Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 0 6554 504694 499691 2022-08-13T14:21:35Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki {{Titel|Elegi vid fru Anna Charlotta Schröderheims död, den 1 januari 1791|Carl Michael Bellman|kommentar=Kan sannolikt sjungas på samma melodi som [[Fredmans epistel n:o 81]] {{Wikipedialänk|Anna Charlotta Schröderheim}}}} <poem> Charon! din färja den kom ej försent: jag, vid din rodd, jag, jag gråter. Huru du menar och huru du ment, så kom snart ej åter. Sorgligt vid en mulnad himmel du ropte Schröderheim och såg på hans fru... Vänner av Schröderheim, gråten! Kom Anne Charlotte! ropte Charon nu: och hon steg i båten. Böljan den svallade, skummig och grön: Charon av vågen förföljdes. Strax hennes skugga, förädlad och skön, undan avunden döljdes. Täcka kön! min ömma klagan förlåt: I, som stån vid strand och vänten båt, gråten fru Schröderheim, gråten! Följen, vid ögats högtidliga gråt, Anna Charlotta i båten. </poem> [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Carl Michael Bellman]] [[kategori:1790-talets verk]] dggkfr745gdg0md6gjm92d7bcvvtjpm 104 21374 504728 311773 2022-08-13T20:50:36Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Huvud|||49}}</noinclude>res tanken på huruvida han icke skulle lyckas hitta på någon hämd. Men han insåg snart att det var en vida djupare klyfta, som skilde honom från den mannen, än det snart utjämnade afståndet mellan honom själf och fröken Thorsen eller till och med herr Jessen. Likasom det var skilnad på de stora bondesläkterna och de simpla inhysingarne, så fans det också mellan stadsborna klyftor, som han först efterhand lärde sig upptäcka. Det var icke blott skilnaden i rikedom, utan äfven det där dunkla, som herr Jessen kallade bildning. Törres förstod till och med att då herr Jessen talade om bildning, så var det någonting, hvari han själf icke var synnerligen långt kommen. Det menades väl därmed först och främst den myckna lärdomen ur böckerna. I skolan och skriftskolan hade Törres varit medelmåttig. Han kunde nog lära fort, då han ville. Men största delen af det som han fick lära sig intresserade honom föga, därför att han aldrig kunde få klart för sig om det var sant eller ej. Och om det inte var sant, så skulle minsann ingen kunna narra honom att lära om ormar, som kunde tala, eller om kor, som åto upp hvarandra. Endast en enda berättelse i bibliska historien kunde han, men den kunde han också förträffligt. Det var historien om Jakob, skälmen, som snodde sig fram igenom lifvet och slutade såsom patriark i himmeln. Den kristliga skolundervisningen hade skyddat Törres Snörtevolds barndom och första<noinclude> <references/> {{Huvud|''Jakob, af Alexander L Kielland.''||7}}</noinclude> mtu8u8mh218m1ltrtzdduv0s9xraad8 104 21375 504730 369753 2022-08-13T21:23:55Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />50</noinclude>ungdom mot alla andra berättelseböcker än bibliska historien. Hvarken han eller hans kamrater både någonsin haft världsliga hjältar att svärma för, sådana som Robinson eller Tordenskjold; en enda, som var lärarens favorit, slog sig på Josef, som nådde så högt i Faraos gunst; de starka gossarne däremot tuggade tobak och tänkte på Simson, men Jakob! . . . han var den stora förebilden, han, som förstod sig både på människor och djur. Och alt gick bra för honom, och allting var honom tillåtet, och aldrig tillfogade Gud Jakob någonting ondt, utom den där ena gången med höften. Men det hade Törres aldrig riktigt förstått; därför tykte han inte om det; det var någonting oklart och icke värkligt om en dröm och en stege. Det hoppade han hälst öfver, då han läste om Jakob. Han tänkte sig bara att en hög stege var stäld fritt upp i luften, och att Jakob föll ner ifrån den och knäkte höften. Det föreföll Törres mycket möjligt, både därför att stegen stod fritt utan stöd, och därför att den var full med änglar, som gingo upp och ner. Men annars var hans beundran för Isaks son gränslös. Att han narrade den dumma Esau med maten hade Törres många gånger tänkt på, då han lockade ifrån sina små bröder hvad de hade. Men tänk att Jakob vågade gå till gamle Isak, som var en riktig patriark, och lura honom så där! Ty Rebecka hade visserligen hjälpt honom med skinnen på händerna och med maten, men det var Jakob själf som i en hast hittade på att<noinclude> <references/></noinclude> pjodhwvw2990ll99niude8s04ucntug 104 21376 504731 369756 2022-08-13T21:28:42Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||51}}</noinclude>nämna Gud, då det knep. Då den gamle började fatta misstankar och förvåna sig öfver att maten kom så snart, svarade Jakob ju att det var Gud själf som hade sändt honom villebrådet. Det hade många gånger roat Törres. Och Esau sedan! Den store ludne klumpige Esau, som kom släpande på sin mat! Tänk ett sådant nöje för Jakob att se honom svettas och elda på för att få någonting riktigt läckert åt den gamle, som redan var mätt! Bä! Törres skrattade så att han var nära att kikna, då han tänkte på den komedin. Och sedan måste alla böja sig för Jakob. Han lurade dem allesamman. Till och med Laban, som annars var så slug, att han gång på gång narrade Jakob, ja, sina tio gånger, men den elfte gången tog Jakob hela grisen. Och Rachel, som stal sin fars avgudabilder och satt på dem! Alt detta beundrade Törres, han nöjde sig icke med det som stod i bibliska historien; han läste i själfva bibeln alt som rörde Jakob. Och han såg honom samla egodelar och feta boskapshjordar; honom var allting tillåtet både bland kvinnor och män, och Gud var alltid med honom. Och då Törres i sin barndom tänkte på att han skulle komma till himmeln och få sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob, hade han klart för sig att han skulle tränga sig fram så nära Jakob som möjligt. Nuförtiden var det ur böcker folk inhämtade alt; om man bara kunde få tag i de rätta<noinclude> <references/></noinclude> nn8mmcm7w7afmtl8dkg3bsmqfn61uvt 104 21377 504732 369759 2022-08-13T21:36:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|52||}}</noinclude>böckerna! Men han kände sig så hjälplös. Hvar skulle han börja? Det var klyftan, som alltid skulle skilja honom från Kröger och den värld han tillhörde. Emellertid gjorde han på söndagen bekantskap med flere unga handelsbokhållare, som på kvällarne gingo och lärde sig bokföring. Törres sällade sig genast till dem. Under de första timmarna var han tämligen dum. Han skref försiktigt upp alt utan att begripa det och teg hårdnackadt. Men småningom kom det lif i siffrorna för honom. Han grep sig an med värklig ifver de exempel på affärer, som läraren lät dem öfva sig med, sålde och köpte och bokförde. Innan kort öfverraskade unge Wold handelsskoleläraren genom den snabbhet, hvarmed han uppnådde ett resultat, och hans aldrig svikande noggrannhet i beräkningarna. Men det som mest intresserade Törres var räntan och ränteberäkningarna. Alt sedan barndomen hade han hört talas om „penningar emot ränta“ med mycken respekt, likasom om det nästan vore någonting gudomligt. Och då han nu lärde sig om räntan, då han såg huru den uppstod, då han såg de välsignade penningarnas trägna arbete dag och natt utan en enda timmes hvila, då han såg huru de kunde växa med bara en kvart procent och huru de små beloppen snabt ökades, då uppfylde detta helt och hållet hans själ. Och snart räknade han i hufvudet ut räntorna på alla de summor han hörde nämnas eller själf tänkte sig. Från de första tio örena han den första<noinclude> <references/></noinclude> 58xagmrrx2hwq5mc0ji8cxummls7ukk 104 21378 504733 369762 2022-08-13T21:44:12Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|||53}}</noinclude>dagen tog ur penninglådan hade han regelbundet, men långsamt och försiktigt ökat sin hemliga behållning af silfverpenningar. Det föreföll honom efter hand så lätt och naturligt, att han icke kunde tänka sig annat än att de båda andra gjorde på samma sätt. Han tänkte sig alltid att han vaktade kassan för fru Knudsen, och för denna tjänst var det som han tog en lämplig ersättning. Därför kretsade han ständigt omkring penninglådan, tils det en dag hände att herr Jessen i barsk ton yttrade: — Hvad vill det säga att ni alltid fjäskar här omkring kassan? Har ni inte annat att göra? — Någon måste väl se efter den, också, — svarade Törres, och de sågo hvarandra ett ögonblick in i ögonen utan att blinka. Fröken Thorsen darrade. Emellertid var ju herr Jessen herre öfver det som var vida bättre, nämligen själfva räkenskaperna. Han gjorde inköp och skref ut räkningar. Medan Törres helt anspråkslöst samlade silfverslantar ur lådan, kunde herr Jessen låta stora sedlar glida ut ur räkenskaperna och ner i sin egen ficka. Det var detta, som plågade Törres. All hans omsorg om fru Knudsen var af föga nytta, så länge herr Jessen hade väldet. Och aldrig fick Törres sköta böckerna. Till och med då han hade hunnit långt i bokföring, fick han icke föra in den allra minsta post, utan att herr Jessen stod bredvid honom och dikterade, likasom om Törres aldrig hade kunnat bli annat än en omyndig bondpojke. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j6p54zbd5b5mt27koaihomhr60lwg7a 104 21379 504734 369765 2022-08-13T21:47:37Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />54</noinclude>Om fröken Thorsen någon gång lade sig till litet grannlåter och dylikt, så var det inte så farligt. Törres unnade henne det gärna; därför att hon rar så nätt och söt. Och han fick alt mera lust på denna fina leksak. Sålunda förflöt det första året i staden för Törres Wold. Då det åter blef höst med långa kvällar, började han en kurs i dubbel bokföring för mera försigkomna elever. Hans kapital hade nu ökats så mycket att han kunde låna ett par hundra kronor mot hög procent åt de små uppköparene och ägghandlarene, som betalade ränta per vecka. Det var en god affär, men den måste bedrifvas i smyg, hälst om söndagen, då han var ledig. I någon bank vågade han icke placera penningarna för att icke väcka misstankar. Men i andra afseenden hade han just icke kommit längre. Fastän han hade namn om sig att vara god säljare, och fastän damerna gärna läto betjäna sig af honom samt fru Knudsen hade höjt hans lön, så kom han henne dock icke närmare. Hon var det finaste fruntimmer han kände, inte en sådan docka som fröken Thorsen, men fin i sitt väsende, samt stilla och öfverlägsen. Men herr Jessen vakade öfver skatten likasom öfver räkenskaperna. En känsla af att bondpojken kanske ändå kunde bli farlig hade börjat oroa honom, och han blef alt mera nogräknad i de minsta småsaker. Törres skulle icke få komma en enda linje högre än han önskade. Därför var herr Jessen också mera älskvärd mot fröken Thorsen, ty äfven där tykte han att<noinclude> <references/></noinclude> 5uthnyjim9kjhr406ldh2qy8pg5zgfu 104 21380 504736 369768 2022-08-13T21:51:21Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{huvud|||55}}</noinclude>Törres försökte att tränga sig fram. Och sålunda hölls fröken Thorsens stackars hjärta i en ständig spänning, deladt emellan dem båda. Endast på ett håll hade Törres vunnit en fullständig seger, och det var öfver den stora Berta. Den snabbhet, hvarmed denne bondgosse, som hade börjat såsom hennes jämlike, hade avancerat till en fin herre, hvilken åt i matsalen och blef inbjuden på söndagen, hade imponerat ofantligt på henne. Men Törres själf började känna att han stod stilla. Så länge han icke kunde gå förbi herr Jessen, var det icke någonting bevändt med honom. Men Jessen var så ordentlig och skicklig, att Törres aldrig kände upptäcka något fel hos honom, som han kunde taga fasta på. Det såg tvärtom ut som om herr Jessen hade fått alt mera fast fot i affären. Och stadsborna voro mera än någonsin ense om att det skulle bli ett par af honom och enkan. Det var sent en natt, då Törres kom hem från ett spelparti hos en kamrat. Han var het om öronen af tobaksrök och toddy och stretade mot regn och blåst i trotsiga tankar. Kamraterne hade åter talat om Jessen och fru Knudsen och Törres svor under hemvägen att nu skulle slaget stå. Hvad han skalle göra det viste han icke så noga, men redan följande dag skulle Jessen få se att han inte längre lät kufva sig, han . . . han . . . Stundom kommo sådana anfall af raseri öfver honom, men då brukade han bita ihop tänderna så att han darrade, och då gick det öfver. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1a3w5h0wruxcrx3pjy7rpjq1qeob9zy 104 21381 504737 369771 2022-08-13T21:55:28Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />56</noinclude>Han drog af sig stöflarne nere, såsom han brukade, då han kom sent hem, och smög sig försiktigt uppför trappan i mörkret. Men då han skulle trefva sig fram genom gången till sitt rum, stannade han plötsligt; en tanke vaknade blixtsnabt inom honom. Där till vänster bodde Jessens fästmö eller hvad hon nu var; åtminstone var hon på hans sida. Henne skulle han börja med! Mången kväll då han gick förbi fröken Thorsens dörr, hade han tänkt på henne, men han hade alltid tagit sitt förnuft till fånga. Men i kväll hade han mod till hvad som hälst, och han smög sig i strumpfötterna fram till hennes dörr. Fröken Thorsen hade troligen läst sin dörr den första tiden efter det Törres hade flyttat upp på vinden, men då hon sedan kände sig fullkomligt lugn, brydde hon sig icke vidare om att göra det. Han öppnade ljudlöst dörren och steg in. Hon spratt upp ur sömnen, men han hviskade att hon inte skulle bli skrämd; det var ingen fara. — Är elden lös? — mumlade hon. — Nej, nej; det är bara jag, Wold, som har kommit för att tala några ord med er, fröken Thorsen. — Hvad jag blef skrämd! — suckade fröken Thorsen. Först nu blef hon klarvaken och i detsamma drog hon sig förfärad så nära väggen som möjligt och frågade hvad han ville där. Han ville bara tala litet med henne. Han måste gå genast, sade hon darrande. Hvad hade han att säga henne? De sågo ju hvarandra hela dagen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9zbxq1e4wozj2clybugff2d5oo9er14 104 21382 504738 328535 2022-08-13T21:57:25Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|57}}</noinclude>Ja, det var just det. De sågo hvarandra hela dagen och fingo dock aldrig tala förtroligt med hvarandra. Han var så ensam; ingen brydde sig om honom. Hon låg med vidöppna ögon i mörkret och lyssnade till hans ord, som han hviskade i en sorgsen och aktningsfall ton. Och då han icke gjorde något tecken att närma sig henne, höll hon sig stilla och hörde på honom utan att darra. Hon hade alltid varit så vänlig emot honom, alt sedan han kom; men just därför kunde han inte längre härda ut. . . . Hvad kunde han inte uthärda? — Hon talade hviskande likasom han. Åh, hon viste nog hvad han menade. Nej, det viste hon sannerligen inte. Likasom om han inte skulle ha sett huru det stod till mellan henne och herr Jessen! Han hörde att hon gjorde en häftig rörelse och hon svarade med fasthet: — Jag är inte förlofvad med herr Jessen. — Kalla det hvad ni vill, — sade Törres i en förolämpande ton. Men då satte hon sig upp och sade med bestämdhet: — Jag har rakt ingenting att göra med herr Jessen. Men nu måste ni gå, och det strax på ögonblicket! Han tystade henne, därför att hon hade börjat tala med hög röst, och han sade hviskande att han måste tacka henne för det som hon hade sagt om herr Jessen; det gjorde honom så glad. Och<noinclude> <references/> {{huvud|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''||8}}</noinclude> luw5c0nkekf3vbm973nisatq20mvyr9 104 21383 504741 369776 2022-08-13T22:03:28Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /> {{Huvud|58}}</noinclude><section begin=VI /> han bad att hon inte skulle vara ledsen på honom därför att han hade kommit. Nej, det skulle hon inte vara, men nu måste han gå. Han svarade aktningsfullt: — Eftersom ni önskar det, så går jag. Och vid dörren tillade han hviskande: — Var det inte snält af mig att gå strax då ni bad mig därom? — Jo, jo; godnatt! — hviskade hon tillbaka i mörkret. Hon lyssnade tils alt hade blifvit tyst. Och hon kände en öfversvallande glädje öfver att han hade gått strax då hon bad honom. Och hon trodde att hon låg vaken och tänkte därpå, medan hon sof i timtal. Och på morgonen var hon inte riktigt säker på huruvida inte altsammans hade varit en dröm. {{linje|5em}} <section end=VI /><section begin=VII /> <h2 style="text-align:center"> VII.</h2> Det var strax efter middagen. Gustaf Kröger satt bekvämt i sin länstol och läste litet förrän han somnade. Det kunde icke räcka länge, ty ljuset aftog hastigt på den korta höstdagen. Tant Sofie stickade och Julie låg tillbakalutad i en gungstol med en tidning och hörde på de andra, men sade själf ingenting. — Hvarför stretar du emot, Sofie? — sade Kröger. {{Tomrad}}<section end=VII /><noinclude> <references/></noinclude> jz1hvz87pnnf9mai1a7h3ycaabp1krr 104 21384 504742 369779 2022-08-13T22:05:48Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|59}}</noinclude>— Jag stretar inte als emot; jag frågar bara om här fins någonting att hålla bal med? — Julie har lust. — Två bondlöjtnanter, en och en half student och för resten bodpojkar! Kan det värkligen löna mödan? — Det är väl inte du som skall dansa, Sofie? — Nej, Gud ske lof! Efter en stund återtog Kröger, fortfarande utan att se upp från boken: — Jag antar att det är därför att du inte bryr dig om att se fru Steiner omgifven af alla sina beundrare. Men då måste tant Sofie skratta; och det var ett riktigt öfverlägset spotskt skratt. Det var minsann sköna beundrare, till exempel adjutanten Jensen, som till på köpet var gift. — Ja, det är så med gamla jungfrur att de inte tycka om. . . . — Gamla jungfrur! — inföll tant Sofie. — Det uttrycket har ''hon'' infört i familjen; det begagnade du aldrig förr, Gustaf. — Ja, men Sofie, du kan väl inte bestrida att du är gammal, och . . . ogift? — Det förnekar jag inte, — svarade tant Sofie. — Ja, ja, någonting annat var det ju inte jag sade, — återtog Kröger med en gäspning. Kort därpå snarkade han jämnt och taktfast. Tant Sofies strumpstickor gingo äfven till hvila, och Julie lät tidningen glida ner på golfvet samt försjönk i drömmar. Efter det hon kom hem från Dresden och<noinclude> <references/></noinclude> 54ho26ifs8pt3vfppl7krhuwpfsdpeo 104 21385 504743 369782 2022-08-13T22:08:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />60</noinclude>synnerhet sedan hon hade blifvit fru Steiners väninna, hade staden och alla människor blifvit så främmande för henne. Alla sådana fruntimmer som till exempel bankodirektörskan Christensen, som hon kände sedan sin mors tid, hade börjat se så underligt på henne, tykte hon. Under de första dagarna hade de alla skockat sig omkring henne och inbjudit henne, och hon hade berättat om sin vistelse i utlandet, om alt hvad hon hade upplefvat, sett och smakat. Men någon tid därefter ansåg hennes bästa väninna Jolla Blom det vara sin skyldighet att anförtro Julie huru löjlig hela staden fann henne med den där utrikesresan, som hon berättade om öfveralt. Det var ju så många som hade rest, till exempel fru Christensen, som hade varit med sin man i Paris, och dessutom konsul With; han hade minsann rest, han! Och han hade sagt att Dresden var ett riktigt hål. — Ja, men de frågade ju alla, — menade Julie — de ville ju alla veta. . . — Dessutom är det ju inte alla, som ha råd att resa, — återtog Jolla Blom, hvars hjärta var fullt — och därför tycka många att det inte är någon orsak att vara så viktig. Ja, de säga att här hemma kan vara bra nog för dig, då så många andra måste nöja sig därmed. — Kära Jolla! Har jag då sagt någonting annat? — inföll Julie sårad. — Och inte är alt häller så utmärkt som fins i utlandet, ty den köttsalad du lärde fru Ludvigsen. . . . — Hon begärde receptet. . . . {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 36txzb1m1k8syypjbidyiy7dzsykf9s 104 92902 504705 303517 2022-08-13T17:11:04Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>BOGG-HANSCH.</center></h3> 160. Från Å by var sockenhjälten Bogg-Hansch och av en släkt, som hade stora, starka karlar. Hansch var “grov alldeles märkvärdigt“ och “en starken maskin". Han lät värva sig till krigstjänst för Galtströms bruk något av åren i början på 1700-talet. En gång på hemväg därifrån brast vidjetågan, som fäste skaklarna vid åkdonet. Det var om vintern. Halvt rådvill över missödet stod han kvar, när några karlar kommo vägen fram. Dessa fingo roligt, ty Bogg-Hansch hade tagit upp långtobaksrullen — en del av hans städsel som knekt — och låtsades som om han tänkte binda ihop det söndriga åkdonet med denna. De gjorde spe av honom och sade: “Du är rätta krigarn, du!“ Detta var just, vad han väntat. Ögonblickligen anföll han en av karlarna, kastade omkull honom i snön och rev av honom skinntröjan. Denna skar han sedan i remsor och fäste med dem skaklarna vid åkdonet, varefter han fortsatte hemfärden. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gvm628etavwx6bauidxhpt5ibh2bf9k 104 92903 504706 303518 2022-08-13T17:13:47Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{huvud||''{{sp|BOGG-HANSCH}}''|65|}} ----</noinclude>161. I främmande land säges han hava varit mycket grym. Han berättas en gång hava spetsat ett litet barn. Men sin häst var han mycket rädd om. Varest han än i fiendeland gick in för att få en sup, försummade han ej att ge hästen smaka av densamma. 162. I kriget var han djärv och tapper, slet mycket ont men redde sig alltid ur faror och svårigheter mest till följd av sin styrka, som skaffade honom namnet “lilla krigsvakten“. 163. Hans rykte nådde också kung {{Rättelse|Karl|Karls}} öron, som lät kalla fram honom för fronten. Kungen samtalade länge med honom, och befallde att man skulle giva honom en sup, varpå han bröt av en hästsko och gav Hansch ena halvan “till brännvinsbröd“. Hansch tog emot biten men tyckte, att den var för stor. Därför bröt han av den på mitten, räckte kungen ena halvan och behöll själv den andra, varefter han sade: “Jag ä’ börgen med de’ här.“ (Jag reder mig med detta). Då kungen såg detta kraftprov vart han “undrom“ (förundrad). 164. 27 år var Hansch i fält, varefter han begav sig upp till hembygden<noinclude> <references/></noinclude> m8nhpr81fvnbk6p9y3dp2emprmaf8st 504707 504706 2022-08-13T17:13:57Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|BOGG-HANSCH}}''|65|}} ----</noinclude>161. I främmande land säges han hava varit mycket grym. Han berättas en gång hava spetsat ett litet barn. Men sin häst var han mycket rädd om. Varest han än i fiendeland gick in för att få en sup, försummade han ej att ge hästen smaka av densamma. 162. I kriget var han djärv och tapper, slet mycket ont men redde sig alltid ur faror och svårigheter mest till följd av sin styrka, som skaffade honom namnet “lilla krigsvakten“. 163. Hans rykte nådde också kung {{Rättelse|Karl|Karls}} öron, som lät kalla fram honom för fronten. Kungen samtalade länge med honom, och befallde att man skulle giva honom en sup, varpå han bröt av en hästsko och gav Hansch ena halvan “till brännvinsbröd“. Hansch tog emot biten men tyckte, att den var för stor. Därför bröt han av den på mitten, räckte kungen ena halvan och behöll själv den andra, varefter han sade: “Jag ä’ börgen med de’ här.“ (Jag reder mig med detta). Då kungen såg detta kraftprov vart han “undrom“ (förundrad). 164. 27 år var Hansch i fält, varefter han begav sig upp till hembygden<noinclude> <references/></noinclude> awqx32zjab2htw7l0j27nqpvf29ruu5 104 92904 504708 303519 2022-08-13T17:16:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|66|''{{sp|BOGG-HANSCH}}''||}} ----</noinclude>igen. På själva julafton kom han till hemmet i Å by, där hans moder förde spiran och hans bror var husbonde. Vid ankomsten gick han ej in i stugan utan till ladugården. Det var en ordningsam gård, så att allt var på sin bestämda plats, liksom innan Hansch drog bort. Därför hittade han lätt nog rätt på koskällan, satte den på en av korna och så löste han av dem och drev dem ut på ladugårdsbacken. Korna blevo uppskrämda och togo till att böla och råma utav “syndastraffet“. Men uppståndelsen blev ej mindre inne i stugan. Hals över huvud skyndade gårdsfolket ut och fick ett drygt göra med att åter få in kreaturen. Undersamma gingo de sedan in, där de mötte Hansch, som bad att få låna hus över natten. "Nej“, svarade husmodern, “de’ blir ingenting av. Hocken är du, som löser korna på själva julkväll?“ “Jag kommer från kriget där jag varit i 27 år.“ Gumman tog till lipen och sade: “Jag hade också en liten pojke, som varit borta i 27 år.“ “Det är jag“, svarade Bogg-Hansch. Därpå tog han en stol, satte sig till bords bredvid sin bror och sade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> o1j075dff6t2tbhqn23k6k8cvthnbu2 104 92905 504709 303520 2022-08-13T17:18:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|BOGG-HANSCH}}''|67|}} ----</noinclude>“Gå du nu ut i krig och var borta i 27 år!“ Det blev en glad jul, men alltsomoftast kommo de åter till frågan, om varför han löste på julekväll. Därpå fingo de klent besked i svaret: “Hä' ä' gjort nu, mor!“ Detta har sedan blivit ordstäv, så att när man vill slippa ge ordentligt svar på en fråga, säger man: “Hä’ ä’, gjort nu, sa Bogg-Hansch, när han löste om julkväll“. 165. Bogg-Hans levde efter hemkomsten i många år, under vilka han gick omkring i gårdarna och berättade historier från kriget för en bit mat eller spelade å sin fiol för ungdomen. Som gammal var han ännu “knepfull riktigt". En gång infann han sig ridande på en mönstring i Sundsvall. Han märkte, att en av befälet satt osäkert i sadeln, varöver han blev högst förargad. Sakta red han intill honom, satte oförmärkt sin fot under den andres och vräkte honom lätt och ledigt av hästen. (Efter många meddelare). 166. Bogg-Hans var dragonen Hans Olofsson Bergström från Å by, som dog<noinclude> <references/></noinclude> 0pfy4abdduifwetmyxgqrmfj3kstrhn 104 92906 504710 303521 2022-08-13T17:19:17Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|68|''{{sp|BOGG-HANSCH}}''||}} ----</noinclude>den 1 januari 1760 av ålderdomsbräcklighet 78 år gammal. Bogge-släkten bodde under 1600-talet i Å och Helgoms byar, som 1642 års kyrkobok utvisar. {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k2ct0nzc0n5ti52myijb14lczmaaziq 104 92908 504711 303531 2022-08-13T17:20:53Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>RYSSARNAS HÄRJNING.</center></h3> 167. Under <i>ryssarnas härjningar</i> av norrländska kusten på 1720-talet blev även Njurunda hemsökt. En sägen därom lever kvar. Då folket i Skottsunds by fick höra talas om den fruktade fiendens ankomst, flydde de till skogs med sin käraste och värdefullaste egendom. Endast en gammal gubbe stannade kvar och vägrade följa med, då de andra drogo bort. Han hade sina egna funderingar, ty det var “gammalsvenskt blod“ i honom. Då han blev ensam, tog han fram en gammal “stor-bössa“, av grov kaliber, laddade henne med skrot och hagel och begav sig sedan utom byn ett stycke och lade sig i försåt i en åker vid vägen, som ledde fram till kyrkan. I sinom tid kom en fientlig patrull på väg till byn. Då den kommit mitt för platsen, där gubben låg, tog denne säkert sikte på den främste ryttaren och tryckte av. Det blev en hisklig skräll, eld och rök, ryttaren föll av hästen och förvirring uppstod bland de övriga, som vände och hals över<noinclude> <references/></noinclude> ezapn8iouijhfj3zhj7hqfoo6och8g6 104 92909 504712 303532 2022-08-13T17:21:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|70|''{{sp|RYSSARNAS HÄRJNING}}''||}} ----</noinclude>huvud flydde i tanke att en större styrka låg gömd, där den 80-årige gubben hälsade dem. Därigenom räddades byn från brandskattning. (Efter B. Pettersson, 30 år). {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jjwm1yp9etrgzz7ias3wm3wjqrw4r7t 104 92910 504713 488416 2022-08-13T17:48:35Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>STENAR OCH SKATTER.</center></h3> 168. Vid Myckelmyran har det funnits en sten, som använts till altare vid gudstjänster under ofredstider. ''Käringsten'' på Majskogen säges röra sig, då han “''hör''“ kyrkklockan. Samma uppgift lämnas om ''Hångsten'' i Juniskären. I Nolby fanns en sten vid Nordbergs, som uppgavs vara kastad av en jätte från Nolbykullen. Märken efter hans fingrar funnos i den. Vid kyrkbygget kilades den sönder till byggnadssten. I Berga och Nyland finnas stenar om vilka likadana uppgifter lämnas. En sådan stor sten i Nyland har gett upphov till namn på en jordbit, som heter Sten-sätt. (Efter nr 3). 169. En silverkanna m. m. är nedgrävd i Kvitsle vid “Östgårds port.“ Ingen vet när och om de återfunnits. (Efter nr 3.) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t09hy87fxzbo3zdz4h3o1zhafy8suyw 104 92912 504714 303535 2022-08-13T17:48:53Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2><center>IV.<br />ORDSTÄV OCH RAMSOR.</center></h2> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9wlfxb43sy41p214lma51fyugquoe9l 104 92922 504715 303564 2022-08-13T17:51:51Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>ORDSTÄV.</center></h3> 170. “Hä ä’ gjort nu!“ sa Bogg-Hansch, löste om julkväll. 171. “Va’ ska en me’ papper, som en inte kan läsa!“ tyckte gumman, som brände gammelhandlingar. 172. “Si du, Karin, tocka grannar vi ha!“ klagade Starken, då korna hesade om våren (menade att grannarna förgjort dem). 173. “Jag ä’ bärgen me’ de’ här!“ sa Bogg-Hans, bröt av en hästskohalva till brännvinsbröd. 174. “Ha väl stulit nån gång förr ock, men aldrig ha dom regjort så förbannat int’,“ tyckte tjuven, då han fick ovett för stölden. 175. “Hä ska bli anna ställning i morron bitti!“ sa Jon Månsson, då kvinnfolken spillde mjölet. 176. “Du ä’ rätta krigarn du!“ hånade bönderna Bogg-Hans, innan de prövat hans krafter. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cfe8g8vuwgz00rib3owuafy5huxqfe0 104 92923 504716 496962 2022-08-13T17:57:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|76|''{{sp|ORDSTÄV}}''||}} ----</noinclude>177. “Vandra äligt, så ä’nt’e fäligt!“ 178. “Slå på portmonnän och hoste grovt, så tror dom, att du är från Dingersjö!“ 179. “Tunnt! Tunnt!“ sa Nyman. (Ordstäv bland fiskare.) 180. “De’ va sjungande pris 3 riksdaler för 12 bockar!“ tyckte Nisse Lang, då han pliktade den summan för smädelse av häradsrätten. 181. “Va’ säg han, den djävelen?“ frågade gamle Jon Månssa kamraten, då prästen ville, att han skulle läsa på husförhöret. 182. "Dom tycke nog, att de’ ä’ bra, dom som ä’ van me’ de’,“ förklarade pojken, som förmanades inte svärja. 183. “Pojka ha hästkrafter och jäntan karlkrafter!“ skröt Jon Månssa av sina barn. 184. “Fan, att jag skulle komma i den här dyngan!“ klagade tjuven, då han blev fast. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ouw9anxyml611m2k616qb9mhfb8ssm4 104 92924 504830 303566 2022-08-14T10:18:34Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|ORDSTÄV}}''|77|}} ----</noinclude>185. “Laga dej hem till kvällen!“ manade trollen den senfärdiga bopigan. 186. “Giss på, om jag skulle dö, me’n den där förbannade sparkbenten ä’ här, tänk va’ faen i personalia jag skulle få!” sa krögerskan om nykterhetsprästen. 187. “Skjutsar du åt Lapp-Sigge?“ frågade gubben den, som i kola mörkret tog dödmull på kyrkogården. 188. “De’ ä’ underligt me’ kyrkovinet. På den ene slår det åt ygom, på den andre åt benom!“ sa Sjölund til kyrkvärdarna, av vilka den ene hade fel på ögonen och den andra i benen. 189. “Kast’ int’ mössan av gumman min!” skrek Bremer, då brännvinsankaren kastades över bord. 190. “Ja, men Sigge! Du går aldrig till mig!“ klagade Starken, då han mötte trollkvinnan. 191. “Han va’ inte full men mitt i vä’la“, vittnade gubben å tinget. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6ljjvwc59m1he0bsdo6fwufjiai8o0c 104 92925 504833 496963 2022-08-14T10:21:16Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|78|''{{sp|ORDSTÄV}}''||}} ----</noinclude>192. “Jag har inte råd plikta för att jag är tokig, jag, som du!“ sa käringen till länsmannen, som ställt sig vansinnig för att slippa undan med böter. 193. “Känn åt, så får jag göra!“ svarade Månberg, då han tillfrågades, om det fanns strömming på grundet. 194. “En gång var det allravärst,“ tyckte Skomakare Stålberg då becket brann. 195. “Jag kan tiga!“ sa Dahlin på husförhöret, då han skulle svara. 196. “Jag slår dig för mat men icke för hat,“ sa han som klubbade laxen. 197. “Kråka ropte sitt eget namn!“ sa käringen i Kråksta till sin gubbe. 198. “De’ ä’ roligt leva i Norden!“ sa Norrbom. 199. “Bättre ha blemma på foten än skrynka på skon!“ 200. “Snorhackan, dom får gifta sig, men folke får gå ogift,“ klagade gammeljäntan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> aynmc2pccik55ef3alv2ar7r0ov6b1u 104 92926 504835 303568 2022-08-14T10:22:43Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|ORDSTÄV}}''|79|}} ----</noinclude>201. “Si efter att I håll byn ren, pojkar!“ förmanade Jon Jonssa. 202. “Han va’ så elak, att han gick på händerna.“ 203. “De ä’ sjönge som sjönge!“ sa fiskaren, som lovat väcka kamraten med sång men underlåtit det. 204. Kranken sa’ till myggen: “Stig på en sten och kli mig på ryggen.“ {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> c4j176qzcxdue8k6b5jyrn8n19inw2b 104 92927 504847 303569 2022-08-14T11:52:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3><center>RAMSOR.</center></h3> 205. ''Drängramsa.'' <poem>Då jag tjänte bondedräng opp bitti’ och sent i säng, och skeden var grunn’ och vällingen var tunn och smöre’ kom aldrig i min mun.</poem> 206. <i>Bordsbön för gätare.</i> <poem>Massäck, massäck mål! Käringen är hemma och kokar kål. Kål’n är tunn och skeden är grunn’ och bröe ä skärt’ och smöre ä härskt och käringa ä’ hemma överst i Gnärp. Gud bevare våra getter, killingar, fä och får medan vi äter vårt matsäcksmål.</poem> 207. <i>Ramsa om socknarna i Medelpad.</i> <poem>Sättnasopen, Selångersglopen, Alnö-myggen,</poem><noinclude> <references/></noinclude> chs9riivnaz1fhbc9xpszbv47bq3d1i 104 92928 504849 303573 2022-08-14T11:54:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|RAMSOR}}''|81|}} ----</noinclude><poem>Timrå-täljkniven, Indalsharen, Liba-vargen, Holmbomesen, Njurundagipan, Ljustorpan och Hässjöbon stoppa strumpan och näverskon.</poem> <h4><center>Ramsor om vissa byar i Njurunda:</center></h4> 208. <poem>Bergavarga, Junisyndare Skottsundshelgona Bunstakonta, Slättläsara och Rotviksötara, Nylandsbjörna.</poem> (Efter Bergsten se 8) 209. <poem>Mjösundsmössa och Skottsundslössa. Junidjävlan och Nylandsherran.</poem> (Efter Julin se 13.) 210. <poem>Bank i Ängom, skrabb i Svala. sk—t i Bunsta</poem><noinclude> <references/></noinclude> 93hf2o9uj2a0j1hn7wuwkm3u85letag 104 92929 504850 496966 2022-08-14T11:57:17Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Mårtensås" />{{huvud|82|''{{sp|RAMSOR}}''||}} ----</noinclude><poem>på naenär i Helgom, krecklet i Solberg, stan i Å. : (Nämndeman Johansson se 6)</poem> 211. <i>Stump av en visa.</i> På 1860-talet gick en utböling från Ängom på lekstuga till Bunsta. Där uppförde han sig så, att man lade honom över en stol och pryglade honom. Men då han fått vad han skulle ha och gick, sa han dock: “Kyss — —!“ Hans drängkamrat var “komejmakare“ och diktade följande vers: <poem>Det hände sig i Ängoms by i år att nämndemansdrängen skulle på en lekstuga gå. Men när han kom tillbaka hade han storstryk smaka så att det braka i både länder och lår. : (Efter kyrkvärden Pettersson)</poem> 212. ''Visramsa.'' <poem>Hade jag mig en tvåman här, så kunde jag få min rova. Tvåman kom, tvåman drog, tvåman och enman och gubben och käringen drog, men jag fick inte min rova.</poem> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gt6b7v69nfxxrp83m081sjl502hzjbo 104 92930 504851 303572 2022-08-14T11:58:30Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||''{{sp|RAMSOR}}''|83|}} ----</noinclude><poem> Hade jag mig en treman här, så kunde jag få min rova. Treman kom, treman drog treman och tvåman och enman och gubben och käringen drog, men jag fick inte min rova. Hade jag mig en fyrman här, så kunde jag få min rova. Fyrman kom, fyrman drog, fyrman och treman och tvåman och enman och gubben och käringen drog men jag fick inte min rova. Hade jag mig en femman här, så kunde jag få min rova. Femman kom, femman drog, femman och fyrman och treman och tvåman och enman och gubben och käringen drog, men jag fick inte min rova. Hade jag mig en sexman här, så kunde jag få min rova. Sexman kom, sexman drog, sexman och femman och fyrman och treman och tvåman och enman och gubben och käringen drog, men jag fick inte min rova.</poem> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a1bviipvz56e6crjoz2vy5v5iy7a6la 104 107324 504750 418603 2022-08-14T06:04:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>som låg mellan bladen. Hon tog det och sköt det över till Ingmar. Hon såg hur han gömde det i sin stora hand och förstulet såg på det. Strax efteråt låg det på golvet. ”Vad ska det bli av oss, vad ska det bli av oss?” tänkte Brita och grät över psalmboken. De gingo ur kyrkan, så snart prästen hade stigit ner från predikstolen. Ingmar spände för i all hast, och Brita hjälpte honom. Då välsignelsen var läst och psalmerna voro sjungna och kyrkfolket började komma ut, voro de redan borta. Båda tänkte ungefär samma tanke. Den, som har begått ett sådant brott, kan inte leva bland andra människor. Båda kände, att de hade suttit på skampallen i kyrkan. ”Ingen av oss står ut med detta”, tänkte de. Mitt i sin bedrövelse fick Brita se Ingmarsgården och kände knappt igen den, så lysande röd som den låg där. Hon kom ihåg, att det alltid hade sagts, att gården skulle rödfärgas, när Ingmar gifte sig. Sist hade bröllopet blivit uppskjutet, därför att han inte hade velat bekosta målningen. Hon förstod, att han hade velat göra allt riktigt gott, men så hade det blivit honom för tungt. När de körde in på Ingmarsgården, satt folket vid middagsbordet. — Nu har vi husbonden här, sade en av drängarna och såg ut. Mor Märta lyfte knappast på de sömniga ögonlocken, då hon reste sig. — Nu stannar ni alla här inne! sade hon. Ingen behöver stiga opp från bordet. Gumman gick tungt över golvet, folket, som såg efter henne, lade märke till att hon liksom för att föröka sin myndighet var högtidsklädd med silkesschal över skuldrorna och silkeskläde på huvudet. Hon stod redan i förstudörren, när hästen stannade. Ingmar hoppade genast ur, men Brita blev sittande. Han kom över till hennes sida och knäppte upp fotsacken. — Ska du inte stiga ur? — Nej, jag ska inte. Hon hade brustit i gråt och höll<noinclude> <references/> {{ph|31}}</noinclude> 4zzwmpfnoolhwq4e07qt9i6r7ggfd67 104 107325 504751 401306 2022-08-14T06:06:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>händerna för ansiktet. Jag skulle aldrig ha kommit tillbaka, sade hon och snyftade. — Å, men stig nu ur! sade Ingmar. — Låt mig fara tillbaka till staden! Jag är inte god nog åt dig. Ingmar tänkte kanske, att hon hade rätt häri. Han sade ingenting, men stod med fotsacken i handen och väntade. — Vad säger hon? frågade mor Märta, där hon stod i förstudörren. — Hon säger, att hon inte är god nog för oss, sade Ingmar, ty Brita kunde inte göra sig hörd för gråts skull. — Och varför gråter hon? frågade gumman. — Därför att jag är en så arm synderska, sade Brita och tryckte händerna mot hjärtat. Hon tyckte, att det ville brista av sorg. — Hur? frågade gumman åter. — Därför att hon är en så arm synderska, upprepade Ingmar. När Brita hörde, att han upprepade hennes ord med kall, likgiltig röst, bröt med ens sanningen in på henne. Nej, aldrig skulle han ha stått så där och upprepat de orden för modern, om han hade tyckt om henne, om han hade haft ett spår av kärlek för henne. Det var ingenting att undra över längre. Nu visste hon vad hon behövde veta. — Varför stiger hon inte ur? frågade gumman. Brita bekämpade gråten och svarade själv högt: — Därför att jag inte vill bringa Ingmar i olycka. — Jag tänker hon talar rätt, sade matmodern. Låt du henne resa, Lill Ingmar! Du ska då veta åtminstone, att annars blir det jag, som far. Jag sover inte en natt under samma tak som en sådan där. — Låt oss för Guds skull resa! jämrade sig Brita. Ingmar svor till, vände hästen och hoppade upp i kärran. Han var led vid alltihop och gitte inte kämpa längre. När de voro utkomna på vägen, mötte de kyrkfolk gång på gång. Ingmar blev besvärad av det och körde plötsligen in på en liten skogsväg, som hade varit landsväg förr i tiden. Den var stenig och backig, men väl farbar för enspännare. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 32</noinclude> 4zvx21hibnr55ryyclj6gp6l9yfl8bg 104 107326 504752 401307 2022-08-14T06:07:14Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Just som han vek in där, ropade någon åt honom. Han såg sig om. Det var postbudet, som räckte honom ett brev. Ingmar tog det, stoppade det i fickan och körde in i skogen. Så snart han var så långt kommen, att ingen kunde se honom från vägen, höll han stilla och tog fram brevet. I samma stund lade Brita handen på hans arm. — Läs det inte! sade hon. — Ska jag inte läsa det? — Nej, det är ingenting att läsa. — Hur kan du veta det? — Det är från mig, det där brevet. — Då kan du själv säga mig vad som står i det. — Nej, det kan jag inte. Han såg på henne. Hon var blossande röd, och ögonen voro vilda av ängslan. — Jag tror jag läser det där brevet ändå, jag, sade Ingmar. Han började bryta det. Då gjorde hon ett försök att rycka det till sig. Han höll emot och fick upp det ur kuvertet. — Å, herregud, jämrade hon sig, ingenting ska då besparas mig! Ingmar, bad hon, läs det om ett par dar, då jag är på väg! Han hade det redan utbrett och började ögna igenom det. Hon lade handen över papperet. — Hör nu, Ingmar, det var fängelseprästen, som fick mig att skriva det, och han lovade behålla det och sända det till dig, då jag redan var ombord på ångbåten. Nu har han skickat av det för tidigt. Du har inte rätt att läsa det än. Låt mig bara komma bort, Ingmar, innan du läser det! Ingmar gav henne ett vredgat ögonkast, hoppade ur kärran för att få vara i fred och ställde sig att läsa brevet. Hon var i likadant uppror, som hon hade kunnat vara förr i världen, då hon inte hade förmått driva igenom sin vilja. — Det är inte sant, det, som står där. Prästen övertalade mig att skriva. Jag tycker inte om dig, Ingmar. Han såg upp från brevet, gav henne en stor, förundrad blick. Då blev hon tyst, och ödmjukheten, som hon hade<noinclude> <references/> {{huvud|<small>3. — <i>Lagerlöf, Jerusalem.</i> I.</small>||33}}</noinclude> pntexyn76sdwza9n7iri4zp5xlhrnjf 104 107327 504753 401308 2022-08-14T06:08:30Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>lärt i fängelset, kom åter upp i henne och betvang henne. Hon led väl inte större smälek, än hon hade förtjänat. Ingmar stod och strävade med brevet. Plötsligen kramade han ihop det i otålighet, och ur hans strupe kom ett ljud, som var snarlikt en rossling. — Jag kan inte bli klok på det, sade han och stampade i marken. Det går runt för ögonen. Han kom över till Britas sida och grep henne hårt i armen. Är det sant, som det står i brevet, att du tycker om mig? Han var förbistrat rå i stämman och gräslig att se på. Brita satt tyst. Står det där i brevet, att du tycker om mig? upprepade han och såg snarast förbittrad ut. — Ja, sade hon tonlöst. Han skakade hennes arm och slängde den ifrån sig. — Så du ljuger, sade han, så du ljuger! Han log högt och rått och förvred ansiktet fult. — Det vet Gud, sade hon högtidligt, att jag har bett honom var dag att få se dig, innan jag reste. — Vart ska du resa? — Jag ska väl till Amerika. — Du ska så fan heller. Ingmar var alldeles från sans och samling, han stapplade ett par steg inåt skogen, där kastade han sig ner på marken, och nu var det hans tur att gråta. Brita kom efter och satte sig bredvid honom. Hon var så glad, hon visste inte hur hon skulle bärga sig för att inte skratta högt. — Ingmar, Lill Ingmar! sade hon och gav honom hans smeknamn. — Du, som tycker, att jag är så ful! — Det tycker jag visst. Ingmar slängde undan hennes hand. — Låt mig nu tala om det för dig! — Ja, du får väl tala. — Minns du vad du sade på tinget för tre år sedan? — Ja. — Att om jag bytte om håg, skulle du vilja gifta dig med mig? — Ja, jag minns. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 34</noinclude> ny7pe5o6vxtsoojjrqgv6xnb0v86pwa 104 107328 504754 401309 2022-08-14T06:10:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Det var efter detta, som jag började tycka om dig. Jag hade aldrig trott, att en människa kunde säga något sådant. Det var övermänskligt, att du kunde säga så till mig, Ingmar, efter allt jag hade gjort dig. När jag då såg på dig, tyckte jag, att du såg bättre ut än alla de andra, du var klokare än de alla, och du var den enda, som det var gott att leva tillsammans med. Jag blev så kär i dig, och jag tänkte, att du hörde till mig och jag till dig. Och först tog jag för alldeles givet, att du skulle komma och hämta mig, men sedan vågade jag inte tro det. Ingmar lyfte upp huvudet. — Varför skrev du inte? — Jag skrev väl. — Och bad mig förlåta dig! Det var väl ingenting att skriva om! — Vad skulle jag ha skrivit? — Om det andra. — Skulle jag ha torts skriva det, jag? — Nu hade jag så när inte kommit. — Men, Ingmar, tordes jag skriva friarbrev efter allt, vad jag hade gjort dig? Sista dagen i fängelset skrev jag till dig, därför att prästen sa, att jag måste. Han tog brevet och lovade, att du skulle få det, när jag var rest. Och nu har han redan skickat av det. Ingmar tog hennes hand, lade ut den på jorden och slog på den. — Jag kunde slå dig, sade han. — Du kan göra med mig vad du vill, Ingmar. Han såg upp i hennes ansikte, som lidandet hade gett en ny skönhet. Han reste sig något och hängde sig tungt över henne. — Det var så nära, att jag hade låtit dig resa. — Du kunde nog inte annat än komma. — Jag ska säga dig: jag tyckte inte om dig. — Det kan jag så väl förstå. — Jag blev så glad, när jag fick höra, att du skulle till Amerika. — Ja, far skrev, att du var nöjd. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|35}}</noinclude> 4980wb91wnb46tb8mc94rtias0gni04 104 107329 504755 401310 2022-08-14T06:11:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— När jag såg på mor, tyckte jag inte jag kunde ge henne en sådan som du till sonhustru. — Nej, det går inte an heller, Ingmar. — Jag hade så mycken förargelse för din skull, ingen ville se åt mig, därför att jag hade ställt det så illa för dig. — Nu tror jag du gör, som du sa nyss, sade Brita, du slår mig. — Ja, det kan ingen människa begripa hur ond jag är på dig. Hon satt tyst. — När jag tänker på hur jag har haft det nu i dagar och veckor, började han på nytt. — Å män, Ingmar! — Ja, det är inte därför jag är ond, men jag hade ju kunnat låta dig resa. — Höll du inte av mig, Ingmar? — Nej då. — Inte på hela resan? — Inte ett ögonblick. Jag var bara led åt dig. — När kom det igen? — När jag fick brevet. — Jag såg nog, att det var slut för dig, och det var därför jag tyckte det var en sådan skam, att du skulle få veta, att det hade börjat för mig. Ingmar började skratta helt lågt för sig själv. — Vad är det, Ingmar? — Jag tänker på att vi har rymt ur kyrkan och blivit bortkörda från Ingmarsgården. — Och det skrattar du åt? — Ska jag inte skratta? Vi får väl bo på landsvägen som skojare. Det skulle far se! — Du skrattar i dag, men det går inte, Ingmar, det går inte, och det är mitt fel. — Jag tänker det går, sade han, för numera bryr jag mig inte ett dyft om något annat än dig. Brita var halvt gråtfärdig av ängslan, men han lät henne bara tala om gång på gång hur hon hade tänkt på honom och längtat. Han blev så småningom stilla som ett barn, som<noinclude> <references/> 36</noinclude> 643svs8ct2gep56z10kyhro2rmgikdo 104 107330 504756 401311 2022-08-14T06:12:35Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hör en vaggsång. Det var alltsammans helt annorlunda, än vad Brita hade väntat. Hon hade tänkt sig, att om hon råkade honom, då hon kom ut ur fängelset, så skulle hon genast tala om sitt brott och hur det tyngde henne, att hon bar inom sig så mycket ont. Hon hade velat säga honom eller modern eller vem helst, som hade kommit, att hon visste hur mycket hon stod under dem alla. De skulle aldrig tro, att hon räknade sig som en av dem. Men hon fick inte säga något av allt detta till honom. Till sist avbröt han henne och sade mycket stillsamt: — Det är något, som du vill tala om för mig. — Ja, det är så. — Du tänker på det hela tiden. — Natt och dag. — Och det blandar sig in i allting. — Det gör så. — Tala om det nu, så blir vi två om att bära det! Han satt och såg på hennes ögon, som hade något av skrämsel och vildhet i sig. De blevo lugnare, medan hon talade. — Det är bättre för dig nu, sade han, när hon hade slutat. — Det är, som det vore borta, sade hon. — Det är därför, att vi är två om det. Nu vill du kanske inte resa? — Å, nog ville jag stanna, sade hon och knäppte ihop händerna. — Då ska vi fara hem, sade Ingmar och reste sig. — Nej, jag törs inte, sade Brita. — Mor är inte så farlig, sade Ingmar, bara hon förstår, att man vet vad man vill. — Nej, aldrig vill jag driva henne från hennes hem. Jag kan inte se mig annan råd, än att jag får fara till Amerika. — Jag ska säga dig något, sade Ingmar och log hemlighetsfullt, du behöver inte vara rädd. Det är en, som hjälper oss. — Vem är det? — Det är far. Han ställer nog så, att det går. Det kom någon gående på skogsvägen. Det var Kajsa, men<noinclude> <references/> {{ph|37}}</noinclude> o3dt5dx4jomfvl4wfu42ehee7n8q0yf 104 107331 504757 418604 2022-08-14T06:14:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>de kände knappast igen henne, eftersom hon inte hade oket och korgarna. — God dag, god dag! sade de, och gumman kom fram och skakade hand med dem. — Ja, här sitter ni, medan alla drängar på Ingmarsgården är ute och söker er. Ni hade så bråttom ur kyrkan, fortfor gumman, så att jag inte hann råka er där, men jag ville ju hälsa på Brita, så jag gick ner till Ingmarsgården. På samma gång som jag kom prosten dit, och han var inne i storstugan, förrän jag hade hunnit hälsa en gång. Han ropade genast till mor Märta, innan han så mycket som hade tagit henne i hand: ”Nu, mor Märta, får ni glädje av Ingmar! Nu syns det, att han är av den gamla stammen, nu får vi börja kalla honom Stor Ingmar.” Mor Märta säger aldrig mycket, nu blev hon bara stående och knöt på huvudduken. — ”Vad säger prosten?” sa hon då äntligen. — ”Han har hämtat hem Brita”, sa prosten, ”och tro mig, mor Märta, det blir han ärad för, så länge han lever!” — ”Å nej, å nej!” sa gumman. — ”Jag höll på att komma av mig, när jag såg dem sitta i kyrkan. Det var bättre predikan, än jag kan hålla. Ingmar blir oss alla till en föresyn, såsom hans far var.” — ”Prosten talar om tunga nyheter”, sa mor Märta. — ”Är han inte kommen hem än?” — ”Å nej, han är inte hemma, men kanske de först har farit till Bergskog.” — Sa mor så? utbrast Ingmar. — Ja visst, och alltmedan vi har väntat på er, har hon skickat av det ena budet efter det andra för att leta efter er. Kajsa fortfor att språka, men Ingmar hörde inte mer vad hon sade, utan var i tankarna långt borta. ”Så kommer jag in i storstugan”, tänkte han, ”där far sitter med alla de gamla Ingemarerna. — ’God dag du, Stor Ingmar Ingmarsson!’ säger far och kommer emot mig. — ’God dag, far, och tack för hjälpen!’ — ’Ja, nu blir du bra gift’, säger far, ’nu kommer allt det andra av sig själv.’ — ’Aldrig hade jag kommit så långt, om inte ni hade stått mig bi’, säger jag. — ’Det var ingen konst’, säger far. ’Vi Ingemarer behöver bara gå Guds vägar.’” {{tomrad}}<noinclude> <references/> 38</noinclude> 7vuw17hc7awkramv51cu6u76oj1zbsz 104 107428 504758 401475 2022-08-14T06:16:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="letter-spacing:10px;">FÖRRA AVDELNINGEN</h2> <h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">HOS SKOLMÄSTARNS.</h2> I den socken, där de gamla Ingmarssönerna bodde, skulle ingen människa ännu i början på åttitalet ha kunnat tänka på att omfatta något nytt slags tro eller bevista någon ny sorts gudstjänst. Man hade nog hört talas om hur sekter uppstodo här och där i de andra Dalasocknarna och hur människor gingo ut i åar och sjöar och läto döpa sig med baptisternas nya döpelse, men man skrattade åt alltsammans och sade: — Sådant där kan passa för dem, som bor i Äppelbo och i Gagnef, men det ska aldrig komma till vår socken. Liksom man gärna höll fast vid alla andra gamla bruk, så var man också mycket noga med att fara till kyrkan varje söndag. Var och en kom, som kunde komma, även om vintern i den allra strängaste köld. Och just då var detta nära nog nödvändigt. Man skulle inte ha kunnat härda ut i den oeldade kyrkan, då det var fyrtio graders kyla ute, om den inte hade varit alldeles fullpackad av människor. Men man får inte tro, att människorna gingo så mangrant i kyrkan, därför att de hade någon synnerligen utmärkt präst. Kyrkoherden, som hade efterträtt den gamle prosten, som levde i Stor Ingmars ungdom, var en mycket god man, men det var omöjligt att tillskriva honom någon märkvärdig förmåga att utlägga Guds ord. På den tiden gick man i kyrkan för att ära Gud och inte för att bli road av en vacker predikan. När man sedan strävade hemåt på den blåsiga landsvägen, tänkte man: ”Vår Herre har nog lagt märke till att du har varit i kyrkan denna kalla dag.” Detta var det viktiga, sedan kunde ingen rå för, om inte prästen hade sagt något annat än just detsamma, som man hade hört honom säga alla söndagar, sedan han hade fått pastoratet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|39}}</noinclude> 6brj4a97wbtxhbgwozl7m6c6ir24gha 104 107429 504759 418605 2022-08-14T06:22:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men, sanningen att säga, var det nog så, att de flesta voro alldeles nöjda med vad de fingo höra. De visste, att det, som prästen läste upp för dem, var Guds ord, och därför tyckte de, att det var vackert. Det var blott skolmästarn och en och annan av de gamla, betänksamma bönderna, som stundom sade till varandra: — Den här prästen har egentligen endast en predikan. Han talar bara om Guds försyn och om hur Gud styr. Det går an, så länge sekteristerna håller sig härifrån. Ty denna fästningen är illa försvarad och skulle falla vid första stöt. Det förhöll sig verkligen så, att de kringresande predikanterna alltid drogo förbi socknen. Det tjänade ingenting till att fara dit, brukade de säga. Folket där ville inte veta av någon väckelse. Alla de kringresande, såväl som de väckta i grannsocknarna, höllo också de gamla Ingmarssönerna och deras sockenbor för stora syndare, och när de hörde klockorna från deras kyrka, sade de, att de ringde på detta sätt: ”Sov i era synder! Sov i era synder!” Alla i församlingen, både stora och små, blevo oerhört förargade, när de fingo veta, att folk talade på detta sätt om deras klockor. De visste ju, att ingen av sockenfolket försummade att läsa sitt fadervår, när kyrkklockorna ringde. Och att varje eftermiddag, då sexringningen ljöd, avstannade allt arbete både inne och ute, männen lyfte på hatten, kvinnorna nego, och alla stodo stilla så lång stund, som åtgår för att utsäga Herrans bön. Alla, som hade levat i den där socknen, måste också erkänna, att de aldrig hade tyckt Gud vara så väldig och så hedrad, som när de om sommarkvällarna sågo liarna hejdade och plogarna stannade mitt i fåran och sädeslasset lämnat mitt i avlastningen bara för ett par klämtslag. Det var, som om folket visste, att Vår Herre just då svävade fram över socknen på en aftonsky, stor och väldig och god och utsående välsignelse över hela bygden. I den där församlingen hade de ännu inte skaffat sig någon skollärare, som hade genomgått seminarium, utan de hade en gammaldags skolmästare, som bara var en självlärd bonde. Denne var en duktig man, som ensam kunde läsa med<noinclude> <references/> 40</noinclude> l4y7cmq24uq0hb132pu9y0dww4v2gyt 104 107430 504760 401477 2022-08-14T06:24:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hundra barn; han hade varit skolmästare i mer än trettio år och hade mycket stort anseende. Det var inte långt ifrån, att skolmästarn tyckte, att han hade hela församlingens andliga välfärd på sitt samvete, och han var ofta orolig över att de hade en präst, som alls inte kunde predika. Han höll sig emellertid stilla, så länge som det i de andra socknarna endast var tal om att införa en ny döpelse, men när han fick höra, att ordningen hade kommit till nattvardsgången och att folk började samlas här och där i stugorna för att begå nattvard, kunde han inte längre förbli likgiltig. Han var fattig själv, men han lyckades övertala några av de förnämsta bönderna att lämna honom pengar för att bygga ett missionshus. — Ni känner mig, sade han till dem, jag vill endast predika för att behålla folk i den gamla tron. Men vart ska det bära åstad, om predikanterna överfaller oss med den nya döpelsen och den nya nattvardsgången och det inte finns någon, som säger folk vad som är en sann eller en falsk lära? Skolmästarn stod mycket väl hos kyrkoherden som hos alla andra. Han och prästen vandrade ofta fram och tillbaka på vägen mellan prästgården och skolhuset, fram och åter, fram och åter, som om de aldrig kunde bli färdiga med vad de hade att säga varandra. Kyrkoherden kom också ofta in till skolmästarns om kvällarna och satt i det trevliga köket vid den stora spisen och språkade med mor Stina, skolmästarns hustru. Han kom stundom till dem kväll efter kväll. Han hade det tråkigt hemma, hans hustru låg jämt till sängs, så att det var varken ordning eller reda i hans hus. Nu var det en vinterkväll. Skolmästarn och hustrun sutto vid spisen och samtalade sakta och allvarligt, medan en liten tolvårig flicka lekte i ett hörn av rummet. Hon hette Gertrud och var dotter till skolmästarn. Hon var alldeles ljus, nästan vit i håret, rosig och rundkindad, men hon såg varken så klok eller så lillgammal ut, som skolmästarbarn bruka. Den där vrån, där hon uppehöll sig, var hennes lekstuga. Där hade hon samlat ihop en hel mängd bitar av färgat glas, sönderslagna koppar och fat, runda stenar från<noinclude> <references/> {{ph|41}}</noinclude> tppbg0j61q3tk1m8y90ho1c3v3jza2p 104 107431 504761 401478 2022-08-14T06:26:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>älvstranden, fyrkantiga små träklotsar och annat sådant småplock. En lång stund hade hon fått leka i ro för sig själv, varken far eller mor hade stört henne. Hon satt på golvet och ordnade och byggde med sina trästumpar och glasbitar, hade mycket bråttom och var rädd att bli påmind om läxor och arbete. Nej då, så väl det var! Det såg inte ut, som om det skulle bli något av med att räkna extra för far i kväll. Hon hade stort arbete för handen, hon, där borta i sin vrå. Höll på med ingenting mindre än att skapa till en hel socken. Hela hemsocknen skulle hon bygga upp med både kyrka och skolhus. Älven och bron skulle vara med, de också, hon ville göra det riktigt fullständigt. Hon hade redan hunnit med en god del. Hela den vida bergkransen, som gick runtom socknen, var rest av små och stora stenar. I alla klyftor hade hon planterat skog av små grankvistar, och med två spetsiga stenar hade hon rest Klackberget och Olofshättan, som stodo mittemot varandra på ömse sidor om älven och överskådade hela dalbottnen. Den runda dalen mellan bergen hade blivit täckt med jord ur en av mors blomkrukor, och så långt var allt rätt, men hon hade inte kunnat få den grönskande och odlad, som den borde vara. Så tröstade hon sig med att detta kunde tänkas vara på våren, innan gräs och säd hade kommit upp. Dalälven, som flöt bred och präktig genom socknen, hade hon däremot kunnat lägga ut riktigt tydligt med en lång, smal glasbit, och den gungande flottbron, som förband socknens båda delar, låg för länge sedan och sam på älvvattnet. De avlägsnare gårdarna och byarna hade hon också redan märkt ut med röda tegelstensbitar. Långt uppe i norr mitt bland åkrar och ängar låg Ingmarsgården, men Kolåsens by låg rätt i öster uppe på bergssluttningen, och Bergsåna bruk befann sig längst i söder, där älven med forsar och fall bröt sig ut ur dalen och trängde fram genom ringberget. Hon var egentligen färdig med allt det yttre. Landsvägarna löpte väl sandade och grusade mellan gårdarna och utmed älvstranden. Träddungar voro utplanterade här och<noinclude> <references/> 42</noinclude> rq5vqabsggd7n73ztd062osr56qjliz 104 107432 504762 418606 2022-08-14T06:27:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>där på slätten och invid boningshusen. Flickan behövde bara kasta en blick på sin byggnad av sten och jord och grankvistar för att se för sig hela socknen. Hon tyckte, att det var riktigt vackert. Hon lyfte huvudet gång på gång för att kalla på modern och visa henne underverket, men hon hejdade sig. Hon fann det alltjämt klokast att inte göra sig påmind. Det, som nu återstod att göra, var det allra svåraste. Det var att bygga upp kyrkbyn, som bredde ut sig mitt i socknen på båda älvstränderna. Hon fick flytta om stenarna och glasbitarna många gånger, innan hon fick reda i allt vimlet. Kronofogdens hus ville tränga ut handelsboden, och häradshövdingens fick inte plats bredvid doktorns. Och bara detta att komma ihåg allt, som fanns där: kyrkan och prostgården, apoteket och postkontoret, de stora bondgårdarna med sina uthuslängor, gästgivargården, jägmästargården, telegrafstationen — — — Till sist låg hela kyrkbyn där med sina vita och röda hus, inbäddade i grönt. Nu var det bara en enda sak, som fattades. Hon hade haft så bråttom med allt detta andra för att få börja med skolhuset, som också skulle ligga där i kyrkbyn. Hon måste ha mycken plats för skolan. Den skulle resa sig på älvstranden, ett väldigt, vitt tvåvåningshus med stor trädgård omkring och hög flaggstång på gården. Hon hade sparat sina bästa klotsar till skolhuset, och ändå blev hon sittande och undrade hur hon skulle reda sig därmed. Helst hade hon velat bygga det alldeles sådant, som det var, med en stor skolsal på nedre botten och en i övervåningen och med köket och kammaren, där hon och föräldrarna bodde. Men detta skulle ta lång tid. ”De låter mig nog inte vara i fred så länge”, tänkte hon. Då hördes steg i förstugan, någon stampade av sig snön där ute. I detsamma grep sig flickan genast an med byggandet. Nu kom kyrkoherden och pratade med mor och far, nu fick hon hela kvällen på sig. Och hon började med<noinclude> <references/> {{ph|43}}</noinclude> ouqyov1qu4d0yby17nz5h2l8gkzp9vs 104 107433 504763 401480 2022-08-14T06:29:37Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>friskt mod lägga grund till ett skolhus, så stort som halva socknen. Modern hade också hört stegen i förstugan. Hon reste sig och sköt fram till spisen en gammal länstol. I detsamma vände hon sig till sin man: — Ska du säga det till honom nu i kväll? — Ja, svarade skolmästarn, så snart jag kan komma åt. Kyrkoherden kom nu in, frusen och förblåst och glad att få sitta vid brasan i ett varmt rum. Han var mycket språksam som vanligt. Man kunde i själva verket aldrig finna en angenämare man än kyrkoherden, när han kom in så där för att språka om smått och stort. Han talade ofantligt lätt och dristigt om allt, som hörde denna världen till, man skulle inte kunna tro, att det var samme man, som hade så svårt att predika. Men talade man med honom om andliga ting, blev han röd i ansiktet, sökte länge efter orden och sade aldrig något, som var av vikt. Det enda kunde vara, ifall han fick tala om hur Gud styr. Bäst nu kyrkoherden satt där, vände sig skolmästarn till honom och sade mycket glatt: — Nu ska jag tala om för kyrkoherden, att jag ska bygga ett missionshus. Prästen blev alldeles blek, han riktigt sjönk ihop i länstolen, som mor Stina hade flyttat fram åt honom. — Vad säger Storm? sade han. Ska här byggas missionshus? Vad ska man då med kyrkan och mig? Ska vi bort, vi? — Kyrkan och kyrkoherden behövs nog ändå, sade skolmästarn tvärsäkert. Missionshuset ska stödja kyrkan, det är min mening. Det drar så många irrlärare kring landet, att kyrkan visserligen behöver hjälp. — Jag trodde, att Storm var min vän, sade prästen med bedrövlig rost. For ett par ögonblick sedan hade han kommit in trygg och glad, nu hade han på en gång fallit tillsammans så, att det nästan såg ut, som om det vore förbi med honom. Skolmästarn förstod mycket väl varför kyrkoherden blev så förtvivlad. Han liksom alla andra visste, att kyrkoherden en gång hade haft ett mycket gott läshuvud, men att han<noinclude> <references/> 44</noinclude> 9yk97yo31jk6cqr8cabn5jlz3x4t8jz 104 107434 504764 418607 2022-08-14T06:30:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hade levat om för mycket i ungdomen, så att han till sist hade fått slag, och sedan hade han aldrig kunnat bli sig lik igen. Han glömde oftast själv, att han endast var en ruin av en människa, men varje gång han blev påmind därom, kom en svart förtvivlan över honom. Nu satt han alldeles som död i länstolen, och ingen vågade säga något på en lång stund. — Inte får kyrkoherden ta saken på detta sättet, sade skolmästarn äntligen och sökte göra sin röst mycket låg och mild. — Tyst, Storm! sade kyrkoherden. Jag vet, att jag inte har varit någon framstående predikant, men jag trodde inte, att ni skulle vilja ta ämbetet ifrån mig. Storm slog ut med händerna och gjorde ett tecken, att något sådant visst inte hade varit hans mening, men han vågade ingenting säga. Skolmästarn var en sextio års man, men trots allt arbete han hade pålagt sig var han ännu i sin fulla kraft. Det var stor skillnad på honom och kyrkoherden. Storm var en karl så lång som någon i Dalarne, han hade svarta lockar kring huvudet, hyn var så mörk som koppar och ansiktet skarpt skuret. Han såg otroligt stark ut bredvid kyrkoherden, som var liten med insjunket bröst och kal panna. Skolmästarns hustru tyckte, att eftersom mannen var den starkare, borde han också vara undfallande. Hon vinkade åt honom, att han skulle ge vika, men hur bedrövad han var, syntes intet tecken till att han ämnade avstå från företaget. Skolmästarn började nu tala mycket långsamt och redigt. Han sade, att han var viss om att det inte kunde dröja länge, innan sekterismen trängde in i socknen. Och han sade, att det behövdes en plats, där man kunde få tala till folket på ett mera enkelt sätt, än som passade i kyrkan, ett ställe, där man fick välja sina texter, förklara hela bibeln och undervisa församlingen om betydelsen av alla de svåra ställena. Hustrun tecknade åt honom, att han skulle tiga. Hon förstod, att prästen tänkte vid varje ord: ”Jaså, jag har inte undervisat, jag har inte gett skydd mot otron. Jag måtte vara<noinclude> <references/> {{ph|45}}</noinclude> g5a2nnr5hbkkiw6zswqv9v9wwv7klml 104 107435 504765 418608 2022-08-14T06:31:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>bra dålig, då min egen skollärare, en man, som bara är en självlärd bonde, tror, att han predikar bättre än jag.” Men skolmästarn teg inte, utan fortfor att tala om allt, som måste göras för att skydda hjorden, innan vargarna föllo över den. — Men jag har inte sett till några vargar, sade prästen. — Jag vet, att de är på väg, sade Storm. — Och det är ni, Storm, som öppnar dörren för dem. Han reste på sig där han satt i länstolen. Skolmästarns ord hade retat honom. Han blev röd i ansiktet och återtog något av sin värdighet. — Kära Storm, låt oss inte tala mer om den här saken! sade han. Han vände sig till husmodern och började skämta med henne om den granna bruden hon sist hade klätt, ty mor Stina var brudsäta i den socknen. Men bondkvinnan förstod all den förfärliga sorg över hans egen oförmåga, som var väckt inom honom. Hon grät av medlidande och kunde inte svara för tårarnas skull, så att kyrkoherden fick tala nästan ensam. Hela tiden tänkte kyrkoherden: ”Ack, ack, att jag hade kvar min ungdoms kraft och förmåga! Då hade jag ögonblickligen kunnat överbevisa den här bonden om hur illa han handlar.” Med ens vände han sig på nytt till skollärarn. — Hur har Storm fått pengar? — Vi har bildat ett bolag, sade Storm, och han nämnde några av bönderna, som hade lovat hjälpa honom, för att visa, att det var sådana karlar, som inte ville skada kyrkan eller prästen. — Är Ingmar Ingmarsson också med? sade prästen. Det var, som om detta hade varit ett nytt dråpslag. Lika visst, som jag har litat på Storm, lika säker har jag varit på Ingmar Ingmarsson. Men han sade intet mer om saken just då, utan vände sig till husmodern och pratade. Han märkte nog, att hon grät, men han låtsade inte därom. Så om ett ögonblick var han åter över skolmästarn. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 46</noinclude> lu6dlx1yv2xl2ttjg7elotlrp5tdtxg 104 107436 504766 401483 2022-08-14T06:33:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Låt bli det, Storm! bad han. Låt det vara för min skull! Storm skulle inte tycka om, ifall någon satte upp en skola bredvid hans. Skolmästarn satt och såg i golvet en stund och betänkte sig. — Jag kan inte, kyrkoherden, sade han så och försökte med detsamma rycka upp sig till att se modig och lugn ut. Prästen sade intet mer, utan det var dödsstilla i väl tio minuter. Så steg han upp, satte på sig päls och mössa och gick mot dörren. Hela kvällen hade han suttit och kämpat för att finna ord, som skulle bevisa Storm, att han gjorde orätt, inte bara mot honom, utan mot hela socknen, som han skulle förstöra med detta företag. Men fastän orden och tankarna trängdes inne i hans huvud, kunde han inte utsäga dem och få reda i dem, därför att han var en bruten man. När han gick mot dörren, fick han syn på Gertrud, som satt i sin vrå och lekte med sina glasbitar och klotsar. Han stannade och såg på henne. Hon hade synbarligen inte hört ett ord av samtalet, hennes ögon lyste av nöje, och hennes kinder voro rödare än vanligt. Prästen blev slagen av att se så mycken glad sorglöshet bredvid sin egen tunga sorg och gick fram till henne. — Vad gör du? sade han. Flickan hade för länge sedan sin socken färdig. Hon hade till och med redan förstört den och börjat med ett nytt företag. — Om bara kyrkoherden hade kommit en liten stund förut! sade barnet. Jag hade en så vacker socken med både kyrka och skolhus. — Nå, var har du den nu då? — Jo, nu har jag förstört socken, nu håller jag på att bygga opp ett Jerusalem och — — — — Vad säger du? avbröt prästen. Säger du, att du har förstört socknen för att bygga ett Jerusalem? — Ja, sade Gertrud, det var en så vacker socken, men vi<noinclude> <references/> {{ph|47}}</noinclude> neqqaoatmuyp6xqcwauqpjebrf7g4zl 104 107437 504767 401484 2022-08-14T06:33:37Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>läste om Jerusalem i skolan i går, och nu har jag förstört socken för att bygga ett Jerusalem. Prästen blev stående och såg på barnet. Han strök sig över pannan för att bringa reda i tankarna. — Det måtte visst vara någon större än du, som talar genom din mun, sade han. Barnets ord syntes honom så märkvärdiga, att han upprepade dem för sig själv gång på gång. Medan han gjorde det, kom han in i sin vanliga tankegång och började undra på hur Gud styr och vilka medel han använde för att genomdriva sin vilja. Han gick åter fram till skolmästarn och sade med sin vanliga vänliga röst och med en helt ny klarhet i ögonen: — Jag är inte mer ond på er, Storm. Ni gör väl vad ni måste. Jag har i alla mina dagar tänkt mycket på hur Gud styr, fast jag inte kan komma till någon klarhet däröver. Och inte heller detta förstår jag, men jag förstår, att ni gör vad ni måste göra. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 48</noinclude> snoa2u0uuqnr7fbo94rehw77lvxr1g0 104 107673 504768 401842 2022-08-14T06:35:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">DE SÅGO HIMMELEN ÖPPEN.</h3> Samma vår, som missionshuset byggdes, blev det mycket häftig snösmältning, och vattnet steg högt i Dalälven. Det var märkvärdigt att se allt det vatten, som den våren bjöd på. Det kom regnande från himlen, det kom nerrusande i stora strömmar från bergen, det kom framsipprande ur jorden, det flöt vatten i vartenda hjulspår och varenda plogfåra. Och allt vattnet sökte sig ner till älven, som växte och växte och rullade fram med allt starkare fart. Den var inte mörk och blank och stilla som vanligt, utan gulgrå av allt det jordblandade vattnet, som strömmade ner i den, och så, som den kom framvältrande, uppfylld av timmerstockar och isstycken, såg den besynnerligt hemsk och hotfull ut. Till en början bekymrade sig de vuxna inte mycket om vårfloden. Det var endast barnen, som sprungo ner till stranden, så snart de hade en ledig stund, och sågo på den rasande älven och allt det, som den fraktade med sig. Snart var det inte bara stockar och isstycken, nej då. Den kom drivande med tvättbryggor och badhus. Och en liten stund senare kom den med båtar och spillror av sönderslitna flottbroar. — Nog tar den vår bro snart, det gör den bestämt, sade barnen. De voro en smula ängsliga, men ännu mycket mer glada över att något så märkvärdigt skulle komma att ske. Rätt som det var, kom en stor gran flytande med rot och grenar, och efter den seglade en asp med vit stam, och man kunde se från stranden, att de vida grenarna buro stora knoppar, som hade svällt ut i det långa badet. Och i nära följe med träden kom en liten hölada, vänd upp och ner. Den var ännu full med hö och halm och flöt på sitt tak som en båt på sin köl. Men när sådana saker flöto förbi, kom stort folk också i rörelse. Man förstod, att älven hade gått över sina bräddar<noinclude> <references/> {{huvud|<small>4. — <i>Lagerlöf, Jerusalem.</i> I.</small>||49}}</noinclude> 5al0u5mcliumdmcb4s2hpfiv1l45rme 104 107674 504769 418609 2022-08-14T06:36:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>någonstädes uppe i norr, och skyndade ner till stränderna med båtshakar och störar för att dra upp på land bohag och byggnader. Långt norr ut i socknen, där det var gles bygd och ont om människor, stod Ingmar Ingmarsson ensam nere på älvstranden. Han var nu nära sextio år och såg ändå äldre ut. Ansiktet var grovt och fårat, kroppen höll han böjd, han såg lika tafatt och hjälplös ut som alltid. Han stod och stödde sig på en lång och tung båtshake och såg ut över älven med en sömnig och dåsig blick. Älven brusade och skummade och drog stolt förbi med allt, som den hade rövat från stränderna. Det var, som om den hade velat håna bonden för hans långsamhet. ”Inte blir det du, som kommer att ta ifrån mig något av det, som jag fraktar med mig”, tycktes den säga. Ingmar Ingmarsson lät flottbroar och båtskrov segla tätt förbi sig, utan att han gjorde ett försök att dra upp dem. ”Det där blir i alla fall bärgat nere vid kyrkbyn”, tänkte han. Men inte en sekund tog han sina blickar från älven, utan lade märke till allt, som flöt förbi. Bland allt det andra kom något lysande gult flytande på några sammanspikade bräder ett gott stycke uppåt älven, och han varsnade det genast. — Ja, det här har jag väntat på länge, sade han då högt för sig själv. Han kunde ännu inte riktigt se vad det gula var, men det var lätt att gissa för den, som visste hur småbarn i Dalarne bruka vara klädda. ”Nu är det några, som har suttit och lekt på en tvättbrygga igen”, tänkte han, ”och inte har haft förstånd att gå i land, innan älven har tagit dem.” Det dröjde inte länge, förrän bonden såg, att han hade gissat rätt. Han kunde tydligt se tre små barn i gula vadmalskoltar och gula, runda hättor komma seglande utför älven på en illa sammanfogad brygga, som långsamt sönderslets av strömmen och av törnande isstycken. Barnen voro ännu långt borta, men Stor Ingmar visste, att ett strömdrag i älven gick fram mot hans strand. Om nu Gud behagade låta ställa det så, att bryggan, där barnen<noinclude> <references/> 50</noinclude> ezeiiakx5tunxxbawfskzpwc1179x0c 104 107675 504770 418610 2022-08-14T06:37:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sutto, kom in i det strömdraget, skulle det inte vara omöjligt, att han kunde få upp dem på land. Han stod fullkomligt stilla och skådade ut över älven. Då var det, som hade någon givit en stöt åt bryggan. Den svängde och vek av mot stranden. Barnen kommo så nära, att han såg deras små förskrämda ansikten och hörde deras gråt. Men i alla fall voro de längre ute, än att han kunde nå dem från stranden med båtshaken. Då skyndade han ner till vattnet och började vada ut i älven. Medan han gjorde så, hade han en märkvärdig känsla av att det var någon, som ropade honom tillbaka: ”Du är ingen ung karl nu längre, Ingmar, detta kan vara farligt för dig.” Han besinnade sig ett ögonblick och undrade om han hade rätt att våga livet. Hustrun, som han en gång hade farit och hämtat i fängelset, hade dött under vintern, och alltsedan hon hade gått bort, hade han mycket önskat att snart få följa henne. Men å andra sidan var sonen, som borde överta gården, inte vuxen än. Han måste väl härda ut med livet för gossens skull. — Det får i alla fall bli som Gud vill, sade han. Han var inte tafatt eller långsam nu längre, Stor Ingmar. När han gick ut i den forsande älven, satte han stadigt ner stången i bottnen för att inte bli bortryckt av strömmen och gav noga akt på isstycken och timmerstockar, som flöto förbi, så att han inte skulle bli kullstött av dem. Och när tvättbryggan kom, borrade han ner fötterna i älvbottnen, sträckte ut båtshaken och högg tag i den. — Håll er fast! ropade han till de små, för i och med detsamma gjorde bryggan en stor sväng, och det knakade i alla dess plankor. Men det usla byggnadsverket höll, och Stor Ingmar fick det ut ur värsta strömmen. Då släppte han bryggan, för han visste, att nu skulle den gå mot land av sig själv. Han satte åter ner stången i älvbottnen och vände sig för att gå i land. Men härvid gav han inte akt på en stor timmerstock, som kom framrusande. Den tornade mot honom och träffade honom i sidan alldeles under armen. Det var en<noinclude> <references/> {{ph|51}}</noinclude> 7wn39pf0wun6c3lk9nsta4a55qmkouf 104 107676 504771 418611 2022-08-14T06:39:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>förfärlig stöt, stocken hade kommit med våldsam fart, och Stor Ingmar vacklade hit och dit i vattnet. Men han höll sig stadigt fast vid båtshaken och kom i land. Då han stod på stranden, vågade han knappast känna på sin kropp, hela bröstkorgen var visst sönderkrossad. Munnen blev genast full av blod. ”Nu är det slut med dig, Stor Ingmar”, tänkte han. Han kunde inte gå ett steg till, utan sjönk ner på strandvallen. Det var de små räddade barnen, som gåvo alarm, så att folk kom till och han blev hemkörd. Kyrkoherden blev hämtad till Ingmarsgården och stannade där hela eftermiddagen. När han kom hem på kvällen, gick han över till skolmästarns. Han hade erfarit saker under dagens lopp, som han kände behov att få tala om. Skolmästarn och mor Stina voro i djup sorg, ty de hade redan fått veta, att Ingmar Ingmarsson var död. Prästen däremot gick med lätta steg och hade något visst ljust och klart över sig, när han kom in till dem. Skolmästarn frågade genast om han hade kommit i tid. — Ja, svarade kyrkoherden, men det var inte jag, som var nödvändig härvidlag. — Var det inte? sade mor Stina. — Nej, sade kyrkoherden och log hemlighetsfullt, han hade hjälpt sig lika bra utan mig. Det kan vara tungt mången gång att sitta vid en dödsbädd, började han på nytt. — Jojomän, jojomän, nickade skollärarn. — Ja, och framför allt, då den dör, som är främste mannen i socknen. — Just så, ja. — Men allting kan också vara så helt annorlunda, än man tänker. Härmed teg kyrkoherden en stund och satt och stirrade framför sig. Hans blickar lyste en smula klarare än vanligt bakom glasögonen. — Har ni, Storm, eller ni, mor Stina, hört det märkvärdiga, som hände Stor Ingmar, då han var ung? frågade han. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 52</noinclude> 4k0y3ooesiah7yzrojabdupauk0h6z3 104 107677 504772 401846 2022-08-14T06:40:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Skolmästarn svarade, att de hade hört mycket om honom. — Ja visst, men detta är det allra märkvärdigaste. Jag har inte fått höra det, förrän nu i dag där oppe på Ingmarsgården. Han teg en stund. Sedan fortsatte han: — Stor Ingmar hade en god vän, som är torpare på hans gård. — Ja, jag vet, sade skolmästarn. Han heter Ingmar, han med, folk kallar honom Stark Ingmar för skillnads skull. — Just så, ja, sade kyrkoherden, fadern döpte honom till Ingmar av aktning för husbondefolket. Men nu var det en gång, då Stor Ingmar var ung, det var ljus sommar och lördagskväll, och han och hans vän, Stark Ingmar, var lediga från arbetet. Och så tog de på sig sina helgdagskläder och gick hit ner till kyrkbyn för att förlusta sig. Kyrkoherden höll inne och satt tyst och tänkte. — Jag kan förstå, att det måtte ha varit en mycket vacker kväll, sade han eftersinnande, alldeles stilla och klar, en sådan, då jord och himmel byter färg, så att himlen synes gå över i ljust grönt och jorden är överdragen med tunna dimmor, som ger allting ett vitt eller blåaktigt utseende. Men när Stor Ingmar och Stark Ingmar hade kommit hit ner och skulle gå över flottbron, var det, som om någon hade sagt till dem, att de skulle se oppåt. De gjorde så, och de såg himmelen öppen över sig. Hela himlavalvet var draget åt sidan som ett förhänge, och de båda stod hand i hand och såg in i all himmelens härlighet. Har ni någonsin hört något sådant, mor Stina, och ni, Storm? sade kyrkoherden. De båda, Stor Ingmar och Stark Ingmar, stod där på bron och såg himmelen öppen! De har egentligen aldrig talat om för någon vad de såg, utan de har endast sagt så mycket till barn och nära anförvanter, som att de en gång har stått där på bron och sett himmelen öppen. Ingen främmande har fått veta det, för det har varit deras största skatt och heligaste gåva, att de har fått se himmelens härlighet… Kyrkoherden såg åter ner en stund, så suckade han djupt. — Jag har aldrig förr hört något sådant omtalas, sade<noinclude> <references/> {{ph|53}}</noinclude> tmmeu80gw13wnyuj8xe1njmy26oodbl 104 107678 504773 418612 2022-08-14T06:41:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>han. Han darrade litet på rösten, då han fortfor: Jag hade gärna velat stå där på bron med Stor Ingmar och Stark Ingmar och se himmelen öppen. Nu i dag, så snart de hade fraktat hem Stor Ingmar till gården, sade kyrkoherden, befallde han, att de skulle hämta Stark Ingmar, och de skickade genast bud till honom, på samma gång som de sände efter doktorn och efter mig. Men Stark Ingmar var inte hemma, han gick långt oppe i skogen och högg ved och var inte lätt att finna. De sände bud på bud efter honom, och Stor Ingmar låg och ängslades, att han inte skulle få se honom före sin död. Det dröjde så länge, att jag hann komma och doktorn kom, men Stark Ingmar kunde de inte finna reda på. Stor Ingmar frågade inte mycket efter oss andra. Han var döden nära. ”Jag ska snart dö, kyrkoherden”, sade han. ”Jag önskar bara, att jag innan dess kunde få se Stark Ingmar.” Han låg på den breda sängen i lillkammaren, och den präktigaste bonad de hade var lagd över honom. Ögonen höll han öppna, han såg hela tiden ut efter något, som var långt borta och som ingen annan såg. De tre små barnen, som han hade räddat, hade de lyft opp i sängen till honom, och de satt stilla, hopkrupna vid hans fötter. När han någon gång tog blickarna från det där, som han såg långt borta, föll de på barnen, och då log han med hela ansiktet. Så hade de äntligen funnit reda på torparen, och Stor Ingmar tog åter blicken till sig och smålog, när han hörde Stark Ingmars tunga steg ute i storstugan. Då karlen stod bredvid sängen, tog han hans hand och klappade den sakta, så frågade han honom: ”Kommer du ihåg, du Stark Ingmar, när vi gick nere på kyrkbron och såg himmelen öppen?” — ”Ja, ja, nog minns jag det, när vi två såg in i himmelen”, sa Stark Ingmar. Då vände sig Stor Ingmar helt mot honom. Han log och strålade, som hade han den ljuvligaste nyhet att omtala. ”Jag går dit nu, jag”, sa han till Stark Ingmar. Då böjde torparen sig fram och såg honom djupt in i ögonen. — ”Jag kommer efter, jag”, sa han. Stor Ingmar nickade åt<noinclude> <references/> 54</noinclude> lxmcmux9k52x5xi8thzdtde9vw3ixa2 104 107679 504774 418613 2022-08-14T06:42:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>honom. ”Men du vet, att jag inte kan komma, förrän din son kommer hem från vallfarten.” — ”Ja, ja, jag vet”, sa Stor Ingmar och nickade. Efter detta drog han endast ett par djupa andetag, och så var han död. Skolmästarns voro eniga med prästen om att detta var en vacker död. De sutto alla tre tysta en lång stund. — Men, sade mor Stina plötsligen, vad menade Stark Ingmar med det, som han sa om vallfarten? Prästen såg upp en smula förvirrad. — Jag vet inte, sade han. Stor Ingmar dog just då, jag har inte haft tid att fundera på detta. Han sjönk i tankar. Det är bra märkvärdigt sagt, det har ni rätt i, mor Storm. — Kyrkoherden vet, att de säger om Stark Ingmar, att han kan se in i framtiden. Prästen satt och strök sig betänksamt över pannan liksom för att reda ut tankarna. — Ingenting är så märkvärdigt som att tänka på hur Gud styr, sade han. Ingenting i världen är så märkvärdigt. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|55}}</noinclude> a5n6cz7nm7bnq1ynzv9ei5zo7zyf12l 104 107691 504775 401860 2022-08-14T06:44:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">KARIN INGMARSDOTTER.</h3> Det var en förmiddag på hösten. Skolan var öppnad, men det var förmiddagsrast. Skolmästarn och Gertrud kommo in i köket. De satte sig vid bordet, och mor Stina bjöd på kaffe. Innan de hade hunnit dricka ur kopparna, fingo de främmande. Den som kom var Halvor Halvorsson, en ung bonde, som hade öppnat en handelsbod i kyrkbyn. Han var från Timsgården och kallades därför oftast Tims Halvor. Han var en lång, vacker karl, men han såg nedstämd ut. Mor Stina bjöd också honom på kaffe. Han satte sig vid bordet och talade med skolmästarn. Husmodern satt i pinnsoffan under fönstret och stickade. Hon satt så, att hon kunde se ut på vägen. På en gång blev hon röd i ansiktet och böjde sig fram för att se bättre. Men genast sökte hon se lugn ut och sade helt likgiltigt: — Jag tror, att det är storfolk ute och går i dag, jag. Handelsmannen hörde, att det låg något ovanligt i tonen, han reste sig och tittade ut. Han såg en lång, litet lutande kvinna och en halvvuxen gosse komma gående upp mot skolan. — Om jag inte ser fel, är det där Karin Ingmarsdotter, sade mor Stina. — Ja, nog är det Karin, bekräftade handelsmannen. Han sade intet mer, utan vände sig från fönstret och blickade runtom hela stugan, som om han hade spanat efter en undflykt. Men i nästa ögonblick gick han lugnt tillbaka till sin plats. Det förhöll sig så, att förra sommaren, medan Stor Ingmar ännu levde, hade Halvor friat till Karin Ingmarsdotter. Han hade friat länge, det hade varit många om och men. Gammalfolket hade inte vetat om han var god nog. Det var inte för<noinclude> <references/> 56</noinclude> i24o0kac4bz23cge7e8ku4c86efa6k0 104 107692 504776 401861 2022-08-14T06:45:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>pengarnas skull, ty Halvor var rik, men hans far hade varit begiven på att dricka. Det kunde ju hända, att detta hade gått i arv. Till sist hade det dock blivit bestämt, att han skulle få Karin. Bröllopsdagen hade varit utsatt och lysning uttagen hos kyrkoherden, men före första lysningsdagen gjorde Karin och Halvor en resa till Falun för att köpa vigselring och psalmbok. De voro borta i tre dagar, och när de kommo tillbaka, sade Karin till fadern, att hon inte kunde gifta sig med Halvor. Hon hade dock ingenting annat att klaga över, än att Halvor hade druckit sig full en gång under resan. Karin fruktade nu, att han skulle bli lik sin far. Stor Ingmar sade, att han inte ville tvinga henne, och Halvor blev avskedad. Halvor tog detta mycket illa. — Du drar över mig sådan skam, sade han till Karin, att jag inte kan bära den. Vad ska folk tänka om mig, då du förkastar mig på detta sätt? Det går inte an att göra sådant mot en hederlig karl. Men Karin lät sig inte beveka, och Halvor hade varit olycklig och dyster alltsedan. Han kunde inte glömma den oförrätt Ingmarssönerna hade gjort honom. Och där kom Karin, och här satt Halvor, och vad skulle det nu bli av? Så mycket var visst, att det inte kunde bli någon försoning. Karin var gift sedan förra hösten med Eljas Elof Ersson. Hon och hennes man bodde på Ingmarsgården och regerade den, alltsedan Stor Ingmar hade dött på våren. Stor Ingmar hade lämnat efter sig fem döttrar och en son, men sonen var så ung, att han inte hade kunnat ta vid egendomen. Emellertid kom Karin in i köket. Hon var bara några och tjugu år, men säkert hade hon aldrig sett riktigt ung ut. På många andra ställen skulle hon ha blivit ansedd för mycket ful, ty hon bråddes på sin släkt och hade tunga ögonlock, litet rödaktigt hår och ett strävt drag vid munnen. Men hos skolmästarns tyckte de om att se, att hon var så lik de gamla Ingemarerna. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|57}}</noinclude> qvms9swr47fre93lsuo7793ub3353il 104 107693 504777 401862 2022-08-14T06:47:30Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Karin förändrade inte en min, när hon fick se Halvor, utan gick långsamt och sävligt från den ene till den andre och hälsade. När hon bjöd Halvor handen, sträckte han fram sin så mycket, att de rörde vid varandra med de yttersta fingerspetsarna. Karin gick alltid en smula framåtböjd. När hon närmade sig Halvor, tycktes hon luta huvudet litet mer än vanligt, men Halvor stod rakare och mer högrest, än han brukade. — Så, att Karin är ute och går i dag, sade mor Stina och satte fram proststolen åt henne. — Jag är så, jag, sade hon, det är lätt att gå nu, sedan det har frusit på. — Ja, det har varit hård frost i natt, anmärkte skolmästarn. Men efter detta blev det tyst i rummet. Ingen hade något mer att säga. Det förblev tyst under ett par minuter. Då reste sig Halvor, och de andra foro upp, som om de hade väckts ur en tung sömn. — Nu får jag gå hem till boden, sade han. — Halvor har nog inte så bråttom, sade husmodern. — Det är väl inte jag, som kommer och driver bort Halvor? sade Karin. Hennes röst lät mycket ödmjuk, när hon tilltalade honom. Så snart Halvor hade gått, var förtrollningen bruten, och skolmästarn visste genast vad han skulle tala om. Han såg på gossen, som hade kommit in med Karin. Honom hade ingen låtsat om förut. Det var en liten en, han kunde inte vara mycket äldre än Gertrud. Han hade ett ljust och lent barnaansikte, men det var något lillgammalt över honom, och inte var det svårt att se vilken ätt han tillhörde. — Jag tror Karin kommer hit med en skolgosse, sade Storm. — Det är min bror, svarade Karin, det är nu han, som är Ingmar Ingmarsson. — Han är väl liten för det namnet, anmärkte Storm. — Ja, far dog för tidigt. — Det är ett sant ord, sade skolmästarn och hans hustru med en mun. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 58</noinclude> 3sl8fgureuo7pz0v6yrlrl434uh6gut 104 107694 504778 418614 2022-08-14T06:48:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Han har gått i storskolan i Falun, sade Karin. Det är därför han inte förr har kommit hit till skolmästarn. — Ska inte Karin ställa så, att han får komma dit i år också? Karin fällde ner de tunga ögonlocken och suckade djupt, men på detta gav hon inte något svar. — Han lär vara snäll att läsa, sade hon. — Ja, jag är bara rädd för att han ingenting kan få lära här hos mig. Han är väl lika lärd som jag själv. — Å, nog vet jag, att skolmästarn kan mer än en sådan här liten en. Det blev tyst igen, tills Karin började på nytt. — Det är inte bara tal om skolgång. Jag ville också fråga skolmästarn och mor Stina om gossen kunde få bo här. Skolmästarn och hans hustru sågo helt häpna på varandra. Ingen av dem kom sig för att säga något. — Ja, vi är ju litet trångbodda, sade Storm slutligen. — Jag tänkte, att jag skulle lämna smör och mjölk och ägg kanske i betalning. — Ja, fördenskull… — Det vore allt en bra stor tjänst, sade den rika bondkvinnan. Men mor Stina förstod, att Karin inte skulle be dem om något så besynnerligt, ifall hon inte vore i stort behov av hjälp. Hon gjorde raskt slag i saken. — Karin ska inte behöva be oss mer, sade hon. Vi vill göra allt, vad vi förmår, för Ingmarssönerna. — Tack! sade Karin. Mor Stina och Karin talade sedan länge om hur Ingmar skulle ha det, men Storm tog Ingmar med in i skolan. Där satte han sig på bänken bredvid Gertrud. På hela första dagen sade han inte ett ord. Tims Halvor höll sig borta från skolhuset en hel vecka, som om han hade varit rädd att åter råka Karin där. Men en förmiddag, då det var strömmande regn och inga kunder att vänta, kom det svåraste missmod över honom. ”Jag duger ingenting till, ingen har någon aktning för mig”, tänkte han och plågade sig, som han brukade, alltsedan Karin hade<noinclude> <references/> {{ph|59}}</noinclude> 3o4m897e7d12l2dtumjsl67l0ra3zq9 104 107695 504779 401864 2022-08-14T06:49:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>tillbakavisat honom. Till sist beslöt han sig för att gå över till mor Stina för att få tala med en glad och vänlig människa. Han stängde sin tomma bod, knäppte kavajen tätt om kroppen och gick över till skolan genom blåst och regn och skvalpande vattenpussar. Halvor kände sig så nöjd med att åter vara i skolan, att han satt kvar där ännu, då det ringde till förmiddagsrast och Storm med de två barnen kom in till kaffet. De gingo alla tre fram och hälsade på honom. Han reste sig för skolmästarn, men när Ingmar räckte honom handen, hade han redan satt sig ner och talade så ivrigt med mor Stina, att han inte tycktes märka gossen. Ingmar stod kvar en stund alldeles tyst. Sedan gick han fram till bordet och satte sig. Han suckade flera gånger på samma sätt som Karin, då hon hade varit där. — Halvor är här för att visa sin nya klocka, sade mor Stina. Och Halvor tog upp ur fickan ett nytt silverur och visade. Det var mycket vackert, ganska litet, med en förgylld blomma på boetten. Skolmästarn öppnade uret och gick in i skolan efter ett förstoringsglas, som han klämde fast i ögat, när han såg på verket. Han föll i hänryckning, stod en lång stund och gladde sig åt att se hur hjulen grepo in i varandra. Han hade aldrig sett ett så gott arbete, sade han. Äntligen lämnade han Halvor klockan tillbaka, och denne stoppade den på sig, men såg varken glad eller stolt ut, som människor bruka, när man berömmer vad de ha skaffat sig. Ingmar teg stilla, medan han åt, men när han hade tömt kaffekoppen, frågade han Storm om han förstode sig på klockor. — Ja, svarade skolmästarn, det vet du väl, att jag förstår mig på allting. Ingmar tog då fram en klocka ur västfickan. Det var en stor, rund silverrova. Ful och klumpig föreföll den, framför allt nu, då de så nyss hade sett Halvors klocka. Kedjan, som den hängde på, var ful och klumpig, den också. Intet enda ornament fanns på boetten, men däremot en stor buckla. Det<noinclude> <references/> 60</noinclude> e6kwb2stkivkh3vczbzkqdefvq5mi8w 104 107696 504780 418615 2022-08-14T06:50:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>var inte mycket med den klockan. Glas hade den inte mer över visarna, och emaljen på urtavlan var skadad, den också. — Den står, sade Storm och höll upp den till örat. — Ja, sade gossen, jag undrar bara om skolmästarn tror, att någon kan laga den. Storm öppnade klockan. Man kunde höra, att det skramlade i den, som om alla hjul vore lösa. — Du måtte visst ha slagit in spik med den här klockan. Den kan jag inte göra något för. — Tror skolmästarn, att Klock-Erik kan göra något för den? — Nej, inte mer än jag. Det är bäst, att du skickar den till Falun och får ett nytt verk i den. — Ja, jag trodde så också, sade Ingmar och tog igen klockan. — Hur i Herrans namn har du burit dig åt med den? frågade skolmästarn. Gossen satt och sväljde en stund, som om gråten hade kommit honom i halsen. — Det var fars klocka, sade han. Den blev så här illa skadad, när stocken kom och körde till far. Nu blevo alla helt uppmärksamma, och Ingmar ansträngde sig för att fortsätta. — Vi hade påsklov, så att jag var hemma, när det hände, och jag var den första, som kom ner till far, när han låg på stranden. Far låg och höll klockan i händerna. ”Nu är det slut med mig, Ingmar, sa far”, ”jag är ledsen, att klockan har gått sönder, för jag vill, att du ska ge den till en, som jag har gjort illa mot, och hälsa ifrån mig.” Så sa han vem det var, som skulle ha klockan. Han bad mig, att jag skulle ställa om, att den blev lagad i Falun, innan jag gav den till den, som skulle ha den. Men jag kom aldrig tillbaka till Falun, jag, och nu vet jag inte hur jag ska göra. Skolmästarn började genast fundera över om han kände någon, som snart skulle resa in till staden, men mor Stina vände sig till gossen. — Vem var det, Ingmar, som skulle ha klockan? — Jag vet inte om jag ska säga det, sade gossen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|61}}</noinclude> hr41t5mvludxk0mpv4dvx1jy7hm3eqo 104 107697 504781 401866 2022-08-14T06:52:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Var det inte Tims Halvor, som sitter här? — Jo, det var det, sade han lågt. — Ge då Halvor klockan sådan den är, sade mor Stina, det blir han bäst nöjd med. Ingmar reste sig lydigt, tog upp klockan och strök över den med rockärmen för att göra den så fin, som den kunde bli. Sedan gick han med långa steg över golvet. — Jag ska hälsa från far och lämna den här, sade han och räckte fram klockan. Halvor hade suttit tyst och mörk hela tiden, och när gossen nu kom med klockan, lade han handen över ögonen, liksom ville han inte se. Ingmar stod där rätt länge och höll klockan framför honom. Slutligen såg gossen bort till husmodern och tycktes begära hjälp. — Saliga äro de fridsamma, sade hon då. Halvor sträckte ut ena handen for att visa klockan ifrån sig. Då sökte också Storm hjälpa till. — Jag tänker Halvor inte kan begära bättre upprättelse, sade han. Jag har alltid sagt, att om Ingmar Ingmarsson hade fått leva, hade han nog för länge sedan gett Halvor den äreresning, som han förtjänar. De sågo nu hur Halvor med den handen, som han inte höll för ögonen, nästan mot sin vilja grep ut efter klockan och drog den till sig. Och sedan han hade fått den i sin hand, stack han in den under både rock och väst och gömde den. — Den klockan tar ingen ifrån honom, sade skolmästarn och skrattade, när han såg hur väl Halvor knäppte igen kavajen över klockan. Halvor skrattade också. Han reste sig upp, rätade på sig och andades djupt. Färgen steg på hans kinder. Han blickade omkring sig med glada, frimodiga ögon. — Nu tror jag Halvor känner, att han har fått nytt liv, sade skolmästarns hustru. Halvor stack nu handen innanför kavajen och tog fram sin egen nya klocka. Han gick över golvet bort till Ingmar, som åter hade satt sig vid bordet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 62</noinclude> 68zly5s3cmgrcnd9armzbiua0gnn8m6 104 107698 504782 418616 2022-08-14T06:54:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— När jag nu har tagit emot din fars klocka av dig, så ska du ta emot denna av mig, sade han. Därmed lade han klockan på bordet och lämnade rummet utan att säga farväl till någon. Hela dagen gick han ute och drev på vägar och stigar. Det var ett par bönder från Västgården, som ville göra handel hos honom. De stodo och väntade utanför handelsboden ifrån middagen ända till aftonen, men ingen Tims Halvor kom till synes. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Elof Ersson från Eljasgården, som hade blivit gift med Karin Ingmarsdotter, hade haft en elak och girig far. Fadern hade alltid varit sträng mot sonen. När han var liten, hade han knappt fått äta sig mätt, och han hade varit mycket förtryckt även som vuxen. Den gamle hade ständigt drivit honom att arbeta, han hade aldrig fått gå bort på en dans, hade inte haft fred för arbete ens på söndagen. Och när Eljas Elof hade blivit gift, hade han inte fått bli sin egen, utan hade måst flytta till Ingmarsgården och gå under svärfadern. Och på Ingmarsgården fanns heller intet annat än arbete och sparsamhet. Men så länge Ingmar Ingmarsson levde, syntes Eljas Elof vara fullt nöjd, han bara trälade utan att begära något bättre. Folk sade, att Ingmarssönerna nu hade fått en måg efter sitt sinne, för Elof Ersson visste inte om, att det fanns något annat i världen än arbete. Men så snart Stor Ingmar var död, började mågen att dricka och föra ett vilt liv. Han sökte upp alla glada karlar, som funnos i socknen, bjöd dem hem till sig på Ingmarsgården och drev omkring med dem i lekstugor och gästgivargårdar. Han upphörde alldeles att arbeta och drack sig full var dag. På endast ett par månader blev han en försupen stackare. När hustrun, Karin Ingmarsdotter, första gången såg honom drucken, blev hon slagen av förstening. ”Detta är Guds straff, därför att jag handlade orätt emot Halvor”, tänkte hon genast. Till mannen sade hon inte mycket för att förebrå eller<noinclude> <references/> {{ph|63}}</noinclude> 0kaatb4y2gwqa0vq5glivqf07ode0l2 104 107699 504783 401868 2022-08-14T06:55:26Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>varna. Hon såg snart, att han var ett träd, som var dömt till förruttnelse, och att hon aldrig skulle få varken stöd eller skugga av honom. Men Karin Ingmarsdotters systrar voro inte så kloka som hon. De blygdes över det vilda livet och över att det skulle höras dryckeslarm och dryckesvisor från Ingmarsgården ända ut på landsvägen. De ömsom hånade och förmanade, och fastän svågern egentligen var en godmodig man, blev han dock stundom vred. Och det blev mycken ofrid i hemmet. Karin tänkte då bara på att skaffa sina systrar ur huset, för att de skulle slippa vara med om det elände hon själv levde i. Under sommaren gjorde hon bröllop åt de två äldsta, de båda yngre sände hon ut till Amerika, där de hade släkt, som hade kommit sig väl upp. Till alla dessa systrar utbetalades deras arvslott, som var tjugutusen kronor. Karin hade fått gården, men det var bestämt, att den unge Ingmar skulle lösa sig till den, så snart han bleve myndig, och då skulle Karin och Eljas Elof flytta annorstädes. Det var märkvärdigt, att Karin, så tafatt och obeslutsam som hon såg ut att vara, hade makt att rusta ut så många fåglar ur boet, skaffa dem män och bosättning och Amerikabiljetter. Hon var alldeles ensam om detta. Av mannen fick hon ingen hjälp av något slag. Men mesta bekymmer gjordes Karin av brodern, han, som nu var Ingmar Ingmarsson. Han satte sig upp mot Karins man värre än någon av de andra syskonen. Gossen gjorde det inte med ord, utan med handling. En gång slog han ut allt brännvinet, som Eljas Elof hade skaffat hem, och en annan gång upptäckte svågern honom, då han försökte späda ut hans dryckesvaror med vatten. När hösten kom, yrkade Karin på att gossen skulle få fara till storskolan i år som de andra åren, men mannen, som var hans förmyndare, satte sig emot detta. — Ingmar ska bli en bonde som jag och hans far och min far, sade Eljas Elof. Vad ska han göra i storskolan? Till vintern ska han och jag dra till skogen och bygga milor. Det blir den bästa lärdom han kan få. När jag var<noinclude> <references/> 64</noinclude> 1nzhijjhzgzd8u49ij4jgttrmacgxrl 104 107700 504784 401869 2022-08-14T06:56:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>så gammal som han, låg jag i kolarkojan hela vintern igenom. Karin kunde inte förmå honom att ändra mening, utan måste nöja sig med att Ingmar gick kvar hemma. Eljas Elof började nu visa sig mån om att vinna Ingmar. Framför allt tog han honom gärna med sig, när han for bort. Gossen följde ovilligt. Han ville inte vara med om svågerns supgillen. Då svor denne på att han inte skulle fara längre än till kyrkan eller handelsboden, men hade han väl Ingmar uppe i kärran, reste han långa vägar med honom ner till smederna vid Bergsåna bruk eller till gästgivargården i Karmsund. Karin var glad åt att mannen tog gossen med sig. Hon tyckte det var en säkerhet för att han inte skulle bli liggande i ett dike vid landsvägen eller köra ihjäl hästen. En gång, då Eljas kom hem klockan åtta på morgonen, satt Ingmar och sov bredvid honom i kärran. — Kom och ta reda på honom, och bär in honom! ropade Eljas till Karin. Gosstackarn har druckit sig full. Han kan inte gå in själv. Karin blev så bestört, att hon liksom sjönk ihop. Hon måste sätta sig ner på trappsteget ett ögonblick, innan hon kunde bära in Ingmar. När hon lyfte upp honom, såg hon, att han inte sov, men han var kall och sanslös som en död. Karin tog honom i sina armar och bar in honom i lillkammaren. Där stängde hon sig inne med honom och försökte få liv i honom. Om en stund kom hon ut i storstugan, där Eljas satt och åt frukost. Karin gick tätt inpå honom och lade handen på hans skuldra. — Det är bäst, att du gör dig ett gott mål, sade hon, för om du har supit ihjäl min bror, lär du allt få sämre kost än här på Ingmarsgården. — Å, så du kan prata, sade mannen, inte kan han må så illa av litet brännvin. — Men det är ändå, som jag säger, sade Karin, och hon klämde sina hårda, magra fingrar in i karlens skuldra. Dör han, så nog ska du få dina tjugu år på fästning, du Eljas. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>5. — <i>Lagerlöf, Jerusalem.</i> I.</small>||65}}</noinclude> hjdzpxi2kncz7nhw49wlqkgpqut6cic 104 107701 504785 418617 2022-08-14T06:57:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>När Karin kom in till gossen igen, var han vaknad till liv, men han var förstörd i huvudet, och inte en lem kunde han röra. Han led svåra plågor. — Tror du, att jag ska dö, Karin? sade han. — Å, nej då, svarade hon och satte sig bredvid honom. — Jag visste inte vad det var de gav mig, sade han. — Det tackar jag Gud för, svarade Karin allvarligt. — Skriv det till systrarna, om jag dör! sade gossen. Jag visste inte, att det var spritvaror. — Ja, sade Karin. — Jag visste det alls inte, det svär jag dig. Ingmar låg i feber och yrsel hela dagen. — Bara du inte talar om det för far! sade han till systern. — Nej, ingen talar om det för far, sade Karin. — Men om jag nu dör, får väl far veta det, och jag får skämmas för far. — Det var ju inte ditt fel, sade Karin. — Kanske far tycker, att jag borde ha aktat mig för allt, som Eljas gav mig. Tror du hela socken nu vet, att jag har varit full? sade han. Vad säger drängarna, och vad säger Gammal-Lisa, och vad säger Stark Ingmar? — De säger väl ingenting, de, sade Karin. — Du får lov att tala om för dem hur det var. Ser du, de hade supit hela natten, och jag satt och halvsov borta på en bänk. Det var på gästgivargården i Karmsund. Så kom Eljas och väckte mig. Han sa helt vänligt: ”Vakna opp, Ingmar, så får du något att värma dig med! Drick det här, det är bara vatten och socker!” Och jag frös då, när jag vaknade, och när jag smakade på glaset han räckte mig, kunde jag inte känna annat, än att det var varmt och sött. Och så var det något starkt, som han hade blandat ihop åt mig! Och vad ska far nu säga? Karin öppnade dörren. Eljas satt kvar där inne, hon tyckte han kunde ha gott av att höra. — Om far levde, du Karin, om bara far levde! — Ja, vad då, Ingmar? — Tror du inte han slog ihjäl honom? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t2ejzk2yb10ub685vd4ri6jo2e9w831 104 107702 504786 401871 2022-08-14T06:58:46Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Eljas brast i skratt där ute, och gossen blev så blek, när han hörde honom, att Karin skyndade sig att stänga dörren. Efter detta hade Eljas Elof ändock blivit så pass tam, att han inte hindrade Karin att föra Ingmar ner till skolhuset. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Närmaste tiden efter sedan Halvor hade fått klockan, hade han mycket folk i boden. Ingen bonde kom till kyrkbyn, utan att han gjorde sig ärende in i Halvors bod för att få höra berättelsen om Stor Ingmars klocka. Bönderna i sina långa, vita pälsar stodo och hängde i timtal över boddisken och vände sina allvarsamma, fårade ansikten mot Halvor, medan han berättade. Alltemellanåt drog Halvor fram klockan och visade den buckliga boetten och den spräckta urtavlan. — Jaså, det var där slaget träffade, sade bönderna och sågo för sig hur det gick till, när Stor Ingmar skadades. Ja, det är en stor sak för dig, Halvor, att äga den här klockan. När Halvor visade klockan, släppte han den aldrig, utan höll fast i kedjan. Han lät ingen ta den ifrån sig ens för ett ögonblick. En dag stod Halvor som vanligt med en krets bönder omkring sig. Han berättade och berättade. Till sist kom klockan fram. Genast blev det stor andakt och nästan tyst, medan klockan fördes från den ene till den andre. Just medan detta pågick, kom Eljas in i boden, men uppmärksamheten var så fästad vid klockan, att ingen såg honom. Han hade också hört berättelsen om svärfaderns klocka och förstod genast vad som försiggick. Han var inte missunnsam mot Halvor, han tyckte bara det var löjligt att se honom och de andra stå så andäktiga omkring ett gammalt trasigt silverur. Eljas smög sig fram bakom dem, som stodo och hängde över disken, gjorde ett raskt grepp, fick klockan i sin hand och ryckte den till sig. Det var bara ett skämt av Eljas, han<noinclude> <references/> {{ph|67}}</noinclude> iincizy7geaaegnqjn836jbdmqxe3fv 104 107709 504787 401906 2022-08-14T06:59:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>tänkte inte på att ta klockan ifrån Halvor, ville endast retas en smula med honom. Halvor ville nappa till sig klockan igen, men Eljas drog sig tillbaka och höll upp den i luften, såsom han skulle ha hållit upp en bit socker för en hund. Halvor lade handen på disken och svingade sig över den. Han såg så ond ut, att Eljas blev rädd och rusade på dörren i stället för att stå stilla och lämna honom uret. Utanför dörren var en trätrappa med utnötta trappsteg. Här fick nu Eljas foten ner i ett hål, han snavade, föll utför trappan och blev liggande på marken. Halvor kastade sig över honom där han låg, tog först igen klockan och gav honom sedan några hårda sparkar. — Det är inte värt, att du slår så hårt, sade Eljas. Det är bättre, att du ser efter hur det är med min rygg. Halvor höll inne med att slå, men Eljas lyfte varken arm eller ben för att resa sig. — Hjälp mig opp! bad han. — Du hjälper dig väl själv, när du får sova ruset av dig. — Jag är inte full, sade Eljas, det var bara så, att när jag sprang utför trappan, tyckte jag, att Stor Ingmar kom emot mig för att ta klockan ifrån mig, och det var därför jag föll så illa. Halvor lutade sig ner för att plocka upp eländet han hade liggande framför sig. Sedan måste han köra hem Eljas på en flakvagn. Han hade brutit sin rygg och skulle aldrig mer kunna stå på sina ben. Eljas Elof låg sedan alltid till sängs. Han var maktlös och kunde inte röra sig. Men tala kunde han, och han låg hela dagen och tiggde om brännvin. Doktorn hade strängeligen förbjudit Karin Ingmarsdotter att ge mannen några dryckesvaror, emedan han då inom kort skulle supa ihjäl sig. Eljas sökte då tvinga sig till vad han önskade genom att skrika och föra oväsen, framför allt om nätterna. Han. bar sig åt som en vansinnig och störde allas ro. Detta var Karins tyngsta år. Mannen pinade henne mången gång så svårt, att hon trodde, att hon inte skulle kunna<noinclude> <references/> 68</noinclude> p8eps17gddzjs50zfb7qyd4zg4nm56t 104 107710 504788 401907 2022-08-14T07:00:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>härda ut. Han fyllde gården med ont och giftigt tal och med svordomar, så att den var som ett helvete. Karin bad skolmästarns, att de skulle låta Ingmar stanna hos dem. Hon ville inte, att brodern skulle komma hem en enda dag, inte ens om julen. Alla tjänarna på Ingmarsgården voro på långt håll släkt med husbondefolket och hade levat på gården hela sin tid. Om det inte hade varit så, att de voro som hopvuxna med Ingmarssönerna, kunde de inte ha stått ut att stanna i sin tjänst. Det var inte många nätter Eljas lät dem sova i ro. Och ständigt hittade han på något nytt för att pina dem och Karin så, att de skulle bli tvungna att ge efter för hans böner. Under detta elände levde Karin en vinter, en sommar och så ännu en vinter. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Karin Ingmarsdotter hade en plats, dit hon brukade gå för att få vara ensam och tänka på sin olycka. Det var en smal bänk bakom den lilla humlehagen. Där plägade hon sitta hopkrupen med armbågen mot knäet och hakan i händerna och stirra framför sig utan att se något. Hon hade eljest utsikt vitt och brett omkring. Åkrarna rullade ut sig från platsen, där hon satt, ända bort mot skogen med de stigande åsarna och Klackberget. Där satt Karin en aprilafton. Hon kände sig svag och modlös, som människor ofta göra om våren, då snön går bort, dammig och nersmutsad, och marken ännu inte har blivit renspolad av vårregn. Solskenet stack varmt, men nordanvinden spelade på samma gång fritt omkring henne, ty den skyddande humlen var inte uppkommen, utan låg och sov vintersömn under sitt täcke av granris. Det var rätt skarp blåst, trasor och pappersbitar och torra grässtrån virvlade omkring på marken. Borta över bergen stod snösmältningsdis, björkarna började bli bruna i topparna, men längs efter skogsbrynet låg ännu en hög snökant. Vår skulle det nog bli på allvar nu snart, och Karin kände sig mer<noinclude> <references/> {{ph|69}}</noinclude> shtjleozq1z11hj3aki64yhjopb4z25 104 107711 504789 418618 2022-08-14T07:02:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>trött än någonsin, när hon tänkte därpå. Hon menade, att hon inte kunde överleva ännu en sommar. Hon tänkte på hur det nu skulle komma jagande: sådd och höskörd, vårbak och vårbyk, vävnad och klädsömnad. Det var inte möjligt att gå igenom det alltsammans. — Och jag kan ju så gärna dö, sade hon sakta. Jag tycker jag inte lever till någon annan nytta än för att hindra Eljas från att supa ihjäl sig. Helt hastigt såg Karin upp, som om hon hade hört någon kalla på sig. Mittframför henne stod Halvor Halvorsson. Han lutade sig mot gärdsgården och betraktade henne. Karin visste inte när han hade kommit dit. Det föreföll, som om Halvor skulle ha stått där en god stund. — Jag tänkte, att jag skulle finna dig här borta, sade Halvor. — Å, tänkte du det? — Jag kom ihåg från fordom, att du brukade smyga dig undan hit, när du hade en ledig stund, för att sitta och sörja. — Jag hade inte mycket att sörja över på den tiden. — Den sorg du inte hade, den hittade du på åt dig. När Karin nu såg Halvor, tänkte hon, att han måtte tycka, att hon hade varit dum, som inte gifte sig med honom, en sådan stolt och ståtlig man, som han var. ”Nu har han mig där han vill ha mig”, sade hon för sig själv, ”nu är han kommen hit för att göra narr av mig.” — Jag har varit inne och talat vid Eljas, sade Halvor. Det var egentligen honom jag ville råka. Karin svarade intet, hon satt rak och stel med ögonlocken nerfällda och händerna lagda över varandra, bara väntande på allt det hån, som Halvor nu skulle låta komma över henne. — Jag sa till honom, fortfor Halvor, att jag ansåg, att jag hade del i hans olycka, därför att det var hemma hos mig han blev skadad. Halvor höll upp, liksom väntande, att hon skulle ge ett tecken till gillande eller ogillande, men Karin satt tyst. Därför frågade jag honom, sade Halvor, om han inte ville komma och bo hos mig nu en tid. Det kunde vara mer ombyte för honom och mer folk att råka än här. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 70</noinclude> 5re1dfrkg3mujv21ce9ocwbcm4npvds 104 107712 504790 401909 2022-08-14T07:03:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Nu fick Karin upp ögonen, men alltjämt satt hon orörlig. — Vi har gjort opp det så, sade Halvor, att du i morgon låter köra honom ner till mig. Jag vet, att han följer med mig, därför att han tror, att han ska kunna skaffa sig brännvin hemma hos mig. Men det förstår du väl, Karin, det kommer inte i fråga. Nej då, inte mer hos mig än hos dig. Ja, i morgon kommer han alltså. Han ska få bo i kammarn innanför boden, och jag har lovat honom, att dörren ska få stå öppen, så att han får se folk. Vid Halvors första ord hade Karin undrat om detta var något han hade tänkt ut för att göra spe av henne, men så småningom kom hon att förstå, att han menade allvar. Nu var det så, att Karin alltid hade trott, att Halvor hade friat till henne, därför att hon var rik och av en god släkt. Hon hade aldrig tänkt på att han kunde tycka om henne för hennes egen skull. Hon visste nog, att hon inte var en sådan flicka, som karlarna bry sig om. Inte heller hade hon själv varit förälskad varken i Halvor eller Eljas. Men då Halvor kom och ville hjälpa henne med detta svåra, som hon hade att bära, blev Karin alldeles överväldigad av något så stort och oerhört. Hur var det möjligt, att Halvor kunde vara så god mot henne? Han måtte visst tycka om henne, han Halvor, han måtte tycka om henne, då han kom på detta sätt för att bistå henne! Karins hjärta begynte att slå våldsamt och oroligt. Hon vaknade upp till något, som hon aldrig förr hade erfarit. Hon undrade vad det kunde vara, tills hon plötsligen förstod, att Halvors godhet hade värmt hennes förfrusna varelse, så att kärlek till honom nu höll på att blossa upp inom henne. Halvor fortfor att lägga ut sin plan, rädd, att hon skulle göra invändningar. — Det är ju synd om Eljas också, sade han, han behöver nog ombyte. Och så svår, som han har varit mot dig, blir han inte mot mig. Det blir annat, där det finns en husbonde att vara rädd för. Karin visste inte vad hon skulle ta sig till, tyckte, att hon inte kunde göra en rörelse eller säga ett ord, utan att<noinclude> <references/> {{ph|71}}</noinclude> ez24wg0mvorjcxo33awy9f2vfcyohqg 104 107713 504791 401910 2022-08-14T07:04:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Halvor skulle märka, att hon var kär i honom. Och något måste hon ändå svara honom. Till sist teg Halvor och stod och såg på henne. Karin steg upp liksom motvilligt, gick fram till Halvor och strök honom sakta över handen. — Gud välsigne dig, Halvor! sade hon med bruten röst. Gud välsigne dig! Hur försiktig hon hade varit, måtte dock Halvor ha märkt något, för han fattade raskt om hennes händer och drog henne till sig. — Nej, nej! ropade hon förskräckt, slet sig lös och skyndade bort. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Eljas flyttade nu till Halvor och låg i bodkammaren hela sommaren. Halvor behövde dock inte länge ha besvär av honom, för han dog redan på hösten. Kort därefter sade mor Stina till Halvor: — Nu ska Halvor lova mig en sak. Halvor spratt till och såg upp. — Halvor ska lova mig att ha gott tålamod med Karin. — Visst ska jag ha tålamod, svarade Halvor undrande. — Ja, hon är ju en, som är värd att vinna, även om man får vänta i sju runda år. Men det var inte så lätt för Halvor att ha tålamod, ty han fick snart höra talas om att än den ene, än den andre friade till Karin. Detta började redan fjorton dagar efter Eljas’ begravning. Halvor satt på sin trappa en söndagseftermiddag och betraktade dem, som kommo och gingo på vägen. Snart tyckte han sig märka, att det var ovanligt många fina åkkärror, som foro förbi upp mot Ingmarsgården. I den första satt en av inspektörerna på Bergsåna bruk, efter honom kom gästgivarsonen från Karmsund åkande, och till sist kom Berger Sven Persson, en hemmansägare från grannsocknen. Denne var den rikaste bonden i Västerdalarne, en klok och högt ansedd man. Ung var han visserligen inte<noinclude> <references/> 72</noinclude> ezxihcmlbc2bvcmt76sadvckhq6k0ua 504794 504791 2022-08-14T07:08:55Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Halvor skulle märka, att hon var kär i honom. Och något måste hon ändå svara honom. Till sist teg Halvor och stod och såg på henne. Karin steg upp liksom motvilligt, gick fram till Halvor och strök honom sakta över handen. — Gud välsigne dig, Halvor! sade hon med bruten röst. Gud välsigne dig! Hur försiktig hon hade varit, måtte dock Halvor ha märkt något, för han fattade raskt om hennes händer och drog henne till sig. — Nej, nej! ropade hon förskräckt, slet sig lös och skyndade bort. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Eljas flyttade nu till Halvor och låg i bodkammaren hela sommaren. Halvor behövde dock inte länge ha besvär av honom, för han dog redan på hösten. Kort därefter sade mor Stina till Halvor: — Nu ska Halvor lova mig en sak. Halvor spratt till och såg upp. — Halvor ska lova mig att ha gott tålamod med Karin. — Visst ska jag ha tålamod, svarade Halvor undrande. — Ja, hon är ju en, som är värd att vinna, även om man får vänta i sju runda år. Men det var inte så lätt för Halvor att ha tålamod, ty han fick snart höra talas om att än den ene, än den andre friade till Karin. Detta började redan fjorton dagar efter Eljas’ begravning. Halvor satt på sin trappa en söndagseftermiddag och betraktade dem, som kommo och gingo på vägen. Snart tyckte han sig märka, att det var ovanligt många fina åkkärror, som foro förbi upp mot Ingmarsgården. I den första satt en av inspektorerna på Bergsåna bruk, efter honom kom gästgivarsonen från Karmsund åkande, och till sist kom Berger Sven Persson, en hemmansägare från grannsocknen. Denne var den rikaste bonden i Västerdalarne, en klok och högt ansedd man. Ung var han visserligen inte<noinclude> <references/> 72</noinclude> c12dw5h7zi4osb8tbkqkkhz3dw7mshe 104 107714 504792 401911 2022-08-14T07:06:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>mer. Han hade varit gift och omgift och var nu änkling på nytt. När Berger Sven Persson kom körande, kunde Halvor inte sitta stilla längre. Han började gå framåt vägen, och snart var han över bron och på den sidan älven, där Ingmarsgården låg. — Jag skulle nog vilja veta vart alla dessa kärrorna har kört i väg, sade han. Han gick efter spåren, så småningom blev han allt ivrigare och ivrigare. Jag vet, att detta är dumt, sade han. Han tänkte på mor Stinas varning. Jag ska bara gå opp till gårdsledet och se vad de tar sig till där oppe. Berger Sven Persson och ett par andra karlar sutto i storstugan på Ingmarsgården och drucko kaffe. Ingmar Ingmarsson, som alltjämt bodde kvar i skolan, var hemma över söndagen. Han satt med vid bordet och fick vara värd, för Karin var inte inne. Hon hade ursäktat sig med att hon hade göromål i köket, eftersom alla pigorna hade gått ner till missionssalen för att höra skolmästarn. Det var dödtråkigt i stugan, alla drucko sitt kaffe utan att säga något. Friarna voro nästan obekanta med varandra, och var och en vaktade på något tillfälle att få gå ut i köket och tala ensam med Karin. Så gick dörren upp, och ännu en främmande steg in. Ingmar Ingmarsson gick emot honom och tog honom fram till bordet. — Det är Tims Halvor Halvorsson, sade han till Berger Sven Persson. Sven Persson reste sig inte, han hälsade endast genom att göra en liten svängning med handen och sade i litet skämtande ton: — Det var ju roligt att få råka en så beryktad man. Ingmar Ingmarsson sköt fram en stol åt Halvor och gjorde sådant buller, att Halvor inte behövde svara. Alla friarna blevo pratsamma och stortaliga från det ögonblick Halvor kom. De började berömma och understödja varandra, det var, som hade de kommit överens om att hålla ihop, tills de hade fått Halvor ur spelet. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kjxsw4bjzv1nsylypqq3ak3cngz9qe2 104 107715 504793 418619 2022-08-14T07:08:14Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Det var en grann häst häradsdomarn kom åkande med i dag, började inspektoren. Berger Sven Persson tog upp leken och berömde inspektoren för en björn, som han hade skjutit förra vintern. Sedan prisade de båda gästgivarsonen från Karmsund för det nya boningshuset, som hans far satte upp. Till sist slogo de sig alla tre samman om att skryta med Berger Sven Perssons rikedom. De blevo mycket vältaliga, och med varje ord sade de Halvor, att han var en för ringa man att tänka på att mäta sig med dem. Halvor kände sig mycket obetydlig, han ångrade bittert, att han hade kommit. Karin kom nu in med kaffe till påtåren. När hon blev varse Halvor, blev hon glad i första ögonblicket, men strax tänkte hon på hur illa det såg ut, att han kom och besökte henne så snart efter dödsfallet. Om han gjorde sig så bråttom, skulle folk nog säga, att han hade skött om Eljas sämre, än han hade bort göra, för att snart bli av med honom och få henne, Karin. Hon hade helst velat, att han hade väntat en två, tre år med att komma, det hade varit lagom för att folk skulle ha förstått, att han inte hade gjort något illa vid Eljas av otålighet. ”Vad behöver han göra sig bråttom för?” tänkte hon. ”Han kan väl veta, att jag inte kommer att ta någon annan än honom.” När Karin kom in, blev det tyst på nytt i rummet, och var och en tänkte bara på att se efter hur hon och Halvor hälsade på varandra. Det var inte mer än nätt och jämnt, att fingertopparna möttes. När häradsdomarn såg detta, gav han i glädjen till en liten vass vissling, men inspektoren slog till ett flatskratt. Halvor vände sig mycket stillsamt mot honom. — Vad skrattar inspektorn åt? frågade han sakta. Inspektoren kunde inte finna på något att svara i hast. Han ville inte säga något sårande, när Karin var inne. — Han tänker på en jakthund, som driver opp haren, men låter en annan fånga den, sade gästgivarsonen med undermening. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 74</noinclude> qxh3o41y4lke78d50vgwe4ag6adb647 104 107716 504797 418620 2022-08-14T08:20:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Karin stod röd som blod och hällde i kaffe. Nu sade hon ursäktande: — Berger Sven Persson och ni andra får hålla till godo med bara kaffe, vi bjuder ingen spirituosa numera här i gården. — Ja, det bestås inte heller hemma hos mig, sade häradsdomarn. Inspektoren och gästgivarn tego, men de förstodo, att Sven Persson hade vunnit en stor fördel. Häradsdomarn började genast tala om nykterheten och dess nytta. Karin stod kvar och hörde på, hon instämde i allt han sade. Bonden såg klart, att detta var det sätt, varpå hon kunde vinnas, och bredde ut sig med stor vidlyftighet om brännvin och dryckenskap. Karin kände igen alla de tysta tankar hon hade haft om saken under dessa sista år och blev glad att finna dem delade av en så mäktig och klok man. Mittunder samtalet såg häradsdomarn över till Halvor. Denne satt mulen och butter, koppen stod orörd framför honom. ”Ja, visst är det hårt för honom”, tänkte Berger Sven Persson, ”framför allt, om det är sant, som folk säger, att han hjälpte Eljas på väg en smula. Egentligen var det ju en bra gärning att befria Karin från den förfärliga människan.” Och eftersom han tyckte, att han nästan hade vunnet spel, kände han sig vänligt stämd mot Halvor. Han fattade kaffekoppen, sträckte fram den och sade: — Skål, Halvor! Du har säkert varit Karin här en god hjälp vid att sköta om den uslingen, som hon har varit gift med. Halvor blev sittande stilla, stirrade honom rätt i ansiktet och undrade hur han skulle ta detta. Men inspektoren brast åter ut i skratt. — Ja, en god hjälp, skrattade han, en riktigt god hjälp. Gästgivarsonen smålog och upprepade: — Ja, ja, en riktigt god hjälp. Innan de hade skrattat ut, var Karin borta, utgliden som en skugga genom köksdörren. Karin stannade innanför dörren, inte längre bort, än att hon kunde höra allt, som sades i storstugan. Hon var ledsen och förtvivlad över att Halvor hade kommit så alldeles för<noinclude> <references/> {{ph|75}}</noinclude> q3xsoek9t325l33r6v567bjwojj3lw9 104 107717 504798 418621 2022-08-14T08:21:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>tidigt. Han ställde nog så, att hon aldrig kunde gifta sig med honom. Det hördes ju, att det onda talet redan var i gång. ”Jag vet inte hur jag ska kunna bära att mista honom”, tänkte hon och tryckte handen mot hjärtat. Till en början var allt stilla i storstugan. Så hörde hon, att en stol sköts tillbaka och någon reste sig. — Ska Halvor redan gå? frågade unge Ingmar. — Ja, svarade Halvor, jag kan inte stanna längre, du får hälsa Karin Ingmarsdotter från mig och säga farväl. — Halvor kan väl gå ut i köket till henne och göra det själv? — Nej, hördes nu Halvor svara, vi två har talat ut med varandra. Hjärtat började bulta på Karin, och tankarna flögo som aldrig förr. Nu var Halvor ond på henne, och det kunde ingen undra på. Hon hade knappt vågat ta honom i hand, och när de andra hade hånat honom, hade hon inte försvarat honom, utan tegat och smugit sig bort. Nu trodde han, att hon inte tyckte om honom, nu gick han och skulle aldrig komma igen. Nej, hon visste inte hur hon hade kunnat handla så, hon, som höll så mycket av honom. Med ens stod det för henne, det där, som hennes far hade brukat säga, att Ingmarssönerna inte behövde fråga efter människor, de behövde bara gå Guds vägar. Karin fick plötsligen upp dörren igen och stod framför Halvor, innan han hade hunnit ut ur rummet. — Ska du redan gå, Halvor? Jag tänkte du skulle stanna och äta kväll här. Halvor stod och stirrade på henne. Hon var alldeles förvandlad, röd och varm, och det var något ömt och rörande över henne, som han aldrig förr hade mött. — Jag tänker allt gå och aldrig komma igen, sade Halvor. Han förstod inte vad hon ville. — Å, stanna du och drick ur ditt kaffe! sade Karin. Hon tog honom vid handen och ledde honom upp till bordet. Hon blev både röd och vit under vandringen, modet svek henne flera gånger, men hon höll ut, fast hån och<noinclude> <references/> 76</noinclude> a0kxbiaa65ed3f1p68y6ts5ls9baqq9 104 107718 504799 418622 2022-08-14T08:22:21Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>förakt var det bittraste hon kunde lida. ”Nu ska han åtminstone se, att jag vill dela bördan med honom”, tänkte hon. — Berger Sven Persson och ni andra, sade Karin, Halvor och jag har inte talat om saken ännu, efter jag så nyss har blivit änka, men nu tror jag, att det är bäst, att alla får höra, att jag hellre vill gifta mig med Halvor än med någon annan. Hon höll inne, därför att rösten darrade. Folk får säga vad de vill om detta, men Halvor och jag har inget ont gjort. När hon hade sagt detta, slöt sig Karin närmare intill Halvor, liksom för att få skydd mot allt det onda tal, som nu skulle komma. Alla voro tysta en stund, mest av förvåning över Karin Ingmarsdotter, som såg mer ung och flicklik ut, än hon hade gjort under hela sitt liv. Halvor sade då med darrande röst: — När jag fick din fars klocka, Karin, trodde jag, att aldrig något större kunde hända mig. Men detta, som du nu har gjort, övergår dock allt annat. Men Karin väntade mer på de andras ord än på Halvors, ångesten ville inte överge henne. Då reste sig Berger Sven Persson, som var en på många sätt utmärkt man. — Då får vi alla lyckönska Karin och Halvor till detta, sade han vänligt, ty det vet alla, att den, som Karin Ingmarsdotter väljer, är fläckfri och otadlig. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|77}}</noinclude> mtxytv015r6mezfqm9dnuxtlfom5r4z 104 107733 504800 401944 2022-08-14T08:23:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">I SION.</h3> Ingen må förundra sig över att en gammal sockenskolmästare stundom blir en smula självsäker. Där har han gått och delat ut kunskap och lärdom till sina medmänniskor under ett helt liv. Han ser, att alla bönderna leva på just det, som han har givit dem, och att ingen vet mer, än vad han, skolmästarn, en gång har lärt honom. Rår han så för, att han betraktar sockenborna som skolbarn, hur gamla de än bli, och att han tycker, att han är visare än alla andra? Ja, en sådan riktigt gammal skolmänniska har till och med svårt att behandla någon som vuxen, ty han ser var och en med hans barnautseende, med runda, gropiga barnakinder och fromma, stillastående barnaögon. Det var en vintersöndag strax efter gudstjänsten. Kyrkoherden och skolmästarn stodo och pratade i den lilla välvda sakristian. De hade kommit att tala om frälsningsarmén. — Det är ett bra besynnerligt påhitt, sade kyrkoherden, aldrig trodde jag, att jag skulle få se något sådant. Skolmästarn såg strängt på kyrkoherden. Han tyckte, att denne talade rent otillbörligt. Han, prästen, kunde då väl aldrig mena, att en sådan galenskap skulle kunna komma till deras socken. — Jag tror inte, att kyrkoherden får se det heller, sade han med eftertryck på orden. Kyrkoherden, som visste med sig, att han var en svag och bruten man, lät mestadels skolmästarn regera som han ville, men han kunde inte låta bli att retas med honom. — Hur kan Storm vara så viss om att slippa undan frälsningsarmén? sade han. — Jo, svarade Storm, där präst och skollärare håller ihop, där kan intet sådant otyg tränga in. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 78</noinclude> lzz0wbuchu50pag9xl0zue958qn407q 104 107734 504801 418623 2022-08-14T08:25:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Jag vet just inte, att Storm håller ihop med mig, sade kyrkoherden litet snävt. Ni predikar ju för er själv där borta i ert Sion. Till detta teg skolmästarn först. Därpå sade han mycket stilla: — Kyrkoherden har aldrig hört hur jag predikar. Det där missionshuset var en riktig förargelseklippa. Kyrkoherden hade aldrig varit inom dess dörrar. När det nu hade kommit på tal, blevo de båda gamla vännerna mycket ängsliga över att ha sagt något sårande. ”Jag är nog orättvis mot Storm”, tänkte kyrkoherden. ”Under dessa fyra år, som han har hållit bibelförklaring om söndagseftermiddagarna i missionshuset, har jag haft mer folk i kyrkan på söndagsförmiddagen än någonsin förr, och jag har inte märkt ett spår av någon kyrkosöndring. Han har inte förstört socknen, som jag väntade. Han är en trogen vän och tjänare. Jag ska försöka visa honom hur jag värderar honom.” Av den där lilla osämjan på förmiddagen kom det sig, att kyrkoherden på eftermiddagen gick och hörde Storms föredrag. ”Jag ska göra Storm en riktigt stor glädje”, tänkte han. ”Jag ska gå och höra hur han predikar där borta i sitt Sion.” Under vandringen kom kyrkoherden att tänka på den tiden, då missionshuset byggdes. Nej, så luften då hade varit full av profetior, och så säkert han hade trott, att Gud hade tillämnat något stort! Men det hade ingenting hörts av. ”Vår Herre måtte ha kommit på andra tankar”, mumlade han och log åt sig själv på samma gång, därför att han hade så besynnerliga funderingar om Vår Herre. Skolmästarns Sion var en stor sal med ljusa väggar. Träsnitt av Luther och Melanchton i pälsbrämade kappor hängde på långväggen. Längs takkransen löpte skönt textade bibelspråk, inramade av blommor samt himmelska trumpeter och basuner. Över en estrad långt framme i rummet hängde en liten oljetryckstavla, som föreställde den gode herden. Den stora, nakna salen var full av människor, och mer behövdes inte för att den skulle göra ett glatt och högtidligt intryck. De allra flesta voro nämligen vackert klädda<noinclude> <references/> {{ph|79}}</noinclude> fqntci69joem9r9tnt7vmzakpyluz6h 104 107735 504802 418624 2022-08-14T08:26:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>i den gamla sockendräkten, och kvinnornas stärkta, vitt utstående, vita huvuddukar väckte den föreställningen, att salen var uppfylld av stora, vitvingade fåglar. Storm hade redan börjat sitt föredrag, när han såg kyrkoherden komma in och ta plats på främsta bänken. ”Du, Storm, är ändå en märkvärdig man”, sade han då till sig själv, ”allting lyckas för dig. Här kommer nu till sist kyrkoherden och gör dig den äran att höra dig.” Under den tid, skolmästarn hade predikat, hade han förklarat bibeln från den första sidan till den sista. Denna kväll höll han på att tala om Uppenbarelsebokens himmelska Jerusalem och om den eviga lycksaligheten. Och så lycklig var han över att kyrkoherden hade kommit, att han tänkte inom sig: ”För min del skulle jag inte begära bättre lott i det eviga livet än att ständigt få stå i en kateder och undervisa kloka och lydiga barn. Och om då Vår Herre själv någon gång komme och hörde på mig, såsom kyrkoherden har kommit nu i kväll, skulle ingen i himmelen vara nöjdare än jag.” Men kyrkoherden å sin sida blev uppmärksam, när han hörde, att det var tal om Jerusalem, och genomfors på nytt av sina besynnerliga aningar. Mittunder föredraget öppnades dörren, och en hel mängd folk kom in. Det var omkring tjugu personer, som stannade vid ingången för att inte störa. ”Se där”, tänkte kyrkoherden, ”jag visste väl, att det skulle hända något.” Och Storm hade inte förr sagt amen, än en röst, som kom från gruppen nere vid dörren, föll in: — Jag skulle be så vackert att få säga några ord. Det var en den allra lenaste och vänligaste stämma. ”Det måtte vara Hök Matts Eriksson”, tänkte kyrkoherden och många med honom. ”Ingen annan i hela socken har en så mild barnaröst.” Nästa ögonblick trängde sig en liten man med ett snällt utseende upp till estraden, och med honom kom en skara män och kvinnor, som tycktes följa med för att ge honom stöd och uppmuntran. Kyrkoherden, skolmästarn och hela församlingen höllo<noinclude> <references/> 80</noinclude> kf9mdcq8q4zpw6t13fpcvlz2btucetu 104 107736 504803 418625 2022-08-14T08:28:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sig orörliga. ”Hök Matts kommer för att tala om någon stor olycka”, tänkte de. ”Antingen är kungen död, eller också har vi fått krig, eller också är det några stackars människor, som har gått ner sig i älven och drunknat.” Hök Matts såg dock inte ut, som om han hade ett sorgligt budskap att framföra. Han var högtidlig och upprörd, men ändå så glad, att han knappt kunde låta bli att småle. — Jag vill tala om för skolmästarn och församlingen, sade han, att förra söndagen, då jag satt i min stuga med mitt husfolk, kom anden över mig, så att jag började predika. Vi hade inte för halkans skull kunnat gå hit ner och höra Storm, och vi satt och längtade efter ett Guds ord, och då kom det över mig, att jag kunde tala själv. Nu har jag predikat i två söndagar, och nu har de mina där hemma och grannarna sagt mig, att jag borde gå hit ner och låta höra mig av allt folket. Hök Matts sade vidare, att han var förvånad över att predikogåvan hade kunnat falla på en så ringa man som han. — Men skolmästarn själv är heller inte annat än en bonde, sade han tillitsfullt. Efter denna inledning knäppte Hök Matts ihop händerna och ämnade genast börja predika. Men nu hade skolmästarn hunnit sansa sig från den första överraskningen. — Är det Hök Matts’ mening, att han vill tala här nu genast? avbröt han. — Ja, nog är det min mening, sade karlen. Han blev ängslig som ett barn, när han såg Storms mörka min. Ja, det var ju min avsikt att först be skolmästarn och alla andra om lov, sade han ödmjukt. — Det är allt slut här för i kväll, sade Storm avgörande. Den lilla, snälla karlen började bedja med tårar i rösten. — Om jag bara kunde få säga några ord! Det är alltsammans sådant, som har kommit för mig, medan jag har gått vid plogen eller aktat på kolmilan, och nu vill det fram. Men skolmästarn, som själv hade haft en så ärofull dag, kände ingen barmhärtighet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>6. — <i>Lagerlöf, Jerusalem.</i> I.</small>||81}}</noinclude> nebe28j6voge29rcqaxpo87qfqnd8nn 104 107737 504804 418626 2022-08-14T08:29:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Matts Eriksson kommer hit med sina egna funderingar och säger, att det är Guds ord, svarade han bestraffande. Hök Matts vågade ingenting invända, och skolmästarn slog upp i sångboken. — Nu ska vi sjunga numro 187, sade han. Han läste upp sången med hög röst och började sedan sjunga: ”Håller du ditt fönster öppet mot Jerusalem?” Under tiden tänkte han: ”Det var ju bra, att kyrkoherden kom just i kväll, så att han fick se, att jag håller ordning i mitt Sion.” Men sången var inte väl slutad, förrän en av åhörarna reste sig. Det var Ljung Björn Olofsson, en stolt och ståtlig man, gift med en av Ingmarsdöttrarna och ägare till en stor gård mitt i kyrkbyn. — Vi säger och tycker här nere, sade Ljung Björn mycket fogligt, att skolmästarn kanske borde ha frågat oss till råds, innan han visade av Matts Eriksson. — Tycker du det, gossen min, sade skolmästarn i just samma ton, som han skulle ha nyttjat till en liten pojkvasker, då ska jag tala om för dig, att det är ingen mer än jag, som har något att säga i den här salen. Ljung Björn blev röd som blod. Han hade inte velat söka gräl med Storm, han hade endast tänkt på att mildra slaget för Hök Matts, som var en snäll man. Nu kunde han dock inte undgå att bli retad över det svar han hade fått. Men innan han hade kommit sig för att yttra något, inföll en av dem, som hade anlänt på samma gång som Hök Matts: — Jag har hört Hök Matts tala två gånger, och jag får säga, att det är förunderligt. Jag tror, att alla här närvarande skulle ha gott av att höra honom. Skolmästarn svarade genast vänligt och i samma förmanande ton, som när han talade en pojke till rätta i skolan: — Men du förstår väl, Krister Larsson, att detta omöjligt kan gå för sig? Låter jag Hök Matts predika i dag, så kommer du, Krister, och vill predika nästa söndag och Ljung Björn den nästa. När skolmästarn sade detta, var det flera, som skrattade, men från Ljung Björn kom svaret hårt och skarpt: {{tomrad}}<noinclude> <references/> 82</noinclude> 11fjscpnvevmofnxdsh2jbj53bx3itz 104 107738 504805 418627 2022-08-14T08:31:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Jag vet inte varför inte Krister och jag kan vara lika väl skickade att predika som skolmästarn. Tims Halvor reste sig för att lugna och förekomma all strid. — De, som har skaffat pengar till att bygga den här salen, bör väl tillfrågas, innan någon ny predikant tillåtes tala. Men nu hade Krister Larsson också blivit ond och svarade genast: — Jag minns, att när vi byggde det här huset, kom vi överens om att det skulle bli ett fritt predikohus och ingen kyrka, där bara en enda får förkunna ordet. När Krister sade detta, var det, som om alla de närvarande hade dragit ett djupt andetag. För endast en timme sedan hade det inte fallit dem in, att de någonsin skulle ha kunnat önska höra en annan predikant än skollärarn, men nu tänkte de: ”Det skulle vara roligt att få vara med om något nytt, vi skulle vilja höra nya ord och se ett nytt ansikte bakom bordet där framme på upphöjningen.” Det hade dock kanske inte blivit vidare strid, om inte Kolås Gunnar hade varit tillstädes. Han var också svåger till Tims Halvor, en lång, mager karl, med mörklagt ansikte och vassa ögon. Han tyckte bra om skolmästarn, han som de andra, men än mer tyckte han om ett skarpt gräl. — Ja, det talades mycket om frihet, när vi byggde det här huset, sade han, men inte ett frihetens ord har jag hört här, sedan det blev färdigt. Skolmästarn blev mycket röd. Detta var det första yttrande, som vittnade om riktig ondska och uppstudsighet. — Det ska jag säga dig, Kolås Gunnar, sade han, att här har du hört den rätta friheten predikas, sådan som Luther har förkunnat den, men här har inte varit frihet att predika sådana nyheter, som står en dag och faller en annan. — Skolmästarn vill förmå oss tro, att allt nytt är dåligt, så snart det rör ”läran”, sade karlen lugnande och liksom ångerfull. Han vill nog, att vi ska följa nya metoder i fråga om boskapsskötsel, och han vill skaffa oss nya åkerbruksmaskiner,<noinclude> <references/> {{ph|83}}</noinclude> d80rv3cj6llnsz2iiy8pler0rlxfwai 104 107739 504806 418628 2022-08-14T08:32:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>men vi får ingenting veta om de nya redskapen, som odlar Guds åker. Skolmästarn började tro, att Kolås Gunnar inte hade menat så illa, som det hade låtit. — Är det Gunnars mening, sade han och försökte skämta, att här ska predikas en annan lära än den lutherska? — Här är inte fråga om någon ny lära, for nu Gunnar ut med vass röst, utan om vem som ska predika, och såvitt jag vet, är Matts Eriksson lika god lutheran som både skolmästarn och kyrkoherden. Skolmästarn hade för en stund glömt bort kyrkoherden. Nu såg han ner på denne. Kyrkoherden satt stilla och orörlig med hakan mot käppkryckan och hade fått en helt besynnerlig glans i ögonen. Och Storm såg, att hans blickar stadigt vilade på honom och inte lämnade honom en sekund. ”Det hade kanske ändå varit bättre, om han inte hade kommit hit just i kväll”, tänkte skolmästarn. Det föll honom in, att detta, som hände nu, var likt något, som han hade varit med om förut. Det kunde vara så där ibland i skolan någon utmärkt vacker vårdag, då en liten fågel kom och satte sig utanför skolhusets fönster och sjöng och sjöng. Och rätt som det var, började då alla barnen be om lov, de upphörde att läsa, de bråkade och väsnades och voro knappt styrbara. Något sådant var det, som hade kommit över församlingen denna kväll efter Hök Matts’ ankomst. Men skolmästarn tänkte, att han skulle visa prästen och dem alla, att han var man att ta bukt på upproret. ”Nu för det första ska jag låta dem hållas, så att bråkmakarna får prata sig trötta”, tänkte han och gick helt lugnt och satte sig på en stol, som stod bakom bordet med vattenglaset. I och med detsamma bröt det ut ett helt rasande oväder över honom, för nu började var och en besjälas av den tanken: ”Vi är ju alla lika goda som skolmästarn. Varför ska han ensam få säga oss vad vi ska tro och inte tro?” Detta tycktes vara nya tankar för de flesta, men det hördes dock på talet, att de hade vuxit och grott inom dem,<noinclude> <references/> 84</noinclude> jwti9udq7h46bghbcwhya3l5igyavf7 104 107740 504807 418629 2022-08-14T08:34:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>alltsedan skolmästarn byggde missionshuset och visade dem, att en enkel och ringa man kunde våga utlägga Guds ord. Om en stund tänkte skolmästarn: ”Nu har väl dessa ungdomarna stormat ut. Nu är det tid att lära dem vem som är herre här i huset.” Han reste sig upp, slog handen kraftigt i bordet och sade med stark röst: — Nu ska detta vara slut. Vad är det här för ett pladdrande? Nu vill jag gå min väg, och nu ska ni också gå, så att jag kan få släcka och stänga. Somliga reste sig verkligen, ty de hade alla gått i Storms skola och visste, att när han slog i bordet, så var det ett tecken till att de alla måste lyda, men de flesta blevo lugnt sittande. — Skolmästarn glömmer, att vi är gamla karlar nu, sade de. Han tror, att vi ska springa, bara därför att han slår i katedern. De fortsatte att tala om att de ville höra nya predikanter och undrade vilka de skulle inkalla. De stredo redan om vilketdera det skulle bli, Waldenströms eller Evangeliska fosterlandsstiftelsens folk. Skolmästarn stod och stirrade på de församlade, som om han såge något ohyggligt. Ty ända hittills hade han sett barnet i varje människas ansikte. Men nu försvunno alla de runda, finhyllta barnakinderna och de ljusa barnalockarna och de fromma barnaögonen. Och skolmästarn såg bara en samling vuxna med sträva, allvarsamma ansikten, och han kände, att över dessa hade han ingen makt. Han visste knappt en gång hur han skulle tala till dem. Bråket fortgick och brusade allt kraftigare. Skolmästarn teg stilla och lät det rasa. Kolås Gunnar och Ljung Björn och Krister Larsson gingo i spetsen för anfallet. Hök Matts, som hade varit vållande till all oredan, steg upp gång på gång och bad dem tiga, men ingen hörde på honom. Skolmästarn sänkte åter blicken till kyrkoherden. Där satt han lika stilla med samma glans i ögonen och såg på honom. ”Han tänker nog på den kvällen för fyra år sedan, då jag<noinclude> <references/> {{ph|85}}</noinclude> c2474unul59mxizwpixh5nah8u1vr0o 104 107741 504808 418630 2022-08-14T08:35:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sa honom, att jag ville bygga missionshuset”, tänkte skolmästarn. ”Ja, han hade rätt, han”, tänkte Storm vidare, ”nu är det här, irrlära och uppror och söndring, och det hade törhända alls inte kommit, om jag inte hade envisats att bygga mitt Sion.” I samma ögonblick skolmästarn hade fått detta klart för sig, lyfte han huvudet och rätade ryggen. Ur fickan tog han upp en liten nyckel av blankt stål, med vilken han brukade öppna och stänga missionssalen. Han vände nyckeln mot ljuset, så att den blixtrade och syntes över hela rummet. — Nu lägger jag ner denna nyckel här på bordet, sade han, och jag tar den aldrig mer åter. För jag ser, att allt, vad jag med den har velat stänga ute, det har jag i stället släppt in. Därmed lade skolmästarn ner nyckeln, tog sin hatt och gick rakt fram till kyrkoherden. — Jag får tacka kyrkoherden så mycket, som kom och hörde på mig i kväll, sade han. För hade det inte blivit i kväll, hade det aldrig blivit. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 86</noinclude> p334vhxyktj1jkgnyk5aazldoj6ekwr 104 107765 504811 401995 2022-08-14T08:56:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">DEN VILDA JAKTEN.</h3> Det fanns många, som menade, att Eljas Elof Ersson inte borde ha funnit ro i sin grav, så illa hade han handlat mot Karin Ingmarsdotter och mot unge Ingmar Ingmarsson. Alldeles med vilja tycktes han ha förstört sina och Karins pengar, så att hon skulle få det svårt efter hans död, och hade lämnat egendomen så skuldsatt, att Karin hade måst avstå den till fordringsägarna, om inte Halvor Halvorsson hade varit så rik, att han hade kunnat köpa gården och betala skulderna. Ingmar Ingmarssons tjugutusen kronor, som Eljas hade haft att förvalta, voro alldeles borta och försvunna. Somliga trodde, att Eljas hade gömt dem i jorden, andra menade, att han hade skänkt bort dem, men säkert var, att de ingenstädes voro att finna. Om allt detta hade ingen haft någon kunskap förrän efter bouppteckningen. Utredningsmännen hade gått omkring och sökt Eljas’ pengar flera dagar, men inga hade de funnit. När Ingmar fick veta, att han var fattig, lade han råd med Karin om vad han nu skulle företa sig. Ingmar sade, att han helst ville bli skollärare. Han bad Karin, att hon skulle låta honom bo kvar hos Storm, tills han bleve gammal nog att komma på seminariet. Där nere i kyrkbyn, sade han, fick han låna böcker av både skolmästarn och prästen, och dessutom kunde han hjälpa Storm i skolan att läsa med skolbarnen. Det var en god övning. Karin övervägde detta en lång stund, till sist sade hon: — Du kanske inte vill gå kvar här hemma, då du inte kan bli herre på gården. När skolmästarns Gertrud fick veta, att Ingmar skulle komma tillbaka, gjorde hon en surmulen min. Det föll henne in, att då de skulle ha en pojke boende hos sig, kunde det lika gärna ha varit häradsdomarns vackre Bertil eller den muntre Gabriel, som var son till Hök Matts Eriksson. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|87}}</noinclude> jn0gd9fwbw2p4k1f5v7fsdof5tr7mem 104 107766 504813 401996 2022-08-14T09:23:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gertrud tyckte bra om både Gabriel och Bertil, men vad Ingmar angick, kunde hon aldrig bli riktigt klok på vad hon kände för honom. Hon höll av honom, därför att han lärde henne läxorna och var henne lydig som en slav, men hon kunde också bli alldeles uttröttad på honom, därför att han var tafatt och långsam och inte förstod sig på att leka. Hon måste nog beundra honom, därför att han var flitig och läraktig, men däremellan kände hon ett djupt förakt för honom, därför att han aldrig riktigt kunde visa vad han dugde till. Gertrud hade alltid huvudet fullt av lustiga fantasier och drömmar, som hon anförtrodde Ingmar. Var han nu borta ett par dagar, blev hon orolig och tyckte, att hon ingen hade att tala med. Men när han kom tillbaka, visste hon inte rätt vad hon hade längtat efter. Flickan tog aldrig minsta hänsyn till att Ingmar var rik och av den bästa ätten i socknen, hon behandlade honom snarare, som om han vore en smula ringare än hon. Men när hon fick höra, att han hade blivit fattig, började hon gråta, och när han sade henne, att han inte tänkte på att vinna tillbaka gården, utan ville bli skolmästare, blev hon så ond, att hon knappt kunde styra sig. Gud vet vad allt hon hade drömt, att han skulle nå upp till! Barnen hos skolmästarns fingo en mycket allvarsam uppfostran. De höllos träget vid arbetet och hade sällan någon förströelse. Häri skedde dock någon ändring den våren, då Storm upphörde att predika i missionshuset. Då sade mor Stina stundom till honom: — Nu, Storm, får vi lov att låta de unga vara unga. Tänk på dig och mig! När vi var sjutton år, dansade vi många nätter från solnedgång till daggryning. En lördagskväll, då unge Hök Gabriel Mattsson och nämndemans Gunhild hade kommit på besök, blev det till och med dans i skolhuset. Gertrud blev yr och vild av glädje över att få dansa, men Ingmar ville inte vara med. Han tog en bok och satte sig i pinnsoffan borta under fönstret. Gertrud kom gång på gång fram till honom för att locka honom från boken, men<noinclude> <references/> 88</noinclude> mfoozhbt9cd9569redt2geae8mzf2qq 104 107767 504814 418631 2022-08-14T09:24:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar satt butter och blyg och värjde sig. Mor Stina suckade, när hon såg på honom. ”Det märks, att han är av en gammal släkt”, tänkte hon. ”De säger, att sådana aldrig kan vara riktigt unga.” De tre, som hade dansat, hade haft så roligt, att de talade om att nästa lördagskväll gå till en lekstuga. Till sist frågade de skolmästarns vad de tyckte om förslaget. — Ja, om ni går till Stark Ingmars lekstuga, får ni lov för mig, sade mor Stina, där vet jag att ni endast råkar anständigt och välkänt folk. Storm gjorde ett annat villkor. — Inte låter jag Gertrud gå bort på dans, om inte Ingmar följer med och tar vård om henne. Alla tre skyndade fram till Ingmar. Han sade tvärt nej, höll ögonen stadigt fästa vid bokstäverna och bara läste. — Ja, det är inte lönt att be honom, sade då Gertrud i en så besynnerlig ton, att han måste lyfta ögonen och se på henne. Det var förskräckligt, så vacker Gertrud var efter dansen. Men munnen log spotskt, och ögonen gnistrade, då hon vände sig från honom. Det syntes tydligt hur djupt hon föraktade honom, som satt där ful och butter och inte förstod sig på att vara ung. Ingmar fick lov att skynda sig och säga ja, det var ingen annan råd. Ett par kvällar därefter sutto Gertrud och hennes mor i köket och arbetade. På en gång märkte Gertrud, att modern började bli orolig. Hon stannade spinnrocken och lyssnade mellan varje ord hon sade. — Jag förstår inte vad det är, sade hon. Hör du ingenting, Gertrud? — Jo, sade Gertrud, det är någon oppe i skolrummet. — Vem skulle vara där så här dags? Och hör bara hur det tassar och rasslar och far runt från hörn till hörn! Det rasslade och prasslade och stötte och for runt i den tomma skolsalen. Både Gertrud och mor Stina blevo hemska till mods. — Det måtte ändå vara någon där oppe, sade Gertrud. — Där kan ingen vara, och jag ska säga dig, att så här har det hållit på varenda kväll, alltsedan ni dansade. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|89}}</noinclude> 85o3let4h4dmw8uy9s6le40pnwm70n1 104 107768 504815 401998 2022-08-14T09:26:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gertrud förstod, att modern trodde, att det spökade efter dansen. Och om mor Stina finge den tron, så var det slut med all dans vidare för Gertrud. — Nu går jag dit opp och ser efter vad det är, sade Gertrud, men mor Stina grep henne i kjolen. — Vet jag om jag törs låta dig gå? — Å jo, mor, det är bäst att ta reda på vad det är! — Då ska vi åtminstone gå båda två. De smögo sig tyst uppför trappan. Dörren tordes de inte öppna, utan mor Stina böjde sig ner och tittade in genom nyckelhålet. Mor Stina stod där länge. En gång lät det, som om hon skrattade. — Vad är det, mor? frågade Gertrud. — Du kan se själv. Men var tyst bara! Gertrud böjde sig ner och såg in. Bord och bänkar, som eljest upptogo hela rummet, voro sammanflyttade, det dammade förfärligt, och mitt i dammet for Ingmar Ingmarsson omkring med en stol i famnen. — Har Ingmar blivit tokig? utbrast Gertrud. — Tyst! sade modern och drog henne med sig utför trappan igen. Det är nog så, att han håller på att lära sig dansa. Han vill väl lära sig, så att han kan dansa i lekstugan, fortfor hon och småmyste. Modern började skratta, så att hon skakade. — Han hade så när skrämt livet av mig, sade hon. Gudskelov, att han också kan bli ung en gång. Och sedan, när hon hade skrattat ut: Nu säger du inte ett ord till någon människa om detta, du Gertrud! Så blev det lördagskväll, och de fyra unga stodo på skolhusets trappa, färdiga att gå. Mor Stina höll på att mönstra dem. De voro så granna, att det lyste om dem. Gossarna buro gula sämskskinnsbyxor och gröna vadmalsvästar med röda ärmar. Gertrud och Gunhild hade vida, pösande, vita ärmar, stora, rosiga halsdukar täckte nästan hela livet, kjolarna voro randiga med en bård av rött kläde, förklädena stora och lika rosiga som halsdukarna. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 90</noinclude> 230jyuomcx9bqflcwq3zjupyb8xwzki 104 107769 504820 418632 2022-08-14T09:54:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Medan de fyra vandrade framåt i den vackra vårkvällen, voro de till en början helt tysta. Gertrud såg ibland förstulet på Ingmar och tänkte på hur han hade arbetat för att lära sig dansa. Hur det nu kom sig, om det var vid minnet av Ingmars dans, eller därför att hon skulle gå bort till en lekstuga, så blevo hennes tankar lätta och fagra, och hon lagade så, att hon blev en smula efter de andra för att få gå i ro och drömma. Hon satte ihop en liten historia om hur det hade kunnat gå till, när de nya bladen hade kommit på träden. Hon tänkte, att det nog hade fallit sig så, att lövträden, som hela vintern hade stått och sovit i frid och ro, plötsligen hade börjat drömma. De hade då drömt, att det var fullfärdig sommar. De sågo ängarna klädda med vajande säd och grönt gräs, nyponbuskarna blänkte av nyutslagna rosor, åar och träsk höljde sig med näckrosblad, stenarna voro gömda under krypande linnea, och skogsbottnen var täckt med skogsstjärnor. Och mittibland allt detta, som var klätt och skylt, sågo träden sig själva nakna och bara, och de började blygas över sin nakenhet, som man så ofta gör i drömmen. Lövträden tyckte i sin förvirring, att alla gjorde narr av dem. Humlorna kommo surrande och hånade dem, skatorna skrattade ut dem, och andra fåglar sjöngo smädesånger. ”Var ska vi få något att kläda oss med?” tänkte träden alldeles i förtvivlan. Men de ägde inte ett skylande blad varken på gren eller kvist, och ångesten blev så häftig, att de vaknade. Då de sågo sig omkring alldeles omornade, tänkte de genast: ”Gudskelov, att det bara var en dröm! Här är det visst ingen sommar. Det var för väl, att vi inte har försovit oss.” Men när de sågo sig bättre om, märkte de, att sjöarna voro öppna. Sippor och gräs höllo på att krypa upp ur jorden, och saven fräste och skummade under deras egen bark. ”Vår är det emellertid, om det än inte är sommar”, sade lövträden, ”det var bra, att vi blev väckta. Nu har vi sovit nog för i år, nu måste vi sätta på oss kläderna.” {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|91}}</noinclude> mtif2xqj8zvg27els73n3sjst3y7o5x 104 107770 504821 402000 2022-08-14T09:55:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Och så hade björkarna i all hast sänt ut små gulgröna, kådiga blad, medan lönnarna tills vidare klädde sig bara med grön blom. Alarnas blad kommo fram så ofärdiga och skrynkliga, att de voro lika missfoster, men pilbladen gledo ut ur knopparna släta och välskapade från första stund. Gertrud gick och smålog, medan hon tänkte detta, och önskade bara, att hon hade varit ensam med Ingmar för att få tala om alltsammans för honom. De hade lång väg att gå ända upp till Ingmarsgården, det var mer än en timmes vandring. De följde älvstranden, och Gertrud gick hela tiden en smula efter. Nu lekte tankarna kring det röda skenet från solnedgången, som flammade än över älven, än över stranden. Gråa albuskar och ljusgröna björkar insveptes av skimret, stodo och lågade ett ögonblick och återtogo lika snabbt sin naturliga färg. På en gång blev Ingmar stående stilla. Han bröt av mitt i något han höll på att säga och kunde inte få fram ett ord. — Vad står på? frågade Gunhild. Ingmar stod och såg framför sig alldeles blek. De andra sågo ingenting annat än en vid slätt, rutad av åkerfält och omgiven av höjder. Mittpå slätten låg en stor bondgård. I samma ögonblick föll det röda solnedgångsljuset på gården, alla fönster blänkte, och de gamla taken och väggarna glänste klarröda. Gertrud kom snabbt fram, kastade en hastig blick på Ingmar och drog de andra med sig. — Vi ska inte fråga honom något om detta, viskade hon. Det där stället är Ingmarsgården, han har visst svårt att se den. Han har inte velat gå hem på de sista två åren, alltsedan han blev fattig. Vägen, som de hade att gå, löpte tvärsöver slätten, förbi gården fram till Stark Ingmars stuga i skogsbrynet. Ingmar kom snart efter de andra och ropade åt dem: — Det är bättre att gå den här vägen. Han förde dem in på en gångstig, som slingrade sig längs skogsbrynet och ledde till torpet utan att beröra själva gården. — Du, Ingmar, känner väl Stark Ingmar? frågade Hök Gabriel Mattsson. — Ja, nog var vi goda vänner förr i världen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 92</noinclude> lez4axokhszh7p9da4tnehxt9a6d03b 104 107771 504823 418633 2022-08-14T09:58:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Vet du om det är sant, att han kan trolla? frågade nu nämndemans Gunhild. — Å nej, sade Ingmar, men litet dröjande, som om han till hälften trodde. — Du kan gärna tala om vad du vet, fortfor Gunhild. — Skolmästarn har sagt, att vi inte ska tro på sådant. — Skolmästarn kan inte förbjuda någon människa att se vad hon ser och tro vad hon vet. Ingmar fick stark lust att tala om hemmet. Alla minnen från barndomsåren trängde sig på honom, när han såg den gamla gården. — Jag kan tala om för er något, som jag själv har varit med om, sade han. Det var en vinter, då far och Stark Ingmar arbetade med kolmilor långt borta i skogen. Då julen kom, erbjöd sig Stark Ingmar att stanna ensam vid milorna, så att far skulle få gå hem över helgen. Det blev ock bestämt så, och på julaftonen skickade mig mor till skogen med julmat åt Stark Ingmar. Jag gick tidigt och kom opp på kolbotten vid middagstiden. Just som jag kom, hade far och Stark Ingmar fått en mila färdig. De hade slagit ut den, alla de heta kolen var utbredda på marken för att svalna. Det rök ur kolhögen, och där kolen låg tätt intill varandra, ville de fatta eld, och detta fick inte ske. Det var den farligaste stunden under hela kolningen. Far sa ock, så snart han fick se mig: ”Jag är rädd för att du får gå ensam hem igen, Ingmar. Jag kan inte lämna Stark Ingmar med detta.” Stark Ingmar gick på andra sidan kolhögen mitt i värsta röken. — ”Å jo, nog kan du gå, Stor Ingmar, jag har rett mig med värre saker.” Om en stund började det ryka mindre ur kolen. ”Nu ska jag se vad det är för julamat mor Brita har skickat mig”, sa Stark Ingmar och tog ifrån mig matsäcksknytet. ”Kom nu, ska du få se hur fin bostad vi har, far din och jag!” sa han. Han visade mig kojan, där far och han bodde. Till bakvägg hade den en stor sten, men eljest var väggarna av granris och slanor. — ”Ja, ja, gossen min”, sa Stark Ingmar, ”du trodde nog inte, att far hade ett sådant kungligt slott att bo i i skogen. Här ska du få se på väggar, som<noinclude> <references/> {{ph|93}}</noinclude> 5i9vyu4v6vy8ho9vo7srlnqib9afayl 104 107772 504824 418634 2022-08-14T10:00:13Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>håller ute köld och yrväder”, sa gubben och stack armen rätt ut genom riset. Far kom efter och skrattade. De var båda svarta av sot och luktade av den sura milröken, men aldrig har jag sett far så glad och skämtsam. Ingen av dem kunde stå rak där inne, och där fanns bara ett par risbäddar och ett par stenar, där det brann en eld, men de var stornöjda. De satte sig bredvid varandra på granrisbädden och öppnade matknytet. ”Jag vet inte om du får något med”, sa Stark Ingmar till far, ”detta är min julmat.” — ”Du får vara barmhärtig, eftersom det är julafton”, sa far. — ”Ja, då kan man inte låta en stackars kolargubbe svälta”, sa Stark Ingmar. Så där gick de på. Det var lite brännvin med också, och jag förundrade mig, att människor kunde vara så glada åt mat och dryck. — ”Du får tala om för mor”, sa Stark Ingmar till mig, ”att Stor Ingmar har ätit opp all maten för mig. Hon får skicka mer i morgon.” — ”Jag ser, att det är ett sant ord”, sa jag. I detsamma ryckte jag till vid det, att det prasslade lite i eldstaden. Det lät närmast, som om någon hade kastat småstenar mot hällen, där elden brann. Far märkte det inte, men Stark Ingmar sa genast: ”Jaså, jaså, står det så till.” Men han fortfor att äta. Då prasslade det på nytt, mycke häftigare. Ingenting såg jag, men det var, som om de hade kastat en handfull sten in i elden. ”Jaså, jaså, är det så brått”, sa Stark Ingmar och gick ut. ”Ja, det är nog eld i kolen”, ropade han, ”men sitt stilla du, Stor Ingmar, jag kan sköta det ensam.” Far och jag satt tysta, ingen av oss hade lust att säga något. Så kom Stark Ingmar in, och nu började skämtet på nytt. ”En så glad jul tror jag inte jag har haft på åratal”, sa han. Just som han sa det, hördes det där prasslandet än en gång. ”Jaså, jaså, står det så till nu igen”, sa han. Han gick ut, och det var eld i kolen på nytt. När han kom tillbaka, sa far: ”Nu ser jag, att du har så god hjälp, att du kan reda dig ensam här på kolbotten.” — ”Ja, gå du tryggt hem och håll helg, Stor Ingmar! Här finns nog de, som hjälper mig.” Och så gick vi hem, far och jag, och allt<noinclude> <references/> 94</noinclude> p5ja6bsav2d9qbkw76ot3tyyplyqivf 104 107773 504825 418635 2022-08-14T10:06:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>gick bra, och aldrig varken förr eller senare har någon mila kommit i brand för Stark Ingmar. Gunhild tackade Ingmar för hans berättelse, men Gertrud gick tyst, som om hon hade blivit rädd. Det hade skymt på nu en smula. Allt, som nyss hade varit rött, hade blivit blått och grått, endast inne i skogen syntes ett och annat vårblankt blad, vilket lyste i aftonglansen som det röda ögat på ett troll. Gertrud var alldeles häpen över Ingmar, som hade talat så långt och så länge. Hon kunde inte låta bli att tycka, att han höjde litet på huvudet och gick med fastare steg. ”Han har blivit som en annan, sedan han har kommit in på hemmarken”, tänkte hon. Gertrud visste inte varför detta vållade henne oro, varför hon rakt inte tyckte om det. Hon ryckte dock genast upp sig, började skämta med Ingmar och frågade om han skulle dansa. Äntligen voro de framme vid en liten grå stuga. Det var ljus tänt där inne, de små fönsterna släppte väl in för knapp dager. Det ljöd fiolspel emot dem och tramp av dansande, men ändå stannade flickorna och undrade. — Är det här? Kan någon dansa här? De tyckte, att stugan knappt kunde rymma ett enda par. — Å, sade Gabriel, gå på ni! Stugan är inte så liten, som den ser ut. Dörren var öppen, och utanför den stodo ungdomar, som hade dansat sig glödvarma. Kullorna viftade sig med huvuddukarna, masarna kommo ut och drogo av sig de svarta, korta tröjorna for att dansa i de klargröna västarna med de röda ärmarna. De nykomna trängde sig genom folkhopen, som stod vid dörren, och kommo in i stugan. Den första de sågo var Stark Ingmar. Han var en liten, tjock man med stort huvud och långt skägg. ”Han är nog släkt med tomtar och troll”, tänkte Gertrud. Gubben stod i spisen och spelade, det var väl för att inte vara i vägen för de dansande. Stugan var större, än den hade sett ut. Men den var fattig och förfallen, de nakna timmerväggarna voro maskstungna, och takbjälkarna voro svarta av rök. Där funnos varken gardiner för fönsterna eller duk på bordet. Det märktes, att<noinclude> <references/> {{ph|95}}</noinclude> 4fonqfnd5mudnb5psjona61rqrx8bre 104 107780 504826 402013 2022-08-14T10:07:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Stark Ingmar var en ensam man, Hans barn hade rest ifrån honom till Amerika. Det var gubbens enda nöje i hans ensamhet att locka ungdomen till sig om lördagskvällarna med sitt fiolspel. I stugan var det halvmörkt och kvavt, par vid par virvlade om där. Gertrud blev först andlös och ville skynda ut igen, men så stannade hon vid omöjligheten att komma bort genom människomuren. Stark Ingmar spelade taktfast och säkert, men när Ingmar Ingmarsson kom in genom dörren, skar han i med stråken, så att alla strängarna skorrade och de dansande stannade. — Nej, nej, ropade han då, det var ingenting, dansa på bara! Ingmar lade armen om Gertruds liv för att dansa ut, och Gertrud blev förstås mycket förvånad över att han ville dansa. Men så blevo de stående, ty paren följde varandra så tätt, att ingen kunde komma in mellan dem, som inte hade varit med från början. Gubben Stark Ingmar avbröt på nytt, knackade med stråken mot spiselkransen och sade med myndig röst: — Här ska vara plats för Stor Ingmars son, när det dansas i min stuga. Alla vände sig nu för att se på Ingmar. Han blev blyg och kom inte ur fläck. Då måste Gertrud ta ett raskt tag i honom och dra honom ut på golvet. Så snart dansen var ändad, kom torparen fram och hälsade. När Ingmar lade sin hand i hans, låtsade gubben bli ängslig och rädd och släppte den genast. — Oj, oj, sade han, akta de där fina skollärarhänderna! En ovårdsam karl som jag kunde lätt klämma sönder dem. Han tog Ingmar och hans sällskap fram till bordet och drev bort några gamla bondkvinnor, som sutto där och fröjdade sig åt dansen. Härpå gick han fram till ett skåp och hämtade bröd, smör och svagdricka. — Jag bjuder eljest aldrig på något, sade han, de andra får nöja sig med dans och spel, men Ingmar Ingmarsson ska väl äta en bit mat under mitt tak. Medan de unga åto, drog han fram en liten trebent stol, satte sig mittframför Ingmar och stirrade på honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 96</noinclude> 6gw11jam3ovhfnkkt7frxxdo9hp1sup 104 107781 504827 402015 2022-08-14T10:10:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Och det är du, som ska bli skollärare, sade han. Ingmar satt en stund med ögonlocken fällda. Det ryckte litet i läppen, som om han hade haft lust att skratta, men han svarade ganska sorgset: — De har intet bruk för mig hemma. — Har de intet bruk för dig? sade gubben. Hur vet du när gården behöver dig? Eljas levde i två år. Vem vet hur länge Halvor får leva? — Halvor är en frisk och stark karl, sade Ingmar. — Nog vet du, att Halvor flyttar från gården och lämnar dig den, så snart du kan köpa igen den. — Han vore väl galen, om han flyttade från Ingmarsgården, sedan han väl har fått den i sin hand. Under detta satt Ingmar och bröt på bordkanten. Det var ett simpelt furubord med tjock skiva. Det knakade plötsligen till, Ingmar hade brutit loss ett stycke av hörnet. Stark Ingmar satt med handen lyftad och talade. — Aldrig lämnar han dig gården, om du blir skollärare. — Menar du det? — Menar, menar, sade gubben, det hörs hur du har blivit uppfostrad. Har du någonsin följt en plog? — Nej, svarade Ingmar. — Har du vaktat en mila, har du fällt en storfura? Ingmar satt där lika saktmodig, men bordkanten knakade under hans fingrar. Äntligen blev gubben uppmärksam och teg med ens. — Jaså, jaså, sade han, då han såg hur bordet splittrades, jag får visst ta dig i hand än en gång, jag. Han tog upp några av träflisorna och passade in dem. Sicken en, du kan ju fara på marknader och visa dig för pengar! Din skojare, sade han och slog Ingmar på axeln, du är just lik till att bli skollärare. I ett nu var han borta i spisen igen och började spela. Det kom nu helt annan kraft i spelet. Han stampade takt med foten och satte en förfärlig fart i dansen. — Det här är ung Ingmars polska! ropade han. Ho hej, nu dansar hela stugan för ung Ingmar! Gertrud och Gunhild voro båda vackra, de fingo dansa<noinclude> <references/> {{huvud|<small>7. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||97}}</noinclude> haplae313yn4dkw7ge0qpv0t6ubth3m 104 107782 504828 418639 2022-08-14T10:11:46Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>alla danser. Ingmar dansade inte mycket. Han stod mest och talade med några av de äldre karlarna högst uppe i rummet. Mellan danserna samlade sig en hel mängd människor omkring Ingmar, som om det hade gjort dem glädje bara att se på honom. Gertrud tyckte, att Ingmar alldeles glömde bort henne, och detta gjorde henne ängslig. ”Nu märker han nog, att han är Stor Ingmars son och jag bara skolmästarns Gertrud”, tänkte hon. Hon tyckte själv det var underligt, att hon kände detta så bittert. Mellan danserna gick ungdomen ut i vårnatten, som var bitande kall. Det var lätt att bli avkyld. Det var ganska mörkt, och som ingen hade lust att gå hem, sade alla: — Vi måste dröja en liten stund ännu, innan vi går. Månen kommer väl opp, nu är det för mörkt. En gång, då Ingmar stod med Gertrud utanför dörren, kom torparen och förde bort honom. — Kom, ska jag visa dig något! sade han. Han tog Ingmar vid handen och ledde honom genom ett busksnår tätt bakom stugan. — Stå nu stilla och se ner! sade han. Ingmar såg ner i en klyfta, på vars botten blänkte något otydligt vitt. — Det är visst Långforsen, sade han. — Lita på det, att det är Långforsen! sade torparen. Men vad tror du att en sådan fors är nyttig till? — Man kunde väl sätta opp såg eller kvarn där, sade Ingmar. Gubben började skratta, han klappade och knuffade Ingmar, så att han nästan hade knuffat honom ner i forsen. — Men vem ska bygga såg här, vem ska bli rik här, vem ska köpa igen Ingmarsgården? — Ja, jag undrar just, sade Ingmar. Torparen började göra reda för en stor plan, som han hade tänkt ut. Ingmar skulle övertala Tims Halvor att sätta upp en såg vid forsen och sedan arrendera den av honom. Gubben hade inte haft någon annan tanke, han, i flera år<noinclude> <references/> 98</noinclude> ffs8wth3ieughryys8vij3knqzam9xr 104 107783 504829 418638 2022-08-14T10:14:21Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>än att fundera ut ett sätt, varpå Stor Ingmars son kunde komma åter till rikedom. Ingmar stod stilla och såg ner i forsen. — Nej, kom nu, så ska vi gå in och dansa igen! sade Stark Ingmar. Ingmar rörde sig inte, och gubben väntade tålmodigt. ”Om han är av den rätta sorten”, tänkte han, ”svarar han inte på detta varken i dag eller i morgon. Gammalfolket får lov att ha tid på sig.” Medan de sålunda stodo där, fingo de höra skarpt, ilsket skall såsom av en hund, som drev långt uppe i skogen. — Hör du något, Ingmar? frågade torparen. — Ja, det är hund ute och driver, sade Ingmar. De hörde hur skallet kom närmare, det kom emot dem, som om drevet skulle gå fram rätt över stugan. Gubben fattade Ingmar om handleden. — Kom nu! sade han. Skynda dig in, säger jag dig! — Vad är det? sade Ingmar. — Kom in! svarade torparen. Var tyst och kom in! Medan de sprungo de få stegen fram till stugan, hördes det gläfsande skallet alldeles inpå dem. — Vad är det för en hund? frågade Ingmar gång på gång. — In med dig, bara in med dig! Torparen skuffade in Ingmar i den lilla förstugan. Själv blev han stående på tröskeln och började dra till sig förstudörren. — Om någon av er är ute, ropade han med stark röst, så kom in! Han stod och höll dörren på glänt, människor kommo springande från alla håll. Bara in med er, ropade han, bara in med er! Han stod och stampade av otålighet. Under tiden blevo människorna inne i stugan allt ängsligare. Alla ville veta vad det var, som stod på. Äntligen var den siste inne, och torparen lade hasp och krok för förstudörren. — Ä ni galna, som löper ute, när berghunden hörs? sade han. I detsamma hördes skallet tätt inpå stugan, det gick runtom den flera gånger, ett starkt, ohyggligt skall. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|99}}</noinclude> p5t54f6lroh7q3vg4hk0aoi13z7rjcu 104 107784 504831 402019 2022-08-14T10:18:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Är det inte en riktig hund? frågade en dräng. — Du kan gå ut och locka på honom, om du har lust, du Nils Jansson. Alla tystnade för att lyssna efter skallet, som gick runt, runt utan uppehåll. De tyckte, att det började låta hemskt och förfärligt, det for rysningar genom dem, och många blevo likbleka. Å nej, detta var inte en vanlig hund, det hördes nog. Det var allt något otyg, som hade sluppit löst från helvetet. Den lille torpargubben var den ende, som rörde sig. Han drog först igen spjället, sedan gick han och släckte ljusen. — Nej, nej, sade kvinnfolken, släck inte! — Ni ska låta mig ställa, som det är bäst för oss alla, sade gubben. En av dem grep tag i hans rock. — Den där berghunden, är han farlig? — Inte han, sade gubben, men det, som kommer efter. — Vad kommer efter? Gubben stod stilla och lyssnade. — Vi ska vara tysta nu allesammans, sade han. Det blev genast så stilla, att man inte hörde ett andetag. Skallet gick ännu ett varv runtom stugan. Därpå avtog det i styrka, och man kunde följa med hur hunden jagade ner över Långforsmyren och upp i bergen på andra sidan dalen. Så blev det alldeles tyst. Då var det en karl, som inte kunde låta bli att säga: — Nu är hunden borta. Utan ett ord sträckte Stark Ingmar ut armen och gav honom ett slag över munnen. Därmed blev det stilla igen. Långt bortifrån, ända uppe från höjden av Klackberget, hördes en stark ton. Det var som en vindstöt, men det kunde också vara en hornlåt. Så hördes det en och åter en utdragen ton, så buller och tramp och frustande. Det kom farande ner från berget med starkt dån. De hörde, då det var i bergsluttningen, de hörde, då det var i skogsbrynet, de hörde, då det var över dem. Det var likt en åska, som kom rullande fram på jordytan, det var, som om hela berget kom farande och tågade ner i dalen. Och<noinclude> <references/> 100</noinclude> hcuo35prr3x4jttz5cv0h6qn58xhgod 104 107785 504832 418637 2022-08-14T10:20:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>när det var alldeles inpå dem, böjde alla ner sina huvuden och drogo in skuldrorna. ”Det krossar oss”, tänkte de, ”det krossar oss.” Men vad de kände, var inte så mycket dödsfruktan som fasan för att det kunde vara avgrundsfursten, som drog fram genom natten med all sin makt. Det, som skrämde mest, var detta, att de mittunder larmet hörde skrik och klagolåt. Det väste och ven, det skrattade och tjöt, det gnisslade och pep. När det, som nyss förnams som en stor åska, nu var alldeles framme och inpå dem, hörde de, att det bestod av jämmer och hot, av gråt och ilska, av skrällande hornlåt, av sprakande eld, av gastars tjut, av djävlars hånskratt, av stora vingars susning. De kände, att allt ont i avgrunden var lössläppt denna natt och kom störtande över dem. Hela marken darrade, och stugan vacklade ett ögonblick, som om den skulle falla. Det var, som om hästar togo sats över stugan och deras hovar dånande slogo mot takåsen, som om gastar tjutande foro förbi knutarna, som om läderlappar och uvar med tunga vingslag störtade mot skorstenen. Medan detta varade, lade någon sin arm om Gertruds liv och drog henne ner på knä. Och hon hörde Ingmar viska: — Vi ska falla på knä, Gertrud, och be Gud om hjälp. Ögonblicket förut hade Gertrud trott, att hon skulle dö, så förfärlig var den skräck, som hade gripit henne. ”Det gör mig ingenting, att jag ska dö”, tänkte hon, ”men det gräsliga är, att det ondas makt är så över oss och inpå oss.” Men inte förr kände Gertrud Ingmars arm om sitt liv, än hennes hjärta åter började slå, och den stela domningen i hennes kropp upphörde. Hon tryckte sig tätt, tätt intill honom. Bara han höll henne intill sig, var hon inte rädd. Det var märkvärdigt. Han var väl rädd själv, men ändå strömmade en sådan trygghet ut från honom. Så äntligen avtog oväsendet, och de hörde det draga bort. Det tog samma väg som hunden nyss, ner över Långforsmyren och upp i skogshöjderna under Olofshättan. Men likafullt förblev det stilla och tyst i Stark Ingmars<noinclude> <references/> {{ph|101}}</noinclude> 7b7kpzdnfbbyn7hfu1ay0o73iorgase 104 107786 504834 418636 2022-08-14T10:22:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>stuga. Ingen rörde sig, ingen sade något, det var, som om ingen mäktade. Stundom kunde man tro, att skräcken hade utsläckt allt liv, stundom hörde man av ett häftigt andetag, att det ändå fanns någon, som levde. Men ingen rörde sig på länge, länge. Somliga stodo upprätta, stödda mot väggarna, andra hade sjunkit ner på bänkarna, de flesta lågo på golvet i ångestfull bön. Alla förblevo orörliga, förlamade av skräck. Så gick timme efter timme, och under tiden var det mången, som rannsakade sin själ och beslöt, att han ville leva ett nytt liv, närmare Gud och längre från hans fiender. Ty var och en av de närvarande tänkte: ”Det är för något jag har gjort, som detta har kommit över oss. Detta har skett för mina synders skull. Jag hörde nog hur de, som for förbi, ropade mig och hånade och skrek ut mitt namn.” Men vad Gertrud angick, tänkte hon endast: ”Nu vet jag, att jag aldrig kan leva skild från Ingmar, utan alltid måste vara tillsammans med honom för den trygghetens skull, som utgår från honom.” Så småningom började det dagas, det svaga gryningsljuset trängde in i stugan och belyste de många bleka ansiktena. En och annan fågel hördes kvittra. Stark Ingmars ko bölade efter mat, och hans katt, som under dansnätterna aldrig sov i stugan, kom och jamade utanför dörren. Men ingen rörde sig, förrän solen rann upp bakom de östra bergen. Då smög sig en efter annan bort utan att säga ett ord eller bjuda farväl. Utanför stugan möttes de bortgående av förödelsens styggelse. En stor gran, som hade stått tätt vid ingången, hade bräckts vid roten och fallit, riskvistar och gärdsgårdsstörar lågo kringströdda på marken, ett par flädermöss och ugglor hade krossats mot stugväggen. Allt uppåt Klackberget syntes en bred väg, där alla träd voro kullstörtade. Ingen vågade länge betrakta detta, utan alla skyndade ner mot bygden. Men alltmedan de gingo, vaknade morgonen omkring<noinclude> <references/> 102</noinclude> t7japyc8c4jgmjruetmveg4bfbtnz6j 104 107787 504836 402022 2022-08-14T10:24:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>dem. Det var söndag, och folk kom sent upp, men en och annan var dock ute för att ge boskapen mat. Ur en stuga kom en gubbe med kyrkrocken, som han vädrade och borstade. Ur en annan kommo far, mor och barn färdigklädda, de skulle väl gå bort och hälsa på i nästa socken. Det var en stor tröst att se människorna så lugna och ovetande om det förfärliga, som hade hänt i skogen under natten. Äntligen kommo de ner till älven, där boningshusen stodo tätare, kommo ända ner till kyrkbyn. De blevo glada att få se kyrkan och allt det andra. Det var en stor tröst, att allt här nere var sig så likt. Skylten på handelsboden gnisslade, som den brukade. Hornet på postkontoret satt på sin plats, och gästgivarns hund sov som vanligt utanför sin koja. Det var också en tröst att se en liten häggbuske, som hade slagit ut, sedan de sist hade gått förbi, och de gröna bänkarna, som sent i går kväll måtte ha blivit utställda i prostgårdsträdgården. Allt detta var obeskrivligt lugnande. Men i alla fall vågade ingen tala, förrän hemmet var uppnått. När Gertrud stod på skolhusets trappa, sade hon till Ingmar: — Nu, Ingmar, har jag dansat för sista gången. — Ja, svarade Ingmar, jag också. — Och, Ingmar, sade hon, du ska bli präst, inte sant, du? Eller om du inte kan bli präst, så ska du åtminstone bli skollärare. Det finns så mycket av mörkrets ondska att strida emot. Ingmar ställde sig att betrakta Gertrud. — De där rösterna, Gertrud, frågade han, vad sa de till dig? — De sa, att jag var kommen i syndens garn och att djävlarna skulle komma att gripa mig, därför att jag tyckte, att det var så roligt att dansa. — Nu ska jag säga dig, vad jag hörde, sade Ingmar. Jag tyckte, att alla de gamla Ingmarssönerna hotade och förbannade mig, därför att jag ville bli något annat än en bonde och arbeta med annat än med skogen och jorden. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|103}}</noinclude> aj5w7xx230o9snlrmfskg7v5a8zppva 104 107799 504837 418642 2022-08-14T10:26:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">HELLGUM.</h3> Den natten, då ungdomen dansade hos Stark Ingmar, var Halvor borta, och Karin Ingmarsdotter låg ensam i lillkammaren. Mitt i natten hade hon en svår dröm. Hon drömde, att Eljas levde och att han höll ett stort dryckesgille. Hon hörde honom från storstugan, där han klingade med glas och gapskrattade och sjöng dryckesvisor. Hon tyckte, att han och hans kamrater ställde till allt värre och värre oväsen, och till slut lät det, som om de skulle slå sönder både bänkar och bord. Härvid blev hon så förfärad, att hon vaknade. Men fastän Karin var vaken, fortfor larmet omkring henne. Marken skalv, fönsterna riste, tegelpannorna foro av taken, de gamla päronträden vid gaveln piskade huset med sina styva grenar. Det var, som om det vore morgonen till den yttersta dagen. Just som oväsendet var som häftigast, sprang en ruta, och glasbitarna föllo klirrande mot golvet. En stark vind for väsande in i rummet, och Karin hörde ett skratt alldeles invid sitt öra, just samma skratt, som hon hade hört nyss förut i drömmen. Karin trodde, att hon skulle dö. Så stark skräck hade hon aldrig erfarit. Hjärtat stannade, och hela kroppen blev kall och stel som is. Oväsendet avtog rätt hastigt, och Karin återkom till liv. Den kalla nattluften svepte genom kammaren, och om en stund beslöt hon sig for att gå upp och stoppa igen hålet i rutan. Men när hon steg ur sängen, veko sig benen under henne, och hon märkte, att hon inte kunde gå. Karin kallade inte på hjälp, utan lade sig ner helt stilla. ”Jag kan nog gå, när jag kommer till lugn igen”, tänkte hon. Om en stund gjorde hon ett nytt försök. Men båda<noinclude> <references/> 104</noinclude> sfsk7ntqtg4517n65zxhatdnxonev0g 104 107800 504838 418641 2022-08-14T11:23:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>benen voro alldeles utan kraft och styrsel. Hon kunde inte stödja på dem, utan blev liggande bredvid sängen. Så snart folket kom i rörelse på morgonen, blev doktorn efterskickad. Han anlände snart, men kunde inte förstå vad det var, som hade kommit över Karin. Hon var varken sjuk eller lam. Han trodde, att alltsammans hade vållats av skrämseln. — Karin blir nog snart bra igen, sade han. Karin hörde på doktorn utan att säga ett ord. Hon visste, att Eljas hade varit inne i rummet under natten och att det var han, som hade gjort henne detta. Hon visste också, att hon aldrig skulle bli återställd. Hela förmiddagen satt Karin tyst och grubblade. Hon sökte fundera ut varför Gud hade tillåtit, att denna hemsökelse hade kommit över henne. Hon gick strängt till rätta med sig själv, men kunde inte finna, att hon hade begått någon synd, som hade förtjänat så hårt straff. ”Gud är orättvis mot mig”, tänkte hon. På eftermiddagen reste Karin till Storms missionssal, där predikant Dagson talade på den tiden. Hon hoppades, att Dagson skulle förklara för henne varför hon hade blivit så hårt straffad. Dagson var en omtyckt talare, men aldrig hade han haft så många åhörare som den aftonen. Kära då, vad det var för en folksamling utanför missionssalen! Och ingen talade om något annat än det, som hade hänt under natten i lekstugan. Hela menigheten hade blivit uppskrämd, och nu hade den kommit samman för att få höra ett sådant kraftigt Guds ord, som kunde driva bort skräcken. Inte fjärdedelen av de närvarande kunde komma in i huset, men dörrar och fönster stodo på vid gavel, och Dagson hade en så stark stämma, att även de utanför stående kunde höra. Predikanten visste vad som hade hänt och vad människorna trånade efter. Han började sitt tal med förskräckliga ord om helvetet och om avgrundens furste. Han påminde<noinclude> <references/> {{ph|105}}</noinclude> 86hakltruumsmwmf2wmmv3f7zr1oupf 104 107801 504839 402036 2022-08-14T11:26:00Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>om den, som smyger omkring i mörkret för att fånga själar, som lägger ut lastens snara och syndens lockelse. Människorna ryste och sågo världen uppfylld av djävlar, som frestade och lockade. Allt var synd och fara. De vandrade på falluckor, de voro som vilda skogens djur, de pinades och hetsades. När Dagson talade om detta, for hans röst genom salen som en vilt vinande vind, och hans ord voro som eldslågor. Alla, som hörde Dagsons tal, tyckte, att det var likt en skogsbrand. Med alla dessa djävlar och all rök och eld förnam man det så, som då skogen brinner omkring en, då elden kryper fram i mossan, där man trampar, och rökmoln vältra fram i luften, som man ska andas, då värmen sveder ens hår och dånet av branden fyller öronen och gnistor vilja sätta eld på ens kläder. Dagson jagade människorna fram på detta sätt, genom eld och rök och förtvivlan. Eld hade de framför sig, eld bakom sig och eld på alla sidor. Man såg intet annat, än att man måste förgås. Men genom all denna förfäran förde han dem fram till en grön plats i skogen, där allt var lugn och svalka och trygghet. Mittpå den blommande skogsängen satt Jesus, han sträckte ut sina armar över de flyende och jäktade människorna, och de lade sig ner vid hans fötter, och all fara var över, och det fanns inte mer nederlag eller förföljelse. Dagson talade, såsom han själv kände det. Bara han fick lägga sig ner vid Jesu fötter, erfor han frid och lugn och fruktade ingen av alla livets farligheter. Efter Dagsons tal uppstod livlig rörelse. Flera gingo fram och tackade honom, medan deras ansikten överströmmades av tårar. De sade, att de av denna predikan hade blivit väckta till en rätt tro på Gud. Men Karin Ingmarsdotter satt orörlig, och när Dagson hade slutat, lyfte hon de tunga ögonlocken och såg på honom, som om hon förebrådde honom, att han ingenting hade kunnat giva henne. I detsamma ropade en stark stämma utanför missionssalen så högt, att hela församlingen hörde orden: {{tomrad}}<noinclude> <references/> 106</noinclude> imadldtk17ahof1rn5nnfov3yoprv69 104 107802 504840 402037 2022-08-14T11:27:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Ve, ve, ve över dem, som giva stenar i stället för bröd! Ve, ve, ve över dem, som giva stenar i stället för bröd! Karin kunde inte se den, som talade. Hon måste sitta stilla, medan de andra rusade ut. Sedan kom hennes husfolk och sade henne, att den, som hade ropat, hade varit en hög, mörk man, som ingen kände. Han och en vacker, ljus kvinna hade kommit åkande framåt vägen i en skjutskärra mittunder föredraget. De hade stannat och lyssnat, och just i samma ögonblick, som de skulle fara vidare, hade mannen rest sig upp och talat. Somliga hade tyckt sig känna igen kvinnan. Hon skulle vara en av Stark Ingmars döttrar, som hade rest till Amerika och blivit gift där, och karlen skulle då vara hennes man. Men det var inte så lätt att känna igen den, som man hade sett som ung tös i den vanliga sockendräkten, när hon kom tillbaka vuxen och klädd i stadskläder. Karin hade samma tankar om Dagson som den främmande. Det kunde man märka därav, att hon aldrig mer for till missionssalen. Längre framåt sommaren, då en av baptisternas predikanter kom till socknen och predikade och döpte, hörde hon honom, och då frälsningsarmén även började hålla möten i kyrkbyn, lät hon föra sig till ett av dessa. En stor, andlig rörelse gick genom socknen. Vid alla möten skedde väckelser och omvändelser. Alla människor tycktes finna vad de trånade efter. Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Birger Larsson hette en smed, som hade sin smedja vid landsvägen. Smedjan var liten och mörk med en glugg i stället för fönster och en låg dörr. Birger Larsson förfärdigade grova knivar, lagade lås, satte på hjulringar och skodde slädmedar. När han intet annat arbete hade, smidde han spik. En sommarkväll rådde stor brådska i smedjan. Birger<noinclude> <references/> {{ph|107}}</noinclude> hzkyj1zphcdqfa1d2icypn8chznxopw 104 107803 504841 402038 2022-08-14T11:29:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Larsson själv stod vid ett städ och plattade till spikhuvuden. Hans äldste son stod vid ett annat, hamrade ut järnten efter järnten och klippte av dem. En av sönerna drog blåsbälgen, en släpade fram kol, vände på järnen, som lågo i ässjan för att vitglödgas, och bar fram dem till smederna. Den fjärde av sönerna var endast sju år; han plockade upp de färdiga spikarna, kylde dem i en vattenho och band dem samman i buntar. Mittunder arbetet kom en främmande och ställde sig i dörröppningen. Det var en hög, mörk man. Han måste nära nog böja sig dubbel för att kunna se in. Birger Larsson höll upp med arbetet för att få veta vad den nykomne önskade. — Ni får inte ta illa opp, att jag tittar in, fast jag inte har något ärende, sade mannen. Jag har själv varit smed i ungdomen, och därför har jag svårt att gå förbi en smedja utan att se på arbetet. Birger Larsson lade märke till att den främmande hade stora, seniga händer, riktiga smednävar. Smeden började utfråga den främmande om vem han var och varifrån han kom. Karlen svarade vänligt utan att röja sig. Birger fann honom klok och tyckte om honom. Han gick ut ur smedjan med honom, stod på svarta smedbacken och skröt med sina söner. Han hade haft svåra dagar, sade han, innan sönerna hade vuxit upp, så att de kunde bistå honom med arbetet. Men nu, då de alla hjälptes åt, gick det gott. — Du ska få se, att om några år är jag en rik man, sade Birger. Främlingen log en smula och sade, att det fägnade honom, att Birger hade så god hjälp av sönerna. — Nu vill jag fråga dig om något, fortfor han, lade sin tunga hand på Birgers axel och såg honom djupt in i ögonen. Då du har så god hjälp av dina söner i världsliga ting, låter du dem väl också bistå dig i de andliga? Birger stirrade slött på honom. — Jag ser, att detta var dig en ny fråga, sade främlingen, tänk på den, tills vi härnäst råkas! {{tomrad}}<noinclude> <references/> 108</noinclude> eeov8emkac2bt55rahuqcg2i613hxd4 104 107804 504842 418640 2022-08-14T11:31:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han gick sin väg småleende. Birger Larsson begav sig in i smedjan, rev sig i håret, som var styvt och gult som mässing, och började åter arbeta. Men främlingens fråga följde honom under flera dagar. Vad var nu detta för en sak att spörja om? ”Det ligger något under det här, som jag inte förstår”, tänkte han. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Det var dagen efter den, då främlingen hade talat med Birger Larsson, och det var nere i kyrkbyn i Tims Halvors gamla handelsbod, som han efter sitt giftermål med Karin hade lämnat till sin svåger, Kolås Gunnar. Gunnar var bortrest, och under tiden stod hans hustru, Brita Ingmarsdotter, i boden och skötte handeln. Brita stod bakom disken vacker och ståtlig. Både namn och utseende hade hon tagit i arv efter sin mor, Stor Ingmars vackra hustru. En så vacker flicka som Brita hade aldrig förr vuxit upp på Ingmarsgården. Var nu inte Brita lik gammalfolket till det yttre, så var hon dock lika rättrådig och noggrann som någon annan i hennes släkt. När Gunnar var borta, skötte Brita handeln på sitt eget sätt. Om gamle korpral Fält kom försupen och darrhänt och begärde en flaska öl, sade Brita tvärt nej, och när den fattiga Kolbjörns Lena ville köpa en vacker brosch, sände Brita hem henne med ett par kilo rågmjöl. Inga barn vågade sig in i boden, när Brita regerade där, för att ödsla bort sina fattiga slantar på russin och karameller. Bondhustrun, som hade gått dit för att köpa av de lätta, tunna köpstadstygerna, blev hemskickad av Brita för att väva hållbart och dugande tyg i egen vävstol. Denna dag hade inte Brita många kunder. Hon satt ensam långa timmar. Då sjönk hon samman, stirrade långt framför sig, medan förtvivlan brann i ögonen. Äntligen steg hon upp, sökte fram ett rep, flyttade trappstegen ur boden in i bodkammaren och gjorde i ordning en snara i en krok i taket. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|109}}</noinclude> b9kxx75uk73ciy130vuo4yxm2u5ttjg 104 107806 504843 418521 2022-08-14T11:32:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Brita arbetade ivrigt, hon var snart färdig, skulle just sticka huvudet in i snaran, då hon råkade se ner. Dörren öppnades i detsamma, och en hög, mörk karl trädde in. Han hade kommit in i boden, utan att hon hade hört honom, och när han inte hade funnit någon där, hade han gått bakom disken och öppnat dörren till bodkammaren. Brita gick sakta nerför stegen. Karlen sade ingenting till henne, han drog sig tillbaka ut i boden. Brita kom långsamt efter. Brita hade inte sett honom förr. Han hade svart, krusigt hår, tätt helskägg, skarpa ögon och stora, seniga händer. Han var välklädd, men han gick och rörde sig som en arbetare. Han satte sig på en trasig stol nere vid dörren och tog inte ögonen från Brita. Bondhustrun stod stilla bakom disken, frågade ingenting, endast önskade, att han måtte gå. Karlen bara såg och såg, lät inte ögonen släppa henne en minut. Brita tyckte, att hans blickar höllo fast henne, så att hon inte kunde röra sig. Brita blev otålig, hon sade för sig själv: ”Jag kan undra vad du tänker det hjälper, att du sitter och vaktar mig. Du kan väl förstå, att jag i alla fall gör vad jag vill göra, så snart jag blir ensam.” Brita stod och höll tysta tal till mannen. ”Om detta vore något, som kunde ha ett slut eller en övergång, skulle du gärna få hindra mig, men det är rent obotligt.” Alltjämt satt karlen kvar och såg lika ihärdigt på henne. ”Jag ska säga dig, att det passar sig inte för oss från Ingmarsgården att hålla handelsbod”, fortsatte Brita i sina tankar. ”Du kan inte tro vad jag hade det bra med Gunnar, allt intill dess han började med handeln. Folk varnade mig nog för att gifta mig med honom. De tyckte inte om honom för hans svarta lugg och hans vassa ögon och hans skarpa tunga. Men vi tyckte om varandra, ser du, och vi sa inte ett ont ord till varandra, ända tills Gunnar övertog handelsboden. Det är efter den tiden”, fortfor Brita i sitt tysta tal, ”som det inte har varit bra mellan oss. Jag vill, att han ska sköta handeln på mitt sätt. Jag kan inte tåla, att han säljer öl och vin till drinkare, och jag tycker, att han bara ska låta<noinclude> <references/> 110</noinclude> snjye5fiw3vhf2a63s69xnindbxiult 104 107807 504844 418522 2022-08-14T11:33:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>folk köpa vad som är nyttigt och nödvändigt, men det tycker Gunnar är orimligt. Och vi kan inte ge vika, varken han eller jag, och nu tvistar vi alltid, och nu tycker han inte om mig mer, ser du.” Hon såg på karlen med sina förvildade ögon, liksom förvånad, att han inte gav efter för hennes böner. ”Men du kan väl förstå, att jag inte kan leva med den skammen, att han låter länsman göra utpantning hos fattigt folk och ta ifrån dem den enda kon eller ett par stackars får! Det kan aldrig bli bra, förstår du inte det? Varför kan du inte gå, så att jag får göra slut på det?” Men under det att karlen betraktade Brita, blev hon allt lugnare, och om en stund började hon gråta helt stilla. Hon hade blivit rörd över den främmande, som satt och vaktade henne. Det var märkvärdigt gjort av en, som alls inte kände henne. Så snart karlen märkte, att Brita grät, reste han sig och gick mot dörren. När han stod på tröskeln, vände han sig, borrade ögonen in i Britas än en gång, harskade sig och sade med djup röst: — Gör dig själv intet ont, ty den tiden nalkas, då du ska få leva i rättfärdighet. Därmed gick han. Hans steg ljödo tunga i trappan och på vägen, då han avlägsnade sig. Brita skyndade in i bodkammaren, hon tog ner snaran och lyfte stegen åter ut i boden. Sedan satte hon sig på en kista och rörde sig inte under ett par timmar. Hon hade den känslan, att hon länge och väl hade vandrat omkring i en natt, som hade varit så mörk, att hon inte hade kunnat se sin egen hand. Hon hade gått vilse, visste inte vart hon var kommen, och för varje steg hon hade tagit, hade hon fruktat, att hon skulle störta ner i ett kärr eller en avgrund. Men nu hade någon ropat till henne, att hon inte skulle vandra vidare, utan sätta sig ner och vänta, tills det bleve dager. Hon var glad, att hon inte måste fortsätta den farliga vandringen. Nu satt hon och väntade på gryningen. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|111}}</noinclude> cdyrxzva2bq5jveehs53pne6rpmjaek 104 107820 504845 402065 2022-08-14T11:35:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Stark Ingmar hade en dotter, som hette Anna Lisa. Hon hade bott i Chicago i flera år och hade blivit gift där med en man vid namn Johan Hellgum, en svensk, som förestod en liten församling, vilken hade sin egen tro och lära. Dagen efter den ryktbara dansnatten kom Anna Lisa hem för att hälsa på sin gamle far, och mannen följde henne. Hellgum använde tiden till att göra långa vandringar genom bygden. Han gjorde bekantskap med alla han mötte och språkade till en början med dem om helt vardagliga ting, men när han skildes från en människa, lade han gärna sin stora, tunga hand på hennes axel och sade några ord till tröst eller väckelse. Stark Ingmar såg inte mycket till mågen. Gubben arbetade det året tillsammans med unge Ingmar Ingmarsson, som hade flyttat hem till Ingmarsgården. De båda byggde en såg i Långforsen. Det var Stark Ingmar en stolt dag, då sågen blev färdig och den första timmerstocken klövs till vita plankor av de gnisslande sågbladen. En kväll gick gubben hem från arbetet. På vägen mötte han Anna Lisa. Hon såg förskrämd ut, som om hon hade velat gömma sig. Stark Ingmar skyndade på stegen, kom fram till stugan och blev stående med rynkad panna. Tätt vid ingången hade det i all hans tid vuxit en stor nyponbuske. Den hade varit honom kärare än hans öga, han hade aldrig låtit någon plocka en ros eller ett blad av busken, intet ont hade fått komma nära den. Stark Ingmar hade aktat den så väl, därför att han visste, att det bodde underjordiskt småfolk under den. Men nu var busken borthuggen. Det var förstås mågen, predikanten, som inte hade kunnat tåla den. Stark Ingmar hade sin yxa i handen, han klämde fingrarna hårt om skaftet, när han gick in i stugan. Hellgum satt där inne med bibeln framför sig. Han lyfte blicken och såg Stark Ingmar djupt in i ögonen. Därpå fortsatte han att läsa med hög röst: — Därtill då I tänken: Vi vilja göra som hedningarna<noinclude> <references/> 112</noinclude> e9rnp5svz22699uostvug5ibgh5xs3m 104 107821 504846 402066 2022-08-14T11:37:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>och såsom annor folk i landen och tillbedja stockar och stenar, skall det fela eder. Så sant som jag lever, säger Herren, jag skall råda över eder med starka hand och utsträcktom arm och med utgjuten grymhet — — — Utan ett ord gick Stark Ingmar ur rummet. Den natten sov han i ladan. Två dagar därefter drogo han och Ingmar uppåt storskogen på kolning och timmerhuggning. De ämnade bli borta hela vintern. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Ett par gånger hade Hellgum uppträtt på bönemöten och utlagt sin lära, som han sade vara den enda och rätta kristendomen. Men Hellgum var inte vältalig som Dagson. Han hade inte vunnit några anhängare. De, som hade mött honom på vägar och stigar och blott hört honom säga ett par ord, hade väntat stora ting av honom, men när Hellgum skulle hålla ett långt föredrag, blev han tung och andefattig och tröttande. Då det led mot slutet av sommaren, blev Karin Ingmarsdotter ytterligt nedstämd. Man hörde henne sällan säga ett ord. Hon var alltjämt ur stånd att gå och satt dagen om orörlig i sin stol. Hon uppsökte inte mer några predikanter, utan satt ensam och ruvade över sin olycka. Ibland sade hon till Halvor, att hon alltid hade hört sin far säga, att Ingmarssönerna inte behövde frukta något, om de blott ginge Guds vägar. Men nu visste hon, att detta inte var sant. Halvor föreslog en gång i sin rådlöshet, att hon skulle tala med den nye predikanten, men Karin svarade genast, att hon inte mer ville söka hjälp hos präster. En söndag i slutet av augusti satt Karin ensam vid fönstret i storstugan. Det var stillhet över hela gården, och Karin hade svårt att hålla sig vaken. Huvudet sjönk allt djupare ner mot bröstet, och om en stund somnade hon. Hon vaknade vid att någon talade alldeles under hennes fönster. Hon kunde inte se vem det var, men rösten var stark och djup. Vackrare röst hade hon aldrig hört. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>8. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||113}}</noinclude> ocf84e9o5z5sd23bjqo943d8m1cpa11 104 121016 504848 429488 2022-08-14T11:53:14Z Edaen 1078 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none">III.<br/>Fackföreningspolitik.</h2> <h3 align=center >Sluten fackföreningspolitik.</h3> Liksom vi i den kooperativa politiken kunde urskilja en sluten och en öppen riktning, en sluten, som sökte skapa ett privilegium för ett fåtal, en öppen, som ville bjuda kooperationens fördelar åt hvar och en, som däraf ville taga del, så ock i det nittonde århundradets fackföreningsrörelse. Det finns en äldre, ''sluten'' och en yngre, ''öppen'' riktning inom fackföreningspolitiken, och dessa riktningar äro, äfven de, så väsentligen skilda, både teoretiskt och i afseende på sina praktiska verkningar, att vårt omdöme om dem måste utfalla mycket olika. Den slutna fackföreningspolitiken är till sitt väsen protektionistisk. Liksom protektionismen på den yttre handelspolitikens område härleder sig denna riktning från en äldre tids ekonomiska föreställningssätt, för hvilket skapandet af monopol var den enda vägen till materiel förkofran. Närmast är det från skråväsendet, som den slutna fackföreningspolitiken nedstammar. Skråväsendets allmänna tendens var ju att skapa ett<noinclude> <references/></noinclude> 7m7yf9b38v3ph8z7umfpkhi94abcunj 104 148308 504822 482739 2022-08-14T09:57:54Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>91</u>}}</noinclude>bonde vara god till att få sig någonting klokt och vackert att läsa, så att han kan med tiden bli ett grand klokare och bätre än sina oxar som han sällskapar med dagen om.” ”Hvad ska’ bönderna med sådan läsning, de ha ju Bibeln?” sade åter Wille. ”Dodi har rätt,” medlade nu Sven saktmodigt. ”Någon förströelse måste en vällan ha. Om barnet är aldrig så allvarsamt, så åstundar det ändå att leka ibland, och vi ska’ ju vara såsom barn. Vi store barn behöfva också roa oss, och jag tänker att våra herrar och husbönder och allt förnämt folk äfven roa sig, fast det sker på ett vackrare och bättre sätt än vi andra; men så borde de, som fått uppfostran och blifvit upplysta, lära oss huru äfven vi skulle kunna vara glada och roa oss utan skam och ånger.” Nu drog Gräflingen föraktligt på munnen - - ”Herrar, husbönder och sådant förnämt folk ...” mumlade han, ”jo dä’ ä’ just rätta kolejet, dä’!” ”Sven talar som en prest,” sade Dodi. ”Som en risdagsman,” menade Wille; ”men han glömmer att J ha’ bibeln.” Ellen såg sorgset på Svens ärliga och fromma ansigte, och vände sig suckande bort. ”Dymhyfvyd!” sade Dodi mellan tänderna, nickade åt Baron, åt hvilken detta var tilldrucket, samt knackade harmsen med vedträdet mot spishällen. {{linje|4em}} {{c|<big>IV.<br><b><i>Förmaket</i>.</b></big>}} {{högertext|<small>{{em|2}}— En Olymp är salen, <br> Evigt fylld af Hebe guldpokalen, <br> {{em|2}}Blott en saga qvalen. <br> {{em|6}}{{sc|Stagnelius.}}</small>|4em}} Det var vid thétimman. Lyst af det milda skenet från en lampa satt grefvinnan Albin och bläddrade i en af Boz’ nyaste romaner. På bordet framför henne lågo åtskilliga dyrbara planchverk, modejournaler och musikalier. Från angrän-<noinclude> <references/></noinclude> 3re1h5uytyden0rkjrkkny3ssopl9aa 104 148309 504818 482724 2022-08-14T09:47:34Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>90</u>}}</noinclude>”Nu kommer Tidningsreveljen —” ”Asch! gå förbi’et!” ”Rättegångs- och Polissaker —” ”Kåvall förbi! ... Dä’ vill vi inte höra heller. En blir så förhärdader till kropp och själ af sådant, att en tycker att ett mord inte betyder mera, än om far der tar sig en pris snus, eller om jag slår ihjäl en fluga.” Nu ögnade Wille sista sidan: ”Mazyrka-kappe-tuger, Tuska äpplen, kruddpepar — snys — Jydarnas konung af Sa — Satan —” ”Jesters! ... hvad säger du pojke? skrifver <i>den</i> med, nu för tiden?” ”Christelig Huskatt, Blommorna vid väggen, Ytflugter på Hofvet och Tranärtsharpan —” ”Hvad är det för godt, du Wille?” ”Åh det är en visbok eller sådant ... och sen så är der fura tiggareanångser, nej, låt mig se, sex: ”Bödelsbacken, Ormsaltare- och Kattrakaregränd, Komötet, Rackarebacken och Kattvadet —” ”Ja, ä’ dä’ en tidning, dä’? utropade Dodi förtretad. ”Hvad skall en ärlig bonde ta sig till med en sådan, dä’ vill jag bara veta. Ska’ en inte orka lefva till den dag en kan få sig en försvarlig tidning, eller annan läsning som kan passa för oss stackare? — När en har arbetat dagen om, så att det verker i knoterna och sätter sig de långa vinterqvällarne vid brasan ... en ä’ skam till sägandes både sömnig och trötter ... då skall en sitta der och snurra och spinna, eller ock såsom karlarna få göra, tälga på en träbit sina fem långa timmar, det är med nöd en kan hålla Ögonen uppe.” ”Då snyrrar J inte på flitigt, Dodi,” menade Wille. ”Om en spinner så skäfver’a ryka om fingra’, så kan det ändå hitta på att bli tråkigt i längden, skall jag säga ''Baron.'' Han och hans gelikar, de roa sig med annat om qvällarna.” ”Ja, vi läsa Biblen, vi!” ”Hur det går med läsningen, det må Gud veta, men nog hör man harrarna sjunga ibland så taket lyfter sig på hållstuga’. — Det är en skam,” fortfor Dodi ifrigt, ”vi ha så mycket med prester i landet, och så mycket böcker skrifvas och så många möten och komerser och ändå ska inte en fattig<noinclude> <references/></noinclude> lerg1sc0ezoe5z0jh9nh5ibwd9m0krr 504819 504818 2022-08-14T09:48:02Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>90</u>}}</noinclude>”Nu kommer Tidningsreveljen —” ”Asch! gå förbi’et!” ”Rättegångs- och Polissaker —” ”Kåvall förbi! ... Dä’ vill vi inte höra heller. En blir så förhärdader till kropp och själ af sådant, att en tycker att ett mord inte betyder mera, än om far der tar sig en pris snus, eller om jag slår ihjäl en fluga.” Nu ögnade Wille sista sidan: ”Mazyrka-kappe-tuger, Tuska äpplen, kruddpepar — snys — Jydarnas konung af Sa — Satan —” ”Jesters! ... hvad säger du pojke? skrifver <i>den</i> med, nu för tiden?” ”Christelig Huskatt, Blommorna vid väggen, Ytflugter på Hofvet och Tranärtsharpan —” ”Hvad är det för godt, du Wille?” ”Åh det är en visbok eller sådant ... och sen så är der fura tiggareanångser, nej, låt mig se, sex: ”Bödelsbacken, Ormsaltare- och Kattrakaregränd, Komötet, Rackarebacken och Kattvadet —” ”Ja, ä’ dä’ en tidning, dä’? utropade Dodi förtretad. ”Hvad skall en ärlig bonde ta sig till med en sådan, dä’ vill jag bara veta. Ska’ en inte orka lefva till den dag en kan få sig en försvarlig tidning, eller annan läsning som kan passa för oss stackare? — När en har arbetat dagen om, så att det verker i knoterna och sätter sig de långa vinterqvällarne vid brasan ... en ä’ skam till sägandes både sömnig och trötter ... då skall en sitta der och snurra och spinna, eller ock såsom karlarna få göra, tälga på en träbit sina fem långa timmar, det är med nöd en kan hålla ögonen uppe.” ”Då snyrrar J inte på flitigt, Dodi,” menade Wille. ”Om en spinner så skäfver’a ryka om fingra’, så kan det ändå hitta på att bli tråkigt i längden, skall jag säga ''Baron.'' Han och hans gelikar, de roa sig med annat om qvällarna.” ”Ja, vi läsa Biblen, vi!” ”Hur det går med läsningen, det må Gud veta, men nog hör man harrarna sjunga ibland så taket lyfter sig på hållstuga’. — Det är en skam,” fortfor Dodi ifrigt, ”vi ha så mycket med prester i landet, och så mycket böcker skrifvas och så många möten och komerser och ändå ska inte en fattig<noinclude> <references/></noinclude> e6l0ut9aqbxg2bi3f0pct4wv1jjc1r8 104 148310 504816 482725 2022-08-14T09:40:38Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>89</u>}}</noinclude> ”Nenej, det der är ju bara spetakel, hela visan,” sade Dodi, ”låt oss höra något annat!” ”Wrangel och Leyonhufvud.” ”O du käcka Leyonhufvud, när du till Carlskrona gick, etc.” ”Nejnejnej! inte sådant! låt oss höra någonting nytt, det der är ju gammalt som gatan.” ”Allt om en ogudaktig krukomakare uti Sweitz och staden Mähren, hvilken hade fem styfbarn dem han gaf hundenamn —” ”Jesters!” ”Med mera faseligt som i sjelfva visan omtalas: <poem> ”Hörer till J christne goda, Du qvinna och du man Hvad posten oss bebådar Ifrån det Tyska land, Som nog i sanning är, I Sweitzerland det skedde Som efterföljer här:” </poem> ”Nog, kära Wille du,” afbröt Ellen med en otålig åtbörd, ”det der är en dummer visa, kära du.” ”Nå så ha vi här en tidning, som jag tagit med mig från Stockholm — öfverskriften är borta, men det är detsamma; den är i allt fall pin färsk.” ”Läs om ''Döda i hufvudstaden och landsorten,''” bad Gräflingen och Wille gjorde så. ”Nu om hagelskadorna,” yrkade Dodi. ”Vänta vi ha ångfartugen och Ytrikes Nuheterna först.” ”Ajsa’n! hvem vill höra på tocket slarf?” ropade Dodi förargad. ”Om Tyrkiet —” ”Inte ett ord om hedningar och hundturkar!” förbehöll sig Dodi. ”England ... lilla prensässans döpelse —” ”Fy strunt! hvad angår det oss?” ”Barbariet —” ”Usch! Ingenting om Ryssen heller, det är sagdt!” ”Rom —” ”Om Påfven kanske, som menniskorna falla ned för och kyssa på toffeln? — det duger inte för två styfver.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6vcri0iukln5o8fhlb98crr9iewcwi6 504817 504816 2022-08-14T09:40:47Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>89</u>}}</noinclude>”Nenej, det der är ju bara spetakel, hela visan,” sade Dodi, ”låt oss höra något annat!” ”Wrangel och Leyonhufvud.” ”O du käcka Leyonhufvud, när du till Carlskrona gick, etc.” ”Nejnejnej! inte sådant! låt oss höra någonting nytt, det der är ju gammalt som gatan.” ”Allt om en ogudaktig krukomakare uti Sweitz och staden Mähren, hvilken hade fem styfbarn dem han gaf hundenamn —” ”Jesters!” ”Med mera faseligt som i sjelfva visan omtalas: <poem> ”Hörer till J christne goda, Du qvinna och du man Hvad posten oss bebådar Ifrån det Tyska land, Som nog i sanning är, I Sweitzerland det skedde Som efterföljer här:” </poem> ”Nog, kära Wille du,” afbröt Ellen med en otålig åtbörd, ”det der är en dummer visa, kära du.” ”Nå så ha vi här en tidning, som jag tagit med mig från Stockholm — öfverskriften är borta, men det är detsamma; den är i allt fall pin färsk.” ”Läs om ''Döda i hufvudstaden och landsorten,''” bad Gräflingen och Wille gjorde så. ”Nu om hagelskadorna,” yrkade Dodi. ”Vänta vi ha ångfartugen och Ytrikes Nuheterna först.” ”Ajsa’n! hvem vill höra på tocket slarf?” ropade Dodi förargad. ”Om Tyrkiet —” ”Inte ett ord om hedningar och hundturkar!” förbehöll sig Dodi. ”England ... lilla prensässans döpelse —” ”Fy strunt! hvad angår det oss?” ”Barbariet —” ”Usch! Ingenting om Ryssen heller, det är sagdt!” ”Rom —” ”Om Påfven kanske, som menniskorna falla ned för och kyssa på toffeln? — det duger inte för två styfver.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8c7flkrnz22q246auvrmvc76iyd9gw0 104 148311 504744 482726 2022-08-13T22:09:48Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>88</u>}}</noinclude>stads egor, ty i min farfarsfars tid var det en sådan oräknelig mängd af ormar, att man måste söka hjelp lör dem och kalla hit en klok som kunde säga upp dem. Han åtog sig ock att göra slut på hela familjan, och lät tända eld på en stor rishög i ängen. ”Ä’ J nu blankt säkra på att det inte finns någon lindorm med i trakten?” frågade försvärjaren; då svure de och förpligtade sig på att ingen sådan fanns i hela gestriktet, när han öfvertygat sig härom, kröp han upp i ett träd och började försvärjningen ... Då kommo de klängandes i ljungen, somliga tjocka som ålar och 3 alnar långa, andra pappliga som fjärillar och gulöriga, andra kol-ellanste röda och med etterblåsor i munnen; men alla så fingo de lof krypa in i elden. De hväste så att det hördes tre fjerdingsväg långt, och ettern fräste på glöden. Kopparormen sprang i stycken af ilska, hespingen blåste upp sig så att han vardt rund som ett klot, och huggormen qvidde och vred sig; men det halp intet, de måste i elden; när midt upp uti kalaset lindormen kom slängandes ... då blef försvärjaren hvit i synen som ett kläde och han vardt tvungen att stiga ned ur trädet och släpa sig i elden med de andra ...” ”Hvar var du i går afton?” frågade Sven, i det han oförmärkt lutade sig ned till Ellen, samt fäste sina allvarsamma, men ändå milda ögon på hennes. Ellen spratt till: ”hvar jag var?” upprepade hon sakta och i frågande ton. Sven nickade, såsom väntade han på svar, men då detta dröjde, tillade han varnande: ”akta dig för lindormen!” Ellen rodnade starkt, kastade en harmsen blick på Sven och vände sig tvärt till Wille. Hon lade sin hand vänligt på hans arm och sade: ”du brukar vara glader och förståndig Wille, hitta på något att fördrifva tiden med i qväll.” ”Javasserratricken!” ropade Wille, smickrad af Ellens ovanliga vänlighet, gick derpå bort till sin påse, der han ref bland tyger ock sjalar tills han fick rätt på ett litet fyrkantigt knyte, ombundit med en gul sitsnäsduk. Här bland löskragar och kravatter framtog han några hopvikna papper af åtskillig färg och storlek. Dodi lade ett par furuträn på glöden och lågan lefde ånyo upp, klar och sprakande. ”Om slaget vid Narva,” läste nu Wille, ”Herr Peder han drömde en dröm om en natt, etc.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4hkuy1yizrnmkvlrarovgaoyaijl6vz 104 148312 504739 482727 2022-08-13T22:02:53Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>87</u>}}</noinclude>och Wille till försoningsoffer dristade skänka Ellen en både vacker och ”durbar halsdyk,” hon helt simpelt surfvade den tillhopa och kastade den på elden midt för hans ”åsun.” Detta kunde Wille knappt någonsin rigtigt förlåta, hellst det skedde i Svens närvaro, som icke kunde låta bli att draga på munnen dervid. Allmänna tron var emellertid, att Gräflingen gynnade Wille framför hans medtällare Sven, hellst den förre stundom gjort gubben ”presanter, än af vesttuger, än af piphyfven” och annat smått, samt var honom behjelplig att klistra belgarna då dessa gingo sönder ... hvilket ofta hände i anseende till den nit hvarmed de anlitades ... vid hvilka tillfällen Wille äfven släppte till skinnet. Med säkerhet visste dock ingen gubbens tankar hvarken i detta eller andra mål. {{linje|4em}} {{c|<big>II.<br><b><i>Omkring Spisen</i>.</b></big>}} {{högertext|<small>”De som fått uppfostran och blifvit undervisade borde lära oss huru. äfven vi skulle kunna vara glada och roa oss utan skam och ånger.” <br> {{ph|{{sc|Sven Elofson.}}|3}}</small>|style=margin-left:75%}} Det var en afton på sensommarn, Simeon och hans vänner suto i stugan vid en till hälften nedbrunnen brasa. Regnet föll i tunga droppar mot fönsterrutorna och vinden ryckte i de gamla blyfogningarna. Mer än vanligt tyst och sluten satt gamle Sven och tittade på de glimrande kolen i spiseln. Ellen fastade nu och då en orolig blick på det mörka fönstret. Sven stod vid murstöttan, lutade hufvudet mot sin högra arm, som hvilade på spiskransen. Hans ögon följde med ett mörkt uttryck rigtningen af Ellens blickar, hvilka, då de funno sig ertappade, hastigt sänktes mot golfvet. ”Hvad var det J sade om lindormen för godt, Dodi, när jag kom i dörren?” sporde slutligen Wille, afbrytande den allmänna tystnaden. ”Jo,” svarade gamla Dorothea, som nu likasom de andra satt sysslolös vid söndagsbrasan; ”jag sade att inom församlingen finns bestämdt en lindormsslägt, och det rätt på Stjerne-<noinclude> <references/></noinclude> dhn2hrs9mv3394smlo3ito18t3dpcls 504740 504739 2022-08-13T22:03:10Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>87</u>}}</noinclude>och Wille till försoningsoffer dristade skänka Ellen en både vacker och ”durbar halsdyk,” hon helt simpelt surfvade den tillhopa och kastade den på elden midt för hans ”åsun.” Detta kunde Wille knappt någonsin rigtigt förlåta, hellst det skedde i Svens närvaro, som icke kunde låta bli att draga på munnen dervid. Allmänna tron var emellertid, att Gräflingen gynnade Wille framför hans medtällare Sven, hellst den förre stundom gjort gubben ”presanter, än af vesttuger, än af piphyfven” och annat smått, samt var honom behjelplig att klistra belgarna då dessa gingo sönder ... hvilket ofta hände i anseende till den nit hvarmed de anlitades ... vid hvilka tillfällen Wille äfven släppte till skinnet. Med säkerhet visste dock ingen gubbens tankar hvarken i detta eller andra mål. {{linje|4em}} {{c|<big>II.<br><b><i>Omkring Spisen</i>.</b></big>}} {{högertext|<small>”De som fått uppfostran och blifvit undervisade borde lära oss huru. äfven vi skulle kunna vara glada och roa oss utan skam och ånger.” <br> {{ph|{{sc|Sven Elofson.}}|3}}</small>|style=margin-left:60%}} Det var en afton på sensommarn, Simeon och hans vänner suto i stugan vid en till hälften nedbrunnen brasa. Regnet föll i tunga droppar mot fönsterrutorna och vinden ryckte i de gamla blyfogningarna. Mer än vanligt tyst och sluten satt gamle Sven och tittade på de glimrande kolen i spiseln. Ellen fastade nu och då en orolig blick på det mörka fönstret. Sven stod vid murstöttan, lutade hufvudet mot sin högra arm, som hvilade på spiskransen. Hans ögon följde med ett mörkt uttryck rigtningen af Ellens blickar, hvilka, då de funno sig ertappade, hastigt sänktes mot golfvet. ”Hvad var det J sade om lindormen för godt, Dodi, när jag kom i dörren?” sporde slutligen Wille, afbrytande den allmänna tystnaden. ”Jo,” svarade gamla Dorothea, som nu likasom de andra satt sysslolös vid söndagsbrasan; ”jag sade att inom församlingen finns bestämdt en lindormsslägt, och det rätt på Stjerne-<noinclude> <references/></noinclude> bcj4ydsoouqgeyrcb2kebcuzecjvvtn 104 148313 504689 482728 2022-08-13T12:24:27Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>86</u>}}</noinclude>emot taket och kastade undan luggen med en egen högtidlig gest som de andra icke kunde göra efter. Han skref också vers och anlitades beständigt af alla hjertnupna ungersvenner och tärnor, vid namns- och födelsedagar samt dessutom vid grifte- och giftetillfällen, och skulle på grund af dessa sina gåfvor hafva stätt sig ganska slätt om han lefvat i kung Carl den XI:s tid, hvilken förbjöd dylika kompositioner. Att man vid sådana tillfällen ofta skrilver ”sju för tu” är någonting ganska vanligt och äfven under vissa vilkor tillbörligt, Wille skref äfven y för u, hvilket åter var en liten egendomlighet den han tillegnat sig och medfört från fädernebygden. Än författade han några vackra rim ”till en Ven från en ''y''ngdomss''u''ster,” än någon skämtsam ”påskbj''y''dning,” än åter ett ”Skallebref till den H''y''lda,” hvarvid syntes att det sistnämnda, eller erotiska qvädet var hans fors. Så skref han till Ellen på hennes födelsedag ett märkeligt stycke i den vägen. Efter en inledning på prosa, deruti han talar om hennes ”d''u''gd och pr''u''dnad, om s''y''ckar och förtj''y''sning,” fattar honom inspirationen: ”Vällkomen dwra dag med hela nordens fröjd! Då all naturens vidd yypplifvas yr sin dvala, Och ffyndran i sitt diyp och Dyfvan i sin hojd, Och Swrsan yi ängden om Ellens dwrkan tala, All’ stjernor med sin glans, sjelf solen med sin1 strålar, Som täcka ögon din, så Ijyfligt intet prålar; Och måst1 nafyren sjelf af kärlek varitt fyll När hon så ädelt ting har verkat utaf myll. Jag blwgs, min Ven, att jag har dristat Med denna plompa sanning bm En ädel råd nad i din hw; Men när jag Ifynan ristat, Så är jag nöjd i fysen år. La fine. Slutt.” Lägger man så härtill, att Ellens födelsedag inföll i December månad, så måste man ännu mer beundra den dristiga llygt hans sångmö tar. Oaktadt dessa poetiska gåfvor och konstförfarenhc- ter, kunde dock Ellen aldrig rätt lida Wille. Det hände sig till och med alt en gång då de hade tvistat med hvarandra, men en. en<noinclude> <references/></noinclude> o5i32nad6zfa5kewabnqick8nesl6hv 504690 504689 2022-08-13T12:32:21Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>86</u>}}</noinclude>emot taket och kastade undan luggen med en egen högtidlig gest som de andra icke kunde göra efter. Han skref också vers och anlitades beständigt af alla hjertnupna ungersvenner och tärnor, vid namns- och födelsedagar samt dessutom vid grifte- och giftetillfällen, och skulle på grund af dessa sina gåfvor hafva stått sig ganska slätt om han lefvat i kung Carl den XI:s tid, hvilken förbjöd dylika kompositioner. Att man vid sådana tillfällen ofta skrifver ”sju för tu” är någonting ganska vanligt och äfven under vissa vilkor tillbörligt, men Wille skref äfven y för u, hvilket åter var en liten egendomlighet den han tillegnat sig och medfört från fädernebygden. Än författade han några vackra rim ”till en Ven från en ''y''ngdomss''u''ster,” än någon skämtsam ”påskbj''y''dning,” än åter ett ”Skallebref till den H''y''lda,” hvarvid syntes att det sistnämnda, eller erotiska qvädet var hans fors. Så skref han till Ellen på hennes födelsedag ett märkeligt stycke i den vägen. Efter en inledning på prosa, deruti han talar om hennes ”d''u''gd och pr''u''dnad, om s''y''ckar och förtj''y''sning,” fattar honom inspirationen: <poem> ”Vällkomen d''u''ra dag med hela nordens fröjd! Då all nat''y''rens vidd ''y''pplifvas ''y''r sin dvala, Och fl''y''ndran i sitt dj''y''p och D''y''fvan i sin höjd, Och S''u''rsan ''y''ti ängden om Ellens d''u''rkan tala, All’ stjernor med sin glans, sjelf solen med sin1 strålar, Som täcka ögon din, så Ij''y''fligt intet prålar; Och måst’ nat''y''ren sjelf af kärlek varitt f''y''ll När hon så ädelt ting har verkat utaf m''y''ll. Jag bl''u''gs, min Ven, att jag har dristat Med denna plompa sanning br''u'' En ädel rådnad i din h''u''; Men när jag R''y''nan ristat, Så är jag nöjd i t''y''sen år. La fine. Slutt.” </poem> Lägger man så härtill, att Ellens födelsedag inföll i December månad, så måste man ännu mer beundra den dristiga flygt hans sångmö tar. Oaktadt dessa poetiska gåfvor och konstförfarenheter, kunde dock Ellen aldrig rätt lida Wille. Det hände sig till och med alt en gång då de hade tvistat med hvarandra,<noinclude> <references/></noinclude> i1n2cprhpaqatpus4hv8kcgt8tnfcgt 504735 504690 2022-08-13T21:49:45Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>86</u>}}</noinclude>emot taket och kastade undan luggen med en egen högtidlig gest som de andra icke kunde göra efter. Han skref också vers och anlitades beständigt af alla hjertnupna ungersvenner och tärnor, vid namns- och födelsedagar samt dessutom vid grifte- och giftetillfällen, och skulle på grund af dessa sina gåfvor hafva stått sig ganska slätt om han lefvat i kung Carl den XI:s tid, hvilken förbjöd dylika kompositioner. Att man vid sådana tillfällen ofta skrifver ”sju för tu” är någonting ganska vanligt och äfven under vissa vilkor tillbörligt, men Wille skref äfven y för u, hvilket åter var en liten egendomlighet den han tillegnat sig och medfört från fädernebygden. Än författade han några vackra rim ”till en Ven från en ''y''ngdomss''u''ster,” än någon skämtsam ”påskbj''y''dning,” än åter ett ”Skallebref till den H''y''lda,” hvarvid syntes att det sistnämnda, eller erotiska qvädet var hans fors. Så skref han till Ellen på hennes födelsedag ett märkeligt stycke i den vägen. Efter en inledning på prosa, deruti han talar om hennes ”d''u''gd och pr''u''dnad, om s''y''ckar och förtj''y''sning,” fattar honom inspirationen: <poem> ”Vällkomen d''u''ra dag med hela nordens fröjd! Då all nat''y''rens vidd ''y''pplifvas ''y''r sin dvala, Och fl''y''ndran i sitt dj''y''p och D''y''fvan i sin höjd, Och S''u''rsan ''y''ti ängden om Ellens d''u''rkan tala, All’ stjernor med sin glans, sjelf solen med sin’ strålar, Som täcka ögon din, så lj''y''fligt intet prålar; Och måst’ nat''y''ren sjelf af kärlek varitt f''y''ll När hon så ädelt ting har verkat utaf m''y''ll. Jag bl''u''gs, min Ven, att jag har dristat Med denna plompa sanning br''u'' En ädel rådnad i din h''u''; Men när jag R''y''nan ristat, Så är jag nöjd i t''y''sen år. La fine. Slutt.” </poem> Lägger man så härtill, att Ellens födelsedag inföll i December månad, så måste man ännu mer beundra den dristiga flygt hans sångmö tar. Oaktadt dessa poetiska gåfvor och konstförfarenheter, kunde dock Ellen aldrig rätt lida Wille. Det hände sig till och med att en gång då de hade tvistat med hvarandra,<noinclude> <references/></noinclude> 2z1ks6p63vn31jzth2yc6qbpymtg4ka 104 151537 504695 495053 2022-08-13T15:17:21Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|240|{{sc|johan nordlander.}}}}</noinclude>Ångermanland sitt särskilda öknamn, hvilket på skämt begagnas olika socknar emellan. Som exempel härå meddela vi från södra ådalen följande delvis rimmade vers, förut ej offentliggjord: <poem>Fjällsjö-buta,<ref>{{sp|But}} är enligt Rietz Dialektlexikon, s. 67, en tjock klabb; {{sp|tjock-but}} är enl. samma källa ett ångermanländskt uttryck för en tjock karl. {{sp|Buta}} är best. pl.</ref> Ramsel-stuta ({{m|stutarna}}), Edsle-skirern ({{m|skatorna}}), Heljoms-kråkern ({{m|kråkorna}}), Långsel-tärma ({{m|tarmarna}}), Eds-knärra ({{m|troligen = hackspettarna}}), Sålet-kajern ({{m|Sollefteå-kajorna}}) och Multrås-morn ({{m|myrorna}}).</poem> På samma sätt talar man om ''Junsel-gomora'' (gudmodern). Att dessa benämningar hafva ganska hög ålder, framgår af åtskilliga omständigheter. Redan [[Författare:Johannes Bureus|Johannes Bureus]], Gustaf II Adolfs lärare, antecknade i sin samling ''[[Sumlen]]'' (se Svenska landsmålen, bih. I. 2. s. 198, 199) några sådana, t. ex. ''Gunmundrådh kråka'' (nu Gummerås-kråkern), ''Bote Kampar, Seensiö Garpar'' (Sidensjö) och ''Anundsiö Lappar.'' Att den anförda versen är ännu äldre, synes däraf, att Bodums och Tåsjö socknar där ej nämnas, hvadan den måste vara från en tid, då dessa socknar ej funnos till. Beträffande uppkomsten af dessa benämningar antyder Burens, anf. st, att de äro hämtade från socknarnes vapen, som visa sig i sockensigillen. Att så emellanåt kan vara fallet, våga vi ej bestrida, men knappast förklarar det uppkomsten af uttrycket »Junsele-gudmodern». Till dess belysande gå vi tillbaka till riksdrotsen Per Brahes dagar och till hans grefskap samt erinra därom, att han af sina underhafvande »med en blandning af skämtsam förtrolighet och vördsam tillgifvenhet» kallades för ''Gudfar på Gudsbacka'' (= Brahehus). På samma sätt har, enligt Rietz s. 207, ''go(d)mor'' i Medelpad varit en »hedersbenämning till äldre kvinnor». Att detta språkbruk förekommit äfven utom Medelpad, hafva vi all anledning att förmoda. Särskildt lär ordet i denna betydelse hafva användts af<noinclude> <references/></noinclude> irpssljmt3nfaegadvifqypfzoz1s7g 504696 504695 2022-08-13T15:17:48Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|240|{{sc|johan nordlander.}}}}</noinclude>Ångermanland sitt särskilda öknamn, hvilket på skämt begagnas olika socknar emellan. Som exempel härå meddela vi från södra ådalen följande delvis rimmade vers, förut ej offentliggjord: <poem>Fjällsjö-buta,<ref>{{sp|But}} är enligt Rietz Dialektlexikon, s. 67, en tjock klabb; {{sp|tjock-but}} är enl. samma källa ett ångermanländskt uttryck för en tjock karl. {{sp|Buta}} är best. pl.</ref> Ramsel-stuta ({{m|stutarna}}), Edsle-skirern ({{m|skatorna}}), Heljoms-kråkern ({{m|kråkorna}}), Långsel-tärma ({{m|tarmarna}}), Eds-knärra ({{m|troligen}} = {{m|hackspettarna}}), Sålet-kajern ({{m|Sollefteå-kajorna}}) och Multrås-morn ({{m|myrorna}}).</poem> På samma sätt talar man om ''Junsel-gomora'' (gudmodern). Att dessa benämningar hafva ganska hög ålder, framgår af åtskilliga omständigheter. Redan [[Författare:Johannes Bureus|Johannes Bureus]], Gustaf II Adolfs lärare, antecknade i sin samling ''[[Sumlen]]'' (se Svenska landsmålen, bih. I. 2. s. 198, 199) några sådana, t. ex. ''Gunmundrådh kråka'' (nu Gummerås-kråkern), ''Bote Kampar, Seensiö Garpar'' (Sidensjö) och ''Anundsiö Lappar.'' Att den anförda versen är ännu äldre, synes däraf, att Bodums och Tåsjö socknar där ej nämnas, hvadan den måste vara från en tid, då dessa socknar ej funnos till. Beträffande uppkomsten af dessa benämningar antyder Burens, anf. st, att de äro hämtade från socknarnes vapen, som visa sig i sockensigillen. Att så emellanåt kan vara fallet, våga vi ej bestrida, men knappast förklarar det uppkomsten af uttrycket »Junsele-gudmodern». Till dess belysande gå vi tillbaka till riksdrotsen Per Brahes dagar och till hans grefskap samt erinra därom, att han af sina underhafvande »med en blandning af skämtsam förtrolighet och vördsam tillgifvenhet» kallades för ''Gudfar på Gudsbacka'' (= Brahehus). På samma sätt har, enligt Rietz s. 207, ''go(d)mor'' i Medelpad varit en »hedersbenämning till äldre kvinnor». Att detta språkbruk förekommit äfven utom Medelpad, hafva vi all anledning att förmoda. Särskildt lär ordet i denna betydelse hafva användts af<noinclude> <references/></noinclude> bkrpuhayzk6g8jfhh2fxt4e80oka69g 504704 504696 2022-08-13T15:41:14Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|240|{{sc|johan nordlander.}}}}</noinclude>Ångermanland sitt särskilda öknamn, hvilket på skämt begagnas olika socknar emellan. Som exempel härå meddela vi från södra ådalen följande delvis rimmade vers, förut ej offentliggjord: <poem>Fjällsjö-buta,<ref>{{sp|But}} är enligt Rietz Dialektlexikon, s. 67, en tjock klabb; {{sp|tjock-but}} är enl. samma källa ett ångermanländskt uttryck för en tjock karl. {{sp|Buta}} är best. pl.</ref> Ramsel-stuta ({{m|stutarna}}), Edsle-skirern ({{m|skatorna}}), Heljoms-kråkern ({{m|kråkorna}}), Långsel-tärma ({{m|tarmarna}}), Eds-knärra ({{m|troligen}} = {{m|hackspettarna}}), Sålet-kajern ({{m|Sollefteå-kajorna}}) och Multrås-morn ({{m|myrorna}}).</poem> På samma sätt talar man om ''Junsel-gomora'' (gudmodern). Att dessa benämningar hafva ganska hög ålder, framgår af åtskilliga omständigheter. Redan [[Författare:Johannes Bureus|Johannes Bureus]], Gustaf II Adolfs lärare, antecknade i sin samling ''[[Sumlen]]'' (se Svenska landsmålen, bih. I. 2. s. [[Sida:Sumlen_(Landsmålen_1886).pdf/42|198]], [[Sida:Sumlen_(Landsmålen_1886).pdf/43|199]]) några sådana, t. ex. ''Gunmundrådh kråka'' (nu Gummerås-kråkern), ''Bote Kampar, Seensiö Garpar'' (Sidensjö) och ''Anundsiö Lappar.'' Att den anförda versen är ännu äldre, synes däraf, att Bodums och Tåsjö socknar där ej nämnas, hvadan den måste vara från en tid, då dessa socknar ej funnos till. Beträffande uppkomsten af dessa benämningar antyder Burens, anf. st, att de äro hämtade från socknarnes vapen, som visa sig i sockensigillen. Att så emellanåt kan vara fallet, våga vi ej bestrida, men knappast förklarar det uppkomsten af uttrycket »Junsele-gudmodern». Till dess belysande gå vi tillbaka till riksdrotsen Per Brahes dagar och till hans grefskap samt erinra därom, att han af sina underhafvande »med en blandning af skämtsam förtrolighet och vördsam tillgifvenhet» kallades för ''Gudfar på Gudsbacka'' (= Brahehus). På samma sätt har, enligt Rietz s. 207, ''go(d)mor'' i Medelpad varit en »hedersbenämning till äldre kvinnor». Att detta språkbruk förekommit äfven utom Medelpad, hafva vi all anledning att förmoda. Särskildt lär ordet i denna betydelse hafva användts af<noinclude> <references/></noinclude> oq7fcqkompmu1q7x0n4n449mka5zc9r 104 158060 504693 2022-08-13T13:07:23Z Belteshassar 7194 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Tig, Buby, tig! och låt mig ensam gråta; Håll, Papegoj! din röst mig fåfängt rör, När Thirsa dig ej mera sällskap gör. Du nattens bloss, som skimrar kring det wåta, Hwi lyser du, när Thirsa döljer sig? Kläd dig i måln, om du vill hugna mig. Hwad sorl jag hör! Ack, ruska tråden sagta, Förmätne wind! ack, skäms att spela här, När jag har sorg, och Thirsa borta är. $år mar jag man meb benne jorben maffa. $år fatt min mån, fom morgonråbnan fin, SD...' proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Belteshassar" />{{c|70}}</noinclude>Tig, Buby, tig! och låt mig ensam gråta; Håll, Papegoj! din röst mig fåfängt rör, När Thirsa dig ej mera sällskap gör. Du nattens bloss, som skimrar kring det wåta, Hwi lyser du, när Thirsa döljer sig? Kläd dig i måln, om du vill hugna mig. Hwad sorl jag hör! Ack, ruska tråden sagta, Förmätne wind! ack, skäms att spela här, När jag har sorg, och Thirsa borta är. $år mar jag man meb benne jorben maffa. $år fatt min mån, fom morgonråbnan fin, SDch quab om 3Def fina bub $iffom fruffat $varé ftarfa tro och ömma fårteférôn. meb Socoéfaft ladcrab, mot folen ftrålar flog, glamé i blinfem mig betog. - @cé tåda mun meb $etelrot blomerab, &in lite ei blanb $avag böttrar fann; @ef munfta fanb 3inoberns röbhet bann. @e5 breba tåpp få frum fom Afritbé båga, $ar åfta brun, och bar en nåja opp, $varé rumba flume var alla $crbarg hopp. $Ren bwab var bet emot ben Gubatåga, &om lyfte opp beR foarta ögonpar, $iffom når blirt ur mibnattemålmen far; $nappt bimlens bmalf få folta irrbfo5 åger, @en forbönéetb, fom beras åffor fånbt, $år i mitt brðft en emig morbbranb fånbt, # * * $ur tomt år nu bet tåda gröna fåger, @er forbem jag meb min $erbinna låg, $th oll bré pragt från topp till tå befåg. @e§ föna brëft allt neb till mebjan bångbe, $i"r mogna brufvor på fin fam, %tt fy5a bem jag ofta fat mig fram: -<noinclude> <references/></noinclude> tl5wrq4kg8rsfjabcmovg1l56yxhwm1 504717 504693 2022-08-13T18:53:40Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|70}}</noinclude><poem> Tig, Buby, tig! och låt mig ensam gråta; Håll, Papegoj! din röst mig fåfängt rör, När Thirsa dig ej mera sällskap gör. Du nattens bloss, som skimrar kring det wåta, Hwi lyser du, när Thirsa döljer sig? Kläd dig i måln, om du vill hugna mig. Hwad sorl jag hör! Ack, ruska tråden sagta, Förmätne wind! ack, skäms att spela här, När jag har sorg, och Thirsa borta är. {{Tre stjärnor}} Här war jag wan med henne jorden wakta. Här satt min wän, som morgonrådnan skön, Och quad om tro och ömma kärleksrön. Dess fina hud med Cocossaft lackerad, Liksom kristal mot solen strålar slog, Hwars starka glans i blinken mig betog. Dess täcka mun med Betelrot blomerad, Sin like ej bland Javas döttrar fann. Dess minsta tand Sinoberns rödhet hann. Dess breda läpp så krum fom Astrilds båga, War äkta brun, och bar en näsa opp, Hvars rumda kluns war alla Herdars hopp. Men hwad war det emot den Gudalåga, Som lyste opp dess swarta ögonpar, Liksom när blixt ur midnattsmålnen far: Knappt himlens hwalf så stolta irrbloss äger. Den tordönseld, som deras åskor sändt, Här i mitt bröst en ewig mordbrand tändt. {{Tre stjärnor}} Hur tomt är nu det täcka gröna läger, Der fordom jag meb min Herdinna låg, Och alt dess pragt från topp till tå besåg. Dess sköna bröst allt ned till medjan hängde, Likt mogna drufvor på sin stam, Att kyssa dem jag ofta stal mig fram: </poem><noinclude> <references/></noinclude> kq9h3m3afwi88uh5iq5yquoh17bcbz3 104 158061 504697 2022-08-13T15:18:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|156|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>djur och maskar äta honom. Vi deremot bränna honom i ett ögonblick, så att han ofördröjligen och utan väntan går in i paradiset.» Derpå brast han ut i ett ohejdadt skratt, och tillade sedan: »Den kärlek, som hans herre (gud) hyser till honom, gör att vinden redan blåser och i ett ögonblick tager honom med sig.» Och i sanning, det dröjde ej länge, innan bålet och skeppet och flickan jemte den aflidne förvandlats till aska.» »Derpå uppkastade de på den plats, der det ur floden dragna skeppet stått, något som liknade en rund hög, uppreste i dess midt en stor träpåle och skrefvo derpå den aflidnes namn jemte namnet på ryssarnes konung. Sedan begåfvo de sig bort.» {{tre stjärnor}} De nu anförda berättelserna visa oss, huru allmän den seden under vår vikingatid varit att begrafva den döde i sitt skepp eller att bränna honom med detta. Låtom oss nu se till, huruvida några grafvar bevarats till våra dagar, som bekräfta dessa berättelser. Vi finna då snart, att sådana grafvar äro kända från olika trakter, och det i ganska stort antal. Först skola vi betrakta några af dem, i hvilka man jemte lemningar af ett skepp funnit <i>brända ben</i> och andra föremål, som visa, att den döde blifvit lagd på bål. Ett sådant fynd gjordes år 1853 vid Lackalänga i Skåne, en mil från Lund<ref>Fyndet, som förvaras i Statens Historiska Museum (Stockholm), är beskrifvet af N. G. Bruzelius i <i>Annaler for nordisk oldkyndighed og historie</i> 1858, sid. 179 o. följ. — Emedan högen till större delen genomgräfdes, innan någon sakkunnig person hann komma tillstädes, har jag i <i>Statens Historiska Museum, vägledning för de besökande,</i> (fjerde upplagan), sid. 46 not, sagt att man icke torde kunna bestämdt afgöra, huruvida den döde här varit högsatt i sitt skepp på samma sätt som i den här nedan omtalade grafven vid Ultuna. Men det stora antalet nitnaglar gör det otvifvelaktigt, att de tillhört ett skepp, ehuru det numera är svårt att säga, om detta blifvit helt nedsatt {{rättelse|i i|i}} i högen, eller brändt jemte den döde, hvarefter nitnaglarna tillsammans med öfriga qvarlefvor från bålet nedlagts i grafven.</ref>. Här låg, helt nära den ännu ganska vattenrika och i forntiden för mindre fartyg segelbara Kjeflinge å, en låg men vidsträckt hög, i hvilken man nämnda år fann: brända ben och kol; ett lerkärl, i hvilket de brända benen sannolikt legat; minst 100 nitnaglar af jern »och åtskilliga andra piecer af samma metall, förmodligen ursprungligen hörande till ett fartyg»; »bitar<noinclude> <references/></noinclude> 1l2ytwuzry5lurpa9xjkco0d242w2v6 104 158062 504698 2022-08-13T15:27:10Z Mårtensås 11012 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|198|{{sc|johannes thomæ bureus.}}|42}}</noinclude>{{c|Angirm.}} När the pakka humlan i tunnor eller kar tå sättia the een käp mittuti (mitti) så länge thet är full pakkat och tågan så up at hon icke brinner i hop utan ängen måste genom holet updrivas. Hvars ära moor. Mins gäddan som svelgde up gåshufvudh och ville hava gåsen nidh och gåsen ville hafva gäddan up til thes at folket skilde them åt, gäddan var inthet van uedh gäs i ångermanland. Hasl vexer i Billa i Själa, på Räbberget i Multra i Nora. Humbletågorna när the växa för tjukt brännas the bårt somestädz, och somestädz skäres uprijves och sedhan gödhes medh fåredunga. Somestädz äro väldiga humblegårdar räknadhe som någre Säland jord. I Bote är Sigtuna och Ubsala. I Edh Sokn i ådalarna äro Vesterårs och Arboga Sandar bringfärdigh pro blidhfärdigh{{em|3em}}Blidha N. P. fæminæ Silfskedharna bordskedharna hafwa the satt på på väggen i förrådh, hoos Edhvärd och Samsons på et trä updyghnes |: uppenbart. Sqalra i kyrkian, svåra i Nording[rå] Qinfolken siunga hvar annan vers falla alle på knä när Presten (Christnar barnet och) läser fadher vår. Mest alle kyrkegålfven lagd medh tilior, jagli tänker för fota köld skull. Tämingskjut byta jämning Ji pro idher Gådh ärä ji (aut jedh) spadha skovel pro skodd skovel Anger. {{c|Vapnar}} Jämteland säghs hafva S. Olofz yxe Härnösand en Bäver I ångermans Signetet A<ref>'''(Wikisource)''' med en krona ovanför.</ref> Säbberådh 4 Varghär 4 {| |- | Gunmundrådh kråka || Stigsio |- | Torsåker 2 Tarmar || Häudånger |- | Solet 4 Kaja || Hösiö |- | Ramsell || Lenäs<noinclude>|} <references/></noinclude> b0e9f8ngyildsh15r2cy58kdmxix0xq 504699 504698 2022-08-13T15:28:26Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|198|{{sc|johannes thomæ bureus.}}|42}}</noinclude>{{c|Angirm.}} När the pakka humlan i tunnor eller kar tå sättia the een käp mittuti (mitti) så länge thet är full pakkat och tågan så up at hon icke brinner i hop utan ängen måste genom holet updrivas. Hvars ära moor. Mins gäddan som svelgde up gåshufvudh och ville hava gåsen nidh och gåsen ville hafva gäddan up til thes at folket skilde them åt, gäddan var inthet van uedh gäs i ångermanland. Hasl vexer i Billa i Själa, på Räbberget i Multra i Nora. Humbletågorna när the växa för tjukt brännas the bårt somestädz, och somestädz skäres uprijves och sedhan gödhes medh fåredunga. Somestädz äro väldiga humblegårdar räknadhe som någre Säland jord. I Bote är Sigtuna och Ubsala. I Edh Sokn i ådalarna äro Vesterårs och Arboga Sandar bringfärdigh pro blidhfärdigh{{em|3em}}Blidha N. P. fæminæ Silfskedharna bordskedharna hafwa the satt på på väggen i förrådh, hoos Edhvärd och Samsons på et trä updyghnes |: uppenbart. Sqalra i kyrkian, svåra i Nording[rå] Qinfolken siunga hvar annan vers falla alle på knä när Presten (Christnar barnet och) läser fadher vår. Mest alle kyrkegålfven lagd medh tilior, jagli tänker för fota köld skull. Tämingskjut byta jämning Ji pro idher Gådh ärä ji (aut jedh) spadha skovel pro skodd skovel Anger. {{c|Vapnar}} Jämteland säghs hafva S. Olofz yxe Härnösand en Bäver I ångermans Signetet A<ref>'''(Wikisource)''' med en krona ovanför.</ref> Säbberådh 4 Varghär 4 {| |- | Gunmundrådh kråka | Stigsio |- | Torsåker 2 Tarmar | Häudånger |- | Solet 4 Kaja | Hösiö |- | Ramsell | Lenäs <noinclude>|}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 8cu6wu616sm6zk8b2a2s587d06oen0u 104 158063 504700 2022-08-13T15:35:08Z Mårtensås 11012 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{head|43|{{sc|sumlen.}}|199}}</noinclude><noinclude>{| |-</noinclude> | Rasell | Hälgum | | Äsle | Bote 4 Kämpar | Fiällsiö | Nora 3 Skorf å löfvet | Junshell | Nordingrå 3 Baggar | Lidhen | Nätra killing | Edh, | Seensiö Garpar | Multrå | Anundsiö Lappar | Lenäs | Siäla 1 Kalf | Skörnäs | Arnäs 1 Stekare | Biärtrå | Grundsund Skorf | Skogh | | Ulånger | Nordmalung | Vibyggerå. Så kalla de hvar andra. {{m|(Bl. 515—17.)}} Rorka är theen rodgan som kommer i Sädheskornet, utaf fuchten som drifver ur när mykin dimba är om Jacobsmessotijdh tå blifver axet, aghnen och sedhan kornet rött innan uti och ökas alt in till ''gräddningen,'' i mjölet theslijkest. Derföre tagha the åtesteen och läggia i Ladhelön. En kiälla är vidh Nordingrådhz prestegård som sådana rödhga smittar på Stenarne. Finnar äro nogh besittiandes i Ångermanland som efter Hertigh Carlz befalning ther nidhsatte sigh när the rymde undan Flemingens mord. the rödhja skogh nogh och få nogh rogh the göra högha ''roghhäsjor'' och vända all axen norrut och stybbet mot Solen på thet at Solverman ike skall mälta kornen. Häsjan är stor |: bredh och högh och hon står i skoghen vidh almänna vägen, inga gärdz gårdar hvarken Svidh eller Skogh, och ikke hugga the heller allstörsta fururna sin kos utan hugga barken bort rundt om kring en rand på thet att ther skall blifva Torvidz stakkar til ''tjärubrand'', och andra torr trä läta the nogh stå qart qare. och ''stubbarna'' och ''stybbet'' när the skurit hafva äro högha, på thet at andra året bränner han samma halm stybb och {{em|5em}} och tå får han mera rogli. Ifrå Österbottn komma godhe fiskiare, rödjare, tiärubrennare Siälekarlar medh ''ijsbåtar'', {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k3h2yscu3tkrkp132dcecwc85tqvaw7 504701 504700 2022-08-13T15:35:19Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|43|{{sc|sumlen.}}|199}}</noinclude><noinclude>{| |-</noinclude> | Rasell | Hälgum | | Äsle | Bote 4 Kämpar | Fiällsiö | Nora 3 Skorf å löfvet | Junshell | Nordingrå 3 Baggar | Lidhen | Nätra killing | Edh, | Seensiö Garpar | Multrå | Anundsiö Lappar | Lenäs | Siäla 1 Kalf | Skörnäs | Arnäs 1 Stekare | Biärtrå | Grundsund Skorf | Skogh | | Ulånger | Nordmalung | Vibyggerå. Så kalla de hvar andra. {{m|(Bl. 515—17.)}} Rorka är theen rodgan som kommer i Sädheskornet, utaf fuchten som drifver ur när mykin dimba är om Jacobsmessotijdh tå blifver axet, aghnen och sedhan kornet rött innan uti och ökas alt in till ''gräddningen,'' i mjölet theslijkest. Derföre tagha the åtesteen och läggia i Ladhelön. En kiälla är vidh Nordingrådhz prestegård som sådana rödhga smittar på Stenarne. Finnar äro nogh besittiandes i Ångermanland som efter Hertigh Carlz befalning ther nidhsatte sigh när the rymde undan Flemingens mord. the rödhja skogh nogh och få nogh rogh the göra högha ''roghhäsjor'' och vända all axen norrut och stybbet mot Solen på thet at Solverman ike skall mälta kornen. Häsjan är stor |: bredh och högh och hon står i skoghen vidh almänna vägen, inga gärdz gårdar hvarken Svidh eller Skogh, och ikke hugga the heller allstörsta fururna sin kos utan hugga barken bort rundt om kring en rand på thet att ther skall blifva Torvidz stakkar til ''tjärubrand'', och andra torr trä läta the nogh stå qart qare. och ''stubbarna'' och ''stybbet'' när the skurit hafva äro högha, på thet at andra året bränner han samma halm stybb och {{em|5em}} och tå får han mera rogli. Ifrå Österbottn komma godhe fiskiare, rödjare, tiärubrennare Siälekarlar medh ''ijsbåtar'', {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lxdc9kpfwrzh0mv1h6fv3akgrtjqwu4 504702 504701 2022-08-13T15:36:20Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|43|{{sc|sumlen.}}|199}}</noinclude><noinclude>{| |-</noinclude> | Rasell | Hälgum |- | | Äsle |- | Bote 4 Kämpar | Fiällsiö |- | Nora 3 Skorf å löfvet | Junshell |- | Nordingrå 3 Baggar | Lidhen |- | Nätra killing | Edh, |- | Seensiö Garpar | Multrå |- | Anundsiö Lappar | Lenäs |- | Siäla 1 Kalf | Skörnäs |- | Arnäs 1 Stekare | Biärtrå |- | Grundsund Skorf | Skogh |- | | Ulånger |- | Nordmalung | Vibyggerå. |} Så kalla de hvar andra. {{m|(Bl. 515—17.)}} Rorka är theen rodgan som kommer i Sädheskornet, utaf fuchten som drifver ur när mykin dimba är om Jacobsmessotijdh tå blifver axet, aghnen och sedhan kornet rött innan uti och ökas alt in till ''gräddningen,'' i mjölet theslijkest. Derföre tagha the åtesteen och läggia i Ladhelön. En kiälla är vidh Nordingrådhz prestegård som sådana rödhga smittar på Stenarne. Finnar äro nogh besittiandes i Ångermanland som efter Hertigh Carlz befalning ther nidhsatte sigh när the rymde undan Flemingens mord. the rödhja skogh nogh och få nogh rogh the göra högha ''roghhäsjor'' och vända all axen norrut och stybbet mot Solen på thet at Solverman ike skall mälta kornen. Häsjan är stor |: bredh och högh och hon står i skoghen vidh almänna vägen, inga gärdz gårdar hvarken Svidh eller Skogh, och ikke hugga the heller allstörsta fururna sin kos utan hugga barken bort rundt om kring en rand på thet att ther skall blifva Torvidz stakkar til ''tjärubrand'', och andra torr trä läta the nogh stå qart qare. och ''stubbarna'' och ''stybbet'' när the skurit hafva äro högha, på thet at andra året bränner han samma halm stybb och {{em|5em}} och tå får han mera rogli. Ifrå Österbottn komma godhe fiskiare, rödjare, tiärubrennare Siälekarlar medh ''ijsbåtar'', {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ovn8zplg5hnxfzdu97g0ul3e5tzudu5 504703 504702 2022-08-13T15:36:50Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|43|{{sc|sumlen.}}|199}}</noinclude><noinclude>{| |-</noinclude> | Rasell | Hälgum |- | | Äsle |- | Bote 4 Kämpar | Fiällsiö |- | Nora 3 Skorf å löfvet | Junshell |- | Nordingrå 3 Baggar | Lidhen |- | Nätra killing | Edh, |- | Seensiö Garpar | Multrå |- | Anundsiö Lappar | Lenäs |- | Siäla 1 Kalf | Skörnäs |- | Arnäs 1 Stekare | Biärtrå |- | Grundsund Skorf | Skogh |- | | Ulånger |- | Nordmalung | Vibyggerå. |} Så kalla de hvar andra. {{linje|5em}} {{m|(Bl. 515—17.)}} Rorka är theen rodgan som kommer i Sädheskornet, utaf fuchten som drifver ur när mykin dimba är om Jacobsmessotijdh tå blifver axet, aghnen och sedhan kornet rött innan uti och ökas alt in till ''gräddningen,'' i mjölet theslijkest. Derföre tagha the åtesteen och läggia i Ladhelön. En kiälla är vidh Nordingrådhz prestegård som sådana rödhga smittar på Stenarne. Finnar äro nogh besittiandes i Ångermanland som efter Hertigh Carlz befalning ther nidhsatte sigh när the rymde undan Flemingens mord. the rödhja skogh nogh och få nogh rogh the göra högha ''roghhäsjor'' och vända all axen norrut och stybbet mot Solen på thet at Solverman ike skall mälta kornen. Häsjan är stor |: bredh och högh och hon står i skoghen vidh almänna vägen, inga gärdz gårdar hvarken Svidh eller Skogh, och ikke hugga the heller allstörsta fururna sin kos utan hugga barken bort rundt om kring en rand på thet att ther skall blifva Torvidz stakkar til ''tjärubrand'', och andra torr trä läta the nogh stå qart qare. och ''stubbarna'' och ''stybbet'' när the skurit hafva äro högha, på thet at andra året bränner han samma halm stybb och {{em|5em}} och tå får han mera rogli. Ifrå Österbottn komma godhe fiskiare, rödjare, tiärubrennare Siälekarlar medh ''ijsbåtar'', {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bpsm6mj1vw9cfdqftt58rwft3lu8fcb 104 158064 504718 2022-08-13T20:00:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|111}}</noinclude>funktionärerna började genast en hemlig öfverläggning. David Gellatley syntes äfven i gruppen, sysslolös som {{Samma som|på|Q=Q59180|ord=Diogenes vid Sinope}}, medan hans landsmän rustade sig till en belägring. David plägade upplifvas af allting, vare sig godt eller ondt, som förorsakade uppståndelse, och han sjöng nu under hopp och dans refrängen till en gammal ballad: <poem>»Allt vårt gods är sin kos»,</poem> tills han råkade komma för nära intendenten och fick sig en tillrättavisning af dennes ridpiska, som förvandlade hans sång i klagan. Då Edward derifrån gick till trädgården, såg han baronen i egen hög person med snabba och ofantliga steg mäta terrassens längd, i det hans ansigte var förmörkadt af vrede och sårad stolthet, på samma gång som hela hans beteende utvisade, att hvarje förfrågan rörande anledningen till hans upprörda tillstånd skulle såra, om ej förolämpa honom. Waverley smög sig derför utan att tilltala honom in i huset och tog vägen till frukostrummet, der han fann sin unga väninna Rosa, som, fastän hon ej visade sin faders förtrytelse, intendenten Macwheebles vigtiga beställsamhet eller pigornas förtviflan, likväl syntes ledsen och tankfull. Ett enda ord förklarade hela hemligheten. »Er frukost kommer att bli dålig i dag, kapten Waverley. En trupp cateraner ha öfverfallit oss förliden natt och bortfört alla våra mjölkkor.» »En trupp cateraner?» »Ja, röfvare från de angränsande Högländerna. Vi brukade vara alldeles fria från dem, så länge vi betalade ett slags skatt till Fergus Mac-Ivor Vich Tan Vohr; men min far ansåg det ovärdigt sin rang och sin börd att längre betala den, och så har denna olycka drabbat oss. Det är inte boskapens värde, som oroar mig, kapten Waverley; men min far är så uppbragt öfver skymfen samt så häftig och djerf, att jag fruktar han försöker återtaga kreaturen med våld. Om han också ej skadar sig sjelf dervid, kommer han likväl att skada någon af dessa vilda menniskor, och sen blir det ej mer någon fred mellan dem och oss kanske i vår tifstid; och vi kunna inte heller försvara oss, som i forna tider; ty regeringen har borttagit alla våra vapen, och min älskade far är så oför-<noinclude> <references/></noinclude> ekvkoek5ihzzw99gxhqm99qdbb541ad 104 158065 504719 2022-08-13T20:02:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />112</noinclude>vägen. — Ack, hvad skall det väl bli af oss!» Här tappade den stackars Rosa helt och hållet modet och utbrast i en ström af tårar. Baronen inträdde i det samma och började förebrå henne med större stränghet, än Waverley någonsin hört honom använda mot någon menniska. »Det är ju en riktig skam», sade han, »att du skall visa dig för en adelsman i ett sådant ljus och att du gråter öfver en drift hornboskap, liksom du vore dotter till en förpaktare i Cheshire. — Kapten Waverley, jag måste utbe mig af er en gynnsammare uttydning af hennes smärta, hvilken torde endast härflyta af att hon ser sin fars egendom utsatt för sköfling och plundring af vanliga tjufvar och landstrykare, emedan vi ej få ega ett halft tjog musköter, vare sig till vårt försvar eller till återtagande af rofvet.» Intendenten Macwheeble inträdde strax derpå och bekräftade genom sin rapport rörande vapen och ammunition denna uppgift, i det han i en sorglig ton underrättade baronen, att, ehuru folket nog ville lyda hans nåds befallningar, fans det likväl ingen utsigt för dem att med något hopp om framgång sätta efter kreaturen, då hans nåds betjenter voro de enda, som hade svärd och pistoler, och röfvarne voro tolf högländare, fullkomligt beväpnade efter deras lands sed. — Sedan han afgifvit detta bedröfliga budskap, antog han en ställning af tyst nedslagenhet, i det han långsamt skakade på hufvudet med rörelsen af en pendel, som håller på att sluta sina svängningar, och förblef sedan orörlig, med kroppen framåtlutad i en spetsigare vinkel än vanligt, och den bakre delen af sin person utskjuten i förhållande derefter. Baronen gick emellertid under harmsen tystnad af och an i rummet och fäste slutligen sina ögon på ett gammalt porträtt, föreställande en i full rustning klädd man, hvars drag bistert framblickade genom en väldig skog af hår, af hvilket en del nedföll från hufvudet på axlarne, och en del från hakan och öfverläppen på bröstplåten. »Kapten Waverley», sade han, »den här herrn, min farfar, slog med tvåhundra ryttare, som han uppbådat på sin egendom, och dref på flykten mer än femhundra af dessa högländska stråtröfvare, som alltid varit ''lapis offensionis et petra scandali'', en stötesten och en för-<noinclude> <references/></noinclude> nipp3diq0pbv16lmucpf0wmzrwwg8ro 104 158066 504720 2022-08-13T20:15:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|113}}</noinclude>argelseklippa för det angränsande låglandet. — Han slog dem, säger jag, då de under de inbördes oroligheterna, året efter Kristi börd sextonhundrafyrtiotvå, hade den djerfheten att nedstiga för att oroa detta land; och nu, sir, behandlas jag, hans sonson, på detta sätt af sådana ovärdiga varelser!» En högtidlig tystnad uppstod nu, hvarefter hela sällskapet, såsom vanligt är i svåra fall, började gifva skiljaktiga och oförenliga råd. Alexander ab Alexandro föreslog, att man skulle skicka någon att underhandla med cateranerna, hvilka, påstod han, lätt skulle förmås att återlemna sitt rof för en daler stycket. Intendenten förmenade, att denna underhandling vore ett slags tjufköp, och han förordade, att någon klok person skulle skickas upp i dalarne för att i sitt eget namn uppgöra köpet, så att lairden ej blefve synlig i en dylik underhandling. Edward föreslog att skicka till närmaste garnison efter en trupp soldater jemte en arresteringsorder, och Rosa sökte, så vidt hon vågade, råda till att betala den återstående skatten till Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr, hvilken, som de alla visste, lätt kunde återskaffa boskapen, om han blott blefve på ett tillbörligt sätt blidkad. Intet af dessa förslag vann baronens bifall. Tanken på någon köpslagan, vare sig medelbart eller omedelbart, var rent af skymflig; Waverleys råd visade blott, att han var obekant med landets ställning och de politiska partier, i hvilka det var söndradt; och som sakerna nu stodo med Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr, ville baronen ej i något fall gifva efter för honom, »om det också förskaffade mig», sade han, »ett återbärande ''in integrum'' af hvarenda qviga och stut, som hans clan stulit allt sedan {{Samma som|på|Q=Q68508|ord=Malcolm Canmores}} dagar.» Hans röst var fortfarande för krig, och han föreslog att sända ilbud till Balmawhapple. Killanoureit, Tilliellum och andra lairder, som plägade vara utsatta för dylika plundringar, och att inbjuda dem att förena sig med honom i att förfölja röfvarne; »och då, sir, skola dessa ''nebulones nequissimi'', som {{Samma som|på|Q=Q16206871|ord=Leslæus}} kallar dem, erfara samma öde, som deras föregångare Cacus: <poem>Elisos oculos et siccum sanguine guttur.»</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Waverley.</i></small>||<small>8</small>}}</noinclude> l1t1hulk1f9hv8mjfo4utiw7t401x1d 104 158067 504721 2022-08-13T20:17:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />114</noinclude>Intendenten, som alldeles icke tyckte om dessa krigiska förslag, framdrog nu ett ofantligt fickur af samma färg och nästan samma storlek som en tenn-sängvärmare och anmärkte, att klockan var nära tolf, och att cateranerna strax efter soluppgången blifvit sedda i passet vid Ballybrough, så att, innan den förbundna styrkan hunne samlas, vore de och deras byte undan all förföljelse och skyddade i dessa ovägade ödemarker, dit det hvarken var rådligt att följa eller ens möjligt att uppspåra dem. Denna anmärkning var obestridlig. Rådplägningen slutade derför, som det händt med vigtigare öfverläggningar, utan att man kommit till något resultat, och det beslöts blott, att intendenten skulle låta skicka efter sina tre kor, på det att baronens hushåll ej måtte sakna mjölk; i sitt eget hushåll skulle han använda svagdricka som ett surrogat för mjölk. Intendenten ingick beredvilligt på denna af Saunderson föreslagna anordning, både af sin vanliga undfallenhet för familjen och af medvetandet, att hans artighet på ett eller annat sätt skulle blifva tiofaldt återgäldad. Sedan baronen derefter aflägsnat sig för att gifva några nödiga befallningar, passade Waverley på tillfället att fråga, om denne Fergus med det outsägliga namnet var distriktets polisgevaldiger. »Polisgevaldiger?» svarade Rosa skrattande; »han är en högt ärad och ansedd adelsman, höfding öfver en oberoende gren af en mäktig högländsk clan samt mycket aktad både för sin egen och sina fränders och bundsförvandters makt.» »Hvad har han då att göra med tjufvarne? Är han magistratsperson eller fredsdomare?» »Snarare krigsdomare, om det fins någon sådan befattning», sade Roza; »ty han är en högst orolig granne för sina ovänner och håller ett större följe än många, som ha tre gånger så stor egendom. Hvad hans förbindelse med tjufvarne beträffar, är det en sak, som jag ej rätt bra kan förklara; men den djerfvaste af dem stjäl aldrig ett enda kreatur af någon, som betalar ''black-mail'' till Vich Ian Vohr.» »Och hvad är ''black-mail?''» »Ett slags skyddsskatt, som godsegarne i den del af<noinclude> <references/></noinclude> 9iqqbtasfhkr11kthex56g87pfz727h 104 158068 504722 2022-08-13T20:20:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|115}}</noinclude>låglandet, som ligger närmast högländerna, betala till en högländsk höfding, för att han hvarken sjelf skall tillfoga dem någon skada eller tillåta, att det sker af någon annan. Om er boskap då blir bortstulen, behöfver ni blott underrätta honom derom, så skaffar han tillbaka den eller också bemäktigar han sig kreatur på något aflägset ställe, som är i ovänskap med honom, och ger dem åt er som en godtgörelse för er förlust.» »Och kan en dylik högländsk {{Samma som|på|Q=Q380805|ord=Jonathan Wild}} få umgås i hederligt folks sällskap och kallas en gentleman?» »Ja, ända derhän, att osämjan mellan min far och Fergus Maec-Ivor började vid ett grefskapsmöte, der den senare gjorde anspråk på företrädet framför alla de närvarande lågländska adelsmännen, men min far var den ende, som ej ville lemna honom det. Han yttrade då förebrående till min far, att han var hans vasall och betalade honom skatt, hvilket bragte min far i den yttersta vrede, emedan intendenten Macwheeble, som ombestyr dylika saker såsom han vill, hade lyckats hålla denna ''black-mail'' hemlig för honom och uppförde den bland kronoutskylderna i sina räkenskaper. Det skulle till och med kommit till strid, om ej Fergus Mac-Ivor ridderligt förklarat, att han aldrig skulle lyfta sin hand emot ett grått hufvud, hvilket var så högaktadt som min faders. — Ack, hvad ville jag ej gifvit till, att de förblifvit vänner!» »Har ni någonsin sett denne mr Mac-Ivor, om det är så han heter, miss Bradwardime?» »Nej, så heter han inte och han skulle anse benämningen ''master'' som ett slags skymf, såvida han ej ursäktade er, emedan ni är en engelsman, som inte vet bättre. Men lågländarne kalla honom, liksom andra adelsmän, efter namnet på hans egendom, Glennaquoich, högländarne kalla honom Vich Ian Vohr, det vill säga Johan den stores son, och vi här på gränsen kalla honom ömsom med båda namnen.» »Jag är rädd för, att jag aldrig kan förmå min engelska tunga att kalla honom hvarken med det ena eller det andra.» »Men han är en mycket hygglig och belefvad karl», fortfor Rosa, »och hans syster Flora är ett af de vackraste och mest bildade unga fruntimmer här i trakten. Hon<noinclude> <references/></noinclude> ibvu772gg4elv7b6lxyexlzg8cy6454 104 158069 504723 2022-08-13T20:24:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />116</noinclude>har blifvit uppfostrad i ett kloster i Frankrike, och var en af mina bästa vänner före denna olyckliga tvist. Bästa kapten Waverley, försök ert inflytande hos min far för att få saken bilagd. Jag är säker på, att detta blott är en början till våra bekymmer; ty Tully-Veolan har aldrig varit en trygg eller lugn bostad, så ofta vi varit i fejd med högländarne. Då jag var en tio års flicka, stod en skärmytsling mellan ett tjog af dem och min far samt hans tjenare, som förskansat sig inom huset, och de angripande voro så nära, att kulorna krossade flere rutor i norra fönsterna. Tre högländare dödades, och betjeningen inbar dem, insvepta i deras plaider, och lade dem på stengolfvet i förstugan; morgonen derpå kommo deras hustrur och döttrar, slående ihop händerna och skrikande snarare än sjungande coronach<ref>Dödssången.</ref>; de bortburo liken, under det säckpipor blåstes framför dem. På hela sex veckors tid kunde jag ej sofva utan att spritta upp och tycka mig höra dessa förfärliga skrik samt se de döda kropparne ligga på trappstegen, stela och inhöljda i sina blodiga tartaner. Men sedermera kom det en afdelning från garnisonen i Stirling med en befallning från lordkanslern eller någon dylik hög herre och tog bort alla våra vapen, och hur skola vi nu kunna försvara oss, om de någorlunda manstarka öfverfalla oss?» Waverley kunde ej låta bli att studsa vid en berättelse, som hade så mycken likhet med en af hans egna vakna drömmar. Här var en flicka, som knapt fylt sjutton år, den mildaste af sitt kön både till lynne och utseende, som med sina egna ögon varit vittne till ett sådant uppträde, hvilket han brukat frammana i sin inbillning såsom något, hvilket endast tilldrog sig i forna dagar. Han kände på en gång nyfikenhetens eggelse och denna lindriga känsla af en annalkande fara, som endast tjenar till att stegra intresset. Han kunde hafva sagt med {{Samma som|på|Q=Q3844047|ord=Malvolio}}: »jag är ingen narr, som låter inbillningar dra mig vid näsan! Jag är verkligen i de krigiska och romantiska äfventyrens land, och det återstår endast att se, hvad del jag sjelf kommer att taga i dem.» Allt, hvad han nu förnam om landets tillstånd, tycktes<noinclude> <references/></noinclude> mmbw0msuzksrh649hofypqdpbybgzwb 104 158070 504724 2022-08-13T20:29:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|117}}</noinclude>lika nytt som ovanligt. Han hade väl ofta hört talas om högländska röfvare, men hade ej någon föreställning om det systematiska sätt, hvarpå de gingo till väga vid sina plundrimgståg, samt visste ej, att handteringen tåldes, ja uppmuntrades af många högländska höfdingar, hvilka ansågo dessa ströftåg nyttiga, ej blott till att öfva medlemmar af deras clan i vapnens bruk, utan äfven till att vidmakthålla en helsosam förskräckelse bland deras lågländska grannar, hvarjemte de, som vi nyss sett, på samma gång under namn af skyddsafgift uppbnro en skatt af dem. Intendenten Macwheeble, som inkom strax derpå, yttrade sig ännu vidlyftigare om samma ämne. Denne hedervärde herres samtal buro en sådan yrkespregel, att David Gellatley en gång sade, «satt hans tal liknade en stämningsinlaga. Han försäkrade vår hjelte, »att från de uräldsta tider högländernas tjufvar, afskrap och ruinerade män hade sällat sig tillsammans i enlighet med sina tillnamn för att begå åtskilliga tjufnader och röfverier samt företaga plundringståg emot det hederliga folket i låglandet, hvarvid de ej allenast förforo efter sitt eget onda uppsåt med allt deras gods och deras egodelar af säd, hornboskap, hästar, får och öfriga lösören, utan dessutom gjorde fångar, hvilka de frigåfvo mot lösen eller tvungo att gifva dem gisslan, att de åter skulle inträda i fångenskap; hvilket allt är uttryckligen förbjudet på flere ställen i lagen, både genom femtonhundrasextiosju års och flere andra förordningar; hvilka författningar, jemte alla, som derpå följt eller komma att följa, blifvit skändligt brutna och missaktade, derigenom att sagde tjufvar, rånare och bankruttörer sällat sig tillsammans för ofvan anförda ändamål af stöld, rån, mordbrand, mord, ''raptus mulierum'' eller qvinnorån, med mera dylikt, som ofvan nämndt är.» Det föreföll Waverley som en dröm, att dylika våldsbragder kunde omtalas såsom händelser, hvilka hörde till tingens vanliga ordning och dagligen tilldrogo sig i närmaste grannskapet, utan att han farit öfver hafvet och medan han ännu befann sig i det eljest så väl regerade Stor-Brittannien. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 46eqjjall2xwoaznmc64p12aish95p2 104 158071 504725 2022-08-13T20:32:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SEXTONDE KAPITLET.<br /><b>En oförmodad bundsförvandt uppträder.</b></h2> {{Initial|D}}å baronen vid middagstiden återkom, hade han till en stor del återvunnit sin fattning och sitt goda lynne. Han ej blott bekräftade de berättelser, Edward bört af Rosa och intendenten Macwheeble, utan tillade äfven flere anekdoter från sin egen erfarenhet rörande högländernas och deras invånares tillstånd. Han skildrade höfdingarne såsom adelsmän af stort anseende och med höga anor, och hvilkas ord gälde som lag för alla, hvilka tillhörde deras stam eller clan. »Det anstår dem verkligen ej», sade han, »såsom det på senare tiden händt, att framställa sin ''prosapia'' — en ättlängd, som mestadels grundar sig på deras <i>seannachics'</i> eller ''bhairders'' smickrande rim — såsom jemngod med intygen af gamla sköldebref och kungliga adelsdiplom, som af åtskilliga skotska monarker förlänats några utmärkta familjer i låglandet; men icke desto mindre äro de så förmätna, att de ringakta dem, som ega dylika intyg, liksom innehade desse sina besittningar i kraft af ett fårskinn.» Detta förklarade, i förbigående sagdt, temligen bra orsaken till tvisten mellan baronen och hans högländska bundsförvandt. Mr Bradwardine fortfor att omtala så många märkvärdiga omständigheler rörande denna patriarkaliska folkstams sedvanor och bruk, att Edwards nyfikenhet vardt på det högsta retad, och han frågade, huruvida det vore möjligt att med trygghet kunna göra en utflykt<noinclude> <references/></noinclude> nt37i4xdxnulkxhxm7cm9jobwwq8we1 0 158072 504726 2022-08-13T20:34:12Z Thuresson 20 Kap 15 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=114 to=121 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|15]] [[fr:Waverley/Chapitre XV]] pmssvwqsexftujtevb5qz8nu9xf9brt 104 158073 504727 2022-08-13T20:38:52Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|25}}</noinclude><i>Valdemarsön,</i> är nästan aldeles obebodd, utom trenne utmärkte tomter och en liten Stjernskants. Den bredevid liggande och i senare tider kallade <i>Bekholmen,</i> är aldeles kal och som ett Stenskär förestält. En del af <i>Kungsholmen</i> presenteras här, som en aldeles obebodd Skogs-backe. Vattnet deremellan och Norremalm, af större vidd och bredd än i senare tider, utan någon bro deröfver; och holmen i detta vattudrag, hvaröfver gamla Kungsholms-bron nu går, aldeles obebodd; liggande närmare Kungsholmen än Norremalm; hvaraf kan slutas om den ansenliga utfyllning, som äfven skedt i denna farled. Under Kungsholmens Östra udde, ligga fyra små klippor utmärkte. Nuvarande Glasbruksholmen torde vara tillkommen genom gräfning, tvärsöfver yttre udden; hvarmed nyssnämde klippor, genom upplandning, förmodeligen blifvit landfaste. 9. Originalet af den plantan öfver Stockholms Stad, som gjordes i K. <i>Gustaf Adolphs</i> tid, var af <i>Olof Hansson Örnhufvud</i> uppsatt; hvaraf ett transsumt af <i>Buræo</i> skall vara staden sedermera tilstält. 10. En Charta som finnes i Stads-Ingenieurs-Contoiret, öfver Staden, innom broarne; hvarå husägarnes namn, vid hvarje tomt blifvit anteknade; är vid denna beskrifning nyttjad; och lär förmodeligen vara författad, omkring 1670 eller 1680 — <i>Plan-Chartor öfver Stockholm, Stuckne i Koppar.</i> {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud||B 5|11.}} <references/></noinclude> tvlsnlmky6iu88aftmd1esz2ftm4ew4 104 158074 504729 2022-08-13T21:04:09Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|26|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>11. Grundritning och {{rättelse|Stituations|Situations}}-Charta öfver Stockholm och näst belägne Tracter, tillägnad Riks-Rådet, Öfverståthållaren Grefve <i>Christoph. Gyllenstjerna;</i> Stucken af <i>A. Vikman</i> 1701. På en del aftryck finnes, att den blifvit förfärdigad, på Amiral <i>Verner von Rosenfelts</i> bekostnad och genom hans försorg. Denna Charta visar en större vidd af Djurgården, än <i>Tillæi,</i> och tjenar til mycken uplysning vid Stadens Topographiska beskrifning. Denna Charta är Copierad af <i>Reinero Ottens</i> i Amsterdam, med en Latinsk och Hålländsk öfverskrift, utan åratal. 12. General-Charta öfver Stockholm med Malmarne, utgifven af Stads-Ingenieuren <i>Pet. Tillæus</i> 1733. Dedicerad till K. <i>Fredrich I.</i> Är den största som ännu utkommit öfver Stockholm. 13. Charta öfver Stockholms Stads belägenhet, af <i>G. Bjurman</i> utan åratal. Den visar, jämte Staden med dess Malmar, en del af <i>Upland, Wäderö, Lidingön, Värmdön</i> och ett stycke af <i>Södermanland.</i> 14. Charta öfver Stockholm med dess Malmar och Förstäder, af K. M. till Strändernes anläggning, i nåder faststäld, d. 1. Julii 1751. Af. <i>G. Bjurman</i> ritad och graverad. Härå finnes tillika Stadens brandsignaler. Strandgatan eller quain vid Norrström, till nya Kungsholmsbron, icke utmärkt, såsom senare anbefald och verkställd. 15. Grundritning öfver Stockholms Stad, N. 1. med en del af förstäderne, Norr- och Södermalm; med K. M:ts privilegium utgifven 1771, af Ingenieuren <i>J. Brolin,</i> och tillägnad<noinclude> {{huvud|||H.}} <references/></noinclude> f82qkwyxo6legunnysu379lw25ayisl 504749 504729 2022-08-14T00:01:18Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|26|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>11. Grundritning och {{rättelse|Stituations|Situations}}-Charta öfver Stockholm och näst belägne Tracter, tillägnad Riks-Rådet, Öfverståthållaren Grefve <i>Christoph. Gyllenstjerna;</i> Stucken af <i>A. Vikman</i> 1701. På en del aftryck finnes, att den blifvit förfärdigad, på Amiral <i>Verner von Rosenfelts</i> bekostnad och genom hans försorg. Denna Charta visar en större vidd af Djurgården, än <i>Tillæi,</i> och tjenar til mycken uplysning vid Stadens Topographiska beskrifning. Denna Charta är Copierad af <i>Reinero Ottens</i> i Amsterdam, med en Latinsk och Hålländsk öfverskrift, utan åratal. 12. General-Charta öfver Stockholm med Malmarne, utgifven af Stads-Ingenieuren <i>Pet. Tillæus</i> 1733. Dedicerad till K. <i>Fredrich I.</i> Är den största som ännu utkommit öfver Stockholm. 13. Charta öfver Stockholms Stads belägenhet, af <i>G. Bjurman</i> utan åratal. Den visar, jämte Staden med dess Malmar, en del af <i>Upland, Wäderö, Lidingön, Värmdön</i> och ett stycke af <i>Södermanland.</i> 14.<ref name="karta1751"/> Charta öfver Stockholm med dess Malmar och Förstäder, af K. M. till Strändernes anläggning, i nåder faststäld, d. 1. Julii 1751. Af. <i>G. Bjurman</i> ritad och graverad. Härå finnes tillika Stadens brandsignaler. Strandgatan eller quain vid Norrström, till nya Kungsholmsbron, icke utmärkt, såsom senare anbefald och verkställd. 15. Grundritning öfver Stockholms Stad, N. 1. med en del af förstäderne, Norr- och Södermalm; med K. M:ts privilegium utgifven 1771, af Ingenieuren <i>J. Brolin,</i> och tillägnad<noinclude> {{huvud|||H.}} <references> <ref name="karta1751">[https://stockholmskallan.stockholm.se/post/4640 Kartan hos Stockholmskällan]</ref> </references></noinclude> c91kytc1g4ra7g8z05agatj8dq2lh3e 104 158075 504745 2022-08-13T22:28:27Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|27}}</noinclude>H. K. M. Konung <i>Gustaf III.</i> Den är graverad af <i>Bergqvist</i> och <i>Akrel,</i> och finnes derå Stadens och Consistorii Sigiller. Af Norr- och Södermalm, ser man ej mer än till torgen och början af de derifrån löpande gator; men som den är märkt med N:o 1. torde flera vara att förvänta, öfver förstäderne. På Lo-gården är en Parterre marquerad, som väl af ålder varit tillämnad att der anläggas; men först i början af år 1792, blifvit verkställd, då Södra Slotts-planen utvidgades, och <i>Inde Betouske</i> trägården dertill utlades. 16. Plan af Stockholm med dess malmar, 1795, af <i>Fr. Akrel.</i> Denna är af ett qvartblads storlek. Under en graverad Charta, som visar Stockholms Stad uti dess grund och prospect, ses en lofdikt öfver Stockholm, författad at vice Amiralen <i>Verner von Rosenfeldt.</i> Den börjas så: <poem>Här har man ritat af, här är i prent för handen, En stad, en hufvudstad, i Svea Götha landen, Den yppersta med skäl, uti vår Skandenaf Och andre Riken fler omkring det Baltske Haf<ref>Gezelii Biograph. Lexicon: St. 1779, 8:o. Art. <i>Rosenfeldt.</i></ref>.</poem> <i>Graverade vuër och utsigter af Stockholm.</i> 17. En större tafla och prospect af Stockholm, som på nytt i ett mindre format af ett ark, blifvit stucken af <i>Dionysio Padt Brugge</i> 1676. Derå läses på latin, att taflan föreställer Stockholms Stad efter belägringen af K. <i>Chri</i>-<noinclude> {{huvud|||<i>stjern</i>}} <references/></noinclude> bbm6agti94pj6kjcqk6hektqe85cmmo 104 158076 504746 2022-08-13T22:54:35Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><i>stjern</i> 1520; huru han efter slutad dagtingan på Södermalm, annamat nattvarden, at befästa sina löften, och sedan dagen derefter på Brunkeberg gifvit sin försäkran och af folket blifvit hyllad, samt med högtidelighet haft sitt intåg i Staden och blifvit krönd af 5. Biskopar; hvilken Kröning föreställes såsom skedd under öppen Himmel. Under föreställes gästabudet efter Kröningen; de fägnade Gästers fängslande; Blodbadet på Torget, de döda Kroppars afförande, med de afhuggne Hufvuden i tunnor inpackade; deras uppbrännande; Sju Munkars kastande i sjön, som våldsammeligen hindras att frälsa lifvet; tvänne unge <i>Ribbingars</i> halshuggning, den ena 6 och den andra 9 år gammal, samt ändteligen denna Mördareflockens, med deras Konungs förjagande och utdrifvande. Desse <i>Christjerns</i> grymma gerningar, på stora Taflor målade, finnes i Upsala Consistorii rum, inlöste med K. <i>Gustaf III:s</i> samtycke, då han var Academiens Cantzler. Ett utdrag af denna Charta, föreställande Brunkeberg, är graverad af <i>Bjurman,</i> till <i>Bångs</i> beskrifning om Brunkeberg. På denna Perspectiv-ritning anmärkes: intåget från Norr, genom runda Tornet på Helgeandsholmen; en Qvarn derstädes i Södra Strömgrenen; tvänne Torn vid inre Norrebro, ett med rundt och ett med spetsigt tak, Staden och Gråmunkeholm omgifven med Pålverk eller sin så kallade Bom eller Krans. De Kyrkor som här äro marqverade, utom Storkyrkan med ett högt spitsigt Torn; är Gråmunkeholms med Klostret, Claræ och Mariæ Kyrkor. Vid Södra Broarne, förekommer blott ett Torn, rundt och sönderskutit. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||18.}} <references/></noinclude> nigzvz9z2uxgy9uop0eylbyos941cc4 504747 504746 2022-08-13T23:06:04Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|28|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude><i>stjern</i> 1520; huru han efter slutad dagtingan på Södermalm, annamat nattvarden, at befästa sina löften, och sedan dagen derefter på Brunkeberg gifvit sin försäkran och af folket blifvit hyllad, samt med högtidelighet haft sitt intåg i Staden och blifvit krönd af 5. Biskopar; hvilken Kröning föreställes såsom skedd under öppen Himmel. Under föreställes gästabudet efter Kröningen; de fägnade Gästers fängslande; Blodbadet på Torget, de döda Kroppars afförande, med de afhuggne Hufvuden i tunnor inpackade; deras uppbrännande; Sju Munkars kastande i sjön, som våldsammeligen hindras att frälsa lifvet; tvänne unge <i>Ribbingars</i> halshuggning, den ena 6 och den andra 9 år gammal, samt ändteligen denna Mördareflockens, med deras Konungs förjagande och utdrifvande. Desse <i>Christjerns</i> grymma gerningar, på stora Taflor målade, finnes i Upsala Consistorii rum, inlöste med K. <i>Gustaf III:s</i> samtycke, då han var Academiens Cantzler. Ett utdrag af denna Charta, föreställande Brunkeberg, är graverad af <i>Bjurman,</i> till <i>Bångs</i> beskrifning om Brunkeberg. På denna Perspectiv-ritning anmärkes: intåget från Norr, genom runda Tornet på Helgeandsholmen; en Qvarn derstädes i Södra Strömgrenen; tvänne Torn vid inre Norrebro, ett med rundt och ett med spetsigt tak, Staden och Gråmunkeholm omgifven med Pålverk eller sin så kallade Bom eller Krans. De Kyrkor som här äro marqverade, utom Storkyrkan med ett högt spitsigt Torn; är Gråmunkeholms med Klostret, Claræ och Mariæ Kyrkor. Vid Södra Broarne, förekommer blott ett Torn, rundt och sönderskutit. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||18.}} <references/></noinclude> cuivui7u6vrkbj6gd3eq682n9ay3nm3 104 158077 504748 2022-08-13T23:22:04Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|29}}</noinclude>18. En Perspectiv-ritning af Stockholm, stucken i Koppar<ref>Benäget meddelt af Professor Masrelier.</ref>, ungefär 9 tum lång och 6 tum hög, hvartill K. <i>Gustaf III.</i> skall fådt plåten till skänks i Nürnberg. Den är både utan årtal och Mästarens namn; men Sveriges Vapen, med Vasan i Hjertskölden, täckt med Kongl. Krona, som synes öfverst i en omgifven Krans, tyckes utmärka, att den åtminstone i anseende till gravuren icke kan vara älldre, än sedan <i>Gustaf I:s</i> tid. Utsigten af Staden torde vara tagen från Brunkeberg, som går ned till Norrebro, och föreställer en del af Norra Malmen, med en hop smärre Trähus, åtskilliga Trän och en liten Trägård; men utan ordning eller tecken till Gator. I Norra Strömmen anmärkes 1:o det lilla Stenskäret, der <i>Ströms</i>borg i senare tider blifvit byggdt; 2:o dubbelt Pålverk vid inloppet emellan Staden och Riddarholmen, samt stranden utföre till Norrebro; 3:o samma Bro på pålar och der bredevid till höger från Staden, ett långt Trähus i Strömmen; 4:o längre ner och nära Norra stranden, Strömqvarnen med en sexkantig byggnad och ett längre Hus på pålar der bredevid, hvarifrån en Spång utmärkes, med öppning midt uppå, till en särskild Holme, som hafver ett långt Trä-skjul, och är förmodeligen den sedan kallade Bryggeriholmen; stranden der midt emot är med pålverke omgifven ända till Ö. sidan af Slottet, innom hvilket flere Skepp ligga. Att nu åter gå tillbaka, så förekommer under Slottet vid N. Ö. hörnet, åtskillige mindre<noinclude> {{huvud|||Trä-}} <references/></noinclude> 5saboh1x0v8k59guyesnv61lge62dyh 104 158078 504795 2022-08-14T07:47:48Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|157}}</noinclude>af ett tveeggadt svärd, på hvilka ännu sitta fastrostade delar af skidan»; bronsbeslag, af hvilka några äro prydda med röd emalj; två stigbyglar(?) af jern; delar af två betsel, m. fl. föremål af jern och brons. Några djurben hade äfven upptagits ur grafven, men af dem tillvaratogs endast underkäken af en hund, hvilket ben visar, att hunden <i>icke</i> följt sin herre på bålet. Vapnens och bronsbeslagens utseende, samt den omständigheten, att på baksidan af ett beslag en läderrem ännu qvarsitter, vitna om att åtminstone icke alla de i grafven nedlagda arbetena varit utsatta för bålets eld. Troligen hade icke heller svärdet varit det, emedan delar af träslidan ännu finnas qvar. Om skeppet bränts med den döde, eller om lemningarna från bålet nedlagts i det på land upphalade och med en hög betäckta fartyget, torde vara svårt att numera afgöra. För den senare åsigten talar det förhållande, att vid några nitnaglar »qvarsutto ännu, vid deras upptagande ur jorden, fastrostade delar af trä». Det märkligaste fynd man hittills gjort i Norden af en graf, i hvilken qvarlefvorna af en med sitt skepp bränd viking blifvit nedlagda, anträffades år 1874 i en stor grafhög vid Möklebust, fördom Miklabolstad kallad, nära Eids kyrka i Nordre Bergenhus amt. Att vi ega en så noggrann kännedom om denna märkvärdiga grafhögs inre, derför hafva vi att tacka den bekante norske fornforskaren A. Lorange, som ledde högens utgräfning och med stor omsorg iakttog allt som förjenade uppmärksamhet<ref>Den nu följande beskrifningen af detta i många afseenden märkvärdiga fynd är lånad från Lorange’s arbete <i>Samlinger af norske oldsager i Bergens Museum,</i> sid. 153 och följ. Jfr äfven <i>Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 90; O. Ryghs <i>Norske oldsager,</i> fig. 727. Fyndet förvaras i Bergens Museum.</ref>. Möklebusthögen låg — eller rättare ligger, emedan den efter slutad undersökning återstäldes till sitt gamla utseende, — på en från stranden jemnt och sakta uppåt sluttande slätt med fri utsigt öfver den till Eids kyrka inskjutande hafsfjorden. Högen är rund, mäter tolf fot i lodrät höjd och 92 fot i genomskärning, och var uppförd med särdeles stor noggrannhet och omsorg. Rundt om dess fot var ett bredt dike gräfdt, nu 12 fot bredt och 3 fot djupt, men som troligen en gång varit betydligt större. Mot söder och vester afbröts detta dike genom två jordvallar, som voro ett<noinclude> <references/></noinclude> nhuw1g7d2a0ph12ujkfaoze3amjerbw 104 158079 504796 2022-08-14T08:01:47Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|158|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>par alnar breda, och hvilka liksom broar förenade högen med den omgifvande marken. På högens botten, således i jemnhöjd med marken, träffades ett lager af kol och bränd jord med inblandade små benbitar, hvilket lager sträckte sig ut mot högens sidor, men var tjockast i midten. Skildt från detta genom ett mellanliggande lager af ljus strandsand var ett annat liknande lager, hvilket i tvärgenomskärning framträdde som en båge öfver det första, så att det i ytterkanten gick öfver i detta, men längre in höjde sig omkring 8 tum deröfver. Inom en oval af ungefär 28 fots längd och 14 fots bredd voro bägge dessa lager liksom späckade med klinknaglar och spikar, liksom äfven med brända benbitar. I den östra hälften af det öfre kollagret funnos dessutom 6 sköldbucklor, och i vestra hälften af nyssnämnda oval träffades i båda lagren sköldbucklor spridda omkring i de mest olika ställningar, än ensamma, än flera tätt bredvid hvarandra, och två gånger var en instucken i en annan. I nästan hvar och en af dem lågo klinknaglar, tydligen ditlagda med afsigt, liksom äfven några sköldbucklor voro afsigtligt fylda med brända ben och kol. Derjemte fann man på olika ställen fem pilspetsar, och upprepade gånger märktes dels runda, dels på den ena sidan något flatskurna, tumstjocka, förkolnade stänger, som sannolikt voro lemningar af pilbågar och spjutskaft. Något vester om högens midt, men ungefär under det böjda kollagrets midt låg en stor klump af starkt förbrända och med afsigt sammanböjda vapen och andra jernsaker, hvilka så hade genomträngt den omgifvande sanden med rost, att flera tyvärr afbrötos under försöket att draga dem fram. De utgjordes af två svärd, af hvilka det ena är stort, 2,5 tum bredt och tveeggadt; små två spjutspetsar; ett välformadt yxblad, hvars främre hörn vid eggen är afhugget; tre sköldbucklor, af hvilka den ena bär märken efter ett våldsamt hugg; tre pilspetsar; en knif; en tumstjock, fyrkantig och tung jernstång, som är hamrad flat i ena ändan; ett aflångt, halfcylinderformadt jernredskap, af oviss bestämmelse, hvilket har skaftpigg i den ena ändan, men är afrundadt och formadt som spetsen af en sked i den andra ändan; dessutom flera bitar af tunna jernplåtar, hvilka liksom klinknaglarna voro inblandade mellan de särskilda föremålen. Rakt under denna klump hittades ett betselmunbett, och derunder i ett i högens naturliga botten gräfdt hål, en hel samling af 12<noinclude> <references/></noinclude> ad3asjetkjiawmua6wdcf9xkk8rivyd 104 158080 504809 2022-08-14T08:47:42Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|71}}</noinclude><poem> Men full af skalk hon dem på skuldran slängde, Och log förnöjd åt mitt bedragna hopp. Jag mins ibland, när jag min matta kropp Wid denna flod på mjuka gräset sänkte, Af hennes mer, än solens strålar, warm, Hur ömt hon kom och slöt mig i sin arm. Än hon en dryck af flodens nectar skänkte, Den jag förtjust ur hennes göpen drack; Än i min mun en Betelsbuss hon stack, Som tuggad war af hennes purpurtänder. Ack sälla tid! hwi är du icke mer? Hur kommer till, att jag ej Thirsa ser? Ack, swälg mig, haf — En annan Thirsa har. O qual! dock nej - - hon aldrig nedrig war. Men hon är grym; tre gånger werldens öga Ur böljan trädt och åter delat sig, Sen Thirsa sist besökte mig. Tre gånger mörker täckt det höga; Tre gånger jordens folk en ljuflig hwila njöt; Sen sömnen sist mitt matta öga slöt. Tre nätters dagg är spädd på mina tårar; Ack, Thirsa! säg, rörs du af ingen ting? Du känner ej hwad ömma hjertan sårar. Barbar! wälan — Du skall få fägna dig; Jag går att häng-häng-hänga mig. </poem> <center>{{sp|Kap. 5.}} {{sp|Naturalier, samlade på Java.}} <tt>Ludimus innocuis verbis. {{sp|Mart.}}</tt></center> Korporalens kärälskeliga Dulcinea borde billigen inrymmas i mitt moraliska djurkabinett. Men huru skall jag förwara henne? Till att inpacka henne i smör, som en skinka, vore mig för kostsamt, och att bärga henne i en flaska <tt>spiritus vini,</tt> är<noinclude> <references/></noinclude> m0q30u71rwp6xkxhbuuing50jfkr6dq 504810 504809 2022-08-14T08:48:00Z Belteshassar 7194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{c|71}}</noinclude><poem> Men full af skalk hon dem på skuldran slängde, Och log förnöjd åt mitt bedragna hopp. Jag mins ibland, när jag min matta kropp Wid denna flod på mjuka gräset sänkte, Af hennes mer, än solens strålar, warm, Hur ömt hon kom och slöt mig i sin arm. Än hon en dryck af flodens nectar skänkte, Den jag förtjust ur hennes göpen drack; Än i min mun en Betelsbuss hon stack, Som tuggad war af hennes purpurtänder. Ack sälla tid! hwi är du icke mer? Hur kommer till, att jag ej Thirsa ser? Ack, swälg mig, haf — En annan Thirsa har. O qual! dock nej - - hon aldrig nedrig war. Men hon är grym; tre gånger werldens öga Ur böljan trädt och åter delat sig, Sen Thirsa sist besökte mig. Tre gånger mörker täckt det höga; Tre gånger jordens folk en ljuflig hwila njöt; Sen sömnen sist mitt matta öga slöt. Tre nätters dagg är spädd på mina tårar; Ack, Thirsa! säg, rörs du af ingen ting? Du känner ej hwad ömma hjertan sårar. Barbar! wälan — Du skall få fägna dig; Jag går att häng-häng-hänga mig. </poem> <center>{{sp|Kap. 5.}} {{sp|Naturalier, samlade på Java.}} <tt>Ludimus innocuis verbis. {{sp|Mart.}}</tt></center> Korporalens kärälskeliga Dulcinea borde billigen inrymmas i mitt moraliska djurkabinett. Men huru skall jag förwara henne? Till att inpacka henne i smör, som en skinka, vore mig för kostsamt, och att bärga henne i en flaska <tt>spiritus vini,</tt> är<noinclude> <references/></noinclude> g8uvdd64bf9np7knd8akg89i6oi33s6 104 158081 504812 2022-08-14T08:59:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|159}}</noinclude>sköldbucklor, som alla lågo med öppningen nedåt och tillsammans bildade ett högt, hvälfdt lock öfver ett stort, präktigt bronskärl, hvilket var löst nedsatt i sanden utan något annat skydd än detta egendomliga lock. Bronskärlet, som är prydt med emalj (hvit, gul, röd och mörkblå), var till omkring två tredjedelar fyldt med brända ben. Dessa voro icke, som i grafkärlen från bronsåldern och den äldre jernåldern, rentvättade, utan blandade med kolbitar och aska. Bland de brända benen lågo spridda mångfaldiga bitar af förbrända jernsaker och klumpar af smält brons, sannolikt lemningar af prydnader. Midt i benmassan låg en stor pilspets och dessutom på olika ställen 6 runda, mer än halfklotformiga spelbrickor och 3 aflångt fyrkantiga tärningar af ben. Den ena tärningen är fastbränd vid en bit af hufvudskålen. Bland de brända benen lågo vidare två större benkammar, en stor perla af mörkt glas med hvita böljefigurer, en nyckel af jern m. m. Nyckeln har sannolikt hört till den dödes skeppskista; åtskilliga till denna hörande beslag hittades vid sidan af den ofvan beskrifna klumpen af jernvapen. I sanden tätt vid norra sidan af bronskärlet lågo några obrända ben insvepta i ogarfvadt getskinn. Dessa ben äro väl lemningar af lifsmedel, som varit bestämda till proviant åt den aflidne under hans färd till själarnas land. Intet tvifvel kan finnas derom, att den stora mängden af klinknaglar och spikar, som lågo i högen, äro lemningar af ett skepp. Detta bevisas af deras antal, af deras olikhet efter de olika ställen, der de varit använda på skeppet, samt af en ring, för masten, en stor krok, måhända en förtöjningskrok, och stora skeppsbeslag, som hittades bredvid vapnen. Högens innehåll blir lätt förklarligt, om vi påminna oss Ibn Fosslans berättelse. Liksom vid Volgas strand hade man här på den norska kusten dragit ett skepp upp på land, prydt det med sköldar kring relingen, bragt den döde höfdingen ombord med vapen och en eller flera hästar, samt satt eld på skeppet. Då bålet slocknat, hade man plockat i hop de flesta benen och lagt dem jemte åtskilliga af elden ej helt förtärda föremål i ett sällsynt och kostbart bronskärl, som den aflidne troligen sjelf fört hem från främmande land, och hvarpå han satt stort pris. Tolf sköldbucklor af de med skeppet brända sköldarna lades som ett skyddande lock öfver kärlet, hvilket derpå nedsattes i en i marken gräfd fördjupning.<noinclude> <references/></noinclude> 1dt3t9sjmyeaogxmj11adoy9o38l6ry