Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 147419 659905 575131 2026-10-22T15:02:27Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|314|SKOLOR|}}</noinclude>instrument sjöngs ett andante ur intendenten och kapellmästaren [[w:Johan_Helmich_Roman|Romans]]<ref>''Johan Helmik Roman,'' kallad »den svenske musikens fader», född i Stockholm 1694, studerade i England under Hændels ledning, vardt svensk hofkapellmästare 1727, † 1758.</ref> ''Jubilate,'' »med allehanda instrumenters omväxling, och det med sådan accuratess och smak, att en kännare måste förundra sig öfver ungdomens färdighet i denna konsten». Efter ett latinskt tal af Carolus Fornander, »en välartad och skickelig yngling af superioribus uti classe suprema», utfördes »med bara instrument ett ''pastorale'' gjordt öfver vår frälsares födelse af den namnkunnige italienske mästaren ''Schiassi''». Derpå uppfördes »sångevis» ett allegro af Roman, och till slut sjöngs psalmen »Nu tackar gud allt folk». Denna Luciafest bevistades, tillägger anteckningen, af otroligt mycket folk, och der uppstod så stark trängsel, att många måste åter gå sin väg. Justitieborgmästaren lofvade att skaffa vakt till nästa gång. Den journal som fördes af rektor i Trivialskolan på 1700-talet har bland annat antecknat åtskilliga tilldragelser som kunna vara af intresse för forskaren i Stockholms häfder, men egentligen icke hafva någon gemenskap med skolans historia, såsom när riksdagarne börjades och afslötos, när grunden lades till den ena slottsflygeln vid Lilla borggården, att en trumslagare vid gardet mördade sin hustru, att en judinna döptes i Storkyrkan, att eldsvåda härjade på Södermalm och prestmöte hölls i Upsala, att kanonsalut gafs på nyårsmorgonen, att tjufven Göthe hängdes (1737) i galgen utanför Skanstull, o. s. v. Mord och skamliga brott äro i allmänhet noga antecknade under några år, och dessa anteckningar äro ett ytterligare bidrag till upplysningen derom, att sedligheten i Stockholm visst icke stod på högre ståndpunkt under föregående århundraden än i vår tid. Konsistorii protokoll hafva för öfrigt i den saken mycket att intyga. Journalen upplyser också, att skolungdomen användes för att sjunga vid alla offentliga fester, såsom kungliga och furstliga intåg, bröllop, m. m., då Trivialskolans lärjungar höllo sig vanligtvis i Storkyrkans torn, der de utförde »allehanda härliga lofsånger, understödda af basuner, hvilka likaledes af dem trackterades». Alltid betygade de kungliga deröfver »ett besynnerligt nöje och behagade det med nådigt välbehag afhöra». Men hvarifrån kom all denna ungdom som år efter år intogs i Trivialskolan och af hvilka åtskilliga, kanske dock det minsta antalet, sedan afsändes till Upsala att idka studier? Var det barn af föräldrar inom de s. k. »bättre» klasserna? I de flesta fall icke. Anteckningarna från 1700-talet upplysa ofta om fädernes yrken. Man<noinclude> <references/></noinclude> hzp32z7k7ys1kva6hmg1u81n9ms3l30 104 147420 659906 575132 2026-10-22T15:10:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659906 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|315}}</noinclude>finner ett förvånande stort antal krigsmän, ty allt som oftast stöter man på en skolgosse, hvars fader är ''miles gregarius,'' simpel soldat, eller ''legatus pedestris'' eller ''miles in satellitio regio pedestri'' (gardeskarl) eller ''eques in legione primaria equestri'' (hästgardist). Sällsyntare är att finna en underofficer, t. ex. en fältväbel, men denne får då också följande ståtliga latinska benämning: <i>Ductor manipuli primariæ legionis levis armaturæ,</i> d. v. s. vid lätta dragonerne. För öfrigt var fadern murare, jernbärare, kock, skeppare, matros, mjölnare, palmmätare-ålderman (<i>inspector illorum qui palmos erigunt, in quibus ligna venduntur ut et foenum</i>). Man finner endast en och annan handtverksmästare, såsom skräddare, skomakare o. s. v., men väl en fiskare (''piscator apud comitissam Piper''). Några få gossar voro från landet, men det märkliga är att de flesta, åtminstone på {{rättelse|1720 talet|1720-talet}}, icke bodde i den inre staden, utan på malmarne, och detta fastän »Malmskolorna» då länge funnits. Så bor en mjölnarson i qvarnen vid Kungsbacken, andra gossar vid Hötorget (''Forum foenarium''), Luntmakargatan, Seved Båts gata, Styrmansgatan och andra gator på Ladugårdslandet, Stora Badstugatan, Hornsgatan och gator ännu längre bort på Södermalm, t. ex. Bondegatan (''Platea rusticorum''). Stundom har gatornas latiniserande icke kunnat ske utan mycket bråkiga omskrifningar, såsom då Luntmakaregatan kallas <i>Platea qui habet nomen ab iis qui conficiunt funiculos igniarios.</i> Deremot äro ''Platea Baggiana, Kindstadiana, Cornea,'' och äfven ''Collis molestiarum'' (Besvärsbacken) icke så tillkrånglade. Kåkbrinken fick det vackra namnet <i>Collis cippi infamis prope forum Magnum.</i> Men antingen lärjungen bodde vid ''Forum coactorum'' (Packartorget) eller ''Platea Sacerdotum'' (Prestgatan), så hände det, att vid hans namn antecknades, att han ingenting kunde — ''puer nihil tenet'' — möjligtvis med ett tillägg: »utom katekesen», eller till och med mindre än ingenting — ''puer tenet quasi nihil, immo minus nihilo.'' Under hela 1700-talet tyckas omkring femtio lärjungar hafva inskrifvits hvarje år, och hela antalet af dem som bevistade skolan utgjorde omkring ett hundra femtio årligen, således mindre än på 1600-talet. Gossarnes ålder växlar mellan sju och sjutton år. Att skolrummet i de äldsta tider varit oeldadt, tyckes, såsom vi redan omnämt, vara tämligen visst, och ehuru sedermera, i 1649 års skollag, säges, att skolan icke finge sakna spisel, ser det dock ut, som skulle det påbudet ej alltid hafva skyddat mot kölden. När ved icke bestods af allmänna medel, skulle lärjungarne skaffa bränsle, men ännu 1731 klagades, att hvarken lärare eller lärjungar kunde göra något för köld i skolan. Det var den nitiske rektor Beckman<noinclude> <references/></noinclude> 31slms2mqfc288myg9jijjkokk2sot7 104 147421 659929 575133 2026-10-23T07:25:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659929 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|316|SKOLOR|}}</noinclude>som äfven i det fallet stod på skolans bästa och utverkade tillåtelse af inspektor att få köpa ''två famnar'' finnved. Dessa två famnar skulle räcka hela den vintern, och finge man något öfver, borde det gömmas till den följande. I början af vårt århundrade fans ved, men gossarne måste sjelfve hvarje vintermorgon bära upp förrådet för dagen och elda i kakelugnarne innan kl. sju på morgonen, då läsningen tog sin början. En ännu lefvande stockholmare, hvilken 1811 intogs i Trivial- eller, såsom hon då allmänt kallades, Storskolan, har för oss förtäljt åtskilliga minnen från dessa skoleldningar. Han har också omtalat, att ingången till skolan då var från Baggensgatan. Sannolikt var den egentliga ingången, från Skärgårdsgatan, så förfallen, att han icke mera kunde begagnas. Efter flyttningen till Riddarholmen upphäfdes snart Trivial- eller Storskolan och fick till efterträdare Stockholms Gymnasium, hvilket öppnades den 4 Okt. 1821. En inbjudningsskrift var utfärdad af erkebiskop [[w:Carl_von_Rosenstein|Carl von Rosenstein]]. Direktionen öfver Stockholms elementarläroverk och de redan tillsatte lärarne samlades kl. half elfva f. m. i stadskonsistoriet, hvarifrån de, följde af skolungdomen och under högtidlig ringning, begåfvo sig in i Storkyrkan, der mycket folk infunnit sig och der pastor primarius J. O. Wallin predikade med ingångsspråket: »Silfver och guld hafver icke jag; men det jag hafver, det gifver jag dig: i Jesu Kristi Nazareni namn, statt upp!» Efter gudstjenstens slut skedde invigningen på Gymnasium, der erkebiskopen höll tal på latin, lektorerne aflade embetseden, och rektor för läsåret utnämdes af erkebiskopen. Dermed var visserligen icke början till den nyare tidens undervisningsskick i Stockholm så helt och hållet invigd, men medeltidsskolan var dock för alltid jordad. De förste lektorerne voro Petrus Alm, förut rektor i Storskolan, i teologi och grekiska; Lars Magnus Enberg, i filosofi och hebreiska; Josef Wallin, i latin; Jonas Lundstedt, i matematik. Den förste gymnasii-adjunkten var Sven Lundblad, och kantor Anders Rothman, kantor i Storkyrkan. Såsom särskild tillförordnad lärare i naturalhistorien, ett då ännu föga aktadt ämne, började professor Johan Emanuel Wickström att tjenstgöra redan vid Gymnasii öppnande. Under Storskolans sista läsår hade 34 lärjungar der inskrifvits. Under Gymnasii första år inskrefvos 46. Af de sist nämda funnos vid Gymnasii halfhundraårsfest, den 4 Okt. 1871, ännu femton i lifvet, och af dem deltogo sju i festen. Antalet af inskrifna var af särskilda orsaker under läroverkets första år större än under många år efteråt och upphans först<noinclude> <references/></noinclude> b3vxj2vu8h3xpbwsdzmhyozzlc4k572 104 147422 659930 575134 2026-10-23T08:28:35Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659930 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|317}}</noinclude>1868—69, för att sedan hålla sig högre under Gymnasii hela återstående tid. Det var med en känsla af stolthet som skolgossen gjorde sitt inträde i det gamla Riddarholmshuset och genom den hvälfda förstugan (fig. 143), der den ofvan nämda Kagge-Ribbingska stenen ännu har sin plats, hann trappan till lärosalarne. Skilnaden mellan skolan och gymnasium ansågs under några årtionden nästan lika stor som mellan det senare och universitetet. Gossen tyckte sig hafva tagit en riktig lärdomsgrad, när han väl undangjort sin inträdesexamen till Gymnasium. Men med nämde examen voro pröfningarna icke slutade; ett helt pröfvoår återstod för att uppfostras till sanskyldig gymnasist, och den pröfningen verkstäldes icke af lärarne, utan af äldre kamrater, i synnerhet af den afdelning som var närmast öfver den nykomne. ''Penalismen'' var i åtminstone ännu ett par årtionden efter gymnasii öppnande i full verksamhet. Under den tiden var läroverket deladt i två hufvudafdelningar, ''Öfre'' och ''Nedre Ringen,'' hvilka åter voro hvar för sig indelade i ''superiorer'' och ''inferiorer''. Det var i synnerhet superiorerne i Nedre Ringen som tyranniserade samme Rings inferiorer, de från skolan senast uppflyttade. Superiorer och inferiorer sutto i samma rum, ty lärosalarne voro endast två, men de hade derför icke samma rättigheter. ''Tiljan'' utgjorde den stränga gränsskilnaden, en högst betydelsefull golfplanka, som gick från katedern till kakelugnen på tvären, under det de andra plankorna voro lagda efter rummets längd, från dörren till motsatta väggen, med fönstret ut åt Mälaren. En superior gick med hatten på hufvudet långt på andra sidan om ''tiljan,'' men en inferior måste helt underdånigt taga af sig mössan redan i förstugan och vågade icke en enda gång på hela året träda öfver den ödesdigra plankan. Kroppslig aga sparades icke, om någon inferior varit nog fräck att sätta sin fot på tiljan. Det kunde också hända, att inferiorerne för någon allmän förseelse mot superiorerne tvungos att falla på knä och kyssa tiljan, ett ganska förödmjukande straff, som den straffade underkastade sig endast i förhoppning att taga skadan igen, när han, året derefter, skulle som superior sjelf tukta inferiorer. Någon gång kunde det väl hända, att några om sitt menniskovärde mer än vanligt öfvertygade samt med duktiga armar utrustade inferiorer gjorde uppror, men detta undertrycktes snart genom de kraftigaste mått och steg från superiorernas sida. Ett älskningsnöje för superiorerne var att stoppa en eller ett par inferiorer ned i en uti öfra förstugan stående vedlår, stänga till<noinclude> <references/></noinclude> fcpco5jyvitcmpc0e60drjqcmpfhkt1 104 147423 659931 575135 2026-10-23T08:31:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659931 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|318|SKOLOR|}}</noinclude>locket och sedan sätta sig sjelfva ofvanpå, med klackarne duktigt trummande på vedlårens yttersida. Påhitten till inferiorers plågande voro dess utom af mångfaldig art, för vidlyftiga att här kunna uppräknas. Med allt detta föddes dock icke ovilja och hat mot de grymme superiorerne. Så snart pröfvoåret var förbi, voro också pröfningarna, äfven de mest förödmjukande, glömda, och ofta knötos sedermera fasta vänskapsband för lifvet mellan dem som misshandlat och de misshandlade. Tjugo år efter Gymnasii öppnande upphörde penalismen åtminstone mest sjelfsvåldiga och svåra yttringar, ty 1841 delades undervisningen på tre rum, och de senast intagne lärjungarne sattes för sig sjelfva samt befriades derigenom från tyranniets allt för nära granskap. Dermed försvann också en god del af gamla Stockholms gamla skolseder. År 1848 inreddes en fjerde lärosal. Åtta år derefter slogs en brygga från Gymnasihuset öfver den trånga, stängda gränden, till det gamla Fatburshuset, i hvars öfversta våning två lärosalar och en större högtidssal samt i våningen en trappa upp boställsrum åt rektor inreddes. Åtskilliga andra förbättringar och tillökningar verkstäldes sedermera. Sjelfva undervisningen på Stockholms Gymnasium anse vi oss icke böra göra till föremål för någon skildring, enär hon icke är kännetecknande för gamla Stockholm, utan otvifvelaktigt i det närmaste lika med motsvarande läroanstalters i det öfriga Sverige. Vill man läsa något mera om t. ex. 1840-talets gymnasiilif, våga vi hänvisa till en i »[[Från_Stockholms_synkrets/Stockholms_gymnasium|Från Stockholms synkrets]]» (Sthlm 1880), af Claës Lundin intagen liten uppsats, som skrefs med anledning af halfsekelfesten 1871. I femtionio år räckte Stockholms Gymnasii lifstid. Det var endast en kort tid i jemförelse med de århundraden, under hvilka den gamla Trivialskolan hade sin tillvaro, och det är derför i synnerhet åt den sist nämda vi ansett oss böra egna större delen af vårt kapitel om gamla Stockholms skolor, allra hälst som Trivialskolans historia ej förut varit tryckt. Om de bidrag vi framdragit från gamla, förr icke begagnade handskrifter kunde, på samma gång de låta »Gamla Stockholms» läsare få en inblick i vår stads äldre skollif, också gifva kommande skolhäfdetecknare några vinkar och antydningar, hafva vi icke arbetat förgäfves. {{tre stjärnor}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fkc1axn92mg8v7alc0ik3z3w5upfdql 104 147439 659932 575136 2026-10-23T09:47:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659932 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|319}}</noinclude>Och nu några ord om gamla Stockholms öfriga skolor. Inom denna del af kapitlet kunna vi fatta oss kortare, emedan åtskilligt på det området redan är tryckt, och i synnerhet två framstående skollärare under de senast förflutna åren behandlat hvar sin skolas historia, d:r David Sjöstrand Maria skolas<ref>I Gymnasii rektorsprogram vårterminen 1879.</ref> och d:r Olof Arvid Stridsberg Klara skolas<ref>I rektor G. F. Gilljams inbjudningsskrift med anledning af invigningen af Stockholms norra latinläroverks nya läroverksbyggnad 3 Sept. 1880.</ref>. Jemte den klassiska Trivialskolan fans sedan gammalt en annan undervisningsanstalt i det inre af staden, dock i början icke afsedd för ''svenska'' lärjungar. Det var ''Tyska'' skolan. De många tyskar som under medeltiden slogo sig ned i Stockholm och hvilka ej sällan egde makten inom stadens styrelse hade troligtvis också redan tidigt tänkt på upprättande af en uteslutande tysk undervisningsanstalt, men med visshet känner man icke någon ordnad skola förr än 1569, då församlingen, enligt hvad räkenskaperne upplysa, skall hafva underhållit en skolmästare hvilken synes hafva också varit ledare af sången vid gudstjensterna. I 1574 års räkenskaper förekomma två skolmästare, och i början af 1600-talet tyckes antalet hafva ökats till tre, af hvilka en kallades ''moderator,'' den andre ''cantor'' och den tredje ''arithmeticus.'' Till och med en fjerde lärare tillkom kanske innan midten af århundradet.<ref>''J. A. A. Lüdeke:'' Dissertatio historica de Ecclesia Teutonica. Upsala 1791.</ref> Hvar skolan haft sin lägenhet i äldsta tider är icke kändt, men det synes dock icke olikt, säger Lüdeke i sin disputation, att [[w:Arnold_Grothusen|Arnold Grothusen]] till Långebro, Sigismunds lärare, på hvars välvilja mot tyska församlingen finnas många och utomordentliga bevis, dertill upplåtit sitt, på gillestugans tomt liggande, korsvirkshus (<i>e tignis lateribusque structum</i>), hvilket han sjelf i gåfva mottagit 1576. Den gillestuga som här afses var den heliga Katarinas, som ock kallades ''svartbrödernes,'' belägen i hörnet af Själagårdsgatan och den gränd som en tid kallades Korsgatan, sedan Tynnebindargränden och nu länge haft namnet Tyska Skolgränd.<ref>Tyska Skol''gatan'' är samma gata som nu heter Tyska Stallplan.</ref> Läget var således det samma som det nu varande tyska skolhusets, och någon del af byggnaden är kanske också qvar sedan gamla tiden. Före 1600 påträffas inga hyresutgifter i räkenskaperna, och det tyckes således vara klart, att Grothusen kostnadsfritt upplåtit sitt hus; men han afled 1599 och sedan utbetalades 16 speciedaler till hans måg, borgaren i Stockholm Berend Hafverstadt, som vårdade qvarlåtenskapen, hvilket synes antyda, att huset då ej längre<noinclude> <references/></noinclude> p8d7jkf9cxxxn3u06s46fd3vxnvcm28 0 194757 659928 659897 2026-10-23T06:01:30Z ~2026-52410-48 19170 Samtida skildringar. 659928 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}} <div style="text-align: center;">Wien den 28 Nowembris</div> Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Decembris 1703}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Decemberis</div> Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Decembris</div> Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Decembris</div> Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Januarij</div> Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wijen den 9 Jannarij</div> I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Januarij</div> Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Januarij</div> Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Januarij</div> General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Februarij</div> Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Februarij</div> Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Februarij</div> Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Februarij</div> Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 5 Martij</div> Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 19 Martij</div> Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Martij</div> Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Aprilis</div> Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Aprilis</div> Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Aprilis</div> Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den23 Aprilis</div> General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Aprilis</div> Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 31 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Maij</div> General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Maij</div> Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Maij</div> I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Maij</div> Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Junij</div> De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Junij</div> Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Junij</div> Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Junij</div> Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Julij</div> General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Julij</div> Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Julij</div> Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Julij</div> Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 30 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Augusti</div> Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Augusti</div> Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Augusti</div> Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Augusti</div> Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 27 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Septembris</div> Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Novemberis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Octobris</div> Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Octobris</div> Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Octobris</div> Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Nowembris</div> Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 N owembris</div> Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Nowembris</div> Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Nowembris</div> De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Decembris</div> Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Decembris</div> Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Januarij</div> Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Januarij</div> Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Januarij</div> Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Februarij</div> De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Maartij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Februarij</div> Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Februarij</div> De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Februarij</div> De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Martij</div> De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Martij</div> Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martij</div> De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Martij</div> I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Aprilis</div> Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Aprilis</div> Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Aprilis</div> Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Aprilis</div> I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Maij</div> Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 4 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Junij</div> Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 17 Junij</div> Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Julij</div> Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 1 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Julij</div> Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Julij</div> Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 15 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Julij</div> Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 22 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 29 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Augustij</div> Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Septembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 2 Septembris</div> Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 9 Septembris</div> Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 16 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 23 Septembris</div> Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 30 Septembris</div> Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 7 Octobris</div> Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Octobris</div> Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 14 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Octobris</div> Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Novembris</div> I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 5 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Novembris</div> Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 12 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Novembris</div> Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 19 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Novembris</div> Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Decembris</div> Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 2 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Decembris</div> Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 9 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Decembris</div> För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Decembris</div> De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Decembris</div> Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Januarij</div> Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Januarij</div> Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januarij</div> Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Februarij</div> Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Februarij</div> För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Martij</div> Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Aprilis 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Martij</div> Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Maij 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Aprilis</div> De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Junij</div> De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Junij</div> Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Julij</div> Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Augusti</div> I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Augusti</div> I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Augusti</div> De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 2 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Septembris</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Septembris</div> De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Septembris</div> Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Octobris</div> För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Novembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Octobris</div> Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1. Decembris</div> De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8 Januarij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 15. Decembris</div> Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 5 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Februarij</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Februarij</div> Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Junii 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 May</div> Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Julij</div> Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Julij</div> Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 19 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Novembris</div> Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Novembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Februarij</div> Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Martij</div> På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Aprilis 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Martij</div> De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Maij</div> Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Maij</div> Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Julij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Junij</div> Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Julii</div> Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Utur Preüssen den 7 Augusti</div> I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Augusti</div> Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Augusti</div> Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 29 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Septembris</div> Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Octobris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Septembris</div> Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Novembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Octobris</div> Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22 Decembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Novembris</div> För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 26 Januarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Februarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Martij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Februarij</div> Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Januarij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 December</div> I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Martij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Januarii</div> Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 April</div> Emot Rebellerne i Ungarn giör man ock ansenlige förfatningar, och är Generalen Heister förordnad at gifwa sig åter dit igen. Man har fuller wid åtskillige tilfällen temmeligen kuffat dhem, såsom icke långesedan, wid en ort Watkaret benämt, dherest ett Keyserligit Partie råkat på ett ansenligit af Rebellernes, dhet slagit och uti Floden Aipel förjagat, och wid en annan ort Debrezin, hwarest en Capitain Fechely anfullit 1000 af dhe Missnögde, en stor del af dhem nedgiordt, fåt åtskillige fångar och ett stort byte af Booskap, item wid Schmölnitz äfwenledes afwist fienderna, och på ett och annat ställe giordt dhem ansenlig afbräck, men så hindrar ändock alt sådant intet, at ju icke Ragotsky wid Somlio drager mycket Manskap til sammans och skickar sina partier Donau strömmen fram åt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 April</div> Man skyndar sig här med all flijt i tijd at kunna begynna Fälttoget i Ungern, hwar wid man wist en sådan ifwer at man icke obilligt böör hoppas det wåra Tropper i åhr lära gå offensive dersammastädes til wärka, warandes de dijt sände Tropper så många, at af dem twenne Armeer blifwit inrättade af hwilka General Heister commenderar den ena, och Fält-Marskalken Palfy den andra. Det är i anseende här til som de missnögde nu åter så strukit i håll, at af dem få äro mera i Fältet tilfinuandes, utan allenast några enda i skogen röfwande, hwilka ock efter hand warda upsnappade och behörigen afstraffade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 April</div> De ifrån Segedan ankomne Brefwen berätta, huru den der commenderande Generalen Gref Herberstein sedan han förnummit at in emot 4000 af de missnögde samlat sig wid en ort Keezkemet i tancka, at plundra Landet, skickat ut Öfwersten Töckely med ungefehr 2500 Man, hwilken det fientl. Partiet så häftigt ansatt, at det efter ett enwijst fächtande och något Manskaps förlust nödgats draga sig tilbakars, och lemnat alt sitt i sticket. Sammaeldes har ock wid Staden Muran intet länge sedan några andra fientlige Tropper blifwit omkulhäfne och om de Keyserlige haft något Footfolck med sig äfwen sielfwa Staden blifwit öfwerrumplad. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maij</div> Det Keyserliga Hofwet har fuller ifrån Beyern och andra Orter låtit hämta öfwer 80000 Pallisader, hwilka til Ungarn skole afsändas, och der brukas wid den Belägringen som de Keyserliga för Neuheusel ämna sig företaga, men så hoppas man at de numera lärer wara der onödige, efter de sidst inlupne Brefwen medbringa, at de i bem:te Stad liggiande Malcontenter, uppå de tidender de haft om de Keyserliges tilredelser som General Heisters ankomst i Ungern förlåtit samma Stad, och i största hast begifwit sig til Zollnoch hwarest Ragotsky låter uphäfwa Linier och förskantzar sig^. Det berättades med sidsta Posten, at Malcontenterne hade gådt öfwer Wagströmmen, och ämnat giöra ett härjande in uti Marckgrefskapet Mähren, samt redan inskränckt Neustädel, men nu förljudes, at General Schertzer sedan han hade dragit något Manskap tilsammans, icke allenast bortjagat dem derifrån, utan ock tagit ifrån dem alt det byte de redan giordt, och slagit ned något Manskap för dem. Samma Bref medbringa ock, at de Polackar, som warit en tijd bort åt hoos Ragotsky, gådt ifrån honom, och stött tilsammans med Konungen af Swerige, som redan på sitt tågande ifrån Bender begrepen war, och at Berezini skulle wara afsomnad, hwilket, om så är, Malcontentererne til största skada lända lärer, efter denne warit den som med sina kloka råd allena uppehållit alla desse åhren hela deras wäsende. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Junij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Maij</div> Keyserlige General Fältmarskalken Bannus Croatia är här ifrån til Ungern afrest. För det Sawojariske Regemente Dragoner är ersättningen hit ankommen, och skal, efter några dagars hwilande, på Skiep blifwa förd til Ungern, därest Rebellerna gå af och til med starcka Partier och förorsaka Inwånarena många wederwärdigheter. Keyserlige Generalen Eberville har med 300 Märiska Hussarer warit lycklig emot tre Partien, och när han får mera styrcka af Tropperna där omkring har han förhopning, at aldeleles kunna förjaga de öfrige. Inkomne Bref utur Zips berätta, at de 3000 Moskoviter som där hafwa legat, och af Städerna utpressat penningar hafwa nu åter gått tilbaka åt Polen, men hela tiden af deras warelse i Zips hafwa de haft en mycken stoor frihet i inträde och omgänge hoos Rebellerna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Utur Ungern förnimmes Ragotzi, Berezini och Esterhazi fuller hafwa sina Tropper tilsamman, men de wåga dock intet at undsättia det belägrade Neuhäusel, hwilken Stad man wid denne Månadens slut hoppas blifwa mäcktig, hälst Commendanten Belleway har med 30 Hussarer, så oförmärckt dragit sig ther utur, som öfwerlöpare weta at berätta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Mot aftonen inlupo och de hugnelige tidender utur Ungern från Gen. Heister, at Besättningen i Neuhäusel omsider begifwit sig den 13 sidstl. emot afsked och försäkran, at Officerarne skola benådas med lifwet, fast om deras Godz och Egendom det Keyserlige Hofwet widare måtte ansökias, och de gemene, som lagdt neder Gewähr, få gå hem til sitt. Man fägnar sig så mycket mer åt denne Fästningens eröfrande, som medelst densamme de Keyserlige Arfländren nu tämmelig säker äro för fiendens ströfwerier och anfall. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Uti Ungern förefalla åtskillige små träffningar, hwar wid wårt folck altid säyes hafwa öfwerhanden; och är General Virmond med sitt Läger wid Scaveneck uti Zips fienden mycket til hindras, at han intet så fritt får ströfwe kring landet. Allena Esterhasi med 3000 man oroar oss, i det han flyger af och an, utan at hålla stånd. Adam Baley har och ryckt med 300 Hästar alt under Ödenburg, fordrandes af inwånaren anseenlige penningar, så framt de skola få bärga sine wijn i fred och intet erfara en större skada. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Septembris</div> Det wil wäl förliuda som skulle Ungrarne draga sig tilsamman wid Eperies och något särdeles hafwa i sinnet, men der emot sätter Gen. Feldtmarskal-Lieut. Grefwen af Virmont sig i stånd at möta dem, så snart widare kundskap derom inkommer. Generalen Stephan Andreasii, som för en tijd sedan öfwerlefwererade Leutsetrau, och tillika begaf sig igen under Keyserlig lydna, hafwa de uproriske uti Öfwer-Ungern sökt at snappa bort på wägen från Esaveneck, men dess medhafde 25 Ryttare hafwa braf förswarat honom, så at han lyckeligen til Palumna undankommit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> Utur Öfwer-Ungern berättas, det ett Keyserligit partie af 50 Ryttare råkat intet långt från Blauenstein på 300 Man af de uproriske, som mäst warit Officerare, 70 af dem nedergiordt, och någre til fånga tagit. Äfwen lika har ett annat Keyserligit Partie utskickat emot Caroli Läger, kommit lyckeligen tilbakars med fångar och ett wackert Hästebyte. Icke dess mindre hafwer det Keyserlige folcket dageligit oro af de kringströfwande uproriske, som jämwäl läggia sig på stråtröfweri, så at wägarne äro der helt osäkre; såsom för några dagar sedan har Öfwersten de Jardins Krigs-Commissarius blifwit af dem på sin resa öfwerfallen och fångad, samt dess medfölje 15 man til häst mehrendehls nederhuggne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> De uproriske i Ungern önska det måtte Turcken begynna krig, effter de förmoda under en ny orolighet i Europa få någon lufft. Man hade och trodt, sedan Neuhäusel blef dem fråntagit, at modet skulle för dem hafwa fallit, men de fortfara med sine ströfwerier och hotelser om widare inbrott i de Keyserlige Ländren, oacktadt alt det hugg de få på åtskillige ställen. En Barcytisk Öfwerste Schrilling har förfölgdt 400 af dem alt ifrån Raab in til Lenti, der han jagat de mäste i ett morast, och förutan fångar, öfwer 300 skiöna hästar bekommit. Dock är Balogadam deras anförare med 50 man undankommen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Octobris</div> Uti Ungern är nu emot förmodan något tyst, och tyckias de uproriskes anslag wara tämmeligen förryckte, så at i stället för det de hotat under Caroli anföran gå öfwer Donau strömen, hafwa de dragit af in åt skogarne wid Walkeret. Andra både Officerare och gemene mot 120 man hafwa med 2 Fanor och fult gewähr gådt öfwer til de Keyserlige och bedt om nåd. De lära äntlig samtlige besinna sig, när de se at hämden förföllier dem allestädes, och från Turcken är ingen hielp til förwänta. De mäckta ey heller förswara sina fasta orter. Hatwan är af de Keyserlige berändt, och Zollnock skal det sedan giälla, hwareffter man hoppas snart blifwa denne oroligheten qwitt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Den Keyserlige Generalen Marquis Cusani har på halfander mihl när Hatwan fattad stånd med sitt folck, och det utsträckt alt in til Theysern. Deremot har Berezini wändt sig åt Zollnock, och Caroli med 3000 man til Maisan, i mening at gifwa de Keyserlige något på den sidan til giöra, samt at der med nödga Gen: Cusani til fördela sin mackt. Men förmodelig lärer han bedraga sig i sine förslag. Ifrån Graan skrifwes, at Balog Adam, som intet långesedan blef af den Bareytiske Öfwersten Schilling så braf upklappader, har infunnit sig der med 100 man, och bedt om Keyserlig nåd. Äfwen det samma hafwa i Weisbrun och Papa 4 andra Öfwerster af de uproriske giort med alt sitt folck, och wunnit tilgifft. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 27 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Efter Segediner brefwens lydelse, har General Cusani intet stadnat wid Hatwan, utan gåt ända fram til Zallnock, i mening at belägra de uproriske der inne; men de hafwa intet afbidat dess ankomst, utan förlåtit fästningen och i största oordning drasig öfwer Theysen. 400 Corutzer, som tänkt sättia öfwer Donauströmmen intet långt från Waitzen, äro alle samman på den så kallade Todfalater äro til fånga tagne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Novembris</div> Utur Ungern hafwer man tidenderne något annorlunda än siste Segediner brefwen dem förmälte, i det de uproriske intet straxt på Gen. Cusanis ankomst förlåtit Zollnock, utan hafwa de i förstonne braf skutit ifrån sig, til dess de Keyserlige på ett behändigt sätt kommit öfwer på andra sidan Theysen, der bemäcktigat sig Skantzen fram för skeppzbryggan, och begynt med Styckerne at förderfwa den samma, då hafwa de belägrade, seendes sig ingen undanflyckt, mindre undsättning, dagtingat och erhållit frihet, at gå utur Fästningen, med fult gewähr, flygande Fahnor, Godz och Egendom, samt 2:ne dagars underhåld. Desse uproriske hafwa warit så när 400 man, anförde af Brigadiern Gsajagi och S:t Mickloski. Lika så många Keyserlige hafwa tagit Fästningen i besittning igen, och äro wåra såledz rådande öfwer hela Theysen, hwilket lärer giöra winterqwarteren derikring trygge nog. Hwad som intet långesedan sades om Balog Adam, at han godwilligt gådt öfwer til de Keyserlige, befinnes ey så wara. Han är blefwen tilfånga tagen, och dess följe 150 man aldeles nedergiordt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Novembris</div> Man har trodt, at detta åhretz Fäldttåg i Ungern skulle hafwa blifwit slutit med Zolnocks eröfring; men Generalen Cusani märckes wilia jaga de uproriske, med skräcken är i dem. Han står nu för Erlau, och hwad det intet redan är förfallet i dess händer, som somlige påstå, så lärer det ändoch med nästa Post förnimmas. Ty de uproriske äro icke allenast i stor fruchtan, utan och så förströdde, at de näpligen kunna komma hwarannan til hielp. Ragotski har fördenskul dragit sig åt Monkaetz, och kan hända, fölier efter den uproriske Adelen, som flychtat öfwer gräntzen in åt Pohlen. Caroli torde äfwen giöra det samma. Berezini har wändt sigh åth Ofwer-Ungern. Uti Slottet Muran förswara deras anhang sig ännu, oachtadt at den Keyserlige Öfwersten Leimbruck dem upfordrat, och så tätt berändt på alla sidor, at ingen kan komma hwarcken ut eller in. <div style="text-align: center;">Dantzig den 23 Novembris</div> At Försten Lubomirski lagt sig wid Ungerska gräntzen, och hindrat den fria farten emellan Ungern och Pohlen, det har föranlåtit Ragotski at skiftl. beswära sig der öfwer hos det Crakowiske Woiwodskapet; men Lubomirski hafwer swarat, det han sådant giorde intet som en Polsk Herre, utan såsom en Keyserlig General, warandes dess folck til Keysarens tienst öfwerlåtet; huru här med förewiter, lärer tiden utwisa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Novembris</div> Utur Ungern berättar Gen. Cusani, det fuller Borgerskapet i Erlau straxt underkastad sig Keyserens nåd, och tagit in til sig några 100 man, men Baron Berint, de uproriskas Befälhafware i Fästningen hade stält sig til motwärn. Slottet Mnran uti Öfwer-Ungern förswarar sig ännu, och torde med dess iniagande gå något långsamt, efter både dess belägenhet är så fördehlachtia, at man litet med Bomber, men altzintet med Stycken kan beängstiga; och sedan är den Keyserlige Öfwersten Leimbruck, som angripit detta nästet, blefwen dödeligen skuten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Novembris</div> Generalen Cusani, har sedt sig i mangel af groft Artillerie intet kunna uträtta för Slottet wid Erlau, och fördenskul brutit up der ifrån med mästa Manskapet, lämnandes efter stg så mycket Rytterie och Fotfolck, som kunna hålla Fästningen innestängd, til des Gen. Fäldtwakt Mästaren Bruckentahl med grofwe Stycken och Mörsare från Ofen ankommer, då Belägringen med kraft skal gå för sig. Imedlertid gå de Keyserlige Troupperne til en dehl i winterqwarteer emellan Theysen och Donauströmen, derest alt fredeligit är för Corutzerne. Wid stora Waradien stå ännu 5 Regementer af detta Sälskapet, men kunna altzintet uträtta. Befälhafwaren i Muran har gifwit ut ett tahl, at fast än hela Ungern skulle begifwa sig igen under Keyserlig lydna, wille han dock förswara sitt Näste, så länge det honom lyfte. Slottet Jastzo är på dagtingan til de Keyserlige öfwergångit. Officeraren hafwer tagie tienst och Besättningen utan wanlige hedersteckn förder til Caschau. Berezini säijes hafwa satt sig på ett Godz i Reussen. Efter de uproriske såledz äro skingrade, och kiöras utur den ena fasta Orten efter then andra, så har man wid detta Keyserlige Hofwet ey welat bifalla Bundzförwanternes trägne anmodan at giöra fred med Ungrarne, aldenstund de synas med mackt kunna twingas til hörsamhet igen, och man weet, at der det kommer til afhandling, så påstår Ragotzi at få äga Siebenburgen, hwilket Hans Keyserl. May:tt ingalunda kan tilstädia, så framt man icke af Turkarnas rörelse föranlåtas at fatta något lindrigare tankar emot de uproriske. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Decembris</div> Den 19 sidstl begaf sig Erlauer Slottet på dagtingan, och några dager efter Slottet Grosno Horca. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> I Ungern står det bättre til. Den Keyserlige Generalen von der Lancken har sökt up Anton Esterhasy stårnde wid Lyzka med 2000 Man, nedergiordt deraf 300, tagit någre och 20 fångar, förströdt de öfrige och fått ett wackert byte. Sedan har Fästningen Krasno Horca, som de uproriske i 6 åhr innehaft dagdingat; och hade den samme ofehlbart kostadt mera möda, der icke Tolpatscherne derinne sielfwe twingat sin Befälhafware til öfwergifft. Bemelte General har jämwäl lagdt Keyserligit folck i Tokay, och wid Potack träffat på de sköna Wijn, som Ragozzi befalt föra til Pohlen. Berezini förnimmes åter wara i Mongask hos Ragozzi; men Caroli är i Caschau, den endaste Hufwud-Fästning, som de uproriske ännu innehafwa, effter hwilkens eröfring oroligheten i Ungern snart skal blifwa stillad. Imedlertijd wet denne uprorsman wäl at styrckia folcket i deras ondska, med fåfängt hopp om undsättning af Tartarerne, som stå i Walakiet, änskönt han nogsamt wet, at Turkarne med denne Krigzrustningen, endast hafwa afseende på Ryssen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Vti Ungern är det åter något tyst, emedan de uproriske nu på en tijd blifwit så widt från hwar andra skingrade. Allenast ett Partie af 12 Fanor har Gen. von der Lancken fått spaning uppå, och träffat ey långt ifrån Liska, derest öfwer 200 af dem blifwit nedergiorde och de öfrige jagade på flychten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Martii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Januarij</div> Och aldenstund det snart lärer blifwa en afgiord sak med de uproriske, sedan nu innom 5 wekors tijd deras bästa fästningar, Slottet wid Erlau, Eperies, Muran, Zeben, Hertneck, Bartfelt och Scarekart, dels med dagtingan, dels med macht intagne äro; så kunna de Keyserlige Regementerne stående i Ungern wara starka nog at afhålla all fientlighet, tillika med Inwånaren i Landet Ragozzi säges hafwa sökt at taga flychten med 400 Man in åt Pohlen, men råkat wid Theysen på 2:ne Keyserlige Regementer, som des föllie slagit, fast han sielf med Lijfzfara undankommit til Podack. Berezini synes jämwäl misströsta, efter han berättas hafwa genom den i Pohlen stående Ryske Generalen Januez anhållit hos Czaren at få för peningar lösa til sig Mazeppas godz i Ukraine. Man hafwer altså godt hopp at det uproriska wäsendet snart blifwer stillat, och Printz Eugenius drifwer ey mindre der uppå, än all annor angelägenhet, på det mon sedermera må hafwa desto ledigare händer emot Frantzosen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januar.</div> Tidningarne utur Ungern äro så skilliacktige ; som, hwad med förra Posten berättades om det fasta Berg-Slottet Muran och Caschau, at de woro eröfrade, det nekas med sidsta Brefwen ifrån Ofen: äfwen det, at Ragozzi sköt på 2 Keyserlige Regement. och förlorat sitt medföllie 400 Man. Der emot säijes nu Propsko en liten dock angelägen Fästning wara intagen. Wid [..] står Caroli med 10 Regementer, hwilka han i desse dagar mönstrat. <div style="text-align: center;">Dantzig den 4 Februarii</div> Ifrån Dihobyzon skrifwes at Ragozzi och Berezini hafwa kommit dijt från Ungern den 10 Januar. och der warit i Samtahl med Stor Fäldtherren, som Dolhorrucki och Gallizin, hwilket har föranlåtit den Keyserl. Ministern nu för tiden wistande i Marienburg, at offentel. beswära sig der öfwer, emedan Keysaren kunde på sådant sätt lätteligen få ifrå denne sidan nya och oförmodade fiender. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Februarij</div> Det wäntas jämwäl från Engeland en utskickad til detta Hofwet ; hwars ärende skal i synnerhet angå de uproriske i Ungern, at de måtte på något sätt blifwa tilfredz stälte, hwilket wäl lärer låta sig giöra, emedan sielfwe gifwa anledning der til, om det eljest sant är hwad sista brefwen från Ungern innehålla, at Caroli har den 10 Januarii warit wid Kalo til mötes och samtal med Generalerne Gref Palfy, samt at 10 Regementer af de uproriske gifwit sig under Keyserlig lydno, hwar på mycket twiflas. Men at Bongratz med 2 sine Regementer blifwit öfwerrumplat och slagen wid Itammana det har man af Geu. Gref Virmonds eget bref. Öfwer den bekante och för en tid sedan fångne Balog Adam är Ståndrätt hållen worden och dom fälter, efter hwilken han straxt blifwit afrättader. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Martij</div> Gen: Virmond har likwäl råkat på någre uproriske i Ungern 2 mihl ifrån Mongatsch, och nedergiordt 700, samt bekommit 1000 Hästar, sedan skola öfwer 1000 man af samma sälskapet hafwa dagen effter underkastadt sig Keysarens nåd. Caschau är inneslutit; men som Staden är widt begrepen, så har man ey kunnat så noga och starckt besättia alla wägar, at icke 600 Ryttare kastadt sig in i Fästningen. Den uproriske Befählhafwaren släpper ingen hwarken ut eller in, på det dess tilstånd intet skal blifwa kunnigt: Soliomke har intet giordt stort motstånd, men är af den angelägenhet, at gemenskapen med Siebenburgen år de uproriske der med betagen. Ständerne i Ungern hafwa begiärt en landag i Pressburg, hwilket torde bewillias. Kunde de finna utwägar, at återskaffa freden och förtroligheten i landet, woro wäl. Men Hans Keyserlige May:t wil intet weta af någon förlikning med Ragozzi, förr än han betalt 4 Millioner Gulden skadestånd, och det mäcktar han intet med. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Martii</div> Vtur Ungern skrifwes å nyo at det fasta Slottet Muran gifwit sig til de Keyserlige: Men Daniel Esterhasi, Befählhafwaren i Caschau ställer sig så, som skulle han willia giöra ett starckt och långwarigit motstånd; ey heller kan man få någon kunskap om tilståndet der inne. Några mena, at innan denne Fästningen belägras, skal man på annat sätt kunna komma til rätta med de uproriske. Ty Generalen Palffi och Krigz Rådet Locher äro förreste til Erlau, at der träda uti en afhandling med Ragozzis fulmächtige, tilbiudandes så wäl hufwuderne för de nproriske, som menige Man en ewärdelig tilgift, samt åt Ragozzi så många godz och orter utom Ungern, som han wid uproretz börian der uti ägt och besutit; allenast samtelige wille nu läggia neder Gewähr, och öfwerlefwerera Caschau samt Mongatsch. Detta Keysarens fattade slut är dem blifwit kungiordt, och det der hos, at willia de intet beqwäma sig emot så fördelachtige wilkor, utan genom de bekante inwänningar sökia winna tiden, så skal och det aldrig dem mera tilbiudas, utan belägringen för Caschau straxt företagas. <div style="text-align: center;">Dantzig den 10 Martii</div> Brefwen från Lemberg förmäla, det Ragozzi och Berezini äro ännu qwar der å orten, och få utur Ungern en slätt tröst om förlikning med Keysaren, hwar til likwäl det Ryske Generalitetet dem enständigt förmanat, och något hwar gierna skulle see. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien de n 11 Martii</div> Hwad Gen. Palfy och KrigzRådet von Lochern kunna uträtta hos de missnögde Ungrerne åstundar man weta. 14 dagars stillestånd säijas desse hafwa begiärdt, men det lärer blifwa dem afslagit, efter de sökia der med endast at winna tiden, och då få obehindrade desto mer förse Cascau med med alle nödwändigheter. Ifrån Constantinopel skrifwes, at Ragozzis der warande utskickade har begiärdt, at des Herre måtte af Ottomanniske Porten förklaras för Furste i Siebenburgen, aldenstund det Landet hade ingen gemenskap med Ungern, och har tilförene warit af Porten, den Ragozziske Familien förlånt. Men desse skiälen äro i Divan blefne förkastade, särdeles och i synnerhet efter den Carlowitiske freden skal til alla sina delar blifwa obrotzlig hållen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 9 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martii</div> I går berättade Enspännaren från Esseck, at det Turckiske Sänningebudet, som den 4 Februari rest ifrån Constantinopel, woro den 11 sisiledne til bemälte Stad ankommit, ämnandes sig öfwer Waradien hit åt med det första. Elliest längtar något hwar at spörja huru sammankomsten i Debrezin med de uproriskas Fullmächtige måtte aflöpa, sedan de smygdt in i Caschau en ansenlig förstärkning, så at de nu kunna låta något komma an på tiden, så framt icke de Keyserligas rustning til et nyt fâldt tåg skrämmer dem. Imedlertid är alt stilla på båda sidor. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Dantzig den 5 Aprilis</div> De Ryske Generalerne Dolhorucki och Gallizin hålla sig kring Lemberg, til des deras Herre kommer dem närmare. Ragotzi, som en tid warit hos dem, är nu afrester til sin gräntz uppå de tidenderne, at underhandlingen med Keysaren går wäl nog för sig. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 23 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Aprilis</div> Vti Ungern hafwa de vproriske böriat igen fientligheterne, i det de öfwerfallet en Keyserlig General Lieu nant under wägen från Zollnock til Debrezin och honom med dess fölie nederhuggit; doch är den bekante underhandlingen i sist bem:te stad ännu intet vphäfwen. Ragotzi med Berezini äro från Pohlen återkomne til Mongatsch. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 30 Maij 1711|kommentar={{Wikipedialänk|Josef I (tysk-romersk kejsare)}}}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Aprilis</div> Utur Ungern fägnar oss Hoff-Krigzrådet Locher med godt hopp om en fördelachtig afhandling med Ungrerne, och skulle det intet stort fela innan den samme blifwer underskrifwen; men man befarar billigt annat, när de nu spörja Keyser Josephs död. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Jnnii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Aprilis</div> Siste posten ifrån Ungern medbrachte intet något wist sluut med de missnögde i Ungern, så at man derföre intet giärna kan tro ryktet, som en Rysk Enspännare här utspridt, at förlikningen redan är giord; at Caroli med 4000 Corutzer har swurit det Österrikiske huset sin trohetz eed; at Berezini, Forgatsch och Esterhasi wilia gå i krigztienst annorstädes; och Ragotzi underkastar sig Czarens bemedling at winna några särdeles förmoner. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Junii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maii</div> Det har likwäl en önskelig fred änteligen fölgd uppå Stilståndet i Ungern genom Feldt Marschalkens Gref Palfys och Krigz Rådetz von Lochern kloke underhandling med de mäste missnögde, så at Fästningen Caschau den 17 sidstl. gifwit sig, och Gref Caroli med 22 Regem. eller nästan 12000 Mann, upstälte wid Stamhuset Caroli eij långt från Catema ut med Floden Keresz, swurit K. Carl i Spanien sin huld och Trohetz-eed, samt sedan til betygan af sin utfäste underdånighet, lagt neder 149 Fahnor som de här tils burit för sig. Gref Palfy är der på afrester til Mongatsch, at äfwen lika beqwäma den orten til hörsamhet, och såledz ställa hela Ungern i en fulkomlig rolighet igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Junii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Maii</div> Brefwen ifrån Ungern försäkra det öfwer 10000 Corutzer hafwa swurit det Öst rrikiske Huset sin trohetz Eed, iefwererat ifrån sig både Pukor och Fahnor, men med Gewähren gådt hwar hem til sitt. Fredz-Artielarna med Ungrarne äro här på trycket utgifne: deras förnämsta innehåll är, at så Ragotzi, som alle andre Ständer, Inwånare, Borgare, Soldater och Bönder uti Ungern och Siebenburgen, tilsäijes en allmän eftergift och ewärdelig förgiätenhet af alt hwad här tils kan wara förbrutit; sedan låfwas dem eij allenast en fulkomlig säkerhet til deras Lijf och Godz, utan och at deras Religions frihet, samt förra rättigheter och förmåner i alla måhl skola blifwa dem oförkränkt bibehålne. Vti 10 Articlar är altsamman författadt, och underskrifwit uti Zachmar den 19 Aprilis af de Keyserlige fullmäcktige, Gen. Gr. Johan Palfy och Krigz Rådet Carl Locher von Lindenheim. De här tils missnögdes förklaring der emot är på Stamhuset Caroli underskrefwen den 21 Apr. på Ungrarnes wägnar af Caroli tillika med 15 andre; för Siebenburgen af 20, och på deras wägnar, som bo up wid Donau af 8 Personer. Ragotzi gifwes frihet antiugen sielf, eller, om han wille blifwa qwar i Pohlen, genom en fullmäcktig at infinna sig innom 3 wekors tijd, och på ofwanrörde wilkor trohetz Eeden afläggia. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 27 Junii 1711}}<div style="text-align: center;">Dantzig den 20 Maij</div> Ragotzi, Berezini och Esterhasi hafwer Czaren tagit i sit beskydt och hägn; hwar emot de 2000 man, Ragotzi tilhörige, som stå på Polske gräntzen wid Stry, skola under Esterhasii gå i Ryssens tienst, men Ragotzi sielf sielf med Berezini blifwa quar i Pohln, til dess Hans Czariske May:t får på något sät förlika dem med det Österrikiska huset. <div style="text-align: center;">Wien den 22 Maii</div> Sedan freden blifwit sluten i Ungern, som bekant är, har Caroli sat sig på sine godz, och de som tient under honom för soldater merendels gådt til sina hemwister. Men i Mongasch är ännu en hop, som står på Ragotzis sida; derför skal och den orten med det forderligaste blifwa innesluten, om intet besegrad, och det så mycket snarare, som man märker inga tecken af Ragotzi, tillika med Berezini, Esterhasi och Forgatz, hwilka sig i Poln uppehålla, at de wilia låta bequäma sig til sin forna hörsamhet emot det Österrikiska huset. Hennes May:t den nu regerande Enke-Keyserinnan har i tankarna at utskrifwa en Riksdag och sammankomst af de Ungerske Ständerne. Presburg, det jemwäl de från Siebenburgen skola komma, såsom lika ansedde med Ungrarne, alt sedan åhr 1687, då Fursten Michael Abaffy II. emot en wiss summa penningar åhrl. och namn af Romerska Riketz Fursta, det landet afträdde til Keyser Leopold. Alla Fästningar i desse ländren skola i sommar blifwa dels förbättrad, dels med nya werck förstärkte, och med alt tilbehör wäl försedde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Julii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Junii</div> Oroligheten i de Ländren är wäl i det närmaste stillad; dock så länge Ragotzi och Berezini intet willia låta beqwäma sig, ey heller deras Fästningar Caschau och Mongatsch äro i wåra händer, så kan man intet giöra sig aldeles säker på den sidan. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Julii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Junii</div> Mongatsch sättes nu an med mackt af Generalen Löffenholtz. Befälhafwaren derinne talar wäl något högdt, men af öfwerlöpare förnimmer man honom hafwa i sinnet, snart nog at dagtinga. Ett utfall af wärde har han giordt, och derwid förloradt 200 Man. För öfrigit är alt still uti Ungern. [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:1710-talets verk]] i09nd06t8gm1f3mcry07zum43b0wsyy 104 209843 659933 613053 2026-10-23T10:24:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659933 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|95}} {{linje}}</noinclude>och underdånighet: Den heder som föräldrar tilkommer, bör en regerande Konung wisa sin moder, men sådant förminskar ändå intet hans myndighet, ej heller underkastar det honom hennes Regering. 16. En omyndigs oförmögenhet tillägger altså fadren ett wälde till en wiss tid, hwilket uphörer när de myndiga ähren äro inne: Och den heder som ett barn är skyldigt sina föräldrar, gifwer desse senare en ständig rätt at fodra wördnad, bistånd, ja ock försyn för deras wilja, mer eller mindre alt som fadrens omsorg, omkostnad och ömhet uti upfostringen warit; och sådant ändas ingalunda med omyndigheten, utan blifwer en menniskas ständiga plikt hela hennes lifstid igenom, uti hwad stånd hon sig ock befinna må. Hade man altid giordt en tilbörlig skilnad emellan en faders twäggehanda rått, nemligen först, at inrätta och styra sina barns giärningar under deras omyndighet, och sedan at wänta utaf dem heder så<noinclude> <references/> {{huvud|||länge}}</noinclude> 6dehp9v5ld7we3g9abuwe4dlkych033 104 209844 659934 613054 2026-10-23T10:35:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659934 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|96|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>länge de lefwa: Så torde kanske många wilsarelser blifwit förekomna, som angående den saken äro nu för tiden gångse. Förty, om man den rätt betraktar, så bör den förre snarare anses som en särdeles barnens rättighet, samt föräldrarnas skyldighet, än som någon utaf Faderlig Makt härrörande Förmån. Deras barns underhåll och upfostring är en sysla, som föräldrar så starkt förbindas at sköta för barnens bästas skull, at ingen ting i werlden kan befria dem derifrån. Och ehuruwäl makt at befalla och näfsa dem följer den ständigt åt, så hafwer likwäl Gud inplantadt uti menniskors hiärtan en så öm kärlek för deras foster, at man swårligen hafwer ordsak at frukta, det föräldrar bruka en sådan makt för hårdt; om de uti något förgripa sig, så sker det sällan igenom alt för mycken stränghet, den starka naturliga böjelsen drager dem merendels den andra wägen. Hwarföre och när Gud wille låta Israels Barn förstå Sitt milda förfarande med dem, sade Han, at fast än Han hade<noinclude> <references/> {{huvud|||tuktadt}}</noinclude> ggh0xul27xyv36wtq231tr7crx1jmkx 104 209845 659935 613055 2026-10-23T10:56:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659935 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|97}} {{linje}}</noinclude>tuktadt dem, så <b>hade Han likwäl tuktadt<ref>Wår Bibel hafwer '''lärdt:''' Men som narwarande sats bekommer derigenom föga styrka, så har jag nödgats följa den Engelska.</ref> dem, som en man tuktar sin son</b>. {{ant|Deut. 8. v. 5.}} Det är, med ömhet och kärlek, och intet hållit dem under strängare aga, än den som endast lände till deras bästa, och som, der hon warit lindrigare, bade tilskondadt dem föga fromma. Denna är den makten, hwilken barn äro befalte at lyda, på det deras föräldrars möda och bekymmer ej må warda förökadt, eller illa belönt. 17. På den andra sidan är heder, bistånd och alt hwad taksamhet förmår wisa för undfängna wälgiärningar, ett barns oumgängeliga plikt, samt föräldrars egenteliga rättighet. Detta hafwer föräldrarnas fördel till ändamål, såsom det förra till barnens nytta är utsedt; fast än upfostringen, som är föräldrarnas skyldighet, tyckes hafwa uti sig en ansenlig makt, emädan barnens okunnighet och swaghet behöfwer twäng och rättelse, hwilket är en ögonskenlig Re-<noinclude> {{huvud||G|gering}} <references/></noinclude> ew5ycgm2cxo2o0knjmsfxht7mg46i4u 104 209846 659936 613056 2026-10-23T11:03:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659936 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|98|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>gering och en art utaf Öfwerwälde. Den plikt, som ordet '''Heder''' uti sig begriper, kräfwer mindre lydna, ehuruwäl fulwäxta barn kunna wara sina föräldrar högre förbundna än de yngre. Förty ho skulle wäl tro at det bodet, '''I barn warer horige edra föräldrar,''' pålägger en man som redan hafwer barn, at wisa sin fader samma underdånighet som hans ännu omyndiga barn äro honom skyldiga, samt at han i följe af bemälte bod, wore förpliktad at efterlefwa alla sin faders befalningar i fall densamme utaf en inbillad myndighet ej hade försyn före, at ständigt handtera honom som en gåsse. 18. Det första stycket derföre utaf Faderlig Makt, eller rättare sagdt Plikt, som är upfostringen, kommer fadren sålunda till, at det wid en wiss tid återwänder; när upfostrings syslan är bestäld, så uphörer det utaf sig sielft, och kan för den ordsakens skull ännu förr bortmistas. Förty om någon lefwererar sin son uti en annans händer, till at utaf densamma wårdas och under-<noinclude> <references/> {{huvud|||wisas:}}</noinclude> 7k9sjzbgb2hneguc11j9of5t38lfyhy 659937 659936 2026-10-23T11:04:14Z PWidergren 11678 659937 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|98|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>gering och en art utaf Öfwerwälde. Den plikt, som ordet '''Heder''' uti sig begriper, kräfwer mindre lydna, ehuruwäl fulwäxta barn kunna wara sina föräldrar högre förbundna än de yngre. Förty ho skulle wäl tro at det bodet, '''I barn warer hörige edra föräldrar,''' pålägger en man som redan hafwer barn, at wisa sin fader samma underdånighet som hans ännu omyndiga barn äro honom skyldiga, samt at han i följe af bemälte bod, wore förpliktad at efterlefwa alla sin faders befalningar i fall densamme utaf en inbillad myndighet ej hade försyn före, at ständigt handtera honom som en gåsse. 18. Det första stycket derföre utaf Faderlig Makt, eller rättare sagdt Plikt, som är upfostringen, kommer fadren sålunda till, at det wid en wiss tid återwänder; när upfostrings syslan är bestäld, så uphörer det utaf sig sielft, och kan för den ordsakens skull ännu förr bortmistas. Förty om någon lefwererar sin son uti en annans händer, till at utaf densamma wårdas och under-<noinclude> <references/> {{huvud|||wisas:}}</noinclude> tlgnvs3my7yn5kfspmgjxcv45u8t5q1 104 209847 659938 613057 2026-10-23T11:12:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659938 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|99}} {{linje}}</noinclude>wisas: Så är säkert, at han derigenom afbördar bemälte sin son under den tiden en stor del utaf des lydna både emot fader och moder. Men det andra stycket, som är Heders Plikt, kan aldrig någonsin förminskas, mycket mindre igenom någon ting uphäfwas. Det anser dem alle bägge så oemotsäjeligen, at fadrens myndighet aldrig förmår giöra modren sin rätt förlustig, ej heller kan någon befria sin son ifrån at hedra den, som honom burit och till werlden födt hafwer. Men båda dessa stycken äro ännu wida åtskilda ifrån makt at stifta lag, samt at befodra des efterlefnad med sådana straff, som angå gods, frihet, lif och lemmar. Makten at befalla ändas tillika med omyndigheten; och ehuruwäl en son bör efter den tiden bewisa sina föräldrar heder, wördnad, bistånd och förswar, samt alt det, hwartill taksamhet någonsin kan förbinda en menniska för de största undfångna wälgiärningar, så gifwer ändå alt sådant fadren ingalunda Spiran i händer, icke heller något Oinskränkt Enwälde. Han hafwer ingen ting at<noinclude> <references/> {{huvud||G 2|befalla}}</noinclude> e0pm00uv92ulguo4m4ykb5kxry9q65x 104 220974 659907 650338 2026-10-22T16:44:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659907 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|December.}}</noinclude>{{Inre marginalnot|13}} <u>Thorsdag.</u> Väderleken lika våt och mulen. Huspigan låg och var dålig — Den andra litet bättre gick nu uppe. För klädrens upvridande måste åter begagnas hjelphustru. Sadelmakaren Lundin som lagat gamla Seldon och Piskor var här och bekom efter räkning 11 RDr. Jag for kl: 11. förmidagen i gamla Calleschen till Herr Kamrer Brogren som nu länge legat nära döden skjuk och fant honom obeskriftligt förfallnad och matt men talade redigt. Flera små ärender uträttades fast jag endast insände Boberg — pengar åtgingo allestädes och slutl: begärdte Boberg på denna månadslönen för sin räkning 15. RDr: {{Inre marginalnot|14}} <u>Fredag.</u> — Lika töväder att tjälen aldeles gick utur jorden och väglaget blef svårt. Om morgonen hitkom Kyrkovärden Petterson och emottog 102 RD 6 ß 10 runstycken Banco att lämna för min Contribution vid Kronostämman på Lilljeholmen i dag. Med mina stackars Hästar fördes i dag 10. Lass gödsell från Lundström till gropen. Huspigan gick nu Gudilof! uppe, faste begge pigorna voro matta. Jag stickade flitigt, men mådde eftermiddagen illa, i några timmar. {{Inre marginalnot|15}} <u>Lördag.</u> Nu blåste och töade ock. Den gamle försupne Rahmberg var här, usell hungrig, fick mat i sig och i sin påse men intet bränvin eller penningar. Klädren manglades — Mamsell skalade Äplen och tjernade smör. Boberg var skjuk hela dagen. Jag bläddrade i Papper och stickade. {{Inre marginalnot|16}} <u>Söndag.</u> Blåst och ruskigt, mulit väder. Äta, dricka, sofva — litet läsa och skrifva var dagens arbete. Pigorna voro borta hvar sin tour. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 55hkax18o13hsbmthv9eky7ahzyt4tx 104 226161 659926 659527 2026-10-22T19:55:24Z Thuresson 20 659926 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Vinterbild av nedre Slottsbacken.jpg|miniatyr|center|stående=2.5|{{c|UTSIKT FRÅN SLOTTSBACKEN ÖFVER NORRMALM OCH BLASIEHOLMEN I BÖRJAN AF 1700-TALET.<br />{{mindre|EFTER OLJEMÅLNING AF OKÄND MÄSTARE, I STOCKHOLMS RÅDHUS.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6mhiqhtvr4mu8r9bk76prds3ij904fx 104 226314 659908 2026-10-22T17:37:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Den andra af de ofvannämnda almanackorna har tillhört Linnæus själf och innehåller för de första månaderna år 1741 några anteckningar, som äro af intresse därför att de skänka en inblick i hur han tillbragte sina lediga stunder, då han var hvad man kallar gräsänkling. Hans maka vistades nämligen af en glädjande anledning, som strax skall omtalas, vid ifrågavarande tid hos sina föräldrar i Falun. Det gick emellertid ingen nöd på den öfvergifne maken. Den 6 januari var han på middag hos bankofiskalen Göran Adolf Rutensköld, en af hans goda vänner på riddarhuset, med hvilken han blifvit närmare bekant antagligen på grund af gemensamma naturhistoriska intressen. Särskildt tycks bankofiskalen, som för öfrigt med tiden blef hofrättsråd och lagman, ha varit road af ornitologien, ty år 1744 författade han för Vetenskapsakademiens handlingar en beskrifning öfver rackelhanarna. — Aftonen samma dag tillbragte Linnæus hos Triewald, den 10 var han på middag hos riksrådet Cronstedt, den 11 hos doktor Leetström, och den 14 hos hofapotekaren Ziervogel, och där kan man antaga, att han hade särskildt trefligt. Apotekaren, som var gift med en dotter till lifmedikus Ribe och en förmögen man, förde nämligen ett gästfritt hus och ägde synnerligen stora och värdefulla zoologiska samlingar.<ref>Dessa ärfdes sedermera af hans son Fredrik Ziervogel och skänktes af honom till Vetenskaps-societeten i Uppsala.</ref> Den 15 fortsatte doktorn sin middagsrond hos sekreteraren Forsling och den 23 hos »Kiärman», hvarmed han antagligen menar Gustaf Kierman, den här ofvan omnämnde, sedermera så ryktbare Stockholmsborgmästaren, som nu stod vid början af sin till sist så<noinclude> <references/> {{c|138}}</noinclude> 7jgwccw5zpt0iq1v0k1tnvgqakc7skf 104 226315 659909 2026-10-22T17:39:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>olyckligt slutande politiska bana och med hvilken han blifvit bekant i hattarnas läger hos Tessin. Den 27 och 28 januari gästade han ånyo Cronstedt och Ziervogel, och då kan man tänka sig, att riksrådets påfund och apotekarens samlingar fingo träda i bakgrunden för de intressanta saker, Linnæus själf hade att meddela, eller den ofvan antydda glädjande tilldragelsen, d. v. s. fru Sara Lisas lyckliga nedkomst den 20 januari kl. 7 på morgonen med en välskapad son. Underrättelsen tycks ha kommit den lycklige fadern tillhanda först den 26 — så många dagar tog posten på den tiden mellan Falun och Stockholm —, och samma dag skyndade han sig att gifva sin glädje och tacksamhet uttryck i följande svarsbref:<ref>Äges af prof. {{Spärrad|''T. Tullberg''}}.</ref> {{mindre|Min Aldrakiäraste Mor och hustru.}} {{mindre|Så otroligt jag wäntade på posten, så rörd blef jag af des tidning då jag fick det jag wäntade, nemligen den hugneliga underrättelsen at den Nådige Guden täckts höra min bön, och Min kiäraste hustru förlossat utur ett så swårt och farligt äfwentyr. Hwarföre jag med den hembär inför den Store Guden ali den wördsammn taksäjelse en meniska kan åstadkomma.}} {{mindre|Ehuru hårt det går mig till hjertat, att ditt arbete, Min kiäraste Mor, warit så mycket swårt, kysser jag doch den högstes Nådiga hand, som ej warit swårare, som förundt mig dock äga dig wid lifwet, som wälsignat oss ined en wälskapad och utan lyte född son; Den Nådige bönfaller jag, han täcktes förläna dig krafter och hälsan igen, och låta wår son ock lefwa till glädie och nöje här i werlden, så är dock all denna swårighet oss bägge en winst.}} {{mindre|Hoppas ock att Min wän mig förlåter, som måste bekiänna mig wara skyldig till all din wånda, fast ej af önska. Då qwinnan föder barn hafwer hon sorg och smärta, ty hennes tijd är kommen, men när det är förbij, hoppas jag du förgiäter din smärta och glädies att en meniska är född i werlden.}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|139}}</noinclude> pbxsuevxx8rbdye37nmcljbndho2hhi 104 226316 659910 2026-10-22T17:45:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659910 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{mindre|Det giör mig hiärteligen ont att Min k. hustru så dyrt måst kiöpa det ärbara Modersnamnet; jag hade önskat kunna bära hälfften med dig, men har ej kunnat; lät dig dock nöja med Guds nåd.}} {{mindre|Min wän kan wähl tänka hwad merit och obligation du har hoos mig, som för mig så mycket utstådt, och des utom gifwit mig ett så stort frodigt och wählskapat barn, och det mehr är en son, N B en Carl. Gud gifwe jag på något sät för dig kunne beskrifwa min fägnad.}} {{mindre|För Gud skull och all kiärlek låt mig hwar postdag wetta genom Bror Johannes huru Min k. Mor och Min son mår. Lät ingen postdag gå förbij, du kan tänka hur jag wäntar och längtar däröfwer om jag ej får det wetta.}} {{mindre|Woro det mig möjligt på något sätt, kan Min Mor wähl tänka jag reste straxt at få se min son och min egen sons mor; kan jag intet för, skall jag säkert afhämta dig, då Gud hielper att jag får dig neder.}} {{mindre|Jag har låtit notificera din barnsäng till Riksrådinnan, Rutenschiölds, Kopparslagarens. Ziervogels etc. hwilka alla fägna sig der öfwer högeligen, önska k. Mors restitution och dig mycken hälsning tillsända.}} {{mindre|K. Mor achta dig nu för alterationer och kall lufft, att du ej skadas af någon försummelse.}} {{mindre|Förb:r Min kiäraste hustrus trognaste man}} {{huvud|{{mindre|Stockholm 1740. Jan. 26.}}||{{mindre|Carl Linnæus.}}}} {{mindre|Hälsa min Carl lilla.}} De i skrifvelsen namngifna vännerna, som omedelbart fingo del af den hugnesamma nyheten, äro lätta att identifiera, och »riksrådinnan» var säkerligen grefvinnan Cronstedt, medan med »kopparslagarens» tydligen menas Mårten Triewalds föräldrar. Gamle Triewald var visserligen till yrket egentligen smed och hofslagare, men Linnæus, som hade så väl reda på skillnaderna mellan olika djur och växter, var emellanåt ej så noga med mänskliga titlar, och i dessa klang- och jubeldagar<noinclude> <references/> {{c|140}}</noinclude> i8r3e3fq6oqitw3el3yt49jwdip8v9p 104 226317 659911 2026-10-22T17:57:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659911 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tyckte han väl att kopparslagare och hofslagare var ungefär detsamma. Af brefvet framgår, att den nyfödde skulle heta Carl, och denna faderns önskan tillmötesgicks raskt, ty dopet ägde enligt tidens sed rum redan två dagar efter gossens ankomst till världen, såsom synes af följande anteckning i Falu kyrkas dopbok:<ref>Enligt benäget meddelande af kyrkoherden i Falun, kontraktsprosten {{Spärrad|''G. Eklund''}}.</ref> 1741 Jan. 23 Christnades Herr Doctor Linnæi barn och nämndes <i>Carl</i>. {{c|<i>Manfolks Faddrar voro:</i>}} :Herr Doct. och Assessoren Joh. Moræus. :Herr Rådman Daniel Moræus. :Herr Johan Moræus. {{c|<i>Fruentimmers Faddrar:</i>}} :Herr Doct. och Assess. Moræi K. Fru. :Sahl. Rådm. Hans Israelssons Änka H:u Sara, samt :Jungfru Anna Christina Moræa. Vittnena voro således den unga moderns föräldrar, farbror, bror och syster samt mormor, eller gumman på Korsnäs, hvilken G. G. Reuterholm i sin dagbok kallade »en gammal god käring». I samband med denna födelsehistoria må påpekas, att en af Linnés biografer, medicinalrådet Sven Hedin i sitt bekanta och i flera hänseenden värdefulla, men emellanåt ej fullt tillförlitliga arbete »Minne af von Linné, Fader och son» säkerligen lämnat en oriktig framställning om förhållandena under den första tiden af Linnæus' äktenskap. Han skrifver nämligen: »Carl von Linné den yngre föddes i Fahlun den 20 januari 1741. Nästan hela den tid, som Linnæus saknade det egna hem och de beqvämligheter, hvilka en knapp<noinclude> <references/> {{c|141}}</noinclude> 7nakss11v4dyhvsnufwlv42m09xbva3 104 226318 659912 2026-10-22T18:01:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659912 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>inkomst af en liten syssla och en inskränktare läkarepraktik nekade, förblef hans älskade maka i sin faders assessor Moræi hus och hade den glädjen att där gifva dagen åt sin förstfödde son och att se honom fostras och trifvas. Större var likväl den glädje, då hon vid sin älskade mans utnämnande till professors-sysslan i Uppsala fick inträda i sin egen boning och i ordets hela vidd vara lycklig moder och husmoder.» — Häraf får man ju nästan den föreställningen, att Linnæus och hans unga fru under det första året af deras äktenskap skulle ha lefvat så godt som skilda eller att den sistnämnda blott någon kortare tid uppehållit sig i hufvudstaden. Att så ingalunda var fallet, torde framgå af de ofvan lämnade meddelandena om Linnæus' visst icke inskränkta praktik och goda inkomster, af uppgifterna om herrskapets umgänge o. s. v., och det sannolika är, att fru Sara Lisa, oafsedt kortare besök i föräldrahemmet, blott vistades' i detta under de närmaste veckorna, eller kanske ett par månader före sin nedkomst och med anledning af denna. Troligt är också, att hon ganska snart efter det hon åter kommit på fötter, i enlighet med Linnæus' i brefvet uttalade afsikt, jämte sin lilla gosse afhämtades i Falun samt därefter tillbragte vårmånaderna 1741 i Stockholm. Däremot är det högst sannolikt, att hon med barnet under sommaren, då Linnæus utförde resan till Öland och Gottland, uppehöll sig hos föräldrarna samt återvände till hufvudstaden i god tid för att hjälpa till med bestyren för flyttningen till Uppsala. När Linnæus den 15 maj eller själfva pingstdagen på förmiddagen bröt upp från Stockholm för att enligt Riksens höglofliga ständers förordnande på öarna i<noinclude> <references/> {{c|142}}</noinclude> 7nshd6o41ws4a0t5664nrqpb5qg4x3r 104 226319 659913 2026-10-22T18:10:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659913 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Östersjön »se efter gräs och växter, som till färgerier äro tjänlige, undersöka ler- och jordarter, som till hel- och halfporsliner, tobakspipor etc. kunde brukas, eftersöka medicinalväxter» o. s. v., ledsagades han liksom under Dalafärden af några unga män, hvilka skulle vara honom behjälpliga vid undersökningarna. De voro notarien i Bergskollegium Per Adlerhielm, auskultanten i samma kollegium, Linnæus' svåger Johan Moræus, brukspatron H. J. Gahn, medicine studerandena G. Dubois och S. Wendt samt Fredrik Ziervogel, hofapotekarens son, hvilken efter faderns snart timade död också blef hofapotekare, men först längre fram öfvertog hans apotek. Sällskapet anträdde färden i den behagligaste vårtiden, skrifver expeditionens ledare, som var särskildt belåten, därför att han genom reseuppdraget undgick att såsom amiralitetsläkare vara med på flottan under det förestående kriget med Ryssland. »Solen sken klar och luften var något kulen. Våren, som ej bör mätas efter kalendarium utan efter klimatet och värmen, var så vida kommen, att lönnen utslagit sina blommor men ej blad; att björken nyligen utspruckit och blommade som bäst; alens stiplar voro nyligen utbrustna och granen hade på sina yttersta kvistar små röda smultronlika knoppar, som voro de hanblommor, men ännu ej mjöliga; lind, ek och asp stodo ännu sofvande i sin vinterdvala. Blommor voro inga andra än Draba prima, Caltha, Glechoma, Leontodon, Hepatica, Anemone secunda, Oxalis, Adoxa, Salices. Ibland fåglarna hade göken nyss begynt gucka och ladusvalan såg man i dag den första.»<ref><i>{{Spärrad|Carl Linnæi}} Öländska och Gothländska resa.</i> Stockh. o. Uppsala. 1745.</ref> —<noinclude> <references/> {{c|143}}</noinclude> qj7i0rjw1m4weyaiyxy0bpn56yrzmk2 104 226320 659914 2026-10-22T18:17:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659914 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Så följa dag för dag anteckningar och meddelanden, vittnande om Linnæus' vakna blick för naturens skönhet och rikedom på glädjeämnen, snart omväxlande med intressanta forskningsresultat och mångsidiga upplysningar inom det ofvan angifna programmet, och den 29 augusti var han efter väl förrättadt värf åter i Stockholm. Resan hade gått väl, men ej varit fri från äfventyr och faror, ty »på Öland i Alungrufvan hade Linnæus så när mistat sitt ben, wid Blåkulla war han i sjönöd, och på öfwerfarten från Gottland i stor lifsfara under en stickande storm». — Blåkulla var Blåjungfrun, den lilla i Kalmarsund belägna ön, som »käringar och sagor dedicerat åt Pluto, men ej åt Neptun, fastän den senare tycktes taga henne mer i protektion ifrån öknamn; de säga allmänt, att alla trollpackor hit skola resa (sannerligen en rätt besvärlig resa) hvar skärtorsdag; men den, som en gång varit här på orten, lärer aldrig mer resa hit, och nog finnes orsaken till fabeln: ty om någon ort i världen ser hiskelig ut, är visserligen denna en af de grymmaste». De få veckorna efter återkomsten till Stockholm och till den 6 oktober, då Linnæus enligt anteckning i den ofvannämnda almanackan »flöttade till Upsala», voro säkerligen upptagna af träget arbete för att få allt i ordning med anledning af den förestående förändringen: tjänstegöromålen vid amiralitetet, antagligen nu väsentligt ökade genom de många sårade i kriget, afslutandet af den enskilda praktiken, sammankomster i Vetenskapsakademien, afskedsbesök hos gynnare och vänner o. s. v. Man kan också föreställa sig, att Linnæus höjde en suck af lättnad, när allt var öfver och han ändtligen med de sina fick säga hufvudstaden<noinclude> <references/> {{c|144}}</noinclude> pai3sir2wis8ajd5yykrgh2fojig5qb 659915 659914 2026-10-22T18:17:51Z Thuresson 20 659915 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Så följa dag för dag anteckningar och meddelanden, vittnande om Linnæus' vakna blick för naturens skönhet och rikedom på glädjeämnen, snart omväxlande med intressanta forskningsresultat och mångsidiga upplysningar inom det ofvan angifna programmet, och den 29 augusti var han efter väl förrättadt värf åter i Stockholm. Resan hade gått väl, men ej varit fri från äfventyr och faror, ty »på Öland i Alungrufvan hade Linnæus så när mistat sitt ben, wid Blåkulla war han i sjönöd, och på öfwerfarten från Gottland i stor lifsfara under en stickande storm». — Blåkulla var Blåjungfrun, den lilla i Kalmarsund belägna ön, som »käringar och sagor dedicerat åt Pluto, men ej åt Neptun, fastän den senare tycktes taga henne mer i protektion ifrån öknamn; de säga allmänt, att alla trollpackor hit skola resa (sannerligen en rätt besvärlig resa) hvar skärtorsdag; men den, som en gång varit här på orten, lärer aldrig mer resa hit, och nog finnes orsaken till fabeln: ty om någon ort i världen ser hiskelig ut, är visserligen denna en af de grymmaste». De få veckorna efter återkomsten till Stockholm och till den 6 oktober, då Linnæus enligt anteckning i den ofvannämnda almanackan »flöttade till Upsala», voro säkerligen upptagna af träget arbete för att få allt i ordning med anledning af den förestående förändringen: tjänstegöromålen vid amiralitetet, antagligen nu väsentligt ökade genom de många sårade i kriget, afslutandet af den enskilda praktiken, sammankomster i Vetenskapsakademien, afskedsbesök hos gynnare och vänner o. s. v. Man kan också föreställa sig, att Linnæus höjde en suck af lättnad, när allt var öfver och han ändtligen med de sina fick säga hufvudstaden {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|144}}</noinclude> jv9t1aus4sb3f7c2ot79qx8ebnnl4so 104 226321 659916 2026-10-22T18:18:10Z Thuresson 20 /* Utan text */ 659916 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 226322 659917 2026-10-22T18:21:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659917 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>farväl. Den förändring i hans yttre förhållanden och den verksamhet, som nu förestodo, hade ju varit länge hägrande önskemål, men detta hindrade ej att det kanske blandade sig något vemod eller saknad i afskedet, liksom äfven en känsla af tacksamhet. Trots bekymren och svårigheterna under den första tiden och det mödosamma arbetet under den följande, som ej egentligen föll inom de fack, för och åt hvilka han visste sig äga särskild kallelse och hoppats få ägna sitt lif, hade ju de tre åren i Stockholm varit rika på framgång och lycka. Från en obemärkt ställning hade Linnæus snart nog vunnit anseende och erkännande, han hade förvärfvat många vänner, och nu då han lämnade Stockholm, medförde han vidgadt vetande och erfarenheter, som skulle bli honom till stort gagn under den långa professorstiden i Uppsala och väsentligt bidraga till hans framskjutna och högt ansedda ställning inom de medicinska vetenskaperna. Det finns nämligen intet tvifvel om, att den omfattande praktiken i hufvudstaden eller »praktikträlandet», såsom han skref i brefvet till Sauvages, bildade grundvalen, ja jämte hans stora och ovanliga beläsenhet skänkte så godt som hela materialet till de föreläsningar om dieten eller i allmän hälsolära, som han med vissa mellanrum upprepade gånger höll under sin professorstid. I Uppsala idkade han nämligen ej någon verksamhet som praktiserande läkare, och fastän han naturligtvis följde med vetenskapens utveckling i de medicinska skrifter, som kommo universitetsbiblioteket eller honom personligen tillhanda, är det uppenbart, att de nämnda föreläsningarna i mycket voro grundade dels på studieårens i Lund, Uppsala och särskildt i Holland rön och<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|145|{{mindre|10}}}}</noinclude> igwb4ahx56qj04i9pzkct952us8bak2 104 226323 659918 2026-10-22T18:44:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659918 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>lärdomar, dels på de egna iakttagelserna och erfarenheterna under Stockholmstiden. Såväl i hans ''Lachesis naturalis'' som i kollegieanteckningarna efter föreläsningarna om dieten<ref>Utgifna af {{Spärrad|''A. O. Lindfors''}}, Uppsala 1907. Se noten här ofvan sid. 31.</ref> förekomma också några direkta uppgifter eller antydningar härom. I sina utförliga och märkliga uttalanden om brännvinet skrifver han sålunda bland annat: »Jag, såsom ''medicus'', wil ej serdeles inlåta mig hwarken i theologiska sedoläran eller politiska hushållningen men allenast til slut nämna, hwad jag själf erfarit. Jag såg, då jag wid kongl. amiralitetet war ''medicus'', at den tiden, brännwinet war förbudet, blefwo båtsmännerne ej halfparten så mycket sjuke under wistandet på warfwet ej heller för excesser till en tiondedel så mycket straffade; hwilket jag äfwen hörde och märkte wid de andra regementena. Wi böra bedja den Högste, at wi få behålla wårt ringa wett och ingalunda sjelfwa af flättja giöra oss til oförnuftiga djur, då wi likare warda den ondes beläte än Guds.» — Någon gång anför han namngifna personer såsom exempel på sina satser eller lärdomar. Så i afdelningen <i>Juventus facit vires senectuti</i> (ungdomen ger ålderdomen krafter), då han på tal om fetma och efter att ha erinrat om hur egypterna »tycka mycket om frodiga och wackra qwinfolk, hwarföre de hålla dem stilla i warma kläder, smörja dem med olja och föra dem i badstufwa, hwaraf de bli feta», återupplifvar minnet af Sophia Elisabeth Brenner, den ryktbara skaldinnan: »I Stockholm war en fru så korpulent, at hon måste sittja på 2 stolar, om hela ''logica'' skulle bli understödd.» Det vill<noinclude> <references/> {{c|146}}</noinclude> e4benh7okp0q09b5yb0m7i4bfz33fg0 104 226324 659919 2026-10-22T18:53:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659919 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>häraf synas som om den värda frun var lika kompakt som hennes diktning; men hon var ingalunda ensam om den kroppsliga välmågan, ty i en annan afskrift finnes antecknadt, att en lika fet dam var Magdalena Rudbeck, en af den store Olofs sondöttrar. Men äfven då Stockholm ej direkt nämnes, är det mycket antagligt, att många af de i föreläsningarna omtalade intrycken och iakttagelserna voro förvärfvade där, och särskildt torde detta vara fallet beträffande de uttalanden, i hvilka Linnæus gisslar sin tids lyx och fåfänga och som ofta af synnerligen roande innebörd mottogos med jubel af föreläsarens talrika åhörare. Som exempel härpå må anföras ett par betraktelser om klädedräkten, hvilka uppenbarligen äro grundade på studier i en storstad, som ju Stockholm var äfven på Linnæus' tid, åtminstone i jämförelse med Uppsala, Han uppehåller sig bland annat vid hufvudbonaderna, i afseende på hvilka hans samtida tyckas ha varit ungefär lika kollriga som våra dagars människor. Hattarna voro nämligen af oräkneligt många slag och brukades mest för prydnads skull; men detta gäller ej endast fruntimren, ty han tillägger: »Hatten bruka wi att betäcka hufwudet med, men en sprätthök bär honom under armen, och mjället (pudret i peruken) ryker om hufwudet på gatan. Wore wäl at på slutet ej blefwe i modet at taga af sig böxorna och bära under armen.» — Med skärpa yttrar han sig om damernas urringade klädningar eller sätt att uppträda barhalsade: »Utom Europa får man aldrig se hela ansichtet bart på fruntimmer, men här hos oss är ej ansichtet stort nog, utan att de blotta sig ned till ''Scrobiculum cordis'' (hjärtgropen), och hafwa således<noinclude> <references/> {{c|147}}</noinclude> 9mobjczkwz6jt5e8djhypw4cvkc4tlj 104 226325 659920 2026-10-22T18:56:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659920 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>halfwa kroppen till ansichte, som både är stygt och skadeligt för retelse att förleda manfolken med. Sådana mademoiseller jämra sig wid den minsta pust wäder i husen, men i kyrkan eller eljest ute, der de wilja wisa sina sköldemärken, kunna de sitta med bara bröstet och det med godt tolemod; och at dess bättre leda dit manfolks ögon, hänga de gullkedjor, perieband och diamantkors på bröstet och om halsen.» Mot öfverflöd och fråssande i mat och dryck serverar Linnæus likaledes beska anmärkningar, tydligen grundade på iakttagelser från hans praktik, och med njutningsmedlen går han strängt till rätta. Det är af stort intresse att finna, hur flera frågor och angelägenheter, som i vår tid stå på dagordningen, ej minst i Stockholm, dryftades och voro föremål för hans uppmärksamhet. I anteckningarna efter hans föreläsningar om dieten träffas sålunda mer eller mindre utförliga skildringar af och uttalanden om missbruket af rusdrycker, kaffe, tobak o. s. v., ofta präglade af hans sällsporda förmåga att afhandla ämnet från vidt skilda sidor och gifva sina åsikter en ofta originell och roande form. I sin vidräkning med kaffemissbruket anför han således en mängd af dess olägenheter och hälsovådliga följder, men lämnar äfven i rättvisans namn några uppgifter om kaffets nytta. Huruvida dessa hålla streck inför nutida erfarenheter må lämnas därhän; men de äro i alla händelser af intresse såsom upplysande för hvad man tänkte om kaffet på den tiden, då den nu så oumbärliga drycken ännu var jämförelsevis ny i vårt land och hufvudsakligen spridd blott bland de burgnare samhällsklasserna. »Coffe är godt», sade han, »1) for dem, som finna sig illa disponerade<noinclude> <references/> {{c|148}}</noinclude> p8kuvbhbpdmfr5rgnjl1hmsda8f8ho1 104 226326 659921 2026-10-22T18:59:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659921 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>effter starka drycker, dagen förut intagne; 2) för dem, som äro däste af en stark middagsmåltid; 3) för dem som hafwa god föda men intet arbete, hwaraf de eljest blifwa tunge i kroppen, ty det giör en munter och en sömnig hjärna wakande; 4) för dem, som plågas af migraine eller wärk i halfwa hufwudet, hwilken på wissa tider igenkommer; 5) för dem som plågas af matkar; 6) för fruentimmer, som intet hafwa sin ordinarie räkning; 7) för dem som äro för mycket fete och corpulente och åstunda att blifwa magre; 8) uti ett slags colique, som kallas cardialgie eller dalkarlarnes ’bäler', är ett par tassar coffe utan socker hastigt druckne offta ett prompt medicament.» Ett ämne, som Linnæus gärna uppehöll sig vid och som han ju till följd af sin praktik hade särskild anledning att syssla med, var de erotiska och sexuella förhållandena. I föreläsningarna om dieten träffas således under rubrikerna »Venus — Kärlek» och »Conjugium — Giftermål» rätt vidlyftiga uttalanden eller betraktelser, som äga stort intresse såsom tidsbilder, men emellanåt äro affattade på ett så tydligt språk, att de ej lämpa sig för återgifvande. Själf hade föreläsaren en känsla af ämnets ömtålighet, ty han inledde sina meddelanden om kärleken med ett påpekande af att »denna materia är en af de förtretligaste att publice tala om, ej för argumentets utan för åhörarnes skuld, ty för dem som ha capricer från ungdomen, förekommer det något sällsamt, men man bör höra på denna saken med förnuft». — Till detta vädjade han särskildt i afseende på äktenskapet, hvarpå det mestadels berodde »om det går en människa wäl eller illa». Han framhöll därföre att det var nödvändigt att både<noinclude> <references/> {{c|149}}</noinclude> h1zivs56yfebewhwrprt3emaqjfl4jl 104 226327 659922 2026-10-22T19:07:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659922 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><i>physice</i> och <i>moraliter</i> gifta sig väl och lämnade några mycket förståndiga råd, hvilka han sammanfattade sålunda: »När man gifter sig bör man ta 3 ting i ögnamärke, hans och hennes <i>dona</i> 1) <i>naturæ</i>. 2) <i>educationis</i> et 3) <i>fortunæ</i>. <i>Dona naturæ</i> äro 3 slag a) <i>sanitatis</i>, b) <i>ætatis</i>, c) <i>pulchritudinis</i> (hälsa, ålder, skönhet). <i>Dona educationis</i> äro <i>vel animæ vel status</i> (själens och ståndets), <i>dona fortunæ</i> a) <i>divitiæ</i>, b) <i>prosapiæ</i> (rikedom och släkt).» — Ur de af stor människokännedom och lefnadsvishet kännetecknade förklaringarna öfver eller närmare utredningarna af dessa giftermålsfaktorer må följande anföras: »<i>Dona educationis</i> bestå uti sinnelag, konster och manér. a) <i>Dona animi</i>: den är lycklig, som får en flicka, den där har en <i>animum candidissimum</i>, det är en, som är kysk och dygdig, som wet att med förnuft umgås med sin man. Äro de af lika sinne, går det wäl. b) <i>Dona status</i>, at hon är af lika stånd och heder. Det tar ej lag, om en fröken tar sig en oborstad slyngel, eller en herre tar sin piga. Detta såwäl som slögder, de ha lärt, hör ej til diæten. Bör doch nämnas, at om en literat i synnerhet får en sådan, som ej förstår hushållningen, måste han försumma sina embetssysslor. <i>Dona fortunæ</i>. Hit höra a) <i>divitiæ</i>. Att gifta sig <i>par amour</i> är fuller, som sades, artigt och naturligt nog, men som ordspråket lyder: 'det kostar ett par nötter under eget bord sätta sina fötter'; så måste mannen skaffa sig husgeråd och andra nödwändigheter, hwilket för en, som kommit nyligen till syssla, tycks vara något betänkeligt. Desutan tyckes skola bli galet för en fattig karl, som tar en fattig flicka för skönhet, ty <i>sine Cerere et Baccho friget Venus</i> (utan mat och dryck fryser<noinclude> <references/> {{c|150}}</noinclude> gknypxdi0vahwfmfyw52fla8u2h8nxj 104 226328 659923 2026-10-22T19:09:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659923 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kärleken), b) ''Prosapiæ''. Det är svårt att blygas för sitt swärfolk, när hans eller hennes swärfolk komma till besök.» Af Linnæus' meddelanden och betraktelser öfver seder och lefnadssätt får man öfverhufvud den uppfattningen, att redan hans samtida svenskar hade hunnit långt ifrån den karolinska enkelheten och strängheten. — »Carl XII:s soldater uppföddes med hård mat, kiöld, arbete; nu på coffehus, weklige» — och eftersom stockholmarne väl då liksom nu föregingo med exempel, var det måhända på dem, som han i första hand tänkte, då han på följande sätt i ''Lachesis naturalis'' karakteriserade sina landsmän: »''Suecus Simia'' (svensken är en apa), ty han äter som Engelsman, dricker som Tysk, kläder sig som Fransman, bygger som Italienare, rökar som Holländare, snusar som Spanior, super brännvin som Ryss.» {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|151}}</noinclude> j94ycuntk3yn0phjkw4nb6gxpz830nh 0 226329 659924 2026-10-22T19:11:11Z Thuresson 20 Kap 5 659924 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Linné i Stockholm 1915.djvu" from=139 to=183 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Linné i Stockholm|05]] sli2sqowp1o0htz0xyf1043o3dx99wd 104 226330 659925 2026-10-22T19:14:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659925 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">VI.<br /><b>Professorns Stockholmsförbindelser.</b></h2> MÅNGAHANDA och viktiga göromål väntade i Uppsala den nye professorn, som också, sedan han den 25 oktober hållit sin inträdesföreläsning »Om resor inom fosterlandet» <i>(De peregrinationibus intra patriam)</i> och blifvit högtidligen installerad i ämbetet, med rastlös ifver grep sig an med den till professuren hörande undervisningen och en mängd praktiska bestyr. Redan första terminen, då han föreläste om »Sjukdomarnas historia», hade han glädjen att samla talrika åhörare, och sedan han och Rosén med kanslerens bifall i januari 1742 verkställt det förut omnämnda bytet af professurer och han på sin lott fått bland annat botaniken, hvarmed följde prefekturen öfver botaniska trädgården, samt hunnit sätta sig in i förhållandena, ingaf han till konsistoriet »en remonstration om Academiträdgårdens öde» och visade »oumgängligheten af ett <i>orangerie</i>. hvaraf blef resolveradt, att Trädgården skulle<noinclude> <references/> {{c|152}}</noinclude> hbo0h94oru5qgbgwwltuqqbo0kkv9hd 104 226331 659927 2026-10-22T21:15:26Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659927 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|190|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>mens ålder gifwer thet ingen af sina granskap mycket efter, antingen thet fådt honom genom Norige, eller vtu Wästergöthland, med hwilko thet lydt och legat vnder Biskoparna i Skara alt in til år 1580, tå Hertig <b>Carl</b>, sedermera K. <b>CARL then nionde</b>, af misshag och misstroende til then Liturgiska Biskopen i Skara, {{ant|M. Jacob Johannis,}} skiljde Wermeland, med Wadsbo och Wallehärad (som äro tv härad i Wästergöthland) ifrå Skara-sticht, och giorde theraf en {{ant|Superintendentia,}} som hade sina <b>Tilsyningsmän</b> först boende i <b>Mariestad</b> nästan i 70 år, och sedan i <b>Carlstad</b> wäl i 90 år. Mycket troligit wil thet synas, at the Catholiske eller Påwiske <b>Skara-Biskopar</b>, för ortens aflägenhet skul, ej allenast sellan kommit til at {{ant|visitera}} församblingarna i Wermeland; vtan ock ofta låtit mycket ther fela af annan sin embets-skötsel. Dock hafwa the genom sina <b>Kaniker</b> och <b>Land-Probster</b> (hwilkas ordenteliga Säte hafwer warit i <b>Tingwalla</b>, nu <b>Carlstad</b>) giort hwad, efter the tiders skick och anstalt, giörligit och brukeligit warit, så at <b>Wermeland</b> vti Påwedömets tid fådt och haft sina kyrkior, (fast icke så monga som nu ther äro), kyrkiorna sina präster, och prästerna icke försummat then tå wanliga Gudstienst och Siälaryckt. <b>Wermeländingarna</b> hafwa icke mindre, än andre på then tiden här i norden, warit benägne och hielpsamme til at bygga och vnderhålla kyrkior, samt försörga och löna Präster. Ja, man har ock funnit, at hos och af<noinclude> {{huvud|||them}} <references/></noinclude> fzlwz6fgic4hqjnqkrx7tcrndbyh3wt