Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.39.0-wmf.26 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Gadget Gadget talk Gadget definition Gadget definition talk 104 21461 505913 369504 2022-08-27T16:15:22Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|135}}</noinclude>glömma sina misstankar. De stodo ju hvarandra så nära; de talade samma språk och hade båda kommit ett godt stycke in i en för dem ny värld, hvardera längs sin väg, och prästen längre än Törres. En gång då de talade därom, sade prästen småleende: — Ni är en besynnerlig människa; ni fruktar ingenting, men ändå är det lätt att skrämma er. — Enhvar är karl för sin hatt; men man får inte klifva för högt, ty då ramlar man ner. Pastor Opstad skrattade, och då han hade mörkt helskägg och glasögon, var det icke alltid så lätt att förstå hans miner. Törres trodde nu att han skrattade åt honom. — Jag skrattar därför att jag ser att ni ännu tror på de där fina människorna, på bildningen! — sade prästen. Törres såg osäker på honom, men prästen tog en klunk ur sitt glas, — de brukade dricka toddy tillsammans — rätade på sig och sade: — Se nu huru det har gått med mig, huru jag blef kurerad från den dumhet, som vidlåder oss bönder, och hvilken gör att det är ett så stort steg emellan oss och de så kallade bildade. Jag knogade mig fram till seminariet, ödmjukt krypande för alt och alla, men isynnerhet för bildningen, — bildningen och lärdomen voro ju det högsta — hm! — sade prästen och började plötsligt tala i en annan ton, — naturligtvis efter det religiösa. — Naturligtvis, — svarade Törres lika<noinclude> <references/></noinclude> 6t9joa1t1v45g8sugacrggwmunjl1c8 104 21462 505914 369506 2022-08-27T16:20:42Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />136</noinclude>allvarligt, hvarpå prästen suckade och fortsatte på sitt vanliga sätt, utan att undvika bondiska intryck. — Sedan blef jag informator hos en häradshöfding österut. Jag fick läsa med en hel hop af grannarnes barn, som voro ovanligt vanartiga. Men de fullvuxna voro ändå mycket värre än de, — herrarne, då de råkades, eller fruntimren i köket och mot tjänarene! {{nowrap|. . .}} Bildning, ha, ha, ha! Jo, det var bildning att tala om! Törres såg på prästen, som synbarligen själf rördes af sin berättelse. — Jag vill inte tala om med hvilken råhet fogden och skrifvaren och hela sällskapet svuro så att det gnistrade bland korten, under det de berättade de värsta historier. Men till och med då de sutto allvarligt samspråkande med fruntimren, så var det ett enhälligt nedsättande af det som jag förut hade trott att räknades till bildning. — Såå? — sade Törres tviflande. — Det fans inte någonting af alt det, hvartill jag förut hade blickat upp, som inte af dessa människor hånades och kritiserades. Om det talades om konst och literatur, så var det osedligt; talades det om vetenskap, så var det någonting ytterst opålitligt, som endast några få utvalda vågade syssla med utan att misstaga sig. Från utlandet, där ingen enda af dem hade varit, kom alt det onda, för hvilket vi här hemma måste akta oss: böcker, taflor, tankar och idéer. Alt var farligt, hela tidsandan var farlig, ja, till och med själfva luften! Hvarje gång solen gick upp,<noinclude> <references/></noinclude> la0avve77ptlumkhnk2llx468pdi40q 104 21463 505915 320428 2022-08-27T16:23:56Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|137}}</noinclude>skrämde den dem med nytt ljus, och de stängde in sig i spiselvrån. Törres hade svårt att följa med, då prästen blef ifrig, men han lyssnade i alla fall uppmärksamt på hvarje ord. — Jag var själf mycket religiös den tiden, — fortsatte Opstad, men häjdade sig strax, — det vill säga jag är det inte mindre nu, men på ett annat sätt, förstår ni? Törres förstod det mycket väl, och den andre återtog: — Därför plågades jag också mest af prästen. — Var han då med? — Ja, han var den allra värsta, ty han kunde egga upp både sig själf och andra, så att kvinnorna blefvo likasom tokiga, och förde hans ord vidare, samt fördömde böcker och människor, som de kände blott till namnet. Jag sade aldrig ett ord, men en gång steg jag upp och gick ut ur rummet. Det var nog; jag blef afskedad såsom misstänklig, och kom till Christiania för att svälta och krypa fram till prästexamen. — Men ser ni lärdom behöfdes det därtill, — sade Torres småleende. — Lärdom! utbrast Opstad och reste sig ifrigt. — Tvång och förmörkelse! det vill säga Guds ord fingo vi nog lära rent och obesmittadt. I dessa snabba öfvergångar var han lika inöfvad som en cirkushäst, som slår öfver i en annan gångart utan befallning, endast i följd af en förändring i musiken, och Törres antog å sin sida en lämplig min hvarje gång „prästen“ stack fram. Det var likasom en tyst öfverenskommelse<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Jakob, af Alexander L. Kielland.''}}||{{m|18}}}}</noinclude> da4op2i7o0efj2qhbo7od6qgz48l0mv 104 21464 505917 369512 2022-08-27T16:26:21Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />138</noinclude>emellan dem, att alt som hörde till religionen var klart dem emellan. Det som drog dem till hvarandra var det gemensamma ursprunget och den ömsesidiga aktningen för hvarandras yrkesdugligket. — Du borde läsa, — sade prästen en gång senare, då de hade blifvit mera bekanta. Törres gjorde en otålig åtbörd. — Nej, jag menar inte böcker, utan tidningar och dylikt. Då skulle du inse huru litet de bildade själfva akta bildningen. Törres fick huvudstadstidningarna och religiösa tidskrifter från pastor Opstad, och då han hade vant sig att läsa, insåg han att prästen hade rätt. Öfveralt kämpades det emot det som Törres hade ansett såsom själfva klyftan. Hvad han hade varit dum med sin ödmjukhet! Det var ju till stor del gissningar, det som folk trodde sig veta; alla de stora orden om att tänka själfständigt och fritt voro humbug; den eviga sanningen låg i själfva barnatron, och all världens visdom uppvägde inte lilla katekesen, och den kunde han. — Ha, ha, ha! Han måste skratta åt sig själf. Där hade han gått och sett upp till Gustaf Kröger och öfverläraren Hamre och de andra, som hade läst alt det som stod i böckerna, och de voro ju ändå bara fritänkare, som skulle hamna i helvetet, och som egentligen inte borde få gå lösa omkring. Och prästerna, som han förut hade ansett som riktiga trollkarlar, hvilkas makt ingen kunde undandraga sig! De voro ju näringsidkare, likasom han själf. De predikade och rekommenderade och<noinclude> <references/></noinclude> 4mnnaqns5rs4k2q7olniqkduxpi59fv 104 21465 505918 369515 2022-08-27T16:29:05Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|139}}</noinclude>varnade för främmande varor och höllo de offrande omkring sig genom löften och hotelser. Törres fann det möjligt att det fans ett helvete; men han insåg klart att om det skulle tillåtas folk att betvifla dess tillvaro, så skulle det rakt gå åt skogen med den stora, goda affär, som prästerne drefvo. Vid den tiden började lifvet ändtligen för Törres Wold antaga den karaktär, som han själf ansåg vara säkrast och tillförlitligast, och hvilken man kunde följa, utan att störta ner för branter eller häjdas af klyftor. Han utstakade nu sin framtid, utan att taga annat med i beräkningen än sina pengar och sin egen vilja. Därunder skötte han med oförminskad ifver fru Knudsens affär och fick ständigt mera inflytande öfver henne, medan han i tysthet förberedde sina planer och af den allmänna opinionen småningom började anses såsom en blifvande storhet. Konkurrensen emellan de båda grannbutikerna blef alt större, ehuru de vänskapliga formerna fortfarande bibehöllos. Törres började åter sällskapa med Jessen, inbjöd honom, likasom om ingenting hade händt, och en kväll råkades till och med herr Jessen och fröken Thorsen på en liten aftonbjudning hos Törres Wold. Han hade nu en sådan fart i sig, att ingen kunde häjda honom, och innan de båda hade en aning därom, hade värden leende placerat dem bredvid hvarandra vid bordet. Hon hade längesedan uppgifvit alt hopp om att Törres skulle återvända till henne, men hon kände ändå att hon var i hans våld. Och då hon<noinclude> <references/></noinclude> j83pv9rujqjrt5c1lm7fo97i2dmih4l 104 21466 505919 369518 2022-08-27T16:31:32Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />140</noinclude>märkte att han ville återföra henne till herr Jessen, föreföll det henne rent af omöjligt; det skulle hon säga honom följande dag. Men både dagen därpå och många andra dagar samlade fröken Thorsen förgäfves sitt mod, han genomskådade henne, och förde henne hvart han ville. Det var en förskräcklig tid för henne, då herr Jessen osäkert och feberaktigt började närma sig henne. Han måste ju veta alt! De hade ju icke ens gjort sig den mödan att dölja det. Och nu kom herr Jessen, som viste alt, och Törres hjälpte till. Åter var hon hjälplös mot dessa tvänne män, men mera än någonsin förut. Emot herr Jessen uppträdde Törres nu såsom en allvarlig kollega, som talade om huru ledsamt det var att de båda, som voro de enda i staden, som förstodo sig på handel, skulle slita ut sig i en onyttig konkurrens. Hvarken Brandt eller Cornelius Knudsen dugde till någonting; nej, man borde slå sig på någon viss specialitet, sade Törres. — Men de stora magasinerna, — invände Jessen. — Passa inte för oss, — svarade Törres kort och säkert. Men herr Jessen var en försiktig karl, hvad penningar beträffade. Han hade sparat något, han också; men att anlägga en stor affär för siden, sammet, möbeltyger och mattor, såsom Törres rådde honom till, föreföll honom altför djärft. Törres nöjde sig emellertid icke med råd och uppmuntran; han förmådde också bankodirektören att intressera sig för denna nya kraft. Bankodirektören hade nämligen i sitt hus en dyr butik att<noinclude> <references/></noinclude> pj3zpuud0iulgs59isglrzv5emsv1bd 104 21467 505920 369521 2022-08-27T16:34:45Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|141}}</noinclude>hyra ut, och den fann han alldeles lämplig för herr Jessen. Banken stod således öppen för en begynnande kredit. Törres sade att han nog skulle kunna inskaffa ett lån, och så snart Jessen hade börjat lyssna till alt detta, blef han strax öfverlupen af profryttare, som önskade honom lycka och bjödo ut åt honom alt hvad han ville ha. — När du nu etablerar dig, så blir det väl också allvar af kurtisen med fröken Thorsen, — sade Törres en dag. Anton Jessen rykte till och såg på honom för att utröna om det var skämt. Men Törres fortsatte helt oskyldigt: — Hon är obetingadt den förnämsta i sin branche här i staden. — Jag skulle ogärna vilja att min hustru stod bakom disken, — sade herr Jessen. — I alla fina butiker i Paris står hustrun, då hon är vacker, bakom disken, — sade Törres. Och han märkte att hans plan började realiseras. — Då skulle det ju bli slut på det myckna pratet, — tillade Törres och reste sig, emedan det ringde på hans tamburklocka. — Hvad menar du? — frågade Jessen villrådig. — Du har naturligtvis också hört att det pratats om fröken Thorsen och mig; då man står i samma butik, heter det ju så lätt att {{nowrap|. . .}} men det är bara prat. {{nowrap|. . .}} Törres gick för att öppna. Anton Jessen kände sig alldeles förbryllad. Han viste att Törres ljög, men hvarför kunde han<noinclude> <references/></noinclude> h3z55yrzhp9v5fjzvz022vm0kxdbkah 104 21468 505921 369524 2022-08-27T16:37:38Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />142</noinclude>då inte slå kytnäfven i bordet och säga: du ljuger!? Hvarför kände han redan att han måste böja sig, deltaga i komedin och låtsa såsom om han trodde denne lögnare, som var så djärf och så stark? Hvarför hade han aldrig kraft att göra det som han ville? Törres kom tillbaka, då han hade expedierat den besökande och sade liknöjdt: — Hvad var det igen som vi talade om? Jo, du skulle ja gifta dig; ja, det är det enda förnuftiga, då man har egen handel. Alla dessa uppmuntringar voro för mycket för Anton Jessen. Den hemliga tron på en talang, som ville bryta fram; och därjämte alt detta, som dref honom att öppna en egen fin butik, — hans önskningars mål — dref honom äfven till fröken Thorsen, omkring hvilken han var så van att svärma. Alt detta steg honom åt hufvudet; han uppsade sin plats hos Brandt, hyrde Christensens butik, gjorde inköp för affären och friade modigt till fröken Thorsen. Hennes hjärta, som en kort tid helt och hållet hade tillhört Törres, började åter dela sig. Men emedan hennes gamla beundran för den nätta herr Jessen började lefva upp igen, reste sig därinvid en mörk skugga, som drog henne till sig, ett hängifvande utan motstånd, som hon kände på förhand, så snart han gaf en vink, han, som hade makten. Men han störde henne icke, icke med en enda blick. Han förde henne till den andre; han jämnade deras väg, och då förlofningen hade kommit till stånd, föreföll han gladare och ifrigare än<noinclude> <references/></noinclude> mwkz3yvfi3v0ycmn9ln1vdg8vfqy8hv 104 21469 505922 369527 2022-08-27T16:40:26Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|143}}</noinclude>någonsin att förena dem och få affären i gång. Endast någon enda gång, då de tre voro allena tillsammans, kunde det gemensamma medvetandet midt under skämt och vänskapsbetygelser glida kallt emellan dem likasom ett spöke, hvilket de alla sågo. — En torsdagseftermiddag tidigt på våren hade en skara kvinnor samlats utanför kyrkan, och mängden ökades af de förbigående, som stannade för att se det fina bröllopet. Det var herr Anton Jessens bröllopsdag, och det var många saker vid detta bröllop, som intresserade hela staden. Fastän brudparet icke hade några släktingar och ej häller hörde till den finaste societeten, hade dock herr Jessens nya, eleganta affär i förening med de storartade förberedelserna för festen lifvat sinnena. Man viste hvad som hade blifvit förskrifvet åt bruden från Hamburg, äfvensom att lilla fru Jessen af sin son hade fått en färdigsydd sidenklädning af pärlgrå moirée antique med breda spetsar, direkte från Paris. Förvåningen var allmän och mycken bitterhet förspordes. Isynnerhet talade bankodirektörskan Christensen ifrigt om slösaktigheten hos sådana personer. Men hon förstummades, då hon själf blef inbjuden, och då hon hörde att Christensen till och med skulle komma i kyrkan. Herr Jessen var en af de „unga krafterna“ i staden och hade dessutom hyrt deras stora butik. Lilla fru Jessen dref med strömmen likasom ett bortrykt husgeråd vid en öfversvämning. Alt sedan den kväll då hennes son med öfverlägsen<noinclude> <references/></noinclude> qd45ounbrcezhnjw5lab43oawapkupk 104 21470 505923 369530 2022-08-27T16:43:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />144</noinclude>min hade berättat henne att han ämnade göra slag i saken och gifta sig, hade hon varit bragt ur jämvikten, och hon återvann den icke under den oroliga tid, som föregick bröllopet. Anton Jessen hade skilts i allsköns vänskap från sin principal. Gustaf Kröger hade visserligen spått att han inom tre år skulle vara ruinerad, men Kröger kände altför väl till den feberaktiga längtan att bli sin egen herre, som oemotståndligt griper ungt folk vid en viss tidpunkt. Han var till och med nog godhjärtad till att underteckna en borgesförbindelse, som förut var underskrifven af Cornelius Knudsen och bankodirektör Christensen. Detta hade Törres åstadkommit, likasom det var hans värk att det fans pengar till alt och kredit därjämte och sålunda spriddes det en glans och en längtan efter den stora dagen och öfver det högtidliga ögonblicket, då bankodirektör Christensen såsom en väl dresserad elefant förde lilla fru Jessen i pärlgrått moirée öfver kyrkgolfvet. Brodén var förtjusande, litet blek tykte damerna, men alla män som sågo henne i den släta hvita sidenklädningen med slöjan hängande ner på ryggen, hela den fylliga lilla figuren, så späd och så mjuk, alla män funno henne förbannadt vacker. Törres hade med flit icke sett på henne, fastän han var med i bröllopsskaran. Han fäste sig icke häller vid den uppmärksamhet det väkte bland folk, att han hade fått fru Knudsen till dam. Han tänkte alls icke på huru många kvickheter som sades om honom och bruden, och huru många spådomar om honom och fru<noinclude> <references/></noinclude> 5d4dfvle8owe7zgd8xo4hyfvbmeba1q 104 21471 505924 320429 2022-08-27T16:46:44Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{höger|145}}</noinclude>Knudsen. Han hade med all sin ihärdighet utarbetat denna första del af sin plan utan att tänka på annat. Först i det ögonblick, då han gick öfver kyrkgolfvet, och framför sig såg skymten af en myrtenkrans, en hvit slöja och några små kurriga lockar omkring en hvit nacke, först nu föreföll det honom som om han hade gått i en dröm, ur hvilken han icke kunde vakna. Prästen predikade så länge öfver orden „I skolen varda ett kött,“ att de stackars brudtärnorna, som sutto med ansiktet åt {{rättelse|församligen,|församlingen,}} slutligen icke viste hvart de skulle se. Men då Törres hörde att de två nu oåterkallelig en voro man hustru, spratt han till och såg på prästen, likasom om han hade velat ropa någonting, men det gick öfver, och alla kommo välbehållna till bröllopsgården. Brudgummen hade uppfört sig mönstergilt i kyrkan, fastän han var mycket blek. Det var allmänna omdömet att han tog sig bra ut, fin och proper från topp till tå, i ny frack, små lackerade skor med rosetter, hög engelsk kravatt, och håret koafferadt enligt sista modet, likasom om hans hufvudskalle hade varit tunt öfverstruken med mörk oljefärg från hjässan framåt. Men då han kom hem, måste han gå in och lägga sig på moderns säng, dit hon hämtade åt honom buljong med ägg. Under tiden tog unga frun emot lyckönskningarne. Törres närmade sig icke. Han hade gått öfver till hotellet, där middagen skulle serveras, och hvarest han själf hade hjälpt Jessen med de storartade anordningarne. Så snart gästerna voro<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Jakob. af Alexander L. Kielland''}}||{{m|19}}}}</noinclude> 5b7sbwiysojfvdaj7aoog1p8kfj8zpj 104 21472 505925 369535 2022-08-27T16:49:01Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />146</noinclude>samlade och brudgummen hade kryat upp sig igen, satte man sig till bords i den stora matsalen. Det var ganska stelt vid bordet. Törres höll sig också tyst, inte egentligen därför att han var orolig. Han hade redan återvunnit en stor del af sin forna säkerhet, och dessutom var han här omgifven af sina likar. De unga butikfröknarna skrattade sig nästan fördärfvade hvarje gång herr Wold öppnade munnen, och alla i denna krets böjde sig för honom. Men hon förvirrade honom alt mera, den fagra bruden vid Jessens sida! I trängseln efter middagen kommo Törres och hans dam i närheten af de nygifta, och förrän han hade en aning därom, stod hon rakt framför honom, varm efter måltiden, glad och småleende emot gäster och väninnor. Men plötsligt blef hennes ansikte likasom förstenadt, ty då han såg ned på henne, fingo hans ögon ett riktigt vildt uttryck, sådant som hon hade sett dem ha då han var mest förälskad i henne. Och hon tykte att han på sina starka armar skulle kunna lyfta henne upp ur mängden. Hon tog honom hastigt om båda handlederna och tvingade sig att småle. — Låtom oss tacka Wold för all hans hjälp, Anton! — sade hon. Törres drog ett djupt andetag och likasom vaknade upp. Han trykte brudgummens hand och banade sig sedan väg ut till rökrummen, där det fans bara kaffe, tobak och män. Då de högtidliga gästerna hade gått, börjades en glädtig dans af brudparets många vänner och väninnor, som voro inbjudna till<noinclude> <references/></noinclude> 4k6m22by1xj3hol52jx13g7eddr7l0i 104 21473 505926 369539 2022-08-27T16:53:01Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|147}}</noinclude>eftermiddagen, och det blef en otvungen bal, hvars deltagare utgjordes af ungt folk af handelsklassen med sina damer, äfvensom af gamle konsul With, som hade mycket roligt. Då det icke skulle bli någon bröllopsresa, hade man med de närmaste kommit öfverens om att brudparet klockan half ett skulle försvinna i all tysthet och fara hem utan att göra något afbrott i den glada festen. Och ju längre det led på kvällen, desto oroligare blef Törres, som emellertid dansade ifrigare än någon annan. Men i själfva värket gaf han akt på hvarje minut som gick och viste alltid hvar bruden var, fastän han icke dansade med henne. Och hon å sin sida hade blifvit så rädd för det upprörda sinnestillstånd, hvari hon såg att Törres befann sig, att hon redan förrän tiden var inne, bad sin man se efter vagnen. Nu fruktade hon mindre att vara på tumanhand med Jessen än tillsammans med Törres Wold i det stora sällskapet. Hennes man hade också stykt sitt mod så grundligt, att han ständigt smålog och hans ögon sågo helt små ut, medan han med trögt målföre och slug min gång på gång upprepade: — Hejsan, mina damer, alt är betaladt! Någonting annat sade han icke häller åt sin lilla hustru; men vagnen hade kommit, och hon smög sig ut ur salen, utan att någon märkte det. Men Törres viste det, och hans oro ökades, medan hon var uppe och tog på sig sina öfverplagg. Han var till hälften inne i salen och till hälften ute i farstun, dit dörrarne för värmens<noinclude> <references/></noinclude> ohgzvuhzpb8qbdjqh2cgdx9cjntpegq 104 21474 505927 369542 2022-08-27T16:56:41Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />148</noinclude>skull stodo öppna. Han anförde en kotiljongstur, och damerna formligen täflade om honom, men då han såg ett par små hvita sidenskor i trappuppgången, förlorade han totalt besinningen. Några unga herrar stodo vid dörren, och i farstun befann sig Anton Jessen med sin mor, som ännu i sista ögonblicket ville tala med sin son, men han svarade henne bara helt knipslugt: Alt är betaladt, mutter! Då bruden kom, trängde sig Törres fram till trappan, och innan hon hann hindra det, lyfte han upp henne och bar henne på sina armar genom den upplysta farstun, där gästerna och hotellets betjäning leende veko undan, ända ut på gatan, hvarest vagnen väntade. Han hade ingen annan tanke än att sätta sig i vagnen med henne, fara sin väg och icke bry sig om de andra. Hon förstod det och hviskade ångestfullt: — Nej, nej Törres! {{nowrap|. . .}} är du tokig? {{nowrap|. . .}} efteråt {{nowrap|. . .}} Törres {{nowrap|. . .}} efteråt. {{nowrap|. . .}} I detsamma kom Jessen rasande ut. De andra hade puffat honom ut. Han snafvade och höll på att stupa mot Wold, som just hade satt bruden in i vagnen. — Hejsan, mina damer! — ropade brudgummen förnöjd. Men Törres gjorde ännu en gång våld på sig. Han tog den lille brudgummen och föste honom in i vagnen på ett sådant sätt, att herr Jessen plötsligt slog om i en annan ton och höfligt men kallt ville göra herr handelsbokhållaren Wold uppmärksam på att alt var betaladt. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ph3xnxcbtowtfsn16i2jpfkcwrsvym8 104 21475 505928 369545 2022-08-27T16:58:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=XIII />Törres slog igen dörren och ropade ursinnigt åt kusken: — Kör på! Och likasom om hans lidelse hade återvärkat på hästarne, rykte de till, och brudparets vagn rullade ljudlöst bort på de mjuka, vaggande ressårerna. Men Törres störtade in igen, satte ny fart i balen, dansade och drack ända till ljusa morgonen. {{linje|5em}} <section end=XIII /><section begin=XIV /> <h2 style="text-align:center"> XIV.</h2> Då Törres vaknade följande morgon, hade han först en obehaglig känsla af att han åter hade blottstält sig genom en ny skandal. Men då nattens dimmor småningom skingrades, och sakerna framstodo i sitt rätta sammanhang, insåg han till sin stora glädje att ingenting farligt hade händt, åtminstone ingenting värre än att det snart skulle glömmas likasom ett öfverdådigt skämt. Men han darrade vid tanken på huru nära han hade varit att stiga in i brudparets vagn. Han satt länge i sängen och tänkte. Och han kom till den slutsatsen att det farliga hos kvinnorna är det att de äro alldeles oumbärliga. Ingen beräkning är säker, där de äro med. Nu hade han sin långa plan så klart utstakad, så fast besluten. Genom flere månaders uthållighet och omtänksamhet hade han knutit den<section end=XIV /><noinclude> <references/></noinclude> 4l23euzf9w3zea1vixqr9dzbccp4r6g 104 85379 505929 319223 2022-08-27T19:09:53Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Kaffe.''|11}}</noinclude>läskpapper, på det ej det qwarblifna oljaktiga öfwerdraget må härskna deri till nästa rostning och meddela kaffet en elak smak. Wore kafferostningen ej af så stor wigt och egde den ett mindre afgörande inflytande på denna drycks godhet, så hade jag största anledning bedja mina wärda läsarinnor om ursäkt, att jag så länge uppehållit dem derwid. — Men nu skola wi ock utan widare dröjsmål göra anstalt till kaffets kokning, och i sådant ändamål först mala det på kaffeqwarnen. Jag får likwäl anhålla, att äfwen wid detta obetydliga göromål man går så med möjligaste aktsamhet till wäga, att kaffet må bli rätt fint pulveriseradt och man mellan fingrarne ej mera känner något korn. Ty det som ej blifwit tillräckligt pulveriseradt, kan ej upplösas i wattnet och således ej meddela detsamma sin kraft; wanligtwis förblir det inuti torrt och simmar ofwanpå kaffekoppen. Skulle det således ej lyckas första gången, så måste wi ännu en gång slå det i qwarnen, tillskrufwa densamma bättre, och mala det så fint som möjligt. Jag torde ej behöfwa erinra, att man till kaffet bör betjena sig af det bästa watten, som ock att detta först bör bringas i kokning. Wille man genast slå kaffet i det kokande wattnet, så skulle det kastas tillbaka och en stor del deraf gå förlorad. Man måste derföre taga pannan från elden, warsamt slå kaffet deri, med en sked utbreda det på wattnets yta och betäcka pannan, till dess kaffet insugit wattnet och blifwit alldeles genomfuktadt. Sedan detta skett, rör man det med skeden fullkomligt tillsammans med wattnet, och sätter det på elden, hwilken likwäl ej bör gifwa någon rök, som lätt kunde draga sig i den öppnade kaffepannan. Det förstås af sig sjelft, att man med största omsorg bör söka förhindra kaffets öfwerkokning; för sådant ändamål afhäller man, förr än kaffet lägges uti, en kopp watten, så att det eger utrymme att stiga i höjden. Efter några minuter är kaffet afkokt, då man tager det från elden, slår åter dit den afgjutna koppen watten, och<noinclude> <references/></noinclude> pc3gm071hrzezgyc3y4e79oara70cf1 104 85380 505930 319315 2022-08-27T19:14:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|12|''Kaffe.''|}}</noinclude>låter det stå en stund. På sådant sätt är det nu godt och klart; men för att åstadkomma detta sednare så mycket säkrare, brukar man tillsätta ännu ett eller annat klaringsmedel. Några begagna härtill hjorthorn, som före kokningen lägges i kaffet; andra bruka brändt socker, och ännu andra äggula. Det förstnämda klaras, hwarefter man slår en kopp kokhett watten derpå och wispar det så länge, tills dess åter blir kallt. Af en äggula behöfs blott en tredjedel eller fjerdedel, som slås i kaffet, då man efter kokningen tar kannan från elden, hwaraf det klarnar, och de grofwa delarne, som flyta ofwanpå, kan man då genast borttaga med en thesked. Kännarinnor af denna dryck påstå, att kaffet är bättre då det icke kokar, utan endast skållas. För sådant ändamål ställer man kaffepannan på kol, sätter en filtrertratt derpå, lägger deri ett blad läskpapper eller en silduk af linne, hwari det malda kaffet lägges, och slår långsamt derpå den erforderliga qvantiteten kokande watten. På ett lod kaffe räknar man wanligtwis 3 thekoppar watten. Begagnar man härwid en linneduk, så måste den för hwarje gång twättas, likwäl utan såpa, och wäl torkas. Då wi nu en gång hålla på att koka kaffe, will jag wid samma tillfälle beskrifwa några särskilta beredningssätt af kaffe. Det första må blifwa: <h4 align=center>{{sp|''Kaffe'' <tt>à la Reine.</tt>}}</h4> Man sätter pannan, med endast kaffe uti, på elden; så snart en tjock rök twå eller tre gånger farit opp, gjuter man kokande watten derpå. Då kaffet sjunkit till bottnen och ej mera stiger opp, tager man det från elden och slår dit något brunkokt socker, som man för sådant ändamål har i beredskap. Man kan nu genast slå uti deraf; ty det är alldeles klart. <h4 align=center>{{sp|''Kaffe'' <tt>à la Crême.</tt>}}</h4> Man kokar starkt kaffe på wanligt sätt och låter det klarna. Derpå gjuter man {{division|1|3}} god grädde och {{division|2|3}} af<noinclude> <references/></noinclude> 1pdo0lykf0mmsqbithournxknppvnhe 104 85383 505931 319316 2022-08-27T19:17:56Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Kaffe.''|13}}</noinclude>detta kaffe tillsammans. Eller: man låter sjelfwa kaffet uppsjuda tre eller fyra gånger i mjölk, och silar det derefter genom en duk. Men man må nu bereda kaffet på hwad sätt som helst, så erfordrar detta göromål alltid så wäl tid som tillsyn; och huru ofta hindras wi ej deri af öfwerhopadt arbete, oförutsedda händelser, och serdeles på resor. Jag tror mig alltså göra mig förtjent af mina läsarinnors erkänsamhet, om jag gör dem bekanta med ett extrakt eller ''kaffesirap,'' hwarmed de i största skyndsamhet sjelfwa kunna bereda sitt kaffe. <h4 align=center>''{{sp|Kaffesirap.}}''</h4> Man tar härtill {{division|1|2}} ℔ wäl rostadt och fint pulveriseradt kaffe, slår detsamma i ett kärl med lock, och gjuter omkring ett stop watten derpå; dock bör kärlet wara så stort, att det ej helt och hållet fylles deraf. Sedan nu locket blifwit fast pålagdt, sätter man kärlet på elden, hwarest det wid sakta eld bör koka så länge, att det kokat in ungefär 3 finger högt. Derefter afhälles kaffet från satsen, och i dess ställe slår man på nytt dit 1 stop watten och låter det med tilltäppt lock återigen inkoka öfwer hälften. Denna andra afkokning gjuter man då till den första, och båda uti en messingskastrull, kastar dit socker efter behag, och låter det under flitigt afskummande sammankoka tills det blir tjockt som sirap. Så snart det kallnat, fyller man det på små flaskor, som wäl korkas. Om man nu i hast will dricka kaffe, så slår man en eller twå skedar af denna sirap uti hett watten, och gjuter grädde dertill efter behag: kaffet är då färdigt. <h4 align=center>''{{sp|Surrogater för Kaffe.}}''</h4> Då denna dryck är omtyckt så wäl af förnäma och rika, som af fattiga och låga, samt för öfrigt så<noinclude> <references/></noinclude> 64nxj0doa0yz2l1qyonwfh1q51m4280 104 85384 505936 319262 2022-08-28T07:08:28Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|14|''Kaffe.''|}}</noinclude>stora summor gå ur landet för densamma, kan man ej förundras öfwer, att man warit betänkt på att uppfinna inhemska surrogater, som antingen helt och hållet kunna uttränga kaffet, eller åtminstone förminska dess debet. Man försökte derföre i början att rosta och koka hwarjehanda sädesslag och skidfrukter, bland hwilka alla wårhwetet, kikärten och lupinen egde företrädet, men likwäl på långt när ej uppfyllde ändamålet. Man undersökte nu rotwexterne och fann hwitbetan, cikorien och jordmandeln smakligast och bäst. Slutligen förmodade man, att, då kaffet war en trädfrukt, borde man äfwen bland trädfrukter säkrast anträffa de bästa surrogater; och i sjelfwa werket wisade sig äfwen ekollon och fågelbär mest anwändbara härtill. Då emedlertid ej blott fråga är om besparing, utan äfwen om wälsmak, så skola wi bland mängden af kaffets surrogater ut söka twenne, hwilka till följe af några beståndsdelar och deras goda smak närma sig mest det äkta kaffets, och till följe deraf, ega företräde framför de öfriga. ''Cikorien'' har, såsom kaffesurrogat, wunnit så allmänt bifall, att den redan blifwit en handelswara; jag torde derföre ej behöfwa widlyftigt orda om dem. ''Jordmandeln'' är mindre bekant, ehuruwäl den redan odlas af mången trädgårdsmästare. Jag skulle alltför mycket lemna mitt föremål ur sigte, om jag här inginge i någon beskrifning om denna wexts odling; det må wara tillräckligt att weta, huru den beredes till kaffe. Sedan jordmandeln blifwit renad från jord, rottrådarne afryckta och mandlarne sönderskurne, rostar man dem i kaffebrännaren, på samma sätt som kaffet. Så snart de blifwit ljusbruna, stänker man något friskt watten på dem i kaffebrännaren, och omskakar dem häftigt, då en tjock ånga stiger upp, hwarigenom smaken både renas och förbättras. Derefter bränner man äfwen något godt kaffe, slår det i ett kärl, och de rostade jordmandlarna ofwanpå, och betäcker kärlet med ett wäl passande lock. Härigenom draga mandlarne den äkta kaffesmaken<noinclude> <references/></noinclude> k2w9setk7nme2xbbz1z3xsu804f7i2b 104 85385 505937 319264 2022-08-28T07:10:32Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Kaffe.''|15}}</noinclude>till sig, hwarefter båda, ännu ljumma, malas och åter nedläggas uti samma kärl. Twå delar jordmandlar och en del äkta kaffe ger den förträffligaste dryck. Kaffets tredje surrogat är ''Fogelbäret.'' Denna frukt torkas, eller, som man och kallar det, bakas efter insamlingen, och förwaras så till framtida behof. Så snart man will begagna den till kaffe, rostar man den som wanligt i en kaffebrännare, krossar den i en mortel, pulveriserar den i en kaffeqwarn, och kokar den som annat kaffe, blott med den skilnad, att den måste koka något längre. En tillsats af äkta kaff<tt>é</tt> är nästan öfwerflödig, emedan kärnans bäskhet ersätter detsamma. 18 till 20 Fågelbär kunna swara mot 1 lod kaffe. Ehuruwäl jag sjelf ej dricker kaffe, emedan jag af naturen hyser wederwilja deremot, så skulle det likwäl särdeles glädja mig, om mina läsarinnor funno denna damernas faworitdryck genom mina föreskrifter förädlad och förbättrad, samt wid kaffebordet småleende nickade mig bifall. <h3 align=center>{{sp|Choklad.}}</h3> Chokladet intager säkerligen bland warma drycker nästa rummet efter kaffet, emedan det ej allenast är wälsmakande, utan äfwen styrkande och wärmande, såwida det är äkta, och beredt efter den bästa metod. Då detsamma emellertid såsom köpmanswara ofta är förfalskadt eller illa beredt, skulle jag wilja råda wänner af denna dryck, att sjelfwa fabricera detsamma; och jag torde således få underhålla mina läsarinnor med beskrifningen om dess beredningssätt. Det kan ej nekas, mina damer, att densamma är något widlyftig och mödosam; men för detta beswär njuta wi ock nöjet att förskaffa oss det förträffligaste choklad. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cm583ondn51l5bnpd2k72lcub6l06l5 104 85388 505938 319272 2022-08-28T07:15:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|16|''Choklad.''|}}</noinclude>Wi weta, att choklad göres af kakaoböner, socker och kryddor; alltså blir wäl wår första omsorg, att uppsöka god kakao, om wi wilja erhålla godt choklad, emedan detta är en hufwudingrediens deraf. Bönorne af den bästa sorten äro runda, tjocka, kantiga och mycket stora, efter utseendet torra, men innehålla likwäl mycken olja; deras yttre hud är öfwerdragen med ett silfwerfärgadt doft, kärnan deremot är gredelin, oljaktig och af en angenäm bäsk smak. Den andra sorten skiljer sig från den nyss beskrifna genom trenne kännetecken: den går lätt sönder, så att man kan bryta den emellan fingrarne, dess kärna och kött är swartbrunt, och har chokladlukt. Den tredje och sämsta sorten är mycket mindre än de förutnämde, något bred, med mera slät yta, mörkbrun till färgen, som ej är öfwerdragen med doft, och till smaken kärf och bäsk. Men ingendera sorten får lukta unken eller härsk. Då wi nu redan äro hos köpmannen för att utsöka den bästa kakao, så kunna wi på samma gång fråga efter Vaniljen. Denna bör wara mjuk och klar, likwäl ej glänsande, skör, af rödbrun färg och angenäm lukt, hwarken för klibbig eller för torr; skidorna kunna wäl wara skrynkliga, men böra likwäl wara uppfylda med en olj- och köttaktig merg, inom hwilken finnes små swarta, glänsande frökorn. 50 stycken böra åtminstone wäga emellan 13 och 14 lod; wäga de mera, så höra de till en finare sort. Den andra sorten har kortare, tjockare och något mera jemna skidor, uppfyllda med en flytande merg, och större frön än den förras. Den tredje sorten är den minsta och sämsta. Den innehåller en torr merg med många små swarta frön, är utanpå af en gul färg, och nästan utan lukt. Äfwen här gäller ordspråket: kostar det, så smakar det! ty walde man den sämsta sorten derföre att den är mindre dyr, så wore man mycket bedragen, emedan den är mindre kraftig, hwilken brist således<noinclude> {{höger|bör}} <references/></noinclude> 3snz1luchybpuu9yxxpcw06koe5ch4p 104 85389 505939 319285 2022-08-28T07:19:08Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Choklad.''|17}}</noinclude>bör ersättas genom större wigt. Hafwa wi derjemte det finaste socker, kanel o. s. w. till hands, så kunna wi nu göra början mod chokladets förfärdigande. Kakaobönorne måste först rostas. Man begagnar härtill en wanlig kaffebrännare, som likwäl ej får wara brukad till kafferostning, utan endast får anwändas för detta behof. Blott {{division|3|4}}:delar deraf fyllas med bönor, så att hwarje böna kan röra sig deruti. Sjelfwa brännaren wänder man ganska långsamt, ty i annat fall skulle bönans rörelse derigenom förhindras,och det blefwe omöjligt att rosta dem jemnt, utan den ena skulle förbrännas under det den andra förblefwe rå; och huru mycken wigt ligger på denna rostning, inser man lätt. Under rostningen tar man brännaren ofta från elden, och skakar den mycket wäl, att bönorne må noga blandas. När de nu börja att röka och smattra, så tar man ut några bönor och försöker, om skalet utan mödan kan aflossas, hwilket är kännetecknet att de äro tillräckligt rostade; då slår man dem ur brännaren och låter dem kallna. Derefter lossas skalen, och kärnorne renas genom sköljning uti ett kärl från alla deribland befintliga skal och skredor, samt stötas derefter groft till en ärts storlek uti en större mortel. Nu slår man dem åter i brännaren och rostar dem för andra gången, likwäl med största warsamhet, då de ej få rostas längre än att de swettas, och ofta böra omskakas för att ej förbrännas. Genom denna förnyade rostning erhåller chokladet en mycket behagligare smak; men för att undersöka, om man träffat den rätta graden, är det ofta icke tillräckligt att dömma efter utseendet, eller att rätta sig efter utseende och lukt; bättre är det att genast i morteln sönderstöta 1 lod bönor med {{division|1|2}} lod socker, hwarefter man snart kan granska både färg och smak. Då kakaobönerne ej afdunsta så mycket som kaffet, bruka några att rosta dem öfwer kol endast i öppna<noinclude> {{huvud|''Dryckers beredning.''||2}} <references/></noinclude> 11l6ok0oauxglrd9zqakn27qqtb5g4r 104 85390 505940 319286 2022-08-28T07:22:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|18|''Choklad.''|}}</noinclude>jern-, koppar- eller lerkärl, och derwid flitigt röra omkring med en trädsked, till dess de antagit en swartbrun färg. Förr än wi widare fortfara med chokladets tillredning, skola wi först pulverisera vaniljen, som just icke är det lättaste arbete. Det beqwämaste sättet är, att man med en sax skär dem så fint som möjligt, sönderrifwer dem med mycket hårdt socker och slår dem genom ett såll. Egentlige Choklad-fabrikanter hafwa särskilta machiner och werktyg till beredandet af chokladet; emellertid kan man äfwen rätt wäl tillwerka det uti en stor jernmortel, som, då hela arbetet måste werkställas wid lika wärme, antingen ställes öfwer elden på en trefot, eller i ett fat med warmt watten. I hwarje händelse måste under stötandet en lika wärmegrad underhållas, och tid efter annan kol tillskjutas, eller det afswalnade wattnet utbytas mot warmt. I denna mortel stöter man nu de rostade kakaobönerne till en fin deg, som alltjemt, så snart den stiger i höjden på mortelns sida, bör skjutas tillbaka i midten. Så snart chokladmassan är så mjuk som smör, slår man skedtals dit det stötta sockret och kryddorna, och fortsätter stötningen till dess massan är alldeles fin; ju finare kakaobönan blifwit rifwen, ju bättre blir chokladet. För att undersöka detsamma, behöfwer man blott lägga något deraf på tungan. Smälter det der, utan att gnissla mellan tänderne, så är det godt. Härpå fyller man massan uti bleckformar af godtycklig storlek, hwilka förut blifwit bestrukna med mandelolja och ambra-essans efter behag. Sedan den deruti blifwit kall och hårdnad, kan man åter med lätthet taga den derur, inweckla hwarje kaka särskilt i skrifpapper, lägga dem i dubbla askar och förwara dem på en torr plats. Har wårt arbete lyckats wäl, så bör chokladet hwarken wara för sött eller bäskt, ej eller alltför starkt kryddadt, wälluktande, hårdt och torrt, samt om det sönderbrytes, wäl wara brunt till färgen, men tillika wisa hwita prickar och ådror. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bgrg0piq55rqamh11vaor4hluru65d8 104 85391 505941 319287 2022-08-28T07:24:22Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Choklad.''|19}}</noinclude>Då den olika proportionen af socker och kryddor uti kakaomassan någorlunda förändrar chokladets smak, så will jag här, mina damer, lemna åtskilliga föreskrifter, af hwilka I efter behag och egen smak eller behof kunnen wälja. <h4 align=center>''{{sp|Veritabelt Wiener-Choklad.}}''</h4> 1 ℔ Kakao, 1 ℔ fint hwitt socker, {{division|1|2}} lod vanilj, och 1 lod kanel. <h4 align=center>''{{sp|Turiner-Choklad.}}''</h4> 2 ℔ Kakao, 1 ℔ hwitt socker, 4 lod vanilj, 4 lod kanel. <h4 align=center>''{{sp|Romerskt Choklad.}}''</h4> 2 ℔ Kakao, 1 {{division|1|2}} ℔ socker, 3 lodvanilj, 3{{division|1|2}} lod kanel, 15 droppar Balsam de Peru. <h4 align=center>''{{sp|Spanskt Choklad.}}''</h4> 2 ℔ Kakao, 1 ℔ socker, 4 lod vanilj, 3 lod kanel, {{division|1|2}} qwintin med socker afrifwen umbra. <h4 align=center>''{{sp|Ordinärt Choklad.}}''</h4> 2 ℔ Kakao, 2 ℔ socker, 4 lod kanel, 1 qwintin Balsam de Peru. <h4 align=center>''{{sp|Sundhets-Choklad.}}''</h4> Det så kallade Sundhets-chokladet skiljer sig från andra ckokladsorter egentligen derigenom, att det beredes endast af kakao och socker, utan all blandning af kryddor. Till dess beredande anwänder man antingen lika delar kakao och socker, eller tager man tre delar kakao och en del socker. Ofta förstår man ock<noinclude> <references/></noinclude> 304lwynq63101jb3i6cqgiud48mp8dr 104 85392 505942 319288 2022-08-28T07:26:50Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|20|''Choklad.''|}}</noinclude>under benämningen sundhets-choklad sådant, som endast består af smält kakao, och som således mera passande kunde kallas kakaokaka. <h4 align=center>''{{sp|Salep-Choklad.}}''</h4> Man tager, till ett skålpund rostade kakaoböner och lika mycket hwitt socker, 10 <tt>à</tt> 12 lod pulveriserad salep och formar kakorna som bekant är. <h4 align=center>''{{sp|Choklad af Islandsmossa.}}''</h4> 1. Man bereder massan af kakao och socker till lika delar af hwarje, så som ofwan blifwit föreskrifwet; men i stället för kryddor blandar man till fyra skålpund af massan ett skålpund fint stött, förut wäl renad islandsmossa, låter massan, sedan allt wäl förenat sig, kallna och hårdna, hwarefter den sönderstötes och föwaras i form af wanligt pulver. 2. Uti fyra skålpund af den warma massan, beredd af lika delar kakao och socker, blandar man 9 lod likaledes finstött, förut wäl renad och torkad islandsmossa och 12 <tt>à</tt> 14 finstött salep; af denna massa formar man kakorna på wanligt sätt. 3. Först bereder man en godtycklig mängd gel<tt>é</tt> af islandsmossa. Den härtill bestämda och rensade mossan öfwergjutes förut med en swag kali-lut, hwarmed den får stå någon tid, derpå afsöndras luten, som från mossan skiljt den oangenäma, bäska smaken, och mossan twättas flere gånger med rent watten, torkas derefter, eller ock anwändes den genast till beredningen af gel<tt>é</tt>et. Detta gel<tt>é</tt> slår man derefter på flata kärl, der det, lätt betäckt, wid måttlig wärme uttorkar; sedan pulveriseras det, ännu warmt, och förwaras i wäl täppta kärl till framtida behof. Will man nu tillreda Moss-choklad, så tillsätter man, till en massa af 1 {{division|1|4}} ℔ kakao och lika mycket<noinclude> <references/></noinclude> 8fnrzswtimfz4enbjfq2r7ra9iydxyg 104 85393 505943 319290 2022-08-28T07:29:24Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Choklad.''|21}}</noinclude>socker, 8 lod af nämnde pulver och formar kakor af massan på ofwanbeskrifne sätt. Ostridigt eger detta choklad företräde framför alla andra chokladsorter. <h4 align=center>''{{sp|Moskwa-Choklad.}}''</h4> Uti en ny lerdegel eller jernpanna rostar man korngryn lagom bruna; stöter dem sedan i en mortel, och siktar pulvret genom en hårsikt; blandar sedan deri sönderstött socker, kanel, nejlikor och kardemumma. Emellertid låter man en kanna mjölk koka upp, afreder den med 4 äggulor, och wispar hwitorna till skum. Sedan detta är gjordt, rör man så mycket af den tillblandade massan i den kokande mjölken, att den blir lagom tjock; låter den sedan, under beständig omröring, koka upp, och wispar slutligen äggskummet deruti, som man dessförinnan låtit pösa upp wid elden. <h4 align=center>''{{sp|Choklad med watten.}}''</h4> Man brukar mäta upp 8 thekoppar watten till 1 ℔ choklad; lägger chokladet, brutet i stycken, deruti och låter det på detta sätt smälta. Derpå sätter man det i het aska och låter det koka en liten stund. Så snart det börjar tjockna, wispar man 2 äggulor mycket wäl med en sked watten till 5 koppar, slår af det heta chokladet deruppå, wispar det wäl tillsammans, häller det tillbaka och sätter det åter i askan, hwarwid man oupphörligt bör röra om med en wisp, och ej låta massan komma till kokning. Då chokladet skall serveras, wispar man det till skum, skär detta chokladskum, förmedelst en th<tt>é</tt>sked eller, bättre, en skumslef, uti koppen, och far sedan öfwer koppen med en het eldskyffel eller något annat tjenligt upphettadt ämne, som man håller 5 tum öfwer koppen, på det att skummet ej må så snart sätta sig. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> smwqusjgs4doeci70ytygyqtweu1i3x 104 85394 505944 319293 2022-08-28T07:33:45Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|22|''Choklad.''|}}</noinclude><h4 align=center>''{{sp|Choklad med Mjölk.}}''</h4> Man tager ouppkokt mjölk till erforderlig mängd, 2 lod choklad till hwarje kopp, lägger chokladet i mjölken, och låter den sakta koka sönder; och sedan man tillagt socker efter tycke och smak, tillsätter man ytterligare äggulor; dock bör man härwid akta sig att taga för mycket äggula, så att chokladet blir för tunnt. <h4 align=center>''{{sp|Choklad med Win.}}''</h4> Till en kaka choklad tager man {{division|1|3}} kanna Franskt win och {{division|1|3}} kanna watten, och låter det koka wäl upp; förfar sedan dermed på samma sätt som wid <i>Choklad med mjölk. </i> <h4 align=center>''{{sp|Choklad på Engelskt sätt.}}''</h4> Man wispar hwitan af ett ägg till skum; låter chokladet smälta deri, hwarefter man wid sjelfwa kokningen förfar på sätt förut nämndt är. ''Eller:'' Man rörer fint stött godt socker i ägghwita, låter denna flytande blandning torka tills den får en fast konsistens, formerar sedan deraf små kulor af en hasselnöts storlek och kastar, när man skall dricka chokladet, så många kulor, som man will hafwa koppar, i chokladkannan, wispar wäl och aftager med wispen skummet, som derwid i mängd bildar sig. För att göra Chokladet riktigt godt, bör man ej låta det twärtorka; man brukar derföre, så snart det flytande ämnet börjar att koka med chokladet, taga det ett ögonblick af elden och starkt wispa det; derpå låter man det koka 6 <tt>à</tt> 7 minuter och wispar det återigen. Sedan man upprepat detta 4 <tt>à</tt> 5 gånger, så låter man chokladet stå en timmas tid wid elden, utan att likwäl låta det koka, och wispar det tid efter annan. På detta sätt förenar sig chokladet bättre med det flytande ämnet och blir mera simmigt.<noinclude> <references/></noinclude> 95bu04lem4kix59wvi9k67w5c6sx5qh 104 85395 505946 319318 2022-08-28T07:51:36Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Choklad.''|23}}</noinclude>Öfwerhufwud blir denna dryck bättre, om man tillreder den aftonen förut och om man, i fall den är kokt på watten, låter den natten öfwer stå wäl betäckt på het aska. <h4 align=center>''{{sp|Surrogater för Choklad.}}''</h4> Likasom man för kaffet har uppfunnit åtskilliga besparingssätt, så finnes ock några surrogater för kakaobönan, som, om de än ej fullkomligt kunna motswara den, dock lemna ganska wälsmakliga drycker. Det torde kanske ej misshaga mina läsarinnor, att jag gör dem bekanta med de förnämsta af dem. <h5 align=center>1). ''{{sp|Vanligt Kontentement.}}''</h5> Men troligen torde ej den drycken wara obekant, som man kallar ''Contentement?'' Man tager eljest härtill sötmandel, skalar den, som wanligt, sedan de legat i hett matten, rostar dem i en kaffebrännare wäl bruna, aftorkar dem snyggt med en duk och pulveriserar dem i en mortel. Denna massa rör man straxt i kokande mjölk, tillsätter socker och kryddor efter behag, låter alltsammans koka tillräckligt, och afreder det till slut med äggulor. Man bör dock icke här först rosta mandlarne, utan tager dem råa, sedan de blifwit skalade, stöter dem i mortel och kokar dem i mjölk, iblandar socker och kryddor, och afreder dem med äggulor. Denna dryck är högst wälsmakande, ehuru den ej liknar chokladet. <h5 align=center>2). ''{{sp|Kontentement af Kastanier.}}''</h5> En dylik dryck bereder man äfwen af ''kastanier.'' Man tager 8 <tt>à</tt> 10 st. kastanier, borttager skalen, och kokar dem antingen mjuka i watten, eller rostar dem, pulveriserar dem derpå i mortel, hwarwid man tillsätter några droppar mjölk, kokar dem straxt derpå i {{division|1|3}} kanna mjölk, låter dem gå genom en hårsikt och slår ytterligare {{division|1|3}} kanna mjölk derpå. Sedan de<noinclude> <references/></noinclude> 9o1du519xo9x4dj0btpa9btlit4ts7j 104 85396 505947 319311 2022-08-28T07:54:19Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|24|''Choklad.''|}}</noinclude>kokat upp, kryddar man dem med socker och kanel, och afreder dem med äggulor. Dessa båda drycker äro ej allenast wälsmakande, utan äfwen wälgörande för dem, som beswäras af lungsot. <h5 align=center>3). ''{{sp|Kontentement af Nötter.}}''</h5> På samma sätt, som af kastanier, kan man ock bereda ett slags choklad af Välska nötter. Man borttager det bruna skalet af 15 <tt>à</tt> 20 stycken nötter, skär dem i små bitar, och torkar dem på ett lagom warmt ställe, dock hwarken i ugn, ej heller i solen, emedan de då lätt kunna häskna. De sålunda torkade nötterna rostar man i en lerpanna öfwer lindrig koleld, tills de blifwa brunaktiga. Då man will anwända dem, stöter man dem i mortel, kokar dem i mjölk, silar wätskan genom hårsikt, kryddar den med socker, kanel och kardemummor och afreder den med äggulor. I brist på Välska Nötter kan man ock för samma ändamål och på samma sätt nyttja Hasselnötter. <h5 align=center>4). ''{{sp|Kontentement af Jordmandlar.}}''</h5> Slutligen kunna wi äfwen bereda ett inhemskt choklad af samma jordmandel om hwilken wi talade under kaffeberedningen. Sedan man lossat skalet från dem och skurit de stora i stycken, torkar man dem på samma sätt, som ofwanföre blifwit sagdt om Välska nötter, och rostar dem bruna, likwäl något mindre än till kaffe; derefter stötas de fint i morteln och kokas i mjölk eller win, hwarunder man kryddar dem med socker och kanel samt afreder dem med ägg. Dessa sednare kan man till och med umbära, emedan denna frukt af naturen är af en geléartad beskaffenhet. Bland alla chokladets surrogater eger jordmandeln företrädet. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7ageb0julisu3ipxovpslt98x4wgagr 104 85397 505948 319328 2022-08-28T07:55:57Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;"><b><tt>II.</tt><br> {{sp|Warma Win-Drycker och Spirituösa Drycker.}}</b></h2> Ehuruwäl de ofwan beskrifne drycker wanligtwis mera än andra äro omtyckta af de flesta damer, så önskar man likwäl stundom wid wåt och kall wäderlek, och ännu mera på resor, en eller annan mera spirituös dryck, som både wärmer och upplifwar mera; åtminstone torde wi dermed wilja traktera den manliga delen af wår familj, och jag anser det alltså för en skyldighet att här förestå er några af de förnämsta, och öfwerlemna walet åt er egen smak. Wi skola göra början med <h4 align=center>''{{sp|Gloriat.}}''</h4> Kaffets wänner lära utan twifwel redan känna denna dryck, då dess beredning blott består derti, att man i hwarje kopp kaffe gjuter ett par skedar arrack, konjack o. d. — Om denna dryck är wälsmakande tror jag mig ej kunna bedömma; men säkert är, att den wärmer ganska mycket, och särdeles hos tillfrisknande återställer de förlorade krafterne. <h4 align=center>{{sp|<tt>Bavaroise.</tt>}}</h4> Denna dryck finner kanhända många wänner bland dem som gerna dricka the. Man kokar {{division|1|2}} qwintin<noinclude> <references/></noinclude> kug8hqq1qehprj6tdlctvkdc6ak10iy 104 85398 505949 319374 2022-08-28T07:59:29Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|26|''Mandelad.''|}}</noinclude>starkt the och blandar det med lika mycket mjölk; wispar 6 äggulor i kall mjölk, afreder det dermed och gör det tillräckligt sött med socker. <h4 align=center>''{{sp|Mandelad.}}''</h4> Härtill tager man 7 till 8 lod sötmandel och några st. bittermandlar, aftager skalet och finstöter dem i en mortel med några droppar mjölk; derefter kokar man dem i {{division|1|3}} kanna god mjölk, silar wätskan genom en hårsikt, afreder den med äggulor, och kryddar den med socker och vanilj eller kanel. <h4 align=center>''{{sp|Ägg-Öl.}}''</h4> Man kokar dricka på wanligt sätt, slår emellertid för hwar {{division|1|3}} kanna dricka 2 till 3 äggulor i kallt dricka eller något grädde, gjuter det kokande drickat derpå, wispar det starkt, låter det ännu under beständigt omrörande draga en stund wid elden och kryddar det med socker, kanel och nejlikor. Wilja wi härwid göra oss mera möda, och widtaga några förberedelser till denna dryck, så kunna wi mycket förädla och förbättra densamma. I sådant fall tager man första wörten af hwetedricka, förr än humle blifwit ilagd, och kokar densamma ungefär en half timma under beständigt afskummande; derefter får den swalna, till dess den eger en wärma som spenwarm mjölk; då fyller man den i ett öppet trädkärl, slår dit några skedar jäst och låter den jäsa wid måttlig wärme. Efter 24 till 30 timmar, kan man fylla drickat på fat och låta det ligga 8 dagar i källare. Har maltet warit godt, så är drickat också klart; är det deremot ännu icke alldeles ljust och genomskinligt, så måste man klara det med ett afkok på hjorthorn eller stött husbloss. Derpå tappas det på buteljer, hwilka man genast korkar och hartsar. Will man sedan begagna det, så låter man drickat koka med ett stycke kanel, och afreder det med<noinclude> <references/></noinclude> b7wdmarzri5g1mn7fxmxg08su9p7qlz 104 85399 505951 319563 2022-08-28T08:07:10Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|28|''Warm Bischoff.''|}}</noinclude>och {{division|1|2}} ℔ stött socker i en kastrull, pågjuter småningom under beständigt omrörande 1 stop godt Rhenskt eller Franskt win, wispar det på elden, till dess det blifwit kokhett och sjuder upp, hwarefter det är färdigt at serveras. <h4 align=center>{{sp|''Warm Bischof.''}}</h4> Till hwarje {{division|1|3}} kanna Pontack eller annat Franskt win tager man en pomerans, gör en inskärning i skalet rundtomkring med en knif och steker den derefter temligen brun på halster wid lindrig koleld. Härpå läggas pomeranserne uti en postlinskål, sönderkramas och blandas med något socker. Emellertid har winet börjat koka just som pomeranserne blifwit sönderkramade. I detsamma man då gjuter winet i skålen öfwer dem, påtänder man det med brinnande papper, kastar dit mera socker och rör omkring det med en sked så länge, tills man tycker att det kan wara tillräckligt. Ty så snart man slutar att omröra, slocknar det påtända winet. På detta sätt kan man efter behag bestämma denna drycks swaghet eller styrka. <h4 align=center>{{sp|''Nykus.''}}</h4> 1 Kanna Pontack, 1 stop watten, det afrifna jemte saften af 2 citroner, ett skålpund socker och {{division|1|3}} qwintin muskot sättes i en terrin på kol, till dess ett hwitt skum wisar sig. Då lägger man dit 3 lod Bischof-essans, låter det ännu draga en liten stund, och serverar det i punschglas. <h4 align=center>{{sp|''Whist.''}}</h4> 2 lod fint the kokas i 1 stop watten och gjutes genom en serwet på 2 skålpund socker; saften af 12 citroner kramas derpå och med 3 kannor godt Medor sättes blandningen på koleld att den blir kokhet, och<noinclude> <references/></noinclude> 6ywp5gv09qg8kb66o341jp1nbvlm83v 104 85400 505950 319375 2022-08-28T08:04:07Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||''Glödgadt Win.''|27}}</noinclude>äggulor, hwarwid man efter behag kan tillblanda socker. Likwäl behöfwer det hwarken så många ägg eller socker som annat dricka, emedan det redan i sig sjelft eger mera konsistens, och derjemte smakar mera sött och winaktigt, då det är utan humle. Denna dryck är särdeles närande, styrkande och hälsosam. <h4 align=center>''{{sp|Glödgadt Win.}}''</h4> Fyra hela ägg, jemte gulan af fyra andra, läggas i en kastrull, hwartill man småningom rör ett stop Franskt eller Rhenskt win. Blandningen gjutes derefter genom en hårsikt, och sättes på elden, med 12 lod socker och några bitar kanel och wispas der oafbrutet så länge, till dess ett tjockt skum stiger upp; hwarefter det serveras uti thekoppar. <h4 align=center>{{sp|<tt>Vinbrulé</tt> ''eller'' <tt>Alymeth.</tt>}}</h4> Till en butelj Burgogne eller annat godt win, lägger man ett skålpund socker, eller något mindre om det är mycket sött, jemte något muskotblomma, kanel, koriander och ett par lagerbärsblad, sätter winet öfwer glödande kol och låter det koka starkt. Derefter påtänder man det med brinnande papper, och låter det brinna till dess det slocknar af sig sjelft. Nu tages det från elden och drickes warmt. <h4 align=center>{{sp|''Win-Ägg-Toddy.''}}</h4> Till en butelj rödt win tager man {{division|1|4}} skålpund socker, kanel och andra kryddor efter behag, slår alltsammans uti en kastrull och låter det koka upp. Derpå afreder man det på wanligt sätt med äggulor, och wispar det så starkt, att del sätter mycket skum. <h4 align=center>{{sp|<tt>Sepajeau.</tt>}}</h4> Man afrifwer på socker det gula af 3 citroner, lägger det, jemte saften af dessa citroner, 6 hela ägg<noinclude> <references/></noinclude> ttatm1w6heo2hachkzt7bitexfjbps0 104 85401 505952 319568 2022-08-28T08:09:44Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||<i>Hoppelpoppel.</i>|29}}</noinclude>serveras i glas. Härwid anmärkes att denna dryck ej alldeles får koka, ty derigenom skulle den förlora sin styrka. <h4 align=center>{{sp|''Hoppelpoppel.''}}</h4> Uti 5 till 6 jumfrur hett watten wispar man en äggula, en matsked stött kandi-socker och 2 matskedar rum. Detta drickes warmt. <h4 align=center>{{sp|''Engelsk Mjölk-Wey''.}}</h4> Man kokar upp {{division|1|3}} kanna mjölk med något socker, gjuter sedan derpå 2 glas hett hwitt win, tager det från elden, och låter det stå öfwertäckt i 5 minuter. Så snart det skär sig, gjuter man det genom en tät linneduk, och serverar det i thekoppar. Denna dryck är i synnerhet wid förkylning ganska helsosam. <h4 align=center>{{sp|<tt>Hot-pot</tt> ''af Engelskt dricka.''}}</h4> Till en butelj Engelskt dricka tager man {{division|1|4}} ℔ socker, några stycken kanel och citronskal, låter det tillsammans koka upp, rör deruti 3 till 4 äggulor, gjuter straxt derpå dit ett stort winglas hett franskt brännwin eller rum och serverar det i koppar. Af hälften dricka och hälften win blir det betydligt bättre. <h4 align=center>{{sp|''Sydenhams hwita Absud.''}}</h4> Ett lod kalcineradt hjorthorn kokar man med 2 qwintin gummi arabicum och 3 ℔ brunswatten, så länge att {{division|1|2}} af massan bortkokat, gjuter densamma sedan genom en ylleduk och uppblandar den med socker, citronsaft och win. <h4 align=center>{{sp|''Uhles.''}}</h4> Win och watten, en butelj af hwardera, kokas tillsammans. Så snart det kokar, slår man dit<noinclude> <references/></noinclude> 1r59sr9lykzcaghd0hkqtewgtyfic02 104 85402 505953 319569 2022-08-28T08:13:04Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud|30|<i>Punsch.</i>|}}__NOTOC__</noinclude>socker efter behag och 6 ägg. Derefter tages det från elden och blandas med twå glas arrack. <h4 align=center>{{sp|''Warm Punsch.''}}</h4> På 2 ℔ socker afrifwer man det gula af 4 citroner, lägger sockret i en terrin, kramar derpå saften af 12 citroner och gjuter sedan dit 3 stop kokhett watten, hwari {{1|2}} lod the förut dragit, jemte ett stop god arrack, hwarefter man betäcker terrinen, och låter punschen draga. <h4 align=center>{{sp|''Punsch'' <tt>à l’angloise</tt>.}}</h4> Hälften af en citron skalas så fint som möjligt, och detta skal, skuret i några små stycken, lägges tillika med {{division|3|4}} ℔ socker uti en terrin. Sedan kramar man saften af 3 citroner dertill, gjuter först 1 stop kokhett watten och dernäst 5 jungfrur rum och lika mycket äkta franskt bränwin deruppå, och sätter terrinen några minuter i het aska. Några taga blott {{1|2}} ℔ socker och 10 <tt>à</tt> 12 jumfrur sockersirap, hwarigenom punschen får en deligiös smak. <h4 align=center>{{sp|''Punsch-''<tt>royal.</tt>}}</h4> Twå skålpund fint socker slår man sönder och lägger det uti en terrin, hwarefter man genom en servet gjuter deröfwer saften af 12 citroner, jemte 5 jumfrur watten, som tillräckligt dragit på 1 lod fint th<tt>é</tt>. Så snart sockret smält, gjuter man dit ett stop gammalt Rhenskt, ett stop Bourgogne, ett stop arrack, ett stop mareschino och en butelj champagne, hwilket allt wäl omröres med punschslefwen. <h4 align=center>{{sp|''Äggpunsch.''}}</h4> Sedan man afrifwit 4 lod socker på 4 citroner och kramat saften dertill, gjuter man härpå 5<noinclude> <references/></noinclude> denfrzm1yxs8bdkw2ile8xeo3vxthy1 104 85406 505954 319570 2022-08-28T08:15:42Z Basingo 13803 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||<i>Punsch.</i>|31}}</noinclude>jumfrur kokhett watten, och en thekopp Rhenskt eller annat win efter behag. Citronsaften bor likwäl utkramas med en press och gjutas genom en sil. Derefter sättes denna blandning på elden, och så snart den börjar koka, afredes den med gulan af 4 ägg, som förut blifwit wispade. När detta skett, får den ej widare komma på elden, utan bör blott draga en stund och drickas warm. <h4 align=center>{{sp|''Amerikansk Punsch.''}}</h4> Till saften af 12 citroner blandar man {{division|2|3}} kanna rödt win och 1{{division|2|3}} kanna kokhett thewatten, jemte 1 ℔ socker. <h4 align=center>{{sp|''Stål-punsch.''}}</h4> Denna dryck beredes som wanlig punsch af the, arrack, socker, rödt win och citronsyra, men sedermera afkyles deruti ett glödgadt stål. Denna dryck är mycket styrkande och adstringerande, men derjemte af en pikant wälsmak. <h4 align=center>{{sp|''Mjölk-punsch.''}}</h4> Om man i stället för watten eller the begagnar mjölk, och i öfrigt wid beredningen förfar på samma sätt som wid wanlig punsch, får man så kallad mjölk-punsch. <h4 align=center>{{sp|''Gubbmjölk''.}}</h4> Äfwen denna dryck beredes likasom den föregående af citronsyra, arrack och socker, hwartill man gjuter mjölk och kallt watten, samt rifwer muskott deri och silar den sedermera. <h4 align=center>{{sp|''Petit-punsch''}}</h4> är till smaken olik de föregående sorterne. Man afskalar härtill det gula skalet af en citron, lägger<noinclude> <references/></noinclude> aj6vjn3g4pd5mknq5xo63zlnd7xj60i 505955 505954 2022-08-28T08:16:08Z Basingo 13803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Basingo" />{{huvud||<i>Punsch.</i>|31}}</noinclude>jumfrur kokhett watten, och en thekopp Rhenskt eller annat win efter behag. Citronsaften bor likwäl utkramas med en press och gjutas genom en sil. Derefter sättes denna blandning på elden, och så snart den börjar koka, afredes den med gulan af 4 ägg, som förut blifwit wispade. När detta skett, får den ej widare komma på elden, utan bör blott draga en stund och drickas warm. <h4 align=center>{{sp|''Amerikansk Punsch.''}}</h4> Till saften af 12 citroner blandar man {{division|2|3}} kanna rödt win och 1{{division|2|3}} kanna kokhett thewatten, jemte 1 ℔ socker. <h4 align=center>{{sp|''Stål-punsch.''}}</h4> Denna dryck beredes som wanlig punsch af the, arrack, socker, rödt win och citronsyra, men sedermera afkyles deruti ett glödgadt stål. Denna dryck är mycket styrkande och adstringerande, men derjemte af en pikant wälsmak. <h4 align=center>{{sp|''Mjölk-punsch.''}}</h4> Om man i stället för watten eller the begagnar mjölk, och i öfrigt wid beredningen förfar på samma sätt som wid wanlig punsch, får man så kallad mjölk-punsch. <h4 align=center>{{sp|''Gubbmjölk''.}}</h4> Äfwen denna dryck beredes likasom den föregående af citronsyra, arrack och socker, hwartill man gjuter mjölk och kallt watten, samt rifwer muskot deri och silar den sedermera. <h4 align=center>{{sp|''Petit-punsch''}}</h4> är till smaken olik de föregående sorterne. Man afskalar härtill det gula skalet af en citron, lägger<noinclude> <references/></noinclude> t8gxh030y33b4hf2fw8khjc32srhxsf 104 153529 505910 495518 2022-08-27T14:51:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 164 )|}}</noinclude>(<i>Sc. Gallinago</i>) som då han upflyger gör ett särdeles ljud med vingarne, och vissa år finnes til myckenhet — <i>Dubbla Beccasinen,</i> Dubbel-snäppan, Stor-Spofven, (<i>Sc. Arquata</i>) som trifves bäst på stora tufviga ängar och kärr, der den äfven som den förra kan stundom fångas med nät <ref>Desse smakelige foglar skjutas mäst för Rapphöns hund.</ref>. Af {{sp|Wip}}-slägtet. ''Kovipan'' (<i>Tringa Vanellus</i>) som strax efter isens bortsmältning visar sig på lågländt ängsmark, och hvars ägg kokas och ätas som en läckerhet i Holland — ''Humvipan'' (<i>Tr. Ocrophus</i>) som icke är så almän, — ''Strandfikelen,'' Strandskrykelen (<i>Tr. Hypoleucus</i>) som ofta träffas vid steniga strandbräddar, och som i Frankrike ätes med begärlighet. Af {{sp|Stricklar}}. ''Strandpiparen'' (<i>Charadrius Hiaticula</i>) som ömtålig för köld, hitkommer i Maj, och bortflytter tidigare än Stensquättan — ''Pomeransfoglen'' (<i>Ch. Morinellus</i>) som besöker Upsala-trakten om våren, innan resan sker åt fiäll-<noinclude> {{huvud|||byg-}} <references/></noinclude> 79f23tqwxt81jb19qn7ow696tu5bcr3 104 153530 505911 495519 2022-08-27T14:56:39Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||( 165 )|}}</noinclude>bygden — ''Åkerhönan'' eller Brokfoglen (<i>Ch. Pluvialis</i>) som genom ett hvisslande ljud röjer sin närvaro. Af {{sp|Knarr}}-slägtet: ''Ängsnärpan'' eller Kornknarren <ref>Jägare hedra den med namn af ''Wachtel-König.'' På landsbygden kallas den ofta ''Grässkärran.''</ref>, Västgöthens Bjuggbit (<i>Rallus Crex</i>) som om qvällar och nätter låter höra sin sträfva och knarrande röst, under lika lång tid som Göken; som öfver sommaren bor i ängar och sädesåkrar, men om hösten i ärt-land — ''Vattenhönan'' (<i>Rall. Aquaticus</i>) som är mera sällsynt, och älskar sumpiga orter eller stilla sjöar der vatten-örter växa, samt bortflyttar innan efter hösten som den förra. Af {{sp|Orr}}-slägtet: ''Kiädern'' (<i>Tetrao Urogallus</i>) som lefver af enbär, blåbär, björk- och furu-knopp, och förnöjer med sit spel redan i April, men blir årligen sällsyntare, ty han ofredas både före, efter och under häckningstiden — ''Orren'' (<i>Tetr. Tetrix</i>) hvilken med sit ifriga kuttrande låckar honorna til sig bitti-<noinclude> {{huvud||L 3|da}} <references/></noinclude> ov9gylplqh1jus9wtkujeb95kjv21dr 104 157852 505935 503560 2022-08-28T05:09:25Z Bio2935c 11474 Lade till länkar proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">INNEHÅLL.</h2> {{innehåll börjar}} <center> {| |colspan="2"| |style="text-align:right;" |{{em}}Pag. |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Inledning|{{st|I|200}}nledning]] |- |colspan="2"|{{sp|Första Afdelningen,|0.25}} om Stockholm innom broarne. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |1. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 101|Capitlet, om Stockholms Stads första anläggning.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |1. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |2. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 102|Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |41. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |3. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 103|Om Stadens bebyggande i sednare tider.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |68. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |4. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 104|Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allm. Brunnarne inne i Staden.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |86. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |5. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 105|Om Kyrkorne.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |113. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |6. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 106|Om de i Stockholm, till Svenska Konungars äreminnen, uppreste Bildstoder.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |167. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |7. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 107|Om de i Staden varande Publike Hus och allmänne inrättningar.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |179. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |8. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 108|Om någre i Staden varande enskildte Hus, m. m.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |261. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |9. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 109|Om Stadens storlek, Folkmängden och Husens antal.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |272. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |10. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 110|Om Kröningar, Riksdagar och högtideliga Intåg i Stockholm.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |285. |- |colspan="2"|{{sp|Andra Afdelningen.|0.25}} |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |1. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 201|Capitlet, om Kongl. Slottet.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |304. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |2. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 202|Om Stockholms Stads Försvars-verk.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |354. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |3. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 203|Om de af Stockholms Stad uthärdade belägringar och anfall.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |366. |} </center> {{innehåll slutar}} {{linje|8em}} {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{st|IN-|150}}}} <references/></noinclude> j6ssqbn0q02avbat6xq2a0x1tx3nnz5 104 158342 505906 2022-08-27T12:33:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|72|<small>4. HEMKALLSFOLKET.</small>|}}</noinclude>Kompanichefen skulle bo inom sitt kompani.<ref>A. K. prot. {{bråk|15|4}} 1680.</ref> Vid resor för komplettering, uppfordring eller generalmönstring bestods honom skjuts efter tre hästar,<ref>Drottning Kristinas respass i A. K. reg. {{bråk|13|1}} 1649.</ref> hvilket antal år 1676 ökades till fyra.<ref>R. R. {{bråk|29|12}} 1676.</ref> Hvarje kompani hade sin kompaniskrifvare, hvilken året om vistades på landet inom kompaniet.<ref>A. K. reg. {{bråk|3|4}} 1668.</ref> Då fördubblingen uppsattes 1675, förordnades ytterligare en skrifvare på hvarje kompani, “så länge fördubblingen pågår.“<ref>A. K. prot. {{bråk|8|12}} 1675.</ref> Kompaniskrifva­ren medföljde kaptenen vid komplettering af kompaniet och förde rullan, hvilken kaptenen skulle underskrifva.<ref>A. K. reg. {{bråk|7|5}} 1680.</ref> Till kompanichefens biträde och kanske äfven för att kontrollera honom, skulle två löjtnanter förordnas vid hvarje kompani.<ref>A. K. prot. {{bråk|29|11}} 1675.</ref> Detta beslut af amiralitetskollegium år 1675 kom väl icke till verkställighet, men efter nämnde år förordnades vanligen en löjtnant att medfölja kompanichefen, då han reste och kompletterade kompaniet.<ref>A. K. reg. {{bråk|19|1}} 1676 m. fl.</ref> Ty kontroll hade befunnits nödig. I generalmönstringsinstruktionerna föreskrefs att mönsterherren skulle efterforska alla, som varit borta från uppfordring och anledningen dertill, om det skett med kom­panichefens vetskap och för någon hans fördel.<ref>A. K. reg. {{bråk|18|12}} 1674.</ref> Flera kom­panichefer hade nemlingen befunnits missbruka sin myndighet till egen vinning. Kapten Maurits Kock vid vestgöta och kapten Sven Israelsson vid östgöta kompani hade begått grofva underslef, såsom uppburit hemkallspenningar för så väl va­kanta som andra rotar, men behållit penningarne m. m. Kapten Israelsson hade rymt före generalmönstringen till sin svärfar i Reval biskopen Joakim Jeringius, hvarifrån han fördes fängslad till Stockholm.<ref>A. K. reg. {{bråk|24|11}} 1652 och A. K. prot. {{bråk|25|4}} 1661.</ref> Närmaste befälet på roten var en rotmästare för hvarje tiotal man, som bodde närmast hvarandra. Denne hade att ansvara för att karlarne icke olofligt lemnade sina rotar, upp­båda dem vid uppfordring och under marschen tillse att de ej bedrefvo någon “skalkhet.“<ref>A. K. reg. {{bråk|14|3}} 1640, {{bråk|14|3}} 1655, {{bråk|20|3}} 1680 m. fl.</ref> {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ei5hkygk2axq20p21lc8cb7gce6rxr4 104 158343 505907 2022-08-27T12:56:07Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Tabellen i st. 3 kan göras bättre. proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOMPANIER.</small>|73}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>Den 21 febr. 1676 utfärdade konungen fullmagt för kap­tenen vid armén Gustaf Stråle att vara kapten vid det “rege­mente de marine“, som skulle inrättas i Bohuslän och Halland för att stadigt brukas på flottan.<ref>R. R.</ref> Regementet, som tillhörde armén, uppsattes genast. Uti en uppgift af amiralitetskollegium å hvad infanteri, som kommit till Stockholm under maj 1677 och erhållit underhåll af amiralitetets magasin innan de kommit ut till flottan i Dalarö, finnes bland andra 12 öfverofficerare och 918 gemene med underofficerare af “Marin­regementet“.<ref>R. A. afd. amiralitetskoll.</ref> {{ymn|<i>Antal.</i>}}Det låter sig ej göra att bestämdt uppgifva antalet hemkallsfolk för hela denna period. Ty antalet vexlade på grund af donationer till frälsemän, genom reduktionen och andra ändringar i roteringen m. m. Uppgifterna äro sällan full­ständiga och upptaga ofta förhyrda bland hemkallsfolket. Den år 1641 afslutade roteringen af landet synes hafva åstadkommit omkring 2,720 rotar. Dertill komma omkring 1,130 stadsrotar, så att hemkallsfolkets ordinarie styrka var denna tid omkring 3,850 man. Under krigen på 1650- och 1670-talen svälde denna styrka ut genom fördubblingen och utgjorde:<br> {{em|2}}år 1656................................................................. 5,020 man<br> {{em|2}}” 1676 ................................................................ 8,606 ”<br> {{em|2}}År 1680 hade styrkan gått ned till sitt ordinarie tal 4,790 ”<br> hvaraf 3,997 båtsmän och 793 bösseskyttar.<ref>S. K. A. räkenskaper och roteringslängder.</ref> {{ymn|<i>Lega.</i>}}Lega var den handpenning eller städsel, som roten skulle ge karlen vid hans antagning. Den utgjorde 50 daler k. m.<ref>A. K. reg. {{bråk|1|11}} 1680.</ref> eller omkring 20 d. s. och skulle erläggas äfven när kronan skaffade ny karl genom att i numret insätta en lösdrifvare. Men som denne ej egde att erhålla någon lega, så skulle be­loppet inlevereras till amiralitetskollegium.<ref>R. R. {{bråk|24|2}} 1652.</ref> {{ymn|<i>Hemkalls-<br>penningar.</i>}}Så kallades den årslön, som karlen uppbar af roten. Den utgjorde 8 daler s. m. af landtrote och 10 daler af stadsrote, hvaraf hälften erlades på våren och hälften på hösten.<ref>A. K. reg. {{bråk|10|2}} och {{bråk|12|2}} 1636 innehållande regeringens båtsmansordningar för Finland och Sverige, jemför A. K. reg. {{bråk|21|2}} 1637 och {{bråk|6|12}} 1660, A. K. prot. {{bråk|28|7}} 1656 och K. instruktionen d. {{bråk|24|6}} 1675 i A. K. reg.</ref> Då amirallöjtnanten Klas Uggla roterade Bohuslän år 1661 och<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> jx28itlcqpqgdrq9r5vlfd7cwukqtoo 104 158344 505908 2022-08-27T14:09:57Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|74|<small>4. HEMKALLSFOLKET.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>förmått rotarna att gifva 10 daler i hemkallspenningar, för­klarade k. maj:t häröfver sin tillfredsställelse.<ref>R. R. {{bråk|1|3}} 1661.</ref> Likväl medgaf amiralitetskollegium 1674, att dessa fingo utgå med blott 8 daler, liksom i öfriga Sverige.<ref>A. K. reg. {{bråk|11|3}} 1674.</ref> I städerna skulle borgmästare och råd utkräfva hemkallspenningarne af borgerskapet och sedan utdela dem på rådstugan vår och höst.<ref>K. instruktion {{bråk|18|12}} 1674 i A. K. reg.</ref> Vid uppfordring skulle resterande hemkallspenningar be­talas, antingen det var vår eller höst.<ref>A. K. prot. {{bråk|26|10}} 1660.</ref> Den som uteblef utan laga förfall från uppfordring förlorade sina hemkallspenningar för det året. Dessa skulle då erläggas till kompanichefen och af honom levereras till amiralitetskollegium.<ref>R. R. {{bråk|24|2}} 1652 m. fl.</ref> Samma be­stämmelser gälde för dem, som olofligen afveko från roten eller rymde ur tjensten.<ref>A. K. reg. {{bråk|14|12}} 1676 m. fl.</ref> Deremot fick den, som gjorts till krigsfånge behålla hemkallspenningarne, så vida ej roten under tiden rekryterats.<ref>K. instrukt. {{bråk|20|3}} 1680 i A. K. reg.</ref> Hemkallspenningar för vakanta nummer skulle uttagas af kompanichefen och inlevereras till amiralitetskollegium.<ref>A. K. reg. {{bråk|27|12}} 1656 m. fl.</ref> År 1665 förordnades att dessa medel skulle i stället uppbäras och redovisas af generalmönsterherren.<ref>A. K. prot. {{bråk|7|6}} 1665, K. instrukt. {{bråk|18|12}} 1674 i A. K. reg.</ref> År 1676 återfick kompanichefen bestyret med hemkallspenningarnes uppbörd och redovisning, men året derpå öfverflyttades det på kompaniskrifvaren.<ref>A. K. reg. {{bråk|14|12}} 1676, {{bråk|10|12}} 1677 och {{bråk|2|12}} 1678.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Kost af roten.</i>}}Den kost, som roten bestod, var af två slag: hemkost och resekost. Hemkosten utgjordes af “husmanskost, så god som bön­derna sjelfva förtära“. Härmed skulle roten föda den ogifte båtsmannen, då han var hemma och. arbetade åt roten. Men den gifte båtsmannen, som icke arbetade hos bonden, skulle icke njuta någon hemkost.<ref>Båtsmansordningar {{bråk|10|2}} och {{bråk|12|2}} 1636 i A. K. reg.</ref> Enligt 1636 års båtsmansordningars ordalydelse skulle den gifte båtsmannen hafva hem­kallspenningar, men ingen kost samt den ogifte kost, men inga hemkallspenningar. Det framgår emellertid af senare bestämmelser, att alla fingo hemkallspenningar (“årslönen“) och att kosten på roten blef en särskild ersättning för<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> h8mwmy88cso7ttws7879z3dzw60sv5a 104 158345 505909 2022-08-27T14:11:38Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utfördt arbete. “Om batsmaiinen vistas och arbetar lios sin rote, sa att han dermed förtjenar sin kost, dock icke går i fullt arbete sasöm en legodräng, då skall honom icke afkortas något pa hans hemkall, men ligger han hos roten och icke arbetar aret igenom och icke desto mindre förtär hans mat, då skall halfparten eller 4 daler äfdrägas å hemkallet11.1 Och ar 1662 beslöt amiralitetskollegium att utfärda en allmän föreskrift, att “båtsmännen må i...' proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOST AF ROTEN.</small>|75}}</noinclude>utfördt arbete. “Om batsmaiinen vistas och arbetar lios sin rote, sa att han dermed förtjenar sin kost, dock icke går i fullt arbete sasöm en legodräng, då skall honom icke afkortas något pa hans hemkall, men ligger han hos roten och icke arbetar aret igenom och icke desto mindre förtär hans mat, då skall halfparten eller 4 daler äfdrägas å hemkallet11.1 Och ar 1662 beslöt amiralitetskollegium att utfärda en allmän föreskrift, att “båtsmännen må intet fordra af sin rote nåsron kost, medan han är hemma i landsorten, med mindre han gör arbete och skäl derför‘‘.a Eesekosten skulle roten enligt 1636 års båtsmahsord ningar utgöra, då karlen uppfordrades på våren. Den skulle bestå af proviant till värde af 4 daler.3 Ar 1616 resolverade amiralitetskollegium, att när båtsmännen vid uppfordringen bekommit af sina bönder, hvar karl ett lispund sofvel och dertill bröd till reséköst och dessutom sina vanliga hemkalls penningar, få de icke fordra mera af allmogend Samma före­ skrift upprepades året derpå.0 Ivort derefter bestämdes, att karlen skulle liafvä vid uppfordring två lispund sofvel och ett lispund brödd Annu en ny beräkningsgrund för resekosten bestämdes 1656, då amiralitetskollegium förordnade, att hvar rote skulle “eftör plägséden* (!)'gifva sin båtsman en månads kost vid hvarje uppfordring.7 Men denna skulle roten icke behöfva utgöra oftare än en gång om året, äfven om karlen uppfor­ drades två gånger.8 Eesekosten var naturligtvis ämnad till föda för karlen under resan till tjenstgöringen. hvarefter kronans skyldighet att föda karlen vidtog. Men bestämmelsen att kosten skulle räcka en manad, gåf anledning till missbruk. Amirallöjtnant Daniel Strussflycht i Göteborg hade vintern 1663 uppfordrat en del af Bohusläns båtsmän med en månads kost att hugga och framköra' ekevirke i trakten. När dessa förtärt sin kost, uppfordrade han ändra 'o. s. v. till dess han fått behöfligt virke hugget och framfördt till Göteborg. Denna billiga ar 1 A. K. reg. 1G56, »/„ och «/„ 1660, 1674 och «/„ 1075. -A. K. prot. 2/n 1602. 3 Båtsmansordningar 10/., och 12/.2 1630 i A. K. reg. 4 A. K. reg. */. och G/r> 1640. 3 A. K. reg. 27, 1047. 0 A. K. reg. 1!'/1och f, 1049. 1A. K. reg/5/» 1650. sA. K. prot, 2C/U,1660.<noinclude> <references/></noinclude> jq0u6ifx1vnz1j6r7siq3orwjl3big5 505912 505909 2022-08-27T16:08:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KOST AF ROTEN.</small>|75}}</noinclude>utfördt arbete. “Om båtsmannen vistas och arbetar hos sin rote, så att han dermed förtjenar sin kost, dock icke går i fullt arbete såsom en legodräng, då skall honom icke afkortas något på hans hemkall, men ligger han hos roten och icke arbetar året igenom och icke desto mindre förtär hans mat, då skall halfparten eller 4 daler afdragas å hemkallet“.<ref>A. K. reg. {{bråk|5|3}} 1656, {{bråk|3|12}} och {{bråk|6|12}} 1660, {{bråk|11|3}} 1674 och {{bråk|24|6}} 1675.</ref> Och år 1662 beslöt amiralitetskollegium att utfärda en allmän föreskrift, att “båtsmännen må intet fordra af sin rote någon kost, medan han är hemma i landsorten, med mindre han gör arbete och skäl derför“.<ref>A. K. prot. {{bråk|2|6}} 1662.</ref> Resekosten skulle roten enligt 1636 års båtsmansordningar utgöra, då karlen uppfordrades på våren. Den skulle bestå af proviant till värde af 4 daler.<ref>Båtsmansordningar {{bråk|10|2}} och {{bråk|12|2}} 1636 i A. K. reg.</ref> År 1646 resolverade amiralitetskollegium, att när båtsmännen vid uppfordringen bekommit af sina bönder, hvar karl ett lispund sofvel och dertill bröd till resekost och dessutom sina vanliga hemkallspenningar, få de icke fordra mera af allmogen.<ref>A. K. reg. {{bråk|4|5}} och {{bråk|6|5}} 1646.</ref> Samma före­skrift upprepades året derpå.<ref>A. K. reg. {{bråk|26|1}} 1647.</ref> Kort derefter bestämdes, att karlen skulle hafva vid uppfordring två lispund sofvel och ett lispund bröd.<ref>A. K. reg. {{bråk|13|1}} och {{bråk|3|2}} 1649.</ref> Ännu en ny beräkningsgrund för resekosten bestämdes 1656, då amiralitetskollegium förordnade, att hvar rote skulle “efter plägseden“ (!) gifva sin båtsman en månads kost vid hvarje uppfordring.<ref>A. K. reg. {{bråk|5|3}} 1656.</ref> Men denna skulle roten icke behöfva utgöra oftare än en gång om året, äfven om karlen uppfor­drades två gånger.<ref>A. K. prot. {{bråk|26|19}} 1660.</ref> Resekosten var naturligtvis ämnad till föda för karlen under resan till tjenstgöringen, hvarefter kronans skyldighet att föda karlen vidtog. Men bestämmelsen att kosten skulle räcka en månad, gaf anledning till missbruk. Amirallöjtnant Daniel Strussflycht i Göteborg hade vintern 1663 uppfordrat en del af Bohusläns båtsmän med en månads kost att hugga och framköra ekevirke i trakten. När dessa förtärt sin kost, uppfordrade han andra o. s. v. till dess han fått behöfligt virke hugget och framfördt till Göteborg. Denna billiga<noinclude> <references/></noinclude> ss3esgsp4nh11bdzolmgn38op8uov65 104 158346 505916 2022-08-27T16:24:39Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|76|<small>4. HEMKALLSFOLKET.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>arbetsmetod vann amiralitetskollegiets synnerliga bifall<ref>A. K. reg. {{bråk|8|4}} 1663.</ref> och an­vändes sedan af kollegiet vid skogsarbeten i Södermöre och Norrland.<ref>A. K. reg. {{bråk|24|10}} 1663 och {{bråk|29|1}} 1666.</ref> För skeppsbyggeriet och sågarne i Norrland, till hvilka uppfordringarne blef för kringliggande socknar ett ständigt återkommande onus, utfärdade amiralitetskollegium d. 29 januari 1666 en förordning, bestämmande de persedlar hvar rote “efter gammal ordning“ (!) skulle gifva sin båtsman till månadskost, när han blef uppfordrad till sågarne eller skeppsbyggeriet i Norrland, nemligen:<br> {{em|2}}1:o) fem lispund proviant i bröd, kött, smör, fläsk och annat, som bonden kan åstadkomma och båtsmannen är nöjd med;<br> {{em|2}}2:o) tolf kannor malt och så mycket humla, som dertill behöfves;<br> {{em|2}}3:o) sex kannor uti ärter, gryn eller mjölk.<ref>A. K. reg.</ref> Efter upprepade klagomål medgafs rotarne den lindring, att de skulle blott vid hvarannan uppfordring behöfva ut­rusta båtsmännen med månadskost. Kronan åtog sig att för­sörja dem hvarannan gång.<ref>A. K. reg. {{bråk|12|6}} 1668.</ref> Detta missbruk stäfjades 1680, ty när 100 man af Små­lands kompani då uppfordrades för ekehygge i Småland, lik­som äfven 50 man af Ölands kompani för ekehygge på Öland, så förordnade amiralgeneral Hans Wachtmeister, att folket skulle underhållas med kronans kost och rotehållarne derifrån befrias.<ref>A. K. prot. {{bråk|27|9}} 1680.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Kläder af<br>roten.</i>}}Vid båtsmanhållets inrättande ansågos rotarne icke vara skyldiga att hålla folket med kläder. Det ålåg kronan att nödtorftligen kläda karlen, då han var inkallad i tjenstgöring. Hemma på roten skulle han för sina hemkallspenningar hålla sig sjelf med kläder.<ref>R. R. {{bråk|5|12}} 1679.</ref> Men under kriget med Danmark 1645 utfärdade amiralitetskollegium ett cirkulär till kompanicheferna, att de skulle tillhålla så väl borgmästare och råd i städerna som allmogen att vid hemkallsfolkets uppfordring gifva hvar karl s. k. små­persedlar, bestående af två skjortor samt ett eller två par strumpor och skor. De skulle föreställa rotehållarne, att det skulle bidraga till karlarnes helsa, om de finge byta kläder på skeppen. Derför att de förlidet år icke kunde göra detta<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> kcphft29dfhs9xxsar9i7gofqjoctvt 104 158347 505932 2022-08-27T19:55:20Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|69}}</noinclude>de byggnader, på Malmarne, som vid ett fienteligt anfall kunde vara Staden till mehn och hinder i dess defension; men en belägrande fiende, till värn och nytta. Ifrån honom börjar Svenska Historien en ny epoque. Hans delade omsorger, till de vigtigaste värf och ärender, gjorde hans personliga närvaro, innom Riket, nästan på alla ställen nödvändig; men intet hindrade honom, att tillika tänka på Hufvudstadens åter upphjelpande, utur ett nära liknande ödesmål, och att med omsorg bereda dess framtida tillväxt och upprätthållande<ref>Om Stockholm kunde då sägas, med Cicero: Oppida posse mori; Städer kunna ock dö.</ref>. Vid första anträdet till Rikets styrelse, hade han fattat ett fast beslut, att afskudda sig Roms vidsträckte envälde. Biskopar, Präster och Munkar, hade tillvällat sig en magt, som icke kunde förenas, hvarken med allmänt bästa eller Regentens säkerhet. Rikets och Konungars öden, hade i framfarne tider, ofta berodt, på myndiga Prelaters godtycko, som voro sjelfrådande både i Staten och Kyrkan. Då han således för sanningens skull, med nit och alfvar, med öfvertygelse och varsamhet, befrämjade Reformationen, ville han tillika grundlägga, ett lagligt och odelt Konunga-välde; befria Folket från förtryck och heliga bedrägerier; stadga frihet och lugn, och återtaga de rof, som vore med minskning i Statens tillständiga rätt, afhände ifrån ett i fattigdom och villfarelser, nedsänkt och plundrat Folk. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||E 3|De}} <references/></noinclude> 9r8u63omfez0pk35tgm0eoqbq9myi0g 104 158348 505933 2022-08-27T21:25:28Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|70|{{linje|5em}}{{linje|5em}}|}}</noinclude>De Egendomar som enligt Wästerås Recess och Örebro Riksdags-beslut 1531, reducerades ifrån Kloster, Gillen och Prebenden, med flere Catholske stiftelser; blefvo nyttigare och till allmänt gagn, af honom använde. I Stockholm blef Gråmunkarnes Kloster, ett Helgeands-Hus eller Hospital; i Själagården blef ett Boktryckeri inrättadt; nio särskildte Hus och Trägårdar efter upphäfne Kloster och indragne Prebender, lades under Skolan och till Lärares underhåll; att återställa de fattige, de allmosor dem rätteligen tillhörde, och att nyttja aftrugade Egendomar, under allmän förbindelse, till utspridande af sanning och upplysning. Men ordningen fordrar att här öfverlämna dessa ämnen, till sina särskildte ställen, och att återtaga den allmänne beskrifning, om Stockholms Stads bebyggande, ifrån K. <i>Gustafs</i> regemente, till våra tider. {{c|§. 2.}} Till Stadens och Borgerskapets förmån innom broarne, förordnades 1544, att å Norremalm skulle allenast Fiskare och andre så kallade Ämbetsmän, Staden till nytto blifva boende; men alt köpslagande, der vara förbudit; och till Stadens anseende och bättre bebyggande, stadgades 1552, att alla då än qvarstående Trähus skulle nederrifvas och Stenhus i deras ställe uppsättas. Om Stadens byggnad, förordnade än vidare, K. <i>Gustaf,</i> Gripsholm d. 6 Maji 1557; att Magistraten skulle förbättra Stadens ränta med Hus och Byggnader; icke tillåta Bryggare-hus<noinclude> {{huvud|||in-}} <references/></noinclude> bgonau952gnrjxfdf4dp4xkjqn2ewqc 104 158349 505934 2022-08-27T23:32:57Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{linje|5em}}{{linje|5em}}|71}}</noinclude>inne uti Staden; utan skulle de alle sättas på vattnet, som orden lyda, och byggas långt ifrån hvarannan; hvarjämte befalltes låta tillreda Hus, vid <i>Danviken,</i> för de Fattige, och utse Begrafnings-platser, på Norr- och Söder-malm, hvilka borde kringstängas. K. <i>Erich XIV.</i> förordnade 1563, att Brygghus skulle uppbyggas; men icke i egne Hus, på det ingen dermedelst måtte undandraga sig accisen. (Privileg. 1563). Ofvannämde påbud, om Trähusens nedrifvande i Staden, förnyades af K. <i>Johan,</i> den 1 Jan. 1581. Han hade ock förut 1572 befalt, att Husen vid de stora gatorne, skulle i ståndsättas och hvitmenas. Att Stenhus-byggnaden långsamt verkstältes, intygar de på så olika tider, utfärdade författningar derom. Uti Julii månad 1576 befalte K. <i>Johan</i> bortrifva de olagliga Träbyggningar i Stockholm, som både Östan och Västan till, innom och utom Stads-muren byggde voro. Då K. <i>Johan</i> förnamm, att Staden icke hade så mycken tillförsell af kalk, som behöfdes, dels till stenhus-byggnaden; dels till Stadens befästning; förläntes Staden med en <i>Kalkugn</i> på <i>Vermdön,</i> som några år legat öde; att den låta upprätta, och bruka det Kalkberg, som der näst under beläget var, till behagelig tid. (öp. B. d. 23 Aug. 1574). De Hus, som Präster och Bönder i Staden köpte, och icke vidmagthöllo, eller uppbyggde innom viss tid, skulle vara förvärkade under Kronan. (K. Br. d. 16 Nov. 1577). De Borgare som i Staden egne Hus hade och dem bebygga ville, skulle njuta tullfrihet på det gods, de införde (öp. B. d. 12 Maji 1585). Ständels och Korssverks-hus, skul-<noinclude> {{huvud||E 4|le}} <references/></noinclude> fugxvpva9lphw60ewa7hc1mqj0yryti 104 158350 505945 2022-08-28T07:51:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">Om välgörenhet under medeltiden.<br><br> II. Den senare tiden. Helgeandshus. Göranshospital.</h2> {{c|{{m|af}}}} {{c|'''''Hans Hildebrand.'''''}} Ju mera medeltidens århundraden skredo framåt, desto mera vaknade hos de lager af befolkningen, som från början voro de lägsta, de undanskjutna, ett begär att få taga del i det pågående arbetet, att derigenom göra sig gällande och deraf uppbära lön. Detta begär uppenbarade sig ock inom den kristliga välgörenhetens område, så snart man för denna ville en större utsträckning än beröringen med de i den närmaste omgifningen medgaf. I de ridderliga hospitalsordnarne kunde väl män af lägre stånd, af borgerlig härkomst och verksamhet, vinna inträde, men den rol, som inom orden blef dem anförtrodd, var alltid underordnad och den i orden upptagne borgaren kunde icke undgå att inom denna känna samma missnöje öfver att icke finna sitt värde uppskattadt efter förtjenst, som förhållandena utom orden måste ingifva honom. Inom det rent kyrkliga området visar sig från början af 1200-talet de lägres missnöje och försök att tilltvinga sig en plats inom samhället. Till de gamla munkordnarne, isynnerhet till Cistercienserna, slöto sig, såsom jag redan omtalat, lekbröder, som kallades <i>conversi</i> och för klosterfolket utförde ganska mycket arbete så i jordens brukande som i slöjd af hvarjehanda slag. Mellan klostren och deras konverser uppenbara sig under tolfhundratalet, ända från dess början, i hvarjehanda afseenden split, som alltid kan ledas tillbaka till de underordnades misstämning öfver den lägre ställning, som orden beskärde, och<noinclude> <references/></noinclude> 8dlpp4fakydowklwavnpj0snztirvn6 104 158351 505956 2022-08-28T08:27:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM VÄLGÖRENHET UNDER MEDELTIDEN.</small>|191}}</noinclude>ur hvilken de ej mäktade vinna någon lyftning. Då konverserna märkte, att missnöje och motsträfvighet icke hulpo till något, blefvo de allt färre som infunno sig för att upptaga den tjenande broderns ödmjuka släparbete. Klostren, beröfvade konverser, måste för framtiden leja arbetare och arrendera ut jorden, som de tidigare kunnat bruka hemifrån. I kraft af denna mäktiga rörelse uppblomstrade vid denna tid tiggareordnarne, som ej af de inträdande kräfde hög börd; äfven den lägsta var i dem välkommen och kunde inom dem stiga upp till framstående platser, från hvilka hans verksamhet kunde gripa kring sig inom vida kretsar. På samma sätt uppstodo borgerliga hospitalsordnar, hvilkas rol blef så mycket vigtigare, som de ridderliga ordnarne småningom blefvo sin välgörenhetspligt otrogna. Tre af dessa ordnar förtjena att här omnämnas, Korsbärarnes, Antoniusbrödernas och den helige Andes ordnar. Korsbärarne (<i>cruciferi</i>) hade som stamhus ett hospital i Bologna, som omtalas första gången år 1160. Bröderna, som skötte detta, började snart vidga sin verksamhet, de anlade eller fingo sig upplåtna andra hospital, hvilka alla förvaltades efter samma regler. Påfvarne visade denna orden mycken bevågenhet, och år 1185 stäldes den direkt under påfven. Ordenstecknet var ett jernkors, som gafs novisen efter utstånden pröfvotid med orden: »mottag, min son, korset, som du alltid skall bära i hjertat och handen. Bär du det väl, skall du en gång hafva det med Honom, som återlöst dig med sitt kors och sitt eget blod, Jesus Christus, som lefver och regerar i evighet med Fadren och den Helige Ande». Korsbärarnes orden utbredde sig ej norr om Alperna, hade för öfrigt endast få hus utanför Italien. I Prag hade en dotter k. Ottokar († 1230) grundat ett franciskanerkloster och i sammanhang med detta ett hospital, som sköttes af lekbröder. År 1238 skildes hospitalet från klostret och stäldes under en egen mästare omedelbart under påfvestolen. När denna stiftelse vunnit anseende, stäldes under densamma andra hospital, och orden vann utbredning, i synnerhet inom Böhmen, Schlesien och Polen. Brödernas tecken bestod af ett kors och derunder en röd stjerna. De kallades än korsbärare, än stjernbärare (<i>stelliferi</i>). {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> syvkf6ealt6fz27ebscznqxno3ssg0v 104 158352 505957 2022-08-28T08:55:39Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>KLÄDER AF ROTEN.</small>|77}}</noinclude>sjuknade och dogo så många, så att städer och allmoge måst uppsätta nya karlar.<ref>A. K. reg. {{bråk|27|2}} 1645.</ref> Denna föreskrift gälde blott vid uppfordring under på­gående krig med Danmark. Båtsmännens försök att efter freden år 1645 tvinga rotehållarne att gifva dem småpersedlar eller deras värde i penningar, afvisades af amiralitetskollegium.<ref>A. K. reg. {{bråk|4|5}} och {{bråk|6|5}} 1646, {{bråk|26|1}} 1647.</ref> Men då Flundre, Ale m. fl. härader roterades år 1656, gjorde kollegiet ett försök att få dessa småpersedlar ständiga, genom att införa i roteringsinstruktionen för amiral Mårten Ankarhjelm, att han skulle med godt manér öfvertala rotarne att gifva sina båtsmän hvarje år två skjortor och några par skor, då det ju vore till rotarnes egen fördel, att karlarnes helsa vårdades, så att de kunde tjena längre och rotarne ej så ofta behöfde uppsätta nya karlar.<ref>A. K. reg. {{bråk|5|3}} 1656.</ref> Detta försök utföll till belåtenhet och år 1660 förordnade kollegiet att i hela riket skulle båtsmannen hvarje år hafva två skjortor och tre par skor,<ref>A. K. prot. {{bråk|26|10}} 1660.</ref> hvilket två år derefter ändrades till två skjortor, två par strumpor och två par skor.<ref>A. K. prot. {{bråk|2|6}} 1662.</ref> Härvid förblef det sedan ända till periodens slut. Utom dessa småpersedlar skulle rotarne i Bohuslän och Vestergötland gifva sina båtsmän hvart tredje år tio alnar valmar till en pajrock (“bullfång“)<ref>A. K. reg. {{bråk|18|12}} 1674.</ref>. Denna bestämmelse ut­sträcktes sedan äfven till båtsmansroteringen i Blekinge och Skåne.<ref>K. instrukt. {{bråk|24|6}} 1675 i A. K. reg.</ref> Den 16 nov. 1675 utfärdade amiralitetskollegium cirku­lär till alla kompanicheferna om komplettering af kompa­nierna. Der heter bland annat: “och som det är kändt, att orsaken till sjukdomarne bland båtsmännen under sista ex­peditionen varit den, att de inga andra kläder haft, än dem, som de dagligen haft på sig, skola kaptenerna på bästa sätt och manér förmå hvar rote att gifva sin båtsman så mycket grof väf att han deraf kan göra sig en hängmatta och ett täcke, hvilket allenast för denna gång och icke vidare fram­deles skola dem åläggas, såsom något ordinarie besvär“.<ref>A. K. reg.</ref> Emellertid gingo många hängmattor förlorade med skep­pen under följande olycksår; båtsmännen togo sig ock för<noinclude> <references/></noinclude> lkw2jp82kwlm8waso9uljnuhuv7nypg 104 158353 505958 2022-08-28T09:45:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|78|<small>4. HEMKALLSFOLKET.</small>|}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude>att sälja dem.<ref>A. K. prot. {{bråk|6|2}} 1677.</ref> Följden blef att rotarne måste vid hvarje komplettering skaffa ny väf till hängmattor och täcken.<ref>R. R. {{bråk|5|1}} 1677 och A. K. reg. {{bråk|2|12}} 1678.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Stuga.</i>}}Båtsmannens ställning förbättrades väsentligt, då han erhöll egen stuga att bo uti, så att han, från att bo inhyses, fick flytta under eget tak. Denna märkliga förbättring här­leder sig från drottning Kristinas resolution d. 14 febr. 1653. I denna ålades hvarje rote att inom tre år förskaffa sin båts­man nödtorftiga hus, “som är en stuga, fähus och ett pörte“. Dessa hus skulle sedan underhållas af båtsmannen eller bösseskytten, men om han sådant underlät, egde kompanichefen att taga af hans hemkallspenningar, hvad som behöfdes för husens iståndsättande. Båtsmannen skulle ock jemte bön­derna hafva mulbete för en eller högst två kor och några får, men sjelf förskaffa vinterfodret genom arbete.<ref>R. R.</ref> En så genomgripande förändring kunde icke genomföras på de tre åren utan infördes småningom efter upprepade befallningar härom till kompanicheferna vid kompaniernas kompletterande.<ref>A. K. reg. {{bråk|21|12}} 1665, {{bråk|14|12}} 1676, {{bråk|2|12}} 1678 och {{bråk|7|5}} 1680.</ref> {{Vänster marginalnot|<i>Lodjor.</i>}}För att lindra allmogens tunga af skjutsfärder och durchtåg vid båtsmännens uppfordringar, förordnade amiralitetskollegium år 1637, att alla båtsmanshållsskyldiga, så i stä­derna som på landet, skulle bygga och underhålla en lodja för hvar tjugufemtal båtsmän eller bösseskyttar. Med dessa lodjor skulle folket upphemtas till Stockholm och föras till­baka vid uppfordringens slut. Lodjorna skulle vara 40 fot långa öfver kölen, 13 fot breda och 16 fot höga med åtta par åror. Jern, tackling och segel bestods af amiralitetet.<ref>A. K. reg. {{bråk|9|11}} 1637.</ref> Men som en stor del af lodjorna byggdes af furu och gran och befunnos för ändamålet mindre tjenliga, förordnades år 1652, att de skulle byggas af ek. Der detta träslag ej fans att tillgå, skulle i stället för lodja 20 öre s. m. ({{bråk|5|8}} daler) år­ligen erläggas af hvar rote.<ref>R. R. {{bråk|24|2}} 1652.</ref> Ett parti ekelodjor bestäldes i anledning häraf hos faktor Cornelius Jakobsson i Tjust.<ref>R. R. {{bråk|21|7}} 1653.</ref> Bönderna i Finland och på Åland befriades från att hålla lodjor mot vilkor att i stället gifva 12 öre k. m. årligen af hvart mantal i roten,<ref>R. R. {{bråk|14|2}} 1653.</ref> hvilket motsvarade omkring 20 öre<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 0lofi0halweoy7n0yohns2dkuyyfja7