Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 106 3212 653911 556820 2026-06-26T16:32:22Z Tostarpadius 4124 /* Psalmer och andra texter */ 653911 wikitext text/x-wiki [[Fil:Spegel Haqvin.jpg|miniatyr|Ärkebiskop Haquin Spegel.]] '''Haquin Spegel''' (1645–1714) ärkebiskop och författare. Författade psalmer och teologiska läroböcker. Utförde översättningsarbeten till svenska i kyrkliga ämnen. * {{wikipedialänk|Haquin Spegel}} ==Psalmer och andra texter== *[[Ack, hur stort är mitt elände]] *[[Du mänskors Fader]] *[[Gud, vår Gud, för världen all]] *[[Lovad vare Herren]] *[[O Herre, vem skall bo]] Psaltaren 24 *[[O huru ljuvlig är Din boning]] Psaltaren 84 *[[Säll den som håller Jesus kär]] *[[Vi tackar dig så hjärtelig]] *[[Vår Herres Jesu Kristi död]] ===Tal=== *[[Tal till de svenska trupperna efter segern i slaget vid Lund]] ==Extern länk== *{{Litteraturbanken|författare=SpegelH}}; finns ''Samlade skrifter I:1-2'' av Spegel i en moderniserad textversion i pdf-format. [[Kategori:Författare|Spegel, Haquin]] [[Kategori:Haquin Spegel| ]] 1y82j5dfo7azrjb06napzh2j6aeadmg 104 107662 653906 653867 2026-06-26T16:14:22Z Tostarpadius 4124 Puts! 653906 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" /></noinclude><poem>Och sedan trygge möta Hvad helst du förelagt. 5. Hvad helst du ger och tager, Är du dem trognom blid, Och dem ej undandrager Din hand i nödens tid. O Gud! ditt namn vi prisa Och trösta på din nåd. När nöden gjort oss visa, Så kommer hjelp och råd{{rättelse||.}} </poem> <section end="ps395" /> <section begin="ps396b" /> {{c|''I långvarig torka.''}} <poem> {{st|396. D|200}}u menskors Fader, himlars Gud, För hvilkens minsta ord och bud De hårda bergen smälta bort Och sjelfva hafvet blifvar torrt! 2. Du kan, o Herre! lättelig Befalla skyn att öppna sig; Du kan, o Herre! när du vill, Din himmel åter sluta till. 3. Du, Herre! märker mer än vi, Du, ser hvad nöd vi äre i; Wår synd har det dock väl förtjent, Att du din kärlek från oss vändt. 4. Det goda, af din hand vi fått, Du ser hur det har tjenat blott Till missbruk och till öfverdåd; Ty undandrar du oss din nåd. 5. Kring grödan, som förtorkad står, Ditt folk, o Gud! bedröfvadt går Och tänker nu med skräck och qval På sina svåra synders tal. 6. O Gud! med ånger, bön och bot Wi ödmjukt falle till din fot. Se till vår jemmer, brist och nöd, Och gif oss än ett dagligt bröd. 7. Wi äre barn, som bedje dig I Jesu namn så hjertelig. Ditt hjerta röres, tro vi visst, Så tidt vi nämne Jesum Christ. 8. Krön året, Herre! med allt godt Gif dagg och must i ymnigt mått. Ack! vederqveck den usla säd, Och sorgsna hjertan åter gläd. 9. Wi kysse då ditt fadersris Och säga evigt lof och pris. Gif, Herre! hvad vi bedje om, Och med ett nådigt bistånd kom. (H. Spegel)</poem> <section end="ps396e" /> <section begin="ps397" /> Tacksägelse efter regn. <poem> Sin suck natu- 3 970 ren skick ar Till digV 0 Gud'! från brända fält. AF solens , hela blickar Förtåid. sitt missbruk och till ofvervmufmd Mamman Kallt. dåd; Ty midnndrar dulhiorden svalka .Ei hämtar Wid_ tråxlérs höljda s'am, Och _v'illebråtle't flämtar Sin nod ur skngaau fram: Då du› från himlens sk var * › Ost </poem><noinclude> <references/></noinclude> afx1saf8b4u6t4qi90nfmu8qgzoxlqh 653908 653906 2026-06-26T16:24:56Z Tostarpadius 4124 Puts! 653908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" /></noinclude><poem>Och sedan trygge möta Hvad helst du förelagt. 5. Hvad helst du ger och tager, Är du dem trognom blid, Och dem ej undandrager Din hand i nödens tid. O Gud! ditt namn vi prisa Och trösta på din nåd. När nöden gjort oss visa, Så kommer hjelp och råd{{rättelse||.}} </poem> <section end="ps395" /> <section begin="ps396b" /> {{c|''I långvarig torka.''}} <poem> {{st|396. D|200}}u menskors Fader, himlars Gud, För hvilkens minsta ord och bud De hårda bergen smälta bort Och sjelfva hafvet blifvar torrt! 2. Du kan, o Herre! lättelig Befalla skyn att öppna sig; Du kan, o Herre! när du vill, Din himmel åter sluta till. 3. Du, Herre! märker mer än vi, Du, ser hvad nöd vi äre i; Wår synd har det dock väl förtjent, Att du din kärlek från oss vändt. 4. Det goda, af din hand vi fått, Du ser hur det har tjenat blott Till missbruk och till öfverdåd; Ty undandrar du oss din nåd. 5. Kring grödan, som förtorkad står, Ditt folk, o Gud! bedröfvadt går Och tänker nu med skräck och qval På sina svåra synders tal. 6. O Gud! med ånger, bön och bot Wi ödmjukt falle till din fot. Se till vår jemmer, brist och nöd, Och gif oss än ett dagligt bröd. 7. Wi äre barn, som bedje dig I Jesu namn så hjertelig. Ditt hjerta röres, tro vi visst, Så tidt vi nämne Jesum Christ. 8. Krön året, Herre! med allt godt Gif dagg och must i ymnigt mått. Ack! vederqveck den usla säd, Och sorgsna hjertan åter gläd. 9. Wi kysse då ditt fadersris Och säga evigt lof och pris. Gif, Herre! hvad vi bedje om, Och med ett nådigt bistånd kom. (H. Spegel)</poem> <section end="ps396" /> <section begin="ps397" /> Tacksägelse efter regn. <poem> Sin suck naturen skickar Till dig, o Gud! från brända fält. Af solens heta blickar Förtärd sitt hufvud blomman fällt. Ej hjorden svalka hämtar Wid trådets höljda stam, Och villebrådet flämtar Sin nöd ur skuggan fram: Då du från himlens skyar </poem><noinclude> <references/></noinclude> gzdtldbsm0u4yfxoil8jp9mmpfw1e5x 653909 653908 2026-06-26T16:27:33Z Tostarpadius 4124 Puts! 653909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thurs" /></noinclude><poem>Och sedan trygge möta Hvad helst du förelagt. 5. Hvad helst du ger och tager, Är du dem trognom blid, Och dem ej undandrager Din hand i nödens tid. O Gud! ditt namn vi prisa Och trösta på din nåd. När nöden gjort oss visa, Så kommer hjelp och råd{{rättelse||.}} </poem> <section end="ps395" /> <section begin="ps396" /> {{c|''I långvarig torka.''}} <poem> {{st|396. D|200}}u menskors Fader, himlars Gud, För hvilkens minsta ord och bud De hårda bergen smälta bort Och sjelfva hafvet blifvar torrt! 2. Du kan, o Herre! lättelig Befalla skyn att öppna sig; Du kan, o Herre! när du vill, Din himmel åter sluta till. 3. Du, Herre! märker mer än vi, Du, ser hvad nöd vi äre i; Wår synd har det dock väl förtjent, Att du din kärlek från oss vändt. 4. Det goda, af din hand vi fått, Du ser hur det har tjenat blott Till missbruk och till öfverdåd; Ty undandrar du oss din nåd. 5. Kring grödan, som förtorkad står, Ditt folk, o Gud! bedröfvadt går Och tänker nu med skräck och qval På sina svåra synders tal. 6. O Gud! med ånger, bön och bot Wi ödmjukt falle till din fot. Se till vår jemmer, brist och nöd, Och gif oss än ett dagligt bröd. 7. Wi äre barn, som bedje dig I Jesu namn så hjertelig. Ditt hjerta röres, tro vi visst, Så tidt vi nämne Jesum Christ. 8. Krön året, Herre! med allt godt Gif dagg och must i ymnigt mått. Ack! vederqveck den usla säd, Och sorgsna hjertan åter gläd. 9. Wi kysse då ditt fadersris Och säga evigt lof och pris. Gif, Herre! hvad vi bedje om, Och med ett nådigt bistånd kom. (H. Spegel)</poem> <section end="ps396" /> <section begin="ps397" /> Tacksägelse efter regn. <poem> {{st|397. S|200}}in suck naturen skickar Till dig, o Gud! från brända fält. Af solens heta blickar Förtärd sitt hufvud blomman fällt. Ej hjorden svalka hämtar Wid trådets höljda stam, Och villebrådet flämtar Sin nöd ur skuggan fram: Då du från himlens skyar </poem><noinclude> <references/></noinclude> iesf9susuimelcpudxlo5lv0v7onc07 0 110390 653913 407735 2026-06-26T16:38:03Z Tostarpadius 4124 653913 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify" > <pages index="Psalmboken (1819).djvu" from=272 to=272 fromsection=ps390a tosection=ps390e header=1 kommentar="Psalm 390 i [[1819 års psalmbok]] av [[Författare:Johan Olof Wallin|Johan Olof Wallin]]. {{wikipedialänk|En Gud med faders hjertelag}}" /> </div> [[Kategori:Johan Olof Wallin]] [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:1810-talets verk]] 5545mn28gcuta58azjzp2bwth48xey2 104 217457 653928 630653 2026-06-26T22:51:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653928 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;"><b>ELVTE BOKEN.</b></h2> <h3 align="center" style="border-bottom:none;"><b>I.</b></h3> {{Initial|M}}an kommer att tänka på den eller den personen, undrar, hur det är med honom, och plötsligt faller det in, att han icke längre promenerar omkring på gatorna, att hans röst icke längre klingar med i den allmänna stämkonserten, utan att han helt enkelt för alltid försvunnit från skådeplatsen och ligger någonstädes där utanför stadsporten, nedmyllad i jorden. Konsulinnan Buddenbrook, född Stüwing, farbror Gottholds änka, var död. Också på henne, som fordom varit orsaken till en så häftig familjetvist, hade döden satt sin försonande och förklarande krona, och hennes tre döttrar, Friederike, Henriette och Pfiffi kände sig nu ha rätt att gentemot släktens kondoleanser taga på sig en förolämpad min, som ville de saga: »Där se ni, edra förföljelser ha bragt henne i graven! …» Konsulinnan var visserligen urgammal, när hon dog, men ändå … Också fru Kethelsen hade funnit frid. Efter att under de sista åren ha plågats av gikten, hade hon skilts hädan stilla och i enfaldig barnatro, avundad av sin lärda syster, som fortfarande ibland hade att kämpa mot små rationalistiska anfäktelser, och fastän hon ständigt blev allt mindre och puckelryggigare, genom sin segare konstitution var dömd att stanna på denna usla jord. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lwew7ci6sds46ngaoknesm0srlwwsss 104 217478 653929 630718 2026-06-26T22:55:46Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653929 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />254</noinclude>Konsul Peter Döhlmann hade gått sina färde. Han hade bokstavligen ätit upp hela sin förmögenhet och till slut dukat under för Hunyadi-Janosvattnet samt efterlämnade åt sin dotter en ränta på tvåhundra mark om året — för övrigt finge den allmänna pieteten för Döhlmannska namnet laga, att hon bleve intagen i Johannisklostret och sålunda försörjd. Justus Kröger hade också avlidit, och det var synd, ty nu hindrade ingenting längre hans svaga hustru att sälja sitt sista silver för att kunna skicka pengar till den vanartade Jacob, som levde sitt lösdrivarliv någonstādes ute i vida världen … Vad Christian Buddenbrook beträffar, så sökte man honom numera fåfängt inom stadens murar. Ett knappt år efter broderns död flyttade han till Hamburg, där han inför Gud och människor lät viga sig vid en dam, som länge stått honom nära, med fröken Aline Puttfarken. Ingen hade kunnat hindra honom. Hans mödernearv, av vilket halva räntan redan förut vandrat till Hamburg, förvaltades visserligen av herr Stephan Kistenmaker, som genom sin avlidne väns testamente blivit förordnad därtill, men Christian var för övrigt sin egen herre … Så snart hans giftermål blev känt, adresserade fru Permaneder till fru Aline Buddenbrook i Hamburg ett långt och ytterst fientligt brev, som började med tilltalsordet »Madame!» och i sorgfälligt valda, giftiga ordalag förklarade, att fru Permaneder aldrig skulle erkänna vare sig adressaten eller hennes barn som sina släktingar. Herr Kistenmaker var testamentsexekutor, förvaltare av den Buddenbrookska förmögenheten och förmyndare för lille Johann, och han kände sig hedrad av dessa uppdrag. De skaffade honom en högst viktig verksamhet, de berättigade honom att på börsen med alla tecken till överansträngning stryka sig över huvudet och försäkra, att han arbetade ut sig … icke att förgäta, att han för sitt besvär åtnjöt två procent av inkomsterna. Men för övrigt hade han icke mycket<noinclude> <references/></noinclude> ahj55gflqxkvqtdurxckbrcykpylifh 104 217479 653930 630719 2026-06-26T23:01:18Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653930 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|255}}</noinclude>tur med affärerna och ådrog sig mycket snart Gerda Buddenbrooks missnöje. Ställningen var sådan, att firman måste likvidera och skulle upphöra inom ett år — det var senatorns sista vilja och bestämmelse. Fru Permaneder visade sig häftigt upprörd häröver. Och Johann, och lille Johann, och Hanno då?!» frågade hon … Att hennes bror icke velat bibehålla firman vid liv för sin son och ende arvinge var en bitter missräkning för henne. Långa stunder grät hon över, att man skulle avyttra den ärevördiga firmaskylten, denna genom fyra generationer bevarade klenod, att man skulle avsluta dess historia, ehuru det ännu fanns en naturlig arvtagare. Men så tröstade hon sig med, att firmans slut ju icke var precis detsamma som familjens, och att hennes brorson just måste begynna ett ungt och nytt verk för att fylla sin höga bestämmelse, som var att vidmakthålla glansen över sina förfäders namn och bringa familjen till ny blomstring. Det var icke för intet, han hade så stor likhet med sin farfarsfar … Affärerna började alltså avvecklas under ledning av herr Kistenmaker och gamle herr Marcus, och det skedde med ett ytterst bedrövligt resultat. Vad som skulle säljas, såldes överilat och det ena mer ofördelaktigt än det andra. Lagret och magasinerna avyttrades med stor förlust. Och vad som icke fördärvades av herr Kistenmakers för stora iver, det fullbordades av gamle herr Marcus' långsamhet, som, om ett gynnsamt tillfälle erbjöd sig, lät det gå sig ur händerna … Med ett ord, förlusterna hopade sig. Thomas Buddenbrook hade på papperet efterlämnat en förmögenhet på sexhundrafemtiotusen mark, men ett år efter testamentets öppnande visade sig, att man icke på långt när hade att räkna med denna summa … Obestämda och överdrivna rykten om den ogynnsamma likvidationen voro i omlopp, de närdes av underrättelsen, att Gerda Buddenbrook ämnade sälja det stora huset. Man berättade märkvärdiga saker om vad som nödgade henne därtill, om hur betänkligt<noinclude> <references/></noinclude> b7d3ratlq3tkkv35zhnuz7rv47y5tcb 104 217480 653931 630720 2026-06-26T23:05:47Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653931 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />256</noinclude>den Buddenbrookska förmögenheten smält ihop, och så kom det sig, att i staden småningom utbredde sig en stämning, vilken senatorns änka först med häpnad och sedan med växande ovilja fick röna prov på … Då hon en dag talade om för sin svägerska, att flera stycken hantverkare och leverantörer oförskämt pockat på att få några större räkningar betalade, stod fru Permaneder en lång stund som förstenad och brast sedan ut i ett hemskt hånskratt … Gerda Buddenbrook var så förtörnad, att hon till och med talade om att lämna staden tillika med lille Johann och flytta till sin gamle far i Amsterdam för att åter spela duetter med honom. Men detta framkallade en sådan storm av förfärade protester från fru Permaneder, att hon tills vidare måste uppge denna plan. Som det var att vänta, sträckte sig fru Permaneders protester också till försäljningen av huset, som hennes bror byggt. Hon jämrade sig högljutt över det dåliga intryck, detta skulle göra, och över det men, familjenamnets prestige skulle lida därav. Men hon måste likväl medgiva, att det skulle varit opraktiskt att längre bebo och hålla i stånd det stora och präktiga hus, som varit Thomas Buddenbrooks dyrbara vurm, och att Gerdas önskan att i stället få en bekväm liten villa utanför staden hade sitt berättigande … För herr Gosch, mäklaren Sigismund Gosch, grydde en minnesvärd dag. Hans ålderdom förljuvades av en upplevelse, som för flera timmar förjagade skälvningen ur hans lemmar. Det märkvärdiga hände, att han fick se sig själv träda in i Gerda Buddenbrooks salong och, sittande mitt emot henne i en länstol, öga mot öga, avhandla om försäljningssumman för huset. Med hakan framskjuten och det vita håret nedstruket i ansiktet från alla håll, stirrade han på henne under lugg och lyckades se alldeles puckelryggig ut. Han talade med väsande stämma, men i kall, affärsmässig ton, och ingenting förrådde hans inre sinnesrörelse. Han förpliktade sig att övertaga huset, sträckte ut handen och bjöd med ett lömskt leende<noinclude> <references/></noinclude> g6pmd1o1im29yzh6xd64q5dtoqxtx9z 104 217481 653932 630721 2026-06-26T23:08:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653932 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|257}}</noinclude>åttiofemtusen mark. Det var ett antagligt anbud, ty att man måste förlora på denna försäljning var oundvikligt. Men herr Kistenmakers mening måste höras, Gerda Buddenbrook måste låta herr Gosch gå utan att göra upp med honom, och det visade sig, att herr Kistenmaker icke var sinnad att tillåta något intrång i sina privilegier. Han skrattade föraktfullt åt herr Goschs anbud och svor på, att man skulle få mycket mer. Och så länge svor han på det, tills han, för att äntligen få ett slut på saken, såg sig tvungen att sälja huset för sjuttiofemtusen mark till en gammal ungkarl, som, hemkommen från vidsträckta resor, ämnade slå sig ned i staden … Herr Kistenmaker ombesörjde också köpet av det nya huset, en liten trevlig villa, som kanske föll sig en smula för dyr, men som motsvarade Gerdas önskningar, belägen som den var vid en gammal kastanjeallé utanför Burgthor och omgiven av en vacker prydnads- och köksträdgård … Dit flyttade fru Gerda på hösten år 76 med sin son, sitt tjänstfolk och en del av sitt husgeråd, medan den andra delen under fru Permaneders veklagan lämnades kvar för att övergå i den gamle ungkarlens ägo. Och ännu var det icke nog med förändringarna! Mamsell Jungmann, Ida Jungmann, som i fyrtio år varit i det Buddenbrookska huset, lämnade familjens tjänst och återvände till sin västpreussiska hemort för att tillbringa sin levnadsafton hos släktingar. För att säga sanningen, så blev hon avskedad av fru Gerda. Lille Johann var ju nu icke liten längre utan en femtonårig yngling, som icke längre behövde henne … och till hans mor hade hon länge stått i ett tämligen spänt förhållande. Hon hade aldrig ansett denna, som kommit in i familjen mycket senare än hon, för riktigt fullgod och värdig att tillhöra den, och å andra sidan började hon på äldre dar med en gammal tjänarinnas högmod tillskriva sig själv en överdriven vikt och betydelse och gjorde sig skyldig till det ena övergreppet efter det andra i fråga om hushållet … Ställ-<noinclude> <references/> {{mindre|17. — ''Huset Buddenbrook.'' II.}}</noinclude> csuj8hf7xg9qrht1uy33bajz3jyd4m1 104 217482 653933 630722 2026-06-26T23:11:31Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653933 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />258</noinclude>ningen blev ohållbar, häftiga uppträden ägde rum, och fastän fru Permaneder bad för henne med samma vältalighet, varmed hon bett för de stora husen och möblerna, fick gamla Ida sitt avsked. Hon grät bitterligen, då stunden var inne, att hon skulle säga lille Johann farväl. Han omfamnade henne, lade därpå händerna på ryggen, stödde sig på ena benet, i det han ställde sig på tåspetsarna på det andra, och såg efter henne, när hon gick, med samma grubblande och inåtvända blick, som hans guldbruna, blåaktigt omskuggade ögon haft vid farmoderns lik, vid faderns död, vid upplösningen av det stora hushållet och vid så många smärre yttre erfarenheter av samma slag … Gamla Idas avskedande slöt sig i hans tanke följdriktigt till andra företeelser av förvittring, söndersmulning, tillintetgörelse, som han varit vittne till. Sådant förvånade honom icke längre — det hade underligt nog aldrig förvånat honom. Ibland, då han höjde sitt lockiga huvud, och de fina näsborrarna nervöst vidgade sig, var det, som om han försiktigt vädrade den atmosfär av livsluft, som omgav honom, väntande att få känna den där sällsamma välbekanta doften, som alla blomsterångorna vid farmoderns bår icke förmått döva … Då fru Permaneder hälsade på hos sin svägerska, drog hon alltid brorsonen till sig för att tala med honom om det förflutna och om den framtid, som Buddenbrooks näst Guds nåd skulle ha honom, lille Johann, att tacka for. Ju bedrövligare det närvarande tedde sig, desto mindre kunde hon neka sig nöjet att frossa i skildringar av, hur fint det gått till i hennes foräldrars och farföräldrars hus, och hur Hannos farfarsfar åkt efter fyrspann genom landet … En dag fick hon ett häftigt anfall av magkramp, därför att Friederike, Henriette och Pfiffi Buddenbrook enstämmigt påstått, att Hagenströms utgjorde societetens grädda … Om Christian ingingo ledsamma underrättelser. Äktenskapet tycktes icke ha haft något gynnsamt inflytande på hans hälsotillstånd. Hemska sinnesvillor<noinclude> <references/></noinclude> joenmb819farpv8pv1mlwva9gya3oln 104 217483 653934 630723 2026-06-26T23:14:15Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653934 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|259}}</noinclude>och tvångsföreställningar hade i allt starkare grad bemäktigat sig honom, och på föranstaltande av sin fru och en läkare hade han nu begivit sig till en anstalt. Han trivdes icke där, skrev brev fulla av klagovisor till de sina och uttryckte sin ivriga önskan att åter bli befriad ur denna anstalt, där man tycktes behandla honom alldeles för strängt. Men man höll honom kvar, och det var nog det bästa för honom. I alla händelser satte det hans fru gemål i stånd att utan förfång för de materiella och ideella fördelar, äktenskapet berett henne, fortsätta sitt förra oberoende liv utan hänsyn och hinder. {{linje|5em}} <section end=kap01 /> <section begin=kap02 /> <h3 align="center" style="border-bottom:none;"><b>II.</b></h3> Väckarklockan knäppte till och rasslade i väg plikttroget och grymt. Det lät hest och sprucket, mera som ett klirrande än ett pinglande, ty hon var gammal och utnött. Men det räckte länge, hopplöst länge, ty hon var alldeles uppdragen. Hanno Buddenbrook ryckte till invärtes. Liksom alla morgnar sammandrog sig krampaktigt hans hjärta i vrede, klagan och förtvivlan vid detta tvära avbrott i tystnaden, detta på en gång ondskefulla och trohjärtade skrammel från nattduksbordet, tätt invid hans öra. Men till det yttre förblev han alldeles lugn, förändrade icke ställning i sängen och slog endast upp ögonen, förjagad ur någon redan utplånad morgondröm. Det var kolmörkt i det vinterkalla rummet — han urskilde intet föremål och kunde icke se visarna på klockan. Men han visste ju att hon var sex, ty han hade i går afton ställt väckaruret på denna timme … I går … i går … Under det han med spända nerver låg orörlig på rygg, kämpande för att kunna besluta sig att tända ljus och stiga upp ur sängen, återkom<noinclude> <references/></noinclude> 2snnw9w1kdv8em0uitg01ya2wcqaiyk 104 217509 653935 630773 2026-06-26T23:17:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653935 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />260</noinclude>småningom för hans medvetande allt, som uppfyllt honom under gårdagen … Det hade varit söndag, och efter att flera dar å rad ha låtit misshandla sig av tandläkare Brecht, hade han till belöning fått följa med sin mor på Stadsteatern och höra »Lohengrin». Under en hel vecka hade han bara levat i tanken på denna glädje. Beklagligt var endast, att det alltid låg så mycket obehagligt före dylika festligheter, som ända in i sista ögonblicket fördärvade den fria och glada utsikten därtill. Men äntligen var då på lördagen skoltiden överstånden och trampmaskinen hade för sista gången med sitt plågsamma surrande borrat i hans mun … Nu var det alltsammans borta och undanstökat, ty läxorna hade han beslutsamt skjutit å sido till efter söndagskvällen. Vad betydde måndagen? Var det väl antagligt att den någonsin skulle gry? Man tror icke på någon måndag, när man på söndag afton skall höra Lohengrin … Han beslöt att stiga upp tidigt på måndagsmorgonen och göra undan allt det där skräpet — därmed basta! Nu hade han gått ledig omkring, njutit av den förestående sällheten, drömt vid flygeln och glömt alla ledsamheter. Och så hade lyckan blivit verklighet. Den hade kommit över honom med sin andakt och hänryckning, sin hemliga bävan och skälvan, hela sin översvinnliga och omättliga berusning … Visserligen hade fiolerna i orkestern svävat en smula i förspelet, och snäckan hade kommit in stötvis med en tjock, inbilsk herre i rödblont helskägg. Vidare satt hans förmyndare herr Stephan Kistenmaker i logen bredvid och brummade över, att man på detta sätt gjorde pojken förströdd och drog honom från hans plikter. Men allt detta hade den ljuva och förklarade härligheten, han lyssnade till, lyft honom upp över … Och så var det slut. Den sjungande, skimrande lyckan tystnade och slocknade, och med feberhett huvud återfann han sig hemma i sitt rum, medveten om, att endast ett par timmars sömn i sängen där-<noinclude> <references/></noinclude> 9e12i63thqwy1iitylt6z5k2tjab4bv 104 217510 653936 630774 2026-06-26T23:20:00Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653936 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|261}}</noinclude>borta skilde honom från den grå vardagen. Då hade han överväldigats av ett anfall av denna fullständiga modlöshet, som han så väl kände till. Han kände återigen, vilken smärta skönheten bereder, hur djupt den störtar en i blygsel och längtansfull förtvivlan och på samma gång förtär modet och dugligheten till vardagslivet. Så förfärligt hopplös och betryckt kände han sig, att han ännu en gång sade sig, att det måste vara mer än hans personliga bekymmer, som tyngde på honom, att det var en börda, som alltfrån början legat på hans själ och till sist skulle kväva den … Så hade han ställt väckarklockan och somnat så tungt och djupt som man sover, när man aldrig mer skulle vilja vakna. Och nu var det måndag, och klockan var sex, och han hade icke läst på en enda läxa! Han satte sig upp och tände ljuset på nattduksbordet. Men då han i den iskalla luften genast började häftigt frysa om armar och skuldror, lade han sig skyndsamt ner igen och drog täcket över sig. Visarna pekade på tio minuter över sex … Ack, det var meningslöst att nu stiga upp och arbeta, det var alldeles för mycket, han hade något att läsa på till nästan varenda timme, det lönade icke mödan att börja, han hade ju ändå redan överskridit den bestämda tiden … Var det då så säkert att han skulle få fråga i dag både i latinet och kemien? Ja, det var antagligt, efter mänsklig beräkning var det högst sannolikt. Vad Ovidius beträffar, så hade turen sista gången varit hos dem, vilkas namn började med de sista bokstäverna i alfabetet, och förmodligen skulle det i dag börja från början med A och B. Men de var icke obetingat säkert, icke höjt över varje tvivel! Det förekom ju avvikelser från regeln! Vad kunde ibland icke slumpen göra! … Och under det han låg och vände på dessa bedrägliga argument, flöto hans tankar ihop till en oredig röra, och han somnade på nytt. Det lilla kalla och nakna skolpojksrummet med<noinclude> <references/></noinclude> 1kpwhdja4wh3zcu61r9efl0zhv3qujq 104 217511 653937 630775 2026-06-26T23:22:50Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653937 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />262</noinclude>sin Sixtinska madonna i kopparstick över sängen, sitt utdragsbord mitt på golvet, sin oordentligt fullproppade bokhylla, en stelbent mahognypulpet, kammarorgeln och det smala tvättbordet låg där tyst i det flämtande skenet av ljuset. Isblommor täckte fönsterrutorna, för vilka gardinen icke var nedfälld, på det att dagsljuset skulle kunna tränga in tidigare. Och Hanno Buddenbrook sov, med kinden nedgrävd i kudden. Han sov med halvöppna läppar och fast slutna ögonlock, med ett uttryck av smärtsamt andäktigt uppgående i sömnen, och det mjuka, ljusbruna håret föll lockigt ner över tinningarna. Och långsamt miste den lilla lågan på nattduksbordet sitt rödgula sken, allt efter som den bleka gryningen matt blickade in i rummet genom isskorpan på rutan. Då klockan var sju, spratt han ånyo förskräckt upp. Nu var också denna frist utlupen. Att stiga upp och taga dagens börda på sig — det fanns ingenting som kunde avvända detta. En knapp timme tills skolan började … Det var att skynda sig, alldeles oavsett läxorna. Det oaktat blev han liggande, full av förbittring och bedrövelse över det brutala nödtvånget att i den kalla halvskymningen lämna sin varma säng och bege sig ut i nöd och fara bland stränga och illvilliga människor. Ack, bara två fattiga minuter till, vad? frågade han sin kudde med översvallande ömhet. Och så i ett anfall av trots skänkte han sig själv ytterligare fem minuter för att få sluta ögonen ännu en liten stund, då och då öppna det ena och förtvivlad stirra på visaren, som slö, ovetande och korrekt gick sin väg fram … Tio minuter över sju slet han sig lös och började brådskande stöka omkring i rummet. Ljuset brann alltjämt, ty dagsljuset ensamt räckte icke till. Då han andades bort en isblomma, såg han, att det rådde tät dimma ute. Han frös förskräckligt. Kylan skakade litet emellanåt hela hans kropp i en smärtsam frossbrytning. Fingerspetsarna brände och voro så svullna, att han icke<noinclude> <references/></noinclude> p628tp6zhcfc1ejt174j3yldoih9409 104 217512 653938 630776 2026-06-26T23:25:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653938 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|263}}</noinclude>kunde använda nagelborsten. Då han tvättade överkroppen, höll hans stelnade hand på att tappa svampen, och han stod ett ögonblick orörlig och hjälplös, ångande som en svettig häst. Men till slut stod han likväl flämtande och med matta ögon färdig vid bordet, tog skinnväskan och försökte rycka upp sig tillräckligt för att stoppa ner de böcker, han behövde till dagens lektioner. Han stirrade ansträngt ut framför sig, mumlade ängsligt: Religion … latin … kemi …» och stoppade in de trasiga och med bläck nedfläckade pappbanden … Ja, han var nu redan ganska lång, lille Johann. Han var över femton år och bar icke längre dansk matrosdräkt utan en ljusbrun jackkostym med blå och vitprickig halsduk. På hans väst syntes den långa och tunna guldurkedjan, som varit hans farfarsfars, och på högra handens ringfinger satt den gamla sigillringen med grön sten, som han nu också ärvt … Han drog på sig den tjocka vinterkavajen, satte på sig hatten, ryckte till sig väskan, släckte ljuset och rusade utför trappan ner i bottenvåningen och förbi den uppstoppade björnen in i matsalen. Fröken Clementine, moderns nya husmamsell, en mager gammal flicka med pannlockar, spetsig näsa och närsynta ögon, var redan tillstädes och sysslade vid frukostbordet. »Hur sent är det egentligen?» frågade han mellan tänderna, fastän han mycket väl visste det. »Tre kvart på åtta,» svarade hon och pekade på väggklockan med sin magra, röda hand, som såg ut att ha gikt. »Ni måste laga, att ni kommer i väg, Hanno» … Därmed satte hon den rykande koppen på hans plats och sköt till honom brödkorg och smör, salt och äggkopp. Han sade ingenting mera, grep en semla och började på stående fot, med hatten på huvudet och väskan under armen sluka i sig kakaon. Den heta drycken gjorde förfärligt ont i en kindtand, som herr Brecht just haft under behandling … Han lämnade<noinclude> <references/></noinclude> bcyrnzpnpabwhzm7vqc5ywdd9ggr8sz 104 217513 653939 630777 2026-06-26T23:36:21Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653939 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />264</noinclude>hälvten kvar, försmådde också ägget, muttrade halvhögt något som kunde tagas för ett adjö, och rusade ut. Klockan felades tio minuter i åtta, då han lämnade den lilla röda villan bakom sig och började ila framåt den vinterlika allén … Han hade bara tio, nio, åtta minuter kvar. Och vägen var lång. Och man kunde för dimman knappast se, hur långt man hunnit! Han söp in den, denna tjocka, iskalla dimma, och stötte åter ut den med hela kraften av sitt smala bröst, spände tungan mot tanden, som ännu brände av kakaon och ansträngde sina benmuskler allt vad han förmådde. Han badade i svett och kände sig ändå stelfrusen i alla leder. Han började plågas av håll i sidan. Den munsbit, han ätit till frukost, bullrade i hans mage vid denna tidiga promenad, han mådde illa, och hans hjärta var ingenting annat än ett skälvande och hjälplöst fladdrande ting, som betog honom andedräkten. Burgthor, han var bara vid Burgthor, och klockan felades fyra minuter i åtta! Under det han kallsvettande kämpade sig fram genom gatorna, spejade han åt alla hall, om han icke kunde upptäcka någon av sina kamrater … Nej, nej, det kom ingen mer. Alla voro redan på ort och ställe, och nu började hon ju slå åtta också! Klockorna ljödo i dimman från alla kyrktorn, och de i Sankta Maria spelade till och med »Nu tacken alle Gud» … De spelade genomfalskt, som Hanno ursinnigt konstaterade, de hade ingen aning om rytm och voro ytterst bristfälligt stämda … Men det var nu det minsta, det minsta! Ja, han kom för sent, det var icke längre fråga om annat. Skolklockan gick en smula efter, men han kom i alla fall för sent, det var säkert. Han stirrade på människorna, som han mötte. De gingo till sina kontor och sina affärer, de gjorde sig alls ingen brådska, och ingenting hotade dem. Många besvarade hans avundsjuka och klagande blick, mönstrade hans upplösta skickelse och smålogo. Detta småleende gjorde honom utom sig. Vad tänkte de, och hur bedömde dessa utomstående<noinclude> <references/></noinclude> 88uy0njcgggzggq1vz34d9gsexizxg9 104 217514 653940 630778 2026-06-26T23:39:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653940 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|265}}</noinclude>situationen? Det ligger råhet i ert leende, mitt herrskap! skulle han velat ropa åt dem. Ni borde betänka, att det mest önskvärda skulle vara att falla död ner utanför den stängda gårdsporten — Den ihållande gälla ringningen, tecknet till att måndagsbönen började, träffade hans öra, då han ännu var tjugu steg från den långa, röda, av två järnportar avbrutna muren, som skilde den främre skolgården från gatan. Utan att vidare ha ett spår krafter i behåll att springa med lät han överkroppen falla framåt, varvid benen med eller mot sin vilja måste vackla framåt för att hindra en kullerbytta, och på så sätt hann han fram till den första porten, just då ringningen slutade. Herr Schlemiel, kustoden, en undersätsig man med skäggigt arbetaransikte, höll just på att stänga. »Jasa …» sade han och lät eleven Buddenbrook slinka igenom … Kanske, kanske var han räddad. Det gällde att osedd smyga sig in i klassrummet, där i smyg avvakta slutet av bönen, som hölls ute i gymnastiksalen, och låtsa som om allt vore i sin ordning. Och flåsande efter luft, uppgiven av trötthet och rysande av kallsvett, släpade han sig över den med röda tegelstenar belagda gården och genom en av de vackra, med brokiga glasrutor försedda fälldörrarna in i skolhuset … Här var allting nytt, fint och vackert. Tiden hade krävt ut sin rätt, och de grå och ålderdomsmurkna delarna av den forna klosterskolan, i vilka ännu den nuvarande generationens fäder idkat sina studier, hade jämnats med marken för att ersättas av nya, luftiga, präktiga lokaler. Helhetsstilen hade bevarats, och över korridorer och korsgångar spände sig majestätiskt de gotiska valven. Men vad beträffade belysning och uppvärmning, de rymliga och ljusa klassrummen, de trevliga lärarrummen, de praktiskt inrättade salarna för undervisningen i kemi, fysik och teckning, så rådde nutidens hela komfort. Den utmattade Hanno Buddenbrook tryckte sig<noinclude> <references/></noinclude> 6ox4800xp837g6pe9bdiemssmfmqimp 104 217515 653941 630779 2026-06-26T23:43:41Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 653941 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />266</noinclude>intill väggen och såg sig omkring … Nej, Gud ske lov, det fanns ingen, som såg honom. Från avlägsna korridorer genljöd trampet av skarorna, som vältrade sig till gymnastiksalen för att stärka sig till veckans arbete med en liten andaktsstund. Här framme var allt dött och stilla, och även vägen uppför den breda, med linoleum belagda trappan var fri. Varsamt, på tåspetsarna, med återhållen andedräkt och spänt lyssnande, smög han sig upp. Hans klassrum, nedre sjätte real, låg i första våningen mitt emot trappan — dörren stod öppen. På det översta trappsteget lutade han sig fram och kastade en spejande blick längs den långa gången, på vars båda sidor de med porslinsskyltar försedda dörrarna till de olika klasserna radade upp sig, och var med tre raska, ljudlösa steg inne i rummet. Det var tomt. För de tre breda fönstren voro ännu gardinerna nere, och de brinnande gaslamporna, som hängde ned från taket, kokade sakta i tystnaden. Grōna skärmar spredo skenet över de tre raderna av tvåsitsiga ljusbetsade pulpetbänkar, framför vilka katedern stod, mörk, lärd och reserverad, med en väggtavla över sig. En gul träpanel klädde väggarnas nedre del, och de nakna rappade ytorna ovanför pryddes av ett par stora kartor. Ytterligare en svart tavla stod på ett staffli bredvid katedern. Hanno gick till sin plats, som var ungefär mitt i rummet, sköt väskan in i facket, sjönk ned på det hårda sätet, bredde ut armarna på det sluttande pulpetlocket och lade ner huvudet på dem. En känsla av outsägligt välbehag genomilade honom. Detta kala och stela rum var fult och förhatligt, och hans hjärta var betryckt av hela den hotande förmiddagen med dess tusen faror. Men tills vidare var han i säkerhet, var kroppsligt räddad och kunde se tiden an. Dessutom var första timmen, religionslektionen för herr Ballerstedt, av tämligen oskadlig natur … På den lilla papperstungans dallrande där uppe vid den cirkelrunda öppningen i väggen såg man, hur den varma<noinclude> <references/></noinclude> 75i7ej8ou52l3g9f7pc2fqdltb3ssb7 104 223301 653885 2026-06-26T12:53:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653885 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />318</noinclude>skade Mrs Howland att dela den, och jag återvände för att uppsöka henne. Jag fann henne på stranden sittande vid foten af några cypresser. Hon var nu ej fallen för promenad och så satte jag mig hos henne, och betraktade små hvita blommor, som, omgifna af en krans af blad, simmade på vattnet som små blomster-öar. Jag kände ej deras namn, men hade anmärkt dem före detta under vår flodresa. Som de äfven växte på vattnet tätt vid stranden, undersökte jag dem, och fann att hela lilla plantan blott med en enda trådsmal rot var fästad vid jorden. Denna afslites lätt af våg och vind, och plantan med sin hvita blomma midt uti bladkretsen (likt draba verna) far nu på utrikes resor, allt efter vågors och vindars lek. Tillståndet ombord på Sarah Spalding var denna morgon något perturberadt. Ett par helt unga och rätt vackra flickor, som voro ombord utan moder eller äldre vänner, hade genom litet slarf och tanklöshet gifvit ett par herrar anledning till mindre fin kurtis, och vållat ett opassande uppträde, som vår styrande dam förstorade — kanske till de felandes bästa, ehuru icke till deras trefnad. De unga flickorna fingo lämpliga förmaningar af ett par af de äldre damerna, som dock voro främmande för dem. Och en af de felande herrarne tillrättavisades offentligen af ångbåtens kapten. Den förre var en äldre man och hade ett så godt uttryck, att jag näppeligen tror honom förtjent af den stränga näpst han rönte och som grep honom så att han blef sjuk. Med uppriktigt nöje åhörde jag den värdiga och sant moderliga tillrättavisning som Mrs Howland gaf<noinclude> <references/></noinclude> 1znc8ddw5sx8l2ww1ld1uixpc9rs525 104 223302 653886 2026-06-26T12:56:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653886 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|319}}</noinclude>den vackraste och efter utseendet lättsinnigaste af de unga flickorna, och med lika stort nöje såg jag det sätt på hvilket den unga flickan mottog den. Hon stod stilla framför den äldre frun, som kallat henne till sig, och lyssnade tyst och aktningsfullt; icke ett ord, icke en min förrådde förtrytelse eller otålighet, hon såg ut som om hon rätt i hjertats djup gömde de kloka och goda orden, hvilka likt en god säd för framtiden utsåddes i hennes unga själ. Jag var den enda af de äldre fruntimren, som icke moraliserade de unga. Sanningen att säga, hade jag mera lust att systerligt sluta till mig den unga flickan, som så godt emottog den moderliga tillrättavisningen. Kanske förstod hon min välvilja; visst är att hon under dagen tycktes vilja visa mig sin, genom åtskilliga små behagliga tjenster, och då vi om aftonen åtskiljdes tog hon afsked på ett sätt som kom mig att gifva henne ett hjertligt: »God bless you!» med på vägen. Hvarföre skola sådana unga lam skickas ut i vildmarken på egen hand ibland ulfvar och ufvar utan en rådande eller ledande vän? Det är ej rätt eller godt! Min tro på det goda och rena hos unga flickor är stor, och bestyrkes äfven af denna lilla tilldragelse. Men man borde dock ej behandla unga barn som om de redan fått visdomständer. Flodfärden var förtjusande hela dagen; ur de trånga, slingrande passen kommo vi ut i stora, klara insjöar, omgifna af yppigt grönskande stränder. Rikedomen af växt- och djurlifvet tycktes med hvar timme tilltaga; vändkretsens flora och vändkretsens luft tycktes närma sig; vi foro in i den eviga sommarens hem. Det vilda sockerröret, »the maiden cane» växte längs stränderna<noinclude> <references/></noinclude> 5hq8fbd55zey8yzmsbbsf7ckud749tn 104 223303 653887 2026-06-26T13:01:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653887 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />320</noinclude>och visade att marken här var tjenlig till sockerodling. Naturtemplen blefvo allt rikare. Sköna strålande blommor, röda och blå, på höga stänglar, hvita liljor och gigantiska vattenväxter, bland hvilka höga »Alisma Plantago», lyste som ljusstakar under de dunkelgröna hvalfven; svärmar af små gröna papegojor flögo qvittrande öfver de vilda sockerrören och in i palmetto-lundarne; vilda kalkoner, större än våra tama, syntes på stränderna; vackra, smärta vattenfoglar flaxade orädda rundtomkring, och lika orädda, men icke vackra, simmade dussintals aligatorer framför och på sidorna af fartyget, och fiskarne hoppade och plaskade som om de varit utom sig, jag vet ej om af förskräckelse eller förnöjelse; det var stort spektakel hela vägen! Vi hade också ganska trefligt ombord, ty vårt lilla kotteri var nu nästan allena på Sarah Spalding, och till detta hade sällat sig den bildade och behagliga franska creolen från Cuba, Mr Belle-Chasse, som jemte en vän nu var stadd på upptäcktsresa i Florida, för att undersöka jordens brukbarhet för sockerodling. Hans sällskap var ett nöje och en prydnad för vårt sällskap. Kaptenen var en artig och godmodig man, och negrerna som utgjorde hela besättningen tycktes få göra ungefär som de ville. Men de ville väl, voro hyggliga och glada. Kocken, en ung man, som lagade rätt god mat, var ett qvickhufvud, som sade och gjorde många rätt roliga saker. Och perlan af den svarta besättningen var vår lilla uppassare, negerpojken {{sp|Sam}}, flink, begriplig och villig, som uträttade alla våra ärenden, passade upp vid bordet, och hann med allting, och var alltid munter. Vi hade ingen uppasserska ombord,<noinclude> <references/></noinclude> 0ljd5hpxqvojmledl6q7awoetdz3ufu 104 223304 653888 2026-06-26T13:05:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653888 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|321}}</noinclude>hvilket vi funno här vara en vinst, ty dessa damer äro på amerikanska ångbåtar sällan mönster för sitt kön och slägte, antingen de äro hvita, svarta, bruna eller gula. På St. Matthew hade vi dock till »Stewardess» en utmärkt hygglig och äfvenså vacker, ung negrinna, som var en fri qvinna gift med en fri neger. Enda plåga för mig under vägen var den mordlust, som isynnerhet en af passagerarne var besatt utaf, och som kom honom icke blott att skjuta alligatorer till höger och venster om oss, men äfven de vackra vattenfoglarne, som han dock ej kunde ha något godt utaf, och som det kostade på att se sårade slå ned här och der i vassen. Jag tog mig friheten att göra honom mina föreställningar öfver detta onödiga skjutande. Han smålog, medgaf, och — fortfor att skjuta. Jag önskade honom, in petto, dålig matsmältning. Hvad alligatorerne beträffar, så kan jag ej känna medlidande med dem. De äro så stygga till utseendet och de äro grymma, ty ehuru de ej, om de ej bli anfallna, våga sig på stort folk, sluka de små negerbarn utan krus. De simma med öfre delen af kroppen öfver vattenytan, så att det icke är svårt att träffa dem med en kula i ledet emellan buken och frambenen. De dyka dervid eller, om de blifvit svårt sårade, vända sig på sidan; ofta ser man dem som massor af lefvande gyttja vältra sig uppåt stranden för att gömma sig i vattenväxterne der. Deras mängd och oräddhet här är förvånande. För ett par år sedan lära de varit i den mängd, att det varit svårt för båtar att komma fram. De ha ett slags grymtande eller rytande läte,<noinclude> <references/></noinclude> 91lt57b4dd24iv9ipobet9wq17m7dec 104 223305 653889 2026-06-26T13:08:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653889 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />322</noinclude>och lära tidigare om våren, då de ha sin parningstid, åstadkomma ett förfärligt buller. Jag tillbringade hela dagen på piazzan, delande mig emellan naturscenerna och läsningen af Columbi dagbok, den han höll under sin första upptäcktsresa bland den nya verldens förtjusande öar. Sandbacks-Polly var besvärlig hela dagen, ehuru hon så mycket som möjligt hölls vid marginalen af vår styrande dam. På eftermiddagen foro vi förbi flera vilda orangelundar. Det var i går afton som vi kommo till Lake Munroe, vår resas mål. Ty bortom denna punkt gå hvarken ångbåtar eller farbara vägar. Mr Belle Chasse lemnade oss här, för att till häst fortsätta sin upptäcktsresa i vildmarken. Vi gingo i land vid »Enterprize», ett nybygge med sjukhus, i grannskapet af fästningen Fort Melun, hvilken äfven ligger nära sjön och är uppbyggd till skydd mot Indianerna. Husen vid Enterprize lågo i djupan sand, och rummen syntes så föga trefliga, och folkets ansigten der så sjukliga, att vi beslöto att tillbringa natten ute på sjön i vår lilla flytande bostad, med hvilken vi nu blifvit nästan goda vänner. Vi lade derför ut ifrån den ytterst skrala och vådliga bryggan vid det misslyckade Enterprize, styrde närmare Fort Melun, och kastade ankar ett stycke derifrån. Icke långt härifrån, vid stranden, hade turturdufvoparet N:o 3 sitt nya hem, och det skulle nu lemna ångbåten. Det såg bra ut att en stund dessförinnan se man och hustru sitta tillsammans på sitt bagage, i stilla men glad väntan på båten, som skulle föra dem i land. Det såg bra ut också att se dem i den lilla<noinclude> <references/></noinclude> 70dmi9rqc7be1uqjpsikd467bbb1b3q 104 223306 653890 2026-06-26T13:13:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653890 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|323}}</noinclude>båten med barn och bohng afresa mot den gröna stranden, väldigt nickande farväl åt oss. Hade blott dottern Polly varit litet mera förtjusande! Sista plåga och sista minne af henne var, då hon tog fatt i min axel ungefär som man tar tag i en gärdgårdsstör, för att hjelpa sig klifva förbi en bänk, då hon af fadrens röst kallades ned till båten. Nå, nå, i Floridas sommar torde hon ännu uppblomstra till en ros och bli gift med kommendanten på Fort Melun eller ägaren af Enterprize! När nybyggarefamiljen kom nära stranden, förlorade vi den ur sigte; men snart derpå tände sig ett klart ljus inom en boning nära stället der den stigit i land. Det var nu skumt och skymningen tilltog hastigt, oaktadt himmelen var alldeles klar. Länge satt jag uppe på däcket och njöt af den stilla scenen. Den dunkla, låga stranden låg som en stor myrtenkrans kring den spegelklara sjön. Eldflugor glimmade här och der öfver den, och fiskar, stora och små, slogo oupphörligt sina ringar. Aftonfogeln »the Whip poor Will» flöjtade sina ljufva toner från stranden, och alligatorn grymtade bas till dessa. Negrerna på vår lilla farkost begynte spela duetter på fiol och flageolett rätt snällt och liffullt, med förträfflig takt och rythm, allt glada lekande melodier. De höllo på dermed tills emot midnatten. Blott från trenne ställen på stränderna lyste ljus. Det ena var från en orangeplantage tillhörig en enkefru, det andra från Enterprize; det tredje var från nybyggarehemmet, hos turturdufvoparet N:o 3, och detta brann så särdeles klart i den mörknande qvällen. Hela nejden var låg; intet föremål stod fram betydande.<noinclude> <references/></noinclude> 38wdu0jlf68jv3erhlk14em9p1xee3i 104 223307 653891 2026-06-26T13:17:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653891 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />324</noinclude>Några skyar simmade eller rättare lågo som små öar på den vestra horisonten, och smälte småningom bort i den döende aftonrodnaden. Jag sökte fåfängt bland dem upptäcka några symboliska, poetiska figurer; det högsta jag kom till, var en fru i qväkarehatt sittande på ett hus. Hon och alla molnen förvandlade sig slutligen i en flock små grisar, och så försvunno de. Ljuset hos enkefrun i orangelunden, och ljuset vid Enterprize hade slocknat. Hvar vindflägt hade lagt sig till sömns. Allt i rymden var stilla, allt på stranden var mörkt. Endast ljuset i nybyggare-hemmet brann ännu, men dunklare; slutligen släcktes äfven det. Men, jag såg det brinna i hemmet ändå. Mot midnatten tystnade äfven negrernas musik; men alligatorn och Whip-poor Will fortforo med sin duett hela natten. Jag kunde blott litet sofva, ehuru jag mådde fullkomligt väl. Men luftandarne kallade mig, och åter och åter måste jag gå ut på vår lilla piazza i aktern, till hvilken dörrarne från salongen stodo öppna, och der, klädd blott i mina hvita nattkläder, måste jag åter och åter betrakta det stilla skådespelet. Ännu, i dagningen, då stjernorna slocknat och endast morgonstjernan stod klar öfver den spegelklara sjön, fortfor duetten emellan fogeln och alligatorn. När solen gick upp, teg den förre, och andra foglar begynte sjunga, och fiskarne att dansa. Och flodens odjur simmade (och simma ännu) rundtomkring oss funderande, såsom det tyckes, på vårt fartyg och dess matvaror. Den grymma jägaren är ej mera här. Och vi på Sarah Spalding lefva i fred med hela verlden och fundera bara liksom krokodilerna på frukost. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sz9q4ei76mjjejn1nnxetcd8gj8bhns 104 223308 653892 2026-06-26T13:24:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653892 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|325}}</noinclude><div style=margin-top:2em;> {{em|2}}{{större|'''''Sednare.'''''}}</div> Vi skulle söka få färsk fisk till frukost; och så lät vår kapten ett par negrer ro ut med en båt när- mare stranden och kasta ut ett par håflika nät, som kastades ut och togos upp nästan med detsamma. Ora tio minuter hade vi en riklig rätt med läcker fisk, lik- nande till smaken flundror. Inga fiskare äro ännu bo- satta vid dessa stränder och floden hvimlar af lif. I eftermiddag anträda vi återfärden. Längre söderut i Florida kommer jag således ej; men jag ser här karakteren af landets natur i dess södra del. Landet är öfverallt lågt och rikt på sumpiga marker och träsk samt deremellan furuskog; en del deraf, kallade »Everglades», lära förete en rikedom af animaliskt lif som skall vara förvånande. Naturforskaren Agassiz såg dessa Everglades för första gången denna vår och sammanknäppte sina händer i beundran och tillbedjande vid åsynen af dessa hittills okända naturrikedomar. Här och allt djupare ned mot Mexikanska viken blir landet allt mera lågt, och vegetationen delar sig emellan den halftropiska, som jag redan sett, och stora skogar af Pinus Australis (Light wood eller lysved i hvardagsspråk). Indianer af Seminole och Creekstammarne lefva ännu i dessa vilda nejder, farliga för invandrare, men svåra att åtkomma. I sydligaste delen af Florida påstås att kokospalmen och bananasträdet kunna odlas. Hvilket rike, hvilken verld är ej Norra Amerika, omfattande alla klimater, naturskönheter och produkter! Det är sannerligen ett rike för alla jordens folk! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{Tomrad}} <div style=margin-top:2em;}}<noinclude> <references/></noinclude> h1vdvyrdg0dsdf4e1q8gjc6y2iol3ce 104 223309 653893 2026-06-26T13:29:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653893 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|'''{{sp|Ortega Plantage}} (Florida).'''}}}}{{ph|''D. 23 Maj.''|5}} Åter på landbacken, min Agatha, men nu icke i en ångbåt (vår stackars lilla magnolia lärer ännu ligga der utan hopp att komma lös förrän vid nästa full-måne! melankoliskt!) utan på en mais-plantage tillhörig slägtingar af familjen Mac-Intosh, och njutande hvila och förfriskning hos en älskvärd familj i ett godt och gästfritt hem. Och bra godt smakar det att få hvila efter resans mödor och besvärligheter, som icke voro så ringa. Och det var stunder, då jag misstänkte att de första upptäckarna af dessa sköna vildmarker icke kunde ha slitit mera ondt än vi, bakade liksom i en ugn på vårt fartyg af den brännande solen, och i brist af drickbart vatten. Med Mr Belle-Chasse försvann allt vårt goda iskylda vatten, och vi upptäckte då först, att den artige creolen låtit oss fruntimmer få den is, som han medhaft från Cuba. Nu var den slut; Sarah Spalding hade ingen butelj drickbart vatten i sitt skafferi, och vi voro reducerade för dryck till flodvattnet, som var ljumt af solhettan och såg ut som om det varit destilleradt på alligatorer. Jag kunde ej dricka det. Men sedan på min bön kaptenen på fartyget — hederlig hygglig karl, den der kaptenen! — landsatt mig et C:o i en vild orangelund, och vi der plockat hela säckar fulla med oranger, brygde jag lemonad, och hela sällskapet vederqvicktes deraf. En underlig syn den der vilda orangelunden! Kaptenen och ett par karlar gingo förut med yxor, för att rödja vägen uppifrån stranden. Skogen var som ett tätt snår af taggiga växter, kullfallna träd, många slags buskar<noinclude> <references/></noinclude> 4xs84uybizyc68vhi2i9o0m31f2mx0n 104 223310 653894 2026-06-26T13:38:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653894 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|327}}</noinclude>och plantor. Inne i orangelunden regnade orangerna öfver oss vid minsta skakning af träden, och tusentals lågo nedfallna på marken. Många voro stora som små barnhufvuden. Dessa oranger äro sura, men mycket saftiga och af en behaglig syra. Vildmarkens gyllne källor gåfvo oss en rikelig förfriskning. Kaptenens sockerförråd strök med på kuppen, men den hedersmannen sade aldrig ett ord derom, och så fick han af lemonaden så mycket som han förmådde förtära. Af orangeträdens stora utskjutande taggar (stundom två alns långa) lät jag hugga af fyra till fem käppar för några herrvänner hemma (svåger Q. och Fabian W. äro bland de utkorade). Dessa käppar bli rätt vackra då de bli betsade, äro duktigt starka, och mycket omtyckta af amerikanska herrar. Af minnena från orangelunden medtogo vi, utom oranger och käppar, en myckenhet små kryp af det slag som här kallas »tics» och som vi äfven känna hemma som små stygga platta kräk som äta sig in i huden. Jag var synnerligen begåfvad med dessa orangelundens invånare, och arbetade hela dagen på att bli dem qvitt. Bland våra äfventyr på återresan var att vårt soltorkade fartyg tog eld på en af insjöarne, hvilket gaf vår styrande dam mycket att bestyra med tungan. Hon gjorde den qvarters höga lågan två alnar stor, och »hade hon icke varit, så — hade det varit ute med oss». Kapten och manskap släckte emellertid elden så hastigt och tyst, att jag ej visste af faran förrän den var förbi. Om nätterna ledo vi af kackellackor och myggor, om dagen af den heta solen och af oset från fartygets<noinclude> <references/></noinclude> corx6sxpvbmv8nlq3kqzcacapypghiz 104 223311 653895 2026-06-26T13:42:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653895 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />328</noinclude>maschineri. Emellanåt kommo bättre stunder, stunder då svalkande flägtar tilläto att åter njuta det alltid sköna fantastiska skådespelet och vänners umgänge och samtal. En eftermiddag sågo vi en stor så kallad »Crane-roost», det är en republik af hvita tranor. Denna var på en holme, med höga lummiga träd. Vid ångbåtens annalkande flög republiken i vädret som ett stort moln; straxt derefter slog den åter ned, och holmen såg ut som om den varit alldeles öfversnögad. Under återfärden lade vi till vid tvenne städer, Jackson ville och St. Mary. Jacksonville är en växande stad, emedan dess läge för handel är gynnsamt, men den ligger i sanden, och var ett förfärligt hett, otrefligt ställe. Vi lågo der om natten i ett hotell liknande en ramlande trädbarrack. St. Mary, några år äldre, har mindre godt handelsläge, och är i aftagande, men var trefligare än Jacksonville genom dess vackra, skuggrika trädplanteringar på gatorna. Vandrande här, fick jag se en välklädd neger omkring 50 år, som var tattuerad likt Luccomeerna, dem jag sett på Cuba. Jag tilltalade honom sägande: »Ni har kommit hit från Afrika!» Han svarade ja; han hade blifvit insmuglad hit ifrån Cuba för flera år sedan. Han var nu »Overseer» på en plantage, och tycktes stå sig mycket väl. Han var kristen och tycktes glädja sig deröfver. Han talade särdeles klokt och frimodigt, och hade ett godt, öppet ansigte. »Ni ville väl icke återvända till Afrika?» sade jag. »Ah jo, Missis, ack jo, det vill jag!» svarade han. »Der var det ändå bättre». {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rtgz4j1cu57w6g9iumo7xp0s2cs5r77 104 223312 653896 2026-06-26T13:46:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653896 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />329</noinclude>»Men folket slå ju ihjäl hvarandra der ofta!» »Åh, — men det bryr man sig inte om. Och — der är många goda menniskor som lefva i fred». »Men »look here» min vän», sade Colonel M. J. som är en sträng Calvinist, »om ni hade blifvit qvar i Afrika, så hade ni icke blifvit kristen, såsom ni nu blifvit det, och då hade djefvulen slutligen fått rå om er!» Negern skrattade, såg ned, skakade hufvudet och vred på sin mössa, som han höll i handen, och utropade slutligen i det han såg upp med ett uttryck fullt af humor och fyndighet: »Now Massa, look here!» — Nu blir Evangelium som bäst predikade öfver hela Afrika. Om jag fått bli qvar der, hvarföre skulle jag ej varit af dem som fått höra det der, så väl som här?!» Häruppå hade vi intet att svara, och den kloke, godmodige negern fick så behålla sista ordet. Ett angenämt äfventyr var äfven att vår styrande dam öfvergaf oss under vägen, för att styra till ett boardinghus, tror jag, i någon af städerna i denna nejd af Florida, och luften blef helt lätt deraf inom vårt lilla samhälle. Miss Dix lemnade oss äfven, för att fara till St. Augustin, den sydligaste stad i Förenta Staterna, hvars fängelser och fattigförsörjningsanstalter hon ville besöka. Öfverallt der hon kommer, söker hon verka godt för de sjuka, vansinniga eller brottsliga, och söker, hvar hon förmår, sprida den andliga bildningens frön. Miniatur-böcker, kallade »daggdroppar», innehållande religiösa tänkespråk, och en mängd små tracts med vackra träsnitt och dito berättelser<noinclude> <references/></noinclude> 7oi8ytwjg6pz6wwyo2u9opr8wrslqg1 104 223313 653897 2026-06-26T14:00:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653897 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />330</noinclude>och verser för barn, strör hon omkring som en morgondagg. Och Sandbacks-Polly torde ännu af denna manna hämta näring till att bli en tänkande och älsklig qvinna. St. Augustin är grundlagd af spanjorer, och är den äldsta staden i Norra Amerika. Staden bevarar ännu karakter och byggnader, som vittna om dess ursprung, men har i sednare år förfallit mycket, och sedan frosterna förstörde de orangeplanteringar, hvilka utgjorde stadens förnämsta handelsgren, har den blifvit allt mer öfvergifven. Den besökes nu mera för det mesta af sjuklingar, som under vintermånaderna komma för att andas dess ljufliga luft och stärkande hafsvind. St. Augustin ligger litet sydligare än NewOrleans, men har ett vida mer hälsosamt klimat. Först år 1819 kom Florida ifrån Spaniens i Förenta Staternas välde, och blef förenad med dessa som sjelfständig stat år 1845, men lärer ännu ej räkna större folkmängd än omkring 80,000 hvita. Indianerna och den vattenrika jordmånens farligheter ha återhållit och återhåller ännu landets odling. Men i statens nordvestra delar är landet högre och mera odladt, har ett par växande städer — hufvudstaden (den politiska) heter Tallihassee — vackra plantager, villor, trädgårdar och, som jag hört sägas, ett gladt familje- och umgängeslif i den sköna, sommarvarma naturen. Och der anglo-amerikaner komma, der kommer alltid det lyckliga familjelifvet, det vänliga uragängeslifvet och alla lifvets comforts! Allt detta njuta vi äfven i detta vänliga hem, ehuru glädjen icke egentligen är hemma der. Husets äldsta dotter, en skön, ung nygift fru, i blomman af<noinclude> <references/></noinclude> ac55waaxwhc68c39jt3trx2gih1uf34 104 223314 653898 2026-06-26T14:04:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653898 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|331}}</noinclude>sitt lif och sin modersglädje, har nyligen blifvit död, i det hon gaf lifvet åt sitt andra barn, och sorgen deröfver hvilar tungt öfver hennes moders sinne. En präktig liten sonson, lik mormodern, och full af lif, kan icke trösta henne; hennes man och andra barn dela hennes sorg. Hela familjen har ett uttryck af så mycken godsinthet och mildhet, att man nog ser att slafvarne på denna plantage icke kunna lida nöd. Men torkan är förfärlig, maisplantorna förvissna i sanden, hvaraf denna plantage har mer än tillbörlig del, och det ser mörkt ut med årets skörd. Det är nu nära fyra månader, på hvilka jag ej sett en mulen dag. Äfven i det sköna Florida göra sig lifvets tyngd och torka gällande hos jordens stackars barn! Men om morgnarne tidigt, när jag vaknar och känner Floridas balsamiska vind spela genom de hvita förhängena kring min säng, och hör Amerikas näktergal på sina många tungomål utgjuta sina melodiska ingifvelser i träden utanför fönstren, då prisar jag Sommarens hem, och undrar ej att Ferdinand de Soto och hans unge män tjusades deraf, och det förefaller mig nästan onaturligt att lifvet här kan kännas tungt eller mörkt. Vi bli här ett par dagar, i afvaktan på en god ångbåt, som skall föra oss till Mr Coopers plantage vid Darien. Derifrån fara vi till Savannah åter. Denna plantage ligger i en sandig trakt; och sanden inkräktar betydligt på naturens och landtlifvets behag. Men här är en gångstig utmed floden längs med en vild, skogig strand, som ej kan tänkas mera pittoresk, isynnerhet för de massor af träd och vildt<noinclude> <references/></noinclude> jaahy35l8aa24qj1etkmzky5vac2e51 104 223315 653899 2026-06-26T14:12:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653899 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />332</noinclude>buskage, som uppstiga likt en hög mur emellan stranden och de högre upp liggande åkerlanden. Magnifika magnoliaträd, betäckta af hvita blommor, höja bland dessa sina mörka, lummiga kronor. Magnolian är södra staternas praktträd. Jag vandrar här ensam om eftermiddagarne, undrande stundom om jag ej ur de täta snåren skall få höra skallerormens varnande signal; ty denna orm har den naturliga nobless att ge varning, innan den anfaller eller innan man kommer den nära. Men fastän en mängd skallerormar finnas i Florida, har jag ej ännu fått se eller höra någon lefvande. Deremot fick jag i dag på eftermiddagen se en, som negrerna på plantagen nyss dödat och släpade fram till herrskapshuset. Den kunde vara omkring tre alnar lång, och tjock som min arm. Hufvudet var illa tilltygadt af slagen det fått, och de farliga huggtänderna voro blottade. Skallran med dess fjorton ringar fick jag, för att taga hem med mig till Sverige. För ett år sedan blef en neger på plantagen huggen i benet af en skallerorm. Man försökte länge att frälsa benet från amputation; men den måste slutligen ske, för att göra slut på stora och stigande plågor. En liten skön fläck här på plantagen är hemmet, der herrns i huset gamla svarta »Nurse» hvilar från sina mödor, i omgifningar som bära vittne om den ömmaste vård. Hon har sitt eget snygga hus på en terrass vid flodens strand, och derinom alla beqvämligheter som den gamla kan önska; äfven en beqväm gungstol var bland dessa; och barn och barnabarn af familjen, som hon troget tjenat, besöka henne med kärlek och gåfvor. Hon hade haft flera egna barn;<noinclude> <references/></noinclude> dmbz951pvk77bceaiiegurqqg7vdspf 104 223316 653900 2026-06-26T14:19:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653900 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|333}}</noinclude>men hon erkände att de hvita barnen voro henne kärare. Och denna kärlek till de hvita barnen af deras svarta ammor eller sköterskor är ett välkändt faktura. Ett, som man äfven ofta får se i slafstaterna, är den ömma omvårdnad som på deras ålderdom skänkes dessa trogna, svarta sköterskor inom familjerna; då nemligen dessa familjer förmå det. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|S:t Simons ö.}}'''}}}}{{ph|''D. 27 Maj.''|5}} Der utanför mitt fönster, rinner bred och klar den vestra armen af Altamahah-floden, och der bredvid sitter undertecknad på en ö på kusten af Georgia emellan floden och atlantiska hafvet. Det är i plantage-ägaren Mr J. Coopers familj jag nu befinner mig, bland trädgårdarne och olivelundarne, der den söker sitt sommarnöje och hafvets skyddande luft, då febrarne börja grassera på den stora plantagen vid Darien, familjens hufvudsäte. Mr C. är en af de största plantage-ägarne i söder af Förenta Staterna, och rår om 2000 negerslafvar, dem han använder på ris- och bomulls-plantager. Man hade omtalat honom för mig som en reformator, som bland sina slafvar infört jury m. fl. bildande anstalter, för att bereda slafvarne till ett framtida frihetslif. Och detta drog mig att söka lära känna honom och hans plantager. Men — en reformator fann jag icke i honom, utan blott en ordnare med stor praktisk takt och äfven någon »benevolence» i behandlingen af negrerna. Jag fann föröfrigt i honom en äkta representant af de<noinclude> <references/></noinclude> fp4xfax6477toam0qtcont2tdz667c4 104 223317 653901 2026-06-26T14:24:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653901 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />334</noinclude>södra staternas gentlemen, en mycket artig man, mångkunnig som ett lexikon, och för mig i hög grad intressant genom rikedomen och behaget af hans konversation. Han är utmärkt som naturforskare, har vackra samlingar af Amerikas naturalster, och den föreläsning, jag denna morgon fatt höra af honom midt ibland dessa öfver Amerikas geologi och bergsformationer, har gifvit mig en klarare blick öfver denna verldsdels jordbildning än jag ännu ägt. Mr C. har en ovanlig förmåga att systematisera och att träffa de karakteristiska punkterna hos föremålen. Ett samtal med honom i hvad ämne som helst får intresse, äfven om man är af olika mening med honom i sak. Men då Mr Cooper i frågan om slafveriet i Amerika sluter sig till det goda parti i södern, som betraktar Afrikas kolonisation genom Amerikas befriade negerslafvar såsom slafveri-institutions slutliga resultat och föremål, så hade jag icke svårt att samtala med honom i detta ämne och hvad dertill hörer. Äfven kunde jag ej annat än sluta mig till honom i de åsigter han yttrade öfver negerracens förmögenheter och framtid; ty de kommo nära mina egna iakttagelser. Bland hans yttranden, dem jag måste adoptera, minnes jag dessa: Tropiska folkslag kunna ej komma till de i tempererade zoner infödda hvita folkens utveckling i intelligens. De brista i förmåga att tänka abstrakt, att systematisera, att följa stränga förnuftslagar, och att förena sig på grund af sådana. Tropiska folkslag framställa känslolifvets högsta blomning. Naturlifvet fäng-<noinclude> <references/></noinclude> 0vs52adsf5plnmf9gknbi2g5awgu3hf 104 223318 653902 2026-06-26T14:28:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653902 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|335}}</noinclude>slar dem. Lösta från detta genom religionen, kunna de framställa djurlifvet och plantlifvet i deras förklaring (nb. denna tanke tror jag att jag skänker Mr C. ur mitt eget magasin). De äro mottagliga för bildning, och kunna under påtryckning af en mera utvecklad folk-race utveckla en viss, ganska aktningsvärd förmåga, i tänkande och konstfärdighet. De kunna hinna en aktningsvärd grad af ''semi-civilisaiion'', intressant genom de egna former, som den genom folkets egendomlighet kan antaga. Mr Cooper antog slafveriet i Amerika som en skola för Afrikas barn, i hvilken de skulle uppfostras till sjelfstyrelse på Afrikas jord. Han var böjd att se institutionen som en välgerning för dem. Och att den ''kan'' vändas dertill, är visst. Men att den varit enda medlet att bibringa Afrika kristendomens och civilisationens välsignelse, kan tryggt förnekas. Och jag hade lust att låta den kloka negern från Florida här predika för den kloka hvite mannen. I väsendets urbanitet och samtalets behag påminde mig Mr C. ofta om Waldo Emerson. Men i allmänhet ha södra staternas herrar för litet af den idealitets organ som de nordligas ha något för mycket af. Mr C. vitsordade negrernas lätthet att lära slöjder och deras skicklighet som handtverkare. Man har i Georgia begynt använda dem med framgång vid fabriker. Jag påminner mig nu att jag förlidet år besökte nära Augusta ett bomullsspinneri, som drefs med svarta arbetare. Jag kunde ej se det med nöje; ty jag kunde ej tro att de svarta sjelfmant skulle välja denna<noinclude> <references/></noinclude> srxtl26xfhg1g5rexq6k2emo5w437bq 104 223319 653903 2026-06-26T14:32:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653903 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />336</noinclude>sysselsättning, med dess buller och bråk och dammiga osunda luft, de som varit vanda vid det fria fältet. Jag frågade några qvinnor vid spinnmaschinerna, huru de trifdes vid detta arbete. Ett par af dem svarade att de tyckte rätt så bra om detta som något annat; men en äldre qvinna med ett godt ansigte svarade med ett uttryck af djup nedslagenhet och trötthet: »Nej, hon älskade ej detta arbete. Hon ville hellre arbeta ute på fältet». Jag undrar ej derpå. Stället var icke heller någon Lowells fabrik. Hemmet här är fullt af glada, unga ansigten, sex gossars och två flickors, af hvilka den yngsta är fadrens afbild och glädje — och Mrs C. är en ungdomlig, täck och glad moder till den vackra barnflocken. Icke långt härifrån är en skock små svarta barn, 70 eller 80 till antalet, som jag besökte härom morgonen, och som saknade — mödrar. Ett par häxlika negrinnor med spön i händerna styrde skocken med fruktan och förskräckelse. Man hade sagt mig att de äfven undervisade barnen i att bedja. Jag samlade omkring mig en liten flock och stafvade för dem »Fader vår», i det jag bad dem att läsa orden efter mig. Barnen grinade, skrattade, visande sina hvita tänder, och utvisade tydligen att ingen af dem visste hvad den underliga bönen skulle betyda, eller att de hade en fader i himmelen. Barnen voro väl födda. De hållas här skiljda ifrån sina föräldrar, emedan denna tid febrar grassera på plantagerna der dessa arbeta.<noinclude> {{ph|Om|5}} <references/></noinclude> io0bcr90xyu0w26ukyhr21t6ezvef6x 104 223320 653904 2026-06-26T14:40:10Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653904 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|340||}}</noinclude>{{c|N:o 4.}} Belöningspenning af {{sp|Hallands Läns Kongl. Hushållnings Sällskap}}. Åtsidan. Hallands vapensköld under hertiglig krona, hvilande på ett underlag, omgifvet af sädeskärfvar och landtbruksredskap. Omskrift: HALLANDS LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. Frånsidan. Inom en eklöfskrans: GÄRD AF MEDBORGARES AKTNING TILL (med tomt rum för att ingravera den belönades namn m. m.). {{linje|6em}} {{c|N:o 5.}} Annan belöningspenning af samma K. {{sp|Hushållnings Sällskap}}. Åtsidan lika med nästföregående. Frånsidan. Blott inskriften: FÖRSTA PRISBELÖNING ÅT (med tomt rum för ingravering af namnet). {{linje|6em}} {{c|N:o 6.}} Öfver Riksrådet, Friherre {{sp|Johan Gyllenstierna}}, af Svenska Akademien. Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: JOH. GYLLENSTIERNA L. B. R. SV. SEN. Frånsidan. En man med konglig hjelm, pansarklädd, stående vid styret på ett nordiskt drakskepp, kämpande mot böljorna, blickar upp mot en på fästet klart strålande stjerna, omgifven af mindre stjernor. Omskrift: CERTA FULGENT REGIO DUCI. — I afskärningen: {{sc|ardua moliens obiit mdclxxx}}. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9pogppix4wbvjtj50l9bwu5e1kh28pw 104 223321 653905 2026-06-26T14:51:45Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Om ortnamnens bildning enligt Landnáma-boken." /> <h2 align=center style="border: none">Om ortnamnens bildning</h2> {{c|enligt}} <h2 align=center style="border: none">Landnáma-boken</h2> {{c|af}} {{c|<b><i>Johan Norlander.</i></b>}} Vid studiet af ortnamn i ett land, hvilket såsom vårt har en helt obetydlig litteratur från Medeltiden, stannar man tidt och ofta inför spörsmål, som kanske aldrig någonsin kunna besvaras. Man uppvisar t. ex., hurusom ett ortnamn i förra leden innehåller ett personnamn; men frågas det, hvem den förevigade varit och varför just han fått sitt namn fäst vid ortens, då är man hänvisad till gissningar. Att det under Medeltiden i Helsingland befintliga <i>Faxeholms</i> slott, då skrifvet <b>Faxaholm,</b> är uppkalladt efter någon, som burit namnet Faxe, är höjdt öfver allt tvifvel; men hvem den mannen varit, hvad han haft med stället att göra o. s. v., det lärer i alla tider förblifva en gåta. — Man kan finna, att namn innehålla sådana bestämningsord som <i>käring, svin, kors, fäll</i> o. s. v., men frågas det, hvarför ställena så uppkallats, är man i allmänhet svarslös. Att sådana orter hafva något med <i>käringar, svin,</i> o. s. v. att göra, det är tydligt, men om <i>sättet</i> lämna namnen oss i okunnighet. Skall man då uppgifva tanken på att tränga vidare genom dunklet och nöja sig vid den i och för sig ganska ofullständiga upplysning, som man aflockat sådana namn? Ingalunda. Vi hafva att aktgifva på det sätt, hvarpå namnen hos oss bildas och förändras på den tid, då skatteväsendet ordnas och jordeböcker börja föras; vi hafva vidare att gå till andra land med rikare litteratur från Medeltiden och där studera namnens uppkomst och bildningssätt, hvarefter vi <i>ex analogia</i> få draga våra slutsatser rörande våra förfäders tillvägagående, när det gällde att uppkalla ställen. Sådana upplysningar<noinclude> <references/> {{sidfot|||11}}</noinclude> ir7duc18ve4i5f5ci4k5qhu0iydzeeu 0 223322 653907 2026-06-26T16:20:42Z Tostarpadius 4124 Ny text! 653907 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify" > <pages index="Psalmboken (1819).djvu" from=276 to=276 fromsection=ps396 tosection=ps396 header=1 kommentar="Psalm 396 i [[1819 års psalmbok]] av [[Författare:Haquin Spegel|Haquin Spegel]]; bearbetad av [[Författare:Johan Olof Wallin|Johan Olof Wallin]]. {{Wikipedialänk|Du mänskors Fader}}" /> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] ho4zszhxgzn96xbhtp9m09nnbiyx72m 653912 653907 2026-06-26T16:33:24Z Tostarpadius 4124 653912 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify" > <pages index="Psalmboken (1819).djvu" from=276 to=276 fromsection=ps396 tosection=ps396 header=1 kommentar="Psalm 396 i [[1819 års psalmbok]] av [[Författare:Haquin Spegel|Haquin Spegel]]; bearbetad av [[Författare:Johan Olof Wallin|Johan Olof Wallin]]. {{Wikipedialänk|Du mänskors Fader}}" /> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Haquin Spegel]] [[Kategori:Johan Olof Wallin]] ludz9v00pzx761w9y0jm8u5gdz5t5i1 0 223323 653910 2026-06-26T16:30:36Z Tostarpadius 4124 Ny text! 653910 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify" > <pages index="Psalmboken (1819).djvu" from=275 to=276 fromsection=ps395 tosection=ps395 header=1 kommentar="Psalm 395 i [[1819 års psalmbok]] av [[Författare:Johan Olof Wallin|Johan Olof Wallin]]. {{Wikipedialänk|O Gud, din himmel gråter}}" /> </div> [[Kategori:Psalmer]] [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Johan Olof Wallin]] gzber04kci6jmpilhfxhtbdtpzrdm96 104 223324 653914 2026-06-26T20:23:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653914 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ska, men flickorna förstod henne mycket bra och var varmt fästade vid henne, fast jag är rädd att de inte tog henne mera på allvar än jag. Av mig såg miss Hall mycket litet och jag såg ännu mindre av henne, jag tittade aldrig på henne om jag kunde slippa. Vid de sällsynta tillfällen då miss Hall var inbjuden att närvara vid min lunch, var alltid en stor blomvas placerad på bordet mellan oss. Fast miss Hall var strängt förbjuden att se på mig, lyckades hon inte desto mindre ibland sticka fram huvudet och skjuta av en pil från sina gamla ögon. Miss Hall tycktes aldrig förstå hur gement självisk och otacksam jag var i gengäld för allt vad hon gjorde för mig. Trots sina begränsade kontaktmöjligheter — miss Hall var också förbjuden att göra mig några frågor — lyckades hon likväl komma underfund med en hel del av vad som försiggick i huset och ta reda på vilka personer som kom. Hon höll ett vaksamt öga på alla mina kvinnliga patienter, hon patrullerade på piazzan i timmar för att se dem komma och gå under min mottagningstid. Med öppnandet av Grand Hôtel hade Ritz gett dödsstöten åt den forna enkelheten i Roms societetsliv. Den sista barbarinvasionen hade börjat, den Eviga staden hade kommit på modet. Det stora hotellet var fyllt med elegant publik från London och Paris, amerikanska miljonärer och ledande rastaquouères från Rivieran. Miss Hall kände alla dessa människor till namnet, hon hade i åratal följt deras förehavanden i societetsspalten i Morning Post. I fråga om den engelska aristokratin var miss Hall en levande encyklopedi. Hon kunde utantill deras söners och arvingars födelse- och myndighetsdagar, deras döttrars förlovning och bröllop, vilka klänningar de burit då de presenterades vid hovet, deras danstillställningar, deras middagsbjudningar, deras resor på kontinenten. Med eller mot sin vilja slutade många av dessa societetslejon med att bli mina patienter, till miss Halls stora förtjusning. Andra, som var helt oförmögna att vara ensamma ett ögonblick, bjöd mig till lunch eller middag. Somliga besökte mig på Piazza di Spagna för att få se rummet där Keats hade dött. Andra lät sina eleganta landåer stanna vid Villa Borghese för att klappa mina hundar med några smickrande ord till miss Hall om hur välkammade de var. Hand i hand arbetade miss Hall och jag oss långsamt fram ur vår enkla, undanskymda tillvaro mot den högre societens strålkastarbeslysta höjder. Jag dinerade ofta på Grand Hôtel den vintern. Jag hade ännu en hel del att lära av dessa själv-<noinclude> <references/> {{ph|293}}</noinclude> rcl49dy4pzomgkg84ovfkt31mo5pr1d 104 223325 653915 2026-06-26T20:27:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653915 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>belåtna lättingar. Deras förmåga att göra ingenting, deras glada humör, deras goda sömn förbryllade mig. Miss Hall förde nu dagbok över de sociala händelserna i mitt dagliga liv. Strålande av stolthet struttade hon omkring i sin bästa klänning för att lämna visitkort till höger och vänster. Glansen av vår uppgående stjärna lyste allt klarare och klarare, högre och högre steg vår väg, ingenting kunde längre hejda oss. En dag när miss Hall vallade hundarna vid Villa Borghese gav en okänd dam med en svart pudel i knät tecken till miss Hall att komma fram till hennes vagn. Damen klappade lapphunden och berättade att det var hon som hade gett Tappio som liten valp till doktorn. Miss Hall kände sina gamla knän darra, det var H. K. H. kronprinsessan av Sverige. En ståtlig herre vid damens högra sida räckte ut sin hand med ett förnämt leende och sade: — God dag, miss Hall, jag har hört mycket talas om er av doktorn. Det var H. K. H. prins Max av Baden, den höge gemålen till ingen mindre än hennes älskade drottning Alexandras nièce. Från och med denna minnesvärda dag övergav miss Hall den eleganta världen på Grand Hôtel för att ägna all sin lediga tid åt kungliga personer, det fanns åtminstone ett dussin av dem i Rom den vintern. Hon stod i timmar utanför deras hotell för att se dem komma och gå, med böjt huvud beundrade hon hur de åkte omkring på Pincio eller vid Villa Borghese, hon följde dem hack i häl som en detektiv, i kyrkor och på museer. Om söndagarna satt miss Hall i engelska kyrkan vid Via Babuino så nära ambassadörens bänk hon vågade, med ett öga i psalmboken och det andra på någon kunglig höghet och med öronen spetsade för att urskilja den speciella kungliga rösten i den gemensamma psalmsången, allt under det hon bad för de kungliga familjerna och deras anförvanter i alla länder med samma brinnande iver som de första kristna bad till sin Gud. Snart började miss Hall föra en ny dagbok uteslutande ägnad åt våra förbindelser med kungligheter. Måndagen förut hade hon haft äran att gå med ett brev från doktorn till H. K. H. storhertiginnan av Weimar på Hôtel Quirinale. Portiern hade gett henne ett svarsbrev prytt med den Sachsen-Weimarska storhertigliga kronan. Kuvertet hade doktorn varit nog god att förära henne som ett dyrbart minne. På onsdagen hade hon anförtrotts ett brev till H. K. H. infan-<noinclude> <references/> 294</noinclude> dvpwi509c1waj10ze5t1w3rc68pgctk 104 223326 653916 2026-06-26T20:29:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653916 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tinnan Eulalia av Spanien på Grand Hôtel. Olyckligtvis var det inte något svar på det. En eftermiddag när hon var ute med hundarna vid Villa Borghese, hade miss Hall mött en högväxt svartklädd dam som vandrade med snabba steg fram och tillbaka i en sidoallé. Hon kände genast igen samma dam som hon sett stå orörlig bredvid sfinxen i San Michele och blicka ut över havet med sina vackra sorgsna ögon. När damen nu passerade förbi, sade hon något till sitt sällskap och sträckte ut handen för att klappa Gialla, doktorns ryska vinthund. Döm om miss Halls bestörtning när en detektiv kom fram till henne och befallde henne att genast gå sin väg med hundarna — det var H. K. H. kejsarinnan av Österrike och hennes syster grevinnan Trani. Hur kunde doktorn ha varit så grym att han inte berättat i somras vem hon var? Endast av en ren händelse fick hon långt därefter reda på att doktorn en vecka efter damens första besök hade fått ett brev från österrikiska ambassaden i Rom med ett köpeanbud på San Michele, och att den eventuella köparen varit själva kejsarinnan av Österrike. Lyckligtvis hade doktorn avböjt anbudet, det skulle verkligen ha varit synd att sälja San Michele som gav sådana chanser att få se kungliga personer på nära håll. Hade hon kanske inte föregående sommar i veckotal kunnat beundra en dotterdotter till hennes egen älskade drottning Victoria sittande vid sitt staffli i pergolan? Hade inte en kusin till själva tsaren bott i San Michele en hel månad? Hade inte kronprins Rudolf av Österrike ätit lunch i San Michele? Hade inte kronprinsessan av Sverige varit en daglig gäst i San Michele och värdigats tala till henne flera gånger? Hade hon inte haft äran att stå bakom köksdörren och se kejsarinnan Eugénie passera på en armslängds avstånd första gången då H. K. H. kom till San Michele? Hade hon inte med sina egna öron hört H. K. H. säga till doktorn att hon aldrig sett större likhet med den store Napoleon än Augustushuvudet som doktorn grävt upp i sin trädgård? Och att tänka sig att den höga damen hade bjudit doktorn att följa med den kejserliga yachten på en tur till Sicilien, vilken ära, vilken lycka! Hade hon inte flera år senare hört kejsar Wilhelms befallande röst föreläsa för uppvaktningen om San Micheles antikviteter och konstskatter när han och sviten promenerade genom pergolan följda av doktorn som knappast öppnade munnen? Alldeles bredvid henne där hon stod gömd bakom cypresserna hade H. K. H. pekat på en kvinnlig torso halvt dold av<noinclude> <references/> {{ph|295}}</noinclude> sbawxdi2ag2hh3ljnavbvlj4xqk0jyr 104 223327 653917 2026-06-26T20:31:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653917 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>murgrönan och förklarat för sitt följe, att vad de såg var värt en hedersplats i hans museum i Berlin, enligt hans åsikt kunde torson vara ett okänt mästerverk av själve Fidias. Slagen av fasa hade hon hört doktorn svara att det var det enda fragment i hela San Michele som var dålig konst. Det hade förärats honom av en välmenande patient som köpt det i Napoli, det var en typisk Canova av allra värsta slag, han skulle bli förtjust att bli av med det. Till Miss Halls stora ledsnad hade det höga sällskapet nästan omedelbart lämnat San Michele för att gå ombord på “Sleipner” och återvända till Napoli. Apropå kejsarinnan av Österrike borde jag kanske tala om, att miss Hall var kommendör av kejserliga S:t Stefansorden. Den höga utmärkelsen hade tilldelats henne av mig en dag då mitt samvete måtte ha varit osedvanligt dåligt, som belöning för hennes trogna tjänster mot mig och mina hundar. Varför den höga orden tilldelats mig själv hade jag aldrig blivit på det klara med. Miss Hall mottog dekorationen ur min hand med böjt huvud och tårar i ögonen. Hon sade att hon skulle ta den med sig i graven. Jag svarade att jag inte såg något hinder till det, hon kunde vara säker på att komma till himmeln i alla fall. Men att hon skulle ta den med sig på engelska ambassaden hade jag inte förutsett. Jag hade av den snälle lord Dufferin lyckats utverka en inbjudan för miss Hall till mottagningen på ambassaden på drottningens födelsedag, hela den engelska kolonin i Rom hade blivit inbjuden utom stackars miss Hall. Överväldigad av stolthet hade miss Hall varit osynlig flera dagar i förväg, helt upptagen av sina komplicerade toalettbestyr. Döm om min häpnad när jag presenterade miss Hall för ambassadören och såg lord Dufferin klämma fast sin monokel och mållös stirra på miss Halls breda bröst. Lyckligtvis var lord Dufferin inte för inte irländare. Allt han gjorde var att med ett gapskratt ta mig avsides och få mig att lova att hålla miss Hall utom synhåll för hans österrikiske kollega. Miss Hall sade mig när vi åkte hem att det var den stoltaste dagen i hennes liv, lord Dufferin hade varit så älskvärd mot henne, alla hade lett så hjärtligt mot henne och hon hade det intrycket att hennes toalett gjort stor succé. Ja, det är gott och väl och lätt gjort att göra narr av miss Hall. Men jag skulle gärna vilja veta vad det skulle bli av kungligheterna, om det inte längre fanns någon miss Hall som<noinclude> <references/> 296</noinclude> ql88hbuip8y4jkp8xckmvtozyvcf36f 104 223328 653918 2026-06-26T20:34:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653918 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>förde dagbok över deras förehavanden, och som med darrande knän och böjt huvud beundrande såg dem åka omkring på Pincio eller vid Villa Borghese och som bad för dem i engelska kyrkan vid Via Babuino? Och vad skall det bli av deras granna stjärnor och ordensband när människorna växt ifrån att leka med leksaker? Varför inte ge all grannlåten till miss Hall och bli av med den? Victoriakorset kommer alltid att finnas kvar, vi blottar alla våra huvuden för mod i närkamp med döden. Vet ni varför Victoriakorset är så ytterst sällsynt i den engelska armén? Därför att tapperhet utan vittnen — Napoleons “courage de la nuit” — endast i undantagsfall får Victoriakorset, och därför att mod utan bistånd av god tur blöder till döds utan belöning. Den näst efter Victoriakorset mest åtrådda engelska dekorationen är Strumpebandsorden — the Garter — det vore en olycksdag för England den dag då den senare skattades högre än den förra. — I like the Garter, sade lord Melbourne, there is no damned merit about it. Min gamle vän Bildt, den svenske ministern i Rom, visade mig häromdagen kopian av ett brev som jag sänt honom för nära tjugu år sedan. Originalet påstod han sig ha skickat till svenska utrikesdepartementet för noggrant studium och begrundande. Mitt brev var ett försenat svar på en upprepad officiell anhållan från svenska legationen om att jag åtminstone skulle ha vett att tacksamt erkänna mottagandet av den Messinamedalj som tilldelats mig av italienska regeringen för något som jag antogs ha uträttat under jordbävningen. Brevet hade följande lydelse: Ers Excellens. Min huvudprincip i fråga om dekorationer har hittills varit att endast mottaga de ordnar som jag på intet vis gjort mig förtjänt av. En snabb blick i statskalendern skall genast övertyga Eder om de märkliga resultaten av mitt stränga och mångåriga fasthållande vid denna princip. Den nya metod som Ers Excellens föreslår i sitt brev, det vill säga att mottaga offentligt erkännande för det lilla goda som det kanske förunnats mig att någon gång uträtta, förefaller mig att vara ett riskabelt experiment av tvivelaktigt praktiskt värde som endast skulle bringa oreda i min filosofi och kanske irritera nornorna. Jag slank obemärkt ut ur koleragränderna i Napoli,<noinclude> <references/> {{ph|297}}</noinclude> 8tzj57qc28jm1rvaqbaxo0b2kns39gk 104 223329 653919 2026-06-26T20:36:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653919 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>jag ämnar göra likaledes ur Messinas ruiner. Jag behöver ingen minnesmedalj för att komma ihåg vad jag där såg. Jag måste i sanningens namn bekänna att brevet är ren humbug. Den svenske ministern återsände aldrig min Messinamedalj till den italienska regeringen, den finns ännu i någon av mina lådor, såvida jag inte gett bort den. Det fanns i själva verket inget skäl, varför jag inte skulle ta emot Messinamedaljen med gott samvete och utan värre oreda i min filosofi än förut. Ty vad jag gjorde i Messina var mycket obetydligt jämfört med vad jag såg hundratals namnlösa och obelönade människor göra med fara för sitt liv. Själv var jag inte utsatt för annan fara än att dö av hunger eller till följd av egen dumhet. Det är sant att jag räddade en del halvkvävda människor med konstgjord andning, men det är inte många läkare, sköterskor eller kustbevakningsmän som inte gjort samma sak för ingenting. Jag vet att jag släpade ut en gumma ur ruinerna av det som en gång varit hennes hus, men jag vet också att jag lät henne ligga på gatan med båda benen brutna och skrika på hjälp. Det var förresten ingenting annat att göra. Innan den första ambulansen anlände fanns varken förbandsmaterial eller medicin av något slag, sjukhusen och apoteken låg i ruiner. Och så var det det sprittnakna lilla barnet som jag hittade sent en kväll på en gård, jag tog det med mig till min källare där det sov lugnt hela natten under min rock och då och då sög på min tumme i sömnen. På morgonen bar jag den lille till Sta-Teresanunnorna. I ruinerna som återstod av deras kapell låg redan över ett dussin småbarn skrikande av hunger, ty under en vecka fanns inte en droppe mjölk att få i Messina. Det var förvånansvärt så många oskadade barn som plockades fram ur ruinerna eller hittades på gatorna, det såg nästan ut som om Vår Herre hade visat en smula mer medlidande med dem än med de vuxna. Då vattenledningen hade blivit förstörd, fanns det heller inget vatten att få med undantag av ett par stinkande cisterner, förgiftade av de tusentals ruttnande liken som låg strödda över hela staden. Inget bröd, inget kött, knappast någon makaroni, inga grönsaker, ingen fisk, eftersom de flesta fiskebåtarna gått i kvav eller slagits i spillror av den väldiga flodvågen som svepte över stranden och förde med sig ut i havet ett tusental människor som flytt ner till hamnen. Hundratals av dem vräktes tillbaka upp på stranden och låg och ruttnade i solen.<noinclude> <references/> 298</noinclude> aujqh1selmbku1kfctsf8mprh23mh64 104 223330 653920 2026-06-26T20:38:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653920 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Den största haj som jag någonsin sett — Messinasundet är fullt av dessa rovdjur — kastades också upp på stranden, ännu levande. Jag stod och såg på med hungriga ögon när den skars upp. Jag hoppades kunna komma åt ett stycke kött för egen räkning, jag hade alltid hört att hajkött skulle vara mycket gott. I magen på hajen låg ett kvinnoben i röd yllestrumpa och grov känga, avskuret som av en kirurgs kniv. Det är mycket troligt att det var andra än hajar som smakade människokött dessa dagar, låt oss helst inte tala därom. Naturligtvis levde de tusentals hemlösa hundarna och kattorna som irrade omkring bland ruinerna inte på något annat, tills de fångades och slukades i sin tur så fort ett tillfälle gavs. Själv har jag stekt en katt över en spritlampa. Som väl var fanns det fullt upp med apelsiner, citroner och mandariner som man kunde stjäla i trädgårdarna. Vin var det också gott om, plundringen av de tusentals vinkällarna och vinkrogarna började redan första dagen. De flesta människor hade om kvällen fått för mycket vin i sig, jag själv inbegripen. Det var en ren välsignelse, känslan av hunger försvann, och det var förresten inte många som skulle ha vågat lägga sig att sova om de varit nyktra. Jordskalv förekom nästan varje natt, följda av dånet från hoprasande murar och nya skrik av fasa från människor som irrade omkring på gatorna. På det hela taget sov jag ganska bra i Messina, trots att jag sällan sov mer än en natt på samma ställe. Källarna var naturligtvis de säkraste nattkvarteren, om man bara kunde komma över sin skräck att bli fångad som i en råttfälla under fallande murar. Ännu bättre var det att sova under ett träd i apelsinlundarna, men efter två dagars ösregn blev nätterna för kalla då hela ens utrustning rymdes i ränseln man bar på ryggen. Jag försökte så gott jag kunde trösta mig över förlusten av min högt värderade gamla skotska slängkappa genom att tänka på att den nu troligen skylde några ännu eländigare paltor än mina egna. Jag skulle dock inte velat byta ut dem mot bättre kläder även om jag haft tillfälle därtill. Endast en mycket modig man kunde ha trivts i en anständig kostym bland dessa människor som räddats i nattdräkter och var halvgalna av skräck, hunger och köld, förresten skulle han inte länge fått behålla kostymen. Att rån av levande och döda, överfall och till och med mord förekom allt emellanåt innan trupperna hann ner och krigstillstånd blev förklarat, är inte att undra på. Jag vet inget land där detsamma inte skulle ha inträffat under<noinclude> <references/> {{ph|299}}</noinclude> bppgqnqr9rb4o18n0sqby6v47kbjvvz 104 223331 653921 2026-06-26T20:41:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653921 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>liknande obeskrivliga förhållanden. Som en ödets ironi dödades så gott som alla av de åttahundra karabinjärerna i Collegio militare, endast fjorton kom undan med livet, under det att det första jordskalvet öppnade cellerna för över fyrahundra oskadade yrkesmördare och inbrottstjuvar dömda till livstidsstraff i Capuccinifängelset. Att dessa galgfåglar, efter att ha plundrat butikerna på kläder och revolvrar, hade härliga dagar bland ruinerna i den rika staden är självfallet. De bröt sig till och med in i Banco di Napolis kassavalv efter att ha dödat två vakter. Så stor var dock skräcken som behärskade alla, att många av dessa banditer föredrog att bli arresterade och instängda i lastrummet på en ångbåt i hamnen framför att stanna kvar i den dödsdömda staden trots dess många lockelser. Vad mig själv angår blev jag aldrig ofredad av någon människa, tvärtom var alla rörande vänliga och hjälpsamma mot mig liksom mot andra. De som kommit över några kläder eller någon mat var alltid glada att dela med sig åt den som inte fått fatt i något. Jag fick till och med i present av en okänd inbrottstjuv en mycket elegant vadderad dammorgonrock, en av de mest välkomna presenter jag någonsin mottagit. En kväll när jag gick förbi ruinerna av ett palats, lade jag märke till en välklädd man som kastade ner brödbitar och en knippa morötter åt två hästar och en liten åsna som var levande begravda i sitt underjordiska stall utan möjlighet att komma ut, jag kunde just se en skymt av de dödsdömda djuren genom en rämna i muren. Mannen berättade för mig att han gick dit två gånger om dagen med de matbitar han kunde komma över, åsynen av de stackars djuren som långsamt dog av hunger och törst var så olidlig att han skulle velat skjuta dem med sin revolver om han bara haft mod därtill, men han hade aldrig kunnat förmå sig till att skjuta ett djur, inte ens en vaktel.<ref>Det kan kanske intressera mina läsare att veta att de tre djuren blev räddade sjutton dagar efter jordbävningen.</ref> Jag såg förvånad på hans vackra intelligenta och sympatiska ansikte och frågade om han var sicilianare. Det var han inte, men han hade bott på Sicilien i många år. Det började hällregna och vi gick vår väg. Han frågade mig var jag bodde, och när jag svarade att jag inte bodde någonstans alls såg han på mina genomblöta trasor och erbjöd mig husrum över natten. Vi trevade oss fram bland nedrasade murar och högar av splittrade bohag av alla upptänkliga slag, vi gick nerför en trappa och stod i ett<noinclude> <references/> 300</noinclude> t4a8uv81w2ozri1900ovwsip9qiojrs 104 223332 653922 2026-06-26T20:44:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653922 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>stort underjordiskt kök, dunkelt upplyst av en liten oljelampa under en madonnabild. Tre madrasser låg på golvet. Signor Amedeo sade att jag var välkommen att sova på hans madrass, själv skulle han med sina båda vänner vara borta hela natten för att söka efter några av deras tillhörigheter under ruinerna av deras hus. Jag fick en förträfflig kvällsvard, det andra riktiga målet jag fått sedan min ankomst till Messina. Det första hade jag fått ett par dagar förut, när jag oförmodat träffade på min vän Winthrop Chanler mitt under hans lunch i amerikanska konsulatets trädgård, han hade anlänt samma morgon med sin yacht lastad med livsmedel för den svältande staden. Jag sov gott hela natten på signor Amedeos madrass och vaknade inte förrän min värd och hans två vänner lyckligt återvände från sin farliga nattexpedition — farlig i sanning, för jag visste att trupperna hade order att skjuta på vem som helst som försökte bära bort någonting, om det så var från ruinen av hans eget hem. De kastade sina knyten under bordet och sig själva på madrasserna och sov alla tre när jag gick min väg. Dödstrött som han var glömde min vänliga värd dock inte att säga mig att jag var välkommen att stanna hos dem så länge jag ville, och naturligtvis begärde jag inte bättre. Nästa kväll superade jag ensam med signor Amedeo, hans två vänner sov redan på sina madrasser, de skulle alla tre ut på sitt farliga nattarbete kort efter midnatt. En mer godhjärtad och sympatisk man än min värd har jag aldrig träffat. När han hörde att jag var utan pengar, erbjöd han mig genast att låna femhundra lire, tyvärr är jag ännu skyldig honom dem. Jag kunde inte underlåta att uttrycka min förvåning över att han var villig att låna ut pengar till en främling som han inte visste det minsta om. Han svarade skrattande att jag inte skulle sitta vid hans bord om han inte var säker på att han kunde lita på mig. Sent följande kväll, medan jag kröp omkring bland ruinerna av Hôtel Trinacria och sökte efter den svenske konsulns lik, såg jag plötsligt en soldat som höjde geväret mot mig. Jag arresterades och fördes till närmaste polisstation. Sedan de preliminära svårigheterna med lokaliseringen av mitt okända hemland blivit överstökade och mitt speciella pass, signerat av prefekten och generalen, vederbörligen granskats, släpptes jag av den vakthavande officeren eftersom mitt enda corpus delicti utgjordes av en förkolnad svensk statskalender. Jag lämnade polisstationen ganska obehaglig till mods, för jag<noinclude> <references/> {{ph|301}}</noinclude> 81oqdblwn5rzxd34450a60dp16yq0yl 104 223333 653923 2026-06-26T20:45:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653923 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hade lagt märke till officerens forskande blick när jag sade att jag inte kunde uppge min adress eftersom jag inte ens visste namnet på gatan där min vänlige värd bodde. Allt jag visste var att han hette signor Amedeo och var en mycket sympatisk person och stor djurvän. Det var redan mörkt och jag började springa då jag inbillade mig att jag hörde smygande steg bakom mig, som om någon följde efter mig. Men jag kom fram till mitt nattkvarter utan vidare äventyr. Signor Amedeo och hans vänner sov redan på sina madrasser. Hungrig som vanligt satte jag mig till kvällsvarden som min vänlige värd lämnat kvar åt mig på bordet. Jag tänkte hålla mig vaken och erbjuda mig att följa med signor Amedeo på hans nattexpedition för att hjälpa honom att söka efter sina tillhörigheter. Jag sade mig själv att det sannerligen var det minsta jag kunde göra i gengäld för hans vänlighet mot mig, då jag hörde en skarp vissling och ljudet av fotsteg. Någon kom nerför trappan. På ett ögonblick var de tre männen på fötterna. Jag hörde ett skott, en karabinjär föll huvudstupa utför trappan ner på golvet alldeles vid mina fötter. Just som jag lutade mig ner för att se om han var död, såg jag tydligt signor Amedeo sikta på mig med sin revolver. I samma ögonblick var rummet fullt av soldater, jag hörde ännu ett skott och efter en förtvivlad kamp blev de tre männen övermannade. När min värd passerade förbi mig med handbojor och ett tjockt rep kring armar och ben, lyfte han huvudet och såg på mig med en vild blick fylld av hat och förebråelse som kom blodet att isas i mina ådror. En halvtimme senare befann jag mig återigen på samma polisstation som förut där jag nu låstes in för natten. På morgonen förhördes jag av samme officer, vars intelligens och vänlighet jag troligen har att tacka för mitt liv. Han berättade för mig att de tre männen var livstidsfångar som rymt ur Capuccinifängelset, alla tre “pericolosissimi”. Amedeo var en ryktbar bandit som terroriserat trakten kring Girgenti i åratal, han hade åtta mord att svara för. Det var han och hans två kamrater som brutit sig in i Banco di Napoli och dödat vakterna medan jag låg och sov i allsköns ro på hans madrass. De tre männen hade skjutits i dagbräckningen. De hade begärt att få tala med en präst, bekänt sina synder och dött som modiga män. Polisofficeren bad att få komplimentera mig för den viktiga roll jag spelat vid deras infångande. Jag såg honom rakt i ögonen och sade att jag inte var stolt över min ofrivilliga bedrift. Jag hade för länge<noinclude> <references/> 302</noinclude> 4qxmfjwuy3f3jj6y7lvyrfcknny33gv 104 223334 653924 2026-06-26T20:49:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653924 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sedan insett att jag inte lämpade mig att spela anklagare och ännu mindre domare. Det var inte min sak, kanske var det hans, kanske inte. Vår Herre visste hur han skulle straffa, när han ville straffa, han visste att ta liv lika väl som att ge liv. Olyckligtvis för mig kom ryktet om detta äventyr fram till några tidningskorrespondenter som strök omkring utanför militärzonen på jakt efter sensationella nyheter, ju otroligare desto bättre — inga tidningskorrespondenter fick komma in i själva staden, av goda skäl. Mitt äventyr var sannerligen otroligt nog för vem som helst som inte sett Messina under första veckan efter jordbävningen. Endast en lycklig förvrängning av mitt namn hindrade mig från att bli ryktbar. Men när jag underrättades av dem som kände maffians långa arm bättre än jag att det inte skulle kunna hindra mig från att bli mördad om jag stannade kvar i Messina, seglade jag nästa dag med tullmännen över sundet till Reggio. Reggio, där över tjugutusen personer dödats vid det första jordskalvet, var obeskrivligt och oförglömligt. Ännu fruktansvärdare var åsynen av de små kuststäderna bland apelsinlundarna — Scilla, Canitello, Villa San Giovanni, Gallico, Archi, San Gregorio — fordom kanske den vackraste nejden i hela Italien, nu en enda stor kyrkogård för mer än trettiotusen döda och med flera tusen hjälplösa sårade, som låg bland ruinerna under två nätters ösregn, följt av iskall tramontana. Tusentals andra halvnakna människor sprang omkring på gatorna som galningar, skrikande efter mat. Längre söderut tycktes skalvens intensitet ha nått sitt klimax. I Pellaro till exempel, där bara ett par hundra av stadens femtusen invånare slapp undan med livet, kunde jag inte ens urskilja var gatorna gått fram. Kyrkan som var fullproppad med skräckslagna människor hade rasat vid andra stöten och begravt dem alla. Kyrkogården var översållad med söndersplittrade likkistor som bokstavligen skjutits upp ur gravarna — jag hade förresten redan sett samma fasansfulla syn på kyrkogården i Messina. På ruinhögarna där kyrkan stått satt ett dussintal kvinnor, skälvande i sina trasor. De grät inte, de talade inte, de satt där alldeles stilla med böjda huvuden och halvslutna ögon. Då och då lyfte någon av dem på huvudet och stirrade med tomma ögon på en smutsig gammal präst som gestikulerade vilt mitt i en grupp av män. Ibland höjde han med en fruktansvärd förbannelse sin knutna hand<noinclude> <references/> {{ph|303}}</noinclude> d8zvsn2xz9kaueeyul8q0ibe7lqs5sa 104 223335 653925 2026-06-26T20:54:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653925 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mot Messina på andra sidan sundet, Messina, Satans stad, Sodom och Gomorra i förening, orsaken till allt deras elände. Hade han inte alltid profeterat om att syndarnas stad skulle sluta med att — en hel serie talande gester i luften utmålade förintelsen och lämnade inget tvivel om vad profetian hade varit. Castigo di Dio! Castigo di Dio! Kvinnan närmast mig hade ett litet barn i knät, jag gav henne en bit torrt bröd ur min ränsel. Hon ryckte till sig brödet utan att säga ett ord, räckte mig genast en apelsin ur sin ficka, bet en bit av brödet och stack det i munnen på en havande kvinna bakom oss och slukade resten glupskt som ett utsvultet djur. Hon berättade för mig med låg entonig röst om hur hon undkommit med barnet vid bröstet, hon visste inte på vad sätt, när huset rasade vid den första staccatan, hur hon arbetat förgäves hela natten för att söka dra fram sina andra två barn och deras far ur ruinerna, hon kunde höra deras jämmer ända tills det var full dager. Då kom en annan staccata och allt blev tyst. Hon hade ett djupt sår tvärs över pannan, men hennes creatura — mödrarnas rörande namn på sina småbarn här — var alldeles oskadat, grazie a Dio. Medan hon talade lade hon barnet till bröstet, en vacker liten gosse, sprittnaken, stark som Herkulesbarnet, tydligen inte det minsta medtagen av vad som hänt. I en korg vid hennes sida sov ett annat barn under en knippa rutten halm, hon hade hittat det på gatan, ingen visste vem det tillhörde. När jag reste mig upp för att gå började det moderlösa barnet gråta, hon lyfte upp det ur korgen och lade det till sitt andra bröst. Jag såg på den fattiga kalabriska kvinnan, bredaxlad och högbarmad, med de båda småbarnen diande vid sina bröst. Plötsligt erinrade jag mig hennes namn. Hon var det forna Magna Græcias Demeter, romarnas Magna Mater. Hon var Moder Natur, från hennes ymniga bröst flöt livets ström pånytt över de hundratusen dödas gravar. Du Död, var är din udd — du Grav, var är din seger? {{tomrad}}<noinclude> <references/> 304</noinclude> f2gh319wngsxkqk1qquwpfufzdsl61h 104 223336 653926 2026-06-26T20:56:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653926 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">27<br />Mrs Charles W. Washington Longfellow Perkins junior</h2> Låt oss återvända till miss Hall. Med alla dessa kungliga personer att hålla reda på blev det allt svårare för miss Hall att övervaka mina kvinnliga patienters kommande och gående. Min förhoppning att slippa ifrån alla nevrotiska damer i och med att jag lämnade Paris hade inte gått i uppfyllelse. Mitt mottagningsrum vid Piazza di Spagna var fullt av dem. Somliga var gamla fruktade bekantskaper från Avenue de Villiers, andra hade prackats på mig av utslitna nervspecialister i rättmätigt självförsvar. De dussintals odisciplinerade och mer eller mindre svårhanterliga damer av alla åldrar som enbart professor Weir-Mitchel skickade på mig skulle varit nog för att pröva hjärna och tålamod hos vem som helst. Professor Krafft-Ebing i Wien, den ryktbare författaren till Psychopatia Sexualis skickade mig också regelbundet patienter av båda könen och av inget kön alls, alla mer eller mindre svåra att handskas med, speciellt damerna. Till min stora överraskning och glädje hade jag också på sistone haft att sköta en hel del nervsjuka patienter som utan tvivel sänts mig av mästaren själv på la Salpêtrière, fast aldrig med en rad från hans hand. Många av mina patienter var gränsfall, mer eller mindre ansvariga för sina handlingar. Andra hade redan passerat gränsen och borde aldrig ha fått resa omkring ensamma, de var sinnessjuka, kapabla till vad som helst. Det är lätt att ha tålamod med sinnesrubbade människor, jag har alltid haft en speciell dragning till dem. Med en smula vänlighet och förståelse kommer man förresten i regel bra överens med dem. Men det är inte lätt att ha tålamod med hysteriska damer, och vad beträffar att vara vänlig mot dem gör man nog bäst i att tänka sig noga för innan man blir alltför vänlig, de begär ingenting bättre. I regel kan man inte göra mycket för dessa patienter, åtminstone inte utanför sjukhusen. Man kan lugna deras nervcentra med sedativa, men man kan inte bota dem. De förblir vad de är, förbryllande komplex av själsliga och kroppsliga åkommor, en plåga för sig själva och sina familjer, en svår hemsökelse för sina läkare. Hypnotisk behandling, så välgörande för många hittills obotliga psykiska åkommor, är<noinclude> <references/> {{huvud|''20 Munthe''||305}}</noinclude> 20fibwhhklryc7dp7v18im1gat30cqx 0 223337 653927 2026-06-26T20:57:24Z Thuresson 20 Kap 26 653927 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=294 to=306 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|26]] g5six87ipcrzx7wjxytxpymlotszf6n 104 223338 653942 2026-06-27T02:33:45Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 653942 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|84|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{ant|Visitationis Mariae, Præbenda Omnium animarum, S. Sigfridis, S. Barbaræ, S. Hieronymi seu Novi muri, S. Jacobi, S. Erasmi, S. Olavi, S. Trinitatis, Præbenda Corporis Christi, S. Gertrudis &c.}} Alla thessa hade stora inkomster af {{ant|fundations}} och {{ant|donations}} heman &c. och the, som woro {{ant|Præbendæ Canonicales,}} hade alla hus och gårdar i Staden med anseenliga både {{ant|inventarier}} och tilägor, som alla finnas vpräknade, med hwad {{ant|testamenter}} och gåfwor thertil blefwit giorde. Af alt är klart och lett at finna, huru bebygdt Linköping then tiden, huru förmögne the andelige tå warit och huru mycket the miste genom {{ant|religionens reformation}}. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. II.}}}} <br> Om WADSTENA-KLOSTER.</h3> {{Initial|V}}Ti Öster-Göthland, vt med siön <b>Wetter</b>, 4. mill ifrå <b>Linköping</b>, nästan i Wäster, är år 1346, såsom föregifwes, grundwalen lagd til thetta klosters murar af then så kallada {{ant|<i>St. Brita</i>,}} som war Lagmannens i Vpland, <b>Birge Pederssons</b> til Finstad, dotter född år 1304, och <b>Vlf Gudmarssons</b> Lagmannens i Närike, Enkia. Hon reste år 1346, sedan mannen hennes tv år tilförne blefwit död i Alwastra, til Rom, {{ant|Jerusalem}} och widare, och kom sedan icke mer lef-<noinclude> {{huvud|||wande}} <references/></noinclude> kjx30asdspopg5jzcpo4y0mrv868tfv 104 223339 653943 2026-06-27T09:07:02Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653943 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|142|<small>JOHAN NORDLANDER.</small>|}}</noinclude>hafva vi framför allt att söka i den isländska litteraturen och enkannerligen i det allenastående verk, som handlar om Islands bebyggande och kallas <i>Landnáma-boken.</i><ref>Vi följa här <i>Íslendinga Söguer,</i> utg. af det Kongl. Nordiske Oldskrift-Selskab, 1:a hand, Kjöbenhavn 1843.</ref> Sedan Island kort före år 870 blifvit upptäckt af <i>Naddodd, Gardar</i> och <i>Floke,</i> dröjde det icke länge, innan det började bebyggas. Kommen till ön, hade Naddodd viking gått upp på det högsta fjället för att se, om där funnes något folk, eller, såsom det heter, »om där röke» på något ställe. Han spanade dock förgäfves. Men den, som några år därefter på samma sätt hade spejat efter uppstigande rök, han skulle alls icke hafva funnit sig så ensam på ön. År 872 stod nämligen slaget vid Hafrsfjorden, och två år senare kommo de förste nybyggarne dit, nämligen två missnöjda norrmän v. n. <i>Ingólfr</i> och <i>Leifr.</i> Huru Island därefter på endast 60 år fullständigt bebyggdes, hvilka nybyggarne voro, hvarest hvar och en tog ett område i besittning — detta kallades ett <i>landnám</i> — hvad namn det fick, detta med mera omtalas i Landnáma-boken. Författad af prästen <i>Are Frode</i> (1068—1148) samt tillökt och fortsatt af andra, däribland Ares samtida <i>Kolskegg Vittre,</i> är denna bok en riktig guldgrufva, icke minst för namnforskaren. Här få vi veta, att namnet <b>Faxa-ós</b> beror endast och allenast på ett yttrande af en man v. n. <i>Faxi,</i> att namn, sådana som <b>Kerlíngafjörð, Svínadalr, Krosshólum, Feldarhólmr,</b> erinra därom, att en <i>käring</i> gick öfver bord, bortgångna <i>svin</i> återfunnos, en kristen person lät uppsätta <i>kors</i> på några kullar, eller att en drunknads kappa (<i>feldr</i>) där flöt i land. Med till visshet gränsande sannolikhet kan det nu antagas, att våra svenska förfäder vid namngifningen gått till väga på samma sätt eller följt samma grundsatser som stamfränder på den aflägsna ön. Därför vilja vi här enligt Landnáman uppvisa de synpunkter, som lågo till grund för de isländska namnen. Dock först några ord om öns eget namn! På färd från Norge till Färöarne hade <i>Naddodd viking</i> af storm drifvits ur sin kurs och kommit västerut i hafvet till ett stort land med höga fjäll. Sedan han förgäfves sökt efter människor därstädes, fortsatte han och hans följe till det ursprungliga målet, och »när de seglade från landet, föll det mycken snö på fjället, och för det<noinclude> <references/></noinclude> hjx20fzmanx72eikw35rkc9mj6rzxmb 104 223340 653944 2026-06-27T09:44:07Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653944 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM ORTNAMNENS BILDNING.</small>|143}}</noinclude>kallade de landet <b>Snæland</b> (Snöland)». De lofvade eller prisade landet mycket, heter det. Men namnet fick snart vika för ett annat. En man v. n. <b>Garðarr Svavarsson,</b> född i Sverige, men med jordegendomen på Seland, hade troligen hört det beröm, som Naddodd slösat på landet, och på sin framsynta moders råd begaf han sig ut för att uppsöka det. Han fann det, seglade omkring detsamma och upptäckte därvid, att det var en ö. I ett uppfördt hus bodde han där öfver vintern, men när våren kom, seglade han därifrån till Norge. Äfven han rosade landet mycket, och efter honom kallades det nu till en tid <b>Garðarshólmr.</b> — Men icke heller det blef beståndande. En norsk viking <i>Floke</i> gaf sig ock ut för att uppsöka ön. Med sina följeslagare landade han i en fiskrik fjärd och släppte den medförda boskapen i land. Ifriga som de voro att fiska, glömde de att samla hö för vintern, hvarför också boskapen dog. Då därtill våren var kall, beslöt Floke att draga dädan. Han gick upp på ett högt fjäll och såg, att fjärden var full af drifis; »därför kallade de landet <b>Island,</b> som det sedan har hetat». När kolonisationen begynte och de flyende norrmännen först kommo till ön, funno de ett jungfruligt land. Ön var då i fullaste mening en allmänning, och då inga slagit sig ned där på allvar, saknade alla ställen namn. Behofvet af sådana gör sig emellertid genast gällande, och vi finna, att de första besittningstagarne också med all flit sökte afhjälpa denna brist. Huru de därvid förforo, eller hvartill de togo hänsyn vid namngifningen, utgör ämnet för denna uppsats. I allmänhet visar det sig, att äfven de obetydligaste händelser kunde gifva anledning till orters eller ställens namn, men gärna fäste man sig vid någonting, som hängde samman med <i>kolonistens första landstigning.</i> De nämnda männen Ingólfr och Hjör-Leifr seglade tillsammans, tills de fingo Island i sikte, men då tappade de hvarandra. Hjör-Leifr drefs längre västerut, och vattnet tog slut för honom. Hans irländska trälar funno då på det rådet att knåda samman mjöl och smör, hvilket de skulle äta. Detta kallade de <i>minnþak.</i><ref>Af ett gaeliskt ord <i>min,</i> mjöl.</ref> Emellertid kom regn och gjorde den läskande rätten öfverflödig. Då den därtill började mögla, kastades den helt enkelt öfver bord, hvarefter den »dref i land på det ställe, som nu<noinclude> <references/></noinclude> estccy38kte9oq6408bck25nwh09vbj 104 223341 653945 2026-06-27T09:49:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653945 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i många fall kontraindicerad vid behandlingen av hysteriska kvinnor, unga och gamla, hysterin har ingen åldersgräns. I alla händelser gör man klokt i att nöja sig med Charcots suggestion à l'état de veille. Det är i regel tillräckligt. Dessa hjälplösa patienter är i de flesta fall endast alltför villiga att låta sig påverkas av sin läkare, alltför benägna att bli helt beroende av honom, att inbilla sig att han är den ende som förstår dem, att göra honom till sina drömmars hjälte. Förr eller senare börjar deras fotografier komma, det är inget att göra åt den saken. “Il faut passer par là”, brukade Charcot säga med ett bistert småleende. Min antipati för fotografier daterar sig sannolikt från denna tid. Själv har jag aldrig, blivit fotograferad såvitt jag vet sedan jag var sexton år, med undantag för de oundvikliga fotona på mitt krigspass, då jag var läkare vid engelska Röda korset. Jag har förresten aldrig intresserat mig för fotografier ens av mina vänner, på min näthinna kan jag när jag vill framkalla en långt trognare bild av deras oretuscherade drag. För psykologen är för övrigt också det bästa fotografi av ett människoansikte av mycket relativt värde. Men Anna intresserade sig i hög grad för fotografier. Från den minnesvärda dagen då Anna upphöjdes från att vara den fattigaste blomsterförsäljerskan på piazzan till att öppna dörren i Keats hus, hade hon varit en ivrig samlare av fotografier. Ofta när jag grälat mig trött på henne, brukade jag avsända fredsduvan med ett fotografi i näbben till hennes lilla kammare under Spanska trappan. När jag till slut, alldeles förbi av sömnlöshet bröt upp från Keats hus på allvar, lade Anna vantarna på en hel skrivbordslåda full av foton. I sanningens namn måste jag bekänna att jag var glad att bli av med dem, Anna var helt oskyldig, jag ensam bär skulden till missödet. Under ett kort besök i London våren därpå lade jag märke till det kyliga sätt som flera av mina forna patienter besvarade min hälsning med. Jag gjorde samma iakttagelse i den amerikanska kolonin i Paris, varifrån jag på den tiden rekryterade mina mest ansträngande patienter. På hemresan till Capri hade jag nätt och jämnt tid att äta middag på svenska legationen i Rom. Min vän Bildt föreföll på ovanligt dåligt humör och också hans älskvärda friherrinna var synnerligen tyst. Just som jag skulle fara till stationen tog ministern mig till sitt bibliotek och sade att det var i sanning hög tid att jag återvände till San Michele och slutade mina dagar bland mina hundar och apor. Jag hade verkligen slagit mitt eget re-<noinclude> <references/> 306</noinclude> 5kn8tit0n0jrwz5xs1mwljh1u415hwn 104 223342 653946 2026-06-27T10:01:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653946 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kord med min sista bedrift. I ursinnig ton berättade han för mig att under julmarknaden på Piazza di Spagna, som då var full av turister, hade han funnit Anna i portgången till Keats hus vid ett bord med fotografier och skrikande för full hals: — Venite a vedere questa bellissima signorina coi capelli ricci! Ultimo prezzo due lire! — Guardate la signora americana, guardate che collana di perle, guardate che orrechini con brillanti, ve la do per due cinquanta, una vera combinazione! — Non vi fate scappare questa nobile marchesa, tutta in pelliccia! — Guardate questa duchessa, tutta scollata, in veste di ballo e con la corona in testa, quattro lire, un vero regalo! — Ecco la signora Bocca Aperta! Prezzo ridotto una lire e mezzo! — Ecco la signora Mezza Pazza, rideva sempre! Ultimo prezzo una lira! — Ecco la signora Capa Rossa che puzzava sempre di liquore! Una lira e mezzo! — Ecco la signorina tedesca dell'Albergo di Europa, che era impazzita per il signor dottore! Due lire e mezzo! — Vedete la signorina francese che portava via il portasigarette sotto il mantello, povera signora, non era colpa sua, non aveva la testa apposta. Prezzo ristretto una lira! — Ecco la signora russa, che voleva ammazzare la civetta! Due lire, neanche un soldo di meno! — Ecco la baronessa Mezzo Uomo, Mezza Donna, mamma mia, non si capisce niente, il signor dottore diceva che era nata così. Due lire venticinque, una vera occasione! — Ecco la contessina bionda che il signor dottore voleva tanto bene, guardate com'è carina! Non meno di tre lire! — Ecco la …<ref name="sida307">“Kom och se på den här vackra missen med lockarna i pannan! Sista priset två lire!” <p>“Titta på den amerikanska damen, titta på hennes pärlhalsband, titta på hennes briljantörhängen! Jag låter henne gå för två och femti, det är rakt ingenting!”</p> <p>“Låt inte gå er ur händerna den här förnäma markisinnan i pälskappan!”</p> <p>“Titta på den här hertiginnan i urringad balklänning och diademet i håret! Fyra lire, det är ju rent till skänks!”</p> <p>“Det här är la signora med den gapande munnen! Nedsatt pris en och femti!”</p></ref><noinclude> <references/> {{ph|307}}</noinclude> tefn6e2t7xddgutoz5m8aebjj00iaeo 653953 653946 2026-06-27T10:16:49Z Thuresson 20 653953 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kord med min sista bedrift. I ursinnig ton berättade han för mig att under julmarknaden på Piazza di Spagna, som då var full av turister, hade han funnit Anna i portgången till Keats hus vid ett bord med fotografier och skrikande för full hals: — Venite a vedere questa bellissima signorina coi capelli ricci! Ultimo prezzo due lire! — Guardate la signora americana, guardate che collana di perle, guardate che orrechini con brillanti, ve la do per due cinquanta, una vera combinazione! — Non vi fate scappare questa nobile marchesa, tutta in pelliccia! — Guardate questa duchessa, tutta scollata, in veste di ballo e con la corona in testa, quattro lire, un vero regalo! — Ecco la signora Bocca Aperta! Prezzo ridotto una lire e mezzo! — Ecco la signora Mezza Pazza, rideva sempre! Ultimo prezzo una lira! — Ecco la signora Capa Rossa che puzzava sempre di liquore! Una lira e mezzo! — Ecco la signorina tedesca dell'Albergo di Europa, che era impazzita per il signor dottore! Due lire e mezzo! — Vedete la signorina francese che portava via il portasigarette sotto il mantello, povera signora, non era colpa sua, non aveva la testa apposta. Prezzo ristretto una lira! — Ecco la signora russa, che voleva ammazzare la civetta! Due lire, neanche un soldo di meno! — Ecco la baronessa Mezzo Uomo, Mezza Donna, mamma mia, non si capisce niente, il signor dottore diceva che era nata così. Due lire venticinque, una vera occasione! — Ecco la contessina bionda che il signor dottore voleva tanto bene, guardate com'è carina! Non meno di tre lire! — Ecco la …<ref name="sida307">“Kom och se på den här vackra missen med lockarna i pannan! Sista priset två lire!” <p>“Titta på den amerikanska damen, titta på hennes pärlhalsband, titta på hennes briljantörhängen! Jag låter henne gå för två och femti, det är rakt ingenting!”</p> <p>“Låt inte gå er ur händerna den här förnäma markisinnan i pälskappan!”</p> <p>“Titta på den här hertiginnan i urringad balklänning och diademet i håret! Fyra lire, det är ju rent till skänks!”</p> <p>“Det här är la signora med den gapande munnen! Nedsatt pris en och femti!”</p></ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|307}}</noinclude> 45yht00eir7h3fefpdtu9e4u2de920n 104 223343 653947 2026-06-27T10:06:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653947 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Mitt i galleriet av damer av alla åldrar och alla nationaliteter tronade hans eget kabinettsfotografi i galonerad ministeruniform, översållad med ordnar, med trekantig hatt och med påskriften: ''Till A. M. från din gamle vän C. B.'' Anna hade erbjudit honom det till ett nedsatt pris av en lira eftersom varulagret huvudsakligen bestod av damporträtt. Legationen hade mottagit brev från åtskilliga av mina forna patienter, deras föräldrar, deras fästmän, bröder och äkta makar med ursinniga protester över skandalen. En rasande fransman, som på sin bröllopsresa i Rom hittat sin bruds porträtt till salu i fönstret till en rakstuga på Via Babuino, hade telegrafiskt begärt min adress för att utmana mig till duell på pistol vid franska gränsen. Min vän Bildt hoppades att fransmannen var en god skytt, han hade förresten alltid spått att jag inte skulle dö en naturlig död. Gamla Anna står än i dag och säljer blommor på Piazza di Spagna. Köp några violer av henne, såvida du inte föredrar att ge henne ditt porträtt. Det är dåliga tider, och Anna har starr på båda ögonen. Så vitt jag vet finns det ingen möjlighet att bli av med hysteriska patienter av den kategori jag här omnämnt, vilket förslag som helst i den riktningen skulle med tacksamhet mottas av mig. Alla deras anhöriga har för länge sedan tröttnat på dem och de är villiga att offra vad som helst för att bli kvitt dem och få leva i ro. Jag kommer väl ihåg en liten man som en dag steg in i mitt mottagningsrum sedan alla andra patienter gått. Han sjönk ner på en stol och räckte mig sitt visitkort med dyster uppsyn. Hans blotta <ref follow="sida307">“Det här är la signora Halvfjollan, som skrattade hela tiden! Sista priset två lire!” <p> “Här är signoran med det röda håret som doftade likör för jämnan! En lira femti!”</p> <p>“Titta på tyska signorinan från Albergo di Europa, hon var heltokig i doktorn! Två och femti!”</p> <p>“Se på la signora francese som stal cigarrettfodralet, stackars signoran, hon rådde inte för det, hon var inte klar i knoppen! Sista priset en lira!”</p> <p>“Se på den ryska signorinan som försökte förgifta doktorns uggla! Två lire, inte en soldo mindre!”</p> <p>“Titta på baronessan Mezzo Uomo, Mezza Donna, hon såg för konstig ut, gud vet om hon var karl eller kvinna, doktorn sa hon var född på det viset. Två och tjugufem, rena slumppriset!”</p> <p>“Titta på den blonda comtessan som doktorn tyckte så mycket om, se så söt hon är! Inte mindre än tre lire!”</p> <p>“Titta på …”</p></ref><noinclude> <references/> 308</noinclude> 2ufnykk6it8gzsnbdifp8jlg10w63rw 653954 653947 2026-06-27T10:17:46Z Thuresson 20 653954 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Mitt i galleriet av damer av alla åldrar och alla nationaliteter tronade hans eget kabinettsfotografi i galonerad ministeruniform, översållad med ordnar, med trekantig hatt och med påskriften: ''Till A. M. från din gamle vän C. B.'' Anna hade erbjudit honom det till ett nedsatt pris av en lira eftersom varulagret huvudsakligen bestod av damporträtt. Legationen hade mottagit brev från åtskilliga av mina forna patienter, deras föräldrar, deras fästmän, bröder och äkta makar med ursinniga protester över skandalen. En rasande fransman, som på sin bröllopsresa i Rom hittat sin bruds porträtt till salu i fönstret till en rakstuga på Via Babuino, hade telegrafiskt begärt min adress för att utmana mig till duell på pistol vid franska gränsen. Min vän Bildt hoppades att fransmannen var en god skytt, han hade förresten alltid spått att jag inte skulle dö en naturlig död. Gamla Anna står än i dag och säljer blommor på Piazza di Spagna. Köp några violer av henne, såvida du inte föredrar att ge henne ditt porträtt. Det är dåliga tider, och Anna har starr på båda ögonen. Så vitt jag vet finns det ingen möjlighet att bli av med hysteriska patienter av den kategori jag här omnämnt, vilket förslag som helst i den riktningen skulle med tacksamhet mottas av mig. Alla deras anhöriga har för länge sedan tröttnat på dem och de är villiga att offra vad som helst för att bli kvitt dem och få leva i ro. Jag kommer väl ihåg en liten man som en dag steg in i mitt mottagningsrum sedan alla andra patienter gått. Han sjönk ner på en stol och räckte mig sitt visitkort med dyster uppsyn. Hans blotta <ref follow="sida307">“Det här är la signora Halvfjollan, som skrattade hela tiden! Sista priset två lire!” <p> “Här är signoran med det röda håret som doftade likör för jämnan! En lira femti!”</p> <p>“Titta på tyska signorinan från Albergo di Europa, hon var heltokig i doktorn! Två och femti!”</p> <p>“Se på la signora francese som stal cigarrettfodralet, stackars signoran, hon rådde inte för det, hon var inte klar i knoppen! Sista priset en lira!”</p> <p>“Se på den ryska signorinan som försökte förgifta doktorns uggla! Två lire, inte en soldo mindre!”</p> <p>“Titta på baronessan Mezzo Uomo, Mezza Donna, hon såg för konstig ut, gud vet om hon var karl eller kvinna, doktorn sa hon var född på det viset. Två och tjugufem, rena slumppriset!”</p> <p>“Titta på den blonda comtessan som doktorn tyckte så mycket om, se så söt hon är! Inte mindre än tre lire!”</p> <p>“Titta på …”</p></ref><noinclude> <references/> 308</noinclude> qjp3o0k25h6mbfgh257pvsysotr0mcp 104 223344 653948 2026-06-27T10:08:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653948 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>namn var mig förhatligt: mr Charles W. Washington Longfellow Perkins junior. Han bad om ursäkt för att han inte besvarat mina två senaste brev och mitt telegram, han hade föredragit att fara över Atlanten för att vädja till mitt medlidande ännu en gång. Jag sade honom att jag höll fast vid min skriftliga anhållan, jag upprepade, att det var orätt och omänskligt att kasta hela bördan av mrs Perkins Longfellow junior på mina skuldror. Jag orkade inte längre. Han svarade att han själv var i samma situation. Han sade att han var businessman, han önskade diskutera saken affärsmässigt, han var villig att avstå från halva sin årliga inkomst betalad i förskott. Jag svarade att det inte var fråga om dollar, jag behövde fullständig vila. Visste han att hon under mer än tre månader hade bombarderat mig med i medeltal tre brev om dagen och att jag blivit tvungen att stänga av min telefon om kvällarna? Visste han att hon köpt de snabbaste hästarna i Rom för att kunna förfölja min vagn kring gatorna, att jag hade måst upphöra med att gå mina aftonpromenader på Pincio med mina hundar? Visste han att hon hyrt övre våningen i hörnhuset av Via Condotti för att genom ett stort teleskop kunna bekika varje patient som gick ut och in ur Keats hus under min mottagning? Ja, det var ett utmärkt teleskop. Dr Jenkins i Saint Louis hade varit tvungen att flytta för det teleskopets skull. Visste han att jag tre gånger nattetid hade kallats till Grand Hôtel för att magpumpa henne därför att hon tagit en för stor dos opium? Han sade att hon alltid använde veronal på dr Lippincotts tid, han föreslog att jag skulle vänta till morgonen nästa gång hon skickade efter mig på natten. Hon var alltid mycket försiktig med sina doser. Fanns det någon flod i närheten? Jo, vi kallade den Tibern. Hon hade kastat sig från Ponte Sant' Angelo i förra månaden, en polis hade hoppat efter och dragit upp henne. Han sade att det var onödigt, hon var en utmärkt simmerska, utanför Newport hade hon hållit sig flytande i över en halvtimme. Han var förvånad att höra att mrs Perkins junior ännu bodde på Grand Hôtel, i vanliga fall stannade hon aldrig mer än en vecka på samma ställe. Jag sade att det var hennes sista chans, hon hade redan bott på alla de andra hotellen i Rom. Direktören i Grand<noinclude> <references/> {{ph|309}}</noinclude> mcpev0l3bry38tuz2iqmvfmtu5e68xw 104 223345 653949 2026-06-27T10:10:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653949 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hôtel hade just meddelat mig att han omöjligt kunde behålla henne längre, hon grälade med samtliga kypare och städerskor om dagarna och flyttade möblerna i sin salong om nätterna. Kunde han inte dra in hennes underhåll, hennes enda räddning vore att bli tvungen att förtjäna sitt uppehälle genom strängt arbete. Hon hade tiotusen dollar i räntor av egen förmögenhet och ytterligare tiotusen från sin första man, som sluppit undan billigt. Kunde han inte få henne inspärrad i Amerika? Han hade försökt förgäves, hon ansågs inte tillräckligt galen, han skulle gärna vilja veta vad man mer begärde i den vägen? Kunde jag inte få henne inspärrad på ett dårhus i Italien? Jag var rädd för att det inte skulle gå. Vi såg på varandra med växande sympati. Han upplyste mig om att enligt dr Jenkins statistik hade hon aldrig varit kär i samma doktor i mer än en månad, min tid skulle i alla händelser snart vara ute, ville jag inte vara barmhärtig mot honom och hålla ut med henne till våren? Tyvärr, doktor Jenkins statistik visade sig opålitlig, hon förblev min värsta plågoande under hela min Romtid. Hon inkräktade på Capri på sommaren. Hon försökte dränka sig i Blå grottan. Hon klättrade över trädgårdsmuren till San Michele. I min förtvivlan var jag nära att kasta henne utför branten. Jag tror nästan att jag skulle ha gjort det om inte hennes man innan vi skildes sagt att ett fall på tusen fot inte skulle bekomma henne något. Jag hade mina skäl att tro honom, för endast ett par månader tidigare hade en halvtokig ung tyska hoppat över den ryktbara muren vid Pincio och sluppit undan med att bryta ena benet. Sedan hon i tur och ordning tröttat ut alla de tyska läkarna i Rom, hade jag blivit hennes offer. Det var ett synnerligen svårt fall, ty Fräulein Frida hade en oroväckande lätthet för att skriva vers, hennes lyriska produktion understeg sällan tio sidor om dagen på rosafärgat papper, allt bortödat på min prosaiska person. Jag höll ut en hel vinter. När våren kom — dylika fall förvärras alltid på vårsidan — underrättade jag hennes stackars mamma om att såvida hon inte genast återvände med Fräulein Frida dit varifrån de kommit, skulle jag göra allt som stod i min makt för att få henne inspärrad på ett sinnessjukhus. De skulle äntligen resa hem<noinclude> <references/> 310</noinclude> 4h44cv2n3jxr6e5m4vcsmr9w7fys3ai 104 223346 653950 2026-06-27T10:12:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653950 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>till Tyskland på morgonen. På natten väcktes hela Piazza di Spagna av brandkåren, elden hade brutit ut i första våningen i Albergo di Europa två hus från min bostad. Fräulein Frida tillbragte i nattdräkt resten av natten i mitt väntrum skrivande vers i briljant humör. Hon hade fått det som hon velat, de måste stanna i Rom en hel vecka för polisförhöret och ordnandet med skadeersättningen, elden hade brutit ut i deras salong. Fräulein Frida hade dränkt in en handduk med fotogen, kastat den på pianot och tuttat på. En dag när jag skulle gå ut hejdades jag vid dörren av en blomstrande ung amerikansk dam, strålande av hälsa, tydligen inget fel på nerverna den här gången, gudskelov. Jag sade att hon såg så frisk ut att vi nog kunde uppskjuta konsultationen till dagen därpå, jag hade bråttom. Hon svarade att det hade hon också, hon hade kommit till Rom för att först se påven och sedan doktor Munthe som hållit tant Sally i styr ett helt år, något som ingen annan doktor hittills hade lyckats göra. Jag erbjöd henne en mycket vacker reproduktion av Botticellis Primavera om hon ville ta tanten med sig tillbaka till Amerika, men hon sade att hon inte ville resa hem med sin tant ens om jag bjöd henne originalet. Tanten var inte att lita på. Jag vet inte om Keats' Society, som köpte huset när jag lämnade det, har satt in nya dörrar i rummet där Keats dog och där jag också kunde ha dött om det velat sig illa. Om den gamla dörren ännu finns kvar, finns det också ett litet runt hål i vänstra hörnet ungefär i höjd med mitt huvud, igenfyllt med stucco och övermålat egenhändigt av mig. Tantens lilla revolver är ännu i min ägo. En annan regelbunden besökare i mitt mottagningsrum var en timid liten dam med för övrigt oklanderligt uppförande, som en dag med ett vänligt leende stack en lång hattnål genom benet på en engelsk pastor som satt bredvid henne. Sällskapet inneslöt också ett par kleptomaner som brukade ge sig iväg med alla möjliga av mina tillhörigheter under kapporna till Annas stora bestörtning. Åtskilliga av mina patienter var inte lämpade att sitta i väntrummet utan måste installeras i biblioteket eller matsalen under uppsikt av Anna som hade ett underbart tålamod med dem, mycket mer än jag. För att vinna tid blev somliga insläppta i matsalen och fick berätta sina långa historier medan jag åt lunch. Matsalen vette mot en liten gård under Spanska trappan, som av mig inrättats till ett slags sjuk- och konvalescenthem för<noinclude> <references/> {{ph|311}}</noinclude> 7mkla8tnpkx64oppgamvd5y6jzpl3a9 104 223347 653951 2026-06-27T10:14:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653951 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>olika slags djur. Bland dem fanns en förtjusande liten uggla, en direkt ättling till Minervas uggla. Jag hade funnit henne på campagnan halvdöd av hunger, med sönderskjuten vinge. När vingen var läkt hade jag två gånger åkt med henne långt ut på campagnan, till samma ställe där jag funnit henne och släppt henne lös där. Men två gånger hade hon flugit tillbaka efter min vagn och satt sig på min axel. Den lilla ugglan ville inte höra talas om att vi skulle skiljas. Sen dess satt hon på sin pinne i hörnet av matsalen och såg ömt på mig med sina guldgula ögon. Hon hade till och med upphört med att sova på dagarna för att inte förlora mig ur sikte. När jag smekte hennes mjuka lilla person, halvblundade hon av belåtenhet och pickade varsamt på mina läppar med sin vassa lilla näbb, så nära en kyss som en uggla kan komma. Bland de patienter som släpptes in i matsalen var en mycket excentrisk ung ryska, som gav mig otroligt mycket huvudbry den vintern. Kan ni tänka er, denna dam blev så svartsjuk på ugglan och brukade sitta och stirra på henne med så elaka ögon att jag måste ge Anna stränga order om att aldrig lämna dem båda ensamma i rummet. En dag när jag kom in till lunchen berättade Anna att den ryska damen just varit där med en död liten råtta inlindad i papper. Hon hade fångat råttan i sitt rum, hon var säker på att ugglan skulle tycka om att få den till middag. Men ugglan visste bättre, sedan hon på ugglevis bitit huvudet av råttan vägrade hon att äta den. Jag tog råttan till det engelska apoteket, den innehöll tillräckligt med arsenik för att döda en katt. För att glädja Giovannina och Rosina hade jag bjudit deras gamle far att komma till Rom över påsken. Gamle Pacciale var sedan många år en av mina speciella vänner. I sin ungdom hade han varit korallfiskare, liksom största delen av Capris manliga befolkning på den tiden. Efter många skiftande öden hade han slutat som Anacapris officielle dödgrävare, en dålig syssla i en by där ingen dör så länge han inte kommer för nära doktorn. Också sedan jag installerat honom och hans barn i San Michele, ville han inte höra talas om att sluta upp med att vara dödgrävare. Han hade en egendomlig dragning till döda människor, det faktiskt roade honom att begrava dem. Gamle Pacciale anlände på skärtorsdagen i ett synnerligen förvirrat tillstånd. Han hade aldrig rest på järnväg förr, hade aldrig varit i en stad, hade aldrig<noinclude> <references/> 312</noinclude> mlow8w9pyw2nxxgxjobrsa69pt8g8hk 104 223348 653952 2026-06-27T10:15:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653952 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>suttit i en vagn. Trogen sin vana steg han upp klockan tre på morgonen och gick ner på piazzan precis som han var och tvättade ansikte, händer och fötter i Berninis fontän under mina fönster. Sedan miss Hall och flickorna låtit honom kyssa bronstån på Sankt Peter och krypa på knäna uppför la Scala Santa, inspekterade han de olika kyrkogårdarna i Rom vägledd av sin kollega Giovanni, dödgrävaren på främlingskyrkogården vid Porta San Paolo. Därpå förklarade han att han inte ville se mer. De återstående dagarna satt han vid det öppna fönstret mot piazzan i sin långa röda frygiska fiskarluva som han aldrig tog av sig. Han sade att det var den vackraste utsikten i Rom, ingenting gick upp mot Piazza di Spagna. Detsamma tyckte jag förresten. Jag frågade honom förvånad varför han tyckte bäst om Piazza di Spagna. — Perchè passano sempre funerali, därför att det går alltid begravningståg förbi där, förklarade gamle Pacciale. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|313}}</noinclude> r1kzamn7r0j699ughsm2sjj6tpgzpo5 0 223349 653955 2026-06-27T10:18:24Z Thuresson 20 Kap 27 653955 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=307 to=315 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|27]] 5snqzfm5mna3i26e1m6gjlk4w1ef4ua 104 223350 653956 2026-06-27T10:21:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653956 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">28<br />Sommar</h2> Våren hade kommit och gått, den romerska sommaren var inne. De sista turisterna försvann från de kvava gatorna. Marmorgudinnorna i de tomma museerna tog semester, svalt klädda i sina fikonlöv. Sankt Peter njöt ostörd sin siesta i Vatikanträdgårdens skugga. Forum och Colosseum sjönk tillbaka i sina marfyllda drömmar. Giovannina och Rosina såg bleka och trötta ut, rosorna i miss Halls hatt slokade. Hundarna flämtade, aporna under Spanska trappan ropade ideligen på ombyte av luft och omgivning. Min vackra lilla kutter “Lady Victoria” låg utanför Porto d'Anzio och väntade på signal för att hissa segel och styra kurs på min hemö, där mastro Nicola och hans tre söner från kapellets bröstvärn spanade ut över golfen efter mig och min båt. Mitt sista besök innan jag lämnade Rom gällde den protestantiska kyrkogården vid Porta San Paolo. Näktergalarna sjöng ännu för de döda som inte tycktes ha något emot att ligga gömda bland rosor, liljor och doftande myrten. Giovannis åtta barn hade alla la febbre, det var fullt med malaria i Roms utkanter på den tiden, Bædeker må säga vad han vill därom. Den äldsta flickan Maria var så utmärglad av upprepade feberanfall, att jag sade till hennes far att barnet inte skulle överleva sommaren om hon stannade kvar i Rom. Jag erbjöd honom att låta henne tillbringa sommaren i San Michele tillsammans med Giovannina och Rosina. Han tvekade först — italienare av den fattiga klassen skils ytterst ogärna från sina sjuka barn, de låter dem hellre dö hemma än de skickar dem till sjukhus. Han slutade dock med att anta mitt förslag då jag erbjöd honom själv att komma till Capri med dottern och med egna ögon övertyga sig om hur väl omskött hon skulle bli av de mina. Miss Hall, Giovannina, Rosina och hundarna tog som vanligt tåget till Napoli. Själv hade jag en härlig seglats i min kutter med Billy, mungon och den lilla ugglan ombord. Vi rundade Monte Circeo i soluppgången, fångade upp morgonbrisen från Gaetabukten, sköt pilsnabbt fram under Ischias gamla kastell och kastade ankar vid marinan på<noinclude> <references/> 314</noinclude> 3ogs3wfucamb54us4eahodl5041q8fb