Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.9 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 22223 654295 350238 2026-07-02T14:53:59Z Frippouille22 19012 /* Korrekturläst */ #läger26 654295 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Frippouille22" /></noinclude>m NORGES STORTING. 11. Statens Borgere ere i Almindelighed lige förpligtade til, i en vis Tid, at værne om Fædrenelandet, uden Hensyn til Stånd, Fødsel eller Formue. Samtliga dessa principer återfinnas i Adlers och Falsens utkast, och de flesta bland dem, mer eller mindre jemkade, i de öfriga konstitutionsförslagen utom Bugges och Weidemanns. Till och med det för en grundlag så högst besynnerliga och för principerna af en sådan ännu mera bakvända undantaget i 8:e grundsatsen om judarnes uteslutande från den allmänna toleransen återfinnes i icke mindre än tre af grundlagsförslagen, nämligen Wergelands, Weidemanns och Eliesons. I nyss nämda skrifvelse från C. F. Ehrensvärd äro till och med de flesta principerna särskildt utpekade såsom »de almindelige Grunde, paa hvilke Constitutionen hos en nordisk Nation bør hvile». Riksförsamlingen antog den 16 april de tio första grundsatserna och beslöt att tills vidare lemna den elfte oafgjord. Endast vid den första gjorde man enligt Falsens förslag ett tillägg, som dock endast fick en tillfällig betydelse¹. Det saknade icke sin betydelse, att dessa grundsatser afgjordes, förrän man öfvergick till konstitutionens detaljer. Ty deraf blef förmodligen en följd, att mången af de i dylika frågor oerfarna representanterne utan "betänkande röstade för grundsatsen, emedan han icke fattade eller gjorde sig reda för, hvad den i sina konseqvenser innebar. Och då en sådan representant sedan kom med sina invändningar mot någon af grundlagens föreslagna detaljer, kunde han mötas med den förklaringen, att saken redan vore afgjord genom de af riksförsamlingen antagna grundsatserna². Dock beslöt man i enlighet 1 "Det skal være et frit, uafhængigt og udeleligt Kongerige og Regenten skal f0re Titel af Konge.» 2 Sålunda bemötte man i riksförsamlingen Wulfsbergs förslag, att nationalrepresentationen skulle utvälja statsrådet eller åtminstone uppsätta förslag, med den anmärkningen, att den exekutiva makten redan vore konungen tillerkänd, Samma invändning gjorde Falsen mot de af Wedel föreslagna och af konstitutionskomiteen antagna paragraferna (41-44) om regeringens organisation, hvilka ock i enlighet dermed till större delen utgingo. Emot samme Wedels förslag vid § 50, att ett statsråd skulle liksom i Sverige ega rätt att i vissa fall neka kontrasignation och samtidigt nedlägga sitt embete, men emellertid behålla sin lön, tills nästa storting<noinclude> <references/></noinclude> p61qu9mdjljyqde5qb7h2islvbw9hjb 654297 654295 2026-07-02T14:54:45Z Frippouille22 19012 /* Validerad */ #läger26 654297 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Frippouille22" /></noinclude>66 NORGES STORTING. 11. Statens Borgere ere i Almindelighed lige förpligtade til, i en vis Tid, at værne om Fædrenelandet, uden Hensyn til Stånd, Fødsel eller Formue. Samtliga dessa principer återfinnas i Adlers och Falsens utkast, och de flesta bland dem, mer eller mindre jemkade, i de öfriga konstitutionsförslagen utom Bugges och Weidemanns. Till och med det för en grundlag så högst besynnerliga och för principerna af en sådan ännu mera bakvända undantaget i 8:e grundsatsen om judarnes uteslutande från den allmänna toleransen återfinnes i icke mindre än tre af grundlagsförslagen, nämligen Wergelands, Weidemanns och Eliesons. I nyss nämda skrifvelse från C. F. Ehrensvärd äro till och med de flesta principerna särskildt utpekade såsom »de almindelige Grunde, paa hvilke Constitutionen hos en nordisk Nation bør hvile». Riksförsamlingen antog den 16 april de tio första grundsatserna och beslöt att tills vidare lemna den elfte oafgjord. Endast vid den första gjorde man enligt Falsens förslag ett tillägg, som dock endast fick en tillfällig betydelse¹. Det saknade icke sin betydelse, att dessa grundsatser afgjordes, förrän man öfvergick till konstitutionens detaljer. Ty deraf blef förmodligen en följd, att mången af de i dylika frågor oerfarna representanterne utan "betänkande röstade för grundsatsen, emedan han icke fattade eller gjorde sig reda för, hvad den i sina konseqvenser innebar. Och då en sådan representant sedan kom med sina invändningar mot någon af grundlagens föreslagna detaljer, kunde han mötas med den förklaringen, att saken redan vore afgjord genom de af riksförsamlingen antagna grundsatserna². Dock beslöt man i enlighet 1 "Det skal være et frit, uafhængigt og udeleligt Kongerige og Regenten skal f0re Titel af Konge.» 2 Sålunda bemötte man i riksförsamlingen Wulfsbergs förslag, att nationalrepresentationen skulle utvälja statsrådet eller åtminstone uppsätta förslag, med den anmärkningen, att den exekutiva makten redan vore konungen tillerkänd, Samma invändning gjorde Falsen mot de af Wedel föreslagna och af konstitutionskomiteen antagna paragraferna (41-44) om regeringens organisation, hvilka ock i enlighet dermed till större delen utgingo. Emot samme Wedels förslag vid § 50, att ett statsråd skulle liksom i Sverige ega rätt att i vissa fall neka kontrasignation och samtidigt nedlägga sitt embete, men emellertid behålla sin lön, tills nästa storting<noinclude> <references/></noinclude> t3dq32gyle6g4s8ihrwyazxv4ahxu41 654317 654297 2026-07-02T15:20:20Z Gottfried Multe 11434 654317 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Frippouille22" /></noinclude>66 NORGES STORTING. 11. Statens Borgere ere i Almindelighed lige förpligtade til, i en vis Tid, at værne om Fædrenelandet, uden Hensyn til Stånd, Fødsel eller Formue. Samtliga dessa principer återfinnas i Adlers och Falsens utkast, och de flesta bland dem, mer eller mindre jemkade, i de öfriga konstitutionsförslagen utom Bugges och Weidemanns. Till och med det för en grundlag så högst besynnerliga och för principerna af en sådan ännu mera bakvända undantaget i 8:e grundsatsen om judarnes uteslutande från den allmänna toleransen återfinnes i icke mindre än tre af grundlagsförslagen, nämligen Wergelands, Weidemanns och Eliesons. I nyss nämda skrifvelse från C. F. Ehrensvärd äro till och med de flesta principerna särskildt utpekade såsom »de almindelige Grunde, paa hvilke Constitutionen hos en nordisk Nation bør hvile». Riksförsamlingen antog den 16 april de tio första grundsatserna och beslöt att tills vidare lemna den elfte oafgjord. Endast vid den första gjorde man enligt Falsens förslag ett tillägg, som dock endast fick en tillfällig betydelse¹. Det saknade icke sin betydelse, att dessa grundsatser afgjordes, förrän man öfvergick till konstitutionens detaljer. Ty deraf blef förmodligen en följd, att mången af de i dylika frågor oerfarna representanterne utan "betänkande röstade för grundsatsen, emedan han icke fattade eller gjorde sig reda för, hvad den i sina konseqvenser innebar. Och då en sådan representant sedan kom med sina invändningar mot någon af grundlagens föreslagna detaljer, kunde han mötas med den förklaringen, att saken redan vore afgjord genom de af riksförsamlingen antagna grundsatserna². Dock beslöt man i enlighet 1 "Det skal være et frit, uafhængigt og udeleligt Kongerige og Regenten skal føre Titel af Konge.» 2 Sålunda bemötte man i riksförsamlingen Wulfsbergs förslag, att nationalrepresentationen skulle utvälja statsrådet eller åtminstone uppsätta förslag, med den anmärkningen, att den exekutiva makten redan vore konungen tillerkänd, Samma invändning gjorde Falsen mot de af Wedel föreslagna och af konstitutionskomiteen antagna paragraferna (41-44) om regeringens organisation, hvilka ock i enlighet dermed till större delen utgingo. Emot samme Wedels förslag vid § 50, att ett statsråd skulle liksom i Sverige ega rätt att i vissa fall neka kontrasignation och samtidigt nedlägga sitt embete, men emellertid behålla sin lön, tills nästa storting<noinclude> <references/></noinclude> nzr0zpwpi75llesfr56aw4jhs1vz5tc 104 26808 654274 638292 2026-07-02T14:27:39Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654274 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /><div style="text-align: center;">(118) ''Försakelse.''</div></noinclude><poem> Hvi skulle jag ej möta glad min plåga? Hon är en Engel, sänd ifrån min Gud. Hvi skulle jag den gode Fadren fråga, Hvarför han valde henne till sitt bud? Som fogeln under modrens vingar hvilar; Intill hans bröst jag lutar mig i ro, Och kommer döden än med tusen pilar, Jag segrar dock, och segren är min tro. Liksom en dufva mild sig bönen höjer Emot min Faders stjernefaste blå, Och när min Fader i sitt ljus hon röjer, Hon hviskar stilla i hans öra så: Låt offret af min vilja dig behaga, O Du som djupet af mitt hjerta ser! Jag vill af Dig min kalk med kärlek taga, Liksom Du honom utaf kärlek ger. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 7c2qddu8z5rc1gkpglgmz1x1t1nn3e6 104 46246 654276 374427 2026-07-02T14:33:08Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654276 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" />{{huvud||— 306 —|}}</noinclude>Historien, det är sant, förvarar minnet af personer, hvilka genom deras förakt för seder och ärbarhet, genom tampaktigheten af deras utfall emot medborgare, ådragit sig forntidens beundran och det tvetydiga namnet af starka sinnen. Men dessa tider äro icke mera, eller skola åtminstone aldrig äga varaktighet. Förnuftet och sanningen måste nödvändigt tala ett värdigare tungomål; skamlösheten tystna eller darra. Det lyckas henne, att för ett ögonblick öfverrumpla enfalden. Denna häpnar, det är sant, att höra djerft utsägas hvad hon sjelf rodnar före; likasom att se dem utan skoning skymfas, åt hvilka hon är van att lemna sin högaktning. Men denna låga styrka, om den ett ögonblick förstummar, förvillar dock ej länge: dess seger är kort, och dess hastigt vissnande lager, qvarlemnar föraktets eviga törnen. Om någonting i denna olyckliga dödligheten, bevisar, för dess lugn, nyttan af en renad smak och förädlade seder, är det ofelbart historiens intygande, att det beständigt varit detta slags höga skamlöshet, hvarigenom, i alla länder, bedrägeriet fört menigheter från små till stora förvillelser, ifrån orimliga till brottsliga. Har det ej alltid varit samma oblyghet att trotsa åtlöjet, samma öfverlagda förakt för det sunda vettets dom, som ingifvit hvar dråplig charlatan på jorden<noinclude> <references/></noinclude> 4mwacwoy00vk5e36clnbgdid6w3waa3 104 88123 654272 359588 2026-07-02T14:26:55Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654272 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" />---- {{c|{{sp|''FOLKUNGATRÄDET''}}}} ----</noinclude>hur alla männen, så pass det lät sig göra, försökte att böja ett knä, grep honom en lust att begyckla sin egen makt och det, som var heligt för de fromma. Han höjde armarna på det sätt, som påfvarna brukade, när de utdelade välsignelsen. Därvid kom hans blick att hvila på den praktfullt klädda kvinnan, och armarna sjönko igen, fast förläget och långsammare än de hade lyfts. Han såg genast, hvem hon var, men det var icke enbart förundran, som darrade öfver hans ansikte, utan också en illa dold missstämning. När de, som ha dödt, resa sig ur sin graf, äro de vålnader, och då skrämma de. Och han såg genast i full klarhet hvar förändring, som tiden hade ristat i hennes drag. Besinningen svek henne och hon lyfte upp barnet framför honom. — Guds frid, kung Valdemar — hviskade hon. — Känner du igen oss? Han knöt handen och kastade hufvudet stolt bakåt. — Guds frid, frussyster. Jag känner igen både dig och barnet… mitt barn och ditt. Om de gamla träden hade brustit från sina halfdöda rötter och fallit öfver hopen, som stod<noinclude> {{ph|<small>229</small>}} <references/></noinclude> 9qm5a7lxr5wtwl94kbl43qkr8k49j99 104 125438 654370 434580 2026-07-02T22:57:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>och ombuden, at ey aldeles nederläggia sitt liufliga Strengespel, utan til åtskilligas Heder och Åhreminne, ännu några stycken däruppå spela, hwaraf Hon öfwertaltes, at å nyo det samma åter upstämma, och sig tillika med andra, den öfrige lifstiden, in til sielfwa Dödsåhret däraf fägna. Hwilka Sånger och Skriffter, så wäl de sopm blifwit tryckte, som de Hon allenast skriffteligen författat, sedan des förra {{ant|Poet}}iske Werck af Trycket utkom, hafwer des Måg {{ant|Assessoren}} Wälborne Herr {{ant|{{sp|Carl Ludwig von Schantz}}}} til Hennes odödeliga Minne, och efter mångas åstundan, så wäl i Hennes lifstid, som efter des död, så många han kunnat öfwerkomma, med flit tilhopa samblat, tillika med åtskillige som i den Förra Delen blifwit förgiätne, och mig dem lembnat, at likaledes genom Trycket utkomma låta, emedan de för deras mogenhet och diupsinnighet förtiena, så wäl som de förra, at blifwa den lärde Werlden bekante; Hwilka jag ock härmedelst den '''Benägne Läsaren,''' i samma {{ant|Form}} och storlek som de förre, hörsamligen framter, i den säkra förhoppning, de läre gunstigast blifwa af Alla ansedde, särdeles af dem, som någon smak i den ädla Skald-Konsten hafwa, och den Förra Delen af '''Des {{ant|Poeti}}ske Dickter''' äga; Hwarwid föllia några Lyckönskningar, Skriffter och Bref, som til den Sal. Fruuns Heder och Beröm, af lärde Män giorde, och i Henner Pappers giömmor efter des Död igenfundne äro, af hwilka en del (som för sent ankommit) warit ärnade, wid det förra wercket at bifogas, men de öfrige i senare åhren Henne tilskickade; jemte några Ähre-Stoder öfwer Hennes Graf uprättade. Hwilket alt, Jag än en gång tillika med mig sielf i den '''Benägne Läsarens''' '''Gunst och Godhet''' stedse {{ant|recommenderar}}. {{ph|{{större|JOH. L. HORRN.}}|5}}<noinclude> <references/></noinclude> 32p5nscsw1k6cy0p7rhenq7rmti5dsp 104 125540 654376 434693 2026-07-02T23:23:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|10|Lyck-Önskningar.|}} {{linje}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Hur gierna freden trifs hwar lena Sinnen råda, ::Der ha’ wi redan mehr än ett exempel på, {{ant|''Christina''}} har GUD täktz med allmän frid benåda, ::{{ant|H''edwig Eleonor''}} erhöll den äfwen så. Wi sättie alt wårt hopp näst GUD uppå {{ant|{{sp|ULRICA}}}}, ::Wi anse Henne som ett Nådens sänning-bud, Och hwad behöfwe wi om fred ell’ framgång twika? ::Som wete huru wäl wår Drottning står hos GUD, Han fäste Hennes STOL och främje Hennes Heder! ::Han giöre Hennes NAMN alt störr’ och större än, På det wår '''Efter ätt''' til '''ättens''' sidsta leder ::Må skönia hwem näst GUD oss hulpit opp igen.}} {{c|✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤}} {{c|{{större|Bey}}<br /> {{större|Ihrer Königl. Maij:t|180}}<br /> Des<br /> {{större|Durchlauchtigsten und Großmächtigsten}}<br /> {{större|{{sp|KÖNIG|0.4}}S,|150}}<br /> {{större|{{sp|FRIEDERICH|0.4}}|250}}<br /> Der Schweden, Gothen, und Wenden {{ant|&c.}}<br /> {{större|Höchst-erfreulichen Krönungs-{{ant|Solennitet}},|150}}<br /> Zu<br /> {{ant|Stockholm}}, den 3. {{ant|Maij}}, {{ant|Anno}} 1720.}}<br /> {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|A}}Uf rüste dich mein Geist vor dißmal noch zu wagen :Was ein erhitzter Trieb in kalten Gliedern kan, Man wird doch mit der Zeit diß müssen von dir sagen, :Daß Du dein euserstes aus treuer Pflicht gethan; Heut ist der Tag an dem der Himmel sich erklähret, :Wem er in Schweden, Krohn und Zepter zugedacht, Den Wunsch der KÖNIGIN, zu aller Heil, gewähret; :Und diß woran doch viel gezweiffelt, wahr gemacht:}}<noinclude> <references/></noinclude> hkkxsoadzc09w9f89ntgdewwp0twzo8 104 125541 654378 434694 2026-07-02T23:41:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654378 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Lyck-Önskningar.|11}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Drum wirff dich ungesäumt zu deines KÖNIGS Füssen, :Und ruff aus Freuden IHM ein treues {{ant|Vivat}} zu, In tieffster Demuth kömt ein jeder IHN zu grüssen, :Gebückt vor Seinen Thron, ei warum auch nicht du? Wie aber! wenn mein Rohr hier viel zu leise klinget, :Wer bin ich, daß ich mich dem Zepter nahen darff, Es muß ein Adler seyn, der biß zur Sonne dringet, :Vor blöden Augen strahlt so heller Glantz zu scharff: Es kan der Purpur-Schmuck von Flecken nichts vertragen, :Der Krohne Gold wird durch den unwerths Rauch beschwärtzt, Verwegenheit pflegt schlecht bißweilen auszuschlagen, :Wie mancher hat dadurch sein Glück und Heil verschertzt? Allein ein jeder kennt o KÖNIG Dein Gemüthe, :Wer rühmt nicht Deine Gunst und Deinen sanfften Sinn, Dein holdes freundlich sein ermuntert mein Geblüthe, :Und macht daß ich so kühn, als voller Hoffnung bin: Die Güte so mein Fürst, Dich überall begleitet, :Die ists die alles Volck zu deinen Füssen reist; Und mich, da jederman zum Freuden-Opffer schreitet, :In Demuth ebenfalls mit meinem kommen heist. GOtt und die Liebe sinds die Dich zur Krohn erlesen, :Die Dir den Stuhl gesetzt, den Purpur angelegt, Du hast Dich frisch gewagt für das gemeine Wesen, :Den kühnen Feind gescheucht und abzuziehn bewegt. Der Himmel laß ihn bald durch Dich zu Boden liegen! :Er zäume durch Dein Schwerdt den überstoltzen Muth! Er stärcke Deinen Arm und Deine Faust im kriegen; :Zu rächen unsern Hohn, zu hemmen seine Muth: Er laß auff Dein Geheiß die Freuden-Post erschallen, :Durch Dein Vermitteln, sey der Frieden-Schluß gemacht, Die gute Zeit, die uns so gut als schier entfallen, :Sey durch Dein wachsam seyn dem Lande wiederbracht: Es sey dem Reich, mit Dir der Glücks-Stern aufgegangen, :Und Deinem Regiment der Segen zugewandt, Es müß auf Teutschem Grund, die Krohn duch Dich erlangen, :Mehr, als das Waffen-Recht ihr ehmahls zuerkant.}}<noinclude> {{huvud||B2|Das}} <references/></noinclude> 0llneanrqs5ofdo2edfiga5yiio8cl0 104 125542 654379 434695 2026-07-02T23:59:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654379 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Das Kleinod so wir heut auf Deinen Haren schauen :Und Deine Scheitel schmückt, sey Dir geringe Last, Ihr Zirckel sey ein Band daß Liebe und Vertrauen :Mit treuer Gegen-Pflicht, zusammen hat gefast; Was Dein erlauchtes Haus, geneigter Freundschafft wegen, :Dem Schweden-Reich zu gut hat rühmlich ausgericht, Wie dessen Wohlstand noch Ihm höchst sey angelegen, :Vergist vielleicht der Mensch, die Zeit vergist es nicht; Wer weiß nicht daß der Held von dem Du bist gezeuget :Wird Fürsten dieser Zeit zum Beyspiel vorgestellt? Und daß die Munterkeit so sich bey Dir eräuget :Zeugt, daß die Frucht nicht weit von ihrem Baume fält. So herrsche König denn, beglückt mit Sieg und Frieden, :Dein Ruhm ersteige bald der Ehren hohe Bahn; Beherrsch das Edle Reich, daß Dir von GOtt beschieden, :So Sieghafft als {{ant|August}}, so würdig als {{ant|Trajan}}.}} {{c|✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤}} {{c|{{större|Då}}<br /> {{större|Hennes Königl. Maij:ts|180}}<br /> {{större|Wår Allernådigste Drottnings}}<br /> {{större|{{sp|ULRICAS|0.4}}|250}}<br /> {{större|{{sp|ELEONORAS|0.2}}|250}}<br /> {{större|Högsthugnelige}}<br /> {{större|Födelse-Dag|180}}<br /> Firades den 23. {{ant|Januarii}}, åhr 1730.}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|L}}Ät si ännu en gång, min wäna Sång-Gudinna, Ännu en gång förr än jag dör, At jag mig icke hopp förgäfwes giör, Dit bifall til at få; Ja, jämte det ändå;}}<noinclude> {{ph|Dit}} <references/></noinclude> l0fkn4xijk5j4qp6snfb75rsla4ab72 104 125549 654269 434702 2026-07-02T13:46:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654269 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|Kurtze Lebens-Beschreibung|150}}}} {{Initial|I}}CH {{ant|SOPHIA ELISABET BRENNER}}, bin Anno 1659. den 29. April hie zu Stockholm, von Ehrlichen und Gottseligen, ob wol nicht gar zu ansehnlichen und fürnehmen Eltern gebohren. Mein Vater war weiland der Ehrenveste und Achtbare Herr {{ant|{{sc|Niclas Weber}}}}, Bürger und Kauffman allhier, und die Mutter hieß {{ant|{{sc|Christina Spoor}}}}. Diese meine Sehlige Eltern haben ihrestheils nichts ermangeln lassen, um mich Christziemlich zu erziehen, auch mich deßfals zeitig genug, nemlich im vierdten Jahr meines Alters, zur Schulen geschickt, Teutsch lesen zu lernen, zumahlen Ich zu der Zeit, noch nichts als Teutsch daheime mit meinen Eltern gesprochen, weil mein Vater an geburt en Teutscher, die Mutter ebenfalls, welche sich einige Jahr in Teutschland aufgehalten, gut Teutsch sprach. In obgedachter Schule waren neben mir ongefehr 6. oder 7. Knaben, und ausser mich kein eintzig Mägdlein. Weilen nun mein gantzes {{ant|Studiren}}, in buchstabiren und etliche Sprüche zu fassen bestund, hatte Ich allezeit gute weile übrig, der Knaben Ihre {{ant|Vocabula}}, wann Sie die hersagten, mit anzuhören: absonderlich trieb mich zu solcher Aufmercksamkeit, das Mitlei-<noinclude> {{huvud||A|den}} <references/></noinclude> mlcnuimm0jfnctwp2jabifnye6qdzb0 104 125550 654270 434703 2026-07-02T14:04:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654270 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|2|Kurtze Lebens-Beschreibung|}} {{linje}}</noinclude>den so Ich mit einem von diesen Knaben hatte, der mir für andern lieb, mein Spielgesell, auch nicht viel über ein Jahr älter als Ich war, hatte aber einen erbärmlich harten Kopff, da wenig hinein wolte, so daß es offte schelte, auch bißweilen gute Schläge vor den armen Tropff setzete; Dieses zu verhüten, beflisse Ich mich, wenn die andern, die mit Ihm gleiche {{ant|Lection}} hatten, Ihre {{ant|Vocabula}} aufsagten, so viel mir immer müglich davon zu behalten, um ihn, wann die Reih an ihm kam, bestens durchzuhelffen. Mein {{ant|Præceptor}} der es bald merckte, überredete meinen Vater, Er solte mich nur {{ant|Latein}} mit lesen lassen, weilen es doch so läppisch liefe, wo ein wort {{ant|Latein}} in Teutschen Büchern vorkommt, und die Weibes Menschen darüber hingucken müssen, wenn sie es nicht lesen können: das ging an, und kunte Ich meinnen Schöps nachdem besser an die Hand gehen. Es wärete aber nicht lange, denn als Ich ferner zu einem Schreib-Meister, schreiben zu lernen geschickt wurde, blieb das liebe {{ant|Latein}} stecken, wurde auch nicht mehr dran gedacht, biß mein Sehl. Vater, so wohl meiner als meiner zween jüngern Schwestern halber einen {{ant|Præceptoren}} selber in das Hauß nahm, und Ihm gestattete, weil Er Frau und Kinder hatte, Er möchte noch mehr {{ant|Discipel}} zur {{ant|Information}} annehmen, um besser sein Auskommen zu haben: Also funden sich bald unterschiedliche Knaben, die die {{ant|Latein}}ische {{ant|Grammatica}} bey Ihm zu lernen kamen, die Er nach seiner {{ant|Methode}} in einer geschriebenen {{ant|Tabell}} an die wand hing, da sich die Knaben hinstellten die {{ant|Declinationes}} und {{ant|Conjugationes}} außwendig zu lernen: Ich, die meinen Schreib-Tisch nahe dabey hatte, und hörte, wie mir dauchte, daß was sie lasen, mir so leicht und gleichsam nach der {{ant|Cadence}} in die Ohren fiel, sie hergegen mit ihre {{ant|Lection}} übel bestunden, verwunderte mich und sagte eins mahl, wie kömmt denn das Euch so schwer an, mich dünckt daß Eure {{ant|Lection}} lauter Spielwerck ist? Darauf sagte einer von Ihnen, wenn Ihrs versuchen soltet, würdet Ihr anders sprechen: Ich erwiederte, so will Ichs den versuchen, stellte mich auch gleich hin, ein und andere {{ant|Declination}} zu lernen. Der {{ant|Præceptor}} welcher allezeit zugegen war, und mich bey der {{ant|Tabell}} beschäftiget fand, fragte gleich, ob Ich {{ant|Latein}} lesen<noinclude> {{ph|könte?}} <references/></noinclude> so7tm2wsq7a8nftwwnop81seaq6smg8 104 125551 654271 434704 2026-07-02T14:23:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654271 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Kurtze Lebens-Beschreibung|3}} {{linje}}</noinclude>könte? und als Ich mit Ja beantwortete, weiter fragte, ob Ich auch lust hätte, es zu verstehen? welches Ich gleichfals bejahete, worauf Er alsobald es meinem Vater vorzutragen versprach, der auch eben darein willigte, und also fieng Ich im 10:ten Jahr meines alters an, die {{ant|Grammatica}} zugleich mit den Knaben zu lesen, und gerieth in kurtzer Zeit so weit, daß Ich {{ant|expliciren}} und mein {{ant|thema}} setzen konte, trotz einen, Ich wil nicht sagen besser als jemand von meinen Mitschülern, ob ihrer etliche gleich den {{ant|Terentium, Justinum, Cornelium,}} und wie die Schul-{{ant|Autores}} mehr heissen, täglich in händen hatten, mir aber, ausser die {{ant|Meditationes Gerhardi}} und das {{ant|Exercitium Pietatis}} nebst einigen {{ant|Sententijs}}, nichts zu lesen erlaubt war; welches mich nicht wenig verdroß, sonderlich da Ich den {{ant|Præceptor}} sagen hörte, wenn Sie den {{ant|Terentium}} lesen solte, würdet Ihr Euch alle verkriechen müssen, Ich, die nicht wuste aus was ursachen solches mir nicht gestattet wurde, dachte bey mir, GOtt verzeihe es dir daß du mir den vorenthältst. Nach verfliessung dreyer Jahr, zog mein wohlmeinender {{ant|Præceptor}} nebst seiner {{ant|Familie}} nach {{ant|Riga}}, wie wohl Er mich damahls schon so weit gebracht, daß Ich mir selber durch Lesung und Ubersetzung ziemlich zu helffen wuste; Doch nahm Mein Sehl. Vater einen andern wiederum an, der mich ein Jahr {{ant|privatim}} unterrichtet. Ich habe dieses etwas weitleufftig erzehlet um zu zeigen, daß es mit meinem {{ant|Latein}} eine blosse Schickung, und gantz kein Vorsatz gewesen. Als Jch 18. Jahr alt war, wurde Ich an meinen nun Sehl. Verstorbenen Herrn den weil. Wolgebohrnen Hrn. {{ant|{{sc|Elias Brenner}}}}, {{ant|Assessoren}} deß hiesigen Königl. {{ant|Archivi Antiquitatum}} verehliget, und wie Er ein sehr {{ant|Curieuser}} Man war, hat es mich wehrender meiner Ehe, an keiner Aufmunterung zum Wissenschafften gefehlet; zumahlen als Er einige Zuneigung zur {{ant|Poesie}} bey mir gemercket, und die besten so wohl {{ant|Lateinische}} als Teutsche {{ant|Poeten}} angeschaffet, verlangte Ich nebst diesen, die {{ant|Italien}}ische so wohl als die Frantzösische und Niederländische Sprache zu verstehen, legte mich auch aus allen Kräfften selbiger Sprachen Kundschafft zu erlangen, wor an Er seiner seitz nichts ermangeln lassen, mein Verlangen in allen zu befördern, welches<noinclude> {{huvud||A2|denn}} <references/></noinclude> awioe7hc9sa0mfz42unw3oj4mh6mbg4 104 125552 654281 434705 2026-07-02T14:43:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654281 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|4|Kurtze Lebens-Beschreibung|}} {{linje}}</noinclude>denn um so viel leichter bewerckstelliget wurde, als Ich daß {{ant|Latein}}ische und Teutsche so mit den übrigen einige Verwandschafft hatt, vorher schon begriffen; Wiewol mein Haußwesen, das jährlich wuchse, dergleichen Ubungen ziemlich im wege stunde, Ich auch niemahls meiner Ergetzligkeit die Oberhand über meine Pflicht einzuräumen willens gewesen, wie lieb mir die Bücher auch waren, muste die Haushaltung dabey keinen Abbruch leiden, weil doch ein Frauen-Mensch mit all ihren Kopfbrechen, dem gemeinen Besten wenig Nutzen schaffen, wohl aber, durch Hinansetzung der Jhr obliegender Gebühren sich und den Ihrigen grossen Nachtheil verursachen kan. <div style="font-size:90%";> Wenn Ich sage, daß von 15. lebendigen Kindern die Ich zur Welt gebohren, die Ersten Fünff Ich selber geseuget, auch nicht unterlassen hätte den übrigen selbigen Dienst zu leisten, dafern Ich es länger zu thun vermocht; wenn Ich in meiner Haushaltung bin (wie man zu reden pflegt) Koch und Küchenmeister, Geheimschreiber und Buchhalter, Lehr- und Zuchtemeister, ja auch Schneider mit gewesen, dessen sich gewiß jetzund kein eintzig, geschweige den Adelichen Frauenzimmer sonderlich rühmen würde, wird man gestehen müssen, daß gar wenig Zeit zum {{ant|Studiren}} übrig muß gewesen seyn, und dennoch hab Ich in Büchern ziemlich mit geblättert, so daß man nich ursach zu sagen hat, als könten so weit von einander entschiedene Verrichtungen, unmöglich beysammen stehen, oder zugleich abgewartet werden; Wahr ist es, daß Ich die Stunden sehr genau eingetheilet, wenig spatzieren gefahren, oder in Gesellschafften mich befunden, die Zeit weder mit spielen oder andern unnützen dingen zugebracht, daß Zeichnen und die {{ant|Musique}}, worzu Ich in meinen Jungfräulichen Stande nicht ungeneigt, auch gute Proben bereits sehen und hören lassen (die aber, weil sie gar zu viel Ubung-Stunden forderten, drüber vergessen,) das {{ant|Meditiren}} aber auch beym Herd und der Wiegen fortgesetzet, wiewol besonders erhobene Gedancken oder tieffsinnige Erfindungen bey so schlechter Gemächligkeit kaum zu vermuthen sind. Was ist aber an der Weiber Scharfsinnigkeit gelegen? Die welt wird doch wohl bestehen können; und ob Ich bißweilen je einen {{ant|Vers}} gemacht, ists hauptsächlich deßwegen geschehen, weil mein lieber und leutseliger Eheherr sich sonderlich daran belustigte, wäre auch wohl kein eintziger ohne sein inständiges Anhalten, jemahls ans tages Licht gekommen. Nunmehr wird das Spiel bald zu ende seyn, indem Ich schon das 63:te Jahr zurücke geleget, und nichts mehr als der letzte Auftritt hinterstellig, neml. wolgemuth und sehlig aus der Welt abzuscheiden. </div><noinclude> {{huvud|||{{större|Lyck-}}}} <references/></noinclude> 1aquecn11hz9kal5nq15z7n1qkqg6t5 104 125553 654315 434706 2026-07-02T15:17:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654315 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||(o)|5}} {{linje}}</noinclude>{{c|{{större|Lyck-Önskningar.|200}} {{linje|20em}} {{större|Freuden-Opffer, bey Vermählung|150}}<br/> Des Durchlauchtigsten Hochgebohrnen Herren,<br/> {{större|{{sp|HERREN|0.4}}}}<br/> {{större|Land-Grafens und Fürsten|150}}<br/> {{större|{{ant|{{sp|FRIDERICI|0.4}}}},|250}}<br/> {{större|Erb-Printzens|180}}<br/> Zu {{ant|HESSEN-CASSEL, &c. &c. &c.}}<br/> {{större|Mit Ihrer Königlichen Hoheit|150}}<br/> Der Durchlauchtigsten Hochgebohrnen<br/> {{större|{{ant|{{sp|PRINCESSIN|0.4}}}}}}<br/> {{större|{{ant|{{sp|ULRICA|0.4}}}}|250}}<br/> {{större|{{ant|{{sp|ELEONORA|0.4}}}},|250}}<br/> Der Schweden, Gothen und Wenden, {{ant|&c. &c. &c.}}<br/> {{större|Erb-Princessin|180}}<br/> In {{ant|Stockholm}}, den 24. {{ant|Martii}}, {{ant|Anno}} 1715.<br/> Unterthänigst angezündet.}}<br/> {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|E}}Rhelle wahres Freuden-Licht!{{em|10}} Brich schöner Tag, beglückter Tag brich an! Dein Schimmer heischt auch meiner Pflicht Ein Opffer ab, weil jetzund jederman, :Deiner güldnen Strahlen Schein, :Mit frohem Zuruff heist willkommen seyn;}}<noinclude> <references/></noinclude> e5qmgn6o62tui4qf063e79e3zjkb10y 104 125554 654321 434707 2026-07-02T15:38:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654321 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|6|Lyck-Önskningar.|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|::Du bringst was Land und Leut’ ergetzt, Gewünschter Tag! du bringst von oben mit, ::Was unsre Hoffnung fester setzt, Die Furcht verjagt, dem Wohl-seyn näher tritt, :Weil die Erb-{{ant|{{sc|Princessin}}}} heut, :Die Hand der allgemeinen Wohlfahrt beut: ::Sie hat mit kluger Vorsicht, schon, Umb Volck und Land Sich längst verdient gemacht, ::Hat den Gesalbten, Reich und Cron, Dem Höchsten offt mit Thränen vorgebracht; :Dieses, macht der Ausgang klar, :Und zeigt der Welt was kaum zu glauben war. ::Der Himmel schenckt Jhr jetzt zu Lohn, Für solche Treu; ein treues Ehgemahl, ::Ihr wird, ein grosser Fürsten-Sohn; Der am Geblüth, an hoher Ahnen Zahl; :Vielen Fürsten abgewint, :Die näher sonst dem Hoheits-Gipffel sind. ::Es zeugt von solchem Helden-Blut, Wie schon bekant, so manche Helden-That, ::Wer sieht nicht? daß es uns zu gut Der Höchste selbst, jetzt so gefüget hat, :Jetzt, da fast ein jeder zagt, :Und wegen Ruhms noch wenig wird gewagt. ::Willkommen: weil der Himmel Dich Durchlauchtster Fürst zu unserm Trost gesandt, ::Ja weil der König selbst, vor Sich Dein treues Hertz schon längsten hat erkant; :Das beständig Freundschafft hegt, :Und Seine Macht zu Schwedens Besten regt. ::Daß Deine Brust der Tapfferkeit Durchlauchtster Printz! sich jederzeit vermählt, ::Daß milde seyn, und Gütigkeit, Bey der {{ant|{{sp|{{sc|Princessin}}}}}} stets den Sitz erwehlt, :Das versichert jederman, :Wie viel man guts von Beyden hoffen kan.}}<noinclude> <references/></noinclude> ljw5lin5monm7283xeizlrk324n4stj 104 125555 654322 434708 2026-07-02T15:58:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Lyck-Önskningar.|7}} {{linje}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|::Es müsse diß Vermählungs-Fest, Voll Anmuth, der Vergnügung Vorbot seyn, ::Und was sich nur gedencken läst, Ein Freuden-Strom der Wollust prophezeyhn, :Eure Lust und unsre Ruh :Die nehme stets, wie jetzt die Tage, zu. ::Es müsse Eure Fruchtbarkeit Gedeylich seyn der allgemeinen Ruh, ::Und Eures Stammes Herrligkeit An Ästen reich, dem Himmel reichen zu, :Ästen, Ihrem Stamme gleich, :Zu stetem Nutz vor dieses Königreich.}} {{c|✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤}} {{c|{{större|Underdånig Fägnad,|150}}<br/> Framstält<br/> Då<br/> {{större|Hennes Kongl. Maij:t|180}}<br/> {{större|Wår Allernådigste Drottning,|150}}<br/> {{större|{{ant|{{sp|ULRICA|0.4}}}}|250}}<br/> {{större|{{ant|{{sp|ELEONOR|0.4}}A,}}|250}}<br/> {{större|Kröntes uti {{ant|UPSALA}} Stad}}<br/> Den 17. {{ant|Martii}}, {{ant|Anno}} 1719.}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|J}}Ag böd för någon tid hos mina Sångarinnor :Med en bedröflig Sång på Helicon far wäl, Där war ock icke en af alla dicht-gudinnor, ::Som något inkast fann mot mina afskeds-skiäl, De wiste wäl at jag de åhren hade inne, ::Hwar föga safft ell’ krafft mehr följa wil med ton, Och såge utom deß, mitt ängzlan-fulla sinne, ::Min luta half förstämd, och swept uti Crepon:}}<noinclude> {{ph|De}} <references/></noinclude> 0onww2r20jgh4hh0l7td3q8ueywz14s 104 125556 654323 434709 2026-07-02T16:12:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|8|Lyck-Önskningar.|}} {{linje}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|De gofwo mig förlåf och tycktes ense wara, ::At kalla mine rijm för glömskans mörker fri, Det lär ofehlbart ske, hölt en vppå at swara, ::Hälst för de kröntas Namn som nämnes deruti. Det är ock werklig sant, at jag i upsåt hade ::Til aldrig tänckia mehr på någon poesi; Dock innan jag än rätt min griffel nederlade, ::Så hördes långt ifrån ett allmänt frögde-skri, Min Gud! hwad hördes där för fägne-liud tillika, ::Hwad tack blef icke sändt til Högden opp til dig! Där hördes lof ske Gud, där hördes HÄLL {{ant|{{sp|ULRICA}}}}. ::Och detta samliud har ett genliud wäckt hos mig. Jag wil förty min röst med deras röster blanda, ::Och stemma in med dem, kom Pindi Skalldemör, Jag känner, oförtänckt en drifft, en eld, en anda, ::Den nästan utom mig, mig mehr än halfwägz föhr. Jag ser på Swea Thron och i sin Herr Fars Säte, ::{{ant|{{sp|ULRIC’ ELEONOR}}}} til Swergies Drottning krönt, Och knapt har Swergie än ett makan frögde läte ::Wid något Kunga wahl, ell’ någon Kröning rönt. Hwi så? förmode wi af späde Qwinfolcks händer, ::Wår grund-förfallne Stat i richtigt stånd at få? Och ha’ de styrka nog en hoper miste länder ::At ta så lätt igen, som de med spiran rå. Så torde en och an af wåre Stats-Män mena, ::Jag menar jag, at den til Kronan ämnat är Igenom Guds försyn, den samma han allena ::Til ett så wigtigt werk ock skicklig giöra lär. Wi wete wäl hwad godt den Högste oß förwarat ::I Hennes Majestet, och hwad wi ha’ för hopp, Fast han des dyra Siäl, ei utan orsak, parat ::Med en behaglig, späd och deilig Qwinfolcks-Kropp. Det är ju lika godt af hwilkendera färgen, ::En Styrman kläder har, ell’ hwad de ha’ för namn, Allenast han förstår, hur skeppet undan bärgen, ::Och utom faran förs, uti en säker hamn.}}<noinclude> {{ph|Wår}} <references/></noinclude> fj361dqouv3n63kdm99zg06i9mf3vk3 104 125557 654371 434710 2026-07-02T23:07:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654371 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Lyck-Önskningar.|9}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Wår kropp är annat ei än Siälens utan-foder, ::Som hela skillnan giör emellan han och hon, Hwad Siälen kommer wid, så är den lika goder, ::Ja lika stor ändå, hos mången Qwins-Person; Är Siälen med '''förnuft''', med '''ädelmodigt''' kynne, ::'''Godt upsåt, mogna råd''' och '''helig andacht''' prydd, Hwi skull’ ett nådigt, mildt och wänligt, Qwinfolks lynne, ::Förhindra den, at bli, ett Rike til beskydd! Nei nei? den Högste har ju mången gång för detta, ::Igenom samma köhn bewist sin Under-Macht, Hielpt Riken opp igen och Stater ställt til rätta; ::Dem dels förtryck, dels list, ifrån sitt wälstånd bracht. Hans Allmacht räcker än, doch skönie wi den bätter ::När han ett nödställt folck til hägnad och förswar, En sådan Qwins-Person wid Regementet sätter, ::Som hans befallning, sig til Styrsel-Regel tar; Den honom alt ifrån de späde ungdoms åhren, ::Som Fader och Förswar, af ödmiukt hierta sökt, Och aldrig med en '''mijn''' de allmänt dryga såren, ::Ell’ med ett Qwintins tyngd, de swåra bördor ökt. Den aldrig hafft behag til något enwåldz wälde ::Än '''Dens''', som sitter högst och allas HERre är, Och Den i förra skick wår regementzform stälde ::Med all den myndighet som lagen kräfwer där. {{ant|Augustus}} hade slikt med Rom en gång i sinne, ::Wår Drottning där uti dock honom öfwergeck, Han lydde andras råd och hölt med gåfwan inne; ::Men HON af egen drifft den willigt från Sig feck; Det heter ädel-sinnt och nådigt sig förklara, ::Det heter wara monn om enighetens band, Ett sällhetz redskap och af Gudi utsedd wara, ::Til lindring, eftersyn och upkomst för ett Land; Fast Hennes Majestetz beprisliga gemöte ::En sannskyll hemwist är, för all fullkomlighet, Dock Hennes Hufwud-Dygd den ur sin Moders sköte ::Hon arflig med sig fört är Liuf- och Lämplighet.}}<noinclude> {{huvud||B|Hur}} <references/></noinclude> k4lzcwwbo2xouatyps4bzgzjxuws3r2 104 125558 654324 434711 2026-07-02T16:18:15Z PWidergren 11678 654324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Marcus.linneberg" /></noinclude>{{c|{{större|Benägne Läsare.|150}}}} {{c|D}}Et är en afgiord saak/ at så länge man altid kan äga en ting/ frågas intet myc- ket derefter/ ehuru behagelig den ock wa- ra må; Men om den samma ur wägen är / och swår at åter bekomma / läng- tas den så mycket mehra efter / ock hålles i större wär- de. Wår Nordiske Skalde-Qwinna Fru SOPHIA ELISABETH BRENNER, som sig genom sin lärdom i hela Werlden giordt be- kant, och många Curieuse med sina Sinrika Poe- tiske Dickter fägnat, är nu efter Naturens lag nedergången i det tysta/ och kommer aldrig åter til Oß tilbakas igen; Hennes Harpa/ som både med frögde- fulla och sorgelige Thoner instämbt/ ligger således ostämbd och obrukelig; Hennes Sång/ war fuller i lifstiden behagelig/ men som altid något nytt af Hen- ne förwäntades/ giorde man ey deraf den Högacktning som det i sig sielf wärdt war; nu åter/ sedan Hon alde- les tystnat/ och aldrig mera fägnar någon med sin Sång på Jorden/ saknas så wäl Hennes Person/ som des up- byggelige och nöysamme Dickter. Hon trodde sielf i sin lifstid/ at Hennes Poetiske arbete skulle efter Döden mera begiärligit blifwa/ ty sammanletade och öfwersåg Hon sina/ några åhr tilbakas/ tijd efter annan utgån- gne Poetiske Dickter, och lämbnade dem på Tryc- ket åt Efterwerlden åhr 1713. i den mening/ at sedan emot sin annalkande ålderdom/ hwila sina sinnen/ ifrån sådant Hufwudbry/ Poetiske tanckar och infall; men nå- got derefter blef Hon wid allahanda tilfällen anmodad<noinclude> <references/></noinclude> n6s0s7mzt3gtq6libo3mgamngjj9m6a 654369 654324 2026-07-02T22:48:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|Benägne Läsare.|150}}}} {{Initial|D}}Et är en afgiord saak, at så länge man altid kan äga en ting, frågas intet mycket derefter, ehuru behagelig den ock wara må; Men om den samma ur wägen är , och swår at åter bekomma, längtas den så mycket mehra efter, ock hålles i större wärde. Wår Nordiske Skalde-Qwinna Fru {{ant|{{sp|SOPHIA ELISABETH BRENNER}}}}, som sig genom sin lärdom i hela Werlden giordt bekant, och många {{ant|Curieuse}} med sina Sinrika {{ant|Poet}}iske Dickter fägnat, är nu efter Naturens lag nedergången i det tysta, och kommer aldrig åter til Oss tilbakas igen; Hennes Harpa, som både med frögdefulla och sorgelige Thoner instämbt, ligger således ostämbd och obrukelig; Hennes Sång, war fuller i lifstiden behagelig, men som altid något nytt af Henne förwäntades, giorde man ey deraf den Högacktning som det i sig sielf wärdt war; nu åter, sedan Hon aldeles tystnat, och aldrig mera fägnar någon med sin Sång på Jorden, saknas så wäl Hennes Person, som des upbyggelige och nöysamme Dickter. Hon trodde sielf i sin lifstid, at Hennes {{ant|Poet}}iske arbete skulle efter Döden mera begiärligit blifwa, ty sammanletade och öfwersåg Hon sina, några åhr tilbakas, tijd efter annan utgångne {{ant|Poet}}iske Dickter, och lämbnade dem på Trycket åt Efterwerlden åhr 1713. i den mening, at sedan emot sin annalkande ålderdom, hwila sina sinnen, ifrån sådant Hufwudbry, {{ant|Poet}}iske tanckar och infall; men något derefter blef Hon wid allahanda tilfällen anmodad<noinclude> {{ph|och}} <references/></noinclude> 6cg980ba3sx21qx2xp7g15vbcn5as22 2 127079 654430 646569 2026-07-03T10:47:08Z PWidergren 11678 654430 wikitext text/x-wiki {{#babel:en|sv-3|de-3|la-2|da-2}} {| class="wikitable" |- ! Redan färdiga och pågående projekt |- | <span class="quality1">[[Index:Hemmen i den nya verlden, Första delen.djvu|Hemmen i den nya verlden (Första delen)]]</span> av [[Författare:Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] |- | <span class="quality3">[[Index:Den_svenske_Ulspegel_1834.djvu|Den svenske Ulspegel]]</span> av [[Författare:O.P._Sturzen-Becker|O. P. Sturzen-Becker]] |- | <span class="quality3">[[Index:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu|Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet]]</span> av [[Författare:Cecilia Bååth-Holmberg|Cecilia Bååth-Holmberg]] |- | <span class="quality4">[[Index:Huset Buddenbrook 1929.djvu|Huset Buddenbrook]]</span> av [[Författare:Thomas Mann|Thomas Mann]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Geijerstam Medusas hufvud 1895.djvu|Medusas hufvud]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- |<span class="quality4">[[Index:En_försvunnen_värld_1924.djvu|En försvunnen värld]]</span> av [[Författare:Arthur_Conan_Doyle|Arthur Conan Doyle]] (‎Validerad). |- |<span class="quality3">[[Index:Koskinen_Finlands_historia_1874.djvu|Finlands historia]]</span> av [[Författare:Yrjö_Sakari_Yrjö-Koskinen|Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen]] |- |<span class="quality3">[[Index:Lagerlöf Zachris Topelius 1920.djvu|Zachris Topelius: utveckling och mognad]]</span> av [[Författare:Selma Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] |- |<span class="quality3">[[Index:Hjalmar Söderberg Doktor Glas.djvu|Doktor Glas]]</span> av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- |<span class="quality3">[[Index:Hjalmar Söderberg Samtidsnoveller.djvu|Samtidsnoveller]]</span> av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- |<span class="quality3">[[Index:Hjalmar Söderberg Martin Bircks Ungdom.djvu|Martin Bircks Ungdom]]</span> av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- | <span class="quality3">[[Index:Esswein August Strindberg 1909.djvu|August Strindberg]]</span> av [[Författare:Hermann Esswein|Hermann Esswein]] |- | <span class="quality3">[[Index:Lindgren Skalder och tänkare 1900.djvu|Skalder och Tänkare]]</span> av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] |- | <span class="quality3">[[Index:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|Carl Snoilsky]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality3">[[Index:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu|Gunnar Wennerberg]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality3">[[Index:Grip Viktor Rydberg 1923.djvu|Viktor Rydberg]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality3">[[Index:Grip CJL Almquist 1917.djvu|C. J. L. Almquist]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality4">[[Index:Det_går_an_1839.djvu|Det går an]]</span> av [[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Carl Jonas Love Almqvist]] (Validerad) |- | <span class="quality3">[[Index:E Grip PDA Atterbom 1916.djvu|P. D. A. Atterbom]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality4">[[Index:E Grip Esaias Tegnér 1923.djvu|Esaias Tegnér]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality3">[[Index:E Grip Erik Gustav Geijer 1922.djvu|Erik Gustav Geijer]]</span> av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | <span class="quality3">[[Index:Werthers Lidanden 1860.djvu|Werthers lidanden]]</span> av [[Författare:Johann Wolfgang von Goethe|Johann Wolfgang von Goethe]] |- | <span class="quality3">[[Index:Jacobson_Gustav Vasa_1923.djvu|Gustav Vasa]]</span> av [[Författare:Gustaf Jacobson|Gustaf Jacobson]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dymling_Carlyle_1918.djvu|Carlyle]]</span> av [[Författare:Carl Johan Dymling|Carl Dymling]] |- | <span class="quality4">[[Index:Till jordens medelpunkt 1911.djvu|Till jordens medelpunkt]]</span> av [[Författare:Jules Verne|Jules Verne]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens senare hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Galliska kriget 1927.djvu|Gaius Julius Cæsars anteckningar om galliska kriget]]</span> av [[Författare:Erik Hedén|Erik Hedén]] |- | <span class="quality3">[[Index:Erik Hedén Henrik Ibsens senare diktning.djvu|Henrik Ibsens senare diktning]]</span> av [[Författare:Erik Hedén|Erik Hedén]] |- | <span class="quality4">[[Index:Mortensen_Tristan_och_Isolde_1903.djvu|Tristan och Isolde]]</span> av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]]</span> |- | <span class="quality3">[[Index:H_Schück_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu|Studier i Beowulfsagan]]</span> av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] |- | <span class="quality3">[[Index:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf|Beowulf- en fornengelsk hjältedikt]]</span> av [[Författare:Rudolf Wickberg|Rudolf Wickberg]] |- | <span class="quality4">[[Index:Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf (Schück 1907).djvu|Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf]]</span> av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Vintergrönt (af Wirsén).djvu|Vintergrönt]]</span> av [[Författare:Carl David af Wirsén|Carl David af Wirsén]] |- | <span class="quality3">[[Index:B Lidforss August Strindberg 1910.pdf|August Strindberg och den litterära Nittiotalsreklamen]]</span> av [[Författare:Bengt Lidforss|Bengt Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Lindgren_Henrik_Ibsen_1903.djvu|Henrik Ibsen]]</span> av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens förra hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens senare hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality4">[[Index:Visor,_romanser_och_ballader|Visor, romanser och ballader]]</span> av [[Författare:Carl_David_af_Wirsén|Carl David af Wirsén]] (‎Validerad). |- | <span class="quality4">[[Index:Julkalender_01_12_1889.pdf|Julkalender 1889]]</span> (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu|Kalevala, senare delen]]</span> översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens förra hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu|Kalevala, förra delen]]</span> översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | <span class="quality3">[[Index:Jacobson_Harald_Hjärne_1922.djvu|Harald Hjärne]]</span> av [[Författare:Gustaf Jacobson|Gustaf Jacobson]] |- | <span class="quality4">[[Index:Jenny_1920.djvu|Jenny]]</span> av [[Författare:Sigrid_Undset|Sigrid Undset]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Karl_Starbäck_Darwin_1909.djvu|Darwin]]</span> av [[Författare:Karl Starbäck|Karl Starbäck]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind_Svensk_musikhistoria_1918.djvu|Svensk musikhistoria]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind Wagner 1923.djvu|Wagner]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu|Det XIX Århundradet i Ord och Bild. Förra Delen]]</span> av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind_Jenny_Lind_1919.djvu|Jenny Lind. En minnesbok til hundraårsdagen]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Beckman_1912_-_Ur_vår_äldsta_bok.pdf|Ur vår äldsta bok]]</span> av [[Författare:Natanael_Beckman|Natanael Beckman]] |- | <span class="quality3">[[Index:Erik_Grane_1897.djvu|Erik Grane]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Noreen_De_nordiska_Språken_1903.djvu|De nordiska språken]]</span> av [[Författare:Adolf Noreen|Adolf Noreen]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu|Norska Folksagor och Äfventyr]]</span> av [[Författare:Peter Christen Asbjørnsen|Peter Christen Asbjørnsen]] & [[Författare:Jørgen Moe|Jørgen Moe]] |- | <span class="quality4">[[Index:Mortensen Lagerlöf 1913.djvu|Selma Lagerlöf]]</span> av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | <span class="quality3">[[Index:Filius_Prodigus_Seu_Imperitus_Peregrinans-1645.djvu|Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans]]</span> av [[Författare:Samuel Petri Brask|Samuel Brask]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dahlbäck Sokrates 1906.djvu|Sokrates]]</span> av [[Författare:Carl Jonas Dahlbäck|C. J. Dahlbäck]] |- | <span class="quality3">[[Index:Bröderna Mörk.djvu|Bröderna Mörk]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Lidforss Dante 1907.djvu|Dante]]</span> av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dumrath Spinoza 1908.djvu|Spinoza]]</span> av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind Beethoven 1907.djvu|Beethoven]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gustaf_Janson_Paradiset.djvu|Paradiset]]</span> av [[Författare:Gustaf Janson|Gustaf Janson]] |- | <span class="quality3">[[Index:C_D_Marcus_Den_nya_litteraturen_1911.djvu|Den nya litteraturen]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu|Swedenborg]]</span> av [[Författare:Ernst Liljedahl|Ernst Liljedahl]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gabriel.djvu|Gabriel]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Jarl_Charpentier_Buddha_1910.djvu|Buddha]]</span> av [[Författare:Jarl Charpentier|Jarl Charpentier]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gamla_brev_(1912).djvu|Gamla brev]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Henrik_Schück_Olavus_Petri_1906.djvu|Olavus Petri]]</span> av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] |- | <span class="quality3">[[Index:Carl David Marcus Goethe 1907.djvu|Goethe]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Nordiska_Essayer.djvu|Nordiska Essayer]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Äktenskapets Komedi (1898).djvu|Äktenskapets komedi (1898)]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Ur_samtiden_(literaturstudier).djvu|Ur samtiden (literaturstudier)]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Thora.djvu|Thora]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:Jakob.djvu|Jakob]]</span> av [[Författare:Alexander Kielland|Alexander Kielland]] (‎Validerad). |- | <span class="quality4">[[Index:Gösta Berlings saga 1919.djvu|Gösta Berlings saga 1919]]</span> av [[Författare:Selma_Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Pastor_Hallin.djvu|Pastor Hallin]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf|Svenska Krönika]]</span> av [[Författare:Olaus_Petri|Olaus Petri]] |- | <span class="quality4">[[Index:Karin_Brandts_Dröm_1904.djvu|Karin Brandts dröm]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu|Från Aftonbladet till Röda Rummet]]</span> av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | <span class="quality4">[[Index:När vi började 1902.djvu|När vi började]]</span> av Sveriges Författareförening |- | <span class="quality3">[[Index:Thet_Swenska_Språkets_Klagemål_1658.djvu|Thet Swenska Språkets Klagemål]]</span> av [[Författare:Skogekär Bergbo|Skogekär Bergbo]] |- | <span class="quality3">[[Index:Tor_Hedberg_Dikter_1896.djvu|Dikter]]</span> av [[Författare:Tor_Hedberg|Tor Hedberg]] |- | <span class="quality3">[[Index:Mina_Pojkar.djvu|Mina pojkar]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:Seklernas_Nyårsnatt_1889.djvu|Seklernas Nyårsnatt]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |} === Redigeringar per år === [https://xtools.wmcloud.org/ec-yearcounts/sv.wikisource.org/PWidergren XTools] on 2026-07-03 10:41 {| class="wikitable sortable" ! Year ! Count |- | 2021 | {{FORMATNUM:4118}} |- | 2022 | {{FORMATNUM:4164}} |- | 2023 | {{FORMATNUM:4758}} |- | 2024 | {{FORMATNUM:5842}} |- | 2025 | {{FORMATNUM:6518}} |- | 2026 | {{FORMATNUM:3775}} |} r5z6153ojxvm6ntz6v321nqsd919qta 104 128222 654275 440021 2026-07-02T14:33:00Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654275 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" />{{ph|281}}</noinclude>Därpå lämnade Oak honom. Han var orolig för Boldwoods skull, ty han hade återigen sett att denna oföränderliga lidelse hade gjort att farmaren inte mera var samma människa som förr. Medan Boldwood ensam dröjde kvar i sitt rum — färdig och klädd för att ta emot sitt främmande — tycktes hans ängslan ge vika och efterträdas av en djupt högtidlig stämning. Han såg ut genom fönstret, och betraktade trädens otydliga kontur mot himlen, och skymningen som tätnade till mörker. Sedan gick han bort till en reglad skrubb, och framtog ur en låst låda därinne ett litet runt fodral, stort som en pillerask, och ämnade sticka det i fickan. Men han dröjde därmed för att öppna dess lock och ett ögonblick betrakta dess innehåll. Det innehöll en fruntimmersring, runt omkring prydd med små diamanter, och det syntes tydligt av dess utseende att den nyss hade blivit köpt. Boldwoods ögon dröjde en lång stund vid dess många gnistrande stenar, ehuru hans sätt och min tydligt röjde att dess materiella utseende föga rörde honom — han hade utseendet av en person som i tanken följde detta smyckes framtida historia. Ett buller av vagnshjul hördes framför fasaden. Boldwood tillslöt fodralet, stoppade det omsorgsfullt i fickan och gick ut på trappavsatsen. Den gamle tjänare som var hans faktotum inomhus framträdde i samma ögonblick vid trappans fot. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> r69vsztyw8er07jltkbykheflyqtp43 104 138224 654278 461148 2026-07-02T14:37:27Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654278 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" />{{huvud|16||}}</noinclude> <poem> Der bo gäster, en skock, Som skall luftas och tvås. Det är liksom ett skrock, Att just här återfås Hvad man tappar, gunås! Då ens helsa förgås. Derför bor man så tätt Och sin trängsel fördrar På så anspråkslöst sätt, För att andas sig mätt Med en hafsluft så klar, Som man ingenstans har Att få i sig så lätt, Och som är så komplett {{em|3}}Och så rar. Här är lif, här är lyx, Här är dans, här är sång Uti Lindgrens salong. Aldrig tröttna man tycks I kostymernas tvång. Ej ett damkorn en gång Törs man ha på sin byx; Och man sagt mig bestämdt, Att man dofta skall jemt Utaf eau de cologne. Här skall stå någonstans Gamla Dalarö-skans: Jo, der står han ju qvar Som en gammal husar, Som sett gladare dar, Då med svärd och patron </poem><noinclude> <references/></noinclude> d9y0q8jrqlwxxi2bhbijn7b673ml8v6 104 145571 654277 475753 2026-07-02T14:36:19Z Basingo 13803 #läger26 654277 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude> <br>{{c|<big>FEMTE KAPITLET.</big>}}<br> {{större|N|200}}ågra dagar förgingo utan något afbrott i Alsjöboarnes gamla vanor. På förmiddagen var man ute och jagade, eftermiddagen tillbragtes med konversation eller kortspel. Slutligen nalkades dagen för major O’s och hans dotters väntade ankomst. Salzwedel tycktes riktigt brinna af otålighet. — Majoren spelar vira, sade han till Arvid, och fröken Sigrid är charmant. Hvilken diversion i detta enformiga lif. Det är endast hoppet om deras ankomst, som uppehållit mig tills nu. — Men hvarföre reste du då hit ned så tidigt? — Hvarföre? helt enkelt derföre att jag var illa ansatt af mina björnar, och ansåg det bättre att leds här nere än leds i numro 74. — Det kunde väl ej komma ifråga. Din far . . . — Min far ger mig 2000 riksdaler om året. ”Hvad derutöfver är, är syndigt”, tycker han. — Men om du uppgåfve dina skulder, så betalde han dem nog. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> daxxb7l3zoac1fp361a3nb2642u3w87 108 150068 654265 504925 2026-07-02T13:11:27Z OrdiskFamiljebok 17574 654265 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Snorre Sturlasson|Snorre Sturlasson]] |Titel=[[Ynglingasagan (Carl Säve)]] |År=1854 |Oversattare=Carl Säve |Utgivare=C. A. Leffler |Källa=[https://books.google.se/books?id=i2UAAAAAcAAJ&redir_esc=y Google books] |Bild=[[Fil:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf|page=3|300px]] |Sidor=<pagelist 5=1 5to8=highroman 9=1/> |Anmärkningar=Innehåll : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/Förord|Förord.]] — I : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/1|Här säges om landa-skipan.]] — 1 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/2|Om Asia-män.]] — 2 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/3|Om Odens bröder.]] — 2 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/4|Ofrid mot Vaner.]] — 3 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/5|Oden skiftade riket, och om Gefjon.]] — 4 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/6|Om Odens färdigheter.]] — 6 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/7|Om Odens idrotter.]] — 7 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/8|Odens lagstiftning.]] — 8 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/9|Njörds giftermål.]] — 9 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/10|Odens död.]] — 10 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/11|Om Njörd.]] — 10 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/12|Freys död.]] — 11 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/13|Om Freya och hennes döttrar.]] — 11 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/14|Konung Fjölners död.]] — 12 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/15|Om Svegder.]] — 13 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/16|Om Vanlande.]] — 15 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/17|Visburs död.]] — 16 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/18|Domaldes död.]] — 18 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/19|Domars död.]] — 18 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/20|Dyggves död.]] — 19 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/21|Om Dag den spake.]] — 20 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/22|Om Agne.]] — 22 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/23|Om Alrek och Erik.]] — 24 : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/24|Om Alf och Yngve.]] — 25 ... : [[Ynglingasagan (Carl Säve)/56|Ynglinga-sagans skaldeverser i vanlig meningsföljd.]] — 77 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Index]] [[Kategori:Ej kompletta index]] s9jwk5n702i2xtnl5wptvu678z0soxm 104 161152 654283 511160 2026-07-02T14:44:58Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654283 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" /></noinclude>av ''tiger'' och ''leopard''. Mormor frågar mig väl, var jag sett dessa djur; men mormor skall veta, att ''nu'' är inbillningen riktat på höjden av sitt välde, och man kan oförsynt likna en sak vid allt vad man vill, utan att befara någons förundran. När vi superat, kom tantes vagn, och nu föreföll en scen, den jag minst kunde väntat. — Ja, så farväl, min snälla, söta Otto! — sade tante, när han hjälpte henne på med kappan — Gud välsigne dig! Skriv någon gång, — var fjortonde dag åtminstone! hälsa oändligen ifrån mig! Huru dags reser du? — Till klockan 6 i morgon bittida hava Alfred och jag beställa hästar. — Än edra egna hästar? — Dem låta vi betjänterna rida, ty vi vilja resa fort, som tyranner, för att hinna fram till lördagsaftonen. — Jo, jo! — sade tanten, med ett betydelsefullt leende — Det tvivlar jag inte på, att ''den resan'' kommer att ''gå'', eller snarare ''flyga''. — Ja, jag längtar outsägligt — sade Otto, helt sakta, medan han knöt tantes kappa. Men jag — jag hörde det dock! Först när vi kommo ner i förstugan, sade han: — Kors, så när jag glömt att taga avsked av lilla kusin! Ödmjukaste tjänare! — sade han — Roa sig nu bra i höst! Men, då han tog min hand, för att hjälpa mig i vagnen, tryckte han den hårt, förde den en sekund till sitt hjärta och sade, nästan ohörbart: — Farväl sötunge! Glöm mig inte! Det vore alldeles fåfängt att vilja bjuda till avmåla den blandning av känslor, som nu bestormade mitt unga, livliga, oerfarna sinne, under den halvmils långa hemresan. Sorg och glädje växlade som solsken och mulen himmel på en aprildag. Jag var nästan otillgänglig för alla tantes reflexioner. — Är du redan du med mamsell Melida? Det gick mycket<noinclude> <references/> {{c|50}}</noinclude> 236yhmsbvfolpe4tsvrauzuxuo18fej 104 174948 654280 536429 2026-07-02T14:42:55Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #lager26 654280 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude>en trygghet för hela bygden. Redan nu kände människor sig mindre vissa på att Jofrid skulle visa sig matmild, när det blev brist bland allmogen. Det var detta som harmade svärmodern — ty det tycktes henne minska gårdens och husbondens heder. Att hon själv redan på detta enda år fått känna av att sonhustrun unnade sina egna bäst, det fick nu så vara. Redan till Bartolomeimässan fick hon två fårkroppar, i stället för de fyra hon skulle haft. Järven hade härjat illa bland småkreaturen i fjället sista sommaren, det var sant — men ändå tyckte Kristin det var skam att snåla in på två slaktfår vid en så stor gård; men hon teg. Och samma sak blev det med allt vad hon skulle ha från gården — höstslakt, säd och mjöl, foder till hennes fyra kor och två ridhästar — hon fick för litet eller dålig vara. Gaute var ledsen över det, och Gaute blygdes, märkte hon — men han tordes inte för sin hustru göra något åt det, och så låtsade han som om han ingenting såg. Gaute var lika frikostig han som alla Erlend Nikulaussons söner. Hos bröderna hade modern kallat det slösaktighet. Men Gaute var en strävsam arbetare, och själv var han anspråkslös — bara han hade de bästa hästar och hundar och några goda falkar, så kände han i övrigt ej behov av att leva annorlunda än småbönderna i dalen. Men kom folk till gården, så var han en vänsäll värd för alla gäster och rundhänt mot stavkarlar — och härutinnan var han en husbonde efter moderns sinne: så tyckte hon att storfolk skulle leva, som sutto på sina ättegårdar i hembygden: förvärva ägodelar, intet ödsla i onödan, men ej heller spara, när kärlek till Gud och hans fattiga eller omsorg om att hävda släktens heder krävde utgifter. Nu såg hon, att Jofrid tyckte bäst om Gautes rika vänner och ansedda fränder. Här syntes dock Gaute minst villig att foga sig efter hustrun — han försökte hålla fast vid sina gamla stallbröder från ungdomen — svirarebröder, sade Jofrid, och Kristin fick nu också veta, att Gaute nog levat mera vilt, än hon vetat om. Men dessa vänner kommo icke objudna till hans gård, sedan han blivit gift. Och ännu hade visst ingen fattig gått ohulpen från Gaute. Men han gav mycket mindre när Jofrid såg det. Bakom hennes rygg lurade han sig till att ge mera. Men det kunde inte ske mycket bakom hennes rygg. Och Kristin märkte, att Jofrid var svartsjuk på henne. Gautes tillgivenhet och förtrolighet hade modern ägt så helt och fullt under alla dessa år, allt sedan han var hennes stackars lillebarn, som varken kunde leva eller dö. Nu märkte hon, att Jofrid inte tyckte om, när Gaute satte sig-hos sin mor, rådgjorde med henne eller fick henne till att berätta som förr i världen. Glömde mannen sig kvar nere i gamlastugan hos henne, så nog skulle Jofrid göra sig ärende dit —. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 806</noinclude> 9juojhj642fvha32lt8hrm4mvaj9e3a 104 184425 654289 553773 2026-07-02T14:48:57Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654289 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" />{{c|<u>89</u>}}</noinclude>kråkor skulle respekteras, om det användes med behörigt eftertryck. Jag tror att pojken hade rätt och att oxen tålte kråkorna och deras perukmakarebestyr, derför att de gjorde honom en ren tjenst. Egennyttan är en stor diplomat. Hvad det är angenämt att resa, der det icke fins jernvägar. En rapphöna är ett himmelrike mot en kupé, der man alltid måste räknas till inskränkta menniskor. Och man är icke allenast inskränkt, utan man är ordentligt fängslad och inlåst som ett för menskligheten vådligt subjekt. <poem> Aldrig, om jag ej är piskad, Reser jag uti kupé. Ingenting man der får se. Liksom flundror är man fiskad Och insläppt i sump som de. Inklämd sitter man och slagen, Oförklarligt dum och slö. Intet fins att sig förströ. Ej är värdt få ondt i magen: Det är bättre då att dö. En är het som eld och svafvel, Här fins folk af alla slag, En är frusen, blek och svag, En vill fönstret ha på gafvel, En predikar öfver drag. En med köld med föttren sparkar, En har skor af ryska skinn, En tar Hoffmans droppar in, En mot grannens axel snarkar Och tar näsan hans för sin. </poem><noinclude> <references/></noinclude> gs7p389gtpsomiy7yg4z7ckqbwcesjt 104 192785 654284 573116 2026-07-02T14:46:27Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #lager26 654284 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude>{{c|Ivar Arosenius}} {{c|{{större|Katt-<br> Resan}}}} {{c|{{större|Bilderbok}}}} {{c|Stockholm}} {{c|Albert Bonniers Förlag}}<noinclude> <references/></noinclude> b2biubmy9trj8kztrjfevm01sjoydnm 104 192789 654285 573120 2026-07-02T14:47:11Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #lager26 654285 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude>{{c|Ivar Arosenius}} {{c|{{större|Katt-<br> Resan}}}} {{c|{{större|Bilderbok}}}} {{c|Stockholm}} {{c|Albert Bonniers Förlag}}<noinclude> <references/></noinclude> b2biubmy9trj8kztrjfevm01sjoydnm 104 192790 654287 573121 2026-07-02T14:47:46Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654287 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> {{c|Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1909.}}<noinclude> <references/></noinclude> g8ht0z8k66nzrvftmu6ye60qzq08tdm 104 192791 654288 573194 2026-07-02T14:48:53Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654288 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">Lillans Kattresa.</h2> [[File:Kattresan (1909) 01.png|center|240px]] {{Dikt|start=open|end=close|Lillan gick på vägen ut, Mötte där en katt, Blev så rädd så att Hon hävde upp ett tjut.}} [[File:Kattresan (1909) 02.png|center|180px]] {{Dikt|start=open|end=close|Katten sade: »Jam, Jag är snäll och tam, Jag är snäll och inte stygg, Du får åka på min rygg!»}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jpnnhx09smnv28orycy5shhkijdfoxl 104 192793 654290 573188 2026-07-02T14:50:08Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654290 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 03.png|center|180px]] {{Dikt|start=open|end=close|Lillan satt sej genast opp. Det bar av uti galopp. Lillan var så gla, så gla. Katten sprang så bra, så bra.}} [[File:Kattresan (1909) 04.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|Snart så mötte dom en tupp Lillan skrek: »Se upp, se upp!»}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> re1wrnasrrmjiur4cwceojcpr2jdz14 104 192795 654291 573189 2026-07-02T14:51:30Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654291 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 05.png|center|180px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och han blev så rädd och sprang Hemåt till sin tuppmadam.}} [[File:Kattresan (1909) 06.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan mötte dom en gris, Han blev skrämd på samma vis.}} [[File:Kattresan (1909) 07.png|center|170px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och han blev så rädd, så rädd, Kröp ner uti sin grisebädd.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ak40x1wb2yow7ybfm2ilo104wdshwn9 104 192797 654292 573190 2026-07-02T14:52:12Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654292 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 08.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan mötte dom en gås. Han blev lika rädd förstås.}} [[File:Kattresan (1909) 09.png|center|160px]] {{Dikt|start=open|end=close|Han blev så rädd, så han blev blek, Och sträckte på sin hals och skrek.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 32dz1hh09vvyaajeoxaau73m52dkurr 104 192799 654293 573191 2026-07-02T14:52:55Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654293 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 10.png|center|320px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan kom dom till en å, Katten sam med lillan på. Fiskarna i vattnet sam Mycket rädda om varann.}} [[File:Kattresan (1909) 11.png|center|320px]] {{Dikt|start=open|end=close|Lillan hon kom snart i land Plocka’ blommorna på strand.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ejgoucpb7rz1bvi3knrxpe8n7kjh6s4 104 192801 654294 573192 2026-07-02T14:53:38Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654294 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 12.png|center|330px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan mötte dom en ko Det blev farligt må ni tro. Kon den ropte »möh» och sprang Rakt mot katt och lilla fram. Men lillan slog med piskan, klask. Kon, den fick så mycket dask.}} [[File:Kattresan (1909) 13.png|center|340px]] {{Dikt|start=open|end=close|Se’n mötte dom en krokodil. Katten sprang liksom en pil.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sckhn71vm8dhs69xky2dw6k4ckh5lm7 104 192803 654296 573193 2026-07-02T14:54:25Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654296 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> {{Dikt|start=open|end=close|Den ville äta lillan opp, Men katten rädda’ lillans kropp. Ty katten sprang så fort, så att Ingen kunde få den fatt.}} [[File:Kattresan (1909) 14.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|Krokodilen grät så mången tår, Han led utav en hunger svår. Men lillan skratta’ och va’ gla, Att den ej kunde lillan ta.}} [[File:Kattresan (1909) 15.png|center|340px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan motte dom en häst, Han var klädd i blommig väst.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pixzi2kiuh3m177u2r45wath6fg62lp 104 192805 654299 573196 2026-07-02T14:55:07Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654299 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> {{Dikt|start=open|end=close|Stövlar hade han också, Men svansen den var inget på.}} [[File:Kattresan (1909) 16.png|center|330px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan mötte dom en kalv, Han blev så rädd så att han skalv.}} [[File:Kattresan (1909) 17.png|center|330px]] {{Dikt|start=open|end=close|En gubbe kom med näsa blå Och han var klädd i kallikå. Han var så hemsk, så ful och stor Så katt och lilla skrek på mor.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1xeqjtryffikiebvbq6yvgu3ouvwwoe 104 192818 654300 573197 2026-07-02T14:55:46Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654300 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 18.png|center|320px]] {{Dikt|start=open|end=close|Men katten satt i väg i språng Och gubbens näsa blev så lång.}} [[File:Kattresan (1909) 19.png|center|380px]] {{Dikt|start=open|end=close|Sedan kom dom till en sta, Där stod husen ra i ra.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pws5gbfdbkqfsbrioyfv5j74fj38d6h 104 192819 654301 573206 2026-07-02T14:56:25Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654301 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 20.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|En polis gick av och ann. Blanka knappar hade han. Och hans kläder dom var blå Och han var så viktig så.}} [[File:Kattresan (1909) 21.png|höger|120px]] {{Dikt|start=open|end=close|Se’n fick dom se en fru så skön Klädd uti en klänning grön.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mh1hgiebntwamyvava3qwg9t5a0l106 104 192820 654302 573853 2026-07-02T14:57:26Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654302 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 22.png|center|380px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och uti en droska satt Kungen själv så trött och matt. Två lakejer stodo bak, Kusken satt på droskans tak. Fyra hästar drogo brått Droskan hem till kungens slott.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qukqifimj6ifzz1kz73sib21ttakzzb 104 192821 654303 573200 2026-07-02T14:58:08Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654303 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 23.png|center|380px]] {{Dikt|start=open|end=close|Katten sprang så fort, så fort Ända fram till slottets port. Katt och lilla stod och neg, När kungen ut ur droskan steg. Och när han fick lillan se Blev hans mun sa gla’ och bre’.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ti8tiv6lqzwb449wouoodbhclkp9kkv 104 192822 654304 573202 2026-07-02T14:58:47Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654304 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 24.png|center|380px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och han sa till en lakej: »Hör du, Karlsson, skynda dej Och gå efter något gott Saft och kakor och kompott.» Lakejen sprang i slottet in Och kom tillbaka som en vind Med saft och kakor och kompott Och mycket annat smått och gott.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pdruwbnm3mlcnn70qeeijqeu5fullmk 104 192823 654305 573203 2026-07-02T14:59:39Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654305 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> {{Dikt|start=open|end=close|Lillan mumsa med besked, Katten han fick smaka med.}} [[File:Kattresan (1909) 25.png|center|240px]] [[File:Kattresan (1909) 26.png|center|240px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och dom blev så mätta så Dom inte orkade att gå.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rxfxulwg5j4itfq1ctsy9dkx1wmz5ry 104 192824 654306 573205 2026-07-02T15:00:36Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654306 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 27.png|center|300px]] {{Dikt|start=open|end=close|Katten åt så att han sprack, Lillan skrek och ropte ack!}} [[File:Kattresan (1909) 28.png|left|170px]] {{Dikt|start=open|end=close|Men kungen trösta’na och sa: »Vi ska göra katten bra.» Och en skräddare kom strax Med en nål och tråd och sax. Och han började att sy, Katten skrek i himlens sky.}} {{clear}} [[File:Kattresan (1909) 29.png|left|120px]] {{Dikt|start=open|end=close|Men snart så var han frisk och kry, Precis som om han varit ny.}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hcmetxxfk1e645ejl8ozj6o03ph8e4r 104 192825 654307 573208 2026-07-02T15:01:15Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654307 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude> [[File:Kattresan (1909) 30.png|center|180px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och dom var så glada så. Nu kunde katten åter gå, Och så sade dom adjö Katten sprang så han blev rö.}} [[File:Kattresan (1909) 31.png|center|240px]] {{Dikt|start=open|end=close|Och så kom dom hem till mor. Där blev glädjen mycket stor. Men dom var så trötta så Dom genast somna bägge två. Och de sova nu så gott Efter allt de genomgått.}} [[File:Kattresan (1909) 32.png|center|380px]] {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s24x33q2q0g9vfqmz1dxrrgdpp60l5f 104 192829 654308 573209 2026-07-02T15:01:51Z GroteBozeWolvin 19013 /* Validerad */ #läger26 654308 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="GroteBozeWolvin" /></noinclude>[[File:Kattresan (1909) 33.jpg|centrerad|380px]]<noinclude> <references/></noinclude> 5i4wulggarep6ei1izca2hte3hgoarc 104 200563 654310 591116 2026-07-02T15:06:41Z TheSwordfish 9337 /* Validerad */ #läger26 654310 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="TheSwordfish" />120</noinclude>»Du har fört andra bakom ljuset, men med mig har det aldrig lyckats», skrek hon. »Jag känner dig likaväl som ditt eget samvete känner dig. Du kan mörda mig liksom du mördade min mor före mig, men du kan aldrig skrämma mig att bli din medbrottsling. Du gav dig ut för att vara republikan för att lisma dig till ett slott och ett gods, som är en annans. Och nu söker du göra dig till vän med Bonaparte genom att förråda dina gamla bundsförvanter, som ännu lita på dig. Och du har sänt Lucien till döden! Men jag känner dina planer, och min kusin Louis känner dem också, och jag kan försäkra dig, att det är lika mycken utsikt, att han skall gå in på dem som att jag skall göra det. Jag vill hellre ligga i min grav än bli någon annans maka än Luciens.» »Om du hade sett vilken ömklig pultron han visade sig vara», sade min morbror kallt, »skulle du inte säga så. Du är från dina sinnen för närvarande, men när du får sansa dig, skall du säkert blygas att hava offentligt visat din svaghet. Men ni har något att säga, herr löjtnant.» »Mitt ärende är till er, herr de Laval», sade den unge husaren och vände föraktfullt ryggen åt min<noinclude> <references/></noinclude> b546qdphlzltcohcz5j84p1q5dahqqo 104 211637 654309 617165 2026-07-02T15:02:46Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654309 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" /></noinclude> {{c|{{större|{{sp|''SELMA LAGERLÖF''}}|150}}}} {{c|{{större|{{sp|ZACHRIS TOPELIUS}}|200}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 33i03p2jcihn8kxtv1xo74nsefv8o73 104 211644 654311 617174 2026-07-02T15:07:15Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654311 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" /></noinclude>{{c|{{större|ZACHRIS TOPELIUS|250}}}} {{c|{{större|{{sp|UTVECKLING OCH MOGNAD}}}}}} {{c|{{m|AV|80}}}} {{c|{{större|'''SELMA LAGERLÖF'''|150}}}} [[File:Albert Bonniers logotyp 1919b.png|ramlös|centrerad|50px]] {{c|{{m|{{sp|STOCKHOLM}}|80}}}} {{linje|10em}} {{c|{{m|{{sp|ALBERT BONNIERS FÖRLAG}}|80}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 24r0tc1i4jryeidqqhefu8vhykris9u 104 211645 654313 617175 2026-07-02T15:08:16Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654313 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" /></noinclude> <div style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;> {{c|''Copyright. Albert Bonnier 1920.''}} {{c|{{m|STOCKHOLM}}}} {{c|{{m|ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920|80}}}} </div> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ohccvpmwn46mztpnlzd53jzct93x3cv 104 211650 654316 617188 2026-07-02T15:17:45Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654316 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" /></noinclude> {{c|{{större|FÖRETAL.}}}} För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris Topelii födelse, med uppdraget att i en kortare minnesteckning skildra hans liv och verk. Under utförandet härav kom jag emellertid att göra en ingående bekantskap med professor Valfrid Vasenii med utomordentlig omsorg och största kärlek utarbetade Topeliusbiografi och överraskades därvid av den rikedom på målande detaljer, varav den överflödade, av de många inblickar den gav i Finlands historia, för att nu inte tala om vilken tillförlitlig och mångsidig bekantskap man genom den kom att göra med skalden själv. Det föreföll mig dock nästan omöjligt, att en biografi, som redan nu, innan den har fört sin hjälte fram till hans 38 år, räknar tre tjocka delar, någonsin skulle kunna bli den stora allmänhetens egendom i den grad, som den förtjänade, och helt naturligt uppstod därför hos mig den tanken att av föreliggande material utarbeta en mer kortfattad och mer populärt hållen skildring av Zachris<noinclude> <references/> {{m|1 *}}</noinclude> 9wwkvsfcxqukw3pxd6nbhfvwzx6zynk 654361 654316 2026-07-02T22:31:42Z PWidergren 11678 654361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" /></noinclude> {{c|{{större|FÖRETAL.}}}} För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris Topelii födelse, med uppdraget att i en kortare minnesteckning skildra hans liv och verk. Under utförandet härav kom jag emellertid att göra en ingående bekantskap med professor Valfrid Vasenii med utomordentlig omsorg och största kärlek utarbetade Topeliusbiografi och överraskades därvid av den rikedom på målande detaljer, varav den överflödade, av de många inblickar den gav i Finlands historia, för att nu inte tala om vilken tillförlitlig och mångsidig bekantskap man genom den kom att göra med skalden själv. Det föreföll mig dock nästan omöjligt, att en biografi, som redan nu, innan den har fört sin hjälte fram till hans 38 år, räknar tre tjocka delar, någonsin skulle kunna bli den stora allmänhetens egendom i den grad, som den förtjänade, och helt naturligt uppstod därför hos mig den tanken att av föreliggande material utarbeta en mer kortfattad och mer populärt hållen skildring av Zachris Tope-<noinclude> <references/> {{m|1 *}}</noinclude> l3axjviuypj81mse9zmsiy6uewbyokz 104 211651 654318 617189 2026-07-02T15:25:01Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654318 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" />{{huvud|2|FÖRETAL|}}</noinclude>Topelius, och jag vill omnämna, att denna plan är känd av professor Vasenius och att han med vanlig älskvärdhet har gillat densamma. Emellertid måste jag varna mina läsare för att i detta mitt arbete se allenast ett sammandrag, en förkortad upplaga av Vasenii biografi. Dels har jag med tacksamhet anlitat ett fåtal andra källor, såsom Eliel Vests levnadsteckning och uppsatser om Topelii författarskap i jubileumspublikationen av 1918 och i Finsk Tidskrift, dels har jag inte alldeles kunnat avhålla mig från att dra egna slutsatser och framställa händelsernas inbördes sammanhang på ett sätt, som min samvetsgranne föregångare troligen inte vill bära skulden för. Särskilt torde jag böra framhålla, att kommande kritiker ha att ställa mig ensam till ansvar för allt, som jag förtäljer om uppkomsten av Fältskärns berättelser. Ännu en hjälpare har jag anlitat vid författandet av denna bok, nämligen den gamle skalden själv. Att jag har lånat många av hans lyriska småbitar för att ge stöd åt min framställning och belysa skildringen, torde väl inte av någon klandras, men jag har dessutom på ett högst otillåtligt sätt inflätat några av hans bästa prosabitar i min text. Så skall den kunnige läsaren genast finna, att inledningen till bokens första kapitel är lånad ur sagan om Björken och Stjärnan och att den historiska överblick, som pryder kapitlet Zachris Topelius den äldre, nästan ordagrant står att läsa i Ödemarkens vår. Skildringen av den gamla stugan på Alörn tillhör en Topelisk saga, och så gör även<noinclude> <references/></noinclude> myempz2ixwjelkm2flp813yi2h08ecl 654364 654318 2026-07-02T22:32:56Z PWidergren 11678 654364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" />{{huvud|2|FÖRETAL|}}</noinclude>lius, och jag vill omnämna, att denna plan är känd av professor Vasenius och att han med vanlig älskvärdhet har gillat densamma. Emellertid måste jag varna mina läsare för att i detta mitt arbete se allenast ett sammandrag, en förkortad upplaga av Vasenii biografi. Dels har jag med tacksamhet anlitat ett fåtal andra källor, såsom Eliel Vests levnadsteckning och uppsatser om Topelii författarskap i jubileumspublikationen av 1918 och i Finsk Tidskrift, dels har jag inte alldeles kunnat avhålla mig från att dra egna slutsatser och framställa händelsernas inbördes sammanhang på ett sätt, som min samvetsgranne föregångare troligen inte vill bära skulden för. Särskilt torde jag böra framhålla, att kommande kritiker ha att ställa mig ensam till ansvar för allt, som jag förtäljer om uppkomsten av Fältskärns berättelser. Ännu en hjälpare har jag anlitat vid författandet av denna bok, nämligen den gamle skalden själv. Att jag har lånat många av hans lyriska småbitar för att ge stöd åt min framställning och belysa skildringen, torde väl inte av någon klandras, men jag har dessutom på ett högst otillåtligt sätt inflätat några av hans bästa prosabitar i min text. Så skall den kunnige läsaren genast finna, att inledningen till bokens första kapitel är lånad ur sagan om Björken och Stjärnan och att den historiska överblick, som pryder kapitlet Zachris Topelius den äldre, nästan ordagrant står att läsa i Ödemarkens vår. Skildringen av den gamla stugan på Alörn tillhör en Topelisk saga, och så gör även<noinclude> <references/></noinclude> rejmfowzcimx0y2jtbyn2vpyagwr6ly 104 211652 654319 617190 2026-07-02T15:28:16Z Hobbsansak 8501 /* Validerad */ #läger26 654319 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Hobbsansak" />{{huvud||FÖRETAL|3}}</noinclude>historien om Elias Lönnrots ungdom och mödosamma studieår, varemot de kulturhistoriska upplysningar, som meddelas i kapitlet Lyrik, äro hämtade ur novellen Vincent Vågbrytaren. Att kapitlet Åbo domkyrka är i vissa delar taget direkt ur Fältskärns berättelser, behöver väl knappast påpekas. Och hoppas jag, att var och en, som något prövat hur svårt det vill falla sig att på annat sätt meddela prov på en författares prosastil, må förlåta, att de sålunda insmugglats i boken i stället för att införas fristående. Mårbacka den 27 oktober 1920. {{ph|{{sp|Selma Lagerlöf.}}|10}} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> avcp7wzjpclebh78fp5bg0xosbhwy1j 104 212007 654273 617835 2026-07-02T14:27:31Z Frippouille22 19012 /* Validerad */ #läger26 654273 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Frippouille22" />{{huvud||VERKLIGHET|107}}</noinclude>vid femton år hade han tagit en vacker studentexamen och fått goda vitsord av en man sådan som Runeberg. I hembygden uppträdde han som namnsdagspoet och tidningsskrivare och hade anseende för att vara ett gott huvud. Här vid universitetet hade han med knapp nöd kunnat avlägga en simpel stipendiatexamen! Hade han gått tillbaka? Dugde han inte för studiebanan? Han försökte säga till sig själv, att det hela var ett lappri. Han hade inte fått repuls. Vad hade han då att sörja över? Nej, hans examen hade inte fått repuls, men hans självförtroende. Det var den sårade egenkärlekens kalk, som han måste tömma. Den var ny och oprövad och mycket bitter. Mitt uppe i sin stora misströstan kom han att tänka på att detta kanske ändå kunde vara gott för något. Det kunde kanske rädda honom från att ligga under i den verkliga examen. Om han bara gjorde sig till godo den läxa han hade fått, så kunde den nog bli en hälsosam uppryckning. Under de sista åren hade han ständigt haft Mathilda i sina tankar. Förra hösten hade han stannat hemma för att få vara i hennes närhet. Det var nog inte på det sättet man skötte sina studier, då man ville vinna framgång. Skulle han hålla på med slika barnsligheter, då kunde han ju nöja sig med att bli ett småstadsgeni. Älska henne, ja visst, däri var inte något ont,<noinclude> <references/></noinclude> mgydpa1fo2rb8qp3ngo77stv8zhhk0g 108 218073 654268 652860 2026-07-02T13:23:12Z PWidergren 11678 654268 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] |Titel=[[Hemmen i den nya verlden, Tredje delen]] |År=1854 |Oversattare= |Utgivare=P. A. Norstedt & Söner |Källa=[[:Fil:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu|page=5|miniatyr]] |Sidor=<pagelist 1to2=omslag 3to4=tom 5=titel 6to7=tom 8=Bild 9=1 533to539=Innehåll 540=tom 541to542=omslag/> |Anmärkningar={{libris post|874194}} * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Första_delen.djvu|Första delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Andra_delen.djvu|Andra delen.]] * [[Index:Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen.djvu|Tredje delen.]] INNEHÅLL AF TREDJE DELEN. *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/32|TRETTIONDEANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/33|TRETTIONDETREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/34|TRETTIONDEFJERDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/35|TRETTIONDEFEMTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/36|TRETTIONDESJETTE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/37|TRETTIONDESJUNDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/38|TRETTIONDEÅTTONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/39|TRETTIONDENIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/40|FYRTIONDE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/41|FYRTIONDEFÖRSTA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/42|FYRTIONDEANDRA BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/43|FYRTIONDETREDJE BREFVET.]] *[[Hemmen_i_den_nya_verlden,_Tredje_delen/43|BIHANG.]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Ej kompletta index]] 88pnooowqj0stf8ts9s9l4l4f0v86dg 104 218522 654389 646108 2026-07-03T07:54:16Z Gottfried Multe 11434 654389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Två blad ur folkets dolda kunskap." /> <h2 align=center style="border: none">Två blad ur folkets dolda kunskap.</h2> {{c|Anteckningar<br>Af}} {{c|<b><i>Eva Wigström (Ave).</i></b>}} <h3 align=center style="border: none">1.<br> Kärleksmedel.</h3> Liksom alla andra urgamla nedärfda föreställningar, är tron på mystiska medel till kärleks uppväckande ännu lifskraftig i de breda folklagren, och folkloresamlaren stöter der ofta på personer, som ega kännedom om dylika medel, af hvilka dock icke alla torde lämpa sig för en uppsats sådan som denna. Främst bland de mystiska medlen möter man hypnotismen, hvilken från urgammal tid är känd bland folket som en art trolldom, och äfven om man frånräknar sägnernas öfverdrifter, så återstår dock mycket, som låter ana, att de personer, som bland folket öfvat hypnotism, varit i besittning af stor förmåga på detta område. Otaliga berättelser förekomma om qvinnor, som blifvit »förtrollade», så att de, från att de med afsky vändt sig bort från en tillbedjare, i ett ögonblick, genom ett par ord eller ett vidrörande, följt honom hvart han gick, tills han befalde henne att lemna honom. Och lika ofta påträffar man sägner om afvisade friare, som »förtrollat» sin utvalda, så att hon, likt en sömngångerska, nattetid begifvit sig öfver spång och stätta ansenliga vägsträckor till sin förhatlige friare, som på detta sätt tvungit henne till äktenskap. Icke ens tron på vissa runors magt att väcka kärlek är utdöd, fastän skriftecknen i de klokes handskrifter i det närmaste öfvergått till vanliga bokstäfver; som exempel anföras nedanstående tre anvisningar. I K ./. Z r p r y u Q Q 2 2 S. Dessa skrifvas i högra handen, som derefter räckes till helsning åt den person, som man önskar vinna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jze6acxkk5sjxdaslvm1vzsmgm5eylj 104 219322 654339 647501 2026-07-02T20:25:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> II.<br /> Första utkastet till två tvetydiga figurer. </h4> Den fångade råttan var visserligen liten och klen, men katten gläder sig även åt en mager råtta. Vad voro dessa Thénardiers för slags folk? Låt oss för närvarande säga blott några ord om dem. Vi skola framdeles fullborda utkastet. Dessa varelser tillhörde den bastardklass, som består av rått folk, som klivit upp, och av bildat folk, som klivit ned, en klass, som befinner sig mitt emellan den så kallade medelklassen och den så kallade lägre klassen, och som i sig förenar några av den sistnämndas fel med nästan alla den förstnämndas laster, utan att varken ha ar­betarens ädla värma eller borgarens hederlighet och ordentlighet. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e30xykkmtw5y4p05i7xghynbkvanq1z 104 219323 654344 647504 2026-07-02T20:34:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> III.<br /> Lärkan. </h4> Det är icke nog med att vara elak för att förkovra sig. Krogrörelsen gick dåligt. Tack vare den vandrande kvinnans femtiosju francs, hade Thénardier kunnat undvika en pro­test och infria sin namnteckning. Men följande månad behövde de åter penningar. Hustrun bar då Cosettes kläder till Paris och satte dem på pantbanken för en summa av sextio francs. Se­dan denna summa tagit slut, vande sig makarne Thénardier att i den lilla flickan endast se ett barn, som de hade hos sig av barmhärtighet, och behandlade henne därefter. Som hon ej mera hade några kläder, satte man på henne de små Thénardierernas gamla kjolar och gamla linnen, det vill säga eländiga trasor. Man födde henne med det, som blev över på alla möjliga tallrikar;<noinclude> <references/></noinclude> a8h8396oppj4ske7qkr3ry5oixhv167 104 219643 654340 648329 2026-07-02T20:26:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 381 —}}</noinclude>De {{rättelse|tilhörde|tillhörde}} dessa dvärgnaturer, som lätt bliva vidunder, om någon dyster inre eld händelsevis hettar upp dem. Kvinnan var i grund och botten ett oskäligt djur, och mannen bar inom sig ämnet till en skurk. Bägge två voro i högsta grad fallna för det ohyggliga slags framåtskridande, som går i det ondas riktning. Det finns kräftsjälar, som oupphörligt draga sig tillbaka mot mörkret, som i livet hellre gå baklänges än framåt, som använ­da erfarenheten till att öka sin vederstygglighet, som oupphörligt bli sämre och som allt mer och mer indränka sig med mörkare och mörkare mo­ralisk svärta. Till detta slags själar hörde denne man och denna kvinna. Thénardier, mannen, skulle i synnerhet gjort fysionomisten bryderi. Man behöver blott kasta ögat på vissa människor för att misstro dem, ty man känner, att de äro mörka på båda sidor. De blicka med oro bakom sig och hotande framför sig. Det ligger hos dem någonting okänt. Man kan lika litet svara för vad de gjort som för vad de komma att göra. Det dunkla i deras blick för­råder dem. Man behöver blott höra dem yttra ett ord eller se dem göra en åtbörd för att skönja<noinclude> <references/></noinclude> cwv6ec7c5uail5to9a4b56mg5rj9z6y 104 219644 654341 648341 2026-07-02T20:28:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 382 —}}</noinclude>dystra hemligheter i deras förflutna liv och dystra gåtor i deras framtid. Denne Thénardier hade, om man får tro hans eget påstående, varit soldat, sergeant, sade han. Han hade sannolikt deltagit i fälttåget 1815 och hade, efter vad det ville synas, till och med upp­fört sig rätt tappert. Vi skola längre fram få se, huru därmed förhöll sig. Skylten utanför hans krog var en anspelning på en av hans vapenbrag­der. Han hade målat den själv, ty han kunde göra litet av varje, men dåligt. Det var vid denna tidpunkt, som den gamla klassiska romanen, vilken, efter att ha haft {{spärrad|Clélior}} till hjältinnor, numera endast hade {{spärrad|Lodoïskor}}, ännu alltjämt förnäm, men plattare och plattare, allt efter som den sjunkit från fröken de Scudéry till fru Bournon-Malarme och från gre­vinnan de Lafayette till fru Barthélemy-Hadot, det var just vid denna tidpunkt, säga vi, som detta slag av romaner antände alla ömma portvakterskesjälar i Paris och till och med härjade en smula på närmaste området däromkring. Fru Thénar­dier hade just lagom förstånd för att läsa detta slags böcker. Hon närde sig därmed. Hon dränkte<noinclude> <references/></noinclude> maa3wwaaty0r305un6vkhb3hf1m4aij 104 219645 654342 648348 2026-07-02T20:29:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 383 —}}</noinclude>däri den lilla smula hjärna hon ägde. Medan hon var mycket ung, och även något senare, hade det­ta givit henne en tankfull hållning i samvaron med hennes man, en skälm med en viss djupsinnighet, en liderlig sälle med mycken beläsenhet, utom i grammatikan, grov och fin på samma gång, som, för att smeka sina känslor, läste Pigault-Lebrun<ref> Fransk författare, som handskades lätt med moralen. </ref>, och ”i allt, som rör könet”, såsom det hette på hans språk, var en riktig och oblandad grovhug­gare. Hans hustru var en tolv eller femton år yngre än han. Längre fram, då hennes hår med den romaneska och smäktande läggningen börja­de gråna, då megäran utvecklade sig ur Paméla, blev fru Thénardier ingenting annat än en grov, elak kvinna, som slukat dumma romaner. Man läser ej sådant pjoller ostraffat. Därav kom det sig, att hennes äldsta dotter fick namnet Éponine. Vad den yngsta beträffade, så hade den stackars lilla varit nära att få heta Gulnare, men en av Ducray-Duminils romaner åstadkom, jag vet ej på vad sätt, en vändning, som hon hade att tacka för, att hon endast fick heta Azelma. För övrigt, vare detta sagt i förbigående, var<noinclude> <references/></noinclude> nxrdsda73zz7tfrkgh13i96ct2ik1a8 104 219646 654343 648355 2026-07-02T20:33:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 384 —}}</noinclude>icke allt löjligt och ytligt under detta sällsamma tidskifte, varpå vi här anspelat, och som man skulle kunna kalla förnamnsanarkien. Vid sidan av det romaneska element, som vi påpekat, finns även ett socialt symptom. Det är nu för tiden ej sällsynt, att oxfösaren heter Arthur, Alfred eller Alphonse, medan vicomten, om det ännu finns några vicomter, heter Thomas, Pierre eller Jac­ques. Denna omflyttning, som ger det ”eleganta” namnet åt plebejen och bondnamnet åt aristokra­ten, är ingenting annat än en verkan av jämlikhetsvirveln. Den nya andan intränger oemotstånd­ligt här som över allt. Under dessa skenbara stridigheter ligger en stor och djup sak: franska revolutionen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 03qhkt3yajmwqc6dh3do4l4kedgq7ov 104 219647 654345 648358 2026-07-02T20:35:16Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 386 —}}</noinclude>litet bättre än hunden, litet sämre än katten. Hun­den och katten voro för övrigt hennes vanliga bordskamrater. Cosette åt med dem under bor­det, på ett djupt träfat, likadant som deras. Modern, som hade slagit sig ned i Montreuil, såsom vi framdeles få se, skrev eller, rättare sagt, lät skriva var månad för att få underrättelser om sitt barn. Thénardiers svarade oföränderligt: Co­sette mår alldeles förträffligt. Då de sex första månaderna voro tilländalupna, skickade modern sju francs för den sjunde måna­den och fortfor tämligen ordentligt att sända sin avgift månad för månad. Ett år var ej gånget, förrän Thénardier sade: — Det är just en skön ersättning hon ger oss! Hur långt vill hon väl, att vi skola komma med hennes sju francs! Och så skrev han och begärde tolv francs. Mo­dern, vilken de inbillade, att hennes barn var lyck­ligt och "frodades", underkastade sig och skicka­de tolv francs. Vissa naturer kunna icke älska på ett håll utan att hata på ett annat. Mamma Thénardier älska­de lidelsefullt sina bägge egna flickor, vilket<noinclude> <references/></noinclude> 3ddbk2j21dp0fh1uf1yzo87op1x16r6 104 219648 654346 648365 2026-07-02T20:36:06Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 387 —}}</noinclude>gjorde, att hon avskydde det främmande barnet. Det är sorgligt att tänka, att en mors kärlek kan ha sina fula sidor. Men huru liten plats Cosette än intog hos henne, tyckte hon dock, att den togs från hennes egna barn, och att den lilla minskade den luft, som hennes döttrar inandades. Denna kvinna hade, i likhet med många av hennes slag, ett visst mått av smekningar och ett visst mått av slag och bannor att utdela varje dag. Om hon icke hade haft Cosette, skulle säkerligen hennes egna flickor, huru mycket hon än avgudade dem, ha fått uppbära alltsammans, men den främmande flickan gjorde dem nu den tjänsten att avleda sla­gen på sig själv. Smekningarna fingo endast de egna barnen. Cosette kunde icke göra en rörelse, utan att en skur av häftiga och oförtjänta bestraff­ningar haglade över hennes huvud. Ljuva, svaga varelse, som ingenting kunde förstå varken av Gud eller världen, oupphörligt agad, bannad, snäst och slagen, och därtill seende bredvid sig två små varelser, lika henne själv, vilkas liv var en strålande morgonrodnad. Som mamma Thénardier var elak mot Cosette, blevo Éponine och Azelma också elaka mot<noinclude> <references/></noinclude> sp0lwheminthobp44xtvuyy0mrk6w86 104 219649 654347 648368 2026-07-02T20:36:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 388 —}}</noinclude>henne. Barn vid denna ålder äro endast avtryck av sin mor. Formatet är mindre, det är hela skill­naden. Ett år förgick, därefter ännu ett. I byn sade man: — De där Thénardiers äro bra beskedligt folk. De äro icke rika, och ändå uppfostra de ett fat­tigt barn, som man lämnat kvar hos dem. Man trodde, att Cosette var glömd av sin mor. Emellertid hade Thénardier, Gud vet på vilka dunkla vägar, fått reda på, att barnet troligen vore oäkta och att modern icke kunde erkänna det. Han fordrade då femton francs i månaden, sägande, att ”kräket” växte och ”åt”, samt ho­tade att skicka hem henne till modern. — Må hon akta sig för att reta mig! utbrast han, eljes skall jag slänga åt henne ungen mitt upp i hennes hemlighetsmakeri. Jag måste ha påökning. Modern betalade dessa femton francs. År efter år blev barnet större och dess elände lika så. Så länge Cosette var mycket liten, var hon de bägge andra barnens syndabock. Sedan hon<noinclude> <references/></noinclude> as5z5xsodjui13hfgpoo63ft3knohx3 104 219650 654348 648371 2026-07-02T20:37:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 389 —}}</noinclude>börjat utveckla sig något, det vill säga, innan hon ännu ens fyllt fem år, blev hon husets piga. Fem år, torde man säga, det är osannolikt. Men ack, det är sant! Det sociala lidandet börjar vid vilken ålder som helst! Ha vi icke helt nyligen läst om en rättegång mot en man vid namn Dumollard, en fader- och moderlös, som blivit ban­dit och som {{spärrad|från fem års ålder}}, enligt rättegångsförhandlingarna, {{spärrad|varit ensam i världen samt ”arbetat för att leva och stulit”}}! Man lät Cosette uträtta ärenden, sopa rummen, gården, gatan, diska samt till och med bära bör­dor. Thénardiers ansågo sig så mycket mera be­rättigade att handla på detta sätt, som modern, vilken alltjämt var kvar i Montreuil, började att betala oordentligt. Några månaders avgift hade uteblivit. Om denna mor hade återkommit till Montfermeil efter dessa tre års förlopp, skulle hon icke ha känt igen sitt barn. Cosette, som vid sin an­komst till detta hus, hade ett så täckt och friskt utseende, var nu mager och blek. Hon hade nå­gonting oroligt i sitt väsen. Den dolska slynan! sade Thénardiers. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m9ng6mk8duk42yuyti0sjp5unosxfe8 104 219651 654349 648375 2026-07-02T20:38:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 654349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 390 —}}</noinclude>Orättvisan hade gjort henne ondsint och elän­det hade gjort henne ful. Det återstod henne en­dast de vackra ögonen, vilka gjorde ett pinsamt intryck, ty som dessa voro så stora, tyckte man sig i dem se ett så mycket större mått av sorgsenhet. Det var hjärtslitande att om vintern se detta arma barn, som ännu icke var sex år, skälvande under gamla trasiga bomullspaltor, före dager so­pa gatan med en ofantlig kvast i sina små röda händer och en tår i sina stora ögon. I trakten kallades hon allmänt Lärkan. Folket, som tycker om liknelser, hade roat sig med att giva detta namn åt den skälvande, förskrämda och frysande lilla varelsen, som knappast var större än en fågel, men som var först uppe varje morgon, icke blott i huset, utan även i byn, och som alltid före daggryningen sågs på gatan eller ute på marken. Men sjöng, det gjorde aldrig den stackars lilla lärkan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2tqsc30l4ot6c53ji67pltu8shvs93d 104 222982 654381 653344 2026-07-03T07:41:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 463 —}}</noinclude>varandra, man samlade sig i flockar, man sprang. Vackra små vita tänder lyste under pladdret i alla vrår. Doken övervakade på avstånd löjena, skug­gorna lurade på solstrålarna, men vad betydde, det? Man strålade och log lika fullt. Dessa fyra dystra murar hade sin stund av villa, där de, dunkelt belysta av återskenet från så mycken glädje, stodo som vittnen till dessa flicksvärmars behag­liga virvlande om varandra. Det var som ett regn av rosor mitt i sorgens boning. De unga flickor­na skalkades under nunnornas ögon. Syndlöshetens blick besvärade icke oskulden. Bland så många strängt tvungna timmar fanns, tack vare dessa barn, även en av naturlig glädje. De små hoppade, de stora dansade. I detta kloster hade leken en himmelsk anstrykning. Ingenting kunde vara mera hänförande och högtidligt än alla dessa friska, nyutspruckna själar. Homeros skul­le där ha kunnat le med Perrault, och i denna dyst­ra trädgård fanns tillräckligt av ungdom, hälsa, sorl, rop, yrhet, nöje, sällhet för att utjämna ryn­korna hos alla mormödrar i världen, hjältediktens så väl som sagans, tronens så väl som kojans. I detta hus har man kanske mer än på något<noinclude> <references/></noinclude> hthuo5chg7lvdbs1x8ghpffui43reyf 104 222983 654382 653345 2026-07-03T07:44:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>annat ställe fått höra dessa {{spärrad|barnainfall}}, som äro så fulla av behag och komma en att le med ett nöje, fullt av djupa tankar. Det var mel­lan dessa fyra dystra väggar, som ett fem års barn en dag utbrast: — {{spärrad|Moder, en av de stora har sagt mig, att jag inte har mer än nio år och tio månader att stanna kvar här . Vilken lycka!}} Det var också där, som följande minnesvärda samtal ägde rum: {{spärrad| En stämmomoder}}: Varför gråter du, mitt barn? {{spärrad|Barnet}} (sex år), snyftande: Jag sade till Alix, att jag kan min franska historia. Och så sade hon, att jag inte kan den, men jag vet, att jag kan den. {{spärrad|Alix}}, den stora (nio år): Nej. Hon kan den inte. {{spärrad|Modern}}: Hur vet du det, mitt barn? {{spärrad|Alix}}: Hon sade till mig, att jag kunde få slå upp boken var som helst och göra henne en frå­ga, som stod där, och att hon skulle svara på den. — Nå?<noinclude> <references/></noinclude> l12h4x58br90syfevjou9akr32ffud8 654383 654382 2026-07-03T07:44:35Z Jonatanskogsfors 17420 654383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>annat ställe fått höra dessa {{spärrad|barnainfall}}, som äro så fulla av behag och komma en att le med ett nöje, fullt av djupa tankar. Det var mel­lan dessa fyra dystra väggar, som ett fem års barn en dag utbrast: — {{spärrad|Moder, en av de stora har sagt mig, att jag inte har mer än nio år och tio månader att stanna kvar här . Vilken lycka!}} Det var också där, som följande minnesvärda samtal ägde rum: {{spärrad| En stämmomoder}}: Varför gråter du, mitt barn? {{spärrad|Barnet}} (sex år), snyftande: Jag sade till Alix, att jag kan min franska historia. Och så sade hon, att jag inte kan den, men jag vet, att jag kan den. {{spärrad|Alix}}, den stora (nio år): Nej. Hon kan den inte. {{spärrad|Modern}}: Hur vet du det, mitt barn? {{spärrad|Alix}}: Hon sade till mig, att jag kunde få slå upp boken var som helst och göra henne en frå­ga, som stod där, och att hon skulle svara på den. — Nå? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pqm7cegn28afll7nzjgagjkwsgsmhau 104 222984 654384 653346 2026-07-03T07:46:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654384 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 465 —}}</noinclude>— Hon kunde inte svara. — Låt höra. Vad frågade du henne då? — Jag slog upp boken på en höft, som hon vil­le, och gjorde henne den första fråga jag fann på. — Och vad var det för en fråga? — Det var: {{spärrad|Vad hände sedan?}} Det var också där, som följande djupsinniga an­märkning gjordes om en papegoja, som var en smula läckergom och tillhörde en av pensionärer­na: — {{spärrad|Så söt hon är! Hon slickar av smörgåsen alldeles som en människa.}} Det var på en stenhäll i detta kloster, som man tog vara på följande bikt, uppskriven på förhand, för att hon icke skulle glömma den, av en sjuårig synderska: — Min fader, jag bekänner mig ha varit girig. — Min fader, jag bekänner mig ha begått äktenskapsbrott. — Min fader, jag bekänner mig ha tittat på herrarna. Det var vidare på en gräsbänk i denna trädgård, som en rosenmun om sex år improviserade<noinclude> <references/></noinclude> b6w3rawn8v3lho1712cwb0zyz0qogij 104 222985 654386 653347 2026-07-03T07:48:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 466 —}}</noinclude>följande saga för en lyssnande skara av blå ögon om fyra och fem år. »Det var en gång tre små tuppar, som hade ett land, där det fanns mycket blommor. De plocka­de blommorno och lade dem i sin ficka. Därefter plockade de av bladen och lade dem bland sina leksaker. Men det fanns en varg i landet, och där fanns mycket skog; och vargen var i skogen; och han åt upp de små tupparna.» Här också en annan dikt: »Det hördes ett käpprapp. Det var Polichinel, som slog katten. Det gjorde honom icke gott, det gjorde ont. Då tog en fru och satte Polichinel i kurran.» Det var där, som en liten övergiven, ett hitte­barn, som klostret uppfostrade av barmhärtighet, yttrade följande älskliga, men hjärtslitande ord. Hon hörde de andra tala om sina mödrar och mumlade då i sin vrå: — {{spärrad|Min mamma var inte med, då jag föddes.}} I klostret fanns en stor och grov tjänande syster, som hade med dörrvården att skaffa, som man alltid såg springa omkring i korridorerna med<noinclude> <references/></noinclude> 7re3gxiabgu3tu4ll6rpa18r8000doc 104 222986 654387 653348 2026-07-03T07:51:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 467 —}}</noinclude>sin nyckelknippa och som hette syster Agatha. De {{spärrad|stora-stora}} — över tio år — kallade hen­ne Agathoclès<ref> Ordlek: Agathoclès = Agathe aux clefs, Agathe med nycklarna. </ref>. Refektoriet eller matsalen, ett stort avlångt rum, som icke fick dager annat än frän ett täckt galleri med bred list utefter arkaderna och i jämhöjd med trädgården, var mörkt, fuktigt och, såsom barn bruka säga, fullt av djur. Alla ställen där omkring försågo det med sitt bidrag av insekter. Vart och ett av dess fyra hörn hade därav, på pensionärernas språk, fått ett särskilt och uttrycks­fullt namn. Det fanns spindelhörnet, maskhör­net, gråsugghörnet och syrshörnet. Syrshörnet låg intill köket ocliskattades högt. Där var mindre kallt än annanstädes. Från matsalen hade namnen övergått till uppfostringsanstalten och tjänade där till att beteckna fyra nationer, lika som i den gamla Mazarinskolan. Varje pensionär tillhörde en av dessa nationer, allt efter det hörn i matsalen, där hon satt under måltiderna. En dag, då ärkebiskopen gjorde sitt ämbetsbesök, såg han en liten vacker flicka med rosor på kinderna<noinclude> <references/></noinclude> 184o1nvpug2zi12atsej4w9tydj2d7p 104 222987 654390 653349 2026-07-03T07:54:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 468 —}}</noinclude>och ett beundransvärt blont hår komma in i den klass, där han befann sig. Han frågade då en av de andra pensionärerna, en förtjusande brunett med frisk hy, som stod i hans närhet: — Vem är den där lilla? — Det är en spindel, monseigneur. — Hm, och den andra där? — Det är en syrsa. — Och den där då? — Det är en mask. — Nå, och du själv då? — Jag är en gråsugga, monseigneur. Varje hus av detta slag har sina egenheter. I början av detta århundrade var Écouen ett av des­sa behagliga, men allvarliga ställen, där en mängd unga flickors barndom utvecklade sig i en nästan vördnadsbjudande skugga. För att bestämma de­ras plats i {{rättelse|processsionerna|precessionerna}} med det heliga sakra­mentet indelade man i Écouen flickorna i »jung­frur» ocli »blomsterbinderskor». Det fanns ock­så »himlar» och »rökelsekar», av vilka de förra höllo i kordongerna till den himmel, som bars över sakramentet, och de senare svängde rökelsekar omkring det. Att bära blommorna var<noinclude> <references/></noinclude> 28lbrgb25r5qpwng8qvls9azvossyiy 104 222988 654391 653350 2026-07-03T07:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 469 —}}</noinclude>blomsterbinderskornas rättighet. Fyra »jungfrur» gingo främst. På morgonen av denna stora dag var det icke ovanligt att få höra frågan i klostrets sovrum: — Vem är jungfru? Fru Campan anför följande yttrande av en {{spärrad|liten}} om sju år till en {{spärrad|stor}} om sexton, som fick gå i spetsen för processionen, medan hon, den lilla, fick gå i de sista leden: — Du är jungfru, du, men jag är det inte, jag.<noinclude> <references/></noinclude> hxme17mds4dhikrh498c7n5rwuh499d 104 222989 654392 653352 2026-07-03T07:58:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 471 —}}</noinclude>över sin son så mången tår, och möter så helge Johannes bäst hon går. Helige herr Johannes, var har ni varit? Från {{spärrad|Ave Salus}} jag nyss har farit. Ni har väl ej sett, om den gode Guden där ä'? Han är uppå korsets trä, med hängande fötter och spikar i hand, och om huvudet har han ett törneband. Vem som läser detta tre gånger var kväll, om morgonen ock tre gånger så snäll, skall till sist i paradiset bli säll.» Är 1827 hade denna betecknande bön försvunnit från muren under ett tredubbelt lager av kalkfärg. Den håller nu på att utplånas ur minnet hos några då unga flickor, som nu äro gamla gummor. Ett stort krucifix, som var upphängt på väggen, fullständigade utstyrseln i denna matsal, vars en­da dörr, såsom vi tro oss redan ha nämnt, ledde ut till trädgården. Två smala bord, vartdera om­givet av två träbänkar på sidorna, bildade två långa jämnlöpande linjer från den ena änden av matsalen till den andra. Väggarna voro vita, bor­den svarta; dessa sorgens båda färger äro de en­da i klostren. Måltiderna voro tråkiga, och till och med barnens föda var grov. En enda rätt, av kött och i grönsaker tillsammans eller saltad fisk.<noinclude> <references/></noinclude> 5lnqd5zjl1di8p98gvpu1lloak74m21 104 222990 654394 653353 2026-07-03T08:01:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 472 —}}</noinclude>det var hela kalaset. Denna tarvliga kost, som endast bestods pensionärerna, var likväl ett un­dantag. Barnen åto och tego under uppsikt av »veckomodern», vilken tid efter annan, om en fluga dristade sig att flyga eller surra i strid mot regeln, öppnade och slog hårt igen en bok av trä. Denna tystnad kryddades av helgonens levernesbeskrivningar, som med hög röst förelästes från en liten kateder med pulpet, vilken stod nedanför krucifixet. De äldre lärjungarne föreläste var sin vecka. På vissa avstånd stodo på det bara bor­det glaserade skålar, i vilka lärjungarne själva dis­ kade sina bägare och kuvert; stundom kastade de också dit ratade matbitar, såsom segt kött el­ler skämd fisk, men detta var belagt med straff. Dessa skålar kallades för {{spärrad|vattendammarna}}. Den flicka, som bröt tystnaden, skulle göra ett »kors med tungan». Varest? På stengolvet. Hon fick slicka detta. Stoftet, detta slut på all glädje, hade sig ålagt att bestraffa dessa stackars små rosenblad, om de försyndat sig med en prassling. Det fanns i klostret en bok, som aldrig blivit tryckt mer än {{spärrad|i ett enda exemplar}} och som det är förbjudet att läsa. Det är den helige<noinclude> <references/></noinclude> 75j6lc7bbnaf200cb4oiad4dxzw0dzv 104 222991 654395 653354 2026-07-03T08:03:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 473 —}}</noinclude>Benediktus' regel, en hemlighet, vari intet oheligt öga får intränga. {{spärrad|Nemo regulas, seuconstitutiones nostras, externis communicabit.}} Pensionärerna lyckades en dag komma över denna bok och satte sig att begärligt läsa den, men denna läsning avbröts ofta av deras fruktan att bli överraskade, vilken kom dem att skyndsamt slå igen boken. De hade blott föga nöje till er­sättning för den stora fara de lupit. Några obe­gripliga sidor om unga gossars synder var det, som de funno »mest intressant» däri. De brukade leka i en av trädgårdens gångar, som var omgiven av några skrangliga fruktträd. Oaktat den ytterliga vaksamheten och de stränga bestraffningarna lyckades de stundom att, då blåsten hade skakat träden, förstulet plocka upp en grön äpplekart eller en skämd aprikos eller ett maskstunget päron. Jag vill här låta ett brev tala, som jag har under mina ögon, ett brev, skri­vet för tjugofem år sedan av en för detta pensio­när, numera hertiginnan de ***, en av de elegan­taste damer i Paris. Jag anför ordagrant: »Man gömmer sitt päron eller sitt äpple så gott<noinclude> <references/></noinclude> h07xe6m22713c1gw3b7qaxss8mjx2h6 104 222992 654396 653355 2026-07-03T08:06:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 474 —}}</noinclude>man kan. Då man går upp för att bädda sin säng, i avvaktan på kvällsvarden, stoppar man dem un­der sin huvudkudde, och om aftonen äter man dem i sin säng, och när detta icke låter sig göra, äter man dem på ett visst ställe.» Detta var en av deras största njutningar. En gång, det var också vid ett av ärkebisko­pens besök i klostret, höll en av de unga flickor­na, fröken Bouchard, som hade litet av huset Montmorencys blod i sina ådror, vad, att hon skulle bedja honom om en dags ledighet, någon­ting oerhört i ett så strängt samfund. Vadet blev antaget, men ingen av dem, som höllo emot, trod­de därpå. Då ögonblicket kom och ärkebiskopen gick förbi pensionärerna, steg fröken Bouchard, till sina kamraters obeskrivliga förskräckelse, fram ur deras led och sade: {{spärrad|Monseigneur, en dags lov!}} Fröken Bouchard var blom­strande och fullväxt, med det täckaste lilla rosiga ansikte i världen. Monseigneur de Quélen små­log och sade: {{spärrad|Huru så, mitt barn, en dags lov! Tre dagar, om ni så vill. Jag beviljar er tre dagar.}} Priorinnan kunde ingenting göra, ty ärkebiskopen<noinclude> <references/></noinclude> 5qj9cqebws7h7ufk5kwneiuprr5bsp5 104 222993 654397 653356 2026-07-03T08:08:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 475 —}}</noinclude>hade talat. Det var en förargelse för klostret, men en fröjd för pensionärerna. Man tänke sig intryc­ket därav! Detta trumpna kloster var likväl icke så väl igenmurat, att icke lidelsernas liv där utanför, att icke dramat, ja, själva romanen inträngde dit. För att bevisa detta inskränka vi oss till att här be­styrka och i korthet påpeka en verklig och ove­dersäglig händelse, som för övrigt i sig själv icke står i förhållande till eller medels någon tråd hänger tillsammans med den historia vi berätta. Vi omnämna den blott för att i läsarens föreställ­ning fullständiga klostrets fysionomi. Vid denna tid fanns sålunda i klostret en hem­lighetsfull person, som icke var nunna, som be­handlades med stor aktning och som kallades {{spärrad|fru Albertine}}. Man visste ingenting om henne, om icke att hon var vansinnig och att hon i värl­den ansågs för död. Under denna historia sades ligga några förmögenhetsanordningar, vilka voro nödvändiga för ett högförnämt giftermål. Denna kvinna, knappt trettio år gammal, bru­nett och tämligen vacker, stirrade obestämt om­kring sig med sina stora svarta ögon. Såg hon<noinclude> <references/></noinclude> dss46wegofbnqlte688h53yd4c020gb 104 222994 654398 653357 2026-07-03T08:11:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 476 —}}</noinclude>något? Man tvivlade därpå. Hon gled fram sna­rare än hon gick. Hon talade aldrig. Man var knappt säker på, att hon andades. Hennes näs­borrar voro hopknipna och blåbleka som efter den sista sucken. Att vidröra hennes hand var som att röra vid snö. Hon hade ett sällsamt spöklikt behag. Där hon kom in, började man frysa. En dag sade en syster, som såg henne gå förbi, till en annan syster: — Hon gäller för död. — Hon är det kanhända, svarade den andra. Man hade hundratals berättelser om {{spärrad|fru Albertine}}. Hon var ett ständigt föremål för pen­sionärernas nyfikenhet. Det fanns i kapellet en läktare, som kallades {{spärrad|oxögat}}. Från denna läk­tare, som blott hade en cirkelformig öppning, ett {{spärrad|oxöga}}, var det, som {{spärrad|fru Albertine}} hörde gudstjänsterna. Hon var vanligen ensam där, emedan man från denna läktare, som befann sig i första våningen, kunde se predikanten eller den, som förrättade altartjänsten, vilket var nunnorna förnekat. En dag var predikstolen upptagen av en ung präst av hög rang, hertig de Rohan, pär av Frankrike, år 1815, medan han ännu var prins<noinclude> <references/></noinclude> nnkl3z3vi4sr0vo5hutjjccuzm2i4pw 104 222995 654399 653358 2026-07-03T08:13:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 477 —}}</noinclude>de Léon, officer vid de röda musketörerna samt död efter 1830 såsom kardinal och ärkebiskop av Besançon. Det var första gången, som herr de Rohan predikade i klostret Petit-Picpus. Fru Albertine bevistade vanligen predikningarna och den övriga gudstjänsten fullkomligt lugn och all­deles orörlig. Men denna dag, så snart hon fick se herr de Rohan, reste hon sig till hälften och sa­de med hög röst, mitt under den djupa tystnaden i kapellet: {{spärrad|Åh, se Auguste!}} Hela församlin­gen vände sig bestört om, predikanten lyfte upp ögonen, men fru Albertine hade återfallit i sin förra orörlighet. En fläkt från den yttre världen, en stråle av liv hade för ett ögonblick glidit över detta slocknade och isade ansikte. Därpå hade allt åter försvunnit, och den vansinniga hade ånyo blivit ett lik. Dessa två ord hade emellertid givit allt, som kunde tala i klostret, ämne till prat. Huru myc­ket låg ej uti detta: {{spärrad|Åh, se Auguste!}} Vilka upptäckter! Herr de Rohan hette verkligen Auguste. Det var uppenbart, att fru Albertine var kommen från stora världens kretsar, efter som hon kände herr de Rohan, att hon själv där hade stått<noinclude> <references/></noinclude> lepqi4qpbow2qz8gysqcgbhun3vboc3 104 222996 654400 653359 2026-07-03T08:15:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 478 —}}</noinclude>högt, efter som hon kunde yttra sig så förtroligt om en så förnäm man, samt att hon stod i något förhållande, kanske släktskap, till honom, men helt säkert i ett mycket nära förhållande, efter som hon visste hans förnamn. Två synnerligt stränga hertiginnor, fruarna de Choiseul och Sérent, besökte ofta samfundet, dit de utan tvivel fingo inträde på grund av sin före­trädesrätt som {{spärrad|magnates mulieres}}, och in­jagade hos pensionärerna stor förskräckelse. Då de båda gamla damerna gingo förbi, darrade alla de stackars unga flickorna och slogo ned ögonen. Herr de Rohan var för övrigt, sig själv ovetan­de, ett föremål för pensionärernas uppmärksam­het. Under väntan på biskopsvärdigheten hade han vid denna tid blivit utnämnd till ärkebisko­pens i Paris storvikarie. Det var en av hans va­nor att tämligen ofta komma och sjunga mässan vid gudstjänsterna i nunnornas i Petit-Picpus ka­pell. Ingen av de unga klosterfångarna kunde se honom för sarsförhängets skull, men han hade en vacker och något gäll röst, som de lärt sig känna igen och urskilja. Han hade varit musketör, och dessutom sades det, att han var mycket<noinclude> <references/></noinclude> p1r5d4emqta884rx1vp9jh2e8rths98 104 222997 654401 653360 2026-07-03T08:17:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 479 —}}</noinclude>behagsjuk, att han bar sitt vackra kastanjbruna hår mycket omsorgsfullt upplagt i lockar omkring hu­vudet, att han hade en bred livgördel av präktigt vattrat siden och att hans svarta kaftan hade det elegantaste snitt i världen. Han sysselsatte starkt alla dess sextonåringars inbillningskraft. Intet ljud från den yttre världen trängde in i klostret. Likvisst hände det sig ett är, att toner av en flöjt banade sig väg dit. Det var en stor händelse, som pensionärerna från den tiden ännu i dag påminna sig. Det var en flöjt, som någon spelade på i grann­skapet. Det var alltid samma melodi, en melodi, som nu för tiden är tämligen förgäten: {{spärrad|Min Zétulbé, kom att härska i min själ!}} och man hörde den två eller tre gånger om dagen. De unga flickorna tillbragte {{rättelse|timmmar|timmar}} med att lyssna därpå, stämmomödrarna voro rådlösa, hjärnorna arbetade, det regnade bestraffningar. Detta räck­te i flere månader. Pensionärerna voro alla mer eller mindre förälskade i den okände flöjtspelaren. Var oclicn drömde sig vara Zétulbé. Flöjtens toner kommo från gränden Droit-Mur. De skulle ha givit allt, vågat allt, försökt allt för att, om ock<noinclude> <references/></noinclude> e3txj82qp21wnambfg2nx5yw81l06h6 654402 654401 2026-07-03T08:18:12Z Jonatanskogsfors 17420 654402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 479 —}}</noinclude>behagsjuk, att han bar sitt vackra kastanjbruna hår mycket omsorgsfullt upplagt i lockar omkring hu­vudet, att han hade en bred livgördel av präktigt vattrat siden och att hans svarta kaftan hade det elegantaste snitt i världen. Han sysselsatte starkt alla dess sextonåringars inbillningskraft. Intet ljud från den yttre världen trängde in i klostret. Likvisst hände det sig ett är, att toner av en flöjt banade sig väg dit. Det var en stor händelse, som pensionärerna från den tiden ännu i dag påminna sig. Det var en flöjt, som någon spelade på i grann­skapet. Det var alltid samma melodi, en melodi, som nu för tiden är tämligen förgäten: {{spärrad|Min Zétulbé, kom att härska i min själ!}} och man hörde den två eller tre gånger om dagen. De unga flickorna tillbragte {{rättelse|timmmar|timmar}} med att lyssna därpå, stämmomödrarna voro rådlösa, hjärnorna arbetade, det regnade bestraffningar. Detta räck­te i flere månader. Pensionärerna voro alla mer eller mindre förälskade i den okände flöjtspelaren. Var och en drömde sig vara Zétulbé. Flöjtens toner kommo från gränden Droit-Mur. De skulle ha givit allt, vågat allt, försökt allt för att, om ock<noinclude> <references/></noinclude> qavttflf0ntsblxfu3bruortjhilhq6 104 222998 654403 653361 2026-07-03T08:19:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 480 —}}</noinclude>blott för en sekund, få se en skymt av den »unge mannen», som spelade så ljuvligt på denna flöjt och som, utan att ana det, på samma gång drev sitt spel i alla dessa själar. Det fanns de, som smögo sig ut genom en bakdörr och stego upp i tredje våningen, som vette utåt gränden Droit-Mur, för att försöka se något genom de åt grann­gårdarna liggande fönstren. Men omöjligt. En gick så långt, att hon högt över sitt huvud stack ut armen genom gallret och viftade med sin vita näsduk. Två voro ännu djärvare. De funno ut­väg att klättra ända ut på ett tak, vågade sig dit och lyckades slutligen att få se den »unge man­nen». Det var en gammal emigrant, en blind och ut­fattig adelsman, som blåste flöjt i sin vindskam­mare för att förjaga ledsnaden.<noinclude> <references/></noinclude> 3e3g6sbrnu6p6czubn29hako7chjxp6 104 222999 654404 653362 2026-07-03T08:22:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 482 —}}</noinclude>att här söka sig ett skydd under benediktin-bernardinernunnornas vingars skugga. Styrelsen ut­betalade ett litet årsunderhåll åt dem. Petit-Picpus' nunnor hade mottagit dem med tjänstvillig iver. Det var en sällsam blandning. Var och en följde sin regel. Det tilläts stundom klosterpen­sionärerna, såsom en stor förströelse, att få besö­ka dem, vilket gjorde, att dessa unga i sitt minne bevarade, bland annat, hågkomsten av den from­ma moder Bazile, den fromma moder Scolastique och moder Jacob. En av dessa flyktingar befann sig här så gott som hemma hos sig. Det var en nunna av Sainte-Aures orden och den enda kvarlevande av den­samma. Sainte-Aurer.unnornas forna kloster var sedan början av adertonde århundradet just detta Petit-Picpus, som sedermera kom att tillhöra benediktinernunnorna av Martin Vergas regel. Den­na fromma mö, allt för fattig att bära sin ordens präktiga dräkt, en vit klänning med skarlakansrött skapulier, hade med fromt nit klätt en liten docka i sådan dräkt, vilken docka hon beredvilligt visa­de och som hon vid sin död skänkte till klostret.<noinclude> <references/></noinclude> reggl0v2u5a8pygz325p57qrrapx097 104 223000 654405 653363 2026-07-03T08:24:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 483 —}}</noinclude>År 1824 återstod av denna orden endast en nunna. Nu återstår därav endast en docka. Utom dessa värdiga mödrar hade några gamla fruntimmer av denna världen, i likhet med fru Albertine, fått priorinnans tillåtelse att draga sig till­baka i lilla klostret. Till deras antal hörde fru de Beaufort d'Hautpoul och markisinnan Dufresne. En annan var aldrig känd i klostret för annat än det förfärliga oväsen hon gjorde, då hon snöt sig. Pensionärerna kallade henne fru Vacarmini (fru Olåt). Omkring 1820 eller 1821 begärde fru de Geniis, som vid denna tid utgav en liten periodisk tidskrift med titeln {{spärrad|L'Intrépide}}, att likaledes få in­träda i klostret Picpus såsom så kallad {{spärrad|dame en chambre}}. Hertigen av Orléans rekommen­derade henne. Uppståndelse i bikupan. Stämmomödrarna riktigt darrade. Fru de Geniis hade skrivit romaner. Men hon förklarade sig vara den första att avsky dem, och dessutom hade hon nu hunnit till sitt skede av nästan vild gudaktighet<ref> Hon var då sjuttiofyra eller sjuttiofem år gammal. </ref>. Med Guds bistånd, och prinsens därtill, fick hon<noinclude> <references/></noinclude> lmzrh1jac0lt46otghox68zifll1m7x 104 223001 654406 653364 2026-07-03T08:26:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 484 —}}</noinclude>inträda. Men om sex eller åtta månader begav hon sig därifrån, uppgivande som skäl, att träd­gården saknade skugga. Nunnorna voro förtjus­ta däröver. Ehuru mycket gammal, spelade hon ännu på harpa, och det utmärkt väl. Då hon begav sig därifrån, lämnade hon ett be­tecknande minne efter sig i sin cell. Fru de Gen­lis var vidskeplig och latinkunnig. Dessa två ord giva en tämligen god teckning av hennes andliga profil. Man såg ännu för några år sedan fastklistrade inuti ett i hennes cell befintligt litet skåp, vari hon brukade förvara sina penningar och nipper, följande fem latinska verser, skrivna av hen­nes egen hand med rött bläck på gult papper och enligt hennes förmenande ägande den förmågan att skrämma bort tjuvar: {{dikt|Imparibus merilis per.dent tria corpora ramis: Dismas et Gesmas, media est divina potestas; alta petit Dismas, infelix, infima, Gesmas; nos et res nostras conservet summa potestas. Hos versus dicas, ne tu furto tua perdas.}} Dessa verser, skrivna på det sjätte århundradets latin, väcka det spörsmålet, huruvida de bägge rövarne på Golgata hette Dimas och Gestas, såsom<noinclude> <references/></noinclude> r30oi1pdjk9qjrk17bd7xx9ayiaphdw 104 223002 654407 653365 2026-07-03T08:29:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 485 —}}</noinclude>man vanligen antagit, eller Dismas och Gesmas. Detta senare stavningssätt skulle kunnat motsäga de anspråk, som vicomte de Gestas i förra århundradet gjorde gällande, nämligen att han här­stammade från den obotfärdige rövaren. För öv­rigt utgör den nyttiga egenskap, som dessa ver­ser besitta, en trosartikel i hospitaliternas orden. Klostrets kyrka, uppförd så, att hon, liksom en verklig klyfta, skilde stora klostret från uppfost­ringsanstalten, var naturligtvis gemensam för upp­fostringsanstalten, stora klostret och lilla klostret. Dit insläpptes till och med allmänheten genom ett slags karantänsingång, anbragt utåt gatan. Men allt var så anordnat, att ingen av klostrets invå­nare kunde se något utifrån kommande ansikte. Tänk oss en kyrka, vari koret blivit fattat av en jättehand och vridet så, att det bildade, icke så­som i vanliga kyrkor en förlängning bakom alta­ret, utan ett slags mörk sal eller håla till höger om den tjänstförrättande prästen; tänk oss denna sal förstängd av det nio fot höga förhänge, varom vi redan talat; sammanpacka i mörkret bakom detta förhänge, i korstolar av trä, nunnorna till vänster, pensionärerna till höger, lajsystrarna och<noinclude> <references/></noinclude> ns1t6l6vv8uu4ovtrxvselo40kp3l48 104 223003 654408 653366 2026-07-03T08:29:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 486 —}}</noinclude>noviserna i bakgrunden, så får man någon före­ställning om, på vad sätt nunnorna i Petit-Picpus bevistade gudstjänsten. Den håla, som kallades koret, stod genom en löngång i förbindelse med klostret. Kyrkan fick sin dager ifrån trädgården. Då nunnorna bevistade sådana gudstjänster, där deras regel bjöd dem tystnad, fick församlingen ingen annan antydan om deras närvaro än det bul­ler, som uppstod, då korstolarnas klaffar lyftes upp eller fälldes ned.<noinclude> <references/></noinclude> qld9k1rj6ifgj3jo8ql2ks624lhysn4 104 223004 654409 653367 2026-07-03T08:33:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 488 —}}</noinclude>och snarare benediktinermunk än benediktinernunna. Underpriorinnan var en gammal, nästan blind spansk nunna, moder Cineres. De mest ansedda bland stämmomödrarna voro: moder Sainte-Honorine, skattmästarinnan; moder Sainte-Gertrude, första lärarinnan för noviserna; moder Sainte-Ange, andra lärarinnan; moder Annoncialion, sakristivakterskan; moder Saint-Augustin, sjukvakterskar, den enda i hela klostret, som var elak; moder Sainte-Mechtilde (fröken Gauvain), helt ung, med en beundransvärd röst; moder des Anges (fröken Drouet), som hade va­rit i klostret {{spärrad|Filles-Dieu}} och i klostret {{spärrad|Trésor}} mellan Gisors och Magny; moder Saint-Joseph (fröken de Cogolludo); moder Sainte Adelaide (fröken d'Auverney); moder Miséricorde (fröken de Cifuentes, som icke kunde uthärda klostersträngheten); moder Compassion (fröken de la Miltiére, mycket rik, som tvärt emot regeln blev mottagen vid sextio års ålder); moder Providence (fröken de Laudinière); moder Presen­tation (fröken de Siguenza), som blev priorinna år 1847; samt slutligen moder Sainte-Céligne<noinclude> <references/></noinclude> 5nkok5cen21kypvs6dgwzpfd6fm7t75 104 223005 654410 653368 2026-07-03T08:35:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 489 —}}</noinclude>(syster till bildhuggaren Ceracchi), som blev van­sinnig, och moder Sainte-Chantal (fröken de Suzon), som också blev det. Bland de vackraste fanns ytterligare en förtju­sande flicka om tjugotre år, som var från ön Bourbon och härstammade från chevalier Roze. I världen hade hon hetat fröken Roze, nu kallades hon moder Assomption. Moder Sainte-Mechtilde, som ledde sången och kören, använde gärna pensionärerna därtill. Hon tog vanligen en fullständig skala bland dem, det vill säga sju stycken från tio år till sexton, vilka efter växt och röst ordnades så, att de, under det de sjöngo, stodo uppradade sida vid sida efter ålder, från den minsta till den största. Detta tog sig för ögat ut som ett slags herdepipa av unga flickor, som ett slags levande pansflöjt, samman­satt av änglaskepnader. Bland lajsystrarna voro de, som pensionärerna tyckte mest om, syster Sainte-Euphrasie, syster Sainte-Marguerite, syster Sainte-Marthe, som själv ännu var ett barn, och syster Saint-Michel, vilkens långa näsa väckte deras löje. Alla dessa kvinnor voro milda mot alla dessa<noinclude> <references/></noinclude> lv0ninrskaauk7aic53xxqaace0868g 104 223006 654411 653369 2026-07-03T08:37:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 490 —}}</noinclude>barn. Nunnorna voro stränga endast mot sig själva. Det eldades aldrig annanstädes än i upp­fostringsanstalten, och kosten där var i jämförelse med klostrets egen utsökt. Därtill kommo tusen­tals små omsorger. Men om ett barn gick bred­vid en nunna och tilltalade henne, svarade nun­nan aldrig. Denna tystnadsregel hade haft till verkan, att ordet i hela klostret var taget från de mänskliga varelserna och givet åt livlösa ting. Än var det kyrkklockan, som talade, än var det trädgårds­mästarens bjällra. En stor metallklocka, varpå slogs med hammare och som hade stark klang, så att den hördes över hela huset, stod bredvid den syster, som bevakade ingången, och tillkän­nagav genom olika antal slag, vilka utgjorde ett slags akustisk telegraf, alla sådana det materiella livets förrättningar, som måste utföras, och kalla­de, när så påfordrades, den ena eller andra av husets invånarinnor till samtalsrummet. Varje person och varje sak hade sina vissa slag på kloc­kan. Priorinnan hade ett och ett; underpriorinnan ett och två. Sex och sedan fem betydde läs­timmens början i klassen, så att lärjungarne aldrig<noinclude> <references/></noinclude> 6xcog5b9qhfwhvhbv5b3xtx3wty5xx6 104 223007 654412 653370 2026-07-03T08:41:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 491 —}}</noinclude>sade: gå in i klassen, utan gå in i sex-fem. Fyra och fyra var fru de Genlis' ringning. Den hördes ganska ofta. {{spärrad|C'est le diable à quatre}} (nu är hin lös), sade de, som voro mindre kärleks­fulla. Tio och nio slag förkunnade en stor hän­delse. Det betydde, att {{spärrad|klausurporten}} skulle öppnas, en förskräcklig järndörr, späckad med reglar och som endast för ärkebiskopen vän­de sig på sina hakar. Med undantag av honom och trädgårdsmästa­ren fick, såsom vi förut sagt, aldrig någon mans­person komma in i klostret. Pensionärerna fingo emellertid se två andra män: den ene var klosterpredikanten abbé Banès, en gammal och ful gub­be, som de hade tillfälle att betrakta i koret, tvärs igenom ett galler. Den andre var ritmästaren, herr Ansiaux, som i det brev, varur vi förut anfört nå­gra rader, kallas herr {{spärrad|Anciot}} och betecknas som {{spärrad|en gammal, otäck puckelrygg}}. Man ser, att alla männen voro utvalda. Sådant var detta underliga hus.<noinclude> <references/></noinclude> 53bcg8mekc3b6fjt622akuw1pvg5urw 104 223008 654413 653371 2026-07-03T08:43:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 493 —}}</noinclude>Stora armen av galgen upptog hela det stycke av gränden Droit-Mur, som låg emellan Lilla Picpusgatan och Polonceaugatan; den mindre armen var en hög, grå och allvarlig fasad, som, med järngal­ler för fönstren, vette utåt Lilla Picpusgatan. In­körsporten n:r 62 bildade yttersta ändan därav. Ungefär mitt på denna fasad befann sig en gam­mal och låg, av stoft och damm pudrad välvd port, där spindlarna spunno sina vävar, och vil­ken icke öppnades mer än en eller par timmar om söndagarna, ävensom vid de sällsynta tillfällen, då någon nunnas likkista fördes ut från klostret. Detta var kyrkans allmänna ingång. Vippgalgens knä bestod av en fyrkantig sal, som begagnades till skafferi och handkammare samt av nunnorna kallades {{spärrad|misshushållningskammaren}}. I den stora armen lågo mödrarnas och syst­rarnas celler, ävensom novisernas rum. I den lil­la armen lågo köken, matsalen jämte det täckta galleriet och kyrkan. Mellan porten n:r 62 och hörnet av den stängda gränden Aumarais var upp­fostringsanstaltens bostad, som icke syntes uti­från. Det övriga av fyrhörningen bildades av trädgården, som låg mycket lägre än<noinclude> <references/></noinclude> f69nsai7lkp5mlv895cqadd4s9g4ky7 104 223009 654414 653372 2026-07-03T08:45:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 494 —}}</noinclude>Polonceaugatan, vilket gjorde, att murarna voro mycket hög­re på den inre sidan än på den yttre. Den något kullriga trädgården hade i mitten, på toppen av en jordkulle, en vacker kägelformig gran, med fin spets, från vilken, liksom från bucklan på en sköld, fyra stora gångar gingo ut, varjämte åtta mindre sköto in, två och två, mellan de stora gångarna, så att, om inhängnaden varit cirkelrund, skulle gångarnas geometriska plan ha liknat ett kors, lagt på ett hjul. Gångarna, vilka alla myn­nade ut vid de högst oregelbundet liggande träd­gårdsmurarna, voro olika långa. De voro infatta­de med krusbärs- och vinbärsbuskar. I bak­grunden gick en allé av höga popplar från ruiner­na av det gamla klostret, som låg i hörnet vid gränden Aumarais. Framför lilla klostret låg den så kallade lilla trädgården. Lägges ytterligare härtill en gård, alla de olika slags vinklar, som de inre byggnaderna bildade fängelselika murar, samt som enda perspektiv och enda grannskap den långa, svarta linje av tak, som infattade den andra sidan av Polonceaugatan, så kan man göra sig en fullständig föreställning om, vad bernardinernunnornas kloster Petit-Picpus var för<noinclude> <references/></noinclude> qvvtpzj1597rkp3i0hsl4orcbf0jwhi 104 223010 654415 653373 2026-07-03T08:46:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 495 —}}</noinclude>fyrtiofem år sedan. Detta heliga hus hade blivit byggt just på samma plats, som förut intogs av ett från fjortonde till sextonde århundradet ryktbart boll­hus, vilket kallades {{spärrad|elvatusendjävlabollhuset}}. Alla dessa gator voro för övrigt bland de äld­sta i Paris. Dessa namn, Droit-Mur och Aumarais, äro mycket gamla. De gator, som bära dem, äro ännu mycket äldre. Gränden Aumarais kallades förut Maugoutgatan, och gränden Droit-Mur kal­lades Eglantiersgatan (Lukttörnegatan), ty Gud lät blommor spricka ut, innan människan började hugga sten.<noinclude> <references/></noinclude> tg0a9oy1s54hbsy2px6693a7dbcosgf 104 223011 654416 653374 2026-07-03T08:49:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 497 —}}</noinclude>saker om abbotsklostret Fontevrault, att det var som en stad och att det fanns ordentliga gator inom detsamma. Hon talade med en pikardisk brytning som ro­ade pensionärerna. Varje år förnyade hon hög­tidligt sitt klosterlöfte, och i det ögonblick hon skulle avlägga eden, sade hon till prästen: — Monseigneur Saint François har överlåtit det åt monseigneur Saint Julien, monseigneur Saint Julien har överlåtit det åt monseigneur Saint Eusèbe, monseigneur Saint Eusèbe har överlåtit det åt monseigneur Saint Procope, och så vida­re. Alltså överlåter jag det åt er, min fader. Och pensionärerna till att skratta, icke i mjugg, men i slöjan. Det var förtjusande små halvkväv­da fnittringar, vilka kommo stämmomödrarna att rynka ögonbrynen. En annan gång berättade den hundraåriga histo­rier. {{spärrad|I hennes ungdom}}, sade hon, {{spärrad|gåvo bernardinermunkarna icke musketörerna efter}}. Det var ett år­hundrade, som talade, men det var det adertonde århundradet. Hon berättade om det i Champagne och Bourgogne före revolutionen vanliga bruket<noinclude> <references/></noinclude> jzdqo52hd3r9pw947r5hus2j9dst9s0 104 223012 654417 653375 2026-07-03T08:53:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 498 —}}</noinclude>med de fyra vinsorterna. Då nämligen någon hög personlighet, en marskalk av Frankrike, en prins, en hertig eller en pär, reste igenom en stad i Bourgogne eller Champagne, kommo stadens myndig­heter för att bringa honom sin hyllning ocl i bjödo honom fyra båtformiga silverbägare, innehållan­de fyra olika sorter vin. På den första bägaren lästes inskriften: {{spärrad|apvin}}; på den andra: {{spärrad|lejonvin}}; på den tredje: {{spärrad|fårvin}}; på den fjärde: {{spärrad|svinvin}}. Dessa fyra inskrifter beteck­nade de fyra grader, som drinkaren genomgår: i den första blir han munter, i den andra retlig, i den tredje slö och i den fjärde slutar han med att bli ett djur. Hon hade i ett skåp, under lås och nyckel, ett hemlighetsfullt föremål, varpå hon satte stort vär­de. Fontevraults regel förbjöd henne icke detta. Men hon ville icke visa detta föremål för någon. Hon stängde in sig, vilket hennes regel tillät hen­ne, och höll sig dold var gång hon ville betrakta det. Om hon hörde någon gå ute i korridoren, stängde hon igen skåpet så skyndsamt, som hon med sina gamla händer förmådde. Då någon ta­lade till henne om detta, så leg hon, hon, som<noinclude> <references/></noinclude> mt2vc67s0axgyo6wlz91v8o19b1og4a 104 223013 654418 653376 2026-07-03T08:55:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 499 —}}</noinclude>eljes talade så gärna. De mest nyfikna kommo till korta mot henens tystnad och de ihärdigaste mot hennes hårdnackenhet. Detta var också ett äm­ne till utläggningar för alla, som i klostret voro sysslolösa eller hade ledsamt. Vad kunde det väl vara för en dyrbar och hemlighetsfull sak som utgjorde den hundraårigas skatt? Utan tvi­vel någon helig bok? Något radband, ensamt i sitt slag? Någon beprövad relik? Man förlorade sig i gissningar. Vid den stackars gummans död skyndade man till skåpet, fortare kanhända, än passande var, och öppnade det. Man fann före­målet inlagt i ett tredubbelt linneomslag, liksom en invigd patén. Det var ett fat av fayence, varpå voro avbildade kärleksgudar, som flydde, förfölj­da av apotekslärlingar, beväpnade med ofantliga lavemangsprutor. Förföljelsescenen överflödar av löjliga grimaser och ställningar. En av de förtju­sande små kärleksgudarna är redan alldeles upp­trädd på sprutan. Han slår omkring sig, flaxar med sina små vingar och försöker ännu att flyga, men gyckelmakaren skrattar med ett sataniskt grin. Meningen är: kärleken övervunnen av koliken. Detta för övrigt ganska egendomligt fat, som<noinclude> <references/></noinclude> dvzuhmzv9wudkx6sm1sa0hbs3so65f0 104 223014 654419 653377 2026-07-03T08:56:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 500 —}}</noinclude>kanhända haft äran att ingiva Molière en idé, fanns i behåll ännu i september 1845. Det fanns till salu hos en klädmäklare vid Beaumarchaisboulevarden. Den beskedliga gumman ville icke mottaga nå­got besök utifrån, {{spärrad|emedan samtalsrum­met var alltför dystert}}, sade hon.<noinclude> <references/></noinclude> 8cp70oveb6pe9bmn2abr0du8flf3oh2 104 223015 654420 653378 2026-07-03T09:00:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 502 —}}</noinclude>Frankrike, och som bland det beskedliga folket i adertonde århundradet hade rykte för att vara {{spärrad|fader till alla kastanjeträd in­om konungariket}}. Som vi redan nämnt, innehades klostret vid Templegatan av benediktinernunnor av det stän­diga tillbedjandet, vilka dock skilde sig från dem, som lydde under Citeaux. Det ständiga tillbedjandets orden är icke mycket gammal och går icke mer än två hundra år tillbaka i tiden. År 1649 blev det heliga sakramentet vanhelgat två gånger, med några dagars mellantid, uti tvenne kyrkor i Paris: Saint-Sulpice och Saint-Jean en Greve, en förfärande och sällsynt gudlöshet, som upprörde hela staden. Herr priorn-storvikarien i Saint-Germain des Prés befallde hela sitt prästerskap att hålla en högtidlig procession, varvid den påvlige nuntien förrättade ceremonierna. Men den­na försoning syntes icke tillräcklig för två heder­värda damer, fru Courtin, markisinna de Boucs, och grevinnan de Châteauvieux. Den skymf, som tillfogats »altarets högst vördnadsvärda sakra­ment», kunde, ehuru av övergående beskaffenhet, icke förgätas av dessa två fromma själar och<noinclude> <references/></noinclude> 9o0ll4rz17caaz3yk605lu42zgyy48n 104 223016 654421 653379 2026-07-03T09:01:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 503 —}}</noinclude>syntes dem icke kunna avtvås annat än ett ständigt tillbedjande i något nunnekloster. Bägge skänkte därför betydande summor, den ena 1652, den andra 1653, till en benediktinernunna, moder Catherine de Bar, kallad »av det heli­ga sakramentet», för att i denna fromma avsikt grundlägga ett kloster av den helige Benedictus' orden. Den första tillåtelsen till klostrets grun­dande gavs moder Catherine de Bar av herr de Metz, abbot av Saint-Germain, »med villkor, att ingen skulle kunna antagas till nunna däri, som icke medförde en årsinkomst av tre hundra francs, motsvarande sex tusen francs i kapital». Efter abboten av Saint-Germain lämnade även konun­gen sitt tillstånd i ett öppet brev, och alltsammans, både abbotens tillståndsbrev och den kungliga skrivelsen, blev år 1654 inregistrerat av ränte­kammaren och parlamentet. Sådant är ursprunget till och på sådant sätt gavs den lagliga stadfästelsen åt det samfund i Paris, som kallas benediktinernunnorna av det ständiga tillbedjandet av det heliga sakramentet. Deras första kloster »nybyggdes» vid gatan<noinclude> <references/></noinclude> 9ncwqfcmjjr1kwimr39g4awtmmvdrlo 104 223017 654422 653380 2026-07-03T09:04:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 504 —}}</noinclude>Cassette för de av fruarna de Boucs och de Châteauxvieux skänkta medlen. Denna orden blandade sig, som man ser, icke alls med benediktinernunnorna av Citeaux. Den lydde under abboten av Saint-Germain des Prés på samma sätt, som nunnorna av det heliga hjär­tat lydde under jesuitergeneralen och barmhärtiglietssystrarna under lazaristernas general. Den {{rättelse|skillde|skilde}} sig likaledes helt och hållet från bernardinernunnorna i Petit-Picpus, vilket klos­ters inre vi nyss beskrivit. År 1657 hade påven Alexander VII genom särskild skrivelse bemyndi­gat bernardinernunnorna i Petit-Picpus att också utöva det ständiga tillbedjande! liksom benediktinernunnorna av det heliga sakramentet. Men de Båda ordnarna ha icke desto mindre förblivit skil­da från varandra.<noinclude> <references/></noinclude> 7lfsih4z7ckk8gi1l1wgq0up2l4kh8y 104 223018 654423 653381 2026-07-03T09:15:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 506 —}}</noinclude>att den väcker fasa. Kallelsen för klosterlivet ryggar tillbaka, orden rekryterar sig icke mera. År 1845 gåvo sig ännu några till lajsystrar, men inga till egentliga nunnor. För fyrtio år sedan voro nunnorna nära ett hundra. För femton år sedan voro de icke mer än tjugoåtta. Huru mån­ga äro de i denna stund? Är 1847 var priorinnan ung, ett tecken till att kretsen, inom vilken hon kunde väljas, hade krympt ihop. Hon var icke fyrtio år. 1 samma mån, som antalet minskades, ökades mödrarna. Vars och ens tjänstgöring blev pinsammare. Man såg redan den stund nalkas, då det blott skulle finnas ett dussin värkande och böjda skuldror till att bära den tunga bördan av den helige Benedictus' regel. Ty bördan är obe­veklig och förblir densamma för få som för mån­ga. Hon tynger, hon krossar. Också dö de bort. Under den tid, då författaren av denna bok ännu bodde i Paris, dogo två. Den ena var tjugofem år, den andra tjugotre. Den senare kan säga med Julia Alpinula: {{spärrad|Hic jaceo. Vixi annos viginti et tres.}} Det är till följd av detta förfall, som klostret avstått från att uppfostra flic­kor. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t14fy08p9kcb5m0c5k1yhtf7e4g6pur 104 223019 654424 653382 2026-07-03T09:18:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 507 —}}</noinclude>Vi ha icke kunnat gå förbi denna utomordentli­ga, så föga kända, så i dunkel höljda boning utan att inträda där och taga med oss dem, som följa oss och som lyssna på vår, kanhända för en och annan gagnelig berättelse om Jean Valjeans sorg­liga öde. Vi ha trängt in i detta samfund, så upp­fyllt av dessa åldriga religionsbruk, vilka nu före­falla så nya. Det är den stängda örtagården. {{spärrad|Hortus conclusus.}} Vi ha talat utförligt om detta sällsamma ställe men tillika med aktning, åtminstone så vitt som aktning och utförlighet äro förenliga. Vi förstå icke allt, men vi skymfa ingenting. Vi äro lika långt ifrån den lovsjungande Joseph de Maistre, vilken nära nog vill göra bödeln till ett helgon, som ifrån den grinande Voltaire, vilken till och med skämtar med krucifixet. Detta är ologiskt av Voltaire, vare det sagt i förbigående, ty Voltaire skulle ha försvarat Jesus, liksom han försvarade Calas. Och vad förestäl­ler krucifixet även för dem, som förneka {{spärrad|övermomänskliga|övermänskliga}} uppenbarelser i köttet? Jo, den mör­dade vise. I det nittonde århundradet undergår den<noinclude> <references/></noinclude> drwbafzcscxpw7mhggq89rzie6tu6ih 104 223020 654425 653383 2026-07-03T09:21:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 508 —}}</noinclude>religiösa idén en kris. Man glömmer vissa saker, och däri gör man väl, så framt man, medan man glömmer ett, i stället lär sig ett annat. Intet tomrum får finnas i människohjärtat. Åtskilligt rives ned, och det är gott, att så sker, men på det vill­koret, att något nytt bygges upp i stället. Må vi, under väntan därpå, studera de saker, som icke längre finnas till! Det är nödvändigt att känna dem, vore det också endast för att und­vika dem. Efterbildningar av det förflutna anta­ga falska namn och kalla sig gärna framtiden. Denne gengångare, det förflutna, är benägen för alt förfalska sitt pass. Må vi därför lära känna snaran! Må vi hysa misstroende! Det förflutna har ett ansikte: vidskepelsen, och en mask, hyckleriet. Må vi avslöja detta ansikte och avrycka denna mask! Vad klostret angår, så förete de en sammanflätning av tvenne frågor: en civilisationsfråga, som fördömer dem; en frihetsfråga, som tager dem i sitt hägn.<noinclude> <references/></noinclude> p9mo7e677gubvdy6357u3aqfnfdij8o 104 223023 654426 653386 2026-07-03T09:22:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 513 —}}</noinclude>uppfyllt av det mörker, som utströmmar från dö­den. Det spanska klostret är i synnerhet gravlikt. Där resa sig i dunklet, under töckniga valv, under domar, oredigt förlorande sig i mörkret, altaren, massiva som den babelska tornbyggnaden och höga som katedraler. Där hänga vid kedjor i det ändlösa dunklet ofantliga, vita krucifix. Där pa­radera på kors av ebenholtz stora nakna kristus­bilder av elfenben, mer än blodiga, ty de bada i blod, ohyggliga, men praktfulla, med benknotorna framstickande på armbågarna, med knäskålarna framskymtande genom sin betäckning, med köttet gapande i såren, krönta med törnekronor av sil­ver, fastnaglade med guldspikar, med bloddroppar av rubiner på pannan och tårar av diamanter i ögonen. Diamanterna och rubinerna se våta ut och framlocka tårar hos nedanför i skuggan lig­gande beslöjade varelser, vilkas kropp är sönderskavd av tagelskjortan och sönderflängd av det med järntaggar späckade gisslet, vilkas barm är hoppressad av flätade videkvistar och vilkas knän äro söndernötta genom knäböjandet under de evinnerliga bönerna, kvinnor, som tro sig vara<noinclude> <references/></noinclude> ci3j84n34ja09dn8ipc6yqow69r4haa 104 223024 654427 653387 2026-07-03T09:24:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 514 —}}</noinclude>brudar, spöken, som tro sig vara serafer. Dessa kvinnor, tänka de något? Nej. Vilja de något? Nej. Älska de? Nej. Leva de? Nej. Deras nerver ha förvandlats till ben, deras ben till ste­nar. Deras nunnedok är vävt av nattens mörker. Deras andhämtning under doket liknar närmast, tycker man, dödens hemska andedräkt. Abbedis­san, en mänsklig vålnad, inviger dem till helighet och bävan. Det obefläckade är där, men grymt. Sådana äro de gamla klostren i Spanien, hemvist för en fasaväckande andakt, hålor, fyllda av le­vande begravda mör, ställen, där grymheten har sin boning. Det katolska Spanien var mera romerskt än Rom självt. Det spanska klostret var företrädes­vis det katolska klostret. Det smakade av öster­landet. Ärkebiskopen, himlens kislaraga, inläs­te och bespejade denna åt Gud förbehållna seralj av själar. Nunnan var odalisken, prästen var eunucken. De, som brunno av andakt, blevo ut­valda i drömmen och ägde Kristus. Om natten steg den sköne, unge mannen ned från korset och blev cellens hänryckning. Höga murar värnade mot varje levande tankefrestare den mystiska<noinclude> <references/></noinclude> 30tc1b751yqbrcp7v9fdgqikvpef2ll 104 223025 654428 653388 2026-07-03T09:26:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 515 —}}</noinclude>sultaninna, som hade den korsfäste till sultan. En blick utom dessa murar var en otrohet. Klostrets {{spärrad|in pace}} fyllde lädersäckens plats. Det, som man i österlandet kastade i havet, myllade man ned i jorden i västerlandet. På båda hållen vre­do kvinnor sina händer. Böljan på det förra hål­let, graven på det senare. Där dränktes de, här begrovos de. Förfärliga parallelism! I vår tid ha försvararna av det förflutna, då de icke kunna förneka dessa sakförhållanden, tagit sig för att le däråt. Man har bragt i sväng ett lika bekvämt som besynnerligt sätt att undertryc­ka historiens avslöjanden, att betaga filosofiens anmärkningar deras kraft och att undanskjuta alla obehagliga frågor. {{spärrad|Ämne för fasor!}} säga slughuvudena. »Fraser!» upprepa tomhuvudena. Jean Jacques en frasmakare, Diderot en frasmakare, Voltaire, när han uppträder för Calas, Labarre och Sirven, en frasmakare! Jag minns icke, vem det var, som nyligen hittade på, att Tacitus ock­så var en frasmakare, att Nero var ett offer och att man bestämt måste beklaga »den stackars Holofernes». Sakförhållandena äro emellertid svåra att villa<noinclude> <references/></noinclude> qvfacbgv73f2p86drf7n8bl5i2zjnpu 104 223026 654429 653389 2026-07-03T09:28:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 654429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 516 —}}</noinclude>bort, och de sätta sig på tvären. Författaren till denna bok har nära tre mil från Bruxelles med egna ögon sett ett stycke av medeltiden, lätt till­gängligt för hela världen. Han har vid abbedisseklostret Villers, mitt på den äng, som fordom var klostrets gård, sett öppningen till oblietterna och vid stranden av Dyle fyra fängelsehålor av sten, till hälften under jorden, till hälften under vattnet. Det var de så kallade {{spärrad|in pace}}. Var och en av dessa fängelsehålor har ännu kvar en återstod av en järndörr, en latrin och en förgallrad fönsterglugg, som på yttre sidan ligger två fot över floden och på den inre sex fot över jordgol­vet, vilket således ligger fyra fot lägre än den utvändigt längs efter muren flytande floden. Jord­golvet är alltid fuktigt. Invånarna i dessa {{spärrad|in pace}} hade detta fuktiga golv till säng. I en av fängelsehålorna sitter ännu ett stycke av ett halsjärn fast i muren. I en annan ser man ett slags fyrkantig låda, bildad av fyra granithällar, för kort, för att man skulle kunna ligga utsträckt i den, för låg, för att man skulle kunna resa sig upp. Där instoppade man en människovarelse och lade ett stenblock ovanpå. Det finns. Man<noinclude> <references/></noinclude> 3mrkv4uf3tnic1tamnfu2uvbyz9jfh4 108 223473 654350 654252 2026-07-02T22:27:35Z Jonatanskogsfors 17420 654350 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} kw1ubwc7su4f6psb8pagxuqhcpxritv 654355 654350 2026-07-02T22:29:17Z Jonatanskogsfors 17420 Tömde sidan 654355 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template }} agk00lds9atuox2dvx0lpkvdw0e897g 654356 654355 2026-07-02T22:29:42Z Jonatanskogsfors 17420 Ogjorde revision [[Special:Diff/654355|654355]] av [[Special:Contributions/Jonatanskogsfors|Jonatanskogsfors]] ([[User talk:Jonatanskogsfors|diskussion]]) 654356 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} kw1ubwc7su4f6psb8pagxuqhcpxritv 654357 654356 2026-07-02T22:30:27Z Jonatanskogsfors 17420 654357 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} |Width= |Css= |Kommentar= }} otxojh191jmj6rwldfowyjbdvwenvjz 654358 654357 2026-07-02T22:30:49Z Jonatanskogsfors 17420 654358 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} c4y9pe574nszjp4tplrn42o98uxsq4j 654359 654358 2026-07-02T22:31:17Z Jonatanskogsfors 17420 Tömde sidan 654359 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template }} agk00lds9atuox2dvx0lpkvdw0e897g 654360 654359 2026-07-02T22:31:33Z Jonatanskogsfors 17420 654360 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} hnu4cq5mumjsprblrwxcnxnhf1rluou 654362 654360 2026-07-02T22:31:52Z Jonatanskogsfors 17420 654362 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} hwtbhl4dqjeuraiqskfm7hmi4dofi1j 654363 654362 2026-07-02T22:32:26Z Jonatanskogsfors 17420 654363 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} c49i5ewnh1j6wyi2fc1fkdixqf88p7c 654365 654363 2026-07-02T22:35:30Z Jonatanskogsfors 17420 654365 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_01|En gammal salong]], 727</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_02|Ett av tidens röda spöken]], 735</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} cbjszl82wo0jp539bodusayrvai8928 654366 654365 2026-07-02T22:36:04Z Jonatanskogsfors 17420 654366 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_01|En gammal salong]], 727</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_02|Ett av tidens röda spöken]], 735</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_03|Må de döda vila i ro]], 748</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} lgdv4x1gq0flsk8hywzuz1ejvuairy0 654367 654366 2026-07-02T22:37:36Z Jonatanskogsfors 17420 654367 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_01|En gammal salong]], 727</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_02|Ett av tidens röda spöken]], 735</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_03|Må de döda vila i ro]], 748</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_05|Hur man blir revolutionär genom att besöka mässan]], 771</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_06|Vad mötet med en kyrkovärd innebär]], 775</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_07|En aning till kurtis]], 788</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_08|Marmor mot granit]], 798</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} nqn29cn3x6cv53zx19c6wgmvbg9j4qn 654368 654367 2026-07-02T22:39:05Z Jonatanskogsfors 17420 654368 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf|page=7|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_01|En gammal salong]], 727</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_02|Ett av tidens röda spöken]], 735</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_03|Må de döda vila i ro]], 748</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_04|Stråtrövarens död]], 764</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_05|Hur man blir revolutionär genom att besöka mässan]], 771</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_06|Vad mötet med en kyrkovärd innebär]], 775</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_07|En aning till kurtis]], 788</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_08|Marmor mot granit]], 798</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} rpfobtww5gavad28ezgg8eraoh1kv95 654372 654368 2026-07-02T23:13:33Z Jonatanskogsfors 17420 654372 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=557 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331999}} <ol type="I" start="2"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_02|Fauchelevent infören besvärlighet]], 568</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_03|Syster Innocent]], 573</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_04|Där man kunde tro, att Jean Valjean läst Austin Castillejo]], 594</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_05|Det räcker ej att vara full för att bli odödlig]], 605</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_06|Mellan fyra bräder]], 617</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_07|Där man finner, att bättre brödlös än rådlös]], 621</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_08|Förhöret]], 635</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_08/Kapitel_09|Klosterliv]], 642</li> </ol> <b>Tredje delen. Marius.</b> <b>Första boken. Paris i ett nötskal.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_01|Parvulus]], 657</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_02|Några särskildakännetecken]], 659</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_03|Han är trevlig]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_04|Han kan vara till nytta]], 665</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_05|Hans gränser]], 667</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_06|En smula historia]], 672</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_07|Gamängen skulle passa in i Indiens kastsystem]], 676</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_08|Ett älskvärt ord av konung Ludvig Filip]], 680</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_09|Galliens forna anda]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_10|Ecce Paris, ecce homo]], 683</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_11|Att skämta är att härska]], 691</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_12|Folkets dolda framtid]], 695</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_01/Kapitel_13|Lille Gavroche]], 697</li> </ol> <b>Andra boken. Den förnäme borgaren.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_01|Nittio år och trettiotvå tänder]], 703</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_02|Sådan herre, sådant hus]], 707</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_03|Luc-Esprit]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_04|På väg att bli hundra år]], 712</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_05|Mannen från Basque och Nicolette]], 714</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_06|Magnon och hennes små]], 717</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_07|Tag ej emot något förrän på kvällen]], 721</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_02/Kapitel_08|Två bilda ej alltid ett par]], 723</li> </ol> <b>Tredje boken. Morfadern och dottersonen.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_01|En gammal salong]], 727</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_02|Ett av tidens röda spöken]], 735</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_03|Må de döda vila i ro]], 748</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_04|Stråtrövarens död]], 764</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_05|Hur man blir revolutionär genom att besöka mässan]], 771</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_06|Vad mötet med en kyrkovärd innebär]], 775</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_07|En aning till kurtis]], 788</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_03/Kapitel_08|Marmor mot granit]], 798</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} b6j7kcgcuy6wsks2m2xa42i2fh4i7n6 104 223476 654261 2026-07-02T12:53:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654261 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|393}}</noinclude>möttes de en morgon, händelsevis, och utan aftal eller förberedelse skjöto de på hvarandra på mördare-vis. Den ena af dem dog samma dag, den andra är döende. Båda voro nyligen gifta, den ena sedan blott några veckor. Den andra tragedien är en bortföringshistoria. En ung D:r Williams älskade en Miss Morris i ****. Hennes fader och familj (plantage-ägare i Virginien) motsatte sig deras förening, och han — enleverade henne. Hennes fader och bror reste efter de flyende och uppnådde dem i en liten stad. De sammanträffade vid table d’hôte i ett hotell. Unga Morris, Mr Williams och en ung man, hans vän, som hade biträdt vid bortförandet, kommo i ordvexling i matsalen, drogo sina pistoler, vexlade kulor, och följden af detta uppträde blef ''tre lik'', hvaribland voro Miss Morris’s älskare och broder. Gamla Mr M. återvände till sitt hem, förande med sig sin sons lik och sin dotter — vansinnig. Händelsen talas mycket om och beklagas, men icke som någonting särdeles ovanligt. Hemmen i slafstaterna kunna omöjligt vårda barnens sinnen såsom hemmen i de fria; de fostra sjelfva de lynnen, som sedermera mörda deras frid. Inom det goda, kärleksfulla hem der jag nu lefver, ser jag blott det vackra förhållandet emellan hvita och svarta, och har tillfälle att ånyo beundra negerfolkets musikaliska anlag. En ung neger, som är uppassare vid bordet, sjunger visor så som han andas, sjunger äfven med buken (som buktalare), och då han under måltiderna flägtar bort flugorna (som vanligt med<noinclude> <references/></noinclude> nmo68h2hsedl49qb3k2nsedfcdce15c 104 223477 654262 2026-07-02T12:59:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654262 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />394</noinclude>en stor fjädervippa) gör han det omedvetet i takt efter någon melodi som tyst ljuder i hans minne. Jag är nu i begrepp att lemna slafstaterna, för att ej mer återkomma till dem. Ej heller vill jag mer återkomma till ämnet om slafveriet, utan här gifva det mitt afskedsord. Jag gör det med den önskan: Att de ädla, klart tänkande män och qvinnor, som jag vet finnas inom alla Nord-Amerikas slafstater, måtte träda bestämdare fram och skilja sig mera öppet från massan, bevisande i ord och gerning att de besinnat hvad deras folks och staters välfärd tillhörer. (Ja, kunde en konvention, en slags hög domstol bilda sig af söderns bästa och nordens bästa män till besinnande af slafveri frågan, så tror jag att Unionen och frihetens vänner lika skulle kunna glädja sig åt dess följder). Att de ädlaste af slafstaterna måtte gå i spetsen för de öfriga genom antagande af de frihetslagar för slafvarne, som nu Spaniens monarki har framför amerikanska republiken<ref name=s394>Man har ofta framsatt, som skäl för omöjligheten af negerslafvarnes emancipation inom Förenta Staterna, omöjligheten att göra dem delaktiga af Amerikansk medborgare-rätt; och de förslag, som blifvit gjorda i några af de fria staterna, att låta negrerna deltaga i voteringar inom staten ha alltid fatt emot sig en stark allmän opinion. Jag tror denna ha rätt. Men hvad hindrar väl att negrerna kunde inom Förenta Staterna bilda små fria kristna samhällen för sig sjelfva, likt shäkers, dunkers m. fl., som lefva ett sjelfständigt lif inom det stora samhället, utan att deltaga i dess angelägenheter och utan att störa dem? Det är icke svårt att se af negrernas karakter att de skola föga bry sig om Förenta Staternas styrelse, blott de fa ha sina kyrkor, fester, sånger och danser, sina egna prester och höfdingar för sig. Neger-''presidenten'' blir alltid ett oting. Låt dem ha sina höfdingar eller furstar; och låt negersamhället blifva den pittoreska och glada tafla, som </ref>. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9fy4dkhl970fszi73ofu53vogoaotr2 104 223478 654263 2026-07-02T13:07:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654263 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|395}}</noinclude>Inga stater synas mig närmare att gå i spetsen för en sådan frisinnad rörelse än, bland de södra, den unga, frimodiga ''Georgia'' och bland de medlersta ''Virginia'', — Virginia en af de äldsta i amerikanska staterna, en af de första i borgerlig frihet, och i kriget för friheten, Virginia, Washingtons och Jeffersons m. fl. stora mäns moderland — framförallt Washingtons — denna sanna förebild af den nya verldens man och medborgare — en af dessa sällsynta storheter som växa ju närmare man kommer dem, och som, liksom hvar sant fri man, icke lät sig {{rättelse|beherrkas|beherrskas}} af tiden och menniskorna, utan beherrskade dem. Jag har glädt mig åt Washingtons herrliga bild på Virginiens kapitolium, jag gläder mig åt den jag nu ser af honom framför mig tecknad på sista sidan (i tredje delen) af Bancrofts Förenta Staternas historia: »Vid samma tid som kongressen i Aix la Chapelle hade fastställt fördrag, ämnade att stifta verldens fred och de mäktiga, som här ansågo sig för menniskoslägtets beherrskare, fastställt dem med alla former af monarkisk magnificens, just vid denna tid uppväxte fördold i Virginias skogar den unge Washington, en enkas son. Född vid stranden af Potomac, under taket af en »Westmoreland-farmer», var hans lott nästan ifrån barnaåren den af en faderlös. Ingen akademi hade mottagit honom i sin skugga, intet »college» krönt honom med utmärkelser: att läsa, skrifva, räkna — var <ref follow=s394>Gud i sin skapelse ämnat det till, och som han tydligt har anvisat i de naturanlag han gifvit. Förenta Staternas stora rike skall då framvisa en naturlig familj till, och ett pittoreskt skådespel mer, ej det minst intressanta bland dem man ser på dess jord.</ref><noinclude> <references/></noinclude> j3qsq4jejahpmwuhh5imkwir69ccsog 104 223479 654264 2026-07-02T13:11:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654264 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />396</noinclude>hans kunskapsmått. Och nu vid sexton ars ålder, sökande en hederlig bergning, under otroliga mödor, uppmuntrad genom att känna sig i stånd att skrifva till en vän ifrån skolåren: »kära Richard, en doubloon är min vinst hvar dag och ibland sex pistoles», sin egen kock, sällan sofvande i säng, hållande ett björnskinn för en ståtlig bädd, glad af en hviloplats för natten på litet hö eller halm, ofta lägrande sig i skogarne, der platsen närmast elden var en stor lyx; ströfvande öfver Alleghanybergens höjder eller längs med Shenandoahs stränder, vaken för naturens skönhet och »stundom tillbringande bästa delen af dagen i att beundra landets träd och rikedomar»; midt ibland skinnklädda vildar eller rå emigranter, »som aldrig ville tala engelska» — denna yngling, ransakare af skogarne, utan sällskap annat än sina olärda kamrater, utan vetenskapliga redskap utom sin kompass och landtmätarkedja, kontrasterade sällsamt med den kejserliga magnifisencen af kongressen i Aix la Chapelle. Och likväl hade Gud utvalt icke Kaunitz eller Newcastle, icke en monark af Habsburgska eller Hanoverska huset, utan Virginia-ynglingen för att gifva en ny impuls åt de mänskliga tingen, hade gifvit oräkneliga millioner väsens rättigheter och öden i vård af enkans son». Sedan denne fullbordat sitt stora värf och förvärfvat sjelfständighet åt sitt fosterland, krönte han sitt ärorika lif genom att ge friheten åt sina slafvar, efter att hafva troget sörjt för deras framtid. Huru länge skall Virginia bli efter sin ädlaste son? Men då vi ifra för slafveriets afskaffande och Amerikas ära, låt oss icke glömma huru det ännu står till<noinclude> <references/></noinclude> j4rpqzsfomtihlxg71tw5zae2zzpstu 104 223480 654266 2026-07-02T13:16:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654266 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|397}}</noinclude>i Europa och äfven i vårt land för de ringare af vårt arbetsfolk. Är icke deras arbetslif, ofta nog, likt ett hårdt slafveri, isynnerhet för qvinnorna? Är icke de qvinliga hjonens dagslön, på landet, så usel att de, äfven då de arbeta hvar dag året igenom, knappt kunna föda och kläda sig och ett par barn. Kommer det tredje barnet, så kommer nöden med. Är det ej vanligt att höra stathustrurna på våra landtegendomar klaga, som öfver ett Guds straff, då de ånyo skola föda ett stackars barn till verlden, '''''mödrar''''' tacka Gud, som för en nåd, då han hjelpt dem af med ett barn, d. v. s. då det dödt! Sant är att vårt arbetsfolk ''kan'' förkofra sig, andligen och lekamligen; att hvar och en hos oss ''kan'' blifva sin lyckas smed. Och detta är redan ett stort företräde. Men ofta ärö omständigheterna så bindande att denna frihet ej hjelper stort. Jag lemnar Virginia, tacksam för det goda den gifvit mig i sköna naturscener, älskvärda vänner, för detta hem fullt af godhet, och för minnet af en yngling i hvars rena själ jag hämtat nytt hopp för Amerikas framtid, i förhoppning på den ungdom hvars representant jag vill se i honom! {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5rprrr66wcolh0bvyubsw18kwfi96nr 0 223481 654267 2026-07-02T13:21:44Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=360 to=405 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Fyrtionde brefvet]] [[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Vierzigster_Brief]] [[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXIX.]] [[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 40]]' 654267 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=360 to=405 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Fyrtionde brefvet]] [[de:Die_Heimath_in_der_neuen_Welt/Dritter_Band/Vierzigster_Brief]] [[en:The_Homes_of_the_New_World/Letter_XXXIX.]] [[fr:La vie de famille dans le Nouveau-Monde/Lettre 40]] 3k9b7z33e67u0b2qas0kydqk97w75l7 104 223482 654279 2026-07-02T14:42:50Z Basingo 13803 #läger26 654279 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Basingo" /></noinclude> SJETTE KAPITLET. — Stig upp sjusofvare, hon är här, ropade Salzwedel då han påföljande morgon inträdde i Arvids rum. — Hvem är här? — Hvem! Hur kan du fråga så? om hvilken annan skulle jag väl tala än om fröken Sigrid O’. — Ja så, har hon kommit så tidigt, frågade Arvid gäspande. — Så tidigt... klockan är straxt tio. Hon kom för en timma sedan, hörde du ej vagnen? — Nej, du såg ju att jag sof. — Jag tror nästan att du gör det ännu, som kan tala med en sådan likgiltighet. Men fort upp oeh kläd dig; det ringer till frukosten. — Jag är ej hungrig, och hinner i alla fall ej bli färdig. — Så farväl med dig, oefterrättlige! Salzwedel sprang utför trapporna gnolande på en melodie nr Zigenerskan. Arvid skrattade åt honom och steg långsamt upp.<noinclude> <references/></noinclude> 4i59gcqhctpuatyl2dwglfouk7fv36p 654282 654279 2026-07-02T14:44:18Z Basingo 13803 /* Korrekturläst */ #läger26 654282 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude> SJETTE KAPITLET. — Stig upp sjusofvare, hon är här, ropade Salzwedel då han påföljande morgon inträdde i Arvids rum. — Hvem är här? — Hvem! Hur kan du fråga så? om hvilken annan skulle jag väl tala än om fröken Sigrid O’. — Ja så, har hon kommit så tidigt, frågade Arvid gäspande. — Så tidigt... klockan är straxt tio. Hon kom för en timma sedan, hörde du ej vagnen? — Nej, du såg ju att jag sof. — Jag tror nästan att du gör det ännu, som kan tala med en sådan likgiltighet. Men fort upp oeh kläd dig; det ringer till frukosten. — Jag är ej hungrig, och hinner i alla fall ej bli färdig. — Så farväl med dig, oefterrättlige! Salzwedel sprang utför trapporna gnolande på en melodie nr Zigenerskan. Arvid skrattade åt honom och steg långsamt upp.<noinclude> <references/></noinclude> bt948ukme04hdxjuc70bcg8fgtsnrqp 654286 654282 2026-07-02T14:47:46Z Basingo 13803 #läger26 654286 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude> SJETTE KAPITLET. — Stig upp sjusofvare, hon är här, ropade Salzwedel då han påföljande morgon inträdde i Arvids rum. — Hvem är här? — Hvem! Hur kan du fråga så? om hvilken annan skulle jag väl tala än om fröken Sigrid O’. — Ja så, har hon kommit så tidigt, frågade Arvid gäspande. — Så tidigt... klockan är straxt tio. Hon kom för en timma sedan, hörde du ej vagnen? — Nej, du såg ju att jag sof. — Jag tror nästan att du gör det ännu, som kan tala med en sådan likgiltighet. Men fort upp oeh kläd dig; det ringer till frukosten. — Jag är ej hungrig, och hinner i alla fall ej bli färdig. — Så farväl med dig, oefterrättlige! Salzwedel sprang utför trapporna gnolande på en melodie nr Zigenerskan. Arvid skrattade åt honom och steg långsamt upp.<noinclude> <references/></noinclude> iknxuqcxva3nsyuaut2z176vfdg6va5 654298 654286 2026-07-02T14:54:59Z Basingo 13803 korrigerat ursprungligt tryckfel #läger26 654298 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude> SJETTE KAPITLET. — Stig upp sjusofvare, hon är här, ropade Salzwedel då han påföljande morgon inträdde i Arvids rum. — Hvem är här? — Hvem! Hur kan du fråga så? om hvilken annan skulle jag väl tala än om fröken Sigrid O’. — Ja så, har hon kommit så tidigt, frågade Arvid gäspande. — Så tidigt... klockan är straxt tio. Hon kom för en timma sedan, hörde du ej vagnen? — Nej, du såg ju att jag sof. — Jag tror nästan att du gör det ännu, som kan tala med en sådan likgiltighet. Men fort upp oeh kläd dig; det ringer till frukosten. — Jag är ej hungrig, och hinner i alla fall ej bli färdig. — Så farväl med dig, oefterrättlige! Salzwedel sprang utför trapporna gnolande på en melodie {{Rättelse|nr|ur}} Zigenerskan. Arvid skrattade åt honom och steg långsamt upp.<noinclude> <references/></noinclude> pjs949kd7s27z9o4o591iwqsel0b5oo 654312 654298 2026-07-02T15:07:56Z Basingo 13803 #läger26 654312 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Basingo" /></noinclude> <br>{{c|<big>SJETTE KAPITLET.</big>}}<br> — Stig upp sjusofvare, hon är här, ropade Salzwedel då han påföljande morgon inträdde i Arvids rum. — Hvem är här? — Hvem! Hur kan du fråga så? om hvilken annan skulle jag väl tala än om fröken Sigrid O’. — Ja så, har hon kommit så tidigt, frågade Arvid gäspande. — Så tidigt... klockan är straxt tio. Hon kom för en timma sedan, hörde du ej vagnen? — Nej, du såg ju att jag sof. — Jag tror nästan att du gör det ännu, som kan tala med en sådan likgiltighet. Men fort upp {{Rättelse|oeh|och}} kläd dig; det ringer till frukosten. — Jag är ej hungrig, och hinner i alla fall ej bli färdig. — Så farväl med dig, oefterrättlige! Salzwedel sprang utför trapporna gnolande på en melodie {{Rättelse|nr|ur}} Zigenerskan. Arvid skrattade åt honom och steg långsamt upp.<noinclude> <references/></noinclude> llxwzew2hj5ivd0eqpvsue8cdoms4g9 104 223483 654314 2026-07-02T15:12:46Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654314 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM ORTNAMNENS BILDNING.</small>|155}}</noinclude>personer, bevara just detta. Exempel på båda fallen erbjuda orter, som <i>Ólafr belgr</i> gaf namn åt. Han drifves bort från det efter honom uppkallade <b>Ólafsvík</b> och tar så <b>Belgsdal</b> samt bor å <b>Belgsstöðum.</b> Fördrifven äfven därifrån, bodde han slutligen i <b>Ólafsdal.</b> Vi sysselsätta oss i det följande med sådana ortnamn, som innehålla tillnamn. Då dessa kunde tilläggas personer med hänsyn till små tillfälligheter och de mest olikartade förhållanden, komma de att utgöra en mycket brokig samling. När de så genom sammansättning med grundord bilda ortnamn, måste dessa ofta förete till betydelsen besynnerliga sammanställningar och skulle delvis förefalla obegripliga, om vi ej kunde följa dem så långt tillbaka i tiden. Hos oss i Sverige hafva säkerligen namn bildats på samma sätt, men i saknad af isländarnes rika litteratur stå vid är ofta vackert vid etymologiska försök. Vi anföra därför här rätt många exempel. {| |- | Eyvindr <i>auðkúla</i> bodde å <b>Audkúlustöðum;</b> || Þorgeirr <i>jarðlangr</i> bodde på <b>Jarðlangsstöðum;</b> |- | Þorgils <i>auga</i> å <b>Augastöðum;</b> || Geirsteinn <i>kjálki</i> tog <b>Kjálkafjörð;</b> |- | Þorgrimr <i>bildr</i> bodde <i>at</i> <b>Bíldsfelli;</b> || Þorgils <i>knappi</i> tog <b>Knappadal;</b> |- | Þorbjörn <i>blesi</i> bodde å <b>Blesastöðum;</b> || Þórdr <i>knappr</i> bodde på <b>Knappsstöðum;</b> |- | efter Ketil <i>blundr</i> är <b>Blundsvatn</b> uppkalladt; || Þórarinn <i>korni</i> ligger i <b>Kornahaugi;</b> |- | Þórðr <i>gnúpa</i> tog land från <b>Gnúpá</b> till ...... samt hade Gnúpudal och bodde där; || Þorkell <i>krafla</i> dolde sig i <b>Kröfluhelli;</b> |- | Ketill <i>gufa</i> var första vintern å Mýrum <i>hjá</i> (vid) <b>Gufuá,</b> den andra å Snæfellsnesi <i>at</i> <b>Gufuskálum,</b> den tredje i <b>Gufufirði</b> och bodde sedan i <b>Gufudal;</b> || Þórarinn <i>krókr</i> tog <b>Króksfjörð;</b> |- | Björn <i>gullberi</i> bodde på <b>Gullberastöðum;</b> || Þorgeirr <i>lambi</i> å <b>Lambastöðum;</b> |- | Eyvindr <i>hani</i> bodde i <b>Hanatuni;</b> || Þorsteinn <i>lunan</i> bodde i <b>Lunansholti;</b> |- | Haraldr <i>hríngr</i> satt första vintern på det ställe, där han hade landet, och det heter nu <b>Hríngsstaðir;</b> || Þórðr <i>mikill</i> gjorde bú å <b>Mikilsstöðum;</b> |- | &nbsp; || Þorðr <i>skeggi</i> bodde på <b>Skeggjastöðum;</b> |- | &nbsp; || Oddleifr <i>stafr</i> bodde å <b>Stafshóli;</b> |- | &nbsp; || Þorbjörn <i>strúgr</i> gjorde bú å <b>Strúgsstöðum;</b> |- | &nbsp; || Hallvarðr <i>súgandi</i> tog <b>Súgandafjörð;</b> |}<noinclude> <references/></noinclude> 2piyhi3ovm105j6vgg34l9vvxvzar3k 104 223484 654320 2026-07-02T15:30:29Z Basingo 13803 halvfärdig #läger26 654320 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Basingo" />38</noinclude> Han hade hela natten drömt om den förföriska fsnjunkaredottern, och kände oändligen mera kallelse att söka upp henue än att presentera sig för den nyanlände damen från Stockholm. Emedlertid beslöt han sig för det sednare och lade just sista handen vid sin klädsel, då Salzwedel kom tillbaka med ett mycket förlängdt ansigte. — Kan du tänka dig en sådan förargelse... Hon kom ej ned till frukosten och blir icke synlig förr {{Rättelse|ån|än}} vid middagsbordet. Han kastade sig på soffan med en högst förargad min. — Se så, återtog han, då han såg Arvid i begrepp att lemua rummet, går du nu, när du vet att hon ej är dernere? — Det hindrar mig icke att gå ned och helsa på majoren. — Ja gör det, det är dig väl un’dt. Arvid gjorde, som han sagt. Sedan Fabian pre- senterat honom sin farbror, en gammal militär, hvars förnämsta böjelse voro anekdoter, vira och jagt, höll han denne sällskap hela förmiddagen oeh skrattade med mycken urskiljning på de lämpligaste ställena i majorens historietter. Då han slutligen gick upp på sitt rum för att kläda sig till middagen, mötte han Salzwedel, fullständig kostym redan begaf sig ned. Också var Arvid den sista, som efter ringningen1 till middagen inträdde i salongen. Han hade påsatt sig en min af gäspande likgiltig-; het. Dessa fadda Stockholmsdamer kunde han ju u-i tantill från perm till perm. Och han, den verldsförak- aude och lefnadsmätte mannen, kände en verkligen barnslig triumf öfver att ha fått visa sin likgiltighet som i<noinclude> <references/></noinclude> fp7f0mwnnt02wlkvaxjv7ki3gsvuu1f 104 223485 654325 2026-07-02T17:06:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>stanna här i San Michele? Hela Napoligolfen blänker som en spegel under mina fötter, pergolan, loggian och kapellet strålar i solglans, vad skall jag ta mig till om jag inte längre kan uthärda det bländande ljuset? Jag har upphört med att läsa och skriva och tagit mig för att sjunga istället. Jag sjöng aldrig så länge allt var väl. Jag försöker också skriva den här boken på maskin, en nyttig och angenäm sysselsättning, har man sagt mig, för en ensam man med ett enda öga. Varje slag av bokstavshammaren träffar samtidigt manuskriptet och mitt kranium med ett knockoutslag i huvudet på varenda tanke som springer fram ur min hjärna. Jag har förresten aldrig haft lätt för att tänka, jag tycker nästan att jag klarar mig bättre när jag låter bli. En bred och bekväm landsväg ledde från min hjärna till pennan i min hand. Alla tankar jag haft råd att vara av med har vandrat den vägen sedan den dag de började syssla med alfabetet. Inget under om de råkar gå vilse i denna amerikanska labyrint av kuggar och hjul. Inom parentes sagt är det bäst jag talar om här, att jag bara tar ansvaret för de kapitel jag skrivit med, egen hand och inte för dem jag kokat ihop i samarbete med Corona Typewriting Company. Det skall intressera mig att se vilka kapitel läsaren kommer att tycka bäst om. Men om jag någonsin skall kunna lära mig att tygla denna oroliga Pegasus, ämnar jag sjunga en ödmjuk lovsång till min älskade Schubert, alla tiders störste sångare, för att säga honom vad jag har honom att tacka för. Jag har honom att tacka för allt. Också då jag låg vecka efter vecka med förbundna ögon i mörkret, med föga hopp om att någonsin kunna komma ut därur, brukade jag gnola för mig själv den ena efter den andra av hans sånger, liksom skolpojken i den mörka skogen som visslar för att låtsas att han inte är rädd. Schubert var nitton år gammal när han komponerade musiken till Goethes Erlkönig och skickade den till den store diktaren med en ödmjuk dedikation. Jag har aldrig förlåtit den moderna tidens störste skald att han inte ens erkände mottagandet av detta brev och inte sände ett enda ord av tack till honom som gjort hans dikt odödlig, samme Goethe som hade gott om tid att skriva långa tacksägelsebrev till Zelter för hans medelmåttiga musik. Goethes smak beträffande musik var lika dålig som hans smak beträffande konst. Han vistades ett helt år i Italien utan att förstå någonting av gotisk konst, och den stränga skönheten hos de primitiva målarna var honom obe-<noinclude> <references/> {{ph|355}}</noinclude> mo6a9g6vab9iyrgpitkitlw6ko59tg6 104 223486 654326 2026-07-02T17:09:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>griplig. Carlo Dolci och Guido Reni var hans ideal. Även grekisk kultur av högsta rang lämnade honom oberörd, Apollo di Belvedere var hans favorit. Schubert fick aldrig se havet, och ändå har ingen kompositör, ingen målare, ingen skald utom Homeros kunnat få oss att förstå havets lugna majestät, havets hemlighetsfullhet och havets vrede som han. Han hade aldrig sett Nilen, och ändå kunde de inledande takterna av hans underbara ''Memnon'' ha ljudit i Luxors tempel. Hellas konst och litteratur var okända för honom, utom det lilla som hans vän Mayerhofer möjligen kan ha berättat för honom, och dock är hans ''Die Grenzen der Menschheit'', hans ''Prometheus'', hans ''Ganymed'' och hans ''Fragment aus Aeschylus'' mästerverk från Hellas gyllene ålder. Han hade aldrig älskats av en kvinna, och dock har aldrig ett så hjärtslitande kärleksskri nått våra öron som hans ''Gretchen am Spinnrade'', aldrig en resignation uttryckts mer rörande än i hans ''Mignon'', aldrig en skönare kärlekssång någonsin sjungits än hans ''Ständchen''. Han var trettioett år när han dog lika utfattig som han levat. Han som hade skrivit ''An die Musik'' hade inte ens ett eget piano. Efter hans död såldes alla hans jordiska ägodelar på auktion för sextiotre floriner. I en trasig gammal väska under hans säng hittade man ett dussin andra odödliga sånger, värda mer än allt guldet i Rothschildarnas kassaskåp i detta deras Wien där han levde och dog. Luften är full av vår. Ginsten står i blom, myrten knoppas, vinbladen börjar slå ut, blommor överallt. Rosor och kaprifolium klättrar uppför cypressernas stammar och pergolans kolonner. Anemoner, krokusar, vilda hyacinter, violer, orkidéer och cyklamen skjuter upp i det doftande gräset. Knippor av Campanula gracilis och djupblå Lithospermum, blå som Blå grottan, växer fram ur själva klippan. Ödlorna jagar varandra bland murgrönan. Sköldpaddorna galopperar omkring småsjungande för sig själva, kanske du inte vet att sköldpaddor kan sjunga? Mungon förefaller rastlösare än någonsin. Den lilla minervaugglan flaxar med vingarna som om hon tänkte flyga iväg för att hälsa på sin bästa vän på romerska campagnan. Barbarossa, min stora maremmahund, har försvunnit i egna affärer, till och med min stackars gamle Tappio ser ut som om han inte skulle ha något emot ett litet äventyr hemma i Lappland. Billy vandrar oroligt fram och tillbaka under sitt fikonträd med en glimt i ögat<noinclude> <references/> 356</noinclude> 6pw2nroqr420pwc9dcldxj1jm4b7elp 104 223487 654327 2026-07-02T17:11:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som kommer en att tänka på don Juan. Giovannina har långa samspråk i skymningen nedanför trädgårdsmuren med sin solbrynte amoroso, det är som det skall vara, jag håller bröllop för dem efter Sant' Antonio. Det fridlysta Barbarossaberget ovanför San Michele är fullt av fåglar på väg hem att bygga bo. Vilken glädje för mig att de kan vila där i fred! I går var jag nära att trampa på en liten lärka halvt dold i gräset, så uttröttad av sin långa färd över havet att han inte ens försökte flyga sin väg. Han låg alldeles stilla i min hand som om han förstod att handen tillhörde en vän, kanske en landsman. Jag frågade den lilla fågeln om han inte ville sjunga en sång för mig innan han gav sig i väg, det fanns ingen fågelsång som jag älskade mera än hans. Men han sade att han inte hade någon tid att förlora, han hade bråttom hem till Sverige för att sjunga in sommaren. Under mer än en vecka har en sångtrasts flöjttoner ljudit i min trädgård. Häromdagen fick jag syn på hans brud som satt gömd i en lagerbuske. I dag har jag sett deras bo, ett under av fågelarkitektur. Jag hör också flaxandet av vingar och ett sakta sorl av fågelröster nedanför kapellet. Jag låtsas som om jag inte hörde det, men jag är säker på att någon kurtis är i gång inne bland rosmarinbuskarna, jag undrar vilken fågel det kan vara? I går kväll kom hemligheten ut, för just som jag skulle gå till sängs började en näktergal sjunga Schuberts ''Serenade'' under mitt fönster: <poem>Leise flehen meine Lieder Durch die Nacht zu dir In den stillen Hain hernieder Liebchen, komm zu mir.</poem> Vilken vacker flicka Peppinella har blivit, tänkte jag för mig själv när jag höll på att somna. När jag såg henne sist var hon ett barn och nu är hon i full blom, jag undrar om Peppinella … {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|357}}</noinclude> p0fmjj9dcdrg25ariuky5vlnmd5f3m2 0 223488 654328 2026-07-02T17:12:44Z Thuresson 20 Kap 33 654328 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=356 to=359 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|33]] o3xdihub14ytl2ys099szyya45wb4j7 104 223489 654329 2026-07-02T17:33:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|154|<small>JOHAN NORDLANDER.</small>|}}</noinclude>{| |- | Björn <i>sviðinhorni</i> tog <b>Sviðinhornadal;</b> || Ketill <i>þistill</i> tog <b>Þistilsfjörð;</b> |- | Þorbjörn <i>tálkni</i> tog <b>Tálknafjörð;</b> || Þórir <i>þuss</i> bodde på <b>Þussstöðum.</b> |} Ofta sättes tillnamnet före det ursprungliga namnet, så att en, som hette t. ex. <i>Björn,</i> blef kallad <i>Skjalda-Björn.</i> Med sådana sammansättningar förfor man olika: ibland togos båda orden med, ibland åter blott det ursprungliga namnet. {{em|2}}Den nämnda <i>Skjalda-Björn</i> bodde å <b>Skjaldabjarnarstöðum;</b><br> {{em|2}}<i>Slèttu-Björn</i> bodde å <b>Slèttubjarnarstöðum;</b><br> {{em|2}}<i>Grímr, Stafngrímr</i> kallad, bodde å <b>Stafngrímsstöðum;</b> men <i>Gull-Þórir</i> bodde å <b>Þorisstöðum</b> och<br> {{em|2}}<i>Hólmgaungu-Mani</i> tog land till <b>Mánaþúfu</b> och bodde i <b>Mánavík.</b> När tillnamnet är sammansatt och följer efter det egentliga namnet, ingår emellanåt endast ena sammansättningsleden i ortnamnet. När Vebjörn <i>Sygna-Kappi</i> (från Sogn) och hans bröder kommo till Island, ledo de i elakt väder skeppsbrott nedanför stora stenhamrar och kommo med knapp nöd upp. Vebjörn gick först, och »det är nu kalladt <b>Sygnakleif</b>». — Þórólfr <i>blöðruskalli</i> och hans son äro båda höglagda å <b>Skallanesi.</b> — <i>Ólafr tvennumbrúni</i> bodde å <b>Ólafsvöllum,</b> men ligger i <b>Brúnahaugi.</b><ref>Några isländska orter äro uppkallade efter ställen i Norge, men då de äro högst få, nämna vi saken endast på detta sätt. Loptr kom af <i>Gaulum</i> till Island och bodde i <b>Gaulverjabæ</b> (d. v. s. Gaulbornas gård). Och om en man v. n. Þorviðr heter det, att han for af <i>Vors</i> till Island och bodde i <b>Vorsabæ.</b></ref> {{tre stjärnor}} Vi hade ämnat att härefter dels lämna en förteckning å de grundord, till hvilka personnamn läggas i vår text, dels ock göra några jämförelser mellan förhållandet å Island och hos oss i afseende på namnbildningen, men då vår uppsats därigenom skulle hafva svällt ut för mycket, måste vi afstå därifrån. Endast en sak vilja vi ytterligare påpeka. Uti denna tidskrift, häftet för 1895, ha vi uppvisat, hurusom i svenskan prepositioner emellanåt smält samman med det följande substantivet och mist sin betydelse till den grad, att man ibland lagt till en ny preposition. Af <i>Vtmedland</i> 1557 ha vi fått <i>Uland,</i> af <i>firir Berghi</i> år 1351 <i>Förberg</i> eller t. o. m. en gång <i>Offerberg.</i> —<noinclude> <references/></noinclude> qzxh6xj6k6cfqobu133575pbithgmeh 104 223490 654330 2026-07-02T19:14:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">34<br />I det gamla tornet</h2> {{c|{{Större|I}}}} Boken om San Michele slutar här, just när den skulle börja på allvar, ett meningslöst fragment. Boken slutar med fågelkvitter och fladdrande vingar och luften full av vår. Hur önskar jag inte att mitt eget meningslösa liv skulle sluta just så, med fågelsång under mitt fönster och rymden full av ljus! Jag har tänkt så mycket på döden dessa sista dagar, jag vet inte varför. Trädgården är ännu full av blommor, fjärilar och bin flyger ännu omkring, ödlorna solar sig ännu bland murgrönan, jorden myllrar fortfarande av krälande liv. I går hörde jag en försenad trädgårdssångare sjunga av hjärtans lust under fönstret. Varför skulle jag tänka på döden? Gud har i sin vishet gjort Döden osynlig för människors ögon. Vi vet att han är där, tätt i hälarna på oss liksom vår skugga, utan att någonsin förlora oss ur sikte. Ändå ser vi honom inte, ägnar honom knappt en tanke. Det märkvärdigaste är att ju närmare vi nalkas vår grav dess fjärmare viker döden från våra tankar. Sannerligen, det vill till en Gud för att utföra ett sådant under. Mycket gamla människor talar sällan om döden, det är som om deras skumma ögon vore ovilliga att betrakta något annat än det förflutna och det närvarande. Allteftersom deras minne försvagas, blir också det förflutna mer och mer otydligt och de lever nästan uteslutande i det närvarande. Det är därför som gamla människor, såvida de är besparade kroppsliga lidanden som naturens mening var, i allmänhet är långt mindre olyckliga än de unga tror. Vi vet att vi skall dö, det är i själva verket det enda vi vet om vår framtid. Allt övrigt är bara gissningar, och i de flesta fall gissar vi fel. Som vilsekomną barn i en dunkel skog trevar vi oss fram på vår väg genom livet, knappt seende en hand framför oss, ovetande om vad som väntar oss från dag till dag, vilka faror och hinder som skall spärra vår väg, vilka mer eller mindre spännande äventyr vi skall råka ut för i väntan på det Stora Äventyret, det mest spännande av alla: döden. Då och då vågar vi i vår förvirring rikta en skygg fråga till vårt öde, men vi får inget svar, för stjärnorna är för långt borta. Ju<noinclude> <references/> 358</noinclude> b0g7yrckulk869is377q1usbx47gs59 104 223491 654331 2026-07-02T19:14:56Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223492 654332 2026-07-02T19:15:03Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223493 654333 2026-07-02T19:15:13Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223494 654334 2026-07-02T19:15:22Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223495 654335 2026-07-02T19:15:29Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223496 654336 2026-07-02T19:15:58Z Thuresson 20 /* Utan text */ 654336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 223497 654337 2026-07-02T19:36:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|FORUMBIBLIOTEKET I POCKET}}}} ;Aristofanes · Getingarna. Freden · Riddarna. Lysistrate ;Augustinus · Bekännelser ;Marcus Aurelius · Självbetraktelser ;Jane Austen · Stolthet och fördom ;Joseph Bédier · Tristan och Isolde ;Benvenuto Cellinis liv I · II ;Karen Blixen · Sju romantiska berättelser I · II ;Bocaccio · Decamerone ;James Boswell · Samuel Johnsons liv ;Buddha talade och sade ;John Bunyan · Kristens resa ;Cervantes · Don Quijote ;Chateaubriand · Minnen från andra sidan graven ;Cicero · Samtal i Tusculum I—II · III—V ;Joseph Conrad · Lord Jim · Negern på Narcissus. Tyfon · Seger ;Dante · Helvetet · Skärselden · Paradiset ;Alphonse Daudet · Brev från min kvarn · Tartarin från Tarascon ;Demosthenes-Cicero · Tre politiska tal ;Den långa floden ;Den poetiska Eddan ;Charles Dickens · Julberättelser ;Fjodor DOstojevskij · Farbrors dröm och andra noveller ;Euripides · De fenikiska kvinnorna. De skyddssökande ;Benjamin Franklin · Självbiografi ;John Galsworthy · Förmöget folk ;Vsevolod Garsjin · Den röda blomman och andra noveller ;André Gide · Falskmyntarna ;J. W. von Goethe · Faust I · II ;Nikolaj Gogol · Döda själar · Revisorn. Frieriet · Ukrainska noveller ;Maksim Gorkij · Min barndom · Ute i världen · Mina universitet · Urspårade och andra noveller ;Knut Hamsun · Markens gröda · Pan. Victoria ;Lafcadio Hearn · Folk, gudar och gastar i det forna Japan ;E. Hemingway · Farväl till vapnen · Klockan klämtar för dig ;Hermann Hesse · Stäppvargen ;Thor Heyerdahl · Expedition Kon-Tiki · Ludvig Holberg · Den politiske kanngjutaren. Jeppe på Berget. Erasmus Montanus ;Homeros · Sången om Ilion ;Jerome K. Jerome · Tre män i en båt · Franz Kafka · Förvandlingen. Den sanningssökande hunden ;Kalevala ;Sören Kierkegaard · I urval ;Kinesiska tänkare ;Koranen ;Peter Kropotkin · En anarkists minnen ;G. T. di Lampedusa · Leoparden · François de La Rochefoucauld · Maximer ;Richard Llewellyn · Jag minns min gröna dal ;Jack London · Varg-Larsen ;Lucretius · Om tingens natur ;André Maulraux · Människans lott ;Katherine Mansfield · Preludium och andra noveller ;Marco Polos resor i Asien ;W. Somserset Maugham · Fotspår i djungeln och andra noveller · Honung och malört ;Guy de Maupassant · Allouma och andra noveller · Familjeliv och andra noveller ;François Mauriac · Ormboet ;Frederic Mistral · Sången om Rhône ;Alberto Moravia · Romarinnan ;Axel Munthe · Boken om San Michele ;F. Nietzsche · Så talade Zarathustra ;Ovidius · Konsten att älska ;Blaise Pascal · Tankar ;Paulus Diaconus · Langobardernas historia ;Pepys dagbok ;Platon · Sokrates försvarstal. Faidon. Faidros ;Alexander Pusjkin · Kaptenens dotter ;Arthur Rimbaud · Lyrik och prosa ;J. J. Rousseau · Bekännelser ;Sallustius · Catilina. Jugartha ;Cora Sandel · Alberte och Jakob · Alberte och friheten · Bara Alberte · Kranes konditori · Vårt krångliga liv ;Aksel Sandemose · Det gångna är en dröm · En flykting korsar sitt spår · Felicias bröllop · Murarna kring Jeriko · Tjärhandlaren ;F. von Schiller · Valda verk ;Arthur Schnitzler · Anatol och andra enaktare ;William Shakespeare · Hamlet ;Bernard Shaw · Pygmalion ;Snorres Edda ;Sofokles · Antigone. Filoktetes · Kung Oidipus. Elektra · Oidipus i Kolonos. Ajas. Kvinnorna i Trachis ;John Steinbeck · En underbar torsdag · Möss och människor · Riddarna kring Dannys bord ;Stendhal · Kartusianklostret i Parma · Rött och svart I · II ;Jonathan Swift · Gullivers resor ;Tacitus · Annaler I—VI · XI—XVI · Maktspelet i Rom ;Tirukkural ;Anton Tjechov · Damen med hunden och andra noveller · Noveller · Tre år och andra noveller ;Leo Tolstoj · Anna Karenina I · II · Ivan Iljitjs död. Familjelycka. Herre och dräng · Kosackerna · Krig och fred I · II · III ''Böckerna finns med några undantag inbundna'' {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fpcbadna2tuxwjgofb81zoya07q0qzs 104 223498 654338 2026-07-02T19:38:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|'''Axel Munthe'''|150}}}} {{c|{{Större|'''Boken om San Michele'''|150}}}} “Om jag skulle skriva ett företal, skulle jag börja med att be läsaren ge mig klart besked om varför Boken om San Michele är en bestseller på tjugofem tungomål. De enda försök till förklaring som jag hittills träffat på är sådana som dessa, att 'den boken är olik varenda bok jag någonsin läst', eller att 'den mannen är olik alla andra människor jag någonsin råkat'.” Så skriver Axel Munthe, drottning Viktorias livmedikus, i ett av sina många företal till Boken om San Michele, en av vår tids mest kända och lästa böcker. {{mindre|Finns också inbunden.}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l59dxq44ev8qqyq4m9lilm6igwun6i2 104 223499 654351 2026-07-02T22:28:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 654351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 223500 654352 2026-07-02T22:28:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 654352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>r ''.tim >1 E<noinclude> <references/></noinclude> b8mfvtrkz8hvxcofe60489d4qnie49d 654353 654352 2026-07-02T22:28:31Z Jonatanskogsfors 17420 654353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 223501 654354 2026-07-02T22:28:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 654354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 108 223502 654373 2026-07-02T23:14:00Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '' 654373 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=813 /> |Anmärkningar={{Libris post|1332000}} <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} 735wnuut7js76jh2cubuoac2lojd1vv 654377 654373 2026-07-02T23:29:54Z Jonatanskogsfors 17420 654377 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=813 /> |Anmärkningar={{Libris post|1332000}} <b>Fjärde boken. Vännerna från barnaåren</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_01|Ett kotteri, som hållit på att bliva historiskt]], 817</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_02|Bossuets liktal över Blondeau]], 843</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_03|Marius häpnar]], 850</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_04|Bakfickan på Kafé Musain]], 854</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_05|Utvidgning av horisonten]], 869</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_04/Kapitel_06|Res angusta]], 877/li></li> </ol> <b>Femte boken. Olyckans fördelar</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_01|I. Den fattige Marius]], 883</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_02|II. Marius fattig]], 888</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_03|III. Marius gör framsteg]], 895</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_04|IV. Herr Mabeuf]], 905</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_05|V. Fattigdomen i eländets tjänst]], 914</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_05/Kapitel_06|VI. Ersättningen]], 919</li> </ol> <b>Sjätte boken. Två stjärnor mötas</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_01|I. Öknamnet. Dess uppkomst. Familjenamnet.]], 929</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_02|II. Lux facta est]], 936</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_03|III. En följd av våren]], 941</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_04|IV. Början till en stor olycka]], 943</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_05|V. Åskan slår ned flera gånger på Mame Bougon]], 949</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_06|VI. Fången]], 952</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_07|VII. Bokstaven u:s äventyr, då den blev överlämnad åt gissningar]], 958</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_08|VIII. Till och med invalider kunna vara lyckliga]], 962</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_06/Kapitel_09|IX. Försvinnandet]], 966</li> </ol> <b>Sjunde boken. Patron Minette</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_07/Kapitel_01|I. Gruvorna och gruvarbetarna]], 971</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_07/Kapitel_02|II. Avgrunden]], 976</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_07/Kapitel_03|III. Babet, Guelemer, Claquesous och Montparnasse]], 980</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_07/Kapitel_04|IV. Truppens sammansättning]], 985</li> </ol> <b>Åttonde BOKEN. Den elake, fattige mannen</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_01|I. När Marius söker en flicka i hatt, möter han en man i möss]], 991</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_02|II. Ett fyn]], 996</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_03|III. Fyrväpplingen]], 1000</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_04|IV. En ros i nöd och elände]], 1010</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_05|V. Tittgluggen, enförsynens skickelse]], 1024</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_06|VI. Den gulbleke mannen i sin håla]], 1029</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_07|VII. Strategi och taktik]], 1038</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_08|VIII. En ljusstråle i de mörka kyffet]], 1045</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_3/Bok_08/Kapitel_09|IX. Jondrette nästan gråter]], 1050</li> </ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} 1f4i4sfnr09nd1anf2kp1eeucxqtqif 104 223503 654374 2026-07-02T23:17:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 654374 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 223504 654375 2026-07-02T23:17:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 654375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 223505 654380 2026-07-03T00:06:19Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 654380 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|88|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>och flere resor, them therföre alfwarligen tilskrefwit hafwer. Finnes ock thetta kloster hafwa fådt monga {{ant|privilegier, indulgentier}} och {{ant|confirmationer}} af Påwarna, såsom af {{ant|Urbano VI}} år 1378, {{ant|d. 4 Jan.}} och med monga andra thes {{ant|literis bullatis}}. Serdeles vti ett {{ant|d. 3 Dec.}} 1379, ther Påwen vtförer alla thetta klosterfolkets reglor, som {{ant|Urbanus V}} thy korteligen föreskrefwit {{ant|d. 5 Aug.}} 1368. Alla sin {{ant|Antecessoris bullas confirmerade Bonifacius}} then {{ant|IX. d. 9. Jan.}} 1391. och dråpeligen them förbettrade {{ant|d. 29. Mart.}} 1398. Hwaraf han dock något återkallade {{ant|d. 24 April.}} 1400. <b>Munkarna</b> i sitt kloster lefde vnder sina Förmän, och hafwa monge ibland them warit wäl lärde och therföre af thet anseende, at the blefwit förhögde til Biskops-werdighet, såsom {{ant|<i>frater Joannes Haquini</i>}} blef vtu klostret kallad til Archebiskop i Vpsala, år 1421; och en <b>Ako</b> Biskop i Wästerås år 1442 och så widare; emedan en del hade, när the gåfwo sig in i klostret, förrvt warit <b>Kaniker</b>, {{ant|<i>Præbendater &c.</i>}} wid Domkyrkiorna; en del {{ant|Curati}} eller {{ant|Pastores}} wid församblingarna på landet. Men <b>Nunnorna</b> theremot i sitt kloster lefde vnder sina {{ant|Abbedissor,}} och, fast monga af them woro af hög och förnämlig slecht, arbetade the med sina händer hwarjehanda wackert och dyrebart; dock fingo aldrig försumma sina andachts- läse- och bönetimar; ja, ock år 1447 åtogo the sig at i ordning, then ena efter then andra, twetta munkarnas kläder. Såsom om thetta och alt<noinclude> {{huvud|||an-}} <references/></noinclude> 4g3ikc610r1ob69vrjy8xg92n2yedwh 104 223506 654385 2026-07-03T07:48:08Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>OM ORTNAMNENS BILDNING.</small>|157}}</noinclude>Exempel på samma företeelse finna vi ock i Landnáman. Där nämnes Þorgrimr under <i>Felli,</i> liksom ock en Kolli, hvilken äfven bodde under <i>Felli,</i> d. v. s. nedanför fjället. Men så befinnes äfven, att en <i>Þórir bjó at</i> <b>Undirfelli</b><ref>Var. <i>at Undunfelli.</i> </ref> (Þ. bodde vid Underfjället). När vi vidare finna, att en man v. n. Öndottr bodde i <b>Vidvík,</b> och att en annan tog <i>Sandvík — — — allt til</i> <b>Viðfjörðar,</b> anar man tillvaron af en likadan bildning. Äfven ett annat <b>Viðfjörðr</b> förekommer på Island och i följande sammanhang: »<i>Freysteinn — — — nam Sandvík ok bjó á Bardsnesi,</i> <b>Viðfjörð</b> <i>ok Hellisfjörð; fra honum eru Sandvíkíngar ok Viðfirðíngar ok Hellisfirðíngar komnir.</i>» Till <b>Viðfjörð</b> finnes i den andra afskriften af originalmenbranen varianten <b>við fjörðinn,</b> hvilken vi ej, i likhet med utg., kunna kalla oriktig, utan blott äldre. {{linje|6em}} <section end="Om ortnamnens bildning enligt Landnáma-boken." /><noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>12</small>}}</noinclude> hdf55n4jluhsx0cghxwtg7uww3l1ky5 104 223507 654388 2026-07-03T07:53:01Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<section begin="Djurlifvet i folkets tro och sägner." /> <h2 align=center style="border: none">Djurlifvet i folkets tro och sägner.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Eva Wigström.</i></b>}} Visserligen torde den gamla folktron, att alla djur en gång kunnat tala, vara i det allra närmaste utdöd; men ännu finnes här månget spår af deuna tro i gamla seder och säguer. Seden att gifva husdjuren bättre foder julafton är t. ex. före- nad med en sägen, att erhåller... 654388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Djurlifvet i folkets tro och sägner." /> <h2 align=center style="border: none">Djurlifvet i folkets tro och sägner.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Eva Wigström.</i></b>}} Visserligen torde den gamla folktron, att alla djur en gång kunnat tala, vara i det allra närmaste utdöd; men ännu finnes här månget spår af deuna tro i gamla seder och säguer. Seden att gifva husdjuren bättre foder julafton är t. ex. före- nad med en sägen, att erhåller boskapen denna kväll del af män- niskors julkost, återfå kreaturen i Jesu födelsestund sin förlorade talförmåga och prisa med böjda knän världens frälsare. Erhålla korna smörgås på julafton, förutsäga de äfven vid midnattstid kom- mande årets goda eller dåliga foderskörd. Sägnerna tillägga endast orar och kor företrädet, att nuder julnattens midnattstimme kunna med ord prisa lerren och profe- tera godt eller dåligt foderår. Möjligen sammanhänger detta före- träde i folkfantasien med bilder och målningar i våra gamla kyrkor, hvilka så ofta framställa Jesu födelse i ett stall blaud kor oelt. oxar; kanske är det endast ett uttryck för den höga rang, som dessa husdjur intaga i landthushållningen. Säkert är emellertid. att kon och oxen tilläggas en förmåga att förstå människans till. sägelser när dessa nämligen framföras till dem på ett visst sätt - i högre grad än andra kreatur. Om husbonden den första maj före solens uppgång, fastande och innan han har sagt ett enda ord till någon människa, går in i kostallet och viskar i livarje djurs öra en uppmaning, att hvarje kväll under sommaren och hösten komma hem i rätt tid, så glöm- ma djuren sig aldrig kvar på betesplatserna under någon afton eller natt. Husdjurens kärlek till det hem, där de vistats under åratal, är lika stor som människans; det vällar djuret sorg att bli såldt till<noinclude> <references/></noinclude> gxo19zyzqlur1a8dln6o6g4ykdeabhc 654393 654388 2026-07-03T08:00:30Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Djurlifvet i folkets tro och sägner." /> <h2 align=center style="border: none">Djurlifvet i folkets tro och sägner.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Eva Wigström.</i></b>}} Visserligen torde den gamla folktron, att alla djur en gång kunnat tala, vara i det allra närmaste utdöd; men ännu finnes här månget spår af denna tro i gamla seder och sägner. Seden att gifva husdjuren bättre foder julafton är t. ex. förenad med en sägen, att erhåller boskapen denna kväll del af människors julkost, återfå kreaturen i Jesu födelsestund sin förlorade talförmåga och prisa med böjda knän världens frälsare. Erhålla korna smörgås på julafton, förutsäga de äfven vid midnattstid kommande årets goda eller dåliga foderskörd. Sägnerna tillägga endast <i>oxar</i> och <i>kor</i> företrädet, att under julnattens midnattstimme kunna med ord prisa Herren och profetera godt eller dåligt foderår. Möjligen sammanhänger detta företräde i folkfantasien med bilder och målningar i våra gamla kyrkor, hvilka så ofta framställa Jesu födelse i ett stall bland kor och oxar; kanske är det endast ett uttryck för den höga rang, som dessa husdjur intaga i landthushållningen. Säkert är emellertid, att kon och oxen tilläggas en förmåga att förstå människans tillsägelser — när dessa nämligen framföras till dem på ett visst sätt — i högre grad än andra kreatur. Om husbonden den första maj före solens uppgång, fastande och innan han har sagt ett enda ord till någon människa, går in i kostallet och viskar i hvarje djurs öra en uppmaning, att hvarje kväll under sommaren och hösten komma hem i rätt tid, så glömma djuren sig aldrig kvar på betesplatserna under någon afton eller natt. Husdjurens kärlek till det hem, där de vistats under åratal, är lika stor som människans; det vållar djuret sorg att bli såldt till<noinclude> <references/></noinclude> 1vim8kmbjoak8va7jf885703b8b1me6