Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 92901 504854 496972 2022-08-14T12:01:20Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Mårtensås" />{{mn-b}}</noinclude><h3 align=center>VISOR.</h3> 213. ''Staffansvisa,'' när det tiggdes till “jullekstuga“. <poem>Staffan var en stalledräng Han vattnar sina fålar fem, allt för den ljusa stjärna. Intet ljus än dagen är, medan stjärnorna de blänka. Kära far i aska Giv oss en tår i flaska! Vi beder dig så gärna allt för den ljusa stjärna. Intet ljus än dagen är medan stjärnorna de blänka. Kära mor i spisen, Giv oss en bit av grisen! Vi beder dig så gärna allt för den ljusa stjärna. Intet ljus än dagen är medan stjärnorna de blänka. :(Efter Svedin se 124)</poem> 214. ''Ballad.'' <poem>En stridsman så båld och en jungfru så grann de gingo tillsammans i det gröna,</poem><noinclude> <references/></noinclude> ha7nbm3tfnzrcojc6i1c43a5x7ix033 104 92931 504852 303574 2022-08-14T11:59:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|84|''{{sp|RAMSOR}}''||}} ----</noinclude><poem>Hade jag mig en sjuman här, så kunde jag få min rova. Sjuman kom, sjuman drog, Sjuman och sexman och femman och fyrman och treman och tvåman och enman och gubben och käringen drog, men jag fick inte min rova. Hade jag mig en åttaman här o. s. v. (ända till tolvman, då slutar ramsan med:) men då fick jag min rova.</poem> (Änkan Lemon † 1903), (Upptecknade efter agenten J. E. Bergström.) {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0b1ptyhjudugfzog8ati8w2378gg2ja 104 92932 504853 303575 2022-08-14T11:59:46Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2><center>V.<br />VISOR.</center></h2> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2fmhgmx7yxmij39ug173c85fu2mr1bz 104 92934 504855 496970 2022-08-14T12:03:53Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|88|''{{sp|VISOR}}''||}} {{linje}}</noinclude><poem>de sågo med ömma begär på varann, Alonzo den tappre, så kallades han och hon Immogene den sköna.</poem> Härefter en massa verser. Efter agenten Bergström) 215. <i>Visor efter verkliga tilldragelser</i> “Om tre skräddare, som drunknade i Ljungan vid Skallböleforsen.“ (1860-talet?) <poem>Nils Henrik som från Nällsjö och Stöde socken var. Ann’rs Persson hett’ den andre, var och från samma by. Den tredje från Kvaren och Attmars socken var, han hette Erik Olsson, och ar’ton år han var... :o. s. v. (Efter Svedin se 124)</poem> {{ph|d. {{bråk|14|5}} 1918.}} {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0csy7pggkln4t6lh4y1xx39xe7k6hpy 104 92935 504856 303619 2022-08-14T12:05:21Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{| valign="top" align="center" style="font-size: large; " |+<big><big>INNEHÅLL</big></big>. |- |I.||colspan="2" align="center"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter|FOLKTRONS GESTALTER]] |- |colspan="3" align="right"|<small>Sid.</small> |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s3|Sjörå]]||align="right"|7 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s10|Vitra]]||align="right"|14 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s13|Troll]]||align="right"|17 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s16|Tomten]]||align="right"|20 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s17|Spöken]]||align="right"|21 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s20|Skogsrå, Bergsrå]]||align="right"|24 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folktrons gestalter#s21|Drakar]]||align="right"|25 |- |colspan="3"|&nbsp; |- |II.||colspan="2" align="center"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder|FOLKSEDER]] |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s25|Frieri]]||align="right"|29 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s29|Bröllop]]||align="right"|33 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s33|Fiske]]||align="right"|37 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s34|Väderleksmärken]]||align="right"|38 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s35|Högtider]]||align="right"|39 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s37|Läsningar]]||align="right"|41 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s42|Folkseder vid skilda tillfällen]]||align="right"|46 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Folkseder#s48|Nöjen. Dans och lekar]]||align="right"|52 |- |colspan="3"|&nbsp; |-<noinclude>|} <references/></noinclude> cjnll2xy4kv2dt1ryg6hsc176guk5k7 104 92936 504857 303598 2022-08-14T12:05:56Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{| valign="top" align="center" style="font-size: large; " class="wikitable" |-</noinclude>|colspan="3"|&nbsp; |- |III.||colspan="2" align="center"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror|SÄGENSPILLROR]]. |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror#s52|De första bebyggarna]]||align="right"|56 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror#s54|Ortnamnssägner]]||align="right"|58 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror#s60|Bogg-Hansch]]||align="right"|64 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror#s65|Ryssarnas härjning]]||align="right"|69 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Sägenspillror#s67|Stenar och skatter]]||align="right"|71 |- |colspan="3"|&nbsp; |- |IV.||colspan="2" align="center"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Ordstäv och ramsor|ORDSTÄV OCH RAMSOR]] |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Ordstäv och ramsor#s71|Ordstäv]]||align="right"|75 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Ordstäv och ramsor#s76|Ramsor]]||align="right"|80 |- |colspan="3"|&nbsp; |- |V.||colspan="2" align="center"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Visor|VISOR]] |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Visor#s83|Staffansvisa]]||align="right"|87 |- |&nbsp;||align="left"|[[Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad/Visor#s84|Visor efter verkliga tilldragelser]]||align="right"|88 |} {{tomrad}} {{linje|10em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ckhai8rg1onj4nu5xayzi4j8mg3h49z 14 92941 504861 488383 2022-08-14T12:43:02Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki [[Kategori:Facklitteratur]] [[Kategori:1910-talets verk]] [[Kategori:Medelpad]] [[Kategori:Njurunda]] [[Kategori:Emil Löfgren]] [[Kategori:Folktro]] [[Kategori:Folklivsforskning]] g2f757dlczfvwqsyre7xwkjzcv65zqm 504868 504861 2022-08-14T12:47:40Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki [[Kategori:Facklitteratur]] [[Kategori:1910-talets verk]] [[Kategori:Njurunda]] [[Kategori:Emil Löfgren]] [[Kategori:Folktro]] [[Kategori:Folklivsforskning]] 3eiw7gd2olvae274047hd266xfjt2fk 14 92942 504867 303591 2022-08-14T12:47:28Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki [[Kategori:Norrland]] [[Kategori:Sverige]] eeh8gef73v7mq4r9sqgf9o1k6q5f0u6 104 101043 505006 333520 2022-08-15T09:08:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>BENÄMNING.</small>|3}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>faststäld benämning hade embetsverket icke under denna period. Den 25 febr. 1680 skref konungen till “amiralitetet“ och den 27 i samma månad till “amiralitetscollegium“.<ref>R. R.</ref> {{ymn|''Lokal.''}} Enligt 14:e punkten i 1634 års regeringsform skulle ami­ralitetet hållas på Blasieholmen “uti sitt förordnade mak“ [gemak]. Huset kallades för amiralitetshuset och var ett sten­hus med koppartak. Utom sjelfva plenisalen funnos der äfven särskilda rum för amiralitetsråden, sekreterare, bokhållare och skrifvare. Men sedan skepp, förråd och verkstäder blifvit omkring år 1640 flyttade från Blasieholmen till nu varande Skeppsholmen, hade amiralitetskollegium ej anledning att stadna qvar. Detta flyttades till kungl. slottet i sydvestra slottsflygeln, 1 tr. upp öfver vakten vid stora vestra slottsporten<ref>J. Mankell: Stockholm i forna dagar sid. 43.</ref> och var fullständigt inflyttadt år 1645.<ref>A. K. reg. {{bråk|10|9}} 1645.</ref> Det gamla amiralitets­huset med sin stora tomt skänkte drottning Kristina år 1647 till generalmajoren vid kavalleriet Hans Wachtmeister.<ref>R. R. {{bråk|27|3}} 1647.</ref> Huset öfvergick sedan i grefliga familjen Fersens ego (s. k. “Fersenska terassen“). På slottet fick amiralitetskollegium det alldeles för trångt. Riksamiralen klagade i april 1647 häröfver och ville i stället hafva den lägenhet, som var åt ståthallaren upplåten mellan Smedjegården och Stora Vattuporten.<ref>R. A. afd. Am:ts-Koll. riksam. Gyllenhjelms P. M.</ref> Detta kunde likväl ej beviljas, men i stället fick kollegiet bygga åt sig ett hus på Skeppsholmen. Byggnaden börjades genast. Den 10 febr. 1648 anvisade kungl. maj:t penningar till betalning af kalk, bräder m. m., som åtgått för det nya amiralitetshuset på Skeppshol­men och befalde kammarkollegium att anordna koppar till husets tak.<ref>R. R.</ref> Redan år 1649 kunde en del af kollegiet inflytta<ref>Ak. reg. {{bråk|1|10}} 1649.</ref> och 1650 var flyttningen fullbordad.<ref>A. K. prot. {{bråk|3|10}} och {{bråk|12|11}} 1650. Pleni­salen eller den s. k. “rådkammaren“ utpyntades på det sirligaste. Snörmakaren Fredrik Broor erhöll 185 dal. s. m. för 148 lod silkesfransar till bordtäcket och 13 stolar (A. K. reg. {{bråk|19|2}} 1675). För 15 alnar fran­sar af silke till ordförandestolen betalades 22{{bråk|1|2}} dal. s. m. (A. K. reg. {{bråk|21|5}} 1675) och hos urmakaren Kock bestäldes en klocka för 175 dal. (A. K. prot. {{bråk|8|2}} och {{bråk|13|2}} 1677). Endast vaxljus användes i denna sal (A. K. reg. {{bråk|18|10}} 1667).</ref> I detta hus residerade amiralitetskollegium till dess det i april 1683 flyttade till Kalmar. Huset uppläts derefter åt kungl. arkivet och apterades i medlet af 1700-talet till magasin.<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> bpu7q11lzzwdrobgn0ci6jlo4a02p6x 104 101044 504859 333521 2022-08-14T12:20:33Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><center><big>'''Begagnade förkortningar och beteckningar.'''</big></center> {{linje|5em}} ''A. K.'' = amiralitetskollegium.<br> ''A. K. ank. handl.'' = amiralitetskollegiets ankomna hand­lingar i sjökrigsarkivet, afd. D. 4.<br> ''A. K. prot.'' = amiralitetskollegiets protokoll i samma arkiv, afd. D. 1.<br> ''A. K. reg.'' = amiralitetskollegiets registratur i d:o, afd. D. 2.<br> ''A. Z. flottans hist.'' = A. Zettersten: Svenska flot­tans historia åren 1522—1634 (Stockholm 1890).<br> ''R. A.'' = riksarkivet.<br> ''R. R.'' = riksregistraturet.<br> ''S. K. A.'' = sjökrigsarkivet på Skeppsholmen i Stockholm. <i>Efter skeppens namn betecknar:</i> :(1) = stort skepp (se sid. 305),<br> :(2) = medelstort skepp (d:o),<br> :(3) = litet skepp (d:o),<br> :(K) = kompani- eller kofferdiskepp (se sid. 320) och<br> :(L) = lastdragare (se sid. 310). {{linje|5em}} Med ''daler'' afses daler silfvermynt.<noinclude> <references/></noinclude> 2r164ftpfvskfhnbpu5u4fxhtpwip58 104 107283 505061 401208 2022-08-15T10:20:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>{{innehåll börjar}} {|align="center" !align="center" valign="top" colspan="2"|{{sp|{{större|INNEHÅLL|125}}}}. |- |align="center" valign="top" colspan="2"|{{större|INLEDNING.|110}} |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 01|Ingmarssönerna]] |align="right" valign="top"|7 |- |align="center" valign="top" colspan="2"|{{större|FÖRRA AVDELNINGEN.|110}} |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 02|Hos skolmästarns]] |align="right" valign="top"|39 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 03|De sågo himmelen öppen]] |align="right" valign="top"|49 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 04|Karin Ingmarsdotter]] |align="right" valign="top"|56 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 05|I Sion]] |align="right" valign="top"|78 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 06|Den vilda jakten]] |align="right" valign="top"|87 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 07|Hellgum]] |align="right" valign="top"|104 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 08|Den nya vägen]] |align="right" valign="top"|121 |- |align="center" valign="top" colspan="2"|{{större|SENARE AVDELNINGEN.|110}} |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 09|L'Univers undergång]] |align="right" valign="top"|144 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 10|Hellgums brev]] |align="right" valign="top"|158 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 11|Timmerstocken]] |align="right" valign="top"|171 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 12|På Ingmarsgården]] |align="right" valign="top"|174 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 13|Hök Matts Eriksson]] |align="right" valign="top"|178 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 14|Auktionen]] |align="right" valign="top"|183 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 15|Gertrud]] |align="right" valign="top"|198 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 16|Den gamla prostinnan]] |align="right" valign="top"|215 |- |align="left" valign="top"|[[Jerusalem/Kapitel 17|Avresan]] |align="right" valign="top"|218 |- |} {{innehåll slutar}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> otcdp02k1cyuoulb791bv6btnmk5j6k 108 107284 505067 404805 2022-08-15T10:52:26Z Thurs 138 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Selma Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] |Titel=[[Jerusalem]] |År=1901—1902 |Oversattare= |Utgivare=Albert Bonniers förlag |Källa=[[:Fil:Jerusalem - Första delen 1945.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Jerusalem - Första delen 1945.djvu|350px|page=7]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2to4=tom 5=titel 6=tom 7=titel 8=tryck 9=tillägnan 10=tom 11=7 234=tom 235=innehåll 236to239=tom 240=omslag /> |Anmärkningar=[[Index:Jerusalem - Andra delen 1945.djvu|Andra delen]] {{Sida:Jerusalem - Första delen 1945.djvu/235}} {{linje|5em}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Validerade index]] kz2xp6c1e6m4m88rje3exjh429v9dbx 104 107822 504930 418523 2022-08-15T06:27:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Nu vet jag, Halvor, att du finner det orimligt, att en fattig, olärd smed skulle ha funnit sanningen, där så många lärda herrar har strandat, sade rösten. — Ja, svarade Halvor, jag vet inte hur du kan vara så säker. ”Det är Hellgum, som Halvor talar med”, tänkte Karin. Hon försökte dra igen fönstret, men nådde inte. — Men nu är det ju sagt, fortfor Hellgum, att om någon slår dig på den ena kinden, ska du vända den andra till, och att vi inte ska göra motstånd mot det onda, och mycket annat i den vägen. Och det där alltsammans kan ingen hålla. Folk skulle ta från dig både åker och skog, de skulle stjäla din potatis och bära bort din säd, om du inte försvarade det, som är ditt. Jag tänker, att de skulle ta ifrån dig hela Ingmarsgården. — Det kan nog så vara, det, medgav Halvor. — Ja, då har väl inte Kristus menat något med det där, kan jag tro. Han har väl bara stått och pratat i vädret. — Jag vet inte vart du vill komma. — Se, det är ock en annan sak, som är värd att tänka på, sade Hellgum. Och det är, att vi är så obegripligt långt komna med vår kristendom. Det finns ingen mer, som stjäl, och ingen, som mördar, och ingen, som gör orätt mot änkor och faderlösa. Ingen hatar och förföljer den andre numera. Det händer aldrig, att någon handlar illa bland oss, som har en så god religion. — Det är nog mycket, som inte är, som det borde vara, medgav Halvor saktmodigt. Han lät sömnig och ointresserad. — Men om du har ett tröskverk, Halvor, som inte vill göra tjänst, så ser du väl efter vad det är för fel med det. Du ger dig ingen ro, förrän du vet vari skadan består. Och när du nu ser, att det rakt inte vill gå att få människorna att föra ett kristet liv, så borde du väl se efter om det kan vara något fel med själva kristendomen. — Inte kan jag tro, att det brister något i Jesu lära, sade Halvor. — Nej, den var nog bra från början, men det kan ju hända, att den har kommit i olag. Det kan vara ett hjul,<noinclude> <references/> 114</noinclude> 9f1xissb36dk8x150hxmq5sxd1zjbqq 104 107823 504931 402068 2022-08-15T06:29:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>som har gått sönder, ser du, bara ett enda litet hjul, och strax står hela verket. Han teg en stund, som om han sökte efter ord och bevis. — Nu ska jag säga dig hur det gick mig för ett par år sedan. Då försökte jag för första gången att riktigt leva efter läran, och vet du hur det slutade? Jag arbetade på en fabrik på den tiden, och när kamraterna fann ut hurudan jag var, lät de mig för det första göra en god del av deras arbete, sedan tog de min plats ifrån mig, och så lagade de, att jag fick bära skulden för en stöld, som en av dem hade begått, så att jag kom i fängelse. — Man ska väl inte alltid råka ut för så dåligt folk, sade Halvor lika likgiltig. — Då sa jag för mig själv: Det vore inte svårt att vara kristen, om man bara vore ensam på jorden och inte hade några medmänniskor. Jag tyckte riktigt om att sitta i fängelse, ty där fick jag föra ett rättfärdigt liv utan att bli störd eller oroad. Men så tänkte jag, att det där att föra ett rättskaffens liv i ensamhet, det var, som om en kvarn skulle stå och snurra runt alldeles på egen hand utan att ha säd mellan stenarna. Eftersom Gud har satt så många människor i världen, tänkte jag, så är det väl meningen, att de ska vara till varandras stöd och hjälp och inte till fördärv. Och så förstod jag då äntligen, att djävulen hade tagit bort något ur bibeln, för att kristendomen skulle gå på tok. — Det kunde han väl aldrig ha makt till, sade Halvor. — Jo, han har tagit bort detta: I, som viljen föra ett kristligt liv, I skolen söka bistånd hos era medmänniskor. Halvor sade ingenting, men Karin nickade gillande. Hon hade hört på mycket noga och inte förlorat ett ord. — Så snart jag slapp lös ur fängelset, sade Hellgum, gick jag till en kamrat och bad honom bistå mig att föra ett rätt liv, och se, då vi var två, gick det genast bättre. Och snart kom en tredje och en fjärde och slöt sig till oss, och allt bättre och bättre gick det. Nu är vi trettio, som bor tillsammans i ett hus i Chicago. Vi delar allt med varandra och vakar över varandras leverne, och rättfärdighetens väg ligger slät och jämn framför oss. Vi kan handla kristet mot<noinclude> <references/> {{ph|115}}</noinclude> 5y8kqca297s3q7zfqpiw23tayvo9js0 104 107824 504932 402069 2022-08-15T06:30:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>varandra, ty den ene brodern missbrukar inte den andres godhet och nedtrampar honom inte i hans ödmjukhet. När Halvor alltjämt teg, fortfor Hellgum övertalande: — Det vet du väl, Halvor, att den, som vill göra något stort, han går i förbund med andra människor och tar hjälp av dem. Inte kunde du vara ensam om att sköta den här gården. Och om du ville anlägga ett bruk, så skulle du skaffa dig många bolagsmän, och tänk, om du ville bygga en järnväg, så många du då finge ta till hjälp! Men se, det svåraste av allt, det är att leva ett kristet liv, och det vill du genomföra på egen hand utan hjälp. Eller också kanske du aldrig försöker, ty du vet på förhand, att det inte går. De enda, som är inne på en rätt väg, det är jag och de, som håller med mig där ute i Chicago. Den församlingen är det rätta, heliga Jerusalem, som är nederkommet av himmelen. Och du ska veta detta därav, att andens gåvor, som tilldelades de första kristna, de sänker sig också över oss. Ty somliga av oss hör Guds röst, och andra profeterar, och andra botar sjuka — — — — Kan du bota sjuka? avbröt Halvor hastigt. — Ja, sade Hellgum, jag kan bota dem, som tror på mig. — Det är allt svårt att tro något annat än det, som man har fått lära som barn, sade Halvor eftertänksamt. — Jag vet dock visserligen, Halvor, att du rätt snart ska hjälpa till med att bygga upp det nya Jerusalem, sade Hellgum. Det blev nu tyst. Strax därefter hörde Karin, att Hellgum sade farväl. Om en stund kom Halvor in till Karin. När han såg henne sitta vid det öppna fönstret, sade han: — Nu har du visst hört allt, vad Hellgum har talat. — Ja, svarade hustrun. — Hörde du, att han sa, att han kunde bota den, som tror på honom? Karin rodnade en smula. Hon hade tyckt bättre om Hellgums lära än om allt annat, som hon hade hört denna sommar. Det låg något av sunt praktiskt förstånd däri, som<noinclude> <references/> 116</noinclude> 527bwosotlwfw9isvqu7b1zxiozozi7 104 107825 504933 402070 2022-08-15T06:31:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>tilltalade henne. Detta var gärning och verksamhet och ingen känslosamhet, som hon inte förstod sig på. Men hon erkände inte detta. Hon ville nu inte ha något mera att göra med präster. — Inte vill jag ha någon annan tro än far, sade hon. Ett par veckor efteråt satt Karin åter i storstugan. Hösten var nu kommen, vinden brusade utanför huset, och elden sprakade i spisen. Ingen var inne i rummet mer än hennes lilla dotter, som var nära årsgammal och nyss hade lärt att gå. Barnet satt på golvet vid moderns fötter och lekte. Bäst Karin satt där, öppnades dörren och en hög, mörk man kom in. Han var krushårig, hade vassa ögon och stora, seniga smedhänder. Innan Karin hade hört honom säga ett ord, gissade hon, att det var Hellgum. Karlen hälsade och frågade efter Halvor. Bondhustrun svarade, att mannen var rest på en stämma. Han väntades snart åter. Hellgum satte sig ner. Han höll sig tyst. Då och då kastade han en snabb blick på Karin. — Jag har hört sägas, att ni är sjuk, sade han om en stund. — Ja, svarade Karin, jag har inte kunnat gå på ett halvt år. — Jag har tänkt på att komma hit och be för er, sade predikanten. Karin blev tyst, sänkte ögonlocken och liksom slöt sig inom sig själv. — Mor Karin har kanske hört, att jag har fått Guds nåd till att bota sjuka? Karin slog upp ögonlocken och gav honom en misstrogen blick. — Jag får vara tacksam för att ni har tänkt på mig, men det kan nog inte bli något av, för jag byter inte lätt om tro, sade hon. — Det är väl möjligt, att Gud vill hjälpa er ändå, sade karlen, eftersom ni alltid har försökt att föra ett rättfärdigt liv. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|117}}</noinclude> eib84bcyov0h984s4krb7adg0nm4x83 104 107826 504934 418525 2022-08-15T06:32:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Jag är nog inte så i Guds nåd, att han vill hjälpa mig. Det blev nu tyst en stund, så frågade Hellgum: — Har mor Karin någonsin frågat sig varför denna hemsökelse har kommit? Karin svarade inte, hon tycktes åter stänga sig inne i sig själv. — Det är något, som säger mig, att Gud har gjort detta, för att hans namn ska varda än mer ärat, sade Hellgum. När Karin hörde detta, blev hon ond. Ett par skarpa, röda fläckar sprungo upp på hennes kinder. Det syntes henne mycket förmätet av Hellgum att tro, att denna sjukdom hade kommit över henne, för att han skulle få tillfälle att göra ett under. Predikanten reste sig, gick fram till Karin och lade sin hand på hennes huvud. — Vill du, att jag ska be för dig? sade han. Ögonblickligen kände Karin en ström av liv och hälsa ila genom kroppen, men hon var så förolämpad över hans påflugenhet, att hon häftigt skakade bort hans hand och lyfte armen, som om hon hade velat slå honom. Ord kunde hon inte finna i hastigheten. Hellgum drog sig tillbaka ner mot dörren. — Man ska inte visa från sig vad Gud sänder en, sade han. — Nej, sade Karin, vad Gud sänder en, det får man nog ta emot. — Jag säger dig, jag, att i dag ska detta hus salighet vederfaras, sade karlen. Karin svarade inte. — Tänk på mig, då du blir hulpen! sade Hellgum och gick med detsamma ut genom dörren. Karin satt alldeles upprätt i stolen. De röda fläckarna brunno länge på kinderna. ”Ska jag nu inte få vara i fred i mitt eget hem!” tänkte hon. ”Det är besynnerligt, så många det är, som tror sig vara sända av Gud.” Men helt plötsligt såg Karin, att hennes lilla flicka reste sig och skyndade fram mot spisen. Den lilla hade just fått<noinclude> <references/> 118</noinclude> 7sqbx9iw44ycmurfde119r5bzniihsc 104 107827 504935 402072 2022-08-15T06:34:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>syn på elden, som brann där. Hon skrek till av glädje, kröp och sprang fram mot den, allt vad hon orkade. Karin ropade henne tillbaka, men barnet lydde inte. Det arbetade för att komma upp i spisen, ramlade ner ett par gånger, men nådde äntligen upp på spishällen, där elden brann. — Gud hjälpe mig, Gud hjälpe mig! sade Karin. Hon började ropa högt, fastän hon visste, att ingen människa fanns i närheten. Flickan lutade sig skrattande fram mot elden. Då ramlade ett brinnande vedträ ner ur brasan och föll på hennes gula kolt. Med detsamma stod Karin upprätt på golvet, sprang fram till spisen och ryckte till sig barnet. Inte förrän hon hade fått skaka bort alla gnistor och kol och synat flickan och funnit henne oskadad, besinnade hon vad som hade hänt. Att hon stod på sina ben, att hon hade gått, att hon kunde gå allt fortfarande! Karin erfor den största själsskakning, som hon hade känt i sitt liv, och på samma gång den största lycka. Hon kände, att hon stod under Guds särskilda vård och styrelse, och en helig Guds man hade han sänt inom hennes dörrar för att hjälpa och hela henne. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Under dessa dagar stod Hellgum ofta på den lilla förstubron utanför Stark Ingmars stuga och såg neråt nejden. Det där landet han blickade ut över blev grannare dag för dag. Hela marken var gul, och alla lövträd voro klart röda eller klart gula. Här och där vajade en hel lövskog, så skimrande som ett svallande hav av guld. Överallt i de granskogsklädda höjdernas mörker såg man gula stänk, som härrörde från lövträd, vilka hade förirrat sig in bland barrträden. Så, som en ringa grå stuga kan lysa och stråla, när den har fattat eld, så flammade detta fattiga svenska landskap upp till en sällspord prakt. Allt var så gult och så<noinclude> <references/> {{ph|119}}</noinclude> oz9m8p7tup95887ckrber5d34juxd8b 104 107828 504936 418526 2022-08-15T06:35:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>underbart skinande, som man skulle tänka sig ett landskap på solytan. Men när Hellgum såg detta, tänkte han på att den tid nu snart skulle randas, då Gud skulle låta landet stråla av helighet, och då de ord, som han hade utsått under sommaren, skulle bära lysande skördar av rättfärdighet. Och se, en afton kom Tims Halvor upp till torpet och bjöd Hellgum och hans hustru att komma ner till Ingmarsgården. Då de trädde in på den stora gårdsplanen, var där mycket städat och fint. Alla torra blad under björkarna voro bortsopade, alla verktyg och fordon, som eljest brukade belamra gården, voro undanskaffade. ”Här måtte visst finnas flera främmande”, tänkte Anna Lisa. I detsamma öppnade Halvor dörren till storstugan. Det var fullt med folk där inne, alla sutto högtidligt väntande på de långa bänkarna, som gingo runtom stugan. Och Hellgum kände igen det bästa folket i socknen. De första han såg voro Ljung Björn Olofsson och hans hustru, Märta Ingmarsdotter, samt Kolås Gunnar och hans hustru. Därpå kände han igen Krister Larsson och Israel Tomasson med deras hustrur. De hörde också till Ingmarsätten. Så lade han märke till Hök Matts Eriksson och hans son Gabriel, nämndemans Gunhild och några andra. Det var i allt en tjugu personer. När Hellgum och Anna Lisa hade gått runt och tagit i hand, sade Tims Halvor: — Vi är här några församlade, som har tänkt på vad Hellgum har sagt oss i sommar. De flesta av oss hör till en gammal släkt, som alltid gärna har velat gå Guds vägar, och om Hellgum kan hjälpa oss med detta, vill vi följa honom. Nästa dag spreds det ryktet genom socknen, att på Ingmarsgården hade blivit stiftad en församling, som påstod sig äga den enda rätta och sanna kristendomen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 120</noinclude> 7i2gimhi7w3xhzuxipan3ybd9jn58ns 104 107841 504937 402141 2022-08-15T06:36:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">DEN NYA VÄGEN.</h3> Det var nästa vår strax efter snösmältningen. Ingmar och Stark Ingmar hade just kommit ner till bygden för att sätta sågen i gång. Hela vintern hade de legat uppe i skogen och arbetat med kolning och timmerhuggning, och när Ingmar kom ner till slättlandet, tyckte han, att han kände sig som en björn, vilken nyss har krupit ut ur idet. Kunde knappt vänja sig vid att se solen lysa på den öppna himlen, utan gick och blinkade med ögonen, som om de inte tålde ljuset. Han hade det också svårt med bullret från forsen och med människorösterna, och han kände riktig pina vid allt larmet, som brusade honom om öronen nere vid gården. På samma gång var han oerhört glad åt allt detta. Gud ska veta, att han inte visade det i sätt och gång, men den våren kände han sig lika ung som de nya skotten på björkarna. Det kan ingen säga hur väl det smakade honom att sova i bäddad säng och att äta ordentligt lagad mat. Och så att vara hemma hos Karin, som pysslade om honom ömmare än en mor! Hon hade låtit sy nya kläder åt honom, och rätt som det var, kom hon ut från köket och stack till honom en godbit, som om han hade varit en liten pojke. Och allt det märkliga, som hade hänt, medan han hade gått uppe i skogen! Ingmar hade bara hört några obestämda rykten om Hellgums lära. Men att nu höra Karin och Halvor tala om hur lyckliga de var och hur de och deras vänner sökte hjälpa varandra att gå Guds vägar, det var rent vackert. — Vi väntar nu säkert, att du går med oss, sade Karin. Ingmar svarade, att han hade god lust, men först måste han dock betänka sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|121}}</noinclude> 4f811bam3n292ndz3a8u1pohwv8a9qb 104 107842 504938 402142 2022-08-15T06:38:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Hela vintern har jag längtat efter att du skulle komma och få del i vår salighet, sade systern, för vi lever ej mera på jorden, utan i det nya Jerusalem, som är nederkommet av himmelen. Det var ock en god nyhet för Ingmar, att Hellgum ännu fanns kvar på orten. Förra sommaren hade Hellgum ofta kommit ner till sågen för att språka med Ingmar, och de hade blivit goda vänner. Ingmar beundrade Hellgum som den yppersta man han hade råkat. Aldrig hade han sett någon, som hade varit så karlavulen och stortalig och litat så fast på sig själv. Ibland, då det hade varit mycket brått, hade Hellgum kastat av sig rocken och hjälpt till i sågen. Då hade Ingmar blivit häpen. Aldrig förr hade han träffat någon, som hade varit så rask att arbeta. Just nu var Hellgum borta på ett par dagar, men han väntades snart hem igen. — Ja, bara du får tala med Hellgum, går du nog med oss, sade Karin gång på gång. Och det trodde Ingmar också, fast han var orolig för att gå med på något, som inte fadern hade gillat. Det var väl just far, som lärde oss att alltid gå Guds vägar, sade Karin. Det var så gott och bra alltsammans. Ingmar hade aldrig kunnat tro, att det skulle kännas så ljuvligt att åter vara bland människor. Det var endast ett han saknade, och det var, att ingen talade om skolmästarns och om Gertrud. Det var en stor otur, för Ingmar hade inte råkat Gertrud på ett helt år. Men förra sommaren hade han inte behövt sakna nyheter om henne. Då hade det knappast gått en dag, utan att någon hade talat om Storms. Den kom sig väl endast av en tillfällighet, den där tystnaden. Men bra ängsligt kan det vara, då man känner sig förlägen att fråga, om ingen av sig själv faller på att tala om det man helst vill höra. Men om Ingmar var lycklig och nöjd, så var det en helt annan sak med Stark Ingmar. Gubben var butter och tyst och svår att göra till lags. — Jag tror, att du längtar till skogen, sade Ingmar till<noinclude> <references/> 122</noinclude> f4znw679houq5mgi3e0ocbg2t1m05mw 104 107843 504939 402143 2022-08-15T06:39:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>honom en eftermiddag, när de sutto på var sin stock och åto sin aftonvardssmörgås. — Ja, det vete Gud, att jag gör, sade gubben. Jag ville helst, att jag aldrig hade kommit hem. — Vad är det, som är galet här hemma? frågade Ingmar. — Frågar du det! svarade Stark Ingmar. Jag tänkte, att du visste likaväl som jag, att det har gått på tok med Hellgum. Ingmar svarade, att han tvärtom hade hört, att Hellgum hade blivit en storkarl. — Ja, han har blivit en sådan storkarl, att han har vänt opp och ner på hela socken. Ingmar tänkte på hur märkvärdigt det var, att Stark Ingmar aldrig visade spår av kärlek för sin egen släkt. Han brydde sig endast om Ingmarsgården och Ingmarssönerna. Nu var det Ingmar, som måste ta svärsonen i försvar. — Jag tycker, att det är en god lära, sade Ingmar. — Jaså, det tycker du, sade gubben och såg bistert på honom. Tror du, att Stor Ingmar också skulle ha tyckt det? Ingmar svarade, att fadern nog skulle ha velat vara med om att föra ett rättfärdigt liv. — Du menar väl, att Stor Ingmar skulle ha gått med på att kalla alla för djävlar och antikrister, som inte hör till samfundet, och att han skulle ha nekat att umgås med gamla vänner, därför att de behöll sin egen tro? — Inte tror jag, att sådant folk som Hellgum och Halvor och Karin bär sig så åt, sade Ingmar. — Du kan försöka att sätta dig opp emot dem, så får du höra vad du går för. Ingmar skar stora stycken av smörgåsen och stoppade munnen full med bröd. Det var förtretligt, att Stark Ingmar skulle vara i så dåligt humör. — Håhå jaja, sade gubben om en stund, så kan det gå! Här sitter du, som är son till Stor Ingmar, och har ingenting att säga till om. Men min Anna Lisa och hennes man, de lever bland storfolket. De bästa i socken krusar och bugar för dem, och de går var dag från gästabud till gästabud. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|123}}</noinclude> rjxs56lfxfkikyw9y5sheqhyykaz7pm 104 107844 504940 418527 2022-08-15T06:41:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar bara åt och tuggade. Detta var ingenting att svara på. Men Stark Ingmar började på nytt. — Ja, det är en vacker lära, det är visst och sant, därför har också halva socken slutit sig till Hellgum. En sådan makt som Hellgums har ingen förr haft i den här socken, inte en gång Stor Ingmar. Han skiljer barn från föräldrar genom att predika att de, som hör honom till, inte får leva bland syndare. Bara Hellgum vinkar, så går bror från bror och vän från vän och fästman från fästmö. Han har haft makt att ställa det så, att det i vinter har varit strid och split i varenda gård. Ja, Stor Ingmar skulle nog ha varit nöjd med sådant, han! Han skulle nog ha följt Hellgum i allt detta! Ja då, det skulle han. Ingmar såg uppåt och neråt klyftan, där de sutto. Han hade mest lust att springa sin väg. Han förstod, att Stark Ingmar överdrev, men detta förstörde i alla fall humöret för honom. — Jaha, sade gubben, jag ska inte neka till att det är märkvärdigt, det Hellgum gör: hur han förmår de sina att hålla tillsammans och hur han får dem, som inte förut har velat veta av varandra, att vara vänner. Och hur han tar av den rike och ger till den fattige, och hur han kan få dem att vaka över varandras leverne. Jag tycker ju bara, att det är synd om de andra, som blir kallade djävulens barn och inte får vara med om leken. Men det tycker förstås inte du. Ingmar var led åt att höra gubben tala illa om Hellgum. — Så fredligt, som det har varit förr i den här socken! sade Stark Ingmar. Men det är allt förbi nu. På Stor Ingmars tid var här en sådan sammanhållning, att det hette, att här fanns det vänsällaste folket i Dalom. Men nu står här änglar mot djävlar och får mot getter. ”Om vi nu bara kunde få sågen i gång”, tänkte Ingmar, ”så jag sluppe detta talandet.” — Det dröjer nog inte länge, förrän det blir slut mellan dig och mig, fortfor Stark Ingmar. Går du över till de där andra, så lär de inte tillåta dig att umgås med mig. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 124</noinclude> pnh0si59l18u15lby86pb0h71kerhja 104 107845 504941 402145 2022-08-15T06:42:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar svor till och reste sig. — Ja, om du håller på att prata på det här sättet, kan det väl hända, att det går så, sade han. Jag tycker du borde veta, att det inte kan gagna dig att reta opp mig mot de mina och mot Hellgum, som är den yppersta man jag har råkat. Härmed fick Ingmar gubben att tiga. Om en stund gick Stark Ingmar från arbetet. Han ville gå ner till kyrkbyn och tala med sin vän korpral Fält. Han hade inte samspråkat med någon klok människa på långan tid, sade han. Ingmar var glad, att han gick. Det är visst alltid så, då man har varit länge borta, att man intet obehagligt vill höra, utan bara önskar, att allt ska vara ljuvligt och lätt och fröjderikt omkring en. Nästa dag kom Ingmar till sågen klockan fem på morgonen. Stark Ingmar var där före honom. — I dag får du råka Hellgum, sade gubben. Han och Anna Lisa kom sent i går kväll. Jag tror, att de har skyndat hem från de stora gästabuden för att omvända dig. — Jaså, du börjar nu igen, sade Ingmar. Gubbens tal hade ljudit för hans öron hela natten. Han kunde inte låta bli att grubbla över vem som hade rätt. Men nu ville han inte höra mera ont om sina närmaste. Stark Ingmar var tyst en stund, så började han småskratta. — Vad skrattar du nu åt? sade Ingmar. Han stod just och skulle dra från dammluckan för att sätta sågen i gång. — Å, det är åt skolmästarns Gertrud. — Vad är det med henne? — Jo, de sa i går där nere i byn, att hon var den enda, som hade någon makt över Hellgum. — Vad har Gertrud att göra med Hellgum? Ingmar drog inte upp dammluckan, för om sågen hade kommit i gång, skulle han ingenting ha kunnat höra. Gubben såg prövande på honom. Ingmar log en smula. — Du vet nog att ställa det så, att du får det, som du vill, sade han. — Det var den där tokan, Gunhild, nämndeman Lars Clementssons dotter. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|125}}</noinclude> e6wyzz26ukurj2td5vutnyt5t00mx54 104 107846 504942 418529 2022-08-15T06:44:22Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Inte är hon tokig, inföll Ingmar. — Du får kalla det hur du vill, men det var så, att hon var med här på Ingmarsgården, när denna sekten stiftades. Så snart hon kom hem, sa hon till föräldrarna, att hon hade antagit den enda rätta läran och att hon måste flytta från dem och bo på Ingmarsgården. Föräldrarna frågade förstås varför hon ville flytta. Jo, därför att hon skulle kunna föra ett rättfärdigt liv. De sa, att det kunde hon väl också göra hos dem. — Det kunde ingen, om han inte fick leva bland dem, som var av samma tro. — Skulle då alla flytta till Ingmarsgården? frågade nämndeman. — Nej, det var bara hon. De andra hade sanna kristna i sina hem. Nämndeman är ju en snäll karl, och både han och hustrun sökte att tala Gunhild till rätta med godo, men flickan höll i med sitt och retade opp nämndemannen så, att han till sist stängde in henne i lillrummet och sa henne, att hon skulle stanna där, tills denna galenskap hade givit med sig. — Jag tänkte du skulle tala om Gertrud, inföll Ingmar. — Jag kommer väl till Gertrud, jag, om du har tålamod. Jag kan säga nu först som sist, att nästa dag, då Gertrud och mor Storm satt och spann i köket, kom nämndemansmor in till dem. De blev skrämda, när de såg henne. Nämndemansmor, som alltid ser så glad ut, var alldeles förgråten. — ”Vad är det, vad står på, och varför ser ni så ledsen ut?” Då svarade nämndemansmor: ”Man kan väl inte se bättre ut, när man har mistat sitt käraste.” Jag önskar, att jag kunde slå dem, sade gubben. — Vilka? frågade Ingmar. — Å, Hellgum och Anna Lisa, sade Stark Ingmar, de hade varit hos nämndemans under natten och rövat bort Gunhild. Nu gav Ingmar till ett utrop. — Ja, sannerligen tror jag inte det är en rövare, som Anna Lisa har blivit gift med! sade gubben. Mitt i natten kom de och knackade på fönstret i lillrummet och frågade Gunhild varför hon inte hade flyttat<noinclude> <references/> 126</noinclude> mpud9ee41wg1cidjpa7w3n3kcvwux87 104 107847 504943 418530 2022-08-15T06:45:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>till Ingmarsgården. Hon talade om, att föräldrarna hade stängt in henne. — Det hade djävulen förmått dem till, sa då Hellgum. Allt detta låg föräldrarna och hörde. — Hörde de det? — Ja, de låg i nästa rum, och dörren stod på glänt, de hörde allt, vad Hellgum sa för att locka dottern. — Men de kunde ju ha kört bort honom. — Nej, de tyckte, att Gunhild skulle välja själv, de kunde ju aldrig tro, att hon skulle vilja gå, så goda, som de hade varit mot henne. De låg och väntade, att hon skulle säga, att hon aldrig ville gå ifrån sina gamla föräldrar. — Men gick hon då? — Ja, Hellgum gav sig inte, förrän hon följde med honom. Och då nämndemans hörde, att hon inte kunde motstå honom, så lät de henne gå. Det är somliga, som är på det sättet. Men på morgonen ångrade modern sig och bad mannen, att han skulle fara opp till Ingmarsgården och föra hem dottern. ”Nej”, sa han, ”aldrig hämtar jag henne, och aldrig vill jag se henne, om hon inte kommer tillbaka självmant.” Då hade nämndemansmor skyndat till skolhuset för att be Gertrud gå och tala med Gunhild. — Gick så Gertrud? — Ja, hon gick, och hon talade med Gunhild, men Gunhild brydde sig inte om vad hon sa. — Jag har inte sett Gunhild där hemma, sade Ingmar eftertänksamt. — Nej, nu har hon flyttat tillbaka till föräldrarna. Det tillgick så, att när Gertrud kom ut från Gunhild, fick hon se Hellgum. ”Se, där står den, som är vållande till all denna olycka”, tänkte hon. Hon gick rätt på honom och började gräla. Hon hade inte varit rädd för att slå honom. — Gertrud kan tala, hon, sade Ingmar beundrande. — Hon sa till Hellgum, att han bar sig åt som en hednisk stridsman och inte som en lärare i kristendom, när han<noinclude> <references/> {{ph|127}}</noinclude> rsdchnn4x35drdrsrrml68jr8gj2us9 104 107848 504944 418531 2022-08-15T06:47:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>så där kom och rövade en jungfru från hennes hem mitt i natten. — Vad sa då Hellgum? — Han stod tyst och hörde på en stund, så sa han saktmodigt, att hon hade rätt och att han hade varit för häftig. Och så på eftermiddagen förde han hem Gunhild till föräldrarna och gjorde allt gott igen. När Stark Ingmar slutade, såg Ingmar upp och smålog. — Gertrud är duktig, hon, sade han, och Hellgum är ock en storkarl, fastän han är vild av sig. — Jaså, du tar det på det sättet, sade gubben. Jag tänkte du skulle undra över varför Hellgum var så eftergiven mot Gertrud. Till detta teg Ingmar. Stark Ingmar var också tyst en stund, så började han på nytt. — Det var många i kyrkbyn, som frågade efter dig. De ville veta på vilken sida du ämnade ställa dig. — Det gör väl detsamma vart jag hör. — Jag ska säga dig en sak, sade gubben, i den här socken är de vana vid att någon ska styra och ställa för dem. Men nu är Stor Ingmar borta, och skolmästarn har förlorat sin makt, och kyrkoherden har aldrig haft någon duglighet att regera. Därför följer de nu Hellgum, så länge som du håller dig undan. Ingmar lät händerna sjunka, han såg utpinad ut. — Men jag vet ju inte vem som har rätt. — Folk väntar nog, att du ska befria dem från Hellgum. Du kan tro, att vi har sluppit mycket ont, som inte har varit hemma i vinter. Det var nog svårast i början, innan människorna vande sig vid denna omvändelsesjukan och vid att bli kallade djävlar och helveteshundar. Och allra värst var det, när de omvända barnen också började predika. — Jaså, barnen predikade även, sade Ingmar misstroget. — Ja, Hellgum hade talat vid dem om att de skulle tjäna Gud i stället för att leka, och så tog de sig för att omvända de vuxna. De låg på lur och föll över dem, som kom gående framåt vägen. Och så ljöd det en om öronen: ”Ska du inte<noinclude> <references/> 128</noinclude> bkdsju0jeofjxq6yidzji73l4j9nw4n 104 107849 504945 402149 2022-08-15T06:48:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>börja striden mot djävulen? Ska du fortfara att leva i synden?” Ingmar satt och stred emot, allt vad han kunde. Han ville inte tro vad Stark Ingmar berättade. — Nu kommer du visst med sådant, som den där Fält har slagit i dig, sade han. — Det var just detta, som jag ville tala om för dig, sade Stark Ingmar. Det är slut med Fält också. Ja, när jag tänker på att allt detta har utgått från Ingmarsgården, så tycker jag knappt, att jag kan se folk i ögonen. — Har de gjort Fält något orätt? frågade Ingmar. — Å, det var de där barnen. En kväll, när de inte hade annat att göra, föll det dem in, att de skulle gå till Fält och omvända honom. De hade ju förstås hört, att Fält var en så stor syndare. — Men förr i världen var alla barn så rädda för Fält som för trollen, sade Ingmar. — Ja, de var rädda, de här med, men de hade väl tänkt ut, att de skulle göra en riktig hjältegärning. De kom in till Fält en kväll, då han satt i kojan och kokade gröt åt sig. När de öppnade dörren och såg Fält sitta där med sina borstiga mustascher, sin kluvna näsa och stirrande i elden med det enda ögat, blev de rädda allihop, och ett par av de minsta sprang sin väg. Men en tio, tolv stycken kom in och la sig på knä på golvet runtom gubben och började sjunga och bedja. — Men körde han inte ut dem? frågade Ingmar. — Hade han bara gjort det! sade Stark Ingmar. Jag förstår inte vad som kom åt honom. Hade väl suttit och tänkt på, stackare, att han var övergiven och ensam på ålderdomen. Och så var det väl detta, att det var barn, som hade kommit. Det hade nog gått honom till sinnes, att de alltid hade varit rädda för honom. Och när han såg alla de uppåtvända ögonen fulla av blanka tårar, så tog det makten ifrån honom. Barnen väntade bara, att han skulle rusa opp och slå efter dem. De sjöng och bad, men de var färdiga att ge sig av, så snart han rörde på sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>9. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||129}}</noinclude> 78gr4clbse3zanaqlt0qujh6gm1eum3 104 107850 504946 418532 2022-08-15T06:50:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då var det ett par av dem, som såg, att det började rycka i ansiktet på Fält. ”Nu kommer det, nu kommer det”, tänkte de och reste sig opp för att fly. Men gubben klippte med ögat, och så kom en tår rullande. Då ropade barnen halleluja, och nu är det, som sagt, slut med Fält. Han gör inget annat än springer på möten och fastar och ber och hör Guds röst. — Jag kan då inte se, att det där var någon olycka, sade Ingmar. Fält höll ju på att supa ihjäl sig. — Nej, du har så många vänner att mista, du, så att sådant gör dig ingenting. Du skulle väl också ha önskat, att barnen hade kunnat omvända skolmästarn. — Aldrig kan jag tro, att barnstackarna har vågat sig på Storm, sade Ingmar. Han blev andlös av förvåning. Det måtte ändå vara sant, som Stark Ingmar sade, att socknen var vänd upp och ner. — Å jo, det gjorde de visst, de kom in en tjugu stycken i skolsalen en kväll, då Storm satt och skrev i sina böcker, och började predika för honom. — Vad gjorde då Storm? sade Ingmar. Han kunde inte hjälpa, att han började skratta. — Han blev så förbluffad till en början, att han ingenting kunde säga eller göra. Men det var så, att Hellgum hade kommit in i köket ett par ögonblick förut för att tala med Gertrud. — Var Hellgum hos Gertrud? — Ja, Hellgum och Gertrud hade blivit goda vänner, alltsedan han rättade sig efter henne, då med Gunhild. När Gertrud hörde bullret i skolsalen, sa hon till Hellgum: ”Nu kommer ni just lagom, Hellgum, för att få se något nytt. Hädanefter lär det ju bli så, att skolbarnen kommer att hålla skola för skolmästarn.” Då skrattade Hellgum. Han förstod väl, att detta var rent galet. Han körde genast ut barnen, och så blev det slut med det ofoget. Ingmar märkte, att Stark Ingmar, i detsamma han sade detta, betraktade honom på ett särskilt sätt. Det var, som när en jägare står och ser på en fälld björn och undrar på om han ska behöva ge honom än ett skott. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 130</noinclude> p0x7gwqeoz6f2xy927jp1qjboaqsgh8 104 107851 504947 402151 2022-08-15T06:51:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Jag vet inte vad du väntar av mig, sade Ingmar. — Vad ska jag vänta av dig, du är ju bara en pojke. Du äger ju ingenting heller. Du har bara två tomma händer att komma med. — Jag tror rentav du vill, att jag ska slå ihjäl Hellgum? — De sa där nere i kyrkbyn, att allt vore hjälpt, om du kunde förmå Hellgum att resa sin väg. — Det har man väl alltid sett, att det blir brytning och strid, när det kommer en ny lära, sade Ingmar. — Det vore i alla fall ett gott sätt för dig att visa folk vad du duger till, sade Stark Ingmar envist. Ingmar vände sig från gubben och satte sågen i gång. Han hade nu framför allt gärna velat fråga hur det hade gått med Gertrud och om hon redan hade slutit sig till Hellgumianerna, men han var för stolt att röja sin oro. Klockan åtta gick Ingmar hem till gården för att äta frukost. Som vanligt var det mycket god mat framsatt för honom, och Halvor och Karin voro synnerligen blida. Så snart Ingmar såg dem, tyckte han, att han inte kunde tro ett ord av allt Stark Ingmars prat. Han blev lätt om hjärtat än en gång och viss om att gubben hade överdrivit. Men snart kom oron för Gertrud tillbaka så stark, att han inte kunde äta. — Har du inte varit nere hos skolmästarns på sista tiden, Karin? frågade han plötsligen. — Nej, svarade Karin raskt. Inte vill jag umgås med så ogudaktigt folk. Ingmar teg länge, för detta var ett svar att tänka på. Var det nu rätt att tiga eller tala? Om han talade, skulle han komma i strid med hemfolket, men han ville heller inte, att någon skulle tro, att han höll med om det, som var orätt. — Aldrig har jag märkt något ogudaktigt hos skolmästarns, sade han, och jag har dock bott där i fyra år. Karin tänkte nu nästan detsamma som Ingmar nyss, undrade om hon skulle vara tyst eller tala. Men hon måste ju hålla sig till sanningen, även om det skulle gå Ingmar till hjärtat, och därför sade hon, att när människorna inte<noinclude> <references/> {{ph|131}}</noinclude> e9cxrsugqtpjlbfwg8o8oaehgkjph3d 104 107852 504948 402152 2022-08-15T06:52:47Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ville följa Guds kallelse, måste man ju tro, att de voro ogudaktiga. Halvor föll nu in: — Det är ju obegripligt viktigt med barnen och vad de får för uppfostran. — Storm har uppfostrat hela socken och dig med, Halvor. — Men han har då inte lärt oss att föra ett rätt leverne, sade Karin. — Det tänker jag du, Karin, alltid har försökt. — Jag ska säga dig, Ingmar, hur det är att leva efter den gamla läran. Det är som att gå på en rund stock: ena stunden står man, och andra stunden faller man. Men om jag låter mina medkristna ta mig i händerna och stödja mig, så kan jag gå rättfärdighetens smala väg utan att falla. — Ja, sade Ingmar, men då är det ingen konst heller. — Svårt är det ändå, men det är inte längre omöjligt. — Men hur var det nu med skolmästarns? frågade Ingmar. — Jo, de, som hörde oss till, tog barnen ur skolan. Vi vill inte, att barnen ska höra något av den gamla läran. — Men vad sa då skolmästarn? — Han sa, att det var lag, att barnen skulle gå i skolan. — Jag tänker så med, jag. — Så sände han fjärdingsman till Israel Tomassons och till Krister Larssons och hämtade barnen. — Och nu är ni ovänner med Storms? — Vi håller oss bara till varandra, vi. — Ni är nog ovänner med alla människor. — Vi håller oss fjärran från dem, som bara vill locka till synd. Ju längre de tre talade samman, dess mer sänkte de rösterna. De voro alla mycket ängsliga för varje ord, som fälldes. Det syntes dem, att samtalet tog en bedrövlig riktning. — Men från Gertrud kan jag hälsa dig, sade Karin. Hon försökte att slå an en gladare ton. Hellgum har talat mycket med henne i vinter, han säger, att hon nu i afton vill sluta sig till oss. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 132</noinclude> dv65jxp86i9w99uf19k05l8xvutsdg5 104 107853 504949 418533 2022-08-15T06:53:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmars läpp började darra. Det var, som hade han gått och väntat hela dagen på att bli skjuten, och nu kom skottet. Nu for kulan in i kroppen på honom. — Jaså, hon vill nu till er, sade han med nästan ohörbar röst. Det sker mycket här nere, medan man går i skogsmörkret. Ingmar tyckte sig förstå, att Hellgum hela tiden hade försökt att ställa sig in med Gertrud och lagt snaror för att fånga henne. — Men vad ska det nu bli med mig? frågade Ingmar plötsligt. Det var något underligt hjälplöst i tonen. — Du ska följa oss i vår tro, sade Halvor raskt. Hellgum är nu kommen, och får du bara tala med honom, så blir du snart omvänd. — Det kan hända, att jag inte vill låta omvända mig, sade Ingmar. Halvor och Karin blevo dödstysta. — Det kan hända, att jag inte vill ha någon annan tro än min far, upprepade Ingmar. — Du ska ingenting säga, förrän du har talat med Hellgum, sade Karin. — Men om jag inte går över till er, så vill ni väl inte ha mig under ert tak? sade Ingmar och reste sig från stolen. När de inte svarade, tyckte Ingmar, att allt brast för honom på en gång, men därvid rätade han upp sig och såg modigare ut. ”Det är bäst att få klarhet i detta nu på en gång”, tänkte han. — Jag vill nu höra hur det ska gå med sågen, fortfor Ingmar. Halvor och Karin sågo på varandra, båda voro rädda för att säga något. — Du ska komma ihåg, Ingmar, att det är ingen i världen vi tycker mera om än dig, sade Halvor. — Ja, men hur ska det bli med sågen? frågade Ingmar envist. — Först och främst ska du såga färdigt allt ditt timmer, Ingmar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|133}}</noinclude> ovmy1f2v1tc1wo5yf0keppx846otgbx 104 107854 504950 418534 2022-08-15T06:55:15Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då Halvor svarade så undvikande, började Ingmar förstå sammanhanget. — Kanske Hellgum sedan ska arrendera sågen! Halvor och Karin voro alldeles förvirrade av Ingmars häftighet. Alltsedan han hade fått höra det där om Gertrud, hade det inte varit möjligt att komma till rätta med honom. — Låt nu Hellgum tala vid dig! sade Karin lugnande. — Han ska nog få tala vid mig, men det vore bra för mig att få veta vad jag har att rätta mig efter. — Nog vet du, att vi vill dig väl. — Men Hellgum ska arrendera sågen, sade Ingmar. — Vi behöver allt ett passande arbete åt Hellgum, så att han kan stanna här i hemlandet. Vi har tänkt, att han och du kunde bli bolagsmän, om du komme till den rätta tron. Hellgum är en god arbetare. — Jag vet inte när du, Halvor, blev rädd för att tala rent ut, sade Ingmar. Jag ville ju bara veta om Hellgum skulle ha sågen. — Han ska ha den, om du står Gud emot, sade Halvor. — Tack ska du ha, Halvor, nu vet jag hur gott det vore för mig att gå över till er tro. — Du vet nog, att det inte var menat på det viset, sade Karin. — Jag förstår nog vad som är meningen, sade Ingmar, både Gertrud och sågen och det här gamla hemmet går förlorade för mig, om jag inte går över till er. Ingmar gick raskt ur rummet. Han vågade inte stanna kvar där inne. När han kom ut på gården, tänkte han på nytt: ”Det är bäst, att detta får ett slut. Det är bäst, att jag får veta vad jag har att rätta mig efter.” Han började med långa steg vandra ner till skolhuset. När Ingmar öppnade grinden till skolans trädgård, föll en lätt regnskur, ett riktigt ljumt och fint vårregn. I den vackra trädgården hade allt börjat knoppas och växa. Marken grönskade så hastigt, att man tyckte sig se hur gräset stack upp. Gertrud stod ute på trappan och såg på vårregnet, och<noinclude> <references/> 134</noinclude> sbe6hkabjzxfck1vx52r8doasvs7uxo 104 107855 504951 418535 2022-08-15T06:56:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>två stora häggar, som voro fulla av utsprickande blad, sträckte sina grenar fram över henne. Ingmar blev stående stilla i förvåning över att allt var så ljuvligt och fridfullt här nere. Än en gång mildrades den upphetsning, vari han befann sig. Gertrud hade inte ännu sett honom, han stängde grinden sakta och gick fram emot henne. Men när Ingmar kom närmare, stannade han än en gång och såg häpen på Gertrud. När han skildes från henne, var hon inte stort mer än ett barn, men på detta enda år, som han inte hade sett henne, hade hon blivit en stolt, högvuxen jungfru. Gertrud var nu lång och smärt och fullt utbildad. Huvudet satt vackert på den fina halsen, hyn var dunvit och övergick fagert till friskt rött på kinderna. Ögonen hade blivit djupa och längtande, och uttrycket i hela ansiktet hade från att vara lekfullt och muntert övergått till allvar och mild trånad. När Ingmar såg Gertrud sådan, kände han sitt hjärta fyllas av en stor ljuvhet, det blev stilla och högtidligt inom honom, som om det hade varit en stor helgdag. Det var så vackert, det, som han kände, att han hade velat falla på knä och tacka Gud. Men när Gertrud såg Ingmar, lade sig en plötslig stelhet över hennes drag, och ögonbrynen drogo sig samman, så att det mittemellan dem uppkom en liten grund rynka. Ingmars tankar gingo den dagen snabbare än vanligt. Han såg genast, att Gertrud inte tyckte om, att han kom, och det skar igenom honom som ett skarpt hugg. ”De vill ta henne ifrån dig”, tänkte han. ”De har redan tagit henne ifrån dig.” Helgdagsfriden var borta, och den förra upphetsningen och oron kom tillbaka. Utan all inledning frågade han Gertrud om det var sant, att hon ämnade sluta sig till Hellgum och hans anhängare. Gertrud svarade, att det var så. Ingmar frågade om hon hade betänkt, att Hellgumianerna inte skulle tillåta henne att umgås med andra än liktänkande. Gertrud svarade stilla, att hon hade betänkt detta. — Har du fått lov av din far och mor? frågade Ingmar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|135}}</noinclude> t4lcq5wv9hqvs9qrk03q3rlssu9j8jr 104 107856 504952 418537 2022-08-15T06:58:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Nej, svarade Gertrud, de vet ännu ingenting. — Men, Gertrud… — Tyst, Ingmar, jag måste göra det för att få ro. Gud tvingar mig. — Å, for Ingmar ut, det är inte Gud, utan det är… Gertrud vände sig häftigt mot honom. Ingmar sade då endast: — Jag vill säga dig, att jag aldrig kommer att sluta mig till Hellgumianerna. Går du över till dem, så är vi skilda för allan tid. Gertrud såg sådan ut, som visste hon inte vad detta angick henne. — Gör det inte, Gertrud! bad Ingmar. — Du ska inte tro, att jag handlar i lättsinne. Jag har noga betänkt mig. — Du ska allt tänka än en gång. Gertrud vände sig otåligt bort från honom. — Du ska också tänka på saken för Hellgums skull, sade Ingmar i stigande vrede och grep Gertrud om armen för att hålla fast henne. Gertrud skakade bort hans hand. — Är du från dina sinnen, du Ingmar? — Ja, svarade Ingmar, jag blir galen av allt detta, som Hellgum ställer till. Det måste ha ett slut. — Vad måste ha ett slut? — Det ska du få veta en annan gång. Gertrud ryckte på axlarna. — Farväl nu, Gertrud, sade Ingmar, och kom ihåg, att jag säger dig, att aldrig kommer du in bland Hellgumianerna! — Vad tänker du ta dig till, Ingmar? frågade flickan. Hon började bli orolig. — Farväl, Gertrud, och tänk på vad jag har sagt! ropade Ingmar. Han var redan nere på sandgången. Ingmar vände nu tillbaka hemåt. ”Om jag vore så klok som min far!” tänkte han under vägen. ”Om jag hade sådan makt som Stor Ingmar! Vad ska jag ta mig till? Jag förlorar allt, vad jag håller av, och jag ser ingen utväg.” Det enda han säkert visste var, att om all denna olycka<noinclude> <references/> 136</noinclude> 159p9csviby2cn1saiufdsllrcw9901 104 107857 504953 418538 2022-08-15T07:18:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>komme över honom, skulle inte Hellgum slippa undan helskinnad. Ingmar gick fram till Stark Ingmars stuga för att råka Hellgum. När han stod utanför dörren, hörde han röster tala ivrigt och högt. Det tycktes vara flera främmande inne i stugan, och Ingmar vände genast. När han gick, hörde han en karl säga med vredgad röst: — Vi är tre bröder, som har vandrat en lång väg för att ställa dig till ansvar, Johan Hellgum, för vår yngsta bror, som för två år sedan reste ut till Amerika. Där kom han att ingå i din församling, och i dessa dagar har vi fått brev om att han har blivit tokig av att grubbla över din lära. Ingmar skyndade bort. Det var nog flera än han, som hade att klaga på Hellgum, och där stodo de alla lika hjälplösa. Ingmar gick ner till sågen. Stark Ingmar hade redan satt den i gång. Mittunder det att sågen gnisslade och forsen larmade, tyckte sig Ingmar höra ett skrik. Han lyddes dock inte vidare efter det. Han hade inte sinne för annat än det starka hat han kände mot Hellgum. Han gick och räknade upp för sig allt, vad Hellgum hade berövat honom, både Gertrud och Karin och sågen och hemmet. Än en gång tyckte han sig höra ett skrik. Det föll honom in, att det hade kommit till strid mellan Hellgum och de främmande. ”Det vore ingen olycka, om de sloge honom död och fördärvad”, tänkte han. Då hördes ett högt rop på hjälp, och Ingmar började springa uppför branten. Ju närmare han kom, desto tydligare hörde han Hellgums nödrop, och när han var framme vid stugan, tyckte han, att marken skakade under stridsbullret. Ingmar öppnade alltid en dörr mycket stilla och försiktigt, och denna gång gjorde han det dubbelt varligt. Han kom inglidande med stor försagdhet. Där inne stod Hellgum uppe vid ena väggen och värjde sig med en kort yxa. De tre främmande, som alla voro starka och resliga karlar, anföllo honom med vedträn, som de svängde likt klubbor. Bössor hade de inte med sig, därav kunde man se, att de endast hade kommit för att ge Hellgum ett gott kok stryk, men då<noinclude> <references/> {{ph|137}}</noinclude> 5b6o4nqoo0qouv1l3gsl1bqz93xlh7u 104 107858 504954 418539 2022-08-15T07:20:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>han hade försvarat sig mot dem, hade mordlusten kommit över dem, så att nu var det Hellgums liv det gällde. De sågo knappt åt Ingmar; det var ju bara en lång, drumlig pojke, som hade kommit in i stugan. En stund stod Ingmar stilla och såg på. Han tyckte det var, som när man drömmer, då det, som man mest önskar, visar sig för ens blickar, utan att man begriper varifrån det har kommit. Då och då uppgav Hellgum ett rop på hjälp. ”Inte kan du tro, att jag är så dum, att jag bistår dig”, tänkte Ingmar. En av karlarna lyckades träffa Hellgum i huvudet med sådan kraft, att denne släppte yxan och föll. De andra slängde då bort vedträna, ryckte fram knivarna och kastade sig över Hellgum. Men då kom en snabb tanke över Ingmar. Det var ett gammalt ord om folket i hans släkt, att var och en av dem en gång i livet måste begå något nesligt eller orätt. Var det nu hans tur? På en gång kände en av angriparna, att ett par armar omfattade honom bakifrån, lyfte honom och vräkte honom ut ur stugan. Den andre hann knappt tänka på att resa sig, förrän det gick honom på samma sätt, och den tredje, som hann att komma upp, fick en stöt, så att han for baklänges ut till de andra. När de alla voro utvräkta, gick Ingmar och ställde sig i dörren. — Vill ni inte komma igen än en gång? sade han och skrattade. Han skulle inte ha haft något emot att de hade anfallit honom. Det var roligt att så där få göra bruk av hela sin styrka. De tre bröderna syntes också hågade att förnya kampen. Då ropade en av dem, att de måste fly. Han såg en människa skymta på stigen bakom alarna. Men de voro rasande över att de inte hade kommit åt Hellgum, och just som de vände sig för att gå, sprang en av dem tillbaka, for upp på Ingmar och högg honom i nacken med kniven. — Där har du för att du blandar dig i våra affärer! ropade han. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 138</noinclude> kj7tfn2e1veat63bykogeoziiyo1oxk 104 107859 504955 418540 2022-08-15T07:21:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar signade ner, och bonden sprang sin väg hånskrattande. Ett par minuter därefter stod Karin i stugan. Hon fann Ingmar sittande på tröskeln med ett sår i nacken. Inne i stugan såg hon Hellgum. Han hade rest sig på nytt och stod stödd mot väggen. Han höll ännu yxan i handen. Ansiktet var översköljt av blod. Karin hade inte sett flyktingarna. Hon trodde, att det var Ingmar, som hade anfallit Hellgum och sårat honom. Karin blev så förfärad, att benen darrade. ”Nej, det är inte möjligt”, tänkte hon, ”inte kan någon av vår släkt bli en mördare.” I samma stund kom hon ihåg sin mors historia. — Det är därifrån det kommer, mumlade hon. Karin skyndade förbi Ingmar och fram till Hellgum. — Nej, nej, Ingmar först! ropade Hellgum. — Man får väl inte ta dråparen före hans offer, sade Karin. — Ingmar först, Ingmar först! ropade Hellgum. Han var i sådan upphetsning, att han svängde yxan emot henne. Det är ju han, som har slagit mördarna och frälst mitt liv. När Karin äntligen förstod sammanhanget och vände sig mot Ingmar, hade denne rest sig upp och gått ut. Karin såg honom stappla bort över gårdsplanen. Nu sprang Karin efter honom. — Ingmar, Ingmar! ropade hon. Ingmar fortsatte att gå utan att ens så mycket som vända sig om. Karin hann honom utan stor möda. Hon lade handen på hans arm. — Stanna, Ingmar, så att jag får förbinda dig! Ingmar ryckte sig lös och gick vidare. Han gick framåt alldeles som en blind utan att följa väg eller stig. Blod ur såret hade silat sig fram under hans kläder, det flöt ner i ena skon och fyllde den. För varje steg han tog pressades blod ut ur skon och lämnade ett rött spår på marken. Karin följde honom, vridande händerna. — Stanna, Ingmar, stanna, Ingmar! Vart ska du gå? Stanna, Ingmar! {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|139}}</noinclude> iaxif97cpla4f0bd86f48mhg5o59xhj 104 107860 504956 418541 2022-08-15T07:23:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar vandrade vidare rätt inåt skogen, där ingen människa fanns, som kunde bistå honom. Karin hade sina ögon fästa på hans sko, som var full av blod. För varje ögonblick blevo fotspåren allt rödare och rödare. ”Nu går han inåt skogen för att lägga sig ner och förblöda”, tänkte Karin. — Gud välsigne dig, Ingmar, för att du hjälpte Hellgum! sade Karin med blid röst. Det ville mannamod till och mannakraft också. Ingmar vandrade vidare utan att höra på henne. Karin skyndade förbi honom och ställde sig i hans väg. Han vek åt sidan utan att lyfta ögonen mot henne. Han endast mumlade: — Gå och hjälp Hellgum! — Jag ska säga dig, Ingmar, att Halvor och jag var mycket ledsna över det, som vi kom att tala om i morse. Jag var på väg till Hellgum nu för att säga honom, att hur det än gick, skulle du behålla sågen. — Ja, nu får du ge den till Hellgum, kom det från Ingmar. Han gick på, stupade över stock och sten, men gick och gick. Karin följde efter och sökte beveka honom. — Du får väl förlåta, att jag tog miste ett ögonblick och trodde, att du hade slagits med Hellgum. Det var inte lätt att tro annat. — Du hade allt lätt att tro om din bror, att han var en mördare, sade Ingmar utan att vända ansiktet mot henne. Han vandrade vidare utan uppehåll. När gräset, som hade trampats ner under hans fötter, åter reste sig, droppade det blod från stråen. När Karin hörde Ingmar så ofta nämna Hellgum, blev det först riktigt klart för henne hur han hatade honom. På samma gång gick det upp för henne hur stort det var, det som Ingmar hade gjort. — Du blir nu mycket berömd och ryktbar för detta, som du har gjort i dag, Ingmar, sade hon. Du vill väl inte dö från en så stor berömmelse? {{tomrad}}<noinclude> <references/> 140</noinclude> 1ufko1i5tp978flrjsmf89sokd0ww3a 104 107861 504957 402162 2022-08-15T07:24:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Hon hörde Ingmar hånskratta där han gick. Han vände emot henne ett blekt, förstört ansikte. — Kan du inte gå hem nu, Karin? Jag vet nog vem du helst ville hjälpa. Hans gång blev alltmera stapplande, och det syntes nu en sammanhängande strimma av blod på marken, där han hade gått fram. Allt det strömmande blodet gjorde Karin utom sig. Det var nog så, att den stora kärlek hon alltid hade hyst för Ingmar blossade upp med ny styrka, liksom hade den fått näring av den röda blodstrimman. Och nu var hon stolt över Ingmar också, tyckte, att han var en god gren på det gamla ädla trädet. — Ingmar, sade Karin, jag tycker, att du illa kan stå till svars inför Gud och människor, om du spiller ditt liv på detta sätt. Och det må du veta, att om jag kan göra något, som kan ge dig lust att leva, så behöver du bara säga ifrån. Ingmar stannade, han fattade om en trädstam för att kunna bli stående. Hon hörde, att han skrattade misstroget, därpå sade han: — Kanske du vill sända Hellgum tillbaka till Amerika? Karin stod och såg på blodpölen, som samlade sig omkring Ingmars vänstra fot. Hon försökte betänka och förstå vad det var brodern fordrade. Det var visst något sådant, som att hon skulle träda ut ur den sköna himmelens lustgård, där hon hade levat hela vintern, och åter börja leva i den fattiga och eländiga syndens värld, som hon hade lämnat. Ingmar vände sig helt om. Hans ansikte var gulblekt, skinnet smet fast efter benen vid tinningarna, och näsan var som på en död. Men den stora underläppen sköt fram myndigare än någonsin förr, och det sträva draget kring munnen framträdde mycket skarpt. Det var inte troligt, att han skulle ge efter i sin fordran. — Jag tror inte, att Hellgum och jag kan leva samman i den här socken, sade Ingmar, men jag ser allt, att det blir jag, som får vika för honom. — Nej, sade nu Karin raskt, får jag bara sköta om dig,<noinclude> <references/> {{ph|141}}</noinclude> srnzylk0mv1x4oeksaxlt8b3hdt0w74 104 107862 504958 418542 2022-08-15T07:25:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>så att du blir vid liv, så lovar jag dig att ställa om så, att Hellgum reser. ”Gud kan nog finna en annan hjälpare för oss”, tänkte Karin, på samma gång hon sade detta, ”men jag kan inte se mig bättre utväg än att lyda Ingmar.” — — — Ingmar hade blivit förbunden och omskött. Såret var inte farligt, han skulle endast hålla sig stilla i några dagar. Han låg nerbäddad i en säng i övervåningen, och Karin satt vid hans sida. Hela dagen låg Ingmar och yrade. Han gick igenom allt det, som hade hänt honom under dagen. Karin kom snart underfund med att det inte bara var Hellgum och sågen, som hade vållat honom bekymmer. På kvällen var han redig och lugn. Då sade Karin till honom: — Här är en, som vill tala med dig. Ingmar svarade, att han var för trött att tala med någon. — Jag menar, att detta ska göra dig gott, sade Karin. Snart därpå kom Gertrud in till Ingmar. Hon såg mycket högtidlig och rörd ut. Ingmar hade tyckt om Gertrud också på den tiden, då hon oftast hade varit lekfull och retsam, men då hade alltid något inom honom gjort motstånd mot kärleken. Nu hade ett tungt år av längtan och oro gått fram över Gertrud och hade gjort henne sådan, att Ingmar erfor en hejdlös längtan att vinna henne. När Gertrud kom fram till sängen, lade han handen över ögonen. — Vill du inte se mig? sade Gertrud. Ingmar skakade på huvudet. Det var nu han, som var lik ett nyckfullt barn. — Jag får bara säga dig ett par ord, sade Gertrud. — Du kommer väl för att tala om, att du har gått in bland Hellgumianerna. Gertrud lade sig på knä bredvid sängen. Hon lyfte Ingmars hand från hans ögon. — Det är något, som du inte vet, Ingmar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 142</noinclude> d5pcf9imkecop9kcp8pb9or63tkdyxa 104 107863 504959 402164 2022-08-15T07:27:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar såg frågande på henne. Han sade intet. Gertrud rodnade och tvekade, men så sade hon: — I fjol, just när du flyttade ifrån oss, hade jag börjat tycka om dig på det rätta sättet. Ingmar blev alldeles röd, han smålog ett ögonblick av förnöjelse, men blev genast åter allvarlig och misstrogen. — Jag längtade så mycket efter dig, Ingmar. Ingmar log tvivlande, men klappade henne litet över handen till tack för att hon ville vara god mot honom. — Och du kom inte en enda gång tillbaka till mig, klagade hon. Det var, som om jag inte mer hade funnits till för dig. — Inte ville jag se dig igen, förrän jag var en burgen karl och kunde fria till dig, sade Ingmar, som om detta hade varit en självklar sak. — Men jag trodde, att du hade glömt mig. Gertrud fick tårarna i ögonen. Aldrig kan du förstå vilket år jag har haft. Hellgum har varit mycket god mot mig och tröstat mig. Han sa, att mitt hjärta skulle bli stilla, om jag gav det helt till Gud. Ingmar såg nu på henne med en alldeles ny förväntan i blicken. — Jag blev förskräckt, när du kom i dag. Jag blev rädd att inte kunna motstå dig och att striden skulle börja på nytt. Nu begynte ett strålande leende visa sig på Ingmars ansikte. Alltjämt teg han. — Men i kväll fick jag höra, Ingmar, att du hade bistått den du hatade. Och då var det förbi med mig. Gertrud blev röd som blod i ansiktet. Jag kände, att jag inte hade makt att göra något, som skulle skilja mig från dig. I detsamma böjde hon sig över Ingmars hand och kysste den. Ingmar tyckte, att stora klockor dånade för hans öron och ringde in en stor helgdag. Det blev söndagsfrid och stillhet inom honom, och kärlek låg honungssöt på hans tunga och spred sig med ljuvt välbefinnande genom hela hans varelse. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|143}}</noinclude> nlstkwxqhhx96x403edp8ujltuntfpk 104 107864 504960 418543 2022-08-15T07:29:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align="center" style="letter-spacing:10px;">SENARE AVDELNINGEN</h2> <h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">L'UNIVERS' UNDERGÅNG.</h2> En dimmig sommarnatt år 1880, således ett par år innan skolmästarn byggde sitt missionshus och Hellgum kom åter från Amerika, ångade den franska passagerarbåten L’Univers fram över Atlanten, stadd på resa mellan New York och Havre. Klockan var bortemot fyra på morgonen, och alla passagerare såväl som det mesta av manskapet lågo och sovo i sina kojer. De stora däcken voro alldeles folktomma. Just då i dagbräckningen låg en gammal fransk matros och vred och vände sig i sin hängmatta utan att kunna sova. Det var en smula sjögång, och allt trävirke knakade och knarrade utan uppehåll, men säkerligen var det inte detta, som hindrade honom från att falla i sömn. Han och kamraterna lågo i en stor, men mycket låg avbalkning på mellandäck. Där hölls ljust av ett par lyktor, så att han kunde se de gråa kojerna hänga i täta rader och sakta svänga fram och åter med de sovande. Ibland svepte en vind fram genom en av vattenportarna, så fuktig och sval, att hela havet, som hoppade där ute under dimman i små gröngråa vågor, blev närvarande för hans tankar. ”Det finns ingenting likt havet”, tänkte den gamle sjömannen. När han tänkte så, blev det på en gång underligt stilla omkring honom. Han hörde inte maskinens flåsande eller styrkedjornas rassel eller skvalpandet av vågorna eller susningen av vinden eller någonting. Det föll honom in, att skeppet med ens hade gått till bottnen och att han och hans kamrater aldrig skulle bli svepta eller lagda i kista, utan skulle bli hängande där i de gråa kojerna djupt nere i havet till evig tid. Förr hade det varit så med honom, att han hade fruktat för att få sin grav i vågorna. Nu tyckte han, att det behagade<noinclude> <references/> 144</noinclude> nyqylxd8y2dyestntiwukyroqdfb9q2 104 107871 505066 504597 2022-08-15T10:51:50Z Thurs 138 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thurs" /></noinclude>{|align="center" |- |style="width:25%;"|{{större|<i>Till</i>|125}} |colspan="2"|&nbsp; |- |style="width:25%;"|&nbsp; |colspan="2" style="width:50%;"|{{större|{{sp|<i>SOPHIE ELKAN</i>}}|175}} |- |style="width:25%;"|&nbsp; |style="width:50%;"|&nbsp; |style="width:25%;"|{{större|<i>min kamrat i liv och<br />diktning</i>|125}} |- |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eycnlsdrr3yiaq8bjckrhdjd24m208i 104 107898 504961 418544 2022-08-15T07:30:56Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>honom. Han tyckte om, att det var det rörliga, genomskinliga vattnet, som vilade över honom, och inte mörk, tung, kvävande kyrkogårdsmull. ”Det finns ingenting likt havet”, tänkte han än en gång. Men så började han fundera på något, som gjorde honom orolig. Han undrade om hans själ skulle komma att ta skada därav, att han vilade djupt nere i havet och inte hade fått mottaga den sista smörjelsen. Han blev rädd, att den aldrig skulle kunna leta sig upp till himmelen. I detsamma skymtade ett svagt ljussken bortifrån fören, där rummet smalnade av, och han reste sig och böjde sig ut över hängmattan för att se varifrån det kom. Han märkte snart, att ett par personer kommo bärande med brinnande ljus. Han böjde sig allt längre och längre utöver för att få syn på dem, som nalkades. Kojerna hängde så tätt bredvid varandra och så nära golvet, att om någon ville komma genom rummet utan att stöta eller knuffa dem, som lågo och sovo, gjorde han bäst i att krypa. Den gamle sjömannen undrade mycket vem det kunde vara, som var i stånd att leta sig fram den vägen. Snart såg han det. Det var två små korgossar, som höllo var sitt vaxljus i handen. Han såg tydligt deras långa, svarta kåpor och deras tätklippta huvuden. Sjömannen blev alls inte förvånad. Han tänkte endast, att det var helt naturligt, att de där, som voro så små, kunde gä med brinnande ljus under kojerna. ”Jag undrar om de har en präst i följe”, tänkte han. Genast hörde han pinglandet av en liten gäll klocka och såg, att någon kom efter dem. Men det var ingen präst, utan en gammal gumma, som inte var mycket högre än korgossarna. Han tyckte sig känna igen gumman. — Det måtte vara mor, sade han. Jag har aldrig sett någon mindre än mor. Och ingen annan än mor kunde smyga fram så där stilla och tyst utan att väcka folket. Han såg, att modern över sin svarta klänning bar en lång tröja av vit linong, kantad med vita spetsar, just en sådan, som prästerna bruka. I handen höll hon den stora<noinclude> <references/> {{huvud|<small>10. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||145}}</noinclude> 6lzrl34lp2ttldvhwqtbzzjqwpz3gy5 505062 504961 2022-08-15T10:22:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>honom. Han tyckte om, att det var det rörliga, genomskinliga vattnet, som vilade över honom, och inte mörk, tung, kvävande kyrkogårdsmull. ”Det finns ingenting likt havet”, tänkte han än en gång. Men så började han fundera på något, som gjorde honom orolig. Han undrade om hans själ skulle komma att ta skada därav, att han vilade djupt nere i havet och inte hade fått mottaga den sista smörjelsen. Han blev rädd, att den aldrig skulle kunna leta sig upp till himmelen. I detsamma skymtade ett svagt ljussken bortifrån fören, där rummet smalnade av, och han reste sig och böjde sig ut över hängmattan för att se varifrån det kom. Han märkte snart, att ett par personer kommo bärande med brinnande ljus. Han böjde sig allt längre och längre utöver för att få syn på dem, som nalkades. Kojerna hängde så tätt bredvid varandra och så nära golvet, att om någon ville komma genom rummet utan att stöta eller knuffa dem, som lågo och sovo, gjorde han bäst i att krypa. Den gamle sjömannen undrade mycket vem det kunde vara, som var i stånd att leta sig fram den vägen. Snart såg han det. Det var två små korgossar, som höllo var sitt vaxljus i handen. Han såg tydligt deras långa, svarta kåpor och deras tätklippta huvuden. Sjömannen blev alls inte förvånad. Han tänkte endast, att det var helt naturligt, att de där, som voro så små, kunde gä med brinnande ljus under kojerna. ”Jag undrar om de har en präst i följe”, tänkte han. Genast hörde han pinglandet av en liten gäll klocka och såg, att någon kom efter dem. Men det var ingen präst, utan en gammal gumma, som inte var mycket högre än korgossarna. Han tyckte sig känna igen gumman. — Det måtte vara mor, sade han. Jag har aldrig sett någon mindre än mor. Och ingen annan än mor kunde smyga fram så där stilla och tyst utan att väcka folket. Han såg, att modern över sin svarta klänning bar en lång tröja av vit linong, kantad med vita spetsar, just en sådan, som prästerna bruka. I handen höll hon den stora<noinclude> <references/> {{huvud|<small>10. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||145}}</noinclude> 9vcq6m8ogoql2pzcocdecaa67tk78m6 104 107899 504962 418546 2022-08-15T07:32:48Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>mässboken med guldkorset, som han tusentals gånger hade sett ligga på altaret i kyrkan där hemma. De små korgossarna satte ner ljusen bredvid hans hängmatta och lade sig på knä, svängande var sitt rökelsekar. Sjömannen kände den milda doften av rökelsen, såg de blåa rökmolnen stiga upp och hörde hur rökelsekarens kedjor skramlade. Under tiden slog hans mor upp den stora mässboken. Han tyckte, att hon började läsa dödssakramentet. Nu syntes det honom gott och ljuvligt att ligga död på havets botten. Detta var mycket bättre än kyrkogården. Han sträckte ut sig i sin koj, och ännu en lång stund hörde han moderns stämma mumla latinska ord. Rökelsen drog fram över honom, och han lyssnade till skramlet av rökelsekarens kedjor. Så upphörde allt detta. Korgossarna lyfte upp ljusen och gingo före modern, som slog ihop boken med en hård smäll och följde dem. Han såg, att de alla tre försvunno under de gråa kojerna. I samma ögonblick de voro borta, var det slut på stillheten. Han hörde kamraternas andetag. Skeppsvirket knakade, vinden ven, och vågorna skvalpade. Han förstod, att han ännu hörde till de levande på havets yta. ”Jesus Maria, vad ska det betyda, som jag har sett i natt?” frågade han sig. Tio minuter senare träffades L’Univers av en hård stöt midskepps. Det kändes, som om hela ångaren rämnade i två stycken. ”Det var detta jag väntade”, tänkte den gamle matrosen. Under den förfärliga förvirring, som uppstod, då alla de andra sjömännen kastade sig halvnakna ur kojerna, klädde han sig betänksamt i sina bästa kläder. Dödens försmak låg honom på läpparna med stor ljuvhet. Han tyckte sig redan höra hemma där nere på havets botten. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] När den starka stöten skakade fartyget, låg en liten kajutpojke och sov i ett krypin på däck nära matsalongen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 146</noinclude> 8xn0sx0wwi5po7igo6u8pz4jhhwl1ih 104 107900 504963 402227 2022-08-15T07:34:35Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han satte sig yrvaken upp i kojen och undrade vad som stod på. Rätt över sitt huvud hade han en liten rund glasruta, genom vilken han tittade ut. Han såg ingenting annat än dimma och så något oformligt grått, vilket var liksom framvuxet ur dimman. Han tyckte sig se stora, gråa vingar, det var visst en förfärligt stor grå fågel, som hade slagit ner på ångaren. Nu låg denna och krängde och vältrade under dess angrepp, medan det stora odjuret högg löst på den med klor och näbb och piskande vingar. Den lille skeppsgossen trodde, att han skulle dö av förskräckelse. Men i nästa ögonblick var han fullt vaken och såg då, att en stor seglare låg och stötte mot ångaren. Han såg stora segel och ett främmande däck, där folk i långa vaxduksrockar rusade omkring i vansinnig ångest. Vinden sköt på, och alla de otaliga segelklutarna voro så hårt spända, att man skulle ha kunnat hamra på dem som på trumskinn. Masterna böjdes, och rår och tåg brusto med knallar, som liknade skott. Den stora tremastaren, som i den svåra dimman hade seglat rätt på L’Univers, hade på något sätt fått sitt bogspröt inkilat i ångarens sida och kunde inte komma loss. Passagerarbåten krängde hårt, men dess propeller arbetade, så att båda fartygen fördes bort tillsammans. — Herregud, utropade den lille kajutvakten, i det han rusade ut på däck, den stackaren har stött samman med oss, och nu måste den förgås! Det föll honom inte in, att ångaren kunde vara i fara, så stor och präktig, som den var. Ångarens officerare kommo nu framstörtande, men när de sågo, att det endast var en seglare, som hade stött emot deras båt, blevo de alldeles lugna och vidtogo i största trygghet nödiga åtgärder för att få fartygen klara från varandra. Den lille kajutvakten stod ute på däck, barbent, med skjortan fladdrande i blåsten, och vinkade till de olyckliga männen på segelfartyget, att de skulle komma över till ångaren och rädda sina liv. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|147}}</noinclude> anq5j4ubwwnlk55fikph1udfromdd6s 104 107901 504964 418547 2022-08-15T07:35:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>I början tycktes ingen lägga märke till honom, men snart såg han, att en stor, rödskäggig karl började vinka åt honom. — Kom hitöver, pojke! ropade karlen och sprang fram till relingen. Ångbåten sjunker. Den lille gossen tänkte inte ett ögonblick på att gå över till seglaren. Han skrek så högt han kunde, att de skeppsbrutna borde rädda sig över på L’Univers. De andra karlarna, som befunno sig ombord på seglaren, arbetade med stänger och båtshakar för att komma loss från ångaren, men den rödskäggige tycktes ha fattat ett besynnerligt medlidande med den lille kajutvakten. Han satte händerna som en lur för munnen och ropade: — Kom hitöver, kom hitöver! Den lille stod ömklig och frysande på däcket i sin tunna skjorta. Han stampade med sin bara fot och knöt näven åt skeppsfolket, därför att det inte ville lyssna till honom och äntra upp på ångaren. En så stor ångbåt som L’Univers med sexhundra passagerare och tvåhundra mans besättning kunde ju omöjligen förgås. Och han såg ju, att både matroserna och kaptenen voro lika lugna som han själv. Plötsligen tog den rödskäggige upp en båtshake. Han sträckte den mot gossen, högg tag i hans skjorta och ville släpa honom över till seglaren. Han drog honom så långt fram som till relingen, men där lyckades det kajutvakten att slita sig lös. Han ville inte låta sig släpas över på det främmande fartyget, som skulle förgås. Strax därpå hördes ett nytt förfärligt brak. Det var seglarens bogspröt, som brast, och därmed blevo de båda fartygen klara från varandra. Då ångaren rusade bort, såg gossen det grova bogsprötet hänga brutet i seglarens för, han såg också hela skyar av segel störta ner över besättningen. Men ångaren gick för full maskin, och den främmande båten skymdes bort av dimman. Det sista gossen såg var hur karlarna började arbeta sig fram ur segelhoparna. Därpå försvann seglaren så fullständigt, som hade den glidit bort bakom en mur. ”Den är redan sjunken”, tänkte gossen, och han stod och lyssnade efter nödropen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 148</noinclude> kj3boz2dtvyhon22jjfbsvtfux20xdm 104 107902 504965 402229 2022-08-15T07:37:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då ropade en grov, stark röst över till ångaren. — Rädda passagerarna! Sätt ut båtarna! Åter blev det tyst. Åter lyssnade gossen efter nödrop. Då hördes rösten på stort, stort avstånd. — Bed till Gud! Ni är förlorade! I detsamma kom en gammal matros fram till kaptenen. — Vi har en stor läcka midskepps, vi går till botten, sade han stilla och högtidligt. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] I samma ögonblick nästan, som man ombord på ångaren hade lärt känna farans vidd, visade sig en liten dam ute på däck. Hon hade kommit uppför trappan från första klassens hytter med fasta, bestämda steg. Hon var alldeles färdigklädd, och hattbanden voro knutna under hakan i en prydlig rosett. Hon var en liten gumma med grått, burrigt hår, runda uggleögon och rödfnasig hy. Under den korta tid, som resan hade varat, hade hon hunnit att göra bekantskap med alla ombord. Alla visste, att hon hette miss Hoggs, och till alla människor, såväl sjömän som passagerare, hade hon sagt, att hon aldrig var rädd. Hon hade sagt, att hon inte visste varför hon skulle vara rädd. Hon skulle ju ändå dö en gång. Hon brydde sig inte om, ifall det skedde förr eller senare. Hon var inte rädd nu heller, hon hade endast skyndat upp på däck för att se om där försiggick något intressant eller uppskakande. Den första syn, som mötte henne, var ett par sjömän, som rusade förbi med vilda, förskrämda ansikten. Uppassarna kommo springande halvklädda för att bege sig ner i hytterna och kalla passagerarna upp på däck. En gammal matros kom lastad med en hel packe räddningsbälten, som han vräkte ut i en hög. En liten kajutvakt satt i sin skjorta i ett hörn och grät och ropade, att han måste dö. Kaptenen såg hon högt uppe på kommandobryggan och hörde hans order: {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|149}}</noinclude> skj66e12guqmezr7dgzx1b1w5a1ncl5 104 107903 504966 402230 2022-08-15T07:38:37Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Stoppa maskinen! Sätt ut båtarna! Från de sotiga trapporna, som ledde ner till maskinrummen, kommo eldare och maskinister upprusande och ropade, att vattnet redan höll på att tränga in i eldstäderna. Knappast ett ögonblick hade miss Hoggs stått på däcket, förrän det var överfullt av människor. Det var tredje och fjärde klassens passagerare, som störtade fram i samlad trupp under rop av att de måste bemäktiga sig båtarna, eljest skulle endast första och andra klass bli räddade. Men då förvirringen tilltog och tilltog, så att miss Hoggs kunde förstå, att det var verklig fara å färde, smög hon sig upp på promenaddäcket ovan matsalongen, där ett par av skeppsbåtarna hade sin plats utanför relingen. Här uppe fanns inte en människa, och utan att någon lade märke till henne, klättrade miss Hoggs upp i en av båtarna, som hängde i sina block och linor över den svindlande avgrunden. Så snart hon hade kommit dit, lyckönskade hon sig till sin klokhet och oförskräckthet. Så var det att ha ett redigt och lugnt huvud. När båten väl hade blivit nerfirad i havet, skulle det bli mycket svårt att få plats i den. Då skulle alla rusa till, det skulle bli fasansfullt i vattenporten och på fallrepstrappan. Hon lyckönskade sig gång på gång till att ha funnit på att stiga ner i båten på förhand. Miss Hoggs’ båt hängde långt borta i aktern, men då hon lutade sig ut över kanten, kunde hon se ända fram till fallrepstrappan. Hon såg nu, att en båt hade blivit bemannad och framförd och att folk hade börjat gå ner i den. Men med ens höjdes ett förfärligt skri. Det var någon, som i ångesten hade stigit miste och fallit i vattnet. Detta måste ha skrämt de övriga, ty höga rop höjdes från fartyget, och passagerarna trängde besinningslöst ut genom vattenporten och började knuffas och kämpa på fallrepstrappan. Flera föllo i havet under striden, och andra, som sågo, att det var omöjligt att komma utför trappan, kastade sig handlöst i vattnet för att nå båten simmande. Men så rodde båten bort. Den var mycket tungt lastad allaredan, och de, som hade fått plats<noinclude> <references/> 150</noinclude> 0gt1dvq6a2qo19wzc0fl79lr3lhbnsd 104 107904 504967 418548 2022-08-15T07:39:46Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>där, togo fram knivar för att skära av fingrarna på dem, som försökte klättra upp. Miss Hoggs satt och såg hur båt efter båt fördes fram. Hon såg likaledes hur båt efter båt kantrade under tyngden av de människor, som kastade sig ner i dem. De båtar, som hängde bredvid hennes, blevo nerfirade. Men genom någon tillfällighet rörde ingen vid den båt, där hon hade slagit sig ner. ”Gudskelov, att de låter min båt hänga, tills det värsta har gått över!” tänkte hon. Miss Hoggs såg och hörde förfärliga ting. Hon tyckte, att hon svävade uppe över ett helvete. Själva däcket kunde hon inte se, men hon trodde sig höra ljud, som om där hade pågått en strid. Hon hörde de tunna knallarna av revolvrarna och såg lätta, blåa rökskyar stiga upp från däck. Äntligen kom ett ögonblick, då allt blev mycket stilla. ”Nu vore det rätta tiden att fira ner min båt”, tänkte miss Hoggs. Hon var inte rädd alls, hon satt kvar i trygghet till det sista, då ångbåten började lägga sig på sida. Då först insåg miss Hoggs, att L’Univers höll på att sjunka och att hennes båt hade blivit glömd. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Ombord på ångaren befann sig en ung amerikanska, en mrs Gordon, som skulle resa över till Europa för att råka sina gamla föräldrar, vilka bodde i Paris sedan flera år tillbaka. Hon hade sina båda barn med sig. Det var två små gossar. De lågo och sovo i samma hytt som hon, då den stora olyckan inträffade. Hon vaknade genast, lyckades att få en smula kläder på barnen och sig själv och kom ut i den smala gången mellan hytterna. I gången var alldeles fullt av människor, som alla hade störtat ut för att skynda upp på däck. Men där var det dock<noinclude> <references/> {{ph|151}}</noinclude> qxn9on5n7bchc3opms6o1zyw68zhs4r 104 107905 504968 402232 2022-08-15T07:41:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ingen svårighet att komma fram. I trappan däremot var det vida värre. Där uppstod en förfärlig trängsel, då mer än hundra människor ville alla på en gång störta uppför den. Den unga amerikanskan stod och höll sina barn, ett i vardera handen. Hon såg längtansfullt uppåt trappan och undrade hur hon skulle kunna komma fram där med de små. Hon såg, att människorna trängdes och knuffades, endast tänkande på sig själva. Ingen tycktes ens så mycket som se henne. Mrs Gordon var tvungen att ge akt på de andra, därför att hon behövde hjälp. Hon hoppades, att hon skulle råka någon, som ville ta den ene gossen på armen och bära honom uppför trappan, medan hon själv bar den andre. Men hon vågade inte tilltala någon. Männen kommo framrusande, klädda hur som helst, somliga omsvepta med filtar, andra med en ytterrock över nattkläderna. Flera av dem hade tagit sina käppar i händerna, och då hon lade märke till den stela blicken i deras ögon, fick hon det intrycket, att de alla voro farliga. För kvinnorna var hon inte rädd, men hon såg ingen enda, som hon kunde anförtro sitt barn. De voro alla utan sans och besinning, deras förstånd hade övergivit dem, de skulle inte ha kunnat fatta vad hon begärde av dem. Hon stod och mönstrade dem och undrade om det fanns någon enda, som kunde tänka en redig tanke. Men då hon såg dem gå förbi, somliga bemödande sig att rädda de blommor, som de hade fått vid avresan från New York, andra skrikande och vridande händerna, vågade hon inte vända sig till någon av dem. Till sist försökte hon hejda en ung man, som hade varit hennes granne vid bordet och visat henne mycken artighet. — Ack, mr Martens… Han såg på henne med samma stela, onda blick, som strålade ur de andra männens ögon. Han lyfte på käppen något litet, och om hon hade sökt kvarhålla honom, skulle han ha slagit henne. Strax därpå hörde hon ett tjut, fast det var egentligen inte ett tjut, utan ett ljud av väsande ilska, som då en bred,<noinclude> <references/> 152</noinclude> 2qdj983totqvbtx4z87xzlhblgfjppx 104 107906 504969 402233 2022-08-15T07:42:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>stark vind blir hejdad i en trång gränd. Det kom från människorna i trappan, som hade blivit hindrade i sitt framträngande. Uppför trappan hade burits en man, som var en krympling och inte kunde gå själv. Han var till den grad hjälplös, att hans betjänt hade burit honom på sin rygg från och till bordet. Det var en stor och tung man, och betjänten hade nu mödosamt släpat honom uppför halva trappan. Där hade han stannat ett ögonblick för att hämta andan, och då hade folk trängt på, så att han hade fallit på knä. Nu fyllde han och hans husbonde trappans hela bredd och bildade ett sådant hinder, att ingen kunde komma fram. Då såg mrs Gordon, att en stor, grov man böjde sig ner, lyfte upp krymplingen och vräkte honom över trappräcket nedåt. Men hon såg även, att, så förfärligt som detta än var, blev ingen skrämd eller upprörd över det. Ingen tänkte på annat än att rusa vidare uppåt. Det var, som om en sten på vägen hade blivit kastad i diket, ingenting vidare. Den unga amerikanskan förstod, att bland dessa människor fanns ingen räddning. Hon och hennes små barn voro dömda att förgås. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Det var ett ungt par, en man och en hustru, som gjorde sin bröllopsresa. De hade sin hytt långt akter ut, och de hade sovit så gott, att de ingenting hade hört av själva sammanstötningen. Där borta gjordes inte heller senare mycket larm, och då ingen kom ihåg att kalla på dem, sovo de ännu, då alla andra redan voro uppe på däck och hade börjat kampen om båtarna. Men de vaknade, då propellern, som hela natten hade bullrat alldeles under dem, plötsligen upphörde att röra sig. Mannen kastade på sig ett par klädesplagg och sprang ut för att se vad som stod på. Om några ögonblick kom han tillbaka. Han stängde hyttdörren väl efter sig, innan han yttrade något. — Skeppet sjunker, sade han därpå. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|153}}</noinclude> 8bes1a7re18k43f8myfj1283nxrxgl8 104 107907 504970 402234 2022-08-15T07:43:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han satte sig ner i detsamma, och då hustrun ville rusa ut, bad han, att hon skulle stanna hos honom. — Alla båtarna är redan borta, sade han, de flesta människor är drunknade, och de, som finns kvar ombord, kämpar oppe på däck en strid på liv och död om plankor och räddningsbälten. I en trappa hade han måst stiga över en ihjältrampad kvinna. Han hade hört dödsskrän ljuda från alla håll. — Det finns ingen räddning, sade han. Gå inte ut! Låt oss dö tillsammans! Hustrun tyckte, att han hade rätt, och satte sig lydigt ner bredvid honom. — Du bryr dig väl inte om att se alla dessa människor, som strider? sade mannen. Vi ska dö. Låt oss dö en stilla död! Hon förstod, att det inte var mer än rätt, att hon stannade hos honom dessa korta ögonblick, som de hade kvar att leva. Hon hade ju ämnat ge honom hela sitt liv från tidig ungdom till sen ålderdom. — Jag tänkte, sade han, att när vi hade varit gifta i många år, skulle du sitta bredvid mig på dödsbädden, och jag skulle tacka dig för ett långt, lyckligt liv. I detsamma såg hon en smal strimma vatten komma insilande under den stängda dörren. Då blev det henne för mycket. Hon sträckte upp armarna i förtvivlan. — Jag kan inte! ropade hon. Låt mig gå! Jag kan inte sitta instängd och vänta på döden. Jag älskar dig, men jag kan inte. Hon störtade ut, just då skeppet började vackla och kränga före sjunkandet. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Den unga mrs Gordon låg i vattnet, ångaren hade sjunkit, hennes barn voro drunknade, själv hade hon varit djupt nere i havet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 154</noinclude> sjqys48tdfx85hyzdzhzs8ytim4boji 104 107908 504971 418549 2022-08-15T07:44:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Nu hade hon åter kommit upp till vattenytan, men hon visste, att hon i nästa ögonblick skulle sjunka på nytt, och då skulle det vara döden. Då tänkte hon inte mer på man och barn eller på något i denna världen. Hon tänkte endast på att höja sin själ till Gud. Och hennes själ upplyfte sig som en frigjord fånge. Hon kände hur anden gladde sig att få avkasta människolivets tunga bojor och i jubel beredde sig att draga upp till sitt verkliga hem. ”Är det så lätt att dö!” tänkte hon. Då hon så tänkte, hörde hon, att allt det orediga larmet omkring henne: vågornas plaskande, vindens sus, jämmerropen från alla de drunknande och bullret av allt det, som flöt omkring på vattnet och dånande slog samman, hon tyckte, att allt detta formades till ljud, som hon kunde förstå, på samma sätt som stundom de formlösa skyarna ordna sig och återge en bild. Och det hon hörde svarade henne: ”Det är sant, att det är lätt att dö. Det, som är svårt, är att leva.” ”Ja, så är det”, tänkte hon och undrade vad som fordrades för att livet skulle bli lika lätt som döden. Runtomkring henne kämpade och stredo de skeppsbrutna om kringflytande spillror och upp- och nervända båtar. Men mittunder de vilda ropen och förbannelserna hörde hon åter, att larmet formade sig till dånande starka ord, som svarade henne. ”Det, som fordras för att livet ska bli lika lätt som döden, det är enighet, enighet, enighet.” Hon tyckte, att det var all världens herre, som hade gjort dånet och larmet till sitt språkrör och svarat henne. Medan orden ännu ljödo i hennes öron, blev hon räddad. Hon blev uppdragen i en liten julle, där endast tre människor sutto, en storväxt matros, klädd i sina bästa kläder, en gammal kvinna med runda uggleögon och en stackars förgråten pojke, som inte hade mer på sig än en sönderriven skjorta. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|155}}</noinclude> 55imrfzcku67213dbn71o5kb4rbz7xu 104 107909 504972 402236 2022-08-15T07:46:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude> Fram på eftermiddagen nästa dag kom ett norskt fartyg seglande upp emot de stora bankarna och fiskplatserna vid Newfoundland. Det var stilla, vackert väder, sjön låg nära nog spegelklar, och fartyget gjorde nästan ingen fart. Det stod med alla segel tillsatta och fångade in de sista andetagen av den bortdöende vinden. Havsytan tedde sig mycket vacker. Blank och ljusblå låg den vida omkring, och där den svaga brisen gick fram, var den vit som silver. När eftermiddagsstillheten hade varat en stund, märkte skeppsfolket, att ett mörkt föremål låg och flöt på vattenytan. Det kom så småningom allt närmare, och snart såg man, att det var ett lik. Kuttern gick alldeles förbi den döde; det syntes på kläderna, att han var en sjöman. Han låg på rygg med lugnt ansikte och öppna ögon. Han hade inte legat så länge i vattnet, att han hade hunnit svälla. Det såg ut, som om han helt välbehagligt lät vagga sig fram av de små krusiga vågorna. Men då sjömännen vände blickarna från honom, ville de nästan skrika till, ty utan att de hade märkt det, hade ett annat lik dykt upp rätt vid fören. Det var nära, att de hade seglat över det, men i sista stunden drevs det undan av svallvågorna. Alla störtade fram till relingen och stirrade ner. Denna gång var det ett barn, en fint klädd liten flicka med hatt på huvudet och en liten blå kappa. — Å, kära! sade sjömännen och torkade sig i ögonen. Å, kära, kära, en sån liten en! Barnet gungade förbi dem och såg upp till dem med lillgammalt allvar i ansiktet, liksom vore det ute i ett högviktigt ärende. Strax därpå ropade en av karlarna, att han såg ännu en, och detsamma förkunnade en annan, som blickade åt annat håll. De sågo på en gång fem lik, de sågo tio, och så var det en hel flock. De kunde inte räkna dem. Fartyget gungade mycket sakta framåt bland alla dessa döda, vilka tycktes omringa det, som om de önskade något. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 156</noinclude> cu1sbzlz830jpppede0svi1fjvlqccg 104 107910 504973 402237 2022-08-15T07:46:52Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Somliga kommo flytande i mycket stora grupper. Det såg ut att vara drivved eller något annat, som hade blivit lösryckt från land, men det var ingenting annat än lik. Alla sjömännen stodo och stirrade utan att våga röra sig. De kunde knappast tro, att det var sant, det de sågo. På en gång tyckte de, att en hel ö kom upp ur havet. Det såg ut som land, men då de kommo närmare, funno de, att det återigen inte var något annat än lik, som lågo och flöto tätt intill varandra. De omgåvo skeppet på alla sidor, tycktes följa efter det, som om de ville göra färden över havet i dess sällskap. Skepparen lät kasta om rodret för att fånga in vind i seglen, men det hjälpte föga. Seglen hängde slappa, och de döda fortforo att följa dem. Sjöfolket blev allt blekare och tystare. Kuttern rörde sig framåt så långsamt, att de inte kunde undkomma de döda. Och de fruktade, att de skulle få ha det så hela natten. Då steg en svensk matros upp i fören och började högt läsa fader vår. Därpå tog han upp en psalm. Då han var mitt i psalmen, sjönk solen, och kvällsbrisen förde skeppet utom de dödas område. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|157}}</noinclude> e65lw6stew8sccpp5qmctcf4jg9oilm 104 107916 504974 418551 2022-08-15T07:48:22Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">HELLGUMS BREV.</h3> Det var en gammal kvinna, som kom ut ur en stuga i skogen. Fastän det endast var vardag, var hon högtidsklädd som för att gå i kyrkan. Hon tog nyckeln ur låset och stoppade in den på den vanliga platsen under förstubron. När gumman hade gått ett par steg, vände hon sig om för att betrakta sin stuga, som stod liten och grå under väldiga, snötyngda granar. Hon såg tillbaka på den lilla kojan med stor kärlek i blicken. — Många lyckliga dagar har jag levat här, sade hon högtidligt för sig själv. Ja, ja. Herren ger, och Herren tar. Sedan vandrade hon bort på skogsvägen. Hon var mycket gammal och bräcklig, men hon var en av dem, som hålla sig raka och styva, hur än åldern försöker att böja dem. Hon hade ett vackert ansikte och lent, vitt hår. Hon såg så mild ut, att det var förunderligt att höra henne tala med en röst, som var sträv och högtidlig och långsam som en gammal profets. Hon hade en lång väg för sig, ty hon skulle vandra ner till ett av Hellgumianernas möten på Ingmarsgården. Gamla Eva Gunnarsdotter hörde till dem, som allra ivrigast hade omfattat Hellgums läror. ”Ack”, tänkte hon nu, medan hon gick framåt stigen, ”det var en ljuvlig tid, då allt var i sin begynnelse, då mer än halva socken hyllade sig till Hellgum. Vem kunde tro, att så många skulle avfalla, att vi efter bara fem år inte skulle vara stort fler än tjugu, om man inte vill räkna med de ovuxna barnen?” Hennes tankar vände tillbaka till den tiden, då hon, som i många år hade suttit ensam och glömd borta i skogsmörkret, med ens hade vunnit en mängd bröder och systrar, som hade kommit till henne i hennes ensamhet, som aldrig<noinclude> <references/> 158</noinclude> h4eurlvtjdaqrre4yq47mng6us99mcz 104 107917 504975 418552 2022-08-15T07:50:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hade glömt att skotta väg till hennes stuga efter de stora snöfallen, och som fyllde hennes lilla vedbod med torr, huggen ved, utan att hon hade bett därom. Hon tänkte på den tiden, då Karin Ingmarsdotter och hennes systrar och mycket annat storfolk kommo och höllo kärleksmåltider i hennes lilla gråa koja. ”Ack, att så många har försummat den rätta salighetens dag!” tänkte hon. ”Nu kommer straffet över oss. Nästa sommar måste vi alla förgås, därför att så få har hörsammat kallelsen och därför att de, som har hörsammat den, inte har blivit beståndande.” Gumman vände sina tankar till att begrunda innehållet i Hellgums brev, dessa brev, som Hellgumianerna betraktade som apostlaskrifter och föreläste på sina sammankomster, såsom andra församlingar föreläsa bibeln. — Det var en tid, då han var mjölk och honung, sade hon. Han anbefallde oss tålamod med de oomvända och mildhet mot de avfallna. Han lärde de rika att bevisa sina barmhärtighetsverk lika mot rättfärdiga och orättfärdiga. Men nu på en tid har han varit galla och isop. Han skriver inte om annat än straffdomar och prövningar. Nu kom gumman ut i skogsbrynet, där hon kunde se ner över bygden. Det var en mycket vacker dag i februari. Snöfälten utbredde sin vita renhet över hela trakten, alla träd stodo sänkta i vinterdvala, och inte en vind rörde sig. Men gumman gick och tänkte på att hela denna trakt, som nu sov sin lugna vintersömn, skulle vakna upp för att förbrännas av sjudande svavelströmmar, hon såg den övergjuten av eld, såsom den nu var övergjuten med snö. ”Han har inte sagt det med klara ord”, tänkte gumman, ”men han skriver ständigt om en stor prövning. Ack, ja, ack, ja, vem kan undra på om den här socken blir straffad som Sodom och förhärjad som Babylon!” Då Eva Gunnarsdotter nu kom vandrande genom bygden, såg hon inte ett enda hus utan att föreställa sig hur den kommande jordbävningen skulle skaka sönder det, som om<noinclude> <references/> {{ph|159}}</noinclude> 5olmp15rs1wa197gkzsog3xvff1l41i 104 107918 504977 418553 2022-08-15T07:52:13Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>det vore av sand. Och när hon mötte människor, tänkte hon på hur helvetets odjur skulle jaga och uppsluka dem. ”Se där är skolmästarns Gertrud”, tänkte hon, då hon mötte en vacker flicka på vägen. ”Hennes ögon lyser och glittrar som solblink på snön. Hon är väl så glad, därför att hon till hösten ska fira bröllop med unge Ingmar Ingmarsson. Jag ser, att hon bär en bunt garn under armen. Hon tänker nog väva sig sängomhängen och dukar till sitt eget hem. Men innan den väven är färdig, ska förgörelsen vara över oss.” Gumman kastade mörka blickar omkring sig, när hon vandrade genom kyrkbyn, som hade växt och utvecklat sig till en rent otänkbar härlighet. Men alla dessa vita och gula hus, som voro brädfodrade och hade höga fönster, skulle falla, likasom hennes fattiga stuga, där fönstren voro som gluggar och där mossan stack fram mellan stockarna. Mitt i byn stannade hon och stötte käppen hårt i marken. Det kom en häftig vrede över henne. — Ja, ja, ropade hon med så hög röst, att människor, som voro ute, stannade och sågo sig om. Ja, ja, i alla dessa hus bor sådana, som har förkastat Kristi evangelium och håller sig till fiendens evangelium. Varför hörde de inte kallelsen, varför vände de inte åter från sin synd? Det är därför, som vi alla måste förgås. Guds hand slår hårt. Guds hand slår den rättfärdige och den orättfärdige med samma straffdom. När gumman hade kommit över älven, upphanns hon av några flera Hellgumianer. Det var gamle korpral Fält och Kolås Gunnar och hans hustru, Brita Ingmarsdotter. Kort därefter kommo också Hök Matts Eriksson och hans son Gabriel och nämndemans Gunhild. Det var en mycket vacker och glad anblick, då alla dessa i sina brokiga sockendräkter kommo vandrande på den vita snövägen. Men Eva Gunnarsdotter tänkte endast på att de voro som fångar, vilka fördes till avrättsplatsen, som djur, vilka drevos till slaktbänken. Alla Hellgumianerna sågo mycket betryckta ut. De gingo och blickade neråt som tyngda av en bitter börda av missmod. De hade alla väntat, att salighetens rike skulle snabbt<noinclude> <references/> 160</noinclude> bygahzca6jm7g4iiqirpiqcs5wk5err 104 107919 504978 418554 2022-08-15T07:53:49Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>utbreda sig över jorden och att de skulle få uppleva dagen, då det nya Jerusalem skulle nederkomma ur himmelens sky. Då de nu hade blivit så få och inte kunde annat än inse, att deras hopp var gäckat, tycktes något vara brustet inom dem. De gingo långsamt, med släpande steg, de suckade ofta och hade ingenting att säga varandra. Ty detta hade varit en allvarssak för dem. De hade satt in sitt liv på den, och de hade förlorat det. ”Varför är de så bedrövade?” tänkte gumman. ”De tror ju ändå inte det värsta, de vill inte förstå Hellgums mening. Jag har uttolkat hans ord för dem, men de vill inte lyssna. Ack, de, som bor på slätten under den öppna himlen, förstår sig ju aldrig på att vara rädda. De har inte samma tankar som den, som sitter ensam inne i skogsmörkret.” Hon märkte, att Hellgumianerna voro rädda, därför att Halvor hade kallat dem tillsammans på en vardag. De fruktade, att han hade ett nytt avfall att berätta dem. De sågo oroligt på varandra, mönstrande varandra med sjuka, misstänksamma blickar, som tycktes fråga: ”Hur länge blir du beståndande, hur länge du?” ”Det vore nästan bättre att sluta, att upplösa samfundet med ens”, tänkte de, ”liksom det är bättre att dö en snabb död än att långsamt förtvina.” Ack, detta samfund, denna fridslära, detta ljuva liv i enighet och broderskap, som de älskade så högt, att det nu var dömt att förgås! Under det att dessa bedrövade människor fortsatte sin vandring, tågade den blanka vintersolen, glad och glittrande, över den höga, blå himlen. Från snön uppsteg en frisk kyla, som väckte mod och glättighet. Och från de granskogsklädda höjderna, som omgärdade socknen, nedsteg rogivande stillhet och frid. Äntligen voro de uppe vid Ingmarsgården och trädde in under den snötäckta förstukvisten. I storstugan på Ingmarsgården hängde uppe under taket en tavla, som för väl hundra år sedan hade blivit tillskapad av en gammal bygdemålare. Den föreställde en stad, innesluten av höga murar, och över murarna såg man gavlarna<noinclude> <references/> {{huvud|<small>11. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||161}}</noinclude> mftn5azqnkd8c8rp7tvb6swlfxkenpl 104 107920 504982 418555 2022-08-15T08:15:37Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>och takåsarna av flera hus. Somliga voro röda bondstugor med gröna torvtak, andra hade vita väggar med skiffertak liksom herrgårdsbyggnader, och andra åter hade tunga, kopparklädda torn liksom Kristine kyrka i Falun. Utanför staden promenerade herrar, som voro klädda i knäbyxor och skor och stödde sig på spanska rör, och ut ur stadsporten körde en karet, vari sutto damer med pudrat hår och schäferhattar. Nedom muren växte träd med tätt, mörkgrönt lövverk, och över marken flöto gnistrande små bäckar genom högt, böljande gräs. Under tavlan stod präntat med stora siratutstyrda bokstäver: ”<i>Detta är Guds heliga stad, Jerusalem.</i>” Där den gamla målningen hängde uppe under taket, hände det inte ofta, att någon betraktade den. De flesta, som hade besökt Ingmarsgården, visste väl knappast om, att den fanns där. Men i dag var en krans av grönt lingonris uppsatt kring tavlan, så att den strax föll den besökande i ögonen. Eva Gunnarsdotter märkte den genast, och hon tänkte: ”Se där, nu vet de här på Ingmarsgården, att vi ska förgås. Det är därför de vill, att vi ska betrakta den himmelska staden.” Karin och Halvor kommo emot henne ännu mera skugglika och dystra än de andra. ”Ja, ja, de vet nu, att slutet är nära”, tänkte hon. Eva Gunnarsdotter, som var äldst, fick sin plats högst uppe vid bordet, och framför henne på bordsskivan låg ett öppnat brev med amerikanska frimärken. — Ja, det har åter kommit brev från vår käre broder Hellgum, sade Halvor. Det är fördenskull, som jag har sammankallat bröderna och systrarna. — Jag kan förstå, att Halvor menar, att det är ett viktigt budskap, sade Kolås Gunnar eftertänksamt. — Ja, sade Halvor, vi får nu veta vad Hellgum menade med det han sist skrev, att det förestod oss en stor prövning. — Jag tänker, att ingen av oss ska frukta att lida för Herrens skull, sade Gunnar. Flera av Hellgumianerna voro inte komna, och det uppstod en lång väntan. Gamla gumman Eva Gunnarsdotter satt<noinclude> <references/> 162</noinclude> rfg5q8hjjx19r93moxx6el37d9hi1hm 104 107921 504984 418556 2022-08-15T08:17:37Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>och betraktade Hellgums brev med långsynta ögon. Hon tänkte på brevet med de många inseglen i Uppenbarelseboken. Hon tyckte, att i samma ögonblick, som någon människas hand vidrörde brevet, skulle förstörelsens ängel komma nerflygande från himmelen. Hon lyfte ögonen och såg upp mot Jerusalemstavlan. — Ja, ja, mumlade hon, visst vill jag komma till den staden, som har portar av guld och vars murar är av bränt glas. Och hon började läsa upp för sig själv: ”Och stadsmurens grundvalar voro prydda av all dyrbar sten, första grundvalen var en jaspis, den andra en saphir, den tredje en chalcedonier, den fjärde en smaragd, den femte en sardonix, den sjätte en sardis, den sjunde en chrysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topazier, den tionde en chrysopras, den elfte en hyacinth, den tolfte en ametist.” Gumman var så djupt inne i den kära Uppenbarelseboken, att hon spratt till, som om hon hade sovit, då Halvor Halvorsson steg fram till bordet, där brevet låg. — Nu ska vi till en början sjunga en sång, sade Halvor. Jag tänker, att vi ska ta n:o 244. Och Hellgumianerna stämde upp: <poem>Mitt älskade Jerusalem, min sköna, gyllne stad, mitt rika, varma fadershem, som alltid gör mig glad.</poem> Eva Gunnarsdotter drog en suck av lättnad över att det svåra ögonblicket hade blivit uppskjutet. ”Ack, ack, att jag, gamla skrälle, ska vara så rädd för att dö!” tänkte hon nästan skamsen. När sången var till ända, tog Halvor brevet och började veckla upp det. I detsamma föll anden över Eva Gunnarsdotter, så att hon reste sig och började bedja en lång bön om nåd att rätt mottaga det budskap, som brevet skulle förkunna dem. Halvor stod stilla med brevet i sin hand och väntade, tills hon hade slutat. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|163}}</noinclude> 08cutyvve6xd1ucarm4u268dkyvkf0f 104 107922 504985 418557 2022-08-15T08:19:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Därpå började han läsa med samma ton, som om han hade läst en predikan. ”Kära bröder och systrar! Guds frid! Allt hitintills har jag trott, att jag och I, som haven övergått till min lära, voro ensamma om denna vår tro. Men, lovad vare Gud, nu hava vi här i Chicago funnit likar och bröder, som tänka och leva efter samma regel. Ty I skolen veta, att här i staden Chicago bodde i början av åttiotalet en man vid namn Edward Gordon. Han och hans hustru voro gudfruktiga. De sörjde bittert över all nöd, som fanns på jorden, och bådo Gud om nåd att få bidraga till dess avhjälpande. Då hände sig, att Edward Gordons hustru måste göra en lång resa över havet och led skeppsbrott och blev nedkastad bland vågorna. Och då hon befann sig i yttersta nöd, talade Guds röst till henne. Och Guds röst befallde henne, att hon skulle lära människorna, att de skulle leva i enighet. Och kvinnan blev räddad ur havet och livsfaran och kom till sin man och förkunnade honom Guds budskap. Då sade han: ’Det är ett stort budskap, som Gud har givit oss, att vi skola leva eniga, och vi vilja följa det. Det är ett så stort bud, att det ej finns mer än en plats på hela jordens krets, som är värdig att mottaga det. Låt oss därför samla våra vänner och draga med dem till Jerusalem och förkunna Guds sista heliga bud från Sions berg!’ Därpå drogo Edward Gordon och hans hustru samt trettio andra, som ville lyda Guds sista heliga bud, till Jerusalem. Där levde de alla endräkteligen i samma hus. De delade sina ägodelar, tjänade varandra och vakade över varandras leverne. Och de togo till sig de fattigas barn och skötte deras sjuka. De gåvo stöd till de ålderstigna, och de bistodo alla dem, som begärde deras hjälp, utan att fordra lön eller gengåva. Men de predikade ej i kyrkorna eller på torgen, utan de sade: ’Det är vårt leverne, som skall tala för oss.’ {{tomrad}}<noinclude> <references/> 164</noinclude> 73occimgmiyawv4nqvkhfozzkkn7d5q 104 107923 504986 418558 2022-08-15T08:21:22Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men människorna, som hörde ett sådant liv omtalas, sade om dem: ’Dessa måste vara galningar.’ Och de, som ropade högst mot dem, voro de kristna, som hade dragit till Palestina för att omvända judar och muhammedaner genom undervisning och predikande. De sade: ’Vilka äro dessa, som ej predika? Säkerligen äro de hitkomna för att leva ett dåligt liv och för att njuta sina sinnens lust bland hedningarna.’ Och de upphävde ett skri mot dem, som gick över havet ända till deras hemland. Men bland dem, som voro resta till Jerusalem, fanns det en, som var en änka. Hon levde där med två minderåriga barn, och hon var mycket rik. Hon hade lämnat, en bror kvar i hemlandet, och till denne började alla människor säga: ’Hur kan du tillåta, att din syster och hennes barn leva ibland dessa, som föra ett dåligt liv? De äro ej annat än lättingar, som leva av hennes ägodelar.’ Och brodern började en rättegång mot sin syster för att åtminstone tvinga henne att låta sina barn uppväxa i Amerika. För denna rättegångs skull reste änkan och hennes barn samt Edward Gordon och hans hustru för en kort tid åter till Chicago. Och de hade då bott i Jerusalem i fjorton år. Då de kommo åter från det fjärran landet, skrevs det om dem i alla tidningar, och somliga kallade dem dårar, och somliga kallade dem bedragare.” När Halvor hade föreläst allt detta, gjorde han ett uppehåll och återgav med sina egna ord hela berättelsen, för att alla måtte förstå. Så fortsatte han: ”Men se, nu finnes i Chicago ett hus, som I kännen. Och detta hus är uppfyllt av människor, vilka söka tjäna Gud i rättfärdighet och som dela allt med varandra och vaka över varandras leverne. Vi, som bo i detta hus, läste i en tidning om dessa ’dårar’, som voro hemkomna från Jerusalem, och vi började säga till varandra: ’Dessa människor hava vår tro. De hava slutit<noinclude> <references/> {{ph|165}}</noinclude> e4xsyau3lf8fqzn5dxmcwjpm4nzveq6 104 107924 504987 402256 2022-08-15T08:22:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sig tillsammans för att kunna leva ett rättfärdigt liv liksom vi. Vi skulle vilja se dem, som dela vår tro.’ Och vi skrevo till dem, att de skulle komma till oss och besöka oss. Och de, som voro komna från Jerusalem, hörsammade kallelsen, och vi jämförde varandras tro och sade: ’Se, vi tänka och tro samma sak. Det är en Guds nåd, att vi hava funnit varandra.’ De berättade för oss om Guds stads härlighet, där den ligger skinande på sitt vita berg, och vi prisade dem lyckliga, som vandrade på de vägar, där Jesus har vandrat. Då sade någon av oss: ’Vad, varför skulle vi ej följa er ut till Jerusalem?’ De svarade: ’I skolen ej följa oss dit, ty Guds heliga stad är full av split och strid, av nöd och sjukdom, av ondska och fattigdom.’ Och genast ropade en annan av de våra: ’Kanske har Gud fört er till oss, därför att vi skulle följa er dit ut och kämpa mot allt detta?’ Då hörde vi alla samtliga Guds röst brusa genom våra hjärtan och säga: ’Ja, ja, detta är min vilja.’ Vi frågade dem om de ville upptaga oss ibland sig, fastän vi voro fattiga och olärda, och de svarade, att de ville det. Då beslöto vi, att vi ville vara bröder och systrar och dela allt, och de togo vår tro och vi deras, och hela tiden var anden över oss, och vi kände en stor glädje. Och vi sade: ’Nu se vi, att Gud älskar oss, eftersom han sänder oss till samma land, dit han en gång sände sin son. Och nu veta vi, att vår lära är den rätta, eftersom Gud vill, att den skall förkunnas från hans heliga berg, Sion.’ Men då sade någon, som hörde oss till: ’Och våra bröder hemma i Sverige!’ Och vi sade till Jerusalemsfararna: ’Vi äro flera, än I här sen. Vi hava bröder och systrar, som sitta hemma i Sverige. Och de äro svårt prövade genom avfall och föra en hård kamp för rättfärdigheten, därför att de måste leva bland syndare.’ Då svarade Jerusalemsfararna: ’Låten era bröder och systrar i Sverige komma efter oss till Jerusalem och taga del i det heliga arbetet!’ {{tomrad}}<noinclude> <references/> 166</noinclude> 9eay7coz0c2ns6ltqqkh03bfassmxc7 104 107925 504988 418560 2022-08-15T08:28:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Och vi voro först glada åt tanken, att I skullen följa oss och leva ett gemensamt liv med oss i fröjd i Jerusalem, men strax därefter blevo vi bekymrade och sade: ’Aldrig kunna de lämna sina stora gårdar och sina goda åkrar och sina invanda sysslor.’ Men Jerusalemsfararna svarade: ’Vi hava inga åkrar och inga stora gårdar att bjuda dem, men de skola få vandra på de vägar, som hava nötts av Jesu fötter.’ Vi voro ännu tveksamma, och vi sade: ’Aldrig skola de vilja fara till ett främmande land, där ingen förstår deras tungomål.’ Jerusalemsfararna svarade: ’De skola förstå hur Palestinas stenar tala om deras frälsare.’ Vi sade: ’De skola ej vilja dela sina egendomar bland främlingar och bliva penninglösa som tiggare. De skola ej vilja lämna sin makt, ty de äro de främsta i sin hembygd.’ Jerusalemsfararna svarade: ’Vi hava ej makt och ägodelar att bjuda dem, men vi bjuda dem dela Jesus’, deras frälsares, lidande.’ Då detta var sagt, kände vi åter stor glädje och menade, att I skullen komma. Men nu säger jag er, käre bröder och systrar, talen ej samman, då I haven läst detta, utan varen stilla och lyssnen! Och vad Guds röst bjuder eder att göra, det gören!” Halvor vek samman brevet och sade: — Nu ska vi göra, som Hellgum skriver. Vi ska vara stilla och lyssna. Det blev en långvarig tystnad i storrummet på Ingmarsgården. Gamla gumman Eva Gunnarsdotter satt tyst som de övriga och väntade på att Guds röst skulle tala till henne. Hon förstod allt detta på sitt sätt. ”Ja, ja”, tänkte hon, ”det är Hellgums mening, att vi ska dra till Jerusalem för att undgå den stora förstörelsen. Herren vill frälsa oss undan svavelfloden och bevara oss undan eldregnet. Och de rättfärdiga bland oss ska få höra Guds röst, som tillåter dem att undfly.”<noinclude> <references/> {{ph|167}}</noinclude> r6c87503bomx8pgrb9v2sxqvs7cjr33 104 107926 504989 418561 2022-08-15T08:30:31Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gumman tänkte inte ett ögonblick, att det för någon kunde vara en uppoffring att resa från hem och fosterjord, då det gällde något sådant som detta. Det ingick inte i hennes föreställning, att någon kunde vara tvehågsen om han skulle lämna hemsocknens gröna skogar, den vänligt framglidande älven och de goda åkrarna. Flera av de andra tänkte med fruktan på att byta om levnadssätt, att övergiva fädernehem, föräldrar och anhöriga, men inte hon. Detta betydde ju, att Gud ville rädda dem, såsom han fordom hade räddat Noak och Lot. De kallades ju till ett liv av övernaturlig härlighet i Guds heliga stad. Hon tyckte, att det var, som om Hellgum hade skrivit, att de skulle bli levande upptagna till himmelen. Alla sutto med slutna ögon, fördjupade i sig själva. Flera våndades så, att det bröt ut kallsvett på deras pannor. ”Ja, detta är förvisso den prövning, som Hellgum har förespått oss”, suckade de. Solen hade sjunkit, så att den stod vid horisonten och sköt skarpa strålar in i rummet. Solskenet lade sig blodrött över de många bleka ansiktena. Äntligen flyttade sig Ljung Björns hustru, Märta Ingmarsdotter, ner från bänken och sjönk på knä på golvet. Och efter henne föll den ene efter den andre på knä. På en gång drogo flera av dem ett djupt andetag, och deras ansikten upplystes av ett leende. Därpå sade Karin Ingmarsdotter med förundran i rösten: — Jag hör Guds röst, som kallar mig. Nämndemans Gunhild höjde händerna i hänryckning, medan tårarna strömmade över hennes ansikte. — Jag ock ska resa, sade hon. Guds röst kallar mig. Därpå talade Krister Larsson och hans hustru nästan samtidigt: — Det ropar i mitt öra, att jag ska fara. Jag hör Guds röst kalla mig. Kallelsen kom till den ena efter den andra, och på samma gång lämnade dem all ångest och all saknad. Det var en stor, stor glädje, som kom över dem. De tänkte inte mer på sina gårdar och sina anförvanter. De tänkte allenast på<noinclude> <references/> 168</noinclude> joabvhspp1r6j2aptl0tnvpblvwkxuo 104 107927 504990 418562 2022-08-15T08:32:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>att deras samfund skulle blomstra upp på nytt, de tänkte på härligheten av att vara kallade till Guds stad. Kallelsen hade kommit till de flesta, men den hade inte nått fram till Halvor Halvorsson. Han kämpade hårt i bön, och han ängslades och tänkte: ”Gud vill inte kalla mig, som han har kallat de övriga. Han ser, att jag älskar mina åkrar och mina ängar mer än hans ord. Jag är inte värdig.” Karin Ingmarsdotter gick fram till Halvor och lade sin hand på hans panna. — Du ska vara stilla, Halvor, och lyssna i stillhet. Halvor knäppte sina båda händer samman så häftigt, att lederna knakade. — Kanske Gud inte håller mig värdig att fara, sade han. — Jo, Halvor, du får fara, men du ska vara stilla, sade Karin. Hon föll på knä bredvid honom och lade sin arm om hans liv. Lyssna nu stilla, Halvor, och utan fruktan! Om ett par ögonblick försvann spänningen ur hans drag. — Jag hör, jag hör något långt borta. — Det är änglaharporna, som går före Guds röst, sade hustrun. Var nu riktigt stilla, Halvor! Hon tryckte sig än närmare intill honom, såsom hon aldrig förr hade gjort i andras närvaro. — Ack, sade han och slog ihop händerna, nu hörde jag det! Det sade till mig så högt, att det dånade i mina öron: ’Du ska fara till min heliga stad, Jerusalem!’ Har ni alla hört det på samma sätt? — Ja, ja, ropade de, vi har alla hört det. Men nu började gamla gumman Eva Gunnarsdotter att jämra sig. — Jag har ingenting hört. Jag får inte följa er. Jag är Lots hustru, jag får inte följa på flykten. Jag måste stå kvar och bli förvandlad till en saltstod. Hon grät av ängslan, och Hellgumianerna samlades omkring henne för att bedja. Men hon hörde fortfarande ingenting, och hennes ängslan blev förfärande. — Jag kan ingenting höra, sade hon, men ni måste ta mig med i alla fall. Ni får inte lämna mig kvar, ni får inte låta mig fördränkas i svavelfloden. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|169}}</noinclude> 0axts0g7ta3jqdtizrmj202xgum5eeb 104 107928 504992 402260 2022-08-15T08:33:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Du ska vänta, Eva, sade Hellgumianerna. Kallelsen kan komma. Den ska visserligen komma i natt eller i morgon. — Ni svarar inte, sade gumman, ni svarar mig inte på detta, som jag frågar om. Ni ämnar kanske inte ta mig med, om ingen kallelse kommer till mig. — Den kommer, den kommer! ropade Hellgumianerna. — Ni svarar inte! sade gumman med förtvivlan i rösten. — Kära Eva! sade Hellgumianerna. Vi kan inte ta dig med, om inte Gud kallar dig. Men frukta inte! Kallelsen ska komma. Då reste sig gumman hastigt från sin knäböjande ställning, rätade upp sin bräckliga kropp och stötte käppen hårt i golvet. — Ni ämnar resa och låta mig förgås! sade hon. Ja, ja, ja. Ni ämnar resa och låta mig förgås! Hon hade blivit rasande vred, och man såg än en gång Eva Gunnarsdotter, sådan hon hade varit i ungdomen, stark och häftig och brinnande. Aldrig mer vill jag veta av er! ropade hon. Jag vill inte bli räddad av er. Tvi vare er! Ni skulle överge hustru och barn och far och mor för att frälsa er själva. Tvi, ni är galningar, som lämnar era goda gårdar. Ni är vettvillingar, som löper efter falska profeter. Det ska bli över er, som det ska regna eld och svavel. Det ska bli ni, som ska förgås. Men vi, som stannar hemma, vi ska leva! {{tomrad}}<noinclude> <references/> 170</noinclude> jrj7wu5suycm1waho82fyt79y7bp945 104 107933 504993 402294 2022-08-15T08:36:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">TIMMERSTOCKEN.</h3> I sena skymningsstunden denna samma vackra februaridag stå två unga människor ute på vägen och samtala. Den unge mannen har kommit körande ner ur skogen med en timmerstock, som är så stor, att hästen knappast kan släpa fram den. Icke desto mindre har hästen måst göra en lång omväg, för att stocken måtte komma att föras genom kyrkbyn och förbi det stora, vitmålade skolhuset. Utanför skolhuset har hästen fått göra halt, och en ung flicka har nästan genast kommit ut genom grinden för att beskåda timmerstocken. Och hon kan inte bli trött att beundra den. Vad den är lång och tjock, vad den är rak, vad den har för en vacker, ljusbrun bark, vad den har för en fast, felfri ved! Den unge mannen berättar med stort allvar, att den är vuxen på en sandmo långt norr om Olofshättan, han talar om, när han fällde den och hur länge den har legat och torkat i skogen. Han inpräntar hos henne hur många tum den mäter i omkrets och hur många i genomskärning. Den unga flickan har sett tusen och åter tusen stockar flottas förbi på älven eller släpas fram på landsvägen. Hon kunde aldrig tro, att hon skulle bli så glad att få se en timmerstock. — Ack, Ingmar, säger hon, det är ändå bara den första! Mitt i sin glädje har hon blivit ängslig vid tanken på att det har fordrats fem år av strävan och arbete, innan Ingmar har kommit så långt, att han nu kan köra fram den första stocken av det timmer, som ska användas för att bygga upp deras hem. Hur lång tid ska det nu gå åt för att köra fram de andra och för att bygga själva huset? Men Ingmar tycker, att alla svårigheter nu äro övervunna. — Vänta du, Gertrud! säger han. Får jag bara timret nerkört, medan det är före, så ska huset snart stå där. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|171}}</noinclude> r9cqa1morjycronqbgyg1zmnkg0hrfo 104 107934 504994 402295 2022-08-15T08:37:41Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Det börjar bli skarpt kallt, solen är nergången för länge sedan. Hästen står och fryser, han rister på huvudet och skrapar med foten. Pannluggen och manen bli vita av rimfrost. Men de båda unga frysa visst inte. De hålla sig varma med att bygga sitt hus färdigt från källaren till vinden. Och då huset är byggt, börja de möblera det. — På den här långväggen ska vi ställa soffan, säger Ingmar. — Men jag vet inte, att vi har någon soffa, svarar flickan. Då biter den unge mannen sig i läppen. Det hade inte varit hans mening att ännu på länge tala om, att han har en soffa stående färdig hos snickaren, men nu har han röjt hemligheten. Då måste också Gertrud förråda något, som hon har hållit dolt i fem år. Hon talar om, att hon har förfärdigat och sålt hårarbeten och hemgjorda band, och med pengarna, som hon har fått för detta, har hon redan skaffat allt möjligt husgeråd, grytor och pannor, tallrikar och fat, lakan och dynor, dukar och gångmattor. Ingmar blir lycklig över en sådan rikedom och vet inte hur han ska prisa henne nog. Men mitt i berömmet bryter han av. Han har kommit att se på Gertrud och blir nu som alltid förstummad av det häpnadsväckande i att något så ljuvligt och vackert ska bli hans. — Vad är det, Ingmar? frågar flickan. — Jag tänker på att det bästa av alltsammans ändå blir att få dig. Gertrud svarar ingenting, men hon lägger sin hand smekande på den stora stocken, som ska sättas in i väggen i det hus, där hon ska ha sitt hem med Ingmar. Hon vet, att det är trygghet och trevnad, som vänta henne där, ty den hon gifter sig med är klok och god, ädelmodig och trofast. I detsamma går en gammal gumma förbi. Hon går fort och talar häftigt och högt, som om hon vore uppretad. — Ja, ja, ja, säger gumman, deras lycka ska inte räcka längre än från daggryning till morgonrodnad. Då<noinclude> <references/> 172</noinclude> d51ato3tpqf44k1m8lpvtj0tn6909uq 104 107935 504995 402296 2022-08-15T08:38:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>prövningen kommer, ska deras tro brista, som om den vore ett rep, spunnet av mossa. Och deras liv ska varda ett långt mörker. — Hon menar väl aldrig oss? säger den unga flickan. — Hur skulle detta kunna gälla oss? genmäler den unge mannen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|173}}</noinclude> n9ieqzmnvdrc05m8ov7okvq9lirhnho 104 107937 504996 402298 2022-08-15T08:39:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">PÅ INGMARSGÅRDEN.</h3> Nästa dag var en lördag. Då var kyrkoherden ute och åkte sent på kvällen i svårt yrväder. Han kom från en sjuk långt norr ut på storskogen och arbetade sig mödosamt hemåt. Hästen sjönk djupt i drivorna, släden var gång på gång nära att välta, både prästen och drängen måste ofta stiga ur för att trampa upp väg. Det var inte särdeles mörkt. Månen tågade fram stor och helrund bakom snömolnen, och månskenet lyste upp dem så mycket, att de hade tagit en ljust grå färg. Då prästen blickade uppåt, såg han snöflingorna virvla och flyga, fyllande hela luften med små vita punkter. De resande hade inte lika svårt att komma fram överallt. Det fanns små sträckor av vägen, där intet av all den nervräkande snön hade blivit kvarliggande. Där gick det lätt undan på släta isgatan. På andra ställen låg snön hög, men lös och jämn. Där var det inte heller någon svårighet. Det bekymmersamma var att komma fram, där vinden hade packat ihop snön i drivor så höga, att man inte kunde se över dem. Då måste man köra ner från vägen och söka sig fram på åkrar och gärden med fara att välta i ett dike eller att få hästen spetsad på en gärdsgårdsstör. Både kyrkoherden och hans dräng talade med största oro om den stora drivan, som under alla svåra yrväder brukade torna upp sig utmed ett högt gammalt plank, alldeles i närheten av Ingmarsgården. — Kommer vi bara genom den, så är vi så gott som hemma, sade de. Kyrkoherden tänkte på hur ofta han hade bett Stor Ingmar flytta bort det höga planket, som gjorde, att snön trängde ihop sig just där. Men det hade aldrig lett till något. Och på samma sätt var det än i dag. Om också allt annat bleve<noinclude> <references/> 174</noinclude> 7pedcdrr9yhgycjrj26y88kh39bl8ww 104 107938 504997 418563 2022-08-15T08:41:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sig olikt på Ingmarsgården, så nog var det visst, att det planket finge stå där det stod. Snart voro de i sikte av gården och funno snödrivan på dess vanliga plats, hög som en mur och fast som ett fjäll. Här fanns inte tillfälle att vika åt sidan, utan de måste rätt över vidundret. Det såg så omöjligt ut, att drängen föreslog, att han skulle gå fram till gården och kalla på hjälp. Men detta tillät inte kyrkoherden. Han hade inte växlat ett ord med Karin och Halvor på över fem år. Han var inte gladare, än någon annan brukar vara vid tanken på att möta gamla vänner, med vilka man har råkat i osämja. Hästen måste således upp i drivan. Den bar, ända tills han hade kommit upp på toppen. Då sjönk han med ens. Han försvann, som om han hade fallit ner i en grav, och de resande blevo sittande och stirrade efter honom. På samma gång som hästen sjönk i drivan, bröts ena skakeln, och de kunde inte fara vidare. Några minuter därefter öppnade prästen dörren till storrummet på Ingmarsgården. Där brann en torrvedsbrasa i spisen. På ena sidan om härden satt husmodern och spann finkardad ull, bakom henne sutto pigor och hjon i en lång rad och spunno blånor och lin. Männen ägde andra sidan av eldstaden. De voro nyss inkomna från vedkörningen. Somliga vilade, andra sysslade med sådant arbete, som var lätt som en lek, de späntade stickor, vässade räfspinnar och slöjdade yxskaft. När prästen trädde in och berättade om det missöde, som hade hänt honom, kommo alla i rörelse. Drängarna gingo ut för att gräva fram hästen ur drivan. Halvor förde kyrkoherden fram till bordet och bad honom sitta ner på långbänken. Karin sände pigorna ut i köket för att koka kaffe och laga gästabudsmat till kvällsvard. Själv hängde hon upp prästens päls att torka framför brasan, tände hänglampan och flyttade sin spinnrock bort till bordet, för att hon skulle kunna delta i männens samtal. ”Bättre kunde jag inte ha blivit mottagen, om Stor Ingmar hade levat”, tänkte kyrkoherden. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|175}}</noinclude> g6x2br1nhard6xgamt5j4bxra6dtuf8 104 107939 505001 402300 2022-08-15T08:52:13Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Halvor började ett långsamt samtal om väglaget och övergick sedan till att fråga om kyrkoherden hade fått väl betalt för sin säd och om han hade fått den där reparationen gjord, som han hade önskat i långan tid. Karin frågade efter prostinnan och undrade om hon inte hade förbättrats från sin svåra sjukdom på senare tid. Prästens dräng kom in, sade, att hästen var framgrävd, seldonen lagade och allt i ordning för avresan. Karin och Halvor trugade och bådo, att prästen skulle stanna till kvällsvarden. De upphörde inte, förrän han lovade att göra det. Kaffet kom in. Största silverkannan blänkte på brickan, sockerskrinet var det gamla av silver, som knappast kom fram vid bröllop och begravning, och småbröd var upprågat på tre höga skålar. Kyrkoherdens små runda ögon vidgade sig av undran. Gång på gång strök han med handen över pannan, satt som i en dröm och var rädd att vakna. Halvor visade kyrkoherden huden av en älg, som förra hösten hade blivit fälld å Ingmarsgårdens skog. Fällen blev utbredd på golvet, aldrig hade kyrkoherden sett en större och vackrare. Karin kom fram till Halvor och viskade sakta till honom. Strax bad Halvor kyrkoherden ta emot fällen som gåva. Karin gick och sysslade med att plocka fram ur de blåmålade skåpen härligt gammalt silver. På bordet bredde hon ut en duk med bred hålsöm och lade fram så många silverskedar, som om hon hade dukat till gille. Mjölk och dricka slog hon upp i väldiga silverkannor. Efter måltiden ville kyrkoherden resa. Halvor Halvorsson själv och två av hans drängar följde honom, Öppnade väg genom drivorna, höllo släden stadigt uppe, då den ville välta, och lämnade inte prästen, förrän han var hemma vid gården. Kyrkoherden stod välbehållen på prostgårdstrappan. Han tänkte på hur gott det var att återfå gamla vänner och sade ett varmt farväl till Halvor. Bonden dröjde. Han stod och famlade efter något i sin ficka. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 176</noinclude> ckeh1vss0qzzs8aye9zmp0jtfpolcoo 104 107940 505002 418565 2022-08-15T08:52:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han fick äntligen fram ett sammanviket papper. Han undrade om det gick an att lämna det nu. Det var en kungörelse, som skulle uppläsas i kyrkan dagen därpå. Kanske kyrkoherden ville ta den, så sluppe han att sända särskilt bud till kyrkan. Då kyrkoherden hade kommit in till sig och fått ljus tänt, vek han upp papperet och läste: ”Till följd av ägarens avflyttning till Jerusalem utbjudes till salu skattehemmanet Ingmarsgården — — —” Kyrkoherden kom inte vidare i läsningen. Hans tankar blevo djupa och undrande. — Jaså, nu är det här över oss, mumlade han, som om han hade talat om ett oväder. Det är på detta jag har väntat i många Herrans år. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>12. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||177}}</noinclude> 124bhae9vnmmadntar1bo9sj360jm6t 104 107942 505003 402303 2022-08-15T09:02:59Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">HÖK MATTS ERIKSSON.</h3> Det är en vacker dag på våren. En bonde och hans son äro stadda på vandring till det stora bruket, som ligger nere i södra ändan av socknen. De bo långt uppe i norr och måste således genomvandra nästan hela socknen. De gå förbi alla de nysådda fälten, som just nu hålla på att betäckas med brodd. De se alla de saftigt gröna rågåkrarna, alla de fagra vallarna, där klövern snart ska börja rodna och dofta. De gå också förbi en hel mängd hus, som man målar och ger nya fönster eller förser med glasverandor. De gå förbi trädgårdar, där man gräver och planterar. Alla människor, som de möta, komma med skorna leriga och med jord på händerna, därför att de ha gått uppe i åkrar och kålgårdar, där de ha satt potatis och kål eller sått rovor och morötter. Bonden kan inte låta bli att stanna och fråga vad sorts potatis de sätta eller hur lång tid det är, sedan de sådde havren. Så snart han ser en kalv eller en fölunge, måste han undra över hur gammal den kan vara. Han räknar ut hur många kor de ämna lägga sig till med i den gården, som de just gå förbi, och tänker över vad fölungen kan vara värd, då den blir inkörd. Sonen söker gång på gång vända hans tankar från allt detta. — Jag tänker på att ni och jag snart ska vandra genom dalen i Saron och öknen i Juda, säger han. Fadern småler litet och hans ansikte ljusnar för ett ögonblick. — Det blir nog kärt, svarar han, att få gå i den dyra Herrens Jesu fotspår. Men ögonblicket därefter äro hans tankar upptagna av ett par lass med osläckt kalk, som komma honom till mötes. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5d4dze0z8ohkqjs9xadqxms91z9bpfo 104 107943 505004 402304 2022-08-15T09:05:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Å nej, Gabriel, säger han, vem tror du det kan vara, som tar hem kalk? Folk säger, att det växer otroligt efter kalk. Det ska bli något att titta på till hösten. — Till hösten, far! säger sonen varnande. — Ja, jag vet, svarar bonden, att till hösten ska jag bo i Jakobs hyddor och plantera i konungsmannens vingård. — Ja, svarar sonen, det är så, amen, amen. De gå tysta en stund och ge akt på den frambrytande våren. Vatten skvalar fram i dikena, och själva vägen är svårt sönderbruten av vårregn. Vart man ser, är det arbete, som behöver göras. Varje människa får lust att gripa in och hjälpa till, även om hon går över mark, som inte tillhör henne. — Nå ja, säger bonden eftertänksamt, det är en sanning, att jag skulle ha önskat, att jag hade sålt min egendom en höst, sedan arbetet hade tagit slut. Det är hårt att nödgas gå ifrån den om våren, just då man skulle vilja ta i av alla krafter. Sonen bara rycker på axlarna. Han inser, att han måste låta den gamle prata. — Det är nu ett och trettio år, sedan jag som ung pojke köpte en utmark långt norr ut i socken, säger bonden. Det hade aldrig varit taget ett spadtag där. Halva egendomen var en myrmark, och andra hälften var ett stenrös. Där såg alldeles förskräckligt ut. I det där stenröset har jag gått och brutit sten, så att jag tänkte ryggen skulle gå av. Och ändå tror jag, att jag hade värre arbete med myrmarken, innan jag fick den täckdikad och torrlagd. — Ja, nog har ni arbetat, far, säger sonen. Det är därför Gud tänker på er och kallar er till sitt heliga land. — Då till en början, fortfar bonden, bodde jag i en stuga, som inte var mycket bättre än en kolkoja. Den var rest av obarkade stockar, och på taket låg bara tilltrampad jord. Jag kunde aldrig få taket tätt, utan det regnade in. Det var mycket svårt, i synnerhet om nätterna. Och kon och hästen hade det inte bättre än jag. Hela första vintern stod de i en jordkula, där det var mörkt som i en källare. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|179}}</noinclude> bcxgtuj28crr7gjitf5iskoraecw0ob 104 107944 505005 402305 2022-08-15T09:07:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Far, frågar sonen, varför håller ni så fast vid ett ställe, där ni har slitit så ont? — Men tänk också vilken glädje det var, svarar fadern, då jag fick bygga stora stall åt djuren och då boskapen år efter år förökade sig så, att jag ständigt måste tänka på att vidga utrymmet! Om jag inte skulle sälja egendomen nu, borde jag ha lagt om lagårdstaket. Det kunde ha passat att göra det just vid den här tiden, så snart jag hade blivit färdig med sådden. — Far, säger sonen, ni ska så säd i det landet, varest somt faller ibland törne och somt på hälleberget och somt på vägen och somt i den goda jorden. — Och den gamla stugan, säger fadern, som jag reste efter den första kojan, den hade jag just i år ämnat riva för att bygga mig ett tvåvåningshus. Vad ska jag nu med allt timret, som vi båda körde fram under vintern? Det var ändå ett tungt arbete att släpa fram det. Hästarna for illa och vi med. Sonen blir ängslig. Han tycker, att fadern glider bort ifrån honom. Han är rädd för att den gamle inte med det rätta sinnelaget går att offra Gud sin egendom. — Ja, säger sonen, men vad betyder nya hus och stall mot att få leva ett rent liv bland liktänkande? — Halleluja, svarar fadern, jag vet, att en skön lott är oss beskärd. Och nu går jag ju ner till bruket för att sälja egendomen till sågverksbolaget. När jag vandrar här nästa gång, är alltsammans förbi, då äger jag ingenting. Sonen svarar inte, men han är nöjd att veta, att fadern ännu vidhåller sitt beslut. Om en stund vandra de förbi en gård, vilken ligger mycket täckt på en kulle. Den har ett vitmålat boningshus med balkong och veranda, och runtom huset stå höga balsampopplar, vilkas vackra, gråvita stammar svälla av sav. — Se, säger bonden, så just var det jag tänkte få det. Just en sådan där veranda med balkong över och med mycket sniderier. Och just en sådan där vid, grön plats framför med fint, tätt gräs. Skulle det inte ha varit vackert, Gabriel? {{tomrad}}<noinclude> <references/> 180</noinclude> 76txqm8pdosipir7drgnb985mexd17u 104 107945 505007 418566 2022-08-15T09:10:15Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Sonen svarar inte, och bonden förstår, att han är trött på att höra talas om gården. Han blir nu tyst, även han, men hans tankar äro ständigt där borta vid hemmet. Han undrar hur det ska gå hans hästar under den nye ägaren, hur det ska gå hela stället. ”Ack”, tänker han, ”jag gör säkert dumt, som säljer till ett bolag. Det kommer väl bara att hugga ner skogen och låter hela gården förfalla. Det låter myren bli myr igen och låter björkskogen växa ner i åkern.” De äro nu framme vid bruket, och där väckes hans intresse på nytt. Han ser plogar och harvar av ny konstruktion, och han kommer genast ihåg hur han har längtat efter att skaffa sig en slåttermaskin. Han ser på Gabriel, som är en vacker gosse, och drömmer sig honom sittande på en grann, röd slåttermaskin, smällande med piskan åt hästarna och fällande det långa gräset, såsom en stark hjälte mejar ner sina fiender. När han kommer in på brukskontoret, tycker han sig ännu höra skördemaskinens rassel i sina öron. Han hör det lätta fallet av gräset och det lätta pipet och surret av uppskrämda fåglar och insekter. På brukskontoret ligger köpekontraktet uppsatt och färdigt. Alla underhandlingar äro redan bedrivna, priset är bestämt, det återstår endast att underteckna kontraktet. Man läser upp kontraktet för honom, och han sitter och hör på. Han hör uppräknas de tunnland skog och de tunnland åker och äng, det bohag och den boskap, som han ska avhända sig. Hans drag hårdna. ”Nej”, säger han till sig själv, ”det ska inte ske.” När uppläsningen är slutad, ämnar han just säga, att han inte kan. Då böjer sonen sig fram och viskar till honom: — Far, det gäller mig eller gården, för jag reser, hur ni än gör. Bonden har varit så upptagen av tanken på gården, att det aldrig har fallit honom in, att sonen kunde fara från honom. Jaså, Gabriel skulle ge sig av i alla fall. Han kan inte riktigt förstå detta. Inte skulle han ha rest, om sonen hade stannat hemma. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|181}}</noinclude> tmehpmc5uofjbl9q2xp38rec2r3ogba 104 107946 505008 418567 2022-08-15T09:11:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men det var ju klart, att han måste följa med sin son. Han går fram till pulpeten, där kontraktet är framlagt till hans underskrift. Bruksförvaltaren själv sätter pennan mellan fingrarna på honom och pekar på papperet. — Se här, säger han, skriv här, Hök Matts Eriksson! Han tar pennan, och på samma gång minns han tydligt hur han för ett och trettio år sedan skrev under ett kontrakt, vari han tillhandlade sig en bit ouppodlad vildmark. Han kommer ihåg, att efter undertecknandet gick han bort och besåg sin egendom. Då hade han sagt till sig själv: ”Se där, vad Gud har givit dig! Här har du arbete för ett helt liv.” Bruksförvaltaren tror, att han tvekar av ovisshet om var han ska sätta sitt namn, och pekar ånyo: — Här ska namnet stå. Skriv här, Hök Matts Eriksson! Han börjar skriva. ”Detta”, tänker han, ”skriver jag för min tros och salighets skull, för mina kära vänner, Hellgumianerna, för vårt dyra samliv, för att inte bli lämnad ensam kvar, då alla reser.” Och han ritar dit det första namnet. ”Detta”, tänker han vidare, ”skriver jag för min son Gabriels skull, för att inte förlora en så god och kär son, för alla de gånger, som han har varit god mot sin gamle far, för att visa honom, att han ändock är mitt allra käraste.” Och på detta sätt blir det andra namnet tillritat. ”Men detta?” tänker han, då han börjar föra pennan på nytt. ”Varför skriver jag detta?” Och i och med detsamma börjar hans hand att flytta sig av sig själv, dragande tjocka streck fram och åter över det förhatliga papperet. ”Ja, detta gör jag, därför att jag är en gammal man, som måste gå och bruka jorden, som måste plöja och så på samma ställe, där jag alltid har trälat och arbetat.” Hök Matts Eriksson ser mycket förlägen ut, då han vänder sig till bruksförvaltaren och visar honom papperet. — Förvaltarn får ursäkta. Det var nog meningen att göra mig av med egendomen, men det gick inte. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 182</noinclude> kpje8dajryp3kmuyd6pp3hhhjc6ew7m 104 107950 505010 418568 2022-08-15T09:13:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">AUKTIONEN.</h3> I maj blev det auktion på Ingmarsgården. Gud, vad det var för en vacker dag, riktigt sommarvarmt! Alla karlarna hade lagt av de långa, vita pälsarna och kommo i korta tröjor, och kvinnorna gingo redan omkring i de vida, vita ärmarna, som hörde till sommardräkten. Skolmästarns hustru gjorde sig i ordning att gå på auktionen. Gertrud ville inte följa med, och Storm var upptagen av sitt arbete. När mor Stina var färdig, öppnade hon dörren till skolsalen och nickade farväl till mannen. Han satt och talade med barnen om den stora staden Ninives undergång, och därvid hade han tagit an en så bister min, att de stackars ungarna voro alldeles dödskrämda. Under vandringen upp till Ingmarsgården stannade mor Stina, så snart hon såg en blommande häggbuske eller en kulle, som var täckt av vita, doftande liljekonvaljer. — Kan man väl få se något vackrare, sade hon, även om man skulle fara så långt som till Jerusalem? Skolmästarns hustru såväl som många andra hade kommit att älska sin socken dubbelt, därför att Hellgumianerna kallade den ett Sodom och ville överge den. Hon plockade ett par av de små blommorna, som växte vid vägkanten, och betraktade dem nästan ömt. ”Om vi vore så dåliga, som de säger”, tänkte hon, ”så vore det en lätt sak för Gud att förgöra oss. Han behövde endast låta kölden fortvara och låta jorden ligga betäckt av snö. Men då Vår Herre låter våren och blommorna komma åter till oss, tycker ju han åtminstone, att vi är värda att leva.” När mor Stina kom fram till Ingmarsgården, stannade hon och såg ängslig ut. ”Jag tror, att jag går hem igen. Jag kan inte stå ut med att se hur det här gamla hemmet förskingras.” {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|183}}</noinclude> jiy4h4e1vzulcy6pdk4r5h65oooi0ze 104 107951 505011 418569 2022-08-15T09:14:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men i själva verket var hon mycket för nyfiken att få veta hur det skulle gå med gården för att vända om. Så snart som det hade blivit bekant, att gården skulle säljas, hade Ingmar försökt att få köpa den. Men Ingmar hade inte mer än omkring sextusen kronor, och Halvor hade blivit bjuden tjugufemtusen av det stora sågverksbolaget, som ägde Bergsåna bruk. Ingmar hade lyckats låna ihop pengar, så att han hade kunnat bjuda lika stor summa, men då hade bolaget höjt sitt anbud till trettiotusen, och så stor skuld hade inte Ingmar vågat dra över sig. Det bekymmersamma härvidlag var inte blott, att gården på detta sätt skulle gå ur släkten för alltid, ty det stora bolaget sålde aldrig något, som det en gång hade förvärvat, utan därtill kom, att det ingalunda var troligt, att bolaget skulle låta Ingmar arrendera sågen i Långforsen, och i så fall bleve han utan levebröd. Inte kunde han tänka på att gifta sig med Gertrud till hösten, såsom meningen hade varit. Han skulle kanske till och med få lov att resa bort för att söka arbete. Mor Stina var inte blid i hågen mot Karin och Halvor, när hon tänkte på detta. — Det vill jag innerligt hoppas, sade hon för sig själv, att inte Karin Ingmarsdotter må komma och tala vid mig, för då kan jag inte låta bli att säga henne hur illa hon handlar mot Ingmar. Jag kan inte underlåta att säga henne, att det ändå i grunden är hennes fel, att inte Ingmar redan nu äger gården. Väl har jag hört sägas, att de behöver omåttligt med pengar för sin resa, men det är helt förunderligt, att Karin kan ha hjärta att sälja den gamla gården till ett bolag, som bara hugger ner skogen och låter lantbruket gå vind för våg. Det fanns en till utom bolaget, som ville köpa gården, och det var den rike häradsdomarn Berger Sven Persson. Och detta vore det lyckligaste för Ingmar, ty Sven Persson var en ädelmodig man och skulle helt säkert inte neka honom att arrendera sågen. ”Sven Persson glömmer nog inte, att han har gått här på<noinclude> <references/> 184</noinclude> is6zahk0wqfbwdnen18n6k1llt11t8a 104 107952 505016 418570 2022-08-15T09:16:17Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>gården som fattig vallpojke”, tänkte mor Stina, ”och att det var Stor Ingmar, som tog hand om honom och hjälpte honom att komma sig opp.” De flesta, som kommo till auktionen, gingo inte in i huset, utan stannade ute på gårdsplanen. Skolmästarns hustru gjorde som de andra. Hon satte sig på en brädhög och såg sig omkring mycket noga, som den gör, vilken vet, att han ser ett kärt ställe för sista gången. På tre sidor var gården kringbyggd med huslängor, och mittpå den stod en liten fatbur på stolpar. Ingenting såg synnerligen ålderdomligt ut, undantagandes en gammal förstukvist med snidade lister kring taket, som stod framför ingången till boningshuset, och en ännu äldre med tunga, vridna pelare, som var placerad utanför brygghusets dörr. Mor Stina tänkte på alla de gamla Ingmarssönerna, vilkas fotsteg hade nött gården. Hon tyckte sig se dem komma hem från arbetet om kvällarna och gå in till härden, långa, litet lutande gestalter, alltid rädda att vara påträngande eller ta en bättre plats, än som anstod dem. Hon tänkte på all arbetsamhet och hederlighet, som hade haft sitt hem på den här gården. ”Det borde inte få ske”, tänkte hon om auktionen, ”kungen borde få veta det.” Mor Stina kände det bittrare, än om det hade gällt hennes eget hem. Försäljningen var inte börjad, men en hel mängd folk var redan kommet. Somliga gingo in i lagården och besågo boskapen, andra stannade ute på gården för att granska all den redskap, alla de kärror och yxor och sågar och plogar, som voro sammanförda där. Men var gång mor Stina såg ett par bondgummor komma ut ur lagården, tänkte hon med förtrytelse: ”Se på mor Inga och mor Stava! Nu har de varit inne och valt ut var sin ko åt sig. Och tänk vad de sedan ska skryta med att de har fått kor av den gamla stammen från Ingmarsgården!” Hon smålog en smula hånfullt, när hon såg Backstugu Nils stå och välja bland plogarna. ”Backstugu Nils ska allt känna sig som en märklig man,<noinclude> <references/> {{ph|185}}</noinclude> a5gihibxwj2eiynmijj8xsfsz42vfcs 104 107953 505017 418572 2022-08-15T09:18:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>då han får lägga sig till med en plog, som Stor Ingmar själv har nyttjat.” Det samlades alltjämt flera människor omkring auktionssakerna. Karlarna stodo och undrade över en del redskap, vilka voro så gamla, att ingen visste vartill de hade använts. Och några bland åskådarna voro så vanvördiga, att de vågade skratta åt de gamla slädarna. Somliga av dessa voro uråldriga, de voro praktfullt målade i rött och grönt, och seldonen, som tillhörde dem, voro besatta med brokiga garntofsar och vita snäckor. Åter tyckte mor Stina, att hon såg de gamla Ingmarssönerna komma åkande med långsam fart i dessa gamla slädar. De körde bort på gillen, eller de kommo hem från bröllop med en brud bredvid sig. ”Det blir mycket gott folk, som flyttar från socknen nu”, tänkte hon. Ty hon kände det, som om alla dessa gamla hade bott kvar på gården ända till denna dag, då deras verktyg och åkdon förskingrades. ”Jag undrar var Ingmar håller till och hur han har det”, tänkte hon. ”När det känns så svårt för mig, hur ska det inte kännas för honom!” Det var en så utmärkt vacker dag, att auktionisten föreslog att flytta allt, som skulle säljas, ut på gården för att slippa trängseln inne i rummen. Pigor och drängar kommo därför utbärande med kistor och skrin, målade med tulpaner och rosor. En del av dessa hade stått i ostörd fred i klädkammaren i många hundra år. Man bar också ut silverkannor och gammaldags kopparkittlar, spinnrockar och kardor, sängkläder och allt slags egendomlig vävredskap. Omkring allt detta samlade sig bondkvinnorna, lyfte upp det och vände på det. Mor Stina hade inte ämnat köpa något, men hon kom ihåg, att här skulle finnas en vävstol, på vilken kunde vävas den finaste dräll, och hon gick närmare för att se på den. Men just då hon närmade sig, kom en piga ut med ett par ofantliga gamla biblar. De voro så tunga med sina beslag och skinnpärmar, att hon knappt kunde lyfta dem båda. Mor Stina blev så häpen, som om hon hade fått ett slag i ansiktet, och vände om till sin plats. Hon förstod nog, att<noinclude> <references/> 186</noinclude> gi254lnxl3f143149akkpgx95dkiwn9 104 107954 505018 418573 2022-08-15T09:19:48Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>ingen numera läste i de gamla biblarna med deras urmodiga språk, men det var dock bra underligt, att Karin ville sälja dem. ”Det var kanske den bibeln husmodern satt och läste i, då de kom och berättade för henne, att mannen hade blivit dödad av björnen”, tänkte hon. Mor Stina påminde sig allt, vad hon hade hört berättas om dessa Ingmarssöner. Var sak hon såg tycktes ha något att förtälja henne. De där gamla silverspännena, som lågo borta på bordet, hade blivit rövade från trollen i Klackberget av en Ingmar Ingmarsson. I den gamla schäsen där borta hade den Ingmar Ingmarsson, som hade levat i hennes barndom, kommit åkande, då han besökte kyrkan. Och varje gång han hade rest förbi henne och hennes mor på kyrkvägen, hade modern lagt sin hand på hennes skuldra och sagt till henne: — Nu ska du niga, Stina, för här kommer Ingmar Ingmarsson. Hon hade förundrat sig över att modern aldrig glömde att uppmana henne att niga för Ingmar Ingmarsson. Gumman hade inte varit så noga, då det hade gällt kronofogden eller häradshövdingen. Till sist hade hon förstått, att då modern hade varit liten tös och gått med sin mor på kyrkvägen, hade denna lagt handen på hennes skuldra och sagt: — Nu ska du niga, för här kommer Ingmar Ingmarsson. — Gud ska veta, suckade mor Stina, att det inte är bara därför, att jag har väntat, att Gertrud en gång skulle ha fått styra över allt detta, som jag sörjer över att det ska förskingras. Jag tycker, att det nu på en gång blir slut med hela socken. I detsamma kom kyrkoherden körande. Han såg allvarsam och nedslagen ut. Han gick genast upp mot boningshuset, och mor Stina förstod, att han var kommen för att tala Ingmars sak hos Karin och Halvor. Något efteråt kom förvaltaren från Bergsåna, som var sågverksbolagets ombud, och häradsdomarn Berger Sven<noinclude> <references/> {{ph|187}}</noinclude> gvkvsh0hxnenhb8bjugcly6rt3iwcpb 104 107955 505019 402337 2022-08-15T09:21:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Persson. Förvaltaren gick genast in i huset, men Sven Persson vandrade en stund omkring ute på gården och besåg sakerna. Han kom då att gå förbi en liten gubbe med stort skägg, vilken satt på samma brädhög, där mor Stina hade tagit plats. — Stark Ingmar vet väl inte, sade Sven Persson och stannade framför gubben, om Ingmar Ingmarsson har bestämt sig för att köpa det där timret, som jag har bjudit honom. — Han säger nej, svarade gubben, men jag undrar om han inte snart börjar bli tvehågsen. Med detsamma plirade gubben med ögonen och visade bort på mor Stina, liksom för att beteckna för Sven Persson, att det inte gick an att låta henne höra vad de talade om. — Jag tycker, att det borde vara gott nog åt honom, sade häradsdomarn. Jag bjuder inte ut sådana varor alla dar, men detta gör jag för Stor Ingmars skull. — Ja, det är sant, att det är ett gott anbud, sade gubben, men han säger, att han redan har gjort opp köp på annat håll. — Jag undrar om han riktigt har betänkt vad det är, som går ifrån honom, sade häradsdomarn och gick långsamt vidare. Allt hittills hade ingen av hemfolket visat sig på gården, men nu fingo människorna plötsligen syn på Ingmar. Han stod borta vid en vägg, alldeles orörlig och med ögonlocken nästan slutna. Flera gingo fram för att hälsa på honom, men då de kommo honom närmare, avstodo de och vände om till sin förra plats. Ingmar var dödsblek, och alla, som sågo honom, förstodo, att han kämpade med ett så stort lidande, att de inte vågade tilltala honom. Ingmar stod så stilla, att flera funnos, som alls inte lade märke till honom. Men var och en, som hade fått ögonen på honom, kunde sedan inte tänka på något annat. Det blev ingenting av med den lustighet, som eljest var bruklig på auktioner. Med Ingmar stående där, stödd mot väggen till<noinclude> <references/> 188</noinclude> nlh13bzlcv0m3o9y93syrn6q52gmzsv 104 107956 505020 418574 2022-08-15T09:22:42Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>det gamla hemmet, som han snart skulle förlora, kunde man varken finna mod att skratta eller att säga ett muntert ord. Så kom den stund, då auktionen skulle begynna. Auktionsförrättaren steg upp på en stol och började ropa ut en gammal plog. Ingmar stod kvar orörlig, som om han inte hade varit en människa, utan en bild. — Herregud, han kunde väl gå bort härifrån! sade människorna. Han behövde ju inte se detta elände. Men Ingmarssönerna bär sig aldrig åt som annat folk. Så föll det första klubbslaget. Då såg man Ingmar rycka till, som om det hade träffat honom. Strax därefter blev han åter orörlig, men vid varje nytt klubbslag gick en darrning genom honom. Två bondkvinnor gingo just förbi mor Stina och talade om Ingmar. — Och tänk, att om han bara hade friat till en rik bonddotter, så hade han fått pengar nog och kunnat köpa gården, men han ska ju ha skolmästarns Gertrud, sade den ena. — Det lär allt vara en storkarl, som har lovat honom Ingmarsgården i hemgift, om han tar dottern, svarade den andra. Se, de frågar inte efter, att han är fattig, därför att han är av en så god släkt. — Det hjälper ändå att vara son till Stor Ingmar. ”Det skulle nog ha varit en välsignad sak, om Gertrud hade haft en liten smula att hjälpa till med”, tänkte mor Stina. Så småningom blev redskapen bortsåld, och auktionisten flyttade över till en annan sida av gården. Han började sälja hemvävda bonader, dukar och sängförhängen, och han höll upp dem i luften, så att de broderade tulpanerna och de invävda, brokiga broderierna lyste över hela gården. Ingmar måtte ha märkt tygstyckenas fladder. Han lyfte motvilligt ögonlocken. För en sekund syntes de matta, blodsprängda ögonen, som blickade ut över förödelsen, så slöto de sig på nytt. — Aldrig har jag sett något sådant, sade en ung bondflicka. Nu menar jag rent han dör. Om han bara ville låta bli att stå här och plåga sig! {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|189}}</noinclude> j0prdruicn4fb874jvcxwi2iff64lt7 104 107957 505021 402339 2022-08-15T09:23:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Mor Stina reste på sig liksom för att skrika ut, att detta inte kunde fortgå, utan måste avbrytas, men hon satte sig åter. — Jag får väl komma ihåg, att jag är ringa och vanmäktig, suckade hon. Det blev nu på en gång så stilla på gården, att mor Stina måste se upp. Hon märkte, att tystnaden hade uppstått, därför att Karin Ingmarsdotter hade kommit ut ur boningshuset. Nu syntes det tydligt vad folk tänkte om Karin och hennes handlingssätt, ty medan hon vandrade över gården, veko människorna undan, ingen sträckte ut handen för att hälsa på henne, utan alla stodo tysta och blickade ogillande efter henne. Karin såg tärd och trött ut. Hon gick mer framåtböjd än vanligt. Ett par röda fläckar lyste på hennes kinder, och hon såg lika plågad ut som på den tiden, då hon stred sin strid med Eljas. Karins ärende var att söka mor Stina och be henne komma in i stugan. — Jag har inte sett förrän nu, att mor Storm var här, sade hon. Skolmästarns hustru krusade en smula, men Karin övervann henne genom att säga: — Vi ville nog, att all gammal strid skulle vara glömd nu, då vi ska fara vår väg. Medan de vandrade över gården, prövade mor Stina på att säga: — Detta måtte vara en tung dag för Karin. Karin suckade, men svarade inte. — Jag vet inte hur Karin kan ha hjärta att sälja bort allt det där gamla. — Det är det man mest älskar, som först och främst måste offras åt Herren, sade Karin. — Folk tycker allt, att det är besynnerligt, började mor Stina, men Karin avbröt henne: — Herren skulle väl allt också tycka, att det vore besynnerligt, om vi toge undan något av det, som är givet till honom. Mor Stina bet sig i läppen och kom sig inte för att säga<noinclude> <references/> 190</noinclude> j2ea33vq5nvsz83o6mcz5lftpk64uu0 104 107958 505022 402341 2022-08-15T09:25:15Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>något mer. Det tycktes inte bli något av med alla de förebråelser hon hade ämnat göra Karin. Det följde en sådan värdighet med Karin, att ingen hade mod att klandra henne. Just som de skulle stiga upp på det breda trappsteget utanför förstukvisten, lade mor Stina sin hand på Karins skuldra. — Har Karin sett vem som står där? sade hon och pekade bort mot Ingmar. Karin syntes sjunka ihop en smula. Hon aktade sig noga att se åt det håll, där Ingmar stod. — Herren får finna en utväg, mumlade hon. Herren får finna en utväg. I storstugan var föga ändrat för auktionens skull, eftersom bänkar och sängar där inne voro väggfasta och inte kunde flyttas. Men kopparkärlen blänkte inte mer på väggarna, sängställena gapade tomma utan omhängen och sängkläder, och de blåmålade skåpdörrarna, som förr i världen ofta ställdes på glänt för att låta främmande folk se de höga silverkannor och bägare, som tyngde hyllorna, voro nu stängda, till ett tecken att där inom ingenting förvarades, som var värt att visas. Det enda, som prydde väggen, var Jerusalemstavlan, vilken i dag åter hade en frisk krans av grönt. Det stora rummet var uppfyllt av släktingar och trosförvanter till Karin och Halvor. En efter annan fördes med mycket krusande fram för att undfägnas vid ett stort, dukat bord. Dörren till lillrummet var stängd. Där inne pågingo underhandlingar om köpet av själva gården. Där talades högröstat och livligt, framför allt av kyrkoherden. Men i storstugan voro människorna mycket tysta, och om någon talade, skedde det lågt och viskande. Alla voro med sina tankar och sinnen inne i lillkammaren, där gårdens öde avgjordes. Mor Stina vände sig till Gabriel Mattsson och frågade honom: — Det är väl inte så väl, att Ingmar blir vid gården? — Det är allt långt förbi hans bud nu, svarade Gabriel.<noinclude> <references/> {{ph|191}}</noinclude> sb7vjl7sgyrvyuv1c1aq22yya4s23nt 104 107959 505023 402342 2022-08-15T09:26:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gästgivarn i Karmsund lär ha bjudit trettiotvåtusen, och bolaget har gått opp till trettiofem. Nu söker kyrkoherden övertala dem att hellre sälja till gästgivarn än till bolaget. — Än Berger Sven Persson då? frågade mor Stina, — Han lär inte ha gjort något bud i dag, han. Kyrkoherden hördes tala länge med beveklig röst. Orden kunde inte urskiljas, men så länge han talade, visste man, att ingenting var avgjort. Så blev det tyst ett ögonblick, och därpå hördes gästgivarn säga, inte just högt, men med sådant eftertryck, att det var omöjligt att inte uppfatta varje ord: — Jag bjuder trettiosextusen, inte för att jag tror, att stället är värt så mycket, men jag vill inte, att det ska bli en bolagsgård. Strax därpå lät det, som om någon hade slagit en näve i bordet, och bruksförvaltarn hördes ropa med dundrande röst: — Jag bjuder fyrtiotusen, och bättre bud tror jag inte att Karin och Halvor kan vänta sig. Mor Stina reste sig mycket blek. Hon gick åter ut på gårdsplanen. Det var tungt och bedrövligt ute, men rent ohyggligt var det att sitta i den kvava stugan och höra på detta köpslående. Vävnaderna voro nu bortsålda, och auktionisten bytte plats på nytt. Han gick att ropa ut de gamla silversakerna, de stora silverkannorna, besatta med guldmynt, och bägarna med inskrifter från sextonhundratalet. Då auktionisten lyfte upp den första silverkannan, tog Ingmar ett par steg framåt liksom för att hindra försäljningen. Men han hejdade sig ögonblickligen och vände åter till sin förra plats. Ett par minuter därefter kom en gammal bonde fram till Ingmar med silverkannan i handen. Han satte helt försynt ner den vid Ingmars fötter och sade: — Den här ska du behålla som ett minne av allt det, som borde ha varit ditt. Det gick åter en ryckning genom hela Ingmars kropp.<noinclude> <references/> 192</noinclude> a7kcs9eef2pto28k0v6gpbk1i8hdh8s 104 107960 505024 402343 2022-08-15T09:28:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Hans läpp darrade, och han arbetade för att kunna få fram ett par ord. — Ja, du behöver ingenting säga nu, det kan bli en annan gång, sade bonden. Han avlägsnade sig ett par steg, därpå kom han hastigt tillbaka. Jag hör, att folk pratar om att du kunde få överta gården, om du bara ville. Det vore den största tjänst du kunde göra den här socken. På Ingmarsgården funnos flera gamla, som hade tjänat där i all sin tid och som nu på sin höga ålderdom fortforo att bo kvar där. Över dessa hade sänkt sig större ängslan än över någon annan. De fruktade, att om gården finge en ny ägare, skulle de bli utvräkta ur det gamla hemmet och få gripa till tiggarstaven. Hur det än blev, visste de, att de inte skulle bli behandlade så som av det gamla husbondefolket. Dessa gamla irrade omkring på gården hela dagen, deras oro tillät dem inte att hålla sig stilla. Det var med stor ömkan man såg dem smyga förbi, bräckliga och förskrämda, och gav akt på det ängsliga uttrycket i deras svaga, rödkantade ögon. Till sist var det en snart hundraårig gubbe, som hittade på att gå fram till Ingmar och sätta sig på marken bredvid honom. Det var, som om detta vore det enda ställe,, där han kunde få ro, ty här blev han sittande stilla, stödjande de gamla darrande händerna mot kryckkäppen. Så snart Gammal Lisa och Lagårds Märta sågo var Korp Bengt hade slagit sig ner, kommo även de framstultande och satte sig bredvid Ingmar. De sade ingenting till honom, men de hade förvisso en oklar känsla av att han måste kunna hjälpa dem, han, som nu var Ingmar Ingmarsson. Alltsedan de gamla hade kommit, höll Ingmar inte mera ögonen slutna, utan stod och såg ner på dem. Han tycktes räkna alla de år och mödor, som hade gått över dem, medan de hade tjänat hans släkt, och han tyckte väl, att det var hans första plikt att laga så, att de finge dö i deras gamla hem. Han blickade ut över gården, fick ögonen på Stark Ingmar och nickade betydelsefullt åt honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>13. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||193}}</noinclude> orlr1lyefvh4ldfqka5i5atgzj3qjhl 104 107961 505025 402344 2022-08-15T09:29:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Utan ett ord gick Stark Ingmar in i boningshuset, genomvandrade storstugan och steg in i lillkammaren. Där blev han stående vid dörren, väntande ett lägligt tillfälle att framföra sitt ärende. När Stark Ingmar kom in, stod kyrkoherden mittpå golvet och talade till Karin och Halvor, vilka sutto orörliga och stela som döda. Bruksförvaltarn satt vid bordet. Han såg självsäker ut, visste väl med sig, att han var den, som hade makt att göra det högsta budet. Gästgivarn i Karmsund stod borta vid fönstret. Han var upprörd, svetten pärlade fram på hans panna, och händerna darrade. Berger Sven Persson satt i en soffa högst uppe i rummet, det stora, myndiga ansiktet förrådde intet spår av rörelse. Han satt med händerna knäppta över magen och tycktes inte tänka på annat än att med största möjliga fart vrida tummarna om varandra. Nu höll kyrkoherden upp att tala. Halvor såg över till Karin liksom för att fråga henne till råds, men hon satt orörlig och såg ner. — Karin och jag får allt lov att tänka på att vi ska fara till ett främmande land, sade Halvor, och att både vi och bröderna måste leva av de pengar, som vi kan få för egendomen. Vi har fått veta, att bara resan till Jerusalem kommer att gå till femtontusen kronor. Och sedan ska vi hyra hus och köpa mat och kläder. Jag tror inte, att vi har råd att skänka bort något. — Är det inte rent orimligt att begära av Karin och Halvor, att de ska sälja gården för rakt ingenting av det enda skälet, att den inte ska bli såld till bolaget? sade förvaltarn. Jag tycker, att de borde anta mitt bud genast, om inte för annat så för att komma ifrån alla dessa övertalningar. — Ja, bekräftade Karin, det är nog så, att vi måste hålla oss till det högsta anbudet. Men kyrkoherden var inte så lätt slagen. Så snart det var fråga om en världslig sak, visste han mycket väl hur han skulle lägga sina ord. Nu var han en annan man, än då han stod i sin predikstol. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 194</noinclude> 7oezk91wa3cvk5ns8uu437m5i86ajhi 104 107962 505026 418575 2022-08-15T09:30:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Karin och Halvor är nog så pass fästa vid den här gamla gården, att de hellre säljer till en, som kommer att ge den en god skötsel, även om de skulle få ett par tusen kronors mindre vinst, sade han. Och med särskilt avseende på att Karin satt inne, började han berätta om gård efter gård, som hade råkat i förfall, sedan de hade kommit i bolagshänder. Karin såg upp ett par gånger, och kyrkoherden undrade om han inte nu äntligen lyckades göra intryck på henne. ”Det ska väl ändå finnas kvar något av den gamla bondkvinnan hos henne”, tänkte han, då han berättade om förfallna stugor och bortdöende boskapshjordar. Äntligen slöt han sålunda: — Det vet jag väl, att om bolaget är fullt beslutet att köpa Ingmarsgården, så kan det överbjuda bönderna så länge, tills ingen förmår följa det. Men om nu Karin och Halvor vill hindra, att det här gamla stället ska bli en förfallen bolagsgård, måste de fastslå det sista priset, så att bönderna vet vad de har att rätta sig efter. Halvor såg oroligt bort till Karin, när kyrkoherden gjorde detta förslag. Karin lyfte långsamt upp ögonlocken och svarade: — Det är nog säkert, att Halvor och jag helst sålde till en av våra likar, så att vi visste, att här finge bli, som det har varit. — Ja, om någon annan än bolaget ville ge fyrtiotusen, skulle vi nöja oss med den summan, sade Halvor, som nu förstod vad hustrun önskade. Då detta sades, vandrade Stark Ingmar med långa steg genom rummet och viskade ett par ord till Berger Sven Persson. Häradsdomarn reste sig genast och gick fram till Halvor. — Eftersom Halvor har lovat nöja sig med fyrtiotusen, så vill jag bjuda den summan, sade han. Det började rycka i Halvors ansikte. Han sväljde ett par gånger, innan han svarade. — Häradsdomarn ska ha tack, sade han. Jag är glad att få lämna gården i så goda händer. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|195}}</noinclude> g6fd4tqktiujahk5751y88spwjscneo 104 107963 505027 402346 2022-08-15T09:32:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Sven Persson skakade hand också med Karin. Hon var mycket rörd och torkade bort en tår ur ögonvrån. — Karin kan vara viss om att allt här ska bli vid det gamla, sade häradsdomarn. Karin frågade honom om han själv skulle flytta hit. — Nej, svarade han och tillade med högtidligt eftertryck på orden: Jag gifter bort min yngsta dotter i sommar, och jag ger gården till henne och hennes man. Därpå vände sig häradsdomarn till kyrkoherden och tackade honom. — Nu får kyrkoherden sin vilja fram i alla fall, sade han. Inte trodde jag, när jag sprang här som fattig vallpojke, att jag skulle få makt att ställa om, att det åter komme en Ingmar Ingmarsson till Ingmarsgården. Kyrkoherden och de andra innevarande männen stodo och stirrade på honom utan att genast fatta vad han menade, men Karin gick raskt ur rummet. När hon gick genom storstugan, rätade hon upp sig, hon knöt om huvudduken, så att den skulle ligga i de rätta vecken, och bredde ut förklädet. Därpå gick Karin över gården med stor värdighet och högtidlighet. Hon höll kroppen stel, ögonen sänkta och gick så långsamt, att man knappt kunde se, att hon rörde sig. På det sättet kom hon fram till Ingmar och tog honom i hand. — Nu får jag lyckönska dig, Ingmar, sade hon och rösten darrade av glädje. Vi har stått hårt mot varandra i den här saken, men då Gud inte vill ge mig den hugnaden, att du sluter dig till oss, tackar jag honom för att han har låtit dig komma till väldet här på gården. Ingmar svarade inte, hans hand låg slapp i Karins. När hon lät den sjunka, stod han där lika bedrövad, som han hade stått hela dagen. Alla karlarna, som hade varit med om uppgörelsen, kommo fram till Ingmar, skakade hand med honom och lyckönskade honom. — Lycka till, Ingmar Ingmarsson, på Ingmarsgården! sade de. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 196</noinclude> 4yd3gspkgq5e2jzaq5xg5wrk8p7nfnb 104 107964 505028 418577 2022-08-15T09:32:51Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Härvid for en glimt av lycka över Ingmars ansikte. Han mumlade sakta för sig själv: ”Ingmar Ingmarsson på Ingmarsgården”, och såg ut som ett barn, vilket har erhållit en gåva, som det länge har längtat efter. Men i nästa ögonblick kom ett uttryck i hans ansikte, som om han med oändlig avsmak och leda ville visa den vunna lyckan ifrån sig. Nyheten hade gått över gården på ett ögonblick. Folk talade och frågade högt och ivrigt. Flera blevo så glada, att de fingo tårar i ögonen. Ingen hörde vidare på auktionistens rop, utan alla trängde sig fram för att lyckönska Ingmar, både bönder och herremän, både bekanta och främlingar. Då Ingmar stod omgiven av alla dessa glada människor, lyfte han på en gång ögonen och blev varse mor Stina, som stod ett litet stycke från de andra och betraktade honom. Hon var mycket blek och såg gammal och fattig ut. När Ingmars ögon föllo på henne, vände hon sig bort och började gå hemåt. Ingmar gjorde sig fri från de andra och skyndade efter henne. Han böjde sig ner till henne och sade med hes röst, medan vartenda drag i hans ansikte darrade av sorg: — Gå hem till Gertrud, mor Stina, och säg henne, att jag har svikit henne och sålt mig för att få gården! Bed henne, att hon aldrig mer tänker på en sådan stackare, som jag är! {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|197}}</noinclude> i8vsud48y9e4rhysygk08bk21plag60 104 107974 505064 402396 2022-08-15T10:25:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%; font-family:serif; letter-spacing:0.125em;">JERUSALEM <br />I. <br />I DALARNE</h1> {{c|{{större|AV|110}}}} {{c|{{större|{{sp|SELMA LAGERLÖF}}|150}}}} {{c|{{större|{{sp|STOCKHOLM}}|125}}}} {{c|{{större|{{sp|ALBERT BONNIERS FÖRLAG}}|125}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1l447hah5xsroqeum05nlye7n6cpth2 104 107976 505063 402398 2022-08-15T10:24:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>{{c|{{större|{{sp|SKRIFTER}}|200}}}} {{c|{{större|{{sp|AV}}|115}}}} {{c|{{större|{{sp|SELMA LAGERLÖF}}|200}}}} {{linje|10em|height=3px}} {{c|{{större|{{sp|JERUSALEM}}|150}}}} {{c|{{större|{{sp|I.}}|115}}}} {{c|{{större|{{sp|STOCKHOLM}}|125}}}} {{c|{{större|{{sp|ALBERT BONNIERS FÖRLAG}}|125}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1cslabp3qrg6aamiwie93a96vugrbwv 104 107982 505029 402428 2022-08-15T09:35:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">GERTRUD.</h3> Det hade kommit något besynnerligt över Gertrud, något, som hon inte kunde styra och behärska, något, som växte och höll på att alldeles ta väldet över henne. Det hade börjat i samma ögonblick, som hon hade fått veta, att Ingmar hade svikit henne, och det bestod i en stark fruktan för att få se Ingmar, för att plötsligen möta honom på vägen eller i kyrkan eller annorstädes. Varför detta skulle vara så förfärligt, visste hon inte, men hon kände, att det var något, som hon inte kunde uthärda. Gertrud hade helst velat stänga sig inne dag och natt för att vara säker om att inte få se honom, men sådant var omöjligt för en fattig flicka som hon. Hon måste gå ute och arbeta i trädgården, hon var tvungen att flera gånger om dagen vandra den långa vägen till beteshagen för att mjölka korna, och hon blev ofta sänd till handelsboden för att köpa socker och mjöl och allt annat, som behövdes för hushållet. När Gertrud kom ut på vägen, drog hon huvudduken djupt ner över ansiktet, lyfte aldrig ögonen från marken och skyndade framåt så raskt, som om hon hade jagats av spöken. Så snart det var henne möjligt, sökte hon att vika av från landsvägen och gå på små stigar, som letade sig fram längs dikeskanter och åkerrenar, där hon trodde, att hon inte var i så stor fara att möta Ingmar. Men alltid var hon rädd. Det fanns ju inte ett ställe, där hon inte var utsatt för att råka honom. Om hon rodde på älven, kunde han vara där och flotta sitt timmer, och om hon smöge sig undan djupt in i skogen, så kunde han komma emot henne med yxan på axeln på väg till sitt arbete. Och finge hon se honom, skulle det bli så oerhört svårt, Det skulle hon inte kunna uthärda. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 198</noinclude> 41vt1v971s2l45142seb1weidwqp1fq 104 107983 505030 418578 2022-08-15T09:36:46Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>När hon låg och rensade bort ogräs ur trädgårdssängarna, lyfte hon huvudet gång på gång, för att hon skulle få se honom på långt håll, om han ginge på vägen, och hinna fly undan. Hon tänkte med bitterhet på att Ingmar var alltför väl känd där i gården. Hennes hund skulle inte skälla, om han komme, och hennes duvor, som trippade på sandgången, skulle inte fly undan för honom och varna henne med sina smällande vingslag. Denna Gertruds rädsla avtog inte, snarare förvärrades den dag från dag. All hennes sorg hade förbytt sig till skräck. Och hennes styrka att strida emot blev allt mindre och mindre. ”Snart kommer den dag, då jag inte mer vågar mig utom dörr”, tänkte hon. ”Jag blir nog besynnerlig och folkskygg, om jag inte blir riktigt tokig.” — Gud, Gud, tag skräcken ifrån mig! bad Gertrud. Jag ser på far och mor, att de redan tror, att jag inte är riktigt klok. Jag ser, att alla jag möter också tror det. Å, Herre Gud, hjälp mig! Mittunder det att denna skräck var som störst, hände det, att Gertrud en natt hade en märkvärdig dröm. Hon tyckte, att hon en middagsstund gick med stävan på armen for att mjölka. Korna betade i en hage, som låg långt borta i skogsbrynet, och hon gick dit på smala stigar, som löpte fram på dikeskanter och åkerrenar. Hon tyckte, att hon hade svårt för att gå; hon var så trött och svag, att hon knappast kunde flytta fötterna. — Vad är det åt mig, varför har jag så svårt för att gå? frågade hon i drömmen. Och hon svarade sig själv och sade: — Du är så trött, därför att du går och släpar på en så tung sorg. Äntligen tyckte hon sig vara framme vid hagen, men när hon kom in där, kunde hon inte se korna. Hon blev mycket ängslig, gick och sökte dem överallt, där de brukade uppehålla sig, men hon fann dem varken bakom gransnåret eller vid bäcken eller under björkarna. Medan hon sökte, märkte hon, att det fanns ett hål i gärdsgården på den sidan, som vette åt skogen. Hon tyckte<noinclude> <references/> {{ph|199}}</noinclude> mvcmuo12akinswg4dulh5h50e5063c1 104 107984 505031 418579 2022-08-15T09:38:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>sig då förstå, att korna hade gått ut genom denna öppning. Hon blev gränslöst olycklig och förfärad och stod och vred händerna. — Och jag, som är så trött, sade hon, ska jag nu nödgas vandra över hela storskogen för att söka korna! Hon gick emellertid inåt skogen och arbetade sig mödosamt fram mellan risiga granar och vassa enbuskar. Men ögonblicket därefter gick hon på en slät och jämn stig i skogen, utan att hon alls visste hur hon hade kommit dit. Stigen var mjuk och en smula hal av den bruna barren, som täckte den. Granarna stodo raka och skyhöga utmed den, och solskenet lekte på den gula mossan under träden. Där var så vackert och ljuvligt, att hennes ängslan minskades. Bäst hon gick där, såg hon en gammal gumma gå inne mellan träden. Det var gamla Finn Marit, hon, som kunde trolla. ”Det är ju förfärligt, att den gamla elaka kvinnan ännu lever och att jag ska möta henne här på skogen”, tänkte Gertrud. Hon smög sig fram så varligt som möjligt, för att inte gumman skulle få syn på henne. Men gumman såg upp, just när hon smög förbi. — Vänta du, så ska du få se något! ropade gumman. Strax därpå låg Finn Marit på knä på vägen framför Gertrud. Hon ritade upp en ring i barren med pekfingret och ställde en platt mässingsskål mitt i ringen. ”Hon ämnar visst trolla”, tänkte Gertrud. ”Att det ändå är sant, att hon kan trolla!” — Titta nu ner i skålen, så kanske du får se något! sade finngumman. Gertrud såg ner och ryckte till. Hon såg helt tydligt Ingmars ansikte avspeglat på bottnen av skålen. I detsamma stack gumman en lång nål i hennes hand. — Se här, sade hon, ta denna och stick igenom hans ögon! Gör honom detta, därför att han har svikit dig! Gertrud tvekade en smula, men hon erfor en förunderligt stark lust att göra det. — Varför ska han ha det bra och vara rik och lycklig, då du pinas? sade gumman. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 200</noinclude> oqc6hkd1a2ji52oi8b17utys1womp8w 104 107985 505032 402431 2022-08-15T09:39:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gertrud fick en obetvinglig lust att lyda henne. Hon sänkte nålen. — Laga, att du träffar mitt i ögat! sade gumman. Gertrud stack till två gånger, mycket hastigt, rätt in i Ingmars ögon. Men när hon sänkte nålen, märkte hon, att den gick djupt ner, som om den inte hade träffat mässingsfatet, utan gått in i något mjukt, och när hon drog den tillbaka, var den blodig. Då Gertrud såg blodet på nålen, tyckte hon, att hon verkligen hade stuckit ut Ingmars ögon. Då greps hon av den förfärligaste ångest över sin gärning, och hennes skräck blev så stor, att den väckte henne. Gertrud låg länge och skakade i häftig gråt, innan hon kunde övertyga sig om att allt var en dröm. — Gud bevara mig, Gud skydde mig för att jag skulle få lust att hämnas på honom! snyftade hon. Knappt hade hon blivit lugn och somnat in på nytt, förrän samma dröm kom tillbaka. Hon vandrade än en gång på de små stigarna till beteshagen. Åter voro korna borta, och hon gick inåt skogen för att söka dem. Därpå kom hon in på den vackra vägen och såg solskenet leka på mossan. Hon påminde sig då vad som hade hänt henne nyss förut i drömmen. Hon gick och ängslades för att åter möta finngumman och var glad, att hon inte såg till henne. Men bäst hon gick, tyckte hon, att marken öppnade sig mellan ett par tuvor rätt framför henne. Först stack ett huvud fram ur öppningen, så arbetade sig en helt liten man fram ur jorden. Han surrade och brummade med läpparna hela tiden, och av detta kunde hon förstå vem det var hon hade råkat på. Det var ju Surr-Peter, som inte var riktigt klok. Tidtals levde han nere i bygden, men om somrarna bodde han helst i skogen i en jordkula. Gertrud påminde sig genast, att det sades om Surr-Peter, att sådana, som ville skada sina ovänner utan att synas, kunde begagna sig av honom. Det misstänktes, att han flera gånger hade anlagt mordbrand för andras räkning. Nu gick Gertrud fram till mannen och frågade honom,<noinclude> <references/> {{ph|201}}</noinclude> ii80px179fsysumpc0ak1324kmdfc2n 104 107986 505033 418580 2022-08-15T09:40:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>likasom på skämt, om han inte hade lust att sätta eld på Ingmarsgården. Hon önskade det, sade hon, därför att Ingmar Ingmarsson tyckte mer om gården än om henne. Men till hennes stora förskräckelse tycktes den galne genast gå in på vad hon föreslog. Han nickade ivrigt till henne och började springa neråt bygden. Hon skyndade efter, men kunde inte hinna honom. Grankvistar höllo fast henne, hon sjönk ner i träsk, och hon halkade på berghällar. Äntligen var hon i skogsbrynet, men då lyste eldsken emot henne mellan träden. ”Han har redan gjort det, han har redan satt eld på gården!” tänkte hon och vaknade på nytt av drömmens ohyggliga fasa. Gertrud satte sig upp i sängen. Tårarna strömmade henne utför kinderna. Hon vågade inte lägga sig ner av fruktan att drömma vidare. — Gud hjälpe mig, Gud hjälpe mig! sade hon. Jag vet inte hur mycket ont det finns inom mig. Men Gud vet det, att aldrig en enda gång under hela denna tid har jag velat hämnas på Ingmar. Gud, låt inte den synden komma över mig! Sorgen är farlig, utbröt hon och knäppte hårt samman händerna. Sorgen är farlig. Sorgen är farlig. Säkert visste hon inte själv fullt vad hon menade, men hon kände, att hennes stackars hjärta var som en förhärjad örtagård. Nu gick sorgen där som örtagårdsman och planterade tistel och giftblomster. Under hela förmiddagen hade Gertrud en känsla av att hon fortfor att drömma. Hon var ingalunda fullt vaken. Drömmen hade varit så stark och levande, att hon inte kunde glömma den. När hon mindes den glädje, varmed hon hade stuckit nålen in i Ingmars ögon, tänkte hon: ”Det är förfärligt, att jag har blivit så hämndgirig och dålig. Jag vet inte vad jag ska göra för att komma ifrån detta. Jag håller på att bli en ond, förtappad människa.” Vid middagstiden tog Gertrud stävan på armen och vandrade bort för att mjölka. Hon sköt som vanligt huvudduken långt fram och lyfte inte ögonen från marken. Hon<noinclude> <references/> 202</noinclude> k4akrk15o6swjniah49ng3wdcozx36r 104 107987 505034 418581 2022-08-15T09:42:18Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>gick på de små stigar, som hon hade gått i drömmen, hon kände igen blommorna, som kantade dem. Och så besynnerligt halvvaken, som hon var, visste hon knappt skillnad på vad hon verkligen såg och vad hon inbillade sig se. När Gertrud kom till beteshagen, fick hon igen drömmen på så sätt, att hon inte såg till korna. Hon gick och sökte dem, som hon hade sökt dem i drömmen, sökte vid bäcken, under björkarna och bakom gransnåret. Hon fann dem ingenstädes, men hade en känsla av att de funnos där och att hon skulle se dem, om hon endast vore fullt vaken. Snart fick hon syn på ett stort hål i gärdsgården och förstod, att boskapen hade brutit sig ut därigenom. Gertrud gick nu för att söka flyktingarna. Hon följde de djupa spår, som deras klövar hade upptrampat i den lösa skogsmarken, och fann, att de hade slagit in på en väg, som ledde upp till en avlägsen fäbod. — Ack, utbrast hon, nu vet jag var de är! Jag vet, att Lyckgårdsfolket i dag på förmiddagen skulle driva sin boskap opp till fäboden. När våra kor har fått höra skällkons bjällra, har de brutit sig ut och följt efter oppåt skogen. Oron hade för en stund gjort flickan fullt vaken. Hon beslöt sig för att gå upp till fäboden och hämta korna. Eljest kunde ju ingen veta när de skulle bli hemdrivna. Och hon gick snabbt framåt den branta, steniga vägen. Men när det hade burit nästan rakt uppåt en stund, gjorde vägen en tvär vändning, och nu låg den för hennes ögon, glatt av barr och alldeles jämn. Hon kände igen den från drömmen. Det var samma solskensfläckar borta på den vitgula mossan och samma höga träd. När hon kände igen vägen, försjönk hon genast i samma halvvakna tillstånd, vari hon hade levat hela dagen. Hon började nästan vänta på att det skulle hända henne något övernaturligt. Hon stirrade in under granarna för att se om hon inte skulle råka någon av de besynnerliga varelser, som vandrade omkring i skogsdjupet. Hon såg ingen till, men i hennes själ vaknade besynnerliga tankar. ”Vad, om jag skulle ta hämnd på Ingmar?<noinclude> <references/> {{ph|203}}</noinclude> k2noigytpr14dobg1qxy1b72gsv7i3h 104 107988 505035 402434 2022-08-15T09:43:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Kanske skulle jag då slippa skräcken? Kanske skulle jag då undgå att bli tokig? Kanske det kunde vara ljuvt att låta Ingmar lida vad jag lider?” Den vackra barrstigen tycktes henne ändlöst lång. Hon gick där en hel timme förvånad över att ingenting underbart inträffade. Till sist förde stigen ut på en slät skogsäng. Det var en liten vacker plats, beväxt med friskt, saftigt gräs och en mängd blommor. På ena sidan reste sig en tvärbrant bergvägg. På de andra sidorna stodo höga träd. Det var mest rönnar med stora, vita blomklasar, men också björk och al. En ganska bred och vattenrik bäck kom strömmande utför bergväggen, sökte sig fram över ängen och kastade sig därpå ner i en klyfta, som var alldeles uppfylld av frodigt uppspirande träd och buskar. Gertrud tvärstannade. Hon kände med ens igen platsen. Den där bäcken kallades Svartvattnet, och det berättades märkvärdiga saker om den. Det hade hänt flera gånger, att människor hade blivit besynnerligt seende, när de hade gått över bäcken. En gosse, som hade gått över den, hade sett ett brudtåg, vilket just då drog till kyrkan långt nere i bygden, och en kolare hade sett en kung med krona på huvudet och spira i handen rida till sin kröning. Gertrud fick hjärtat upp i halsgropen. — Gud nåde mig för vad jag får se! suckade hon. Hon var nästan frestad att vända om. — Men jag måste ju fram där, jag fattiga barn, klagade hon. Jag måste ju fram där för att få igen mina kor. — Herre Gud! bad hon och knäppte händerna i sin stora oro. Låt mig inte få se något styggt eller ont! Låt mig inte komma i någon svår frestelse! Hon var så viss om att hon skulle få se något, att hon knappt vågade vandra ut på de platta stenarna, som ledde över bäcken. När hon stod mitt i bäcken, såg hon något röra sig i skogsdjupet på andra sidan. Men det var inte något bröllopståg, utan en ensam man, som långsamt kom gående ut på ängen. Han var hög och ung och bar en fotsid, svart klädnad.<noinclude> <references/> 204</noinclude> c8tspelfoj9o9l5n2ov7d44h6wa0c90 104 107989 505036 402435 2022-08-15T09:45:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han hade ett långlagt, mycket skönt ansikte, huvudet var obetäckt, och långa, mörka lockar hängde ner på hans skuldror. Främlingen gick alldeles rätt emot Gertrud. Hans ögon voro lysande och klara, som om ljus strömmade ut ur dem, och när hans blickar föllo på henne, förstod hon, att han kunde läsa all hennes sorg. Och hon såg, att han ömkade sig över henne, som var hemsökt av skräck för ringa jordiska ting, och vars själ var besmittad av hämndlust och besådd med sorgens tistlar och giftblomster. Allt som han kom närmare Gertrud, kände hon sin varelse övergjutas av tilltagande frid och salighet och stilla, soligt lugn. Och då han hade gått förbi henne, fanns inom henne inte mera någon sorg eller bitterhet, utan allt ont försvann som en helad sjukdom och efterlämnade hälsa och styrka. Gertrud stod stilla en lång stund. Synen gled bort, men hon förblev stående i drömmande lycksalighet. När hon äntligen såg sig om, var den helt försvunnen, men intrycket av det hon hade sett försvann inte. Hon knäppte sina händer och lyfte dem i hänryckning. — Jag har sett Jesus! utropade hon med innerlig fröjd. Jag har sett Jesus, han har tagit bort min sorg, och jag älskar honom. Nu kan jag inte älska någon annan i denna världen. Livets bekymmer försvunno och blevo oändligen små. Och livets långa år syntes som en kort liten tid. Och all jordisk lycka tycktes arm och grund och utan betydelse. På samma gång visste Gertrud hur hon nu skulle ordna sitt liv. För att hon inte mer skulle sjunka ner i dunkel skräck och för att hon inte skulle bli lockad till ondska och hämnd, skulle hon flytta bort från denna trakt. Hon skulle följa Hellgumianerna till Jerusalem. Denna tanke hade uppstått hos henne, då Jesus gick förbi henne. Hon trodde, att den hade kommit från honom. Hon hade läst den i hans ögon. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|205}}</noinclude> fqcyfajcinqv771rqevlkjgto010wq8 104 107990 505037 402436 2022-08-15T09:46:30Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Den vackra junidagen, då Berger Sven Persson firade bröllop åt sin dotter och Ingmar Ingmarsson, kom en ung kvinna i god tid på morgonen fram till bröllopsgården och bad att få tala med brudgummen. Hon var rätt hög och smärt, huvudduken hade hon dragit så långt fram, att det inte syntes mer av ansiktet än en dunvit kind och ett par röda läppar. På armen bar hon en korg, däri man såg små buntar av hemvävda band jämte några hårkedjor och hårarmband. Hon frambar sitt ärende till en gammal piga, som hon träffade på gården, och denna gick in och underrättade husmodern. Husmodern svarade genast: — Gå ut och säg henne, att Ingmar Ingmarsson just nu ska fara till kyrkan! Ingalunda har han tid att tala med henne. Så snart den främmande hade fått detta besked, drev hon bort från gården. Ingen såg henne på hela förmiddagen. Men när brudföljet vände åter från kyrkan, kom hon tillbaka och bad att få tala med Ingmar Ingmarsson. Denna gång sade hon sitt ärende till en ung dräng, som stod och hängde i stalldörren, och denne gick och sade till husfadern. — Säg henne, sade husbonden, att Ingmar Ingmarsson just nu ska sätta sig till bröllopsmåltiden! Han har inte tid att tala med henne. När hon fick detta besked, suckade hon och gick bort och kom inte tillbaka förrän sent på kvällen, då solen höll på att gå ner. Den gången sade hon sitt ärende till ett barn, som satt och red grensle på gårdsgrinden, och barnet gick rätt in i stugan och sade till bruden. — Säg henne, svarade bruden, att Ingmar Ingmarsson dansar med sin brud! Han har inte tid att tala med henne. När barnet kom ut med detta besked, log den främmande och sade: — Nej, nu talar du osanning. Ingmar Ingmarsson dansar inte med sin brud. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 206</noinclude> 35ko1l2u6ksa4lmhqgscaw2xdbottb7 104 107992 505038 418583 2022-08-15T09:48:02Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Hon gick inte bort igen, utan blev stående vid grinden. Kort därefter tänkte bruden för sig själv: ”Nu har jag sagt en lögn på min bröllopsdag!” Hon ångrade sig, gick fram till Ingmar och sade till honom, att en främmande stod ute på gården och önskade tala med honom. Ingmar gick ut och såg Gertrud stå vid grinden och vänta. Gertrud gick då före ut på vägen, och Ingmar följde henne. De gingo tysta, tills de hade kommit ett gott stycke från bröllopsgården. Om Ingmar skulle man ha velat säga, att han hade åldrats på ett par veckor. Åtminstone gjorde hans ansikte intryck av ökad klokhet och försiktighet. Han gick också mera böjd och såg ödmjukare ut, sedan han hade blivit rik, än förut, då han ingenting ägde. Han var förvisso inte glad att se Gertrud. Han hade varje dag, som gått, sökt att övertyga sig om att han var nöjd med det byte han hade gjort. ”Se, det är så, att vi Ingmarssöner inte frågar så mycket efter något som att få gå och plöja och så på Ingmarsgården”, hade han sagt till sig själv. Men vad som hade pinat honom ännu mer, än att han hade förlorat Gertrud, det var, att det nu fanns en människa, som kunde säga om honom, att han inte hade hållit vad han hade lovat henne. Då han nu följde efter Gertrud, gick han endast och tänkte på alla de föraktfulla ord, som hon hade rätt att säga till honom. Gertrud satte sig på en sten vid vägen och ställde ner korgen på marken. Huvudduken drog hon fram än djupare än förut. — Sätt dig ner! sade hon till Ingmar och pekade på en annan sten. Jag har mycket att tala med dig om. Ingmar satte sig ner och var glad, att han kände sig så lugn. ”Detta går bättre, än jag hade väntat”, tänkte han. ”Jag trodde, att det skulle bli vida svårare att se Gertrud och höra henne tala. Jag trodde, att kärleken skulle bli mig rent övermäktig.” — Jag skulle inte ha kommit och stört dig på själva bröllopsdagen, sade Gertrud, om jag inte hade varit<noinclude> <references/> {{ph|207}}</noinclude> i9p0wm62msxs8kjtipvmq0ppe8002wi 104 107993 505039 418584 2022-08-15T09:49:54Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>nödtvungen. Jag ska nu gå bort från de här trakterna och kommer aldrig mer igen. Jag var färdig att fara redan för en vecka sedan, men då hände något, som gjorde, att jag måste skjuta opp resan för att få tala med dig just i dag. Ingmar satt tyst, liksom sammankrupen. Han såg ut som en, vilken drar ihop skuldrorna och sänker huvudet i väntan på att ett svårt oväder ska komma över honom. Under tiden tänkte han: ”Vad Gertrud än må tycka, så är det dock visst, att jag gjorde rätt, som valde gården. Jag skulle inte ha kunnat uthärda utan den. Jag skulle ha förgåtts av saknad, om den hade råkat i andra händer.” — Ingmar, sade Gertrud, och hon rodnade på samma gång, så att det lilla, som syntes av kinden, blev alldeles rött, Ingmar, jag tänker du kommer ihåg, att för fem år sedan var det min mening att gå över till Hellgumianerna. Jag hade givit mitt hjärta till Kristus då, men jag tog det tillbaka från honom för att ge det åt dig. Men häri handlade jag säkerligen orätt, och därför har allt detta kommit över mig. Så, som jag svek Kristus då, så blev jag själv sviken av den jag älskade. Så snart Ingmar förstod, att Gertrud ämnade säga honom, att hon ville gå in bland Hellgumianerna, gjorde han en häftig rörelse av ovilja. Han erfor en stark känsla av obehag. ”Jag kan inte tåla, att hon sluter sig till Jerusalemsfararna och drar bort till det främmande landet”, tänkte han. Han motsade henne lika ivrigt, som han skulle ha gjort, om han ännu hade varit hennes fästman. — Inte ska du tänka så, Gertrud. Inte var detta av Gud menat till ett straff över dig. — Nej, nej, Ingmar, inte som straff, visst inte, bara för att visa mig hur illa jag valde förra gången. Ack, inte som straff! Jag är ju så lycklig. Jag saknar ingenting, all sorg är tagen ifrån mig. Det måtte du väl förstå, Ingmar, när jag säger dig, att Gud själv har utvalt och kallat mig. Ingmar satt tyst, hela ansiktet hårdnade i försiktighet och beräkning. ”Du är bra dum”, straffade han sig själv, ”låt du Gertrud resa! Hav och land mellan er, det är det bästa. Hav och land, hav och land.” {{tomrad}}<noinclude> <references/> 208</noinclude> f3sae2c95a9lj8v10r7a2k5yf3zmf38 104 107994 505040 418585 2022-08-15T09:51:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men det där inom honom, som inte ville tillåta, att Gertrud reste, blev likafullt starkare än han själv, så att han sade: — Aldrig kan jag förstå, att dina föräldrar ger dig lov att fara ifrån dem. — Nej, det gör de inte, svarade Gertrud, och jag vet detta så väl, att jag inte en gång vågar fråga dem. Far skulle aldrig gå in på det. Jag tror nästan, att han skulle bruka våld för att hindra mig. Det är det svåraste, att jag måste smyga mig bort från dem. De tror nu, att jag vandrar omkring för att sälja mina band, och de får ingenting veta, förrän jag har slutit mig till Jerusalemsfararna i Göteborg och seglat från landet. Ingmar blev helt upprörd över att Gertrud ville vålla sina föräldrar en så förfärligt stor sorg. ”Förstår hon månne hur illa hon handlar?” frågade han sig. Han ville just säga det till henne, då han hejdade sig. ”Det passar sig inte för dig, Ingmar, att förebrå Gertrud för vad hon än gör”, tänkte han. — Jag vet allt, att det blir synd om far och mor, sade Gertrud. Men jag får nu lov att följa Jesus. Hon smålog, när hon nämnde frälsaren. Han har ju räddat mig från ondska och själssjukdom, sade hon innerligt och knäppte sina händer. Och som om hon nu först hade fått mod därtill, sköt hon huvudduken tillbaka och såg Ingmar rätt in i ögonen. Det slog Ingmar, att hon jämförde honom med bilden av någon, som hon såg för sina ögon, och han kände själv hur ringa och obetydlig hon fann honom. — Det blir allt bra synd om far och mor, upprepade Gertrud. Far är så gammal nu, att han måste ta avsked från skolan, och sedan får han än mindre att leva av än hittills. Och då han blir utan arbete, kommer han att bli vresig till lynnet. Mor får det svårt med honom, de ska komma att sitta och sörja båda två. Det hade ju inte blivit så, om jag hade stannat hemma och muntrat opp dem. Gertrud höll inne, som om hon hade tvekat att tala ut, men Ingmar tyckte, att det började snyfta och gråta inom<noinclude> <references/> {{huvud|<small>14. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||209}}</noinclude> ozsmvb8y39g6rvblhlvcn54m7vxzr43 104 107995 505041 418586 2022-08-15T09:52:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>honom. Han förstod, att Gertrud ville be honom ta vård om hennes gamla föräldrar. ”Nej, jag trodde, att hon ville komma hit för att skymfa och håna mig”, tänkte han, ”och i stället har hon så stort förtroende till mig!” — Du ska inte behöva be mig, Gertrud, sade Ingmar. Detta är en stor heder, som du gör mig, som har svikit dig. Nog ska jag handla bättre mot dina gamla föräldrar, än jag har handlat mot dig. Ingmars röst darrade, och på samma gång tycktes något av den stora försiktigheten och klokheten försvinna ur ansiktsuttrycket. ”Vad Gertrud är god mot mig!” tänkte han. ”Hon ber mig inte om detta endast för föräldrarnas skull, utan också för att visa mig, att hon förlåter mig.” — Ja, det visste jag, Ingmar, att du inte skulle säga nej till detta, sade Gertrud. Och nu har jag något annat att tala om. Hennes röst blev mycket raskare och gladare. Nu har jag en stor gåva att ge dig. ”Vad Gertrud talar vackert!” tänkte Ingmar plötsligen där han satt. ”Jag tror aldrig, att jag har hört någon tala med en så mild och glad och klingande röst.” — Jag gick hemifrån för en åtta dagar sedan, sade Gertrud, och ämnade då genast gå neråt mot Göteborg för att vara där, när Hellgumianerna kommer. Men första natten låg jag nere vid Bergsåna bruk hos en fattig smedsänka, som heter Maria Bouving. Det är ett namn, som du ska komma ihåg, Ingmar. Och kommer hon i nöd, ska du bistå henne. ”Vad Gertrud är vacker!” tänkte Ingmar, på samma gång han nickade och lovade att komma ihåg Maria Bouvings namn. ”Vad Gertrud är vacker! Hur ska det gå mig, då jag inte mer får se henne? Gud hjälpe mig, om jag har gjort orätt, som har försakat henne för en gammal gård! Inte kan åkrar och skogar vara detsamma för mig som en människa. Inte kan de le med mig, då jag är glad, och trösta mig, då jag är ledsen. Inte finns det något i världen, som kan ersätta en för att ha mistat den människan, som älskar en.” {{tomrad}}<noinclude> <references/> 210</noinclude> cc35ue601ju1sl1qs1dj5lnnbskeum5 104 107996 505042 418587 2022-08-15T09:53:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Maria Bouving, fortfor Gertrud, har en liten kammare innanför sitt kök, där hon lät mig ligga. ”Nu ska du få se, att du får sova gott i natt”, sa hon till mig, ”du får ligga på sängkläder, som jag köpte på auktionen på Ingmarsgården.” Så snart jag la mig, kände jag en besynnerlig hård knöl i kudden, som låg under mitt huvud. ”Det var då inte så synnerligen goda sängkläder, som Maria har köpt sig”, tänkte jag. Men jag var så trött då efter en hel dags vandring, att jag somnade. Mitt i natten vaknade jag och vände på dynan för att slippa knölen under huvudet. Då kände jag, att varet var sönderskuret mittöver och illa lagat med stora styng. Där innanför låg något hårt, som knastrade likt papper. ”Jag behöver ju inte sova på stenar”, tänkte jag och sökte dra ut det där hårda. Då fick jag fram ett paket, som var väl ombundet och inslaget. Gertrud höll inne ett ögonblick för att se om Ingmar var nyfiken, men Ingmar hade inte hört på synnerligen uppmärksamt. ”Vad det är vackert att se Gertrud röra handen, medan hon talar!” tänkte han. ”Jag tror aldrig, att jag har sett någon vara så smidig i alla rörelser eller gå så lätt som Gertrud. Ja, det är ett gammalt ord, att människor älskar människor mer än allt annat. Men nog tror jag ändå, att jag gjorde rätt, för det var inte bara gården, det var hela socken, som behövde mig.” Men han kände med stor ångest, att han inte hade så lätt nu som för en stund sedan att övertyga sig om att han älskade gården mer än Gertrud. — Jag la paketet bredvid sängen, fortfor Gertrud, och tänkte, att på morgonen skulle jag visa det för Maria. Men när det blev dager, såg jag, att ditt namn stod skrivet på omslaget. Då besåg jag det närmare, och så beslöt jag att ta det med mig och ge det till dig utan att nämna något om det varken till Maria eller någon annan människa. Här har du det nu, Ingmar. Det är din egendom. Gertrud grävde fram ett inte särdeles stort paket ur bottnen på sin korg och lämnade det till Ingmar, under det att hon såg på honom, som om hon väntade, att han skulle bli mycket glatt överraskad. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|211}}</noinclude> 12v03hcf4xnx20v82yg80f2o9fzby1s 104 107997 505043 418588 2022-08-15T09:55:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Ingmar tog gåvan i sin hand utan att mycket tänka på vad det var han fick, Hans tankar arbetade för att hålla på avstånd den bittra ånger, som ville smyga sig över honom. ”Om Gertrud visste hur farlig hon är, då hon är så där mild och god! Ack, det hade varit mycket bättre, om hon hade kommit för att gräla på mig! Jag borde vara glad åt detta”, tänkte han, ”men det är jag inte. Det är, som om Gertrud vore tacksam mot mig, därför att jag har svikit henne. Och det kan jag inte tåla.” — Ingmar, sade Gertrud i en ton, som äntligen kom honom att förstå, att det var något högst viktigt hon hade att säga, jag har tänkt på att när Eljas låg sjuk på Ingmarsgården, har han säkert brukat den där dynan till huvudkudde. Med detsamma tog hon paketet ur Ingmars hand och vecklade upp det. Ingmar hörde prassel som av nya, obrukade sedlar. Därpå såg han Gertrud plocka fram tjugu stycken sedlar, var och en på tusen kronor. Hon höll upp dem för hans ögon. — Se här, Ingmar, detta är hela ditt arv. Du förstår väl, att det har varit Eljas, som har stoppat in paketet i den här kudden. Ingmar hörde, att hon sade detta, och såg sedlarna, men tyckte, att han såg och hörde som genom en dimma. Gertrud räckte honom pengarna, men hans händer kunde inte hålla fast något, utan hela bunten föll till marken. Gertrud tog upp den och stoppade den i hans ficka. Ingmar kände, att han stod och vacklade, som om han hade varit full. Med ens sträckte han upp ena armen, knöt näven hårt och skakade den i luften, just som en drucken människa kunde ha gjort. — Å Gud! Å Gud! sade han. Han skulle ha önskat, att han hade kunnat tala ett ord med Vår Herre, kunnat fråga honom varför inte dessa pengar hade kommit till rätta förr. Varför de kommo nu, då han inte behövde dem, då han redan hade förlorat Gertrud. Nästa ögonblick föllo hans händer tungt ner på Gertruds skuldror. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 212</noinclude> bho8oujp9c4azdwxbqwnx7vptcqcbeu 104 107998 505044 402444 2022-08-15T09:56:01Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>— Du förstår dig på att ta hämnd, du. — Kallar du detta för hämnd, Ingmar? frågade hon bestört. — Vad ska jag kalla det? Varför kom du inte genast till mig med de där pengarna? — Nej, jag ville vänta till bröllopsdagen. — Hade du kommit, innan jag varit gift, hade jag säkert fått köpa gården av Sven Persson, och jag hade kunnat få dig. — Ja, det visste jag. — Men nu kommer du på själva bröllopsdagen, just som det är för sent! — Det var för sent i alla fall, Ingmar. Det var för sent för en vecka sedan, och det är för sent nu, och det är för sent för alltid. Ingmar hade sjunkit ner på stenen igen. Han höll händerna för ögonen och satt och jämrade sig. — Å, jag trodde, att det inte fanns någon hjälp! Å, jag trodde, att det inte stod i människomakt att ändra! Och nu ser jag, att det hade funnits hjälp! Nu ser jag, att vi alla kunde ha blivit lyckliga! — Du måste förstå en sak, Ingmar, sade Gertrud. När jag fann pengarna, såg jag genast, att de kunde hjälpa oss, såsom du nu säger, men det var ingen frestelse för mig, nej, inte ett ögonblick, därför att jag tillhör en annan. — Du skulle ha behållit dem själv! utropade Ingmar. Nu känner jag det, som om en varg skulle slita och riva i mitt bröst. Det var ingenting, när jag visste, att det var omöjligt. Men nu, när jag vet, att jag hade kunnat få dig! — Jag kom hit för att göra dig glädje, Ingmar. Nu hade de blivit otåliga i bröllopsgården. De kommo ut på trappan och började ropa: — Ingmar, Ingmar! — Ja, bruden har jag ock där nere, som väntar mig, sade han i stor ångest. Och att det är du, Gertrud, som har vållat detta! När jag svek dig, var det i stort nödtvång, men du har förstört allting bara för att göra mig eländig. Nu vet jag hur far kände det, när mor dräpte barnet, for han ut. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|213}}</noinclude> 52fxar5d8j5wb11jnv9wo0uooz3d3tk 104 107999 505045 402445 2022-08-15T09:56:33Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Han tog till att gråta våldsamt och häftigt. — Aldrig har jag känt så för dig som i kväll, stönade han. Aldrig har jag hållit av dig hälften så mycket som nu. Å, jag visste inte, att kärleken var så bitter och förfärlig. Gertrud lade sin hand mycket milt på hans huvud. — Aldrig, aldrig var det min mening att hämnas på dig, Ingmar. Men så länge ditt hjärta är bundet vid denna världens ting, är det bundet vid sorgen. Ingmar snyftade länge. När han äntligen såg upp, var Gertrud borta. Från gården kom folk springande för att söka honom. Han slog sin hand hårt i stenen, som han satt på, och seg envishet utbredde sig över hans ansikte. — Gertrud och jag tör väl mötas än en gång, sade han högt, och då torde väl allt avlöpa annorlunda än nu. Vi Ingmarssöner är kända för att vinna vad vi trånar efter. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 214</noinclude> kk8c52b5qmi2450wnjwefnns3dscgjx 104 108004 505046 402472 2022-08-15T09:58:00Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">DEN GAMLA PROSTINNAN.</h3> Det måste också förtäljas hur alla människor sökte övertala Hellgumianerna att inte fara. Det var så, att det till slut tycktes genljuda från marken och bergen: res inte, res inte! Till och med herremännen sökte förmå bönderna att avstå från företaget. Kronofogden och länsmannen lämnade dem ingen ro. De frågade dem hur de kunde veta, att de där amerikanarna inte voro bedragare. De visste ju inte vad det var för människor, som de skulle förena sig med. Det fanns varken lag eller förordning i det där landet. Där kunde man ännu i dag råka ut för rövare. Och inga vägar funnos där, utan de skulle få lov att klövja varorna på hästryggen som uppe i finnskogarna. Doktorn sade dem, att de inte skulle kunna tåla klimatet. Och Jerusalem var uppfyllt av koppor och feber. De drogo ut för att dö. Hellgumianerna svarade, att de visste allt detta. Och det var just därför de drogo dit. De reste för att strida mot koppor och feber, för att bygga vägar, för att odla jorden. Guds land skulle inte längre ligga för fäfot, utan de skulle förvandla det till ett paradis. Och ingen var i stånd att avvända dem från deras föresats. Nere vid kyrkan bodde en gammal prostänka. Hon var så gammal, så gammal. Hon bodde i en stor vindskammare i posthuset snett emot kyrkan. Hon hade bott där, alltsedan hon måste flytta från prostgården. Det hade alltid varit sed, att en och annan av de rikare bondkvinnorna, när de kommo till kyrkan om söndagarna, gingo upp till henne med litet nybakat bröd eller litet smör eller mjölk. Då lät hon genast sätta på kaffepannan, och den, som kunde skrika bäst, talade med henne, ty hon var fruktansvärt döv. Då försökte man berätta henne vad som<noinclude> <references/> {{ph|215}}</noinclude> j6du8q9zqdpmmwu6vq3pzm9q1zeovbg 104 108005 505047 418589 2022-08-15T09:59:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>hade hänt under veckan, men man kunde aldrig veta hur mycket hon förstod av det, som sades till henne. Hon satt ständigt inne på sitt rum, och långa tider glömde människorna nästan bort henne. Så gick någon förbi och fick se hennes gamla ansikte bakom de vita, pösande gardinerna. Då tänkte man: ”Jag får inte glömma bort henne, som sitter så ensam. I morgon, när vi har slaktat vår kalv, ska jag gå opp till henne med lite färskt.” Det var ingen, som kunde finna ut vad hon visste eller inte visste av det, som skedde i socknen. Hon blev allt äldre och äldre, och till sist tycktes hon inte fråga efter något, som var av denna världen. Hon satt bara och läste i ett par gamla postillor, som hon kunde utantill. Hon hade en gammal piga, som hjälpte henne att kläda sig och som kokade hennes mat. De voro bägge två rädda för tjuvar och råttor och undveko helst att tända ljus om kvällen av fruktan för eldfara. Flera av dem, som hade blivit Hellgumianer, hade brukat komma upp till gumman med små presenter. Men sedan de hade omvänt sig och avskilt sig från alla människor, gingo de inte mer till henne. Ingen visste om hon hade förstått varför de inte kommo. Ingen visste heller om hon hade hört något om den stora utflyttningen till Jerusalem. Men en dag befallde gamla prostinnan sin piga att skaffa hästar och vagn, därför att hon skulle ut och åka. Vad den gamla pigan måtte ha sett förvånad ut! Men när hon försökte några invändningar, gjorde den gamla damen sig stendöv. Hon bara satte upp högra handen med pekfingret högt i vädret och sade: — Jag vill ut och åka, Sara Lena. Du ska skaffa hästar och vagn. Sara Lena hade inte annat att göra än att lyda. Hon måste gå till kyrkoherden för att be om ett anständigt åkdon. Sedan hade hon ett otroligt besvär med att vädra en gammal skinnkrage och en sammetshatt, som hade legat i kamfer tjugu år i sträck. Det var ock ett samvetsgrant göra att få gumman utför<noinclude> <references/> 216</noinclude> tdbwg3wz1eiddkgg070prlwt79u6ylj 104 108006 505048 418590 2022-08-15T10:00:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>trappan och ner i vagnen. Hon var så bräcklig, att man hade en förnimmelse av att hon lika lätt kunde bli utsläckt som en ljuslåga i stormväder. När prostinnan satt, i vagnen, befallde hon, att man skulle köra henne till Ingmarsgården. Där uppe blevo de inte litet förvånade, då de sågo vem det var som kom. De gingo ut och lyfte henne ur vagnen, och hon kom in i storstugan. Där inne voro flera Hellgumianer samlade. De sutto till bords. Under dessa sista tider brukade de komma tillsammans och förtära gemensamma torftiga måltider, bestående av ris och te och andra lätta rätter för att förbereda sig till den förestående ökenvandringen. När prostinnan kom på tröskeln, stannade hon och såg sig om i rummet. Några försökte tala till henne, men den dagen hörde hon ingenting alls. Hon höjde handen och sade med torr, hård röst, såsom man ofta hör döva tala: — Ni kommer inte mera till mig, därför har jag kommit till er för att säga er, att ni inte ska fara till Jerusalem. Det är en ond stad. Det var där, som de korsfäste vår frälsare. Karin försökte svara henne, men hon hörde ingenting, utan fortsatte: — Det är en ond stad, det bor dåligt folk där. Det var där, som de korsfäste Kristus. — Jag kommer hit, fortfor hon, därför att detta har varit ett gott hus. Ingmarsson har varit ett gott namn. Det har alltid varit ett gott namn. Ni ska stanna i vår socken. Så vände hon sig om och gick ut. Nu hade hon gjort sitt, nu kunde hon få dö i ro. Detta var den sista handling, som livet krävde av henne. Karin Ingmarsdotter grät, sedan gamla prostinnan hade rest. — Det är törhända inte rätt, att vi far, sade hon. Men på samma gång var hon glad åt att gamla prostinnan hade sagt: ”Det är ett gott namn. Det har alltid varit ett gott namn.” Detta var första och enda gången, som någon såg Karin Ingmarsdotter tveksam inför det stora företaget. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|217}}</noinclude> sz8al67fdbb2kljy9zx1hj3w0znfort 104 108008 505049 402476 2022-08-15T10:02:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none; letter-spacing:3px; font-style:normal;">AVRESAN.</h3> En vacker morgon i juli utgick ett långt tåg av kärror och lastvagnar från Ingmarsgården. Det var Jerusalemsfararna, som äntligen hade slutat sina förberedelser och nu började sin resa med den långa färden till järnvägsstationen. När det långa tåget drog fram genom bygden, kom det förbi en fattig gård, som kallades Myckelmyra. Där bodde ett dåligt folk, sådant där utskum, som tillverkas, då Vår Herre vänder bort ögonen eller är sysselsatt på annat håll. Där funnos en hel mängd smutsiga och trasiga barn, vilka hela dagen ropade skällsord efter dem, som reste förbi, där fanns en gammal, gammal gumma, som brukade sitta full vid vägkanten, och där funnos en man och en hustru, som alltid grälade eller slogos. Ingen hade någonsin sett dem arbeta, man visste inte om de tiggde mer, än de stulo, eller stulo mer, än de tiggde. När nu tåget drog förbi denna eländiga och usla stuga, vilken var sådan, som en plats blir, där vind och väder under många år ha fått härja ostörda, stod den gamla gumman stadig och upprätt vid vägkanten på samma ställe, där hon eljest brukade sitta full och vagga och lalla, och fyra av barnen stodo omkring henne, och alla fem voro rentvättade och kammade och så ordentligt klädda, som det var dem möjligt. Då de, som åkte i den första kärran, fingo syn på dem, saktade de farten och körde förbi dem mycket långsamt, och detsamma gjorde alla de andra; de foro så sakta förbi, att hästarna nätt och jämnt rörde sig. Och alla de, som drogo bort, började på en gång gråta mycket häftigt; de fullväxta gräto tyst med snyftningar, men barnen med skrik och hög klagan. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 218</noinclude> 4wmkktovkcrhf1moryur6hyixckup8k 104 108009 505050 402477 2022-08-15T10:03:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Jerusalemsfararna kunde sedan aldrig förstå varför de inte hade gråtit så mycket över något som över Tiggar-Lena, som hade stått usel och skröplig vid vägkanten. De kunna gråta än i dag, då de tala om att hon den dagen hade sparat sina supar och kommit ut nykter, med barnen kammade och tvättade, för att hedra deras avresa. När alla hade rest förbi, började också Tiggar-Lena gråta. — Dessa for till himmelen för att möta Jesus, sade hon till barnen. Alla dessa for till himmelen, men vi får sitta kvar vid vägkanten. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] När det långa tåget av kärror och lastvagnar hade kört genom halva socknen, kom det till den långa flottbron, som ligger och gungar på älvvattnet. Det är en svår bro att köra över. Den bär först utför i brant backe för att komma ända ner till vattenytan, så reser den sig i ett par vassa stigningar, för att båtar och timmerflottar ska kunna flyta fram under den, och borta vid motsatta stranden stiger den uppfor älvbrädden så plötsligt och brådstörtat, att hästar och människor rysa, då de tänka på att de måste fram där. Den där bron brukar ofta vålla stort besvär. Plankorna ruttna bort och måste oupphörligen lagas. Vid islossningen måste den vaktas natt och dag, för att den inte ska bli sönderslagen, och när vårfloden är mycket hög, rycker den med sig stora stycken av bron och fraktar dem ända ner till forsarna vid Bergsåna bruk. Men sockenfolket är stolt över bron och lyckligt över att äga den. Tänk, om den inte funnes, då måste man ju begagna båt eller färja för varje gång man skulle färdas från en strand till en annan. Bron suckade och sviktade, då Jerusalemsfararna drogo fram över den, och vattnet pressades upp mellan plankorna öch stänkte om hästfötterna. De bortdragande kände stor saknad att skiljas från den kära bron. De tänkte på att den var något, som tillhörde dem gemensamt. Husen, gårdarna, åkrarna och skogarna<noinclude> <references/> {{ph|219}}</noinclude> 06iwl7wcb7vfaduvi9d3un6addx10n7 104 108010 505051 402478 2022-08-15T10:06:14Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>voro delade på olika ägare, men bron var allas deras egendom, det var en saknad för dem alla att lämna den. Men ägde de intet mer, som var dem gemensamt? Ägde de inte kyrkan, som låg under sina björkar på andra sidan bron, ägde de inte det vackra, vita skolhuset och prästgården? Och vad ägde de mera, som var dem gemensamt? De ägde väl också skönheten i det, som de sågo här från bron. Den vackra utsikten över den breda, mäktiga älven, som flöt fram stilla och sommarljus mellan trädgrupperna, den långa utsikten genom dalen ända bort till de blåa höjderna. Detta var deras, det satt inbränt i deras ögon. Och nu skulle de aldrig mer se det. När de bortdragande voro mittpå bron, började de sjunga en av Sankeys sånger. — [[Vi få mötas i Eden en gång|Vi får mötas en gång]], sjöngo de, vi får mötas en gång, vi får mötas i Eden en gång. På bron fanns inte en människa, som kunde höra dem. Det var deras hemlands blåa kullar, älvens gråa vatten och de bugande träden, som de sjöngo till. De skulle aldrig se dem mer, och ur strupar, som tillsnördes av gråt, trängde avskedssången. Vackra hemlandsbygd med dina vänliga röda och vita gårdar i de täta träddungarna, du med dina goda åkrar, med dina hagar och betesplatser, med din långa dal, som klyves av den smidiga älven, hör oss! Låt oss bedja Gud, att vi få mötas än en gång! Må vi få se dig åter i himmelen! [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] När det långa tåget av kärror och lastvagnar hade kommit över bron, drog det förbi kyrkogården. Inne på kyrkogården låg en stor, platt gråstenshäll, som var ganska anfrätt av ålder. Den bar intet årtal eller namn, men man visste av gammalt, att det var en bonde av Ljunggårdsätten, som låg begraven under den. En gång, då Ljung Björn Olofsson, som nu for till Jerusalem, och hans bror Per voro barn, hade de suttit på den där stenhällen och samspråkat. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 220</noinclude> o2oap684d4xx1qu6bzqfxuciyd16lj1 104 108011 505052 402479 2022-08-15T10:07:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Till en början hade de varit goda vänner, men till sist hade de råkat ihop om något, de hade blivit ivriga och höjt rösterna. Vad de hade tvistat om, hade de sedan glömt, men vad de aldrig hade förgätit, var, att när de grälade som värst, hade de hört en tydlig och långsam knackning mot stenen, som de sutto på. De hade tystnat ögonblickligen. De hade tagit varandra vid handen och smugit därifrån, och de kunde sedan aldrig se stenen utan att tänka på detta. Då nu Ljung Björn reste förbi kyrkogården, fick han se sin bror Per sitta på den där stenhällen, stödjande huvudet mot händerna. Ljung Björn höll inne sin häst och tecknade åt de andra, att de skulle stanna och vänta på honom. Han steg ner ur åkdonet, klättrade över kyrkogårdsmuren och gick och satte sig på stenen bredvid brodern. Per Olofsson sade då genast: — Du sålde gården, du Björn. — Ja, svarade Björn, jag har gett allt mitt till Gud. — Ja, men detta var inte ditt, inföll brodern stilla. — Var det inte mitt? — Nej, det var ättens. Ljung Björn svarade inte, utan väntade tyst. Han visste, att då brodern hade tagit plats på den stenen, var det för att tala fredsord. Han var inte rädd för vad Per skulle komma att säga. — Jag har köpt igen gården, sade nu brodern. Ljung Björn ryckte till. — Kunde du inte tåla, att den gick ur släkten? — Jag är inte nog rik att göra sådant bara fördenskull, svarade brodern. Björn såg frågande på honom. — Jag gjorde det, därför att du skulle ha något att komma tillbaka till. Björn fick strupen full av gråt och började snyfta. — Och för att dina barn ska ha något att komma tillbaka till. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|221}}</noinclude> 4812q4qr104sxprx42xfkdpmx6iocw2 104 108012 505053 402480 2022-08-15T10:09:01Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Björn lade armen om broderns hals och smekte honom. — Och för min kära svägerska, sade Per, det blir gott för henne att veta, att hon har hus och hem, som står och väntar henne. Det gamla hemmet ska alltid stå öppet för vem som helst av er, som kommer igen. — Per, sade Björn, sätt dig opp i kärran där och far till Jerusalem, så stannar jag hemma. Du är mera värd att komma till det förlovade landet än jag. — Å nej, sade brodern och smålog, jag förstår allt hur du menar det, men jag passar väl bäst hemma. — Jag tror, att du passar i himmelen, sade Björn. Han lutade sitt huvud mot broderns axel. Nu får du förlåta mig allt, sade han. De reste sig upp och skakade hand till farväl. — Denna gången har de inte knackat åt oss, sade Per. — Det var för märkvärdigt, att du gick hit och satte dig, sade Björn. — Vi bröder har haft svårt att hålla fred, när vi har råkats på sista tiden. — Trodde du, att jag skulle vara stridsam i dag? — Nej, det är jag, som blir ond, när jag tänker på att jag ska mista dig. De gingo ner på landsvägen, och Ljung Per tog Björns hustru kraftigt i hand. — Jag har köpt Ljunggården, sade han. Jag säger dig det nu, på det att du må veta, att du kan komma tillbaka dit, när du vill. Han tog på samma sätt det äldsta barnet i hand. — Kom ihåg detta, du, att du har gård och grund att komma till, ifall du vill vända åter till hemlandet! Han gick från det ena till det andra av barnen, ända tills han kom till Lill Erik, som bara var två år och inte kunde förstå vad han menade. — Kom ihåg ni, alla barn, att tala om för Lill Erik, att han har gård och grund att komma till, när helst han vill vända åter! Och det långa tåget drog vidare. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> 222</noinclude> neq81zgoq2drazxqiiaeugw1qlipadl 104 108013 505054 402481 2022-08-15T10:10:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>När det långa tåget av kärror och lastvagnar hade kommit förbi kyrkogården, råkade det in i en stor skara av släktingar och vänner till de bortdragande, som ville bjuda dem farväl. Där blev ett långt uppehåll, ty alla ville trycka deras händer och säga några avskedsord. När de sedan åkte fram genom kyrkbyn, var vägen kantad av folk, som ville se deras avresa. Det stod människor på alla trappor, de hängde ut genom fönsterna, de sutto uppflugna på gärdsgårdarna, och de, som bodde längre bort, stodo ute på kullar och backar och vinkade och viftade. Det långa tåget körde långsamt framåt förbi människoskarorna, ända tills det nådde nämndeman Lars Clementssons hem. Där stannade det, och Gunhild steg ur för att gå in och säga farväl. Gunhild hade bott på Ingmarsgården, alltsedan hon bestämde sig för att följa med till Jerusalem. Hon hade tyckt, att detta var bättre än att leva i strid och split med föräldrarna, som inte kunde försona sig med tanken på att hon skulle resa ifrån dem. När Gunhild steg ur kärran, såg hon, att hemmet låg alldeles utdött. Ingen människa syntes på gårdsplanen och ingen i något av fönsterna. När hon kom fram till grinden, fann hon den stängd, men Gunhild tog en genväg över en stätta och kom in på gården. Förstudörren var också stängd. Gunhild gick runtom huset till köksingången. Den var tillkrokad innanför. Gunhild bultade ett par gånger, men då ingen kom och Öppnade, drog hon åt sig dörren, stack in en sticka och lyfte av kroken. På så sätt kom hon in i huset. I köket fanns ingen människa, i storrummet var det likaså tomt, och inte heller fanns det någon i lillkammaren. Gunhild ville inte gå utan att ge föräldrarna ett tecken, att hon hade varit inne för att säga farväl. Hon gick fram till den höga dragkistan och slog ner klaffen. Hon visste, att fadern brukade ha bläck och penna stående där inne. Hon fann inte bläcket genast, utan sökte i lådor och fack. Då stötte hon på ett skrin, som hon väl kände igen. Det var moderns, hon hade fått det i brudgåva av sin man, och när<noinclude> <references/> {{ph|223}}</noinclude> njfviz17veqc3pfz6h69vejfdlmr6f5 104 108014 505055 418591 2022-08-15T10:11:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Gunhild hade varit liten, hade modern ofta visat henne skrinet. Skrinet var vitlackerat med en målad blomranka runtom, inne i locket fanns en bild av en herde, som spelade för en skara vita lamm. Gunhild slog upp locket för att få se herden än en gång. I skrinet hade modern förr i världen förvarat det bästa och käraste hon ägde. Där gömde hon sin mors tunna vigselring, sin fars utgångna klocka och sina egna guldörhängen. Men när Gunhild öppnade skrinet, såg hon, att allt detta var borttaget, och i dess ställe låg där nu ett enda brev. Det var ett brev från henne själv. Hon hade för ett par år sedan gjort en resa till Mora och farit över Siljan i en båt, som hade kantrat. Flera av hennes reskamrater hade mistat livet, och föräldrarna hade fått höra, att också Gunhild hade omkommit. Gunhild förstod, att modern hade blivit så glad, när hon hade fått brev om att dottern levde, att hon hade flyttat undan allt annat ur brudskrinet och lagt dit brevet som sin största skatt. Gunhild blev likblek, hjärtat snörde ihop sig på henne. — Nu vet jag, att jag dödar mor, sade hon. Hon tänkte inte mer på att skriva något, utan skyndade bort. Hon kom och satte sig upp i kärran utan att svara på de många frågorna om hon hade råkat föräldrarna. Hela vägen satt hon sedan orörlig, med händerna i skötet, och stirrade framför sig. ”Jag mördar mor”, tänkte hon. ”Jag vet, att jag dödar mor. Jag vet, att mor dör.” ”För mig finns inte mer en lyckans dag”, tänkte hon. ”Väl får jag fara till det Heliga landet, men jag dödar min egen mor.” [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] När det långa tåget av kärror och lastvagnar äntligen hade genomfarit kyrkbyn och dalen, kom det in i en skogsdunge. Här märkte Jerusalemsfararna för första gången, att de ledsagades av ett par personer, som de inte kände. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 224</noinclude> 317582jpcl89twgwkn11edourek2eq5 104 108015 505056 402483 2022-08-15T10:13:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Så länge som de bortdragande hade befunnit sig nere i bygden, hade de haft så mycket att göra med att säga farväl och sända avskedshälsningar, att de inte hade haft tid att lägga märke till den främmande kärran, men där i skogsdungen började alla ge akt på den. Än körde den förbi alla andra kärror och for i spetsen av tåget, än saktade den farten och lät alla andra åka före. Kärran var ingenting annat än ett vanligt arbetsåkdon, ett sådant, som brukas varje dag vid körslor. Men just därför var det omöjligt att räkna ut vem den tillhörde. Ingen kunde heller känna igen hästen. Den kördes av en gammal man, som satt mycket krokig, hade rynkiga händer och långt, vitt skägg. Honom kände ingen, därpå var man alldeles säker. Men bredvid honom satt en kvinna, som man tyckte att man borde känna igen. Ingen kunde se hennes ansikte, ty hon hade kastat en svart schal över huvudet och höll den samman med händerna så väl, att inte ens en strimma av ögonen syntes. Många försökte att av hållningen och storleken gissa sig till vem hon var, men var och en gissade på någon annan än hans granne. Nämndemans Gunhild sade genast: — Det är min mor, men Israel Tomassons hustru påstod, att det var hennes syster. Det var nästan inte en enda av dem, som inte gjorde upp för sig vem det var, som satt i kärran. Tims Halvor trodde, att det var gamla gumman Eva Gunnarsdotter, som inte hade fått följa dem till Jerusalem. Kärran ledsagade dem hela vägen, men inte en enda gång lyfte kvinnan schalen från ansiktet. För somliga blev hon till någon, som de älskade, för andra till någon, som de fruktade, för de flesta var det dock så, att hon blev till någon, som de hade övergivit. Flera gånger, då vägen var bred nog, gjorde de främmande om detta att köra fram längs alla kärrorna och så hålla stilla för att låta dem köra förbi. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small>15. — <i>{{sp|Lagerlöf,}} Jerusalem.</i> I.</small>||225}}</noinclude> h2xwq7o3wfnx487122gkw0xdrje75r1 104 108016 505057 402484 2022-08-15T10:14:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Då satt den främmande kvinnan vänd åt de bortdragande och betraktade dem oavlåtligt, men hon gjorde intet tecken åt någon av dem, och ingen kunde säkert säga vem hon var. Hon följde dem ända till järnvägsstationen. Där väntade de att få se hennes ansikte. Men när de hade stigit ur vid stationen och sågo sig om efter henne, var hon borta. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] När det långa tåget av kärror och lastvagnar körde fram genom socknen, såg man ingen gå och meja gräs ute på fälten, och ingen hade tagit sin räfsa för att gå ut på ängarna och lägga upp det redan slagna höet i volmar. Den morgonen vilade arbetet, och alla människor stodo och hängde utmed vägkanten, eller ock kommo de åkande i kyrkkläder för att följa till vägs. Somliga åkte med en mil, andra två, men några ända till järnvägsstationen. Så länge som tåget drog fram genom socknen, såg man på hela vägen endast en enda man som arbetade, och det var Hök Matts Eriksson. Han hade inte gått ut för att slå gräs, vilket tycktes honom vara ett leksaksarbete, utan han hade tagit sig för att bryta upp sten ur jorden, som han gjorde i sin ungdom, då han röjde upp sin nyodling. Gabriel Mattsson såg fadern från vägen, då tåget körde förbi. Hök Matts gick ute i hagen, bände upp stenar och lade ner dem på en stengärdsgård. Han såg inte upp, han bara drog åstad med sina stenar, och somliga voro så tunga, att Gabriel tyckte, att hans rygg borde knäckas. Sedan slängde han ner dem på stengärdsgården med sådan fart, att det slog gnistor ur dem och de lösa kanterna stöttes bort. Gabriel hade ett lass att köra, men hästen fick en lång stund sköta sig själv, ty Gabriel gick med ögonen vända mot fadern. Gamle Hök Matts arbetade och arbetade. Han högg i på samma sätt, som då sonen hade varit liten och han strävade för att utvidga sin egendom. Sorgen tog hårda tag med honom, men Hök Matts bröt<noinclude> <references/> 226</noinclude> bnlzgzv24x1nyizy9px4y01vvaxrwxq 104 108017 505058 402485 2022-08-15T10:16:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>upp allt tyngre och tyngre stenar, som han bar bort till gärdsgården. En stund efter sedan tåget var borta, utbröt ett svårt åskväder och ett starkt regn föll. Alla människor skyndade in under tak, och Hök Matts ämnade också söka skydd, men han besinnade sig och stannade ute. Han vågade inte lämna arbetet. Vid middagstiden kom hans dotter ut i stugdörren och kallade på honom, för att han skulle komma in och äta. Hök Matts var just inte hungrig. Han tänkte dock, att han nog kunde behöva en smula mat. Men han avstod från att gå in; han vågade inte upphöra med arbetet. Hustrun hade följt Gabriel till järnvägen. Sent om kvällen kom hon hemåkande ensam. Hon gick fram för att tala om för mannen, att sonen nu var borta, men han bände och bröt med spettet och gick fram och åter vid arbetet. Han ville inte stanna och höra på henne. Grannarna hade lagt märke till hur Hök Matts arbetade den dagen. De gingo ut och betraktade honom, de stodo stilla en stund och kommo in i stugan och berättade: — Han går där ännu, han har hållit på hela dagen i ett sträck. Kvällen kom, men ljuset varade, och Hök Matts fortfor att arbeta. Det tycktes honom, att om han lämnade arbetet, så länge som han ännu kunde ta ett steg, skulle sorgen bli honom övermäktig. Hustrun kom åter och stod och såg på honom. Marken i hagen var uppröjd, stenmuren hade vuxit, men alltjämt gick mannen där och släpade fram stenar, som kunde ha varit passande för en jätte att bära. En och annan av grannarna gick förbi för att se om Hök Matts fortfor att arbeta, men ingen tilltalade honom. Så kom mörkret, då man inte mer kunde se honom. Men ännu alltjämt hörde man honom arbeta, och då han vräkte ner stenarna på gärdsgården, stänkte gnistorna omkring honom. Men så en gång, då han bände med spettet, for det honom ur händerna. När han böjde sig för att ta upp det, föll han<noinclude> <references/> {{ph|227}}</noinclude> 0989s6ud6fiirw2m6c1uf6b0qbk668z 104 108018 505059 402486 2022-08-15T10:17:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>omkull. Han blev liggande på marken, och innan han hade hunnit tänka på att stiga upp, hade han somnat. En stund efteråt kom han in i stugan. Han sade intet, tänkte inte på att komma i säng, bara kastade sig ner på en träbänk och somnade. [[Fil:Asterisk.svg|center|10px]] Den långa raden av kärror och lastvagnar hade äntligen kommit fram till järnvägsstationen. Banan var nyanlagd, och stationen var alldeles nybyggd. Den låg på en ofantlig avröjning mitt i den allra djupaste och svartaste skogen. Där fanns ingen bygd, ingen åker, ingen trädgård, men allt var stort och ståtligt tilltaget, därför att man väntade, att ett betydande stationssamhälle skulle växa upp där i ödemarken. Runtom själva stationshuset var marken jämnad, där funnos en bred plattform av sten, stora avlastningsplatser och vida, tomma, oändliga grusplaner. Ett par handelsbodar och verkstäder, en fotografiateljé och ett hotell voro redan uppförda omkring grusplanerna, men vad som återstod av avröjningen var ingenting annat än oodlad stubbmark. Dalälven flöt fram även här. Den kom vild och vred ut ur de djupa skogarna och rusade skummande fram i små forsar. Jerusalemsfararna kunde inte känna igen den breda, majestätiska älven, som de hade lämnat på morgonen. Här fanns ingen blid dal att skåda ner över, utan all utsikt stängdes av mörka, granskogsklädda höjder. När de små barn, som skulle resa med sina föräldrar till Jerusalem, togos ur kärrorna på denna plats, började de bli illa till mods och begynte gråta. Barnen hade hela tiden förut varit mycket glada åt att få resa till Jerusalem, men vid skilsmässan från hemmen hade de gråtit mycket, och här vid stationen blevo de mera förtvivlade än någonsin. De äldre sysslade med att ta ner allt resgodset och flytta det över till en järnvägsvagn. Alla hjälpte till, och ingen hade tid att se efter vad barnen togo sig för. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 228</noinclude> llwb4600ty97jm4i6b2vz0qdk1x2ncp 104 108019 505060 402487 2022-08-15T10:18:40Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>Men barnen slogo sig samman, de stodo i en tät ring och överlade. Om en stund togo de äldre av dem de små vid handen och vandrade bort från stationen två och två, en stor och en liten. De gingo samma väg, som de hade kommit, över sandhavet och stubbmarken och älven in i mörka skogen. Om en stund kom en av kvinnorna att tänka på barnen. Hon öppnade ett matsäcksskrin och ville ge dem mat. Hon kallade på dem, men ingen svarade. De voro alldeles försvunna; ett par karlar måste gå och söka dem. De följde spåren, som de många små fötterna hade lämnat i sanden, och när de hade kommit ett stycke inåt skogen, fingo de syn på barnen. De gingo framåt i en lång rad, två och två, en stor och en liten. Då karlarna ropade på dem, stannade de inte, utan fortforo att vandra. Då måste karlarna springa för att hinna upp barnen. Barnen försökte komma undan, men de minsta orkade inte följa med, utan föllo omkull. Då blevo barnen stående på vägen, förgråtna och olyckliga. — Men, barn, vart ska ni ta vägen? frågade en av karlarna. Då stämde de minsta barnen upp ett högt tjut, medan den äldsta gossen svarade: — Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill gå hem. Och ännu länge, sedan barnen voro återförda till stationen och sutto i vagnarna, fortsatte de att gråta och klagade: — Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill gå hem. {{linje|10em|height=3px}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|229}}</noinclude> a7r28l4x95x6dj2i4s1c0serqw1a0kt 108 144502 505015 504654 2022-08-15T09:16:06Z Thurs 138 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman= |Titel=[[På Divans-Bordet]], <br><small>Romantiska skildringar af<br>[[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Almqvist]], [[Författare:August Blanche|Blanche]], [[Författare:Julius Axel Kiellman-Göranson|Kjellman Göranson]] och [[Författare:Wendela Hebbe|Vendela Hebbe]]</small>. |År=1846 |Oversattare= |Utgivare=Stockholm. L:s Gust. Rylander |Källa=https://archive.org/details/pa-divansbordet1846 |Bild=[[File:På Divans-Bordet.djvu|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1-6=omslag 7-9=titel 11=1 116-123=omslag /> |Anmärkningar=Denna elektroniska utgåva av På Divans-Bordet 1846 digitaliserades 2021 av Upsala Universitetsbibliotek (Se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-373966) {{libris post|2006451}} [[På Divans-Bordet|Titel och innehåll]] <h3 align=center>INNEHÅLL.</h3> {{{!}} align=center style="text-align:right" {{!}}- {{!}}{{!}}{{!}}{{!}}{{!}}<small>Sid.</small> {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Almqvist, C. J. L.{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]]{{!}}{{!}}1. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Blanche, Aug.{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Den broderade plånboken]]{{!}}{{!}}37. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Kjellman Göranson{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Marie Anne]]{{!}}{{!}}53. {{!}}- {{!}}{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[Den hvita rosen]]{{!}}{{!}}73. {{!}}- {{!}} align=left {{!}}Hebbe, Vendela{{!}}{{!}} align=left {{!}}[[En kärlekshistorie]]{{!}}{{!}}79. {{!}}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Index med rå text]] 11vdyh14ycpnzru7vi56hexv7zjyrbl 0 144510 505014 504649 2022-08-15T09:15:46Z Thurs 138 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="På Divans-Bordet.djvu" header=1 /> {|align=center |- |[[Fil:På Divans-Borde framsida.jpg|framsida|150px]] |[[Fil:På Divans-Bordet titelsida.jpg|titel|150px]] |[[Fil:På Divans-Bordet baksida.jpg|baksida|150px]] |} <pages index="På Divans-Bordet.djvu" from=6 to=10 /> <h2 align=center>INNEHÅLL.</h3> {{innehåll börjar}} {| align=center style="text-align:right" |- |||||<small>Sid.</small> |- | align=left |Almqvist, C. J. L.|| align=left |[[Herr Laurits Björnram och lilla Karin]]||1. |- | align=left |Blanche, Aug.|| align=left |[[Den broderade plånboken]]||37. |- | align=left |Kjellman Göranson|| align=left |[[Marie Anne]]||53. |- ||| align=left |[[Den hvita rosen]]||73. |- | align=left |Hebbe, Vendela|| align=left |[[En kärlekshistoria]]||79. |} {{innehåll slutar}} </div> <pages index="På Divans-Bordet.djvu" from=116 to=116 fromsection=tryckning /> [[Kategori:På Divans-Bordet]] [[Kategori:1840-talets verk]] [[Kategori:Novellsamlingar]] spk5qmeedqgvyfyz6r3dyas0pp9swq9 0 144527 505012 473858 2022-08-15T09:15:23Z Thurs 138 Thurs flyttade sidan [[En kärlekshistoria]] till [[En kärlekshistorie]]: Korrekt titel wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="På Divans-Bordet.djvu" from=89 to=116 tosection=En kärlekshistorie header=1 /> </div> [[Kategori:På Divans-Bordet]] [[Kategori:Wendela Hebbe]] o74i2q5jil2zagifpyf9qmi9wfresnn 104 148289 505009 482699 2022-08-15T09:13:16Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>97</u>}}</noinclude>”Det är skilnad emellan menniskor ...” ”Åh, det förstår jag, den ena är ond, och den andra är god, men jag vill blifva god, hör du, jag vill arbeta af alla krafter derpå, och du skall hjelpa mig.” Albin slöt det menlösa barnet, genom hvars mun sannin- gen kom så enkel men ändå så majestätlig — ömt till sitt hjerta ... ”O, detta är ändå icke nog!” sade han sorgset; ty det smärtade honom att nödgas kasta en skugga in bland hennes ljusa tankar. ”Icke nog? hvad är det då för olikheter du talar om? när det icke är skilnaden mellan rik och fattig, mellan god och ond?” frågade flickan. ”Skilnaden ... mellan ... höga och låga ...” Bedröfvad såg dödgräfvarens dotter på den talande och bemödade sig förgäfves att följa hans tankegång eller fatta hans ord dä han började att förklara sina satser. Han begick det så förståndigt och grannlaga som möjligt. Ellen log stilla, och hennes stora mörka ögon voro fästade på tornspiran som glimmade mellan skogstopparne i månskenet. Hon tänkte på ”vallekullan” som konungen bjöd sin hand och halfva rike, sin kungakrona, sin yngste broder och slutligen sig sjelf för det hon skulle qväda en liten visa för honom, och sjöng icke hon (Ellen) lika bra som vallekullan?” — Än mjölnarens dotter Ingalill” som stod vid den ”tunga qvarn och mol”, fäste icke en konungason henne med guldringar tre, tog henne i sin famn och gaf henne drottningenamn? andra exempel, både bland hedna och christna konungasöner, att förtiga. Grefve Albins ord gingo derföre förlorade. Ellen kunde icke fatta, ännu mindre tillämpa deras betydelse. Hon befann sig i denna sinnesbelägenhet, då de andliga krafterna konsentrerat sig kring ett enda föremål från hvilket de icke förmå lösrycka sig, för att med tillräcklig sans och intensitet omfatta äfven andra, för ögonblicket mindre vigtiga saker. Om ett starkt ljus hålles tätt fram för våra ögon, skola vi endast dunkelt urskilja de föremål som befinna sig omkring oss emedan vår synkraft förbländas. Sålunda hade Ellens hela inre varelse, alla hennes andeliga förmögenheter samlat sig kring ett enda föremål kärleken, och kunde derföre icke dela sig åt andra<noinclude> <references/> {{ph|7}}</noinclude> 26141z72axi0xfdepctf375b36telj6 104 148291 504998 482701 2022-08-15T08:43:27Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>96</u>}}</noinclude>af den vida kappan omkring henne, för att skydda henne mot nattkylan. Långsamt lyfte Hickan den fina bleka pannan upp mot honom och säg honom sorgset i ögonen: ”jag ville gråta ut, så att jag kunde vara glad hos dig, men jag gråter nu likasom derhemma ... du är hård mot mig Albin!” ”Nej Ellen, men jag kan icke handla annorlunda ...!” ”O, om du höll af mig, så for du nu icke från mig och lemnade mig allena att sörja mig till döds ... du kunde det icke — du toge mig med dig öfver allt, till verldens ända !... ”Jag kan, jag bör, jag får icke vara så egennyttig, hvad skulle din gamle far säga?” ”Han skulle tacka dig, han vill min lycka.” ”Och ''mina'' föräldrar, Ellen?” ”De vilja ju ''din'' lycka; och är det icke den största lycka att beständigt få vara hos den man älskar?” ”O, de känna icke dig, Ellen!” ”Nå, de kunna ju då icke hafva någonting emot mig; jag vet rätt väl att jag icke har lärt mig ett och annat som du och din syster kunna ... men det är ju ingen tid förliden, jag är blott sexton år, jag kan ju lära hvad du åstundar ... jag vill arbeta natt och dag ... låt mig se ...” och hon räknade på fingrarna ”ett fremmande språk, det lär jag mig nog i det fremmande landet; rita och brodera ... åh, det är ingen omöjlighet, sjunga, det kan jag redan, det har du sjelf sagt ... att kläda mig väl och vackert, det är allsingen konst, när jag först har något att kläda mig med ... älskvärd, det måste jag ju vara i mig sjelf, efter som du håller af mig ...” Albin log åt den barnsliga flickans tal. ”Ack Ellen, goda sköna Ellen, jag måste vara upprigtig mot dig ... men hur skall jag kunna vara det så att du förstår mig? ser du, det gifves en hel hop fördomar ... hos vissa klasser ... de anse sig ... de inbilla sig .. . de rika tro ... nej jag kan inte!” ”Tala ut! ah, jag förstår! de rika, sade du ... jag förstår nog; men när man håller af hvarandra innerligen af hjertat, så finns ingen fattigdom!” ”I sjelfva verket icke ... men det gifves ock en hel hop andra fördomar ... till ex. olikhet i stånd ... förstår du mig Ellen ... ?” ”Nej, ''det'' förstår jag icke.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3z0lam9sshxjq4174rg0gzo1w812i25 504999 504998 2022-08-15T08:43:46Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>96</u>}}</noinclude>af den vida kappan omkring henne, för att skydda henne mot nattkylan. Långsamt lyfte Hickan den fina bleka pannan upp mot honom och säg honom sorgset i ögonen: ”jag ville gråta ut, så att jag kunde vara glad hos dig, men jag gråter nu likasom derhemma ... du är hård mot mig Albin!” ”Nej Ellen, men jag kan icke handla annorlunda ...!” ”O, om du höll af mig, så for du nu icke från mig och lemnade mig allena att sörja mig till döds ... du kunde det icke — du toge mig med dig öfver allt, till verldens ända !... ”Jag kan, jag bör, jag får icke vara så egennyttig, hvad skulle din gamle far säga?” ”Han skulle tacka dig, han vill min lycka.” ”Och ''mina'' föräldrar, Ellen?” ”De vilja ju ''din'' lycka; och är det icke den största lycka att beständigt få vara hos den man älskar?” ”O, de känna icke dig, Ellen!” ”Nå, de kunna ju då icke hafva någonting emot mig; jag vet rätt väl att jag icke har lärt mig ett och annat som du och din syster kunna ... men det är ju ingen tid förliden, jag är blott sexton år, jag kan ju lära hvad du åstundar ... jag vill arbeta natt och dag ... låt mig se ...” och hon räknade på fingrarna ”ett fremmande språk, det lär jag mig nog i det fremmande landet; rita och brodera ... åh, det är ingen omöjlighet, sjunga, det kan jag redan, det har du sjelf sagt ... att kläda mig väl och vackert, det är allsingen konst, när jag först har något att kläda mig med ... älskvärd, det måste jag ju vara i mig sjelf, efter som du håller af mig ...” Albin log åt den barnsliga flickans tal. ”Ack Ellen, goda sköna Ellen, jag måste vara upprigtig mot dig ... men hur skall jag kunna vara det så att du förstår mig? ser du, det gifves en hel hop fördomar ... hos vissa klasser ... de anse sig ... de inbilla sig .. . de rika tro ... nej jag kan inte!” ”Tala ut! ah, jag förstår! de rika, sade du ... jag förstår nog; men när man håller af hvarandra innerligen af hjertat, så finns ingen fattigdom!” ”I sjelfva verket icke ... men det gifves ock en hel hop andra fördomar ... till ex. olikhet i stånd ... förstår du mig Ellen ...?” ”Nej, ''det'' förstår jag icke.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hwspowwc3qf0phcv8dh174l7t48l4y3 505000 504999 2022-08-15T08:44:12Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>96</u>}}</noinclude>af den vida kappan omkring henne, för att skydda henne mot nattkylan. Långsamt lyfte flickan den fina bleka pannan upp mot honom och säg honom sorgset i ögonen: ”jag ville gråta ut, så att jag kunde vara glad hos dig, men jag gråter nu likasom derhemma ... du är hård mot mig Albin!” ”Nej Ellen, men jag kan icke handla annorlunda ...!” ”O, om du höll af mig, så for du nu icke från mig och lemnade mig allena att sörja mig till döds ... du kunde det icke — du toge mig med dig öfver allt, till verldens ända !... ”Jag kan, jag bör, jag får icke vara så egennyttig, hvad skulle din gamle far säga?” ”Han skulle tacka dig, han vill min lycka.” ”Och ''mina'' föräldrar, Ellen?” ”De vilja ju ''din'' lycka; och är det icke den största lycka att beständigt få vara hos den man älskar?” ”O, de känna icke dig, Ellen!” ”Nå, de kunna ju då icke hafva någonting emot mig; jag vet rätt väl att jag icke har lärt mig ett och annat som du och din syster kunna ... men det är ju ingen tid förliden, jag är blott sexton år, jag kan ju lära hvad du åstundar ... jag vill arbeta natt och dag ... låt mig se ...” och hon räknade på fingrarna ”ett fremmande språk, det lär jag mig nog i det fremmande landet; rita och brodera ... åh, det är ingen omöjlighet, sjunga, det kan jag redan, det har du sjelf sagt ... att kläda mig väl och vackert, det är allsingen konst, när jag först har något att kläda mig med ... älskvärd, det måste jag ju vara i mig sjelf, efter som du håller af mig ...” Albin log åt den barnsliga flickans tal. ”Ack Ellen, goda sköna Ellen, jag måste vara upprigtig mot dig ... men hur skall jag kunna vara det så att du förstår mig? ser du, det gifves en hel hop fördomar ... hos vissa klasser ... de anse sig ... de inbilla sig .. . de rika tro ... nej jag kan inte!” ”Tala ut! ah, jag förstår! de rika, sade du ... jag förstår nog; men när man håller af hvarandra innerligen af hjertat, så finns ingen fattigdom!” ”I sjelfva verket icke ... men det gifves ock en hel hop andra fördomar ... till ex. olikhet i stånd ... förstår du mig Ellen ...?” ”Nej, ''det'' förstår jag icke.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bbofkf6poo82lephp3d6kqw24qx1504 104 148294 504979 482738 2022-08-15T07:57:18Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>95</u>}}</noinclude>{{c|<big>V.<br><b><i>I Skogen</i>.</b></big>}} {{Högertext| <small>”Jeg klynger mig <br> Hel ängstelig <br> Min Ven! till dig; <br> Kys varm min mnnd <br> I Nattens stund!” </small> ::{{sc|<small>Christ. Winther.</small>}} |3em}} Det var afton, en dunkel, sval höstafton. Blekt och klart samm månklotet i luftens blåa haf, och nattvinden susade i grantopparna. Ett skummande vattenfall kastade sina glänsande perlor i gröngräset, och någon enslig nattfogel klagade i djupet af skogen. På en bänk under några högresta hänggranar satt en man, insvept i en kappa. Hans blick var oroligt rigtad mot en grupp af trän, mellan hvilka en smal gångstig slingrade sig, men som snart förlorade sig i det villande månskenet, bland skuggor af trädstammar och smärre klippstycken. Nu hördes på något afstånd några melankoliska toner, de ljödo närmare och närmare. Det var en enkel kärleksvisa, icke af de aldraälsta, men deras närmaste efterträdare: samma vemodiga och djupa anda, samma enkla och ljufva tongångar, men med mindre sammanhållning, soliditet och klarhet än man finner hos de gamla äkta, hvarföre de sednare kunna kallas en reminiscence eller ett echo af de förra. Detta var den bekanta: <poem> ”Det roar mig i lunden att vara, Der högt jag min kärestas namn ropar ut, Der bergen och skogarna mig svara; Mitt hjerta det älskar att höra dess ljud!” </poem> Det låg ett eget romantiskt behag i denna sång, någonting svärmiskt och sällsamt dunkelt, så olikt annan vanlig sång, som det spelande glada bjertgula solljuset en sommardag liknar det blåaktiga, högtidliga och mystiska sken som månan gjuter öfver naturen en höstnatt. En lätt skepnad rörde sig mellan träden och närmade sig grangrottan. ”Är du ändtligen här?” ropade mannen i kappan emot den kommande och drog henne ned på soffan bredvid sig ...” att låta mig vänta så, denna sista qväll!” fortfor han i en ton midt emellan öm glädje och förebråelse och i det han svepte en flik<noinclude> <references/></noinclude> p25tg8c54xaquikla1vduepgdzsoakr 504980 504979 2022-08-15T07:59:26Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>95</u>}}</noinclude>{{c|<big>V.<br><b><i>I Skogen</i>.</b></big>}} {{Högertext|<small>”Jeg klynger mig <br> Hel ängstelig <br> Min Ven! till dig; <br> Kys varm min mnnd <br> I Nattens stund!” </small><br> {{em|1.5}}{{sc|<small>Christ. Winther.</small>}} |3em}} Det var afton, en dunkel, sval höstafton. Blekt och klart samm månklotet i luftens blåa haf, och nattvinden susade i grantopparna. Ett skummande vattenfall kastade sina glänsande perlor i gröngräset, och någon enslig nattfogel klagade i djupet af skogen. På en bänk under några högresta hänggranar satt en man, insvept i en kappa. Hans blick var oroligt rigtad mot en grupp af trän, mellan hvilka en smal gångstig slingrade sig, men som snart förlorade sig i det villande månskenet, bland skuggor af trädstammar och smärre klippstycken. Nu hördes på något afstånd några melankoliska toner, de ljödo närmare och närmare. Det var en enkel kärleksvisa, icke af de aldraälsta, men deras närmaste efterträdare: samma vemodiga och djupa anda, samma enkla och ljufva tongångar, men med mindre sammanhållning, soliditet och klarhet än man finner hos de gamla äkta, hvarföre de sednare kunna kallas en reminiscence eller ett echo af de förra. Detta var den bekanta: <poem> ”Det roar mig i lunden att vara, Der högt jag min kärestas namn ropar ut, Der bergen och skogarna mig svara; Mitt hjerta det älskar att höra dess ljud!” </poem> Det låg ett eget romantiskt behag i denna sång, någonting svärmiskt och sällsamt dunkelt, så olikt annan vanlig sång, som det spelande glada bjertgula solljuset en sommardag liknar det blåaktiga, högtidliga och mystiska sken som månan gjuter öfver naturen en höstnatt. En lätt skepnad rörde sig mellan träden och närmade sig grangrottan. ”Är du ändtligen här?” ropade mannen i kappan emot den kommande och drog henne ned på soffan bredvid sig ...” att låta mig vänta så, denna sista qväll!” fortfor han i en ton midt emellan öm glädje och förebråelse och i det han svepte en flik<noinclude> <references/></noinclude> 6k9va7fnvtw4w36370l86vzs71brvun 504981 504980 2022-08-15T08:01:21Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>95</u>}}</noinclude>{{c|<big>V.<br><b><i>I Skogen</i>.</b></big>}} {{Högertext|<small>”Jeg klynger mig <br> Hel ängstelig <br> Min Ven! till dig; <br> Kys varm min mund <br> I Nattens stund!” </small><br> {{em|1.5}}{{sc|<small>Christ. Winther.</small>}} |3em}} Det var afton, en dunkel, sval höstafton. Blekt och klart samm månklotet i luftens blåa haf, och nattvinden susade i grantopparna. Ett skummande vattenfall kastade sina glänsande perlor i gröngräset, och någon enslig nattfogel klagade i djupet af skogen. På en bänk under några högresta hänggranar satt en man, insvept i en kappa. Hans blick var oroligt rigtad mot en grupp af trän, mellan hvilka en smal gångstig slingrade sig, men som snart förlorade sig i det villande månskenet, bland skuggor af trädstammar och smärre klippstycken. Nu hördes på något afstånd några melankoliska toner, de ljödo närmare och närmare. Det var en enkel kärleksvisa, icke af de aldraälsta, men deras närmaste efterträdare: samma vemodiga och djupa anda, samma enkla och ljufva tongångar, men med mindre sammanhållning, soliditet och klarhet än man finner hos de gamla äkta, hvarföre de sednare kunna kallas en reminiscence eller ett echo af de förra. Detta var den bekanta: <poem> ”Det roar mig i lunden att vara, Der högt jag min kärestas namn ropar ut, Der bergen och skogarna mig svara; Mitt hjerta det älskar att höra dess ljud!” </poem> Det låg ett eget romantiskt behag i denna sång, någonting svärmiskt och sällsamt dunkelt, så olikt annan vanlig sång, som det spelande glada bjertgula solljuset en sommardag liknar det blåaktiga, högtidliga och mystiska sken som månan gjuter öfver naturen en höstnatt. En lätt skepnad rörde sig mellan träden och närmade sig grangrottan. ”Är du ändtligen här?” ropade mannen i kappan emot den kommande och drog henne ned på soffan bredvid sig ...” att låta mig vänta så, denna sista qväll!” fortfor han i en ton midt emellan öm glädje och förebråelse och i det han svepte en flik<noinclude> <references/></noinclude> 7orcaks3myqpoo42da7fc9cy3c3x2b3 104 148296 504921 482706 2022-08-14T19:59:03Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>94</u>}}</noinclude>voltigera ned i unga grefvens hufvud, hvilken gick fram och åter på golfvet, tätt förbi henne. Unga grefven befann sig i den kinkiga belägenhet, att det praktiska förnuftets urvisare visade rakt åt motsatt håll mot dem på hans hjertas spelur. Fåfängt bemödade han sig om att förmå de båda urverken att correspondera, han justerade och justerade, men de voro och förblefvo oefterrättliga. Uret i hans bröst gick beständigt för fort, det i hans hufvud drog sig beständigt efter. Han hade velat gifva mycket, om han haft någon likasinnad varelse att nu förtro sig till och rådgöra med, men dertill syntes ingen den ringaste utsigt for handen. Hans syster var för ung och barnslig ännu, att kunna invigas till förtrogen i affaires des coeur, hans fru mor deremot alltför gammal; icke så mycket till åren, som icke snarare till känslorna, hvilka hos henne troligen aldrig räknat någon ungdom. Likasom gräset stundom gror friskare och yppigare i den kalla stenens skugga, än på den högländta slätten, der den beständiga solvärmen hejdar dess vextkraft och till och med förtorkar det, så händer ock att menniskans känslor stundom utveckla och bibehålla sig friskare och starkare i lidandets och nödens skugga, än i medgångens och lyckans solsken. Hade grefve Albin icke varit ett af dessa verldens smekbarn, som framfladdrat sitt hela lif bland nöjen och förströelser, och sålunda vant sig att slösa med sina känslor, och att så till sägandes i helt små portioner strö ut sitt väsens blomdoft öfver de tusende små bländfagra ting, som man på den stora verldsmarknaden exponerar och som man der gifvit namn af skönt, skulle han nu, då det nyckfulla ödet stod till reds att med frikostig hand räcka honom sin bästa gåfva, icke tvekat att med tacksamt hjerta mottaga densamma. Men klockan slog nu 11, och den häftiga hjertklappning och den skyndsamhet, hvarmed han grep sin hatt och störtade ut, vittnade dock att det offer han gick att bringa åt fördomens makter, icke verkställdes utan starka inre strider, hvarvid det unga hjertat skulle komma att svårt blöda. {{linje|4em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 38w9z0ucuk7sd53arf3f5nxjjbhwo0k 104 148305 504919 482719 2022-08-14T19:55:28Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>93</u>}}</noinclude> ”En sådan resa midt i vintern!” yttrade grefvinnan efter en stunds mogen öfverläggning. Vi halva här, på eget beråd, fogat ett utropningstecken till frasen, ehuru det icke fanns nå- got ''tecken'' till ''utrop'' i sjelfva tonen, hvarmed den uttalades. Vi gjorde så, emedan vi fruktade att läsaren eljest, på grund af det ofullständiga i sjelfva uttrycket, möjligen kunnat förmoda, det eftersattsen blilvit uteglömd. Men sådant är icke förhållandet. Hade här varit fråga om en resa för grefvinnan sjelf, kunde man med visshet antaga att orden fallit sig annorlunda och strofen fått sin tillbörliga eftersatts och kanske utropningstecken med, men som nu det gällde en annan persons resa, kunde ofvanstående uttryck icke betraktas annorlunda än såsom en anmärkning i förbigående öfver andra menniskors dumhet (jemförd med hennes egen vishet), på hvilken hon hade haft och dagligen och stundligen hade de ovedersägligaste bevis, ehuru hon sällan nedlät sig att tala derom. Att unga grefven uttydde hennes ord på det naturligaste och vackraste sättet, det antydes af hans svar. ”Ah, för en karl är en sådan resa ingen ting ... vore det bara icke så svårt att lemna hemmet!” Grefvinnan upplyfte sina trötta ögonlock och såg med en half blick och en fjerdedels undran på sin son, men misströstande om att någonsin kunna utreda ordalag af så invecklad beskaffenhet, lät hon ämnet falla. Den tystnad som härpå följde hade nu, för hennes del, gerna kunnat ostörd fortfara hela den qvällen och några af de påföljande dagarna, om icke grefve Albin efter en stunds förlopp afbrutit den med förfrågan, huruvida brefvet var färdigt till grefven hennes man, hvartill hon nödgades svara ett sömnigt ”jaa,” men härmed var också conversationen slut. Imman från théköket hvirflade mellan vaxljusen på divansbordet gent emot, och grefvinnan och hennes emma rullades dit. Lilla flickan hade emedlertid ledsnat vid leken med cacadoran, och roade sig i stället med plancherna på bordet. Hon betraktade med serdeles uppbyggelse en vignette, föreställande den gazeklädda Charlotta Grisi och Perrot, dem hon trodde vara Eva och Adam i paradiset. Cacadoran satt åter på sin ställning, synbarligen spekulerande på ett passande tillfälle att<noinclude> <references/></noinclude> f08x7k3z3mbmcfsdha1i4pvl438gtpm 504920 504919 2022-08-14T19:55:38Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>93</u>}}</noinclude>”En sådan resa midt i vintern!” yttrade grefvinnan efter en stunds mogen öfverläggning. Vi halva här, på eget beråd, fogat ett utropningstecken till frasen, ehuru det icke fanns nå- got ''tecken'' till ''utrop'' i sjelfva tonen, hvarmed den uttalades. Vi gjorde så, emedan vi fruktade att läsaren eljest, på grund af det ofullständiga i sjelfva uttrycket, möjligen kunnat förmoda, det eftersattsen blilvit uteglömd. Men sådant är icke förhållandet. Hade här varit fråga om en resa för grefvinnan sjelf, kunde man med visshet antaga att orden fallit sig annorlunda och strofen fått sin tillbörliga eftersatts och kanske utropningstecken med, men som nu det gällde en annan persons resa, kunde ofvanstående uttryck icke betraktas annorlunda än såsom en anmärkning i förbigående öfver andra menniskors dumhet (jemförd med hennes egen vishet), på hvilken hon hade haft och dagligen och stundligen hade de ovedersägligaste bevis, ehuru hon sällan nedlät sig att tala derom. Att unga grefven uttydde hennes ord på det naturligaste och vackraste sättet, det antydes af hans svar. ”Ah, för en karl är en sådan resa ingen ting ... vore det bara icke så svårt att lemna hemmet!” Grefvinnan upplyfte sina trötta ögonlock och såg med en half blick och en fjerdedels undran på sin son, men misströstande om att någonsin kunna utreda ordalag af så invecklad beskaffenhet, lät hon ämnet falla. Den tystnad som härpå följde hade nu, för hennes del, gerna kunnat ostörd fortfara hela den qvällen och några af de påföljande dagarna, om icke grefve Albin efter en stunds förlopp afbrutit den med förfrågan, huruvida brefvet var färdigt till grefven hennes man, hvartill hon nödgades svara ett sömnigt ”jaa,” men härmed var också conversationen slut. Imman från théköket hvirflade mellan vaxljusen på divansbordet gent emot, och grefvinnan och hennes emma rullades dit. Lilla flickan hade emedlertid ledsnat vid leken med cacadoran, och roade sig i stället med plancherna på bordet. Hon betraktade med serdeles uppbyggelse en vignette, föreställande den gazeklädda Charlotta Grisi och Perrot, dem hon trodde vara Eva och Adam i paradiset. Cacadoran satt åter på sin ställning, synbarligen spekulerande på ett passande tillfälle att<noinclude> <references/></noinclude> hscomv7wj2g964zwjgnmjaywonkggxi 504928 504920 2022-08-14T21:40:27Z Thurs 138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>93</u>}}</noinclude>”En sådan resa midt i vintern!” yttrade grefvinnan efter en stunds mogen öfverläggning. Vi halva här, på eget beråd, fogat ett utropningstecken till frasen, ehuru det icke fanns något ''tecken'' till ''utrop'' i sjelfva tonen, hvarmed den uttalades. Vi gjorde så, emedan vi fruktade att läsaren eljest, på grund af det ofullständiga i sjelfva uttrycket, möjligen kunnat förmoda, det eftersattsen blilvit uteglömd. Men sådant är icke förhållandet. Hade här varit fråga om en resa för grefvinnan sjelf, kunde man med visshet antaga att orden fallit sig annorlunda och strofen fått sin tillbörliga eftersatts och kanske utropningstecken med, men som nu det gällde en annan persons resa, kunde ofvanstående uttryck icke betraktas annorlunda än såsom en anmärkning i förbigående öfver andra menniskors dumhet (jemförd med hennes egen vishet), på hvilken hon hade haft och dagligen och stundligen hade de ovedersägligaste bevis, ehuru hon sällan nedlät sig att tala derom. Att unga grefven uttydde hennes ord på det naturligaste och vackraste sättet, det antydes af hans svar. ”Ah, för en karl är en sådan resa ingen ting ... vore det bara icke så svårt att lemna hemmet!” Grefvinnan upplyfte sina trötta ögonlock och såg med en half blick och en fjerdedels undran på sin son, men misströstande om att någonsin kunna utreda ordalag af så invecklad beskaffenhet, lät hon ämnet falla. Den tystnad som härpå följde hade nu, för hennes del, gerna kunnat ostörd fortfara hela den qvällen och några af de påföljande dagarna, om icke grefve Albin efter en stunds förlopp afbrutit den med förfrågan, huruvida brefvet var färdigt till grefven hennes man, hvartill hon nödgades svara ett sömnigt ”jaa,” men härmed var också conversationen slut. Imman från théköket hvirflade mellan vaxljusen på divansbordet gent emot, och grefvinnan och hennes emma rullades dit. Lilla flickan hade emedlertid ledsnat vid leken med cacadoran, och roade sig i stället med plancherna på bordet. Hon betraktade med serdeles uppbyggelse en vignette, föreställande den gazeklädda Charlotta Grisi och Perrot, dem hon trodde vara Eva och Adam i paradiset. Cacadoran satt åter på sin ställning, synbarligen spekulerande på ett passande tillfälle att<noinclude> <references/></noinclude> 2f4lyjvz5vf6bey88c68q28itza5q0a 104 148306 504918 482720 2022-08-14T19:43:51Z Thurs 138 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>92</u>}}</noinclude>sande salong hördes tonerna af ett piano, accompagneradt af en skön mansröst. Det var en Skottsk romance från Stuartarnes tid: den bekanta ljufliga melodien till ”Charlie is my darling.” På den brokiga mjuka golfmattan satt en flicka och lekte med en stor hvit fogel. ”Taci, Carissima mia — cosi, stia quieta!” sade den lilla flickan och strök smekande den oroliga fogeln, samt sökte att qvarhålla honom på sin arm: ”Se tu gridi, sarò bravata!” Fogeln var synbarligen distrait. Han lade hufvudet än åt ena, än åt andra sidan och blickade med det klotrunda ögat uppmärksamt bortåt den öppna dörren, hvarifrån musiken kom. Nu sköt han upp den höga fjäderkammen på sin hjessa tillika med ett par yfviga polissonger och klef dristigt några steg utåt golfvet samt uppgaf derunder en följd af sträfva starka ljud: ”Vieni Cacadora, cattiva, du skriker så att du kan väcka upp de döda” — ropade flickan otåligt, i det hon sträckte ut sin hand mot fogeln, som efter ett kort besinnande, samt med tillhjelp af sin stora krokiga näbb, åter spats era de uppåt den sammetsfina armen, satte sina svarta fötter på den runda mjellhvita skuldran samt svängde sig ledigt opp bland lockarna på flickans hufvud; här utförde han en serie af dessa så egna, löjligt behändiga rörelser som karakterisera dessa djur och som med skäl förvärfvat dem namn af fogelslägtets apor. Flickan började att storskratta, hvaraf fogeln blef ännu mera upprymd. Äter sköt han upp panachen och polisongerna och började conversera så öfverljudt och uthålligt, att flickan måste hålla för sina öron och sångaren kom af sig derinne, och nödgades sluta, just som ”Charlie, my darling” kom till ”the Town” och skulle mottagas af stadens döttrar. En ung man syntes nu i den öppna förmaksdörren. Det var en smidig och vacker gestalt med en viss abandon, eller hellre vild grace i sina rörelser, och med en lika rikedom af svart hår, som den förutnämnda flickan. Åtskilliga drag i hans ansigte tydde ock på nära slägtskap mellan dem båda. ”När tänker du resa?” frågade grefvinnan i en släpande, klanglös ton, i det hon långsamt bortlade sköldpaddsknifven och tillslöt boken. ”Omkring den 15:de, jag måste vara i L. vid slutet af månaden,” svarade unga grefven, till hvilken frågan var ställd. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8nud171l64hnkaj71opjallf55shdep 108 150068 504925 504607 2022-08-14T20:47:07Z Mårtensås 11012 mer kapitel proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Snorre Sturlasson|Snorre Sturlasson]] |Titel=[[Ynglingasagan (Carl Säve)]] |År=1854 |Oversattare=Carl Säve |Utgivare=C. A. Leffler |Källa=Google books |Bild=[[Fil:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 5=1 5to8=highroman 9=1/> |Anmärkningar=Innehåll : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/Förord|Förord.]] — I : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/1|Här säges om landa-skipan.]] — 1 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/2|Om Asia-män.]] — 2 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/3|Om Odens bröder.]] — 2 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/4|Ofrid mot Vaner.]] — 3 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/5|Oden skiftade riket, och om Gefjon.]] — 4 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/6|Om Odens färdigheter.]] — 6 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/7|Om Odens idrotter.]] — 7 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/8|Odens lagstiftning.]] — 8 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/9|Njörds giftermål.]] — 9 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/10|Odens död.]] — 10 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/11|Om Njörd.]] — 10 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/12|Freys död.]] — 11 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/13|Om Freya och hennes döttrar.]] — 11 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/14|Konung Fjölners död.]] — 12 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/15|Om Svegder.]] — 13 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/16|Om Vanlande.]] — 15 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/17|Visburs död.]] — 16 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/18|Domaldes död.]] — 18 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/19|Domars död.]] — 18 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/20|Dyggves död.]] — 19 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/21|Om Dag den spake.]] — 20 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/22|Om Agne.]] — 22 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/23|Om Alrek och Erik.]] — 24 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/24|Om Alf och Yngve.]] — 25 ... : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/56|Ynglinga-sagans skaldeverser i vanlig meningsföljd.]] — 77 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Index]] [[Kategori:Ej kompletta index]] do08qv1j8cmgs3l83te6mu2n5p9xm7z 104 151054 504904 489120 2022-08-14T18:24:17Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||33}}__NOTOC__</noinclude>honom detta, och vardt då intet blot. Sedan uppgaf konung Ön andan, och är han högad vid Uppsala. Det är sedan kalladt Ane-sot, när en man dör värklös af ålder. Så säger Thjodolf: <poem>{{Multicol}} {{m|En gång kunde i Uppsala Ane-sot Ön fälla: den seglifvade<ref>Isl. ''þrá-lífr,'' seglifvad; af ''þrár,'' hårdnackad, envis, Dal. ''trå,'' envis, lat, Vestgöt. ''trå,'' trägen.</ref> skulle taga ett dibarns art för andra gången.<ref>Isl. ''þiggia ióðs aðal,'' taga, antaga ett (litet) barns art, natur, varda barn på nytt, d. ä. åter suga mjölk genom en hornspets.</ref> Och han vände villigt åt sig dragarens spjuts<ref>Isl. ''sveiðuðs mækir,'' dragarens el. oxens spjut, dolk, d. ä. horn; ''sveiðuðr,'' moste betyda oxe, ehuru detta icke nämnes i Sn. Edda, det utmärker kanske: den sotbrune, svidne, svedde, af ''*sveiða,'' som skulle motsvara Sv. sveda, svedja.</ref> spetsiga ände, när ur udd af ok-rens-svärd<ref>Isl. ''Ok-hreins lögðis oddr,'' ok-renens (d. ä. oxens) svärds udd, d. ä. hornets udd; ''lögðir,'' m., svärd (Sn. Edda), trol. af ''leggia, lagða,'' sticka, eg. lägga.</ref> ättlinga-dråpar’n<ref>Isl. ''áttunga rióðr,'' ättlinga-dråpare, eg. rödgörare, blodare, af ''rióða,'' ipf. ''rauð,'' göra röd, blodfärga.</ref> liggande drack. Ej kunde gråe öster-gramen<ref>{{sp|Öster-gramen,}} eg. öster-konungen, d. ä. Svea-konungen Ane.</ref> hålla upp oxens dolk.<ref>Isl. ''hiarðar mækir,'' hjordens (d. ä. oxens) dolk, d. ä. horn.</ref>}} {{Multicol-break}} <i>{{m|Knátti endr at Uppsölum Ána-sótt Ön of-standa; ok þrá-lífr þiggia skyldi ióðs aðal öðru sinni. Ok sveiðuðs at sér hverfði mækis hlut enn mióvara, er ok-hreins áttunga rióðr lögðis odd liggiandi drakk. Máttit-t hárr mæki hiarðar austr-konungr upp of-halda.}}</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap30 align=center style="border-bottom:none;">30 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Egil<ref name=33-8>Isl. ''Egill,'' g. ''Egils,'' d. ''Egli'' l. ''Agli,'' betyder skräckingifvare, den </ref> Tunnes fiende''' (Tunna dolg).</h3> Egil het Ön den gamles son, som konung var efter sin<noinclude> <references/></noinclude> budjco165363jm6q9uma03un03jxzrw 104 151056 504923 489132 2022-08-14T20:38:16Z Mårtensås 11012 lade till sektion proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||7}}</noinclude><section begin=15-6/>allas hug gladdes dervid; men när han var i härnad, då syntes han sine ovänner grymmelig. Men detta kom deraf, att han kunde den idrotten, att skifta utseende och skepnad, på hvilket sätt som han ville. En annan idrott var den, att han talade så snillrikt och enkelt, att för alla, som åhörde det, tycktes endast det vara sannt. Han talade allt i verser, på det sätt som det nu qvädes, som heter skaldskap. Han och hans tempel-godar heta sång-smeder, i ty att denna idrott hofs af dem i Nordlanden. Oden kunde så göra, att i drabbning vordo hans ovänner blinde eller döfve eller skräckfulle, samt att deras vapen beto icke bättre än vidjor; men hans män foro fram brynjolöse och voro galne som hundar eller vargar, beto i sina sköldar, voro starke som björnar eller tjurar och dråpo manfolk; men hvarken eld eller järn verkade på dem: detta är kalladt barsärksgång.<section end=15-6/> <section begin=15-7/><h2 align=center style="border-bottom:none;">7 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center>Om Odens idrotter.</h3> Oden skiftade hamn; låg då kroppen liksom somnad eller död, men han var då fogel eller odjur, fisk eller orm, och han for i ett sviftande<ref>Isl. ''svip-stund,'' sviftande, ögonblicklig rörelse, brukas i många landskap; jf. Isl. ''svipta,'' svifta.</ref> till fjärrliggande land i sina eller andre mäns ärenden. Och det kunde han ännu göra med orden endast, att släcka eld och lugna sjö, och vända vindar åt hvilken led, som han ville. Oden egde det skepp, som Skidbladner het, å hvilket han for öfver stora haf, och det kunde man svepa samman som en duk. Oden hade med sig Mimers hufvud, och det sade honom många tidender ur andra land<ref>Isl. ''úr öðrum heimum,'' eg. ur andra hem eller verldar.</ref>. Men stundom väckte han upp döde män ur jorden eller satte sig under galgar (el. hängde); för ty var han kallad gengångares drotten eller de hängdes drotten. Han ock två korpar, hvilka han hade lärt menniskomål; de flugo vida om landen och sade honom många tidender. Af dessa orsaker vardt han storliga vis. Alla dessa idrotter lärde han<section end=15-7/><noinclude> <references/></noinclude> mwmd9gctl9f0dkxexi5c6susczgx8b7 104 151101 504898 489212 2022-08-14T18:09:56Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}}__NOTOC__ {{huvud|62}}</noinclude><h2 id=kap46 align=center style="border-bottom:none;">46 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Olof Trätälga.'''</h3> När Olof, konung Ingialds son, sporde sin faders från- fall, så for han till Närike med det folk, som honom ville följa; i ty att Svea all-moge! reste sig med enhälligt samtycke att vräka konung Ingialds ätt och alle hans vänner. Men när Svearne märkte honom der, så mäktade han icke hålla sig der, utan for han då markledes vester till den å, som nordan faller i Vänern, och Elf? heter. Der dväljas de; taga att rödja skogen och bränna, och bygga sedan. Vordo der brådt stora härad, och kallade de det Värmeland”: der var landslägenheten storgod. Men när det spordes i Svithjod om Olof, att han rödjer skogsmarker, så kallade de honom Trä tälga, och tycktes hans beteende hådeligt. — Olof fick en hustru, som Solveig" het eller Sölva, dotter till Harald Guld= tand”, vestan från . Sol-öar". Halfdan var son af Sölve Sölvars-son”, Sölve den gamles son, som först upprödde Sol= 1) Isl. allr migr, m., eg. all moge, allmoge, migr 1. migi, mängd. 2) Isl. Elfr, f., elf, d. ä. den genom hela Värmeland nordan flytande klara elfven, Klar-elfven eller Klara, hvilkens öfverste Norske del heter Trysil. 3) Isl. Vermaland, n., Värmeland, innebyggarne Isl, Vermar 1, Vermir, pl., och kallas äfven än i dag der och i grannlanden Värmar, i sg. en Värme, och ej med det långtrådiga och orätta Värmländingar; ty det var fordom oftast folket, som gaf sitt namn åt landet, och icke tvärtom, Der- före kan dét väl vara möjligt, ehuru det just icke är sannolikt, att de förste Värmarne fått sitt namn af svedjandet och brännandet; men icke har namnet först gifvits åt det genom skogsbränningen varma landet — en högst orimlig gissning! Af samma rot är utan tvifvel Varma, nu elfven Vormen i Norge. 4) sl Solveig, f., kunde betyda: den som. solen skinande (vei guld), eller ock: sol-vin (veig, ljuflig dryck, vin), if. Gull-veig i Völus men trol. hör detta söl ibop med Sdl-eyar. Sölva, den hymörka, hår- svarta, således fem. till Sölvi, in. (se not. 6, s. 43), eller ock en ljud= närmning till Sölveig och Söleyar. 5) Isl. Gull-tönn, f., Guldtand, d. ä. den guldrike, rike. 6) Isl. Söl-eyar, f; Pl, hos Saxo Gramm. Insula solis, nu Solöer, I forntiden hörande till Rawna fylki, och gränsande mot Värmeland, m. nm., Se Anus övers. s. 32. 7) Is. Sölvarr, m, af roten söl I. sölv, mörk, och den vanliga namn- ändelsen -arr.<noinclude> <references/></noinclude> drqldwxbm49b7eflcobozbznmq7viq5 104 152967 504872 493830 2022-08-14T14:52:34Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 123 )|}}</noinclude>som han så trolöst brukat emot andre. Han brände sig sjelf inne med sin Dotter ''Åsa'' och alt sit hof-folk. <i>Stenby-Skans,</i> på Toster-ön, hvaraf qvarlefvor ännu uptäckas på bergshögden vid sjön, var ett godt Fäste, och ett försvarsverk emot de öster ut boende folkslagens inbrott, förr än Stockholm anlades. <i>Almar-Stäket,</i> på Stäkes-ön, var ännu år 1420 ett Krono-Slott; men sedan ÄrkeBiskopen <i>Nils Ragvaldsson</i> fått byta det til sig, blef det på bästa sätt befästat, och fick namn af <i>St. Erics Slott.</i> Om dess öde är förut nämnt <ref>Se ofvanföre s. 88.</ref>. En enda Källare, nyligen nedramlad, har intil vår tid blifvit bibehållen. <i>Oxeborg,</i> på en holme kallad Oxesten i Grönsö-fjärden, måste varit ett betydeligt Värn under hedna tiden. Af några ännu varande lämningar synes kunna slutas, at Borgen varit anlagd i pyramidal-form, af jord och stora stenar. ''Arnöborg,'' på Bond-Arnön, der nu är säteriet Arnöberg, var ett urgammalt Fäste eller Kastell och en tilflygts-ort under Vikinga-tiden, när folket fruktade något betydeligt anfall. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Åkers-''}} <references/></noinclude> jm4egmzdy6xp29nv7n9me8txtpdj10s 104 152980 504873 493848 2022-08-14T14:55:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 124 )|}}</noinclude>''Åkersborg'' i Arboga-ån, en mil från staden, på en liten holme kallad Slottsholmen, har varit et stort Slott. Tydelige teckn skönjas ännu efter tjocka gråstensmurar, vallar och grafvar. Kan hända denna Borg, äfven som ''Räfvelsborg,'' tjänt Arboga Stad til försvar. I gamla skrifter omtalas ett Åkersborg der K. <i>Magnus Smek</i> gärna vistades. Eljest bortblandas af någre Auctorer detta Åkersborg med et Fäste kalladt ''Högewalla,'' hvilket af den hjältemodige ''Engelbrecht'' år 1434 förstördes. ''Gramsborg,'' icke långt från Staden Köping, vid Östuna-ån som rinner ned åt Mälaren, der nu säteriet Grönö ligger. Ansenlige rudera som ännu finnas, utvisa, at denne Borg varit väl befäst. Den skal blifvit upbygd af Södermanlands Konung ''Granmar'' eller ''Gram'' vid år 760 <ref>Han skall äfven hafva anlagt ''Bolstreborg'' på Bockmåsberget i Bro-Socken, som med ofanteliga sammanvräkte stenar varit kringskansad; kanske äfven <i>Sura-borg,</i> 7{{bråk|1|2}} mil från Västerås, som med 2:ne ringmurar varit omgifven.</ref>. Ännu år 1251 har Gramsborg varit i fullkomligt stånd, och inne-<noinclude> {{huvud|||hades}} <references/></noinclude> f3l7f93hum157jme4c92bo7n4n261pf 104 152984 504874 493854 2022-08-14T14:59:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 125 )|}}</noinclude>hades af de uproriske Folkungar, när <i>Birger Jarl</i> stridde emot dem vid Kolbäcks älfven och Herrewadsbro, hvaromkring lämningar efter många Skansar och Vallar ännu synas. ''Korslöteborg,'' var belägen icke långt ifrån Gramsborg. Den har varit både stor och stark, at döma af de ofantelige berghällar som här ännu kunna betraktas, hvilka intyga at Borgen i de äldste tider blifvit anlagd. ''Näsborg,'' i Kongsåra-Socken, en urgammal Kongsgård, hvaraf grundvalar til en stor stenbyggnad ännu skönjas gent emot Kyrkan väster ut. Det var icke på Näsborg som Prinsessan ''Thorborg'' bodde, {{rättelse|hviken|hvilken}} så tappert försvarade sig emot <i>Rolf Götriksson.</i> Hon residerade på ''Ulleråker;'' icke det Ulleråker nära til Upsala, utan det i Västmanland och Simtuna-Socken, der Ulleråkers By ännu är, och der tecken synas af Fästningen, som ännu i dag af de kringboende kallas Thorborgs Slott. ''Östensborg,'' vid Kongs-ladugården Johannisberg i Vestmanland och Lundby-Socken, har varit en Skans eller Fästning för nämnde gård. Stenhögar äro ännu öfrige. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||''Sörby-''}} <references/></noinclude> 73y4f1dlmibkm8qr3rx7l685d7o1d55 0 153167 504891 494275 2022-08-14T17:51:34Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Om Sveriges äldsta indelning i landskap (1835).pdf" from=5 to=5 header=1 next=[[/Förord|Förord]]/> * [[/Förord|Förord]] * [[/Om Sveriges äldsta indelning i landskap|Om Sveriges äldsta indelning i landskap]] * [[/Tillägg och rättelser|Tillägg och rättelser]]</div> [[Kategori:Sverige]] jjo7ptui2tzy1s7onguvguholvruwsx 0 153394 504863 495218 2022-08-14T12:45:42Z Mårtensås 11012 lade till kategorier Ångermanland och Medelpad wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> {{Titel|Om trolldom, vidskepelse och vantro hos allmogen i Norrland|Johan Nordlander|kommentar=Del av [[Svenska fornminnesföreningens tidskrift]], fjärde bandet, 1878-1880. Se även [[Mytiska sägner från Norrland]] av samma författare.}} <pages index="Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf" from=457 to=491 /> {{m|<references/>}}</div> [[Kategori:Johan Nordlander]] [[Kategori:Norrland]] [[Kategori:Ångermanland]] [[Kategori:Medelpad]] [[Kategori:Folktro]] [[Kategori:Folklivsforskning]] 6b89etdz64twg6tunmu53snogzh32jh 104 155181 505068 498279 2022-08-15T11:23:07Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu'''; g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat. '''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar'''; '''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num. två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg. 23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.* '''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. <b>eghn i tu sunder læggia</b>, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', <b>slik tu til</b>, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. <b>fylli vaþa eþ . . fori sar</b> (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två vitnen skola svärja med hvardera, n. den '''sum skaþa havir fangit''' och den '''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}}; {{ssgl13lnk|Tvænni}}. ...<noinclude> <references/></noinclude> lmemw4tdbftakfrnmof2ol0rz0gqjqx 104 158071 504916 504725 2022-08-14T19:14:27Z Thuresson 20 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SEXTONDE KAPITLET.<br /><b>En oförmodad bundsförvandt uppträder.</b></h2> {{Initial|D}}å baronen vid middagstiden återkom, hade han till en stor del återvunnit sin fattning och sitt goda lynne. Han ej blott bekräftade de berättelser, Edward hört af Rosa och intendenten Macwheeble, utan tillade äfven flere anekdoter från sin egen erfarenhet rörande högländernas och deras invånares tillstånd. Han skildrade höfdingarne såsom adelsmän af stort anseende och med höga anor, och hvilkas ord gälde som lag för alla, hvilka tillhörde deras stam eller clan. »Det anstår dem verkligen ej», sade han, »såsom det på senare tiden händt, att framställa sin ''prosapia'' — en ättlängd, som mestadels grundar sig på deras <i>seannachics'</i> eller ''bhairders'' smickrande rim — såsom jemngod med intygen af gamla sköldebref och kungliga adelsdiplom, som af åtskilliga skotska monarker förlänats några utmärkta familjer i låglandet; men icke desto mindre äro de så förmätna, att de ringakta dem, som ega dylika intyg, liksom innehade desse sina besittningar i kraft af ett fårskinn.» Detta förklarade, i förbigående sagdt, temligen bra orsaken till tvisten mellan baronen och hans högländska bundsförvandt. Mr Bradwardine fortfor att omtala så många märkvärdiga omständigheler rörande denna patriarkaliska folkstams sedvanor och bruk, att Edwards nyfikenhet vardt på det högsta retad, och han frågade, huruvida det vore möjligt att med trygghet kunna göra en utflykt<noinclude> <references/></noinclude> c4ofijah73jvweg6h1l6fvq6hqyot1q 104 158082 504858 2022-08-14T12:14:55Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><i>{{c|<big>FÖRORD.</big>}} Föreliggande arbete utgör en fortsättning af författa­rens år 1890 utgifna <b>“Svenska flottans historia åren 1522—1634“.</b> Båda arbetena innehålla hufvudsakligen förvaltningshistoria och göra icke anspråk på att meddela egentlig sjökrigshistoria. Den tidrymd af flottans historia, som nu skildras, sammanfaller med hennes första styrelseverks, amiralitetskollegiets, första period. Kollegiet inrättades år 1634 och upphäfdes, om än ej genom någon författning, år 1680, då flottans styrelse lades i en persons händer. Skildringen är hufvudsakligen grundad på handlingar, som från denna tid finnas i behåll i sjökrigs- och riksarkiven. Vid stafningen har första upplagan af Svenska akade­miens ordlista öfver svenska språket blifvit följd. Då cirkuläret till statens verk och myndigheter utfärdades om tillämpande af ordlistans sjunde upplaga, var redan en del af detta arbete tryckt. Kostnaden för arbetet har utgått af statsmedel. Stockholm i juni 1903. {{högertext|<big>Författaren.</big>|5em}}</i><noinclude> <references/></noinclude> 71z3vrvy2y43z8jk65pfcjyjcvy24t6 104 158083 504860 2022-08-14T12:35:49Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|160|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Proviant lades vid sidan, och det hela täcktes med sand. Närmast öfver grafurnan lades betslet, måhända för att strax vara till hands; deröfver lades vapnen, vid sidan af dem lemningarna af skeppskistan och rundt deromkring allt det öfriga som var qvar efter bålet. Sedan uppkastades högen och omgafs med ett djupt dike för att afleda fuktigheten från högens inre. Ett intressant fynd af liknande slag gjordes år 1884 af docenten Sven Söderberg och hofjägmästaren C. Follin på Landborgen vid Karlevi by i Vickleby socken på Öland, vid undersökning af en aflångt fyrkantig, låg jordhög, hvars gränser voro utmärkta genom kalkstenshällar<ref>Enligt docenten Söderbergs utförliga beskrifning öfver den undersökningsresa, som han 1884 med anslag af Vitterhetsakademien företog på Öland.</ref>. Dessa hällar, som voro nedstuckna i jorden, stodo ganska glest och höjde sig ej mer än ett par handsbredder öfver marken. Högen hade en längd i öster och vester af 13,5 meter (45,5 fot) samt en bredd i norr och söder af 5,5 meter (18,5 fot). Till större delen låg den på alldeles jemn mark, endast den vestra ändan låg på mark, som sakta sluttade mot sydvest. Högens yta var kullrig och dess största höjd öfver den omgifvande marken var omkring 40 cm. (ej fullt 1,5 fot). I högens yta syntes hällar, hvilka stodo vinkelrätt mot dess längdriktning, och hvilka delade högen i tre afdelningar. Det visade sig genom undersökningen, att dessa afdelningar ursprungligen varit särskilda fyrkantiga grafhögar, som blifvit lagda så tätt intill hvarandra, att de till det yttre bildade ett sammanhängande helt. Den vestligaste afdelningen eller fyrkanten, som var smalare än hvar och en af de båda andra, hade en bredd af 3,5 meter (11,8 fot) och skildes från den mellersta genom två hällar, af hvilka den ena stod uppe vid den norra kanten och den andra ungefär vid högens midt. I denna vestligaste afdelning visade sig spår af likbränning, så snart den sandmylla, hvaraf högen bestod, undanskaffades<ref>Jag följer här ordagrant docenten Söderbergs utförliga och omsorgsfulla beskrifning af fyndet.</ref>. »Bottnen betecknades öfver allt af ett svart lager. Detta lager blottades fullständigt, i det fyllningen i högen kastades utanför grafven. Det visade sig då, att platsen blifvit planerad före likbränningen. Marken sluttade, såsom förut är nämndt, mot sydvest. I den sydvestra delen utgjordes grafvens botten af den<noinclude> <references/></noinclude> m1utuzq36l24lydwypi8ymzlghfjj1i 14 158084 504862 2022-08-14T12:43:18Z Mårtensås 11012 Skapade sidan med '[[Kategori:Medelpad]]' wikitext text/x-wiki [[Kategori:Medelpad]] mgtjjhuwwgp8ssd9kqr8rrf60a4vhqo 504869 504862 2022-08-14T12:47:55Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki Verk rörande Njurunda socken i Medelpad. [[Kategori:Medelpad]] ak6kno39n18zc6cx5nvttl6556t3ex4 504870 504869 2022-08-14T12:49:48Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki Verk rörande [[wikipedia:sv:Njurunda socken|Njurunda socken]] i [[wikipedia:sv:Medelpad|Medelpad]]. [[Kategori:Medelpad]] 6lgu7r16ap357tthrhqreodx3e434n6 14 158085 504864 2022-08-14T12:46:45Z Mårtensås 11012 Skapade sidan med '[[Kategori:Norrland]] [[Kategori:Sverige]] [[Kategori:Geografi]]' wikitext text/x-wiki [[Kategori:Norrland]] [[Kategori:Sverige]] [[Kategori:Geografi]] 0gvttid4claubtydz7t3e4bvced665f 504865 504864 2022-08-14T12:47:00Z Mårtensås 11012 wikitext text/x-wiki [[Kategori:Norrland]] [[Kategori:Sverige]] eeh8gef73v7mq4r9sqgf9o1k6q5f0u6 14 158086 504866 2022-08-14T12:47:09Z Mårtensås 11012 Skapade sidan med '[[Kategori:Sverige]]' wikitext text/x-wiki [[Kategori:Sverige]] 98gpxlwtyz5rbqq1pf7hs9tr0q9ac4c 104 158087 504871 2022-08-14T13:40:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|161}}</noinclude>lösa sandmylla, som fanns i jordytan, men i de högre liggande delarna hade det öfre jordlagret bortschaktats, och bottnen utgjordes här af den packade sand, som fanns under myllan. Det svarta lagret utgjordes af sot eller rättare af med sot blandad sand; det var mycket tunnt, kol fanns icke deri och alla de föremål, som hittades i grafven, lågo öfver, icke i detsamma. Öfver det svarta lagret lågo ock åtskilliga hällar, som anträffades nära grafvens kanter; dessa hällar hade således blifvit nedlagda efter likbränningen». »I grafven hittades: kol, brända ben, ett obrändt ben, omkr. 130 klinknaglar och 10 spikar samt en jernklump». »I södra delen af grafven, i dess midtlinie samt vester derom träffades några och tjugo klinknaglar spridda i ett lager af aska. Detta asklager utbredde sig från kanten omkring halfannan meter inåt grafven. I detsamma förekommo kol. Klinknaglarnas läge utprickades på planteckningen öfver grafven och det visade sig, att de lågo någorlunda jemnt kringspridda inom ett område, som hade formen af en triangel med spetsen i grafvens södra kant; endast en klinknagel låg något litet utanför detta område. Ibland klinknaglarna hittades några få brända ben af fågel». »I den öfriga delen af grafven fanns ingen aska; kol, brända ben och klinknaglar förekommo här hufvudsakligen samlade på ett ställe. Ett stycke öster om grafvens centrum voro kol och brända ben i ganska stor mängd hopade på ett område af halfannan meters längd från norr till söder och en half meters bredd. Kolen utgjordes nästan endast af större stycken; det största var ett förkoladt stycke af en rund stång af 4 cm:s tjocklek. Kol träffades för öfrigt här och hvar i grafven, men ytterst sparsamt. Några tå brända ben voro kringspridda söder om grafvens centrum. Klinknaglar träffades dels bland de hopade kolen och brända benen dels omedelbart norr och öster derom; mer än {{bråk|3|4}} af alla ur grafven upptagna klinknaglar samt alla spikarna hittades här, de lågo på ett stycke så tätt, att sanden var brun af rost. På andra ställen i grafven hittades blott enstaka klinknaglar. Vid norra kanten förekommo tre klinknaglar liggande tillsammans, men de voro med särskild omsorg nedlagda här; de lågo nämligen inbäddade i en liten hög af kalkgrus och en häll var lagd<noinclude> <references/> {{sidfot|||11}}</noinclude> b5pmmvej4twajphi49thdyvgy7kj8kx 104 158088 504875 2022-08-14T15:07:51Z Gottfried Multe 11434 /* Problematiskt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|<big>INNEHÅLL.</big>}} Sid. 1. '''Amiralitetskollegium''' ............................................................ L Benämning ....................................................................... 2- Lokal .................................................................................... 3- Instruktion ....................................................................... 4. Chef .................................................................................... 8. Ledamöter ............................................................................ 12. Kollegie-arbetet ............................................................... 12. Kommissarie....................................................................... 25. Bokhållare (kamrerare) .................................................. 27. Kassör ................................................................................ 29. Sekreterare............................................................................ 30. Kanslister ............................................................................ 32. Notarie ................'............................................................... 32. Assessorer ............................................................................ 32. Öfverkommissarie............................................................... 33. Amiralitetsinköpare ........................................................... 34. Vaktbetjente ....................................................................... 34. Afslutning ............................................................................ 34. 2. '''Officerare'''............................................................................... 39. Riksamiral............................................................................ 39. Amiral-general ................................................................... 39. Amiral-generallöjtnant...................................................... 40. Amiraler................................................................................ 40. Viceamiraler och amirallöjtnanter................................. 42. Majorer ............................................... 43. Schoutbynachter ............................................................... 44. Kommendörer ................................................................... 44. Kaptener ............................................................................ 45. Löjtnanter ............................................................................ 49- Underlöjtnanter................................................................... 30. Fänrikar................................................................................ 31.<noinclude> <references/></noinclude> p2ctync529clp8hz6ymn6hg1dlpd4kn 504879 504875 2022-08-14T16:09:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|<big>INNEHÅLL.</big>}} Sid. 1. '''Amiralitetskollegium''' ............................................................ L Benämning ....................................................................... 2- Lokal .................................................................................... 3- Instruktion ....................................................................... 4. Chef .................................................................................... 8. Ledamöter ............................................................................ 12. Kollegie-arbetet ............................................................... 12. Kommissarie....................................................................... 25. Bokhållare (kamrerare) .................................................. 27. Kassör ................................................................................ 29. Sekreterare............................................................................ 30. Kanslister ............................................................................ 32. Notarie ................'............................................................... 32. Assessorer ............................................................................ 32. Öfverkommissarie............................................................... 33. Amiralitetsinköpare ........................................................... 34. Vaktbetjente ....................................................................... 34. Afslutning ............................................................................ 34. 2. '''Officerare'''............................................................................... 39. Riksamiral............................................................................ 39. Amiral-general ................................................................... 39. Amiral-generallöjtnant...................................................... 40. Amiraler................................................................................ 40. Viceamiraler och amirallöjtnanter................................. 42. Majorer ............................................... 43. Schoutbynachter ............................................................... 44. Kommendörer ................................................................... 44. Kaptener ............................................................................ 45. Löjtnanter ............................................................................ 49- Underlöjtnanter................................................................... 30. Fänrikar................................................................................ 31.<noinclude> <references/></noinclude> qc51rovxy5eh0hh9ux5utd198wmyov6 504887 504879 2022-08-14T17:37:17Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|<big>INNEHÅLL.</big>}} Sid. 1. '''Amiralitetskollegium''' ............................................................ L Benämning ....................................................................... 2- Lokal .................................................................................... 3- Instruktion ....................................................................... 4. Chef .................................................................................... 8. Ledamöter ............................................................................ 12. Kollegie-arbetet ............................................................... 12. Kommissarie....................................................................... 25. Bokhållare (kamrerare) .................................................. 27. Kassör ................................................................................ 29. Sekreterare............................................................................ 30. Kanslister ............................................................................ 32. Notarie ................'............................................................... 32. Assessorer ............................................................................ 32. Öfverkommissarie............................................................... 33. Amiralitetsinköpare ........................................................... 34. Vaktbetjente ....................................................................... 34. Afslutning ............................................................................ 34. 2. '''Officerare'''............................................................................... 39. Riksamiral............................................................................ 39. Amiral-general ................................................................... 39. Amiral-generallöjtnant...................................................... 40. Amiraler................................................................................ 40. Viceamiraler och amirallöjtnanter................................. 42. Majorer ............................................... 43. Schoutbynachter ............................................................... 44. Kommendörer ................................................................... 44. Kaptener ............................................................................ 45. Löjtnanter ............................................................................ 49- Underlöjtnanter................................................................... 30. Fänrikar................................................................................ 31.<noinclude> <references/></noinclude> p2ctync529clp8hz6ymn6hg1dlpd4kn 104 158089 504876 2022-08-14T15:14:36Z Gottfried Multe 11434 /* Problematiskt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VI</small>||}}</noinclude>Sid. 52 Adelsbussar ........................................................................... Främmande officerare ......................................................... 3. '''Underofficerare''' ...................................................................... ^ • p,7 Skeppare ............................................................................... rr_/ Styrmän .................................................................................... ° ' Konstaplar............................................................................... pr Q Främmande underofficerare ............................................ O J - 4. '''Hemkallsfolket'''.......................................................................... Rotering .................................................................................... Fördubbling ........................................................................... Kompanier................................................................................ U l* Antal ........................................................................................ ^ 3 - Lega ........................................................................................ <3- Hemkallspenningar .............................................................. ^3- Kost af roten ....................................................................... Kläder af roten .................................................................. 76. Stuga ........................................................................................ 78. Lodjor .................................................................................... 78. Komplettering ....................................................................... 79. Generalmönstring .................................................................. 81. Hemvist.................................................................................... 83. Uppfordring ........................................................................... 84. Afsked .................................................................................... 86. 5. '''Förhyrda gemene'''.................................................................... 88. 6. '''Skeppspojkar'''........................................................................ 90. 7. '''Spel'''..................................................................................90. 8. '''Öfning och undervisning'''........................................................ 91. Styrmansskola ....................................................................... 93. Navigationsskola .................................................................. 93. 9. '''Själavård''' .................................................................................. 93. Superintendent....................................................................... 94. Amiralitetspredikanter......................................................... 95. Messevin ................................................................................ 99. Holmkyrkan ........................................................................... 100. Ladugårdslands församling ............................................ 101.<noinclude> <references/></noinclude> bj4ersau20h0pua5plu2817thxmbeea 504880 504876 2022-08-14T16:09:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VI</small>||}}</noinclude>Sid. 52 Adelsbussar ........................................................................... Främmande officerare ......................................................... 3. '''Underofficerare''' ...................................................................... ^ • p,7 Skeppare ............................................................................... rr_/ Styrmän .................................................................................... ° ' Konstaplar............................................................................... pr Q Främmande underofficerare ............................................ O J - 4. '''Hemkallsfolket'''.......................................................................... Rotering .................................................................................... Fördubbling ........................................................................... Kompanier................................................................................ U l* Antal ........................................................................................ ^ 3 - Lega ........................................................................................ <3- Hemkallspenningar .............................................................. ^3- Kost af roten ....................................................................... Kläder af roten .................................................................. 76. Stuga ........................................................................................ 78. Lodjor .................................................................................... 78. Komplettering ....................................................................... 79. Generalmönstring .................................................................. 81. Hemvist.................................................................................... 83. Uppfordring ........................................................................... 84. Afsked .................................................................................... 86. 5. '''Förhyrda gemene'''.................................................................... 88. 6. '''Skeppspojkar'''........................................................................ 90. 7. '''Spel'''..................................................................................90. 8. '''Öfning och undervisning'''........................................................ 91. Styrmansskola ....................................................................... 93. Navigationsskola .................................................................. 93. 9. '''Själavård''' .................................................................................. 93. Superintendent....................................................................... 94. Amiralitetspredikanter......................................................... 95. Messevin ................................................................................ 99. Holmkyrkan ........................................................................... 100. Ladugårdslands församling ............................................ 101.<noinclude> <references/></noinclude> ptomfj85r0zrve0o1wfwmeaepk31rq8 504886 504880 2022-08-14T17:37:05Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VI</small>||}}</noinclude>Sid. 52 Adelsbussar ........................................................................... Främmande officerare ......................................................... 3. '''Underofficerare''' ...................................................................... ^ • p,7 Skeppare ............................................................................... rr_/ Styrmän .................................................................................... ° ' Konstaplar............................................................................... pr Q Främmande underofficerare ............................................ O J - 4. '''Hemkallsfolket'''.......................................................................... Rotering .................................................................................... Fördubbling ........................................................................... Kompanier................................................................................ U l* Antal ........................................................................................ ^ 3 - Lega ........................................................................................ <3- Hemkallspenningar .............................................................. ^3- Kost af roten ....................................................................... Kläder af roten .................................................................. 76. Stuga ........................................................................................ 78. Lodjor .................................................................................... 78. Komplettering ....................................................................... 79. Generalmönstring .................................................................. 81. Hemvist.................................................................................... 83. Uppfordring ........................................................................... 84. Afsked .................................................................................... 86. 5. '''Förhyrda gemene'''.................................................................... 88. 6. '''Skeppspojkar'''........................................................................ 90. 7. '''Spel'''..................................................................................90. 8. '''Öfning och undervisning'''........................................................ 91. Styrmansskola ....................................................................... 93. Navigationsskola .................................................................. 93. 9. '''Själavård''' .................................................................................. 93. Superintendent....................................................................... 94. Amiralitetspredikanter......................................................... 95. Messevin ................................................................................ 99. Holmkyrkan ........................................................................... 100. Ladugårdslands församling ............................................ 101.<noinclude> <references/></noinclude> bj4ersau20h0pua5plu2817thxmbeea 104 158090 504877 2022-08-14T15:22:22Z Gottfried Multe 11434 /* Problematiskt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||<small>VII</small>}}</noinclude>Sid. Kyrkogård ............................................................................ Sorunda pastorat ............................................................... 105. 10. '''Helsovård'''...................................................................................................................................... l (,h - Ombord ................................................................................ 106. I land ..................................................................................... HO- Amiralitetsmedikus ........................................................... Bardberare............................................................................ Bråcksnidare ........................................................................ H l- Apotekare ............................................................................ H 11. '''Rättsväsende'''......................................................................HO. Sjöartiklar............................................................................ HO. 11Q Domstolar ............................................................................ 110- Domar ................................................................................ Assessorer ............................................................................ 1-^- Fiskal och gevaldiger...................................................... 129. 12. '''Flottan i Stockholm'''.............................................................. 131- ''1) Läge'' ................................................................................ 131. Blasieholmen ............ 132. Kyrkholmen ................................................................... 132- Skeppsholmsbron ...................................................... 133. Skeppsholmen............................................................... 133. Lilla Beckholmen (Kastellholmen) ........................ 139. Ladugårdslandet........................................................... H l - Djurgården ................................................................... H l- Danviken ........................................................................ 140. ''2) Personalen'' .................................................................. HO- Varfsbefäl........................................................................ 'Ill Ekipagemästare ........................................................... H®- Skrifvare ........................................................................ I 49- Byggmästare ............................................................... 151- Handtverksfolket........................................................... 152. Magasinspersonalen .................................................. 154 - Vintervakten ............................................................... 151- ''3) Varfsarbeten'' .............................................................. 158. ''4) Hofjakter''....................................................................... 161. ''5) Vaxholms skans'' ...................................................... 162. ''6) Dalarö skans'' .............................................................. 163.<noinclude> <references/></noinclude> bbduwf08hv535cn6kszqwgscl1khfup 504881 504877 2022-08-14T16:10:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||<small>VII</small>}}</noinclude>Sid. Kyrkogård ............................................................................ Sorunda pastorat ............................................................... 105. 10. '''Helsovård'''...................................................................................................................................... l (,h - Ombord ................................................................................ 106. I land ..................................................................................... HO- Amiralitetsmedikus ........................................................... Bardberare............................................................................ Bråcksnidare ........................................................................ H l- Apotekare ............................................................................ H 11. '''Rättsväsende'''......................................................................HO. Sjöartiklar............................................................................ HO. 11Q Domstolar ............................................................................ 110- Domar ................................................................................ Assessorer ............................................................................ 1-^- Fiskal och gevaldiger...................................................... 129. 12. '''Flottan i Stockholm'''.............................................................. 131- ''1) Läge'' ................................................................................ 131. Blasieholmen ............ 132. Kyrkholmen ................................................................... 132- Skeppsholmsbron ...................................................... 133. Skeppsholmen............................................................... 133. Lilla Beckholmen (Kastellholmen) ........................ 139. Ladugårdslandet........................................................... H l - Djurgården ................................................................... H l- Danviken ........................................................................ 140. ''2) Personalen'' .................................................................. HO- Varfsbefäl........................................................................ 'Ill Ekipagemästare ........................................................... H®- Skrifvare ........................................................................ I 49- Byggmästare ............................................................... 151- Handtverksfolket........................................................... 152. Magasinspersonalen .................................................. 154 - Vintervakten ............................................................... 151- ''3) Varfsarbeten'' .............................................................. 158. ''4) Hofjakter''....................................................................... 161. ''5) Vaxholms skans'' ...................................................... 162. ''6) Dalarö skans'' .............................................................. 163.<noinclude> <references/></noinclude> mfsqzk1uyjvo0nawvyt2ylff0y055rz 504885 504881 2022-08-14T17:36:52Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||<small>VII</small>}}</noinclude>Sid. Kyrkogård ............................................................................ Sorunda pastorat ............................................................... 105. 10. '''Helsovård'''...................................................................................................................................... l (,h - Ombord ................................................................................ 106. I land ..................................................................................... HO- Amiralitetsmedikus ........................................................... Bardberare............................................................................ Bråcksnidare ........................................................................ H l- Apotekare ............................................................................ H 11. '''Rättsväsende'''......................................................................HO. Sjöartiklar............................................................................ HO. 11Q Domstolar ............................................................................ 110- Domar ................................................................................ Assessorer ............................................................................ 1-^- Fiskal och gevaldiger...................................................... 129. 12. '''Flottan i Stockholm'''.............................................................. 131- ''1) Läge'' ................................................................................ 131. Blasieholmen ............ 132. Kyrkholmen ................................................................... 132- Skeppsholmsbron ...................................................... 133. Skeppsholmen............................................................... 133. Lilla Beckholmen (Kastellholmen) ........................ 139. Ladugårdslandet........................................................... H l - Djurgården ................................................................... H l- Danviken ........................................................................ 140. ''2) Personalen'' .................................................................. HO- Varfsbefäl........................................................................ 'Ill Ekipagemästare ........................................................... H®- Skrifvare ........................................................................ I 49- Byggmästare ............................................................... 151- Handtverksfolket........................................................... 152. Magasinspersonalen .................................................. 154 - Vintervakten ............................................................... 151- ''3) Varfsarbeten'' .............................................................. 158. ''4) Hofjakter''....................................................................... 161. ''5) Vaxholms skans'' ...................................................... 162. ''6) Dalarö skans'' .............................................................. 163.<noinclude> <references/></noinclude> bbduwf08hv535cn6kszqwgscl1khfup 104 158091 504878 2022-08-14T15:29:19Z Gottfried Multe 11434 /* Problematiskt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VIII</small>||}}</noinclude>Sid. 13. '''Flottan i Göteborg''' ............................................................ 1 (' ^ Personal.................................................................................... Varfsarbeten ........................................................................... I ' 7-*” 14. '''Flottan i Elbing''' år 1635 ....................... l72- 15. '''Flottan i Stralsund''' åren 1635— 1680 ............................ I 7 2 . 16. '''Flottan i Viborg''' åren 1656— 1659 ................................. 1 7&- 17. '''Flottan i Landskrona''' åren 1658— 1660 177. 18. '''Flottan i Kalmar''' åren 1676—1680.................................. 1 7 9- 19. '''Flottan i Karlskrona''' ............................................................ År 1679.................................................................................... 184- „ 1680 186- 20. '''Vesterviks varf''' .............................................................. 1 9 0 . Åren 1637—1643 ............. .................................................... 191. „ 1676—1 677.................................................................. 191- 21. '''Stettins varf''' åren 1639—1642 ........................................... 192. 22. '''Kaseburgs varf''' åren 1643—1667 ..................................... 193. 23. '''Kongsörs varf''' år 1655 ........................................................ 195. 24. Wolgasts varf åren 1657—1658 ....................................... 196. Bodekulls varf åren 1659—1664 25. } 196. '''Karlshams varf''' åren 1665—1676 J Personal.................................................................................... 198. Varfsarbeten ........................................................................... 199. 26. '''Medelpads varf''' åren 1666— 1680 ..................................... 201. Personal.................................................................................... 202. Varfsarbeten ........................................................................... 203. 27. '''Kronoby varf''' åren 1673— 1680 ....................................... 205. 28. '''Pedersöre varf''' år 1680 ..................................................... 207. 29. '''Riga varf''' år 1680 .............................................................. 208. 30. '''Aflöning''' .......................................................................... 210. Kontant lön ........................................................................... 210.<noinclude> <references/></noinclude> gbi2p3pbye33f6wk2fnkbqgbwx4ljv6 504882 504878 2022-08-14T16:10:21Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VIII</small>||}}</noinclude>Sid. 13. '''Flottan i Göteborg''' ............................................................ 1 (' ^ Personal.................................................................................... Varfsarbeten ........................................................................... I ' 7-*” 14. '''Flottan i Elbing''' år 1635 ....................... l72- 15. '''Flottan i Stralsund''' åren 1635— 1680 ............................ I 7 2 . 16. '''Flottan i Viborg''' åren 1656— 1659 ................................. 1 7&- 17. '''Flottan i Landskrona''' åren 1658— 1660 177. 18. '''Flottan i Kalmar''' åren 1676—1680.................................. 1 7 9- 19. '''Flottan i Karlskrona''' ............................................................ År 1679.................................................................................... 184- „ 1680 186- 20. '''Vesterviks varf''' .............................................................. 1 9 0 . Åren 1637—1643 ............. .................................................... 191. „ 1676—1 677.................................................................. 191- 21. '''Stettins varf''' åren 1639—1642 ........................................... 192. 22. '''Kaseburgs varf''' åren 1643—1667 ..................................... 193. 23. '''Kongsörs varf''' år 1655 ........................................................ 195. 24. Wolgasts varf åren 1657—1658 ....................................... 196. Bodekulls varf åren 1659—1664 25. } 196. '''Karlshams varf''' åren 1665—1676 J Personal.................................................................................... 198. Varfsarbeten ........................................................................... 199. 26. '''Medelpads varf''' åren 1666— 1680 ..................................... 201. Personal.................................................................................... 202. Varfsarbeten ........................................................................... 203. 27. '''Kronoby varf''' åren 1673— 1680 ....................................... 205. 28. '''Pedersöre varf''' år 1680 ..................................................... 207. 29. '''Riga varf''' år 1680 .............................................................. 208. 30. '''Aflöning''' .......................................................................... 210. Kontant lön ........................................................................... 210.<noinclude> <references/></noinclude> q4tcvbxqtruropbm7pzam9o5nxy3qcy 504884 504882 2022-08-14T17:36:40Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>VIII</small>||}}</noinclude>Sid. 13. '''Flottan i Göteborg''' ............................................................ 1 (' ^ Personal.................................................................................... Varfsarbeten ........................................................................... I ' 7-*” 14. '''Flottan i Elbing''' år 1635 ....................... l72- 15. '''Flottan i Stralsund''' åren 1635— 1680 ............................ I 7 2 . 16. '''Flottan i Viborg''' åren 1656— 1659 ................................. 1 7&- 17. '''Flottan i Landskrona''' åren 1658— 1660 177. 18. '''Flottan i Kalmar''' åren 1676—1680.................................. 1 7 9- 19. '''Flottan i Karlskrona''' ............................................................ År 1679.................................................................................... 184- „ 1680 186- 20. '''Vesterviks varf''' .............................................................. 1 9 0 . Åren 1637—1643 ............. .................................................... 191. „ 1676—1 677.................................................................. 191- 21. '''Stettins varf''' åren 1639—1642 ........................................... 192. 22. '''Kaseburgs varf''' åren 1643—1667 ..................................... 193. 23. '''Kongsörs varf''' år 1655 ........................................................ 195. 24. Wolgasts varf åren 1657—1658 ....................................... 196. Bodekulls varf åren 1659—1664 25. } 196. '''Karlshams varf''' åren 1665—1676 J Personal.................................................................................... 198. Varfsarbeten ........................................................................... 199. 26. '''Medelpads varf''' åren 1666— 1680 ..................................... 201. Personal.................................................................................... 202. Varfsarbeten ........................................................................... 203. 27. '''Kronoby varf''' åren 1673— 1680 ....................................... 205. 28. '''Pedersöre varf''' år 1680 ..................................................... 207. 29. '''Riga varf''' år 1680 .............................................................. 208. 30. '''Aflöning''' .......................................................................... 210. Kontant lön ........................................................................... 210.<noinclude> <references/></noinclude> gbi2p3pbye33f6wk2fnkbqgbwx4ljv6 104 158092 504883 2022-08-14T17:35:34Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Sid. Förläningar ............................................................................. 22o. Traktamentspenningar.......................................................... 231. Passevolanter ........................................................................ 232. Föräringar ................................................................................. 234. OO/? Prispenningar ........................................................................ -j0U- Påskpenningar .......... 23b. “Krogh“ ..................................................................................... 237. 31. '''Beklädnad''' ................................................................................. 238. Gemene ..................................................................................... 238. Spel.............................................................................................. 240. Vaktbetjente ............................................................................ 241. 32. '''Kost''' ................................................................................................... 241. Ombord (fri förtäring ) .......................................................... 241. I land .......................................................................................... 244. 33. '''Inqvartering''' ........................................................................... 246. 34. '''Friheter''' .................................................................................... 247. 35. '''Pension''' ..................................................................................... 248. Enkor och barn ................................................................... 251. 36. '''Inkomster och utgifter'''............................................................... 252. Inkomster ................................................................................. 252. Uppbörden ................................................................................. 25 r. Utgifter ..................................................................................... 259. Skulder ..................................................................................... 261. Fordringar ................................................................................. 264. Penningbrist ............................................................................ 265. 37. '''Redovisning''' ............................................................................... 269. Öfverrevision ............................................................................ 269. Kontanta redogörelsen ...................................................... 271. Persedel-redogörelsen .......................................................... 274. Mynt, mål och vigt .......................................................... 277 38. '''Anskaffning''' ................................................................................. 278 Proviant ..................................................................................... 279 Beklädnadsmaterialier .......................................................... 287 Inventarier ................................................................................. 28 <<noinclude> <references/></noinclude> e85ut4dlskwe8vyn6wu4e3mn5dfnfue 504888 504883 2022-08-14T17:38:10Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||<small>IX</small>}}</noinclude>Sid. Förläningar ............................................................................. 22o. Traktamentspenningar.......................................................... 231. Passevolanter ........................................................................ 232. Föräringar ................................................................................. 234. OO/? Prispenningar ........................................................................ -j0U- Påskpenningar .......... 23b. “Krogh“ ..................................................................................... 237. 31. '''Beklädnad''' ................................................................................. 238. Gemene ..................................................................................... 238. Spel.............................................................................................. 240. Vaktbetjente ............................................................................ 241. 32. '''Kost''' ................................................................................................... 241. Ombord (fri förtäring ) .......................................................... 241. I land .......................................................................................... 244. 33. '''Inqvartering''' ........................................................................... 246. 34. '''Friheter''' .................................................................................... 247. 35. '''Pension''' ..................................................................................... 248. Enkor och barn ................................................................... 251. 36. '''Inkomster och utgifter'''............................................................... 252. Inkomster ................................................................................. 252. Uppbörden ................................................................................. 25 r. Utgifter ..................................................................................... 259. Skulder ..................................................................................... 261. Fordringar ................................................................................. 264. Penningbrist ............................................................................ 265. 37. '''Redovisning''' ............................................................................... 269. Öfverrevision ............................................................................ 269. Kontanta redogörelsen ...................................................... 271. Persedel-redogörelsen .......................................................... 274. Mynt, mål och vigt .......................................................... 277 38. '''Anskaffning''' ................................................................................. 278 Proviant ..................................................................................... 279 Beklädnadsmaterialier .......................................................... 287 Inventarier ................................................................................. 28 <<noinclude> <references/></noinclude> 9g118ysha7jddkirlqn28lrrhzccc5q 104 158093 504889 2022-08-14T17:45:05Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>X</small>||}}</noinclude>Sid. Virke 288. 297. Öfriga materialier.............................................................. _. 305. 39. '''Fartygen''' ......................................................................... 305 Beskaffenhet....................................................................... Tillkomst ............................... ,........................................... Afgång ............................................................... Antal och styrka .............................................................. Kofferdiskepp .................................................................. 40. '''Vapen och artilleri'''............................................................. Stycken ........................................................................... 322 Handvapen........................................................................... 327 Ammunition ....................................................................... Fyrverk ............................................................................... 33^ ‘ 41. '''Sjötjenstgöringen'''.................................................................. 33°- Flaggor och befälstecken ............................................. 331. Honnör ............................................................................... 333. Under segel ....................................................................... 337. Under striden .................................................................. 341. Ekonomiska föreskrifter.................................................. 343. 42. '''Konvojinrättning'''................................................................... 346. 43. '''Sjötåg''' ............................... 347. År 1635.............................................................................. 34 i. „ 1636.............................................................................. 349. „ 1637.............................................................................. 350. „ 1638.............................................................................. 350. „ 1639............................................................................... 352. „ 1640.............................................................................. 352. „ 1641.............................................................................. 353. „ 1641—1642.......................................................... 355. „ 1642............................................................................... 355. „ 1642—1643.................................................................. 357. „ 1643.............................................................................. 357. „ 1644.............................................................................. 357. „ 1645............................................................................... 373. „ 1646 „ 1646—1647<noinclude> <references/></noinclude> is7pbom1cn8xaw046ey92d3cbc2uypt 104 158094 504890 2022-08-14T17:47:31Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||<small>XI</small>}}</noinclude>År 1647............ „ 1648............ „ 1649............ „ 1650............ „ 1651............ „ 1652............ „ 1653............ „ 1653—1654 „ 1654............ „ 1654—1655. „ 1655............ „ 1656............ „ 1657............ „ 1658............ „ 1659............ „ 1660............ „ 1661 .......... „ 1662 .......... „ 1663 .......... „ 1663—1664 „ 1664 .......... „ 1665...... „ 1665—1666 „ 1666 ........... „ 1666—1668 „ 1667 .......... „ 1668 .......... „ 1668-1669 „ 1669 .......... „ 1670 .......... „ 1671,.......... „ 1672 ........... „ 1672—1674 „ 1673 .......... „ 1674.......... „ 1675 .......... „ 1675—1676 „ 1676 .......... „ 1677..........<noinclude> <references/></noinclude> 8g90lwhvlqcy2q4zr3tdwmv1pday8cw 104 158095 504892 2022-08-14T17:55:06Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|<small>XII</small>||}}</noinclude>Sid. År 1678 ........................................................................... „ 1679 „ 1680 ................................................................ 44. '''Sjömätning'''............................................................................512 45. '''Lotsinrättningen'''.......................................................................514 Personal............................................................................ Lotshemman och taxor ................................................. _ Utprickning........................................................................ 46. '''Fyrar och båkar'''..................................................................... 519 47. '''Amiralitetsarmbössan'''.................. 523 Styrelse och tjenstemän ............................................... Inkomster och utgifter................................................. 526 Lånerörelse...................................................................... Ö29. '''Bilagor'''................................................................................. 533 1. Amiralitetskollegiets personal................................... 533. 2. Uppgift å officerare af högre än kaptens grad . 536. 3. Förteckning å kompanichefer................................... 541. 4. Uppgift å superintendenter och några amiralitetspredikanter............................ 546. 5. D:o å amiralitetsmedici och några andra af per­ personalen vid helsovården................. 549. 6. Amiralitetsrättens civila tjenstemän....................... 551. 7. Uppgift å befäl m. fl. vid varfvet i Stockholm . 552. 8. Tablå öfver inkomster................................................ 555. 9. D:o „ utgifter .................................................... 559. 10. Skeppslista.................................................................... 563. 11. Biografiska uppgifter.................................................. 589. {{linje|8em}}<noinclude> <references/></noinclude> piclio0bbvia5x3elqx5l1iknmvx6tx 104 158096 504893 2022-08-14T17:56:06Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Danmark i Selund<ref>1</ref> till Frode den djerfve. Han lofvade konung Frode för hjelp skatter af Svearne; och gaf då Frode honom en här och sine kämpar; och for så konung Egil till Svithjod. Men när Tunne spörjer detta, for han emot honom med sitt manskap, och vardt då en stor drabbning; der föll Tunne, men konung Egil tog derpå igen vid sitt rike, och Danerne<ref>2</ref> foro åter. Egil konung sände konung Frode hvarje halfår goda gåfvor och stora,... proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||35}}__NOTOC__</noinclude>Danmark i Selund<ref>1</ref> till Frode den djerfve. Han lofvade konung Frode för hjelp skatter af Svearne; och gaf då Frode honom en här och sine kämpar; och for så konung Egil till Svithjod. Men när Tunne spörjer detta, for han emot honom med sitt manskap, och vardt då en stor drabbning; der föll Tunne, men konung Egil tog derpå igen vid sitt rike, och Danerne<ref>2</ref> foro åter. Egil konung sände konung Frode hvarje halfår goda gåfvor och stora, men gald<ref>3</ref> Danerne ingen skatt, men hans och Frodes vänskap höll sig dock. Sedan Tunne föll, rådde konung Egil riket ensam tre vintrar. — Det hände i Svithjod, att en tjur, den der till blot var ärnad, var gammal och gödd så starkt, att han var folkilsk, och när man ville taga honom, lopp han till skogs och vardt galen, och var länge på skogarne till den största skade för folk. Konung Egil var en väldig jägare och han red om dagarne oftliga i markerna för att jaga djur. Det var en gång, att han hade ridit på jagt med sive män; konungen hade länge ält<ref>4</ref> (drifvit) ett djur och lopp efter det in i skogen från alle sine män. Då varder han var tjuren, och red till och vill dräpa honom; tjuren vände sig emot, och konungen fick ett styngn på honom, men spjutet skar ur. Tjuren stack nu hornen i sidan å hästen, så att han genast flat nedföll, så ock konungen. Derpå lopp konungen å fötter och vill draga svärdet, men tjuren stang honom då för bröstet med hornen, så att de stodo i qvaf.<ref>5</ref> Då först kommo konungens män dit och dråpo tjuren. Konungen lefde bara en liten stund; och är han högad vid Uppsala. Så säger Thjodolf: {{tomrad}} 1) Isl. ''Danmörk í Selundi''; ett märkeligt uttryck, om det ej beror på miss-skrifning, emedan det tyckes visa, att rikets namn var ''Selund'', af hvilket Danmark utgjorde bara en del; det är i alla fall troligt, att i den äldsta tiden med Danmark eg. menades de landfaste delarne Skåne, Blekinge och kanske Halland. 2) Isl. ''Danir'', Daner, efter hvilke Danmark fått sitt namn; ordroten ''Dan'' är af ovisst ursprung. 3) Isl. ''gialda'', ''galt'', ''goldit'', äldre Sv. och i landsk. {{sp|gälda}}, {{sp|gald}}, {{sp|guldit}}, betala. 4) Isl. ''elt'', ipf. af ''elta'', förfölja, drifva, jaga; i den gamla betyd. finnes ordet i våra äldre Bibelöfversättningar, samt i Dal. ''älta'', i Sv. säger man nu endast älta deg, ler. 5) Isl. ''á kafi'', i qvaf, djupt ned, in, af ''kefia'', qväfva.<noinclude> <references/></noinclude> cywmj0kchn17zbks4etdvoub4adl8lp 504903 504893 2022-08-14T18:23:01Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||35}}</noinclude>Danmark i Selund<ref>1</ref> till Frode den djerfve. Han lofvade konung Frode för hjelp skatter af Svearne; och gaf då Frode honom en här och sine kämpar; och for så konung Egil till Svithjod. Men när Tunne spörjer detta, for han emot honom med sitt manskap, och vardt då en stor drabbning; der föll Tunne, men konung Egil tog derpå igen vid sitt rike, och Danerne<ref>2</ref> foro åter. Egil konung sände konung Frode hvarje halfår goda gåfvor och stora, men gald<ref>3</ref> Danerne ingen skatt, men hans och Frodes vänskap höll sig dock. Sedan Tunne föll, rådde konung Egil riket ensam tre vintrar. — Det hände i Svithjod, att en tjur, den der till blot var ärnad, var gammal och gödd så starkt, att han var folkilsk, och när man ville taga honom, lopp han till skogs och vardt galen, och var länge på skogarne till den största skade för folk. Konung Egil var en väldig jägare och han red om dagarne oftliga i markerna för att jaga djur. Det var en gång, att han hade ridit på jagt med sive män; konungen hade länge ält<ref>4</ref> (drifvit) ett djur och lopp efter det in i skogen från alle sine män. Då varder han var tjuren, och red till och vill dräpa honom; tjuren vände sig emot, och konungen fick ett styngn på honom, men spjutet skar ur. Tjuren stack nu hornen i sidan å hästen, så att han genast flat nedföll, så ock konungen. Derpå lopp konungen å fötter och vill draga svärdet, men tjuren stang honom då för bröstet med hornen, så att de stodo i qvaf.<ref>5</ref> Då först kommo konungens män dit och dråpo tjuren. Konungen lefde bara en liten stund; och är han högad vid Uppsala. Så säger Thjodolf: {{tomrad}} 1) Isl. ''Danmörk í Selundi''; ett märkeligt uttryck, om det ej beror på miss-skrifning, emedan det tyckes visa, att rikets namn var ''Selund'', af hvilket Danmark utgjorde bara en del; det är i alla fall troligt, att i den äldsta tiden med Danmark eg. menades de landfaste delarne Skåne, Blekinge och kanske Halland. 2) Isl. ''Danir'', Daner, efter hvilke Danmark fått sitt namn; ordroten ''Dan'' är af ovisst ursprung. 3) Isl. ''gialda'', ''galt'', ''goldit'', äldre Sv. och i landsk. {{sp|gälda}}, {{sp|gald}}, {{sp|guldit}}, betala. 4) Isl. ''elt'', ipf. af ''elta'', förfölja, drifva, jaga; i den gamla betyd. finnes ordet i våra äldre Bibelöfversättningar, samt i Dal. ''älta'', i Sv. säger man nu endast älta deg, ler. 5) Isl. ''á kafi'', i qvaf, djupt ned, in, af ''kefia'', qväfva.<noinclude> <references/></noinclude> ktz26ak0gxy3ik1v9bfd04s5h6lhvw6 104 158097 504894 2022-08-14T18:08:30Z Mårtensås 11012 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||61}}__NOTOC__</noinclude><poem>{{Multicol}} Snällspordast syntes bland Svear för allt folket denne fylker<ref>Isl. ''urðr'', m., står trol. för ''varðr'' l. ''vörðr'' (jf. ''Sigurðr'', för ''Sigvarðr'', liksom det Gotl. gårdsnamnet ''Sigulds'', för ''Sigvalds''), vårdare, riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.</ref>, när sjelf han sitt stolta lif<ref>Isl. ''sínu frœknu fiörvi'', dat. sg. n. (styrdt af ''of-fara'', förgöra), sitt stolta, raska lif.</ref>, först bland Ynglingar<ref>Isl. ''fyrstr'', först, den förste, näml. af sin ätt eller bland Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.</ref>, förfara ville. {{Multicol-break}} <i>Ok sá urðr, allri þióðu, siald-gætastr með Svíum, þótti; er hann sialfr sínu fiörvi frœknu, fyrstr, of-fara vildi.</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap55 align=center style="border-bottom:none;">45 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ivar Vidfamne.'''</h3> Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland<ref>Isl. ''Saxland'', Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.</ref>, allt Österrike<ref>Isl. ''Austr-ríki'', ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.</ref> och femtedelen af England<ref>Isl. ''England'', n., England, A.-Sax. ''Engla-land'', den af Anglar (Isl. ''Englar'') och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. ''Bretland'').</ref>. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld<ref>Isl. ''einvald'', n., envåld, enkonungdom, monarchia.</ref>. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja<ref>Isl. ''lang-feðgar'', m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — ''þat er at langfeðgum mætti telia'', såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.</ref>. <ref follow=61-6>komne konungen; af ''hyrr''. g. ''hyriar'', m., eld, ''leistr'', m., sula, lest, fot, Got. ''laists'', spor, Gotl. ''laist'' och ''laikst'', m. (jf. Lett. ''líkstes'', pl.), lest, Got. ''laistjan'', följa, af ''leiþan'', Isl. ''{{rättelse|líða|lída}}'', lida, gå.</ref><noinclude> <references/></noinclude> bhr8wpr4sj4f720a0zytujqhxt6u5df 504895 504894 2022-08-14T18:08:44Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||61}}__NOTOC__</noinclude><poem>{{Multicol}} Snällspordast syntes bland Svear för allt folket denne fylker<ref>Isl. ''urðr'', m., står trol. för ''varðr'' l. ''vörðr'' (jf. ''Sigurðr'', för ''Sigvarðr'', liksom det Gotl. gårdsnamnet ''Sigulds'', för ''Sigvalds''), vårdare, riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.</ref>, när sjelf han sitt stolta lif<ref>Isl. ''sínu frœknu fiörvi'', dat. sg. n. (styrdt af ''of-fara'', förgöra), sitt stolta, raska lif.</ref>, först bland Ynglingar<ref>Isl. ''fyrstr'', först, den förste, näml. af sin ätt eller bland Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.</ref>, förfara ville. {{Multicol-break}} <i>Ok sá urðr, allri þióðu, siald-gætastr með Svíum, þótti; er hann sialfr sínu fiörvi frœknu, fyrstr, of-fara vildi.</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap55 align=center style="border-bottom:none;">45 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ivar Vidfamne.'''</h3> Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland<ref>Isl. ''Saxland'', Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.</ref>, allt Österrike<ref>Isl. ''Austr-ríki'', ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.</ref> och femtedelen af England<ref>Isl. ''England'', n., England, A.-Sax. ''Engla-land'', den af Anglar (Isl. ''Englar'') och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. ''Bretland'').</ref>. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld<ref>Isl. ''einvald'', n., envåld, enkonungdom, monarchia.</ref>. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja<ref>Isl. ''lang-feðgar'', m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — ''þat er at langfeðgum mætti telia'', såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.</ref>. <ref follow=61-6>komne konungen; af ''hyrr''. g. ''hyriar'', m., eld, ''leistr'', m., sula, lest, fot, Got. ''laists'', spor, Gotl. ''laist'' och ''laikst'', m. (jf. Lett. ''líkstes'', pl.), lest, Got. ''laistjan'', följa, af ''leiþan'', Isl. ''{{rättelse|lída|líða}}'', lida, gå.</ref><noinclude> <references/></noinclude> cop5xmoeu6selbg7g906c9atvflvxdf 504896 504895 2022-08-14T18:09:25Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||61}}__NOTOC__</noinclude><poem>{{Multicol}} Snällspordast syntes bland Svear för allt folket denne fylker<ref>Isl. ''urðr'', m., står trol. för ''varðr'' l. ''vörðr'' (jf. ''Sigurðr'', för ''Sigvarðr'', liksom det Gotl. gårdsnamnet ''Sigulds'', för ''Sigvalds''), vårdare, riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.</ref>, när sjelf han sitt stolta lif<ref>Isl. ''sínu frœknu fiörvi'', dat. sg. n. (styrdt af ''of-fara'', förgöra), sitt stolta, raska lif.</ref>, först bland Ynglingar<ref>Isl. ''fyrstr'', först, den förste, näml. af sin ätt eller bland Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.</ref>, förfara ville. {{Multicol-break}} <i>Ok sá urðr, allri þióðu, siald-gætastr með Svíum, þótti; er hann sialfr sínu fiörvi frœknu, fyrstr, of-fara vildi.</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap55 align=center style="border-bottom:none;">45 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ivar Vidfamne.'''</h3> Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland<ref>Isl. ''Saxland'', Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.</ref>, allt Österrike<ref>Isl. ''Austr-ríki'', ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.</ref> och femtedelen af England<ref>Isl. ''England'', n., England, A.-Sax. ''Engla-land'', den af Anglar (Isl. ''Englar'') och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. ''Bretland'').</ref>. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld<ref>Isl. ''einvald'', n., envåld, enkonungdom, monarchia.</ref>. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja<ref>Isl. ''lang-feðgar'', m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — ''þat er at langfeðgum mætti telia'', såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.</ref>. <ref follow=61-6>komne konungen; af ''hyrr''. g. ''hyriar'', m., eld, ''leistr'', m., sula, lest, fot, Got. ''laists'', spor, Gotl. ''laist'' och ''laikst'', m. (jf. Lett. ''líkstes'', pl.), lest, Got. ''laistjan'', följa, af ''leiþan'', Isl. ''{{rättelse|lída|líða}}'', lida, gå.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oqj615dyvnhs5q2hj30ypkkfq4tydkl 504897 504896 2022-08-14T18:09:35Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||61}}__NOTOC__</noinclude><poem>{{Multicol}} Snällspordast syntes bland Svear för allt folket denne fylker<ref>Isl. ''urðr'', m., står trol. för ''varðr'' l. ''vörðr'' (jf. ''Sigurðr'', för ''Sigvarðr'', liksom det Gotl. gårdsnamnet ''Sigulds'', för ''Sigvalds''), vårdare, riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.</ref>, när sjelf han sitt stolta lif<ref>Isl. ''sínu frœknu fiörvi'', dat. sg. n. (styrdt af ''of-fara'', förgöra), sitt stolta, raska lif.</ref>, först bland Ynglingar<ref>Isl. ''fyrstr'', först, den förste, näml. af sin ätt eller bland Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.</ref>, förfara ville. {{Multicol-break}} <i>Ok sá urðr, allri þióðu, siald-gætastr með Svíum, þótti; er hann sialfr sínu fiörvi frœknu, fyrstr, of-fara vildi.</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap55 align=center style="border-bottom:none;">45 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ivar Vidfamne.'''</h3> Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland<ref>Isl. ''Saxland'', Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.</ref>, allt Österrike<ref>Isl. ''Austr-ríki'', ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.</ref> och femtedelen af England<ref>Isl. ''England'', n., England, A.-Sax. ''Engla-land'', den af Anglar (Isl. ''Englar'') och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. ''Bretland'').</ref>. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld<ref>Isl. ''einvald'', n., envåld, enkonungdom, monarchia.</ref>. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja<ref>Isl. ''lang-feðgar'', m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — ''þat er at langfeðgum mætti telia'', såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.</ref>. <ref follow=61-6>komne konungen; af ''hyrr''. g. ''hyriar'', m., eld, ''leistr'', m., sula, lest, fot, Got. ''laists'', spor, Gotl. ''laist'' och ''laikst'', m. (jf. Lett. ''líkstes'', pl.), lest, Got. ''laistjan'', följa, af ''leiþan'', Isl. ''{{rättelse|lída|líða}}'', lida, gå.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rgj11uipccf98ck08jacpd6rnm2qpoi 504899 504897 2022-08-14T18:10:04Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||61}}__NOTOC__</noinclude><poem>{{Multicol}} Snällspordast syntes bland Svear för allt folket denne fylker<ref>Isl. ''urðr'', m., står trol. för ''varðr'' l. ''vörðr'' (jf. ''Sigurðr'', för ''Sigvarðr'', liksom det Gotl. gårdsnamnet ''Sigulds'', för ''Sigvalds''), vårdare, riksskyddare, konung, fylker, d. ä. Ingiald; se Fol.-uppl. s. 11.</ref>, när sjelf han sitt stolta lif<ref>Isl. ''sínu frœknu fiörvi'', dat. sg. n. (styrdt af ''of-fara'', förgöra), sitt stolta, raska lif.</ref>, först bland Ynglingar<ref>Isl. ''fyrstr'', först, den förste, näml. af sin ätt eller bland Ynglingar, hvilket förstås inunder i texten, men är utsatt i öfversättningen.</ref>, förfara ville. {{Multicol-break}} <i>Ok sá urðr, allri þióðu, siald-gætastr með Svíum, þótti; er hann sialfr sínu fiörvi frœknu, fyrstr, of-fara vildi.</i> {{Multicol-end}}</poem> <h2 id=kap45 align=center style="border-bottom:none;">45 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ivar Vidfamne.'''</h3> Ivar Vidfamne lade under sig allt Sveavälde; han tillegnade sig ock allt Danavälde, en stor del af Saxland<ref>Isl. ''Saxland'', Saxen; då för tiden det norra eller låga Tyskland.</ref>, allt Österrike<ref>Isl. ''Austr-ríki'', ett östligt rike, troligen någon del af Gardarike, Estland eller Kurland.</ref> och femtedelen af England<ref>Isl. ''England'', n., England, A.-Sax. ''Engla-land'', den af Anglar (Isl. ''Englar'') och Saxarbebodda delen af landet, således med uteslutande af Skottland och Wales (Isl. ''Bretland'').</ref>. Af hans ätt äro sedan komne de Danakonungar och de Sveakonungar, som der hafva haft envåld<ref>Isl. ''einvald'', n., envåld, enkonungdom, monarchia.</ref>. Efter Ingiald den Illråde vek Uppsala välde ur Ynglinga-ätten, såvidt man efter ättfäder kan tälja<ref>Isl. ''lang-feðgar'', m. pl., långt aflägsne fädgar (se not. 1, s. 68), ättfäder, anor; — ''þat er at langfeðgum mætti telia'', såvidt man kan tälja efter ättfäder, nl. i rätt uppstigande led.</ref>. <ref follow=61-6>komne konungen; af ''hyrr''. g. ''hyriar'', m., eld, ''leistr'', m., sula, lest, fot, Got. ''laists'', spor, Gotl. ''laist'' och ''laikst'', m. (jf. Lett. ''líkstes'', pl.), lest, Got. ''laistjan'', följa, af ''leiþan'', Isl. ''{{rättelse|lída|líða}}'', lida, gå.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hcyqw71b5uxyt46th695kx0w7z6oc8s 104 158098 504900 2022-08-14T18:10:27Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center>1.<br>AMIRALITETSKOLLEGIUM.</h2> Konung Gustaf I och hans tvänne närmaste efterträdare deltogo personligen i riksstyrelsens alla detaljer. Till följe af rikets utveckling och ärendenas ökande kunde ett sådant system ej länge fortsättas. I början af 1600-talet blefvo derför styrel­sens detaljer utskiftade på rikets fem höga embetsmän: drotsen, marsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren. Åt flottans styresman, riksamiralen, befans det redan år 1620 nöd­vändigt att gifva till biträde en amiral och år 1630 ytterli­gare en, hvilka tillhopa utgjorde det s. k. “amiralitetet“.<ref>A. Z.: Flottans hist. 4—18.</ref> Detta blef öfvergångsformen till det kort derefter inrättade amiralitetskollegium. Genom regeringsformen den 27 juli 1634 fingo de fem höga riksembetsmännen sig till biträde “assessorer“, med hvilka ärendena skulle kollegialiter behandlas. Härigenom uppkommo de fem rikskollegierna hofrätten, krigskollegium, amiralitets­kollegium, kansliet och räkningekammaren. De skulle förblifva i hufvudstaden, så att då någon af de fem höge embetsmännen aflägsnade sig derifrån, han då icke egde någon magt eller myndighet såsom sådan. Amiralitetskollegiets stiftelseurkund återfinnes i 11:e punk­ten af nämde regeringsform<ref>Emil Hildebrand: Sveriges regerings­former.</ref> och lyder sålunda: “Det tredje collegium är amiralitetet, hvarest riksens amiral presiderar och hafver assessorer tvänne af riksens råd, helst de där till sjös tjänt hafva, sedan fyra vice amiraler eller de eldste och förståndigste skepscapiteiner, deribland altid holmamiralen eller capiteinen en är, jämpte sina secreterare, notariis och skrifvare, som richtighet hålla. Detta amiralitet skall hafva<noinclude> <references/></noinclude> int9x0k7u91ealw99fcuadcimuxijhx 104 158099 504901 2022-08-14T18:18:35Z Mårtensås 11012 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||49}}</noinclude>nära jämnåldringar med Ingiald. I den. tiden såto Bröt-Anunds häradskonungar vida omkring i Svithjod, och rådde för Tiundaland Svipdag Blinde. Der är Uppsala och der äro alla Svears ting. Höllos der då stora blot och sökte månge konungar dit: det var vid midvintern. Och en vinter, när det kommet var till midvintern, hade man kommit mangrannt till Uppsala; der var konung Yngvar och hans söner. Alf, konung Yngvars sen, och Ingiald, konung Anunds son, voro då sex vintrar gamle. De började en svennelek, och skulle hvar råda för sin skara; men när de lekte samman, var Ingiald ostarkare än Alf, och tycktes detta honom så illa, att han gret mycket deröfver. Då kom dit Götvid, fosterbroder hans, och ledde honom bort till hans fosterfader Svipdag Blinde, och sade honom, att det hade åtburit så storilla, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf, konung Yngvars son. Då svarar Svipdag, att det var stor skam. Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg och steka å ten, samt gaf det sedan åt Ingiald, konungens son, att äta; och dädan af vardt han den allra grymmaste bland män och af det värsta skaplynne. När Ingiald var vuxen, friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen till Göthild, konung Algöts dotter; han var son till Götrek den milde, son till Göt (Gaut)<ref>Isl. ''Gautr'', m., är ett af Odens namn, enl. Sn. Edda, och det betyder troligtvis den som {{sp|göt}} (Isl., Gotl. ''gaut'', ipf.) eller har gutit eller skapat, således eg. skapare. {{sp|Gota}}r, Guta-Lag. {{sp|Gutar}}, Got. ''Gutans'' (Isl. ''gotnar'', män) betyder deremot de {{sp|gutne}} (Isl. ''gotinn'', part.), skapade, d. ä. menniskor. — Alla de namn, som här ofvan hafva stafvelsen ''gaut'', göt, äro antingen från ''Gaut-'', Göt-land, eller ock ligger uti detta ord likasom ett slägtnamn, från Oden utgånget. ''Gaut-viðr'', m., Gauts trä eller man, ''Gaut-rekr'' l. ''-ríkr'', m., Gauts furste, konung, ''Al-gautr'' (skrifves här ömsevis ''Al-gauti'') l. ''Aðal-gautr'' (deraf hafva vi Algot), m., den ädle Gaut, och ''Gaut-hildr'', f., Gauts asynja, valkyria; det nuvarande Gustaf är eg. ''Gaut-stafr'', ''Gauts'' (Odens) staf, d. ä. svärd, och derföre skrefs det fordom Götstaf eller Göstaf. Som ett bevis för att en sådan sammansättningsdel af ett namn, satt först eller sist, har utgjort ett slags slägtnamn kan anföras Runstenen N:o 839 i Liljegr., der en ''Kairbiarn'' egde sönerne ''Biarn'', ''Vibiarn'', ''Katilbiarn'' och ''Rafni'', och N:o 362, der det omtalalas tre bröder ''Ikulbiarn'' (Isl. ''Iökulbiörn''), ''Vibiarn'' och ''Hukbiarn'', samt N:o 1592—93, der ''Roþvisl'' var gift med ''Roþalf'', hade sonen ''Roþfos'' och bröderne ''Roþantr'', ''Roþkutr'', ''Roþar''.</ref>, efter hvilken Götland<noinclude> <references/></noinclude> guygvs5j77dn5t2kgpcp8l8hk054uw0 504902 504901 2022-08-14T18:18:44Z Mårtensås 11012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||49}}</noinclude>nära jämnåldringar med Ingiald. I den tiden såto Bröt-Anunds häradskonungar vida omkring i Svithjod, och rådde för Tiundaland Svipdag Blinde. Der är Uppsala och der äro alla Svears ting. Höllos der då stora blot och sökte månge konungar dit: det var vid midvintern. Och en vinter, när det kommet var till midvintern, hade man kommit mangrannt till Uppsala; der var konung Yngvar och hans söner. Alf, konung Yngvars sen, och Ingiald, konung Anunds son, voro då sex vintrar gamle. De började en svennelek, och skulle hvar råda för sin skara; men när de lekte samman, var Ingiald ostarkare än Alf, och tycktes detta honom så illa, att han gret mycket deröfver. Då kom dit Götvid, fosterbroder hans, och ledde honom bort till hans fosterfader Svipdag Blinde, och sade honom, att det hade åtburit så storilla, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf, konung Yngvars son. Då svarar Svipdag, att det var stor skam. Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg och steka å ten, samt gaf det sedan åt Ingiald, konungens son, att äta; och dädan af vardt han den allra grymmaste bland män och af det värsta skaplynne. När Ingiald var vuxen, friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen till Göthild, konung Algöts dotter; han var son till Götrek den milde, son till Göt (Gaut)<ref>Isl. ''Gautr'', m., är ett af Odens namn, enl. Sn. Edda, och det betyder troligtvis den som {{sp|göt}} (Isl., Gotl. ''gaut'', ipf.) eller har gutit eller skapat, således eg. skapare. {{sp|Gota}}r, Guta-Lag. {{sp|Gutar}}, Got. ''Gutans'' (Isl. ''gotnar'', män) betyder deremot de {{sp|gutne}} (Isl. ''gotinn'', part.), skapade, d. ä. menniskor. — Alla de namn, som här ofvan hafva stafvelsen ''gaut'', göt, äro antingen från ''Gaut-'', Göt-land, eller ock ligger uti detta ord likasom ett slägtnamn, från Oden utgånget. ''Gaut-viðr'', m., Gauts trä eller man, ''Gaut-rekr'' l. ''-ríkr'', m., Gauts furste, konung, ''Al-gautr'' (skrifves här ömsevis ''Al-gauti'') l. ''Aðal-gautr'' (deraf hafva vi Algot), m., den ädle Gaut, och ''Gaut-hildr'', f., Gauts asynja, valkyria; det nuvarande Gustaf är eg. ''Gaut-stafr'', ''Gauts'' (Odens) staf, d. ä. svärd, och derföre skrefs det fordom Götstaf eller Göstaf. Som ett bevis för att en sådan sammansättningsdel af ett namn, satt först eller sist, har utgjort ett slags slägtnamn kan anföras Runstenen N:o 839 i Liljegr., der en ''Kairbiarn'' egde sönerne ''Biarn'', ''Vibiarn'', ''Katilbiarn'' och ''Rafni'', och N:o 362, der det omtalalas tre bröder ''Ikulbiarn'' (Isl. ''Iökulbiörn''), ''Vibiarn'' och ''Hukbiarn'', samt N:o 1592—93, der ''Roþvisl'' var gift med ''Roþalf'', hade sonen ''Roþfos'' och bröderne ''Roþantr'', ''Roþkutr'', ''Roþar''.</ref>, efter hvilken Götland<noinclude> <references/></noinclude> dl0hzupgsf1vc9fzazloy984mhhctf3 104 158100 504905 2022-08-14T18:29:50Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till hjertat stod på skilfvingars son<ref>Isl. ''skilfinga niðr'', skilfvingars (konungars) ättling, son, d. ä. Egil.</ref>. <i>hœfis hiörr til hiarta stóð.</i> <h2 id=kap34 align=center style="border-bottom:none;">34 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ottar Vendelkråka.</h3> Ottar<ref>Isl. ''Ottar’r'', m., Ottar, eg. den förskräcklige, af ''ótti'' (för ''ohti''), m., skräck, af ''óga'', rysa.</ref> het Egils son... proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|||37}}</noinclude>till hjertat stod på skilfvingars son<ref>Isl. ''skilfinga niðr'', skilfvingars (konungars) ättling, son, d. ä. Egil.</ref>. <i>hœfis hiörr til hiarta stóð.</i> <h2 id=kap34 align=center style="border-bottom:none;">34 {{sc|Kap}}.</h2> <h3 align=center style="font-weight: normal";>'''Om Ottar Vendelkråka.</h3> Ottar<ref>Isl. ''Ottar’r'', m., Ottar, eg. den förskräcklige, af ''ótti'' (för ''ohti''), m., skräck, af ''óga'', rysa.</ref> het Egils son, som rike och konungdom tog efter honom. Han höll icke vänskapen vid makt med konung Frode. Då sände konung Frode män till konung Ottar, att hemta den skatt, som konung Egil hade lofvat honom. Ottar svarade så, att Svear aldrig guldit skatt åt Daner, sägande, att han monde ock så göra: härefter foro sändemännen åter. — Frode var en stor härman. Det hände en sommar, att Frode for med sin här till Svithjod, gjorde der landstigningar och härjade; han drap mycket folk, och somt tog han till fånga. Han fick der allmycket härfång, brände bygden vida och gjorde det största härverk. Andre sommaren for konung Frode att härja i österväg; konung Ottar sporde det, att konung Frode icke var i sitt land. Då stiger han å härskepp och far ut till Danmark, härjar der och får intet motstånd. När han spörjer, att stor samling af folk var på Selund, stäfvar han vester ut i Öresund<ref>Isl. ''Eyrar-'', ''Eyra-sund'', Öresund, trol. af ''eyri'', f., grusig och gräslös strand, af ''aurr'', m., grus, ör.</ref>, seglar derpå söder till Jutland, lägger in i Limafjärd och härjar i Vendel, bränner der och gör landet allöde, hvar han kommer. Vött<ref>Isl. ''Vöttr'', g. ''Vötts'', okändt ord, men kanske detsamma som ''váttr'', m., vittne, eller ''vöttr'', g. ''vattar'', vante, handske, Dal. ''wått'', m.</ref> och Faste<ref>Isl. ''Fasti'', m., antingen den faste, fästande, motstånd gifvande, eller den brännande, Isl. ''fasti'' och ''fastr'', m., eld; på Sv. runstenar ses om namnen ''Fasti'', ''Fast-ulfr'', ''Fast-biurn'', m., och ''Fasta'', ''Fastlauk'', ''Fastvi'', f., m. fl.</ref> heto Frodes jarlar, hvilke Frode hade satt till landvärn i Danmark medan han var ur landet. Men när jarlarne sporde, att Svea konung härjade i Danmark, så samna de här, löpa å skepp och segla söder till Limafjärden. De komma der alldeles ovart på konung Ottar och lägga genast till drabbning;<noinclude> <references/></noinclude> qv9cfr09wabncz2o0b95crrf4d0rrxo 104 158101 504906 2022-08-14T18:40:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|119}}</noinclude>inåt de angränsande högländerna, hvilkas mörka bergmur redan väckt hans önskan att intränga bakom den samma. Baronen försäkrade sin gäst, att ingenting vore lättare, om hans egen tvist blott vore bilagd, emedan han kunde lemna honom bref till flere af de utmärktare höfdingarne, som skulle emottaga honom med den största artighet och gästfrihet. Medan de samtalade härom, öppnades hastigt dörren och en fullt beväpnad högländare inträdde i rummet, införd af Saunders Saunderson. Hade icke Saunders med sin vanliga afmätta hållning spelat rollen af ceremonimästare åt denna krigiska uppenbarelse, och om mr Bradwardine eller Rosa visat någon sinnesrörelse, skulle Edward säkert ansett inträngandet fiendtligt. Men äfven nu studsade han vid anblicken af hvad han aldrig förr sett, en högländare i sin nationaldrägt. Gaelen var en undersätsig, starkt bygd och mörklagd karl, hvars i vida veck fallande plaid ökade det utseende af styrka, som hans gestalt utvisade. Hans korta kolt eller kjortel visade hans seniga lemmar; getskinnspungen med dess vanliga sidokamrater, en dolk och en stålbeslagen pistol, hängde framtill; hans mössa var prydd med en kort fjäder, som tillkännagaf hans anspråk på att bemötas som en duinhé-wassel eller ett slags herreman. Ett bredt svärd hängde vid hans sida, en sköld på hans axel, och en lång spansk fogelbössa hvilade i hans ena hand. Med den andra handen tog han af sig mössan, i det baronen, som kände till deras plägseder och rätta sättet att bemöta dem, utan att stå upp och med en min af värdighet, som i Edwards tycke liknade en furstes vid en ambassadörs emottagande, genast sade: »välkommen, Evan Dhu Maccombich! — Hvad nytt från Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr?» »Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr», sade ambassadören på god engelska, »helsar er, baron af Bradwardine och Tully-Veolan, och är ledsen öfver, att mellan er och honom trängt sig ett tjockt moln, som hindrar er att se och besinna den vänskap och det förbund, som från fordom varit mellan era familjer och förfäder; han ber er, att molnet måtte skingras och sakerna förblifva, som de tillförene varit mellan clanen Ivor och huset Bradwardine, då det var ett ägg mellan dem i stället för en flinta,<noinclude> <references/></noinclude> o0tdco9z3dk5zq64ueg1b2ioouiplk5 104 158102 504907 2022-08-14T18:42:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />120</noinclude>och en knif i stället för ett svärd. Och han hoppas, att ni också skall yttra er ledsnad öfver molnet, och ingen skall hädanefter fråga, antingen det nedsteg från berget i dalen eller uppsteg från dalen till berget; ty de, som slå med slidan, få hugg af svärdet, och ve den, som vill mista sin vän för stormmolnets skull på en vårmorgon!» Baronen af Bradwardine besvarade detta tal med passande värdighet, i det han förklarade, att han kände clanen Ivors höfding för att vara en ''konungens'' vän, och han sade sig vara ledsen öfver, att det skulle uppstått ett moln mellan honom och en adelsman af så goda grundsatser, »ty, då folk sällar sig tillsammans, är den svag, som ej har någon broder». Som detta syntes fullkomligt tillfredsställande, befalde baronen för att på ett tillbörligt sätt besegla freden mellan dessa höga personer, att ett stop kryddbränvin skulle upphemtas. Han slog i ett glas, hvilket han drack för Mac-Ivors af Glennaquoich helsa och välgång, hvarpå den celtiske ambassadören för att besvara hans artighet tömde en väldig bägare af samma kraftiga dryck, beledsagad af hans välönskningar för huset Bradwardine. Sedan sålunda preliminärerna för det allmänna fredsfördraget voro bekräftade, aflägsnade sändebudet sig för att med mr Macwheeble uppgöra några underordnade artiklar, hvarmed man ansåg onödigt att besvära baronen. Dessa artiklar angingo förmodligen det instälda erläggandet af skyddsafgiften, och, som det syntes, fann intendenten utväg att tillfredsställa deras allierade utan att låta sin husbonde ana, att hans värdighet derigenom blottstäldes. Åtminstone är det säkert, att Evan Dhu Maccombich, sedan de befullmäktigade tömt en butelj bränvin, hvilken tycktes göra lika liten verkan på deras härdade kroppar, som om man slagit drycken på de båda björnarne vid början af allén, tillkännagaf, att han efter att hafva imhemtat alla de upplysningar, han kunde erhålla rörande den föregående aftonens röfveri, ärnade genast bege sig åstad för att sätta efter boskapen, hvilken han förklarade ej vara så långt borta; — »de ha krossat benen», anmärkte han, »men ha ej haft tid att suga ur mergen.» Vår hjelte, som uppmärksamt lyssnade till Evan Dhu under dennes förfrågningar, kände sig högligen förvånad {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> o98y6az2o2eem1d0y20pimyb724gylx 104 158103 504908 2022-08-14T18:44:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Waverley Woldemar Friedrich 1876 11.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|Baronen dricker för clanen Ivors lycka och välgång.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2e2h2klntxa9a28dynw6npjgdi2jnt7 104 158104 504909 2022-08-14T18:48:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />122</noinclude>öfver den skarpsinnighet, han ådagalade vid upplysningars inhemtande, samt öfver de bestämda och sinnrika slutsatser, han drog af dem. Evan Dhu, å sin sida, var synbart smickrad af Waverleys uppmärksamhet, det intresse, han tycktes hysa för hans undersökning, och den nyfikenhet, han visade i fråga om högländernas seder och natur. Han tillbjöd derför utan mycket omsvep Edward att åtfölja honom på en tio eller femton mils vandring inåt bergstrakten och bese det ställe, dit boskapen blifvit förd; hvarvid han tillade: »om det är, som jag förmodar, så hvarken har ni sett eller kommer ni någonsin i ert lif att få se ett sådant ställe, så framt ni ej går med mig eller dylika som jag.» Vår hjelte, som kände sin nyfikenhet eggad vid tanken på att besöka en högländsk röfvares håla, var likväl så försigtig, att han förfrågade sig, huruvida hans ledsagare var att lita på. Man försäkrade honom, att inbjudningen ej skulle skett, om den ringaste fara varit i fråga, samt att allt, han hade att befara, var litet strapatser, och som Evan föreslog, att de på återvägen skulle tillbringa en dag i hans höfdings hus, der han kunde vara förvissad om god förplägning och ett utmärkt välkommen, så tycktes det ej vara något så synnerligt fruktansvärdt i hans tillärnade företag. Rosa bleknade väl, då hon fick höra det omtalas; men hennes far, som tyckte om sin unge väns dristiga nyfikenhet, sökte ej nedslå den genom att uppskrämma honom för en fara, som ej fans till i verkligheten, och sedan en kappsäck med några få förnödenheter blifvit bunden på ryggen af en skogvaktare, begaf sig vår hjelte med en fogelbössa i handen å väg, beledsagad af sin nye vän Evan Dhu och åtföljd af nysspämnde skogvaktare samt två vilda högländare, som voro Evans följeslagare och af hvilka den ene bar på axeln en på en lång stång fäst bila, som kallades en Lochaberyxa, och den andre en lång sjöfogelsbössa. På Edwards fråga underrättade Evan honom, att denna krigiska eskort vore fullkomligt obehöflig som skyddsvakt, utan blott medföljde, såsom han sade, i det han med värdighet svepte omkring sig och ordnade sin plaid, på det han skulle kunna visa sig på Tully-Veolan på ett passande sätt och såsom det tillkom Vich Ian Vohrs fosterbroder. »Ack, om ni, sach-<noinclude> <references/></noinclude> 0vyqja3r4ky2kcvjey772gim6ksp79a 104 158105 504910 2022-08-14T18:51:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|123}}</noinclude>siske ''duinhé-wassel'' (engelske herre) blott såge höfdingen sjelf med sin svans efter sig!» »Med sin svans efter sig?» upprepade Edward förundrad. »Ja — det vill säga med alla hans vanliga följeslagare, då han besöker någon af hans egen rang. Först ha vi», fortfor han, i det han stannade och med stolthet rätade på sig, medan han på fingrarne öfverräknade de personer, som utgjorde höfdingens svit, »först ha vi hans ''hanchman'' eller högra hand; sen hans ''bhaird'' eller poet; hans ''bladier'' eller talare, som helsar de förnäma personer, han besöker; hans ''gilly-more'' eller vapendragare att bära hans svärd, hans sköld och hans bössa; hans ''gilly-casfliuch'', som bär honom på ryggen öfver rännilar och bäckar; hans ''gilly-comstrian'', som leder hans häst vid tygeln på branta och svåra stigar; hans ''gilly-trushharnish'' att bära hans kappsäck; vidare piparen och underpiparen samt kanske ett dussin raska gossar dessutom, som ej ha någon befattning, utan blott följa höfdingen och fullgöra hans nåds befallningar.» »Och underhåller er höfding beständigt alla dessa menniskor?» »Alla dessa? Ja, och många flere till, som ej skulle veta, hvar de skulle lägga sina hufvud, om de inte hade den stora ladan i Glennaquoich.» Med dylika berättelser om höfdingens storhet i krig och fred förkortade Evan Dhu vägen, tills de kommo närmare de höga bergen, hvilka Edward dittills sett endast på afstånd. Det var redan inemot aftonen, då de inkommo i ett af de fruktansvärda pass, som sätta höglandet i förbindelse med låglandet. Stigen, som var ytterst brant och ojemn, slingrade sig uppför en klyfta mellan två förfärliga klippor, i det den följde samma riktning som en nedanför brusande ström, hvilken under tidernas lopp tycktes hafva urholkat denna väg åt sig. Några få sneda strålar af den nedgående solen nådde vattnet i flodens mörka bädd och gjorde det delvis synligt, der det skummade emot hundratals klippblock och bröts i hundrade fall. Sluttningen mellan stigen och strömmen var nästan fullkomligt tvärbrant, med här och der ett lösryckt granitblock eller något enstaka träd, som fäst sina vridna rötter<noinclude> <references/></noinclude> fd3nqz2u7kd0x5ck3731f6quma2qzks 104 158106 504911 2022-08-14T19:06:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />124</noinclude>i klippans remnor. På höger hand om stigen reste sig berget med nästan samma otillgänglighet; men på motsatta sidan var höjden beklädd med buskskog, blandad med några tallar. »Detta», sade Evan, »är passet vid Bally-Brough, som fordomdags försvarades af tio af clanen Donnochie emot hundra af låglandsfolket. De fallnas grafvar kunna ännu ses i den der lilla dalbottnen på andra sidan om strömmen — om ni har goda ögon, kan ni se de gröna flickarne ibland ljungen. — Se, der är en örn — en sådan fogel har ni inte i England — han ärnar skaffa sig aftonmåltid på lairdens af Bradwardine egor, men jag skall skicka en kula efter honom.» I det samma afsköt han sitt gevär, men förfelade de bevingade skarornas stolte monark, som utan att bry sig om detta försök att skada honom fortsatte sin majestätiska flygt emot södern. Tusentals roffoglar, hökar, glador, kråkor och korpar, uppskrämdes ur sina nattqvarter vid knallen af skottet och blandade sina sträfva och missljudande läten med de ekon, som upprepade det, och med bergforsens brusande. Evan, som blef litet flat öfver att hafva förfelat sitt mål, då han ärnat visa en synnerlig skicklighet, dolde sin förlägenhet genom att hvissla en bit af en säckpipsmelodi, i det han på nytt laddade sin bössa och under tystnad fortsatte sin väg uppför passet. Det ledde till en trång dal mellan två berg, hvilka begge voro mycket höga och betäckta med ljung. Den lilla strömmen fortfor att vara deras sällskap, och de följde dess krökningar, i det de emellanåt gingo öfver den samma, vid hvilka tillfällen Evan Dhu alltjemt erbjöd Edward hans följeslagares biträde för att bära honom öfver; men vår hjelte, som alltid varit en försvarlig fotgängare, afslog den erbjudna hjelpen och steg synbarligen i sin ledsagares omdöme genom att visa, att han ej var rädd för att väta sina fötter. Han var äfven verkligen angelägen om att, så vidt det kunde ske utan tillgjordhet, undanrödja den tanke, Evan Dhu tycktes hysa om lågländarnes och isynnerhet engelsmännens veklighet. Ifrån denna dalgång utkommo de på ett ofantligt vidsträckt, svart kärr, fullt med stora dyhål, hvilket de öfvergingo med mycken svårighet och ej utan fara, på<noinclude> <references/></noinclude> bvf436dtlebnye8hi7b3c7kelmmso07 104 158107 504912 2022-08-14T19:08:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|125}}</noinclude>stigar, som blott en högländare kunde spåra. Sjelfva gångstigen eller snarare den del af fastare mark, hvaröfver våra vandrare halft gimgo och halft vadade, var ojemn och tufvig samt på många ställen sumpig och bestående af gungfly. Ibland var marken så osäker, att man måste hoppa från den ena tufvan till den andra, emedan mellanrummet ej kunde bära en menniskas tyngd. Detta var en lätt sak för högländarne, som buro tunnsulade skor, hvilka passade för ändamålet, och hade en egen hoppande gång; men Edward började finna denna för honom ovana motion tröttsammare, än han väntat. Den svaga skymningen ledde dem öfver träsket, men öfvergaf dem nästan helt och hållet vid foten af en brant och stenig bergshöjd, som det dernäst var de resandes mödosamma åliggande att bestiga. Natten var likväl behaglig och ej mörk, och uppbjudande hela sin själsstyrka för att trotsa sin trötthet, fortsatte Edward raskt sin gång, ehuru han inom sig afundades sina högländska följeslagare, som utan något tecken till aftagande krafter fortsatte sitt snabba och sväfvande skridt eller snarare traf, som, enligt hans berikning, redan fört dem femton mil af deras färd. Sedan de öfverstigit berget och nedkommit på andra sidan i en mörk skog, höll Evan Dhu en kort rådplägning med sina högländska följeslagare, till följd hvaraf Edwards medförda saker flyttades från skogvaktarens till en af högländarnes skuldror, och den förre bortskickades med den andre bergsbon i motsatt riktning mot den, de tre återstående vandrarne togo. På Waverleys fråga om meningen med denna skilsmessa, svarade man honom, att lågländaren öfver natten måste bege sig till en liten by, som låg ungefär tre mil derifrån; ty, så vida det ej var någon synnerlig vän, tyckte Donald Bean Lean — den värda person, som de trodde hafva bemäktigat sig boskapen — ej särdeles om, att främlingar nalkades hans fristad. Detta tycktes låta sannolikt och tystade en hemlig misstanke, som uppstått hos Edward, då han vid en sådan tid och på ett sådant ställe såg sig beröfvad sin ende lågländske följeslagare. Strax derpå tillade Evan, att det kanske vore bäst, att han ginge förut och underrättade Donald Bean Lean om deras besök, emedan ankomsten af en ''sidier roy'' (röd soldat) eljest torde blifva en obehaglig<noinclude> <references/></noinclude> 9paso5kpbwi5rpgwotbe55nfgk98tpy 104 158108 504913 2022-08-14T19:10:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />126</noinclude>öfverraskning. Och utan att afvakta något svar, lade han, för att begagna ett jockej-uttryck, i väg och satte af i ett friskt traf, som inom ett ögonblick förde honom ur sigte. Waverley var nu lemnad åt sina egna betraktelser; ty hans följeslagare med stridsyxan talade mycket litet engelska. Deras väg ledde genom en tjock och, som det tycktes, ändlös tallskog, och följaktligen var stigen alldeles omärklig i det omgifvande djupa mörkret. Högländaren tycktes likväl instinktlikt spåra den utan ett ögonblicks tvekan, och Edward följde hans steg, så nära han kunde. Sedan de under tystnad vandrat en god stund, kunde han ej afhålla sig från att fråga, om det var långt till målet för deras färd. »Till hålan är det en tre eller fyra mil; men efter som duinhé-wassel är litet trött, kan, det vill säga, tör — vill — skall Donald skicka en ''curragh''.» Detta gaf ingen upplysning. ''Curraghen'', som utlofvades, kunde vara en karl, en häst, en kärra eller en vagn, och man kunde ej få någon annan upplysning af mannen med stridsyxan, än ett upprepande af: »ja, ja, en curragh». Men inom kort började Edward fatta hans mening, då de utkommo ur skogen och befunno sig vid stranden af en bred flod eller sjö, hvarest hans ledsagare lät honom förstå, att de skulle sitta ned en liten stund. Månen, som nu började uppstiga, visade dunkelt den vida vattenyta, som utbredde sig framför dem, och de otydliga formerna af de berg, hvaraf den var omgifven. Sommarnattens svala och likväl milda luft uppfriskade Waverley efter hans snabba och tröttsamma vandring, och de dofter, den medförde från de i qvällsdaggen badande björkarne, voro utomordentligt välluktande. Han hade nu tillfälle att fullt öfverlemna sig åt det romantiska i sin belägenhet. Här satt han på stranden af en okänd sjö, ledsagad af en vild inföding, hvars språk han ej förstod, stadd på ett besök till en beryktad röfvares håla, måhända en annan Robin Hood eller en Adam af Gordon, och det midt i djupaste natten, skild från sin tjenare och öfvergifven af sin vägvisare; — hvilket rikt fält för en romantisk inbillnings utflykter, och allt förhöjdt genom den högtidliga känslan af ovisshet, om ej af<noinclude> <references/></noinclude> cvqaau8h19e0m6e68n33ifjz7qrm75r 104 158109 504914 2022-08-14T19:11:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|127}}</noinclude>fara! Den enda omständighet, som ej passade rätt väl tillsammans med det öfriga, var anledningen till hans resa — baronens mjölkkor! men denna nedsättande biomständighet höll han i bakgrunden. Medan han var försjunken i dessa drömmar, vidrörde hans följeslagare honom sakta och pekade tvärs öfver sjön, i det sade: »der borta är hålan». En liten ljuspunkt sågs glimma i den riktning, han pekade, och syntes, i det den efter hand tilltog i storlek och glans, flamma liksom en meteor vid randen af horizonten. Medan Edward betraktade detta fenomen, hördes aflägsna årslag. Det afmätta ljudet kom allt närmare och närmare, och strax derpå hördes en stark hvissling i samma riktning. Hans vän med stridsyxan besvarade genast denna signal med ett klart och gält återsvar, hvarpå en båt, bemannad med fyra eller fem högländare, styrde till den lilla viken, der Edward satt. Han gick tillika med sin följeslagare emot dem, lyftes medelst två starka bergsbors tjenstaktiga uppmärksamhet i båten och hade ej väl hunnit sätta sig, förrän de återtogo sina åror och med stor hastighet började att ro tvärs öfver sjön. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tsj3y14xrlgxglmczmxhw0uvyr4mjae 104 158110 504915 2022-08-14T19:13:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SJUTTONDE KAPITLET.<br /><b>En höglandsröfvares kula.</b></h2> {{Initial|I}} båten rådde en djup tystnad, hvilken endast afbröts af en entonigt frammumlad gaelisk sång, som sjöngs i ett slags lågt recitativ af styrmannen, samt af årornas slag, hvilka fäldes i takt med tonerna. Ljuset, som de nu alltmer nalkades, antog en större, rödare och oregelbundnare glans. Det syntes nu tydligt vara en stor eld, men om den var upptänd på en ö eller på fasta landet, kunde Edward ej afgöra. Som han tyckte, hvilade den röda, flammande kretsen på sjelfva vattenytan och liknade den flammande vagn, hvari den onde anden i en österländsk saga far öfver haf och land. Då de kommo närmare, blef skenet från elden tillräckligt starkt att visa, att den var upptänd vid foten af en hög, mörk klippa, som tvärbrant reste sig från sjelfva randen af vattnet; klippans framsida erhöll genom återskenet från elden en mörkröd färgton, hvilken bildade en sällsam kontrast mot de omgifvande stränderna, som stundtals upplystes af ett matt månljus. Båten närmade sig nu stranden, och Edward kunde varseblifva, att den stora elden, som rikligt underhölls med tallqvistar af två gestalter, hvilka i det röda eldskenet sågo ut som afgrundsandar, var upptänd i mynningen af en hög grotta, i hvilken en vik från sjön tycktes inskjuta, och han gissade, hvilket äfven var sant, att elden blifvit tänd som en fyrbåk för roddarne på deras återfärd. De rodde rakt på mynningen af hålan och drogo derpå in<noinclude> <references/></noinclude> qoh45ygfxtrnummz0ohkjevvp8snp0u 0 158111 504917 2022-08-14T19:14:53Z Thuresson 20 Kap 16 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Waverley 1879.djvu" from=122 to=131 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Waverley|16]] [[fr:Waverley/Chapitre XVI]] 2h71ad9qctf2lr3cofm3anirurj0oow 104 158112 504922 2022-08-14T20:22:36Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|30|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>Träbyggnader och derifrån en längre Trä-bro med vindbrygga öfver Södra Strömgrenen, på hvars högra sida ifrån Slottet, vid andra ändan af Bron‫‬, ett Hus på pålar föreställes, som torde vara det gamla Slagtarhuset. Slottets N. Ö. hörn, hafver ett fyrkantigt Torn, och façaden, som är irregulier, i Ö. 6 lika fönster der fordom Kyrkan och Rikssalen varit; i V. hörnet är ett rundt Torn af 3:ne våningar, med sin créneau, samt nedanföre ett mindre {{rättelse|Totn|Torn}}. <i>Skorkyrkan</i> föreställes med ett högt fyrkantigt spetsigt Torn, taket med 3:ne afsatser. Utan för Norra sidan, som hafver 6 pelare, och utmärker således, att Kyrkan redan varit aftagen, och att denna ritning således är efter 1555 författad; vises hela backen utanföre ned till Norrebro, obebyggd, hvilket icke gerna kan vara en följd at 1458 års brand, under K. <i>Christian I:s</i> regering, som medtog hela Staden utom Slottet och Kyrkan; utan antingen af någon senare eldsvåda, såsom 1495, hvarom Rimk. berättar: <poem>"Öfver Södermalm och östan mur Flyger elden som en ur, Och många hafva det spordt, Huru det brann från Gråmunkegränd, intil norra port."</poem> eller af K. <i>Eriks</i> och K. <i>Johans</i> påbud, om Trähusens nedrifvande i Staden, hvilken anstalt torde tagit sin början, närmast Slottet och Kyrkan. Den Västra delen af Staden som här i synnerhet presenteras; visar i öfrigt några små<noinclude> {{huvud|||Hus}} <references/></noinclude> jkv9bmhcvzaxlpq1174xv2nv0xeb8ck 0 158113 504924 2022-08-14T20:38:22Z Mårtensås 11012 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf" from=14 to=15 fromsection=14-6 tosection=15-6 header=1/> {{m|<references/>}}</div>' wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf" from=14 to=15 fromsection=14-6 tosection=15-6 header=1/> {{m|<references/>}}</div> nwia724wic7bbedc3x8qqrfn5bvftc0 104 158114 504926 2022-08-14T20:47:54Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|31}}</noinclude>Hus och Rund-torn, samt i afstånd Tornen vid Södra Stadsporten. Inre Stadsporten med sitt höga fyrkantiga Torn, är tydeligen utmärkt, med Bron öfver till Helgeandsholmen; äfven som yttre Porten, emellan 2:ne små runda Torn, och Bron öfver till Norremalm. Helgeandsholmen är omgifven med en Stenmur, som slutar vid ett förfallit Torn, vid Mälar-stranden. Härvid bör anmärkas, att K. <i>Gustaf I.</i> icke allenast lät förbättra Stadens Försvarsverk; utan K. <i>Johan</i> förordnade ock 1581, att Murar, Portar och Vallar, skulle i ståndsättas. Farten emellan Riddarholmen och Staden, är med ett litet Fartyg utmärkt, och Söder om Kyrkan synes en Spång eller Bro vara teknad. Detta vattudrag förekommer ock rymmeligare och bredare, än i våra tider. <i>Riddarholmen</i> som den här visar sig, är icke så bebyggd som den var i Gråmunkarnes tid. Har väl på Norra Udden sitt runda Torn; men Holmen är icke omgifven med Murar och Hus, eller Bron öfver till Staden, {{rättelse|förvarad|försvarad}} med något Torn; icke eller är kyrkan och dess tornbyggnad, lika med fordna Klosterkyrkan på 1520-talet, utan Östra gafveln, i stället för en slät vägg, med högt upp sittande 4 fönster; visar här Choret, sådant som det nu är; i stället för ett högt spitsigt Torn, är Torn muren med en liten låg Tornprydnad försedd; men deremot är på sjelfva taket en hög tornspits; äfven är nu Kyrkan smalare framtill och bredare vid Tornet, än den på förenämde älldre tafla föreställes; korrteligen Kyrkan sådan, som den blef efter<noinclude> {{huvud|||1568,}} <references/></noinclude> 8nnplluk4qib2vy07cyv1gtnbvwazwd 104 158115 504927 2022-08-14T21:28:25Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|32|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>1568, då nybyggnaden med alfvare företogs, och innan nya Tornet, med sin höga spits, uppsattes i K. <i>Johan III.</i> tid, omkring 1589. Emellan desse åren torde nu i fråga varande ritning således vara författad. I afstånd synes Södra Bergen med flere Qvarnar på högderne, och Stränderne med smärre Hus omgifne; öfven finnes <i>Mariæ</i> Kyrka anvist, som började å nyo byggas 1576, då <i>Sture</i> Capellet samma tid anlades. 19. En Charta öfver Stockholms utseende i Sextonårahundradet, utgifven af Gr. <i>Jacob Cronstedt,</i> som visar att Söderström, ännu den tiden gådt intill högden af Järn-torget, och att Fartyg lade intill Österlånggatan; hvilket icke litet styrker, hvad Bröderne <i>Olaus</i> och <i>Laurentius Petri,</i> härom i sina Historiska Verk betyga<ref>Botins Birger Jarl, p. 161. not. z.</ref>. All närmare kundskap om denna Charta har icke stått att erhållas. Botin torde följt, hvad v. Dalin derom orätt uppgifvit. 20. En gravure som föreställer K. <i>Johan III.</i> liks utförande ifrån Kongl. rummen, in i Slotts Capellet, hvaraf Slottets inre utseende och byggnad intages, gjord af <i>Hieron. Nutzel,</i> 1597, och tillägnad K. <i>Sigismund</i> och Hertig <i>Carl.</i> Den finnes uti <i>Peringskölds</i> monumenta Upl. 21. Den Kongl. Residens- och Hufvudstaden Stockholm, som öfverskriften lyder. Jämte utsigten af Staden och en del af malmarne, ser man Drottning <i>Christinas</i> Bröststycke i en Krans fördt af rycktet; Sveriges vapen til höger och Stockholms Stads till vänster, föreställande en<noinclude> {{huvud|||öp-}} <references/></noinclude> jnnuxibhoisucq2vfpmrb7145o06lg3 104 158116 504929 2022-08-15T00:14:06Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|33}}</noinclude>öppen Krona. Denna Charta är utan åratal, eller utsatt namn af författaren; men gjord i Dr. <i>Christinas</i> tid. Derå vises nederst, det Kongl. Amiralitetet, hvartil bron hafver sin vindbrygga; bredevid <i>Jacobs</i> Kyrka, De la Gardieske palatset med sina 4 Torn. — Norremalms torg, som hafver åtskillige smärre hus ned vid strömmen — Brunkeberg med sitt Torn och med manskap och Canoner besatt — Slottet med tre Kroner och sine flere Torn, samt Staden åt Skeppsbrosidan, med sina höga hus och gafvlar — Nicolai Kyrka med sitt höga spitsiga Torn — bron öfver till Södermalm med vindbrygga och Sluss — det gamla runda Tornet aftagit — der är ock ett batteri marquerat med 4 Canoner — Södra torget utom en träbod, öppet, nedtill de så kallade <i>Ruschebodar,</i> innom sin inhägnad. 22.<ref name="panorama1647"/> En längre ritning af 6 ark, föreställer utseendet af Munklägret, Norremalm, Ridderholmen, Staden och Södermalm, gjord af <i>Sigismund v. Vogel</i> och dedicerad til Drottning <i>Christina,</i> som kallas <i>designata Regina Sveciæ.</i> Den är ornerad med Riksklämman och trenne Stadens Sigiller. Munklägret föreställes ringa bebyggdt; men vid Glasbruksholmen, Vantmakeriet utmärkt. Första Bron ifrån Munklägret till Blekholmen, är med Vindbrygga försedd. Å Blekholmens Södra sida är bleket med utlagde väfvar marquerat; Bron derifrån till Norremalm, utvisar ett större vattudrag, som nu mera är aldeles igänfylldt. På Norremalm förekommer, först Qvarnbacken obebodd, nästan ned till Smedjegården och inemot Barnhuset — Clara Kyrka har sitt höga spitsiga torn, med åtskillige små spitsiga torn på sidorne om Kyr-<noinclude> {{huvud|<i>1. Bandet.</i>|C|kan.}} <references> <ref name="panorama1647">[[w:Sigismund_von_Vogel|Sigismund von Vogels panorama (1647)]]</ref> </references></noinclude> jjd06ei4emjmqee94h1aebg5wq7z81k 104 158117 504976 2022-08-15T07:50:56Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|162|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>öfver. Strax söder härom träffades några större kol, som på samma sätt blifvit förvarade bland grus under en häll<ref>»Gruset hade blifvit särskildt nedlagdt, ty sådant förekom icke i marken på detta ställe.»</ref>». »Jernklumpen, som har en längd af 4 cm., hittades på ett ställe i norra delen af grafven». »Brända fågelben hittades, såsom förut är nämndt, bland klinknaglarna i södra delen af grafven; några sådana träffades något litet längre i norr. De hafva blifvit undersökta af läroverksadjunkten d:r E. Neander i Lund, men bitarna äro för små för att kunna bestämmas. Af de öfriga brända benen, som träffades i grafven, voro de flesta af menniska, men några voro tydligen af djur och dessa hafva af d:r Neander blifvit bestämda som ben af en någorlunda stor hund. Det obrända benet, hvilket träffades nära vestra kanten af grafven, har på Lunds zoologiska museum blifvit undersökt och befunnet vara ett stycke af öfversta halskotan af ett nötkreatur». »Af klinknaglarna voro en del så förtärda af rost, att de vid beröring gingo sönder. Af dem, som kunde hela upptagas, äro de flesta omkr. 4 cm. långa, några 3 cm. och några få blott 2 cm. långa. De äro alla temligen grofva, med stora, runda eller kantiga hufvuden». »På den frågan, huru klinknaglarnas närvaro i grafven bör förklaras, synes oss svaret icke vara svårt. Det är klart, att de måste hafva tillhört något föremål, som varit med på hålet, och man kan då svårligen tänka på något annat än en båt, i hvilken den döde blifvit bränd. Klinknaglarnas antal i förening med deras storlek och form synes oss icke medgifva någon annan rimlig förklaring. Det är numera genom talrika fynd både från Sverige och Norge konstateradt, att det under senare delen af jernåldern, till hvilken tid det i fråga varande fyndet måste hänföras, icke var ovanligt att för grafläggningen en båt eller ett skepp användes. Ett fynd som visar, att detta begrafningssätt varit användt, kan derför icke längre väcka förvåning, i synnerhet om det anträffas i närheten af hafvet, och Karlevi ligger knappt mer än 2 kilometer från Kalmar sund. Båten har naturligtvis varit uppstäld i grafvens längdriktning med för och akter i norr och söder. De i södra delen hittade klinknaglarna intogo ett läge, som så väl motsvarade den spetsiga ändan af en båt, att jag<noinclude> <references/></noinclude> 72adawvdwu0mzwxk8ees1ndga1jj6b1 104 158118 504983 2022-08-15T08:16:32Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|163}}</noinclude>antager ingen rubbning här hafva egt rum efter förbränningen. I den öfriga delen af grafven hade deremot ordningen efter förbränningen blifvit störd. Man synes hafva gått till väga på följande sätt: När bålet var nerbrunnet och släckt, har man sammanskyfflat lemningarna; askan och det finare kolstoftet hafva frånsållats och kastats för vinden eller gömts någonstädes utanför grafven; de större kolen, de brända benen och klinknaglarna hafva deremot åter blifvit nedlagda i grafven på de ställen, der de vid undersökningen anträffades.» Vid Ekrem i Voldens prestegjeld, Söndmöre (Romsdals amt), har man för många år sedan i ett stort stenröse funnit rader af klinknaglar, som sträckte sig genom hela rösets längd; de voro uppenbarligen lemningar efter ett fartyg. I rösets ena kant träffades en af resta hällar bildad grafkammare, i hvilken lågo brända ben, bitar af ett svärd, hvars fäste var omveckladt med silfvertråd, lemningar af sadel, stigbygel, bronssölja, en lång nål med ring af brons och ett bryne, samt åtskilliga andra vapen och redskap af jern. Allt blef förstördt, men den norske fornforskaren Bendixen erhöll under en forskningsresa år 1880 de nu meddelade upplysningarna af den som gjort fyndet. Det måste hafva varit ett storartadt graffynd<ref><i>Årsberetning for 1880 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 45.</ref>. I en aflång hög (»långhög») nära Roalds kyrka, likaledes i Söndmöre, påträffades af jordegaren för flera år sedan ett fartyg af ek. Kölen och åtskilligt af bottnen var bevaradt, medan af sidorna endast rader af klinknaglar funnos qvar. Akter om den plats, der masten stått, lågo en hop brända ben och två jernyxor. Kölen och bottnen förvarades länge på stället, men under vedbrist blef denna märkliga fornlemning år 1873 upphuggen och bränd. Högen var omkring 40 fot lång. I en bredvid liggande rund hög fann Lorange 1874 ett skelett, vid dess högra arm en spjutspets af yngre jernålderns form, och längs skelettets båda sidor talrika klinknaglar<ref>Fyndet är beskrifvet af Lorange i <i>Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring,</i> sid. 37, 38 och 88.</ref>. Af samma slag har måhända ett fynd varit, som anträffats i en större rund hög vid Björnes i Overhalvens prestegjeld, Nordre<noinclude> <references/></noinclude> 49f8kqj1198gkqdygevqthzbri0adin 104 158119 504991 2022-08-15T08:32:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|2|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>inseende på alla riksens örligsskep och flåtar, hvad heller de äro tillsammans eller särskilte och uti åtskilliga hampner: så ock på alle galejer, strutsar, lodier, batar, pramar, skepsbroar, på alle byggningar till siös, hvad nampn de hafva, som cronan angår, hvad heller de förehafvas vid Stockholms skepsgård eller annorstädes i riket och dess provincier, hvad heller de göras på räkenskap eller på tingat arbete, och på alt vissa ruller och längder, hvad som är, förkommer, tillgörs, kiöps eller förbättras; hafva richtiga ruller på alt siöfolket, dess vilkor och underhåll, bära omsorg att det är godt och nog, att skepen äre försörgde med tackel och tyg, stycken och låder, sampt hvad mera därtill hörer, färdigt och godt; och skall, såsom om krigsrådet [krigskollegium] är sagdt, likaså ock amiralitetet hafva administration och inspection öfver de tillordnade räntor, att de rätt efter den i räkningecammaren gillade och gjorda förordning inkrafde och utdelte varda; och där något af orsaker öfverblifver, sådant låta lefverera i räntecammaren, proviantet eller klädecammaren igen med en richtig räkning; och ju icke driste sig någon ny disposition att göra, rättande sig i alt efter deras undfångne instruction.“ {{Vänster marginalnot|''Benämning.''}} I öfverensstämmelse med regeringsformen kallades det nya kollegiet de första åren för “amiralitetet“. Kollegiets första sigill<ref>Aftryckt i guld å bandet till 1636 års registratur.</ref> utgöres af ett fullriggadt örlogsskepp under en kunglig krona och har till omskrift: “Regni Sueciæ admiralitatis sigillum“. Och under åren 1634—1638 afslutas kollegiets alla utgående expeditioner med: “af amiralitetet“ eller “actum amiralitetet“. Benämningen amiralitetskollegium anträffas dock redan år 1636. Slutstrofen å kollegiets instruktion d. 30 april detta år för amiralitetskommissarien lyder: “Till yttermera visso är detta med amiralernas underskrift samt Kongl. Am:ts Collegii secret stadfäst och bekräftigadt, actum am:t; På det Konungs­liga Ammira:ts vägnar“.<ref>A. K. reg.</ref> Härefter förekommer benämningen amiralitetskollegium, i början sparsamt, men sedan allt oftare och efter 1645 är den i allmänt bruk. Registraturet, som hittills kallats för “registratur å de bref, som vid am:t passerade äro anno —“, kallas år 1645 för “am:ts collegii registratur“. Men någon officielt<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> fyog81lr2oyag5refdoodca2sbn91go 0 158120 505013 2022-08-15T09:15:23Z Thurs 138 Thurs flyttade sidan [[En kärlekshistoria]] till [[En kärlekshistorie]]: Korrekt titel wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING [[En kärlekshistorie]] jay2hgu5wpj4a8mx70odr2few6bv0lf 104 158121 505065 2022-08-15T10:32:30Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|4|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>Sedan inrättades det till kasern: den för sitt dominerande läge kända kanonierkasernen, nu “matroskasern N:o 1“. {{Vänster marginalnot|''Instruktion.''}} Någon annan instruktion än nyss anförda 11:e punkten af 1634 års regeringsform hade ej amiralitetskollegium under hela denna period. Samtidigt med regeringsformens promulgerande i juli månad inlemnade riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhjelm och amiral Klas Fleming till rådet ett förslag till in­struktion för det nya kollegiet, men rådet uppsköt föredrag­ningen deraf till rikskanslern Axel Oxenstjernas hemkomst från Tyskland.<ref>C. T. Odhner: Kristinas förmyndareregering sid. 150.</ref> Denna inträffade 1636 och från samma år föreligger i koncept<ref>R. A. afd. amiralitetskoll.</ref> ett af kofkanslern Johan Adler Salvius egenhändigt uppsatt förslag till instruktion för amiralitets­kollegium. Ehuru aldrig faststäldt, blef det dock delvis tilllämpadt. Det innehåller bestämmelser rörande:<br> {{em|2}}1:o) kollegiets chef och ledamöter,<br> {{em|2}}2:o) tjenstemännen och<br> {{em|2}}3:o) kollegiets trenne uppgifter. Kollegiet skulle bestå af en president (riksamiralen) och sex ledamöter, hvaraf två amiraler af rikets råd, tre viceamiraler och en kommissarie. Alla ärenden skulle behandlas kollegialiter och hvarken riksamiralen eller någon af ledamö­terna fick ensam befalla något å kollegiets vägnar, “utan allt sådant skall ske med allas deras, som af consilio tillstädes äro, enhälliga råd och samtyckio; men der ju icke mer än en eller två tillstädes vore, då giöre han eller de likväl deras tjenst tillfyllest“. Presidenten skulle infordra de olika vota “från den nedersta uppföre till den öfverste och på hvilken sida de fleresta falla eller der å bägge sidor lika äro, hvilken then mening presidenten tå bifaller, den blifver utslaget och beslutet på det consilio“. Kollegiet skulle hålla två solenna sessioner hvarje år, den ena på våren från medlet af mars till midten af maj och den andra på hösten från medlet af september till midten af november. Då skulle alla vara tillstädes från kl. 7 f. m. hvarje måndag, tisdag, torsdag och lördag samt från kl. 8 f. m. hvarje onsdag och fredag, allt till kl. 5 e. m. med uppehåll för middagen kl. 11—2. Men deremellan behöfde ej kollegiet sammanträda oftare än två à tre dagar i veckan. Ledamot, som utan laga förfall var borta från sammanträde, skulle böta<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 6kk7bbaz9tofgsx24ybljqr4b1dqzjr