Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.25 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 98161 505400 326016 2022-08-20T19:25:25Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>{{c|{{st|TILLÄGG|200}}}} {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>22</small>}} <references/></noinclude> 8ecoep8tkaa7fsn472nnm15qvq5we15 104 98285 505394 326181 2022-08-20T19:18:01Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|163}}</noinclude>Ebba igen, att hon kan komma hit till Hammarskog till mig, förrän jag reser.” Fru Agnetas hjälpsamhet och frikostighet lyser fram mellan raderna i några skrifvelser från en viss Jakob Andersson, hennes ”tropliktige tjänare”, uppsatta än i hans eget, än i hans hustrus, Els Christiersdotters, namn. Els Christiersdotter är fru Agnetas kommissionär i Stockholm. En gång gör hon åtskilliga uppköp och skickar ut det köpta med ”Nils kutsk”. En annan gång begär hon för linneväfvarens räkning ”till den granna väfven {{bråk|1|2}} skålpund garn, så kunde det med det snaraste blifva färdigt”. Fru Agneta synes hafva hyst förtroende för henne, och hon å sin sida litar på den nådiga grefvinnans goda hjärta. Då pesten gick i Stockholm hösten 1657, skrifver hon den 4 september: ”Gud bättre, på Norrmalm är sjukdomen mycket häftig, och Gud är oss här inne i staden mycket nådig. Allenast på Tre kroner och tre annerstädes i staden äre blefvene besmettade. Länder fördenskull min ödmjuka bön till Eders Nåd, om sjukdom[en] skulle taga mycket öfverhanden, att jag kunde komma till Eders Nåd på en liten tid tillgörandes, så länge den farlige sjukdomen velle stilla sig.” Hennes man tackar några år senare i en nyårsskrifvelse för den ”höga gunst och benägenhet”, som fru grefvinnan ”låtit påskina” mot dem båda, nu senast genom gåfvan af en slaktoxe. ”Jag hade väl”, skrifver han ”många gånger åstundat, att jag hade fått afläggja min pliktskyldighet och tacksamhet emot Eders höggrefliga Nåd, men särdeles för Eders Nåds alltid myckne besvär och min odristighet hade jag icke kunnat komma till väga. Ej heller tör jag nu, som det sig borde, Eders grefliga Nåd med många ord bemöda.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6xbc6d56lhad4n1gntgwyelibucbpyb 104 98286 505395 326182 2022-08-20T19:20:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />164</noinclude>En god inblick i det mångahanda, som under de senare åren af hennes lif upptog fru Agnetas tid och tankar, lämna brefven från hennes kamrer i Stockholm Gustaf Prosperius 1667-1668. De röra först och främst tvisten med hennes styfmor, ”fältherrinnan”, om arfvet efter Gustaf Horn. I oktober 1667 hade man kommit så långt, att delningen af godsen skulle företagas, då fältherrinnan och fröknarna plötsligt uppenbarade sig i staden; ”och tå blef strax alltsammans omkullslaget, så att de nu hålla på till göra nya uppsatt, men dem hafva vi ännu till denna stunden intet kunnat få ut, ehuruväl jag hvar dag 3 eller 4 gånger därpå fordrar och manar”, skrifver kamreraren. En vecka senare var sammanträde hos fältherrinnan för att ”jämka till lotterna”, då underhandlingarna afbrötos, genom att motparten för styfsystrarnas räkning framställde anspråk på två tredjedelar af Agnetas morgongåfvogods. Den framstående juristen Olof Arvidsson Thegner, som tyckes ha fört Agnetas talan under den föregående processen, lugnade emellertid Prosperius med en försäkran, att ”de skola intet vinna, de må gå hvart de vilja”. Motparten synes ha byggt sina förhoppningar för en ny process på det inflytande, som den blifvande fältmarskalken Nils Bielke, trolofvad med Agnetas äldsta styfsyster Eva Horn, redan ägde. Följande sommar skrifver kamreraren: ”Jag märker... att de nu vilja försökja upprifva hela handelen såsom ock kullslå förlikningen och såväl hofrättens som kongens dom. Men alla, som något förstå och höra det, de le däråt. All förtröstningen står därpå, att herr Nils Bielke står mycket väl hos Hennes Maj:t dronningen och förmenas kunna där förmå hvad han vill.” {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 91v6yd4pf4e8o63i74ccsjx8rm1wckg 104 98287 505396 326183 2022-08-20T19:22:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|165}}</noinclude>Arfsutredningen efter Axel Oxenstierna är ej heller ännu afslutad. I februari 1667 berättar Prosperius, att differensräkningen i rikskanslerens stärbhus är färdig, men att han ännu ej fått se den, och i oktober heter det: ”Dokumenterne öfver kanslerens räkning har jag nu först fått om händer och skall med forderligaste tillse att få den räkningen från mig.” Utom arfsangelägenheter har Agneta Horns kamrer processer med hennes grannar att öfvervaka och fordringsägare att tillfredsställa. ”Gref Anders” vållar honom mycket bekymmer och låter strängt kräfva ut sina 2,000 riksdaler. Prosperius vill försöka sälja Agnetas malmgård och få 1,500 för den, men det lyckas troligen ej, ty ett par veckor senare har han måst tillgripa utvägen att låna på annat håll mot 8 % för att kunna ställa gref Anders till freds. Medan fru Agneta far omkring på sina gårdar och än vistas på Ljung, än på Sätuna, har Prosperius åtskilliga uppgörelser med fogdar på olika håll, bestämmer hvad som skall säljas på torget i Stockholm och ger skriftliga order ”om ett och annat, som vid gårdarna bör beställas”. Det mesta hänskjutes dock till Agnetas eget afgörande, både stort och smått. Hon skall besluta icke blott öfver finska böndernas besvär utan ock, om några kor skola föras från Häringe eller Fånö till Sätuna, eller om hon vill nöja sig med endast tio där öfver vintern. Och när ”Jakob bryggjare” ligger för döden i Stockholm, hemställer Prosperius till henne, om ny bryggare skall tagas eller hvem som skall mälta och brygga. Icke minst vittna kamrerarens bref om fru Agnetas husmoderliga omsorger med afseende på allt som behöfdes för det grefliga ”hofvet”. Än beklagar han sig<noinclude> <references/></noinclude> pchnlonhlmxj8ilxv1kepqd5x62sr4f 104 98288 505397 326184 2022-08-20T19:23:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />166</noinclude>öfver omöjligheten att kunna anskaffa en hel fjärding tysk såpa, han har måst nöja sig med 8 skålpund, som han skickar i en kruka; en annan gång gäller det den holländska sillen, som är alltför dyr, så att han endast kan köpa en fjärding för fru Agnetas eget bord. I oktober 1667 skickar han med en norrköpingsskeppare till Ljung en hel del matvaror, salt och fisk, däribland 6 tunnor finsk strömming och en half tunna svensk för grefvinnans eget behof, eftersom han märkt, att den finska ”är intet synnerlig god”. ”Item E. N:s och högvälb. jungefruernas resekjortlar, sömmade i en säck, item den lilla svarte korgen, som är med rep ombunden och förseglad”. Äfven taft och taftsband skaffar han en gång och beställer fransar, som skola skickas ut till Sätuna med första bud. Kamreraren synes hafva bott i fru Agnetas hus i Stockholm, och hans skrifvelser innehålla ofta rapporter om tillståndet där. Än gäller det Brita Andersdotters giftermål, som han fruktar ”blifver alldeles ute”, än ha pigorna frossa, än skrifver han, ”att här hos mig har varit någon stark sjukdom”, som dock börjar ”stilla sig”. Hans hustru, som varit angripen, är frisk blifven igen. Samtidigt berättar han, att reparationen ”här i huset” står som bäst på, det varar nog ännu åtta dar, innan den är färdig och allt rengjordt. Bland alla privatangelägenheter, som fylla kamrerarens stockholmskorrespondenser till fru Agneta, kommer någon gång en notis af allmännare intresse om någon mäktig herres hemkomst eller förlikning med sin vederpart eller om ”herrdagen". Men det är helt säkert betecknande för fru Agnetas egen intressesfär, att<noinclude> <references/></noinclude> 7525ja9itqsbadv5rtci4983vsxzgex 104 98289 505399 326185 2022-08-20T19:24:55Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|167}}</noinclude>innehållet i öfvervägande grad rör sig kring henne själf och hennes lifsarfvingar. Agneta Horn blef änka vid tjugusex års ålder. Ständigt sörjande änkor hörde ej till tidehvarfvet. Agneta Horn blef ett undantag. Hon hade gifvit Lars Cruus hela sin starka känsla och förblef denna trogen till sitt lifs slut. Fru Agneta blef ej gammal. Trots sina rikedomar, trots sin höga börd hade hon, därför att hon varit en krigares dotter och en krigares maka, som barn och som ung moder fått pröfva krigarlifvets alla mödor, och hennes af naturen troligen starka hälsa hade blifvit försvagad. Hon var ofta sjuk och dog redan vid 42 års ålder, den 18 mars 1672. I sitt pelarburna grafhvalf under Björklinge kyrka fick Agneta Horn sin sista hvilostad vid Lars Cruus’ sida. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5y2l8rcz6idqq9lvxcbkubbzcnj4xvp 104 98292 505402 327393 2022-08-20T19:27:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude>''[[Agneta Horns lefverne/Inledning#s5|Sid. 5.]]'' Manuskriptet till Agneta Horns själfbiografi, så vidt den är bevarad, består af sju lägg om tre folioark hvartdera. Sjätte lägget saknar dock det yttersta arket och sjunde lägget det första bladet. Texten företer också en beklaglig lucka mellan femte och sjätte lägget, där skildringen af Agnetas bröllop skulle ingått. Däremot förefinnes ej den stora lucka i 1648 års anteckningar, som var att vänta mellan de båda sista läggen, där två blad felas. Sjätte lägget slutar med berättelsen om Agnetas besök på slottet i Leipzig, och sjunde börjar: »den 16 ginge wi ifrån Laijptzig» — som det tyckes en omedelbar fortsättning. Det förefaller nästan, som om Agneta med afsikt borttagit sjätte läggets yttersta ark, med sista bladet oskrifvet, utan att bekymra sig om den uppkomna luckan. Af sjunde läggets första blad finnes en kantremsa bevarad, med tillägg<ref name="n171-1" />, som visa, att den nu försvunna texten till sitt innehåll motsvarat den som finnes på det blad, som nu utgör det första<ref name="n171-2" />. Af hvilken anledning detta blad betraktats som koncept och makulerats, då handskriften för öfrigt har karaktär af renskrift, är omöjligt att säga. Arken hafva varit sammanhäftade med svart silke, hvaraf rester finnas bevarade. Att ännu ett lägg och kanske flera ursprungligen funnits, framgår däraf, att sjunde läggets text slutar midt i en mening. Utom den egentliga själfbiografien finnas äfven bevarade fyra lösa ark med anteckningar af Agneta Horn, skrifna på samma slags papper som biografien. Det första, som är skuret till likhet med de sju läggen, innehåller kortfattade anteckningar från 1647 till 1655, så affattade, att de få karaktären af personalier öfver Lars Cruus; de äro tvärt afbrutna på sista sidan, som är skrifven blott till en fjärdedel. Det är från dem som fortsättningen af själfbiografien, 1653—55, här ofvan lånats. Anteckningarna för 1647—52, som utgöra paralleler till själfbiografiens, meddelas som tillägg till s. 145. De tre sista arken äro oskurna och skadade i kanten.<ref follow="n171-1"> Sådana tillägg med tecken, hvar de skola införas, äro ej sällsynta i manuskriptet.</ref><ref follow="n171-2"> Kantremsans text meddelas i tillägget till sid. 129.</ref><noinclude> <references/></noinclude> 8pecxdgtkq08xagm6xx7zdhn3d6lt2k 104 98293 505403 327684 2022-08-20T19:29:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />172</noinclude>De innehålla ett urval af verser ur psaltaren och Jobs bok under vissa rubriker, enligt följande förteckning. {|width=100% style="margin: 1em auto 1em auto;" |valign=top width=50%| {| width=100% |- |width=50%|Bön.||width=50%| |- |colspan=2|''Psaltaren'' (i mskr. »salparen»). |- |V: ||1 |- |VI:||2, 3, 7, 8, 11, 12 |- |VI:||2, 3, 4, 5, 6 |- |VII:||2, 3 |- |IX:||14, 15 |- |X:||14 |- |XIII:||4, 5 |- |XVI:||1, 2 |- |XVII:||1, 2, 5, 6, 7, 8, 9 |- |XIX:||15, 16, 17, 18 |- |XXII:||10, 11, 12, 20, 21, 22 |- |XXV:||1, 7, 11, 15—22* |- |XXVII:||4, 7, 9*—12 |- |XXVIII:||1—3 |- |XXX:||11 |- |XXXI;||v2—6, 15, 16, 17,* 18 |- |XXXII:||7 |- |XXXIII:||22 |- |XXXV:||17, 19, 22—24,* 25* |- |XXXVI:||12 |- |XXXVIII:||2, 10, 22, 23 |- |XXXIX:||6-10, 12-15 |- |LXXIX:||5 |- |LXXXVIII:||4—9*, 10, 15—19 |- |CII:||4*, 5*—8, 11, 12*—14* |- |CIX:||21—24 |- |CXIX:||143 |- |CXLIII:||3, 4 |- |colspan=2|(Följande utdrag ur psaltaren stå sist i mskr., utan rubrik.) |- |X:||1, 2, 10, 11 |- |XIII:||2, 3, |- |XXII:||16 |- |XXXI;||10, 11, 13 |- |XXXVIII:||3, 7, 9, 11, 18 |- |XXXIX:||4 |- |XLIX:||10, 11, 14—16, 18, 23 |- |LV:||5—7* |- |LXV:||4 |- |LXIX:||2, 4, 13 |} |valign=top width=50%| {| width=100% |- |{{em}} |- |width=50%|LXXIII:||width=50%|14, 15 |- |LXXIV:||1 |- |LXXVII:||2-6, 8-10 |- |colspan=2 align=center|''Jobs bok'' (i mskr, »hjob»). |- |Bön. |- |VI:||8, 10* |- |VII:||S, 17, 20, 21 |- |XIV:||13—15 |- |XVI:||18—20 |- |XXIX:||2*—5* |- |XXXIII:||27, 28 |- |XLII:||2, 5, 6 |- |tröst||hiob |- |IV:||7 |- |V:||15—24, 26 |- |XIV:||16, 17 |- |XIX:||25—27 |- |XXXI:||4 |- |XXXIII:||4, 6, 18, 23—26 |- |XXXIV:||19, 21, 28, 29 |- |XXXVI:||15, 16* |- |XLII:||10 |- |colspan=2 align=center|Tacksägelse i (mskr. »taksaijelse›). |- | ||hiop |- |I:||21 |- |II:||10 |- |X:||8, 9. 11—13 |- |III:||20-22, 24-26 |- |VI:||2—5, 11-14,* 15, 16 |- |VII:||1—4, 6, 7, 13, 14, 18* |- |IX:||17*, 18, 25*—(28) |- |X:||1*—3, 17 |- |XIII:||24—28 |- |XIV:||1—6 |- |XVI:||6*—8, 12, 13*—16 |- |XVII:||7, 11,* 12 |- ||XXIII:(i mskr. XXII)||16 |- |XXX:||14—16, 19, 26, 30, 31, |} |} {{*}} Med någon förändring. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fi6y8tq9iun4uhrdcokbzfxcdwy51hl 505406 505403 2022-08-20T19:44:01Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />172</noinclude>De innehålla ett urval af verser ur psaltaren och Jobs bok under vissa rubriker, enligt följande förteckning. {|width=100% style="margin: 1em auto 1em auto;" |valign=top width=50%| {| width=100% |- |width=50%|Bön.||width=50%| |- |colspan=2|''Psaltaren'' (i mskr. »salparen»). |- |V: ||1 |- |VI:||2, 3, 7, 8, 11, 12 |- |VI:||2, 3, 4, 5, 6 |- |VII:||2, 3 |- |IX:||14, 15 |- |X:||14 |- |XIII:||4, 5 |- |XVI:||1, 2 |- |XVII:||1, 2, 5, 6, 7, 8, 9 |- |XIX:||15, 16, 17, 18 |- |XXII:||10, 11, 12, 20, 21, 22 |- |XXV:||1, 7, 11, 15—22* |- |XXVII:||4, 7, 9*—12 |- |XXVIII:||1—3 |- |XXX:||11 |- |XXXI;||2—6, 15, 16, 17,* 18 |- |XXXII:||7 |- |XXXIII:||22 |- |XXXV:||17, 19, 22—24,* 25* |- |XXXVI:||12 |- |XXXVIII:||2, 10, 22, 23 |- |XXXIX:||6-10, 12-15 |- |LXXIX:||5 |- |LXXXVIII:||4—9*, 10, 15—19 |- |CII:||4*, 5*—8, 11, 12*—14* |- |CIX:||21—24 |- |CXIX:||143 |- |CXLIII:||3, 4 |- |colspan=2|(Följande utdrag ur psaltaren stå sist i mskr., utan rubrik.) |- |X:||1, 2, 10, 11 |- |XIII:||2, 3, |- |XXII:||16 |- |XXXI;||10, 11, 13 |- |XXXVIII:||3, 7, 9, 11, 18 |- |XXXIX:||4 |- |XLIX:||10, 11, 14—16, 18, 23 |- |LV:||5—7* |- |LXV:||4 |- |LXIX:||2, 4, 13 |} |valign=top width=50%| {| width=100% |- |{{em}} |- |width=50%|LXXIII:||width=50%|14, 15 |- |LXXIV:||1 |- |LXXVII:||2-6, 8-10 |- |colspan=2 align=center|''Jobs bok'' (i mskr, »hjob»). |- |Bön. |- |VI:||8, 10* |- |VII:||8, 17, 20, 21 |- |XIV:||13—15 |- |XVI:||18—20 |- |XXIX:||2*—5* |- |XXXIII:||27, 28 |- |XLII:||2, 5, 6 |- |tröst||hiob |- |IV:||7 |- |V:||15—24, 26 |- |XIV:||16, 17 |- |XIX:||25—27 |- |XXXI:||4 |- |XXXIII:||4, 6, 18, 23—26 |- |XXXIV:||19, 21, 28, 29 |- |XXXVI:||15, 16* |- |XLII:||10 |- |colspan=2 align=center|Tacksägelse i (mskr. »taksaijelse›). |- | ||hiop |- |I:||21 |- |II:||10 |- |X:||8, 9. 11—13 |- |III:||20-22, 24-26 |- |VI:||2—5, 11-14,* 15, 16 |- |VII:||1—4, 6, 7, 13, 14, 18* |- |IX:||17*, 18, 25*—(28) |- |X:||1*—3, 17 |- |XIII:||24—28 |- |XIV:||1—6 |- |XVI:||6*—8, 12, 13*—16 |- |XVII:||7, 11,* 12 |- ||XXIII:(i mskr. XXII)||16 |- |XXX:||14—16, 19, 26, 30, 31, |} |} {{*}} Med någon förändring. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0lx8d8jrtptfh1606hnfk2gvzirdqeu 104 98294 505407 326192 2022-08-20T19:47:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|173}}</noinclude>Ellen Fries’ antagande, att Agneta Horn nedskrifvit sin själfbiografi kort efter mannens död, bestyrkes af likheten i uttryckssätt mellan vissa partier däraf och de här nedan (som tillägg till sid. 152) meddelade verserna af {{bråk|28|6}} 1657. Äfven handstilen i dessa verser öfverensstämmer närmare med själfbiografiens än handstilen i de här nedan (som tillägg till sid. 142) meddelade brefven från början af 1650-talet. Att någon del af själfbiografien skrifvits på Sätuna är tydligt af några uttryck i anteckningarna för 1648 (»''här'' tillsamman» och »''hit'' till oss»; se ofvan s. 117). Att Agneta Horn nedskrifvit åtminstone början af sin själfbiografi före den 5 december 1657, Johan Oxenstiernas dödsdag, framgår af hennes sätt att tala om denne sin morbror i anteckningen för 1641. Där säger hon äfven på tal om hans afresa från Sverige, att hon ännu ej återsett honom, men berättar längre fram om deras sammanträffande i Wismar {{bråk|30|8}} 1648. Att häraf draga slutsatsen, att anteckningen för 1641 skrifvits mellan {{bråk|26|7}} 1646 (Johan Oxenstiernas första hustrus dödsdag) och {{bråk|30|8}} 1648, är dock förhastadt, då det flyktiga sammanträffandet i Wismar lätt kunnat undfalla Agneta Horn vid nedskrifvandet af nämnda anteckning. Man skulle kunna tänka sig, att kortfattade almanacksanteckningar, samtidiga med tilldragelserna, legat till grund för vissa partier af Agnetas själfbiografi, med deras noggranna uppgifter om data. Det förefaller dock vid närmare granskning mindre sannolikt. Dels förekomma i några fall, då data kunnat kontrolleras, smärre oriktigheter (såsom när Agneta uppger, att Lars Cruus’ tjänare kom tillbaka från Lifland den 18 aug. 1647, då rikskansleren själf antecknat på det bref, som tjänaren medförde, att han mottagit det den 17); dels företer det ofvannämnda tilläggets paralleltext, jämförd med själfbiografiens berättelse om färderna i Tyskland, en del afvikelser i fråga om data, hvilka icke enbart kunna förklaras genom inkonsekvens i användande af gamla och nya stilen, utan till en del måste bero på att minnet ej haft den skriftliga uppteckningens stöd. Tillägget till den egentliga själfbiografien är skrifvet efter Lars Cruus’ död (»min ''saliga'' kiäre man» i anteckningen för 1647) och i Stockholm (»''hit'' til stokholm» i anteckningen för<noinclude> <references/></noinclude> ksic57fknphnrgs88pyg1e86tjgcwym 104 98308 505408 326210 2022-08-20T19:51:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />174</noinclude>1652). Det är icke osannolikt, att Agneta skrifvit det med tanke på personalierna vid begrafningen. ''[[Agneta Horns lefverne/Inledning#s11|Sid. 11.]]'' Fru Ebba Leijonhufvud och hennes omgifning ha af Ellen Fries utförligt skildrats i »Teckningar ur svenska adelns familjelif». Saml. 1. (Se »Grefvinnorna Ebba». II.) ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1629—1632#s19|Sid. 19.]]'' Agneta Horns mormor var kvar i Elbing, då hennes dotter dog i Stettin. Troligen hade hon ej hunnit få underrättelse därom, då hon i september 1631 reste hem därifrån med sina båda barn Erik och Karin. (Jfr E. Fries, Teckningar ur sv. adelns familjelif. Saml. 2, s. 64.) Från lägret vid Ratenow skrifver emellertid Gustaf Horn den 19 augusti 1631 till Axel Oxenstierna en utförlig relation om fru Kristinas sjukdom och död,<ref name="n174" /> ur hvilken några uppgifter kunna hämtas till komplettering af Agnetas berättelse. Gustaf Horn berättar, att hans maka, då hon från Sverige kommit öfver till Stettin, mött honom i Schaumburg, en by en half mil från Küstrin vid Oder, där de tillbragt några veckor tillsammans. Medan Gustaf Horn därifrån varit på ströftåg i Schlesien, hade det visat sig, att ett hus i byn blifvit smittadt af pesten; men som barnen voro häftigt sjuka af »durchlauff», ville fru Kristina ej rätta sig efter sin mans önskan och genast återvända till Stettin. Pesten tycktes ej heller vidare utbreda sig i byn, och intet fall hade inträffat på herrgården (»auff den edelhofe»), där de bodde. Men en dag i juli började fru Kristina klaga öfver illamående och måste snart därpå lägga sig till sängs, då en pestböld visade sig öfver vänstra bröstet. Två erfarna läkare tillkallades genast, och en vändning till det bättre tycktes inträda genom deras vård. Emellertid fick Gustaf Horn order att bryta upp för att förena sig med arméen. Förtviflad öfver att nödgas lämna sin maka i sådant tillstånd och osäker, om han ej själf under<ref follow="n174"> Se Axel Oxenstiernas skrifter II, bd 8, s. 49—53. G. Horn har i ett föregående bref talat om att hon sjuknat men tycktes vara på bättringsväg.</ref><noinclude> <references/></noinclude> 0qhjdb64seyf1rf3bohp91uat20v2sh 104 98309 505409 326211 2022-08-20T19:54:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|175}}</noinclude>hennes skötsel blifvit smittad, hemställde han i underdånighet, att en annan måtte förordnas i hans ställe. Men som Gustaf Adolf befann sig på ett afstånd af 29 mil, fick han tre gånger förnyade stränga order om uppbrott, innan hans eget bud hann tillbaka. Han tordes då ej annat än lyda och befallde två af sina öfverstar att avancera med den honom anförtrodda härafdelningen. Själf beslöt han på läkarnas inrådan att föra fru Kristina från kvarteret i Schaumburg, där under tiden 10 eller 11 personer af hans husfolk dött i pesten, tillbaka till Stettin på båt. Först sedan han där installerat henne, anskaffat läkare och hört, att ingen fara vidare ansågs för handen, efter det trettonde dygnet var öfver, lämnade han någon af de första dagarna i augusti sin hustru för att så fort som möjligt upphinna sina marscherande trupper. Visserligen möttes han i Spandau af Gustaf Adolfs bref om tillstànd för honom att stanna i Neumark, men bref från läkarna om fortgående förbättring förmådde honom att ej begagna sig däraf. Då Gustaf Horn skrifver till sin svärfar, är han full af sorg och bestörtning öfver dödsfallet<ref name="n175" /> och förstår ej hvad som kan ha stött till. Han önskar i sin förtviflan, att han fått dö med sin »liebe gemahelin». »Wolte ich doch gehoffet haben», skrifver han, »das obgleich in den 13 tagen, so ich ihr tag und nacht aufgewartet, sie gehoben, gepflogen, ihren schweis und athem an mich gezogen, ich nicht ebenso als eins theils der andern hab können von der gifft angezundet werden, solte doch ihr letztes sterbstundlein mir das hertz gebrochen und mich von diser widerwertigkeit darin ich nunmehr die zeit meines lebens stecken werde, abgeholffen haben.» Om barnen berättar Gustaf Horn, att han genast, då fru Kristina sjuknade och det blef tydligt, att hon smittats af pesten, lät föra dem till Stettin, något som alldeles stämmer med Agnetas berättelse. Han har hört, att de ännu där befinna sig i tämligen godt stånd (»bey ziemlichen wolstande») och önskar, att det måtte så fortfara. I ett följande bref från Halle af den 17 september uttalar Gustaf Horn sin farhåga att ej kunna själf vara tillstädes<ref follow="n175"> Det hade inträffat d. 8 augusti mellan 5 och 6 på kvällen. </ref><noinclude> <references/></noinclude> eipbx762z0ghd13cvrp0u1gkltf5zpg 104 98310 505410 326214 2022-08-20T19:58:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />176</noinclude>i Stettin, då hans hustrus lik skall skickas därifrån till Sverige. »Dogh ehuru dedh och går», skrifver han, »så hoppes jagh, att min bror h. Clas Horn upå min flitigh begieran sigh till Stettin förfogar och om altt efter tilbörligheten besteller.» Om barnen säger han ej ett ord. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1629—1632#s19|Sid. 19.]]'' Med Greger von Winss råkade Gustaf Horn sedermera i tvist angående en tysk borgmästares fordran och är då mycket uppretad på honom. I bref till Axel Oxenstierna från Reval {{bråk|12|6}} 1647 kallar han von Winss en lättfärdig bof, oförskämd lögnare och ursinnig hund.<ref name="n176" /> ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1629—1632#s29|Sid. 29.]]'' I november 1632 skrifver fru Ebba Leijonhufvud till Axel Oxenstierna: »Min kära broders lilla dotterdotter Agneta Horn hafver på det allra ödmjukeligaste och tjänstvilligaste bedt hälsa sin kära morfar; och efter jag nu själf ärnar draga i en läglig stund öfver, så vill jag själf öfverantvarda henne sin kära mormor, och är hon, det Gud ske lof, vid godt hälsotillstånd. Gud uppehålle henne vidare» (Ellen Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif, Saml. 1, s. 37.) ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1633—1641#s38|Sid. 38.]]'' Fru Ebba Leijonhufvuds hus låg bredvid Adler Salvius’, som sedermera refs för Myntgatans skull. Hon lät ombygga det på så hänsynslöst sätt, att hon afstängde trafiken och ådrog sig en process med sin granne. (E. Fries, Svenska kulturbilder, s. 385.) Axel Oxenstiernas hus låg ej långt därifrån vid Storkyrkobrinken. Där äro nu, som bekant Statistiska centralbyråns lokaler inrymda. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1642—1643#s48|Sid. 48.]]'' Under vistelsen hos fru Ebba 1642 synes Agneta Horn hafva beredts till sin första nattvardsgång. Fru Ebba skrifver härom till rikskansleren: »Agneta Horn ter sig till allt godt, Gud regere henne vidare! Jag hafver låtit informera henne ytterligare uti sina katekismus stycken och aktar nu uti<ref follow="n176"> Se Axel Oxenstiernas skrifter II, bd 8 s. 191.</ref><noinclude> <references/></noinclude> fymkeg0vygy37j64ja1i2rniv5zm869 104 98311 505411 326222 2022-08-20T20:02:06Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|177}}</noinclude>den heliga trefaldighets namn till att begå det högvördiga sakramentet tillstundande 2 dag påska. Gud förläne henne och oss alla sin heliga andas nåd!» (E. Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif. Saml. 1, s. 45.) ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1642—1643#s48|Sid. 48.]]'' Den 16 april 1642 skrifver Axel Oxenstierna från Stockholm till sin son Johan: »Om Her Gustaff Horn hafve vij hugnelige tijender at han den 14 Martii ähr lös kommen.»<ref name="n177-1" /> Ungefär samtidigt synes den af göromål öfverhopade rikskansleren själf hafva skrifvit härom till Agneta, som då vistades hos fru Ebba. Hennes svar, dateradt Kägleholm den 23 april<ref name="n177-2" />, vittnar såväl som själfbiografien om att i hennes förhållande till den store morfadern vördnaden icke uteslöt hjärtligheten. Säkert hade hon själf gärna velat följa med pungen, som hon vid detta tillfälle skickade honom till bevis på att fru Ebba ej låtit henne gå sysslolös. Brefvet lyder: Högt ädle och wälbornne here, min h[järtans] a[ldra] k[äraste] morfar Jag önskar min h. a. k. morfar al lykelig wälmågan både til siäl och lif. Och ther hos takar iag min h. a. k. morfar på thet aldra ödmju[k]eligast och dotterligast för den faderliga omwårdnat, som min h. a. k. morfar drager för mig. Och ther hos wörda mig så högt och låta sigh behaga med egen hand til at skrifua mig til! Vtaf huilket min h. a. k. morfars bref iag förnimmer at min h. a. k. här far är nu, thes gudi ske tak och lof, lös. Först tackar iag Gud, som hafuer bewist sit nådewärk vpå honom och hulpit honom wtur sit långeliga fängelse, så som och der medh hungnat mig, fatiga barn, huarföre Gud ske ewig ära! Tackar iag min h. a. k. morfar så ödmiukeligen för thet at min h. a. k. morfar wile så högt hungna mig och låta mig förnimma åm min h. a. k, här far[s] förlösning; och<ref follow="n177-1"> Bref ifrån A, Oxenstierna till J. Oxenstierna, utg. af Gjörwell, Bd 1, s. 47. </ref><ref follow="n177-2"> Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.</ref><noinclude> <references/> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>23</small>}}</noinclude> barmqzj4ekxka1lkkr6is3qfkjm2z5c 104 98320 505412 326230 2022-08-20T20:06:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />178</noinclude>tackar iag min h. a. k. morfar så ödmiukelig för sin goda råd och förmaning. Iag skal altid beflita mig om til at efterfölia min h. a. k. morfars goda råd och förmaning och bidia Gud at han wile regera mig, at iag så må lära stäla mig at thet måte wara min Gud til ära, min h. a. k. morfar och här far och ala min slägt och väner til hungnat och behag. Ther bifogat sänder iag min h. a. k. morfar en liten örespung, men han är intet så wäl giord, som han skule; men en anan gång skal iagh beflita mig om, at han skal blifua betre, men på thet at min h. a. k. morfar skal see min h. k. fro mor icke håler mig til lätia. {{linje|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} Den högste gud befaler iag min h. a. k. morfar både til siäl och lif! Iag är och förblifuer<ref>Här följer i brefvet »min».</ref> efter min skyldighet {|width=100% align=center |- align=center |width=50%|datum kiägleholm||width=50%|M[in] h. a. k. m[orfar] t[iänst]w[ilig] |-align=center |den 23 April 1642||o[ch] öd[miuk] i d[öden] |- align=center | ||Agneta<br>{{em|1.5}}horn |} Högtädle och wälbornne her her Axel oxenstierna, frihere til kimeto och fiholm, here til tÿÿdön, min högt ärade h. a. k. morfar theta brefue ödmiukelig och doterlig. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1642—1643#s55|Sid. 55.]]'' Sigrid Bielke uppger själf i sina annotationer (utg. af C. Trolle-Bonde i »Personhist. tidskr., årg. 1), att hon förlofvades d. 22 april och att hennes bröllop stod d. 9 juli i Lars Sparres hus i Stockholm. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1642—1643#s60|Sid. 60.]]'' Här nämnes för första gången i biografien Agnetas blifvande make, Lars Cruus. En kort redogörelse för hans tidigare öden torde därför här vara på sin plats. Lars Cruus, som, redan då han var på sitt tredje år, förlorat sin far, riksrådet Jesper Mattsson, hade först uppfostrats i sin moders, fru Brita De la Gardies, hus och handledts af »skickelige præceptorer». Sedermera blef han på inrådan af sin styffar, riksdrotsen Gabriel Oxenstierna, och sin morbror, riksmarsken Jakob De la Gardie, skickad till Uppsala, där<noinclude> <references/></noinclude> 12nbd8tiyh73zk04e4f3lxfvpjgewwv 104 98325 505413 326233 2022-08-20T20:09:14Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|179}}</noinclude>han under fem års tid lade »gode fundament till sine studier»; och 1639, vid aderton år, skickades han ut att fullborda sin uppfostran genom utrikes resor. Hans »lust och inclination af ungdomen» var att blifva krigare, Och hans resa ordnades med detta mål för ögonen. Först dröjde han en vinter i Leyden, och sommaren därpå besåg han de förnämsta fästningarna i Nederländerna, Brabant och Flandern. På hösten for han från Dunkerque öfver till England på en kort tid och bevistade i London den 13 oktober ceremonierna vid parlamentets öppnande. Kort därpå for han öfver Calais till Paris på tio månader. Äfven i Frankrike besåg han fästningar och for därpå från Marseille sjövägen till Genua samt vidare till Florens och Rom, dit han kom i januari 1642. Det var på sin styffars inrådan, som han fortsatte till Italien, och ehuru han ansåg sig hafva mer att lära för sina syften på andra håll, tillfredsställde han dock gärna sin »curiositatem antiquitatis». Ja, han fann så stort behag i sin resa, att han hade tänkt fortsätta från Neapel till Orienten, men han afråddes därifrån, emedan turkarna gjorde farvattnen osäkra. Han vände därför om, reste öfver Venedig genom Schweiz till Strassburg, där han stannade en månad, och styrde sedan kosan tillbaka till Frankrike, i tanke att därifrån göra en längre studieresa till England och Skottland; men här möttes han af »sin käre fru moders ordre att begifva sig på hemresan åt Sverige igen». Som lydig son fogade han sig häri, reste hem genom Holland och Danmark och kom tillbaka till Stockholm i slutet af april 1643.<ref name="n179" /> Axel Oxenstierna följde från början sin broders unga styfson med ett intresse, som denne å sin sida var angelägen att underhålla. Därom vittna de vördnadsfulla latinska epistlar, hvarmed han uppvaktar rikskansleren såväl från Uppsala som från sina utrikes resor. Ibland ber han honom om rekommendationer till inflytesrika män eller skickar honom ett flygblad för dagen. {{Tomrad}}<ref follow="n179"> Ofvanstående m. fl. uppgifter äro hämtade, dels ur personalierna i Emporagrii likpredikan öfver Lars Cruus 1656, dels ur hans bref till Axel Oxenstierna, Riksarkivet, Tidösamlingen.</ref><noinclude> <references/></noinclude> fyiyuxm5p5gmayhnoxmt8x1sla89umz 104 98358 505421 326278 2022-08-21T05:20:09Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />180</noinclude>Lars Cruus var, såsom nyss nämndes, hemkommen redan i april 1643, således innan Gustaf Horn firade sitt bröllop med Sigrid Bielke, och det är troligt, att han sammanträffade med Agneta Horn vid någon af festligheterna med anledning häraf. Fru Ebbas ord låta äfven förstå att den i »ridderlige exercitier» utbildade unge mannen, som sett och hört så mycket i främmande land, redan nu gjort intryck på den lifliga trettonåriga Agneta. I slutet af året (1643) reste Lars Cruus ut till arméen i Holstein för att börja sin krigarbana under Lennart Torstensson. Han lyckades genom sitt raska uppträdande vid flera tillfällen vinna den store fältherrens bevågenhet och blef, då denne i augusti 1644 lämnade Holstein, utnämnd till ryttmästare vid hans lifregemente. Många voro de äfventyr, som berättades om honom. Kort före slaget vid Jankowitz (1645) blef han häftigt sjuk, så att man gaf honom förlorad. »Men Gudh halp honom vnderlighen», heter det, »bådhe ifrån fienden, som honom lijka såsom dödan plundrade och sköt tw skott igenom sängen, och ifrån kranckheeten åter på fötterna igen.» En annan gång, då han nyss blifvit befordrad till öfverstelöjtnant, träffades han under ett ströftåg af en muskötkula i hufvudet, dock utan att lida stor skada. Han lyckades slå fienden på flykten och återvände till lägret »medh godh reputation». Att Lennart Torstensson hyste förtroende för den unge krigaren, visar sig af det uppdrag, som han gaf honom kort efter slaget vid Jankowítz. Angelägen om samverkan med furst Rakoczy i Siebenbürgen, hvarom underhandlingar länge pågått, skickade han Lars Cruus till denne »vthi någhre wichtige ährender». Dessa uträttade han på bästa sätt och »bleff ock aff Försten för sitt skickelighe compertement begåfwat och medh stoor ähra depescherat». Vid sin återkomst under belägringen af Brünn blef han »för thetta sitt tappre och försichtige förhållande» utnämnd till öfverstelöjtnant vid öfverste Tidemans regemente. Äfven från denna utrikes vistelse hemkallades emellertid Lars Cruus af sin moder. Hennes äldste son, Johan Cruus, hvilken såsom krigskommissarie bevistade danska kriget, hade nämligen dött i Skåne i slutet af år 1644, »och hon begärade,<noinclude> <references/></noinclude> 8dk43buc7dmsigw4ks9i0d220mlf6v2 104 98361 505422 326282 2022-08-21T05:24:34Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|181}}</noinclude>at han ändtelighen skulle komma heem och tagha sigh sijn högtbedröfwade swägerskes och broders barns saker an». Lars Cruus hade dock sina betänkligheter vid att genast återvända. I ett bref till Axel Oxenstierna från fältlägret utanför »Brix» (Brüx) den {{bråk|19|7}} 1645 skyller han på svårigheten att få kejserligt pass, men uttalar på samma gång sin önskan att få stanna vid hufvudarméen och därigenom få tillfälle »at göra någån större progress i kriget» före hemresan. »Elliest», fortsätter han, »ther iagh och nu strax skole resa härifrån, skole thet heetass, at iagh så godh är hemkommen som iagh ähr wthreest, hwilkett Ederss Exselen noghsamt kan judisera at thet migh intet wäll anstår» Han ber därför rikskansleren tillsvidare vara hans moder behjälplig. Emellertid begaf sig Lars Cruus ehuru motvilligt på väg till Sverige hösten 1645 i Karl Gustafs följe, men innan han väl hunnit fram, hade äfven hans moder, fru Brita De la Gardie, dött. Hon dog i Stockholm den 11 augusti, och själf kom han, enligt Agneta Horns anteckningar, först den 18 december dit, »Hiertelighen beklagade» han, »at han icke skulle hafft den lyckan och sin frw moders dödh medh sijn ankomst förekommit.» Från slutet af 1645 stannade Lars Cruus hemma i Sverige till sommaren 1648, då han efter sitt bröllop drog ut i kriget igen. »En wettigh och redeligh herre», tapper och lefnadsglad och tillika en god son, bror och make — se där det intryck man får af Lars Cruus’ personlighet. Personalierna kalla honom dessutom »prompt och resolverat», och hvad Agneta Horn har att berätta från deras äfventyrliga bröllopsresa strider ej häremot. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1644 jan—maj#s67|Sid. 67.]]'' Att det från början var Agnetas faster, fru Ebba, som ville arrangera partiet med Erik Sparre, antydes af ett i det Leuhusenska arkivet på Börstorp bevaradt bref från fru Ebba till brorsdottern, dateradt den 19 juli 1644. Hon åberopar där en tidigare skrifvelse, som hon aldrig fått svar på och som tydligen rört det för Agneta förhatliga ämnet. Något skvaller om Agnetas trätor med mor och moster i<noinclude> <references/></noinclude> p8g7ye4xjz34rd0oish71oy37jte1lv 104 98362 505423 326283 2022-08-21T05:36:20Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />182</noinclude>Jönköping har troligen också nått hennes öron, efter hon varnar den unga för att »lefva i världen såsom den ingens vänskap, trohet heller kärlighet stort aktar» och insinuerar, att hon »för detta till en tid» gjort sig skyldig därtill. Brefvet bör ha kommit Agneta tillhanda, medan hon vistades i högkvarteret hos sin far under det danska kriget; det är i stil och hållning karakteristiskt för den myndiga frun och belysande för hennes förhållande till det egensinniga barn, som hon haft under sin upptuktelse. Brefvet, som här ordagrant meddelas med bibehållande af originalets stafning, är af följande lydelse: Min uänelige och kerlige hälsan försent, nest min uilige och kärlige hälsning såsom och trogne och flitig lykönskandhe utaf gud dhen aldra högeste til en lång uaractig hälsa och al anan önskelig uälferd uthi ala dina lifsdagar, thil alt dhäd, såsom måthe lenda gud til låf och ära, digh til ära, hungnat och en efig salighet. Iagh hafer fuler för en tid sedan skrefet tigh til och thär igönom söct tilfele om din goda hälsa och lykelige tilstånd uara för stendiat, såsom och så uthi sama bref skref tigh til om en anan sak och om rörde; huilket iagh såsom en din trogne uen digh i förtroende til skref och hade för ment, at du däd anars skule hafa up taget, än såsom iagh uel förmerker du giort hafer, och migh så myket uyrdat at du migh mäd din skrifelse besöct hadhe och mig den höfelighet beuisat och migh för min skrifelse betakat och migh dit samt din far och mors tilstånd förnima latet; i lika måta mig mäd höflighet någet hafa suarat upå dhäd, såsom iagh skref digh til om. Men nu in til dato icke dhäd ringeste bokstaf utaf digh hafer bekåmet, huarken om et häler anat, och alt för den skul inte uet, om iagh deta utaf dig til högferd, häler til ouet, häler til ouenlighet til mäta skal. Män så önskar iagh taf gud, at han dig ifrån den odyden, som är en stygelse för gud och ala meniskor, högferd, nådeligen beuara uile, men mera til ohöfelighet och ouenlighet<ref>Bokstäfverna mellan »ouen» och »het» äro otydliga.</ref> och så uäniar dig til att lefa i uerden, såsom den ingens uenskap,<noinclude> <references/></noinclude> lizhdun2u93wg86di7fujrtu9afgilq 104 98372 505424 326339 2022-08-21T05:41:11Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|183}}</noinclude>trohet häler kerlighet stort actar, huilket du för teta til en tid intet anat omgenge har haft utan til at acta ingens uenskap, utan alena sigh siälfa; huilket och nu utaf andra ringa nog blifa antingen älskade häler actat. Men gud gife, at du uile digh inte sådant an uänia, dhäd står dig huarken berömeliget häler uäl. Men du må nu uttyda min skrifelse och uena mit uelmenta hiärta til digh huru du uilt, och hafa i råd mäd digh ihuem du uilt, så tager iagh gud til uitne at ingen taf din släct skal menat troligare och betre mäd dig än iagh skal menat — tro migh sedan om huad du uilt, Förty din godhe och dydige farbror, min salige k. man, såsom och din goda fader, hafer migh til al trogen uenskap imot ala sin släct förorsakat. Gud gife at iagh så uist kune latat upåskinas! Och imedan iagh uel sir, at mina skrifelser hos dig intet stort äro actandes, altså skal du ochså för dem uäl blifa förskonat. Och härmed befaler digh uthi guds mildarika beskerm. Datom Ekebohåf den 19 iuli 1644 {{högertext|d[in] t[rogna] f[ader] s[yster] altid<br> Ebba läienhufe|style=text-align:center;|3em}} Dän wälbårne iånfru, iånfru angneta horn, min k. brordåter, deta bref til Egen hånda uenelígen och kärligen. Ett i Riksarkivet förvaradt bref från Erik Sparre till Gustaf Horn belyser gången af hans frieri till Agneta. Karakteristiskt är att Agneta enligt hans egen uppgift hänskjuter saken till fars ''och morfars'' afgörande, viss om ett stöd i den senare, då Erik Sparre däremot betonar, att Gustaf Horn »allena» äger att afgöra. Brefvet, som såväl genom själfva handstilens många slängar som genom det pretiösa språket och den pedantiska tonen röjer några af de för Agneta Horn motbjudande egenskaperna hos hennes friare, har följande lydelse: ::Wälbårne Her FeltMarskalck Eders Exell:^tzie kan sigh twiffuelssmåhl uthan noghsampt til mínness draga, huruledes iagh för någen kårt tidh sedan, igönåm athskillige mine til E. Exell:^tie affgàngne skriffuelser medh tilbörligh ödmiukhet och skyldigh respect, sögt haffuer at föralliera migh uthi E. Exell:^ties huss giönåm gifftermål medh E.<noinclude> <references/></noinclude> cpadms0912v75qa0mio851zpi1xxuzr 104 98419 505426 326434 2022-08-21T05:45:03Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />184</noinclude>Exell:^ties högtälskelige dåtter, uppå huilket mitt ödmiuke anmodande E. Exell:^tie sigh strax gunstigh emot migh bethet haffuer och för sin person, så wida såm den tiden wille medhgiffua, medh goda och önskelige swar migh hugnat och bewyrdat. Emedlertidh emedan iagh den lyckan niutit haffuer och den ähran bekåmmit, sielff samma mitt kärlige werff til E. Exell:^ties elskelige k. dåtter mundhligen at frambera, och emot henne min låfflige kierleek upteckie, och nu mehra så lyckligh worden, at hon sielff migh medh dee swaren wyrdat haffuer, sigh gärna wilia låta sigh behaga, huadh såm henness k. Härfader och Morfader uthi den saken gått warda befinnandes, och deruppå förlåffuat migh åm samma henness önskelige och dygdige swar E. Exell:^tie notificera och ödmiukeligen tilkenna giffua. Huarföre ähr til E. Exell:^tie min ödmiuke bön och begieran at såssåm E. Exell:^tie hertildagss uthi denna saken emot migh sigh altidh benegen och willigh befunnit haffuer, E. Exell:^tie icke wille mindre hereffter deruthi continuere, uthan effter nu E. Exell:^tie allena deråm disponere kan, at E. Exell:^tie då wille dertil sit samtycke giffua, och migh snart medh goda och hugneliga swar favoricera. E. Exell:^tie kan sigh deruppå troligen försäkra, at iagh så lenge Gudh unnar migh liffet altidh skal beflita mig åm, så mycket mögliget ähr at göra migh capable til wyrda, tiena och ähra effter min skyldighet så wäll E. Exell:^tie i synderhet såm hela E. Exell:^ties huss och berömmeligh slägt och familie. Sist förmodandess heruppå et gunstigt och behageligit swar, förbliffuer iagh så lenge iagh leffuer {|width=80% style="margin: 1em auto 1em auto;" |- |valign=top| Aff Stockholm<br> den 7 Maij 1645<br> Eders Exell:^ties<br> elsskelige, högtährade<br> Gemåål bliffuer uthaff<br> migh tienstligen helsat. |align=right valign=top| Eders Exell:^ties<br> ödmiuke och tienstw.<br> tienare<br> Erick Sparre |} A son Excell:ce Monseigneur le Marechal Gustaf Horn, Senateur et General de l’armée de sa maiestée de Svede {|style="margin: 1em auto 1em auto;" |- |align=right|a Skånö<br>à |} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ebgpena5rqx381xk1na62zr6ulfh4hp 104 98428 505427 326907 2022-08-21T05:47:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|185}}</noinclude>''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1644 maj—dec#s72|{{ankare|Sid. 72}}.]]'' Sigrid Bielke uppger själf (a. a.) att hennes första dotter, Anna Catharina, föddes i Landskrona söndagen d. 8 september och dog lördagen d. 14. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 jan—juli#s92|{{ankare|Sid. 92}}.]]'' Här öfverensstämma alldeles Sigrid Bielkes och Agnetas uppgifter. Tvillingarna kallades Christina och Ebba Sigrid. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 jan—juli#s99|{{ankare|Sid. 99}}.]]'' Agneta Horn anför här enligt Djurklou »en folkvisa, som tämligen oförändrad återfunnits i Norge af Landstad och i något föryngrad form sjöngs i vårt land åtminstone för 50 år sedan. Visan skildrar en giftaslysten flicka, som på hvarje invändning, från moderns sida i den svenska, från faderns i norska, alltid har ett svar till reds, och som på hotelsen: {|class=dikttabell |- | tro du kan få så led en man,<br> han slår dig grön och blå, |} svarar med alldeles samma ord som Agneta: {|class=dikttabell |- | Kommer min man onder hem,<br> och jag vet mig ingen sak;<br> tager jag honom i min famn<br> och räds ej för min bak. |} Hos Landstad, Norske folkeviser, sid. 668, lyder denna vers sålunda: {|class=dikttabell |- | Aa kæme han no drukkin heim, <br> og eg veit meg engjo sak, <br> så set eg honom i fangid mit <br> og frir sa vel min bak. |} I den uppteckning anmälaren äger från Närke är meningen densamma men uttrycket moderniseradt: {|class=dikttabell |- | Och kommer han nu fuller hem <br> och blir mig led och stygg — <br> för min aj aj aj, för min aj aj — <br> så tar jag honom i fånget mitt <br><noinclude> |} {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>24</small>}}</noinclude> 9g2emy7jaevdwsi93ux2jsn9ayyv71p 104 98429 505428 327394 2022-08-21T05:50:48Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />186 {|class=dikttabell |- |</noinclude>och fredar så min rygg<br> för min aj aj aj aj, för min aj aj! |} Öfverensstämmelsen här är så påtaglig, att den omöjligen kan vara tillfällig. Den visan är således äldre än man förut vågat antaga, och för en så liflig och skälmaktig flicka som Agneta Horn måste denna vers på fasterns förklaring, att henne var spådt att få »så ond en man, att han skulle slå henne hvar dag», ligga så frestande, att hon, litet bortskämd som hon nog varit, ej kunnat hindra den att bryta fram. Men ''den'' visan hade nog icke lilla Agneta hört af sin kära »farssyster», utan troligtvis vid husliga sysslor, såsom bak, slakt o. s. v., i hvilka äfven den finaste fröken då måste deltaga, lärt i folkstugan och kanske därför fått uppbära förebråelser, hvilket betydligt tillspetsar udden i hennes replik. Det felas blott, att hon äfven sjungit versen på samma öfverdådigt käcka melodi, som ännu finnes bevarad. Man skulle nästan kunna tro henne varit i stånd därtill. (Se G. Djurklous anmälan af »Teckningar ur svenska adelns familjelif» i Hist. Tidskr., årg. 16 (1896), sid. 75—76.) ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 aug—1648 aug#s104|{{ankare|Sid. 104}}.]]'' »Min vedervärdiga hop» afser generalguvernören öfver Lifland grefve Gabriel Bengtsson Oxenstierna och hans familj. Gabriel Oxenstierna var morbror till Agneta Horns styfmor, som allt ifrån sin faders död 1626 vistats i hans hus,<ref name="n186" /> och hans grefvinna, Anna Banér, var moster till Agnetas friare, Erik Larsson Sparre. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 aug—1648 aug#s105|{{ankare|Sid. 105}}.]]'' I Eriksbergs arkiv förvaras ett bref från Erik Oxenstierna till Agneta Horn från denna tid. Det är mycket karakteristiskt för det kamratliga förhållandet dem emellan och antyder, att den unge morbrodern räknade på samma slags tjänster från sin förslagna systerdotter, som han året förut själf bevisat henne. Erik Oxenstierna var nämligen vid denna tid mindre hågad för det gifte, hans fader börjat planera med Elsa <ref follow="n186"> Jämför Sigrid Bielkes ofvan anförda annotationer.</ref><noinclude> <references/></noinclude> g69pd2a0z29etedjyr6ktddl3mqzdm7 104 98430 505429 327395 2022-08-21T05:53:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|187}}</noinclude>Elisabeth Brahe, och hade i stället sina planer på någon af riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstiernas döttrar.<ref>Se Ellen Fries, Erik Oxenstierna, sid. 110.</ref> Det är troligt, att någon af dem, medan föräldrarna voro i Riga, uppfostrades tillsammans med sin kusin, den Kerstin Banér, som Erik Oxenstierna ett par gånger nämner. Då Agneta fick sin morbrors bref, var hon jämte Kerstin Posse och kanske ännu någon »jungfru» i Stockholm hos sin mormor. Det är dock tydligen icke Erik Oxenstiernas egen mor som afses på sista stället i brefvet med beteckningen »fru mor». Den är snarast att betrakta som en öfverenskommen skyddande förklädnad. Brefvet lyder: ::Min Agnethin. Jagh feck fuller svar på mitt bref, som iagh har schrifwit digh till, män intet schref du megh, hwem degh mina antwardat hade. Något längre bref hade iagh fuller ochså ifrån digh wäntat, och något nytt dervthi, eller huru det medh alla goda wenner tillstår, särdeles dem som du weet att iagh gärna om hörer. Män iagh seer lättian är planeten, som regerar i eder Jungfrukammare och att den goda Frumoor intet så mycket förhindrar digh, som de tröga fingrarna. Min käre Agnetchin, bättra digh, och sätt dig i din Frumoors cabinet, så fåår du frehd att schrifwa migh till om allehanda småt, som tiänar i mitt cram. Isynnerheet hälsa din Frumoor ödmiukligen på mina wägnar, och sägh att iagh ähr henne ödmiukste tienare och broder, så lenge ögonen röras och munnen kan tala. Skrif migh och, om hoon gör migh ännu den nåden att tänkia på megh och hwadh mera; lät ingen se detta brefwet vthan bränt vp det. Om du schrifwer migh något förtroligt till, schall iagh läta degh och något hädan weta. Allt ähr här roligt och lustigt; den som hadde man een wacker flicka wedh armen! Far wäl! Om du willt göra migh något till willies, så schrifw migh offta till — och hälsa alla goda bussar<ref>Före »bussar» slår »wänner» öfverstruket.</ref>, i synnerheet Kirstin Baner, Lisa, Anna Posse, Kirstin, och alla Sparrarna.<noinclude> <references/></noinclude> 9ogfolozpfmhjzip6be6v2cnzfydnqd 505430 505429 2022-08-21T05:54:40Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|187}}</noinclude>Elisabeth Brahe, och hade i stället sina planer på någon af riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstiernas döttrar.<ref>Se Ellen Fries, Erik Oxenstierna, sid. 110.</ref> Det är troligt, att någon af dem, medan föräldrarna voro i Riga, uppfostrades tillsammans med sin kusin, den Kerstin Banér, som Erik Oxenstierna ett par gånger nämner. Då Agneta fick sin morbrors bref, var hon jämte Kerstin Posse och kanske ännu någon »jungfru» i Stockholm hos sin mormor. Det är dock tydligen icke Erik Oxenstiernas egen mor som afses på sista stället i brefvet med beteckningen »fru mor». Den är snarast att betrakta som en öfverenskommen skyddande förklädnad. Brefvet lyder: ::Min Agnethin. Jagh feck fuller svar på mitt bref, som iagh har schrifwit digh till, män intet schref du megh, hwem degh mina antwardat hade. Något längre bref hade iagh fuller ochså ifrån digh wäntat, och något nytt dervthi, eller huru det medh alla goda wenner tillstår, särdeles dem som du weet att iagh gärna om hörer. Män iagh seer lättian är planeten, som regerar i eder Jungfrukammare och att den goda Frumoor intet så mycket förhindrar digh, som de tröga fingrarna. Min käre Agnetchin, bättra digh, och sätt dig i din Frumoors cabinet, så fåår du frehd att schrifwa migh till om allehanda småt, som tiänar i mitt cram. Isynnerheet hälsa din Frumoor ödmiukligen på mina wägnar, och sägh att iagh ähr henne ödmiukste tienare och broder, så lenge ögonen röras och munnen kan tala. Skrif migh och, om hoon gör migh ännu den nåden att tänkia på megh och hwadh mera; lät ingen se detta brefwet vthan bränt vp det. Om du schrifwer migh något förtroligt till, schall iagh läta degh och något hädan weta. Allt ähr här roligt och lustigt; den som hadde man een wacker flicka wedh armen! Far wäl! Om du willt göra migh något till willies, så schrifw migh offta till — och hälsa alla goda bussar<ref>Före »bussar» står »wänner» öfverstruket.</ref>, i synnerheet Kirstin Baner, Lisa, Anna Posse, Kirstin, och alla Sparrarna.<noinclude> <references/></noinclude> abzjnuzgonh59r8sw803kd0c75j86qv 104 98431 505431 327050 2022-08-21T05:58:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />188</noinclude>Schrif migh och till huru medh Lisbeta<ref name="n188-1" /> Sparre ähr nu, om hoon ähr bättre tillfreds medh Gubben sin ähn tillförenne. {|width=95% style="margin: 1em auto 1em auto;" |- |valign=top align=center| Af Refle den 11 Decemb. <br>A:o 1646 |valign=top align=center| d[in] t[rogna] m[oder] b[roder] i d[öden]<br> Erich Oxenstierna<br> {{em|2}}Axelsson. |} Hälsa moster din<ref>Änka efter Johan Jespersson Cruus.</ref> och B. Lars Kruse. Låt megh weta om S. Kirstin Baneer har fått mitt bref. Rätt nu får iagh dit andra bref, der du migh något mehra om edert tillståndh tillschrifwer. Dank hab. Din far och moor må wäl på Malla.<ref>Gustaf Horns gård i Estland.</ref> Schaffa alla innelagde wäl till dem de tillhöra. (Kvartsblad utan utanskrift.) ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 aug—1648 aug#s109|{{ankare|Sid. 109}}.]]'' Två bref från Agneta till Kerstin Posse, hvilka meddelas längre fram som tillägg till 1650 års anteckningar, belysa det förtroliga förhållandet mellan fostersystrarna. Från Kerstin Posses yngre syster Märta finnes i arkivet på Börstorp ett bref till Agneta Horn, skrifvet 1662 {{bråk|6|6}} från Arensburg på Ösel, där hennes andre man, Per Fleming, då var guvernör. Det är svar på ett bref, där Agneta beklagat deras olyckliga öfverresa från Sverige. »Så vett fullr gudh», skrifver hon, »att vij stor skada hadhe; men [jag] önska[r] som min k. syster att gudh wille bevara min k. man och lätta migh behålla min hungnat, så ähr dätt andra väll till båtta.» ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 aug—1648 aug#s112|{{ankare|Sid. 112}}.]]'' Enligt Axel Oxenstiernas egenhändiga påteckning mottog han brefvet från Gustaf Horn på Tidö den 17 aug, 1647.<ref follow="n188-1"> Ellen Fries läser här »lesbita Sparre» och tillämpar uttrycket på Agnetas friare. Hon ser däri en antydan om det lyte, som gjorde honom till åtlöje. Erik Oxenstierna har vid detta ord liksom flerstädes utelämnat prickar öfver i, hvarför det är otydligt. Sammanställdt med det följande »hoon», torde det dock böra läsas »Lisbeta» och afse hans styfkusin, som 1650 blef gift med Arvid Horn.</ref><noinclude> <references/></noinclude> 2t39pwyilx3h1sefcowk61drp2bz3z9 104 98432 505432 327414 2022-08-21T06:04:27Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|189}}</noinclude>Det är, för så vidt det rör Lars Cruus’ frieri, af följande lydelse:<ref name="n189" /> {{c|Högvälborne Grefve, högährade käre Her Fader.}} {{linje|style=border: 1px dashed black; height: 0px; background: transparent}} Vidare so skall jagh E. Ex. ickie oförmelt lata, dedh jagh och i desse dagar een skrifvelse ifrån herr Lars Krusse bekommit hafver, däruti han åm min dotter verfver, medh förmellan att hafva so mykidh förnummit, dedh min dotter so väll som E. Ex. sampt des käre gemåhl, min högtährade käre Fru Moder, väll skulle kunna förstå till hans åstundan, så frampt att dedh fölle migh behagelig. So aldenstund jagh Herr Kruses persohn och qualiteter altidh estimerat hafver, eij heller någon orsaak elliest finner, hvarföre jagh denne hans begieran mishaga skulle, därtilmedh ickie allenast af Monsieur Kruses förbemelte berettelsse uthan och elliest nogsampt veett och försekradh ähr, att E. Ex. sampt min högtährade käre Fru Moder detta giftermåhl gierna seer och behagar, och nu förnimmer, att och min dotter inte illa därtill inclinerat ähr, därföre so skrifver jagh Monsieur Krus här medh eett sodant shvar, som han sielf åstundat och aff migh begierat hafver, hvilkedh migh och hafver bort E. Ex. härmedh tienstligen att upteckia, önskiandes uthi dedh öfriga, att Gudh ville verkedh välsigna, och till beggies contrahenternes so väll som till alles vår hugnat och frögdh dedh till een godh endskap förhielpa. Befaller härmed etc. — — — Datum Reffle den 14 julij 1647. {{c|E. Ex:s<br> tienstwilliger<br> Gustaf Horn.}} Då Gustaf Horn i sitt julibref till Axel Oxenstierna förklarat, att han måste uppskjuta sin hemresa från hösten till först om våren på grund af Sigrid Bíelkes väntade barnsäng, skrifver rikskansleren med Lars Cruus’ express och erbjuder sig att själf i faderns ställe göra bröllop åt Agneta. Ehuru<ref follow="n189"> Liksom följande bref från Gustaf Horn till rikskanslären meddeladt efter: Axel Oxenstiernas Skrifter och brefväxling. Afd. II, bd 8.</ref><noinclude> <references/></noinclude> daz37jqcyrx1098attgv3pi3ez5q5da 104 98433 505434 327417 2022-08-21T06:23:39Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />190</noinclude>tacksam för detta anbud, afböjer Gustaf Horn det dock i sin svarsskrifvelse: {{c|Högvälbårne Grefve, högtährade käre Herr Fader}} E. Ex:s skrifvelsse af den 31 Augusti är migh af Herr Lars Krusses utskickade för någre dagar sedan väll öfverantvardat — — — — — — — — — — — — — — — Därnest förnimmer jagh utaf bemelte bref, att sedan E. Ex. hafver utaf mine skrifvelsser förståt, huruledes jagh migh upå Herr Lars Krusses verfning åm min käre dotter Agneta resolverat, sosom och imot honom sielf migh förklarat hafver, och därhoos förnummit, att min dotter därtill ickie hafver varit obenegen, so hafver E. Ex. latidt skie trolofningen och soledes satt beggie parterne uti mera sekerheett, huilkedh jagh migh soledes fast väll behaga loter, och till dedh begynta verkedh beggie contrahenterne myken lycka och välsignelsse utaf Gudh alzmechtig af hiertadt önskier. Men huadh anlangar, att Herr Lars Krusse för visse orsaker skuld gierna såge, att han ju för ju heller måtte bekomma bröllop, so kan jagh fullar hans motiver och skiäll ickie aldeles improbera, efter som jagh och E. Ex. tienstligen betackar, som uti min frånvaro, so framt jagh dedh begierade, ville taga sigh dedh stora beshver upå och åm bröllopedh bestella, huilkedh, ehuruväll jagh fullar förvissadh ähr, att E. Ex. upå behörligit sette och fast better ähn som jagh sielf bestellandes vorde, men so finnes därimot många skiäl, som migh sodant att samtyckia ickie tillata ville, och där som jagh dedh giorde, so skulle utaf een och annan, helst i Schverje, huarist man medh sodana acter ickie plägar vara so mykidh brå, selsama judicia däröfver fellas, förnemligen efter att jagh huarken af Hennes May:t och Cronans tienst eller och af någodh annedh lagligidh förfal nu förhindras att ickie kunna irettan tidh vara tilstedes och sielf mitt kiera barn uti een sodan act assistera och den hugnadh åthniuta, som jagh däraf hafva kunde, att Gudh migh iblant so monga olyckor och farligheeter erhollit, och so lengie hafver lefva latidh, att jagh den dagen kan see. Dogh efter att jagh sielf bef1nner bestvara, att, sedan<noinclude> <references/></noinclude> 54onw6o4ltn3lqwb77v94vzmyw3boc2 104 98434 505435 327418 2022-08-21T06:26:38Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|191}}</noinclude>medh saken so vida är kommit, då ingien lång förhalning medh des fulbordan giöras måtte, huarföre so vill jagh alla saker därhen disponera, att bröllopedh, so frampt att dedh endeligen so högt begiäras måtte, strax so shnart som jagh, vill Gudh, till Schverje ankommer, kunne anstellas, efter som jagh herr Krusse igienom min skrifvelsse förtröster, att dedh in Junio skie kunde, ehuruväll jagh för min person fullar helst såge, att bröllopedh kunde åpskiutas till strax efter kröningen, då man ickie allenast utaf schvenskie, utan och utaf liflendske af adel, och iblant dem många mine förvanter, många flere [än] sosom elliest hafva kunde att pryda högtiden; dogh so mykidh, som denne differentien af tiden vedkommer, so vill jagh gierna därutinnan E. Exts höga betenkiande och goda rådh följa. — — — Datum Rewel den 18 October 1647. {{högertext|E. Ex:s<br> altidh tienstvilliger<br> Gustaf Horn.|2em|style=text-align:center;}} {{indraget stycke|(Rikskanslerens egenhändiga påskrift:<br> Present. i Stockholm den 30 novemb. 1647.)}} Längre fram på hösten gör Sigrid Bielkes sjuklighet efter en liten dotters födelse resplanerna osäkra. Gustaf Horn är dock mycket angelägen, att Agneta på ståtligaste sätt skall utrustas till bröllopet. Med samma post, den 5 december, då han själf underrättar rikskansleren om sitt tvungna uppehåll i Reval, skrifver Sigrid Bielke till sin styfdotter ett bref<ref>Finnes i Leuhusenska arkivet på Börstorp.</ref> med goda råd för utstyrseln. Det är af följande lydelse: ::Wälbårna Jungfru, hiertans kierre syster. Jagh önskar min k. s. af den gode gudh all önskeligh och begiärligh uälmåge både til siäl och lif. Der hos t[u]iflar iagh och inte at min k. s. iu uedh, at den goda gudh har den 17 ochtober mädh hungna och uäl förlåsat migh och har gefet ås en liten dåtter. Och heter hon helena, äfter min k. mans syster. Gudh han uälsinge och beuarre häne, gudh late hänne upuäxsa sidh helga namp[n] til pris och ärra, sigh och<noinclude> <references/></noinclude> 7x852651m5txpg8aajfb0bhfbv2dfp4 104 98435 505436 327390 2022-08-21T06:30:58Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />192</noinclude>sina kierre föräldrar och alla sina till hungna och sigh siälf til en efigh salíghet! A. k. söster, iagh har förnumidh af min k. man, at han har tilsagt hälr (!) lasr (!) Kruse, at han uil giörra min k. s. brölåp i iuni månna; alt så håpas iagh, at min k. s. kan räta sina sager der äfter. Och äfter min k. Man iu har bet<ref>»at» tillagdt i brefvet.</ref>, och så har och sändh min k. s. pänigar, at hon skal ta ut och köppa huadh hon nu behöfer, och uedh iagh fule[r], at min k. s. nu läter sy och giörra reda h[u]adh hon dertil behöfver. Och uil iagh påminna min k. s, at hon inte förgäter til at beställa i tidh om hans kåffor<ref>Troligen felskrifning för »gåfvor»,</ref>, såm skal stisckas hos pärlestigaren, för om di icke få det i tidh ut, så lärre han så längi liuga för min k. syster der mädh. K. s. och äfter min k. man uil förskriua min k. s. kiortlar utanifrån, så ber iagh min k. s., at hon uile lata ås ueta, huadh fiärger, såm min k. s. siälf bäst behagar til sinna kiortlar, så uil min k. man det beställa. Gudh late migh nu så kuna tiäna min k. s. såm iagh gierna uile! A. k. s., iagh ber och min k. s., at hon uille lata ås ueta, om ui i kröni[n]gh[en] få ha gylendugh heler sölferdudh (!) ti klär, och om di få ha gul- heler sölknytni[n]gh på sina klär, heler om di få ha uit knytni[n]gh den tiden. Och uil iagh nu inte längre uppehålle min k. s. mädh denna min<ref>Här följer i brefvet ordet »ringa» öfverstruket.</ref> och plu[mjpa skriuelse, utan uil nu til et kierliget beslut hafua min k. s. och alt det er kiert är den trogna gud befalat. Och ber iagh at min k. s. uile hälsa rixkansläraren och fromor och syster Karin oxsenstier[na] på min k. mans och mina uä[g]nar och syster christina påse mädh uår k. tienst. I hast af räfle den 5 detsämber 1647 {{c|M[in] k[ära] s[ysters] t[rogna] s[yster] o[ch] t[jänarinna] <br> siridh bielke}} Den wälbårna jungfru anneta horn til häringe och malla, min kierre syster deta kierligen. Inför de osäkra utsikter, som Gustaf Horns decemberbref öppnar,m förmår Lars Cruus den gamle rikskansleren att<noinclude> <references/></noinclude> to7f48fh4c4542ukqvwyeuu12wzfgqx 505437 505436 2022-08-21T06:32:28Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />192</noinclude>sina kierre föräldrar och alla sina till hungna och sigh siälf til en efigh salíghet! A. k. söster, iagh har förnumidh af min k. man, at han har tilsagt hälr (!) lasr (!) Kruse, at han uil giörra min k. s. brölåp i iuni månna; alt så håpas iagh, at min k. s. kan räta sina sager der äfter. Och äfter min k. Man iu har bet<ref>»at» tillagdt i brefvet.</ref>, och så har och sändh min k. s. pänigar, at hon skal ta ut och köppa huadh hon nu behöfer, och uedh iagh fule[r], at min k. s. nu läter sy och giörra reda h[u]adh hon dertil behöfver. Och uil iagh påminna min k. s, at hon inte förgäter til at beställa i tidh om hans kåffor<ref>Troligen felskrifning för »gåfvor»,</ref>, såm skal stisckas hos pärlestigaren, för om di icke få det i tidh ut, så lärre han så längi liuga för min k. syster der mädh. K. s. och äfter min k. man uil förskriua min k. s. kiortlar utanifrån, så ber iagh min k. s., at hon uile lata ås ueta, huadh fiärger, såm min k. s. siälf bäst behagar til sinna kiortlar, så uil min k. man det beställa. Gudh late migh nu så kuna tiäna min k. s. såm iagh gierna uile! A. k. s., iagh ber och min k. s., at hon uille lata ås ueta, om ui i kröni[n]gh[en] få ha gylendugh heler sölferdudh (!) ti klär, och om di få ha gul- heler sölknytni[n]gh på sina klär, heler om di få ha uit knytni[n]gh den tiden. Och uil iagh nu inte längre uppehålle min k. s. mädh denna min<ref>Här följer i brefvet ordet »ringa» öfverstruket.</ref> och plu[mjpa skriuelse, utan uil nu til et kierliget beslut hafua min k. s. och alt det er kiert är den trogna gud befalat. Och ber iagh at min k. s. uile hälsa rixkansläraren och fromor och syster Karin oxsenstier[na] på min k. mans och mina uä[g]nar och syster christina påse mädh uår k. tienst. I hast af räfle den 5 detsämber 1647 {{c|M[in] k[ära] s[ysters] t[rogna] s[yster] o[ch] t[jänarinna] <br> siridh bielke}} Den wälbårna jungfru anneta horn til häringe och malla, min kierre syster deta kierligen. Inför de osäkra utsikter, som Gustaf Horns decemberbref öppnar, förmår Lars Cruus den gamle rikskansleren att<noinclude> <references/></noinclude> 2gaggq21k7r85fpa4f6qe277tizvux7 104 98436 505438 327135 2022-08-21T06:35:23Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|193}}</noinclude>förnya sitt anbud om att göra bröllop åt sin dotterdotter. Själf skickar han sin tjänare än en gång öfver till Estland och bestormar Gustaf Horn med böner om att bröllopet måtte få stå i maj. Ännu håller dock denne obevekligt på sin föresats att själf vara närvarande och upprepar sina förut anförda skäl, på samma gång som han redogör för de anstalter han vidtagit för ett ståtligt bröllop. {{c|Högvälbårne Grefve, högtährade käre herr Fader}} {{linje|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} Huadh H. Lars Krusses ytermehra begieran och åstundan vedhkommer, däråm E. Ex. soväll som han sielf migh tilskrefvit hafve, so vett Gudh, att jagh högt åstundar, att dedh som imillan honom och min käre dotter so väll begynt är, måtte ju förr ju heller till een önskielig fulbordan komma, men dedh jagh gierna seer, att därmedh måtte intill min ankomst till Schverje anstå, dedh skier ickie för den orsak skuld, att jagh ickie nogsam ähr försekrad, att medh bröllopshögtiden efter E. Ex. goda disposition och anordning dedh ickie ju so skickeligen och väll skulle uti min frånvaro kunna aflöpa, ähn som då jagh (den medh sodana solenniteter och ceremonier migh inte väll vett att behielpa) sielf tilstedes vore, utan dedh skier för andra orsaker skuld, åm huilke för detta någorledes är uti mine skrifvelsser förmelt, och i synnerheett att evitera många sinistra judicia, och särdeles deras, huilke sigh ickie letteligen skola kunna eller vela persuadera lata, att till een sodan hastigheett Monsieur Krusses ambition att bijvistas occasionerne i krigedh och sin lycka därigienom vidare att poussera, endaste orsaken skulle vara. Detta hafver jagh till min excusation soledes förmella velat, men huadh som elliest min reessa åth Schverje vedhkommer, so vill jagh, åm Gudh spar lifvedh och helsan, migh so tideligen upå den samma begefva, att, so framt resan lycklig aflöper, och vinden fogar, jagh då nogsampt hoppes att kunna so tidigt framkomma, att bröllopedh skall efter Monsieur Kruses begieran in Majo kunna blifva förrettadh. Därtill medh so vett man och fullar, huru sosom medh krigsfolkeds uthredning i Schverje plegar tilgå, och att, ehuru tideligen<noinclude> {{sidfot|<small><i>2451/07. Agneta Horns lefverne.</i></small>||<small>25</small>}}</noinclude> q7lqip6bbacqwfellj8zna951ittgfz 104 98437 505439 327398 2022-08-21T06:41:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />194</noinclude>den och emnas att skola skie, so löper dedh dogh eett gått stycke in i Julium, för som dedh kan i verkedh stellas. Dogh efter jagh väll veett, att tiden hastigt bårtlöper, so hafver jagh allaredan för detta âm eett och annadh brölloppedh tilhörigtt någorledes förordning giort. Sosom renst, franst och spanigst vijn, item gewürtz och confecturer hafver jagh förmedelst denne Licentförvaltern ifron Holland hoos een i Amsterdam vedh nampn Seneschal, huilken haffver på Riga och denne staden sine factorier, een godh påst förskrefvidh att blifva i vår medh första skepen till Stockholm öfverfört, och huadh som af dedh schlagedh ändå felas skulle, dedh kan man alla timmar i Stockholm bekomma. Öll hafver jagh allaredan för detta Bernt à Rinteln tilskrefvidh och ennu skrifver, att hoos pumpmakarn några lester skall bestellas och i mina kelrar inleggies. Seissteröll (?) och mumma beder jagh E. Ex. ville gefva honom adresse, hoos huem han dem best bekomma skulle. Åm allehanda victualiepartzeler hafver jagh mine fogdar i Schverje befalning gefvitt att hafva på gårdarna uti förrådh. Kledren belangande, efter jagh förnimmer, att öfver den giorda kledeordningen i Schverje ennu holles, altså holler jagh därföre att rikast (!) och best står att bröllopskiortlarna aff ritadh atlasch och oskurit sammett giörs; och efter att här i staden een finnes, som väll rita kan, altso letter jagh hoos honom till två brudhkiortlar ferdigt giöra. Dedh öfriga kan altidh bekommas i Stockholm. Och efter att E. Ex. sigh gunstigt tilbiuder att vela medh min i Schverje quarlemnade fulmechtige öfverleggia, huad som i eett och annadh till bröllopedh vidare kan behöfvas, därföre jagh och tienstligen tack seyer, altso hafver jagh honom nu tilskrefvidh, att han sigh till den enda hoos E. Ex. anmelder, och efter des befalning soväll hos mine fogder sosom och elliest hoos andra nödiga anstelningar giör. So hafver han och befalning, att han min dotter några hundra riksdaller till handpenningar och till några nödiga uthgifter tillstella skall, men huadh hon elliest behöfver hoos Brisewall och Bremen att uthaga, dedh varde dee henne upå min credit och upå Rintelns anfordran väll följa lata. Uti dedh öfriga beder jagh E. Ex. tienstligen att vela migh i tidh påminna, huadh som i eett och annadh vidare kan behöfvas, sosom och att E. Ex. ville min fulmechtige<noinclude> <references/></noinclude> raqrs1s5mmx1c0va7mrwox7huuz3nku 104 98438 505440 327419 2022-08-21T06:43:43Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|195}}</noinclude>assistera, att målerne och andra handverksmän, som på hussedh ännu hafve någodh att forferdiga, måtte kunna tvingias att efter komma, dedh dee migh hafve lofvadh, so att salen och dee andra gemaker måtte imot sagdan tidh kunna färdiga blifva. Härmedh vill jagh E. Exc. etc. Datum Refle den 8 januarij 1648. {{högertext|E. Ex.<br> tienstvilliger<br> Gustaf Horn.|2em|style=text-align:center;}} Gustaf Horns hemresa blir emellertid ytterligare fördröjd genom hans lilla dotters död, och då ser han sig slutligen tvungen att tillåta, att Agnetas bröllop får firas i hans frånvaro, om han ej kan hinna till Stockholm i tid. Han skrifver den 3 maj 1648 från sin gård Malla ett långt tyskt bref till rikskansleren, där han visserligen uttalar sin afsikt att inom fyra eller fem dagar begifva sig till Reval och, sedan han låtit där begrafva sitt lilla barn i sin faders graf, fortsätta till Sverige med fartyg, som redan ligga segelfärdiga, men dock afstår från sin föresats att vara närvarande på sin enda dotters hedersdag. Han har nämligen af det bref, som han dagen förut fått från Lars Cruus, sett, att denne så fort som möjligt måste begifva sig af med en skvadron af sitt regemente, och vill därför ej längre lägga hinder i vägen för hans bröllop. Ehuru mycket mot sin vilja, ber nu Gustaf Horn den gamle rikskansleren att, såsom han förut erbjudit sig, öfvertaga besväret med anstalterna för bröllopet{{rättelse||.}} Han skickar dock en specifikation<ref name="n195" /> på vin, kryddor och konfekt, som han hösten förut beställt från Holland, i förhoppning att sändningen redan kommit eller åtminstone med snaraste kommer till<ref follow="n195"> Denna specifikation har följande lydelse: <p>Verzeichnuss desjenígen, so auss Holland verschrieben: 2 Stück des besten Rheinweins, jedes von 7 in 8 ohm; — 12 oxhöfft der besten Frantzwein, alss Anschour und dergleichen, so weinreich und nicht sies fallen; — 1 pipen Canariwein; — 1 oxhöfft guten weineissig.</p> <p>Von specereyen:</p> 8 L℔ mandel; — 12 L℔ Frantzpflaumen; — 4 L℔ reiss; — 3 L℔ pfeffer; — 3 L℔ ingber; — 15 L℔ hustzucker; — 12 L℔ buderzucker; — 2 L℔ blaue rosin; — 1 L℔ aniss; — 1 L℔ trocken citronat; — 1 ℔ saffran; — 2 ℔ negleín; — 4 ℔ muscatenblumen; — 2 ℔ muscatennuss; — 4 ℔ cartemummen; — 8 ℔ canel; — 3 ℔ golgan; — 3 ℔ citver (?); — 1 korb rosin; — 1 tutzend fesslein mit eingemachten austers; — 1 küsten von allerhand sorten trocken frantzösischen confecturen. </ref><noinclude> <references/></noinclude> qycwz3ye2cprex8kiyhfd0g6s9wthdl 104 98439 505441 327421 2022-08-21T07:23:05Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />196</noinclude>Stockholm. Kött och fågel skall efter hans tillsägelse levereras från hans gårdar. Från Reval ämnar han skicka rikskansleren en växel på 1,000 riksdaler till andra erforderliga utgifter. Till bröllopsgåfva åt sin dotter har han hos Conrad Vegesack i Hamburg beställt en silfverservis och ett hattband, som skola vara i Stockholm i maj. Dessutom skickar han jämte växeln från Reval de båda af Sigrid Bielke omtalade klänningarna af hvitt »atlask» och svart oskuren sammet. Här uppräknade presenter m. m. bekräfta ett uttryck i en redogörelse för arfstvisten mellan styfmodern och Agneta. Det heter nämligen där om den senares bröllop: »bekommet eine prächtige Hochzeit mit juwelen, andre Schmück und 8,000 Rdl mit». Gustaf Horns frikostighet mot sin dotter<ref name="n196-1" /> och rörande omtanke i detalj för välplägnaden vid bröllopet hafva kanske af henne fått sitt erkännande på det felande bladet af anteckningarna. Det nu bevarade ger endast uttryck åt hennes bittra saknad af den moderliga omtanken vid bröllopsförberedelserna, en brist som styfmoderns med möda hopskrifna råd från andra sidan hafvet blott i ytterst ringa grad voro ägnade att afhjälpa. Efter alla om och men uppfylldes dock Gustaf Horns önskan att själf fira sin dotters bröllop. Redan den 2 juni 1648 är han återkommen från Estland och bevistar en rådssammankomst; och bröllopet stod först den 20 juni. Äfven Axel Oxenstierna är angelägen, att Agneta skall få ett ståtligt bröllop. Då han den 17 juni skrifver från Stockholm till sin son Johan, vill han gärna, att fru Margareta Brahe, dennes tillkommande brud, skall stanna kvar i Sverige öfver »tilkommande tijsdag», då bröllopet skall stå, och där med hedra hans dotterdotter. Att såväl hon som moster Karin och Agnetas gode vän morbror Erik voro med på hennes bröllop, framgår af ett följande bref från rikskansleren, skrifvet midsommardagen.<ref name="n196-2" /> {{Tomrad}} <ref follow="n196-1">Enligt en p. m. för Johan Oxenstierna 1634 (i Riksarkivet; refererad af Ellen Fries) hade Gustaf Horn redan detta år lämnat Axel Oxenstierna pengar för Agnetas räkning. Rikskansleren ärnade dels köpa gårdar för dessa, dels gömma åtskilligt silfver och dyrbarheter. </ref><ref follow="n196-2"> Se: Bref ifrån Axel Oxenstierna till Johan Oxenstierna. Utg. af C. C. Gjörwell. Sid. 489, 493.</ref><noinclude> <references/></noinclude> kquq0cihc3xn7074cgassxajtmy7lqq 104 98440 505443 327428 2022-08-21T07:28:16Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|197}}</noinclude>''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1646 aug—1648 aug#s117|{{ankare|Sid. 117}}.]]'' I arkivet på Börstorp finnas ett par bref till Agneta Horn från Anna Maria Posse, gift {{bråk|10|6}} 1648 med Johan Gyllenstierna. Det första är skrifvet från Stockholm i oktober, säkerligen något år i början af 1640-talet. Årtalet är dock bortrifvet. Det är adresseradt till »M:elle Angnetta Hornn» och vittnar om de känslor, med hvilka Agneta omfattades af jämnåriga vänner, till hvilka Anna Posse, ehuru åtta år äldre, synes räkna sig. »Min h. a. k. camerart, iagh må wäll wndhra, när som i wille kumma hitt? Migh tycker att i hafwa warirtt bårtta hellt åhr och dagh. Gudh wett att iagh så lengtar effter edher, så iagh alrirgh så kan skrifwa. Iagh önskar daghligen att i måtte kåmma snartt hitt. Gudh weett, att här ähr någeett långhsamtt, för ty här ähre icke mångha i staden wthaf minne camerarter.» Det andra brefvet är skrifvet ungefär tjugufem år senare från Ekedal {{bråk|28|5}} 1668, medan Agneta befann sig i grannskapet, på Gudhem, sonens friherreskap. Anna Posse, som först genom ett bref från Agneta dagen förut fått visshet om att hon kommit till trakten, gläder sig nu åt att få »dhen ähran och hungnan» att tala med Agneta och ämnar hälsa på henne i vägen till Skåne, dit hon nu står »på ressa[n]dhe foott». Ämnar dock vara tillbaka några veckor senare »då iagh wist», fortsätter hon, »och håppas få dhen hungnan och ähran till ahtt ha mihn h. kiere syster hiitt tihll migh wthi mihtt lilla bondhetårp, här iagh bor, efter som här i mellan oss ähr icke mehr ehn som 4 små mihll». Brefven äro undertecknade: A. Maria Posse. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s129|{{ankare|Sid. 129}}.]]'' Kantremsans text (flera ord äro delvis bortskurna).<br> het grer . . . och at<br> fläk i ma[y]sen het ge(ri<ref>Öfverstruket i mskr.</ref>)ken<br> och öfw[er] muldan w[ed] kolditz och til en lite[n] stadh het waltheim. den 18 o[m] mårån gi[n]ge wi [där]ifrån och genom en stor ström di kala schop, at watnet stog up i säte på... {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3a5xoczvpvtt6sveufof4iptlo8913y 104 98441 505444 327430 2022-08-21T07:32:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />198</noinclude>''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s135|{{ankare|Sid. 135}}.]]'' Då Lars Cruus kom till Karl Gustaf i Kuttenberg, måste han hafva fått underrättelse om westfaliska fredens afslutande, ehuru Agneta Horn ej nämner ett ord därom. Det officiella budskapet om freden kom nämligen till lägret den 3 november (n. st.), och fördraget undertecknades som bekant redan den 24 oktober (n. st.). Ej heller Lars Cruus själf, som den 10 november skrifver till Axel Oxenstierna från »regementz qvarteret Kretzititz», dit han några dagar förut (den 4 nov. enligt Agnetas uppgift i själfbiografien) lyckligen ankommit med sin »kiereste», ger något uttryck åt sina känslor vid underrättelsen om fredsslutet. Han uttalar blott en förhoppning, att arméen snart skall bryta upp från Kuttenberg. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s137|{{ankare|Sid. 137}}.]]'' I ett bref till Axel Oxenstierna från Stendal {{bråk|9|1}} 1649 berättar Lars Cruus att hans skvadron blifvit förlagd i städerna i Altmark; »och ligier iagh», fortsätter han, »för min person medh mit halfwa Compani här vthi Stendel, huarest iagh arriverade den 6. huius, och bliffwa wi tracterade här effter camarordningen». (Agneta uppgifver både i själfbiografien och tillägget, att de kommo till Stendal den 4 jan.). Den 23 mars skrifver Lars Cruus ett nytt bref från Wismar för att underrätta om sin kära hustrus goda hälsa och sundhet. Han omtalar att de kommo dit den 6. Agnetas uppgift om den 24 måste således bero på minnesfel. Gustaf Horn är tydligen vid denna tid orolig för sin dotter och synes ej ha fått det första brefvet från mågen om hennes lyckliga nedkomst. Bland de i Riksarkivet förvarade brefven till honom finnes åtminstone blott ett senare af den 9 maj, där Lars Cruus för säkerhets skull upprepar nyheten: »Gudh then aldrahögsta haffw[er] nådigast förlossat min k. hustru den 8 Apri[lis] och beskiert os een vng son, hwilken här bleff cristnat den 15 Aprilis, och hawa wij kallat honom<noinclude> <references/></noinclude> 14ubztp1sxc37wy9qo389egpaefieiv 104 98442 505445 327433 2022-08-21T07:38:42Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{höger|199}}</noinclude>Gustaf effter Herfar, och tackar iagh gudh at han ennu mår wäll ... Min k. hustru går reda vppe och gudi ske loff bliffwer war dagh betre en annan.» Agneta är emellertid ej enda föremålet för Lars Cruus’ brefväxling med svärfadern. Notiserna här äro ungefär desamma som i brefven till Axel Oxenstierna, men dessutom äro båda mycket intresserade af »ett spann hästar», som Erik Hansson Ulfsparre fått i uppdrag att köpa åt Gustaf Horn. Erik Hanssons och Lars Cruus’ beridare skickas än hit, än dit för att bese hästar, men finna ej några fullgoda; och Lars Cruus föreslår därför sin svärfar att dröja med inköpet af sexspannet till ett annat år, något som kan låta sig göra, då ju drottningens kröning blifvit uppskjuten. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s138|{{ankare|Sid. 138}}.]]'' Agnetas berättelse om att hennes man stannade i Wismar till d. 10 juni stämmer med hans uppgift i ett bref af d. 6 juni, att han om 2 eller 3 dagar ämnar resa tillbaka till sitt regemente. Likaledes säger han i ett bref från Stendal af d. 24 juni, att han rest från Wismar för 14 dagar sedan. Själf skrifver Agneta till sin far d. 21 juni: »Låter iag och min h. k. fark[är] ödmiukelig förnima, at min kiäre man intet är här i staden, utan han är bårtrest för fiorton dagar sedan til ständel til sit folk och wil der förwänt[a] årder ifrå försten til at föra fålket til siös. Gud låte thet ske snart och i en lykelig stundh! Imedlertidh så har han lemnat mig och wår lila son her i wismar til täss gud wil han kommer igen och så wil här stiga til skep. Men gud wet när thet sker. Thet går alt så långhsamt til, så thet kan ingen weta huru snart thet blir.» Lars Cruus å sin sida afvaktar med otålighet uppbrottsorder. »Landet här», skrifver han till Axel Oxenstierna d. 24 juni, »låter treffligen illa öffwer then långa inquarteringen och hafiwer iagh stoor möda at få vnderhål åt mit folck. Om thet lengie warar, weet iagh inthet huru thet will gå.» Själf har han tråkigt i Stendal, regementet är så förlagdt, att han ej alltid kan hafva sällskap af sina officerare. Och redan d. 19<noinclude> <references/></noinclude> tdzbt7n0ptdqtaiulexoa6hfv1n083x 104 98443 505446 327438 2022-08-21T07:41:12Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />200</noinclude>juli är han, enligt bref till Gustaf Horn den dagen, tillbaka i Wismar. Den 16 och 24 augusti skrifver Lars Cruus till rikskansleren från Wismar, i det senare brefvet för att underrätta att han nu på timmen fått order att hålla sig färdig till uppbrott med sitt regemente. Dagen därpå ämnar han resa till kvarteren för att föra folket ombord. Det följande brefvet af d. 12 september är från Stendal, där han då vistats i 14 dagar; han klagar öfver att han blifvit uppehållen, kanske för hela månaden, af att rådet i Berlin ej utan kurfurstens expressa order vill utleverera den af generalissimus begärda satisfaktionssumman. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s139|{{ankare|Sid. 139}}.]]'' Hur gripen Agneta Horn blef af underrättelsen om mormoderns död, visar sig äfven af hennes bref till Axel Oxenstierna från Wismar den 2 augusti 1649.<ref>Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.</ref> Där tackar hon för hans »faderliga skrifvelse» och beklagar, liksom hon redan i ett föregående bref gjort, »wår stora olycka». Därpå fortsätter hon: »Wet gudh hure gärna iag önska[r] at wi snart mädh hugna måte koma hem och kuna hugna min h. ä. h. k. morfa[r] i sin stor[a] bedröfwelse, såsom och at iag måtte få bewisa min saliga kiäre mormor then sista och ytersta tiänsten för alt thet mykna, otaliga goda såsom mig af hänne bewist äre.» Brefvet är undertecknadt: »m. h. a. k. Morfars ödmiuka och tiänst[wi]lige dåterdåter i döden Agneta horn». ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1649 nov—1654#s141|{{ankare|Sid. 141}}.]]'' (Ur bref från Gustaf Horn till Axel Oxenstierna, Stockholm den 3 november 1649.) {{linje|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} Ifrån min mågh och dotter hafver jagh, sedan jagh ifrån Fiholm reste, ingie bref eller budh bekommit, men dogh so beretter mig een captein utaf dedh Södermanlendische regimentedh, huilken för 3 vekor sedan är segladh ifrån Wismar<noinclude> <references/></noinclude> tw5av371wqoen3spwdyhd36i0dcsbfo 505447 505446 2022-08-21T07:44:39Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />200</noinclude>juli är han, enligt bref till Gustaf Horn den dagen, tillbaka i Wismar. Den 16 och 24 augusti skrifver Lars Cruus till rikskansleren från Wismar, i det senare brefvet för att underrätta att han nu på timmen fått order att hålla sig färdig till uppbrott med sitt regemente. Dagen därpå ämnar han resa till kvarteren för att föra folket ombord. Det följande brefvet af d. 12 september är från Stendal, där han då vistats i 14 dagar; han klagar öfver att han blifvit uppehållen, kanske för hela månaden, af att rådet i Berlin ej utan kurfurstens expressa order vill utleverera den af generalissimus begärda satisfaktionssumman. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s139|{{ankare|Sid. 139}}.]]'' Hur gripen Agneta Horn blef af underrättelsen om mormoderns död, visar sig äfven af hennes bref till Axel Oxenstierna från Wismar den 2 augusti 1649.<ref>Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.</ref> Där tackar hon för hans »faderliga skrifvelse» och beklagar, liksom hon redan i ett föregående bref gjort, »wår stora olycka». Därpå fortsätter hon: »Wet gudh hure gärna iag önska[r] at wi snart mädh hugna måte koma hem och kuna hugna min h. ä. h. k. morfa[r] i sin stor[a] bedröfwelse, såsom och at iag måtte få bewisa min saliga kiäre mormor then sista och ytersta tiänsten för alt thet mykna, otaliga goda såsom mig af hänne bewist äre.» Brefvet är undertecknadt: »m. h. a. k. Morfars ödmiuka och tiänst[wi]lige dåterdåter i döden Agneta horn». ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1649 nov—1654#s141|{{ankare|Sid. 141}}.]]'' (Ur bref från Gustaf Horn till Axel Oxenstierna, Stockholm den 3 november 1649.) {{linje|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} Ifrån min mågh och dotter hafver jagh, sedan jagh ifrån Fiholm reste, ingie bref eller budh bekommit, men dogh so beretter mig een captein utaf dedh Södermanlendische regimentedh, huilken för 3 vekor sedan är segladh ifrån Wismar<noinclude> <references/></noinclude> o41mz5iabnn5zb5w5s4v0qd719eer60 505448 505447 2022-08-21T07:45:06Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />200</noinclude>juli är han, enligt bref till Gustaf Horn den dagen, tillbaka i Wismar. Den 16 och 24 augusti skrifver Lars Cruus till rikskansleren från Wismar, i det senare brefvet för att underrätta att han nu på timmen fått order att hålla sig färdig till uppbrott med sitt regemente. Dagen därpå ämnar han resa till kvarteren för att föra folket ombord. Det följande brefvet af d. 12 september är från Stendal, där han då vistats i 14 dagar; han klagar öfver att han blifvit uppehållen, kanske för hela månaden, af att rådet i Berlin ej utan kurfurstens expressa order vill utleverera den af generalissimus begärda satisfaktionssumman. ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1648 aug—1649 nov#s139|{{ankare|Sid. 139}}.]]'' Hur gripen Agneta Horn blef af underrättelsen om mormoderns död, visar sig äfven af hennes bref till Axel Oxenstierna från Wismar den 2 augusti 1649.<ref>Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.</ref> Där tackar hon för hans »faderliga skrifvelse» och beklagar, liksom hon redan i ett föregående bref gjort, »wår stora olycka». Därpå fortsätter hon: »Wet gudh hure gärna iag önska[r] at wi snart mädh hugna måte koma hem och kuna hugna min h. ä. h. k. morfa[r] i sin stor[a] bedröfwelse, såsom och at iag måtte få bewisa min saliga kiäre mormor then sista och ytersta tiänsten för alt thet mykna, otaliga goda såsom mig af hänne bewist äre.» Brefvet är undertecknadt: »m. h. a. k. Morfars ödmiuka och tiänst[wi]lige dåterdåter i döden Agneta horn». ''[[Agneta Horns lefverne/Agneta Horns själfbiografi/1649 nov—1654#s141|{{ankare|Sid. 141}}.]]'' (Ur bref från Gustaf Horn till Axel Oxenstierna, Stockholm den 3 november 1649.) {{linje|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} Ifrån min mågh och dotter hafver jagh, sedan jagh ifrån Fiholm reste, ingie bref eller budh bekommit, men dogh so beretter mig een captein utaf dedh Södermanlendische regimentedh, huilken för 3 vekor sedan är segladh ifrån<noinclude> <references/></noinclude> dgazeu4cn3t36u79sgbizxthclfask0 104 153412 505389 495277 2022-08-20T18:11:53Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 147 )|}}</noinclude>öar och holmar, eller i de härintil angränsande socknar, äro: ''Elgar,'' förträffelige skogsdjur, hvilka längesedan bordt vara uptagne bland hemtamde kreatur, blifva ju mer och mer häromkring sällsynte. År 1754 hade Deras Majestäter tilfälle, at nära vid Gripsholm, under anstäld skallgång, nedskjuta 12 Elgar. Den som känner Elgen, vet, at han äger Oxens storlek och styrka, och vida öfverträffar Hästen i snabba språng; at han kan tämjas så väl som Renen; at han öfver vinteren kan underhållas endast med löf, barr och qvistar. Hvilken skada, at så obarmhertigt utöda desse dyrbare högdjur, som ännu dageligen sker! De eftersättas så ifrigt, at de öfver is och vatten nödgas söka tilflygt ifrån det ena Länet til det andra. Skall då aldrig någon författning tagas til deras fredande? Jag vet ej om någon gjort sig förtjänt til de utsatte premier för Elgars tämjande <ref name=s147>K. Vet. Acad. har utsatt 10 premier, hvardera af 30 R:dal. sp. för hvarje hemtamd Elg; men 5 premier af 50 R:dal. för hvarje hemfödd Elg-oxe eller Elgko. Dessutom</ref>; men det vet jag, at de<noinclude> {{huvud||K 2|kunna}} <references/></noinclude> 72txbur14uxacs1h6gbakhr6rdt344b 104 153413 505390 495278 2022-08-20T18:13:55Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 148 )|}}</noinclude><ref follow=s147>70 R:dal. åt den som först framskaffat ett tamt par, och den som framskaffar ett par hemfödde Elg-kalfvar får 100 R:dal.</ref>kunna fångas på åtskilligt sätt, med Lee, i gropar o. s. v., at Hanarne förlora deras ysterhet och skygghet, när de utskäras, hvilket sker lika lätt som Lappen castrerar Renen, hvaraf bägge blifva mer spake, fete och frodigare. Elgens brunst-tid infaller i Augusti, då de ock fälla hornen, och i påföljande Maj månad gifver Elg-kon en, sällan två kalfvar. De äro ej förr än på tredje året färdige til afling. De lefva 16 til 20 år, som kan dömas af hornens grenar, hvilka altid ökas efter åldren. ''Hjortar'' och ''Rådjur'' finnas endast i de vid Mälaren belägne djurgårdar, såsom Drottningholm, Gripsholm och Svartsjö. Det förstår sig, at de endast få skjutas til Hofvets behof. Tilförne voro de icke sällsedde vid Strömsholm, Ekolsund, Rosersberg, och äfven i Kongsdjurgården vid staden Köping. ''Harar'' träffas allestädes. Stundom gör man sig den mödan, at om vinteren fånga dem med snaror, hvilka af alla slags Har-giller är bästa sättet; men<noinclude> {{huvud|||at}} <references/></noinclude> stm78alc86gsx9k1e9rmnwrogsx13fa 104 153414 505391 495282 2022-08-20T18:15:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 149 )|}}</noinclude>at om våren, då Honan är drägtig, skjuta desse djur, är obilligt. Hon parar sig i Februarii och ynglar i Maj. I anseende til våra Fruntimers hvitbrämade Pelliser, äro hvita Har-skinn nu i värde. Eljest kunna Har-hår med fördel säljas til Hattmakare <ref>Håren af ''Kaniner'' äro ännu bättre och dyrare. Ingen vil försöka at anlägga colonier af desse fördelaktige och så ganska afvelsamme djur.</ref>. <i>Biörnar, Vargar</i> och ''Räfvar,'' bestrida Landtmannen nyttjande rätten af sin boskap och andre kreatur. Mången tror, at det är Jägeri-betjäningens fel när desse odjur taga öfverhand. Björnar finnas icke lyckligtvis nära Mälaren. Någon enda kan då och då visa sig i Norra delarne af Upsala- och Västerås-Länen — Vargar göra deremot alt för ofta besök, äfven på holmarne, i synnerhet när isen ligger. Då mycken snö fallit up i skogarne och kölden är stark, äro de mäst rofgirige. Deras brunst-tid är sidst i December, och i Maj framkomma ungarne. — Räfvar äro allmänne och göra mycken skada. Efter parningstiden i Februarii, yngla<noinclude> {{huvud||K 3|de}} <references/></noinclude> 2dh2qvpco3mv0m3l6afcqqo7jdcvoqs 104 153415 505392 495292 2022-08-20T18:17:23Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 150 )|}}</noinclude>de i början af Maj, och göra sig då kulor i sandbackar at bevara sina ungar. Ofta blifva desse upsökte af Landtmannen, och underhållas så länge, at de med pälsen kunna betala den föda de njutit. ''Mårdar'' äro icke sällsedde, särdeles i Gran- och Furu-skogar. De utvälja ihålige trän til boning. Der ynglar honan sidst i April. På Ellgarn var länge en tamd Mård, men hans obändiga lystnad til hönshuset kunde aldrig öfvervinnas. ''Loar'' visa sig nästan rundt omkring Mälaren. De äro ej rädde för vatten och simma icke sällan från fasta landet til holmarne. Deras brunst-tid är sidst i December, och ungarne 2 til 6 framkomma i Maj månad. De skjutas vid luderplatsar och på utslag för glugg; men mäst för hundar. ''Jerfvar'' eller Filfrasar, ilskne och glupske djur, äro mera sällsynte. En och annan gång hafva de häromkring blifvit sedde. De hafva då kommit från Dalska skogarne och fångas med samma medel som björnen. Hundar drifva<noinclude> {{huvud|||dem}} <references/></noinclude> 9kuj19fep1yuxhkd4g1u9hkunc5d5kp 104 153416 505393 495293 2022-08-20T18:19:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 151 )|}}</noinclude>dem ej gärna, i anseende til den stinkande lukt de gifva från sig. ''Hermeliner'' eller Lekattor, snåle efter svampar, och fiender af möss, sparfvar och fogelungar, hvilka de anfalla och förtära, smyga sig stundom fram åt husen i skogstrakter. De gulna snarare än de som finnas i Finland. De paras i Februarii och yngla i Junii månad. ''Ikornar'' eller Ekorrar, träffas der skog är öfrig. Oaktat deras snabba och viga rörelser, blifva de ofta ett rof för Mården, som genom de ifrigaste förföljelser aldeles utmattar dem. Ikorn-kött ätes i Dalarne och Jämteland, som en läckerhet. Det har smak af hönskött, men är sötare, ty Ikornens bästa föda äro utvalda hasselnötter och grankotte-frön. Parningen sker först i Februarii och ungarne framkomma i April månad. På skogen vid Kongsör, har en Ikorn blifvit fångad, hvit som snö, med röda, klara ögon, och rund svans af en makalös skönhet <ref>Den skänktes sedan af Fru RiksRåd. Grefvinna {{sc|Cronstedt}}, til Upsala-Cabinett; hvaräst den ännu i sp. vini förvaras.</ref>. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||K 4|''Gräflin-''}} <references/></noinclude> l3xbi8h5h6n6nyvcch1zddcd3y42738 104 158074 505425 505357 2022-08-21T05:44:11Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|26|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>11.<ref group=ws>[https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/kartor/1702/ 1702 års karta hos Stockholmskällan]</ref> Grundritning och {{rättelse|Stituations|Situations}}-Charta öfver Stockholm och näst belägne Tracter, tillägnad Riks-Rådet, Öfverståthållaren Grefve <i>Christoph. Gyllenstjerna;</i> Stucken af <i>A. Vikman</i> 1701. På en del aftryck finnes, att den blifvit förfärdigad, på Amiral <i>Verner von Rosenfelts</i> bekostnad och genom hans försorg. Denna Charta visar en större vidd af Djurgården, än <i>Tillæi,</i> och tjenar til mycken uplysning vid Stadens Topographiska beskrifning. Denna Charta är Copierad af <i>Reinero Ottens</i> i Amsterdam, med en Latinsk och Hålländsk öfverskrift, utan åratal. 12.<ref group=ws>[https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/kartor/1733/ 1733 års karta hos Stockholmskällan]</ref> General-Charta öfver Stockholm med Malmarne, utgifven af Stads-Ingenieuren <i>Pet. Tillæus</i> 1733. Dedicerad till K. <i>Fredrich I.</i> Är den största som ännu utkommit öfver Stockholm. 13.<ref group=ws>[https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Stockholms_stads_belägenhet_1750.jpg 1750 års karta: Stockholms stads belägenhet, på Wikimedia]</ref> Charta öfver Stockholms Stads belägenhet, af <i>G. Bjurman</i> utan åratal. Den visar, jämte Staden med dess Malmar, en del af <i>Upland, Wäderö, Lidingön, Värmdön</i> och ett stycke af <i>Södermanland.</i> 14.<ref group=ws>[https://stockholmskallan.stockholm.se/post/4640 1751 års karta hos Stockholmskällan]</ref> Charta öfver Stockholm med dess Malmar och Förstäder, af K. M. till Strändernes anläggning, i nåder faststäld, d. 1. Julii 1751. Af. <i>G. Bjurman</i> ritad och graverad. Härå finnes tillika Stadens brandsignaler. Strandgatan eller quain vid Norrström, till nya Kungsholmsbron, icke utmärkt, såsom senare anbefald och verkställd. 15.<ref group=ws>[https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Map_of_Old_Town,_Stockholm,_1771.jpg 1771 års karta över Gamla Stan, på Wikimedia]</ref> Grundritning öfver Stockholms Stad, N. 1. med en del af förstäderne, Norr- och Södermalm; med K. M:ts privilegium utgifven 1771, af Ingenieuren <i>J. Brolin,</i> och tillägnad<noinclude> {{huvud|||H.}} <references/> ==Wikisource-noter== <references group=ws /></noinclude> 04o11p2dx8zdwbyghgju155ee8qstqc 104 158075 505433 504745 2022-08-21T06:20:54Z Bio2935c 11474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|27}}</noinclude>H. K. M. Konung <i>Gustaf III.</i> Den är graverad af <i>Bergqvist</i> och <i>Akrel,</i> och finnes derå Stadens och Consistorii Sigiller. Af Norr- och Södermalm, ser man ej mer än till torgen och början af de derifrån löpande gator; men som den är märkt med N:o 1. torde flera vara att förvänta, öfver förstäderne. På Lo-gården är en Parterre marquerad, som väl af ålder varit tillämnad att der anläggas; men först i början af år 1792, blifvit verkställd, då Södra Slotts-planen utvidgades, och <i>Inde Betouske</i> trägården dertill utlades. 16.<ref group=ws>[https://weburn.kb.se/metadata/389/digkart_11715389.htm 1795 års Plan af Stockholm med dess Malmar, på Kungliga biblioteket]</ref> Plan af Stockholm med dess malmar, 1795, af <i>Fr. Akrel.</i> Denna är af ett qvartblads storlek. Under en graverad Charta, som visar Stockholms Stad uti dess grund och prospect, ses en lofdikt öfver Stockholm, författad at vice Amiralen <i>Verner von Rosenfeldt.</i> Den börjas så: <poem>Här har man ritat af, här är i prent för handen, En stad, en hufvudstad, i Svea Götha landen, Den yppersta med skäl, uti vår Skandenaf Och andre Riken fler omkring det Baltske Haf<ref>Gezelii Biograph. Lexicon: St. 1779, 8:o. Art. <i>Rosenfeldt.</i></ref>.</poem> <i>Graverade vuër och utsigter af Stockholm.</i> 17.<ref group=ws>[https://weburn.kb.se/metadata/624/digbild_11580624.htm Stockholms blodbad 1520, av Padt-Brugge 1676, på Kungliga biblioteket]</ref> En större tafla och prospect af Stockholm, som på nytt i ett mindre format af ett ark, blifvit stucken af <i>Dionysio Padt Brugge</i> 1676. Derå läses på latin, att taflan föreställer Stockholms Stad efter belägringen af K. <i>Chri</i>-<noinclude> {{huvud|||<i>stjern</i>}} <references/> ==Wikisource-noter== <references group=ws /></noinclude> 6vk8kxtu2bywgrf20zxffcmw3lyz6yp 104 158191 505384 505381 2022-08-20T12:14:01Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>SEKRETERARE.</small>|31}}</noinclude>utländska ord i det svenska språket. Följande märkvärdiga strof i kollegiets bref d. 11 april 1657 till K. G. Wrangel må tjena såsom exempel: — — “utaf detta behagade herr fältmarskalken och riksviceamiralen högförnuftligen eftertänka, hvad manquement här finnes på penningemangel.“<ref name="s31-1">A. K. reg.</ref> Riksamiralen Stenbock sökte genast från början af sitt tillträde till embetet att få kollegiets skrifvelser uppsatta på god sven­ska. Så fann han vid en skrifvelses underskrifvande i ple­num, att sekreteraren begagnat ordet “furnera“. Spak in­kallades genast och förbjöds att inblanda några franska eller latinska ord i skrifvelserna, ty “den goda rena svenskan är ymnog och ordrik nog.“<ref>A. K. prot. {{bråk|5|11}} 1664.</ref> Och året derpå heter det i proto­kollet: “sekreteraren presenterade ett tyskt bref till underskrift, som var stält till Peter Junker i Hamburg; då resol­verades och befaldes det, att man härefter skulle blifva vid svenskan och icke befatta sig här uti collegio med några tyska brefs skrifvande.“<ref>A. K. prot. {{bråk|5|7}} 1665.</ref> Då Gudmund (Spak) Ehrencrantz (adlad 1669) tjenat i tjugu år, skref kollegiet d. 6 augusti 1674 till konungen och anhöll, att kan måtte erhålla någon befordran inom kollegiet. I händelse af bifall härtill föreslogs hans blifvande måg sek­reteraren vid ambassaden i Polen Bengt Appelroth till hans efterträdare.<ref name="s31-1" /> Den 10 dec. samma år biföllos båda dessa fram­ställningar; Ehrencrantz utnämndes till amiralitetsråd och Appelroth till amiralitetssekreterare.<ref name="s31-4">R. R.</ref> Den senare dog, blott trettiotre år gammal, den 19 febr. 1679. Justitienotarien vid amiralitetet Gustaf Curnovius hade redan förut genom öppet bref d. 21 nov. 1678 erhållit amiralitetssekreteraretitel och lön med försäkran att erhålla tjensten, när den blefve ledig.<ref name="s31-4" /> Han erhöll nu kunglig fullmagt å tjensten.<ref>R. R. {{bråk|5|3}} 1679.</ref> Curnovius användes hela år 1679 af amiral Wachtmeister på flottan i Kalmarsund att föra hans vidlyftiga registratur. Som kollegiet i Stockholm sålunda blef utan sek­reterare, så förordnades landssekreteraren i Upsala Samuel Forsell att mot full lön tillsvidare förrätta sekreteraretjensten i Stockholm.<ref>R. R. {{bråk|22|3}} 1679.</ref> Detta förordnande upphörde med 1679 års<noinclude> <references/></noinclude> suaf2ke0acbo563nab4r95l2bevd585 104 158193 505385 2022-08-20T12:28:16Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>ASSESSORER.</small>|33}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>amiralitetskollegium och amiralitetsrätten förordnades ett par lagfarna män, hvilka kunde vara de andra assessorerna till hjelp, särdeles vid justitieväsendet.<ref>R. A. afd. am:ts koll.</ref> Framställningen god­kändes och den 10 april 1647 förordnades Nils Lindegren och Mattias Pleningius att vara assessorer i amiralitetskollegium. Dem skulle i sådan egenskap åligga:<br> {{em|2}}att bevista kollegiets och amiralitetsrättens sammanträden;<br> {{em|2}}att tillhålla bokhållaren och skrifvarne att hvarje år i ordentlig tid afge sina räkenskaper;<br> {{em|2}}att deltaga i bestämmandet af de pris, som skola sättas å varor, som utlemnas till gemene,<br> {{em|2}}att tillse det kammarkollegiets penning-anordningar till amiralitetet ej förryckas och användas för andra ändamål, än hvartill de blifvit anvisade.<ref>R. R. {{bråk|10|4}} 1647.</ref> Assessorerna blefvo således ett slags fiskaler å amiralitetsråden, hvartill de i anseende till sin ställning inom kolle­giet dock icke voro skickade. De befunnos snart vara obehöfliga, uteslötos ur 1651 års stat och entledigades d. 31 dec. 1650.<ref>A. K. reg.</ref> De återkommo ej vidare i kollegiet. De assessorer vid amiralitetet, som förekommo åren 1676—1680, tillhörde ami­ralitetsrätten. {{ymn|<i>Öfverkommissarie.</i>}}Flottans återkomst från den fruktlösa expeditionen i okt. 1675 blef anledning till åtskilliga förändringar i amiralitetskollegiets personal. Kamreraren Samuel Ekling förflyttades helt plötsligt d. 15 mars 1676 till krigskollegium. Dess kamrerare Erik Ehrensköld insattes i stället i amiralitetskollegium, ehuru ej såsom kamrerare, utan såsom öfverkommissarie, en för honom för tillfället inrättad ny tjenst. Hans fullmagt af d. 15 mars 1676 innehåller, att han skall tillse att de för amiralitetet anslagna medlen i rätt tid infordras och utgifvas, att rigtiga böcker afslutas hvarje år och att räkenskaperna så föras, att man hvar månad kan se, hvad som finnes och hvad som behöfves. Under honom står kamreraren med sina un­derlydande.<ref>R. R. {{bråk|15|3}} 1676.</ref> Den 6 febr. 1678 erhöll Ehrensköld äfven säte och stämma i amiralitetskollegium, då han, som ofvan är omtaladt, för­ordnades att i riksrådet Jöran Gyllenstjernas ställe hafva<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}} {{sidfot|||3}}</noinclude> sy3va19d7wmdqpgr55p234iw5x0l9qb 104 158194 505386 2022-08-20T15:52:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|34|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>under händer och disponera amiralitetsmedlen, för hvilka han skall redovisa inför kammarkollegium.<ref>A. K. prot. {{bråk|8|3}} 1678.</ref> År 1680 deltog han i 182 af kollegiets 223 samman­träden.<ref>A. K. prot.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Amiralitets-</i><br><i>inköpare.</i>}}I riksstaterna för åren 1647—1650 uppfördes lön till en amiralitetsinköpare. Dertill antogs Peter Friedell d. 8 febr. 1647 och afsågs hufvudsakligen för amiralitetets stora upp­handlingar i Riga af hampa, ekevirke och master. Han följde med skeppen dit och tillbaka igen.<ref>A. K. reg. {{bråk|8|2}} 1647.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Vaktbetjente.</i>}}Kollegiets vaktbetjente utgjordes af enspännare, vakt­mästare, hus- och kammardrängar. De förekomma först från och med år 1646. Detta och nästföljande år fans en enspännare. Derefter utbyttes denne mot en vaktmästare, som fans ända till periodens slut. Så­som dennes biträden funnos åren 1651—1653 tre och 1654—1657 fem husdrängar samt åren 1667—1680 två kammar­drängar.<ref>R. A. riksstater.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Afslutning.</i>}}Det torde vara på sin plats, att här meddela en kort framställning af den ransakning, som anstäldes i anledning af riksamiral Stenbocks fruktlösa expedition i oktober 1675. Den i december 1672 myndigblifne konungen stälde snart fordringar på amiralitetskollegium rörande utredning af skepp. Derjemte var tiden orolig och det snart utbrytande kriget hägrade redan vid synranden. Riksamiralen Stenbock med sina kolleger Brahe och Stjernsköld anade faran och visste, att de icke voro fullt beredda att möta den. De ansågo det vara bättre att förekomma, än förekommas och skrefvo d. 13 okt. 1674 till konungen ett bref om flottans tillstånd i allmänhet. De meddelade, att inga penningar funnos i kassan, att man ej visste hvarifrån man skulle få medel till de dagliga lö­pande utgifterna samt att, derest ej någon större reda post penningar nu anvisades, “vi må göras excuserade, det vi omöj­ligen med tomma händer kunna verket så förestå och förrätta som vi det eljest önska och Eders K. maj:ts tjenst fordrar.“<ref>A. K. reg. {{bråk|13|10}} 1674.</ref> Till svar härpå erhöll kollegiet d. 4 nov. 1674 befallning att sammanträda med kammarkollegium och deputerade af rikets råd för att öfverlägga och afge betänkande om orsaken<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 67a34lsgifwn98lei78ad2xbjfc1728 104 158195 505387 2022-08-20T16:41:37Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>AFSLUTNING.</small>|35}}</noinclude>till amiralitetets “slätta“ tillstånd och om medlen för dess upphjelpande.<ref>R. R.</ref> Den 12 i samma månad utfärdade konungen bref till riksrådet och presidenten i generalkommerskollegium friherre Knut Kurck, riksrådet och öfverståthållaren Klas Rålamb, riksrådet och riksmarskalken grefve Johan Gabriel Stenbock samt riks- och kanslirådet friherre Johan Gyllenstjerna att sammanträda tillsammans med amiralitets- och kammarkollegierna för att undersöka orsakerna till ami­ralitetets dåliga tillstånd samt öfverlägga huru detta stod till att bota. Således borde kommissionen undersöka:<br> {{em|2}}1:o hvad differenser kunna vara mellan begge de nämnda kollegierna angående de assignerade medlen;<br> {{em|2}}2:o uti hvad tillstånd amiralitetsstaten sig befinner; samt<br> {{em|2}}3:o hvad orsakerna hafva varit att amiralitetet uti för­flutna fredliga år icke kunnat bringas i ett bättre tillstånd. Dessutom skulle kommissionen öfverlägga om det sätt, hvarpå verket må med det snaraste “redresseras“ och upphjelpas.<ref>R. A. afd. krigskommissioner.</ref> Kommissionen hade sitt första och enda sammanträde tillsammans med kollegierna d. 1 dec. 1674; derefter kommu­nicerade den sig blott skriftligen med kollegierna. Sista sammanträdet hölls d. 24 april 1675. Kommissionen kom ej till något resultat, enär den ej kunde erhålla begärda upplys­ningar från amiralitetskollegium. Arbetena upptogos sedan af den stora kommissorialrätten, som tillsattes d. 6 mars 1676. Emellertid drogo sig ovädersmolnen allt tätare tillhopa. Redan i februari 1675 skref konungen ett straffbref till ami­ralitetskollegium, som stält i utsigt att flottan af brist på penningar icke kunde blifva i ordning till våren. Konungen frågar: “Efter allt nu måste köpas och skaffas, hvad hafva då penningarne under de många fredsåren användts till?“ Han hoppas att åtminstone halfva flottan blir färdig till första vårdag.<ref>R. R. {{bråk|19|2}} 1675.</ref> I maj förklarades kriget med Brandenburg, hvaraf följde krig med tyska kejsaren och Holland. Och så utfärdade Danmark sin krigsförklaring d. 2 september, men ännu var ingen flotta i ordning. Utaf allra högsta vigt var det dock att med flottan först och främst undsätta Pommern och det<noinclude> <references/></noinclude> o6bgown0vgr3hawy0dv2mmxpg0m4sgz 104 158196 505388 2022-08-20T16:54:37Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|36|<small>1. AMIRALITETS-KOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>hårdt ansatta Wismar, men äfven att med den i Skåne sam­mandragna hären kunna göra en landstigning på Seland. Hela krigets blifvande karaktär berodde nu på flottan. Men hon blef ej färdig förr än i oktober, just höststormarnes tid i Östersjön. Då flottan slutligen efter stora ansträngningar blef så i ordning, att hon kunde löpa till sjös, hvilket skedde d. 9 okt, under riksamiral Stenbocks befäl, kom hon tillbaka efter en kort segling till Gotland och ankrade i Dalarö d. 22 oktober. En djup bestörtning grep alla, som visste hvad som stod på spel. Svårast träffade slaget konungen. Han, som då vistades på Kungsör, befalde rådet att anställa undersökning om orsaken till att riksamiralen tvärt emot instruktionen vändt tillbaka.<ref>R. R. {{bråk|26|10}} 1675.</ref> Denna undersökning uppdrog rådet åt riksskattmästaren Sten Bjelke samt riksråden Gustaf Soop, Knut Kurck, Gustaf Sparre, Lars Fleming och Johan Gyllenstjerna. De reste genast ut till flottan i Dalarö och höllo förhör d. 4—8 november. Derefter vände de tillbaka till Stockholm och fortsatte förhören hvarje dag till och med d. 26 november. Sedan hade de tio sammanträden, af hvilka det sista d. 31 januari 1676.<ref>R. A. afd. krigskommissioner.</ref> Sedan undersökningen afslutats, insändes berättelse derom till ko­nungen. Denne ansåg det ådagalagdt, att ansvaret borde hufvudsakligen drabba riksamiralen. Och emedan de skyldige borde dömas, på det de oskyldige skulle frias för misstan­kar, befaldes rådet att föreslå sammansättningen af en dom­stol, som skulle förfara i denna sak efter lag och rätt.<ref>R. R. {{bråk|24|2}} 1676</ref> Denna domstol blef en slags riksrätt och tillsattes af konungen den 6 mars 1676. På den tidens språk kallades den för kommissorialrätt. Den utgjordes af följande nitton personer:<br> {{em|2}}riksskattmästaren Sten Bjelke, ordförande,<br> {{em|2}}riksrådet Gustaf Soop,<br> {{em|2}} ” presidenten i generalkommerskollegium Knut Kurck,<br> {{em|2}}riksrådet, amiralen och kammarrådet Lorentz Creutz,<br> {{em|2}} ” öfverståthållaren Klas Rålamb,<br> {{em|2}} ” hofrättsrådet och presidenten i reduktionskol­legium Jöran Gyllenstjerna.<noinclude> <references/></noinclude> 956kq8gkacja4vtyw95w84qtx2pclx7 505451 505388 2022-08-21T08:13:53Z Gottfried Multe 11434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|36|<small>1. AMIRALITETS-KOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>hårdt ansatta Wismar, men äfven att med den i Skåne sam­mandragna hären kunna göra en landstigning på Seland. Hela krigets blifvande karaktär berodde nu på flottan. Men hon blef ej färdig förr än i oktober, just höststormarnes tid i Östersjön. Då flottan slutligen efter stora ansträngningar blef så i ordning, att hon kunde löpa till sjös, hvilket skedde d. 9 okt, under riksamiral Stenbocks befäl, kom hon tillbaka efter en kort segling till Gotland och ankrade i Dalarö d. 22 oktober. En djup bestörtning grep alla, som visste hvad som stod på spel. Svårast träffade slaget konungen. Han, som då vistades på Kungsör, befalde rådet att anställa undersökning om orsaken till att riksamiralen tvärt emot instruktionen vändt tillbaka.<ref>R. R. {{bråk|26|10}} 1675.</ref> Denna undersökning uppdrog rådet åt riksskattmästaren Sten Bjelke samt riksråden Gustaf Soop, Knut Kurck, Gustaf Sparre, Lars Fleming och Johan Gyllenstjerna. De reste genast ut till flottan i Dalarö och höllo förhör d. 4—8 november. Derefter vände de tillbaka till Stockholm och fortsatte förhören hvarje dag till och med d. 26 november. Sedan hade de tio sammanträden, af hvilka det sista d. 31 januari 1676.<ref>R. A. afd. krigskommissioner.</ref> Sedan undersökningen afslutats, insändes berättelse derom till ko­nungen. Denne ansåg det ådagalagdt, att ansvaret borde hufvudsakligen drabba riksamiralen. Och emedan de skyldige borde dömas, på det de oskyldige skulle frias för misstan­kar, befaldes rådet att föreslå sammansättningen af en dom­stol, som skulle förfara i denna sak efter lag och rätt.<ref>R. R. {{bråk|24|2}} 1676</ref> Denna domstol blef en slags riksrätt och tillsattes af konungen den 6 mars 1676. På den tidens språk kallades den för kommissorialrätt. Den utgjordes af följande nitton personer:<br> {{em|2}}riksskattmästaren Sten Bjelke, ordförande,<br> {{em|2}}riksrådet Gustaf Soop,<br> {{em|3}} ” {{em|3}}presidenten i generalkommerskollegium Knut Kurck,<br> {{em|2}}riksrådet, amiralen och kammarrådet Lorentz Creutz,<br> {{em|3}} ” {{em|3}}öfverståthållaren Klas Rålamb,<br> {{em|3}} ” {{em|3}}hofrättsrådet och presidenten i reduktionskol­legium Jöran Gyllenstjerna.<noinclude> <references/></noinclude> q56olyqu46ww9p6ilfvyajwtzg6ds04 104 158197 505398 2022-08-20T19:24:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|135}}</noinclude>ländsk insjö af omkring fyra mils längd och en och en half mils bredd, omgifven af vilda, ljungbevuxna berg, kring hvilkas spetsar morgondimman ännu dröjde. Då han såg sig tillbaka till den plats, hvarifrån han kom, kunde han ej underlåta att beundra den skicklighet, hvarmed man valt en så afskild och fördold tillflyktsort. Klippan, hvilken han kringgått medelst några få, omärkliga inhuggningar, som blott lemnade stöd för foten, såg ut som en hög ättestupa, hvilken stängde allt vidare framträngande utmed stranden på den sidan; och då man besinnade sjöns bredd, fans det ingen möjlighet att från motsatta stranden varseblifva den låga och smala öppningen till grottan, så att denna, om man ej letade efter den med båtar eller upptäckte den genom förräderi, kunde vara en trygg och fördold fristad för dess garnison, så länge denna var försedd med lifsmedel. Sedan han tillfredsstält sin nyfikenhet i dessa hänseenden, såg Waverley sig omkring efter Evan Dhu och dennes följeslagare, hvilka han riktigt förmodade ej kunde vara långt borta, hvad som än blifvit af Donald Bean och hans band, hvilkas lefnadssätt naturligtvis var underkastadt plötsliga ombyten af vistelseort. Också varseblef han på ungefär en half mils afstånd en högländare (sannolikt Evan), som höll på att meta i sjön; bredvid honom stod en annan, hvilken han af vapnet, han bar på axeln, igenkände som sin vän med stridsyxan. Närmare ingången till grottan hörde han tonerna af en glädtig gaelisk sång, som ledde honom till en solbelyst fördjupning, beskuggad af en susande björk samt belagd med en matta af fast, hvit sand; han fann der den flicka, han föregående afton sett i grottan, och hon var nu sysselsatt med att efter bästa förmåga tillaga en frukost af mjölk, ägg, kornbröd, färskt smör och honungskaka. Den stackars flickan hade på morgonen gått fyra mil för att skaffa äggen, mjölet och det öfriga tillbehöret till frukosten, emedan det var läckerheter, som hon endast kunde erhålla genom att begära eller låna i aflägsna bondgårdar. Donald Bean Leans följeslagare begagnade nästan ingen annan föda, än köttet af den boskap, de röfvat från låglandet; och till och med bröd var en läckerhet, som sällan tänktes på, emedan det var svårt att erhålla; alla de andra hus-<noinclude> <references/></noinclude> 5ek3q2vrkfi9fhbezvxdnvo5xfwyf54 104 158198 505401 2022-08-20T19:26:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />136</noinclude>liga förnödenheterna af ägg, smör och mjölk voro något, som aldrig kunde komma i fråga i detta scytiska läger. Vi få likväl ej underlåta att nämna, att Alice, fastän hon användt en del af morgonen att åt sin gäst anskaffa dessa anrättningar, som hålan ej kunde åstadkomma, likväl hade haft tid att smycka sig med sin bästa utstyrsel. Hennes grannlåt var likväl högst enkel. En tröja af rödbrun färg och en kort kjortel utgjorde hela hennes drägt, men den var snygg och nätt. Ett skarlakansrödt, broderadt band sammanhöll hennes hår, som nedföll i en rikedom af svarta lockar. Skarlakansplaiden, som utgjorde en del af hennes drägt, var lagd afsides för att ej hindra henne vid uppassningen på främlingen. Jag skulle glömma Alices förnämsta prydnad, om jag försummade att omnämna ett par örhängen och ett radband af guld, hvilka hennes fader — ty hon var Donald Bean Leans dotter — hade hemfört från Frankrike; dessa smycken voro sannolikt ett byte efter någon slagtning eller stormning. Ehuru hennes gestalt var nästan stor för hennes år, var den likväl väl proportionerad, och hennes uppförande hade ett naturligt och landtligt behag, som var fritt från en vanlig bondflickas tafatthet. Hennes leende, som visade en utmärkt hvit tandrad, och de glada ögonkast, hvarmed hon gaf Waverley en morgonhelsning, som hon saknade ord att uttrycka på engelska, torde af en narr eller någon ung militär, som trott sig vara vacker, möjligen kunnat uttydas såsom ärnade att innebära något mera än en värdinnas artighet. Ej heller vill jag åtaga mig att påstå, att den lilla högländskan skulle passat upp på någon stadgad äldre herre, som baronen af Bradwardine till exempel, med den glädtiga omsorg, hon egnade Edwards undfägnad. Hon tycktes ifrig att få se honom sätta sig vid den måltid, hon så sorgfälligt anrättat och hvartill hon nu tillade några klasar tranbär från en angränsande mosse. Sedan hon fått det nöjet att se honom börja sin frukost, satte hon sig sedesamt på en stol på ett par alnars afstånd och tycktes med stor förnöjelse afvakta något tillfälle att få betjena honom. Evan och hans följeslagare återkommo nu långsamt från stranden; den sistnämnde bar metspöet samt en stor laxöring, som utgjorde deras morgonfångst, medan Evan<noinclude> <references/></noinclude> 0wwnec6ll9pcwed6hgilchw2z0jabav 104 158199 505404 2022-08-20T19:35:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|137}}</noinclude>med en obesvärad, sjelfförnöjd och vigtig min närmade sig det ställe, der Waverley var så behagligt sysselsatt vid frukostbordet. Sedan de utbytt morgonhelsningar, och Evan, med en blick på Waverley, sagt något på gaeliska till Alice, hvilket kom henne att skratta och rodna ända upp till ögonen, trots hennes solbrända och väderbitna hy, yttrade Evan sin önskan, att fisken skulle tillredas till frukost. En gnista från hans pistollås frambragte eld; snart stodo några förtorkade furugrenar i låga och voro lika snart förvandlade till glöd, på hvilka laxöringen stektes i stora skifvor. För att sätta kronan på måltiden framtog Evan ett stort ostronskal ur fickan på sin korta jacka och ett gumshorn, fullt med bränvin, utur vecken på sin plaid. Derpå tog han sig en dugtig klunk, i det han anmärkte, att han redan tagit sig en morgonsup med Donald Bean Lean före dennes afresa. Han bjöd Edward och Alice på samma styrkedryck, men begge undanbådo sig. Med en husbondes nedlåtande min räckte Evan derpå skalet till sin följeslagare, Dugald Mahony, som utan att låta bedja sig två gånger tömde det med god smak. Evan lagade sig derefter i ordning att bege sig till båten och tillsade Waverley att följa med. Emellertid hade Alice i en liten korg inlagt, hvad hon tyckte vara värdt att medtaga, och kastande sin plaid omkring sig, gick hon fram till Edward och fattade helt okonstladt hans hand, i det hon räckte honom sin kind att kyssa och i det samma gjorde en liten nigning. Evan, som ansågs som en skalk bland bergstraktens sköna, kom fram liksom för att äfven erhålla en dylik ynnest; men Alice nappade tag i sin korg och flydde som en råget uppför den klippiga branten, hvarefter hon vände sig om och skrattade, i det hon ropade något till honom på gaeliska, hvilket han besvarade i samma ton och på samma språk. Derpå återtog hon sin väg, i det hon hviftade med handen till Edward, och var snart försvunnen bland skogssnåren, ehuru de ännu en stund kunde höra hennes lifliga sång, under det hon gladt fortsatte sin ensliga färd. De gingo nu tillbaka in i hålans mynning, och sedan de stigit i båten, stötte högländarne från land och hissade ett slags klumpigt segel för att draga fördel af morgonvinden; Evan satte sig vid rodret och styrde, som Wa-<noinclude> <references/></noinclude> hvdhamhio8rw1hdk87v75gr6wgy3jku 104 158200 505405 2022-08-20T19:38:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />138</noinclude>verley tyckte, högre uppåt sjön än till det ställe, der han föregående afton gått ombord. Då de gledo framåt öfver silfverspegeln, öppnade Evan samtalet med ett loftal öfver Alice, som han sade var både en snäll och klok flicka och dessutom den bästa danserskan i hela dalen. Edward instämde i hennes beröm, men kunde ej afhålla sig från att beklaga, att hon var dömd till ett så farligt och sorgligt lif. »Åh! hvad det vidkommer», sade Evan, »så fins det ingenting i Pertshire, som hon behöfver sakna, om hon ber sin far skaffa det, så vida det ej är för hett eller för tungt.» »Men att vara dotter till en boskapsröfvare, en vanlig tjuf!» »Vanlig tjuf? — Nej, visst inte; Donald har aldrig i sitt lif tagit mindre än en hel drift.» »Kallar ni honom en ovanlig tjuf då?» »Nej — den, som stjäl en ko från en fattig enka eller en stut från en backstugusittare, han är en tjuf; ej den, som borttager en boskapsdrift från en sachsisk laird. Och att taga ett träd ur skogen, en lax ur strömmen, ett rådjur från kullen eller en ko ur en lågländsk dal är dessutom något, hvarför ingen högländare behöfver blygas.» »Men hvad blefve väl slutet, om han blefve gripen under ett sådant företag?» »Han komme att dö för lagen, naturligtvis, som mången rask karl gjort före honom.» »Dö för lagen?» Ja, det vill säga i följd af lagen eller enligt lagen; bli hängd i den hederliga galgen i Grieff, der hans far och farfar dogo, och i hvilken han, som jag hoppas, sjelf skall dö, i fall han ej blir skjuten eller nedhuggen på något ströftåg.» »Ni hoppas en sådan död för er vän, Evan?» »Ja, visst gör jag det; vill ni, jag skall önska honom dö som en skabbig hund, på en rutten halmkärfve i hans kula der borta?» »Men hvad blir det då af Alice?» »Min sann, om något sådant skulle inträffa, så, efter hennes far inte vidare skulle behöfva hennes hjelp, vet jag ingenting, som hindrar mig att gifta mig med henne.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rq3g7dmp7gj42i99w69k3kck29ly48o 104 158201 505414 2022-08-20T20:35:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|139}}</noinclude>»Ett berömvärdt beslut», sade Edward; — »men emellertid, Evan, hvar har han, som kommer att bli er svärfar, i fall han har den lyckan att bli hängd, gjort af baronens boskap?» »Åh», svarade Evan, »redan innan solen i morse tittade öfver Ben-Lawers, föstes kreaturen af er tjenare och Allan Kennedy och äro säkert vid det här laget i passet vid Bally-Brough på sin återväg till Tully-Veolan, utom två, som olyckligtvis råkade vara slagtade, innan jag förliden qväll hann till Uaimh an ri.» »Och hvart skola vi nu ta vägen, Evan, om jag får vara så djerf och fråga?» sade Waverley. »Hvart skulle vi väl begifva oss, om inte till lairdens eget hus i Glennaquoich? Ni ärnar väl ej vara på hans område utan att helsa på honom? Det vore det samma som att ta lifvet af en karl!» »Äro vi långt borta från Glennaquoich då?» »Bara knappa fem mil; och Vich Ian Vohr skall vara oss till mötes.» Inom en half timme nådde de öfra ändan af sjön, och sedan Waverley blifvit landsatt, drogo de båda högländarne båten in i en liten vik, full af vass och rör, der den låg fullkomligt dold, samt lade årorna på ett annat gömställe, sannolikt för att begagnas af Donald Bean Lean, när någon anledning härnäst skulle föra honom till detta ställe. De resande följde derefter en intagande dalsänkning, utför hvilken en liten bäck letade sig väg ned till sjön. Då de gått en bit, förnyade Waverley sina frågor rörande deras värd i grottan: »Bor han alltid i den der hålan?» »Nej, bevars! det öfvergår menskligt förstånd att säga, hvar han håller hus under alla tider; det fins intet kryphål i hela landet, som han inte har reda på.» »Är det flere än er herre, som beskydda honom?» »Min herre? — ''Min'' herre är i himmeln», svarade Evan högdraget; men återtog genast med sin vanliga artighet: »ni menar förmodligen min höfding; — nej, han beskyddar inte Donald Bean Lean eller någon, som liknar honom; han förunnar honom blott» — härvid smålog han — »ved och vatten.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7jfrvh9bcl3jxjztob8gz0gi4682t31 104 158202 505415 2022-08-20T21:13:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />140</noinclude>»Efter hvad jag kan tycka, Evan, var detta ingen så synnerligt stor gunst, då det tycks finnas temligen godt förråd på båda delarne.» »Ack, ni förstår inte, hvad som ligger derunder. När jag säger ved och vatten, menar jag sjön och landet; och jag tror Donald skulle stå sig klent, om lairden med en sextio man skulle börja leta efter honom i Kailichats skog der borta, och om våra båtar samt ett eller annat tjog mer, anförda af mig sjelf eller någon annan rask karl, skulle komma utför sjön till Uaimh an ri.» »Men antag, att en manstark trupp ryckte emot honom från låglandet, skulle ej er höfding försvara honom?» »Nej, han skulle inte lossa ett skott för hans skull — så vida de kommo i lagens namn.» »Och huru skulle Donald då bära sig åt?» »Han måste i så fall befria den här trakten från sin närvaro och skulle törhända draga sig tillbaka öfver berget till Letter-Scriven.» »Men om han förföljdes dit?» »Då är jag säker på, att han begåfve sig till sina fränder i Rannoch.» »Nå, men om de förföljde honom till Rannoch då?» »Det är alldeles otroligt», sade Evan, »och för att säga er sanningen, fins det ingen lågländare i hela Skottland, som vågar fortsätta en skärmytsling ett bösshåll på andra sidan Bally-Brough, såvida han ej har ''sidier dhu'' till hjelp.» »Hvad är det för en?» »''Sidier dhu?'' Den svarta soldaten; så kallas de frivilliga kompanier, hvilka uppsattes för att vidmakthålla fred och lugn uti högländerna. Vich Jan Vohr kommenderade ett af dem för fem år sedan, och jag sjelf har varit sergeant, skall ni veta. Man kallar dem ''sidier dhu'', emedan de bära tartaner, liksom man plägar kalla ert folk — kung Georgs, menar jag — ''sidier roy'' eller röda soldater.» »Nå, men när ni stodo i kung Georgs sold, Evan, så voro ni väl kung Georgs soldater?» »Min sann, får ni inte fråga Vich Ian Vohr om det; ty vi sluta oss till hans kung och bry oss inte stort om, hvilkendera det är. I alla fall kan ingen påstå, att vi<noinclude> <references/></noinclude> pv80aeysi51oko8byllogkbd6hykd9p 104 158203 505416 2022-08-20T21:14:43Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|45}}</noinclude>Om Staden i dess första ålder, äro få underrättelser af Häfderne att hämta. Archiverne, så väl Rikets som Stadens, hafva lidit af vådeldar, af vanvårdnad, af flyttningar, fienteliga plundringar och ändteligen af åtskilliga förskingringar, dels af utländske Konungar, dels af Catholske Prästerskapet; andre tillgrep att förtiga. Den älldste så kallade <i>Tänkebok,</i> Staden äger, är af <i>Olaus Petri</i> egenhändigt skrifven, den tid han var Stadens Secreterare, för åren 1524 till och med 1529: innehållande allmänne och enskildte ärender, Staden angående, som i synnerhet på Rådhuset förekommit; eller hvad man nu mera kallar protocoller och minnesböcker. Titeln med rödt bleck, lyder sålunda; "Thet är then tenkiebock som iach Olaus Petri scriffvit haffer, then tiidh iach var i Rådzstughun." Stadens älldste <i>Jordebok</i> på Hus och Tomter, hvarföre Staden uppbar årlig huslön eller tomtören, upprättad 1545, sedan <i>Joonn Stadsskrifvare,</i> död var, efter hvilken ingen synnerlig jordbok var, der man kunde rättsliga taga någon underrättelse utaf; är ett välbehållit ålderdoms document i Stadens förvar. Ifrån 1550 finnes åtskillige tomte- och ränte-böcker uti K. Cammar-Archivo. På perman af denna gamla jordebok finnes anteknadt: "Den 14. dagen Julii bekom Staden denna her jordebok igen, af Hustru <i>Margareta Matts Perssons;</i> hvilken hafver varit Staden ifrån i mång år: then måtte hon nödig lefverera igen i Stockholms Rådstuga, A:o 1585. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||De}} <references/></noinclude> 49q3azvpbqjdgba62qnjn08t0d9foe1 104 158204 505417 2022-08-20T21:45:44Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|46|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>De på särskildte ställen fundne strödde antekningar, som angå Stockholm, och der timmade märkeliga händelser i dess första ållder; eller till K. <i>Gustaf I:s</i> tid; varda här korrteligen anmärkte, till upplysning i Stadens enskildte Historia. Hvad som rörer Stockholms Slott, Kyrkor, Malmar, Försvarsverk och Belägringar, samt hvarjehanda inrättningar, handel och rörelse, m. m. böra i denna Beskrifning, under sine egna titlar sökas. Om man i denna Beskrifning skulle sakna en Chronologisk förtekning, på Stadens särskilte, tid efter annan erhållne Privilegier, Resolutioner, Förläningar och Donations-bref, m. m.; så anmärkes till förklaring deröfver, att man i det stället, för mera nyttigt och lämpeligt ansedt, att omnämna och åberopa dem, der de upplysa och bestyrka de ämnen, som i denna Afhandling förekomma. {{c|§. 2.}} Uppsökom här först i Rikets allmänna Historia, hvad som egenteligen kan angå Hufvud-Staden. Under <i>Birger Jarls</i> förmynderskap, för sin, till Konung utkorade unga Son, <i>Valdemar,</i> gaf han, under mångfaldiga angelägne ärenders bestyrande, sin nya Stad, den han med Privilegier begåfvade<ref>Birger gaf sin nya Stad, strax vissa friheter och lagar, som förmenes vara dragne ur Sv. gamla Björkö-rätter. Botins Birger Jarl, p. 161.</ref>; troligen all den vårdnad och omsorg, en så ny och för hela Riket stor och betydande anläggning fordrade. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||Då}} <references/></noinclude> mpsabxkqnu8xbqu7g7b0wa2u10jnhgo 104 158205 505418 2022-08-20T22:19:41Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|47}}</noinclude>Då Rimkrönikan talar om Carelarnes infall i Mälaren; om <i>Sigtuna</i> Stads uppbrännande och det af dem begångne dråp, på den tappre <i>Johan Folkunge</i> på <i>Askands,</i> säges om Stockholms fundation: <poem>Tholcken vanda förvände han, <i>Bijrger Jarl</i> then vijsa man, Tha han loth Stockholm byggia <i>Medh dighert</i> wijt ok <i>myckin hyggia,</i> Ett fagert huus ok en godan Stadh Allaledz gjordt som han badh, Ther är <i>Laas för then Sioo,</i> At <i>Carela</i> göra them ej meera oroo. Then sio är godh, jagh säger för hvij, Nittan Kyrko-Soknar liggia ther i, Ok omkring then Sioo siu Kiöpstadi, Ther är nu frögd och myckin glädi; Ther förre war sorg ok mycken qvijda, Aff hedne män som them giorde oblijda<ref>Stora Rimk. p. 33.</ref>.</poem> Då <i>Waldemar</i> sjelf emottog Riksstyrelsen, efter <i>Birgers</i> död, och hans kärlek förledde honom till ett afsteg, som omsider kostade honom hans thron; blef hans broder <i>Magnus Ladulås,</i> Svea och Götha Konung. Han firade sin seger i Stockholm, öfver de missnögde och upproriske Folkungarne, der han lät halshugga flere af dem. <i>Gråmunkeholms</i> och <i>Claræ</i> Klosters grundläggande, blefvo der, vedermälen af hans religionsnit. Pragten i hans Håf, som skall öfverträffat, alt hvad förut i Norden var sedt, gjorde Upsala Öde för honom otillräckeligt och gaf anledning, icke allenast till Ständernes sammankallande 1282; utan ock till det Beslut, som<noinclude> {{huvud|||på}} <references/></noinclude> l6ztpvlbtehg3n5gr1hg6y6yerltpwk 104 158206 505419 2022-08-21T02:08:18Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|48|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>på Helgeandsholmen, förmäles vara vidtagit, och hvarmedelst Konungen och Kronan tillades högsta ägande-rätten, till Bergverk, Insjöar, Strömmar, Skogar och Krono-allmänningar, m. m. som till den tiden varit för allom frie, till gemensamt nyttjande, eller fritt inkräktande<ref>Botins Hist. p. 353, 354.</ref>. Rimkrönikan gifver honom detta beröm: <poem>Han gaf godan rätt, i sina daga, Mycken frid och starkan aga<ref>Rimk. p. 53.</ref>.</poem> <i>Birger Magnusson</i> blef Konung efter sin Fader 1290, då han var 10 år gammal. Hans Förmyndare <i>Torkel Knutsson,</i> var en af Sveriges mäst förtjente män; men då han högre acktade, allmänt bästa, än de myndiga Prelaters rofgirige afsigter; blef han det största bevis, af ett parties {{rättelse|ill ka|illska}} och hämd; af <i>Birgers</i> vanvett och otacksamhet; då han d. 10 Febr. 1306 uppoffrades på Södermalm, der han ock på afrättsplatsen blef begrafven. Under hans tid blef ett förbud utgifvit, emot gårdar och tomters säljande i Stockholm och på Malmarne till Krigs- eller Andeliga Ståndet. <i>Birger</i> trugades, att dela Riket, emellan sina Bröder. Stockholms Slott och underliggande Län, kom uppå Hertig <i>Waldemars</i> andel, då han slöt 5 års Häfdabyte, med sin Broder <i>Erich</i> i Lödese 1315<ref>Stora Rimkr. 2 Del. p. 8.</ref>. <i>Birgers</i> i Nyköping begångna grymma Brödra-mord, hämnades äfven på hans Son <i>Magnus,</i> som 20 år gammal, halshögs på Helgeandsholmen 1320. Man vill här intaga hvad en okänd Författa-<noinclude> {{huvud|||res}} <references/></noinclude> f2eyy8u6k8px97xrbm11r1kjf6nwaej 104 158207 505420 2022-08-21T02:47:00Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|49}}</noinclude>res Kronologie innehåller, att Stockholm 1317 blifvit omgifven och befäst med trä-murar; (att ett så olämpeligt ord, måtte tillåtas) hvarom i Häfderne, inga bevis til styrko kunna åberopas<ref>Anno 1317 Civitas Holmensis, est ligneis moenibus cincta et munita. Lagebek l. c. T. I. p. 394.</ref>. Den ihjälhungrade Hertig <i>Erichs</i> Son, kallad <i>Magnus Smek,</i> blef 1319, då han var 3 år gammal, Konung, under R. Drotsen <i>Mathias Kättilmundssons</i> förmynderskap. Bland de af honom förbättrade lagar, bör här den Handelsordning nämnas, som under hans tid utkom, til hämmande af Hanse-Städernes missbruk; som vore mästare både af Stockholms och hela Rikets handel, den de nästan enväldigt styrde. Det förbud han utgaf, emot Lybska Expediters missbruk, kunde icke verka någon ändring derutinnan; så länge man icke hade något begrepp, om en för Riket nyttig handel<ref>Botin l. c. p. 365, 366.</ref>. Uti den transaction han gjorde med sin Son K. <i>Erik</i> 1357, förbehöll han sig Stockholm med dess Län, eller <i>ofvan</i> skog, såsom Gestrikland, Helsingland med mera §. 3, och i 21 §. att alt Österlanden, skulle som förut, nyttja och bruka sin handel på Stockholm. (R. Kr. 2 Del. p. 41). <i>Magnus</i> sölade sin purpur i sin egen Sons blod, och öfvervunnen i ett Slag vid <i>Nyqvarn</i> {{rättelse|1635|1365}} af <i>Albrecht,</i> blef han tillfångatagen och insatt på Tornet 3 Kronor i Stockholm, der han tillbragte 7 år, innan han under svåra vilkor, 1371 blef lösgifven. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|<i>1. Bandet.</i>|D|<i>Al</i>-}} <references/></noinclude> snql3e20ffayiltoc38ftxaim3y0t47 104 158208 505442 2022-08-21T07:25:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|176|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>vid universitetet i ett särskildt till dess förvarande bygdt trähus<ref>En afbildning af Tuneskeppet ses i den illustrerade <i>Sveriges historia</i> I sid. 285.</ref>. Ekvirket i fartyget är så hårdt och friskt, att det nog ännu kan trotsa månget århundrade. {{tre stjärnor}} Ännu märkligare var det fynd, som år 1880 gjordes i »Kongshaugen» vid Gokstad i Sandehereds prestegjeld, Jarlsbergs och Laurviks amt, nära Sandefjord<ref>Fyndet är utförligt beskrifvet i Nicolaysen’s rikt illustrerade arbete <i>Langskibet fra Gokstad ved Sandefjord.</i> Se äfven O. Ryghs <i>Norske oldsager,</i> fig. 602—604 och 607—613.</ref>. Högen, som låg ungefär 1 kilometer norr om ändan af en från hafvet inskjutande fjord, höll icke mindre än 50 meter (nära 170 fot) i genomskärning och var nu 5 meter (nära 17 fot) hög. Under matjorden bestod den af sandblandad lera ända till bottnen, under hvilken fanns blålera. Sägnen visste berätta, att en kung med alla sina skatter skulle vara begrafven i högen. Denna sägen lockade sönerna till egarna af den jordlott, hvartill största delen af högen hör, att börja dess utgräfning strax efter nyåret 1880, således medan ännu jorden var frusen. Härvid påträffade de större trästycken, som visade sig vara tillhuggna af menniskohand. Arbetet afbröts då, och antikvar Nicolaysen, som fått underrättelse om företaget, träffade med gräfvarna den öfverenskommelsen, att högen skulle, så snart kälen gått ur jorden, under hans ledning undersökas utan någon utgift för jordens egare. I slutet af april månad 1880 började också Nicolaysen högens utgräfning, och redan innan den andra arbetsdagen var till ända såg man till allmän öfverraskning, huru spetsen af en skeppsstäf stack upp ur jorden. Det visade sig också snart, att högen inneslöt ett märkvärdigt väl bevaradt skepp från vikingatiden. Gynnad af torrt väder, lyckades Nicolaysen uttaga skeppet ur högen samt trots de till utseendet oöfverstigliga svårigheter<ref name="s176">Helt nära stranden reste sig det största hindret för skeppets framkomst. Den enda väg, som kunde begagnas, är nämligen här på ett ställe mycket smal och gör en böjning. Från vägens ena sida går en ganska brant backe ned mot stranden och på dess andra sida reser sig en nästan lodrät bergvägg. Då man kom till detta ställe, måste de 8 eller 9 hästar, som dragit skeppet, spännas ifrån, och detta halas fram med vindspel. Det var också nätt och</ref>, som stälde sig<noinclude> <references/></noinclude> 434iyjvp04j9mn7llgjtglkvd7qvb68 104 158209 505449 2022-08-21T07:53:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.</small>|177}}</noinclude>i vägen derför, föra ned det till hafvet, få det ombord på en pråm och bogsera denna till Kristiania, dit det dyrbara fornminnet kom vid midten af juli månad. Gokstadskeppet, hvars nuvarande utseende här visas, står nu vid Universitetet i ett för dess räkning uppfördt trähus bredvid det, som innehåller Tuneskeppet. Kristiania Universitets Museum, redan förut synnerligen rikt på minnen från vikingatiden, har i dessa båda skepp skatter, hvartill intet annat museum kan uppvisa något motstycke från samma tid. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf|sid=511|bildtext=<i>Akterdelen, sedd från babords sida, af det i grafhögen vid Gokstod funna fartyget, sådant det nu står i Kristiania Museum. Efter fotografi.</i>}} Värdet af Gokstadskeppet är så mycket större, som det, enligt sakkunniges omdöme, måste både från formens och arbetets sida betraktadt, anses vara ett mästerverk i sitt slag, hvilket intet varf i vår tid skulle kunna leverera bättre. Väl gör fartyget efter våra föreställningar mera intryck af en stor båt än af ett skepp, men likväl visar det sig i dess vackra, ändamålsenliga förhållanden och utmärkta form en fullkomlighet, som efter en mycket senare, men lång tids klumpiga former först i vårt århundrade åter är uppnådd af klipperfartygen. <ref follow="s176">jemnt, att skeppet kunde komma fram; en gång skrapade det mot bergväggen. — Kostnaden för gräfning och transport gick till 8,700 kr.; till största delen betäcktes den af statsmedel.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||12}}</noinclude> egucgaemghqj3glx71jxiov13agq6lc 104 158210 505450 2022-08-21T08:11:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>AFSLUTNING.</small>|37}}</noinclude>{{em|2}}riksrådet, kanslirådet. Johan Gyllenstjerna,<br> {{em|2}}hofkanslern Edvard Ehrensten,<br> {{em|2}}landshöfdingen i Elfsborgs län Henrik Falkenberg,<br> {{em|2}}kanslirådet Johan Paulin Olivekrans,<br> {{em|2}}hofrådet Klas Fleming,<br> {{em|2}}assessorn i Svea hofrätt Glotthard Stryck,<br> {{em|4}}”{{em|4}}”{{em|4}}Bengt Gyllenankar,<br> {{em|4}}”{{em|4}}”{{em|4}}Magnus Utter,<br> {{em|4}}”{{em|4}}”{{em|4}}Lars Mörling,<br> {{em|4}}”{{em|4}}”{{em|4}}Jakob Parmander,<br> {{em|2}}borgmästaren i Stockholm Olaus Tegner,<br> {{em|2}}assessorn i kammarrevisionen Petter Snack och<br> {{em|2}}rådmannen i Stockholm Lars Franc.<ref>R. R. {{bråk|6|3}} 1676.</ref> Kommissorialrätten hade att döma med anledning af den af deputerade af rådet i Dalarö företagna undersökningen om skeppsflottans hastiga återkomst, rätten dock obetaget att sjelf göra förnyade undersökningar. Sådana utfördes äfven och utsträcktes till amiralitetskollegiets förvaltning under alla de fredliga åren sedan 1660. Åklagaren sekreteraren Rothoff (adlad Rothåf) utfärdade två anklagelseakter. Den ena mot hela kollegiet, nemligen riksamiralen Stenbock, riksamiralitetsråden Brahe och Stjernsköld, de båda amiralerna Clerck, amiralerna Uggla och Bär samt amiralitetsrådet Ehrencrantz. Den andra anklagelseakten gälde riksamiralen ensam. Vid förhör inför rätten den 21 april 1676 “excuserade“ sig ami­ralerna Uggla, Hans Hansson Clerck och Bär, att de före 1675 haft något med dispositionen i kollegiet att göra, hvarvid Bär yttrade: “Vi voro aldrig värdiga att komma en gång in genom dörren“ (till kollegiets sessionssal). Riksamiralen och grefve Brahe erkände också inför rätten d. 25 april, att hvarken dessa eller holmamiralen Hans Vilhelmsson Clerk eller amiralitetsrådet Ehrencrantz borde graveras för något kollegiets beslut under de förra åren. Rätten ansåg dock, att de icke kunde skiljas från målet, äfven hvad angår de förra åren. Till något ansvar blefvo de dock sedan icke fälda.<ref>R. A. krigskommissioner; kommissorialrättens protokoll.</ref> Under rättegången kommo åtskilliga “oregelbundenheter“ fram i dagen. Som de äro ganska målande för tidens sätt<noinclude> <references/></noinclude> ph107ty3oo53p8f50ljumf7d4kj0jn1 104 158211 505452 2022-08-21T08:20:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|141}}</noinclude>numera äro kung Georgs folk, när vi ej på år och dag sett hans sold.» Det sista skälet medgaf intet svar, ej heller försökte Edward att gifva något, utan sökte föra samtalet tillbaka på Donald Bean Lean. »Inskränker Donald sig endast till boskap, eller tar han allt, som kommer i hans väg?» »Åh, han är just inte så noga, utan han tar hvad han kommer öfver, men helst hornboskap, hästar och lefvande kristna; ty får äro långsamma att drifva, och husgeråd är besvärligt att föra med sig, utom att det inte är lätt att bli af med det för pengar här i landet.» »Bortröfvar han då äfven män och qvinnor?» »Ja visst. Hörde ni honom inte tala om rådmannen från Perth? Det kostade den karlen sina fem hundra mark, innan han kom söder om Bally-Brough igen. — Och en gång spelade Donald ett vackert puts. Det skulle stå ett präktigt bröllop mellan lady Cramfeezer i Mearns — hon var den gamle lairdens enka och sjelf temligen till åren — och unga Gilliewhackit, som på herremansvis förstört både löst och fast på tuppfäktningar, tjurhetsningar, kappränningar och dylikt. Då alltså Donald Bean Lean, som var i behof af mynt, märkte, att brudgummen var efterlängtad, bortsnappade han Gilliewhackit en vacker natt, då han red hem temligen beskänkt, och förde honom med sitt folks tillhjelp snabt som blixten inåt bergstrakten, och det första ställe han vaknade på, var i Uaimh an ris grotta. Nu blef det svårt för den gamla tokan att utlösa sin brudgum; ty Donald ville inte afpruta en styfver på tusen pund —» »Det var väl tusan!» »Skotska pund, förstår ni väl. Men ladyn hade inte pengarna, om hon också skulle pantsatt sin egen stubb, hvarför de vände sig till kommendanten på Stirlings slott och till majoren vid Svarta Vakten; men kommendanten svarade, att det var för långt norr ut och dessutom ej i hans distrikt; och majoren sade, att hans folk gått hem till skörden, och att han inte för alla Cramfeezers i kristenheten skulle vilja utbeordra dem, förrän grödan var inbergad, emedan det skulle skada landet. Emellertid kunde ingen menniska rå för, att Gilliewhackit fick smittkopporna. Det fans ingen doktor i Perth eller Stirling,<noinclude> <references/></noinclude> rvx5pws4atap261915q8s5uaxptus9x 104 158212 505453 2022-08-21T08:48:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|38|<small>1. AMIRALITETSKOLLEGIUM.</small>|}}</noinclude>att handhafva uppbörd och kontroll, så anföras ur rättens protokoll tvänne af dem. Vid rättens sammanträde d. 21 april 1676 upplystes att år 1668 hade fjorton stycken (6 sexpundiga, 6 åttapundiga och 2 fyrapundiga) sålts från Skeppsholmen till handlanden i Stockholm Mårten Sohm för 2,300 daler s. m. Penningarne hade dock icke kommit kassan till godo, utan genom kom­missarien Johan Lang Palmström lemnats till riksamiralens grefvinna, på hvars befallning försäljningen skett. Riksami­ralen var alldeles okunnig om denna transaktion. Vid rättens nästföljande sammanträde den 25 april instälde sig riksami­ralens kamrerare och företedde en attest af tygmästaren Anders Gyllenspak och artilleribokhållaren Erik Svart af innehåll, att de år 1668 från amiralitetet till skeppet Förgylda Kärleken “utlånade“ fjorton styckena blifvit af riksamiralens grefvinna ersatta med andra stycken, som voro bättre än de utlemnade. Det andra fallet var af alldeles färskt datum. Ekipagemästaren Jöns Nilsson berättade vid rättens sammanträde den 27 april 1676, att han på befallning af amirallöjtnanten och amiralitetsrådet Hans Hansson Clerck d. 2 sept. året förut sålt till en skotsk skeppare en fyra-skeppunds kabel för 192 daler, att dessa penningar lemnats till Clerck i afräkning å hans lön och att ekipagemästaren härom gifvit kommissarien Nils Holm besked. Häröfver hörd, medgaf Clerck, att han hade sålt en kabel till den skotska skepparen i Dalarö och derför mottagit betalning, hvilken han visserligen behållit, men genast skickat ett bref till sin hustru i Stockholm, att hon skulle inbetala samma summa till amiralitetets kassa. Detta hade hon dock ej gjort. I sammanträdet två dagar derefter upplyste Clerck, att han nu klarerat saken med kom­missarien Nils Holm, så att beloppet afräknas å hans lön.<ref>R. A. krigskommissioner.</ref> Stenbocks dom föll den 3 maj 1676. Genom flottans sena utlöpande från Elfsnabben, det onödiga ankrandet vid Gotland och den derpå följande hemseglingen, i stället för att enligt instruktionen undsätta de tyska provinserna, hade Sten­bock orsakat dessa provinsers förlust. Han förklarades derför “incapabel“ att vidare förvalta riksamiralsembetet samt skyl­dig ersätta kostnaden för 1675 års utrustning med 209,340<noinclude> <references/></noinclude> 2qyhzt6wxvnq2hi3u8aggk5j5obzdi0 104 158213 505454 2022-08-21T08:56:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />142</noinclude>som ville se om den stackars gossen, och det kan jag inte förtänka dem; ty Donald hade i Paris blifvit vanskött af en sådan der doktor och hade svurit att kasta i sjön den förste, som han råkade på andra sidan passet. Men några kloka gummor, som tillhörde Donalds band, skötte Gilliewhackit så väl, att han, anfäkta det, i trots af den dragiga luften i hålan och den färska mjölkvasslan tillfrisknade lika väl, som om han varit instängd i en kammare med fönsterrutor och en säng med sparlakan samt smort sig med rödt vin och hvetebröd. Och Donald vardt så förargad på alltsammans, att han skickade hem honom, så snart han blef frisk och rask, och sade, att han vore nöjd med hvad som helst de ville ge honom för allt det otroliga obehag och besvär, han haft för Gilliewhackits skull. Och jag kan ej precist säga er, hur de uppgjorde saken; men det vet jag, att de kommo så väl öfverens, att Donald inbjöds att i sina höglandsbyxor dansa på deras bröllop, och det påstods, att hvarken förr eller senare så mycket silfver har klingat i hans pung. Och till råga på alltsammans yttrade Gilliewhackit, att i fall han någonsin komme att bli en af Donalds domare, så, om bevisen än voro aldrig så bindande, skulle han ej förklara honom skyldig till någonting, så vida det ej vore skändligt förräderi eller mord emot tro och lofven.» Med dylikt tomt och osammanhängande prat fortfor Evan att belysa högländernas dåvarande tillstånd, kanske mer till Waverleys än våra läsares nöje. Sedan han slutligen vandrat öfver berg och dal, mosse och ljunghed, började Edward tycka, att Evans fem mil voro nära fördubblade, ehuru han ej var okunnig om skottarnes frikostighet vid beräknandet af afstånd. Hans anmärkning öfver den dryga måttstock, skottarne använde vid mätandet af sitt land, i jemförelse med deras penningeberäkning, besvarades genast af Evan med det gamla skämtet: »hin må ta den, som har minsta stopsmåttet». I det samma hördes ett böss-skott, och en Jägare, åtföljd af sina hundar och en tjenare, syntes vid öfra ändan af dalen. »För tusan», sade Dugald Mahony, »der ha vi höfdingen». »Det är inte han», sade Evan myndigt; »tror du han<noinclude> <references/></noinclude> khkj7yjdn902pngk7key75jatbrvqgt 104 158214 505455 2022-08-21T10:00:48Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>AFSLUTNING.</small>|39}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>daler enligt en till rätten af amiralitetskollegium inlagd räk­ning.<ref>R. A. krigskommissioner.</ref> Konungen nedsatte beloppet till 100,000 daler under vilkor att summan genast inbetalades för att lemna medel till den då så angelägna värfningen.<ref>R. R. {{bråk|6|1}} 1677.</ref> Stenbock torde genast hafva erlagt 60,000 daler, ty i bref till amiralitetskollegium d. 23 april 1677 ber han om anstånd med resterande 40,000 daler, emedan han förpantat alla sina gods, några kontanta penningar egde han icke och krediten var slut.<ref>A. K. ank. handl.</ref> Sedan torde dock beloppet blifvit till fullo betaldt, ty den 9 nov. 1677 förklarade konungen att riksamiralen fullgjort sin dom och var till sitt riksamiralsembete fullt restituerad.<ref>R. R.</ref> <h2 align=center>2.<br>OFFICERARE.</h2> Öfverbefälet utgjordes vid periodens början af amiraler, amirallöjtnanter, majorer, kaptener, löjtnanter och några fänrikar. Majorerna räknades till flaggmännen eller till lägsta amiralsgraden. Nästa grad var kaptens. Någon s. k. regementsofficers grad inrättades ej förr än år 1674, då kommen­dörer började utnämnas. {{ymn|<i>Riksamiral.</i>}}“Riksamiralen eller den hans ställe företräder, skola alla befäl och gemene vara lydige och hörige uti allt det, som länder till Wårt och rikets bästa“.<ref>1644 års sjöartiklar, 10:e punkten.</ref> Utaf amiralerna var han chef för det 1:a af de tre regementena, å hvilka flottan var indelad. Han var sjelfskrifven öfverbefälhafvare på sjögå­ende flotta. För öfrigt faller största delen af hans verksamhet inom amiralitetskollegium, hvarom förut är afhandladt. {{ymn|<i>Amiral-<br>general.</i>}}Amiralgeneralsembetet har under denna period blott riksrådet och fältmarskalken friherre Henrik Horn innehaft. Han hade utnämnts d. 3 april 1677 till amiral och öfverbefälhafvare på skeppsflottan, men som kan ansågs böra hafva<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> on3wizsl58htqpwqexyt6jyn3isyal2 104 158215 505456 2022-08-21T10:21:00Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|40|<small>2. OFFICERARE.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>någon högre grad än de andra amiralerna, så inrättades för honom en ny charge, kallad amiralgeneral, hvartill han nämn­des d. 2 maj. Redan d. 4 augusti samma år återgick han till armén.<ref name="s40-1">R. R.</ref> Några år derefter eller den 9 december 1680 utfärdades en kungl. förordning om rang.<ref name="s40-1" /> I denna är ej amiralgene­ralen omnämnd, antagligen derför att man ansåg embetet hafva upphört med Henrik Horns afgång. {{Vänster marginalnot|<i>Amiral-gene­-<br>rallöjtnant.</i>}}Amiral-generallöjtnantsgraden inrättades d. 7 dec. 1679 och tilldelades amiralen friherre Hans Wachtmeister.<ref name="s40-1" /> I 1680 års rangordning är amiral-generallöjtnanten jemte generallöjtnanter uppförd i 6:e klassen.<ref>R. R. {{bråk|9|11}} 1680.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Amiraler.</i>}}Amiralerna voro af två skilda slag: amiraler af rikets råd och öfriga amiraler. De förra voro enligt regeringsformen två till antalet och voro såsom amiralitetsråd i ständig tjenstgöring. De andra voro en eller två och inkallades vid behof i tjenstgöring. Detta inträffade ofta, särdeles under riks­amiral Gyllenhjelms tid. Redan d. 20 nov. 1635 förklarade Gyllenhjelm i rådet, att han var gammal (han var 61 år) och trött och behöfde hvila; och som flottan var delad i tre rege­menten, af hvilka han samt amiralerna af rikets råd Klas Fleming och Erik Ryning hade att förestå hvar sitt, så an­höll han att honom måtte bestås en adjutant. Han hade dertill redan förordnat vice amiralen Jöran Gyllenstjerna, hvilket han nu ville hafva hos regeringen förebragt.<ref>Rådsprot.</ref> Efter något betän­kande godkände rådet åtgärden och utfärdade d. 18 dec. 1635 fullmakt för Gyllenstjerna att vara amiral och riksamiralens “adjutant“.<ref name="s40-1" /> Sedan Gyllenstjerna blifvit landshöfding i Upp­land år 1640, förordnades d. 18 sept. samma år öfversten Åke Hansson Ulfsparre till amiral och riksamiralens “assistent“.<ref name="s40-1" /> Amiraler, som icke voro riksråd, hade lägre rang än mot­svarande grad i armén. Den första rangordningen är af d. 10 dec. 1672.<ref>A. A. von Stjernman: ekonom. förf. saml.</ref> Den upptager från rikets råd räknadt nio klasser, af hvilka den 4:e utgöres af generaler, den 5:te af generallöjtnanter, den 6:e af hofkanslern, den 7:e af landshöfdingar, amiraler och generalmajorer efter ålder i tjensten samt de 8:e och 9:e af öfverkammarherrar och hofmarskalker.<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> igmewgbhf07uwgvwg1bq4piq96yb9iu