plan eller landtunga, som utlöper till ett närgränsande haf eller sjö.</ref>, som då med ett smalt ed, eller litet stycke ängsmark, varit sammanhängande med <i>Åsöna,</i> nu Södermalm, och således af naturen hörande till Södermanland, som <i>Peringsköld</i> säger. Derefter omtalas <i>Agnefit</i> i Historien; då derutinnan förmäles, om K. <i>Yngves</i> dotter <i>Ingeborg,</i> att hon följde sin älskare <i>Hjalmar</i> den <i>Hugfulle,</i> till <i>Agnefits</i> klippor<ref>Botins Besk. om Birger Jarl, Stockh. 1754. 8:o, p. 151.</ref>. Det är för långt ifrån våra tider att kunna bestämma, när denna händelse med <i>Agne</i> timat. Än säges detta vara skedt, år 456, efter vår tideräkning, än åter 250 och än som <i>Peringsköld</i> A:o Ch. 192<ref>Grundel Diss. de Stockholmia. Ups. 1724. 4:o, pag. 4.</ref>. När våra Häfdateknare icke äro ense om sjelſva årahundradet; torde man få anse alla dessa uppgifter för lika osäkra. Äfven så ovisse förekomma berättelserne om sjelfva stället, der detta våldet blifvit föröfvadt; antingen der Slottet, Rådhuset eller Ban-<noinclude> {{huvud|||ken}} <references/></noinclude> sl0kkh0bwoqeqpj3attfkcuumv00co6 104 157894 503755 2022-08-06T06:12:01Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|3}}</noinclude>ken nu äro belägne<ref>Grundel Diss. de Stockholmia. Ups. 1724. 4:o pag. 4.</ref>. Det torde vara tillräckeligt, att i förenämde ämnen, åtnöjas, med hvad <i>Sturleson</i> i Ynglinga-Sagans 22 Cap. derom förmäler: "Att när <i>Agne</i> kom östan ifrån Finland igen, seglade han till <i>Stocksund,</i> och satte sina tjäll sunnan före vid sjökanten. Ther var then tiden mycken skog. K. <i>Agne</i> hade då den guldkädjan, som K. <i>Vissbur</i> ägde tillförene. K. <i>Agne</i> tog <i>Skialf</i> till hustru, (eller som det på gamla språket heter: <i>gick att eiga Skialf</i>). Hon bad honom att göra graföl, efter hännes fader. Ty böd han till sig många rike och förmögne män och gjorde ett stort gästabud; han var blefven mycket namnkunnig af denna resan; och vankade der stora och starke drycker, och när som K. <i>Agne</i> blef drucken, bad <i>Skialf</i> honom, att förvara väl, den guldkädjan, han hade på halsen. Så tog han guldkädjan och bant hänne fast om sin hals, förr än han gick att såfva. Men Konungens land-tjäll stod när intill skogen och ett högt träd öfver tjället, som skulle afhålla solenes heta. När som K. <i>Agne</i> var kommen i sömn, tog <i>Skialf,</i> ett tjokt snöre och gjorde det fast under kädjan; men hännes Män slogo tjäll-stängerne omkull och kastade snöreslyckian upp öfver trädets grenar; drogo sedan Konungen upp i luften, med detta snöret, så att han hängde högst upp vid grenarne, hvaraf han dödde. Men <i>Skialf</i> och hännes män, lupo sedan till skeps och rodde bort. Konung <i>Agne</i> blef bränder dersammastädes; hvilken ort sedan kallades <i>Agnafit;</i> på Östra stranden som ligger emot Väster, från Stocksund, eller som<noinclude> {{huvud||A 2|or-}} <references/></noinclude> 81mgsel8ykl2bosa7o6tg5hqb32n7ff 104 157895 503758 2022-08-06T08:49:52Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|114|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>så från början. Norra gafvelhällen stod qvar, endast rubbad något af en fura, som växt vid ena hörnet; södra gafvelhällen var borttagen. Kistan var 3,2 m. lång, 95 cm. bred i dagen åt NO., något smalare åt SV. Sydöstra långsidan bestod af en enda lång häll; af nordvestra långsidan, som bestått af minst två hällar, fanns endast en qvar. I kistan hittades en mängd <i>obrända djurben,</i> delar af ett <i>obrändt lårben</i> och <i>bäckenben af menniska,</i> ett öra af ett <i>lerkärl</i> samt en liten trind, böjd <i>bronsten,</i> allt liggande utan någon ordning. <i>Lerkärlsörat</i> är af tjockt, fast gods och är 1 cm. tjockt, 3,5 cm. bredt. Det har säkerligen tillhört ett temligen stort kärl, antagligen liknande det från grafven 26. På öfversidan äro med stämpel inslagna rader af figurer, som ungefär hafva utseendet af en nedtill öppen 8 (jfr Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum, 3:e häftet, pl. I fig. p). <i>N:o 55. Litet röse,</i> beläget på utskogen, ytterst af alla de små rösena på detta håll, alldeles invid vägen. Kalkhällen sticker upp i dagen strax utanför. Röset, hvars diam. var 3 m., märktes föga och höjde sig obetydligt öfver jorden. Bestod af kalkflisor och gråstenar, hvilka stucko upp i dagen här och der. I östra kanten stodo några hällar på kant. <i>N:o 56. Litet röse,</i> SV. om föregående, deladt midt itu af gärdesgården mellan Nyströms åker och utskogen. Diam. 6,5 m., höjd 30 cm. Bestod af kalkflisor och ör. Här hittades endast några <i>kolskärfvor.</i> <i>N:o 57. Röse,</i> beläget på utskogen invid gamla kalkugnen, strax intill gärdesgården. Diam. 9 m., höjd 50 cm. Bestod af kalkflisor och större kalkhällar samt en och annan gråsten. Röset var lagdt inifrån, så att hvarje yttre häll hvilade med kanten på den innanför liggande. På midten af röset lågo djupt nedsjunkna deri <i>två väldiga gråstenar,</i> af hvilka den ene var så stor, att han ej utan bommar kunde flyttas. Han låg ända ner på fasta hällbottnen. Här förekom äfven rätt mycket <i>strandklapper.</i> Invid den ofvannämnda stora stenen åt V. påträffades <i>aska, brända menniskoben</i> och bitar af ett <i>lerkärl.</i> Askbädden höll 30 cm. i djup och 50 cm. i vidd. I närheten stodo <i>kalkhällar,</i> satta på<noinclude> <references/></noinclude> cu6yrqysk2s14yvtc22mczavorynx0q 104 157896 503759 2022-08-06T10:20:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|115}}</noinclude>kant, hvilka gingo djupare ned än askbädden. Dessa befunnos vara ändan af en <i>grafkista,</i> som sträckte sig härifrån 2 m. åt SV. Kistan var mycket oregelbundet satt. Sidorna, som bestodo af flera hällar, voro starkt bugtade, antagligen från början; täckhällar saknades. Inuti voro större och mindre <i>kalkhällar</i> stälda på <i>skelettet,</i> som låg i kistan. Snedt öfver halsen stod en sådan häll. Vid halsen hittades en fyrkantig <i>jernsölja</i> och midt i kistan hälften af en rund, arbetad <i>gråstenskula.</i> Vid tilläggningen af grafven tillvaratogs ännu en <i>stenkula,</i> men denna hel. Här voro sålunda två olika lemningar efter begrafning, den ena och äldsta med obrändt lik, den andra, sannolikt yngre, med likbränning. Den jordade hade blifvit lagd på fasta hällen och inklämd i en mycket smal kista, hvilken hade varit endast 25 cm. bred. Ofvanför den jordades hufvud och högre upp i röset hade sedan de brända lemningarna efter en annan person blifvit insatta. På sjelfva röset kunde ej bränningen hafva försiggått; dertill var askan för ringa. Den jordade, som legat på högra sidan, syntes ej hafva fått med sig i grafven något annat metallföremål än en <i>jernsölja,</i> hvilken hittades vid venstra axeln och sålunda antagligen för något ändamål varit der fästad. Den brändes ben voro åtföljda af en <i>lerurna,</i> hvaraf, såsom ofvan nämnts, bitar hittades. Dessa lågo i en klunga, och det är sålunda möjligt, att kärlet nedsatts helt i grafven, men sedan genom stenarnas tryck blifvit krossadt. <i>Lerkärlet</i> har varit af samma form som fig. 395 i <i>Sv. forns.</i> och har liksom detta haft tvänne ränder intryckta punkter omkring halsen. Godset är rödt och 3 mm. tjockt. Af <i>stenkulorna</i> är den halfva, som hittades nere i grafven, af grå granit och tillhuggen (knackad), men ej slätslipad. Den andra, af gråfläckig granit, är deremot glattslipad i ett bredt bälte rundt omkring. Den förra, som varit klotformig, är 10 cm. i diam. Den senare deremot är ej alldeles klotformig, utan snarare i genomskärningen triangelformig med afrundade sidor och hörn; dess höjd är 8 cm. och bredd 10 cm. <i>N:o 58. Röse,</i> beläget på utskogen invid östra grinden till Häglunds hage. Diam. 6 m., höjd omkring 40 cm. Bestod af kalkstenar och något gråstenar samt föröfrigt af ör, som<noinclude> <references/></noinclude> rru9vutpcqpzpdygswywyhuzhrm46ux 104 157897 503760 2022-08-06T10:20:48Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blifvit ditforslad från något ställe närmare stranden. Röset var lagdt inifrån, så att kalkhällarna den Vid sydöstra inre. 50 cm. bottnen lågo lutande, den yttre öfver i kanten utanför röset låg en gråsten af vidd. I södra kanten under kalkhällarna påträffades aska, brända menniskoben och något litet kol. Bland detta låg en jernknif och bitar af ett annat platt föremål af jern. Askbädden sträckte sig m. intill rösets midt, höll 1...' proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|116|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>blifvit ditforslad från något ställe närmare stranden. Röset var lagdt inifrån, så att kalkhällarna den Vid sydöstra inre. 50 cm. bottnen lågo lutande, den yttre öfver i kanten utanför röset låg en gråsten af vidd. I södra kanten under kalkhällarna påträffades aska, brända menniskoben och något litet kol. Bland detta låg en jernknif och bitar af ett annat platt föremål af jern. Askbädden sträckte sig m. intill rösets midt, höll 1 m. bredd och 10 cm. i djup. 1,5 Jernknifven af samma form som tig. 267 i Sv. forns., är 14 i em. lång och 2,5 cm. bred. N:o 59. Röse, SV. om föregående, invid gärdesgården mot Haglunds hage, nära domaresätet. Diam. 4,5 m., höjd omkring 20 cm. Bestod af ör samt en och annan gråsten. I toppen var en liten badt. försänkning, som antydde, Detta bekräftade sig, då vi att röset kommo möjligen ner i blifvit ruh- detsamma, obrända menniskoben, som der påträffades liggande på ty de fasta hällen, voro kringströdda utan ordning. N:o 60. Ilöse, SV. om föregående, invid samma gärdesgård och nära ofvannämnda domaresäte, syntes blott som en liten obeDiam. omkring närmare kafvet, trakten omkring »Laxegate», och i bottnen af kalksten samt af en och annan gråsten. I bottnen bland stenarna hittades några bitar af ett lerkärl samt några hurtzbitar och brända menniskoben. Lerkärlet tyckes hafva varit af samma form som tig. 395 i Det synes äfven vara Sv. forns., temligen litet och af fast gods. tydlig gräsbevuxen kulle, föga höjd öfver marken. 3 m. Bestod af ör, liemtad från något stiille drejadt. N:o 61. delen, emot Nyströms åkerhörn, den ouppodlade Röse, beläget Höglunds åkerhage och utskogen. Diam. 7 m., höjd i 40 å 50 cm. Bestod af stora kalkhällar underst, lagda inifrån utåt; ofvanpå dem ör, liemtad från Laxegatehållet. Ingenting alls hittades här.' N:o 62. Röse, beläget i samma åkerhörn mellan föregående Det var så godt som jemuadt med jorden, livarigenom dess böjd och vidd blifvit mycket otydliga. Här hittades och kretsen 24.<noinclude> <references/></noinclude> c1ocb1uvwsowtci3xp0ek8gibbbd2f6