Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.10 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 223623 654741 654610 2026-07-08T16:19:42Z Thuresson 20 654741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thuresson" /></noinclude><section begin=sida1 /> <h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:400%; letter-spacing: 0.100em;">Kalmar.</h1> {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} {{c|<b>Prenumerationspris:</b> för helt år <b>5</b> kr.</b>, för trefjerdels år <b>4 kr.</b>, för halft år <b>2: 75</b>, för fjerdeldels år <b>1: 50</b>, för en månad <b>60 öre</b>. <b>Lösnummer</b> a <b>5</b> öre säljas å tryckeriet, Södra Långgatan N:o <b>36.</b>}} {| style="border-collapse: collapse; margin: auto;" |- |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>N:o 132.</b>|125}} |valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|Redaktion: J. A. Johansson, redaktör och utgifware<br />{{em|5}}J. A. Wallin, redaktionssekreterare |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>Onsdagen den 30 Augusti</b>|125}} |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|Tryckt i Kalmar<br />å Tidn. Kalmars Aktiebolags tryckeri<br />(f. d. Westinska Boktryckeriet.) |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>1893.</b>|125}} |- |} {{c|<b>Annonspris</b> a <b>10</b> öre pr petitrad före texten, <b>8</b> öre pr b:o efter texten sam {{em|3}}2 öre pr b:o för alla utländska annonser. Annonser emottagas å tryckeriet dagarne före utgifningsdagarne till kl. <b>3</b> e.m. Längre annonser böra dock inlemnas före kl. <b>12</b> midd.}} {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Kalmar.</h2> {{c|{{Större|<b>Telegram till “Kalmar”.</b>|125}}}} <b>{{Spärrad|Stockholm}} d. 29 aug., kl. 7,35 e.m.</b> <b>Stockholms läns vestra valkrets har enhälligt återvalt Östberg.</b> <b>Kållands, Kinne och Kinnefjerdings domsaga har med 28 röster nyvalt landstingsmannen Andersson i Backgården-Resville.</b> {{linje|5em}} <b>Ett programtal, som slog illa ut,</b> var det herr {{Samma som|på|Q=Q5886593|ord=''Johan Johansson'' i Noraskog}} höll i Karlskoga tingshus den 20 augusti. Det var anlagdt i stor stil liksom herr Olof Jonssons i Hof och herr Hedins, icke så diplomatiskt som den förres och icke så krigiskt, som den senares, men ett programtal till ledning för dem, som behöfva ledas, och det behöfva vi alla, som icke sjelfva äro partiledare. Men valmännen i herr Johan Johanssons valkrets hafva visat sig vara svårledda. Herr Johansson utvecklade för dem sitt partis, det gamla landtmannapartiets läror om ''sparsamhet'', om ''vårt'' ''försvar'', om <i>medborgerliga rättigheternas tryggande</i>, om <i>splittringen emellan landsbygdens representanter</i>, och allt detta tycktes de väl fatta och förstå. Till slut talade herr Johansson om “''kandidaturen i Nora domsaga''”. I tanke att det kan intressera andra riksdagsmannakandidater att se, huru han behandlade denna delikata fråga, anföra vi här ordalagen enligt “Nerikes Allehandas” referat. Herr Johansson yttrade: “Talaren har varit sjuk, han tvekade ej att påstår det, af öfverdrifvet arbete i riksdagen. Några veckors hvila i bergslagen jemte anspråken från kamrater i riksdagen och meningsfränder i hembygden hade bestämt honom för att mottaga omval. Han räknade härvid såsom ett erkännande af sina stäfvanden på stort deltagande i valet, men om man ej gillade hans sträfvanden borde man kasta bort honom så snart som möjligt. Uppdraget som representant förde med sig mera ansvar och obehag än mängden anade. Den som utsåges till hans efterträdare skulle visserligen ärfva platsen, men ej förtroendeuppdragen, ty för att nå den kräfdes först ett styft arbete, ihärdighet och tålamod. Om talaren nu vore mindre arbetsduglig och mera uttröttad, så berodde detta på ett strängt arbete, och denna omständighet borde ej läggas honom till last. Han tackade för åtnjutet förtroende och anbefalde sig i valmännens hågkomst.” Men dessförinnan hade herr J. äfven talat i ''nykterhetsfrågan'', och det var det talet som slog illa ut. Han erinrade härutinnan att, då det gällde religionsfrihet och andra friheter, förordades aldrig tvång, men på tal om nykterhetsarbetet ansåg man sådant lämpligt och arbetade för rusdrycksförbud. Huru skulle statens 16 till 17 millioner af bränvinsmedel och vin- och spirituosa-tullar ersättas? Nykterhetsifrarne i riksdagen sjelfva skola nog erkänna svårigheten af att ersätta bränvinsinkomsterna, synnerligast som kommunerna, landsting och hushållningssällskap äro beroende af dem. Denna sidan af saken får ej lemnas ur sigte. Låter man bli att begagna rusdrycker, så undandrar man sig skatten; nykterhetsarbetet bör gå i uppfostrande ej i tvångsriktning. Härpå hafva nu nykterhetsvännerna inom valkretsen svarat med att uppsätta en annan kandidat, nämdemannen och skolföreståndaren <i>Joh. Lindholm</i>. I utskickade tryckta cirkulär rekommenderas han åt valmännen. Men om nu varande riksdagsmannen herr Johansson säges det i cirkulären: “En och annan af våra meningsfränder har trott, att nuvarande riksdagsmannen Joh. Johansson i Noraskog under senare tiden ställt sig mera vänlig till det pågående nykterhetsarbetet i vårt land än tillförne; men hans förliden söndag härstädes hållna programtal och hvad dermed stäldes i förbindelse har visat, att vi uti honom alls icke hafva en man, som på ett tillfredsställande sätt kan i riksdagen arbeta för nykterhetssaken. Uti sitt tal anförde han nemligen, att han ville ha samma frihet i fråga om rusdryckernas begagnade, som då det gäller “religionsfrihet och andra friheter”, hvilket också ådagalades, då herr Joh. Johanssons meningsfränder vid derefter hållen middag föreslogo “skålar” för honom och andra hans mera betydande vänner.” Troligen skall dock herr J., som är en gammal, bepröfvad och framstående riksdagsman, hafva styrka nog att trots denna opposition gå segrande ur striden vid valet, som hålles den 16 september. {{linje|5em}} <b>— Det {{Samma som|på|Q=Q5560073|ord=Arppeska sällskapet}},</b> som om fredag uppträder härstädes för första gången, har öfwer allt der det uppträdt mottagits med det största erkännande. Särskildt har den komedi, hwarmed det om fredag gör sin debut för Kalmar-publiken, »''Bakom Kuopio''», gjort en storartad framgång på alla wåra swenska scener. Den skildrar ett finskt landsortslif i en aflägsen bygd, men i brytning mot den nya tidens strömningar, och lär wara särdeles muntrande och intressewäckande på samma gång som öfwerraskande wäl utförd, att döma af de många fördelaktiga recensioner, som wi warit i tillfälle se utaf fullt kompetente anmälare, obestridligt mera anlagda för kritik än för beröm. Ingen lär derför ångra sin teaterafton, om han passar på att genast wid det så wäl renommerade sällskapets första representation härstädes wisa, att äfwen i Kalmar fins en tacksam teaterpublik. För utförandet av {{Samma som|på|Q=Q3121051|ord=von Numers}} genomroliga 3-aktskomedi “Bakom Kuopio”, som uppföres första teateraftonen, har sällskapet erhållit mycket loford af Stockholmspressen. Härom skrifwer “D. N.” bland annat följande: “Alla medwerkande woro wäl på sin plats, iscensättning och samspel woro förträffliga, det war inga schablonmessigt utarbetade teaterfigurer, som man såg och hörde på scenen, utan werkliga menniskor, som rörde sig i ett enkelt och naturligt hwardagslif. Det synes granneliga af allt detta, att sällskapets ledare, hr Arppe, icke förgäfwes fått sin första sceniska utbildning wid Meiningarnes berömda sällskap.” “N. D. A.” afslutar sin recension af uppförandet af denna pjes med följande ord: “Detta finska sällskap förtjenar dock uppmuntran, och ingen skall ångra att hafwa formerat bekantskap med “Bakom Kuopio”, detta egendomliga, i sin harmlösa enkelhet dock genomgående roande och om en obeskriflig talang wittnande profstycke på modern finsk dramatik.” <b>— Sommaren</b> nalkas sitt slut. Snart äro wi inskränkta till de nöjen, som bjudes inom hus, och sommarens utflykter och nöjden i det fria äro minnen blott. Af annons i dagens tidning erinras wi, att äfwen utflykterna till teaterwallen snart komma att sakna sitt förnämsta behag, i det musiken der tystnar. Men ännu ett par gånger kommer musiken att låta höra sig, och ännu en gång, i afton, strålar “wallen” åter i skimrande ljus. <b>— Från lärowerket.</b> Wid innewarande hösttermins början hafwa wid härwarande allmänna lärowerk 61 gossar anmälts till inskrifning. <b>— Fartygsköp.</b> Rederi härstädes har i dagarne i Hamburg inköpt italienska barkskeppet Porficio de Martino om 413 registertons. Fartyget, som kommer att heta Trio, får till befälhafware kapten G. Bäckström och till hufwudredare kapten B. Löfgren. <b>— Fullständig anarki</b> rådde ombord å en kalmaritisk brigg, som i torsdags afton inkom i Trelleborgs hamn. Såwäl befäl som manskap uppgaf sådana indiantjut, att den ombord warande lotsens röst swårligen kunde göra sig hörd. Emellanåt som man arbetade, etablerades slagsmål, och det dröjde både länge och wäl, innan skutan kom in till kajen, berättar T. A. <b>— Häktad.</b> Den 28 dennes häktades af kronolänsman Widbom och i går införpassades till härwarande länsfängelse drängen Johan Emanuel Jonsson från Norra Bäckebo, född 1869 i Ålem, hwilken anhållits å torpet Rabben under Ekhult i Fliseryds socken för det han sistlidne lördag wållat annan persons död. <b>— Olyckshändelse.</b> Gossen Frans August, 14 år gammal, son till arbetskarlen Isak Peter Jonsson å n:o 5 Hinshult, Kråksmåla socken, råkade förliden torsdag å Alsterbro glasbruk, der han war anstäld, wid en hastig wändning att törna mot en brädlår så att en rispa af densamma inträngde ett långt stycke i wenstra låret. Rispan fastnade dock troligen icke, ty läkare anlitades, som undersökte skadan. Gossen är dock under läkarewård. <b>— Ungdomsfesten</b> i Bethesda sistl. måndags afton war besökt af omkring 200 personer. Korta tal höllos af pred. T. A. Johansson, A. Berthold från Wisby, R. Modén och A. F. Kaldén från Wernao. Solosång och orgelmusik utfördes af fröken Lambert samt äfwen af fröken Borg. Stämningen war stilla och god och en ljuflig ande hwilade öfwer det hela. <b>— Jägmästaretjensten</b> i Eksjö revir söktes wid fatalietidens utgång bl. a. af jägmästaren i Eksjö revir F. Ehnbom. <b>— Prostvisitation</b> förrättades sistlidne lördag och söndag i Repplinge och Högsrums församlingar af kontraktsprosten m. m. J. H. Lagström i Runsten med kyrkoherden Hoflund i Långlöt som notarie. På lördagen hölls i hwardera af församlingarne förhör med de skolpligitiga barnen, hwaraf framgick, att lärarne med mycken flit, skicklighet och framgång fullgjort sitt mödosamma kall. WId derefter följande enskild visitationsstämma med församlingarnas kyrko- och skolråd genomgicks pastors embetsberättelse, hwilken till alla delar af de närwarande vitsordades. På söndagen hölls wanlig högmessogudstjenst, hwarwid altartjensten förrättades af kontraktsprosten m. m. T. J. Kjellberg i Köping och komministern Alb. Åstrand i Algutsrum. Församlingarnes pastor, kyrkoherden Horn, höll, med ledning af dagens text, en synnerligen tankediger, uppbygglig och af innerlig öfwertygelse genomträngd predikan öfwer ämnet: <i>ehuru den sanna kärleken ingen lön söker, har den likväl en sådan att vänta.</i> Efter afsjungandet af [[O Gud, du av barmhärtighet|Sw. Ps.-B. № 144: 9, 10]], hwilken första vers predikanten förut satt som motto och utgångspunkt för sin predikan, trädde visitator för altaret och höll med sin kända förmåga ett innehållsrikt tal öfwer Joh. 6: 68, hwarpå han sjelf i koret förhörde de twenne föregående årens nattwardsungdom, och med de äldre församlingsmedlemmarne religiösa samtal anstäldes af tillkallade assistenter förre kontraktsprosten m. m. Uddenberg, kyrkoherden Lundgren samt komministrarne Sterner och Åstrand. Sedan visitator efter förhörets slut ställt några allwarliga förmaningar till de närwarande, afslöts gudstjensten på sedwanligt sätt. Wid derefter företagen allmän visitationsstämma, hwarwid protokollet öfwer föregående dags förhandlingar uplästes, kände sig visitator särskildt manad att, men anledning af i embetsberättelsen uttalad klagan öfwer en del ungdoms wanartiga uppförande och trotsiga sjelfswåld, den der aktar hwarken rummets helgd eller grafwens frid eller pastors närboende, för utöfwande af sina skändliga gerningar, ställa till föräldrar och husbönder en kraftig uppmaning att bättre, än hittills skett, taga wara på sina barn och tjenare. Efter slutad visitationsstämma woro visitator, notarie, assistenter m. fl. jemte en del församlingsbor inbjudna på middag i det alltid gästfria och fridfulla herdestället. — Repplinge och Högsrums församlingar äro sedan gammalt kända att wara de församlingar på Öland, som minst intressera sig för kyrkligt lif, detta icke på grund af ren okyrklighet eller derför att separatismen skulle här ha slagit några synnerligen djupa rötter, utan af en oförswarlig likgiltighet för det religiösa. Detta wisade sig äfwen i söndags. Wid liknande förrättningar bruka kyrkorna wara fulla af andäktiga åhörare, men här wisade sig, hwad särskildt den manliga delen af befolkningen widkommer, den sorgliga anblicken af en mycket glest besatt åhörarekrets, något som af visitator äfwen särskildt påpekades. Och när sådant kan ske på det färska trädet, hwad skall då ske på det torra? kan man fråga. <b>— Äggprisen.</b> Kretsföreningens senaste äggsändning är betald med 83 öre pr kg. netto här. <b>— Olyckshändelse</b> med dödlig utgång. Förliden lördags eftermiddag blef skräddaren John Pettersson från Skeppnetorp, Ålems socken, hwilken warit åt Mönsterås efter ett lass tegel, i närheten af Tolebo af en person från Norra Bäckebo nedskuffad från lasset med den ödesdigra påföljd att han öfwerkördes. Fortast möjligt fördes den skadade till Mönsterås för erhållande af läkarehjelp, som dock ej kunde erhållas, enär d:r Hygrell hade tjenstledighet och d:r Almblad befann sig på resa till Rywerk. Emellertid fördes den skadade till sjukasylen i Mönsterås der han inom en timme afled. Den så sorgligt omkomne war omkring 70 år, men rask och kry för sin ålder. Den person som nedskuffade mannen har ännu ej kunnat anträffas.{{em|3}}(M.-T.) <b>— På wäg från krogen.</b> Sistlidne torsdagseftermiddag wid fyratiden syntes ett par hästar i wild fart komma nedrusande i sjön wid Timmernabben i närheten af den s. k. Ramsåswägen. Folk begaf sig genast dit och befans det då wara hemmansegaren Per Nilsson i Norra Bäckebo, som i berusadt tillstånd färdades fram på dylikt sätt. Sjelf befann han sig i en ömklig belägenhet. Han hade fallit af wagnen med den påföljd, att han fastnat mellan hästarna och den främre axeln med hufwudet i närheten af ena hjulet. I hufwudet hade han erhållit flera större sår äfwenså på armar och ben, hwarut blodet flöt. I sanslöst tillstånd fördes han till sitt hem, der han dock lär ha återfått medwetandet. Ena hästen war swårt skadad å båda bakbenen så att han med knapp nöd kunde fortsätta wägen hem. Läkare och veterinär eftersändes genast. Huruwida såwäl N. som hästen slipper ifrån äfwentyret med lifwet är ännu ej kändt.{{em|3}}(M.-T.) <b>— På förslag</b> till domprosteriet i Linköpings stift har domkapitlet i följande ordning uppsatt: hofpredikanten kyrkoherden J. F. Håhl, kyrkoherden i Katarina församling T. A. E. Landquist samt lektorn T. A. A. v. Engeström. <b>— Till hedersledamöter af Smålands nation</b> i Upsala har nationen i sammanhang med den förestående inwigningen af det nya nationshuset utsett sin förre sånganförare landtbrukaren Alfr. Stomberg i Habo, brukspatron {{Samma som|på|Q=Q2575378|ord=Wilhelm Tham}} å Husqwarna samt lärowerksadjukterna d:r T. O. v. Porat i Jönköping och A. B. Forsberg i Wexiö. <b>— Liberalt walmöte i Stockholm.</b> Liberala walmansföreningen höll i måndags afton i Stockholm ett möte, besökt af mellan 7- och 800 personer och afsedt att bereda tillfälle att föreslå riksdagskandidater för det liberala partiet. Mötet walde till sin ordförande fabrikör J. Olsson. Bland de kandidater, som utom de nuwarande representanterna föreslogos och tycktes winna större sympati, woro {{Samma som|på|Q=Q52958|ord=landshöfdingen Themptander}}, d:r David Bergström, typografen L. A. Mårtensson, redaktör {{Samma som|på|Q=Q53620|ord=Hj. Branting}}, öfweringeniör [[Författare:Salomon August Andrée|A. S. André]], direktör {{Samma som|på|Q=Q6033580|ord=''Sven Palme''}} m. fl. En talare föreslog att friherre Nordenskiölds och professor Lovéns namn borde strykas från kandidatlistan i följd af deras deltagande i urtima beslutet. Om fredag hålles nästa möte. <b>— Kyrkringning med maskin</b> är införd i Lillherrdals socken i Jemtland. Ringwerket är så inrättadt, att det går med wef och ledigt kan skötas af en halfwuxen pojke. Det kostar 300 kr. och medlen äro skänkta af ett träwarubolag i orten. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ewv4n5shqj7ulp0svfxee14nykkinqv 104 223690 654740 2026-07-08T13:12:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|178|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>i halsen och blifva nedsväljd. Håller man en stor groda fången i en bur, behängd med eldrödt tyg, gifver hon omsider ifrån sig den ytterst dyrbara »grodstenen» hvilken alltid blir våt när den kommer i närheten af gift; derför bära många höga personer grodstenar infattade i fingerringar. En ond och grym gerning, som alltid på något sätt straffas, är att någon viss natt i en myrstack nedgräfva en, i en genomstungen ask förvarad, lefvande groda, för att låta myrorna uppäta hennes kött. Det gäller dock för en sådan person att skyndsamt fly från stacken, ty den nedgräfda grodan ger då till ett skrik, som gör den brottslige stendöf i fall han kommer att höra detsamma. Asken upptages emellertid på utsatt tid med grodans skelett, bland hvars ben finnes ett, hvilket eger förmåga att uppväcka häftig kärlek hos den man eller kvinna, som i denna afsigt beröres dermed. Endast i Blekinge har jag funnit den — der mycket allmänna — tron, att paddor äro »jordvättar» och grodor »bovättar», och att med eller mot sin vilja tillfoga dessa något slags skada, är att ådraga sig dödliga sjukdomar. Endast offer blidkar dessa vättar. <i>Vattenödlan</i> har, liksom också <i>snoken,</i> stor benägenhet att krypa in genom munnen på sofvande personer. Säkraste sättet att locka dem ut från denna deras omtyckta bostad, är att hänga den sjuke upp- och nedvänd öfver en gryta med varm, ångande mjölk; djuren känna lukten deraf, bli lystna och komma ut för att dricka af mjölken. Ehuru snoken är trollens »gräsål», trifves boskapen väl i de stall, der snokar omhuldas och undfägnas med söt mjölk. Han borttager äfven gikt, om han lefvande bäres innanför kläderna. Han säges vara halfbror till ålen, men snokens samband med trollen röjes deri, att om en man gömt en snoktunga innanför sina läppar då han kysser en qvinna, blir hon helt och hållet maktlös mot hans lockelser. <i>Ormen</i> är afgjordt onskefull, men måste ändå tjena s. k. kloka till flere ändamål. Än nedgräfves han lefvande under en hästspilta eller kobås, för att derigenom häfva förhexning, än piskas han in i någon bösspipa som blifvit förgjord, och mera dylikt. Ormskinn är äfven eftersökt af kloka, som begagna det till att röka ormbitna personer, samt annat mera. Men pinas en orm, utan att bli dödad, hämnas han, om han så slutligen måste söka upp den skyldiga människan i hennes säng. Ormen har dessutom en maka eller make,<noinclude> <references/></noinclude> 8v501kfzwludytzqul1150kt3y1jhfa 104 223691 654742 2026-07-08T16:29:05Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DJURLIFVET I FOLKETS TRO OCH SÄGNER.</small>|179}}</noinclude>som alltid hämnas sin fallne gemål. Enda sättet att undgå denna blodshämd är, att med en hasseltelning rita en cirkel på marken, sätta hasseltelningen i midten och så stämma ormen till envig der på utsatt stund. Sedan gäller det, hvilken af de två fienderna, som i rätta minuten infinner sig på platsen; blir det ormen, slingrar han sig kring hasseltelningen, och då är motståndaren maktlös gent emot honom; men lyckas människan först bemäktiga sig telningen, dräpes ormen, som ej förmår fly utom cirkeln, lätt med detta vapen. Om man slår en orm tvärs af, utan att krossa hans hufvud, far detta in i ens skodon och bites; slår man ihjäl en orm med en vanlig käpp, bör denne nedgräfvas; eljes får man hvarje månads dag sår i handen. Om en orm lägger sig på en väg, och der lyckas kila ut och in genom alla fyra hjulen på en rullande vagn, blir han »hjulorm», biter sig i stjerten och rullar framåt med en fart, så att den, han då förföljer, omöjligt kan undkomma. Dödar man en orm på sjelfva långfredagen, är kroppen god till att gifva boskapen trefnad om man med ormen stryker öfver kreaturens ryggar. Skinnet af en »långfredagsorm» är mera kraftigt, än vanligt ormskinn till trollrökelse, och benen, brända till aska, är ett godt trefnadsmedel, då det gifves åt boskapen. Hängande på en trädgren framföder ormen sina ungar; den förste af dessa, som då faller till jorden, är så full af ondska, att han söker bita ihjäl sina efterföljande syskon; ja skulle modern råka falla ner, vore ungen snart färdig att dräpa henne. De s. k. svartkonsthöckerna innehålla bl. a. äfven åtskilliga besvärjelser mot ormbett. »<i>Daggormen</i>» (en sammangyttring af små larfver, på tyska Heerwurm) är ytterst farlig att vidröra, och vore ej myrorna till, så skulle daggormen rent förgifta jorden. Ormen har två fränder, ännu mera mystiska till deras natur än han sjelf. Den ene är <i>hvite ormen,</i> om hvilken mången sägen förtäljes. Men i alla dessa sägner återfinner man den omklädde Fåfner samt Sigurd (stundom utbytt mot en flicka), som i färd med att steka ormen, bränner sig, slickar det brända fingret och blir fjerrskådande, eller som det heter: »allvetande», i stället för husbonden eller husmodern som fångat ormen. Den andre af ormens hemlighetsfulle fränder är <i>lindormen,</i> som bor i gamla lindar; mången sägen — äfven helt nya — förtäljer<noinclude> <references/></noinclude> 8yg7ixqdc09ilbfyc53mqy43s2wcc53 104 223692 654743 2026-07-08T19:43:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|25}}</noinclude>— Älskvärd? — Han är den hyggligaste karl, jag någonsin sett och talat med. Alexanders ansigte blef allt längre och längre. — Han är, fortfor Clara, en verklig föresyn för alla unge män, med hvilka jag någonsin sammanträffat, han är … — Hvad är han för slag? — Glad och god, redbar och förnuftig, och vacker sedan, vacker, som en klar dag. — Och det der säger du mig? — Jag vill säga dig ändå mera — emedan vi ju böra vara upprigtiga emot hvarandra — säga dig, att han har mer än en gång gjort mig sin kärleksförklaring. Alexander stampade i golfvet. — Och jag, som tillstyrkte att du skulle flytta till slottet. Jag kunde väl tro att det skulle gå så. — Han har sagt mig, att han icke kan lefva förutan mig, att han … — Sluta, Clara, jag beder dig, sluta. — Att han vill dö för mig. Alexander förmådde icke längre undertrycka sin grämelse; men för att likväl undvika hvarje häftigt utbrott, följde han Daniels exempel, vände Clara ryggen, slog armarne i kors öfver bröstet och började, han, som Daniel, att vandra fram och åter på golfvet. Men som händelsen alltid förde deras steg i motsatt rigtning, stötte de snart näsorna tillhopa i det lilla rummet. — Hvad vill du? sporde Daniel. — Och du? genmälde Alexander. Clara brast ut i skratt. — I ären två stora tokar båda två, pratade hon. Begge älska ni;, men du, Daniel, förnekar det, och du, Alexander, är svartsjuk. Det vore just artigt att gifta sig med någon af er; nej, tacka vet jag … — Hvem menar du? inföll Alexander; tacka vet jag, sade du. — Löjtnant Wallenstjerna. Och skrattande och yr hoppade Clara till dörren, i tanke att aflägsna sig; men hastigt stannade hon och betänkte sig, och efter ett ögonblick vände hon tillbaka. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> icgk20gh1jefdz3dpkj14no7sk8eaoe 104 223693 654744 2026-07-08T19:47:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />26</noinclude>— Daniel och Alexander, sade hon, gifven mig edra händer. Så der, ja. Du är min bror, Daniel, fortsatte hon derefter, och du är min fästman, Alexander. Men den saken måste icke rigtigt få rum i edra trånga hjernor, att jag håller hjertligt af er båda två? Clara var verkligen täck och intagande i denna stund. Hon skrattade icke mera; i stället var hennes utseende så fullt af hjertlighet, sann godhet, frisk och lefvande glädje. — Du må nu älska, hvem du vill, Daniel, och du, Alexander, må vara så svartsjuk, du behagar; allt det der kan göra mig just detsamma, ty säkert är, att det ändå icke förändrar någonting i det hela. Efter hvad jag skulle tro, så hör sådant der till kärleken, liksom kryddorna till kålen. — Som kryddorna i kålen, upprepade Alexander, ännu icke utan en viss förtrytelse, det tror jag nog att du kan förutsätta, som säkert lärt dig att älska i — hvad skall jag väl säga — kanske i kokboken. — Qvinnan hinner ej så långt, som till kokboken, innan hon älskar, erinrade Daniel; hon lär sig att älska med abc-boken. Clara gjorde en knyck på hufvudet, — Det der var ej så illa sagdt, menade hon, och jag skall sannerligen lägga det på minnet, så att jag, när du, Alexander, en gång blir gift, kan tillstyrka din kära hustru att gifva dig så mycket kalopps, som du förtjenar, och dig, min kära bror, dig skall nog någon också lära och det i fullkomlig öfverensstämmelse med kärlekens abc-bok, huru tuppen värper. Derom är jag lika säker, som att ni … Clara var litet stött. — Du är lika säker derpå, upptog Alexander hennes ord, som att vi … — Som att ni icke älska mig hälften så mycket, som jag er. — Göra vi icke det? — Jag vet bestämdt att ni hålla mycket mer af en annan. — Vi? — Att det finnes någon, som ni skulle kunna uppoffra lifvet för. — Vi? — Som ni skulle kunna gå i döden för. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 94i58k2ukodi9awu2dxe5a9nzme38ch 104 223694 654745 2026-07-08T19:49:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|27}}</noinclude>— Vi! — Jag kan nästan gå i sjön, då jag tänker derpå. — Nu är du elak, Clara. Jag skulle älska någon annan? — Jag säger icke älska, men jag säger att du högaktar, beundrar, värderar en annan tusen gånger mer än mig. Åh, jag vet nog alltsammans. Det är rigtigt skam, och jag tycker just också att ni borde skämmas för hvarandra, ty att så der i all endrägt och frid hålla af en och samma person, är rätt fult. Visst är hon mycket ofantligt mycket öfver mig — mycket öfver alla andra — men hon är ändå bara en qvinna. Alexander begrep icke ett enda ord. Daniel började spetsa sina öron. — Förnäm, mycket öfver dig, inföll han. Hvem menar du? — Jag menar den förnämsta af alia. Kan ni neka att ni gerna skulle gå i döden för henne? Alexander och Daniel sågo på hvarandra. — Den förnämsta, upprepade båda två. Vi förstå icke ett enda ord af allt, hvad du säger. Hvem talar du om? Clara förändrade åter uttryck och röst. Ifrån ett trumpet och nedslaget utseende spelade åter en stråle af den lifligaste skalkaktighet i hennes ansigte. — I dag måtte du rigtigt hafva gått öfver vildgräset, min kära Clara. Clara hoppade upp och ned och slog tillhopa sina händer. — Jag har på senare tider lärt mig ganska mycket, pratade hon, men aldrig mer än i dag, än just nu. — Jag har lärt mig att ni båda två äro ganska osäkra i hvad ni kallar er kärlek. När jag förebrådde er, att ni kunde offra lifvet för någon annan, sågo ni icke då båda två ut, alldeles som hade ni fruktat för att jag upptäckt något. Ah, ah, Alexander, står det till på det viset. — Du är då en verklig toka, Clara. — Icke så stor, som ni båda två inbilla er; ty neka kunnen I ändå icke för att ni gerna skulle uppoffra allt, hvad ni ega för — för … — För hvem? — För drottningen. Clara skrattade, liksom hade hon spelat dem ett ordentligt spratt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2p635u1p4s9k7thr1ax5ee0o439uoqb 104 223695 654746 2026-07-08T19:53:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />28</noinclude>— För drottningen, ropade hon, för drottningen! Men det var nu Alexanders och Daniels tur att fatta Claras händer. — För drottningen, upprepade begge; ja-väl — för henne vårt lif. — Visste jag icke det? Nåväl, jag har talat vid henne. Hon är så god, så god, och vill oss alla så väl. — Du har talat vid henne? — Våra möten, Alexander, i Logården, kommo till hennes majestäts kunskap genom omständigheter, som icke höra hit, och jag har bekänt för henne, kan du väl tro det, bekänt för sjelfva drottningen, att jag älskar dig, endast och allenast dig, du oefterrättliga menniska. — Har du? — Och hon ogillade mig icke, tvärtom har hon lofvat att göra något för oss, att till och med tala vid min mor, när den tiden kommer. Du kan veta så glad jag blef; och äfven om dig, Daniel, talade hon. — Gjorde hon? — Hon erinrade sig ganska väl sitt möte med dig vid Drottningholm, när du räddade kronprinsen, och så kom hon äfven ihåg att hon lofvat göra någonting för dig. Du mins att hon lofvade det. — Jag glömmer det aldrig. — Men det var sant, hon frågade mig, om jag trodde att trupperna och folket höllo af henne. De göra väl det, eller hur? Drottningen skulle sätta så mycket värde på, om hon vore rigtigt omtyckt af de arbetande klasserna. — Skulle hon det? — Hon sade det ordentligt sjelf. Det var hennes egna ord. Jag kan försäkra att det var det. Säg mig, hålla de af henne? Om ni kunde laga så, att de gjorde det. — Det är lättare sagdt, det, menade Alexander, än gjordt. — Hvad vill det säga, knotade Clara, lättare sagdt … — Hvad lifgardet beträffar, tillade Daniel, så … — Kom bara icke fram, Daniel, med samma dumma anmärkning, som Alexander. Lättare sagdt än gjordt; fy … — Min dumma anmärkning, brummade Alexander … — Jag upprepar det, fortfor Clara, att den var mycket<noinclude> <references/></noinclude> qnnmgv7720y2ceywipfyrp64kksz2f2 104 223696 654747 2026-07-08T19:55:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dum och enfaldig. Se mig upprigtigt i ansigtet, Alexander, och svara mig på en fråga. — Låt mig höra. — Du anser dig icke kunna ansvara för folket, säger du; nåväl, anser du dig då kunna ansvara till exempel för mig? — Det är en annan sak, det. — Du anser dig kunna göra det? — Det gör jag. Clara utbrast i ett högt skratt. — Det var nu den första karl, som jag hört hysa den enfaldiga tillit till sig, att kunna ansvara för en flicka, men gå dig då, som du vill, Alexander; din enfald är emellertid bevisad. Det der skall jag tala om för löjtnant Wallenstjerna. Ack, hvad han skall skratta åt dig. Och derpå svängde sig Clara om och begaf sig till andra ändan af rummet, der hon kastade sig i en stol. — Clara, tilltalade henne Alexander efter stund, jag tror du är ond. Hon svarade icke. — Låtom oss bli vänner igen, Clara. Clara låddes icke höra honom. — Hvad tänker du på, Clara? — Jag tänker på någon, som, som … — På hvem? — Som vill gå i döden för mig. — Det vill jag också, Clara. — Så dö då, käre Alexander. Jag skall icke anlägga krusflor efter dig. — Efter hvilken skulle du då vilja anlägga det? Vet du, Clara, jag har funderat ut en plan. — Den är säkert mycket enfaldig. — Döm sjelf. Jag har många vänner. — Det vet jag. — Hvar och en af dessa vänner har äfven många vänner. — Nå-ja. — Och dessa vänner hafva äfven andra vänner. — Ja, visst. — Förstår du mig nu? — Jag förstår, att du svarar för dina vänner, dessa för<noinclude> <references/></noinclude> f734xfhvpcoposhbv4r5lw0txxuam8l 104 223697 654748 2026-07-08T19:57:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 654748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />30</noinclude>sina och så vidare. Det var nu första gången jag hörde dig tänka en klok tanke. Jag får då säga drottningen … — Att hon har många vänner, ja, ja, det får du; men, Clara, du, du lofvar väl mig deremot, att icke spela mig något spratt. — Nej, du, det lofvar jag icke; tvärtom försäkrar jag dig, att jag alltid skall söka spela dig så många, som möjligt, och det för ditt eget bästas skull, ty ser du, när bara min hotelse kunde ingifva dig så ljusa tankar, som nu, på huru mycket ljusare skall du väl då icke komma, ifall jag satte min hotelse i verket. Således, akta dig, Alexander, jag vet en, som har mig ständigt i kikarn, du. Och Clara log och skrattade åter. — Framåt marsch! ropade hon. Clara antog dervid en soldats hållning och marschtakt. — Nu rycka vi an, Alexander, och storma lifgardet. Division halt! Hon gjorde halt framför Daniel. — Kamrat, tilltalade hon honom, jag vill veta fältrop och lösen inom det kungliga lifgardet. — Fältrop är: konungen, lösen: drottningen. — Bra, kamrat, jag utnämner dig framför fronten af de närvarande trupperna till korporal. Var värdig! Men Clara sjönk tillbaka från sin skämtsamma militäriska hållning och blef åter lugn och stilla. — Allvarsamt taladt nu, Alexander och Daniel, tro ni att jag kan försäkra drottningen, att folket håller af den kungliga familjen. — Gör det, Clara, svarade Daniel; hvarhelst jag dragit fram, har jag aldrig hört något annat. — Det skall glädja henne mycket, jag kan försäkra er det. När hon talade vid mig derom, lade hon så mycken vigt derpå, att det rigtigt gjorde mig ondt om henne. Clara var nu en helt annan flicka än den nyss så yra och glada, — Det är synd om drottningen, vet ni, tillade hon derefter. Det förefaller mig ibland, som om de höga herrarne icke rigtigt tyckte om henne. Gud vet ändå, om icke det måste vara rätt tråkigt att vara drottning. När jag ibland betraktar henne, så tycker jag att det strålar ett så stort och oför-<noinclude> <references/></noinclude> jvprkkyag3ajjoaiqvbx9pypx774on6 104 223698 654749 2026-07-08T20:46:49Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 654749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|94|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>sedan thet warit ett Munke- och Nunnenäste vti 211 år och några wekor. Emedan man kan hafwa en richtig förtekning och ordning på them, som warit {{ant|Abbedissor}} i <b>Wadstena Nunnekloster</b>, af thet förrvt nemnda {{ant|Diariô Wadstenensi,}} wil man then anföra them til något nöge, som samma bok icke äga, eller kunna ej förstå och läsa. Thessa hafwa the warit: {{Hängande indrag|1. Fru <b>Ingegerd Knuts-dotter</b>, wigd {{ant|d. 18 Maji}} år 1388, afsade sig embetet år 1403. dödde år 1412.|1em}} {{Hängande indrag|2. Fru <b>Gerdika Hardlef Bolks dotter</b> ifrå Skenninge, wald och wigd år 1403, vpsade tiensten år 1422. dödde år 1438.|1em}} {{Hängande indrag|3. Fru <b>Bengta Gunnars-dotter</b> wald år 1422, vpgaf embetet år 1447. dödde år 1451.|1em}} {{Hängande indrag|4. Fru <b>Ingeborg Hertig Gerds dotter</b> ifrå Slesswig, wald år 1448; men på K. Carl Knutssons befallning afsatt år 1452, åter wald år 1461. dödde år 1465.|1em}} {{Hängande indrag|5. Fru <b>Catharina Bengt-dotter</b> wald och wigd år 1452, gick ifrå embetet för siukdom skul år 1456, dödde år 1457.|1em}} {{Hängande indrag|6. Fru <b>Chatharina Ulfs-dotter</b> wald år 1456, dödde år 1461.|1em}} {{Hängande indrag|7. Fru <b>Catharina Peders-dotter</b> wald och wigd år 1465, dödde år 1473.|1em}} {{Hängande indrag|8. Fru <b>Margeta Clausa-dotter</b> wald år 1473, dödde år 1486, {{ant|d. 10. Decembr}}.|1em}} {{Hängande indrag|9. <b>Anna Påwels-dotter</b> wald år 1486, vpsade embetet år 1496, dödde 1500.|1em}} {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||10. Fru}} <references/></noinclude> 58o319e9itz8dvww2eespr9l03m1y1w 104 223699 654750 2026-07-09T08:18:13Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|180|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>om hur lindormen angripit män och gossar som vågat sig upp i dylika träd. Lindormen kan endast öfvervinnas genom besvärjelser och andra mystiska medel. {{linje|6em}} Öfvergå vi slutligen till insekterna, finna vi äfven några arter af dem som spela en roll i folktron. Under årets tre högtidsdagar skall man låta hö och halm ligga i ro i ladorna och dagen förut tillreda kreatursfodret; eljest flyga <i>bisvärmarna</i> bort från gården. Innan en bisvärm insläppes i en tom kupa, bör en katt ha varit derinne, ty ett dylikt besök ingifver bien trygghet för att de ej der bli ofredade af råttor och möss. När personer, som hafva gemensam eganderätt till en eller flera bistockar, råka i ovänskap, vantrifvas bien och dö ut. Detsamma sker med dem i fall något stjäles från deras kupor. <i>Myrorna</i> besitta förmåga att bota »skäfver» hos barn; man skall då lägga barnet på en myrstack och rulla en vagnsaxel tre gånger öfver den lilles kropp. Myror flytta sin stack om de af den högtidsklädda husmodern, eller husfadern, uppsägas och samtidigt några af djuren varsamt bäras bort till en plats, som blir dem anvisad. <i>Fjärilen</i> (öfver allt i Skåne kallad »sommarful»; blott i Östra Göinge härad förekommer namnet »vingalek» — uttalas ofta dels vingaleg, dels vingalög —) bringar gladt och sorgligt budskap till människan, ty den, som på våren först ser en af de hvite fjärilarne, dör antingen sjelf eller får sorg under årets lopp; den röde bär däremot endast bud om glädje och lycka. <i>Maria nyckelpiga,</i> också kallad åkerhöna (<i>C. septempunciata</i>) lofvar »solsken och vackert väder», om hon flyger när man sjungande ber henne göra detta. <i>Tvestjerten</i> önskar ingenting högre än att få krypa genom örat in i människans hufvud och der föröka sig. Detta har stundom skett till en sådan grad, att personers hufvud blifvit söndersprängda af denna insekt. Dess allmänna namn i Skåne är »örnastörta» (den som störtar in i örat). Ser man en <i>torndyfvel</i> ligga på rygg och hjelper honom på fötter, får man sju synder förlåtna. <i>Vägglöss</i> bör man uppsäga Larsmessodag, så flytta de Michaeliedag. Man bör aldrig nämna dessa insekter vid detta namn, ej<noinclude> <references/></noinclude> fopgwuqd284y3uqrban61mqchz9bbz0 104 223700 654751 2026-07-09T08:28:22Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 654751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DJURLIFVET I FOLKETS TRO OCH SÄGNER.</small>|181}}</noinclude>heller kalla dem »skäktor», om man skall få bugt med dem; bryter man mot denna regel, föröka de sig tiofaldt värre. <i>Qvalstret</i> (<i>Trombedium holosericeum</i>) förorsakar trumsjuka hos boskap om det lilla högröda djuret förtäres med fodret. Ett godt medel mot denna sjukdom är, att om våren taga det första qvalster man ser, krossa insekten i sin högra hand och noggrant gnida in det i densamma. Händer det sedan, att ett djur blir så der uppblåst genom att ha fått ett qvalster i sig, slår man några droppar vatten i den preparerade handen (som behåller sin läkekraft ända till följande vår), häller dessa droppar i kreaturet, som deraf blir fullständigt botadt. {{linje|6em}} Denna uppsats, ehuru ingalunda ett fullständigt uttömmande af föreliggande ämne, torde dock gifva en någorlunda klar föreställning om hur innerligt allmogen uppfattar samhörigheten emellan människolifvet och djurens lif samt att denna uppfattning i vissa fall haft — och har en sedlig inverkan på folkkaraktären. {{linje|6em}} <section end="Djurlifvet i folkets tro och sägner." /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nb5ut2q4dh7x5603duunqysdbfjs3qe 104 223701 654752 2026-07-09T09:59:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />428</noinclude> {{c|{{större|'''{{sp|»White Mountains»}} NewHampshire.'''}}}}{{ph|''D. 10 Aug.''|5}} Åter ett stycke lifligt lif genomlefvadt sedan sist jag skref till dig i Nahant. Först resa från Nahant till Salem d. 3 Augusti, och sällskapande och handskakande der, i f. d. mairens Mr Silsbees hus, med femtio à sextio Salemiter, bland hvilka några rätt vackra unga »hexor», och några rätt goda vänner. Så nästa morgon rutsch derifrån till Boston med min qvicka och behagliga värdinna, Mrs Silsbee, att möta flera personer, bevista en lektion i Mr Whitackers ritskola; en i Mr Barnards phonografiska skola för små flickor (som der bära sig åt som små underverk), se Mrs Hollbrook ännu en gång, — ack, den sista! — Så hem till Osgoods att skrifva biljetter, se folk, stämma möten, ta afsked o. s. v. Så rutsch på jernbana till Salem åter till middag och aftonsällskap. Så en dag att skrifva och (jemförelsevis) hvila under stilla promenader, besök, och samtal om Salems hex-processer under år 1692, i hvilka processer samma slags fenomener upprepade sig som visade sig hos oss i Dalarna några år tidigare. Och Massachusetts puritaner visade sig icke här visare eller fördragsammare än de vise männen hos oss. Äfven i pilgrimernas fristat blefvo en mängd oskyldiga personer, isynnerhet qvinnor, misstänkta för hexkrafter, fängslade, pinade, och flera af dem aflifvade. Vi äro nu mera, Gudskelof, så långt ifrån dylika ohyggliga uppträden, mer ännu genom andan än genom tiden, att vi tala derom som vi tala om dårhus-scener, och göra narr af dem då vi äro vid godt humör. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> apillgiu55kpsm96ncewdeiva8kj35o 104 223702 654753 2026-07-09T10:02:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654753 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|429}}</noinclude>Det var man i Salems stad, förlidet år, på den stora dagen d. 4 Juli, och firade den derföre med en stor, historisk, humoristisk procession, i hvilken äfven hexprocesserna och deras personager, både hexor och domare, figurerade karikerade i groteska gammaldagsdräkter. Af de historiska taflorne i processionen voro äfven några, som visade kommunikationernas utveckling sedan femtio år i deras väsentliga momenter. Först syntes en ryttare långsamt ridande med följande inskrift: »från Salem till Boston på fyratioåtta timmars tid.» Kom så en gammal, tung diligence med inskrift: »från Salem till Boston på tolf timmars tid.» Derefter ett jernvägståg med inskrift: »från Salem till Boston på en half timmas tid»; så en elektro-telegrafisk jerntråd med inskrift: »från Salem till Boston på ingen tid alls (in no time at all).» Hela den historiska processionen syntes mig en af de sinnrikaste, roligaste folkfester jag ännu hört omtalas, och lärer ha förorsakat största nöje. Den nya verlden, som alldeles saknar traditionella folksfester (utom den vackra tacksägelsefesten), tyckes kunna begynna en ny serie sådana med mera förnuftigt innehåll, mera föda för sund tanka och känsla, än Europas ofta tanketomma folknöjen. Bland amerikanska fester har jag hört omtalas några vackra, så kallade »floral-feasts» i Maj och Juni månader, hvilka fester synas mig sköna barn af den nya verldens anda. Men ännu är arbetsdagen här i landet så öfvermäktig, att man föga hinner sysselsätta sig med fester, åtminstone som produkter af ett medvetet egendomligt folklif. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nj6nrvujg6wl1yn4l3mgch4devfhfsz 104 223703 654754 2026-07-09T10:28:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654754 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />430</noinclude>D. 7 Augusti afreste jag från Salem till de hvita bergen med Mrs Silsbee och hennes unga son. Hennes sjelfmanta tillbud att vara mig följaktig på denna utflygt var mig särdeles behagligt, emedan jag tycker om hennes väsen och sällskap, och kan, i det jag gör resan med henne, undvika stora partier och stora sällskap, umgås i frihet med bergen, vattenfallen och skogarne, se allting, som jag vill se, på det stillaste och mest angenäma sätt i verlden. Första dagens resa var ämnad till Shäker-samhället i Canterbury vid Merrimacfloden i NewHampshire, hvilket jag önskade besöka för att se dess botaniska trädgårdar och lära känna något mer af den besynnerliga sekten. Jag hade bref till kyrk-familjen i detta Shäker-samhälle från min lilla fruntimmers-doktor i Boston Miss Hunt, som brukar ibland vistas der som läkarinna. Vi foro på jernväg in i NewHampshire och stannade i en skog, hvarifrån vi skulle taga särskilt åkdon för att fara till den några mil längre bort belägna Shäkerbyn. Efter åtskilliga små svårigheter fingo vi en kärra med ett säte på, der Mrs S. och jag kunde sitta i bredd; vår körsven satt framför oss, till hälften på en liten fjerding, till hälften i knä på oss. Så tågade vi saktmodigt med en saktmodig häst på trånga, sandiga vägar genom skogen. Det begynte regna, först helt fint, så allt tätare och ymnigare. Vi spände upp våra paraplyer, och sutto tåliga i två eller tre timmars tid. Men rätt glada blefvo vi, när ändtligen, tvert igenom regnslöjan, vi sågo på afstånd framskymta på gröna höjder Shäkerbyns glada, gula tvåvåningshus. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gjttdpo7b2i9mf9eel91r17e1o5bb5s 104 223704 654755 2026-07-09T10:36:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654755 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|431}}</noinclude>Temligen lika våta höns kommo vi ur vår kärra; men snart öppnade sig för oss gästvänligt en dörr, och tvenne unga systrar med milda, bleka ansigten förde oss in i gästkammaren. Här var allt så fint och snyggt och putsadt som i ett dockskåp. Jag lemnade fram mitt bref, och såg genast dess goda verkan i en större vänlighet och i de hjertliga uttryck hvarmed »Harriet Hunt» efterfrågades. Det var sent som vi kommo. De goda systrarne gåfvo oss the med godt bröd och smör, sylter m. m. och på min bön sjöngo de derunder några andeliga sånger. Deras väsen var stilla och ej gladt, men innerligen mildt och fridfullt. Efter aftonmåltiden förde de oss upp i våra sofrum, tvenne stora, ljusa rum, der ingenting var onödigt prydligt, men der allt var snyggt och beqvämt. Syster Lavinia sörjde synnerligen för oss. Några dagrar i vester hade, vid solnedgången, låtit mig hoppas på en klar morgondag, och de bedrogo mig ej. Den klaraste sol lyste om morgonen öfver Shäker-boningarne och den idylliskt vänliga nejden, som omgaf dem och hvaraf en stor del tillhörde deras samhälle. Inga boningar, utom deras, syntes till i den ensliga trakten. Närmast omkring dessa var allt så stilla, så ordnadt, som om intet arbetslif fanns på stället. Det fanns dock, men så stilla och tyst att det föreföll nästan andligt. Efter frukosten, som systrarne serverade riklig och god, frågade man oss om vi ville se skolan, och på vårt jakande svar förde man oss i en rymlig sal, der vid pass tjugo små välklädda flickor undervisades af en lärarinna. Denna lärarinna, som jag vill kalla Dora,<noinclude> <references/></noinclude> iviblacy4kjlmcf9fxjwyhul65kgujt 104 223705 654756 2026-07-09T10:39:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654756 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />432</noinclude>var helt ung ännu och af en sällsynt skönhet, ej heller hade hennes ansigtsfärg den blekhet, som är så vanlig hos qvinnorna i dessa samhällen, hennes kind var frisk som morgonrodnaden, och ett skönare ögonpar än hennes har jag ej sett. Hon lät de små flickorna utföra en af deras symboliska lekar. De ställdes upp i en vid krets, hvar och en stående tre å fyra steg aflägsen ifrån de andra. Så begynte de melodiskt sjunga versar, som jäg ej ordagrannt kan återgifva, men hvilkas innehåll var: {{Dikt|»Skall jag här stå allena och ingen ha som älskar mig, och ingen ha som är min vän, som jag kan hålla af igen?»}} Härpå närmade sig en liten flicka till en annan, de togo hvarandras händer, lade dem mot sina hjertan och sjöngo: {{Dikt|»Nej, kom o! syster kära, kom, jag vill bli dig nära och bli din trogne vän, dina sorger äro mina, mina fröjder äro dina, här skall ingen slutas utur syskonringen.»}} Alla barnen räckte hvarandra händerna och rörde sig sakta dansande i ring, i det de upprepade de sista orden eller liknande. Derpå drogo de sig allt närmare tillsammans, omflätade hvarandra med sina armar, till dess de stodo som en krans af blommor; då sjönko de på knä under en hymn, hvars första ord voro:<noinclude> {{ph|»Him-|5}} <references/></noinclude> ef5xxaxdv15mznqtjj6ing2irv7g4ia 654757 654756 2026-07-09T10:41:05Z PWidergren 11678 654757 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />432</noinclude>var helt ung ännu och af en sällsynt skönhet, ej heller hade hennes ansigtsfärg den blekhet, som är så vanlig hos qvinnorna i dessa samhällen, hennes kind var frisk som morgonrodnaden, och ett skönare ögonpar än hennes har jag ej sett. Hon lät de små flickorna utföra en af deras symboliska lekar. De ställdes upp i en vid krets, hvar och en stående tre å fyra steg aflägsen ifrån de andra. Så begynte de melodiskt sjunga versar, som jäg ej ordagrannt kan återgifva, men hvilkas innehåll var: {{Dikt|»Skall jag här stå allena och ingen ha som älskar mig, och ingen ha som är min vän, som jag kan hålla af igen?»}} Härpå närmade sig en liten flicka till en annan, de togo hvarandras händer, lade dem mot sina hjertan och sjöngo: {{Dikt|»Nej, kom o! syster kära, kom, jag vill bli dig nära och bli din trogne vän, dina sorger äro mina, mina fröjder äro dina, här skall ingen slutas utur syskonringen.»}} Alla barnen räckte hvarandra händerna och rörde sig sakta dansande i ring, i det de upprepade de sista orden eller liknande. Derpå drogo de sig allt närmare tillsammans, omflätade hvarandra med sina armar, till dess de stodo som en krans af blommor; då sjönko de på knä under en hymn, hvars första ord voro: {{Tomrad}}<noinclude> {{ph|»Him-|5}} <references/></noinclude> h8jrx88es4pc47wua1ivh430b2uqilk 104 223706 654758 2026-07-09T10:44:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654758 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|433}}</noinclude>{{Dikt|»Himmelske fader, blicka i nåd till denna lilla flock, förenad i ditt namn! Gif oss din anda o. s. v.»}} Efter sången, och ännu knäböjande, kysste barnen alla hvarandra, hvarefter de uppstego och åtskiljdes. Den sköna symboliska mening som hela leken innehöll, den enkelhet och innerliga täckhet med hvilken den utfördes, tanken på olikheten i meningen af denna lek med den bittra verkligheten för många ensamma varelser i det stora samhället på jorden, rörde mig djupt. Jag kunde ej återhålla mina tårar. Äfven Mrs Silsbee var innerligen rörd. Ifrån denna stund voro Shäkersystrarne våra vänner och systrar, och omfattade oss med största hjertlighet. Ännu en vacker tänkvärd sång »speak gently» sjöngs af barnen mycket väl, och utvecklade i flera versar den välgörande verkan af »det saktmodiga ordet», en sång som alla barn borde lära och alla uppväxta lägga på minnet. Det var mig oväntadt att se barnen här väl öfvade äfven i grammatik, skrifva, räkna, geografi m. fl. verldsliga kunskapsgrenar. Till uppmuntran och belöning för flit och välförhållande gåfvos dem små färgade kort med tryckta tänkespråk eller uppmuntringar, i hvilka ej saknades en och annan eggelse till god äregirighet. Ifrån skolan gingo vi till rummen der de fina ylleväfnader tillverkades, för hvilka detta Shäker-samhalle är berömdt. I ett rum sågo vi en stick-machin, stickande på egen hand ylletröjor och tillverkande tre på kortare tid än två menniskohänder behöfva att för- nya verlden. III. 1 9<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|19}}}}</noinclude> fz7h4cmidq4wya04mzph9782apt3d5x 104 223707 654759 2026-07-09T10:47:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 654759 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />434</noinclude>färdiga en. Denna machin, som tycktes nästan helt och hållet sköta sig sjelf, såg högst kuriös och litet trollaktig ut. Deiifrån gingo vi att besöka mjölkkammaren och rummen der ostberedningen sker och der en mängd färska kolossala ostar vittnade om ladugårdens goda tillstånd. Den vackra, duktiga systern, som förestod detta departement, älskade det så mycket att hon, ehuru det stod henne fritt att utbyta det emot ett annat, hade blifvit dervid sedan flera år. Så gingo vi i köksbyggningen, der jag såg sex blomstrande vackra unga flickor fungera som kökspigor. Man var som bäst sysselsatt med bakande af stora tårtor. De unga flickorna blomstrade som rosor, och voro färdiga att utbrista i det gladaste skratt, då man gaf dem något tillfälle dertill. »Håll väl efter dem, syster!» sade jag skämtande åt den presiderande systern. Och de sex vackra flickorna logo så grant och godt att det var lust att se. Ifrån de medicinska trädgårdarne, der Sasaparilla och flera välgörande örter odlades, gingo vi till huset der de rensades, inlades, och der rosenvatten som bäst destillerades. Slutligen fördes vi i sy-salen, som tillika är salen der de gamla sitta tillsammans. Här i den stora, ljusa, snygga salen sutto de i ljusa, mestadels hvita kläder, och med ljusa, vänliga anleten också. Man kunde ej se en vackrare anblick af ålderdomen och dess vård. Här samlades nu många af systrarne omkring oss, och vi hade samtal och sånger, och jag uppläste för systrarne, på deras begäran, en svensk psalm. Jag valde denna: »Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och<noinclude> <references/></noinclude> i9sm5ujesonn81uu8h91ginreupw1wo