Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.9 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 10 144052 654568 606817 2026-07-05T13:17:31Z PWidergren 11678 654568 wikitext text/x-wiki <span style="border-bottom:dashed 1px;" title="{{{2}}}">{{{1}}}</span><noinclude> Används för att hjälpa med förkortningar som kan vara svåra att förstå eller endast förekommande i ett verk. Till exempel: * {{Förkortning|o.s.v.|och så vidare}} <nowiki>{{Förkortning|o.s.v.|och så vidare}}</nowiki> [[Kategori:Mallar]] <noinclude> mchku7d306wz06six1fkemsjiubissi 3 168361 654588 654550 2026-07-05T22:02:20Z Hobbsansak 8501 /* Avstavning i slutet av sida? */ Svar 654588 wikitext text/x-wiki == Hej! == Hej PWidergren, praxis för namngivning av sidor i huvudnamnrymden är enbart verkets titel, behövs det särskiljningar från andra verk läggs dessa efter titeln inom en parentes. Verk ska också kategoriseras med författare, tidskategori samt ämne (främst facklitteratur) och/eller genre (främst skönlitteratur)./ Hälsningar [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.46 (CEST) :I will make a note of that. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.53 (CEST) == Tack == …för att du korrade mina transkriberingsförsök av de latinska fraserna i Min son på galejan. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 5 juli 2023 kl. 23.38 (CEST) == <span lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr">Reminder to vote now to select members of the first U4C</span> == <div lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr"> <section begin="announcement-content" /> :''[[m:Special:MyLanguage/Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder|You can find this message translated into additional languages on Meta-wiki.]] [https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Translate&group=page-{{urlencode:Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder}}&language=&action=page&filter= {{int:please-translate}}]'' Dear Wikimedian, You are receiving this message because you previously participated in the UCoC process. This is a reminder that the voting period for the Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) ends on May 9, 2024. Read the information on the [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024|voting page on Meta-wiki]] to learn more about voting and voter eligibility. The Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) is a global group dedicated to providing an equitable and consistent implementation of the UCoC. Community members were invited to submit their applications for the U4C. For more information and the responsibilities of the U4C, please [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Charter|review the U4C Charter]]. Please share this message with members of your community so they can participate as well. On behalf of the UCoC project team,<section end="announcement-content" /> </div> [[m:User:RamzyM (WMF)|RamzyM (WMF)]] 3 maj 2024 kl. 00.54 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:RamzyM (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2024/Previous_voters_list_3&oldid=26721208 --> == Understrycka == Hej. Jag såg att du arbetat med en mall kallad "understrycka". Borde den inte heta "understryka" eller kanske "understrykning"? [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 18.55 (CEST) :Tack. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 19.35 (CEST) == Du kan vara berättigad att rösta i U4C-valet == <section begin="announcement-content" /> Jag kontaktar dig eftersom du tidigare röstat i val relaterade till [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee|Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C)]]. Du kan vara berättigad att rösta i det nuvarande U4C-valet, som är öppet nu och stänger den 2 juni 2026. Du kan läsa mer om kandidaterna och valet på [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2026|valsidan på Meta]], och därifrån kan du komma åt själva omröstningen. Ditt deltagande i dessa val är viktigt för styrningen av Wikimedias olika gemenskaper, och den tid som du lägger på att lära dig om kandidaterna och rösta uppskattas. -- I samarbete med U4C, [[m:User:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User talk:Keegan (WMF)|talk]])<section end="announcement-content" /> [[m:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User_talk:Keegan (WMF)|talk]]) 20 maj 2026 kl. 19.16 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:Keegan (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=User:Keegan_(WMF)/test&oldid=30569826 --> == Avstavning i slutet av sida? == Jag såg att du korrigerade att jag tog bort en avstavning i slutet av [[Sida:Lagerlöf Zachris Topelius 1920.djvu/9|sida 9]] i biografin om Zachris Topelius, så jag blev lite fundersam. Har jag missat att vi inte längre ska följa de riktlinjer för avstavning som står i hjälpsidorna [[Wikisource:Redigering#Rad- och styckebrytning, avstavning, indrag, mellanrum|här]]? // [[Användare:Hobbsansak|Hobbsansak]] ([[Användardiskussion:Hobbsansak|diskussion]]) 4 juli 2026 kl. 16.08 (CEST) :LOST IN TRANSCLUSION :I prefer to write in English as Swedish is not my native language and I happen to live in a monolingual environment where speaking and writing Swedish on a daily basis is simply impossible. I apologize for this but it has been my experience that most Swedes read English just fine especially and you yourself rate your English proficiency as en-4 or near-native. : :On the page you corrected the other day [[Sida:Lagerlöf_Zachris_Topelius_1920.djvu/9]], we are dealing here with two supposed "errors" that seem to be breaking a "rule" on a page that was written (and possibly should be updated to reflect current realities) to help beginning proofreaders who have not proofread thousands and thousands of pages, but rather who are trying to figure out how this process works. :No matter what the "rule" says, Line breaks are automatically lost by transclusion into HTML form seen on a computer screen. It does not matter in the slightest if the line the conjoined word is on is the first line or the following line. :Correcting: :För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, :som ville fira hundraårsminnet av Zachris :to :För två år sedan hedrade mig Svenska :Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris :for example, accomplishes essentially nothing. Line Breaks disappear anyway and the final result looks exactly the same no matter what line the conjoined word is on. : :För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris</p> :or :Moving Tope- to the next page is not necessary either. :Hyphenated words that end a page are automatically joined during the transclusion process. There is no need to move half the word to the next page. There has been no need to do this since 2018. :--------------- :Jämför: :https://sv.wikisource.org/wiki/Mall:Avstavat :Det står på Redigeringssidan att Alla avstavningar skrivs därför ihop och förs till nästföljande rad eller sida. :Men är det alltid det bästa rådet? Särskilt nu (efter 2018) när standardbeteendet är att klippa bort bindestreck som avslutar en sida. :https://en.wikisource.org/wiki/Help:Formatting_conventions :Hyphenated end of page words :When a word is hyphenated onto two consecutive pages of the scans, the software will automatically remove the hyphen and join the words together when transcluded into the main namespace. :First page: Sometimes words are hyphen- :Second page: ated across page breaks. :Final result: "Sometimes words are hyphenated across page breaks." :I hope this explains why I made the correction I did. It makes more sense to focus on correcting things that are actually errors like changing oeh to och, adding a missed italicization, quotation mark, etc. Validating a book is a good way to get a handle on how this proofreading thing works. When I validate a book, however, I generally attempt not to make changes according to how I might do things differently, but rather, just try to fix any actual errors I might find. The person who proofreads the work is doing the most important job. Validation is a matter of quality control in case the proofreader missed something (which happens). :[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 4 juli 2026 kl. 19.28 (CEST) ::It's perfectly fine (and understandable) that you chose to write in English :) ::Thank you for the explanation - I was demonstrating Wikisource to our camp attendees at a Wiki camp that we organised last week and just wanted to make sure that I give them the correct information. While I understand your point, it does seem like a good idea that we should then also update the guidelines to reflect this. Since many beginners turn to the help pages for information on how to do things there is the same risk of confusing them by reverting changes made in accordance with the guidelines as they read right now. ::// [[Användare:Hobbsansak|Hobbsansak]] ([[Användardiskussion:Hobbsansak|diskussion]]) 6 juli 2026 kl. 00.02 (CEST) dsa9yiy58kvlc3w0pd9883q01rw1muf 654592 654588 2026-07-06T11:49:17Z PWidergren 11678 /* Avstavning i slutet av sida? */ Svar 654592 wikitext text/x-wiki == Hej! == Hej PWidergren, praxis för namngivning av sidor i huvudnamnrymden är enbart verkets titel, behövs det särskiljningar från andra verk läggs dessa efter titeln inom en parentes. Verk ska också kategoriseras med författare, tidskategori samt ämne (främst facklitteratur) och/eller genre (främst skönlitteratur)./ Hälsningar [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.46 (CEST) :I will make a note of that. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.53 (CEST) == Tack == …för att du korrade mina transkriberingsförsök av de latinska fraserna i Min son på galejan. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 5 juli 2023 kl. 23.38 (CEST) == <span lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr">Reminder to vote now to select members of the first U4C</span> == <div lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr"> <section begin="announcement-content" /> :''[[m:Special:MyLanguage/Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder|You can find this message translated into additional languages on Meta-wiki.]] [https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Translate&group=page-{{urlencode:Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder}}&language=&action=page&filter= {{int:please-translate}}]'' Dear Wikimedian, You are receiving this message because you previously participated in the UCoC process. This is a reminder that the voting period for the Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) ends on May 9, 2024. Read the information on the [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024|voting page on Meta-wiki]] to learn more about voting and voter eligibility. The Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) is a global group dedicated to providing an equitable and consistent implementation of the UCoC. Community members were invited to submit their applications for the U4C. For more information and the responsibilities of the U4C, please [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Charter|review the U4C Charter]]. Please share this message with members of your community so they can participate as well. On behalf of the UCoC project team,<section end="announcement-content" /> </div> [[m:User:RamzyM (WMF)|RamzyM (WMF)]] 3 maj 2024 kl. 00.54 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:RamzyM (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2024/Previous_voters_list_3&oldid=26721208 --> == Understrycka == Hej. Jag såg att du arbetat med en mall kallad "understrycka". Borde den inte heta "understryka" eller kanske "understrykning"? [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 18.55 (CEST) :Tack. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 19.35 (CEST) == Du kan vara berättigad att rösta i U4C-valet == <section begin="announcement-content" /> Jag kontaktar dig eftersom du tidigare röstat i val relaterade till [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee|Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C)]]. Du kan vara berättigad att rösta i det nuvarande U4C-valet, som är öppet nu och stänger den 2 juni 2026. Du kan läsa mer om kandidaterna och valet på [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2026|valsidan på Meta]], och därifrån kan du komma åt själva omröstningen. Ditt deltagande i dessa val är viktigt för styrningen av Wikimedias olika gemenskaper, och den tid som du lägger på att lära dig om kandidaterna och rösta uppskattas. -- I samarbete med U4C, [[m:User:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User talk:Keegan (WMF)|talk]])<section end="announcement-content" /> [[m:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User_talk:Keegan (WMF)|talk]]) 20 maj 2026 kl. 19.16 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:Keegan (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=User:Keegan_(WMF)/test&oldid=30569826 --> == Avstavning i slutet av sida? == Jag såg att du korrigerade att jag tog bort en avstavning i slutet av [[Sida:Lagerlöf Zachris Topelius 1920.djvu/9|sida 9]] i biografin om Zachris Topelius, så jag blev lite fundersam. Har jag missat att vi inte längre ska följa de riktlinjer för avstavning som står i hjälpsidorna [[Wikisource:Redigering#Rad- och styckebrytning, avstavning, indrag, mellanrum|här]]? // [[Användare:Hobbsansak|Hobbsansak]] ([[Användardiskussion:Hobbsansak|diskussion]]) 4 juli 2026 kl. 16.08 (CEST) :LOST IN TRANSCLUSION :I prefer to write in English as Swedish is not my native language and I happen to live in a monolingual environment where speaking and writing Swedish on a daily basis is simply impossible. I apologize for this but it has been my experience that most Swedes read English just fine especially and you yourself rate your English proficiency as en-4 or near-native. : :On the page you corrected the other day [[Sida:Lagerlöf_Zachris_Topelius_1920.djvu/9]], we are dealing here with two supposed "errors" that seem to be breaking a "rule" on a page that was written (and possibly should be updated to reflect current realities) to help beginning proofreaders who have not proofread thousands and thousands of pages, but rather who are trying to figure out how this process works. :No matter what the "rule" says, Line breaks are automatically lost by transclusion into HTML form seen on a computer screen. It does not matter in the slightest if the line the conjoined word is on is the first line or the following line. :Correcting: :För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, :som ville fira hundraårsminnet av Zachris :to :För två år sedan hedrade mig Svenska :Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris :for example, accomplishes essentially nothing. Line Breaks disappear anyway and the final result looks exactly the same no matter what line the conjoined word is on. : :För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris</p> :or :Moving Tope- to the next page is not necessary either. :Hyphenated words that end a page are automatically joined during the transclusion process. There is no need to move half the word to the next page. There has been no need to do this since 2018. :--------------- :Jämför: :https://sv.wikisource.org/wiki/Mall:Avstavat :Det står på Redigeringssidan att Alla avstavningar skrivs därför ihop och förs till nästföljande rad eller sida. :Men är det alltid det bästa rådet? Särskilt nu (efter 2018) när standardbeteendet är att klippa bort bindestreck som avslutar en sida. :https://en.wikisource.org/wiki/Help:Formatting_conventions :Hyphenated end of page words :When a word is hyphenated onto two consecutive pages of the scans, the software will automatically remove the hyphen and join the words together when transcluded into the main namespace. :First page: Sometimes words are hyphen- :Second page: ated across page breaks. :Final result: "Sometimes words are hyphenated across page breaks." :I hope this explains why I made the correction I did. It makes more sense to focus on correcting things that are actually errors like changing oeh to och, adding a missed italicization, quotation mark, etc. Validating a book is a good way to get a handle on how this proofreading thing works. When I validate a book, however, I generally attempt not to make changes according to how I might do things differently, but rather, just try to fix any actual errors I might find. The person who proofreads the work is doing the most important job. Validation is a matter of quality control in case the proofreader missed something (which happens). :[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 4 juli 2026 kl. 19.28 (CEST) ::It's perfectly fine (and understandable) that you chose to write in English :) ::Thank you for the explanation - I was demonstrating Wikisource to our camp attendees at a Wiki camp that we organised last week and just wanted to make sure that I give them the correct information. While I understand your point, it does seem like a good idea that we should then also update the guidelines to reflect this. Since many beginners turn to the help pages for information on how to do things there is the same risk of confusing them by reverting changes made in accordance with the guidelines as they read right now. ::// [[Användare:Hobbsansak|Hobbsansak]] ([[Användardiskussion:Hobbsansak|diskussion]]) 6 juli 2026 kl. 00.02 (CEST) :::I have nothing against someone or a consensus of people updating the guidelines to help others who might want to participate to overcome the substantial learning curve needed to feel comfortable with the process. The last time this was tried, it ended up with vague insistence that there be a consensus which ended up with most changes being deleted by the individual who demanded the consensus. I do not feel that I would be the right person, however, to spearhead such an update. My last name may be Swedish, but you have to got back to my father's grandparents to find anyone in my family that was actually born in Sweden. Although though I may interject my opinion from time to time, I have zero interest in the actual administration of this site, and my participation is based solely on my motivation to volunteer my services by proofreading 15+ pages a day for a number of years since retirement from teaching. Codifying a series of guidelines in a language other than English is not something I would feel comfortable spend my time doing on a volunteer basis. I would hope that any new guidelines would reflect how the transclusion process to a HTML-based webpage actually works. Perhaps it should be recognized that HTML is making the rules even if many of us, myself included, do not have a sufficient background in computer programming to understand all of those rules in great detail. ::: :::A beginner may be confused when a change they have made is reverted by the person who had proofread the entire book they they have chosen a page out of to "correct". But there should also be some sensitivity to the fact that the person who proofread the entire book may actually know what they are doing and that they might in fact have a reason for changing the page back to the way it was before it was "corrected". A proofreader might actually find it annoying and be somewhat taken aback when a random page out of a book they had completely and carefully proofread is corrected (and in a very mild sense vandalized) with corrections that were not at all necessary; corrections that might change things a bit, but do not correct anything. In the long run, surmounting a learning curve requires that a person works toward understanding a process and is not just blindly following guidlelines created who knows when by who knows who. :::Since Wikisource is a volunteer-based initiative, a lot of people probably tend to give up if the going gets tough. Unless you are retired and have a strong motivation to contribute, it probably is hard to find the time necessary to become comfortable with the process of taking a book from DJVU file to completed work. There is, fortunately, not too much dumping of raw OCR here (red pages - is somebody else supposed to do the work for you? On the English language Wikisource it has been mentioned that red pages tend never to be proofread), but not enough validation (green pages) of proofread works (yellow pages) either. I know from experience that surmounting the learning curve on Wikisource can initially be somewhat difficult. When Project Runeberg abruptly shut down proofreading for a couple of years starting in 2021, I proofread on Project Gutenberg for a while (not many interesting books available and rarely anything in Swedish) and then found a spot where I had a bit more control over what I wanted to do over here. It took a while to understand a different approach to proofreading. Complicating matters is the fact that each Single Languages Wikisource operates independently to a certain extent and so the way things are done over on the English language Wikisource is not exactly the same as here on the Swedish Wikisource, NOR DOES IT NEED TO BE. An update of the guidelines might be in order, but I am not the one to spearhead such an effort. I am just doing my thing :::[[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 6 juli 2026 kl. 13.49 (CEST) 0t9ranr13uns42sio65tu1lmw2oo064 104 223588 654561 2026-07-05T12:45:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|168|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>afskäras eller kringbindas, ty ser en fruktsam kvinna en harmun, får hennes barn »harskår» (blir harmynt). Harens spillning säges hafva en märklig inverkan på hönor, som fått däraf i sitt foder, de värpa så omåttligt, att de, ifall dosisen blifvit för starkt tilltagen, värpa ihjäl sig. Man kommer härvid att tänka på det tyska bruket att gömma påskägg och säga barnen, att <i>påskharen</i> har värpt åt dem. De sällsynta svarta »trollhararna» betraktas med misstänksamma blickar såsom varande halft öfvernaturliga varelser. »Mjölkharen» — hexornas förnämsta husdjur — är däremot helt och hållet en af hexkonstens produkter, i det hexor tillskapa dem af hvarjehanda från hemmen utkastade ting, som t. ex. träpinnar, hvilka blifvit brända i båda ändar, väfsölf och strumpor. Mjölkharens uppgift är att nattetid mjölka andra egares kor och bära mjölken hem till hexan. Han kan blott skjutas med en kula stöpt af ärfdt silfver. Af den muntre <i>ekorren</i> har människan lärt konsten att segla, ty den första segelbåt, hon såg, var en barkbit, på hvilken ekorren satte öfver en flod, med sin svans hissad till segel. Till honom knytes fortfarande ett något ombildadt drag ur Ygdrasilmyten; han för med sig harm och förtret, när han sätter af öfver den väg, man går fram. <i>Vesslan</i> bör man ej döda, utom i de fall då man behöver hennes skinn, som duger att röka bort trolltyg med. Slår man af okynne efter en vessla, så komma hennes kamrater fram i hundradetal och blåsa antingen på en själf eller ens boskap, då värk och svullnad uppstå. Vesslans bett förorsakar döden, om man ej — liksom öfver »vessleblåst» — röker med vessleskinn. <i>Råttor</i> och <i>möss</i> äro mycket känsliga för ett vänligt bemötande. De fördärfva ingenting i de hem, där man tänker vänligt om dem, aldrig talar illa om dem, utbyter deras vanliga benämning mot smeknamn, framför allt under dymmelveckan, då de äro mest ömtåliga för ovänlighet. Skulle de ändå bita sönder kläder för någon, så spå de därmed endast personens snara aflyttning, antingen från hemmet eller denna värld. Så trilska, som de bli och envisa att stanna kvar i det hus, där man söker förgöra dem, så noggranna äro de att lemna detsamma, om husbonden, högtidsklädd och i två vittnens närvaro i laga tid, och till utsatt dag uppsäger dem till aflyttning. Hederligt folk låter dem själva se sig om efter en ny plats, men illasinnade<noinclude> <references/></noinclude> 7o9q7tce0pl062m2lsia0a8od32ovkk 104 223589 654562 2026-07-05T12:46:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />398</noinclude> {{c|{{större|{{sp|FYRTIONDEFÖRSTA BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Philadelphia.}}'''}}}}{{ph|''D. 14 Juli. 1851.''|5}} Sedan jag sist skref, har jag haft för mig följande små utflygter och äfventyr. Ifrån mitt innerligt goda värdfolk i Richmond skiljdes jag förliden måndag, och reste St. James-floden utföre, genom Virginias kullar och fält, till Baltimore i Maryland. Dagen var liksom luftlös och tryckande het, och blef mig ändå mera tryckande genom en viss dogmatisk rektor, som gjorde sig till min andeliga cicerone, och beledsagade hvar och en af sina undervisningar med räckningar och rörelser af armarne, som om han ville laga sig i ordning att boxas eller företaga någon vigtig operation, hvarvid jag ej kunde hindra mig att få ett svettskäf af ångest som alldeles tillintetgjorde intrycket och minnet af hans lärdomar. En ung, artig och varmhjertad student från Charlottville var min förfriskning. Han hade fått slafstatens fördomar i sitt hufvud, men hjertat var godt och friskt, och jag tviflar ej att jag skulle trifvas väl på hans faders plantage vid den sköna floden. Huru älskvärd och uppfriskande är ej ungdomen, när — den vill vara det. Flodens stränder voro romantiskt vackra och yppigt grönskande — icke underligt att de tjusade de första hvita upptäckarne deraf, så att de beskrefvo landet som ett jordiskt paradis. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bzp7wq01va1p2hwiib1sbuqhrs4ycr6 104 223590 654563 2026-07-05T12:49:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|399}}</noinclude>Ruinen efter den första kyrkan i Jamestown stod ännu, åtminstone en mur deraf, och lyste tegelröd ur en ljusgrön skogsdunge vid floden. Om natten, på hafvet, var det äfven qväfvande hett. En god, fryntlig negrinna var min uppasserska, och vi hade åtskilligt samspråk. Hon hade varit slafvinna i Baltimore, och hennes herrskap der hade hjelpt henne till friheten. Jag frågade henne om hon bergade sig lika väl som fri, som då hon var slafvinna hos sitt goda herrskap. »Better Máam, better!» var hennes energiska svar, och hon tillade: »Jag tror icke att Herren ämnat någon menniska att vara en annans slaf.» Den goda qvinnan var särdeles treflig och belåten med sitt nuvarande lif. Passagerare i damsalongen voro mycket få. Ett par vackra, matronlika äldre fruar sutto språkande halfhögt och stilla med hvarandra om lifvet och dess tilldragelser, de talade om vänners och bekantas öden, de talade om en dödsbädd der en gudlös man nyligen slutat sitt lif »utan en återblick af ånger på det förflutna, utan en blick af hopp för det tillkommande;» de gjorde deröfver reflexioner; deras ansigten voro milda och allvarliga. Tre unga flickor, från tolf till femton års ålder, sprungo derunder in och ut genom rummet, som ystra fölungar eller kalfvar, första gången utsläppta på bete; jag aktade mig väl att komma i deras väg. Fruarne sågo på dem: »Vilda unga flickor!» sade den ena, mildt ogillande. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fb91sxttflq2bctthhxg72bb3uewkb0 104 223591 654564 2026-07-05T12:54:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />400</noinclude>»Låt dem njuta sin frihet!» sade den andra mildare ännu, med en half suck; »det är deras tid; lifvet skall nog snart tämja dem!» Men nog vore det bättre, om den unga flickan uppfostrades att möta tämjarens hand med annat sinne än fålen möter betslet. Mildare blefve då kampen och värdigare än efter denna fölungsfrihet. Om morgonen befann jag mig i Baltimore, och reste derifrån samma morgon på jernväg till — ''Harpers'' ''ferry''. Man hade så mycket omtalat för mig skönheten af landskapet i denna nejd af Virginien, att jag beslöt att fara dit för att rätt i ro njuta intrycket af Virginias »most sublime scenery.» Jernvägståget flög i krokar och otaliga slingerbultar längs med de trädbevuxna, romantiska stränderna af en liten flod, med en häftighet och oregelmässighet att det påminde om en skenande ko, och lät mig befara att i hvart ögonblick kastas af i strömmen. Men vi kommo lyckligt fram till den lilla köpingen vid Harpers ferry. Jag blef här i tre dagar ensam och okänd, och njöt af ensliga vandringar öfver bergen och i den romantiska nejden. Den påminner om vissa bergstrakter i Dalarna, och ändå mer om Mündendalen i Tyskland, der floderna Fulda och Verra mötas, ty bergsformationen och vegetationen här och der ha kusin-tycke. Här är det den muntra, lekfulla Shenandoah och den allvarsamma Potomac som mötas, förena sig och tillsammans bilda den stora Potomac-floden. Shenandoah är en glad och god ung flicka, dansande sorglöst fram genom grönskande stränder, skrattande, hoppande i oskyldig lefnadsfröjd. Potomac är en äldre<noinclude> <references/></noinclude> 0sqzndpdddrfag734w8myoax9sdfnil 104 223592 654565 2026-07-05T12:58:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654565 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|401}}</noinclude>herre, som allvarlig och stilla kommer gångandes ned ur skogarne i vestern med tröga steg och ringa lif. Han möter den glada Shenandoah och drager henne tyst till sig. Hon faller besinningslöst i hans faran och — uppslukas deri. Man hör ej mer, man ser ej mer den brusande, dansande Shenandoah, det är förbi med hennes glada humör, det är förbi med henne sjelf, hon har blifvit fru Potomac; och har ingen tillvarelse skiljd ifrån herr Potomac. Men herr Potomac breder ut sig med stigande, svällande vatten, lika lugn, men mera majestätlig än förr, och fortsätter sitt lopp till Washington och derifrån till hafvet. Stackars lilla Shenandoah! jag höll af henne, och känner sympathi för henne; och ehuru jag gerna ifrån höjderna såg Potomac komma gångandes i lugna, djupa bugter genom de vestra högländerna, så gick jag ändå hellre i dalen söder om bergen der Shenandoah, ungmö ännu, dansade fram längs med klippor, som krönte sina bacchantiska hufvuden med de skönaste kransar och kronor af löf, eller under höga träd, i hvilka flockar små gula foglar, liknande Canarifoglar, flögo och qvittrade gladt. Nejden var här oändligt täck och romantisk. Och Shenandoahs vågor, ehuru grunda, äro klara som kristall. Längre ned i dalen, på denna sida, är ett stort gevärsfaktori, der som bäst rådde en stor verksamhet. På höglandet lägo arbetarnes boningar, små stenhus, väl byggda, alla lika, och från hvilka man hade sköna utsigter. »Vi äro alla lika här,» sade till mig en ung qvinna i en af dessa boningar, i hvilken jag hvilade, »vi ha alla samma vilkor!» Dessa voro ganska goda. Vi sutto<noinclude> <references/></noinclude> dawbkiyevgkj55r5z9xl40yq3j88w8l 104 223593 654566 2026-07-05T13:01:36Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DJURLIFVET I FOLKETS TRO OCH SÄGNER.</small>|169}}</noinclude>personer ge anvisning på någon oväns hem. Uppsägningen sker antingen Larsmessodag, 10 augusti, eller då man tager oket från dragarnas nackar efter fullbordadt vårarbete. Med oket slår då husbonden tre slag på förstugudörren och spörjer högt: »Hvar skola råttor och möss vara detta år?» Hustrun står innanför dörren och uppgifver någon plats, och dit måste råttor och möss vandra, är den än ned i hafvets djup. Äro råttorna sända af någon ovän till ett hem, är det mycket svårt att bli dem kvitt; de hafva en råttkung, som ovännen låtit märka i öronen med samma märke som den till egendomen hörande boskapen, och råttkungen viker ej ens för laglig uppsägning, men blir han tagen till fånga, så måste hans undersåtar troppa bort på sagd dag. Man bör ej tala högt om sina planer att förgöra dem medelst gift eller fällor, ty de lyssna skarpt till hvad som talas och akta sig för alla försåt, om de bara få minsta nys om att man lägger dylika för dem. Fruktsam kvinna bör aldrig äta af något födoämne, som råttor och möss gnagat uppå, ty om hon det gör, får barnet »musgnaf», små sår bakom öronen, ljumsken, under armarna och andra ställen på kroppen; dessa sår kunna endast läkas med påstruket blod från en lefvande, klyfd råtta. En osnygg nattlig ovana botas, om personen ovetande får en liten råtta, stekt med hull och hår, blandad i sin mat. Det bådar god trefnad, när <i>igelkotten</i> närmar sig ett hus. Han är god till att taga råttor, men tar ibland fel om dem och kycklingar; hans fett är ett godt läkemedel mot sår och svullnader, men han och hans bo böra ej onödigtvis ofredas. <i>Mullvaden</i> är en liten spåman. Kastar han upp sina högar i närheten af ett boningshus, så att mullen faller i riktning mot dess murar, kommer hushållet att ökas medelst någon persons inflyttning; faller mullen utåt, kommer hushållet att minskas genom någon af dess medlemmars afflyttning. <i>Läderlappen,</i> hvars vanliga namn i Skåne år »flagermus» och på vissa orter »attanpacka», är den ondes husdjur. Det är klokast att hålla fred med dessa varelser, ty retas man med dem, bringa de olycka, och snuddar fladdermusen vid ens hufvud, faller håret af. Djuret användes i vissa fall af hexor och trollkarlar, men det duger också till annat. Det har ej mer än tre droppar blod i hela sin kropp, men dessa droppar äro ett kraftigt skyddsmedel mot förhexning, framför allt då det gäller att skydda jagtbössor från att bli<noinclude> <references/></noinclude> o13rv6d4z4mm6bfffwyvcvwo8xbjf3w 104 223594 654567 2026-07-05T13:02:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />402</noinclude>i en parlour, der allt såg confortabelt och äfven prydligt ut. Den unga frun hade en liten gosse på armen. Och likväl — var hon ej lycklig, det var synbart. Något i hennes milda, sorgsna uttryck sade mig att hon ej var lyckligt gift. I ett annat hem gjorde jag bekantskap med en äldre fru som bar prägeln af den djupaste sorg. Hon hade förlorat sin make, och han var glädjen i hennes lif. Hon talade derom med ord som kommo mig att blanda mina tårar med hennes. Under de sköna aftnarne stodo vanligen dörrarne till hemmen öppna, och qvinnorna stodo derutanför med sina små barn eller sutto ute och sydde. Jag gjorde bekantskap med barnen och sedan med mödrarne. Alla lika i lyckans lotter och likväl denna eviga olikhet i inre lycka! Så blir det alltid. Men denna inre olikhet bär man lättare än den som vållas af kastfördomar. Den väcker mindre knöt och mindre bitterhet. En afton var det bröllop nere i köpingen, och från boningarne på bergen vandrade festligt klädda bröllopsgäster pä gångstigarne ned åt stranden. De voro klädda enkelt, men smakfullt, temligen likt som man kläder sig till sällskap i städerna, ehuru med simplare tyger. En afton, då jag något sent gick hemåt öfver bergen, såg jag vid gångstigen, der jag gick fram, en man sitta i blå arbetarblus, och med pannan stödd mot handen i hvilken han höll en näsduk. När jag kom närmare, tog han bort handen och såg på mig, och jag såg — en irländsk näsa i ett godt ljuslätt ansigte, som visade mig en man af omkring trettio års ålder. Han sade (på engelska): {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> em4m1hy86p6qqdp9xnpxcmifxvifqnh 104 223595 654569 2026-07-05T14:11:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />403</noinclude>»Dä mycke varmt!» »Ja, sade jag, i det jag stannade, och ni har arbetat hårdt?» »Ja, mina händer äro alldeles förderfvade!» och han visade ett par blåfärgade och svullna händer. Jag frågade litet om hans omständigheter. Han var en irländare, hette Jim, .…. och hade kommit hit för att söka arbetsförtjenst. Den hade han fått här, och kunde i faktoriet förtjena 20 dollars i månaden. Men ändå älskade han mer »det gamla landet,» och tänkte återvända dit, så snart han fått ihop »en tusen dollars.» Jag frågade honom om han var gift. Nej; han tyckte det var bäst att vara ogift. Han frågade derpå, om jag var gift. Jag svarade nej, att jag tyckte som han, att det var bäst vara ogift, hvarefter jag sade honom ett vänligt »good bye!» Men han steg upp och följde mig sägande: »Och ni vandrar här så allena. Miss! Tycker ni ej att det är ledsamt att gå omkring så allena? Nej, Jim, jag tycker om att gå allena. »Åh men, ni skulle känna er så mycket bättre, finna er så mycket mycket lyckligare, om ni hade en ung man att gå omkring med er och taga vård om er!» »Åh men jag finner mig ganska väl, Jim.» »Åh men ni skulle finna er så mycket mycket bättre ännu, om ni hade en ung man, jag försäkrar er, en ung man som höll af er och gick med er öfverallt. För ett fruntimmer så är det den största olikhet i verlden, jag försäkrar er.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 991pyvonl25u3cjmrix5nyfqlinki09 654570 654569 2026-07-05T14:12:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|403}}</noinclude>»Dä mycke varmt!» »Ja, sade jag, i det jag stannade, och ni har arbetat hårdt?» »Ja, mina händer äro alldeles förderfvade!» och han visade ett par blåfärgade och svullna händer. Jag frågade litet om hans omständigheter. Han var en irländare, hette Jim, .…. och hade kommit hit för att söka arbetsförtjenst. Den hade han fått här, och kunde i faktoriet förtjena 20 dollars i månaden. Men ändå älskade han mer »det gamla landet,» och tänkte återvända dit, så snart han fått ihop »en tusen dollars.» Jag frågade honom om han var gift. Nej; han tyckte det var bäst att vara ogift. Han frågade derpå, om jag var gift. Jag svarade nej, att jag tyckte som han, att det var bäst vara ogift, hvarefter jag sade honom ett vänligt »good bye!» Men han steg upp och följde mig sägande: »Och ni vandrar här så allena. Miss! Tycker ni ej att det är ledsamt att gå omkring så allena? Nej, Jim, jag tycker om att gå allena. »Åh men, ni skulle känna er så mycket bättre, finna er så mycket mycket lyckligare, om ni hade en ung man att gå omkring med er och taga vård om er!» »Åh men jag finner mig ganska väl, Jim.» »Åh men ni skulle finna er så mycket mycket bättre ännu, om ni hade en ung man, jag försäkrar er, en ung man som höll af er och gick med er öfverallt. För ett fruntimmer så är det den största olikhet i verlden, jag försäkrar er.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1n0qc9biq723zaq6w9yfdhzymji6gky 104 223596 654571 2026-07-05T14:18:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />404</noinclude>»Men, Jim, jag är ett gammalt fruntimmer nu, och en ung man skulle icke bry sig om mig.» »Ni är icke för gammal att gifta er, Miss; och sedan — ni ser bra ut. Miss (you are good looking), ni ser mycket bra ut, Maam, och en ung hygglig man skulle mycket gerna vilja ha er, och gå omkring med er öfverallt.» »Men, Jim, kanske han icke skulle vilja gå dit jag vill gå, och — huru skulle det då gå med oss.» »Åh jo han skulle vilja det, Maam, jag försäkrar er att han skulle vilja det. Och — — — kanske att ni har en tusen dollars, som ni kunde underhålla honom med, Maam?» »Men Jim, jag skulle icke tycka om en man som blott ville gå med mig för mina dollars skull.» »Deri har ni rätt. Miss, mycket rätt, men ni skulle bli så mycket lyckligare med en ung »nice man» som tog vård om er! etc. etc. »Look here Jim» sade jag slutligen, »der, öfver molnen, är en stor (big) gentleman, som tar vård om mig, och när jag har honom, så behöfver jag ingen annan!» Denna tanke anslog min varmhjertade Irländare, som utbrast: »Deri har ni rätt, Miss. Ja, ''Han'' är ''Mannen'', efter allt. Och när ni har honom, så behöfver ni icke vara rädd för något.» »Jag är icke heller rädd, Jim, men nu gå »ahead» ty gångstigen är för smal för tvenne!» Och så skiljdes vi. Hvad tycker du om den tilltänkta svågern? Tredje dagen af mitt vistande fick man reda på den ensliga vandrerskan i nejden, och vänliga bjudnin-<noinclude> <references/></noinclude> e93asjkokm4h8uhzc351xaif8ub58kr 104 223597 654572 2026-07-05T14:26:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|405}}</noinclude>gar och besök kommo, som jag är ledsen att illamående af tandverk hindrade mig att emottaga. Hettan var nu åter tryckande och pressade själ och kropp. Från Harpers ferry reste jag till Philadelphia. Dagen var en af de skönaste, men resan var besvärlig genom dess flera ombyten emellan ångbåtar och jernväg, och emedan jag var ensam om att bära mitt bagage, då ingen herr-vän var med mig, och jag ej ville besvära någon främmande. Jag var dock frisk och stark; men riktigt ondt gjorde det mig om ett fruntimmer, ensamt liksom jag, men svagt och sjukligt, som icke alls rådde med den nattsäck hon hade att bära. Och då jag såg stora starka män utan något i sina händer gå förbi det »lady»lika, tydligen hjelpbehöfvande fruntimret, utan att vårda sig om henne, tänkte jag med någon förvåning: »hvar är nu den beprisade amerikanska artigheten?» Mer än gerna hade jag hjelpt henne sjelf, om jag ej varit nedtryckt af mina egna saker och tiden ej hastat, ty dessa ombyten här ske mycket brådskande. Jag afskyr fruntimmers pockande på männers artighet och tjenst, och tror att qvinnor, som ha aktning för sig sjelfva, äro just de som minst vilja påkalla dem. Men det borde dock ej förgätas att qvinnorna, inomhus, tjena männerna, att de vanligen göra det gerna och kärleksfullt, och få äro väl de männer, som icke någon gång fått erfara behaget af denna tjenst, ändå färre de, som icke för sin barndoms och ungdoras vård ha att tacka qvinnors omsorg och tjenst<ref name=s405>Så tänkte äfven och så handlade en äldre farmer i Vestern för någon tid sedan på ett jernvägståg. Vagnarne fylldes af</ref>. Icke<noinclude> <references/></noinclude> 55eqhm7krokswt8bywi4mq6wo0z6wzv 654574 654572 2026-07-05T14:37:47Z PWidergren 11678 654574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|405}}</noinclude>gar och besök kommo, som jag är ledsen att illamående af tandverk hindrade mig att emottaga. Hettan var nu åter tryckande och pressade själ och kropp. Från Harpers ferry reste jag till Philadelphia. Dagen var en af de skönaste, men resan var besvärlig genom dess flera ombyten emellan ångbåtar och jernväg, och emedan jag var ensam om att bära mitt bagage, då ingen herr-vän var med mig, och jag ej ville besvära någon främmande. Jag var dock frisk och stark; men riktigt ondt gjorde det mig om ett fruntimmer, ensamt liksom jag, men svagt och sjukligt, som icke alls rådde med den nattsäck hon hade att bära. Och då jag såg stora starka män utan något i sina händer gå förbi det »lady»lika, tydligen hjelpbehöfvande fruntimret, utan att vårda sig om henne, tänkte jag med någon förvåning: »hvar är nu den beprisade amerikanska artigheten?» Mer än gerna hade jag hjelpt henne sjelf, om jag ej varit nedtryckt af mina egna saker och tiden ej hastat, ty dessa ombyten här ske mycket brådskande. Jag afskyr fruntimmers pockande på männers artighet och tjenst, och tror att qvinnor, som ha aktning för sig sjelfva, äro just de som minst vilja påkalla dem. Men det borde dock ej förgätas att qvinnorna, inomhus, tjena männerna, att de vanligen göra det gerna och kärleksfullt, och få äro väl de männer, som icke någon gång fått erfara behaget af denna tjenst, ändå färre de, som icke för sin barndoms och ungdoras vård ha att tacka qvinnors omsorg och tjenst<ref name=s405>Så tänkte äfven och så handlade en äldre farmer i Vestern för någon tid sedan på ett jernvägståg. Vagnarne fylldes af</ref>. Icke<noinclude> <references/></noinclude> 2sml0k7qkae2zr2bvh7x788cvqswemz 104 223598 654573 2026-07-05T14:37:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />406</noinclude>är det då för mycket, om de, på lifvets landsvägar, i förbigående, räcka dem en hjelpsara hand, isynnerhet då det tar dem föga tid och ingen sjelfuppoffring. Och vanligen är det ej för amerikanska män som man behöfver predika om artighet. Hvad jag här såg och äfven ett par andra gånger i Förenta Staterna sett, mycket stridande mot både vanlig artighet och äfven mot mensklighet, bevisar blott sanningen af den gamla sägen: ingen regel utan undantag. Det är för öfrigt en stor brist ännu i Amerika — der dock så mycket är väl stäldt för resandes beqvämlighet — att icke der, liksom i England och andra Europas länder, finnas vid jernvägs-stationerna tjenstemän enkom lönade för att gå passagerarne tillhanda i hvad de kunna behöfva. Och i Amerika, der fruntimmer ofta resa ensamma, behöfdes det bättre än annorstädes, och skulle för dem vara största hugnad. Ty hvilket fruntimmer af granlagenhet vill påkalla en tjenst som kunde anses besvärande? Den sköna dagen njöt jag sednare rätt mycket i stilla sällskap med min nya och enda bekant på resan — det redan nämda, hyggliga fruntimret; såg solen gå ned och månan gå upp i herrlighet! … Om aftonen var jag i Philadelphia, trefligt bosatt i det vänliga <ref follow=s405>folk, och den gamla herrn steg upp för att lemna sin plats åt ett par fruntimmer. Han ville sedan ej sätta sig förrän han sett alla fruntimmer i vagnen försedda med platser. Som han var en hög och ståtlig man, bemärktes hans uppförande mer än vanligt. »Ni är särdeles artig mot »the ladies, Sir!» anmärkte en herre, i det han sträckte sig beqvämligt. »Sir!» svarade den förre, »min Mor var »a lady!» och vidblef att stå, så länge som ett fruntimmer ännu sökte plats i vagnen.</ref><noinclude> <references/></noinclude> hr62kwe9ba4rvlfxbsb875jnl4tlrrw 104 223599 654575 2026-07-05T14:41:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|407}}</noinclude>qväkareparets Mr och Mrs E. Townsends vackra och beqväraa hus. Den englalika flickan Mary Townsend (min värds syster), som jag förlidet år, denna tid, såg ligga i hvita kläder på sin säng, var nu bäddad, sedan ett par dagar, ned i jorden, under gröna träd. Hennes död var ljus som hennes lifslåga, och i grafven vändes hennes ansigte mot den uppgående solen. Hon som skref om insekternas metamorphoser och älskade att framställa stunden då de löste sina vingar ur puppan, hon är nu löst och fri som dessa. Med hennes goda broder besökte jag i går afton hennes sista hviloläger på jorden; en vacker fridfull plats, under lummiga träd. {{em|2}}{{större|'''''D. 15 Juni.'''''}} Ack, min unge! hvad jag är glad åt rit-akademien för unga flickor, som jag i går besökte! Det är en förträfflig anstalt, som kommer att verka oändligt mycket godt. Här kan snille och bildningsdrift hos unga qvinnor få näring och utveckling, och tålig flit och arbetskraft få sysselsättning och vinning på det mest behagliga sätt. Unga flickor få i denna akademi lära (de fattiga fritt, de förmögnare mot en obetydlig afgift) teckna, måla, komponera mönster för tyger, tapeter, mattor, göra trädsnitt, lithografera m. m. och så mycken framgång har redan anstalten, och så stora äro lärjungarnes framsteg, så många äro beställningarne för mönster, träsnitt o. s. v. och så väl betalas de, att de unga flickorna redan kunna förtjena ansenligt, och man motser med visshet att anstalten inom få år kommer att fullkomligt bära sig sjelf. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bm8rozxkwk07jh3xp8z6ikm9vbgjuqi 104 223600 654576 2026-07-05T14:46:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654576 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />408</noinclude>Det är samma skola, som jag förlidet år såg i dess barndom hos den varmhjertade Mrs Peter (brittiska konsulns fru härstädes), då helt och hållet beroende af hennes skydd. Sedan har den utvecklat sig hastigt, gått ut i lifvet, blifvit införlifvad med det förträffliga Franklinska institutet härstädes, fått årligt anslag af dess fond, och växer nu af egen kraft. Åtskilliga af de unga eleverna förtjena redan från 10 till 15 dollars i veckan. Utgifvaren af »Sartaines Magazine» sade mig att behofvet och efterfrågan af sådant arbete i Förenta Staterna, för tidningar, litterära magasiner, manufakturer m. m. var så stort att ''alla'' fruntimmer i landet, som hade tid att egna sig deråt, kunde få fullt opp med arbete. Och aldrig har jag sett i någon skola så många glada, liffulla ansigten. Ett af de gladaste var det af en ung flicka, som hittills hade försörjt sig med att sy kläder; men hon befanns ha en så afgjord talang för rita, att hon numera kunde vara säker om hederlig bergning genom denna konst för hela sitt lif. Den glada, hyggliga förestånderskan, Mrs Hill, sade mig att de unga flickorna voro så roade af sitt arbete, att de stundom stannade i skolan hela dagen i stället för de fem timmar som utgöra den egentliga skoltiden. Jag är förtjust öfver denna anstalt, som öppnar en ljus framtid för så många meddellösa, utvecklar skönhetssinnet hos unga fattiga flickor med detsamma som det bereder dem väg att inträda i flerfaldiga yrken; jag är så glad deråt, äfven emedan den är så tillämplig i Sverige och kan der öppna utsigt för många till förkofran af både själ och kropp. Jag har ifrån denna anstalt<noinclude> {{ph|med-|5}} <references/></noinclude> qd72z4baapkjx1ho21wwb2j9khsabc4 104 223601 654577 2026-07-05T14:52:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654577 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />409</noinclude>medtagit en mängd profver och mönster som välvilligt skänktes mig, och alla upplysningar, som jag kunnat få. Ack! låt oss, om möjligt, skaffa pensioner och asyler åt de gamla, orklösa eller sjukliga; men åt de unga lät oss ''ge arbete, fri täflan, öppnade banor'' för utveckling, och ''ädla lefnadsmål!'' Det är den enda verkligen goda hjelp för medellösa flickor, ty den innebär upphöjelse, den bereder sällhet genom sjelfförvärfvadt värde. Mera om allt detta, när vi träffas. Jag tycker att tiden derför nu är så nära, att det knappt är värdt att jag skrifver långa bref. {{em|2}}{{större|'''''D. 17 Juni.'''''}} Samma vänliga, hyggliga herre (Dr. Elder), som ledsagade mig till rit-akademien, förde mig i dag till det medicinska Collegium för fruntimmer, som här blifvit stiftadt för ett år sedan, och som skall ge fruntimmer tillfälle att vetenskapligt bilda sig till läkareyrket. Denna anstalt har ej kommit i gång utan stor gensägelse, men den har dock kommit i gång, den nya verldens anda och rättsinne till heder! Dertill torde äfven en ung amerikansk qvinnas fasthet och talang samt det rykte, som hon vunnit utomlands, ha bidragit. {{sp|Elisabeth Blackwell}}, sedan hon under flerårigt ansträngdt arbete hjelpt att uppfostra och underhålla flera yngre syskon, egnade sig åt läkareyrket, fast besluten att på denna väg bryta en bana för sig och andra qvinnor. Hon mötte otaliga motgångare fördom och ovilja försvårade hvarje hennes steg. Men hon besegrade alla<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya verlden. III.''}}||{{m|18}}}}</noinclude> g3ldaww6vxk7brfrxibl6atsxfjgt0x 104 223602 654578 2026-07-05T15:01:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654578 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />410</noinclude>svårigheter, och fick slutligen studera och promovera som läkare i staden Geneva i vestra New-York. Derefter reste hon utrikes och begärde i Paris tillträde till medicinska collegium derstädes. Dess föreståndare förskräcktes. »Ni måste förkläda er till karl!» sade han. »Det går omöjligt an eljest.» »Jag skall ej förändra ett band på min hatt!» svarade hon. »Gör som ni vill — men ert uppförande skall bli bekant. Ni har sett mina betyg; ni har ingen rätt att neka mig tillträde.» Mr L. måste foga sig. Elisabeths qvinliga värdighet och hållning, tillika med hennes utmärkta kunskaper, imponerade på lärare och studerande vid anstalten. Den unga qvinnan fick vara i fred, skyddad af sitt allvar och sin vetenskap. Med utmärkelse och beröm lemnade hon lärosalarne i Paris, och reste till London, der hon skördade nya lagrar i både medicinsk och chirurgisk vetenskap. I denna stund väntas hon åter till Amerika, der hon ämnar bli praktiserande läkarinna. Dr Elder önskar att jag skall göra bekantskap med denna unga qvinna, som han innerligen beundrar, och faderligen gläder sig öfver, och som fått en så stark själ i en späd och fin gestalt. Han sade om henne: »hon är ej större än ni, men hon skall taga er under ena armen, min dotter under den andra, och springa så med er båda uppför trapporna.» Det ville jag väl se. Det var nu ferier vid institutet (som redan räknar några och sjuttio qvinliga studerande), men terminen skulle snart begynna, och anatomie professorn (en vacker, vänlig man) var sysselsatt med uppställandet af ett menniskoskelett. Mycket önskvärdt synes det mig att denna anstalt ville rikta de qvinliga studerandes upp-<noinclude> <references/></noinclude> 8ss7t89h579luz5hlta0k32k9wlmqoc 104 223603 654579 2026-07-05T18:51:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654579 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />8</noinclude>— Men Alexander? — Ack nej, ers majestät; sedan löjtnant Wallenstjerna började posta i Logården, har jag förbjudit Alexander att vidare komma hit. — Jag ogillar dig icke; men vi skola tala derom en annan gång. Alexander är tillgifven sin konung? — Med lif och själ. — Och din bror? — Finge han gå i döden för ers majestät, han gjorde det. — Det faller mig något in, Clara; du har på länge icke besökt din mor. Du måste helsa på henne ibland. Alexander har säkert många vänner bland arbetsfolket. — Han är aktad och afhållen, er majestät. — Och din bror har allt för godt hufvud och redliga tänkesätt, att icke också vinna bekanta och vänner vid lifgardet. — Han skryter af, ers majestät, att redan spela en vigtig roll inom kompaniet. — Det skulle fägna mig att höra, att folket tänkte godt om sin konung. När besöker du din mor? Men, som jag säger, du har mitt tillstånd att besöka henne när du vill, till och med nu genast. Apropos, frukta ej för din mors missnöje rörande din böjelse — tro och hoppas — ett ord från mig … När Clara aflägsnade sig, var hon den lyckligaste varelse i verlden. {{linje|5em}} Det hade för Amanda blifvit allt svårare och svårare att fullfölja sin roll, såsom Pechlins vaksamma öga på hofvet, emedan drottningen, som redan länge hyst misstroende emot henne, ansett sig på senare tider hafva fått ännu flere anledningar dertill, och derför småningom började att emot henne iakttaga den största varsamhet. Dag efter dag minskades sålunda för henne möjligheten att taga reda på hvad som passerade omkring henne, hofvets hemliga planer och företag. Lyckligtvis hade hon — sedan Clara fått inträde der — fortsatt bekantskapen med henne. Sjelf barnslig och upprigtig, kunde Clara icke tänka illa om någon, allra minst om Amanda, hennes enda ungdomsbekanta, och det vänliga förhållan-<noinclude> <references/></noinclude> o5mybwn9ypgkigls7enjg8sb1kj7ssi 104 223604 654580 2026-07-05T18:54:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654580 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|9}}</noinclude>det emellan de båda flickorna förblef derföre orubbadt. Clara hade äfven trenne andra, i hennes ögon ganska giltiga, skäl att hålla rätt mycket af sin barndomsvän. Redan vid deras första sammanträffande vid Drottningholm hade den tanken vaknat hos henne, att det var Amanda, som hennes bror Daniel egnade sin hemliga, nästan till ett stilla vansinne gränsande kärlek. Härom hade hon väl gång efter annan skämtat med Daniel, men han hade dervid blott vändt henne ryggen, utan att ens bry sig om att derom inlåta sig i ett samtal. Men oaktadt hans tystlåtenhet och slutenhet, hindrade det likväl icke Clara att fortfara med sina små klippska anmärkningar. Den föreställningen smickrade henne icke heller så litet, att hon skulle blifva den förenande länken dem emellan. Härtill kom äfven modrens uppdrag, att “taga reda” på Amanda, hvilket hon med sina barnsliga tänkesätt icke begrep på annat sätt, än att hon skulle hålla rätt mycket af henne, umgås med henne, o. s. v. Visserligen hade modren, då hon härom talade med Clara, icke blott sett rätt bister ut, utan hon hade äfven yttrat sig på ett kallt och hårdt sätt; men dervid var Clara allt för mycket van, för att närmare lägga märke dertill. För Clara lekte hela verlden. Oberäknadt de öfvergående små sammanstötningar vid hofvet, hvilka såsom molnfläckar då och då sväfvade öfver ytan af hennes spegelklara hjerta, kände hon sig så lycklig och glad. Barndomens morgonhimmel låg ännu qvar och skimrade i hennes tankar, dessa friska och klara daggperlor i kalken af hennes själ. Det hade också aldrig fallit henne in att menniskorna kunde ledas i sina handlingar af något annat än af sin känslas ädlaste rörelser. Äfven om hon någon gång kände sig liksom stött eller sårad af några yttranden, eller en liten smula smått förolämpad af andras bedömande eller handlingssätt, ansåg hon det — sedan det första intrycket förgått — endast såsom egenheter å deras sida, egenheter, som hon, utan att vidare lägga dem på sinnet, af hela sitt hjerta beklagade och tillgaf. I de leende drömgestalter, hvaruti allting upplöste sig för hennes blick, upplöste sig och sammansmälte äfvenledes Daniels af henne anade kärlek till Amanda och orsaken till modrens uppdrag, att taga reda på, om Amanda älskade någon och var älskad. Mindre på grund af hennes och framför allt brodrens verk-<noinclude> <references/></noinclude> 1xdigve6j4jaixdiehexaet6pkf2yof 104 223605 654581 2026-07-05T19:07:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654581 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />10</noinclude>liga ställning, än till följd af hennes naturliga blygsamhet, insåg hon afståndet emellan Amanda och Daniel; men om hon äfven deri trodde sig finna skälet för Daniels bemödande att förhemliga sin låga för Amanda, delade hon dock — framför allt sedan lyckans solsken så oförtänkt börjat nedstråla på henne sjelf — med Daniel den tron, att en korporal nog kan blifva general, om han bara sjelf har lust dertill. Öfverlemnande sig åt dylika fantasier, skapade hon en liten verld för sig, inom hvars gränser af färgrika och luftiga skuggspel hon kände sig obeskrifligt lycklig. Att hennes egen kärlek — sjelf en vingad och leende drömbild — gaf solsken, vårluft och lif åt hela denna trollkrets — faller af sig sjelft. Huru ofta hade hon icke sagt till Amanda, att hennes bror var kär i henne uppöfver öronen, men att han icke en gång tordes tala derom, emedan han för väl visste att han ännu endast var soldat, men att han hoppades att snart blifva officer och då — då … — Och min mor sedan, fortfor hon, min mor har min brors förtroende och gillar säkerligen hans böjelse, ty hon anmodade mig så bestämdt att jag skulle ha — kan du gissa hvad jag skulle ha …? — Det är omöjligt, bästa Clara. — Att jag skulle ha — hvad säger du väl derom — ett vaksamt öga på dig, det vill säga, att jag skulle se efter om du älskade någon eller icke. Till en början fäste Amanda sig icke vid allt detta prat; hon skrattade bort det, och dervid blef det. — Men för hundrade gången återkom Clara en dag till samma ämne, då Amanda var missnöjd med sig och hela verlden, och i sitt nedstämda lynne tillrättavisade Amanda på ett något sårande sätt Claras eljest så oförargliga och barnsliga pladder, förklarande Daniels böjelse såsom ingenting mindre än i högsta grad djerf, oförskämd och dum, emedan han väl borde inse, som orden föllo sig, det afstånd, som åtskilde dem. Men Clara, hvars hela verlsdserfarenhet inskränkte sig till den föreställningen, att den ene kunde vara lika god, som den andre, blef nu ond. — Det är alldeles icke värdt, bästa Amanda, att du gör dig så der förnäm, du är ändå icke annat än bara ett hittebarn. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 73849qg4llj39ac32ap12i0qd8dtsy1 104 223606 654582 2026-07-05T19:17:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654582 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|11}}</noinclude>Amanda flög upp som en pil. — Ett hittebarn — hvem har sagt dig det — hvem? — Det har min mor. Hon känner dig ganska väl, sade hon. Du är hvarken dotter till baron Pechlin eller till det folk, som du var hos, när du bodde i samma hus, som vi. Min mor vet det der ganska väl och mycket mera till, det är jag säker på. Om det äfven kändes litet hårdt och sårande att för första gången höra sig kallas ett “hittebarn”, försvann likväl helt och hållet intrycket deraf hos Amanda, under fortsättningen af den förtörnade Claras barnsliga vrede. — Skulle väl Claras mor, var den tanke, som föll henne in och jagade i och med detsamma bort alla andra, känna något om min härkomst? Hon knäppte tillhopa sina händer, hennes läppar rörde sig, hennes panna strålade, och ögonen glänste, fuktade af en tår. — O, min gud, min gud, hviskade hon blott. Clara, som trodde att hon djupt sårat sin vän, sprang {{Rättelse|i i|i}} hennes famn. — Clara, yttrade endast Amanda, när du nästa gång begifver dig till din mor, vill jag följa med. Lofva att du säger mig till. Hvad brydde Amanda sig mera om, huruvida hon var ett hittebarn eller icke. Voro hennes föräldrar äfven höljda i trasor, huru lycklig skulle hon icke känna sig af att blifva tryckt till deras hjertan! Under hela sitt lif hade hon saknat den sällheten att värmas vid en moders bröst. Hon skulle hafva varit bättre, tänkte hon hade hon blott ett enda ögonblick hvilat vid ett hjerta, varmt, ömt och kärleksfullt. Amanda hade emellertid tvenne anledningar att fortfarande hålla sig väl med Clara. Genom henne fick hon nemligen icke blott veta hvarjehanda småsaker, som tilldrogo sig vid hofvet, utan — och hvad som framför allt brände i hennes själ — hon hoppades att genom henne eller rättare genom hennes mor kunna erhålla några underrättelser om sina föräldrar, sin härkomst. När Clara lemnade drottningen, kunde hon knappast styra sig, så lycklig kände hon sig öfver den godhet, hon erfarit. Utom sig, hastade hon till Amanda. Hon behöfde någon att<noinclude> <references/></noinclude> 8xl9lq43uu4sxodbtobamg3kgopec6s 104 223607 654583 2026-07-05T19:22:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654583 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />12</noinclude>genast meddela sig med. I sin hänförelse berättade hon äfven hvad som passerat. — Och nu, tillade hon, begifver jag mig hem till min mor. — Till din mor, anmärkte Amanda; ah, då följer jag med dig. {{linje|5em}} I gården, der fru Schedvin bodde, dånade det från Alexanders smedja; det var en ständig musik der, men Alexander var ej mera ensam; hans oförtrutna verksamhet hade krönts med framgång och han befans nu omgifven af flere arbetare. Hela hans utseende vittnade också om helsa, kraft och arbetslust. Med en viss stolthet såg han sig omkring på den qvartett af släggor, som ljöd, hvar och en från sitt städ. Under det arbetet fortgick, sjöng Alexander med klar och stark stämma: <poem>Och släggorna ljuda med slag på slag, För hvar enda en dag! Klang, klang, klingeri, klang, klang! Vi tycka Oss smida ett hjul åt vår egen lycka. Ej friskare manliga hjertan slå, Än som släggorna gå! Klang, klang, klingeri, klang, klang! Jag känner Med släggan mig vara en man bland vänner. Det dånar så härligt; ej instrument Nå'nsin bättre jag känt: Klang, klang, klingeri, klang, klang! Musiken Här hufvudet träffar så visst på spiken. Så urgamla anor har kungen ej, Såsom smeden, ack nej! Klang, klang, klingeri, klang, klang! Från härden Sprang ljungande första blixten i verden.</poem> — Se, mästare, afbröt honom härvid en arbetare, der kom-<noinclude> <references/></noinclude> 6jprc9ijrfgmgyyfag5s8wcylyv2b2x 104 223608 654584 2026-07-05T19:27:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654584 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|13}}</noinclude>mer någonting grant, någonting rosenrasande grant, någonting riktigt fint fint. Men Alexander hörde ej anmärkningen, utan fortsatte sin sång: <poem>Men böjer sig jernet för släggans slag, Efter smedens behag: Klang, klang, klingeri, klang, klang! Han böjer Sig sjelf för den flickan, hans själ förnöjer.</poem> I porten visade sig härunder tvenne fruntimmer, det var Clara och Amanda. Vid ljudet af sången och släggorna stannade de lyssnande. Alexander sjöng: <poem>En smedja i strålande ögonpar Guden Amor sjelf har; Klang, klang, klingeri, klang, klang! Der smider Han bojor af rosor för alla tider.</poem> — Det är han, hviskade Clara, han … — Du är lycklig, Clara, som älskar och älskas. Hvad kan man bättre begära af lifvet? — Men han är ändå bara en simpel smed. — För hjertat är han en man, och det är nog. — Så tycker jag också. Tyst, han sjunger åter. <poem>Och bojan af rosor, den har ett lås, Som af hjertat bestås; Klang, klang, klingeri, klang, klang! Hvem nännes Att läsa det upp? Ack, det är ju hennes!</poem> Men Alexander hade nu äfven varsnat Clara, och han kastade släggan ifrån sig och stod med ett enda språng framför henne. Amanda hade dragit sig något tillbaka. — Välkommen hem, mamsell Clara, helsade han och utsträckte sin hand emot henne. Det var pocker i våld så länge sedan ni syntes till här. Välkommen, välkommen! Alexander kom direkte ur smedjan med uppstrukna skjortärmar, svart förkläde och nedsvärtade armar och händer. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3rvm2mw5flqlpzc2538gvlr9hkrfjkz 104 223609 654585 2026-07-05T19:31:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />14</noinclude>Clara hade haft lust att kasta sig i hans famn, men i närvaro af sin fina och förnäma vän, Amanda, skämdes hon ändock litet för Alexanders smedmessiga utseende. — Så du ser ut, Alexander, anmärkte hon äfven, sotig från topp och till tå, och så vill du … Att du skall lägga din lilla, fina hand i den här, som är van att leka med släggan. Nå-nå, Clara, det blifver väl godt dermed, bara vi en gång först … Alexander hade blott haft ögon för Clara och icke märkt Amanda, som stod ett stycke derifrån. Men nu föll hans blick på henne, och han såg att Clara rodnade och han tystnade, brydd och förlägen. Men Amanda hade redan biickat in i den friske och redlige unge mannens själ. Hon, hvars hjerta så innerligt kände behofvet af kärlek, och som af brist derpå frusit bort i sina skönaste känslor, upptäckte hos Alexander genast djupet af den böjelse, som lifvade honom för Clara. Ovilkorligt trängde en suck fram ur hennes bröst. Hon skulle ha känt sig lycklig, hade han varit hennes bror. När Amanda märkte det lilla bryderi, som intog Clara och honom, närmade hon sig dem och fattade bådas händer. — Var icke rädd för mig, Alexander, sade hon; jag känner er. Clara har ofta talat vid mig om er. Ni älska hvarandra och ären värdiga hvarandra. Men allt det der tillhör kanske icke mig att säga, det passar bäst att ni sjelfva i all enslighet försäkra hvarandra derom. Vill du föra mig, Clara, till din mor, så få ni sedan tillfälle att talas vid så mycket, ni vilja. Alexander tryckte rätt hjertligt Amandas hand af tacksamhet för hennes vänliga ord. — Det är så, mamsell, svarade han, att jag är blott en simpel smed, och det här förskinnet hör lika så väl till uniformen, som de uppstrukna skjortärmarna. Men fast jag är sotig, som hin håle sjelf, så har jag så godt hjerta i bröstet, som trots någon. Sviker jag Clara, mamsell, så må gud döma mig att i afgrunden hamra med släggan i evighet från evighet på en spik, ja, om det ock vore på en knappnål och det till på köpet utan att någonsin få den färdig; men sviker hon mig, mamsell, då vet jag att jag snart nog skall få spiken färdig, spiken till min likkista. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hnqlrdhl2mzl9klf5r52qg6ib8ens93 104 223610 654586 2026-07-05T19:39:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|15}}</noinclude>— Tyst, Alexander, tyst, ropade Clara, du är ju så tokig, som om du vore från dina sinnen. — Det har jag varit allt ifrån den första gången jag såg dig, Clara; och sant att säga, tycker jag att det är rigtigt roligt, att på det här sättet vara tokig, så att jag — necken i våld — aldrig mera vill blifva så förståndig, som jag var innan jag såg dig. Nu mera är jag så lycklig i min smedja, som om jag regerade öfver både jord och himmel. Ser du, Clara, du har ej helsat på dina små foglar ännu der i buren. Clara blickade upp till trädet, som stod utanför hennes fönster, och slog händerna af glädje tillhopa. — En ny bur, utropade hon; ack, en ny bur! — Sedan du flyttade bort, har jag skött om den der saken. Är ej buren bra, Clara? Den kostar sina modiga fyrkar, men så qvittra och sjunga fåglarna också nu så lustigt och trefligt deri, som om hvar dag vore den sista, jag höll på att säga den första. Men — och Alexander strök håret ur ansigtet — det var ändå icke det der jag ämnade säga — ehuru gud vet hvart orden taga vägen med mig, stackare, då jag hör och ser dig, Clara — ja, hvad var det nu — tyst — nu kommer jag ihåg det. — Ni ville blifva förd till Claras mor, mamsell Amanda, men det står nu så till, skall jag säga, att hon — hon … — Hvad ville du säga, Alexander, afbröt Clara honom. Har något ledsamt inträffat? Är min mor sjuk, har något händt! — Blif icke förskräckt, Clara, din mor, du vet ju … — Ack, nej, jag vet ingenting. — Din bror Daniel är uppe hos henne. — Låtom oss skynda till dem. Ack min goda, arma mor … — Gör dig icke så brådtom, Clara; du kommer tids nog. Din mor är icke sjuk, hon är — ursäkta mig, Clara, att jag säger det rent ut — hon är ond, hon har ett af sina dåliga ögonblick, förstår du. Tyst — hör du! Det alltid missljudande utbrottet af en häftig vrede nådde i detsamma deras öron; ord störtade efter ord, och man hörde så väl att vreden och oviljan bröto sig ohejdade fram. Clara, som inför alla främmande brukade berömma sin mor och<noinclude> <references/></noinclude> 2bxmc5g17ucfwb2afxsqv4l8yr3d13x 104 223611 654587 2026-07-05T20:02:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654587 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />24</noinclude>— Säg icke det du, Alexander. Jag vet att Daniel älskar långt mera än du. — Sitt gevär och sina kamrater, ja! — Daniel pratar icke så mycket, som du, Alexander, men han älskar mera. — Hvilken, om jag får fråga? — Det var just samma fråga, som mamma gjorde, då jag inkom, och jag svarade henne, jag. Daniel stannade framför sin syster. Den djupaste förundran afspeglade sig i denna stund i hans ansigte. — Hvad svarade du? — Att du älskade Amanda, naturligtvis. — Ja-så, anmärkte han blott, sade du det? Och derpå vände han sig på klacken åter ifrån systern och började ånyo sin enformiga vandring upp och ned i rummet. Icke utan förvåning betraktade Alexander och Clara den hållning af köld och likgiltighet, hvarmed han tog saken. — Jag sade dig, att han icke älskar, anmärkte äfven Alexander. Kan du ännu tro det? — Jag tror det, emedan jag vet det. Han gör sig bara till. Och snart skämtade och skrattade Alexander och Clara åter med hvarandra. — Du måste förklara mig en sak, uppmanade henne Alexander. Jag begriper ännu icke det allra bittersta af allt, hvad som tilldrog sig i Logården? Hvad var det allt för menniskor, som blandade sig der med i spelet. En af dem, som kallade sig Wallenstjerna, utbjöd mig på duell, men då jag sade, att jag skulle möta honom med släggan, så föll modet på bjessen och han uppgaf förslaget. — Löjtnant Wallenstjerna är en ung vildhjerna, men en bra och hederlig karl. Så-å, att han ville duellera med dig? Det skulle ha varit lustigt nog att se dig med släggan och honom med värjan. — Du säger, att Wallenstjerna är en bra och hederlig karl? Det beröm, Clara skänkte löjtnant Wallenstjerna, ljöd illa i Alexanders öron; men den anstrykning af svartsjuk förebråelse, som låg i hans anmärkning, förtröt äfven Clara. — Jag säger, att han är en högst älskvärd, ung man, tillade hon. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2fks843cdwagm9lapwr27jr07vj61c0 104 223612 654589 2026-07-06T00:47:06Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 654589 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|91}}{{linje}}</noinclude>wa en {{ant|summa}} penningar theraf til Cronon. Ty finner man at K. <b>GUSTAF</b>, som år 1544 {{ant|d. 6 Octobr.}} gaf Nunnorna här skriftelig tilstädjelse, at the fingo, om the wille gå af klostret til gifte, eller i tienst, eller til frender; lemnade them opåtald then friheten, at nya Nunnor intogos, {{ant|Abbedissor}} och {{ant|Confessorer}} i the afträdandes stelle tilsattes och när, år 1545, åtskilliga kloster och klosterhus i Skenninge och Wadstena nederbrötos til Slotsbygnaden i then sidst nemnda orten, skonade han Wadstena-kloster för thes makalösa, herliga och starka bygnad skul. Ja, år 1555 {{ant|d. 10 Maji}} gaf han {{ant|Conventet}} loff at tullfritt mala på Motalaqwarnar. Bodde altså Nunnor här vti tämeliga godt stånd alt framgent så länge K. <b>GUSTAF</b> lefde, ja, ock än lengre; ty år 1568 {{ant|d. 13 Maji}} fingo the här qwarsittande Nunnor K. <b>ERIK then fiortondes</b> mycket nådiga förswars-bref. Men ännu större nåd åtnöto the tid efter annan af <b>K. JOHAN then tredie</b>; ty fast än han för Rikets stora tarf vttog år 1573 til at vpmöntas {{ant|<i>S. Britas</i>}} <b>Silfwerskrin</b>, som wägde 429 marker, så fingo Nunnorna doch ett icke sämre igen år 1586; Och thes vthan, som han, på sin Drotnings {{ant|Catharinæ Jagellonicæ}} instyrkande och idkeliga pådrift, hade alfwar med at införa igen then Påwiska {{ant|Religionen}} i riket; så försporde thessa Nunnor af sådant Konungens vpsåt wid monga tilfellen en behagelig werkan; ty år 1570 fick {{ant|Abbedi}}ssan<noinclude> {{huvud|||<b>Karin</b>}} <references/></noinclude> rri21j8iocss2mv17mt8p769gyhk0wr 104 223613 654590 2026-07-06T07:19:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|170|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>förgjorda. För detta ändamål kan man också använda hela djuret, som inlägges i bösskolfven. Spikar man djuret lefvande fast vid plogbillen, då man vårplöjer, växer det ej ogräs på åkern. {{linje|6em}} Öfvergå vi så till fåglarna, möta vi där en massa sägner jämte många talesätt, som tillskrifvas fåglar, framför allt hönsen. Utrymmet förbjuder att här upptaga ens någon af dessa sägner, så karakteristiska de än äro för de olika fågelslagen, utan skall här blott anföras hvad som rör folktron. Till ett nytt hem bör man aldrig medföra <i>höns</i> eller <i>dufvor,</i> ifall man ej snart vill flytta därifrån; ej heller bör man infinna sig i tjenst i ett hem, förrän hönsen satt sig om kvällen. Kommer man medan hönsen ännu springa omkring, kommer man ej att stanna länge i det hemmet. <i>Tuppen</i> eger förmåga att se spöken samt förnimma om tjufvar ämna sig till huset; i båda fallen tillkännagifver han saken genom att gala vid midnattstid. Gal tuppen om kvällarna, spår han väderleksskifte, men kännes han tillika varm om fötterna, bådar han eldfara. Orsaken till att tuppen finnes på kyrktakens väderflöjlar är den, att man fordomtid nedgräfde en lefvande tupp, när grunden till en kyrka lades. Härigenom blef då den begrafna tuppen »kyrkogrim», en mystisk vaktare öfver helgedomen. När tuppen blir tolf år gammal, värper han ett mycket litet ägg; råkar detta ägg att rulla ned i en brunn, utkläckes däraf en »basilisk», en drake, som gräfver sig gångar i jorden i afsikt att komma upp och tända eld på något hus eller någon gård. Lägger man ett tuppägg under en ligghöna, utkläckes däraf en »skorpion». Skall vanlig äggkläckning lyckas riktigt bra, bör man först pröfva, om där är »frö» till höna eller tupp i äggen. Dessa läggas i kallt vatten, då de ägg, som innehålla hönor, lägga sig på sidan eller vända den runda ändan uppåt; däremot ställa sig de, som hysa ämne till tuppar, med den spetsiga ändan uppåt. När då solen gått ned och månen är i nedan, tager man ett antal udda ägg, helst tretton, och lägger i ett lindebarns mössa i nästet med venstra handen, ty på venstra armen bära mödrar sina små barn, stämmer högra foten mot en vägg och säger: »Här lägger jag min höna på<noinclude> <references/></noinclude> 9fd06y8ior9lkyzy1j6t2j9sodzaqdn 104 223614 654591 2026-07-06T07:28:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DJURLIFVET I FOLKETS TRO OCH SÄGNER.</small>|171}}</noinclude>tolf hönor och en hane!» Hönan lägges på äggen med hufvudet vändt åt vester. Därpå måste man ställa så till, att man sedan dessa göromål blifvit förrättade först möter en varelse af honkön. Kan man narra en skata till att kläcka hönsägg, erhåller man rent af oförlikneliga höns, emedan skatan, hönans bittra fiende, då mot sin vilja meddelat kycklingarna sin egen slughet och företagsamhet. Har man ingen hästsele att tillgå, gör det samma gagn att antingen först släppa allt nykläckt fjäderfä in i en bakugn eller ock hvälfva en stor svart gryta öfver flocken, innan den kommer under öppen himmel; i alla tre fallen blir rofdjurens syn förvänd, så att de se idel stora djur i småkräken. Särskildt mot <i>hök</i> och <i>glada</i> måste fjäderfäet skyddas, och detta sker antingen genom att juldagsmorgon gifva hönsen korn, som legat under stakarne för de under julnatten nedbrunna ljusen. Ett annat skyddsmedel är, att juldagsmorgon gifva hönsen korn och vatten på brödspaden. För att rent hålla höken från gård och hus kan man antingen ta för sed, att vid hvarje bakning af limpor sätta märken efter fem fingrar i den nya surdegen, eller också lägga den brynsten, hvarmed liarna under skördetiden blifvit hvässade, i spiseln. Samma gagn gör en riskvast, med hvilken stugugolfvet blifvit sopadt under årets tre stora högtidsdagar; dock måste denna kvast bindas fast vid en lång stâng, som nedslås på gårdsplatsen eller gödselhögen. Finnes hvarken gårdsplats eller gödselhög vid huset, kan man med fördel sätta kvasten på en linbråka uppe på vinden, ty saken är, att höken ej har makt att sänka sig närmare marken än i jämnhöjd med en sådan kvast. Hudutslag på människor botas, om man genomprickar ett hönsägg, som sedan nedlägges i en myrstack; bölder och onda sår försvinna, om man tager något af varet, lägger det i ett halft, kokadt, ägg, som därefter sättes upp på taket, då skatan kommer och flyger bort med både ägget och det onda. Man bör ej koka något födoämme tillsammans med ägg, ty om en hafvande kvinna kommer att äta dylik mat, blir hennes barn behäftadt med sten. Ej heller bör man tvätta händerna i det vatten, hvari ägg blifvit kokta, om man vill undvika att få vårtor. När hönor värpa <i>vindägg,</i> afhjälpes denna olägenhet genom att låta dem äta korn från brödspadens båda sidor, och händer det att en höna ej kan värpa sitt färdiga ägg, skall man draga henne igenom det högra benet på ett par mansbyxor; sedan blir hon ej<noinclude> <references/></noinclude> hntlh5u6c1pe8lw6bd1t1d810rtkyc4