Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.1 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 4961 650519 650004 2026-05-08T14:29:48Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 650519 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 392&nbsp;000 redigeringar]] (8 maj 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} 4w3zt91t543bnzljy1ladrcxbq06qxi 650539 650519 2026-05-09T08:24:09Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 650539 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 392&nbsp;100 redigeringar]] (9 maj 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} dtn4xqb03s597h9ftvvuyq8yfh02t32 104 151412 650523 609030 2026-05-08T14:57:54Z ~2026-27972-82 18950 650523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|130|''Döfviþer — Döma.''}}</noinclude>af 1325 (Sv. Dipl. Nir 2516) nimnas ligna non fructificantia dicta vulgariter. ta défvydh, 2) = défvipa skogher. byaske= gher sum d. sr )( eke skogher, VM. II. B. 24:2; )( borrande skegher, ME. B. 7,not. 75. Férsta delen af d. 0. ar tro-~ ligen déver (jfr. Danfiorp, Galdviper), och daraf har, genom falsk harledning, uppkoomit dépviper, hvilket, sAsom be- gripligare, kommit i allmannare bruk. Th, som synes hafva haft samma me- ning om forballandet millan dessa ord, anfor har (Gi. I. 332) ordet danforp och det N. dédlende, ofrukibar jord, ‘forte rectius déflende”, samt AS. deaf corn, ofruktbar sad. — Jfr. Undirvi Dégha, se Déi Dogher (dygr, G.), 0. dygn. VG.* G.* Isl. die ar en dags |. en nalts tid, ett halft dygn; men en s4dan bem. ar har ingen anledning att antaga; och da det sages: i dégreno forsta ok daghi- nom nesta, VG.II.K.3; fri pripia d., G. 35:1, kan med dagher omdjligen me- nas ett halft dygn. hn, se Doin (46a; dégha, Bj. pres. déry rr, G. impf. de), v. n. dd. VG." 0 SM.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* Chr, dér biskups sak |. déia alla sakir mp hanum, dd han dor si dé 9: forfalla ock Atal for brott som han ado begatt, OG.* Jfr. Déper, adj, Stra dia. Délle, ett troligen genom skriffel till- kommet ord, som tillafventyrs bor vara_ ti kélffae |. délie. Sk.* Doma (dyma, G.), v. a. 1) démma. VG.* ame SM.* ae G.* d. dom, U.* jomder domber ok saghper, Bj." d. ok relia Sued, de mata ree SMS de manni (ret) lagh, VM.* ME. Chr.Tg. — Doma. ping), begira dom pa tinget, VG la seer at stlia, skaffa sig dom som beraltigar honom att silja, VG." lati 4. af garp, late démma bort gardsgar- 28: den, o: alt den ma borttagas, VG.* d. man viper io) vern, se ley vorn. lati d. ser i at me Date ee Varp- veta, d. sym, démma till syns forrdittan- de, U. domis eber fore pen sakin gifs, det démmes (il edgang hvarigenom han mA fria sig, U.* eper sam démder er, 9: géngen pA grund af ‘gifven dom, SM* d. met |. mets men i U* VM." d. ping hem til mans, SM.* d. manui silia, gifva lonom dom att an ma siilja, OG. ES. 3:pr. pa démis hanum iorp at képa, U* barn démis utlendis, se Utlendi: ie. biltagher ok démder, SM.* manhelghp domis manaj,.9: frandémmes honom, OG.* d. lif 1. hand af manni, ME. DrVI. 38, 39. 4. af piuft hup |. ora eller andr lim mir, Sk.* d. man ir sverp |. stem, Tata d. sik i frib, se Friper. laghmaj skal han til knnongs déma, 0: = den valde konangen vara laglig konung, VG." U.* SM. Kg. 1; Add. 1: 3; men i ME. Kg. & pr. oratt, se not. 62. och foret. s. X-LXXXI. af Inghman til kouungs démder, SM. Add. 1: 4; ME. Kg. ‘pa er han (n. konungen) démder sala Spa, U.* SM.* pingmza 1. landz dims, tve man varo ofaa pingi i ok démdo, pingi) skula wre (na men viper han, Py gal Detta ord 25. d. éver manne, Sk.* d. fast ok falt, pg. fram, niper, se Paster, Fram, Nip. iorp i byrp, se Byrp. lata d. (si £ 8. 216. not. — Jfr. Af, Ater-, Lagh-, af Til-, Up-, Ut déma; U démder, 2) till-<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> kpmvzlcwqw2yhcntbnupbycq16mfaxa 104 151818 650522 609029 2026-05-08T14:57:01Z ~2026-27972-82 18950 650522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Dyr — Döfviþer.''|129}}</noinclude>Dyr — Dofviper. #E. 2: 14; M. 2: pr; 20. hans frip er halve dyre, H. Kg. 10.’ pa vari bot halve dyr- rm, 9: dubbelt sd stor, H.M. 9:4. vara lyre, i st. f. fyrre 1. dfre, Dyrni, n. ddrrpost, ‘prov. dérne, dyn- jane (Ih. Dial. Lez). VG.* Key tre, n. = dyrni. ho ‘Seat (compar. 4) » dyre, dyrari, dyrane, ME.* st Chet dyraren, Chr.* dyrathe, ME.* superl. dyrast), adv. (a. af dyr) dyrt, till hdgt pris. dyrane szl- ia, Si. B. 9: 2. nol. 70; Kp. 19: pr. . 48; he 25:1 3 Chr. Kg. 24: 1. seelia sum dy- i rast giter ham, 0: lill det hdgsta pris han kan, VG. II. Add. 6; 3; IV. 19: 1; U.* ME. Ego, 11. lata vin dyra Topa, 0: siilja det Jill hdgre pris, Bj. 38:1. veth star ey sva aire ar ej utsatt for sd stor Kk. ne, (l. dyrare), ME.* Chr. J. 7. ldsa sva d., betaia sA stor lésen, ME. Egn. 9, dyrari loysa, G.* gelda skapa sva d. &c., 9: med s& stor summa, VM.* dyrra legha, 9: for stérre lén, SM." sighia dyrast vara vert, 0: hégst, ME. pg. 20: pr. va dyrre, dubbelt mera |. Ree ci ‘M. 24: pr, 1; SM. Kg. 14: pr; M.6: pr, 1. Jr, Jem, Ofdyrt. Dyrvas, dit irfas,G.), v. dep. djarf- vas, fordrista sig. d. yrkia, gerpa, sik undan dna &e. Chr. Kg. 16; DrV1. 41. not. 17; Tj. 12:1. 4 til fora, ryva &. SM." st. R 13. Dyrp, f. (isl. dyrd) ara. G.* Dys (dos; pl. dyssier, -iur), £2 (Isl. dys, gen. dysiar, f. grafhég, D. dysse) dés, trafve, setia kern id. U.* VM. II. B. 9:4; ME." Chr,” rypia pre dyssizr, 9: en dker, pa hvilken kunna skérdas tre trafvar sad, H.* Corp. Jur. Sv. G. Ant. Vol. Xl. G.* ME.* St. R. ind. 30; Di 129 Dek (diokn), f.? (Isl. dékk,. f. for- Ajopning i landskapet, Fr.,N.dokk, dekk) en djup grop |. hala i marken (sddan all en vag dar ej kan ga fram, I. att ett kreatur dar kan omkomma). vegh leggia eig i dek eller i dy, VG.LJ. 12: prj IL J. 25. (pA senare ‘stallet star, troligen genom skriffel, diokn). I N. och Isl. lagar omtalas den hindelse, att ross er rekit i dock eda dy, ML.GulL. och Jonsb. Landsl. 35, om hvilket stalle i Jonsb. Isl. Lagmannen PAt Vioatin anmarker att gamla trovardiga skino- bécker hafva "deek” (och Deck, sd- oa i ‘ger edit.) "og meinar bokin r allar skudvenar, hvért sem bre vott edr purt.. dj mega Indes heita, en dock patens edr ‘be vea, hvért sem.er vot edr pur”; Stutt dgrip af P. Vidalins Glosserunum yfir fornyrdi légbskar Islendinga, i Rit jess Isl. lerdoms-lista felags, Ul. 126 . (ifr. Bihanget). Densker, se Dansker. Dia, se Daia. Dofvipa las (ddvipa las), n. lass af trin som daga till brinsle och annat dylikt bruk. VM. I. B. 14: pr; ME. B, 17: pr. not. 24. Jf. ipa las. )( vernkallaper skogher, VM. ME. B. 23. not. 12. Jfr. Dépvipa 7 Déhvipat tre (dovipa tre), a= dofriper. al Pert (doviper), m. 1) tra som ej bar frukt. )(aldiutre, ek, apald, SM* )( aldinviper, ME. B. 30. not. 21. hogga ‘imber eller d., o: eHer amman d., n. hvaraf timmer ej kan fas, ty dessa ord i. sig sjalfva aro icke motsatta, SM. B. 17: pr. hugger man timber.. sam for geru saghp um d., 0: om sAdana tran i allm., ME. B.17:1. not.49. I ett bref 17<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> mttzuumthjrzsbvbibb2nsl9266h1pa 4 157148 650538 650090 2026-05-08T22:06:46Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 650538 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-05-07T09:47:19Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,4 proofread-editnext,25,0 --> akzp60i8yb0la70zo1sjdspkg2hs9f1 104 220878 650524 650479 2026-05-08T15:08:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|20}} <u>Lördag.</u> Snösmolade och blåste. Eftermidagen hitkom Capitaine von Moltzer och Hof Snickaren Dumrath — Den sednare betaltes nu för Rahmarne till Dörrstycken och en liten betsad ram till taflan som jag fick af unge Hensigen — och var prisett rätt billigt 6 RD 16 Schilling Riksgälds för alla 5. Arrendatorn Molin och en man vid namn Stafvelin som speculerade på Wallas Arrende voro ock här men jag hade eij stunder att tala stort med dem. Grönberg och Mästarn Körde gödsell och Boberg var med att timra på Stockar till Bränneriet. {{Inre marginalnot|21}} <u>Söndag.</u> Svåra kall blåst. Grönborg var med Släda efter Målaren Gottman som här åt Middag, och efter begäran bekom 8 RD rgds för det han måladt alla Ramarne till de 4. stora Dörrstycken med mahogenij färg och girlander alt omkring. Eftermiddagen hitkom Tracteur Ringström som ännu har lust för Walla, men prutar. Han hade med sig hustru och en liten dotter. {{Inre marginalnot|22}} <u>Måndag.</u> Kall blåst. åter kördes hem 6 Gödsellass från Lundström. Eftermidagen var Kyrkovärden Pettersson här. Han omtalade att 3. tjufvar varit vid Hägersten och stulit en sprutslang m m: Slangen hade de afskurit och efterlämnadt en del däraf vid Lilljeholmen — åter en annan natt upstigit på en stege att gå in, men stegen fallit omkull och en Herre som satt och skref låssatt ett skott efter dem dock eij hunnit någondera, emedan de sprungit tappert. Från Capitaine Moltzer fick jag ett bref som under Couvert till honom kommit i dag med posten från min neuveu Alexander Reenstierna, innehållande några antekningar som skola införas uti Reenstjernska Generalogien om födda och döda. Om aftonen hitkom huspigan Maries gamla nästan blinda mor från Kjöping. Mitt dagsvärke i dag var att skrifva och se öfver gamla räkningar. {{Inre marginalnot|23}} <u>Tisdag.</u> Blåst — förmiddagen åter reviderade jag mina gamla papper och skref. Eftermidagen var jag på Barnsängs visite hos Pastor Rinkbergs fru och fägnades med Caffée, Saffransbröd, Rhenskt vin och Confect; Drängarne fägnades ock. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 0dswproqf5k3na5t6qfxztwcdc2gkko 104 220879 650525 650243 2026-05-08T17:13:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|24}} <u>Onsdag.</u> Frost, blåst och litet trindsnö åter hemsläpades 6 Lass godsell. En del af de gamla Kongl: Portraiter som sedan 1779 legat i skåp uppsattes i dag i stora Salen och i matsalen uppsattes Kung Carl XII^<u>tes</u> Portrait i Krönings Mantelen samt Cancellie Rådet Schönbergs och Morbror Pohnsens portraiter — litet nystade jag {{Inre marginalnot|25}} <u>Thorsdag.</u> Natten Snögade — Till middagen var min Broson här — Han omtyckte Lönstycken ganska mycket — efven Kungl: Portraiterna i Salen jag slutade i dag rysta blått bomulsgarn och egentelig blir nu mitt arbete att skrifva samt dessemillun ränsa bomull. Kongl: Maijestet hade i dag rest på förmiddagen till Norrige hwarest blir Storting. {{Inre marginalnot|26}} <u>Fredag.</u> Smått Smösmål, blåst och ruskigt väder. mina papper, bref och räkningar Sysselsatte mig hela förmiddagen. Man Cannonerade i staden för Kungens 63.^<u>dje</u> födelsedags. Eftermiddagen gjorde jag visiter hos Docterinnan Häggström — Doctorn hade nyss furit bort åt Hammarby. Min bror hade förut om morgonen varit hos Doctorn, hvarom och joup eij — jag for sedan till kamrer Brogre som öfver 8. dagar varit rätt kraslig dock blott legat stundtals på Soffan. af honom fick jag låna en artig bok Handlingar rörande Skandinaviens Historia. {{Inre marginalnot|27}} <u>Lördag.</u> Om natten millan kl: 3 och 4 sköts Eldskott för Norr, och hade Spruthuset nära Klara Kyrka, med alla där befintliga vahror och värkstäder till sprutornas förfärdigande och reparationer, inom få timar upbrändt; här på gården hade eldskenet synts rysligt. Vintren var bra sträng, men eij någon betydlig blåst — Mansell var förmiddagen till staden och hade sedt stället, som jag förut vet eij var långt från där Lemkens bor — Ty salig Major Röngren som hade Hand om Sprutfabriquen, bodde där då han målade mitt Portrait. Jag hade i dag en förförlig svår hosta och deraf en svår hufvudvärk samt från plåga uti ögonen samt täta rysningar. {{Inre marginalnot|28}} <u>Söndag.</u> Sträng frost hela dagen. Kamrer Westerstråle hade jag hitbjudit till middagen Han hemtades och hemfördes om aftonen med släda. Jag hade en gruflig hosta och snufva och blef veritabelt uttröttad att höra hela dagen en skrikande röst — och<noinclude> <references/></noinclude> o0kf7jktvpc4hc0epkhj18f2efuv8u4 650526 650525 2026-05-08T17:25:29Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|24}} <u>Onsdag.</u> Frost, blåst och litet trindsnö åter hemsläpades 6 Lass gödsell. En del af de gamla Kongl: Portraiter som sedan 1779 legat i skåp uppsattes i dag i stora Salen och i matsalen uppsattes Kung Carl XII^<u>tes</u> Portrait i Krönings Mantelen samt Cancellie Rådet Schönbergs och Morbror Pohnsens portraiter — litet nystade jag {{Inre marginalnot|25}} <u>Thorsdag.</u> Natten Snögade — Till middagen var min Broson här — Han omtyckte Dörrstycken ganska mycket — efven Kungl: Portraiterna i Salen jag slutade i dag rysta blått bomulsgarn och egentelig blir nu mitt arbete att skrifva samt dessemillun ränsa bomull. Kongl: Maijestet hade i dag rest på förmiddagen till Norrige hwarest blir Storting. {{Inre marginalnot|26}} <u>Fredag.</u> Smått Smösmål, blåst och ruskigt väder. mina papper, bref och räkningar Sysselsatte mig hela förmiddagen. Man Cannonerade i staden för Kungens 63.^<u>dje</u> födelsedag. Eftermiddagen gjorde jag visiter hos Docterinnan Häggström — Doctorn hade nyss furit bort åt Hammarby. Min bror hade förut om morgonen varit hos Doctorn, hvarom vet jag eij — jag for sedan till kamrer Brogren som öfver 8. dagar varit rätt kraslig dock blott legat stundtals på Soffan. af honom fick jag låna en artig bok Handlingar rörande Skandinaviens Historia. {{Inre marginalnot|27}} <u>Lördag.</u> Om natten millan kl: 3 och 4 sköts Eldskott för Norr, och hade Spruthuset nära Klara Kyrka, med alla där befintliga vahror och värkstäder till sprutornas förfärdigande och reparationer, inom få timar upbrändt; här på gården hade eldskenet synts rysligt. Vintren var bra sträng, men eij någon betydlig blåst — Mansell var förmiddagen till staden och hade sedt stället, som jag förut vet eij var långt från där Lemkens bor — Ty salig Major Röngren som hade Hand om Sprutfabriquen, bodde där då han målade mitt Portrait. Jag hade i dag en förförlig svår hosta och deraf en svår hufvudvärk samt från plåga uti ögonen samt täta rysningar. {{Inre marginalnot|28}} <u>Söndag.</u> Sträng frost hela dagen. Kamrer Westerstråle hade jag hitbjudit till middagen Han hemtades och hemfördes om aftonen med släda. Jag hade en gruflig hosta och snufva och blef veritabelt uttröttad att höra hela dagen en skrikande röst — och<noinclude> <references/></noinclude> fx70nv4m909t8siuqq4v8vfboxtjfrc 104 220880 650528 650244 2026-05-08T18:28:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ tolkar måttet "tt" som skålpund 650528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude><noinclude>och </noinclude>hvarje mening eller rättare ord besegladt med de aldrafasligaste Eder — vid alt — ondt eller godt — Herre förlåt dem! de veta icke hvad de göra. Ack rysliga missbruk, att så begagna tallgåfwan. Från Kungl Secreteraren Fors, Lund fick jag bref om en Bok som Han ville Läna, och från min Syster ett bref af den 13 Januari om Syskonens Flyttning, mottagning af Gustafva med musique, verser, matförning, påhälsningar och Julkallasen borta Lyckligare anser jag min lugna lefnad {{Inre marginalnot|29}} <u>Måndag.</u> Snögade något. Jag skickade enligt begäran af Kungl Secreter Forslund Resebeskrifningar öfwer Stockholms Län och Nykjöpings Län — Dito till kamreraren Brogren, Drottning Christinas Historia Ett bref på Posten till en slägtinge uti Vestergötland — och en Billette till Carl ad: Reenstjerna. Således var mitt arbete Skrifwa, Läsa, litet ränsa bomull och om aftonen var Mäster Strömberg här som omtalade att min fordne Dräng Röngvists Hustru nu varit hos dem, efven här hos folket vid gården, att väl skryta om goda dagar i Köping dit de i Höstas flyttade men säkert nu att söka ny tjenst till våhren. Grönberg och Trögberg som voro vid Gödselgropen att skotta af snön fingo se att man därifrån bort stulit åtminstonen 12 à 16 Lass brunnen gödsell och befants det varit Fabriqueur Kugelborg som låtit föra den till Lerkrogen på andra sidan Brännkyrcka. {{Inre marginalnot|30}} <u>Tisdag.</u> Mycke klart och härligt väder. Jag insatte nu i Salsfönstren de Törnros krukor som hela vintern stått i förstugan, jag bläddrade i papper, skref och eftermeddagen fick visites af fru Moltzer, Capitaine Plank och Lieut: Sivers — nu börjades föra hem gödsell ur den vid Skantz tull af tjufvar lämnade gödseln {{Inre marginalnot|31}} <u>Onsdag.</u> Stark frost. Jag sände förmiddagen att med släda hämta Pastor Rinkberg som inskref uti Géneralogien några nya namn med mera då han for hem kom Arrendatoren Molins Hustru som pratade till Kl mot 8 om aftonen angående Walla som Molin vill Arrenderera. Trädgårdsmästaren var i stan att köpa frön för tillkommande Sommar för 6 RD 14 ß rgds. Till kungl Secreter Forslund skref jag en liten billette om Årstad för hans Geographie <h3 align="center"><u>Februari</u></h3> {{Inre marginalnot|1}} <u>Thorsdag.</u> Snögade — Sotades — En Sjöman sålde 1. ℔ metade Abborrar — Han heter Essenberg och bror till Schröders hustru som hade det stora Brölloppet 1800 hos Mäster<noinclude> {{ph|Anders}} <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> qim54byat5ayz81vsccjdw3nc507wrc 104 220904 650556 650517 2026-05-09T10:21:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|1827. Journal fortsättning}}</noinclude>{{Inre marginalnot|29.}} <u>Aprill Söndag.</u> Solsken, Strömoln, blåst. En kopparslagare som jag begärdt få tala ved, var här förmiddagen och hade en sin bekant med sig - de hindrade en tiltänkt resa till Kyrkan. Då vi kl 2 ätit middag rodde Grönberg Mamsell öfver viken och kl 5 hitkom Capitainerne Moltzer och Plank som roade sig att betrackta mina Dörrstycken samt flere taflor — och åto här en liten aftonmåltid — Mamsell hemkom litet efter 7. Maja Greta Nyman var här liten stund. {{Inre marginalnot|30.}} <u>Måndag.</u> Uphåls väder men kalt. Borggården och Stallgården sopades och Lilla Nippa värpte första egget i år. Greken var här som hastigast. Jag nystade endast 2 herfvor i dag och Mamsell stofferade nysyda Sängtäcket. <h3 align="center"><u>Maji.</u></h3> {{Inre marginalnot|1.}} <u>Tisdag.</u> Solsken och strömoln ombytte i luften som i menskliga lefnaden. Mot middagen Storm och snöyra, liksom då hårdaste Sorgeslag stundom inträffar. Åter klarnar efter oväder, ty i våra öden låter ock Gud oss slutelig finna tröst — Han agar men är dock Barmhertig. Mamsell gick om morgonen till stan att rådfråga Doctor Döbeln om sin plåga hon kom hem Kl: 11. — eftermiddagen var jag länge villrådig, om jag borde sitta hemma eller fara till Djurgården. Äntl: beslöts resan kl: 3. och vi skakade oss fram till backen ofvan Manilla att afbida få se de Kungl: Personernes ankomst. Kungl: Majestet och Kronprinsen till häst med stor Escort — Drottningen i Täkt vagn, bespänd med 8 hvita Hästar och röda Samets tömmar samt Kronprissessan till Vänster — Prinesessan Sophia Albertinas vagn tom — bespänd med 6 bruna Hästar — gorde en tour up till Brunn. Sedan i nedstigande grader såg man alla slags menniskjor och praktfull klädebonad equipager, Hästar, Ridande och gående, halta, raka, tiggare i trasor etc: etc: Af alla såg jag ingen enda bekant mer än Magister Nordberg, Guldsmed Folker och ungå Herr Theodor Hensiger. Klockan war ½ till 10 då vi hemkommo. Mina pigor hade åt mig icke gjordt det aldraminsta gagn under min bortovaro, och det föll mig eij in att låta dem gå bort i dag — tids nog midsommar. {{Inre marginalnot|2.}} <u>Onsdag.</u> Kalt men Klart. Jag rangerade efter gårdagen — Till middagen kom Carin Reenstjerna hit Lemkens hade jag Kl 7. förmiddagen furit till Strängnas på ångbåt att passera sommaren på Brunstads. Eftermiddagen för jag till Lilljeholmen och hade Carin med mig dit då hon gick hem. Hon fick af mig ylletyg till en klädning. jag for sedan till Herrskapet von Moltzer. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> m29pumxzt5qrjxjb46m0wltz0sh8u0f 104 220913 650562 650277 2026-05-09T11:49:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Maji}}</noinclude>{{Inre marginalnot|29}} <u>Tisdag.</u> Välsignad vacker dag. från Herr Rubenson fick jag om morgonen en billette, att Han och Doctor Häggström samt Notarien Hofvendal ville eftermidagen komma hit, och jag svarade det de voro välkomne — de kommo dock eij förrän Kl: 7. som hastigast — att jag i vittnens närvaro lofvade det Herr Rubenson, sedan fru Salanders Arrende Contract om Grönbrink tilländaluppit, skulle mot förhöjd Arrendesumma få bli Dess efterträdare. Jag stadade och rangerade, läste dagblad, nystade litet och om afton lät bära ned åt lilla Trädgården alla mina ägta Pommerantsträd och 5. Myrthenträd. {{Inre marginalnot|30}} <u>Onsdag.</u> Morgonen klar, lugn, Baromethren stod på vakert väder — jag promenerade kring Thrädgården, men midagstiden kom en härlig rägnskur. Åter klart och jag hade lofvat fara till Mamsell Leufstedt, for därföre först att bese Plaitre Fabriqueurens arbete som var otrolig vackert och af alla mögeliga faconer likt silfver. Jag var sedan till Mamsell Lundberg med mitt randiga tyg men träffade henne eij hemma. Slutl: till Mamsell Leufstedt som nu tror sig med Guds nåd och Herr Doctor Helströms hjelp vara fri från Binnikemasken och vill om fredag morgon ha Chajse efter sig — hon längtar hem som är så ganska naturligt, ehuru hon har haft en ganska artig värdinna — men trång och ärlig samt liksom en plåg som arrest. Då jag nyss kom och upstod ett tjockt moln, åskan bulrade, och en både stark, och en god stund om varande rägnskur, höll mig där qvar. Sedan smårägnade under hemresan — Hitom Grönbrink motte jag Jouvin — vid Adolphsberg Capitaine Moltzer och Brorson, som alla komma<noinclude> {{höger|från|5}} <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> duslpf1shncog3ltxaib4clv53y5bbx 104 220938 650520 650499 2026-05-08T14:36:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Augusti}}</noinclude>{{Inre marginalnot|5.}}<u>Söndag.</u> Strömoln, men blott ett litet rägnstänk. Mamsell läste Postillan. Jag sof en stund och skref sedan ty här var ganska tyst för främmande men hos folket voro skocktals skojare. Boberg och hans hustru voro hos den försupne, nu mera döde Capelan Strandbergs maitresse, Bobergskans Syster Ulla vid Tumba, hade min Chajse och en af Brors Hästar. Medan de voro borta var Maja Greta här med ett fabriqueurs pack, hvilka Lovisa måste mottaga. Desse skojare voro sedan på sjön att fiska. Anna Stina var hela dagen hos sin fästman, timmermannen Holmström och hade de varit på Djurgården att se den mannen som kallas Snabblöpare och springer flera hvarf millan Månilla och stora slätten, att ingen Häst kan hålla ut den Coursen. Bobergskans bror hitkom i mores och behagade efter vanligheten sätta sina Hästar i Stallet — jag lät tillsäga att de skulle släppas på hagen, detta misshagade honom då han om afton klockan mot 9 hemkom från Tumba. {{Inre marginalnot|6.}}<u>Måndag.</u> Mycket Solhetta. Hela förmiddagen och halfva eftermiddagen slog jag flugor och läste samlade Dagblad dem jag på 8 dar ej läst. Petterson hitkom och vi pratade om den infame Drouggé den jag gerna ville blifva utaf med från stället. Sednare eller kl: 5 hitkom fru Moltzer och Mamsell Öberg som sydt min efter Rägnbogens färgor randade klädning hvilken satt rätt väl och var ganska vacker, såg ut som sidentyg. Arbetslön och tillägg kostade 5 RD 12 sk: En karl som bar den i en Ask fick 12 sk: Jag hade henne på mig då jag följde Damerna ned till sjön. Grönberg fick om afton främmande, ett litet sällskap skräddare Gesäller som höllo fri måndag och medhade Caffée, Arrack, 6 Citroner och Socker, hvaraf en lustig afton tillbringades och jag måste läna glas, Pounhslef och skål. Bobergskan och Lovisa lade Långref och på sådant sätt föder sig med åhl — kanske efven fiskar åt Malmberg och Brännmästarn — De store känna hvarandra. Mamsell Leufstedt måde eij bra i dag utan hade Diarhée, rysningar och hufvudvärk: Marie Bryggde. Om aftonen knöt jag bomulsefsingar. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 7egtz1r4g98n7f77rw02vzycprlandn 104 220939 650521 650500 2026-05-08T14:44:07Z Thuresson 20 /* Validerad */ 650521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Augusti}}</noinclude>{{Inre marginalnot|7}} <u>Tisdag.</u> Ganska Hett väder. Kjörsbär och vinbär ränsades och stöttes till saft. Dricken tunnades Mina Yller kläder Pälsar, Kappor och Klädningar vädrades och af Mamsell Leufstedt klappades — Jag rangerade med dessa saker och annat mer i skåp och lådor, ty nu sedan väfnaden för i år var slutad, blef söm och lagning nödig Carin Reenstjierna kom hit till afton. {{Inre marginalnot|8.}} <u>Onsdag.</u> Mycket Strömoln men eij rägn. Förmiddagen syltade jag in Kjörsbärs och vinbärs saft 4. ℔. af hvardera sorten hvartill åtgick som vanligt är 8. ℔: socker och häruti bestod mitt arbete för dagen ty eftermiddagen furo jag och Mamsell till Djurgårdsbrunn att hälsa på min af slag skjuka Cousin Sven Kafle. Han var aldeles Lahm på hela högra sidan men kunde nu tala och tänka tämmelig redigt, det han i början af sin skjukdom för 15 månader sedan icke kunde — Således var han i det fallet förbättrad, men måste bäras och lyftas som ett barn — Han satt och läste i en bok — Dess fru var eij inne hvilket ej oroade mig — med gråtande ögon togo vi af hvarandra ett ömt farväl. Mamsell inviterade mig sedan på Spectaclet, som var bra roligt och väl uppfyldt med åskådare. Första Piecen kallades Planen — Den var samtal millan en Soldat och en ung Bondedräng — kärlek till hvarderas yrken och till Flickor. Den 2^<u>dra</u> De Olycklige af Kotzebue den jag tillförene läst — och Den 3^<u>dje</u> En Landtfäst neml: ett Slotteröl och en ansenlig mängd gammalt och ungt vackert Landtfolk som i anledning af sista Prinsens födelse sjöngo verser för alla de Kungliga personerne och nämnde Prinsessan Sophia Albertina för den sista af Wasa ätten, slutg sjöngs Folksången Vid bortresan mötte vi på Gustaf Adolphs Torg Magistrarne Norlander och Salén och talade litet vid dem. Grönberg körde ty Boberg var skjuk Mamsell mådde och illa, hade värk i hufvud, axlar och i vänstra armen som hon trodde vara af gickt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4rcfoya8u7hkf7kmalqzzoet2xca6i5 104 221100 650518 2026-05-08T14:26:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 650518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>SKABERSJÖ-SPÆNDENS RUNEINDSKRIFT.</small>|25}}</noinclude>nedenfor dennes top. Den korte skråstreg, som fra venstre stav går opad til höire, er betydningslös. R. 29 er <b>r,</b> som Bruzelius har lest, ikke <b>p,</b> som Stephens har læst. Doc. Söderberg bekræfter, at runen er <b>r.</b> Også paa denne rune strækker höire stav sig nedad nedenfor de andre runers basis. R. 31 ᚴ <b>k.</b> Staven går ikke så langt ned som de andre runestave. Oventil er runen beskadiget. R. 37 er sikkert ᛏ <b>t,</b> som også tegningen hos Stephens viser. Han gjengiver runen feilagtig ved <b>l.</b> Den eneste, som har forsögt en tolkning af disse runer, er Stephens. Jeg tror, at han rigtig har tolket enkelte ord, som angives i det fölgende. Men at hans tolkning i det hele er urigtig, behöver ikke at bevises. Den indeholder flere uhyrligheder; f. ex. at han gjengiver ᚠ ᛁ ᛅ ᛣ ᛋ ᛁ ᛋ ved <b>fia ansis,</b> hvilket forklares: the fees (treasures, jewels) of the ans (the chieftain, hero). Jeg foreslår fölgende tolkning: <b>auþ</b> akkus. = oldn. <i>auð</i> af <i>auðr</i> »rigdom, eiendom», gl.-sv. <i>öþer</i> (Rydq. II 36). Jfr <i>nw kan frillobarne ödhir ... vaxa</i> St. Rimkr. 40. <b>iauk</b> = oldn. <i>jók</i> præter. af <i>auka</i> »öge». Læborg-stenen i Jylland har <b>hiau</b> svarende til oldn. <i>hjó,</i> præt. af <i>hǫggva.</i> <b>fa</b> = oldn. infin. <i>fá</i> »få». <b>uk</b> = oldn. konjunktion <i>ok.</i> Ordet er i runeindskrifter ofte skrevet <b>uk.</b> Således i Skåne Lilj. 1416; Lilj. 1444; Lilj. 1577. At man her i indskriften ikke tör antage formen <b>auk</b> ved at læse <b>a</b> to gange, fremgår deraf, at indskriften i det fölgende har <b>uk</b> i betydning »også». <b>af</b> forstår jeg som subst. neutr. i samme betydning som oldn. <i>of</i> »overvættes meget». Ellers findes som förste sammensætningsled <i>af-</i> i samme betydning som <i>of-</i> »altfor» både i Oldnorsk og i Gammelsvensk; jfr A. Kock i Zeitschr. f. d. Alt. XL, 193 f. Herefter læser jeg <b>fiaʀ,</b> idet jeg tager <b>f</b> to gange. <b>fiaʀ</b> = oldn. <i>féar, fjár,</i> gen. af <i>fé</i> gods; glsv. <i>fear, fæar</i> Rydq. II 162; <b>fiar</b> Runverser ur. 49 s. 138 (<b>fi</b> skrevet ᚠ). <b>af fiaʀ</b> med samme betydning som oldn. <i>of fjár</i> »overvættes meget af gods». <b>sisi</b> forstår jeg som nom. sg. mask. »denne»; snarest udtalt <i>sessi</i> eller <i>sesse,</i> neppe <i>sissi.</i> Ligebetydende er den nærbeslægtede form <b>siʀ : si</b> Runverser nr. 163. Af <i>sessi</i> har <i>þessi</i> udviklet sig,<noinclude> <references/></noinclude> soep8c6kmkk7thqvw8mmgs158yyfsgu 104 221101 650527 2026-05-08T18:05:59Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 650527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|39}}{{linje}}</noinclude>bewisas. Äfwen finnes ock vti the tiders handlingar monga theras namn, som i thetta klostret warit {{ant|<i>Gardiani</i>}} (såsom Gråmunkarna kallade sina förmän; men {{ant|Benedictin- Cluniacens-}} och {{ant|Bernhardin}}-munkarne nemnde sina {{ant|Abboter,}} och {{ant|Dominican-}} eller Swartbröder sina {{ant|Priores}}) och {{ant|<i>Lectores</i>}} med flere betienter. Hwaraf är lett at sluta om thes wälstånd och anseende. Thet war ej allenast wäl bygdt och hade monga hus öfwer hela then holmen, ibland hwilka ett war {{ant|Consistorium Franciscanorum,}} ther Riksmarsken {{ant|Thorkil}} Knutsson, år 1306 {{ant|d. 10. Febr.}} halshuggen på Södramalm, wardt begrafwen, samt flere förr och sedan. Och war kyrkian rett anseenlig, och täckt med bly; vtan ock klostret war omgifwit vtmed watnet med en stark tegelmur, hwilken <b>broder</b> {{ant|<i>Jacob Haquini</i>, Gardianus}} och {{ant|Lector}} här i klostret, lät giöra år 1416; therföre kunde the emot K. {{ant|Carl}} Knutsson vproriska Biskopars krigsmacht år 1465 icke inkomma i klostret. När, efter Ständernas beslut på Riksdagen i Wästerås år 1527 klostergodsen skulle indragas til Cronon, gick then domen strax öfwer thetta kloster, therföre ock munkarna om sommaren samma år gingo vt tädan, tagandes sig något annat före, hwartil the monde finnas skickelige. Dock blef klostret med kyrkio, {{ant|Bibliotheque}} och annat icke vtplundradt, vtan tagit i förwar. Af synnerlig mildhet tillät <b>K.</b> {{ant|<i>Gustav</i>}} <b>then förste</b>, at {{ant|St. Claræ}} nunnor, som af sitt kloster, efter thet<noinclude> {{huvud||C 5|skulle}} <references/></noinclude> 9cppfh1395a4spo4p6ikk9o8mj9de71 104 221102 650529 2026-05-08T18:56:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|327}}</noinclude>föreställningar. Veta vi väl om det är blott kärlekens qval eller svartsjukans bitterhet, som arbetar inom oss? Vi känna endast huru fröet till en ny känsla gror och slår rot, men den har icke utbildat sig, knoppats och blomstrat upp, och vi veta ej hvilken slägt den tillhör, hvad namn den eger. Amanda befann sig i denna ovisshet med sig sjelf. Väl lade de upproriska känslorna hjertlösa ord på hennes läppar, men för hvarje ord, hon talade, led hon samma plågor, som hade hon slitit en bit ur detta arma hjerta. Man har icke älskat rätt djupt, förrän i den stund man känner sig börja hata, då, först då, vet man rätt hvad kärleken var, hvad sällhet den kunnat skänka, hvilket paradis, som gått förloradt. Amanda hade slutit ögonen till; hon ville älska och hon ville hata, ensam, tyst för sig sjelf. På bordet framför henne lågo några böcker och planchverk. Vid ljudet af steg utanföre i korridoren slog hon upp ögonen. Blicken föll i spegeln, der hon såg sin hela bild, under det hon med hufvudet antog en lyssnande ställning. Hon hade vant sig vid att lyssna. — Det är han, mumlade hon. De friska och purpurröda läpparna, som dervid skildes litet ifrån hvarandra, liksom två blomblad, som beröras af en lätt vindflägt, visade ett ögonblick liksom pistiller, en den hvitaste linie af den elfenbenklaraste tandrad. När stegen utifrån närmade sig, reste hon sig upp. En stund blef hon ännu stående framför spegeln, och hennes blick följde pröfvande hennes egen gestalt från foten till hufvudet. Med en suck vände hon sig derefter ifrån den, liksom ifrån sig sjelf, och begaf sig till dörren. Fotstegen kommo allt närmare och närmare. Hon lyssnade åter. Nu bultade det på dörren, två slag sakta, det tredje hårdt. Amanda öppnade genast. Vid anblicken af den person, som stod framför henne, tog hon förskräckt ett steg tillbaka. — Hvem är ni? sporde hon. Hvad vill ni här? — Känner ni icke igen mig, Amanda? — Ah, baron Pechlin. Om ni icke talat, skulle jag ej hafva igenkänt er. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tnwrnti08kxt9kfrry7darmop1pml6b 104 221103 650530 2026-05-08T19:27:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />328</noinclude>— Verkligen? Är min maskering så lyckad? — Icke alldeles likväl, anmärkte dock Amanda, sedan hon betraktat honom närmare. Hade jag nogare sett efter, skulle jag alltid ha igenkänt er på edra ögon, er blick. Men hvarföre denna förklädnad? — Bara för att öfverraska er, Amanda, icke för någonting annat. När man för öfrigt besöker fruntimmer, så — så är det bäst att en karl är försigtig. Apropos, jag emottog ert bref i förmiddags. Ni vet så dyrbara dessa alltid äro för mig. Jag åt också ordentligt upp det, på det att det icke skulle profaneras af främmande ögon. Nå, min bästa Amanda, ni, som här vid hofvet utgör en verkligen oskattbar juvel, hvad nytt nu? — Tag plats, baron, bad hon. Jag har icke utan anledning bedt er komma hit. — Om ni tillåter mig, inföll Pechlin, så stänga vi först dörren ordentligt i lås — så der — nu äro vi trygga. Ifall vi likväl skulle blifva öfverraskade, bör ni veta att jag i denna drägt går och gäller för en till hufvudstaden nyligen anländ resande godsegare från Skåne, som icke känner någon menniska i hela staden. Amanda hörde ganska rigtigt hvad Pechlin meddelade; men tänkte ändå mera på det ämne, som nu så uteslutande sysselsatte hennes tankar. — Baron Pechlin, började hon derefter, ni är den ende, som visat mig vänskap, som … — Ni uppskattar mig allt för högt, Amanda. Hvad jag gjort för er, har jag lika mycket gjort för min egen skull, det gladde nemligen min fåfänga, ser ni, att få uppfostra någon på mitt eget sätt, och har jag ej lyckats, måhända? Ingen, som betraktar er skall bestrida mig det. Ser du, Amanda, älskar du icke bland annat studier kanske? Du har böcker, du läser … Pechlin tog en bok från det lilla bordet och öppnade den. Det var ett nyss utkommet arbete om det franska frimureriet. Han fattade en annan. Det var en afhandling om den gryende jakobinismen. — Sammangaddningen emot kristendomen, läste Pechlin.<noinclude> <references/></noinclude> rrjjnbwmw7z2pe356lute5vaehnd9d8 104 221104 650531 2026-05-08T19:31:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|329}}</noinclude>Ser man bara, tillade han, ni sysselsätter edra tankar med vigtiga ämnen. — Jag älskar det mystiska, baron, det underbara; och hvem har mera orsak dertill än jag, hvars hela tillvaro är en oförklarlig gåta. Men låtom oss hålla oss till ämnet, baron. Jag sade, att jag har att tacka er för allt, och ingen att förtro mig åt, utom åt er. — Tala, bästa Amanda, jag deltager lifligt för er, tala, tala. Amanda reste sig upp. Man såg att hon icke längre kunde beherska sig sjelf. — Baron Pechlin, sade hon, har ni någonsin älskat djupt, innerligt, outsägligt? Pechlin stirrade på henne. — Nej, svarade han, aldrig. — Nåväl, har ni då hatat? — Jag vet ej så noga, Amanda, men jag tror nästan att jag gjort och gör det. — Vill ni då, säga, hvem ni hatar? — Jag hatar, såvida jag verkligen gör det, mina politiska motståndare. Amanda sjönk åter ned på sin stol. — Förlåt mig, fortfor hon, jag var enfaldig, som vände mig till er med sådana frågor. Ni är endast en konstig sammansättning af politiska maximer. Ni är mera hufvud än hjerta. Det är vissa intressen, som hos er älska eller hata och icke er känsla. — Låt mig höra skälet för edra frågor, som jag visserligen finner ganska naturliga med afseende på er sjelf; men hvad har väl framkallat dem för ögonblicket? — Jag har hvarken för er eller för någon annan. herr baron, dolt det djupa intryck, som kapten Puke gjorde på mig. Han anslog mig; hans blick genomträngde mig på en gång, som strålen genomtränger kristallen; jag erfor en känsla, som jag i honom älskat mig sjelf, älskat mitt bättre väsen. Jag bad att ni, baron, skulle bjuda honom till er; ni gjorde det och jag tackar er derför, men vi hafva äfven sedermera sammanträffat med hvarandra, en förklaring uppstod dervid emellan oss och nu — nu — hatar jag honom. — Det vill väl säga, anmärkte Pechlin, att ni både älskar och hatar honom, det är icke ovanligt hos qvinnan. Egent-<noinclude> <references/></noinclude> 1te5tqxayw4s82otnnz7e2lhl5i799f 104 221105 650532 2026-05-08T19:48:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />330</noinclude>ligen betyder det väl att hon ''icke'' vet ''om'' hon älskar honom ''eller'' om hon hatar honom; kort och godt, i det hela är det blott en häftig förtrytelse öfver att ''han'' icke älskar henne med samma hänförelse, som ''hon'' älskar honom. — Ni må gerna tyda förhållandet, baron, huru ni vill. — För all del. Amanda, låt icke mina anmärkningar afbryta er tankegång. Nåväl, ni hatar honom. — Från det ögonblick, då jag intogs af den bittraste och hatfullaste känsla inom mig, har han oupphörligt stått för mina ögon. Han sade, att han högt skattade drottningen, samt att han älskade någon, som tillhörde hofvet; huru mycket mera förbittrad är jag icke också nu emot den kungliga familjen och mot detta hof. Under de få dagar eller timmar, som jag hängaf mig åt min olyckliga böjelse, började jag ångra min närvarande ställning vid hofvet, nu gläder den mig. Baron Pechlin, jag har svurit att hämnas. Men ni måste hjelpa mig. Pechlin önskade ingenting högre. — Jag står i eviga förbindelser till er, Amanda, för de dyrbara underrättelser, ni tid efter annan meddelat mig. Säg ut allt, hvad som ligger och tynger på ert hjerta; ni kan mot mig vara fullkomligt upprigtig. Ligger icke jag också öppen för er såsom en uppslagen bok. Min fiendskap eller mitt hat, hvad ni vill kalla det, är visserligen, som ni tyckes inse, af det der abstrakta slaget, som säkerligen aldrig skulle öfvergå till handling; men för er skull, af tillgifvenhet för er, skulle jag kunna gå rätt långt. Fortfar, Amanda. Hvad önskar ni af mig? — Ni måste störta allt — alla — hela denna kungliga familj, som han håller af, hela detta hof, som sluter inom sig den han älskar. — Vidare, Amanda, vidare! — Jag har förtrott er drottningens tilltag med riksjuvelerna. — Ja, ja, Amanda; jag är tacksam för er vaksamhet, ser ni, sådant der roar mig. — Jag har förtrott er drottningens besök här, under det hon sade sig vara sjuk på Drottningholm. — Det är sant! Er uppmärksamhet är beundransvärd. Men jag håller också icke af någon så mycket, som af er. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> har7jpwg7usg1tjea6iauy7dudpp0c3 104 221106 650533 2026-05-08T20:10:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|331}}</noinclude>— Jag har förtrott er Silfverhjelms resa till Hamburg. — Edra förtjenster mot fäderneslandet äro oskettbara. — Jag har förtrott er, att baron Wrangel är djupt invigd i dessa hemligheter. — För allt detta skola rikets råd och ständerna säkerligen en gång belöna er. — Men en fråga, herr baron, hvarför låter ni alla dessa upplysningar gå förlorade, utan att göra något bruk af dem? — Hvad? Jag? Båda betraktade hvarandra med förundran. — Visserligen, jag upprepar min fråga, hvarför begagnar ni er ej af dessa uppgifter? — Min bästa Amanda, icke hatar jag Puke. — Men ni hatar ju hofvet? — Det kan så vara. Jag är nemligen öfvertygad att hofvet har vissa revolutionära afsigter och vill gerna förekomma dem; men dertill inskränka sig också mina önskningar. Jag har ingen försmådd kärlek att hämnas, jag, som ni. Amandas förvåning tilltog allt mer och mer. — Men, min Gud, anmärkte hon, då kan jag ju icke påräkna ert biträde. — Jo visst, Amanda; men ni bör blott skilja emellan den omständigheten, att det är edra ärenden jag går, och icke ni mina. För min del behöfver jag ej störta någon, det är tillräckligt för mig att jag känner hvarje fara och får tillfälle att varna mina vänner; för er deremot — det blifver en annan sak — men ni vet, huru mycket jag värderar er, och huru gerna jag vill uppfylla edra önskningar — säg mig således hvad ni fordrar. Man fick ej alltid taga Pechlin på ordet. — Jag fordrar hämnd. — Men jag vet icke rigtigt hvad jag kan göra dervid? — Ni är den ende, till hvilken jag kan vända mig. Ni måste gifva mig råd. Pechlin smålog. — Och ni lofvar att följa mina råd? — Jag lofvar det. — Mitt första råd, Amanda, är då, att ni icke förhetsar eller förhastar er. — Icke förhastar mig? Jag förstår er icke. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 95l2zxx34x6n3tf0y96awbha016cssx 104 221107 650534 2026-05-08T20:16:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />332</noinclude>— Ni vill ju störta drottningen, derföre att Puke värderar henne. — Ja. — Hofvet, derföre att den han älskar finnes inom det. — Ja, ja! — För att nå ett sådant mål, Amanda, måste man hafva sina vapen väl slipade, men sköta dem med mycken försigtighet. — Förklara er tydligare, baron. — Endast det intresse, som ni ingifver mig, Amanda, kan förmå mig att deltaga i edra planer. Ni vet att hofvet är mig likgiltigt, tro för all del ingenting annat. — Fortsätt, baron, fortsätt, jag hör er med hela min själ. — Ni är stor i er kärlek, Amanda, fortfor han, ni är sublim i ert hat; men i politiken är jag förståndigare än ni. Jag påminner mig väl att mythens gudar läto förgiftet droppvis falla ned på Prometheus och — märk det — sedan han var bunden, märk, ''sedan''. Visserligen skulle också ni kunna liksom droppe efter droppe skada hofvet med hvarje särskild del af den bekantskap ni förvärfvat er om detsamma, men slutföljden af det hela skulle likväl gå förlorad, pluttrade ni på sådant sätt bort hvarje särskild liten del. Vi äro icke gudar, vi, Amanda, utan rätt och slätt blott menniskor. När en sprängmina, Amanda. skall göra rigtig verkan, antänder man icke ett krutkorn i sender, utan man samlar, man lägger det ena till det andra, till dess minan är full och då låter man den på en gång springa. Vore jag i ert ställe, skulle jag ännu rätt länge förblifva blott en sparbössa, i och för en stor katastrof. Samla ni materialier, Amanda, samla samla när stunden är inne, skall fyrverkeriet antändas af sig sjelft. Skjut nu, såsom en dålig skytt, blott i grenarna och bry er icke om, ifall man skulle anse er onödigt skjuta bort fängkrutet — desto bättre — ju mindre man gifver akt på er, desto säkrare skall ni en gång träffa. Hemligheten, Amanda, i all politik, är att missleda sina motståndare. Amanda följde Pechlin med gnistrande ögon. — Baron Pechlin, afbröt hon honom, jag börjar förstå er. Ni tror då att jag en gång skall få hämnd? — Jag är derom öfvertygad, endast ni är försigtig, uppmärksamt följer alla företag här, icke låter något undgå er. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lwcyj1856vdhh5v2zge0pz60lmtx82k 104 221108 650535 2026-05-08T20:24:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|333}}</noinclude>— Lita på mig, baron, jag skall vara försigtig, jag skall vara uppmärksam. — Ju försigtigare man tillvägagår, desto stadigare går man äfven. Ju långsammare man nalkas målet, desto bestämdare hinner man det. Pojkar springa omkull vid första steget; gubbar med kryckor under armarna falla icke. Naturen förhastar sig aldrig, då den vill skapa något dugligt. Det, som brådmognar, det brådvissnar äfven. Hvarje handling, som skall bära frukt, bör, som växten, långsamt få utveckla sig sjelf. Var mycket lugn, Amanda. Låt allting blott gå sin jemna väg, och jag svarar för följderna. — Jag är häftig, baron, jag är lidelsefull; det förefaller mig, som om jag lefde i en stormhvirfvel af händelser; min oro tager icke slut, den drifver ständigt upp ny oro i mitt bröst. Jag eger intet fordom att se tillbaka på, ingen föräldrakärlek, som med sin kompass vägledt mig efter högre stjernors lagar, ingen öm mor, hvars mildhet genomstrålat mitt hjerta, ingen fader, hvars starka råd stöttat den vilda rankan, ingen bror, ingen syster, som vänligt vandrat vid min sida och ingjutit frid och vänskap i min brinnande själ. Min gud, om jag blott haft någon af desse att stödja mig vid, med hvilken kärlek skulle jag ej hafva slutit mig till dem, af hvilka uppoffringar skulle jag ej hafva varit mägtig! Men jag är ensam, alldeles ensam. Öfver mitt hufvud finnes ingen stjerna, hvarifrån jag kan hoppas att något dyrbart öga ser ned på mig; och på jorden finnes ingen blomma, som jag kan anse hafva blomstrat upp ur något graflagdt hjerta, för hvilket jag varit kär, vid hvilket jag hvilat. De som hafva allt detta, de begripa ej huru jag, som alltid saknat det och alltid skall komma att sakna det, lider i känslan af min brist. Och han — han — vid hvilken jag ett ögonblick knöt förhoppningen af ett helt lifs sällhet — han älskar en annan — han föraktar mig — han skjuter mig med hån tillbaka. Hvarför gaf jag dock honom tillfälle att blicka in i min själ, tillfälle att genomskåda mitt hjerta — vanvettiga illusioner — dåraktiga förhoppningar — dumma inbillningar! Men jag vill hämnas, hör ni Pechlin, jag skall hämnas. Hvar är Aminoff? Tror ni att han ännu älskar mig? — Derpå bör ni icke tvifla; för en blick från er skall den stackars gossen gå i döden. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4pfw5qwqnpaxpx2sg16ybnr2r0skx2g 104 221109 650536 2026-05-08T20:30:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />334</noinclude>— Om jag säger till honom: ni màste resa ännu i natt, en lång, lång väg, en väg genom främmande länder, men om ni återkommer och har uträttat ert ärende, så skänker jag er min hand. Tror ni att han ingår derpå? — Utan allt betänkande gör han det, jag försäkrar er det. Han skall anse för en stor ära att få resa för er skull, äfven om det vore till Mesopotamien. — Nåväl, han skall då resa till Berlin. — Till Berlin? Pechlin, som hade suttit något nedlutad, lyfte upp sitt hufvud. — Jag menar dermed, att kapten Puke är sedan några dagar på väg dit. — Puke? Derpå ligger väl ej så synnerlig vigt. — Han har afrest härifrån i drottningens ärenden. Pechlin reste sig upp. Den ställning, han intog, liknade jägarens, som tror sig fått upp ett villebråd. — Hvad hör jag? En ny intrig. Till Berlin, säger ni, således till drottningens broder, konung Fredrik, detta århundrades original bland konungar, i hvars hufvud snillet huserar bland djerfva dårskaper, under det att tyskt grubbel och fransysk scepticism täfla med hvarandra om hans förstånd, denne bror, med hvilken drottningen alltid hotar oss, såsom med en åska i bakgrunden. Min sann, måste hon icke då mena något allvarsamt! Det vore väl. Jag önskar ingenting högre. Ju mera hon slår ut sina planer, dess förr hafva vi henne i vårt våld. Men Pechlin for i detta ögonblick med handen öfver sin panna; han betänkte sig, han hade låtit förleda sig till lidelsefulla fraser. — Det vill säga — och han satte sig åter lugnt ned — att ni under sådana omständigheter synes mig vara långt närmare ert mål, än jag trodde. Jag gratulerar er verkligen, Amanda. Men tala om det der fullständigt för mig, så kan jag bättre bedöma er ställning. När reste Puke? — Puke instälde sig vid Drottningholm några timmar efter den duell, som han hade med grefve Creutz och v. Röhr. — I alla händelser således samma afton, som duellen gick för sig? — Som jag säger, samma afton. När han utkom ur biblioteket från drottningen, stod jag vid en pelare i vestibulen<noinclude> <references/></noinclude> f0fncz7qrveo8uwkkyw8u0h545cnjmu 104 221110 650537 2026-05-08T20:33:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 650537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|335}}</noinclude>och såg honom passera förbi. Dagen derpå hade drottningen ett samtal med grefvinnan Hård. Händelsen förde mig derunder till toilettdörren, och ur hennes egen mun hörde jag då att hon skickat Puke till Berlin. Pechlin var helt och hållet öra; blicken flög omkring i rummet, liksom den icke haft tid att fästa sig vid något bestämdt föremål. — Anser ni icke att denna resa innebär något vigtigt, baron? — Jo, jo! — Att man bör följa Puke tätt i spåren? — Alldeles det, alldeles! — Att Aminoff … — Det är en förträfflig tanke, Amanda. Ingen kan vara bättre än Aminoff. Vi skola förse honom med kreditiv till vår minister i Berlin. Han skall sättas i tillfälle att följa Pukes alla steg. Nå-å, Amanda, har ni något mera att förtro mig? — Hvad vill ni veta mera; är då icke detta af något värde? — Af mycket stort värde för edra afsigter, Amanda, det kan jag icke neka. Saken består nu blott deri, att få kännedom om ändamålet med hans resa, och — för er skull, Amanda, — lofvar jag att göra allt, hvad jag kan. Jag får ju sporra Aminoff's reslust med löftet om er hand, såsom det oskattbara priset för hans möda och besvär? — Gör det, baron; men då måste han återkomma med underrättelser af vigt. — Ganska rigtigt. Jag lemnar er nu, Amanda. Lita på mig! Aminoff skall begifva sig af redan i natt. Då Pechlin aftägsnade sig, smålog han ännu vänligt emot Amanda; men var han väl lika lugn inom sig? I djupet af de amá, gråa ögonen brann en fortfarande eld, sådan, som endast brännglaset förmår samla. {{linje|5em}} Vi lemnade grefve Ehrenpreutz utanför den första dörren i korridoren. I rummet innanför finna vi — tyst och ensam — en af dessa täcka blondiner, som synas vara skapade endast af ljus. och luft. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4erdvl7qag1axjv5xu04k2mu0tn89np 104 221111 650540 2026-05-09T08:45:21Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår. 650540 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|280||}}</noinclude>Rad. 19 angin ma hus ella iord i Söde<i>r</i>köpunx uaþa giua ? vtän han hauin firiköpt sinum värþörum {{c|<i>Handskriftens 34:e sida.</i>}} 1 spitälskä 2 forseoman 3 spitalän spitaläns 6 almuso 7 spitalän 9 almuso 11 annär götskär ok annar þyskär 13 þaghar forman 15 göskan ok annan tyskan 18 þär vghn ok ärin är 20 byägjälde 22 þa frälsä garþen bryggyzzona firi byjā giäldet ok bakara huset bakarān (LB har sid. 24) 22 oc fylske ther af sick sialfum oc sina kläde (endast hos LB under Fylska = smitta) {{c|<i>Handskriftens 35:e sida.</i>}} 2 timbromän väfkunu byägjälde 3 þaghar 8 kjäre sik at hanum þrughäs sum han þrugha 11 firibiuþä 12 naquarä gärningä 13 naquar af radhe 14 naquare skadha 17 forbuþit 18 naquare skadha 21 forbuþit naquare skadha 23 fiurätighi {{c|<i>Handskriftens 36:e sida.</i>}} 4 sum rätär hauär varit vm aldär 12 skiuuär ällä skiutär ällä rykkir<noinclude> <references/></noinclude> d40awc1tvxxd30kipu7xajle3y3pmz7 104 221112 650541 2026-05-09T08:50:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650541 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|263}}</noinclude>Denna dag bland svenskarne vid Pine-lake, denna ståtliga gamla fru, dessa vackra, varmhjertade män dessa sköna, blygsamma och vänliga unga qvinnor, detta kärleksfulla familjelif, denna rika gästfrihet i fattiga hyddor, äro mig en borgen derför. Svearne skola förbli Svear äfven i den nya verlden, och deras nationallif och lynne, deras dansar och lekar, deras stjernsånger och psalmer, skola gifva åt vesterlandet ett nytt element af lif och skönhet. De skola lära folket i detta land, att allvar och munterhet kunna trifvas väl ihop, och att man kan på en gång vara from och vara glad om söndagen, liksom på andra dagar. Och de skola af amerikanska folket lära den ordning och ihärdighet, det system i lifvet, som de ännu sakna. Ett nytt Skandinavien skall en dag blomstra i Missisippidalen, i den stora folkförsamlingen, med män och qvinnor, med lekar, sånger och dansar, med dagar så glada och så oskuldsfulle som denna dag ''bland svenskarne vid Pine Lake!'' Under denna dag hade jag till alla svenskar, jag träffade, ställt frågor öfver svenska utvandrarnes vilkor och utsigter i det nya landet, i förhållande till dem de ha i hemlandet? Deras svar voro alla nära nog öfverensstämmande och kunde innefattas i följande: »Skulle vi arbeta i Sverige så hårdt som vi göra det här, så skulle vi berga oss der lika väl som här, och ofta bättre». »Ingen, som icke är vand vid hårdt jordarbete bör bli åkerbrukare här». »Ingen, som är någorlunda välbehållen i fäderneslandet, bör flytta hit, om han har stor familj, såvida<noinclude> <references/></noinclude> oinuggwqqdmjkce4vcnpqhc7np5iycg 104 221113 650542 2026-05-09T08:53:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650542 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />264</noinclude>det ej sker för barnens skull; ty barnen ha bättre utsigter för sin framtid här, än der hemma. De komma in i skolorna för intet, få god undervisning, och få lätt sedan tillfälle till bergning». »Men de gamla, som icke äro vanda vid hårdt arbete och vid umbärande af alla beqvämligheter, de kunna ej länge stå emot klimatet, sjukdomarne, och andra besvärligheter, som möta dem här». »Unga, ogifta menniskor, kunna godt komma hit, om de vilja begynna med att taga tjenst hos andra. Såsom tjenare i amerikanska hus bli de väl födda och klädda, och få goda löner, så att de snart kunna lägga ihop en god del. För ungt, raskt folk, är det icke svårt att slå sig ut här. Men de måste vara beredda på att arbeta duktigt, och att till en början lida af klimatet och sjukdommarne som äro gängse i landet». »Norrmännerna slå sig i allmänhet här bättre ut än svenskarne, ty de tänka mera på att arbeta och hushålla, och mindre på att roa sig, än vi. Äfven utvandra de i större flockar och kunna hjelpa hvarandra under sitt arbete med bosättningen». Om aftonen hade jag hos fru Petterson sett en bonde från Norrland, som kom med sin son, för att bese hennes gård, hvilken han var betänkt på att köpa. Han hade nyligen kommit hit ifrån Sverige, men blott, som han sade, »för att här se sig om». Men behagade det honom här, så ville han resa för att hämta hustru, barn, och bohag, och komma hit, för att bosätta sig. Mannen var ett af de vackraste exemplar af den svenska bonden, högväxt, starklemmad, med<noinclude> {{ph|rena,|5}} <references/></noinclude> 14hxhshgp0reysvymzvu9ycpohescps 104 221114 650543 2026-05-09T08:56:17Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår. 650543 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||281}}</noinclude>Rad. 13 raþstuuu 15 anzswara 19 gangi giäldit in til hans 23 laghasykn 24 syn (<i>för sön:</i> Bure) {{c|<i>Handskriftens 37:e sida.</i>}} 7 göskan ok annan þyþiskan 13 raþstuuu 18 raþstuuu 22 inzigla {{c|<i>Handskriftens 38:e sida.</i>}} 7 þyþiskan {{c|<i>Handskriftens 39:e sida.</i>}} 7 mat ok miät ok vikt 15 fatökä mannä þörft 17 þiufuär 19 þiufhuären 22 þiufuen þiufhtenä {{c|<i>Handskriftens 40:e sida.</i>}} 2 þiuft 4 firi þiufs namneno 9 eþatakā <i>(Ovisst.)</i> 24 lösn ällä liflatz (liflalz?) {{c|<i>Handskriftens 41:a sida.</i>}} 5 þiufhuären 11 snattäre ok e fuldär þiuuär 16 kasna warghär (ÖGL. Eþ. 31.) {{c|<i>Handskriftens 42:a sida.</i>}} 5 läþio (ÖGL. Eþ. 32.)<noinclude> <references/></noinclude> 4l83qqunhv66f85ibfjipgt3kcnd0e3 104 221115 650544 2026-05-09T08:58:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650544 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|265}}</noinclude>rena, regelmässiga drag, stora, mörka, blå ögon, håret benadt öfver pannan, och nedfallande rakt nedåt båda sidor af hufvudet, ett starkt, ärligt, godt och ädelt ansigte, sådant det gör godt att se på. Sonen var helt ung, men lofvade att likna fadern i manlig skönhet. Det gör mig ondt att sådana gestalter skola lemna Sverige. Dock — det Nya Sverige här får godt af dem! Vid den stigande September-solen tågade herr Lange och jag, på skogens slingrande stigar, till dess vi kommo till stora landsvägen, der jag skulle invänta diligensen på vägen till Madison. Herr Lange skulle återvända till Millwaukie. Flera mycket täcka insjöar med romantiska stränder ligga i denna trakt, och dagligen uppstå flera boningar på dessa. Jag hörde nämnas Silfver-lake, Nob-Maddin-lake, samt Naschota, en oändligen vacker insjö, i hvars grannskap jag inväntade diligensen. Här var ett nybygdt, vackert landthus, och begynnande anläggningar. Den vilda, täta skogen måste här och der öppna sig och gifva fria utsigter öfver den romantiska sjön. Diligensen kom. Den var full af herrar; men de makade åt sig; jag klämdes in emellan främlingarne och stödd med båda händer på min paraply, såsom på en käpp, ruskadas jag eller rättare ''vräktes'' obarmhertigt hit och dit på Wisconsins nyfödda vägar, som äro inga vägar alls, utan en fortsättning af gropar och kullar och vattenpölar, der än det ena än det andra hjulet sjönk ned, medan det andra stod högt i vädret. Ibland tvärstannade vagnen, hälft omkullstjelpt i en<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. II.''}}||{{m|12}}}}</noinclude> pxewnzl95977brd6qwi5akreklpu01x 104 221116 650545 2026-05-09T09:03:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />266</noinclude>grop; och det varade en stund innan den drogs derur för att slängas i samma lutning på andra sidan. Jag fann detta sätt att fara fram nästan otroligt; och kunde ej fatta att man verkligen på detta vis skulle fortfara, och verkligen komma fram. Ibland åkte vi långa stycken i vatten, så djupt att jag väntade att se hela ekipaget simma eller sjunka. Och när vi kommo upp på land var det för att taga de underligaste skutt öfver stockar och stubbar. Man tröstade mig likväl med att diligensen icke brukade stjelpa omkull »very often!» Och till min förundran kom jag ostjelpt fram till Watertown; men önskade då ej fara vidare utan beslöt att bli der natten öfver. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Madison.}}'''}}}}{{ph|''D. 5 Oct. ''|5}} Jag fortfar med mitt bref i hufvudstaden af Wisconsin, en liten täck stad (mest af villor och trädgårdar) med det allraskönaste läge emellan fyra sjöar med stränder kransade af löfskogar. Jag är här i ett godt och vackert hem, vid stranden af sjön, med alla lifvets comforts, oragifven af goda, bildade menniskor och vänner. I Watertown upptäckte jag att direktörerna för postvagnsbolaget i Wisconsin gifvit order att iag skulle ha fri resa genom staten; och värden på värdshuset, der allt var mycket trefligt och godt, ville ej ta betalt för mitt vistande der, utan tackade mig för mitt »call» i hans hus. Det kan man kalla artighet! I Watertown gjorde jag bekantskap med några danskar, bosatta der, och tillbringade en treflig afton<noinclude> <references/></noinclude> c9r6qwzdpm488diku9flyohrp6f0uhm 104 221117 650546 2026-05-09T09:06:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|267}}</noinclude>hos en af dem, nyss gift med en ung täck norska. De hade det godt, och tycktes trifvas godt också i staden, der de hastigt förkofrade sig genom handel. Icke så väl trifdes en äldre herre (dansk), som hade en syssla i staden, men beklagade sig öfver bristen på sällskapslif och lifvande förströelser under de långa, ensamma aftnarne! Han var enkling; och enklingen, eller mannen utan hustru och hemlif i Amerika, har ett ödsligt lif, isynnerhet i de små städerna och på landet. Jag skildes med saknad från den lilla vänliga staden, för att ruska fram till Madison. Min koffert hade genom misstag blifvit bortförd från Watertown med någon diligens, jag visste icke hvilken och hvart. Men tack vare de elektriska telegraferna, som genast sände telegrafiska bud derom på tre håll, fick jag nästa dag åter mitt förlorade gods, välbehållet. Märkvärdigt är, att öfverallt genom detta unga land, längs med dess eländiga vägar (som äro inga vägar alls) gå de elektro-magnetiska trådarne från träd till träd, från påle till påle öfver praire-landet, och sätta städer och byar i komunikation. Vägen till Madison var svår, men mera liknande en verklig väg, än den emellan Millwaukie och Watertown. Vi voro blott få personer i diligensen; jag kunde sätta mig litet beqvämligare; ett mildt norrsken dansade strålande öfver prairie-landet, som vi foro öfver i den stjernljusa natten, och lysmaskar glimmade pä gräset, längs vägen. Färden var ej obehaglig. De vida, öde, grönskande, vågande fälten, med den vida, stj em strödda rymden öfver dem hade något stort och lugnt. Och jag satt tyst och stilla. Klockan half<noinclude> <references/></noinclude> 4ugajepcr5chj1b0vs4zqldiecancr4 104 221118 650547 2026-05-09T09:12:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />268</noinclude>tolf om natten var jag framme i Madison, der jag, på värdshuset hade svårt att få rum och att finna någon, som ville taga reda på mig. Men nästa dag fick jag hus och hem och vänner, och allt förträffligt. Jag är hos en familj, vid namn Fairchild. Familje-fadren, som är domare i staten, är nu borta, men hans fru och deras unga nygifta dotter, som bor i föräldrarnes hus, gifva mig det angenämaste hemlif. Och man kan knappt tänka sig en behagligare bild, än den, som här utgöres af de tre generationerna, moder, dotter och dotter-dotter. Den äldre frun är fin och behaglig, vacker ännu, dottern, med ett visst tycke af Jenny Lind, och uttryck af outsäglig godhet i sitt blonda anlete, är en allrakäraste ung qvinna, och hennes lilla barn är af dessa älskliga små ungar, som icke blott mor och mormor, utan äfven hvarje främling måste betrakta såsom en undantagsvarelse, af blida makter begåfvad redan i vaggan med mer än vanliga behag. När jag i morse såg den unga modren stå med sitt lilla barn på armen och så omslutas af sin moders armar, det lilla gruppen stående stilla i det sollysta rummet, alla tre hvilande lyckliga i hvarandras kärlek, så måste jag tänka: Hvarför söker jag solens tempel lysande högt öfver jorden? Är icke hvar solblomma ett tempel, skönare än Perus och Salomons? Och dessa menniskor, som älska och tillbedja i anda och sanning, äro de icke de rätta solblommorna, solens tempel på jorden? …. Husets manliga afdelning utgöres för närvarande af den unga sonen i huset, och den unga fruns man.<noinclude> <references/></noinclude> 3kie6pw0mdzeo3qe3of854nmzs7itwd 104 221119 650548 2026-05-09T09:19:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />269</noinclude><div style=margin-top:2em;> {{em|2}}{{större|'''''D. 6 Oct.'''''}}</div> Nyss tillbaka från kyrkan. Presten höll en sträng straff-predikan till vesterns herrar. Hade satt allt sitt hopp på fruntimmerna, och prisade deras verksamhet i vesterlandet. På denna, mindre billiga och mindre väl- betänkta straff-predikan, kora nattvarden tyst, helig, helgande, gjutande sitt ädla vin i de svaga bristfulla kärlen, under ord — icke mennisko-ord, med kraft, icke mennisko-kraft. Efter gudstjensten församlades söndags-skolan, och unga, vackra fruntimmer undervisade här hvar sin klass fattiga barn. Och huru moderligt de gjorde det, huru väl, isynnerhet min unga värdinna, M:rs Dean, hvilken jag blott kunde med innerligaste nöje betrakta i utöfningen af sitt moderskall. Vädret var solklart, ehuru kallt; och jag önskade att använda eftermiddagen till någon utfart på de vackra sjöarne, och beskådande af deras stränder. Men — »det är söndag»! svarades mig leende; och på söndagen får man icke roa sig här icke en gång i Guds sköna natur. Men sofva i kyrkan, det — får man. {{em|2}}{{större|'''''D. 7 Oct.'''''}} Jäg hade hört omtalas ett blomstrande norrskt »settlament» i en nejd med namn ''Koskonong'', omkring tjugufyra engelska mil från Madison, och då jag yttrade min önskan att besöka det, tillbjöd sig en vänlig ung fru Collin, att föra mig dit med sina hästar och sin vagn. Dagen derpå begåfvo vi oss af, i en liten öppen vagn, med en norsk gosse till körsven. Vädret var mildt och soligt; och vagnen rullade lätt öfver landet,<noinclude> <references/></noinclude> im1zrlmcf57iudoyrflepmjq7h9tqwc 104 221120 650549 2026-05-09T09:22:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />270</noinclude>hvilket här var högland, och hade hård mark och naturligt goda vägar. Hela första delen af vägen gick genom nytt, oftast alldeles vildt, oodladt land, men öfverallt liknande en engelsk park med gräsväxta höjder och dälder (gräset svajande högt och guldgult), och gles ek-skog. Träden voro ej höga; marken under dem så fri för buskväxter, som om de blifvit omsorgsfullt borthuggna. Man tillskrifver detta Indianernas bruk att tända eld på de gräsvuxna markerna år efter år, hvarvid den unga vegetationen af buskar och träd utrotas; och det är blott få år, sedan Indianerna innehade denna trakt. Längre fram, under vägen, blef landet litet mera odladt. Man såg här och der ett groftimradt bjelkhus med mais-åkrar omkring, äfven nysådt hvete. Sedan kommo vi på en stor vågig prairie, »Liberty prairie» kallad, hvilken tycktes aldrig vilja taga slut. Våra hästar voro trötta och mörkret begynte falla på. Först helt sent och i mörkret kommo vi till Koskonong, och vår unga norska körsven, hvilken var hemma derifrån, körde oss fram till den norska prestens hus. Äfven det var blott ett litet bjelkhus. Den norska presten, herr Preuss, var endast för få månader sedan anländ hit ifrån Norrige. I köket, der eld lyste, stod hans lilla, vackra fru och kokte gröt, då jag inträdde och hälsade henne på svenska. Hon blef först häpen och förskräckt af det sena besöket; ty hennes man var borta på en embetsresa, och hon bodde ensam här med sin lilla bror och en gammal piga. Men med äkta nordisk gästfrihet och välvilja tog hon sedan emot oss, och ville göra allt i verlden, för att undfägna och herrbergera oss. Som<noinclude> <references/></noinclude> 7cahuwdwamwi0akqwvzp00vug9bgz02 104 221121 650550 2026-05-09T09:26:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|271}}</noinclude>huset var litet och tillgångarna syntes små, for den goda fru Collin, jemte sin unga syster, till en amerikansk farmer, som bodde något längre bort. Jag blef qvar öfver natten hos den lilla norska frun. Hon var blott nitton år gammal, sörjde sin moder, sitt hem och sina hemlands berg, och vantrifdes i det främmande landet, och i nya förhållanden, vid hvilka hon föga var van. Hon var vacker, fin och behaglig; hennes hela utseende, hennes kläder, guitarren som hängde på väggen, allt vittnade om att hon hade lefvat i en krets, mycket olika med bjelkhusets i vildmarken, ibland bönder. Huset var icke väl försedt. Det läkte genom taket. Hennes man, med hvilken hon helt nyligen gift sig i Norrige, och som hon af kärlek följt till den nya verlden, var nu för flera dagar borta; hon hade ingen vän och bekant nära, eller fjerran i den nya verldsdelen. Icke underligt om hon ännu icke kunde se någonting vackert eller godt i »dette uhyggelige Amerika». Men en så täck och god varelse, som hon, skall icke blifva länge ensam bland det varmhjertade folket här i landet. Hennes nioåriga, lilla bror, var en skön gosse, med präktiga blå ögon och friskt mod (ehuru han för närvarande led af en af landets vanliga långsamma febersjukdomar), och han tänkte sig ännu att blifva biskop, liksom hans »Oldfader i Norrige Bisp Nordahl Brun». Ty dessa båda syskon voro verkligen barnbarn till Norriges berömda skald och biskop [[w:Johan Nordahl Brun|Nordahl Brun]], som Norrige har att tacka för sina mest nationella sånger. De hade kommit hit på den vestra utvandringens vanliga stråkväg, Erie kanal (från New York) och sedan<noinclude> <references/></noinclude> p1h0sritnyydigv72b3xwzv05tg103r 104 221122 650551 2026-05-09T09:41:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />272</noinclude>med ångbåtarne öfver insjöarne. De klagade öfver osnygghet och otrefnad på kanal-båtarne, och att folket der varit så »strenge» (hårda) mot den lilla gossen, hvilken de drifvit ur sin säng och ofta behandlat illa. Den unga frun gaf mig ett utsökt godt thé och en god säng i sitt rum. Men ett förfärligt åskväder, som varade hela natten, med strömmar af regn, störde sömnen, isynnerhet för min lilla värdinna, som var rädd, och suckade öfver lifvet i »detta uhyggelige land». Om morgonen lyste solen; luften var behaglig och mild; och efter frukosten med den unga frun, under hvilken jag gjorde allt mitt, för att inge henne bättre tankar om landet och bättre mod, gick jag ut på vandring. Presthuset, i dess tarflighet, låg täckt beläget på en kulle, omgifvet af unga ekar. Med någon vård kan gården bli vacker och treflig. Jag vandrade utåt vägen. Landet öppnade sig sollyst framför mig, lik en ofantlig engelsk park, med de skönaste äng-sluttningar, i bakgrunden, bekransade af rik löfskog, nu prunkande i höstens färger. Här och der såg jag små gårdar, belägna vid skogskanterna, mest bjelkhus, men äfven ett och annat »Frame-hus», samt några små gråstensstugor. Jag såg menniskor ute på åkrarna, sysselsatta med korn-skörden. Jag tilltalade dem på norrska, och de svarade gladt på tilltalet. Jag frågade många, både män och qvinnor, om de voro nöjda, om de hade det bättre här än i det gamla Norrige? De svarade nästan alla: »''Ja!'' Vi ha det bättre här. Vi arbeta mindre hårdt; och vi ha lättare att lefva!» Endast en gammal bonde sade: »Det har sina svårigheter här, liksom der. I det gamla landet är hälsan bättre, än här!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jvio9qdgsgz2fc4unrzo18mvysrblrg 104 221123 650552 2026-05-09T09:47:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|273}}</noinclude>Med fru Preuss besökte jag äfven några norrska bondhus. Det kan vara att jag icke träffade på de bästa. Men visst är att bristen på snygghet och ordning i dem kontrasterade starkt med tillståndet i amerikanska, äfven fattiga hyddor. Men norrmännen lägga klokt sina hus, vanligen vid någon liten flod eller bäck, och förstå att välja god jord. De komma hit såsom gamla och vanda åkerbrukare, och veta att bruka jorden. De hjelpas åt i arbete, lefva tarfligt och söka inga nöjen. Landet syntes mig öfverallt rikt och idylliskt vackert. Berg såg man inga; endast böljande, löfskogkrönta höjder. Omkring 700 norrska nybyggare äro bosatta i denna nejd, allt på små gårdar, ofta på långt afstånd från hvarandra. De ha två kyrkor, eller möteshus i Koskonong. Man anser antalet af norrska invandrare, nu boende i Wisconsin, gå till trettio å fyrtiotusen. Men ingen har rätt reda derpå. Med hvart år komma nya invandringar, och de bosätta sig ofta på trakter långt skilda från andra nybyggare. De kalla nybygget »''ett Settlament''» efter engelska ordet Settlement. Jag hade hört omtalas ett sådant med namn »Luthers Dal» närmare gränsen af Illinois, såsom stort och särdeles blomstrande, under ledning af en god och verksam prestman, herr {{sp|Claussen}}. (Hade jag blott tid, så skulle jag resa dit!) En del af detta norrska folk omtalas såsom svårt att vinna till kyrklig och borgerlig ordning, såsom sturskt och otrefligt. Men de uppbruka marken väl; de bereda väg för ett bättre slägte; och deras barn, när de komma i amerikanska skolorna och derifrån taga<noinclude> <references/></noinclude> 7vqsxw2hr32gii0x825ad3pj43d64nv 104 221124 650553 2026-05-09T09:50:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />274</noinclude>tjenst i amerikanska bättre hus, berömmas såsom de bästa tjenare, trogna, arbetsamma och tillgifna men svåra att vänja vid fullkomlig renlighet och ordning. Större delen af tjenstfolket i städerna i dessa unga Missisippi-stater, kommer från de norrska nybyggena, spridda öfver landet. I allmänhet synas norrskarne slå sig bättre ut, än svenskarne här. I Madison utgifves en norrsk tidning, som kallar sig: ''de Norskes Ven'', och hvaraf jag fått några exemplar. Efter en riklig frukost, vid hvilken vår unga värdinna på min bön äfven undfägnade oss med sitt hemlands sånger, sjungna till guitarren med en ren behaglig röst, togo vi afsked af den älskvärda unga frun, hvilken i den goda fru {{sp|Collin}} nog får en god vän, och genom henne flera vänner i Madison. Under regnskurar reste vi hem; stannade här och der under vägen, för att språka med norrskt folk ute på åkrarne, och kommo fram till Madison vid den allragrannaste sol-nedgång öfver den vackra insjötrakten och staden. Myckenheten af solskensväder i Amerika gör det lättare och roligare att resa der än annorstädes. Man kan räkna på vackert väder. Kommer ett störtregn, så räcker det ej länge; och solen är snart framme igen. I Madison har jag sett en god del folk, några ledsamma frågare (jag sätter dem bland getterna) med de vanliga frågorna: »huru tycker ni om Förenta Staterna? Madison? Vestern? vägarne? Känner ni Jenny Lind personligen? o. s. v. Några intressanta, ovanligt hyggliga menniskor också (jag sätter dem bland fåren), som hade nog mycket att säga sjelfva, för att ej be<noinclude> <references/></noinclude> sjv25piyteocg8jsk3ozg3abn9zoeor 104 221125 650554 2026-05-09T10:10:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650554 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|275}}</noinclude>höfva lefva på frågor, och som gifvit mig samtals-stunder af stort intresse. Främst bland dessa måste jag nämna kansleren för Wisconsins universitet [[:en:w:John Hiram Lathrop|M:r Lathrop]], en angenäm och äfven snillrik man, full af lif, och med en klar, vaken blick öfver den unga statens uppgift i Förenta Staternas statsgrupp, och dessas gemensamma uppgift i verldens historia. Och mycket nöje har jag af hans samtal och af läsningen af det tal, som han höll för kort tid sedan, på kapitolium härstädes, vid hans invigning till universitetets kansler. Detta, samt ett annat tal vid samma tillfälle af en af uppfostrings-komitténs direktörer, [[:en:w:A. Hyatt Smith|M:r Hyatt Smith]], vittna om ett stort medvetande af sociala förhållanden i allmänhet och den nya verldens isynnerhet, af forntidens till nutidens, och nutidens till framtidens, och äro hållna i ädlaste ton. Jag har förut hört anmärkas såsom kännetecken på tal i den nya verlden, hvarigenom de särskilja sig från Europeiska tal, att de nemligen omfatta en större rymd af föremål och utsigter, och vanligen syfta till att omfatta hela verlden (forntid, nutid och framtid) och hela menniskoslägtet. De genomfara stora rymder, ställa föremålen i stora grupper, och gifva stora utsigter öfver dessas förhållande till »fortskridandets gudomliga lag». Jag ville tillägga, såsom karakteristiskt, att de göra allt detta på ''jernväg'', eller med en jernvagns fart, som binder ihop nära och fjerran belägna föremål med otrolig snabbhet, och bildar den största möjliga motsats till den tyska omständligheten, hvilken aldrig hinner fram. Jag finner denna karakter i hög grad i dessa tal, hållna på vesterns Prairie-land, i den yngsta af Unionens stater. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 01n1ibled741mcvj13feyr4zput0iaq 104 221126 650555 2026-05-09T10:18:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />276</noinclude>Chancellor Lathrop finner att all materiell utveckling på jorden, åstadkommen genom konst och vetenskap, har slutligen den verkan att kasta själen tillbaka på sig sjelf. Utöfningen af dess krafter under arbetet att bemäktiga sig den fysiska verlden, stärker och lifvar den för nya eröfringar i andens verld. Och en fullkomligare kännedom af dennas lagar bereder oss åter till ett fullkomligare välde öfver verlden utom oss. »Filosofiens historia», säger Lathrop, »vittnar om detta ömsesidiga och förtroliga förhållande emellan materiens och andens vetenskaper. Menniskoslägtets andliga tendenser ha aldrig varit mera utmärkande än just i denna ålder, som likväl kallas mekanisk och materiell, verldens jern-ålder». Resultaterna af fordna åldrars metafysiska arbeten, alltsedan uppmaningen »''Känn dig sjelf''» öppnade för tänkaren regioner af ändlös forskning, skola, riktade af våra dagars tillskott, belysas i solljuset af våra klarnade begrepp». »Men låt oss icke längre dröja i förgården; låt oss inträda i det inre templet. Sträfvandet efter fysiska, matematiska eller metafysiska sanningar, får, efter allt, sitt förnämsta värde af dess förhållande till den sociala principen i menniskan. I denna hvilar individens värde, såsom kännande väsen och såsom medlem af universum». »I alla frågor derföre, hvilka hänföra sig till mänskligt framskridande, måste tyngdpunkten af frågan afse menniskans sociala fram åtgående». »Denna fråga har två synpunkter — betraktandet af menniskan först, såsom en del af Guds allmänliga<noinclude> <references/></noinclude> q3x4agsu2slm25lbpd4fzkoxsvr47x7 104 221127 650557 2026-05-09T10:21:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|277}}</noinclude>rike; och för det andra såsom medlem af politiskt eller nationligt samhälle. De konstitutioner och lagar, hvilka höra till den förra synpunkten, äro moraliska, andliga konstitutioner och lagar; de som angå henne under den sednare äro politiska konstitutioner och lagar». »Om vi fråga förflutna åldrar hvad historisk redogörelse de ha att afgifva öfver utvecklingen af de moraliska anstalter, genom hvilka Gud inbjuder och iståndsätter menniskan att arbeta ut sitt slägtes sedliga pånyfödelse, och bereda sig för det andliga lif, som skall följa pä hennes pröfningstid här, för tjenstgöringen i det högre samhället, och sällheten i detta herrliga inre tempel, till hvilket denna fysiska scen, med alla dess tusenfaldiga uppenbarade och ännu fördolda mysterier är blott förgården och förstugan: »Då visa de oss till de filosofiska skolorna, dessa laboratorier af ethiska sanningar, till Hebreernas konstitutioner, gudomliga i sitt ursprung, och till den kristna uppenbarelsens herrliga anstalter. Och under sednare tidsföljd, under fortskridandets lag, visa de oss till fädernas kanoniska skrifter, till reformationerna i Tyskland och England, till Puritanernas protest, till Plymouths klippa, till de tusentals institutionerna och associationerna i våra dagar, utvecklande sig i följd af evangelistens arbeten och predikarens läror, alla åsyftande att utbreda i verlden den kristna tron, såsom den universella, och att göra dess anda allt mer allmänlig, förnuftig och välsignande». »Fråga vi äfvenså tiderna hvad de hafva gjort för att utveckla den sanna teorien af politisk organisation, för att fullkomna mekanismen af det sociala sy-<noinclude> <references/></noinclude> jqux60sv47dvjybmb4303rmk2gjgf1m 104 221128 650558 2026-05-09T10:25:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />278</noinclude>stemet; för att ge praktisk vishet åt dess verkningar; så att staten kan afbörda sig sin högsta skyldighet mot medborgaren, för hvars skull den är till och hvars trohet den påkallar: så hänvisa de oss till Amfictyonernas råd, Solons och Lycurgi lagar; till de romerska lagtaflorna; till den borgerliga lagen, till Magna Charta, och till amerikanska konstitutionerna, — dessa dyrbara intelligensens minnesmärken, som med sina inskrifter stå längs med vägen af det borgerliga samhällets framgång. De framvisa, i stark kontrast, anarkiens krig mot den välgörande styrelsen af social ordning, — den blinda despotismen af äldre styrelser, med de motvägande och jemnande krafterna i våra dagars konstitutionella monarkier; forntidens vilda, formlösa demokratier — dessa den unga frihetens första experimenter, — i kontrast mot de skrifna konstitutionerna, den säkra rörelsen i de nya representativa republikerna». »Huru klart är det ej att vår tidsålder är en tid af »resultater», hvilkas orsaker ligga långt tillbaka i tidens ström». Jag har anfört så mycket af detta tal, emedan jag tycker att du deri har en god profbit på tänkandets tendens och rörelse här i landet, och särdeles i Vesterlandet, der tydligen samhället ''känner sig'' i högre grad såsom verldsborgerligt och universellt, emedan det utgöres af alla verldens folk, flödande hit genom utvandringarne och kanske äfven, emedan de ofantliga utsigterna här af Prairie-land låter själen taga en vidsträcktare flygt. Ifrån sin stora tur på jernväg genom verlden och verldshistorien, kommer Lathrop slutligen i sitt tal till<noinclude> <references/></noinclude> mcmdo5obhngf273j7ay4pejurv1l5n3 104 221129 650559 2026-05-09T10:29:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650559 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|279}}</noinclude>de skyldigheter, som vårdarena af Wisconsins unga stat ha att uppfylla, för att låta den utföra sin stora kallelse såsom hem för olika folk, anglosachsare, celter, germaner, skandinaver, alla riktande dess lif med nya lifs-elementer. »Fria skolor, allmänlig uppfostran har öfverallt i Förenta Staterna visat sig vara den stora utvecklande och upplyftande principen. Den amerikanska själen (mind) har fattat denna idé, och skall icke låta den fara, att hela statens egendom, allmänlig eller enskilt, är ansvarig för den heliga pligt att sörja för uppfostrings-medel för hvartenda barn inom staten». »Utan antagande af detta system är den politiska jemnlikhet, af hvilken vi skryta, endast en dröm, en behaglig illusion. Kunskap är den sanna jemnlikaren. Den gör den sanna demokratien. Den jemnar ''uppåt'', den jemnar icke nedåt». Talaren, i det han förordar den uppfostran som universitet skall gifva, gör uppmärksam på att uppfostrans ståndpunkt måste höjas; att bristen af skickliga uppfostrare är en allmänt öfverklagad brist. Derföre skall en normal-skola för beredandet af skickliga lärare höra till universitetet. Och biblioteket skall ha till syfte att innehålla »allt, som är värdt att äga af litteraturen i hvarje land och hvarje ålder, — »summan af menniskans tanke, af samhällets erfarenhet». »Wisconsin, yngst af Unionens stater, född under de mest förmånliga omständigheter, för att kunna begagna alla äldre syskonstaters erfarenhet, rik af nya folkslag, rik af sin rika jord och sin lyckliga belägenhet emel-<noinclude> <references/></noinclude> 9b95hm5fov2yyswxld3twvhb3xpqmvb 104 221130 650560 2026-05-09T10:39:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650560 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />280</noinclude>lan de stora insjöarne och den stora floden — verldshandelns pulsådra, — »Wisconsin måste Minerva-likt framstå i lifvet och taga {{rättelse|initativet|initiativet}}, under folkens framgång i socialt lif!» Det der är dock friskt lif, min Agathe! Och friskt måste det kännas att vara ledare i en sådan ung stat. Ledarne här ha likväl icke kommit längre än till ''Skolan'' och skolans uppfostran, såsom det yttersta för folkets befordran på god väg. Och längre har den amerikanska tanken öfverhufvud icke kommit. Men den måste gå längre ännu, om den skall komma till källorna; lifvets källor, hvarur folk och stater kunna dricka förnyande ungdomslif! … Wisconsins stat är blott två år gammal. En bra hoppgifvande vesterns »baby» tycker du icke? För sjutton år sedan blef staten först Territorium; och för tre eller fyra år sedan kämpades här den sednaste stora kampen med Indianerna i landet, och med deras tappra höfding, ''svarta Höken'' ([[:en:w:Black Hawk (Sauk leader)|Black Hawk]]). Han och hans folk tillfängatogos slutligen på dessa prairies, och fördes som troféer till NewYork. Nu äro inga Indianer mer i Wisconsin. Dess befolkning af hvita män tilltager hastigt. Wisconsin har inga berg, utan öfverallt odlingsbar jord (till större delen god), genomskuren af strömmar och sjöar. Det är en stat för åkerbruk och boskapsskötsel. Men jorden i flera trakter (och isynnerhet här, omkring Madison), der den, af den federala regeringen, är anslagen till inkomst för statens universitet, är redan mycket dyr. Inköpt af spekulanter till gouvernements-priset (en och en fjerdedels dol-<noinclude> <references/></noinclude> irflbxyvnnitk8c03a5iotgvxp0lffk 104 221131 650561 2026-05-09T10:46:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 650561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|281}}</noinclude>lars för tunnlandet) säljes den ej åter under 10 à 12 dollars för tunnlandet. »Och hvem skall betala er detta?» frågade jag Ch. Lathrop. »Edra landsmän!» svarade han muntert, »edra landsmän som skola komma hit och hvars söner skola fritt få lära vid vårt universitet». Med Ch. Lathrop och hans glada, qvicka fru, besökte jag häromdagen universitets-byggnaden, som nu är snart färdig. Den ligger på en höjd »College hill» kallad, med fri, vacker utsigt; den är en stor byggnad, utan onödig prakt i det yttre, såsom Girand College i Philadelphia, men med mycket rum och rymlighet invändigt. Mängden af fönster frapperade mig. Den nedgående solen upplyste dessa. Ett solens tempel, efter allt, på vesterns Prairies! och om det fyller sin uppgift, ett ljusets tempel i Anda och Sanning; — mer än Perus! Det är blott få år sedan Indianerna bodde omkring dessa täcka sjöar. Och årligen komma de ännu hit om hösten, besöka sina fordna grafplatser, och höja der sina klagorop. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Blue Mound.}}'''}}}}{{ph|''D. 8 Oct.''|5}} Jag skrifver nu till dig ifrån ett litet bjelkhus midt på Prairie-landet, emellan Madison och Galena. Bjelkhuset tillhör en »farm», och är tillika posthus och ett slags landtlig gästgifvaregård. M:r Dean, måg till min goda värdinna i Madison, hade artigheten att sjelf köra mig hit, i en liten, öppen vagn, på det jag måtte<noinclude> <references/></noinclude> szwnjuhb7uluhcfpuy4qsb8h36l11c8