Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 16118 503789 353613 2022-08-06T13:33:56Z PWidergren 11678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Lavallen" /></noinclude><div align=center> '''NYA PRESSENS FÖLJETONGBIBLIOTEK. XXVII.''' {{linje|25em}} {{större|JAKOB|400}} {{större|ROMAN}} <br>{{mindre|AF|60}} <br>{{större|ALEXANDER L. KIELLAND.|150}} {{linje|5em}} HELSINGFORS, <br>{{mindre|TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGET, 1891.}} {{linje|25em}} '''Pris 90 p:ni.''' </div><noinclude> <references/></noinclude> 3npjs85r04i0at7k3n1qrk26kn3opav 104 16120 503790 353646 2022-08-06T13:37:32Z PWidergren 11678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Lavallen" /></noinclude><div align=center> NYA PRESSENS FÖLJETONGBIBLIOTEK. {{linje|25em}} {{linje|25em}} {{större|JAKOB|400}} {{större|'''ROMAN'''}} <br>{{mindre|AF|60}} <br>{{större|'''ALEXANDER L. KIELLAND.'''}} {{linje|5em}} Helsingfors, <br>Tidnings- & Tryckeriaktiebolagets tryckeri, <br>1891. </div><noinclude> <references/></noinclude> n1s7pqg85yeuhufq3r8al008e5rs22h 104 21360 503776 369710 2022-08-06T12:02:37Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||35}}</noinclude>Törres tykte att han borde vara artig, så trött han var, och sade: — Det är inte lång väg. Berta hotade honom småleende med fingret. — Men hvem bor där? — frågade Törres och pekade på en hvit dörr i andra ändan af gången. — Åh, det är bara jungfru Thorsen, — svarade Berta försmädligt. — För resten är hon säkert ute största delen af nätterna och sällskapar med sina vänner. — Så-å? — sade Törres. — Ja, du känner inte de där stadsflickorna, men akta dig! Därmed gick hon åt sitt håll. Så trött Törres än var, tog han likväl fram sina pengar, då han hade förvissat sig om att det icke fans någon i korridoren, som kunde se honom genom dörrspringan. Med en särskild ömhet betraktade han de tio örena, som han hade tagit; han började beräkna huru mycket det kunde bli, huru långt han vågade gå, och hvar han skulle placera sitt kapital; men han var så trött, att han knapt fick sina penningar gömda och kläderna af sig, förrän han föll i en djup, hälsosam sömn. {{Linje|5em}}<noinclude> <references/></noinclude> nlaysoki2kq9vinsi9nzezvtaye41p1 104 92840 503890 488417 2022-08-07T08:22:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>BRÖLLOP.</center></h3> 50. “<i>Skjuta björn och böta på björnhua.</i>“ Detta var en sedvänja vid bröllopen, då de räckte flera dagar. En av gästerna klädde ut sig till björn i all tysthet, varpå han for omkring som ett yrväder i byn och gjorde “nidsverk“, såsom att släppa ut kreaturen ur ladugårdarna, vräka omkull eller kasta omkring varjehanda saker o. dyl. Så snart man från bröllopsgården märkte, att nalle huserade i byn, gällde det att skjuta honom. Detta utfördes av några, som voro utklädda till lappar och beväpnade med bössor, spjut och knivar. Skrikande och hojtande foro de efter björnen och jagade honom från ena änden av byn till den andra. Härunder försökte nalle på allt sätt överlista sina förföljare men ändå göra så många fuffens som möjligt. De övriga bröllopsgästerna, som voro intresserade av saken, följde också efter, dels för att se, vilka “nidsverk“ björnen skulle göra, dels för att bevittna jaktens<noinclude> <references/></noinclude> 3kwzin87m19tuaf5ajkyifuob72s6u1 104 92841 503892 303323 2022-08-07T08:24:14Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|34|''{{sp|BRÖLLOP}}''||}} ----</noinclude>utgång. Omsider efter åtskilligt jagande blev nalle upphunnen och medelst några lösa skott förpassad till de sälla jaktmarkerna. Hans döda kropp lades in i en släde, en häst, på vilken man hängt alla koskällor i byn, spändes för, och björnen fördes i triumf till bröllopsgården. Här skulle han stekas och flås. En flaska med svagdricka stacks oförmärkt innanför hans päls, och just som slaktkniven började beröra strupen, drogs korken ur, så att alla tydligt kunde se, huru blodet rann av {{Rättelse|honem|honom}}. Under muntert glam och låtsade åtbörder blev sålunda björnen befriad från sitt skinn. Därefter skulle varenda en av gästerna, såväl manliga som kvinnliga, fram parvis och “böta på bjönhua“. Därvid gick så till, att en domare med nämnd utsågs, likaså en länsman och ett par fjärdingsmän. Ett bord ställdes fram på golvet, vid vilket domaren och nämndemännen togo plats. Alla sågo pampiga och stormagade ut till följd därav, att de ökat sina främre kroppshalvor medelst kuddar och dylikt. Nu var det fjärdingsmännens skyldighet att föra fram undan för undan par efter par av gästerna, ty alla skulle fram på björnhuden, som var utbredd framför<noinclude> <references/></noinclude> cujru0k1e8g8h6t5cqqc6phd78ebe1o 104 92842 503894 303324 2022-08-07T08:25:50Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|BRÖLLOP}}''|35|}} ----</noinclude>domarens bord, för att böta. Men vad skulle de böta för? Jo, när ett bröllop räckte i många dagar, måste gästerna någon gång sova om nätterna. Men ligga i en säng och sova i en bröllopsgård behövde man den tiden visst icke göra alldeles ensam. Därför skulle de, som tillhörde det manliga könet, fram på björnhuden med var sin kvinnliga kontrahent och böta för dylik förseelse. Alla utan undantag, såväl gifta som ogifta, skulle fram på björnhuden. Men för att det skulle bli mera lustigt, tog man inte man och hustru såsom ett par utan de mest omaka personer. Munterheten ökades också därav, att somliga sökte neka och krångla inför rätten, men detta halp dock just icke, ty det fanns alltid vittnen, som talade sanning. Under skratt och lustiga infall dömde slutligen rätten med hänsyn till vars och ens ekonomiska ställning samt under åberopande av allehanda försvårande omständigheter till böter, vilka genast erlades å en tallrik, som stod framme på bordet. Tyckte någon, att han blev allt för oskäligt pungslagen, gav han så pass, han själv tyckte. De pengar, som sålunda inflöto, skänktes till kyrkan, och<noinclude> <references/></noinclude> 73k7g55ro9b99th42ap1y81dp2kmehk 104 92843 503896 303325 2022-08-07T08:26:46Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|36|''{{sp|BRÖLLOP}}''||}} ----</noinclude>emedan beloppet kungjordes från predikstolen, var det en heder för bröllopet att få summan så stor som möjligt. De av gästerna — särskilt kvinnorna — som voro blygsamma av sig och fördenskull aldrig på villkor ville träda sin fot på björnhuden, brukade springa bort och gömma sig på de mest otänkbara ställen, t. ex. ute i rågåkrarna, men fjärdingsmännen sökte igen varenda en. I allmänhet räckte dessa tillställningar en hel dag. (Efter folkskolläraren G. Holmlund, Baggböle, 40 år.) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ixngbbcnvkrlsx2q2xhn1hn6xnq3awi 104 92844 503910 303326 2022-08-07T08:39:23Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>FISKE.</center></h3> 51. En finne, som bodde vid Juniskär, brukade släppa slantar i vattnet vid notdragning och skotläggning. Hade också tur i fiske. (Bergsten se 8) 52. Sjölund (se 3): Åbergsson på Svartvik kastade slantar i sjön och fick bra med fisk. 53. Silverslantar (koppar dugde ej) skulle det vara för att muta “sjögubben“. (Hegner se 39) 54. Samme man: Vid notdragning är en fyrväppling, inknuten i kilen på noten, av god verkan. 55. Romberg höll alltid skötvålen en stund i handen, innan han släppte den. Därunder rörde han läpparna, sade slutligen: “Åsele“! och lät den gå. (Samma som föregående) 56. Vid laxfiske i Ljungan vid Dingersjö gick alltid en person och slog ihjäl laxarna med en träklubba. Därvid sade han: “Jag slår dig för mat men icke för hat.“ (Mor Söderberg i Juni, se 7) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hvqcp626hhj3sfsuma9ofl4agaj14ia 104 92847 503911 303343 2022-08-07T08:40:59Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>VÄDERLEKSMÄRKEN.</center></h3> 57. Vid ''Pålsmäss'' en ur. Vid ''Mattesmäss'' faller första varmsten i vattnet (d. v. s. det börjar tina i vattnet). Vid ''Olsmäss'' faller första kallsten i vattnet. Då har även oxbromsen gjort ifrån sig. (Efter Sjölund, se 3) 58. “Dagalugnan“ blir nordanväder. Då sjövattnet faller, blir det sunnanvind). (se 38) 69. Om det fryser på Valborgsmässonatt (natten före 1 maj), skall det bli kall väderlek under 40 dagar. (se 13) 60. Som vädret är vid ny, så skall det vara under en månad: nordlig vind skall då stå hela tiden, samma gradtal i kyla o. s. v. {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9zr0013wiboxlhogg7bthdqut3ktvp3 104 106713 503933 400024 2022-08-07T09:50:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">DET KLAPPANDE HJÄRTAT.</h2> Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen. Tidigt på morgonen hade han varit ute och hämtat barnmorskan och andra hjälpare, men sedan hade han hela förmiddagen och ett gott stycke in på eftermiddagen suttit på huggkubben i vedskjulet utan något annat att göra än att vänta. Ute regnade det, så att det stod som spön i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Det kom in till honom som fukt genom de otäta väggarna och som dropp från det gistna taket, och rätt som det var, kastade blåsten in över honom en hel störtsjö genom den dörrlösa vedskjulsöppningen. »Jag undrar just om nån tänker, att jag är glad åt å ta emot det här barnet,» mumlade han, där han satt, och med detsamma sparkade han till en liten vedpinne, så att den flög ända ut på gården. »För det är allt nätt opp den värsta olycka, som jag kunde råka ut för. När vi gifte<noinclude> <references/></noinclude> nn8rkiovjvl9dwcyo1hqnwtufyirm4e 104 106714 503935 400025 2022-08-07T09:51:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|8|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>oss, Kattrinna å jag, så var det, för det att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga hos Erik i Falla å ville sätta fötterna under eget bord, men visst inte, för att vi skulle få barn.» Han böjde ner huvudet i händerna och suckade tungt. Det var klart, att köld och väta och den långa, ledsamma väntan gjorde sitt till att försätta honom i dåligt humör, men det var långt ifrån hela orsaken. Det var riktigt allvar med hans klagan. »Arbeta,» tänkte han, »arbeta får jag göra alla dar från morron te kväll, men hittills har jag teminstingen fått fred om nätterna. Nu kommer väl barnungen te å skrika, så jag inte får nån ro då heller.» Efter detta kom en än starkare förtvivlan över honom. Han tog händerna från ansiktet och vred dem om varandra, så att det knakade i knogarna. »Ända tess nu har det gått bra ihop för oss, därför att Kattrinna har kunnat gått bort på arbete, hon som jag. Men nu blir hon ju tvungen te å sitta hemma å se efter barnet.» Han stirrade framför sig så mörkt, som om han hade sett hungersnöden komma smygande över gårdsplanen för att tränga in i stugan. »Ja,» sa han, och nu slog han båda nävarna hårt mot huggkubben för att bestyrka sina ord, »jag säjer bara det, att om jag hade vetat den gången, när Erik i Falla kom te mej å erbjöd mej te å få bygga på hans mark å gav mej lite<noinclude> <references/></noinclude> smh08z49b1w6iusi3czr8467mffdgxl 104 106715 503936 400026 2022-08-07T09:53:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||DET KLAPPANDE HJÄRTAT|9}}</noinclude>skräptimmer te å sätta opp stugan med, om jag hade vetat då, att detta här skulle bli följden, så hade jag hellre sagt nej te alltsammans å bott kvar på stallkammarn i Falla i all min tid.» Det var starka ord, detta, det kände han, men han hade ingen lust att ta dem tillbaka. »Om det hände nån slags — — — , började han, för nu hade det gått så långt med honom, att han ville säga, att det inte skulle vara honom emot, om barnet på något sätt förolyckades, innan det kom till världen. Men han hann aldrig tala ut. Han blev avbruten av ett litet pipande från andra sidan väggen. Vedskjulet var sammanbyggt med stugan, och när han nu hörde efter, kom det ena pipandet efter det andra där inifrån. Han begrep förstås genast vad detta betydde, och nu blev han sittande tyst en lång stund utan att visa varken sorg eller glädje. Till sist ryckte han litet på axlarna. »Ja, nu är det kommet då,» sa han, »å nu måtte jag väl i Guds namn få slippa in i stugan å värma mej.» Men den lindringen kom inte så snart heller, utan det blev återigen att sitta och vänta timme efter timme. Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag. Till råga på allt kom han om en stund in på något annat, som gjorde honom än mer bedrövad.<noinclude> <references/></noinclude> m6b2luucefpx9g1zxeve49cmvyecl49 104 106716 503937 400027 2022-08-07T09:54:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|10|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>Han började på att känna sig ringaktad och tillbakasatt. »Det är tre hustrur utom barnmorskan där inne hos Kattrinna,» sa han halvhögt. »Di kunde väl ändå ha gjort sej besvär, nån åv dom, te å komma å säja mej om det är pojke eller tös.» Han satt och lyddes efter hur de gjorde upp eld i spisen. Han såg, att de sprang till källan efter vatten, men att han fanns till, låtsade ingen om. Rätt som det var, slog han händerna för ögonen och började vagga fram och tillbaka. »Min snälla Jan Andersson,» sa han, »vad är det för fel med dej? Varför går allting så illa för dej? Varför har du alltid så ledsamt? Å varför fick du inte gifta dej med en vacker ung flicka i stället för med den gamla Lagårds-Kattrinna hos Erik i Falla?» Han var så genombedrövad. Det trängde till och med ett par tårar fram mellan fingrarna. »Varför är du så lite ansedd i socken, min snälla Jan Andersson? Varför blir du alltid tebakasatt för andra? Du vet, att det finns di, som är likaså fattiga som du å likaså klena te å arbeta, men ingen blir så förbisedd som du. Vad kan det vara för fel på dej, min snälla Jan Andersson?» Detta var en fråga, som han hade gjort sig ofta förr, fast förgäves. Han hade nog inte något hopp, att han skulle finna svaret på den nu heller. Kanske det inte var något fel på honom, när allt kom omkring? Kanske rätta förklaringen var den,<noinclude> <references/></noinclude> sizz100t0fecrzlddde97ocfyflojoj 104 106717 503938 400028 2022-08-07T09:56:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||DET KLAPPANDE HJÄRTAT|11}}</noinclude>att både Gud och människor var orättvisa mot honom? När han hade kommit in på den tanken, tog han händerna från ögonen och försökte ge sig en morsk uppsyn. »Om du nånsin mer får komma in i din stuga igen, min snälla Jan Andersson,» sa han, »så ska du inte så mycke som se åt barnungen. Du ska bara gå fram te spisen å ställa dej där å värma dej utan å säja ett ord.» »Eller tänk, om du skulle ta å gå din väg! Du behöver ju inte sitta här längre nu, när du vet, att allt är överståndet. Tänk, om du skulle visa Kattrinna å di andra kvinnfolkena, att du är karl för din hatt — — — Han skulle just till att resa på sig, då mor i Falla visade sig i vedskjulsöppningen. Hon neg så vackert och bad, att han skulle komma in i stugan och se på barnet. Om det inte hade varit mor i Falla själv, som hade framfört bjudningen, så är det ovisst om han hade gått in, så ond som han var. Men henne följde han ju med, fast utan att göra sig någon brådska. Han bjöd till, så gott han kunde, att ta på sig den uppsynen och den hållningen, som Erik i Falla hade, när han gick över sockenstugugolvet för att lägga sin sedel i valurnan, och det lyckades honom ganska bra att se lika högtidlig och sur ut. »Var så god, Jan!» sa mor i Falla, och<noinclude> <references/></noinclude> r9vapw9sbccp54q7oc44i4wsv4i2qbj 104 106718 503939 400029 2022-08-07T09:57:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|12|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>därmed slog hon upp dörrn till stugan. På samma gång steg hon åt sidan för att låta honom gå före. Vid första blicken såg han, att det var fint och uppstädat där inne. Kaffepannan stod ytterst på spishällen för att svalna, och på bordet vid fönstret var det dukat med mor i Fallas kaffekoppar på en snövit duk. Kattrinna låg i sängen, och två andra hustrur, som hade varit där för att hjälpa till, stod och tryckte sig upp mot väggen, för att han skulle ha fri utsikt över alla anordningarna. Mitt framför kaffebordet stod barnmorskan med ett bylte på armen. Han kunde inte låta bli att tycka, att det såg ut, som om han den här gången skulle vara den förnämsta i laget. Kattrinna såg bort till honom med en mild blick, som ville hon fråga om han var nöjd med henne. Alla de andra vände också ögonen mot honom, liksom väntade de beröm för allt det besvär, som de hade gjort sig för hans skull. Men det går inte så lätt att bli glad, när man har suttit och varit ond och frusen en hel dag. Han kunde inte få bort Erik i Fallas min ur ansiktet och blev stående utan att säga ett ord. Då tog barnmorskan ett steg framåt. Och stugan var inte större, än att hon med det enda steget kom alldeles intill honom och kunde lägga barnet i armarna på honom. »Här ska Jan få se på e lita jänta, å det e, som heter duga,» sa hon. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ggkkbuz7xrnqcirtradqlpormappaao 104 106719 503940 400030 2022-08-07T09:58:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||DET KLAPPANDE HJÄRTAT|13}}</noinclude>Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Schalen var så pass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan hade lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till. Den kom inte från någon av de andra, men om den gick från den lilla flickan över till honom eller från honom till den lilla flickan, det kunde han inte reda ut för sig. Strax efteråt började hjärtat på att klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Det enda, som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg. »Kära ni,» sa han till barnmorskan, »lägg handen här, å känn efter! Jag tycker, att hjärtat slår så konstigt.» »Det är riktig hjärtklappning,» sa barnmorskan. »Kanske att ni brukar ha så ibland?» »Nej, jag har aldrig haft det förr,» försäkrade han. »Aldrig på det här sättet.» »Mår ni illa då? Har ni ont nånstans?» Nej, det hade han ju inte. Då kunde barnmorskan inte förstå vad det<noinclude> <references/></noinclude> r2d4j1dotgkojuifo2c9zlpw7sk4m3u 104 106720 503941 400031 2022-08-07T10:00:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|14|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>var för fel med honom. »Jag ska i alla fall ta barnet ifrån er,» sa hon. Men då kände Jan, att barnet det ville han inte lämna ifrån sig. »Nej, låt mej ha kvar den lilla flickan!» sa han. Med detsamma måtte kvinnfolken ha läst något i ögonen på honom eller hört någonting i rösten, som gjorde dem glada, för barnmorskan drog på munnen, och de andra rent av storskrattade. »Har Jan aldrig förr tyckt så mycke om nån, så att ni har fått hjärtklappning för dens skull?» sa barnmorskan. »Neej,» sa Jan. Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom. Och inte nog med det, utan han började också ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rb5u53yadz36mjsxci7kepod6ygzxa6 104 106862 503942 400464 2022-08-07T10:01:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||KLARA FINA GULLEBORG|15}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">KLARA FINA GULLEBORG.</h2> Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen. Det var en lång väntan, detta med, men nu var allt så annorlunda mot i går. Nu stod han där i så gott sällskap, att han varken kunde bli trött eller utledsen. Han kunde inte beskriva hur gott det kändes att hålla den lilla varma kroppen tryckt intill sig. Han tyckte, att han allt hittilldags hade varit rätt osmaklig och bitter också för sig själv, men nu fanns det bara salighet och sötma inom honom. Han hade aldrig vetat om, att man kan bli så förljuvligad av att tycka riktigt om någon. Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende, som man kan förstå. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där. Hela förmiddagen hade han och Kattrinna försökt att välja namn åt barnet. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m183i9rho0b4o3pfvf58swylc9yrrj1 104 106863 503943 400465 2022-08-07T10:04:21Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|16|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude>»Jag ser mej ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln med'na,» hade Kattrinna sagt till sist. »Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går här förbi, vad hon heter. Det namnet, som hon då nämner, får vi ge flickan, vilket det så är grovt eller fint.» Men nu låg ju stugan litet avsides. Det var inte så vanligt, att någon gick förbi hos dem. Jan fick stå både länge och väl i dörröppningen, utan att det kom någon. Det var en gråvädersdag nu också, men det föll inte något regn, och det var inte blåsigt och kallt, utan snarast litet kvalmigt. Om inte Jan hade stått med den lilla flickan i sina armar, så skulle han ha misströstat om alltsammans. »Min snälla Jan Andersson,» skulle han ha sagt till sig själv, »kommer du inte ihåg, att du bor borta vid Duvsjön i Askedalarna, där det inte ligger mer än en enda riktig bondgård å annars bara små backstugor å fiskarkojor? Vem finns det här, som har ett så fint namn, att du vill ge det te den lilla flickan?» Men när det nu gällde dottern, så tvivlade inte Jan på att allt skulle gå bra. Han stod och tittade neråt Duvsjön utan att vilja se hur avstängd från hela bygden den låg i sin bergkittel. Det kunde ju ändå hända, att det skulle komma någon herrskapsmänniska med ett grant namn roende från Duvnäsbruket där nere vid södra<noinclude> <references/></noinclude> mb2ac29fn68czualhp9q0axe64ufsa0 104 106864 503944 400466 2022-08-07T10:05:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||KLARA FINA GULLEBORG|17}}</noinclude>ändan av sjön. Bara för den lilla flickans skull var han nästan säker på att det skulle gå så. Barnet sov hela tiden, så för den delen kunde han stå där och vänta, hur länge han ville. Men värre var det med Kattrinna. Hon undrade och frågade gång på gång om ingen kom. För nu gick det väl inte an, att han stod ute längre med jäntan. Jan vände ögonen uppåt Storsnipa, som steg rakt upp ur de små hagarna och åkertäpporna i Askedalarna och vaktade över dem som ett fästningstorn för att hålla alla främmande på avstånd. Det kunde ju ändå hända, att några fina fruntimmer, som hade varit uppe på berget och sett på den granna utsikten, kunde gå vilse på nervägen och förirra sig bort till Skrolycka. Han lugnade Kattrinna, så gott han kunde. Det gick ingen nöd varken på honom eller barnet. När han nu hade stått där så länge, ville han gärna vänta en stund till. Inte en människa syntes, men han var viss om att bara han höll ut, så skulle han få hjälp. Det var inte möjligt annat. Det skulle inte ha förundrat honom, om en drottning hade kommit farande i guldkaret genom berg och snår för att ge sitt namn åt den lilla flickan. Det led om än en stund, men nu kände han på sig, att det snart var kvällsdags, och då kunde han inte få stå där längre. Kattrinna kunde se på klockan inne i stugan,<noinclude> <references/> <small><i>2 — Kejsarn av Portugallien.</i></small></noinclude> mvzaebqr2fg71gp42glfjsh2li6bxso 104 106865 503945 400467 2022-08-07T10:08:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|18|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>och hon gav sig återigen till att be honom komma in. »Ge dej bara te tåls ett ögonblick!» sa han. »Jag tycker, att det skymtar fram nånting borta i väster.» Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet. »Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner,» sa Jan till solen. »Hon är allt värd å titta på.» Solen bröt fram allt skarpare och kastade ett rött sken över både barn och stuga. »Kanske att du till å med vill vara gudmor åt'na?» sa Jan i Skrolycka. Solen svarade just ingenting på detta. Hon lyste fram stor och röd än en gång, men så drog hon molnslöjan över sig och försvann. Då hördes Kattrinna återigen. »Var det nån där? Jag tyckte, att du talte ve nån. Du får allt komma in nu.» »Ja, nu kommer jag,» sa han och trädde in med detsamma. »Det var en så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Men det var så brått för'na, så jag hann knappt säja go'dag, förrn hon var borta igen.» »Kära då! Det var bra förargligt, när vi nu har väntat så länge. Du hann väl inte å fråga'na vad hon hette?» »Jo, hon hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur'na.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m5nxn8cdkq8a69i4z12pafd56i171g0 104 106866 503946 400468 2022-08-07T10:08:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||KLARA FINA GULLEBORG|19}}</noinclude>»Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det,» sa Kattrinna, men hon gjorde ingen vidare invändning. Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t15o1gzksxvkb5f73jv6i5ll5u7xyam 104 106868 503947 400470 2022-08-07T10:10:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|20|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">DOPET.</h2> När den lilla flickan från Skrolycka skulle till prästen för att döpas, bar sig Jan, far hennes, så dumt åt, att han höll på att få bannor både av Kattrinna och gudföräldrarna. Det var Erik i Fallas hustru, som skulle bära barnet till dopet. Hon åkte till prästgården med den lilla flickan i sina armar, och Erik i Falla själv gick bredvid kärran och körde. Den första vägbiten ända fram till Duvnäs bruk var ju så dålig, att den knappt kunde kallas för väg, och Erik i Falla ville vara försiktig, då han hade det odöpta barnet att köra för. Jan i Skrolycka hade stått och sett på avfärden. Han hade själv hämtat ut barnet ur stugan, och ingen visste bättre än han vad det var för ett präktigt folk, som nu tog hand om det. Han visste, att Erik i Falla var likaså säker som körkarl som i allt annat, och om mor i Falla visste han, att hon hade fött och vårdat sju barn, så att han borde inte ha känt den minsta oro. Men när de väl var borta och Jan igen hade tagit till med dikningen på Erik i Fallas träde, då kom det en sådan förskräcklig ängslan över<noinclude> <references/></noinclude> iis75o884qilyx3dvdblcvkv81nfxrx 104 106869 503948 400471 2022-08-07T10:11:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||DOPET|21}}</noinclude>honom. Tänk, om Erik i Fallas häst skulle skena, eller tänk, om prästen skulle tappa barnet, när han tog emot det av gudmodern, eller tänk, om mor i Falla skulle lägga för många schalar omkring den lilla flickan, så att hon vore kvävd, då de kom fram till prästgården med henne! Han sade till sig själv, att det var orätt, att han gjorde sig sådana bekymmer, då han hade Erik i Falla och hans hustru till gudfolk. Men oron ville inte ge med sig. Och rätt som det var, satte han ifrån sig spaden och gav sig i väg till prästgården, just sådan som han gick och stod. Han tog genvägen över höjden, och han skyndade sig så, att när Erik i Falla kom körande in på stallgården hos prästens, så var Jan Andersson i Skrolycka den första, som hans ögon mötte. Det är ju inte alls passande, att far eller mor är med, då barn skall döpas, och Jan såg strax, att de i Falla blev misslynta över att han hade sprungit till prästgården. Erik vinkade inte fram honom för att få hjälp med hästen, utan spände själv ifrån, och mor i Falla lyfte barnet högt på armen, och utan att säga ett ord till Jan gick hon uppför backen in i prästgårdsköket. När gudföräldrarna inte ville låtsa om honom, tordes Jan inte närma sig dem. Men han hörde ett litet pip ur byltet, när grannmoran gick förbi, så att han fick åtminstone veta, att barnet inte hade blivit kvävt på vägen. Han tyckte själv, att han bar sig dumt åt, som inte gick hem med detsamma, men nu kände han<noinclude> <references/></noinclude> jw6p41ydfzxme7iv9ga9gm74da6odtm 104 106870 503949 400472 2022-08-07T10:12:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|22|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude>sig så säker, att prästen skulle tappa barnet, så att han blev nödsakad att stanna. En stund väntade han på stallgården, sedan gick han upp till manbyggningen och trädde in i förstugan. Det är så opassande, som något kan vara, att fadern kommer med in till prästen, framför allt då han har sådant gudfolk för sitt barn som Erik i Falla och Erik i Fallas hustru. Och när dörrn till prästens ämbetsrum gick upp och Jan Andersson i Skrolycka i sina dåliga arbetskläder sakta sköt sig in i rummet, strax efter att prästen hade börjat läsningen, så att det inte var någon möjlighet att köra ut den inträdande, då lovade sig båda gudföräldrarna, att bara de kom hem, skulle han få veta hur illa han hade burit sig åt. Det gick med dopet, som det skulle, utan det minsta tillbud till olycksfall, och Jan Andersson hade alls ingenting för, att han hade trängt sig in. Strax innan akten var slut, öppnade han dörrn och sköt sig sakta ut igen i förstugan. Han såg ju, att allt gick lyckligt och väl honom förutan. Om en liten stund kom Erik i Falla och hans hustru också ut i förstugan. De skulle gå över till köket, där mor i Falla hade klätt av barnet alla överflödiga schalar. Erik i Falla gick före och öppnade köksdörrn för hustrun, men som han detta gjorde, kom två kattungar rusande ut i förstugan och tumlade<noinclude> <references/></noinclude> kxgvurxibjvlpm0gqzipeosd9d3rjb9 104 106871 503950 400473 2022-08-07T10:13:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||DOPET|23}}</noinclude>över varandra rätt framför fötterna på mor i Falla, så att hon kom att snäva över dem och höll på att falla framstupa. Hon hann just tänka: »Nu faller jag med barnet, å det slår ihjäl sej, å jag blir olycklig i alla mina dar,» då en kraftig hand fick fatt i henne och höll henne uppe. Och när hon såg sig om, så fann hon, att hjälparen var Jan Andersson i Skrolycka, som hade stannat i förstugan, alldeles som om han visste, att här skulle han komma att behövas. Innan hon hann att sansa sig och säga något till honom, var han borta. Och när hon och hennes man kom hemkörande, stod han igen och dikade. Han hade känt på sig, att då det där olyckstillbudet var tillbakaslaget, kunde han tryggt gå hem. Men varken Erik eller mor i Falla sade något till honom om att han hade burit sig opassande åt. I stället bjöd mor i Falla in honom på kaffe, just så lerig och nersmord som han gick där ute på det höstsura trädet. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l4v4l2w1ezl1e57eyaqy3wx0u946hbh 104 106873 503951 400475 2022-08-07T10:14:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|24|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">VACCINERINGEN.</h2> När den lilla flickan från Skrolycka skulle vaccineras, var det ingen, som satte i fråga annat, än att Jan, far hennes, skulle få gå med, då han själv så ville. Vaccinationen skulle försiggå en kväll långt fram i augusti, och det var så mörkt redan, när Kattrinna gick hemifrån, att hon var glad att ha någon med sig, som kunde hjälpa henne över stättor och diken och alla andra svårigheter på den eländiga vägen. Det var vaccineringsmöte hos Erik i Falla, och mor i Falla hade lagt ett så stort bål på spisen, att hon säkert ansåg, att hon inte behövde bestå annan upplysning, förutom ett smalt talgljus, som brann på ett litet bord, där klockarn skulle hålla till med sitt arbete. Folket ifrån Skrolycka tyckte som alla andra, att det var ovanligt ljust i rummet, men i alla fall var det inte bättre beställt, än att mörkret stod som en gråsvart mur längs med väggarna och gjorde stugan mindre, än den var. Och i detta mörkret skymtade fram en hop kvinnor med barn, som inte var mer än årsgamla, och som måste<noinclude> <references/></noinclude> h2azf8pbrqvjqywzd3v1fxuaqhoo4m4 104 106874 503952 400476 2022-08-07T10:16:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||VACCINERINGEN|25}}</noinclude>bäras på armen, gungas och matas och skötas om på alla möjliga sätt. De flesta höll på att rulla fram sina småttingar ur schalar och höljen. Sedan drog de av dem deras brokiga sitströjor och löste upp banden, som höll ihop skjortan, för att det skulle gå lätt att blotta deras överkropp, när klockarn kallade fram dem till vaccineringsbordet. Det var märkvärdigt tyst i rummet, fastän det fanns så många små skrikhalsar samlade på ett ställe. De tycktes ha så roligt av att se på varandra, att de glömde bort att väsnas. Mödrarna återigen var tysta för att bättre höra vad klockarn sade. Han höll på och småpratade hela tiden. »Det kan väl inte finnas något roligare än att fara omkring å vaccinera å titta på alla di vackra småbarnen,» sa klockarn. »Nu ska vi se om det är en fin årgång, som ni har att bjuda på.» Han var inte bara klockare, utan också skollärare och hade bott i socknen all sin tid. Han hade vaccinerat mödrarna, läst med dem, sett dem konfirmeras och vigas, och nu skulle han vaccinera deras barn. Det var det första, som de små fick att göra med honom, som sedan skulle spela en så stor roll i deras liv. Det tycktes vara en god början. Den ena modern kom fram efter den andra, satte sig på en stol bredvid bordet och höll sitt barn så, att ljusskenet föll på den nakna vänstra armen. Allt medan klockarn pratade, satte han därpå in de<noinclude> <references/></noinclude> lnoqfxrbct0bdbyrph8gw41glke6nev 104 106875 503953 400477 2022-08-07T10:17:13Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|26|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude>tre skårorna i det blanka, vita skinnet, utan att den lille gav ett ljud ifrån sig. Sedan gick modern fram till spisen med barnet och stannade i närheten av brasan, för att vaccinen skulle torka in. Under tiden tänkte hon på vad klockarn hade sagt till henne om hennes barn: att det var stort och vackert och skulle göra heder åt gården, bli lika duktigt som far och farfar, ja, kanske än bättre. Så fortsatte det i lugn och ro, ända tills turen kom till Kattrinna i Skrolycka att sätta sig vid vaccinationsbordet med sin Klara. Den lilla flickan ville rakt inte veta av någon vaccinering. Hon skrek och slog och sparkade. Kattrinna hyssjade på henne, och klockarn talade milt och vänligt till henne, men hon var lika ostyrligt rädd. Kattrinna måste bära bort henne och försöka att få henne lugn. En stor, stark pojke blev därpå vaccinerad utan att låta höra ett enda skrik, men då Kattrinna återigen kom fram med flickan, blev det samma elände. Hon kunde inte förmå barnet att hålla sig stilla så länge, att klockarn fick göra ett enda stick. Det var ingen mer kvar nu att vaccinera utom Klara ifrån Skrolycka, och Kattrinna var alldeles över sig given för att hennes barn skulle bära sig så illa åt. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till, då Jan helt hastigt kom fram ur mörkret vid dörrn. Han tog barnet i sina armar, och Kattrinna<noinclude> <references/></noinclude> 08700mkf8tm31vy3mxoxzyfr9u7y7bb 104 106876 503954 400478 2022-08-07T10:18:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||VACCINERINGEN|27}}</noinclude>steg upp från stolen och lämnade platsen åt honom, »Ja, försök du, om det går bättre för dej!» sa hon med litet försmädlig röst, för hon var inte den, som tyckte, att den lilla utslitna drängen hos Erik i Falla, som hon hade gift sig med, var bättre än hon själv på något sätt. Men innan Jan satte sig ner, kastade han tillbaka tröjan, och nu visade det sig, att han hade kavlat upp skjortärmen där borta i mörkret, så att vänstra armen var bar. Han ville så gärna bli vaccinerad, sa han. Han hade aldrig blivit vaccinerad mer än en gång, och det fanns ingenting i världen, som han var så rädd för som för smittkoppor. I detsamma som flickan såg den nakna armen, blev hon stilla och stirrade på fadern med stora, kloka ögon. Hon följde helt uppmärksamt med, då kloc- karn satte in de tre röda strecken i armen. Hon såg från den ena till den andra, och hon märkte väl, att fadern inte for så värst illa. När Jan Andersson var färdig, vände han sig till klockarn. »Nu är jänta så stilla, så klockarn kanske kan försöka sej på'na.» Ja, klockarn försökte, och denna gången gick det bra. Flickan satt med samma förnumstiga min hela tiden och lät inte höra ett enda rop. Klockarn var också tyst, ända tills han hade slutat sitt arbete. »Om Jan gjorde det där bara<noinclude> <references/></noinclude> 2mk49z8dib57wjkfsykp9y821t1vh9w 104 106877 503955 400479 2022-08-07T10:18:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|28|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude>för att lugna barnet,» sa han, »så kunde vi ju ha låtsats — — — Men då sa Jan: »Nej, vet klockarn, då hade det aldrig gått. Det finns inte maken te barn. Det är inte te å tänka, att en ska få'na te å tro på någe, som inte är vad det ger sej ut för å vara.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> asubgheurwcofxi8ey0c1rpb095d5zd 104 106885 503956 400493 2022-08-07T10:19:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||FÖDELSEDAGEN|29}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">FÖDELSEDAGEN.</h2> Den dagen, då den lilla flickan fyllde året, gick Jan, far hennes, och dikade på Erik i Fallas träde. Han försökte påminna sig hur det var förr, då han inte hade någon att tänka på, medan han arbetade ute på åkern, då han ännu inte hade det klappande hjärtat i bröstet, då han aldrig längtade och aldrig var orolig. »Tänk, att en människa kan leva på det sättet!» sa han och föraktade sig själv. »Ja,» fortfor han, »det är det enda, som det kommer an på. Om jag vore rik som Erik i Falla eller stark som Börje, som går här bredvid på åkern å dikar, så betydde det ingenting mot å ha ett klappande hjärta i bröstet.» Han såg bort till sin kamrat, som var en ofantligt stark karl och kunde arbeta ungefär dubbelt så mycket som han själv. Därvid kom han att märka, att Börje denna dagen inte hade hunnit undan så raskt med dikningen, som han brukade. De arbetade på beting. Börje åtog sig alltid mer än han och blev ändå alltid färdig ungefär samtidigt. Men i dag hade det gått långsamt för<noinclude> <references/></noinclude> 56suu2f4u6abg41kqdx1tmuylz79wld 104 106886 503958 400494 2022-08-07T10:20:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|30|KEJSARN AV PORTUGALLIEN}}</noinclude>Börje. Han höll sig inte en gång jämsides, han hade blivit långt efter. Men Jan hade också arbetat av alla krafter för att snart komma hem till den lilla flickan. I dag längtade han allt efter henne mer än vanligt. Hon var kvällssömnig, så att om han inte skyndade sig, kunde det hända, att hon hade somnat in för natten. När Jan var färdig, såg han, att Börje knappast hade sitt beting halvgjort. Något sådant hade inte hänt på alla de år, som de hade arbetat tillsammans, och Jan blev så förvånad, att han gick fram till honom. Börje stod nere i diket och strävade med att lossa en jordtorva. Han hade trampat på en glasbit och fått en djup skåra under foten. Han kunde inte uthärda att ha stöveln på sig, och man kan förstå ett sådant elände det skulle vara att stå och tvinga ner spaden i jorden med en sårig fot. »Ska du inte ge dej med det där?» frågade Jan i Skrolycka. »Jag är tvungen å bli färdig i dag,» sa den andre. »Jag får inte ut nån säd åv Erik i Falla, innan betinget är klart. Det är slut med rågmjölet för oss.» »Ja, go' natt i dag då!» sa Jan. Börje svarade inte. Han var så trött och förbi, att han inte en gång orkade säga ut den vanliga kvällshälsningen. Jan i Skrolycka gick till kanten av åkern, men där stannade han. »Vad gör det den lilla flickan,<noinclude> <references/></noinclude> l33lx8bsp68yupqfoxu59nmt0rz0fiq 104 106887 503959 400495 2022-08-07T10:22:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||FÖDELSEDAGEN|31}}</noinclude>om du kommer hem te hennes födelsedag?» sa han till sig själv. »Hon har det lika bra utan dej. Men Börje har sju barn hemma å ingen mat åt dom. Ska du låta dom svälta, för att du ska få komma hem å leka med Klara Gulla?» Han ställde sig att arbeta bredvid Börje, men han var bra trött redan förut, så att det gick inte fort för honom. Det var närapå mörkt, innan de var färdiga. »Nu sover Klara Gulla för länge sen,» tänkte han, då han äntligen tog det sista spadtaget. »Go' natt i dag!» ropade han till Börje för andra gången. »Go' natt,» sa Börje, »å tack för hjälpen! Nu går jag å tar ut råg genast. Å jag ska ge dej ett handtag en annan gång, var säker på det!» »Jag vill ingen betalning ha. Go' natt nu!» »Vill du inte ha någe för att du hjälpte mej? Vad är det åt dej, som är så schangtil?» »Å, det är… det är jäntas födelsedag i dag.» »Å för det får jag hjälp med dikninga?» »Ja, för det å för en annan sak också. Ja, go' natt!» Han gick hastigt bort för att inte bli lockad att förklara vad detta andra var. Det brände honom på tungan att säga: »Det är inte bara Klara Gullas födelsedag, det är också mitt hjärtas.» Men det var väl, att han inte kom att säga det, för Börje skulle säkert ha trott, att han hade blivit tokig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0aaqw55uuviq8ck8fes28yuagm3pi8d 104 106889 503960 400497 2022-08-07T10:24:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|32|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">JULMORGONEN.</h2> När den lilla flickan var ett år och fyra månader gammal, tog Jan Andersson i Skrolycka henne med sig till kyrkan på julmorgonen. Kattrinna, hustrun, tyckte nog, att tösen var bra liten för att komma till kyrkan, och var rädd för att hon skulle sätta till att skrika, såsom hon hade gjort på vaccineringsmötet. Men mannen fick sin vilja fram, eftersom det ändå var brukligt, att småbarnen följde med till julottan. De gav sig alltså åstad med tösen vid femtiden på julmorgonen. Det var mulen himmel och mörkt som i en säck, men det var inte kallt, utan nästan ljumt i luften och alldeles stilla, såsom det brukar vara så där inemot slutet av december. Till att börja med hade de att gå en liten trång stig mellan åkrar och hagar i Askedalarna. Sedan måste de följa den branta vintervägen över Snipaåsen, och först därefter kom de in på ordentlig väg. Det stora tvåvåningshuset i Falla hade ljus i vartenda fönster, och det stod som en ledfyr för folket i Skrolycka, så att de kunde leta sig fram till Börjes stuga. Där träffade de på några av<noinclude> <references/></noinclude> dirzn2zozkhx6nx9tgy3604dikfzwvj 104 106890 503961 400498 2022-08-07T10:26:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||JULMORGONEN|33}}</noinclude>grannarna, som hade gjort i ordning bloss på julaftonen för att lysa sig med, och slöt sig till dem. Var blossbärare gick i spetsen för en liten skara människor. De flesta var tysta, men alla var glada till sinnes. De tyckte sig vara ute och vandra som de tre vise män, lysta av en stjärna, för att söka den nyfödde juda-konungen. När de hade kommit upp på skogshöjden, hade de att gå förbi en stor sten, som en jätte nere i Frykerud hade kastat mot Svartsjö kyrka en julmorgon, fast den till all lycka hade flugit över kyrktornet och blivit liggande här på Snipaåsen. Nu, då kyrkovandrarna närmade sig den, låg stenen som vanligt nere på marken, men de visste alla, att under natten hade den varit upplyftad på tolv guldpelare, och trollen hade ätit och druckit och dansat under den. Det var inte så roligt att gå förbi en sådan sten på julmorgonen, och Jan tittade bort till Kattrinna för att se om hon höll den lilla flickan säkert tryckt intill sig. Kattrinna gick trygg och lugn som vanligt och småpratade med en av grannarna. Hon tycktes inte alls tänka på vad detta var för en farlig plats. Granarna var uråldriga och grova här uppe på höjden. Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem, som man förut hade trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna<noinclude> <references/> <small>3 — <i>Kejsarn av Portugallien</i></small></noinclude> nlu1qhcqyk3lu9ksm0g92pivirmvs0e 104 106891 503962 400499 2022-08-07T10:27:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|34|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna. Det gick an, så länge som de höll sig stilla, men tänk, om en av dem skulle sträcka ut en arm och rycka till sig någon, som gick förbi! De vuxna och gamla var det väl inte så farligt för, men Jan hade alltid hört, att trollen hade en stor kärlek för små, små människobarn, ju mindre, ju bättre. Han tyckte allt, att Kattrinna höll den lilla flickan bra bekymmerslöst. Det var ingen konst alls för de stora, klobeväpnade trollhänderna att rycka barnet ifrån henne. Inte tordes han ta barnet ur hennes armar heller här mitt på det farliga stället. Det kunde just ha kommit trollpacket att röra på sig. Det började redan susa och viska från det ena trädtrollet till det andra. Det knarrade till uppe i grenarna, som om de skulle försöka sätta sig i rörelse. Inte tordes han fråga de andra om de såg och hörde det, som han såg. Det kunde ha varit just den frågan, som hade satt liv i trollpacket. I den våndan visste han bara en sak att ta sig till. Han började sjunga en psalm i skogen. Han hade dålig sångröst och hade aldrig sjungit förr, så att någon hade hört det. Han var så klen att hålla tonen, att han inte en gång vågade sjunga i kyrkan, men nu måste han däran, det fick gå, hur det ville. Han såg, att grannarna blev litet förvånade. De, som gick före, stötte till varandra och såg sig<noinclude> <references/></noinclude> qbnnut7pkrucmr1hlefdc76fucapm1k 104 106893 503964 400501 2022-08-07T10:55:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|36|KEJSARN AV PORTUGALLIEN|}}</noinclude>den, blev de tvungna att stanna och dra efter andan. Efter alla små stugor och alla låga fönster, som de hade gått förbi, tyckte de, att kyrkan var så förunderligt stor och så förunderligt lysande. Då Jan såg kyrkan, kom han ovillkorligen att tänka på ett fattigt folk i Palestina, som en natt hade varit ute och gått och burit med sig ett litet barn, deras enda tröst och glädje. De kom ifrån Betlehem, och de skulle gå till Jerusalem, därför att barnet måste omskäras i Jerusalems tempel. Men de var tvungna att smyga sig fram i mörka natten, därför att det var många, som stod efter det barnets liv. Folket från Askedalarna hade gått hemifrån tidigt för att hinna fram före dem, som åkte, men i närheten av kyrkan blev de dock upphunna av dessa. De kom med frustande hästar och klingande bjällror och for förbi i flygande fläng, tvingande de stackars fotgängarna att ge sig upp i den höga snön. Nu var det Jan, som bar barnet. Han måste oupphörligen springa undan för de åkande. Vandringen blev svår på den mörka vägen, men framför dem låg det strålande templet, och bara de kunde komma dit, var de trygga och bärgade. Bakom dem hördes ett väldigt buller av dombjällror och hästtramp. Det kom en stor släde, förspänd med parhästar. I sitsen satt en ung herreman i svart päls och hög pälsmössa med sin unga fru vid sidan, Han körde själv, men bakom<noinclude> <references/></noinclude> 9ouon03mmvpoli5fa2gxzwjtbqsgrqd 104 107348 503918 401330 2022-08-07T08:50:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>[[File:Kejsarn av Portugallien Albert Engström 01.png|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|Det klappande hjärtat.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> adje2ryswpax0fda5tost9f6oywochx 104 107352 503914 401808 2022-08-07T08:49:30Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%; font-family:serif; ">KEJSARN AV PORTUGALLIEN</h1> {{c|{{större|EN VÄRMLANDSBERÄTTELSE|125}}}} {{c|{{större|AV|110}}}} {{c|{{större|SELMA LAGERLÖF|150}}}} [[Fil:Albert Bonniers logotyp 1919b.png|center|100px]] {{c|{{större|STOCKHOLM|125}}}} {{c|{{större|ALBERT BONNIERS FÖRLAG|110}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bdb5flj634a4420xd4fwocm3gvnc3yl 104 107651 503915 401794 2022-08-07T08:49:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude> {{c|<i>Copyright. Albert Bonnier 1919.</i>}} {{c|<i>29:e — 31:a tusendet.</i>}} {{c|{{större|STOCKHOLM|120}}}} {{c|ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI {{sp|1919}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> dsz2wuh2ch7h58596y8pgoycawvrjx2 104 107652 503912 401796 2022-08-07T08:48:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>{{ph|{{större|<i>SELMA LAGERLÖF</i>|110}}}} {{c|{{större|KEJSARN AY PORTUGALLIEN|150}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1dafggnfwj0x70g5qjdbcz5xgeehxlo 104 107657 503913 401801 2022-08-07T08:49:07Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503922 503913 2022-08-07T09:17:33Z Thurs 138 Gör version 503913 av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|diskussion]]) ogjord Utan text korrekturläses ej proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thurs" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 6lsg2rbutma5r2lbu1kmd0qzihfwhlj 104 107658 503916 401802 2022-08-07T08:50:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><div style="border-bottom:none; font-size:300%;">I.</div> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> d61yc3rxyneq7ikfcyqrhxf1dqfv4dq 104 107659 503917 401803 2022-08-07T08:50:20Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503923 503917 2022-08-07T09:18:18Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Thuresson|Thuresson]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 107660 503919 401804 2022-08-07T08:50:47Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503921 503919 2022-08-07T09:16:42Z Thurs 138 Gör version 503919 av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|diskussion]]) ogjord utan text korrekturläses ej proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thurs" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 6lsg2rbutma5r2lbu1kmd0qzihfwhlj 104 144522 503802 482612 2022-08-06T20:42:00Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude><h3 align=center><big>DEN BRODERADE PLÅNBOKEN.</big></h3> {{linje|2em}} {{c|BERÄTTELSE.}} {{större|E|200}}n ung man, som, efter väl fulländade studier vid Akademien, eller, rättare sagdt, efter väl tagen examen — ty väl fulländade studier innefattas, Gud nås, ej alltid i en väl tagen examen — beträder den praktiska stråten af lifvet, möter många stötestenar, dem han i illusionernas ålder och tid knappast ens drömt om. Kastande sig i reskärran, för att långt bakom sig lemna den tråkiga Universitetsstaden med dess kulna, ceremoniösa lärare och skrålande kamratskaror, ser han i andanom endast stekta sparfvar i luften, flygande honom midt i munnen; lönande ärorika beställningar i staten, uteslutande på honom väntande; flickor med gudinnors glans i blicken och hundratusen riksdaler i ridikylen, färdiga att sluta honom till sina svällande barmar, och Gud vete icke all den herrlighet som en ynglings fantasi icke är försedd med. Sålunda utrustad, rullar han in genom t. ex. hufvudstadens tullport, förser sig med rum, möbler och städerska, inskrifver sig i ett dussin Embetsverk, så vida han valt den civila vägen, knyter vänskapsband med skräddaren och skomakaren, får sitt namn med stora bokstäfver inskrifvet i deras album, hufvudboken, och visar sig derefter ute i verlden. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nfqyk9iwfj3u01a6abmkqywey8k6lia 104 144542 503801 473389 2022-08-06T20:38:59Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude><h3 align=center><big>{{sp|AUG. BLANCHE.}}</big></h3> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 53f09czsdqq0uuvrhg65ejgpopz1jwk 104 147487 503902 480621 2022-08-07T08:32:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>{{c|{{större|{{sp|INNEHÅLL.}}|120}}}} {{innehåll börjar}} {|align="center" |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 01|Blåsvädret]] |align="right" valign="top"|5 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 02|Spinnrockarna]] |align="right" valign="top"|24 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 03|Svartsjön]] |align="right" valign="top"|34 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 04|Fröken Snövit]] |align="right" valign="top"|43 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 05|Svartsjöprästen]] |align="right" valign="top"|91 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 06|Drömpannkaka]] |align="right" valign="top"|97 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 07|Bruddansen]] |align="right" valign="top"|106 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 08|Rävgropen]] |align="right" valign="top"|129 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 09|Speciedalern]] |align="right" valign="top"|138 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 10|Finnprästen]] |align="right" valign="top"|156 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 11|Smeden från Henriksberg]] |align="right" valign="top"|173 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 12|Fänriken]], |align="right" valign="top"|187 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 13|I vardagslag]] |align="right" valign="top"|206 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 14|En vårkväll]] |align="right" valign="top"|218 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 15|Anklagelsen]] |align="right" valign="top"|235 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 16|Vilarstenen]] |align="right" valign="top"|261 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 17|Vättarna på Lövdala]] |align="right" valign="top"|270 |- |align="left" valign="top"|[[Liljecronas hem/Kapitel 18|Hemmet]] |align="right" valign="top"|277 |- |} {{innehåll slutar}} {{linje|8em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s2c3jjql5mo5vdsq6611l4mrpgdwz7n 108 147488 503931 485288 2022-08-07T09:21:50Z Thurs 138 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Selma Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] |Titel=[[En saga om en saga och andra sagor]] |År=1917 |Oversattare= |Utgivare=Albert Bonniers förlag |Källa=[[:File:En saga om en saga 1917.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En saga om en saga 1917.djvu|page=7|250px]] |Sidor=En saga om en saga <pagelist from=1 to=256 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="titel" 8="tryck" 9=5 10="tom" 11=7 30="tom" 114="tom" 136="tom" 138="tom" 162="tom" 186="tom" 188="tom" 202="tom" 222="tom" 254="tom" 255="innehåll" 256="tom" /> Liljecronas hem <pagelist from=257 to=556 257="titel" 258="tryck" 259="titel" 260="tryck" 261=5 549="innehåll" 550to555="tom" 556="omslag" /> |Anmärkningar={{clear}} <u>En saga om en saga</u> *[[En saga om en saga]], 5 *[[Tösen från Stormyrtorpet]], 25 *[[Silvergruvan]], 109 *[[Legenden om julrosorna]], 133 *[[Bröllopsmarschen]], 157 *[[Spelmannen (Lagerlöf)|Spelmannen]], 167 *[[En sägen från Jerusalem]], 183 *[[Varför påven blev så gammal]], 197 *[[Luftballongen]], 217 [[Liljecronas hem]] #[[Liljecronas hem/Kapitel 01|Blåsvädret]], 5 #[[Liljecronas hem/Kapitel 02|Spinnrockarna]], 24 #[[Liljecronas hem/Kapitel 03|Svartsjön]], 34 #[[Liljecronas hem/Kapitel 04|Fröken Snövit]], 43 #[[Liljecronas hem/Kapitel 05|Svartsjöprästen]], 91 #[[Liljecronas hem/Kapitel 06|Drömpannkaka]], 97 #[[Liljecronas hem/Kapitel 07|Bruddansen]], 106 #[[Liljecronas hem/Kapitel 08|Rävgropen]], 129 #[[Liljecronas hem/Kapitel 09|Speciedalern]], 138 #[[Liljecronas hem/Kapitel 10|Finnprästen]], 156 #[[Liljecronas hem/Kapitel 11|Smeden från Henriksberg]], 173 #[[Liljecronas hem/Kapitel 12|Fänriken]], 187 #[[Liljecronas hem/Kapitel 13|I vardagslag]], 206 #[[Liljecronas hem/Kapitel 14|En vårkväll]], 218 #[[Liljecronas hem/Kapitel 15|Anklagelsen]], 235 #[[Liljecronas hem/Kapitel 16|Vilarstenen]], 261 #[[Liljecronas hem/Kapitel 17|Vättarna på Lövdala]], 270 #[[Liljecronas hem/Kapitel 18|Hemmet]], 277 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Validerade index]] de45hq3butyve82j6hg80r4kd4ze5qk 104 148187 503903 482394 2022-08-07T08:33:18Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503928 503903 2022-08-07T09:20:56Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148188 503904 482395 2022-08-07T08:33:29Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503929 503904 2022-08-07T09:21:00Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148189 503905 482396 2022-08-07T08:33:39Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503930 503905 2022-08-07T09:21:04Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148190 503906 482397 2022-08-07T08:33:48Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503927 503906 2022-08-07T09:20:30Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148191 503907 482398 2022-08-07T08:33:58Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503926 503907 2022-08-07T09:19:56Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148192 503908 482399 2022-08-07T08:34:08Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503925 503908 2022-08-07T09:19:27Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Pago95|Pago95]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Pago95" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 22hbrguw5akzwi89krm0h1kb3rf6e89 104 148257 503803 482611 2022-08-06T20:45:39Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>40</u>}}</noinclude>Hufvudstadens lyx och förströelser af alla slag kunna ej obemärkta halka förbi den unge mannens öga. Att gå förbi de lysande konditorierna med dess målade glasfönster och strålande kronor, utan att träda inom deras trollkretsar, der man lutad öfver ett marmorbord, belastadt med civilisationens alla möjliga ströskrifter, får, den heta sommardagen, läppja på den svalkande glacen, och, den snöyrande vinterqväilen, värma sig ur den rykande jamaikan, är ju rent af omöjligt! ... Att gå förbi teaterhusen, när folk och vagnar vid spektakeltimman slamra deromkriug, utan att förena sig med dessa till nöje och njutning sträfvande skaror, är ännu mer omöjligt; med ett ord, det fordras mer än filosofiska eller pietistiska grundsatser, för att kunna bekämpa dessa och dylika retelser, och vår tids svaga sida är hvarken filosofien eller pietismen. Det finnes i vårt språk ett trestafvigt ord, som drager till sig allas dyrkan, ty värr, med vida större kraft än sjelfva Treenigheten. Det är penningen; dess allmagt behöfver hvarken här eller annorstädes beskrifvas. Att göra sig densamma bevågen, se der den unge mannens första nya äflan och på samma gång den första brutna fjädern i illusionernas vingar. Vigilansens tidskifte börjar och detta har äfven sina heroer, som manhaftigt slå sig igenom vedermödorna; men många finnas deremot, hvilka, klent utrustade med den djerfhet eller oförskämdhet, som denna bana påkallar, duka under vid de första stegen. När man inte har några anhöriga eller vänner, med välvillig kassa, och inga inkomstkällor, tillräckliga för befrämjandet af en manande lefnadslust, står man snart framför procentarens skarpa öga. Finner man nåd inför detta öga, det vill säga: ser man ut för att ha så mycken ambition, att man ej, åtminstone inom ett års förlopp, vill sitta på gäldstugan, blifver man snart hans offer. En gång uppdragen på slaktarbänken, släppes man ej neder förrän ullen är afklippt och bloden uttappad och man slutligen finner sig störtad midt i eländets afgrund. På god väg att komma derhän var den stackars Axel Linder, en ung förhoppningsfull e. o. Notarie med fördelaktigt utseende, godt hufvud, redbart hjerta, men med en munn som icke ännu lärt sig den stora konsten, att rätta munn efter matsäcken. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cyuaeibinhny2n28oqkmrvftuapnoab 104 148273 503804 482679 2022-08-06T20:49:39Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>41</u>}}</noinclude>Dyster till sinnes gick han tidigt en morgon af nästliden sommar ut från sin bostad i staden. Sedan han i trappan noga lyssnat efter om några bekanta steg nedanföre kunde förnimmas och hans ögon spejande farit öfver gatan utanför porten, för att göra sig förvissad, det inga herrar med stora pappersluntor i fickorna väntade honom, tog han ut stegen och styrde kosan till Carl XIII:s torg. Det var en skön sommarmorgon och mycket med brunnsgäster fanns på det vackra torget. Vår Notarie slog sig ner i det lilla konditoriet derstädes bredvid en kopp kaffe, läppjade derpå, tände en cigarr, ögnade på gårdagens aftonblad och lät sin blick förstulet då och då sväfva ut öfver de eleganta varelser, som sökte lif och hälsa ur Professor Mosanders apparater. Alla menniskor föreföllo honom så lyckliga och han tänkte med bäfvan på sitt eget öde. Hvem visste så noga, om ej samma sol, som smyckade torgets alléer och förskönade färgerna i damernas klädningar, innan aftonen skulle finna honom bakom gallerna i huset N:o 74 vid Hornsgatan. ... Hans oro ökades. Han steg upp, liqviderade och med cigarrstumpen i munnen begaf sig in i vestra alléen, der han snart tog plats på ett säte och stirrade tankfull framför sig. Bekymret öfver de olycksaliga finanserna jagade svettdroppar fram på hans bleka panna och han framtog derföre sin näsduk, för att aftorka dem. Näsduken var en Ostindisk duk af yppersta slag, stor och rikt försedd med de bjertaste färger. Han svängde den några hvarf öfver sitt ansigte och lät den sedan falla ner på knäskålarna, under det han gömde sina ögon i sin venstra hand, för att kunna grubbla desto mera ostörd, såsom han inbillade sig. Han hade ej länge innehaft denna ställning, då han kände någon rycka i näsduken. Förskräckt hof han upp sina ögon och såg framför sig en liten flicka, vacker som en klar vårmorgon och grann som en liten prinsessa. Det sköna barnet lekte med hans näsduk och syntes fördjupad i åskådandet af dess prunkande färger. Det föreföll Linder som hade en engel direkte nedstigit från skyn, för att skingra hans mörka tankar. Han upplyfte barnet på sitt knä och tryckte en kyss på dess leende läppar.<noinclude> <references/></noinclude> 3d4kwrowchl3feyz7zmyhye3ez6l2fa 104 148274 503805 482681 2022-08-06T20:53:04Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" />{{c|<u>42</u>}}</noinclude>Den lilla flickan tog alls inte illa upp denna artighet och ämnade kanske besvara den; men fick i detsamma sigte på en smal stålkedja, som slingrade sig om Linders hals och förlorade sig i hans västficka. Hon fattade tag i den och drog rätt allvarsamt deruti. — Netta lilla, — hördes nära invid en ljuf fruntimmersstämma, — Netta lilla, inte får du besvära så der! Notarien varseblef nu midt emot sig ett ungt fruntimmer af högst intagande utseende. I ett ögonblick hade han ställt barnet på marken, uppstigit från sätet och lyftat på hatten. — Jag ber om förlåtelse, min fru! — sade han, — men den lilla engeln har visst inte besvärat mig ... tvertom vet jag mej inte på länge ha njutit en så angenäm minut som denna ... Säkert är ni detta barns afundsvärda moder? ... — Ja, min herre, — svarade hon, i det hennes blick med ett uttryck, hvaraf endast en moders öga är mäktigt, öfverfor den lilla älsklingen, — mitt enda barn, på en gång min enda tröst och mitt enda glada minne. — Ert enda glada minne! — repeterade Linder; — detta yttrande tillkännager på en gång bedröfvelse och glädje ... bedröfvelse öfver ett förflutet och glädje öfver ett närvarande ... Ack! hvem ville ej gerna ha något bedröfligt att minnas, blott man hade något närvarande att glädja sig åt! ... Med mej är det raka motsatsen, min fru! — tillade han med en suck, som tanken på slottskansliet ovillkorligen framkallade. — För att vara af en så ung man som ni, — yttrade frun, — så låter det der mycket sorgligt, hvad det närvarande beträffar ... men ... — Men, — inföll Linder, — det torde inte vara så sorgligt, som det låter, menar ni, min fru? ... jag vet, att den sorgliga tonen oftast här i verlden icke är någonting annat än ett medel att göra sig intressant ... en presentertalrik, hvarpå man vill frambära saker af helt annan art och beskaffenhet ... dock, det är en löjlighet af mig att vilja replikera er ... ni har rättighet att mena hvad ni vill ... något annat än godt torde ni likväl icke kunna mena. — Mamma lilla! får jag den der vackra halsduken! — afbröt den lilla flickan, i det hon för andra gången nappade tag i den Ostindiska näsduken. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t8u57ujba8ml9e27n68cbo888mmedbp 104 149168 503809 484640 2022-08-07T06:54:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">I VARDAGSLAG.</h2> JA, nu var arbetet i full gång på Lövdala, och var morgon och afton hörde man från köket surret av de nie spinnrockarna lika starkt som duren från en kvarn. Under de timmar, då det var full dager, fick man minsann inte heller gå och slå dank, utan då måste man begagna tiden till sömnad och vävning. Det hade sett ut en tid, som om prästfrun skulle ha glömt bort, att lilljänta fanns i huset. Hon hade inte satt henne i arbete eller gett henne någon annan befattning än att städa och elda i kökskammarn. Men samma dag, som fänriken reste, kom hon i köksdörrn och vinkade åt henne. Hon skulle komma in i saln en stund. Lilljänta reste sig genast, men hon var så rädd för att sitta ensam med prästfrun, att man kan knappast det säga. Hon tyckte inte illa om henne på vanligt vis, utan så, att det gick kalla kårar över ryggen, bara hon såg henne. Lilljänta hade aldrig förr känt sådan förskräckelse för en människa, och hon gjorde sig sina egna tankar om hur detta kunde hänga ihop. För att det var något besynnerligt med prästfrun, det<noinclude> <references/></noinclude> g40xdch55vskuu2a8hnwli9g81rdjly 104 149171 503810 484654 2022-08-07T06:55:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>kunde hon inte få ur sitt huvud. Inte hade någon annan ett så vitt hår till ett så ungt ansikte, och inte var det naturligt, att ett kvinnfolk talade med en röst, som bullrade som en fors. Och inte heller kunde någon vanlig människa vara i stånd att ställa till med så mycket förargligt och ledsamt. Hon tänkte jämt och samt på det, som mor en gång hade sagt om Svartsjön och om de tre, som hade blivit kvar, se'n vattnet hade torkat bort. Mamsell Maja Lisa ville inte höra talas om detta, men lilljänta visste allt vem den tredje var, och att de hade haft sina äventyr med henne på Lövdala mer än en gång. Om prästdottern inte ville tala om sådant, så fanns det andra på gården, som både kunde och ville. Lilljänta behövde bara en kväll smyga sig bort till drängstugan, där Långe-Bengt och Gammal-Bengta, hans mor, och Munter-Maja, hans hustru, satt framför spisen och språkade. Då brukade Gammal-Bengta berätta, att »sjöråa» i den gamla Svartsjön kände sig hemlös, alltse'n vattnet hade kommit bort — för en kunde ju inte begära, att en så fin fru skulle trivas i den usla Svartsjöbäcken, som rann fram på den gamla sjöbottnen —, och jämt försökte att smyga sig in i någon av gårdarna. Hon hade innästlat sig både här och där, men på de andra ställena hade de i tid listat ut vem hon var och hade gjort sig av med henne, innan hon hade hunnit att ställa till någe ont. Munter-Maja hade en historia om en son till<noinclude> <references/></noinclude> tudneucbrpu9jz3616wpj2a167r9vwm 104 149172 503811 484655 2022-08-07T06:57:22Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>herr Olavus, den förste Svartsjöprästen, som en vårnatt hade gått ner sig i Svartsjöbäcken och drunknat. Det var ju tydligt och klart, att det var sjöråa, som hade dårat honom, annars hade det ju inte varit möjligt för honom att drunkna i en så'n bäck. Långe-Bengt talade om den morgonen, då han och Vetterpojkarna hade gått och slagit hö på södra gärdet. Bägge pojkarna och han med hade genast sett vem det var, som kom fram ur gräset. Hon var ju våt, så att det dröp om kläderna. Det var väl tecken nog, det, på vad hon var för en. Och hon var virrig i ögona som ett troll. Ingen av de tre hade det minsta tvivel om vem det var, som nu var prästfru 1 Svartsjö, och allihop var de säkra på att hon inte skulle ge sig av, förrän hon hade fördärvat hela gården. Lilljänta trodde som de, i synnerhet om kvällarna och i mörker. Om dagarna var det svårare att få i sitt huvud, att den hemlösa sjöråa ifrån Svartsjön gick omkring och ställde med spånad och vävning på Lövdala. Men nog satt det så mycket kvar av misstanken, att lilljänta ryste till, bara hon såg henne. Det kunde i alla fall inte hjälpas, att när nu prästfrun kom i köksdörrn, fick hon lov att följa med genom kökskammarn, där mamsell Maja Lisa satt och sydde hålsöm på ett lakan, och in i saln, som var ett stort, vackert rum med gulbetsade björkmöbler och blårutiga gångmattor. Det fanns två fönster på rummet. Vid det ena stod en hög,<noinclude> <references/></noinclude> np55z4n61elhx6of5umflhrcfwu0j3e 104 149173 503812 484656 2022-08-07T06:58:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>grön kalla, vid det andra ett litet sybord. Locket stod uppslaget, så att man såg de många småfackena, där det låg tråddockor och silkenystan, vax och nålbok, märkduk och bandrullar, hyskor och hakar och mycket annat, som var behändigt och smånyttigt. Prästfrun visade lilljänta allt, som fanns i fackena, och lät henne gissa vad det skulle brukas till. Hon var så dann med henne, att hon till och med försökte skratta, då tösen gissade orätt, fastän detta var så ovant för henne, att det tycktes strama emot vid mungiporna. Ju vänligare hon blev, ju mer knep lilljänta ihop munnen, och ju mer vaken blev blicken i de blanka ögona. Bara inte prästfrua tänkte locka henne att tala om någe, som kunde vara farligt för prästdottra! Men det tycktes inte vara fråga om något försåt den här gången. Prästfrun satte sig vid sybordet, och lilljänta fick ta plats bredvid henne. Nu skulle hon få lära sig att sy, för prästfrun hade lovat hennes mor, att hon skulle få en god uppfostran. För det första visade hon henne hur hon skulle bära sig åt för att trä i en nål. Detta brukar ju vara en svår prövning för småfolket, men lilljänta trädde tråden genom nålsögat med ett enda tag. Prästfrun blev riktigt förvånad. Hon tyckte, att det var raskt gjort. Om hon hade likaså lätt<noinclude> <references/></noinclude> erj5bjyur86fy0g4x6jqzp1izj3a5bm 104 149174 503813 484657 2022-08-07T06:59:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>för allting annat, kunde det bli en storsömmerska av henne. Så gav prästfrun henne en liten tygbit att öva sig på och lärde henne att slå knut på tråden och att sticka nålen ut och in genom tyget. Lilljänta tog tyst emot lärdomen. Sedan fattade hon tyglappen, vek den över det vänstra pekfingret och gjorde stygn på stygn, som om det inte skulle vara konstigt alls. Aldrig i världen! Vad prästfrua blev förvånad! Det var det märkvärdigaste hon hade varit med om. Då orkade inte lilljänta hålla sig allvarsam längre, utan hon började skratta. Prästfrun förstod äntligen hur det hängde ihop. Hon undrade om lilljänta hade lärt sig att sy, innan hon kom till Lövdala. »Nej,» sa lilljänta, »jag har inte tagit ett stygn, förr'n jag kom hit.» Jaså, då var det väl någon här, som hade lärt henne. Var det kanske mamsell Maja Lisa? Lilljänta blev förskräckt, bara prästfrun nämnde styvdottern. Hon skyndade sig att tala om, att det var den gamla fru Beata på brygghuskammarn, som hade gett henne undervisning. »Det var bra roligt att höra detta,» sa då prästfrun. »Tänk, att fru Beata kan sy med de händerna!» »Om hon kan sy!» utbrast lilljänta. »Det finns väl ingen på gården, som kan sy som fru Beata.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fnokgsphdumv22yf9dcwfo73woxb7dc 104 149175 503814 484658 2022-08-07T07:00:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>»Då ska jag säga dig vad vi ska ta och göra,» sa prästfrun. »Vi ska gå ner till fru Beata och tacka henne för att hon har gett dig en så god lärdom.» Därmed tog hon lilljänta med sig, men prästfrun gick inte raka vägen till brygghusflygeln, utan hon gjorde en lång krok bortom stall och lagård. Fru Beata brukade hela dagen sitta vid ett fönster, som låg så, att hon kunde se alla dem, som ämnade sig till henne från stora byggningen, men hon hade ingen utsikt åt lagårdshållet. När prästfrun och lilljänta hade hunnit till den svåra trappan, som gick fram och tillbaka på gavelväggen, bad prästfrun, att lilljänta skulle springa före. Det gick så lätt och ledigt för den, som var ung. Hon skulle komma efter så vackert, hon. Ja, lilljänta sprang före och klampade i trappan, så att det inte märktes, att någon smög sig upp efter henne. Fru Beata brukade alltid sitta med händerna i kors, när prästfrun kom upp till henne. Och alltid brukade hon tala om hur svårt det var, att hon inte mer dugde till något. Hon hade varit en arbetsmänniska, hon med, i sin tid, fast hon inte hade varit så duglig som Anna Maria Raklitz. Prästfrun hade sannerligen tyckt, att det var synd om henne. För tänk, så lång dagen skulle bli, när man var tvungen att sitta stilla och inte kunde bruka sina händer till Guds skapande grand! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3s396zlh0fz7z1h11t6mjiqwxmfhejh 104 149176 503815 484659 2022-08-07T07:01:26Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men denna gången satt fru Beata och sydde hålsöm på ett lakan, då prästfrun kom in, och armen gick så fort upp och ner som vingen på en lärka. När fru Beata fick se prästfrun, gjorde hon en rörelse, som om hon hade velat sticka undan sömmen. Men när hon märkte, att den andra redan hade upptäckt den, fortsatte hon med arbetet. Prästfrun kom fram till henne och var så fasligt nöjd med att finna henne vid sybordet. Det var bra väl, att gikten hade gett med sig, så att hon kunde arbeta. Och hon fick lov att visa vad hon höll på med, för prästfrun hade hört, att fru Beata Spaak kunde sy så väl, att stygnena blev liggande jämna som pärlor. »Men det var besynnerligt!» sa prästfrun och lutade sig alltmer ner över fru Beatas sömnad. »Det här lakanet tycker jag att jag känner igen. Det hör ju till det paret, som jag satte Maja Lisa att sy i dag på morgon. Kanske att mormor är så snäll och hjälper henne med det ena lakanet? Ja, jag säger ingenting om det, nej, inte det minsta, men jag tycker, att ni borde tala om det för mig, så att jag får ge Maja Lisa tillräckligt med arbete. För om hon bara behöver sy ett lakan på paret, så har hon ju riktiga latmansdagar.» Fru Beata satt kvar med sömmen i sin hand. Hon förmådde ingenting svara, för underkäken och hela huvudet skakade, som om någon hade stått bakom henne och ruskat. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eiv5iorrxa9qhut8heskt6qybp1fzj4 104 149177 503816 484660 2022-08-07T07:02:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Prästfrun vände sig mot dörrn för att gå. Hon kunde se, att mormor hade brått, och därför ville hon inte längre störa. Fru Beata behövde säkert inte så mycket sällskap nu, då hon var så duktig att arbeta. Fru Beata hackade fram något om övermänskligt arbete för en ungdom, och att det kunde gälla liv och hälsa. »Ni vet nog själv, att Maja Lisa inte har det värre, än att hon orkar sitta uppe och läsa halva natten. Jag tror inte, att en ungdom lider men av att arbeta. Men det, som är skadligt, det är att smyga och smussla och inte gå raka vägar.» Därmed gick hon, och fru Beata hade inte kunnat säga ett tydligt ord till sitt försvar, förrän dörrn var stängd efter henne. Men trappan, som prästfrun nu skulle gå, var hal och brant, så att det gick långsamt att komma utför den. Under tiden lyckades fru Beata få makt med sig själv, och just som prästfrun stod på nedersta trappsteget, slog den gamla upp sin dörr. »Styvmor!» ropade hon ner till henne så högt, att det hördes över hela gården. Något svar väntade hon inte på, utan hon gick strax tillbaka in till sig och satte för regeln, så att hon skulle slippa att bli överraskad vidare. Det stod inte till att märka, att prästfrun frågade det minsta efter det, som fru Beata hade ropat. Hon var i utmärkt gott lynne alltjämt, och när hon nu gick uppför backen till stora byggningen, sa hon helt lugnt, att lilljänta skulle<noinclude> <references/></noinclude> ficiceuu41ie1v695m7gzr6usi5sixg 104 149178 503817 484661 2022-08-07T07:03:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>gå in i saln och sätta sig att sy. Hon skulle komma efter strax, bara hon hade fått säga ett par ord till mamsell Maja Lisa. Lilljänta knep ihop läpparna och svarade ingenting, men hon hade ungefär samma uppsyn som annandag jul, när hon slogs med blåsvädret. När de kom in i förstun, gick hon inte in i saln, som hon var befalld, utan hon styrde av mot köksdörrn. Prästfrun frågade strax vart hon skulle ta vägen. Hade hon inte hört, att hon skulle gå in och sy? Lilljänta svarade med låg röst, att hon tyckte, att det var onödigt. »Varför är det onödigt? Tror du, att du redan är så styv, att du inte har något mer att lära?» Nej, det var inte så lilljänta menade. Men hon behövde inte lära sig mer, än hon redan kunde, därför att nu skulle hon hem till Koltorp igen. Hon gick fram till prästfrun och räckte henne handen. Hon kunde så gärna säga tack och adjö med detsamma. »Men kära då!» sa prästfrun. »Jag förstår ingenting, jag. Varför ska du gå din väg?» Lilljänta gick ett par steg baklänges, liksom för att vara utom räckhåll, när hon gav sin förklaring. »Mor har varit barnpiga på Lövdala, och mor tycker om prästdottra. Och när mor var här i julas, så sa hon till mig, att om mamsell Maja Lisa<noinclude> <references/></noinclude> 77unajfraq4pzero2di1gzvwojx3j0w 104 149179 503818 484662 2022-08-07T07:04:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>skulle få fler ledsamheter för min skull, fick jag inte stanna här, utan då skulle jag gå hem.» När lilljänta hade sagt detta, drog hon sig tillbaka utmed väggen, tills hon kom till hörnet bredvid köksdörrn. Där stod hon och väntade det, som komma skulle. De röda fläckarna brann på Raklitzas kinder, och hon gick fram mot lilljänta med höjd hand. Lilljänta kröp ihop, och ögona blänkte kallt. Hon visste, att hon skulle få stryk, men hon var så fylld av hat, att hon inte kände sig rädd, utan snarare var glad, att det hade kommit till öppen strid. Men nu hände det, som lilljänta inte ett ögonblick hade kunnat drömma om. Prästfrun gav henne inte en gång en örfil, utan i sista ögonblicket betvang hon sig och försökte småle. »Kära barn, du ser ut som en katt, som tänker flyga på en hund. Men var lugn du! Jag ska inte slå dig för att du är trogen mot den du tjänar. Det är sådant, som jag tycker om, och därför lovar jag dig, att Maja Lisa inte ska få höra ett ord om det, som jag har kommit underfund med i dag. Och nu går vi in i saln bägge två och tänker aldrig mer på den här saken.» Lilljänta kände sig yr. Det låg något under detta, som hon inte förstod. Men hon var ju så glad att få stanna i prästgården, att hon inte bråkade sin hjärna för att tyda gåtan. När de nu åter satt vid sybordet, blev det emellertid ingen sömnad av, utan prästfrun öppnade en låda, som låg gömd under alla de andra,<noinclude> <references/></noinclude> clayjg34hhr57oq05x7i33lasiu5fvs 104 149180 503819 484663 2022-08-07T07:05:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>och drog fram först en abc-bok och sedan papper och gåsfjäder och en flaska med bläck. Lilljänta trodde, att hon ämnade pröva henne i läsning och skrivning, men det var inte meningen. Utan prästfrun talade om, att när hon var barn, hade hon jämt haft så mycket göra med att hjälpa sin mor med småsyskona, att hon aldrig hade fått lära sig att läsa och skriva. Men nu sedan hon hade blivit prästfru, tyckte hon, att det var lett att inte kunna. Hon ville nu, att lilljänta skulle bli skolmästare åt henne. Hon hade haft detta i tankarna, då hon lät henne komma till Lövdala i julas, men hon hade inte haft tid förrän nu. Lilljänta blev rätt belåten. Hon sa genast, att hon ville hjälpa frua, så gott hon kunde. Då var den saken avgjord, men prästfrun bad, att lilljänta inte skulle tala om för någon, att hon höll på att lära henne läsa. Hon var rädd för att folk skulle skratta åt henne. De skulle låtsas, som om prästfrun lärde henne att sy, och att hon gick in hit i saln en stund var förmiddag fördenskull. Ja, det kunde det ju inte vara något ont i. Prästfrun sa, att hon var riktigt glad åt detta. Lilljänta måtte väl begripa hur svårt det var för en prästfru att inte kunna skriva. Det var ett brev, som hon gärna skulle vilja skicka av i denna dag, om hon bara kunde få det gjort. Hon hade allt undrat så mycket… Kanske lilljänta var så pass styv, att hon kunde sätta ner ordena på papperet, om hon dikterade? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8ebedxnmhtugvim33681t9s8flh5fj0 104 149181 503820 484664 2022-08-07T07:05:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Det var lilljänta genast med om. Hon slog upp skivan på ett slagbord, bredde ut papperet, drog korken ur bläckflaskan och satte sig att skriva efter prästfruns föresägning. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jguddrzg1y27iy91nzmiaq5z6cjebnh 104 149182 503821 484665 2022-08-07T07:06:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">EN VÅRKVÄLL.</h2> PRÄSTDOTTERN var ute och gick en vårkväll i sällskap med lilljänta. Det var en gammal vana hos henne att gå ut en stund var afton, och styvmodern hade inte satt sig däremot, bara förordnat, att hon skulle ha lilljänta med sig, därför att det inte var passande för en sjuttonåring att vandra ensam på landsvägen. Hon gick söderut som alltid, för det var den bästa vägen åt det hållet. Hon rörde sig långsamt, och lilljänta hade svårt att ge sig till tåls med den långsamma takten. Hon kilade än före, och än lagade hon så, att hon blev långt efter, bara för att få tillfälle att springa sig andlös, innan hon återigen hann upp prästdottern. Vägen löpte fram utmed skogshöjden, som låg på gränsen av Lövdala. Där nu prästdottern gick, kunde hon inte låta bli att tycka, att det var märkvärdigt, att lilljänta kunde finna så mycket att förströ sig med på det lilla vägstycket, som de trampade fram över kväll efter kväll. För det första var det ekot. Lilljänta sprang före henne uppför allén för att hinna få ett samtal med det. Hon visste, att det höll till ett<noinclude> <references/></noinclude> 0r2c8sfeqatahsb3hfnccolgkh718e6 104 149188 503909 484675 2022-08-07T08:34:18Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> ojfbj53sp27sx0czwwu2hmzgsmzuetm 503924 503909 2022-08-07T09:18:53Z Thurs 138 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/Basingo|Basingo]] ([[User talk:Basingo|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Thuresson|Thuresson]] proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 149201 503822 484731 2022-08-07T07:07:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>litet stycke framåt vägen mitt för råglogen på Lövdala, och där stannade hon, vände sig mot logväggen och började ropa: »Eko, eko, spå mig du!» »Spå mig du!» svarade ekot. »Säj om jag blir gift i år!» »Gift i år!» svarade ekot. »Ä min fästman mycke vacker?» »Mycke vacker!» svarade ekot. »Har han också mycke pengar?» »Mycke pengar!» svarade ekot. »Talar du sant, eller ljuger du?» »Ljuger du!» svarade ekot. Det var prästdottern själv, som hade lärt lilljänta allt detta för några månader sedan, men allt var så annorlunda då mot nu. Nu hade hon inte kraft mer att stå och retas med ekot. Lilljänta höll sig jämsides med henne, tills de hann det lilla grustaget, som låg på vänster sida om vägen tätt under bergväggen. Då lämnade hon prästdottern för att springa ner till bottnen av gropen och gräva efter kattguld bland de nerramlade stenarna. Först då hon höll på att förlora prästdottern ur sikte i vägkröken, kom hon jagande efter henne. Sedan följdes de åt ända fram till bäcken. Det var visst obegripligt för lilljänta, att prästdottern kunde gå förbi bäcken utan att så mycket som stanna och se på den. Den kom stark och morsk utför skogshöjden och gjorde fall på fall, det ena<noinclude> <references/></noinclude> 6qmtw5ohq2s749wtq9qx6y4h2ltald3 104 149202 503823 484732 2022-08-07T07:08:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>grannare än det andra, innan den nådde fram till vägen. När den sedan med bråk och dån hade trängt sig under vägövergången, ville den inte hålla sig i den gamla fåran, utan bröt sig lös ur den och svämmade över marken. Men detta kunde lilljänta inte tåla. Hon skyndade ner från vägen för att dimma och gräva och tvinga bäcken tillbaka i det gamla spåret. Hon skulle allt ha varit tacksam, om prästdottern hade stannat och hjälpt henne. Men prästdottern orkade med knapp nöd gå på släta vägen. Hon tyckte, att hon inte gick, utan bara släpade sig framåt. Andra år hade också hon varit med om att dämma upp bäcken, men då hade hon ju bara varit ett barn. Hon stannade plötsligt, för hon begrep på en gång vad det var, som hade hänt henne. Hon hade blivit gammal: ungdom och ungdomslust var tagna ifrån henne. Prästdottern gick och gick, och lilljänta fick lov att överge bäcken och följa efter. Men det var inte länge, som hon höll sig kvar på vägen. De kom till en grind, som ledde in i en hage, där lilljänta hade hört att man brukade kunna finna vitsippor. De voro inte färdiga än, men nu var det så långt hunnet med våren, att man kunde vänta dem var dag. Lilljänta sköt upp grinden för att göra bara ett tittande dit in. Hon hade nog satt sig i sinnet, att det skulle bli hon, som det året kom hem med den första vitsippan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mx5ioip05vuxc5135nubmo0puxlm5hk 104 149203 503824 484733 2022-08-07T07:09:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Prästdottern, hon gick där som en gammal, gammal människa och var inte det minsta ivrig att leta efter vårblommor. Litet längre bort hade lilljänta en god vän, som hon aldrig försummade att hälsa på. Det var kattugglan, som bodde i den stora, ihåliga björken, det största trädet på hela Lövdala. Lilljänta tog en träpinne och stack in i boet till kattugglan, och fågeln sträckte fram en fot och försökte att skjuta undan pinnen. Lilljänta fick aldrig se något mer av ugglan än de stora klorna. Det visste prästdottern väl, för hon hade också stått och retats med kattugglan i sin tid. Nu kunde hon inte förstå, att det hade varit något nöjsamt i detta. Så snart som de hade gått förbi kattugglebjörken, kom lilljänta springande, och nu visste prästdottern, att tösen inte skulle överge henne på en stund. För nu hade de att gå förbi den gamla mossiga stengärdsgården, där det inte var fritt för spöken. Ack, prästdottern längtade tillbaka till den tiden, då också hon var rädd för den hemska, huvudlösa prästen, som man kunde komma i möte med just här vid stenmuren. Det var uppförsbacke, och prästdottern märkte, att hon inte kom framåt fortare än en snigel. Hon trodde, att hon aldrig skulle nå till toppen. Längre än till backens slut brukade hon aldrig gå. Däruppe låg, tätt vid vägkanten, ett stort stenblock, som kallades Vilarstenen, och på den satte<noinclude> <references/></noinclude> 5n8nuz8pnywrmj61vgh1v57whbdpz17 104 149204 503825 484734 2022-08-07T07:10:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hon sig en stund. På framsidan av blocket var en liten sittplats uthuggen, så pass stor, att hon och lilljänta med nöd kunde få plats där. Prästdottern slöt igen ögona och kände sig så trött, att hon inte förmådde säga ett ord. Lilljänta höll sig också stilla. En gång såg prästdottern upp, därför att hon trodde, att tösen hade gett sig av på någon ny utflykt. Men hon satt kvar och strök sakta med handen över en flik av prästdotterns klänning, som hade blivit liggande i hennes knä. Det var allt så bedrövligt för prästdottern, för henne, som skulle ha tagit Lövdala och hela socknen i arv. Hon tyckte, att det här stackars barnet var den enda, som inte hade övergivit henne. Hon kände sig så gammal och matt, just därför att hon var övergiven av alla. Hon var lika ensam som den, som har alla sina vänner i graven. Sedan hon hade varit i Svanskog, hade hon inte råkat någon, som hade velat henne väl och tagit hand om henne. När hon först kom därifrån, väntade hon var dag, att någon skulle komma och befria henne ur alla hennes svårigheter. Hon visste inte vem som skulle komma, och hon visste inte hur han skulle bära sig åt för att hjälpa henne, men hon tyckte, att på de två dagarna hade det skett så mycket förunderligt, och att när det väl hade börjat, kunde det inte annat än fortsätta. Men sedan hade dag gått efter dag, utan att<noinclude> <references/></noinclude> d6x4vd9l4hdtd731gcuxx4g2ss0rpys 104 149205 503826 484735 2022-08-07T07:11:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>det hade hänt något. Vecka hade följt efter vecka, och de hade varit så lika varandra, att hon inte kunde hålla dem åtskils i sitt minne. Det var något besynnerligt och obegripligt i att det var så tyst omkring henne. Ibland inbillade hon sig, att det hände saker, som angick henne, långt borta i världen. Hon omgavs av genljud av röster, som talade om henne, stundom kände hon ängslan, därför att någon längtade till henne och ville råka henne. Men hela februari, hela mars och hela april hade nu gått, utan att hon hade fått bud eller brev från dem, som var fria och kunde röra sig, som de ville, och inte som hon bodde i en järnbur. Hon började förstå nu, att ingen skulle komma. Hon fick strida sin strid ensam utan att få hjälp av någon. Men det var tungt att uppge allt hopp. Hon tyckte, att hon hade vunnit så starka och goda vänner; hon kunde ännu inte fatta, att de inte bekymrade sig om henne. Den gamla stenen, som hon satt på, skulle ha legat här i vägkanten ända sedan den tiden, då Lövdala bara var ett fäbodställe mitt i villande skog, dit valljäntorna drog var sommar med sina kor och getter. Då hade någon ung dräng huggit ut sittplatsen i stenblocket, för att hans käresta skulle ha något ställe att vila på. Härifrån krönet av backen, där den låg, kunde man se ända bort till Löven och kyrkan, och här hade nog de, som gick vall, suttit mången kväll och spejat efter dem, som skulle komma och föra hem dem ur<noinclude> <references/></noinclude> dw6otu97yrbcuhkjtubjhcofx8zgl1o 104 149206 503827 484736 2022-08-07T07:12:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>vildmarken ner bland människor. Det kunde hon känna, när hon satt här, att detta hade varit en plats för mycken tung längtan. Prästdottern sänkte huvudet i handen och suckade. De fick komma snart, de, som skulle hjälpa henne. Hon kunde inte stå ut länge till. Inte var det någon sjukdom över henne, men hon höll på att dö av ledsnad och övergivenhet. Hon skulle nog inte kunna släpa sig hit många fler gånger. Det var dessutom inte bara hon, som behövde hjälp och räddning, utan det var också Lövdala. Det var detta hemmet, där hon älskade varenda sten, som nu höll på att gå förlorat. De var inte längre komna än till sista dagarna av april, och det blev kallt att sitta stilla. Hon begav sig sakta på hemvägen, men nu tänkte hon inte alls på sig själv, utan bara på Lövdala. En söndag i slutet av mars hade söta far kommit hem från kyrkan med den nyheten, att pastor Liljecerona hos kungen hade undanbett sig att bli utnämnd till kyrkoherde i Sjöskoga. Söta far hade talat om det vid middagsbordet, och Maja Lisa hade blivit mycket röd och ivrig. Hon hade genast frågat om söta far hade hört varför han inte hade tagit emot det stora gället. Men härpå hade söta far inte kunnat svara. Han visste bara, att pastor Liljecrona gjorde mycket gott bland sina församlingsbor, och yttrade nu, att han måtte vara en man av sällsynt förtjänst, då han kunde försaka<noinclude> <references/></noinclude> sxz777sa91gjqmsm0ewprm1gnnl9lth 104 149207 503828 484737 2022-08-07T07:13:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>välstånd och hög samhällsställning för att stanna hos dem, som behövde honom. Söta mor hade också blivit på ett sällsamt sätt intresserad av söta fars nyhet. Hon hade frågat om det verkligen var sant, att Liljecrona nu var fri från Sjöskoga. Och då söta far hade försäkrat henne, att så var, hade söta mor på sitt burdusa sätt sagt ifrån, att hon tyckte, att söta far borde söka det. Söta far hade säkert inte varit svarslös många gånger i sitt liv, men nu hade han blivit sittande tyst och bara stirrat på söta mor. Han hade nästan sett skrämd ut, som om han hållit det för en olycka, att hon hade fått denna tanken. Han var nog inte mer rätt säker, att han hade kraft att säga nej till söta mor. Också Maja Lisa hade blivit ganska bestört. Hon hade väl helst velat tro, att söta mor skämtade, men sådant låg inte för söta mor. Detta var ju heller inte så galet tänkt — Maja Lisa hade själv många gånger tyckt, att söta far borde vara minst biskop —, men nu sedan han hade haft slaget, vore det ju den största orätt att driva honom till att söka en stor och brydsam befattning. Söta far hade visserligen på sista tiden blivit mycket starkare och var nu nästan sig lik igen, men nog visste söta mor, att han inte mer var i sin fulla kraft. Maja Lisa hade tvungit sig att tiga. Om hon hade vågat sig sta med sina invändningar, skulle söta mor först ha kommit i den rätta ivern. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> b2yp3koiu7oygf7kaq9mpy43wk0yc19 104 149208 503829 484738 2022-08-07T07:15:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då söta mor inte hade fått svar varken från den ena eller den andra, hade hon fortsatt att tala för saken. »Sitter man för länge fast på ett ställe, då blir man gammal i förtid. Ingenting är så nyttigt som att skaka av sig bekvämligheten och komma till nytt arbete.» Maja Lisa hade tänkt, att det redan var för långt gånget med söta far för att han skulle kunna upprättas genom ökat arbete, men alltjämt hade hon varit i stånd att tiga. Söta mor hade då börjat tala, som om det redan vore avgjort, att söta far gick in på hennes förslag. Säkert skulle nu hela valet få göras om, men i alla händelser borde söta far resa till Karlstad i morgon dag och höra sig för, och det bästa vore, att han for ända till Stockholm och själv lämnade in sin ansökan hos Kunglig Majestät. Hon visste, att han hade stora lärdomsmeriter och kunde få många goda förespråkare, därför att han hade varit informator för flera av de höga herrar, som nu var vid makten. Allt hittills hade Maja Lisa bara ängslat sig för söta far, men nu kom hon att tänka på en annan sak, och därvid kunde hon inte mer styra sig, utan hon hade avbrutit söta mor. »Om söta far flyttar till Sjöskoga kan söta far ju inte behålla Lövdala.» Söta mor hade då vänt sig mot henne, och söta mors fingrar hade i detsamma böjt sig, så att de hade sett ut som klor. Allt hat och all avsky, som söta mor kände för henne, hade<noinclude> <references/></noinclude> if1gukylflxufsaam0b2ey9ceyk9mz6 104 149209 503830 484739 2022-08-07T07:16:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>grumlat rösten, så att den nästan hade blivit otydlig, då hon hade svarat. »Inte är söta far tvungen att sitta här och vakta Lövdala åt dig! Det må han väl kunna göra sig av med, så att han blir en fri man och kan komma i den ställning, som passar honom.» Söta far hade nu slutat sin middag och fick brått att resa sig från bordet. Han hade varit glad att kunna göra slut på samtalet. Men nu visste Maja Lisa vad söta mor hade menat, då hon hade sagt, att hon en gång skulle lära henne att gråta. Söta far måste ut och söka Sjöskoga, bara därför att söta mor visste, att Maja Lisa älskade Lövdala högre än allt annat, och att ingenting kunde slå henne med sådan sorg som att mista barndomshemmet. Väl en vecka måste söta mor arbeta, innan hon fick söta far i väg. Söta mor hade då bett och trugat varenda dag och satt in all sin vilja på att söta far skulle åtminstone fara till Karlstad och ta reda på hur saken stod. Men i det längsta hade det sett ut, som om hon inte skulle lyckas. Säkert hade hon måst avstå från försöket, om det inte hade varit annat, som hade kommit henne till hjälp. Söta far hade nu varit präst i Svartsjö i tjuge år, och hela denna tiden hade han haft mycken möda och många tunga bekymmer. Det var ju först och främst detta stora kyrkobygget, sedan åskelden hade bränt upp den gamla kyrkan och han hade måst sörja för att få en ny upprest. Söta far<noinclude> <references/></noinclude> m7920x3rkkdql004pm6kdlij8nxp2wd 104 149210 503831 484740 2022-08-07T07:17:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hade inte bara måst gå till kungs för att tigga pengar, utan hade också anlitat många förnäma herrars hjälpsamhet och rest från socken till socken för att samla in kollekter. Då kyrkan var färdig, måste man säga, att den förnämligast var söta fars verk, och fördenskull hade han njutit stor heder och tacksamhet av sin församling. Men på sista tiden hade söta far visst märkt, att hans sockenbor började dra sig undan för honom. De kom inte som förr till honom för att fråga om råd för likt och olikt. Det berodde nog därpå, att folk trodde, att det numera var söta mor, som dikterade rådslagena. Men detta förstod inte söta far, utan kände sig tillbakasatt. Och på samma sätt som med församlingsborna började det gå med husfolket. Boningshuset på Lövdala hade ju brunnit, det som kyrkan, i söta fars tid, och han hade haft stora bekymmer och kostnader för nybyggnaden. Allt gårdsfolket, som mestadels hade tjänat på Lövdala långt före söta fars tid, hade varit glada åt det, som han hade åstadkommit både som byggare och odlare, så att söta far alltid hade mötts av vänliga ansikten. Men nu på sista tiden hade också detta blivit annorlunda. Söta far såg trumpna miner både i drängstugan och i köket, och han ville alls inte skylla detta på den, som hade rätta skulden, utan gick i ständig undran varför hans gamla, goda tjänare visade sig otacksamma och ovänliga. Allt detta var söta mor till mycken hjälp, då hon ville övertala söta far att söka Sjöskoga. Men<noinclude> <references/></noinclude> 4buua3v9berk3pzdcy8lzbzeccni4mw 104 149211 503832 484741 2022-08-07T07:18:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hon hade säkert ändå inte lyckats, om inte den förargliga händelsen med Vetter hade kommit emellan. Prästdottern var så trött och slö, att hon hade svårt att hålla reda på tiden, men hon tyckte, att det måtte ha varit i mitten av mars, som söta mor blev så rädd, därför att Vetter kom hem från fängelset. Vetter bodde i en liten koja, som låg ett stycke norr om Lövdala, och egentligen borde de alla ha blivit uppskrämda, då det beryktades, att han var hemkommen, för Vetter var en riktig stortjuv. Men Vetter hade nu varit granne till Lövdala i många år, och man tänkte inte mycket på vilketdera han var hemma eller borta, i synnerhet som man visste, att han var så klok, att han aldrig stal hos de närmaste grannarna. Var gång som Vetter kom lös från fängelset, lovade han sig själv, att han skulle stanna hemma, men han var aldrig i stånd att hålla sitt löfte. Vetter tyckte om sitt yrke, och han var lika stolt över att vara en skicklig tjuv som söta mor över sin matlagning. Men följden blev också, att Vetter fick sitta på fästning största delen av sitt liv. När söta far och mor gifte sig, hade han varit inom lås och bom, och söta mor hade då inte en aning om att hon skulle få en stortjuv till granne. Nu blev söta mor så rädd, att hon höll på att förlora förståndet. Det var söta mors fasta tro, att alla människor stal, söta far knappast undantagen, och hon levde alltid i fruktan att bli av med sina tillhörigheter. Under de många år, som<noinclude> <references/></noinclude> 43humqkh3b58bsbupugr8x875yy2b80 104 149212 503833 484742 2022-08-07T07:19:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>söta mor hade varit hushållerska i fina hus, hade hon fått inte så litet silver i present, och detta hade hon förvarat i ett skrin, som hon var natt ställde under sin säng. Detta silvret var det käraste, som söta mor ägde, men nu, då det fanns en stortjuv i närheten, var hon viss om att hon skulle förlora det. Söta mor hade allaredan sina skåp och lådor så väl stängda, att det inte kunde göras bättre. Men sedan Vetter hade kommit hem, hade hon knappast tid med annat än att känna på låsena och räkna nycklarna på nyckelknippan. Om kvällen hämtade hon en stor yxa ur vedskjulet och ställde bredvid sängen, och hon gav sig ingen ro, förrän söta far hängde en laddad bössa över huvudgärden. Söta far försökte övertyga henne, att det verkligen var sant, att Vetter aldrig stal hos grannarna, men det var omöjligt att göra slut på söta mors rädsla. Då Vetter hade varit hemma ett par dar, kom han på besök till Lövdala, som han alltid brukade. Söta mor stod i köket och såg honom gå förbi fönstret och frågade genast vem det var. »Det är ju Vetter,» sa hushållerskan och såg inte en smul förvånad ut. »Han måste väl hit och anmäla för prästen, att han är hemkommen.» Detta hade söta mor inte väntat, för mannen, som hade gått in till söta far, hade sett ut som en snäll och beskedlig bondgubbe. Benena ville inte bära henne. Hon alldeles sjönk ihop. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7465foucxn3vehj0puczfirwz76dktt 104 149213 503834 484743 2022-08-07T07:20:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Så snart söta mor orkade, skyndade hon in i rummena. Hon tog silverskrinet, satte sig i salssoffan och höll armarna om det, så länge som Vetter var kvar. Söta mor fick sitta rätt länge med skrinet i famnen, för söta far hade alltid haft ett visst tycke för Vetter, och han lät honom inte gå, förrän han hade fått höra alla hans senaste bedrifter. Sedan måste ju söta far också varna och förmana en smula, för att det inte skulle se ut, som om han hade låtit Vetter prata bara för ro skull. Efter detta hade söta mor i alla fall blivit litet lugnare för det, som fanns i boningshuset. Så mycket större oro kände hon för sina lador och uthus, och allra mest ängslig var hon för matboden. Den hade ett så gammalt och dåligt lås, att vem som ville kunde öppna det. Om man inte hade nyckeln till hands, gick det mycket väl för sig att vrida upp det med en träpinne. Just i samma vecka, som det var så mycket tal om Sjöskoga, lät söta mor skicka efter Olaus i Smedsby, som var en mästersmed, och satte honom att göra ett nytt lås, som skulle vara så väl gjort, att ingen tjuv i världen kunde få makt med det. Och hela fyra dar stod Olaus i smedjan, men då hade han också förfärdigat ett lås, så stort och trögt, att söta mor själv knappast kunde vrida om nyckeln. Då det var insatt i boddörrn, var söta mor ganska lycklig. Hon stängde själv på kvälln, och nyckeln tog hon med in i sängkammarn. Hon sa,<noinclude> <references/></noinclude> ackxydtpvyfapct5yifl7ygmpvwfdzt 104 149214 503835 484744 2022-08-07T07:21:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>att hon den natten skulle sova lugnare, än hon hade gjort på länge. Nästa morgon, då söta mor vaknade, låg den stora nyckeln orubbad under huvudgärden, men det hindrade inte, att det hade hänt något rätt märkvärdigt i matboden under natten. Där stod dörrn likaså fast tillåst, som den hade varit på kvälln, men icke förty var alla flyttbara saker, som hade funnits därinne, både köttinor och brödspett, skinkor och korvar, mått och vikter, byttor och säckar, utburna och ordnade på bodtrappan. Alltihop var, som sagt, utflyttat, men ingenting var förstört, och ingenting var borttaget, och när man såg det stå där utanför den stängda dörrn, kunde man ju inte låta bli att undra hur detta hade gått till. Söta mor liksom alla andra tänkte genast, att Vetter hade varit framme. Men när hon hade granskat och sökt och funnit, att det inte saknades så mycket som en brödbit, kunde hon rakt inte förstå sig på denna tjuven. Då söta far kom ut på sin morgonpromenad, mötte han emellertid Vetter, och då fick han besked. »Vetter, Vetter!» sa söta far. »Vad tar han sig till? Är det han, som har varit i min matbod i natt?» Vetter såg helt förolämpad ut, då han svarade söta far: »Pastorn kan hälsa till frua si och säga henne, att jag aldrig stjäl hos grannfolk. Men<noinclude> <references/></noinclude> kscj95v1sgycg7ygc51350hjnfy7vph 104 149215 503836 484745 2022-08-07T07:22:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>inte ska ho tro, att det är därför, att ho har så goa lås, att jag inte kan komma åt vad jag vill.» Ack, ack! Om nu söta far hade varit som förr, så hade han haft sitt nöje av detta i långan tid, men nu förargade det honom. Söta far förstod, att historien skulle gå ut över hela socknen, och att alla skulle skratta åt söta mor och kanske också åt honom själv. Söta far hade inte svarat Vetter ett enda ord. Det kändes visst så inom honom, som om han vore besviken av alla och inte mer hade några vänner bland sina församlingsbor. Söta far tyckte, att det var så gott, att han gav sig av från Svartsjö. När han kom tillbaka till gården, sa han till söta mor, att han ville fara till Karlstad nästa dag för att ta reda på hur det stod till med Sjöskoga. Söta far hade rest och kommit tillbaka, och verkeligen hade det inte sett ut, som om söta mor skulle få rätt, för han hade vid hemkomsten varit ganska uppkryad. Han hade varit både i Karlstad och i Stockholm och fått goda löften. Det var intet tvivel om att han skulle komma bort från Svartsjö. En märklig nyhet hade söta far fått höra under sin resa, och det var, att pastor Liljecrona i Finnerud hade gift sig under våren. Det skulle vara med någon sämre person, inte något gott parti. Söta far hade hört, att detta var egentliga<noinclude> <references/></noinclude> doqxuvn1k0foyfc4a8ioqpo8n7xjjvs 104 149216 503837 484746 2022-08-07T07:23:13Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>anledningen till att han hade stannat kvar uppe i finnbygden. Maja Lisa hade inte vågat fråga ut söta far något närmare om hur härmed förhöll sig, därför att söta mors ögon hade vilat rätt forskande på henne. Men nu hade hon åtminstone förstått varför hennes goda hjälpare inte hade hörts av. Och förnämligast var det efter detta, som hon hade blivit modlös och mistat allt hopp. Pastor Liljecrona hade synts henne stridbar och rådig, och hon hade tryggat sig till honom som till en god bror. Hon hade väntat ända hittills, att han skulle komma farande i all sin stormande ungdomskraft och ställa allt till rätta åt henne. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s527liett6qaxddv84lwwqjb7wy57d1 104 149217 503838 484747 2022-08-07T07:24:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">ANKLAGELSEN.</h2> ALLA MÄNNISKOR på Lövdala var så nyfikna, att de knappt kunde bärga sig. Kan man tänka sig, att förvaltarn på Henriksberg hade kommit åkande i sällskap med ett fruntimmer, som ingen människa kände, och att de inte hade gått in i saln, som folk annars gjorde, när de kom för att hälsa på, utan hade sökt upp prästen i hans rum och talat ensamma med honom i flera timmar! Varken prästfrun eller prästdottern eller hushållerskan eller någon av pigorna var i stånd att fundera ut varför de hade kommit. Kammarpigan, som hade hjälpt dem ur åkdonet, hade märkt, att de såg allvarsamma och ledsna ut, men det var också allt, vad hon kunde berätta. Prästfrun gjorde det försöket att sätta sig i förmaket med sitt arbete. Det rummet låg vägg i vägg med prästens, och hade hon fått sitta kvar där, så hade hon nog snart kommit underfund med vad de främmande hade för ärende. Men hon hade inte suttit där i två minuter, förrän prästen gläntade på dörrn och bad, att hon skulle flytta sig in i ett annat rum. Detta, som de talade om inne hos honom, skulle hon få veta i sinom tid av hans egen mun. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4f6qomw403up3cyewoh3jzvxmy45kof 104 149256 503839 484931 2022-08-07T07:33:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>De främmande hade kommit så tidigt på eftermiddagen, att prästfrun var orolig för att de inte hade fått någon mat. Hon skickade kammarpigan in till söta far för att fråga om hon skulle bjuda på middag, men kammarpigan kom tillbaks med det beskedet, att de ingenting ville ha. Så länge som pigan hade varit inne i rummet, hade ingen sagt något. Det enda, som hon hade att berätta, när hon kom igen, var, att det främmande fruntimret hade suttit och torkat sig i ögona, som om hon skulle ha gråtit. Drängen, som hade skjutsat dem, blev inbjuden i köket för att få en bit mat. Han talade gärna om allt, vad han visste, men det var inte mycket. Den där frua hade han aldrig förr sett. Hon hade kommit gående till Henriksberg i går kväll och bett att få tala med förvaltarn. Tidigt i morse hade förvaltarn själv kommit i stallet och sagt till om skjuts till Lövdala. Förvaltarn var karl till att gå och tiga hela veckor igenom, och i dag hade han inte sagt ett ord på hela resan. Prästfrun hade inte kunnat sitta stilla vid sitt arbete alltifrån det, att de främmande hade kommit, utan bara gått ur rum och i rum. En gång tog hon lilljänta med sig in i saln för att fråga om hon hade berättat för någon, att hon höll på att lära henne att läsa och skriva. Det vore ju inte så farligt, om hon hade sagt det, fortsatte prästfrun. Men se, hon hade tyckt, att det skulle bli så roligt, när hon fick tala om<noinclude> <references/></noinclude> m8spo47r28w2qyug3fqsuaa2xpuhwer 104 149257 503840 484932 2022-08-07T07:35:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>för pastorn, att hon kunde läsa i hans böcker, så lilljänta kunde ju tiga med det än en tid. Lilljänta kunde lugna henne med att hon ingenting hade sagt. Hon tänkte för sig själv, att detta om skrivningen hade hon aldrig haft den minsta lust att berätta varken för prästen eller någon annan. Det var annat, som det hade varit värre att tiga med. Hon kunde inte förstå varför prästdottra så strängt hade befallt, att hon inte fick tala om för prästen hur styvmora var emot henne. Vad skulle det göra, om prästen fick reda på vad han hade för ett troll till hustru? Maja Lisa var den, som visade sig minst nyfiken. På sista tiden hade hon varit som förlamad i själen. Hon kunde varken bli glad eller ledsen och brydde sig inte om hur det gick henne. Hon trodde nu, att styvmodern inte skulle upphöra att plåga henne, förrän hon hade fått henne på sjukbädden. Men inte gjorde det heller så mycket. Minst av allt var hon rädd för att dö. Det vore bara en god och skön vila. Hon hade suttit i vävstoln, när lilljänta kom in och talade om för henne, att förvaltarn på Henriksberg hade kommit till Lövdala, och hon höll bara inne med vävningen ett ögonblick. »Förvaltarn på Henriksberg» — det ljöd helt främmande för henne. Varför skulle det ha något att betyda för henne, att han kom? Om det hade varit i vintras, skulle hon ha väntat sig allt möjligt av hans ankomst, men nu… När klockan var fem, ringde prästen på sin<noinclude> <references/></noinclude> 3fqoo7f1z4z9grxieim102z4x7yy5e7 104 149258 503841 484933 2022-08-07T07:37:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>klocka och bad, att man skulle sätta in en bricka med smör och bröd och tre glas mjölk i förmaket. Eftersom han särskilt hade sagt till om bara tre glas, förstod prästfrun, att det inte var meningen, att hon skulle komma in och hålla sällskap, utan hon satt kvar i saln och sydde, tills hon hörde, att prästen och gästerna var inkomna i förmaket. Då lade hon ner sömmen och gick ut i köket. »Kom med mig!» sa hon till lilljänta. »Jag skulle ha ut pastorns söndagskläder och få dem borstade, för det är ju söndag i morgon, men jag har inte kunnat gå in i rummet. Vi ska försöka om det kan gå för sig nu, medan de äter aftonvard.» De gick på tå genom förstun, och prästfrun öppnade dörrn till prästens rum så tyst, att det omöjligt kunde störa dem, som satt i förmaket. Likaså försiktigt öppnade hon dörrn till klädskåpet. »Stig nu in där,» viskade hon till lilljänta, »men var tyst bara!» Lilljänta steg in i skåpet, men med detsamma sköt prästfrun till dörrn. »Nu kommer de! Du får bli kvar, där du är, så länge!» sa hon i dörrspringan. Och lilljänta hörde hur hon smög sin väg. Lilljänta blev förstås stående orörlig, fast hon inte kunde märka, att någon av de andra kom in förrän en god stund efteråt. Men om prästfrun hade passat på att stänga<noinclude> <references/></noinclude> b9rdrf82womy351arnguvg6k5yq5bel 104 149259 503842 484934 2022-08-07T07:40:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>in lilljänta i skåpet för att få veta vad de främmande hade för ärende, så hade hon gjort sig onödigt besvär. För nu lät prästen kalla både henne och prästdottern in i rummet, och till och med den gamla fru Beata från brygghusflygeln blev efterskickad. När de kom in, stod förvaltarn på Henriksberg med armarna i kors över bröstet och stödde sig mot prästens stora bokhylla, och fruntimret, som han hade haft med sig, satt i den lilla hörnsoffan. Hon var herrskapsklädd, men hade alltför stora och grova händer för att kunna vara av bättre folk. Hon var ung och skulle ha sett bra ut, om hon inte hade varit så förgråten, att hon var rödstrimmig i ansiktet. För var och en, som kom in, steg prästen upp och föreställde de främmande. Detta, sa han, var pastorskan Liljecrona, som var gift med pastorn i Finnerud. Och detta var hennes svåger, bruksförvaltar Liljecrona på Henriksberg. Något mer blev inte sagt, förrän prästfrun och fru Beata hade tagit plats i var sin av prästens två stora karmstolar och prästdottern hade slagit sig ner tätt bredvid skrivbordet på en pall, där hon alltid hade brukat sitta förr i världen, då hon jämt och samt var inne hos söta far. Alla kände på sig, att det var oväder att vänta, men ingen visste vem det skulle gå ut över, förrän prästen nu vände sig direkt till Maja Lisa. »Du vet väl redan alltsammans om pastorskan Liljecrona, som sitter här?» sa han. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4dvyz7taijwzgb2waslukupa2qqedbm 104 149260 503843 484935 2022-08-07T07:41:35Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Maja Lisa höll ögona nerslagna. Hon vågade inte se på söta far. Så snart som hon hade kommit in i rummet, hade hon märkt, att det hade hänt honom något förskräckligt. »Nu har det kommit, som ska göra slut på söta far,» tänkte hon. Han var grå i ansiktet, och han pustade tungt mellan vart ord han sa. Hon hade blivit så ängslig, att förlamning och likgiltighet med ens hade flugit sin kos. Hennes händer hade börjat skälva, och hon fick bita hårt ihop tänderna, för att de inte skulle skallra. Hon väntade intet annat, än att han skulle få slaget och falla ner död inför hennes ögon. Men söta far satt och väntade hennes svar, och äntligen blev hon så pass herre över sin skräck, att hon kunde säga med tämligen lugn röst: »Söta far, jag har aldrig förr sett pastorskan. Jag förstår inte vad söta far menar.» Söta far ryckte på axlarna. Hon förstod honom kanske bättre, om han sa henne, att det var denna pastorskan, som i flera år hade varit hushållerska hos pastor Liljecrona? Det var något besynnerligt i söta fars ton, något föraktfullt och vredgat. Maja Lisa tvang sig att se upp till honom. Söta fars ögonbryn var sammandragna, och den ena röda skyn efter den andra gick fram över hans ansikte. Hon förstod, att utom det, att söta far hade drabbats av något, som gjorde honom djupt olycklig, var han också mycket ond. Och fast hon inte alls kunde begripa<noinclude> <references/></noinclude> ekjr6j3qrmlrdhcy75r068s3zfrdtmk 104 149261 503844 484936 2022-08-07T07:42:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hur detta var möjligt, måste hon säga sig, att söta far var ond just på henne. Ovillkorligen reste hon sig från den lilla pallen och ställde sig, smärt och rak, framför söta far liksom för att bättre kunna försvara sig. »Nog ser väl söta far, att jag inte är klokare än förut.» Söta far såg ut, som om han inte hade väntat sig en sådan genstörtighet. Han visste ju, att hon kände till historien, men eftersom hon ville höra den en gång till, så hade han ingenting emot att tala om den på sitt sätt. Hennes moster i Svanskog hade kanske inte gett henne någon riktig föreställning. Maja Lisa fördristade sig att avbryta söta far. Moster i Svanskog hade talat mycket om pastor Liljecrona, men inte hade hon nämnt ett ord om hans hushållerska. Söta far slog ut med handen. Det gjorde då detsamma, om det var mostern eller någon annan, som hade burit fram skvallret till henne. I alla fall kunde han förstå, att det var något kvinnfolk, för de var alltid värst mot varandra. Om en karl hade talat om saken, hade han på samma gång sagt henne, att man måste sätta sig in i en människas ställning, innan man fäller dom över henne. Hur många av dem, som hade glatt sig åt att pastor Liljecrona så länge hade stannat bland finnarna och verkat för deras upplysning, hade besinnat hur han hade haft det? Först i dag hade söta far vetat, att han hade bott i ett finnpörte<noinclude> <references/></noinclude> rfyo2fwz0k7laz7h10villee2tvzlut 104 149262 503845 484937 2022-08-07T07:43:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>med ett enda rum, och att hans lön knappast hade uppstigit till hundra daler. Vilket arbete då för den person, som skulle förestå hans hus, att hålla borta den värsta nöden! Hon, som satt därborta, hade inte bara vävt hans kläder, hon hade också sytt dem. Hon hade gått vall i skogen med hans kor och får, hon hade under alla år, som hon varit i hans tjänst, gjort honom vida mer nytta, än en bortskämd herrgårdsmamsell kunde drömma om. Hon kunde räkna det som sin förtjänst, att pastor Liljecrona hade kunnat göra sin goda gärning däruppe. Prästdottern kände, att hon började bli en smula retad, hon med. Varför var söta far ond? Trodde han, att hon hade sökt att locka till sig pastor Liljecrona, då de hade råkats i Svanskog? Det hade väl ändå inte varit förbjudet att tala vid honom! Men hon lade band på sig och bad söta far tro, att hon aldrig förr hade hört ett ord om allt det här. Söta far fingrade otåligt på en liten hopviken biljett, som han hade liggande framför sig på skrivbordet. Förunderligt var det ju, erkände han, att hon hade fått reda på det förhållande, vari pastor Liljecrona stod till sin hushållerska, eftersom det hade hållits så hemligt, att inte en gång hans bror hade vetat om det förrän nu efter giftermålet. Men när hon hade kommit underfund med saken, hur hade hon då kunnat vara så rask att döma? Hade hon inte kunnat förstå, att den<noinclude> <references/></noinclude> iy2olbqg3jhoovgev8j5fgwv1478gs4 104 149263 503846 484938 2022-08-07T07:44:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>andra hade de heligaste rättigheter? Även om hon inte hade varit en lagvigd hustru, även om hon var av ringa stånd, borde en så lång trohet, en så stor uppoffring ha kunnat påräkna misskund av den mest hårdhjärtade. Prästdottern fick än en gång be söta far ursäkta henne, men hon visste alltjämt inte vad ont hon hade gjort. Det märktes väl, att det retade söta far outsägligt att nödgas ge så många förklaringar. Stora svettdroppar började framträda på hans panna. Om det nu var någon nyhet för henne, skulle han säga henne, att pastor Liljecrona sedan många år tillbaka hade lovat gifta sig med det fruntimmer, som nu var hans hustru. Det hade varit uppgjort, att giftermålet skulle äga rum, så snart han hade kommit i sådan ställning, att han kunde försörja en hustru och inte mer behövde låta henne gå som piga. Man hade inte heller känt minsta oro, att inte löftet skulle hållas, förrän detta året strax efter jul. Pastor Liljecrona hade då gjort en liten resa — som det hette, för att råka sin bror. Han hade inte farit längre än till Svanskogs gästgivargård, men efter sin återkomst hade han varit alldeles förändrad. Han var dyster, orolig och talade inte vidare om deras giftermål. Man tog då reda på vem han hade råkat i Svanskog. Söta far vände sig rätt mot Maja Lisa. »Du kanske inte en gång vet vem han träffade?» »Söta far, jag vet, att han råkade mig. Pastor<noinclude> <references/></noinclude> 8p0jklxz78wbhtwtvn7avwrndksszu7 104 149264 503847 484939 2022-08-07T07:45:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Liljecrona talade mycket enkelt och naturligt vid mig hela dagen, alldeles som en god bror.» Åter gjorde söta far en gest, som vore han helt förtvivlad över hennes halsstarrighet. »Det kan väl vara, att pastor Liljecrona inte friade till dig denna dagen, men inte lär du ha varit i tvivelsmål om hans känslor för dig. Du kunde väl inte annars företa dig att sända denna biljett…» Maja Lisa avbröt söta far utan minsta krus. »Söta far, jag har inte skrivit till pastor Liljecrona! Om pastorskan säger något sådant…» »Det är alls inte tal om något brev till pastor Liljecrona, utan om biljetten till hans hushållerska.» »Jaså, till hans hushållerska!» - Prästdotterns röst lät nu väl så vredgad och full av förakt som söta fars. »Jaså, söta far har fått veta, att jag har skrivit till henne! Jag har väl då skrivit och bett, att hon skulle avstå pastor Liljecrona åt mig?» Söta far såg kallt på henne. »Du vet ändå vad du har skrivit,» sa han. Men prästdottern var nu ond på allvar. Hon tänkte inte mer på att skona söta far, utan bara på att kunna rättfärdiga sig själv, och hon ville veta hur allt detta hängde samman. »Söta far, står det mitt namn under det där brevet?» »Nej, det står inte något namn under biljetten, men den har skickats till Finnerud med hälsning från din moster i Svanskog, att den var<noinclude> <references/></noinclude> bdeaw1awo4ok9cy7ke4obnv8q6xke9r 104 149265 503848 484940 2022-08-07T07:47:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ställd till pastor Liljecronas hushållerska, och att den hade kommit från Lövdala.» Söta far blev visst förvånad, att hon inte föll till föga inför ett sådant bevis, utan bara fortsatte att fråga. »Söta far, berätta mer om vad jag har gjort! Det är roligt höra. Jag kan inte gissa till allt.» »Vad mer du har gjort?» Söta far slog näven i bordet. »Är det inte nog, att du har skrivit biljetten, att du har velat tillvälla dig en man, som tillhörde en annan, att du har förolämpat en kvinna, som endast har syndat av kärlek? Vad du har gjort? Du har gjort denna andra kvinna förtvivlad, så att hon i desperation begår den farligaste galenskap. Hon vandrar nämligen till Karlstad, uppsöker biskopen, talar om allt för honom och ber om hjälp. Varpå biskopen tar sig an hennes sak och skriver till Liljecrona, att då han nu står i begrepp att tillträda ett stort pastorat, måste han ställa större fordringar på sig själv. Han låter honom förstå, att han inte kan bli utnämnd till kyrkoherde, förrän han på ett tillfredsställande sätt har ordnat sina enskilda affärer. Säkert har biskopen skrivit så milt och klokt som möjligt, men pastor Liljecrona är en stolt och häftig man. Han har känt sig utskämd och har blivit sårad på det djupaste. Man hade kunnat hoppas, att om ingenting hade blivit gjort vid saken, skulle hans goda hjärta hä segrat. Den tillfälliga lidelse, som han hade gripits av, skulle ha övervunnits, han skulle självmant ha följt<noinclude> <references/></noinclude> bbcgptzk5gzsyuc0ne7eh70ygjt4nz3 104 149266 503849 484941 2022-08-07T07:48:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>pliktens bud. Men nu känner han sig tvingad, han råkar i förtvivlan, han gripes av ett outsläckligt hat just till henne, som har så stora rättigheter till hans ömhet. Han visar dock inte detta sitt hat till en början, lika litet som han nämner något om biskopens skrivelse. Men en dag, ungefär en månad sedan han mottog den, går han till stallet, selar på sin häst, kör fram till dörrn och frågar om man vill åka med ett stycke. Detta blir uppfattat som en stor vänlighet, varvid man inte mera är van. Man springer upp, rycker till sig en huvudduk, sätter sig i släden i den korta vardagspälsen och de grova skorna, alldeles som man går och står. Släden far av med rask fart. Färden går förbi ett par större gårdar. Det är visserligen bara finnpörten; men man blir ändå generad för vardagsdräkten och vill stiga ur och gå hem. Dock nej! Den körande vill inte stanna. Man ger sig till tåls, färden går in i en ödslig skog, och farten blir allt vildare. Man börjar bli rädd och ber på nytt att få stiga ur. Med hård röst och vredgade blickar förklaras då, att man befinner sig på sin bröllopsfärd. Man är på väg till prästgården i Västmarken för att vigas. Man tror, att detta är ett skämt, och sitter kvar än en stund, ber sedan omigen att få lämna släden och gå hem. Då stannas hästen med ett ryck, och man får veta, att man har sin frihet att lämna släden, om man så vill, men gör man detta, förlorar man allt hopp att bli vigd. Han ämnar nu resa till Västmarken och låta viga sig vid henne, men begagnar hon<noinclude> <references/></noinclude> sm3gck9jgzqz3wx3zqv66ek34jnwnzr 104 149267 503850 484942 2022-08-07T07:49:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>inte detta tillfälle, kommer han inte att ge henne ett nytt. Man invänder, att det är omöjligt att vigas, det har ju inte lyst. Han underrättar då därom, att han har låtit lysa, henne ovetande, i hennes hemsocken. Allt detta med en min och en uppsyn så skrämmande, att man är nära att stiga ur. Men man besinnar då, att man därmed försakar livets lycka, och man sitter kvar. Man är full av tvekan under hela färden, man förstår hur hatad man är, när man på detta sätt tvingas att vigas utan anständig bröllopsdräkt. Ännu i brudstoln är man nära att säga nej, men man gör det inte. Man vill inte avstå den älskade till henne, som har skrivit biljetten, skrivit de avskyvärda rader, som har orsakat hela olyckan. Man hoppas väl också, att detta hat skall kunna mildras med tiden, man hoppas kunna återvinna och försona. Men man missräknar sig härvidlag, man är verkligen så hatad, att man förfäras. Man får snart veta, att mannen har fattat sitt beslut och avsagt sig det stora pastoratet. Man förstår, att han har gjort detta, därför att man skall få fortsätta att träla i fattigdom. Man unnas inte att komma i goda omständigheter och en ansedd ställning. Men inte nog med detta. Man märker snart något vida värre, nämligen att han försöker på allt sätt förstöra sig själv, man märker, att han börjar dricka utan måtta, utan behärskning. Man ber och tigger, men ingenting hjälper. Man kan inte fördölja för sig själv, att han inte mer har någon glädje av livet. Han frågar inte<noinclude> <references/></noinclude> 8ogy6lecon912vc2zvt8oqclivyaeos 104 149268 503851 484943 2022-08-07T07:50:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>en gång efter sina fattiga sockenbor. Han vill förfalla, vill gå under. — Se där en mycket skön bana, som är avbruten, en mycket god man, som är förvandlad till ett vilddjur! Och allt detta till följd av en oförståndig flickunges obetänksamhet! Månne hon nu förstår vad hon har gjort? Månne hon framför allt förstår, att hon gör bäst i att erkänna, att hon har skrivit biljetten i förflugen kärleksyra? Ty om inte så är, tvingar hon sin far att tro, att hon har skrivit av djävulsk beräkning för att störta Liljecrona, så att hans plats i Sjöskoga må kunna vinnas av en, som står henne än närmare. Och då kan hon inte förlåtas, då kan hon inte mer kallas min dotter.» Under hela detta talet tänkte Maja Lisa på hur hon skulle kunna överbevisa söta far, att hon inte hade skrivit biljetten. Ack, om hon vid ett annat tillfälle hade hört denna historien framföras med så stor vältalighet, hur den skulle ha rört henne! Men nu kretsade tankarna endast kring den orättvisa, som skedde henne själv och det inte bara av söta far. Hon räknade inte på den stackars kvinnan, men hon tänkte på den mannen, som hade följt med för att anklaga henne. Han också trodde på anklagelsen. Han trodde, att hon hade skrivit för att tigga sig till en man, som tillhörde en annan. Hon vände sig plötsligt bort från söta far och såg på Liljecrona. Han hade inte haft sina ögon fästade på henne, men han ryckte till, som om han hade känt hennes<noinclude> <references/></noinclude> jqw1qq22a2zjik5yh11gxek0u9x34ec 104 149269 503852 484944 2022-08-07T07:50:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>blick. Han såg djupt sorgsen ut, men nu flög på en gång det goda leendet över hans ansikte. Han sände henne ett lugnande ögonkast liksom till ett barn, som har gjort ett dårskap, och tycktes vilja bedja henne att vara sansad, ingen stor fara vore för handen. Därpå såg han strax bort igen. Hon vände sig otåligt från honom, och medan söta far ännu fortfor att tala, sökte hennes blickar upp mormodern. Mormors ögon mötte hennes med stort allvar och med nästan samma uttryck som Liljecronas. Mormor menade tydligen som han: »Var inte rädd, utan sansa dig!» Och mormor såg strax därpå bort åt annat håll, åt samma håll som Liljecrona. Då tittade också Maja Lisa ditåt och märkte, att den, som de båda betraktade, var söta mor. Söta mor föreföll att vara besynnerligt altererad. Hon var vitare än snö, och hennes ögon var virriga, så ungefär som den morgonen, då Maja Lisa första gången hade mött henne. Det var tydligt, att söta mor var uppfylld av en stor skräck. Ett ögonblick undrade hon om söta mor hade skrivit biljetten, men hon förkastade tanken, eftersom söta mor ju inte var hemma i skrivkonsten. Det var inte underligt, att söta mor var rädd, för söta far var nu onaturligt upphetsad. Hon hade allt skäl att vara orolig för hur detta skulle sluta. Det var verkeligen väl, att Maja Lisa hade sett på söta mor, för därigenom kom hon återigen att tänka på att hon måste akta sig för att reta<noinclude> <references/></noinclude> ouuzflugknc7ed32h29iqhjoonlkt03 104 149270 503853 484945 2022-08-07T07:51:46Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>söta far. Hon hörde söta far till punkt i all stillhet, och när han utropade, att han inte mer ville kalla henne sin dotter, svarade hon rätt ödmjukt: »Söta far gör med mig, som söta far vill. Får jag inte mer leva under söta fars tak, måste jag väl…» Hon avbröts av pastor Liljecronas hustru, som helt hastigt kom fram till henne. De fick lov att sluta med detta nu, ropade hon och grep i ångest efter Maja Lisas hand. Aldrig var det hennes mening, och inte förvaltarns heller, att det skulle bli något tal om det där brevet. De hade bara lagt fram det för pastorn för att visa, att det var sant, att prästdottern tyckte om Liljecrona. Hon hade ett helt annat ärende. Hon hade gett sig av till Henriksberg i går, därför att hon var så översiggiven. Hon ville inte, att Liljecrona skulle gå under för hennes skull. Hon hade velat fråga förvaltarn om det inte fanns någon möjlighet, att han kunde bli fri från henne. Hon ville bjuda honom skilsmässa, hon skulle aldrig mer komma för hans ögon, om hon bara vore viss, att han kunde få den han tyckte om. Och det var för att tala om detta, som hon och förvaltarn hade kommit hit. De hade inte velat mamsell Maja Lisa något ont, de ville bara, att hon skulle hjälpa dem att rädda den, som höll på att fördärva sig. Prästdottern vände sig mot henne. Nu med ens stod det för henne vilken präktig ung man pastor Liljecrona hade varit, och hon insåg hur förfärligt olycklig hans hustru måste känna sig.<noinclude> <references/></noinclude> saocxbv8kb6mtlnw986harm54ditqoz 104 149271 503854 484946 2022-08-07T07:52:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Hon fick igen den vanliga mildheten och ömsintheten, och hon svarade med skälvande röst: »Ack, jag kan det ju inte! Nog ville jag hjälpa honom, om jag förmådde, men aldrig kan jag gifta mig med honom. Det är inte honom, som jag tycker om.» Hon kände hur rodnaden sköt upp över hals och ansikte. Hon hade talat, som om det skulle finnas någon annan, som hon tyckte om. Söta far gjorde åter en otålig rörelse, som ville han skjuta detta åt sidan. »Du har ännu inte…» Men här blev söta far avbruten. Det var mormor Beata, som talade borta i sin karmstol. »Käre son!» sa hon. »Käre son far i kväll så ovarligt fram med Maja Lisa. Käre son vet, att den, som är sjutton år, visst aldrig vill tillstå, att hon har någon kär, allra minst i närvaro av så mycket folk. Käre son skulle ha talat ensam med Maja Lisa, så hade hon väl intet nekat att säga huru allt hänger samman.» Prästdottern fick lov att vända sig mot mormor och se på henne. Det låg något så menande i rösten, och hon tyckte, att mormor helt förstulet blinkade åt henne. »Käre son tar detta så häftigt,» fortfor mormor, »därför att han tror, att han kan bli inblandad. Men käre son må intet inbilla sig, att någon kan misstänka, att han har haft sin hand med i spelet. Alla vet, att intet har käre son sökt att ställa det illa för pastor Liljecrona, för att han måtte avsäga sig och käre son komma åt det stora gället.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1e8vzsvxaa9dsceyodqlfrqnvty5u97 104 149272 503856 484947 2022-08-07T07:53:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Det blev tyst i hela rummet. Ingen visste något att svara. »Jag tänker, att Maja Lisa gott kan ta på sig att ha skrivit brevet, och att käre son gott kan förlåta henne. Nog förstår envar, att hon har gjort det av ungdom och oförstånd. Att det skulle gå så illa sedan, kunde hon väl intet räkna ut.» Maja Lisa såg hur mormor blinkade åt henne, att hon skulle ta skulden på sig, men hon förstod inte varför mormor önskade, att hon skulle göra det. Till sist gjorde den gamla en liten handrörelse och visade på söta mor. Söta mor satt där alltjämt försjunken i samma skräck, och nu förstod Maja Lisa mormors mening. Mormor trodde, att det var söta mor, som hade skickat av biljetten, och hon ansåg väl, att det var bättre för söta far, att Maja Lisa skulle erkänna sig vara skyldig, för hon kunde ha gjort det av kärlek och oförstånd, än att han skulle veta, att hustrun hade gjort det, för hon måste ju ha drivits därtill av den största elakhet. Ack, Maja Lisa tänkte, att detta var en alltför hård fordran. Och i sin ovisshet vände hon sig om och smög en blick bort till honom, som alltjämt stod stilla under bokhyllan. Hon tyckte, att han mötte hennes blick med ömhet och medlidande, men det var väl ett misstag, för han måste ju hata henne. »Söta far!» sa då Maja Lisa. »Jag ber söta far förlåta, att jag har nekat. Men söta far skrämde mig…» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cue7if4xvqg2vahs8ixzaaoraws5xcm 104 149273 503857 484948 2022-08-07T07:55:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då hon ville fortsätta, kom det för henne, att det, som hon nu tog på sig, var alltför fult och förnedrande, och att det var för stor orätt mot henne själv. Hon brast i gråt och kastade sig i armarna på mormor. »Det är för svårt! Jag kan inte!» »Ja visst,» sa mormor, »det var svårt, det förstår jag. Men nu är det sagt. Nu ska du komma ner till mig, så att du får gråta ut.» Mormor lade armen om livet på henne, och allt medan hon snyftade och sa, att hon inte kunde, förde mormor henne mot dörrn. »Du behöver ingenting mer säga,» sa hon. »Söta far förstår allt. Du är ju bara barnet.» När de stod vid tröskeln, kom det äntligen liv i Liljecerona. Han gick fram och höll upp dörrn för mormor, och när han sedan såg, att förstudörrn stod stängd, följde han med och öppnade den också. Då han hade fått upp förstudörrn, märkte han, att det var en brant trappa ner ifrån förstukvisten, som var svår för en gammal människa att gå, och likaså, att det var en tämligen brant utförsbacke ner till brygghuset. Han gick därför med och stödde mormor. Sedan var det den svåra trappan upp till mormors rum. Han kunde inte låta bli att hjälpa henne hela vägen. När de var inkomna på kammarn, så, utan att säga något, tog han och slog armarna om mormor och kysste henne på kinden. Och sedan gjorde<noinclude> <references/></noinclude> rgtx41mrb72vd5b08bwap0one2fopqa 104 149274 503858 484950 2022-08-07T07:56:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>han på samma sätt med Maja Lisa. Han tog henne i famn och kysste henne. Inte ett ord sa han, utan så var han borta. Men allt, vad denna karlen gjorde, kom plötsligt och överraskande, just när man minst väntade det, så att man hann aldrig att sätta sig till motvärn. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Det blev i alla fall lilljänta och ingen annan, som gjorde slag i saken. De främmande tog avsked och reste sin väg, strax efter att mamsell Maja Lisa hade följt med mormor ner på brygghuskammarn. Det måtte inte ha varit riktigt bra med prästen, för han blev sittande i sin stol och gick inte med dem ut på trappan och tog farväl. Så snart som de var borta, kom prästfrun in till honom och sa, att hon hade satt fram litet aftonvard i saln. Hon tyckte, att han behövde något att stärka sig med efter allt, vad han hade gått igenom. Men han bad bara, att han skulle få vara i fred. Det var lördags kväll, och han fick lov att skriva färdig sin predikan. Han tog också fram sina papper ur skrivbordslådan och raspade ner ett par rader. Men mer blev det inte heller, utan han kastade pennan ifrån sig. Han sköt stoln tillbaka och gick fram och tillbaka på golvet en lång stund. Därpå lade han sig på hörnsoffan. -Det blev alldeles tyst nu, och lilljänta började undra om han hade somnat. Det<noinclude> <references/></noinclude> i7k591mz6saw44bychwv65f5xybzjxs 104 149275 503859 484951 2022-08-07T07:57:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>fanns en springa på skåpdörrn, och hon kunde se, att han hade sträckt ut sig på soffan, men det var inte möjligt att få reda på om han hade slutit till ögona. Om bara lilljänta hade kunnat bli säker på att han sov, skulle hon ha försökt att smyga sin väg. Det kan inte beskrivas vad hon var trött på att stå instängd i det trånga skåpet. Och så nödvändigt, som det var, att hon blev fri, så att hon fick tala vid prästdottra och fru Beata! Hon hade allt reda på någe, hon, som de skulle bli glada att få höra. Nu hade prästen legat stilla så länge, så att det var inte möjligt annat, än att han sov. Hon tyckte, att hon åtminstone kunde våga att göra ett litet skjutande på skåpdörrn för att få veta hur det stod till. Dörrn gick upp alldeles tyst, men prästen sov inte, utan låg och stirrade i motsatta väggen. Just som lilljänta skulle dra till dörrn igen, såg han upp och fick ögona på henne. Han reste sig och gick bort emot skåpet. Det var intet annat att göra för lilljänta än att skjuta upp dörrn och stiga ut. »Vad ska detta betyda?» sa prästen. »Vad har du i mitt skåp att göra?» Han såg så sträng ut, att lilljänta blev ängslig. Prästen och hon hade alltid varit goda vänner. Hon tyckte bäst om honom av alla på gården, näst prästdottra förstås. Hon ville inte, att han skulle tro någe ont om henne, så hon skyndade<noinclude> <references/></noinclude> ec76c1kki18qvsefp428fst97bvv45s 104 149276 503860 484952 2022-08-07T07:58:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sig att tala om, att prästfrua hade lämnat henne kvar i skåpet, när han och de främmande hade varit inne i förmaket. De hade bara gått in för att hämta ut söndagskläderna. Prästen blev stående och tänkte efter. »Du kan gärna säga sanningen,» sa han därpå, »för det kan ändå inte bli värre, än det är. Det var väl Maja Lisa och inte frua, som stängde in dig?» Lilljänta blev så harmsen, så hon kunde knappt få fram ordena. »Prästdottra!» sa hon. »Skulle hon stänga in mig i ett skåp för att stå och lyss? Det håller hon sig allt för god till.» Prästen suckade. »Det är nog inte mycket, som hon håller sig för god till,» så han. »Du ska inte tro, att jag blir mer ond på dig, om du erkänner, att det var Maja Lisa, som ställde in dig här. Jag blir inte ond på dig för varken det ena eller det andra, bara du säger sanningen.». Lilljänta visste med sig, att hon inte hade sagt ett osant ord, alltsen hon kom till Lövdala, och det sa hon också. Detta brydde sig prästen inte om att höra på. »Jag förstår ju, att Maja Lisa hade skäl att vara rädd, sa han. »Jag kan begripa, att hon bad dig gå in och höra efter vad vi talade om härinne. Men frua hade ju ingenting med saken att göra.» Lilljänta stod tyst utan att säga något. Hon visste inte vad hon skulle få tala om. Hon var strängt förbjuden av prästdottra att bära fram något skvaller till prästen om prästfrua. Och mor<noinclude> <references/></noinclude> d03qgtmrqu6k7oilxfje6jb3h8edc7q 104 149277 503861 484953 2022-08-07T07:59:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hade sagt detsamma. Det var inte här som i Svanskog. Där hade hon varit fri att berätta vad som helst. När hon teg, tycktes prästen ta för avgjort, att det var, som han trodde, och befallde, att hon skulle gå sin väg. Hon gick mot dörrn, men då ropade han henne tillbaka. Han hade kommit att tänka på något annat, som han ville fråga henne om. »Hör, det var sant!» sa han. »Eftersom du brukar gå sådana här ärenden åt Maja Lisa, så är det kanske du, som har hjälpt henne att skriva detta brevet? För det är skrivet med en barnstil, och du kan ju både läsa och skriva, du.» »Jag har aldrig skrivit någe brev åt mamsell Maja Lisa,» sa lilljänta. »Men jag har skrivit ett åt frua.» »Jaså, du har bara skrivit åt frua,» sa prästen, »men aldrig åt Maja Lisa?» Det hördes på tonen, att han inte nu heller trodde, att hon talade sanning. »Kanske du kommer ihåg vad det brevet handlade om, som du skrev åt frua?» Lilljänta sa, att hon kunde läsa upp det ord för ord, om pastorn ville, och han bad, att hon skulle försöka. »Verkeligen är jag intet rätt brydd att skriva,» började hon att ramsa upp, »men jag ber, att välaktade jungfrun själv måtte eftertänka. Pastor Liljecrona har nu råkat en, som skulle göra hans lycka, om ni intet stod i vägen. Om jungfrun godvilligt ginge undan, skulle tacksamheten aldrig<noinclude> <references/></noinclude> prkxuqekds7rcpalz8hlaz65no86e6r 104 149278 503862 484954 2022-08-07T08:00:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>upphöra och framtiden bliva väl tryggad. Jungfrun må besinna, att i den nya socknen torde man begära en prästfru av oklanderlig vandel…» Prästen slog ut med handen. »Det är tillräckligt!» sa han. Han såg länge och prövande på henne. »Och det är detta, som du har skrivit åt frua?» Lilljänta svarade ja helt raskt. Prästfrua hade förbjudit henne att tala om, att hon lärde henne läsa och skriva, men detta brevet hade hon aldrig sagt någe om. Prästen bara ryckte på axlarna. »Nu ser du hur du ljuger,» sa han i trött ton. »Du har ju stått därborta i skåpet hela tiden. Då hörde du väl, att Maja Lisa tog på sig, att det var hon, som hade skrivit det.» Hon kände hur röd hon blev. Detta tyckte hon inte att hon kunde låta gå över sig. Det var alltför lett, att prästen skulle tro, att hon ljög. »Du kan gå din väg, sa prästen. »Jag begrep inte först hur det kom sig, att brevet inte var skrivet med Maja Lisas hand. Men nu är det klart, det med. Du kan gå till henne och säga henne detta.» Men lilljänta gick inte. »Det är prästfrua, som lät mig skriva brevet,» sa hon. »Och det är prästfrua, som har stängt in mig i skåpet.» »Har ni kommit överens, att ni skulle säga så, du och Maja Lisa?» Prästen började på att se ond ut. Hon förstod, att hon skulle bli utkörd, om hon inte kunde<noinclude> <references/></noinclude> evk47ttxdfcesfdm6wi33jey2yiddx3 104 149279 503863 484955 2022-08-07T08:01:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>finna på något för att övertyga honom. Hon såg sig rådlös omkring åt alla håll. Då föll ögona på den gamla rotegumman, som just gick förbi fönstret. »Se, där går den, som blev skickad till Svanskog med brevet!» sa hon. »Det kunde gå an att fråga henne om det var prästdottra eller prästfrua, som bad henne, att hon skulle gå dit med det.» Prästen tänkte just svara, att han inte ville höra något mer om saken, men det var något i lilljäntas envishet, som betvang honom. Han reste sig och gick mot dörrn. Då han nu helt hastigt sköt upp den, stötte han emot någon, som hade stått tätt, tätt utanför. Det var prästfrun. Han kastade en blick på henne, stannade och såg på henne än en gång liksom för att vara säker på att det var hon, gick därpå ut på trappan och gjorde den gamla ett par frågor. När han kom tillbaka, var prästfrun försvunnen. Han satte sig i stoln vid skrivbordet och kallade lilljänta fram till sig. »Nu ska du tala om för mig hur det gick till, när du skrev brevet!» sa han. Och lilljänta gav honom så gott besked, att han inte kunde ha en skymt av tvivel kvar. »Jag ser, att jag har gjort dig orätt, Nora Blåsväder,» sa prästen, »och nu ska du få den belöningen att gå ner till Maja Lisa och tala om allt detta.» Det behövde han inte säga lilljänta två gånger. I nästa ögonblick var hon nere på brygghuskammarn, där det bara var gråt och bedrövelse, och<noinclude> <references/></noinclude> dcslpn7s0x8hbvtl4wd78jwh9gn66dh 104 149280 503864 484956 2022-08-07T08:02:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>talade om alltihop. Prästdottern hörde knappt på henne till en början, men till sist förstod hon, att söta far nu visste sanningen, och då sprang hon upp. »Mormor, mormor! Jag får lov att gå upp till söta far och se hur han har det!» Men i detsamma gick dörrn upp, och söta far stod på tröskeln. Och det var inte söta far från i dag och i går, utan det var söta far från de gamla åren, en god, kärleksfull söta far, som stod där och bredde ut armarna mot henne. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0lk39ob5pvrtj4vm593305035wnmup0 104 149281 503865 484958 2022-08-07T08:02:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">VILARSTENEN.</h2> ETT PAR DAR efter den stora uppgörelsen var Maja Lisa vid vanlig tid ute och gick på landsvägen i sällskap med lilljänta. Men denna kvälln kom hon inte gående modlös och maktlös med släpande steg, utan nu var det två, som ropade åt ekot, två, som grävde efter kattguld i sandgropen, två, som dämde i bäcken, två, som plockade vitsippor i hagen. Till att retas med kattugglan hade hon ändå ingen lust, utan vid den stora björken lämnade hon lilljänta och gick sedan ensam uppför hela Vilarstensbacken. Fågeln måtte ha varit mer sällskaplig än vanligt i dag, för lilljänta kom inte och slöt sig till henne vid spökmuren och inte sedan heller. När Maja Lisa var så långt kommen, att hon kunde se Vilarstenen, stannade hon plötsligt. Det satt en karl där framme, inte på det smala, uthuggna sätet, utan uppkrupen på själva blocket. Han satt krokig och stödde hakan mot händerna. Men blickarna hade han inte fästade på marken, utan de var uppe i trädtopparna. Han höll på att vissla åt en trast, som satt i en stor gran på<noinclude> <references/></noinclude> g0j3sayn2kgdviktpyvtl7uegsvpzfu 104 149283 503866 484962 2022-08-07T08:03:47Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>andra sidan vägen, härmade den och retade den till tävlan, så att den höll på att spränga strupen. De var så inne i leken, både trasten och han, att de alls inte hörde, att hon kom gående. Hon stod tyst en stund och hörde på, och under tiden betraktade hon honom rätt förvånad. De gånger hon hade mött honom förut, måtte han ha varit svårt nedtyngd av sorg. Aldrig förrän i kväll hade hon tänkt på att han inte kunde vara mer än tjugefem år. Han såg ut som en riktig pojke. Hon blev så häpen över detta, att hon inte kunde låta bli att skratta till ett tag. Han vände på huvudet litet för att lyssna och flyttade på samma gång blickarna till en annan trädtopp, som om han hade trott, att ljudet kom därifrån. Då brast Maja Lisa i skratt på nytt. Nu hörde han vad det var. Han sprang ner från stenen och kom ivrigt emot henne. Det var just henne, som han väntade på, sa han. Han hade varit i Lobyn hos hennes vän Britta för att få veta hur han skulle bära sig åt för att få råka mamsell Maja Lisa ensam. Och Britta hade sagt honom, att hit till Vilarstenen brukade hon komma varje kväll. Hennes hjärta började klappa mycket fort, som om det hade väntat en stor glädje. Ack, ack, att det skulle vara så oförståndigt! Det borde väl veta vid det här laget, att han inte kom med något angenämt budskap. Han ämnade väl tala om sin bror. Ville säkert framföra svägerskans<noinclude> <references/></noinclude> gogn9hq9a3hy4jsah0v9w4mo2b4q2oz 104 149284 503867 484963 2022-08-07T08:04:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>förslag än en gång under mera lugna förhållanden. Visst var det så, som hon tänkte. Han förde henne en smula kruserligt fram till Vilarstenen och hjälpte henne upp på blocket, där han hade suttit nyss förut, och blev själv stående på vägen. Sedan började han att helt högtidligt fråga henne om det verkligen förhöll sig så, att hon inte hade något tycke för hans bror. Det var här som i Svanskog! Hon visste inte varför hon på en gång blev både harmsen och rörd och inte heller varför harmen tog överhand, så att hon svarade rätt retligt, att hon inte begrep varför han gjorde sig besvär att fråga. Han trodde nog ändå inte, att hon kunde ha varit tillsammans med hans bror ett par timmar utan att bli förälskad i honom. Det kunde alls inte märkas, att han blev stött över den tvära tonen. Det var otroligt, att det var han, som nyss hade suttit och visslat åt trasten. Nu var han så avmätt, som om han hade haft en affär att göra upp och på förhand hade tänkt över vart ord han skulle säga. Så där måtte han visst se ut, när han sålde järn eller gjorde upp kontrakt med kolkörare. Han bad, att hon inte skulle anse honom påflugen, men han hade frågat, därför att han måste veta om hennes hjärta var fritt, innan han gick vidare. Hon fick en oemotståndlig lust att retas och rubba litet på den stora säkerheten. »Det är väl<noinclude> <references/></noinclude> pdvwxt76wzg3nlu9iv4egfihs92vei6 104 149285 503868 484964 2022-08-07T08:05:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>inte så given sak,» inflickade hon, »att mitt hjärta är fritt, därför att jag inte känner något tycke för pastor Liljecrona. Det kan väl finnas andra…» Han bugade sig en smula försmädligt. »Det är alldeles rätt,» sa han. »Och om det finns den minsta utsikt, att den, som mamsell Maja Lisa tänker på, kan komma att anhålla om mamsell Maja Lisas hand, så ska jag inte fortsätta.» Blodet steg henne uppåt kinderna, men hon såg honom rätt in i hans sorgsna ögon, då hon svarade: »Nej, det finns alls ingen utsikt.» »I så fall skulle jag vilja be mamsell Maja Lisa om ett råd,» sa han och drog i detsamma upp ur sin plånbok ett väl förseglat och hopviket brev, som. han dock behöll i sin hand utan att låta henne se utanskriften. »Skulle mamsell Maja Lisa vilja säga mig om jag skall lägga detta på posten eller riva sönder det?» Maja Lisa svarade ingenting. Hon kunde inte låta bli att tänka på den morgonen, då han hoppade ner i rävgropen. Då var det ett slag hit och ett slag dit, allt avgjort i ett ögonblick. »Varför kan han inte göra ett raskt hopp,» tänkte hon, »och slå till, så att jag får veta vad han menar? Var har denna stora omständligheten kommit ifrån?» »Det här brevet, mamsell Maja Lisa,» fortfor han, och rösten blev, om möjligt, ännu mera kall och affärsmässig än förut, »är skrivet av en ung man, som för ett par år sedan stod på sin fästmös grav och då gjorde det löftet, att han skulle<noinclude> <references/></noinclude> rwhofx6nxmgvx8im3iov7wiyfk27ia7 104 149286 503869 484965 2022-08-07T08:06:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>gå ensam genom livet för att alltid kunna minnas henne. Alltsedan dess har den unga mannen aldrig ett ögonblick tänkt på att bryta sitt löfte, ja, han har inte ens känt en frestelse därtill. Han har sänkt ner sitt hjärta i graven med den älskade, och det kan inte leva upp igen. Men, mamsell Maja Lisa, denna unga man råkade för några månader sedan ett stackars barn, som satt ensamt och övergivet. Han läste i dess ögon den ljuvaste blandning av mildhet och ödmjukhet, och, än mer, han överraskades av en sällsam likhet med den älskade. Han erfor genast den största sympati. Han tyckte sig höra, att den döda viskade till honom, att han måste söka hjälpa den unga ensamma, som var hennes avbild. Den unga mannen gjorde ett försök att sammanföra henne med den ädlaste man han kände, hans egen bror. Han såg dem mötas, han såg dem sitta sida vid sida framför härden, han drömde redan om den största lycka för deras del, men de vidrigaste omständigheter mellankommo. Den unga mannens handling förde olycka över de båda, vilkas sällhet han ville skapa. Den älskade brodern kastades först i det grymmaste elände, och vid det försök, som gjordes att rädda honom, bringades också den unga flickan alldeles oförskyllt i den svåraste ställning. Den unga mannen tyckte sig nu varje dag höra sin trolovades röst, som ur graven tillropade honom att åtminstone göra den unga flickan ett erbjudande att dela hans hem, där han med de ömmaste omsorger skulle söka<noinclude> <references/></noinclude> bhoh0csbop5mkuqn2xh6jcfajhroxts 104 149287 503870 484966 2022-08-07T08:07:15Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>att bereda hennes lycka, och där hon skulle vara i säkert skydd för den hårda hand, som nu regerar över henne. Det är under dessa omständigheter, dyraste mamsell Maja Lisa, som den unga mannen har skrivit detta brev. Han ämnade avsända det denna morgon, men han blev tvehågsen. Det föreföll honom nödvändigt att först fråga er, mamsell Maja Lisa, till råds.» Han tystnade, men lade med detsamma ner brevet i hennes knä. Hon läste utanskriften. Det var ställt till Vällärde och Vördige Herr Komministern Erik Lyselius. Aldrig, aldrig i hela sitt liv hade Maja Lisa känt sig så förolämpad. När han nu gjorde detta, som hon aldrig hade väntat, när han nu friade till henne, att han då skulle göra det på detta sättet! Bara därför att det var synd om henne! Hon ville springa upp, riva sönder brevet i små bitar och kasta styckena i hans ansikte. Hon var mer ond på honom än på söta far, då han gifte sig med Raklitz. Hon tänkte: »Det är visst så med mig, att jag inte kan bli riktigt ond på andra än dem, som jag håller av.» Men Maja Lisa hade gått igenom mycket sedan den dagen, då hon for ut mot söta far och Raklitz, och nu kunde hon styra sig på helt annat sätt. Hon bara gled ner från stenen, lät brevet falla på vägen och började utan att säga ett ord vandra utför backen. Hon fick gå en bra lång bit, ända fram till stenmuren, utan att någon kom efter henne. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gfj2fkdh2izyz3oley2zm0s48nvqmiq 104 149288 503871 484967 2022-08-07T08:08:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Medan hon gick där, kom hon att lägga märke till vad det var för en vacker kväll. Det var fågelsång i trädena, myggdans i luften, solglitter på de nyspruckna lövena, vattensorl i dikena och ett spirande och groende bland örter och gräs, så att man tyckte, att man hörde hur det växte. Men tänk, att just detta ökade på hennes vrede! Han borde väl ha begripit, att en sådan kväll fick man lov att komma på det riktiga sättet, om man alls skulle komma. Ack, om han hade varit så klok att låta bli! Hon hade inte varit så olycklig, när hon bara hade gått och drömt om honom. Han borde också ha haft förstånd att ta reda på hur hon hade det, innan han for åstad och gjorde henne denna stora förödmjukelsen. Om han hade vetat, att hon var försonad med söta far, och att söta mor hade rymt sin väg samma kväll, som han och pastorskan Liljecrona hade varit på Lövdala, rymt utan att säga ett ord till någon människa och ännu inte kommit tillbaka, så hade Maja Lisa kunnat slippa hans barmhärtighet. Men, i alla fall, detta gjorde just detsamma. Om hon hade varit i allra största nöd, hade hon blivit lika ond på honom, därför att han friade av medlidande. Hon skulle inte ha blivit så ond på en annan, hon skulle inte ha blivit ond på hans bror, om han hade gjort på samma sätt. Hon stannade plötsligt. Varför hade hon blivit så ond på honom? Svaret kom över henne<noinclude> <references/></noinclude> bm3azbqaocyotkg8is80mw454szjs7q 104 149289 503872 484968 2022-08-07T08:08:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>som en uppenbarelse. Det var därför, att hon älskade honom! O ja, o ja! Detta var det, som var kärlek. Hon hade läst om det i böcker, hon hade sjungit om det i visor, men hon hade inte känt det förr i sin egen själ. Det hade visst legat och pyrt inom henne som en svag eld hela våren, men hon hade inte kunnat sätta namn på det. Nu slog kärleken upp inom henne som en flammande eld. Hon nästan undrade om det inte sken och lyste av henne. Hon vände sig om. Allt var på en gång så förändrat. Kärleken brann inom henne. Sedan detta stora undret hade skett, var hon inte mer densamma. Hon kunde inte vara vred på den, som hade orsakat, att hon hade fått lära känna vad kärlek var. Han hade gått efter och var nära att hinna upp henne. Då hon helt plötsligt vände sig om, kom hon att stå öga mot öga med honom. Verkeligen måtte inte sådan eld, som nu brann inom henne, vara smittosam! Det flammade upp i hans ögon ett återsken, eller var det kanske inte bara återsken? Det syntes henne låga alltför starkt. Hon visste ännu så litet, men den häftighet, varmed han nu slöt henne intill sig, tycktes henne vara av samma art som den längtan, som drog henne mot honom. Hennes förvåning var så stor. Hon visste inte om hon vågade tro sina sinnen. Men de ordena, som han nu i korta utrop stötte fram, dessa<noinclude> <references/></noinclude> s3auyllb4qpcj6gzbod2ju59zfmzkt1 104 149290 503873 484969 2022-08-07T08:09:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ljuva frågorna om hon älskade honom, denna flämtande bekännelsen, att han hade älskat henne från första stund, men blygts över sin svaghet, denna harmfulla ångern över att han hade sökt hyckla för sig själv och gömt sig undan för sin kärlek, detta trotsiga talet om att han inte frågade efter levande eller döda, endast hon älskade honom, — kunde de annat än utgå ur ett hjärta, som lågade för henne med samma glöd, som för hans skull förtärde hennes eget? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qxp315a3deffn1dykfapz916wwv2rhb 104 149291 503874 484970 2022-08-07T08:10:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">VÄTTARNA PÅ LÖVDALA.</h2> FYLAX stod på förstubron och skällde och tjöt hela natten. Lilljänta hade aldrig hört honom gå på så. Hon kunde inte få en blund i ögona. Mamsell Maja Lisa låg visst vaken, hon med, och hon behövde väl sova, så klen som hon var. Lilljänta fick ändå lov att göra ett försök att tysta på hunden. Hon kastade på sig kjortel och tröja och smög sig genom köket ut i förstun. Innan hon äntligen hade fått upp de många låsena och reglarna på förstudörrn, hade hunden tystnat, men hon gick i alla fall ut på förstubron för att locka in honom. Det var märkvärdigt! Hon kunde inte se till honom. Hon var säker på att han hade stått på bron hela natten, men nu, när hon hade gjort sig besvär att gå upp, var han förstås borta. Hon gick ända fram till trappstegena och ropade och kallade på honom, men han syntes inte till. Det var en vacker natt. På himlen var det fullt med små vita moln. De hade ordnat sig i kransar och ringar, som om de hade haft några konstiga lekar för sig, nu då ingen såg dem. Solen hade<noinclude> <references/></noinclude> 6k9wqbpxcnh7cizxk9ikphzgk0z3h0f 104 149337 503875 485044 2022-08-07T08:11:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>inte hunnit än att klättra upp bakom berget, men det var full dager i alla fall. Det var inte det minsta kallt, utan så ljumt och milt, att hon inte frös, fastän hon hade kommit ut med bara fötter. De sex stora rönnarna, som stod i en rad framför lagården och hade brett ut sig så, att lövverket stötte ihop och var som en grön vägg, höll på att blomma. De stora, vita blomklasarna lyste upp i det gröna. Det var likaså vackert, som när de klara stjärnorna lyser upp den svarta vinterhimlen. Om det nu var som en motsats till det friska gröna, som hade kommit upp på våren, men lilljänta tyckte, att alla husena, som stod runtom gårdsplanen, såg så gamla ut allihop, som om de vore fallfärdiga. Hon tittade på svalgången över stallet och på de halvrunda lagårdsfönsterna, som blickade fram under det svartnade halmtaket, på den sneda brygghusdörrn. Allt detta såg så bedrövligt ut i den sköna vårnatten och suckade över sin ålderdom. Hon såg på drängstugan, som hade undervåning av sten, och på boden, som stod på stolpar. Hon såg på de många grindarna, som nu var insatta i grindhålena, och på de långa räckorna av staket. Allt var så gammalt, att det var snett och vint och lutande. Takåsarna var insjunkna, väggarna var gråa, och grön mossa stack fram mellan bjälklagena. Det var första gången, som lilljänta hade tänkt på att hela gården började bli för gammal och behövde bli ombyggd och upphjälpt. Men så'nt<noinclude> <references/></noinclude> ml6z3cli84whaa40yh15q1cr7n8hewm 104 149338 503876 485045 2022-08-07T08:12:35Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>tänker en bara om vårn, när en ser hur träd och buskar och fält gör sig fina och klär på sig en ny skrud. Kanske att det fanns så'nt som vinter och vår också för gårdar, fastän det var längre mellantider för dem än för träd och buskar? Vår var det på en gård, när det kom ungt folk dit, som satte upp nytt och rev bort det, som var för gammalt. Och vinter var det, när de unga hade hunnit att åldras och det, som de hade byggt upp, stod färdigt att ramla och längtade efter friska krafter, som återigen skulle bygga om och hjälpa upp. Det var konstigt, tyckte lilljänta, att hon hade kommit i så'na funderingar. Men det var också en konstig natt, den var så varm och kvav och hemlighetsfull. Hon blev ängslig och ville skynda sig in, men då kom hon igen att tänka på hunden. När hon nu såg sig omkring åt alla håll för att spana ut vart han hade tagit vägen, tyckte hon, att det rörde sig något på gräsplanen nere under rönnarna. Lilljänta hade bott borta i mörka skogen, och hon hade fått gå ärenden åt mor både bittida och sent, men hon hade aldrig sett någe besynnerligt och hade heller aldrig trott, att hon skulle få se någe. Mor hade alltid sagt, att hon inte behövde vara rädd. Hon var inte så lagd, att hon kunde komma i möte varken med skrymt eller troll. Men nu såg hon i alla fall någe så'nt där märkvärdigt. Det stod inte till att ta fel på det. Hon<noinclude> <references/></noinclude> hxhizcv753u9diqm1gps3nsz8hm3spw 104 149339 503877 485046 2022-08-07T08:13:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>blev litet häpen, men rädd hade hon inte så lätt för att bli. Och det var inte heller någe att bli rädd för. Det var bara ett par småfolk, som dansade. Det var två: en herre och en dam, och de var stora som sex års barn, men mycket smärt och fint byggda. Båda två var klädda som finaste adelsfolk i svart sammet med spetsar och galoner. Herrn hade trekantig hatt och värja vid sidan och silkebroderad rock och spännen i skorna. Damen hade korta och mycket vida kjortlar, röda strumpor, stor hatt med plymer och solfjäder i hand. De bara dansade. Han tog henne vid handen, och med upplyftade armar trippade de på tå ett stycke framåt, så kastade de om och trippade tillbaka. De skildes åt, och de for mot varandra och bugade sig, och till sist tog de varandra om livet och svängde runt. Det var lilljänta säker om, att hon aldrig hade sett någe så vackert förr. Det var så fint att se hur de rörde sig: de bara flög över gräset. Så kunde inte människor dansa. Dessa här var, som skulle de vara gjorda av luft. De hade ansikten som det allra finaste porslin och små händer och fötter. Kära då, den som vore så liten och nätt! Hon kunde rakt inte gå ifrån dem, så länge som de höll på och dansade. Hon stod och undrade hur det kom sig, att de var så glada, och att de dansade just i natt. Nå, det var inte så svårt att förstå. De här var nog de rätta tomtarna på Lövdala, och de var väl glada åt att allt hade<noinclude> <references/></noinclude> 8mynug31fnthuazoadpguuqa1wiuodx 104 149340 503879 485047 2022-08-07T08:14:35Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>kommit i de rätta gängorna nu igen, se'n Raklitza var borta. När lilljänta såg dansen, blev hon mer hågad än förut att tro, att det var sant, som Långe-Bengt hade berättat. Han var den sista, som hade sett Raklitza. Han hade mött henne sent på lördagskvälln nere på Svartsjöängarna. Hon hade sett virrig ut, precis som då hon hade visat sig för honom första gången, och han påstod alldeles bestämt och sa, att han kunde svära på det på tinget, att han hade sett henne gå ner i Svartsjöbäcken. Kanske det var så, att de rätta vättarna var glada åt att den kalla och falska sjöråa inte mer hade makt på Lövdala? Sickna mästare till å dansa! Varför låg en annan och sov i de ljusa nätterna, varför dansade en inte på det gröna gräset? Varför var en inte så där lätt och lustig, varför hade en så mycke bekymmer, som en aldrig kunde kasta av sig? Lilljänta hörde inifrån huset ett dovt buller som av ett tungt fall och sprang in i förstun igen. Hon stod och lyssnade, men ingenting mer hördes. Hon var i alla fall säker om att bullret hade kommit från västra kammarn, där prästen bodde. Så fort hon kunde, skyndade hon in till prästdottern och bad, att hon skulle stiga upp, för det stod nog inte så bra till med prästen. Mamsell Maja Lisa kastade i all hast på sig<noinclude> <references/></noinclude> rtmznhx7e51kkql7oj23g8u4qq831ih 104 149341 503880 485048 2022-08-07T08:15:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>litet kläder, och under tiden frågade hon ut lilljänta om vad som hade hänt. Lilljänta talade om i all hast hur hon hade stått och sett på de två, som dansade, då hon hade hört det tunga fallet. Prästdottern blev alldeles vit i ansiktet. »De där två får man inte se, annat än när det ska bli ny ägare på Lövdala,» sa hon, »men jag tror ingen förr har sett dem dansa.» Hon hade inte hunnit att sätta på sig mer än en sko, men hon övergav att klä sig och skyndade in i västra kammarn. Därinne låg prästen raklång på golvet och rörde sig inte. »Vad är det, söta far, vad är det?» sa prästdottern och böjde sig ner över honom. Strax därpå såg hon upp till lilljänta, som hade följt med henne. »Söta far är död,» sa hon. »Vi får lov att säga tack till honom. Han är kanske inte längre borta, än att han kan höra oss.» Hon kysste hans hand rätt innerligt och viskade ett par ord invid hans öra. Sedan fick också lilljänta kyssa honom på hand. Därpå reste prästdottern sig upp och såg sig omkring liksom för att få veta hur han hade haft det i det sista. Han hade suttit och skrivit. Det var bläck i pennan än. Det hade väl varit så, att han hade känt sig sjuk under skrivningen, och då han hade stigit upp för att gå bort till ringklockan och kalla på hjälp, hade han fallit. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> r7trl74skn393m9h7fud2ra2mrriixa 104 149342 503881 485049 2022-08-07T08:15:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Predikan låg halvskriven på bordet. De sista raderna gick snett neröver sidan med vassa, ojämna bokstäver. Prästdottern läste dem med låg röst: »Den arbetaren, som har gjort sitt verk, längtar till vila och gläder sig, att en bättre träder i hans ställe.» Nu kom tårarna störtande ur prästdotterns ögon. »Jag förstår varför de dansade just för söta far,» sa hon. »De visste, att han ville bort. De visste, att han ville bli fri.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mn3qo47f3457gh0h0chspq1zs9rgzcb 104 149343 503882 485050 2022-08-07T08:16:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">HEMMET.</h2> PRÄSTDOTTERN satt i kökskammarn med bibel och psalmbok framför sig och läste Guds ord för att få tröst i sin stora olycka. Det var tidig morgon, och jämnt ett dygn hade gått, sedan hon hade funnit söta far liggande död på golvet. Hela dagen hade det varit så mycket att ställa med, att hon inte hade haft tid att tänka på sin saknad. Men under natten hade sorgen kommit med sin rätta styrka, och hon hade inte alls kunnat sova. Hon hade stigit upp före någon annan och satt sig att läsa. Men rätt snart lade hon ihop böckerna och tackade nu Gud med knäppta händer för att hon inte var ensam och övergiven, utan ägde en fulltrogen vän, som kunde hjälpa och skydda henne. Nu skulle väl styvmodern komma tillbaka och ta väldet över gården, och om hon inte hade haft honom, vore hon alldeles i hennes våld. Och då hade hon inte bara behövt gråta över söta far, utan också över sig själv. Knappast hade hon tänkt detta, förrän det började spela så vackert och stilla utanför det fönstret, som vette åt trädgården. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2y9jax09iwfjk2q85lk4f4ms5bt1lp3 104 149420 503883 485270 2022-08-07T08:17:26Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Hon visste nog vem det var, som spelade. Hon hade skickat bud efter honom i går. Hon fick den tanken, att det kanske inte gick an, att han spelade utanför ett sorgehus, men hon visade bort den. Han hade svårt att med ord säga det han ville säga, därför var han nu kommen med fioln. Det var inte mer opassande, att han på detta sättet talade om, att han tog del i hennes sorg, än om han hade sagt henne det. Hon satt med ryggen åt fönstret, så att hon inte såg honom, och hon vågade inte röra sig. Det var första gången hon hörde honom spela, för det där fiolspelet i Svanskog kunde inte räknas. Och hon rådde inte för det, men mitt i hennes djupa sorg gjorde det henne en innerlig glädje, att han hade gripit till stråken. Hon måste säga sig, att det var hans stora kärlek till henne, som hade orsakat, att han var i stånd att föra den. Ack, att det kunde spelas så på fiol! Att det kunde komma fram något så försmältande ljuvligt ur stråke och strängar! Han spelade så sorgefullt, så sorgefullt. Stora tårar började rinna utför hennes kinder. Men allt som det led, blev spelet helt förändrat. Nu var det inte längre stilla och tröstande. Inte visste hon om hon rätt kunde tyda det, men hon tyckte, att det på en gång hade blivit vilt och förskräckande dystert. Hon blev mer och mer förundrad. Inte var detta sådant spel, som passade in på söta far!<noinclude> <references/></noinclude> p7mbuki4vgyaq1nivmjrqi05mupaask 104 149421 503884 485271 2022-08-07T08:18:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Söta far hade alltid varit lycklig och försökt att göra andra lyckliga. Söta far hade aldrig velat veta av sorg eller ängslan. När han hade funnit, att livet hade blivit svårt och tillkrånglat, hade han gått bort ur det. Visst måste man längta efter söta far och troget sakna honom. Men det var ändå något så ljust över söta far. Nej, hon kunde inte längre tro, att han spelade för att trösta henne. Det var för någon annan orsaks skull, som han förde stråken. Det var någon annans nöd och förtvivlan, som han spelade. Nog hade de rätt, som sa, att han var en mästare. Så litet hemma i musiken, som hon var, förstod hon honom, som om han hade talat med henne. Han klagade så jämmerligen. Det var någon, som var nedsjunken i mörkaste djup, någon var i bojor slagen, någon förbrändes i tärande eld. Och ingen fanns det, som kunde lyfta upp honom till ljuset, ingen kunde skänka honom friheten, ingen kunde svalka den glöd, som pinade honom. Det blev henne så trångt om hjärtat. Det trycktes samman så hårt, som om det skulle smulas i bitar. Om en stor syndare, som låge på helvetets djup, hade fått en fiol mellan sina händer, då skulle han väl spela på det sättet för att utmåla sina kval. Men han därute, vems olycka var det han<noinclude> <references/></noinclude> mn6v8jvus3y6kml5k669hypli6hadgn 104 149422 503885 485272 2022-08-07T08:18:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>spelade? Var det någon annans, eller var det hans egen? Hon väntade, att detta skulle slå om, att han skulle gå över till något annat. Men det var fåfängt att hoppas. Intet annat spelade han än växande ångest. Det var inte längre vackert att höra, det var tjut och skrän. Hon kunde inte sitta stilla och lyss. Visserligen måtte det ha hänt honom den största olycka. Hon fick öppna fönstret och fråga. När han såg henne, avslutade han genast spelet med en ton, som skar in vildare än någon förut. Hatten hade fallit av honom under det vilda spelet, och håret låg ner i pannan. Han var blek som en sjukling, alla dragena i hans ansikte var åtspända av smärta. »Du har sagt, att du ville höra mig spela,» sa han. »Nu har du fått din vilja fram, nu vet du hur det låter.» Ack, det var en skärpa i rösten och en häftighet i talet, så att hon intet annat kunde tro, än att han var ond på henne. Det kom en stor skräck över henne, hon vågade inte öppna sin mun för att fråga vad som hade hänt. Han sa då med samma häftighet: »Du har aldrig hört mig förr. Du kanske inte en gång visste, att det var jag, som spelade?» Det föll henne in att säga: »Jag trodde, att det var näcken.» »Har du hört honom då?» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8887s78upb3xbriz469s9hh7z1zbanm 104 149423 503886 485273 2022-08-07T08:19:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>»Han lär ju spela som en, som trår till salighet och vet, att han aldrig kan vinna någon.» Vid dessa ordena kom han henne närmare. Han var inte längre borta, än att hon hade kunnat stryka upp luggen ur hans panna, men hon tordes inte. »Det är rätt,» sa han, »det är så. Jag är också en, som himmelen är stängd för.» I detsamma slog han händerna för ansiktet och snyftade. Det var alltför hjärtslitande. Hon hade velat ge sitt liv för att kunna lindra de kvalena, som plågade honom. »Vad är det? Vad är det?» sa hon. »Har du gjort något ont? Har du slagit ihjäl någon av våda?» Hon hejdade sig tvärt. Hon förstod, att detta var det värsta hon kunde ha sagt. Han tog händerna från ögona och slog uti luften med knuten näve. »Jag är en mördare, Jag vet det. Jag gick en tid igenom det var natt. Jag spelade dödsdansen för henne, och hon dansade, tills hon föll ner och dog. Det syns väl på mig vad jag är för en.» Det var inte något att svara. Det var bäst, att han fick tala nu, då han var i farten. »Jag har inte spelat för henne denna sista vintern. Det var därför jag vågade mig på att fria till dig. Jag trodde, att hon ville det. Men det var inte hon, som ville det. Det var bara jag själv.» Tala tordes hon inte, men hon sträckte ut sin hand för att lägga den på hans panna och<noinclude> <references/></noinclude> fjuee3lxlrncgs9m49zgnoe3w3jqm4t 104 149424 503887 485274 2022-08-07T08:20:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>lugna honom. Han for tillbaka, så att han kom utom räckhåll. »Du skulle aldrig ha bett mig spela, aldrig, aldrig! Du skulle ha skurit av strängarna, när du hörde, att jag spelade. Fiolspelet väckte alltihop till liv igen.» Han skrattade till obeskrivligt vilt och hemskt. »Jag for hit, så snart jag fick bud från dig, och jag tog fioln med mig, för jag tänkte, att han kunde trösta dig bättre än jag själv. Men när han väl kom i gång, då väckte han upp alltihop. Jag såg det stora rummet, där det yrde omkring fullt av stampande och flämtande par, och mellan dem såg jag en, som svävade fram fin och lätt, som hörde hon inte ihop med de andra. Och så spelade jag för henne, bara för henne. Och jag jagade henne till döds!» Han vred händerna om varandra, så att de knakade. »Och jag trodde, att jag kunde glömma detta! Slippa ifrån samvetskvalena och bli lycklig! Slippa ifrån det löftet, som jag hade gjort på graven! Jag var som en bergtagen, jag hade glömt allt, ända tills fioln väckte mig.» Maja Lisa tyckte, att hon inte mer fanns till för honom. Hon ville ändå göra ett försök att försvara sig och sitt. »Tänker du intet på mig mer? Jag har också fått ditt löfte.» »Det fick du därför, att jag trodde {{sp|hon}} ville<noinclude> <references/></noinclude> hm49zzw1foiubacr4t1taar2pj07zs1 104 149425 503888 485275 2022-08-07T08:21:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>det. Nu vet jag bättre. Hon vill ha mig ensam, förstår du. Du får ge mig fri!» »Käre,» sa hon, »hur kan jag ge dig fri? Jag har ingen.annan än dig. Om det vore en levande, som hade rättigheter över dig, kunde det väl så vara. Men intet vet jag varför jag skulle avstå dig till en död.» Det måtte ha varit något i hennes röst, som rörde honom. Han såg upp till henne, och det mörka och förfärande vek därvid bort ur hans ansikte. Han stod ännu med fiol och stråke i hand. Nu tyckte han väl, att det besvärade honom att längre hålla dem, men inte heller ville han lägga dem ifrån sig på marken, utan han räckte dem till Maja Lisa. Hon tog tyst emot dem och lade dem på ett bord inne i kammarn. När hon kom tillbaka fram till fönstret, grep han efter båda hennes händer. Han tryckte dem mot sin panna och höll dem stilla så en stund, liksom för att hon skulle känna hur heta och förvirrade tankarna gingo fram därinnanför. Sedan började han tala med oändligt sorgsen röst och med många avbrott, men ändå så, att hon nu åter kunde känna igen honom. »Nej, du får inte tro, Maja Lisa, att jag menar det så, som jag nyss sa! Det är ju alls inte för min egen skull, som jag ber dig, att du ska ge mig fri. Jag kan inte vara så samvetslös, att jag drar in dig i min olycka. Nu har du sett hurudan jag är, då mjältsjukan griper mig. Inte kan du mer önska att bli förenad med mig?» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9ya7m9psweot9gxmzy9o3nxjw8jb5el 104 149426 503889 485276 2022-08-07T08:22:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han tystnade som för att få svar, men hon var så bedrövad och förskräckt, att hon ingenting visste att säga, och han fortsatte: »Jag vet ju så väl hur du har det, och jag hade hellre än allt annat velat stå vid din sida nu, då du har mistat din far. Men du måste besinna, att allt svårt, som du får lida av din styvmor, är inte att förlikna vid det elände, som väntar dig, om du blir bunden vid mig. Jag är tvungen att bekänna det för dig. Det kan komma sådan mjältsjuka över mig, att jag inte kan stanna hemma, utan vandrar bort i ödemarken och går omkring där i veckor utan att se en människa. Och ibland kastar jag mig ut i det vildaste liv för att få glömska. Ack, det förstår du väl ändå, Maja Lisa, att jag älskar dig alltför högt för att vilja dra dig in i detta? Jag borde aldrig ha närmat mig dig, och jag skulle inte heller ha gjort det, om jag inte hade trott, att jag var botad.» Återigen höll han inne, men då hon ännu inte var färdig med något svar, fortfor han: »Nyss kände jag nästan vrede mot dig, därför att det var för din skull, som jag hade kommit att spela, och det var spelet, som lärde mig, att det tunga och svåra fanns kvar inom mig. Jag önskade, att jag inte hade vetat om någon fara, utan hade fått gifta mig med dig, medan jag trodde, att allt var gott. Men det må du väl förstå, att det bara var för ett ögonblick, som jag tänkte på det sättet. Jag har dig alltför kär,<noinclude> <references/></noinclude> rd3vv0g8mkhcz7hqmky8h9d3cl6yb0o 104 149427 503891 485277 2022-08-07T08:23:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Maja Lisa, ack ja, alltför kär, för att önska, att du skulle bli min hustru.» Hela tiden, som han talade, stod Maja Lisa och såg ner på honom. Hon förstod ju väl, att det var sant, som han sa, att han led av svår mjältsjuka, och att det nog var möjligt, att hon skulle bli än mer olycklig, om hon gifte sig med honom, än om hon återigen komme under söta mors regemente. Men inte kunde hon tänka på annat, än att hon ville stå vid hans sida och hjälpa honom. »Ack,» sa hon, »det må du väl veta, att jag hellre vill gå igenom sorg och olycka med dig än leva idel ljusa dagar med någon annan. Intet ska du gå ifrån mig, om det är sant, att du har mig kär. Hur ska jag kunna — —» Hon avbröt sig. Hon såg väl, att det, som hon sa, inte hade någon makt över honom. »Ack,» tänkte hon, »hur ska jag få honom att förstå, att den värsta olyckan för mig det vore att inte få följa honom och bistå honom i hans nöd?» »Hela detta året,» tänkte hon vidare, »har jag levat i största bekymmer och ängslan. Jag må väl ha lärt något därutav. Nu är jag inte mer ett sådant barn, som jag var, då jag förlorade söta far. Jag ska inte klaga på allt det, som jag har fått lida, om det bara har gett mig så mycket förstånd, att jag mäktar hålla kvar den, som jag har kär.» Hon lyfte sina blickar och såg ut över trädgården, liksom sökte hon efter någon, som kunde hjälpa henne. Men därvid blev hon rätt häpen.<noinclude> <references/></noinclude> 5ylpp9zuz0d7twjwsjerfc0gr3vpncj 104 149428 503893 485278 2022-08-07T08:24:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />286</noinclude>Det kunde väl vara, att hon inte hade haft öga för sådant i går, eller också måtte det ha skett just i natt. Hon åtminstone hade inte sett förrän nu, att alla söta fars äppleträd stod i full blomning. Det var, som om ett stort tak i vitt och skärt bredde ut sig alltifrån boningshuset ända ner till björklunden, som skyddade trädgården mot nordanvinden. Det var blommor på alla kvistar. Hon tyckte, att de slog ut, medan hon såg på dem. Det surrade av en myckenhet med bin och humlor, det doftade och det glänste. Solen hade hunnit upp över bergshöjden, och strålarna gled ner över skogstopparna, dansade fram över åkerfältena, liksom hade de brådska att hinna de blanka äppleblommorna för att breda ut över dem ändå mera av glans och skimmer, än de redan ägde. När Maja Lisa såg detta, tyckte hon, att hennes hjärta ville smälta av medömkan. »Stackare, stackare!» tänkte hon. »Är det underligt, att han är mjältsjuk? Han har inte ägt ett hem, sedan han var fjorton år. Det skulle bli annorlunda, om han komme hit till Lövdala. Tänk, ett så gott hem jag skulle kunna reda honom här! Jag vet hur goda dagar jag har haft här ända till sista året. Han skulle komma att gå lika lycklig här under äppleträdena, som söta far har gjort det i sin tid. Finge jag bara ta vård om honom!» Hon blev röd av iver, och ögona glänste. Om hon bara kunde få tala med honom om<noinclude> <references/></noinclude> ewg5ork4qx4epq1fnkr9gthirf3i0w6 104 149429 503895 485279 2022-08-07T08:25:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Lövdala, så att han förstode, att det just var ett sådant här gott hem, som fattades honom! Hon vaknade upp ur tankarna, därvid att han släppte hennes händer, som han allt hittills hade hållit. »Du ska ge mig fioln, så att jag får gå!» sa han. »Jag ser, att du förstår, att jag inte har annat val.» Hon kunde inte undra på att han trodde, att hon ville låta honom gå. Hon stod där alltjämt och sökte efter de rätta ordena, som kunde hålla kvar honom, och fann dem inte. »Käre,» sa hon nu med stor hast, »dröj en stund ännu! Vill du inte se dig omkring litet här på Lövdala? Är det inte bra vackert med äppleblommen? Ser du hur solskenet ligger som guld över gräset? Skulle du inte vilja — —» Hon kunde inte mer. Det fattades henne åter ord. Hon hade velat tala med honom om det goda hem, som han och hon skulle bygga sig här på Lövdala, men det tycktes henne, att detta inte var något, som hade värde för honom. Ett gott hem betydde alls inte detsamma för honom som för henne. Han bad henne på nytt om fioln. Sedan, sa han, skulle han aldrig mer komma i hennes väg. Hon lade handen över hjärtat och andades tungt. Nu skulle han gå och sedan aldrig mer komma i hennes väg! Och hon kunde inte finna<noinclude> <references/></noinclude> rp6t6ezqt5xwc7qc7m2rypym341csa6 104 149430 503897 485280 2022-08-07T08:26:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>de ordena, som hade makt över honom! Hon kunde inte hålla kvar honom! Hon visste sig ingen annan råd. Hon måste hörsamma honom. Hon gick från fönstret för att lämna honom det han önskade. Men när Maja Lisa hade tagit fioln i sin hand, blev hon stående. Det kom på henne så underliga tankar. Här höll hon i sin hand det, som hade haft den största makten över honom. Denna fioln hade varit hans styrka och tröst i forna dar. Hon förstod, hon förstod! Det var fioln, det var musiken, som han spelade på den, som för Sven Liljecrona var det, som Lövdala var för henne. Musiken, det var hans hem. Den var det, som kunde ge honom trygghet och vederkvickelse. När han spelade, då spände tonerna över honom ett tak, som strålade mer än äppleblommor och solsken. Då trädde han in i sitt rätta hem, det, som hade varit hans tillflykt under hela hans ensliga ungdomstid. Förr i världen hade han kunnat möta svåra dagar utan att brytas, därför att han hade ägt fioln. Då hade han bara behövt fatta stråken för att öppna sig tillgång till den värld, där han kände sig lycklig. Men nu hade mjältsjukan fått övermakten, därför att han inte hade kunnat spela på de sista årena. Han var utvisad från sitt hem. Ack, hur skulle inte hon känna sig olycklig, om hon inte fick stanna på Lövdala! Hur hon skulle vantrivas i det främmande! Och så var<noinclude> <references/></noinclude> tncvzf2cb7we7mcm6zxpkbl8zepr8rl 104 149431 503898 485281 2022-08-07T08:27:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>det väl med honom. Han kunde inte finna sig till rätta. Han visste inte mer var han skulle hämta ro och vederkvickelse. Maja Lisa kände sig med ens säker på sig själv. Nu visste hon hans sjukdom, nu kände hon till botemedlet. Kunde hon bara öppna detta hans rätta hem för honom, så skulle han kunna bli sig lik och övervinna det, som nu plågade honom. Hon gick fram till fönstret, men hon behöll fioln i sin hand. »Käre,» sa hon, »låt mig be dig om bara en enda sak, innan du går! Ta fioln och spela en gång till! Jag är säker, att det blev så svårt nyss för dig, därför att det var första gången, sedan olyckan hände. Och jag kan inte tro, att det ska vara så för alltid. Vill du inte göra ett försök, så att jag till sist ändå får höra dig riktigt? Du må väl kunna övervinna dig själv och spela för min skull! Du sa ju nyss, att du inte hade lidit av detta svårmodet på hela vintern, utan trodde, att du var botad. Kanske är det också så. Inte får du tro, att det onda har kommit igen på allvar! Du ska få se, att om du bara vågade spela än en gång…!» Han höjde på axlarna. »Det är omöjligt,» sa han. »Det blir bara sjufalt värre.» Men hon envisades och bad. »Du behöver aldrig göra något mer för mig. Intet kan du vilja neka mig detta, nu då vi ska skiljas! Om du går<noinclude> <references/></noinclude> 8hewhgkgirutprqdb6cobfy9oc606yg 104 149432 503899 485282 2022-08-07T08:29:01Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ifrån mig utan att spela, ska det ändå göra dig ont efteråt, att du sa nej till det sista jag bad om.» Han såg lika misströstande ut, men han gav i alla fall vika. »Jag vet hur det går, sa han, »och du vet det också. Men jag ska ändå göra dig till viljes.» Maja Lisa strök lätt med handen över fioln, då hon räckte den till honom. »Ack, käre, hjälp mig!» viskade hon. »Käre, hjälp mig!» Då Liljecrona tog emot instrumentet, låg redan det mörka olycksmolnet över hans panna. Och när han nu drog de första stråkdragena, kom tonerna fram lika förvirrade och missljudande som nyss förut. Han kastade en blick upp till Maja Lisa, liksom förebrådde han henne, att hon hade lockat honom in i detta nya eländet. Maja Lisas hjärta klappade, så att hon knappt kunde bärga sig, men hon ville inte visa någon rädsla. Hon stod kvar i fönstret, och hon tvang fram ett förhoppningsfullt leende på sina läppar. Och se, nu började spelet redan låta mindre förtvivlat och ängsligt! Nu kom det ljus genom molnena, nu störtade fängelsets mur, nu sprängdes bojan, som höll själen fången. Nu steg det uppåt med stark fart, men det sjönk ner tillbaka. Det blev till en tung strid. Nu var spelet djupt nere. Man kunde inte tro, att det mer skulle kunna höja sig. Så lyftes det uppåt igen. Steg och sjönk, steg och sjönk. Men<noinclude> <references/></noinclude> cno66vo6ua50uq1duo0fx2nxn48u1q9 104 149433 503900 485283 2022-08-07T08:29:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>så på en gång höjde det sig som på änglavingar uppåt, uppåt. Det flög mot himlen med jubel och fröjd, det nådde högre än jordiska tankar och röster, det var uppe i den klaraste rymd. Himlen öppnade sig, och det försökte tolka dess salighet. Liljecrona sänkte stråken med ens. Det var, som om han inte mer förmådde. Hans spel hade stigit så högt, att han svindlade inför ljus och prakt och härlighet. Han såg upp till Maja Lisa. Tårarna hängde stora och tunga i hennes ögon, och hon hade knäppt sina händer. Hela hennes ansikte lyste förklarat. Hon var inte på jorden. Hon hade följt med på himmelsfärden. Han andades häftigt. Nej, hon hade inte bara följt med, utan hon hade svävat upp före honom! Aldrig hade hans spel fört honom så högt. Det var hennes kärlek, som hade burit honom upp ur mörkret. Det var så, som den skulle kunna bära honom upp ur allt livets mörker. Han kände det. Den kunde övervinna all ängslan, all misströstan. Han drog hennes händer till sig och började kyssa dem. »Har du nu varit i ditt rätta hem?» viskade hon. »Maja Lisa, kära, älskade! Så har jag aldrig spelat förr. Det var du, det var din kärlek. Det var inte jag, som spelade. »Det må bli till olycka eller lycka för dig,»<noinclude> <references/></noinclude> tspbkx2jjr0xv0mboiqcgik0ooe24v8 104 149434 503901 485284 2022-08-07T08:30:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>fortfor han, »men jag måste stanna här. Du får lov att hjälpa mig. Du får hålla mig kvar.» Det blev så tyst i trädgården, där äppleblommen välvde sig som en brudpäll över de unga människornas huvuden. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 89wxfsyf4qp4ui3smprvpoyumor0rca 104 152796 503792 493389 2022-08-06T14:52:21Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 107 )|}}</noinclude>S. storm, ehuru man gjordt kostnad med pålverks och stenkistors nedsättande til fartygens betäckning. Alla härifrån gående effecter indelas årligen efter en viss lastnings-tour. ''Arboga,'' omkring 15 mil från Stockholm, vore illa belåten, om Stor-ån <ref>Vattenleden ifrån Nora- och Lindes bergslager, utgör efter flere ärhållne tilökningar den så kallade ''Storån'' eller Arboga-ån. Kunde denna vattenled göras segel- bar, skulle det åstadkomma mycken fördel.</ref> som flyter genom staden, icke hade sit utlopp en och en fjerde-dels mil härifrån vid Kongsör i Galt-fjärden. Vårtiden då vatnet är högt, kunna fartyg med 400 skeppunds last lägga til vid vågen och sjöbodarne midt i staden, der de vid sjöbryggan njuta en säker hamn; men vid motväder är inloppet besvärligt. Fartygen måste då land-warpas strömen upföre. Med Arboga-ån är Hjelmaren förenad genom Arboga-graf <ref>Hielmarens högd emot Arboga-ån, är omkring 32, kan hända 37 alnar, jag vet ej vist.</ref>. Slussverket tager sin början en fjerde-dels mil öster om staden, och sträcker sig från Hjelmaren til Arboga&hyphen;<noinclude> {{huvud|||ån}} <references/></noinclude> at2zez95cayxbtnv7sm81r99982c05n 104 152797 503794 493390 2022-08-06T17:11:23Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 108 )|}}</noinclude>ån 1 och {{bråk|1|2}} mil. Sedan Örebro vid sidstnämde insjö härigenom fått öpen segelfart ända til Stockholm, har Arboga, som förut syslosattes med Örebro-järnets bortförande, förlorat en god del af sin förtjänst. Något Tackjärn föres härifrån til vissa orter i Södermanland. Stadens fartyg förtjäna äfven frakter, i anseende til varor och Passagerare som härifrån afgå. 9 stycken smärre Jakter från Stockholm dela likväl frakthandelen med denna Staden. ''Köping,'' som äfven genomflytes af en Å, hvilken tre otton-dels mil derifrån utfaller i Galt-fjärden, har den olägenhet, at om sommaren då vatnet är grundt, kunna fartygen ej taga full last, utan måste en del af de tyngsta varor föras med pråmar och båtar utföre til lastningsplatsen hela fjerde-dels milen. Nog har staden fått privilegium och äfven fond för ett mudder-verk til åns uprensning, men hvarföre vinnes icke ändamålet? Med en behörig Mudder-inrättning <ref name=s108>Til exempel, den som beskrifves K. Patr. Sällskapets Hush. Journal, Nov. detta år</ref> skulle förmodeligen all åstundad nytta ärhållas. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Sig-''}} <references/></noinclude> rtlpabtn7981j1t6o14lzrrysdk0y7b 104 152798 503795 493391 2022-08-06T17:15:35Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 109 )|}}</noinclude><ref follow=s108>1782. En simplare och förmånligare Mudder-inrättning kan svårligen ärhållas. — Eljest kunna Båt-leder i Åmynningar lättast upmuddras, då isen bittida om våren beströs med aska eller sand, efter den led som botnen bör uprensas. Snön och isen uptinar då först, på dessa beströdda ställen, och lämnar rum til vatnets afrinnande. Isen flyter i samma fåra, och äfven bårar bottnen alt mer och mer, och gör den djupare. Denna method brukas i Västerbotten.</ref>''Sigtuna,'' belägen vid Skarfven, emellan Upsala och Stockholm, är märkvärdig af sin ålderdom mera än af sin nu varande handel <ref>Ända til år 1188 var Sigtuna den förträffeligaste handelsstad i hela Norden.</ref>. Invånarne äga likväl 8 Jakter. De borde med mera alfvar idka fiskerier, och åtminstone i detta hänseende likna sine förfäder. ''Enköping,'' som ligger emellan fruktbara slätter, just intil en vik af Mälaren, idkar någon segelfart til Stockholm, sedan Invånarne på sine 1100 tunneland stadsjord, begynt at berömligen syslosätta sig med planteringar af Jordfrukter, hvilka til någon myckenhet kunna aflåtas. Staden var redan på 1200:de talet bekant för sin handel. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Mariæ-''}} <references/></noinclude> 0wymss5wdbeore3c7bmd4hwtdteg9xl 104 152819 503796 493461 2022-08-06T17:18:41Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 110 )|}}</noinclude>''Mariæfred'' har fått sit läge emellan Strängnäs och Söder-Telje, vid en vacker vik af Mälaren. Staden har börjat frakt-handel, med ett fartyg, och äger dessutom några Storbåtar. Sedan en betydelig Krono-bränneri-inrättning blifvit här anlagd, måste rörelsen och seglationen utvidgas. Nära til staden är Åkers Styckebruk och Råcksta Krutbruk. Om ''Strängnäs'' handel och segelfart i Mälaren har jag förut nämnt. Om ''Torshälla'' och ''Söder-Telje'' skall nedanföre förmälas. Om ''Stockholm'' får jag ingen ting säga, ty jag skulle säga för mycket. Denna hufvudstad nyttjar sina 230 skepp och fartyg til helt annat än til seglation i Mälaren. Men hvad vinner icke Stockholm genom den lyckeliga belägenheten vid Mälarens utlopp i Östersjön? ''Örebro'' bör likaledes räknas bland de Städer, som idka segelfart i Mälaren <ref>Samma lycka hade händt ''Eskilstuna,'' om den i K. {{sc|Carl}} den Xdes tid påbegynte canalen från inloppet vid Torshälla blifvit fullbordad.</ref>, sedan denna insjö med Hjelmaren blifvit förent, hvilket storverk<noinclude> {{huvud|||vid}} <references/></noinclude> 53ku5qso9fkjqnvsftuf2xdsv6aaiyh 104 152820 503797 493462 2022-08-06T17:30:34Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 111 )|}}</noinclude>vid år 1699 fullbordades. Staden som ligger vid sidstnämde insjö, 4 mil från Slussverket der det börjas vid Hjelmaren, kan nu på sina egna 20 Jakter afföra 1600 skeppund stångjärn årligen, jämte flere landsproducter. Invånarne vinna således genom frakter och genom handel på Bergslagen med spanmål och andra förnödenheter. Mera om dessa Små-städers handel och segelfart kan jag nu ej anföra. Åtskillige af dem hade fordom en vidlyftig seglationsfrihet, och hämtade då med egna fartyg mycket ur första handen, som nu annorstädes måste sökas. Vid Västerås, Arboga och Köping <ref>Ingen af dessa kan hafva något särdeles handels territorium, ty de äro så nära hvarannan belägne. Vid år 1559 kunde hvardera allenast utreda 2:ne Skutor.</ref>, nyttjades tilförne stora Skutor, som drogo ända til 900 skeppund, men äro til befordran af skyndsammare seglation afskaffade. I desse städer äro Jakterne nu lika indelte, numererade och til seglation på Stockholm privilegierade, hvarifrån de hemföra fiske-varor, Spanmål, salt, vin och allehanda kram-varor.<noinclude> {{huvud|||Ar-}} <references/></noinclude> pcax7z66w0r8k0tw52osqac2eaih4kd 104 152821 503798 493463 2022-08-06T18:02:50Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 112 )|}}</noinclude>Arboga bygger sjelf sina fartyg på dess år 1741 anlagde hvarf. Om de vid Mälaren belägne Småstäder äro för sina stadsmanna-näringar icke särdeles betydelige, så kunna de väl förtjäna at besökas i annat hänseende. Älskare af gamla märkvärdigheter och uråldriga qvarlefvor, kunna här vinna mycken förnöjelse. Man bör då först hedra ''Sigtuna,'' vår äldsta stad, som lärer haft sit forna läge der nu är Signilsberg, och ända til dess förstöring år 1188 kunde räkna mer än 10,000 invånare, som länge hade sin egen höfdinge <ref>Kallades af Munkarne Advocatus Sigtunensis.</ref>, sina 4 borgmästare, och som ännu på riksdagen år 1526 intog nästa rummet til Stockholm <ref>Invånarne voro i XI Seculo så välmående och tillika så christmilde, at då Adalvard den yngre der predikade, fick han i offer vid en enda mässa, 70 marker silfver, eller v. p. 500 Riksd. Sp.</ref>. Här får man se ruiner af Konunga-säten, af Kloster och Kapeller, samt flere bevis af hvad plundringar, pest och vådeldar kunna åstadkomma. Här planteras nu kål, der fordom de ansenligaste bygg-<noinclude> {{huvud|||nader}} <references/></noinclude> 36ypuq9linx3kr480ea54nzeawdt39x 104 154460 503777 497072 2022-08-06T12:46:39Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>inköp. Möblemanget var praktfullt. Boulemöbler och möbler av rosenträ, sévresvaser och kinesiska krukor, statyetter av sachsiskt porslin, siden, sammet och spetsar — ingenting felades. Jag gick igenom våningen och följde efter de skådelystna världsdamerna, som varit där före mig. De gingo in i ett rum, tapetserat med persiskt tyg, och jag ämnade just träda in, jag också, då de skyndsamt kommo ut igen, leende och med en min, som om de blygts över sin nyfikenhet. Jag blev därigenom endast så mycket ivrigare att komma in dit. Det var toalettrummet, utstyrt med alla sina minsta tillbehör, i vilka den avlidnas slösaktighet tycktes utveckla sig till högsta grad. På ett stort mot väggen stött bord, tre fot brett och sex fot långt, blänkte alla {{Samma som|på|Q=Q6686680|ord=Aurocs}} och {{Samma som|på|Q=Q3176320|ord=Odiots}} skatter. Det var en präktig samling, och icke ett enda av dessa tusen föremål, oundgängliga för en sådan kvinnas toalett, som den hos vilken vi befunno oss, var av annan metall än guld eller silver. Likväl hade denna samling blott kunnat göras småningom, och det var icke en och samma kärlek, som gjort den fulltalig. Jag som icke skyggade tillbaka för anblicken av en kurtisans toalettrum, jag roade mig med att undersöka det i detalj, och jag lade märke till, att alla dessa präktigt ciselerade redskap buro skilda initialer och olika vapen. Jag betraktade alla dessa föremål, av vilka vart och ett betecknade en förnedring för den stackars flickan, och jag tänkte, att Gud varit nådig emot henne, som låtit henne undslippa det sedvanliga straffet och dö mitt i sin lyx och skönhet, före ålderdomen, denna hennes olyckssystrars första död. Vad är väl i själva verket sorgligare att åse än lastens ålderdom, i synnerhet hos en kvinna? Den har ingen värdighet och väcker intet intresse. Denna eviga ånger, icke över de dåliga vägar man följt,<noinclude> <references/></noinclude> jym7tm2s9qfkg6vmzvqtww9fqms7wui 3 157807 503920 503430 2022-08-07T09:15:09Z Thurs 138 /* Tomma sidor */ nytt avsnitt wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) 3srvs96i18ofhcy676rffkfvc5wjmvz 503932 503920 2022-08-07T09:33:15Z Basingo 13803 /* Tomma sidor */ Svar wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) :Tack :)! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.33 (CEST) 9iyiw7ie9lrjrx09ldq81xw4iggils5 503963 503932 2022-08-07T10:48:56Z Basingo 13803 /* Tomma sidor */ Svar wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) :Tack :)! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.33 (CEST) :Hej, nu behöver jag hjälp! Kejsaren av Portugallien, sid 35: I den digitala texten står: »[[Var hälsad, sköna morgonstund|Var hälsad, sköna morgonstund, som av :profeters helga mund är oss bebådad vorden!]]» med klamrar omkring. :Men i originalet finns inga klamrar. Eftersom jag inte förstår klamrarnas betydelse törs jag inte ändra. Nu ser jag att klamrarna tydligen indikerar länk, men förstår ändå inte varför. [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 12.48 (CEST) q0ezlkvr28927gcsqhdb5wv6nl1kdx9 503965 503963 2022-08-07T11:11:00Z Thurs 138 /* Tomma sidor */ wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) :Tack :)! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.33 (CEST) :Hej, nu behöver jag hjälp! Kejsaren av Portugallien, sid 35: I den digitala texten står: »[[Var hälsad, sköna morgonstund|Var hälsad, sköna morgonstund, som av :profeters helga mund är oss bebådad vorden!]]» med klamrar omkring. :Men i originalet finns inga klamrar. Eftersom jag inte förstår klamrarnas betydelse törs jag inte ändra. Nu ser jag att klamrarna tydligen indikerar länk, men förstår ändå inte varför. [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 12.48 (CEST) ::Det är en internlänk som länkar till samma psalm som nämns i texten. Internlänkar kodas med två klammerparenteser som ger en klickbar länk till texten. Det är inte nödvändigt att lägga till den typen av länkar vid korrekturläsningen men om någon annan har lagt in dem på sidan ska de vara kvar vid valideringen. (Om de inte leder helt fel förstås.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 13.10 (CEST) jggj9588ilvsw9q03vglxdo7gia4qmo 503966 503965 2022-08-07T11:11:22Z Thurs 138 /* Tomma sidor */ wikitext text/x-wiki Hej hej! Så roligt att se att du fortsätter redigera här även efter lägret. :) Hoppas hemresan gick bra! /[[Användare:Sofie Sigrinn|Sofie Sigrinn]] ([[Användardiskussion:Sofie Sigrinn|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 15.38 (CEST) :Jadå, nu har jag blivit varm i kläderna, så nu är jag ostoppbar. Det känns jätteskönt! :Hemresan gick bra, och snabbare än utresan. Mycket socialt här i Stockholm, så jag är ännu matt. :Mina känslor för wikipedia är numera Väldigt Varma, och så kommer det att fortsätta :) ! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 2 augusti 2022 kl. 21.08 (CEST) == Tomma sidor == Hej och välkommen till Wikisource. Jag ser att du kommit i gång bra. Men helt tomma sidor och pärmar ska inte markeras som korrekturlästa utan de har en egen kategori: "Utan text" den grå radioknappen. Du kan läsa mer om kategorierna på [[Wikisource:Korrekturläsning]] rubriken Status. Med vänlig hälsning [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.15 (CEST) :Tack :)! [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 11.33 (CEST) :Hej, nu behöver jag hjälp! Kejsaren av Portugallien, sid 35: I den digitala texten står: »[[Var hälsad, sköna morgonstund|Var hälsad, sköna morgonstund, som av :profeters helga mund är oss bebådad vorden!]]» med klamrar omkring. :Men i originalet finns inga klamrar. Eftersom jag inte förstår klamrarnas betydelse törs jag inte ändra. Nu ser jag att klamrarna tydligen indikerar länk, men förstår ändå inte varför. [[Användare:Basingo|Basingo]] ([[Användardiskussion:Basingo|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 12.48 (CEST) ::Det är en internlänk som länkar till samma psalm som nämns i texten. Internlänkar kodas med två klammerparenteser som ger en klickbar länk till texten. Det är inte nödvändigt att lägga till den typen av länkar vid korrekturläsningen men om någon annan har lagt in dem på sidan ska de vara kvar vid valideringen. (Om de inte leder helt fel förstås).--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 7 augusti 2022 kl. 13.10 (CEST) k7emno3yb6ci0ad51pav8mbqx1mck50 109 157854 503800 503752 2022-08-06T18:14:31Z Thurs 138 /* Annan inskanning */ wikitext text/x-wiki == Annan inskanning == @[[Användare:Bio2935c|Bio2935c]]: Det finns en annan inskanning av verket på [https://stockholmskallan.stockholm.se/post/7990 Stockholmskällan] som kan användas som referens vid otydliga ord. Om man inte vill byta ut hela filen förstås. [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 4 augusti 2022 kl. 08.39 (CEST) :Tack! Men jag tror att jag behåller versionen från Google. Om huvudidén är att den tolkade texten skall bli rätt, så duger den nog. Och om det blir fler ställen där den är svårläst så har man ju nu Stockholmskällan att kolla. (Hmmm. Går det att ha mer än ett verk i rutan för "Källa" på Index-sidan? Får lov att kolla det - men inte idag.) Men den verkliga anledningen att jag inte vill ladda upp en ny fil - nu när jag har börjat - är att sidorna inte stämmer. Versionen på Stockholmskällan har hoppat över några (tom)sidor i början, <u>och</u> lagt till duplicerade sidor lite här och var i resten. :-( Mer krångel än man behöver. [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 5 augusti 2022 kl. 02.40 (CEST) ::Det går, men vanligen lägger man alternativa bildkällor/filer under "Anmärkningar".--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 5 augusti 2022 kl. 10.55 (CEST) :::Okej, det låter som ett bra förslag. :::Men du har rätt att kvaliteten är bättre på Stockholmskällan än på Google Books. Jag undrade alltså om jag borde ändra mig och fiffla bort de duplicerade sidorna i alla fall. Men så tittade jag också på de andra Delarna: 2, 3 och 4. De är också lite si och så. Del 4 har också ett flertal duplikater, men Del 2 och 3 har inte bara duplikater men också sidor med text som helt enkelt fattas. Del 3 saknar 5-6 sidor, och Del 2 dussintals. Han som skannade böckerna slarvade riktigt rejält. Tyvärr. Så jag fortsätter med "plan A". :-) [[Användare:Bio2935c|Bio2935c]] ([[Användardiskussion:Bio2935c|diskussion]]) 6 augusti 2022 kl. 05.00 (CEST) ::::Aj då, sånt händer ibland.--[[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 6 augusti 2022 kl. 20.14 (CEST) 2v1k9j3o9ni2evzh047rjrmfcz3527g 104 157897 503791 503760 2022-08-06T13:38:10Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|116|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>blifvit ditforslad från något ställe närmare stranden. Röset var lagdt inifrån, så att kalkhällarna i bottnen lågo lutande, den yttre öfver den inre. Vid sydöstra kanten utanför röset låg en gråsten af 50 cm. vidd. I södra kanten under kalkhällarna påträffades <i>aska, brända menniskoben</i> och något litet <i>kol.</i> Bland detta låg en <i>jernknif</i> och bitar af ett annat <i>platt föremål af jern.</i> Askbädden sträckte sig 1,5 m. intill rösets midt, höll 1 m. i bredd och 10 cm. i djup. <i>Jernknifven</i> af samma form som fig. 267 i <i>Sv. forns.,</i> är 14 cm. lång och 2,5 cm. bred. <i>N:o 59. Röse,</i> SV. om föregående, invid gärdesgården mot Häglunds hage, nära domaresätet. Diam. 4,5 m., höjd omkring 20 cm. Bestod af ör samt en och annan gråsten. I toppen var en liten försänkning, som antydde, att röset möjligen blifvit rubbadt. Detta bekräftade sig, då vi kommo ner i detsamma, ty de <i>obrända menniskoben,</i> som der påträffades liggande på fasta hällen, voro kringströdda utan ordning. <i>N:o 60. Röse,</i> SV. om föregående, invid samma gärdesgård och nära ofvannämnda domaresäte, syntes blott som en liten obetydlig gräsbevuxen kulle, föga höjd öfver marken. Diam. omkring 3 m. Bestod af ör, hemtad från något ställe närmare hafvet, trakten omkring »Laxegate», och i bottnen af kalksten samt af en och annan gråsten. I bottnen bland stenarna hittades några bitar af ett <i>lerkärl</i> samt några <i>hartzbitar</i> och <i>brända menniskoben.</i> Lerkärlet tyckes hafva varit af samma form som fig. 395 i <i>Sv. forns.,</i> temligen litet och af fast gods. Det synes äfven vara drejadt. N:o 61. Röse, beläget i Nyströms åkerhörn, den ouppodlade delen, emot Höglunds åkerhage och utskogen. Diam. 7 m., höjd 40 à 50 cm. Bestod af stora kalkhällar underst, lagda inifrån utåt; ofvanpå dem ör, hemtad från Laxegatehållet. Ingenting alls hittades här. <i>N:o 62. Röse,</i> beläget i samma åkerhörn mellan föregående och kretsen 24. Det var så godt som jemnadt med jorden, hvarigenom dess höjd och vidd blifvit mycket otydliga. Här hittades<noinclude> <references/></noinclude> kkc6yg2qqayowtnnjtsqrz1oaext327 104 157898 503778 2022-08-06T12:52:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|75}}</noinclude>grå klippare, hade någon likhet med en taxhund, som går på bakbenen. Den ej edsvurna presten var en tänkande och intressant gubbe, som hade starkt tycke af en person, hvilken led för sitt samvetes skull. Han var en af desse, <poem>Som, fast ej tvungne, dock sitt gäll försakat.</poem> Då baronen ej hörde det, brukade intendenten på ett vänligt sätt skämta med mr Rubrick för denna nyck och förebrå honom hans alltför ömtåliga samvete. Det måste också medges, att han sjelf, ehuru i sitt hjerta en varm anhängare af den fördrifna konungafamiljen, rätt bra vetat att skicka sig efter alla de olika statshvälfningarne under hans tid, så att David Gellatley en gång beskref honom som en utmärkt god man, hvilken hade ett mycket lugnt och fredligt samvete, <i>som aldrig gjorde honom det minsta för när</i>. Då middagsbordet var afdukadt, föreslog baronen konungens skål och lemnade artigt åt sina gästers samveten att allt efter deras politiska tänkesätt dricka för monarken ''de facto'' eller ''de jure''. Samtalet blef nu allmänt, och derefter aflägsnade sig miss Bradwardine, som med naturligt behag och okonstladt väsende gjort <i>les honneurs</i>; hon följdes snart af prestmannen. Vinet, som fullkomligt rättfärdigade värdens loftal, gjorde flitigt sin rund bland resten af sällskapet, ehuru Waverley med någon svårighet fick privilegium att emellanåt skolka i glaset. Då det slutligen började lida på aftonen, gaf baronen mr Saunders Saunderson eller, som han skämtsamt kallade honom, ''Alexander ab Alexandro'', ett hemligt tecken, hvarpå denne med en nick lemnade rummet och strax derefter återkom, med ett högtidligt och hemlighetsfullt leende sväfvande på sitt allvarsamma ansigte, i det han stälde framför sin husbonde ett litet ekschatull, som var beslaget med kopparprydnader af en konstig form. Baronen framtog en särskild nyckel, uppläste schatullet, upplyfte locket och framtog en guldpokal af ett sällsamt och antikt utseende, arbetad i form af en klättrande björn; egaren betraktade pokalen med en blick af på samma gång vördnad, stolthet och tillfredsställelse, som oemotståndligt påminde Waverley om {{Samma som|på|Q=Q549927|ord=Ben Jonsons Tom Otter}} med hans<noinclude> <references/></noinclude> aamiy5gmkkbpsclzjtyr1tr54m4mn7s 104 157899 503779 2022-08-06T12:55:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />76</noinclude>tjur, häst och hund, hvilka denne spefogel qvickt kallade sina förnämsta dryckesbägare. Men mr Bradwardine vände sig förbindligt till honom och bad honom betrakta denna konstrika relik från forntiden. »Den föreställer», sade han, »vår familjs valda sköldhållare, en björn, och som ni ser, klättrande; emedan en skicklig heraldiker afbildar hvarje djur i dess ädlaste ställning, såsom en häst ''springande'', en vindhund ''löpande'', och, som man kan tänka sig, ett rofdjur ''in actu ferociori'', eller i en hotande, sönderslitande eller uppslukande ställning. Vi inneha detta högst hedrande sköldemärke genom den tyske kejsarens, Fredrik Barbarossas, adelsbref till min stamfader, Gudmund Bradwardine, och det var egentligen hjelmprydnad för en jettelik dansk krigare, hvilken han dödade vid en tornering i det heliga landet, emedan denne fält något förklenligt yttrande om kejsarens gemål eller dotter, traditionen förmäler ej bestämdt hvilkendera, och således, som Virgilius säger — <poem>Mutemus clypeos, Danaumque insignia nobis Aptemus.</poem> Hvad sjelfva bägaren beträffar, kapten Waverley, förfärdigades den på befallning af abboten af Aberbrothock, Sankt Duthac, åt en annan baron af huset Bradwardine, hvilken tappert försvarat klostrets arfvegods emot några inkräktande ädlingar. Den benämnes egentligen den Välsignade Björnen af Bradwardine — ehuru gamle doktor Doubleit på skämt brukade kalla den ''ursa major'' — och ansågs i den gamla katolska tiden vara begåfvad med vissa mystiska och öfvernaturliga egenskaper. Och ehuru jag ej bryr mig om dylika ''anilia'', är det visst, att den alltid i vårt hus blifvit ansedd som en festpokal och familjeklenod, hvilken ej begagnas annat än vid mycket högtidliga tillfällen, och som ett sådant anser jag sir Everards arfvinges ankomst under mitt tak, och egnar derför denna skål åt det urgamla och högtärade huset Waverleys lycka och välgång.» Under detta långa tal tömde han omsorgsfullt en med spindelväf omhöljd butelj klaret i bägaren, som rymde nära ett halfstop, hvarpå han öfverlemnade buteljen åt taffeltäckaren att sorgfälligt hållas i samma vinkel som horisonten, medan han andäktigt tömde den Välsignade Björnens af Bradwardine innehåll. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 89d7x7loqnvomtsuk5jnrsdzo1nkic9 104 157900 503780 2022-08-06T12:57:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|77}}</noinclude>Edward såg med bäfvan och förskräckelse djuret göra sin rund och tänkte med stor ängslan på det tillhörande valspråket: »akta dig för björnen», men förutsåg tydligt, att, som ingen af gästerna drog i betänkande att visa honom denna utomordentliga heder, skulle en vägran från hans sida att besvara deras artighet blifva högst illa upptagen. Han beslöt derför att underkasta sig denna sista handling af tyranni och derpå om möjligt lemna bordet. och litande på sim starka kroppskonstitution, drack han sällskapet till i den Välsignade Björnen och kände mindre olägenhet af klunken, än han befarade. De andra, som bättre användt sin tid, började visa tecken till, »att det goda vinet gjort sin verkan». Etikettens köld och bördens stolthet började gifva vika för denna välvilliga konstellations lifvande inflytande, och de formliga tillnamn, hvarmed de tre dignitärerna hittills tilltalat hvarandra, blefvo nu förkortade till de förtroligare benämningarne Tully, Bally och Killie. Då bägaren några hvarf gjort sin rund, anhöllo de båda sistnämnde, sedan de hviskat med hvarandra, till Edwards stora glädje om tillstånd att få dricka tacksägelseskålen. Efter något uppskof föreslogs denna, och Waverley trodde nu, att de bacchanaliska orgierna voro slutade för aftonen; men han misstog sig aldrig mera i hela sitt lif. Som gästerna lemnat sina hästar vid byns lilla värdshus, kunde baronen för höflighets skull ej undvika att följa dem nedför allén, och Waverley gjorde sällskap af samma skäl äfvensom för att njuta af den svala aftonluften efter detta feberaktiga dryckesgille. Men då de framkommo till Luckie Maclearys hus, förklarade lairderna af Balmawhapple och Killancureit sin afsigt vara att visa sin erkänsla för den vid Tully-Veolan åtnjuta gästfriheten genom att med sin värd och hans gäst, kapten Waverley, dricka en afskedsskål för att hedra baronens hus. Det måste anmärkas, att intendenten, som af erfarenhet visste, att dagens munterhet, hvilken hittills underhållits. på hans herres bekostnad, till en del kunde komma att slutas på hans egen, hade satt sig på sin spattsjuka grå klippare och dels af upprymdhet, dels af fruktan att blifva tvungen till en utgift, sporrat honom till ett haltande lunk (traf kunde ej komma i fråga) samt redan<noinclude> <references/></noinclude> c1lcmv7u69e9hjr1ypsdkaxjdclri8j 104 157901 503781 2022-08-06T12:59:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />78</noinclude>lemnat byn bakom sig. De andra inträdde i värdshuset, i det de förde Edward med sig i motståndslös undergifvenhet; ty hans värd hviskade till honom, att ett afslag på en sådan inbjudning skulle tydas som en svår förbrytelse emot ''leges conviviales'' eller stadgarne för ett gladt dryckeslag. Enkan Macleary tycktes hafva väntat detta besök, hvartill hon äfven hade skäl, då detta var ett vanligt slut på hvarje gladt lag, ej blott på Tully-Veolan, utan äfven vid de flesta andra egendomar i Skottland för sextio år sedan. Gästerna befriade sig derigenom på en gång från sin tacksamhetsskuld för deras värds artighet, uppmuntrade rörelsen på hans värdshus, gjorde heder åt det ställe, som herbergerat deras hästar, och höllo sig skadeslösa för det band, som pålagts dem af den enskilda gästfriheten, genom att tillbringa, hvad Falstaff kallar, den läckraste biten af natten i den obesvärade friheten på ett värdshus. Luckie Macleary hade derför i säker förväntan på dessa utmärkta gäster sopat sitt hus för första gången på de senaste fjorton dagarne, uppdrifvit sin torfeld till en sådan hetta, som till och med vid midsommartiden erfordrades i hennes fuktiga koja, framsatt sitt nytvättade furubord, understödt dess halta fot med en torfbit, ordnat fyra eller fem grofva, klumpiga stolar i de lägen, som bäst öfverensstämde med ojemnheterna på hennes lergolf, och afbidade derefter i full förhoppning på kunder och förtjenst sällskapet, efter att först hafva påtagit sin rena hufvudduk och sin skarlakansröda plaid. Då de främmande tagit plats under de sotiga bjelkarne i Luckie Maclearys enda rum, som var tätt betäckt med spindelväf kring väggarna, inträdde deras värdinna, som redan fått tillsägelse derom af lairden af Balmawhapple, med en väldig tennkanna, allmänt benämnd ''hönan'', som rymde minst tre stop och fradgade af ett efter värdinnans utsago förträffligt klaret, nyss tappadt från ankaren. Det blef snart uppenbart, att de smulor förnuft, som björnen ej uppslukat, skulle upp-plockas af hönan; men den förvirring, som herskade, gynnade Edwards beslut att undvika glaset, som lustigt gjorde sin rund. De öfriga började tala fort och på en gång, i det hvar och en skötte sin andel i samtalet utan det ringaste afseende på sina<noinclude> <references/></noinclude> e78rhw67mxpx38occhexfif3k1cm5tv 104 157902 503782 2022-08-06T13:09:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|79}}</noinclude>grannar. Baronen af Bradwardine sjöng franska ''chansons-à-boir'' och deklamerade latinska verser; Killancureit talade i en oföränderligt tråkig ton om gödsling, lam och tackor, tjurar och stutar äfvensom om en föreslagen vägbomsförordning; men Balmawhapple öfverröstade dem båda med att berömma sin häst, sina falkar och en vindhund, kallad Hvisslaren. Midt under detta larm anhöll baronen flere gånger om tystnad, och då höflighetens instinkt slutligen förmådde göra sig så mycket gällande, att man lyssnade till honom, skyndade han att utbedja sig deras uppmärksamhet »för en soldatvisa, som var särdeles omtyckt af marskalken, hertigen af Berwick», hvarpå han, i det han så godt sig göra lät efterhärmade en fransk musketörs hållning och ton, började sjunga: <poem>Mon coeur volage, dit elle, {{em}}N'est pas pour vous, garçon, Est pour un homme de guerre, {{em}}Qui a barbe au menton. {{em|8}}Lon, Lon, Laridon. Qui porte chapeau à plume, {{em}}Soulier à rouge talon, Qui joue de la flûte, {{em}}Aussi du violon. {{em|8}}Lon, Lon, Laridon.</poem> Balmawhapple kunde nu ej längre hålla sig, utan inföll med hvad han kallade en förbannadt treflig stump, författad af piparen Gibby Gaethroughwi't i Cupar, och uppstämde utan vidare dröjsmål: <poem>På Glenbarchans kullar mången god dag, På Killiebraids slätter vandrat har jag, Mång stig har jag trampat, tröttsam och svår, {{em|3}}Att lura på tjäderns spår.</poem> Baronen, hvars stämma öfverröstades af Balmawhapples högljuddare skrål, afstod nu ifrån vidare täflan, men fortfor att gnola: »Lon, Lon, Laridon», i det han med en försmädlig blick betraktade den lycklige medtäflaren, som fortfor: <poem>Om en orrtupp flyger mot himmeln blå, Ett skott i vingen jag ger honom då; Vid väskan honom jag binder sen — {{em|3}}Jag aldrig sköt miste än!</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8vgdyynaup2tlvavrwpum8n4qmovcn1 104 157903 503783 2022-08-06T13:13:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />80</noinclude>Efter ett fruktlöst försök att ihogkomma nästa vers sjöng han den första om igen och fullföljde sin triumf med den förklaring, att det var »mera förnuft deri, än i alla ''slagdängor'' i Frankrike och i Fifeshire till på köpet». Baronen besvarade detta stickord blott med en lång pris snus och en blick af outsägligt förakt. Men de ädla bundsförvandterna, Björnen och Hönan, hade befriat den unge lairden från den vördnad, han eljest hyste för Bradwardine. Han förklarade vinet för lank och ropade öfverljudt på brännvin. Det inbars, och nu kom politikens demon med i spelet och den tålde ej ens harmonien i denna Kråkvinkels-konsert, blott derför att det ej hördes någon vredgad ton i den sällsamma blandningen af allehanda ljud. Under dess ingifvelse frågade lairden af Balmawhapple ej längre efter de miner och vinkar, hvarmed baronen af Bradwardine hittills af grannlagenhet emot Edward afhållit honom från att beträda politikens område, utan föreslog med stentorsstämma en skål för »den lilla herrn i svart sammet, som gjorde så god tjenst 1702, äfvensom att den hvita hästen måtte bryta halsen af sig på en kulle af hans tillverkning». Edward var i detta ögonblick ej nog redig att ihogkomma, att konung Wilhelm III:s fall, som förorsakade hans död, tillskrefs, att hans häst snafvade öfver en mullvadshög; men han kände sig likväl böjd att anse sig förolämpad af en skål, som, att döma af Balmawhapples blickar, tycktes hafva en förnärmande hänsyftning på den styrelse, hvarunder han tjenade; innan han hann yttra sig, förekoms han dock af baronen af Bradwardine. »Sir, hvilka mina tänkesätt, ''tamquam privatus'', än torde vara i dylika saker, skall jag ej tåligt fördraga, att ni säger något, som kan såra känslorna hos en aktad person, hvilken vistas under mitt tak. Om ni ej hyser någon aktning för belefvenhetens lagar, så bör ni åtminstone vörda den ed, den ''sacramentum militare'', hvarigenom hvarje officer bindes vid den fana, han svurit trohet. Läs i Titus Livius, hvad han säger om de romerska soldater, som voro nog olyckliga att ''exuere sacramentum'' — att bryta sin legionsed; men ni är lika okunnig, sir, både i gamla historien och nyare tiders höflighet.» »Ej så okunnig, som ni skulle vilja påstå», röt Bal-<noinclude> <references/></noinclude> fld5r2c6adgs0zoyfp9rzz3hezjiuro 104 157904 503784 2022-08-06T13:16:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|81}}</noinclude>mawhapple. »Jag förstår nog, att ni menar det högtidliga trosförbundet; men om alla whigar i helvetet aflagt —» Här inföllo baronen och Waverley på en gång, i det den förre utropade: »tig, sir! ni visar ej blott er okunnighet, utan vanärar äfven ert fosterland inför en främling och engelsman»; och Waverley bad i samma ögonblick baronen tillåta honom att besvara en förolämpning, som tycktes rigtad emot honom personligen. Men baronen var af vin, vrede och förakt höjd öfver alla jordiska skäl. [[File:Waverley Woldemar Friedrich 1876 07.jpg|miniatyr|center|stående=2.0]] »Jag får be er vara tyst, kapten Waverley. Ni är måhända annorstädes en person ''sui juris'' och kanske berättigad att tänka och känna er förolämpad för egen räkning; men inom mitt område, i detta ringa baroniet Brad-<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Waverley.</i></small>||<small>6</small>}}</noinclude> 3qnfyo0oo4as8jg1oswi4mh62pa4try 104 157905 503785 2022-08-06T13:17:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />82</noinclude>wardine och under detta tak, hvilket är ''quasi'' mitt, då det medelst tyst förmånsrätt innehafves af en förpaktare, är jag för er ''in loco parentis'' och förbunden att tillse, att ingen skada vederfares er — och hvad er, mr Falconer af Balmawhapple, beträffar, varnar jag er att ej mer låta mig se några afsteg från belefvenhetens väg.» »Och jag säger er, mr Cosmo Comine Bradwardine af Bradwardine och Tully-Veolan», genmälde jägaren med yttersta förakt, »att jag skall knäppa den som en orrtupp, hvilken vägrar att besvara min skål, och det antingen det är en stubbörad engelsk whig, eller en, som öfverger sina egna vänner för att ställa sig in hos de hannoveranska råttorna.» I ögonblicket drogos båda värjorna och några ursinniga stötar vexlades. Balmawhapple var ung, rask och vig, men baronen, som var ofantligt mera herre öfver sitt vapen, skulle, liksom sir Toby Belch, hafva kittlat sin motståndare på annat vis, än han nu gjorde, om han ej stått under »ursa majors» inflytande. Edward rusade fram för att åtskilja de stridande, men blef hindrad derifrån af lairdens af Killancureit utsträckta lekamen, på hvilken han stupade omkull. Huru Killancureit råkat komma i denna liggande ställning i ett så vigtigt ögonblick har aldrig blifvit riktigt kändt. Somliga trodde, att han ärnade krypa under bordet; men han sjelf påstod, att han fallit omkull, då han, för att förekomma olycka, höll på att lyfta en stol för att slå Balmawhapple till golfvet. Vare härmed huru som helst, skulle blod säkert flutit, om ej hastigare hjelp än hans eller Waverleys mellankommit. Men den välkända klangen af svärd, som ej var något särdeles ovanligt i hennes hus, uppväckte Luckie Macleary, der hon helt lugnt satt på andra sidan om jordafbalkningen i sin koja, med ögonen fästa på en bok med titel »Ödets underbara skickelser», medan hennes tankar voro upptagna af att summera räkningen. Hon rusade dristigt in, i det hon gält ropade: »vilja deras nåder mörda hvarandra här och bringa en hederlig enkas hus i vanrykte, då de ha stora vida fältet att slås på?» en föreställning, som hon understödde genom att med mycken skicklighet kasta sin plaid öfver de stridandes vapen. Betjenterna störtade i det samma in, och som de<noinclude> <references/></noinclude> rsyjyc3igzp23cj7vwwt8xrbpsv8fmt 104 157906 503786 2022-08-06T13:18:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|83}}</noinclude>till all lycka voro temligen nyktra, åtskilde de med Edwards och Killancureits tillhjelp de uppbragta motståndarne. Killancureit bortförde Balmawhapple, som svor ve och hämd öfver hvarenda whig, presbyterian och fanatiker i hela England och Skottland på köpet; det var med svårighet man fick honom att stiga till häst. Vår hjelte beledsagade med Saunders Saundersons bistånd baronen af Bradwardine till hans egen bostad, men kunde ej förmå honom att gå lill sängs, förrän han hållit en lång och lärd ursäkt för aftonens tilldragelser, i hvilken ursäkt likväl ej fans ett enda begripligt ord, utom något om Centaurerna och Lapitherna. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> icjdckce12ykk4s1b3nm9g6c9zf5mm5 104 157907 503787 2022-08-06T13:21:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">TOLFTE KAPITLET.<br /><b>Ånger och förlikning.</b></h2> {{Initial|W}}averley var ovan att dricka utom med stor måttlighet. Han sof derför djupt till sent påföljande morgon och vaknade till en plågsam hogkomst af föregående aftonens uppträde. Han hade blifvit personligen skymfad — han en adelsman, en militär och en Waverley. Det var sant, att den person, som tillfogat honom skymfen, ej vid det tillfället varit i besittning af den smula förstånd, som naturen tilldelat honom; det var äfven sant, att han, genom att söka upprättelse för denna förolämpning, skulle bryta mot både Guds och sitt lands lagar. Visserligen kunde han derigenom taga lifvet af en ung man, som kanske på ett aktningsvärdt sätt uppfylde sina medborgerliga pligter, och göra hans familj olycklig; men han kunde äfven förlora sitt eget lif — ett ingalunda behagligt alternativ, äfven för den tappraste, då det öfverväges i enrum och med köld. Allt detta tyngde på hans sinne; men den ursprungliga uppfattningen återkom med samma oemotståndliga styrka. Han hade lidit en personlig skymf; han var af Waverleyska familjen och officer. Han hade intet val, och han gick ned till frukostbordet med föresats att taga afsked af familjen och skrifva till en af sina kamrater att möta honom på ett värdshus midt emellan Tully-Veolan och staden, hvarest de voro förlagda, för att han måtte till lairden af Balmawhapple framföra ett sådant budskap,<noinclude> <references/></noinclude> 3ffw0uag9r1dkjg8855q48f0h56zy30 0 157908 503788 2022-08-06T13:23:25Z Thuresson 20 Kap 11 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=78 to=87 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|11]] [[fr:Waverley/Chapitre XI]] d6i8hwsm749ivccxq2cnmxwjeoto3sa 3 157909 503793 2022-08-06T16:44:02Z Pathoschild 493 create header for talk page ([[m:Synchbot|requested by MdsShakil]]) wikitext text/x-wiki <div style="display: flex; flex-wrap: wrap; justify-content: center; align-items: center; margin: 16px 0; border: 1px solid #aaaaaa;"> <div style="padding: 12px;">[[File:Circle-icons-megaphone.svg|75px|link=[[m:User_talk:MdsShakil]]]]</div> <div style="flex: 1; padding: 12px; background-color: #dddddd; color: #555555;"> <div style="font-weight: bold; font-size: 150%; color: red; font-family: 'Comic Sans MS'">Welcome to my talk page!</div> <div style="max-width: 700px">Hey! I am Shakil Hosen. I patrol many projects, and where I don't know the language I only act in cases of serious vandalism. If you think I have done anything wrong, feel free to [[m:User talk:MdsShakil|message me]] on Meta wiki. If you don't like that you can leave me messages here too, but since I do not watch all of my talk pages, your message might not get a timely response. Thanks! [[File:Face-smile.svg|18px|link=[[m:User:MdsShakil]]]]</div> </div> </div> 6ns6eellkw7iqc4yteyjnszfjmo2yio 3 157910 503799 2022-08-06T18:13:06Z Pathoschild 493 add talk page header ([[m:Synchbot|requested by MdsShakil]]) wikitext text/x-wiki {{User talk:MdsShakil/header}} tbo8m2n1p4y1shpmyu07h1k0g9pq65d 104 157911 503806 2022-08-06T22:21:46Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|4|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>orden lyda: <i>Oc er der sidann köllut Agnafit, a Austan verdom Taurmom, Vestur frå Stocksunda.</i>" <i>Schöning</i> i sin förbättrade Danska uplaga af <i>Heims Kringla,</i> Köpenhamn 1777, anförer Sturlesons ord sålunda: <i>Agni Konungr var thar brendr, oc er thar siden köllut Agnafit, à austanverdum taurinum, vestr frå Stochsundi.</i> Han har ock variantes lectiones: <i>taurmum, taurmi,</i> och hans öfversättning lyder: <i>Kong Agne bleff brändt, der som siden er kallad Agnefit, paa den Östlige side aff Tauren, mod Vesten fra Stocksund.</i> <i>Biörner</i> tror att detta <i>Taurmom</i> rättare bör läsas <i>Taurnom,</i> som <i>Torsæus</i> hafver det i sitt exemplar, och utmärker Söder-Törn; samt att <i>Agne</i> efter denna beskrifning, blef bränd på gamla Gråmunkeholm, nu Riddarholmen<ref>Björner de Stockholmiæ antiqvæ Situ, nomine et legibus. Holm. 1731. 4:o.</ref>. {{c|§. 2.}} Att namnen <i>Stocksund</i> och <i>Stochholmen</i> äro äldre än Stockholms Stads anläggning, synes kunna slutas, af andra skäl; än det af Fornforskare på flere ställen, i sådant afseende, åberopade bref, skrifvit i Stockholm, år 1252, då <i>Birger Jarl</i> nyss kommit till Riks-styrelsen, och ännu ej haft tid, att tänka på Stadens anläggning, såsom sysslosatt, med Folkungarnes upror. Det här nyss intagne stället af Ynglinga-Sagan, som väl icke får anses som en dikt; då det af våra Häfdatecknare åberopas som ett historiskt vittnesbörd; nämner <i>Stocksund</i> der <i>Agne</i><noinclude> {{huvud|||land-}} <references/></noinclude> ka10wwo34o9b5nwjlnt90yvl753siqc 104 157912 503807 2022-08-07T00:46:00Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|5}}</noinclude>landsteg, redan i den aflägsna Hedendomen: och kan vål således icke leda sin uprinnelse af de stockar och stängsel, hvarmed K. <i>Olof Skötkonung,</i> flere hundrade år derefter, ärnade innesluta Norrske K. <i>Olof Haraldsson</i> i Mälaren, der han härjat dess stränder och uppbrändt <i>Sigtuna.</i> Sjelfva ortens vackra och förmånliga belägenhet, vid ett flytande vatten, emellan Mälaren och Saltsjön, samt de der grönskande skogar, synes i anseende till fiske och jagt; (förfädrens älldste näringsfång) icke gerna medgifva, att den i flere secler blifvit okänd, obebodd och utan namn, att betekna dess läge. Om Stocksund således varit bekant innan <i>Agnefit;</i> synes ock ganska sannolikt, att holmen der bredevid, eller i sjelfva sundet belägen, kunnat få namn af <i>Stockholmen.</i> Men om det ändteligen skall härledas af de stockar och bomar, som å båda sidor om Holmen blifvit lagde, att utestänga en ströfvande fiende; måste denna anstalt vara mycket äldre än K. <i>Olofs</i> berörde fienteliga besök i Mälaren, i början af ellofte årahundradet och Stockholms Stads anläggning, en lång tid derefter af <i>Birger Jarl.</i> Desse och flere vidtagne svaga och frugtlösa försvarsanstalter, af Blockhus, Vårdkasar och uppkastade Borgar, att freda Mälarens stränder; torde hafva varit ett af de mäst verkande skäl, till Stockholms Stads fundation; hvarom mera här nedanföre. Sannolikare uppgifves upprinnelsen till Stockholms benämnande af ordet <i>Stock,</i> som i Vendiska språket, betyder ett flytande vatten och<noinclude> {{huvud||A 3|på}} <references/></noinclude> lw77wo865znta7kgoeylgaw1r3i0s6r 104 157913 503808 2022-08-07T02:29:50Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|6|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>på Lapparnes, Nordens älldste invånares tungomål, ett <i>Sund</i><ref>Murberg i Vitt. Ac. Handlingar. IV. Del. p. 53. not. d.</ref>. Häraf heta flere ställen i Riket <i>Stäke,</i> såsom det Södra, en och en qvart mil, och det Norra eller <i>Almare Stäk,</i> 3 mil, ifrån i fråga varande <i>Stäk</i> eller <i>Stocksund:</i> Om det nämde Almar Stäk, säger Tuneld, att det blifvit så kalladt, likasom Stockholm, af Göthiska ordet <i>Stock,</i> det är trångt utfall. Här må ock nämnas <i>Stäkeborg</i> i Östergöthland vid Långhalsen, och <i>Stäkeholm</i> i Småland vid Westervik och <i>Spåresund,</i> som ehuru de nu, för ett lenare uttal skull, kallas <i>Stegeholm</i> och <i>Stegeborg,</i> vittna om sin belägenhet, vid ett Sund eller trång farled<ref>Enligt vårt Lappska Lexicon, heter ett Sund <i>Tjålme,</i> och det som ser ut som ett Sund <i>Tjålme-stak.</i></ref>. <i>Biörner</i> härleder namnet Stockholm, af <i>Stockvit, Stockit</i> af ordet <i>Stotkva, Stocka,</i> Subito rumpere, erumpere, stycka, efter <i>Agnefit,</i> var en afstyckad del, ifrån Södertörn, genom Konungsunds öpnande<ref>Björner l. c. p. 8.</ref>; och tror att ingenting kan vara sannolikare, än detta. Man kan här således saklöst förbigå, fabeln om Stocken ifrån <i>Sigtuna,</i> som utsändes att bestämma stället, för en ny Stads anläggning och stannande vid en liten Holme i Norre-ström, Svanholmen, efter <i>Messenii</i> berättelse; äfven som utländske Historieskrifvares uppgifter, att Stockholm fådt sitt namn deraf, att Staden blifvit byggd på pålar och stockar, som <i>Venedig;</i> då den likväl i sin första början blifvit anlagd på en ås, och således icke fordrade den försig-<noinclude> {{huvud|||ti-}} <references/></noinclude> ncozhdusizi5h8ejju218iu4kkqew54 104 157914 503855 2022-08-07T07:53:08Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|117}}</noinclude>några skärfvor af <i>brända menniskoben</i> och <i>kol.</i> Vid tilläggningen tillvaratogs en rund <i>kula</i> af mörkröd <i>granit,</i> huggen i flera ytor, men ej slipad, möjligen något litet på en fläck. Liksom kulorna från 57 var denna 10 cm. i genomskärning. <i>N:o 63. Röse,</i> beläget i Häglunds åkerhage i sydöstra hörnet mot Nyströms åker, nära intill gärdesgården samt kretsen 24 och röset 26. Diam. 6,5 m., höjd 40 à 50 cm. I östra kanten lågo på 2 meters afstånd från hvarandra två gråstenar af en mansbördas storlek. För öfrigt bestod röset af mindre gråstenar med ör emellan, hvilken blifvit hitkörd från annat håll, antagligen någon plats närmare stranden. Bottnen bestod uteslutande af kalkhällar. Ett <i>obrändt djurben</i> hittades ofvanför kalkhällarna tätt uppe under ytan, 60 cm. V. om rösets midt. Stenarna deromkring voro svarta och sågo ut som om de varit brända. Likbränningen torde sålunda hafva försiggått på stället. Under bottenstenarna här påträffades ett lager af <i>brända menniskoben, bränd jord</i> och <i>aska</i> samt mycket <i>kol,</i> sträckande sig från V. åt Ö. genom rösets midt till en längd af något öfver 1 m. och ett djup af 20 cm. Här hittades <i>bältebeslag af brons,</i> två <i>jernknifvar,</i> bitar af ett <i>lerkärl</i> och en klump af <i>bränd lera.</i> Bland stenarna påträffades äfven brända <i>kalkbitar.</i> Förmultnade <i>träbitar</i> hittades vid knifven, möjligen lemningar af handtaget. Lerkärlsbitarna lågo så spridda, att kärlet måste antagas hafva blifvit sönderslaget, innan det nedlades. Under det ena bronsbeslaget märktes någon hopgyttrad mörk massa, som vid berörandet föll sönder, möjligen resterna af det föremål, hvarpå beslaget varit fästadt. <i>Bronsbeslagen,</i> antagligen till något bälte, utgöras af: 1:o) tvänne rektangelformiga, 5 cm. långa och 2,5 cm. breda plåtar af mycket tunnt bronsbleck, försedda med tre hål vid kanterna och isittande korta bronsnitar; 2:o) tvänne blott 5 mm. breda stänger af något tjockare bleck, hvilka hafva samma längd som de förstnämnda beslagens bredd och sålunda hafva suttit tvärt öfver bältet; de hafva äfven isittande små nitar, af hvilka man ser, att bältet varit 3 mm. tjockt, och äro liksom plåtarna utmed kanterna prydda med en fin rand; 3:o) ett ändbeslag af samma slag som fig. 302 i <i>Sv. forns.,</i> men mindre, endast 4 cm. långt, och simplare. Den ena <i>jernknifven</i> är af samma form som fig. 267 i <i>Sv. forns.,</i> är 2,5 cm. bred, — ursprungligen har den säkerligen varit<noinclude> <references/></noinclude> ms225n66hhz1gfaqkmvzo0ahlg4omo4 104 157915 503878 2022-08-07T08:14:00Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|118|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>bredare, ty eggen är något insvängd, som det tyckes, af nötning, — och har från början varit 16 cm. lång. Den andra <i>jernknifven,</i> på hvilken tången och udden fattas, är starkt uppåtsvängd. Bredd 2 cm. <i>Lerkärlet</i> af tunnt, blått, fast gods, 3 mm. tjockt, har haft starkt svängd buk och tvänne rader punkter inslagna kring halsen. Det är drejadt, tyckes hafva varit litet, samt är en varietet af fig. 395 i <i>Sv. forns.</i> <i>N:o 64. Röse,</i> beläget invid åkerkanten mellan denna och föregående röse. Diam. 5,5 m., höjd 30 à 40 cm. Bestod af kalkflisor och fin ör, få gråstenar, i bottnen kalkhällar. Dessa voro lagda inifrån utåt, så att hvarje yttre häll låg sluttande öfver den närmast inre. Midt i röset stodo bredvid hvarandra <i>två kistor</i> i N.—S. Den östra kistan var 95 cm. lång, 70 cm. bred och 50 cm. djup; den vestra 95 cm. lång på östra sidan, 85 cm. på vestra, 56 cm. bred i södra ändan, något mindre i norra, och 55 cm. djup. Inga täckhällar funnos öfver någondera kistan. Båda voro fylda med fin ör öfverst och längre ned kalksten med ör. Synnerligast i den vestra kistan fanns en myckenhet kalkflisor. I <i>östra kistans</i> nordöstra hörn hittades strax uppe under gräsmattan bitar af ett <i>lerkärl.</i> Långt ner i kistan hittades äfven en bit. Äfven förekommo några <i>brända menniskoben</i> och <i>kolbitar.</i> Om lerkärlets form gifva bitarna ingen annan antydan, än att buken varit starkt bugtad i trubbig vinkel. Kärlet har här varit försedt med för hand gjorda ornament, små halfcirklar, sneda streck, ringar af inslagna punkter, något liknande dem på lerkärlet från 33, och rundt om kärlet löpande parallela linier. Godset är groft, rödaktigt och 4 mm. tjockt. Kärlet tyckes vara drejadt. I <i>vestra kistan</i> hittades några <i>kolskärfvor,</i> några få <i>brända menniskoben</i> några förrostade <i>jernskärfvor,</i> samt 3 smala, 7 mm. långa <i>bronsnitar.</i> <i>N:o 65. Röse,</i> beläget 14 m. NV. om 63, invid gärdesgården mellan Häglunds och Nyströms egor. Upptill hade det blifvit aftaget, så att det nu föga höjde sig öfver marken. Diam. 5,5 m. Invid vestra kanten stod en större kullersten, 60 cm. i genomskärning. Röset, som var gräsbevuxet, bestod hufvudsakligen af<noinclude> <references/></noinclude> c51srn60hvzt7oiqfatwu0ofuephsc2 104 157916 503934 2022-08-07T09:51:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN PÅ GOTLAND.</small>|119}}</noinclude>ör, samt en och annan mindre kalkflis och gråsten. I bottnen voro åt S. kalkhällar lagda. I midten saknades de. På bottnen låg ett <i>menniskoskelett</i> i längdriktning NV.—SO. Hufvudet, hvars ben saknades, hade legat åt SO.; för öfrigt lågo benen mycket spridda och utan ordning. Skelettet låg på sjelfva hällbottnen. På några ställen ofvanför i röset träffades <i>kol.</i> Äfven några <i>hartzbitar</i> påträffades invid skelettet. <i>N:o 66. Röse,</i> 13 m. V. om 65 och nära intill 37, äfven nära gärdesgården mellan Häglunds och Nyström egor. Diam. 4,5 m. Äfven detta var aftaget i toppen, så att det föga höjde sig öfver marken; gräsbevuxet. Nära sydöstra kanten låg en kullersten af något mer än en mansbördas storlek. Bestod af kalk- och gråsten samt ör. I bottnen voro här och der kalkhällar lagda utan någon ordning. Under dessa, något S. om rösets midt, påträffades en obetydlig samling af <i>brända menniskoben</i> och <i>kol</i> samt litet <i>aska.</i> Längre åt N., tätt uppe under gräsvallen, låg ett <i>obrändt djurben.</i> <i>N:o 67. Röse,</i> NV. om föregående, invid hörnet mot Nyströms åker. Gärdesgården mot utskogen gick öfver detsamma. Diam. 5.5 m., höjd 20 à 30 cm. Gräsbevuxet, i bottnen kalkhällar. Röset bestod af kalk- och gråstenar samt iblandad strandklapper. I midten under kalkhällarna anträffades en tunn bädd af <i>aska, brända menniskoben</i> och <i>kol.</i> Denna bädd var 1 m. lång i V.—Ö. och 50 cm. i N.—S. I norra ändan af röset hittades ytterligare en mindre sådan bädd. <i>N:o 68. Röse,</i> SV. om föregående, invid grinden mellan Häglunds hage och utskogen. Öfvervuxet af gräs. Diam. 3,5 m., höjd 20 à 30 cm. I midten var en liten grund grop upptagen. Röset bestod af ör, likadant som marken rundtomkring, samt något kalk- och gråstenar. I bottnen stora kalkhällar. Nederst på hällbottnen under kalkhällarna låg ett <i>menniskoskelett</i> i riktning N.—S. + 10° Ö.—V. med hufvudet åt N. På sidorna voro några kalkstenar lagda, så att de bildade en mycket ofullkomlig kista. Vid fötterna stod en liten häll på kant. Skelettet var temligen väl bibehållet, dock fanns af hufvudet endast<noinclude> <references/></noinclude> ifisb19uvdicx4yrvxn9lkzk66psrle 104 157917 503957 2022-08-07T10:19:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|120|<small>FREDRIK NORDIN.</small>|}}</noinclude>en bit af underkäken. Vid tilläggningen hittades en »varpa»<ref>Om »varpor» och »varpkastning» se t. ex. C. J. Bergmans <i>Gotländska skildringar och minnen,</i> sid. 231, 234.</ref> af röd granit, hvilken tycktes hafva legat så högt uppe, att en del af stenen legat i öppna luften. Dess största vidd är 12 cm., tjocklek 3 cm. <i>N:o 69. Röse,</i> beläget strax SV. 65, alldeles invid kanten af åkern. Diam. 11 m., höjd 40 cm. I midten stucko <i>två långa hällar</i> upp, hvilka gingo i riktning N.—S. + 20° Ö.—V. Huruvida röset blifvit skadadt och dess öfre del aftagen, är svårt att afgöra. Utmed de långa hällarnas östra sida var ett litet hål gräfdt i senare tider. Deras sammanlagda längd var 3,6 m., djup 60 cm., tjocklek 8 à 10 cm. Vid norra ändan stodo två mindre i vinkel åt V. och sågo ut som gafveln i en kista. Någon riktig långsida på vestra sidan syntes ej, blott två små hällar åt S. på 80 cm:s afstånd från de stora. Osäkert är sålunda, om det varit en kista; sannolikt ej. På vestra sidan om hällsträckningen vid dess södra ända hittades några <i>obrända benbitar</i> samt <i>kolskärfvor.</i> Längre fram på samma sida hittades på 10 à 20 cm:s djup en mängd fragment af <i>tunn bronsplåt,</i> spridda på en längdyta af 1,5 m., samt skärfvor af ett <i>lerkärl,</i> af hvilka några hafva intryckta, jemnlöpande band. <i>N:o 70. Röse,</i> beläget 60 m. från 64 och 18 m. från 63. Diam. 8 m., höjd 40 cm. I toppen var ett litet hål nedgräfdt. Röset bestod der öfverst af ör från Laxegatetrakten, rundt deromkring små gråstenar, som stucko upp i dagen, samt nederst af större gråstenar och kalkhällar. Bland stenarna i toppen hittades en tillarbetad, ovalt rund <i>granitkula,</i> ej alldeles hel. Vid tilläggningen hittades ännu en <i>granitkula,</i> hel. I bottnen påträffades stora kalkhällar, hvilka täckte en <i>kista</i> af på kant satta hällar, omgifna af en ram lagda sådana (fig. 1 och 2). Äfven utomkring de lagda hällarna stodo sådana lutade inåt. Det hela hade varit en med omsorg lagd kista. Denna var till hälften fyld med jord och låg i riktning N.—S. + 20° Ö.—V. De stående hällarna voro nu sammantryckta, så att kistan öfver hufvud taget endast var 40 cm. bred. I kistan låg ett <i>menniskoskelett,</i> med hufvudet åt<noinclude> <references/></noinclude> 5jcq7e73lwzwc9mavnil83uij4v0vje