Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.1 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Författare:Carl von Linné 106 3190 661025 596512 2026-10-30T19:56:24Z Thuresson 20 661025 wikitext text/x-wiki iejx8jlke286iuu7w35c210unz1e2zu Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/391 104 147645 660474 575196 2026-10-30T15:39:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 660474 proofread-page text/x-wiki pckufqfqv8epslko665ucvconp0zr8v Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/392 104 147646 660500 575197 2026-10-30T15:44:35Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 660500 proofread-page text/x-wiki 4ztyrj68g0m22usbago6soojbie2ika Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/393 104 147702 661031 575198 2026-10-31T08:40:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661031 proofread-page text/x-wiki h7tnk84hoay1rkox81sif6rs6tblgiu Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/394 104 147703 661032 575199 2026-10-31T08:44:37Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661032 proofread-page text/x-wiki 248w0z3fom2ao4hikld05tgdz85khm8 Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/395 104 147708 661033 575200 2026-10-31T08:49:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661033 proofread-page text/x-wiki qjb53y9swp5ecvdfw8ff52pg1ngg6qp Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/397 104 147713 661037 575201 2026-10-31T09:49:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661037 proofread-page text/x-wiki 6fftu8gwn049wwybzw078ajln7l7z7e Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/396 104 147799 661034 481350 2026-10-31T08:52:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661034 proofread-page text/x-wiki i2t6hx2xigwqoyd2l6vode3in9awb8t Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/140 104 209877 661035 613087 2026-10-31T09:07:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661035 proofread-page text/x-wiki l5ydlnedb0f2g0jxsa5vbr9a9blnq52 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/141 104 209878 661036 613088 2026-10-31T09:19:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661036 proofread-page text/x-wiki ftanqojoo215uqt1sr0lgjn4ul8vwwl Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/142 104 209879 661038 613089 2026-10-31T09:49:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661038 proofread-page text/x-wiki e6oy2pxaa4p1lrqju3xld3mmgn4713r 661040 661038 2026-10-31T09:58:30Z PWidergren 11678 661040 proofread-page text/x-wiki lkwn913goy4ch3gz5l8pwodnlydt6d4 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/143 104 209881 661039 613091 2026-10-31T09:57:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661039 proofread-page text/x-wiki 4oa82l5z6xx1uyzei1q26y9ai97ccx7 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/144 104 209882 661041 613092 2026-10-31T10:08:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661041 proofread-page text/x-wiki 6nxpk63xvhq4n4wqfuk9a6notr742tg Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/145 104 209883 661042 613093 2026-10-31T10:21:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661042 proofread-page text/x-wiki 2qe55zf681ttsm374wrmi6dl1jz1yph 661043 661042 2026-10-31T10:22:34Z PWidergren 11678 661043 proofread-page text/x-wiki amkhcod41jmt4tihoea988ja9y4cz82 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/146 104 209884 661044 613094 2026-10-31T11:44:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661044 proofread-page text/x-wiki cf2qvpt5um5h8zu6e0fuxrjaq0yp15u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/19 104 221619 660295 651274 2026-10-30T14:00:09Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660295 proofread-page text/x-wiki 736psdtnvqsgkufap7ioxkj2tpcnz7d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/20 104 221620 660296 651275 2026-10-30T14:01:04Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660296 proofread-page text/x-wiki g2hyxln9lpwo9h13yjc9bwfjvs5q429 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/21 104 221621 660297 651277 2026-10-30T14:02:04Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660297 proofread-page text/x-wiki sz7bkho5drtt4je8hi6b47ukbl8gfgr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/22 104 221676 660298 651502 2026-10-30T14:05:29Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660298 proofread-page text/x-wiki 0cfdfyw7cr5bln5900siel3vfqr2f3d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/23 104 221677 660299 651691 2026-10-30T14:07:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660299 proofread-page text/x-wiki 2kv1yjw8xixubti2vx9yp8fv67i49qi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/24 104 221678 660300 651695 2026-10-30T14:09:14Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660300 proofread-page text/x-wiki fywpeh1kideaf5jw6987zufzsh4kwkh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/25 104 221679 660301 651694 2026-10-30T14:10:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660301 proofread-page text/x-wiki iv4d6auomt1fk89hs9srj85b0s2hst5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/26 104 221680 660302 651733 2026-10-30T14:11:58Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660302 proofread-page text/x-wiki je5wr17pf3llhwmct37x91n8y0ws595 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/27 104 221681 660303 651734 2026-10-30T14:13:29Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660303 proofread-page text/x-wiki ozk0t586p5y0vvf1bb686hykcps5dfr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/28 104 221682 660304 651735 2026-10-30T14:14:57Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660304 proofread-page text/x-wiki m1oy04gyygs2dkgpwozksghwgf35qpr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/29 104 221683 660305 651357 2026-10-30T14:15:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 660305 proofread-page text/x-wiki gfit0c9nw7a6yft752bbnyyg6mad4ut Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/10 104 226372 660306 660098 2026-10-30T14:44:19Z Jonatanskogsfors 17420 660306 proofread-page text/x-wiki gilj75x1pdi4ae3g2bxdcr98zh38kxv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/11 104 226478 660307 2026-10-30T14:44:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Inte korrekturläst */ 660307 proofread-page text/x-wiki cxrjj8xb59qkptcqo8kkvp0j7s2rqdt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/12 104 226479 660308 2026-10-30T14:45:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'olyckor, vilka göra de husliga dramerna inveck­ lade. Vreden ökas, fastän det begångna felet är detsamma. När Nicolette på morfaderns ordér hade samlat samman Marius' saker, hade hon, utan att märka det tappat hans medaljong med det av översten skrivna papperet i den mörka trappan. Detta papper och denna medaljong kunde man ej återfinnna. Marius var övertygad om att "herr Gillenormand" — ty efter denna dag kallade han honom aldrig annat — hade bränt u... 660308 proofread-page text/x-wiki m8zsst6q8i3nhz761y9q3wk6b13bjb2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/14 104 226480 660309 2026-10-30T14:45:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Åsikter genomgå olika stadier. Den voltairianska rojalismen — vilket egendomligt begrepp — hade en lika märkvärdig pendang i den liberala bonapartismen. Det fanns andra kotterier, som voro allvarliga­ re, där man undersökte principerna samt klarlade rättssynpunkterna. Man var passionerad i fråga om det absoluta, och man såg oändliga möjlighe­ ter. På grund av dess oföränderlighet fann man behag i det absoluta samt lät dess konsekvenser sväva ut i de...' 660309 proofread-page text/x-wiki smnmfsps2739w0uoopdfs5wm8n0rv3w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/15 104 226481 660310 2026-10-30T14:46:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bund eller italienarnes carbonari, men här och dir slingrade sig förgreningar därav in. I Aix hade man just börjat bilda Cougourden och i Paris fanns det bland andra dylika förgreningar före­ ningen A B C:s vänner. Vilka voro dessa A B C:s vänner? Dess än­ damål var ju till synes barnens uppfostran men i verkligheten människornas. Man förklarade sig gilla detta sällskap. Man ville höja folket, och föreningens anhängare voro ej många. Det startade som... 660310 proofread-page text/x-wiki 6xaf2xpuj54ar2s4b2ossg5qh3brujc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/16 104 226482 660311 2026-10-30T14:46:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De flesta av medlemmarne voro studerande samt stodo på god fot med arbetarne. De ledan­ de tillhörde i viss mån historien: Enjolras, Combeferre, Jean Prouvaire, Feuilly, Courfeyrac, Bahorel, Lesge eller Laigle, Joly och Grantaire. Dessa unga män bildade som en slags familj, förenad av vänskapen. De voro alla med undan­ tag för Laigle från södern. Denna sammanslutning förtjänar uppmärksam­ het. Den har försvunnit i det förgångnas dunkel. Men vid den ti... 660311 proofread-page text/x-wiki 8godbgvzndp1gcopk9cl6ak0a09rjha Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/17 104 226483 660312 2026-10-30T14:46:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för en ung man och för ögonblicket var han eii demokratiens soldat; annars var han idealens prästerliga tjänare. Hans pupill var djup, ögon­ locket en smula rött, underläppen tjock och hade ett föraktfullt drag; pannan var hög. Mycket panna i ett ansikte, det är som öppen himmel vid horisonten. Liksom vissa unga män vid slutet av förra och början av detta sekel ti­ digt nått berömmelse, har det även funnits en ungdom, som ägt en flickas friskhet och...' 660312 proofread-page text/x-wiki rx5mrb1qg31j47l82ms4xoq82qohl8h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/18 104 226484 660313 2026-10-30T14:47:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fepubliken sänkte han blygsamt ögonen. Han älskade endast frihetens marmorbild. Hans in­ spirerade ord ägde en rytm som en hymn. Han gjorde ofta det oväntade. Ve den kärleksfulla, som vågat ställa sig vid hans sida! Om någon grisette från Cambrai eller Saint-Jean-deBeauvais-gatan vid åsynen av denne skolpojke med hållning som en page, dessa långa, ljusa ögonhår, dessa blå ögon, detta av vinden rufsade hår och rosiga kinder, härliga läppar, ut­ sökt...' 660313 proofread-page text/x-wiki pqggsv36y3747ufleh4b2o070fm5ykg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/19 104 226485 660314 2026-10-30T14:47:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '§åmt sade: revolution, men civilisation. Kring de höga bergstopparna öppnade han den vida blå horisonten. Därvid vilade det över alla Combeferres åsikter något tillgängligt. En revolution med Combeferre skulle ha varit lättare att uthär­ da än en med Enjolras. Enjolras uttryckte där­ vid den gudomliga och Combeferre den naturliga rätten. Den första anknyter sig till Robespierre, den andra till Condorcet. Combeferre deltog mera än Enjolras i det glada... 660314 proofread-page text/x-wiki b4cmwqgpjgoyqi2liw67ry5ewhx7j5w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/20 104 226486 660315 2026-10-30T14:47:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fourrier, tydde hieroglyfer, ordnade kiselstenar och resonerade geologi, tecknade ur minnet en bombyxfjäril, påpekade fel i akademiens lexikon, studerade Puységur och Deleuze, bejakade intet, ej ens undren, förnekade intet, ej ens gengånga­ re, bläddrade i årgångarne av Moniteur. Han förklarade att framtiden låg i skolmästarens hand samt sysslade mycket med pedagogiska frågor. Han önskade, att samhället utan uppehåll sträva­ de efter att höja den mora... 660315 proofread-page text/x-wiki 567imh36mq2tgnlmg51jnyfncx2y2yc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/21 104 226487 660316 2026-10-30T14:47:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 660316 proofread-page text/x-wiki csvzyo7ho6odi0r0plpxmr3fy2rmgo7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/22 104 226488 660317 2026-10-30T14:48:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liksom 1793, huvudstupa störtades ned i sannin­ gens ljus, blev han förskräckt, men han hyste än­ nu större motvilja mot stillaståendet, ty där för­ nam han död och förruttnelse. När allt kom om­ kring älskade han mera skummet än de osunda dunsterna samt föredrog den strida strömmen framför kloaken, Niagara framför Montfauconsjön. I grunden önskade han varken hast eller halt. Under det hans bullersamma vänner, hänförda av det absoluta, beundrade...' 660317 proofread-page text/x-wiki airqyuj149959fc5y42nh9erg6g5383 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/23 104 226489 660318 2026-10-30T14:49:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mellan Washington, som föreställer det senare, och Danton, som representerar det förra, är det samma skillnad som mellan ängeln med örn- och ängeln med svanvingarl Jean Prouvaire var en aning mildare än själva Combeferre. Han kallade sig Jehan på grund av en nyck, som utgjorde en del av den mäktiga rö­ relse, varur studiet av vår medeltid härleder sig. Jean Prouvaire var förälskad, odlade blommor i kruka, spelade flöjt och skrev vers; han älskade folk... 660318 proofread-page text/x-wiki 8elw1d4gijypxihgfg7m1cd7gl9vuiz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/24 104 226490 660319 2026-10-30T14:49:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Aeschylos och Esaja. Bland fransmännen före­ drog han Corneille framför Racine och Agrippa d'Aubigny framför Corneille. Han vandrade gär­ na omkring bland ängarnes vilda blommor och ägnade nästan lika mycken tid åt molnen som åt de verkliga händelserna. Hans själ ägde två si­ dor, av vilka den ena vette mot människorna, den andra mot Gud. Han studerade och han för­ sjönk i betraktelser. Hela dagen fördjupade han sig i de sociala frågorna, lönerna,...' 660319 proofread-page text/x-wiki jj3eycm877wq7tjpjfmv63wvjrv2jrb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/25 104 226491 660320 2026-10-30T14:49:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gen och tänkte blott på att befria världen. Han hade själv lärt sig att läsa och skriva och allt vad han visste, hade han sig själv att tacka för. Feuilly var full av ädelmod. Han kunde omfamna hela världen. Denne faderlöse hade adopterat fol­ ken. Han hade ingen mor och han älskade fä­ derneslandet. Han ville ej att det på hela jorden skulle finnas en man utan fädernesland. Inom honom grodde vad vi nu för tiden kalla tanken på nationaliteterna. Han h... 660320 proofread-page text/x-wiki b9fwjzw5r3fc5xbkj2jh9jk1y1cb12o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/26 104 226492 660321 2026-10-30T14:49:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '1772, om detta ädla och mäktiga folk, som då så skändligt undertrycktes på ett förrädiskt sätt, om denna monstruösa fälla, som blivit förebilden för så många skändliga statskupper, vilka berövat många ädla nationer deras förstfödslorätt. Alla de samtida sociala missförhållandena härledde sig från detta år, då Polens delning skedde. Po­ lens delning var ett teorem, från vilket alla de senare politiska förbrytelserna blott voro korrolarier. S...' 660321 proofread-page text/x-wiki kqkcnxzw745sfa3ohsy654gvxrupkyg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/27 104 226493 660322 2026-10-30T14:49:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'möda. Förr eller senare träder åter den under­ tryckta nationen åter i dagen. Grekland blir all­ tid Grekland. Italien förblir alltid Italien. Rättvi­ sans protest mot våldet står alltid kvar. Stölden av ett folk preskriberas aldrig. Dessa höga skurk­ streck äga ingen framtid för sig. Man kniper ej ett folk som en näsduk. Courfeyrac ägde en fader, som man kallade herr de Courfeyrac. En av restaurationens borgerskaps falska inbillningar var tron på vä...' 660322 proofread-page text/x-wiki gkxv71ie8k2sm8zsqaizawda7vu67v4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/28 104 226494 660323 2026-10-30T14:50:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fart, som man kallar att ha tusan i kroppen. Så småningom försvinner detta liksom kattungens behag och behagfullheten blir först borgaren och sedan drummeln. Detta sätt att tänka och uppträda fortplantas under generationer i skolorna och överlämnas av de äldre till de yngre så att, just som vi nu påpekat, var och en som lyssnade till Courfeyrac år 1828, skulle kunnat tro sig höra Tholomés från år 1817. Men med den skillnaden att Courfeyrac var en tapp... 660323 proofread-page text/x-wiki qklxvg52yw5a9ekjdr8wtwfatxeo45o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/29 104 226495 660324 2026-10-30T14:50:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'het; han skydde ej något, gick i de djärvaste väs­ tar och hade de mest brandröda åsikter. Han älskade intet så- mycket som ett gräl, så vida det ej var ett upplopp och intet så mycket som ett upplopp om ej en revolution. Han var alltid fär­ dig att annektera en kärra och riva upp gatstenarne för att sedan störta en regering. Liksom en pojke på elva år gjorde han det för att se hur det skulle gå. Han luktade på juridiken men stu­ derade den ej. Hans...' 660324 proofread-page text/x-wiki 2aj0ivu0pzd3wymr2y6pc4jnhq19t2w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/30 104 226496 660325 2026-10-30T14:51:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'voro lantbrukare, och han hade förstått att hos dem inpränta respekt för sonen. Han brukade säga om dem: De äro bönder, icke borgare. Det är därför de äro intelligenta. Eftersom Bahorel var nyckfull, förekom han på många kaféer. Andra hade vanor men icke han. Han flanerade. Att misstaga sig är mänskligt, att flanera är parisiskt. I grunden var han skarp­ sinnig och mera tänkare än man kunde tro. Han tjänstgjorde som en lä^nk mellan A B C:s vänner...' 660325 proofread-page text/x-wiki 9va8hq4wg0urdvdi08aq2bvfnuxsb36 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/31 104 226497 660326 2026-10-30T14:51:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Kungen rynkade ögonbrynen, betraktade bö­ neskriftens signatur och läste där namnet på detta sätt: Lesgle. Denna föga bonapartistiska orto­ grafi rörde kungen och kom honom att småle... — Sire, återtog mannen, jag har en stamfar, som var hundvaktare och bar namnet Lesgueules. Detta öknamn har jag tagit till släktnamn. Jag har dragit samman Lesgueules till Lesgle, vilket sedan förvanskats till 1'aigle. Detta kom kungens småleende att försvinna men sena... 660326 proofread-page text/x-wiki 52n3tbixeqrz900m45zxeeu6odzevil Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/32 104 226498 660327 2026-10-30T14:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'telligens men misslyckades. Han saknade allt och blev bedragen på allt. Allt föll sönder un­ der honom. Om han högg ved, skadade han sina fingrar. Om han hade en älskarinna, fann han snart, att han också ägde en vän. Ständigt träf­ fades han av en ny olycka och därför var han all­ tid jovialisk och sade: Jag bor under ett tak av tegelpannor, som falla ned. Han blev aldrig förvånad ty han förutsåg all­ tid det oväntade och ödets små retsamheter små...' 660327 proofread-page text/x-wiki 5gvkqgwek0o4plurpn93pu3xlmlc119 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/33 104 226499 660328 2026-10-30T14:51:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inspirerade honom till denna fras: Kvinna för fem guldmynt, drag av mig mina stövlar. Bousset var långsamt på vägen mot advokatståndet. Han studerade juridik på samma sätt som Bahorel. Bousset hade sällan gott om bo­ stad. Någon gång hade han ingen alls. Han bodde än hos den ene, än hos den andre, men mest hos Joly. Joly läste medicin. Han var två år yngre än Bossuet. Joly var Moliéres "Den inbillade sjuke" i unga år. Hans enda vinst av de medicinska...' 660328 proofread-page text/x-wiki n8gwcpfdc42febwfhgtyckzzk8gndqi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/34 104 226500 660329 2026-10-30T14:52:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men angenäm för sina kamrater, vilka slösade med bevingade konsonanter och kallade honom Jolllly. Du kan flyga bara på dina fyra L, sade Jean Prouvaire. Joly hade vanan att snudda vid näsan med sin käppkrycka, vilket är ett tecken på vishet. Alla dessa unga män, vilka voro så olika och vilka man egentligen blott bör tala om med all­ var, ägde en och samma religion: Framsteget. Alla voro de direkta avkomlingar av revolutio­ nen. De mest vanvördiga blev... 660329 proofread-page text/x-wiki cgqyhcauegdju57cpre2f3xlmn5zkv2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/35 104 226501 660330 2026-10-30T14:52:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denne skeptiker hette Grantaire. Denne mail aktade sig noga för att tro på något. Han var dessutom en av dem, vilka inhämtat mest under föreläsningarne; han visste att det bästa stället var kafé Lemblin och att kafé Voltaire hade den bästa biljarden, att man fann de trevligaste flic­ korna på boulevard du Maine och färserade höns hos mor Saguet, utmärkta fiskpuddingar hos fru Cunette och ett visst härligt vitt vin vid stads­ porten Combat. Han kände m... 660330 proofread-page text/x-wiki dj6irzv6oy0zemd07t6awfcp9yfbbt2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/36 104 226502 660331 2026-10-30T14:52:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för Grantaire praktiskt taget ingenting. Han smålog däråt. Skepticismen, denna intelligen­ sens kräftskada, hade knappast lämnat en idé oberörd i hans själ. Hans liv var ironi. Detta var hans axiom: Det finnes blott en visshet, mitt fyllda glas. Han hånade allt som kallades hängivenhet, bå­ de när det gällde en fader eller en broder, en Robespierre eller den unge Loizerolles. — De ha gjort framsteg, de äro döda, utropade han. Om crucifixet sade han: D... 660331 proofread-page text/x-wiki m6oxv7dxg3x5mb2l9fw4hittl80of1c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/37 104 226503 660332 2026-10-30T14:52:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sin karaktär? Detta är en sak man ofta finner. En skeptiker beundrar en troende, det är lika en­ kelt som lagen om komplementfärgerna. Vi dra­ gas till det, som vi själva sakna. Ingen älskar dagsljuset som den blinde. Dvärgen älskar fly­ gelmannen. Paddan har alltid ögonen riktade mot himlen. Varför? För att se de flygande fåglarne. Grantaire, som gnagdes av tvivlet, älskade att se Enjolras flyga på sin tros vingar. Han kände ett behov av Enjolras. Ut... 660332 proofread-page text/x-wiki rfr8chtbr0h1nb0yb9oags93126lvui Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/38 104 226504 660333 2026-10-30T14:52:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ephestion, Pechmeja. De leva endast om de stödja sig vid en annan, och deras namn skrives endast med ett annat framför. De ha ingen egen tillvaro, ty den är blott en annan sida av en an­ nans. Grantaire var en av dessa män. Han var avigsidan av Enjolras. Man skulle nästan kunna säga att sambandet började med initialerna. O ocli P äro till exem­ pel oskiljaktliga, liksom Orestes ocliPylades. Som en verklig satellit till Enjolras besökte Grantaire detta... 660333 proofread-page text/x-wiki 0qqrtba576t2lcr9i5bvkhou0nqnm6y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/40 104 226505 660334 2026-10-30T14:56:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Laigle betraktade den. Vid sidan av kusken satt en ung man och framför denne man en gan­ ska stor resväska. På denna kunde de förbipas­ serande i stora bokstäver läsa orden: Marius Pontmercy. Detta namn kom Laigle att förändras. Han reste sig upp och ropade till den unge mannen: — Herr Marius Pontmercy! Den anropade vagnen stannade. Den däri sittande unge mannen, vilken även syn­ tes försjunken i tankar, höjde ögonbrynen. — Vad står på? frågade h...' 660334 proofread-page text/x-wiki 9ywgbi0cwcyeim2liu8lk8hck3s1fbn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/41 104 226506 660335 2026-10-30T14:56:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och rynkade ögonbrynen. Men den orubblige Laigle från Meaux fortsatte: — Besökte ni ej universitetet i förrgår? — Det är möjligt. — Det är säkert. — Ni studerar själv? frågade Marius. — Ja, min herre. Som ni. I förrgår kom jag in i universitetet av en slump. Ni vet ju, att man stundom får sådana infall. Professorn höll på med uppropet. Ni vet också, att det finnes löjliga poänger vid ett sådant tillfälle. När man saknats tre gånger, stry...' 660335 proofread-page text/x-wiki ogd55qdzhotxaiycm07pordds162tyd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/42 104 226507 660336 2026-10-30T14:56:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Plötsligt ropar han: — Marius Pontmercy. Ingen svarar. FuIl av hopp ropar han igen: — Marius Pontmercy. Han tager sin penna. — Jag är en känslig man. Jag sade snabbt för mig själv: "Se där en präktig karl som man tänker stryka. Det här är säkerligen ej en av dessa vitnäbbade studeranden, vilka äro experter i teologi oclilitteratur och filosofi, i alla veten­ skaper. Han är i stället en av dessa hedersvärda lättingar som besöker de kända plat...' 660336 proofread-page text/x-wiki isr41a1uhzodudk9ejo0j9vmq450irv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/43 104 226508 660337 2026-10-30T14:56:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Laigle svarade: — Intet är enklare. Jag stod nära katedern för att kunna svara och nära dörren för att kun­ na smita. Professorn betraktade mig skarpt. Plötsligt hoppar Blondeau, som har en näsa som en räv, för att tala med Boileau, till bokstaven L, som är min. Jag är från Meaux och heter Laigle. — L'Aigle, vilket vackert namn! utropade Ma­ rins. — Min herre, Blondeau kommer till detta namn och ropar: "L'Aigle!" Jag svarar: "När­ varande!" Då bet...' 660337 proofread-page text/x-wiki jid4qj8js4j5kmor23piiaf6s0s5bph Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/44 104 226509 660338 2026-10-30T14:57:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Och jag säger: Erudimini qui judicatis terram. Här vilar Blondeau, Blondeau med näsan, Blondeau Nasica, disciplinens buffel bos disciplinär, förbudets ärkeängel, som var stel och kantig och petig och hederlig och avskyvärd. Marius återtog: — Jag är förtvivlad — — Unge man, sade Laigle från Meaux, må detta tjäna er till varnande exempel. Var punkt­ lig i framtiden. — Jag ber er tusen gånger om ursäkt. — Utsätt ej i framtiden er nästa från att...' 660338 proofread-page text/x-wiki drem0zqrje9bkjc2n2v3lghm2wij3nd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/45 104 226510 660339 2026-10-30T14:57:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— I kabrioletten, sade Marius. — Ett tecken till välstånd, svarade Laigle lugnt. Jag gratulerar er. Er hyra bör då gå till nio tusen francs om året. I detta ögonblick lämnade Courfeyrac kaféet. Marius smålog sorgset. — Jag befinner mig i denna hyrvagn sedan två timmar och jag längtar efter att få lämna den, men jag vet ej vart jag skall vända mig. — Min herre, sade Courfeyrac, kom hem till mig. — Jag har prioritetsrätten, påpekade Laigle, men j...' 660339 proofread-page text/x-wiki pxwiyxusp4gep8ys7l1aaygxvoyfbf9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/47 104 226511 660340 2026-10-30T14:57:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag måste införa er i revolutionen. Han ledde honom in till den sal, där A B C:s vänner höllo till. Han presenterade honom för medlemmarna och sade ett ord, som Marius ej förstod: — Bn elev. Marius hade kommit i ett getingbo av snillen. Dessutom ägde han lika goda vingar som de an­ dra, fast han var tyst och allvarlig. Hittills hade Marius varit benägen för ensam­ het och monologer samt av smak och vana före­ dragit avskildheten; han kände sig en sm... 660340 proofread-page text/x-wiki 8xk0gtm0gjt87z6kj25bj2bw9u1re4o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/48 104 226512 660341 2026-10-30T14:58:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han började nu misstänka, utan att i sin oro våga erkänna det, att den kanske kunde runnas. Han började ännu en gång att betrakta tingen från en ny sida. Det var som om hans hjärnas vindlingar kommit i dallring. Ett slags bisarr ommöblering. Han nästan plågades därav. För dessa unga män synes det ej ha funnits något heligt. I fråga om allt hörde Marius de egendomligaste omdömen, vilka sårade hans än­ nu skygga ande. Man fick syn på en teateraffisch...' 660341 proofread-page text/x-wiki htsyns2ove7sykiscigxrfrooidsfb3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/49 104 226513 660342 2026-10-30T14:58:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skratt. Och eftersom ankan finnes bredvid sva­ nen, inser jag ej varför den klassiska tragedien ej skulle kunna finnas jämte den antika. Slumpen ville att Marius gick längs Jean-Jacques-Rosseau-gatan tillsammans med Enjolras och Courfeyrac. Courfeyrac tog honom under armen. Lägg märke till en sak. Detta är Platriére-gatan, som nu kallas Jean-Jacques-Rousseau-gatan på grund av ett egendomligt hushåll, som höll till där för ett sextiotal år sedan. Det b... 660342 proofread-page text/x-wiki kc2yhf6c5uin3xu4waxyq8kab96gk0m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/51 104 226514 660343 2026-10-30T14:58:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är törstig. Dödliga, jag har en dröm: att tunnan i Heidelberg fått ett slaganfall och att jag är en av de tolv blodiglar, man lägger på den. jag skulle vilja dricka. Jag vill glömma. Livet är en avskyvärd uppfinning av någon okänd makt. Det varar för kort tid och är ingenting värt. Man bryter nacken av sig för att kunna leva. Livet är bara en dekoration, som ej duger till något. Lyckan är ett gammalt skrin, som ba­ ra är målat på ena sidan...' 660343 proofread-page text/x-wiki 66t3qwswlleg8ib8qs0903n3havi8sk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/52 104 226515 660344 2026-10-30T14:58:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till och med heder är vanligen blott kattguld. Kungarna leka med den mänskliga ärelystnaden. Caligula gjorde en häst till konsul. Karl 11 gjor­ de en riddare av ryggbastet på en oxe. Drapera eder nu mellan konsuln Incitatus och riddaren Rostbiff. Och människornas inre värde är knap­ past mera aktningsvärt. Lyssna till den panegyrik en granne häller över en annan. Den ena oskulden är färdig att hacka ut ögonen på den andra. Om liljan kunde tala, hur sk... 660344 proofread-page text/x-wiki 9501oenj0a7dwa3m3yhbbf7ddwkkqh4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/53 104 226516 660345 2026-10-30T14:58:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes lika många laster som dygder eller som hål i Diogenes mantel. Vem beundrar ni, den dödade eller dödaren? Caesar eller Brutus? Vanligen håller man på dödaren. Leve Brutus! Han har dödat! Det är detta som är dygden! Dygden? Må vara, men också galenskapen. Det finnes egendomliga fläckar hos dessa stora män. Brutus, som dödade Caesar, var förälskad i sta­ tyen av en gosse. Denna staty var av bildhug­ garen Strongylion, vilken även skapat den am... 660345 proofread-page text/x-wiki m5knwaa80f82lrf9t11o2q2iq49fbh6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/54 104 226517 660346 2026-10-30T14:59:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'måttig ärelystnad! Med att erövra, vilket fattigdomsbevis! Ack, fåfänga och feghet överallt! Allt böjer sig för framgången, till och med gram­ matiken! Si volet usus, sade Horatius. Alltså föraktar jag människosläktet. Låt oss avstå från hela detta spel! Vill ni kanske, att jag skall be­ undra folket? Vilket folk? Grekerna? Athenarna? Dessa, forntidens parisare, dödade Phocion — eller Coligny — samt krusade för tyrannerna i så hög grad att Anace...' 660346 proofread-page text/x-wiki obki6wm3gi7u78gbtpkdjeoqpfffrt8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/55 104 226518 660347 2026-10-30T14:59:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'narna. England? Varför det? På grund av London? Men jag avskyr Karthago! Och dess­ utom är London ej blott lyxens utan även fattig­ domens högsäte. Endast i Charing Cross för­ samling finnes det årligen hundra människor, vil­ ka dö av hunger. Sådant är Albion. Jag kan dessutom tillägga, att jag sett en av detta Albions kvinnliga invånare dansa med en krans av rosor samt blå glasögon. Vilken reklam för England? Men om jag ej beundrar England gör jag...' 660347 proofread-page text/x-wiki pvzqs57anpyszfqgaypzm6ymk1mra28 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/56 104 226519 660348 2026-10-30T14:59:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen Nicolas och Basiles förgiftades? Allt detta visar, att hälsotillståndet i det ryska palatset ej är det bästa. Alla civiliserade folk erbjuda samma skådespel, nämligen kriget eller det civiliserade kriget, som i sig uppsuger alla banditeriets for­ mer, från Javas hals- och huvudjägare till de in­ diska banditerna i Douteuse-passet: Strunt, sä­ ga ni! Europa är dock något annat än Asien. Visst kan Asien verka löjligt, men varför skola vi le åt Dalai... 660348 proofread-page text/x-wiki 597jpw3j53o6h97b83edg22ie05t3z5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/57 104 226520 660349 2026-10-30T14:59:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lumpsamlare och glättingar säger jag, att det är en vällusting som talar, att jag äter hos Richard tör två kronor och att jag vill ha äkta persiska mattor, i vilka jag kan rulla in den nakna Kleopatra? Jaså, det är du, Louison? God dag. I den stilen höll Grantaire på, minst sagt beru­ sad, samt lyckades av en slump få tag på diskerskan, Louison. Bossuet sträckte ut handen mot honom och försökte att få honom att tiga, men Grantaire tog i med nya krafte... 660349 proofread-page text/x-wiki qh2x0uy4zybs9yzfqkk5zjwfe7yuujx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/58 104 226521 660350 2026-10-30T14:59:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tyst, Grantaire, sade Bossuet, som höll på med en juridisk utläggning, vars slut vi meddela. — För min del och trots att jag blott läppjat på juridiken och icke annat än som tillförordnad varit åklagare, fast jag vet, att det enligt sed och bruk i Normandie årligen vid Mikelsmässan skall av alla och en var erläggas till länsherren ett ve­ derlag, dock med hänsyn till annor mans rätt, såväl jordarvingars som lösegendoms arvlåtare och trots alla f...' 660350 proofread-page text/x-wiki 9qx43owmkbzfcuz2rv6lctr1gebgkx5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/59 104 226522 660351 2026-10-30T15:00:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Utan tvekan! — Hans dotter, Celestine. ----------- tine! Och sedan? — Överste Sainval. — Sainval är utnött. Jag skriver Valsin. Vid sidan av dessa vådevillister fanns det ett kotteri, som begagnade det allmänna oväsendet för att helt tyst diskutera en duell. En gammal man på trettio år gav råd åt en ung på aderton och förklarade för honom vem hans motståndare var. — Var bara försiktig, för tusan! Det är en vacker klinga. Han är fin. När ha...' 660351 proofread-page text/x-wiki 1imdtxpzgapx0y0o95x6zupatm4oui6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/60 104 226523 660352 2026-10-30T15:00:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kval, och när man ser henne dyster, trivs man ej med henne. — Otacksamme! Du vet ej, vad en leende kvinna betyder! Och ni ha aldrig grälat. — Det beror på den överenskommelse vi ha gjort. När vi ingingo vår heliga allians fastställ­ de vi var sin gräns, som ej fick överskridas. Det som ligger åt öster tillhör henne och det till väs­ ter mig. — Huslig lycka är en sak, som befordrar mat­ smältningen. — Och du, Jolly, hur står det till med ditt tr...' 660352 proofread-page text/x-wiki 3kmstyommlx9hu86iyqvv3zffu00dhx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/61 104 226524 660353 2026-10-30T15:00:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'finhyllt och ögon som magneter. Jag är galen i henne. — Men då måste du behaga henne, vara elegamt och rulla dig i stoftet för henne. Gå till Staub och köp ett par sammetsbyxor. Det beta­ lar sig. — Men skall jag göra allt detta, så måste jag ha pengar? — Huru mycket? frågade Grantaire. I det tredje hörnet sysslade man med en my­ tologisk diskussion. De nordiska fornsagorna förenades med den kristna mytologien och Jean Prouvaire tog just parti för O...' 660353 proofread-page text/x-wiki fs0xtafyb06y1urn6os1wlrrcijd56f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/62 104 226525 660354 2026-10-30T15:00:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pan om natten kommer och blåser i sin pipa och jag har alltid trott att lo betydde något i Pissevaches vattenfall. I det sista hörnet talade man politik. Man ta­ lade om landets magna charta. Combeferre för­ svarade den, men svagt. Courfeyrac bekämpade den energiskt. På bordet framför dem låg ett exemplar av den beryktade frihetsförklaringen och Courfeyracs tirader sekunderades av trasan­ det av dess papper. — För det första vill jag ej veta av några... 660354 proofread-page text/x-wiki qw6qfpb7lsmf03mg3p2baapkighgmle Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/63 104 226526 660355 2026-10-30T15:00:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att söka mildra övergången, att minska angrep­ pets styrka, att skapa buffertar och låta monar­ kien omärkligt övergå till demokrati medels di­ verse konstitutionella konstgrepp! Avskyvärt! Nej, giv ej folket en falsk föreställning om sa­ kernas natur. Alla de verkliga ledstjärnorna för­ dunklas genom pratet om konstitution. — De begravas i källarvalv! Bort med halv­ heten och alla kungliga eftergifter åt folket. Det finnes alltid en paragraf fjorto...' 660355 proofread-page text/x-wiki 206jgsbqv8k2qzkbxf6koelccq6zk0s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/64 104 226527 660356 2026-10-30T15:01:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'franska sak som kallas "entrain" och denna en­ gelska sak som kallas "humor", inpass av god och dålig smak, mer eller mindre välgrundade, samtalets raketer, allt detta blandades till ett glättigt bombardemang, som ej träffade något av de närvarandes huvuden.' 660356 proofread-page text/x-wiki ia1fh1eerfgay4jjoaw154t7pinmup9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/67 104 226528 660357 2026-10-30T15:01:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'där man i en särskild avdelning såg en ö. Han 1ade sitt finger just på denna avdelning och sade: — Corsika. Bn liten ö, som gjort Frankrike mycket stort. Detta uttalande verkade som en iskall fläkt. Alla tystnade. Man kände, att någonting skulle hända. Bahorel, vilken just skulle svara Bossuet, höll på att intaga sin vanliga attityd, men uppgav tanken därpå blott för att lyssna. Enjolras, vars blå öga ej var fäst på någon utan tycktes betrakta rymde...' 660357 proofread-page text/x-wiki gre7x9v1sx9a0b76tc6cvjdfq6ayvlm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/68 104 226529 660358 2026-10-30T15:01:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mig. Var höra vi hemma? Vilka äro vi? Vil­ ka äro ni? Vem är jag? Låtom oss förklara för varandra vår åsikt angående kejsaren. Jag hör eder säga Bounaparte, läggande alldeles samma tonvikt på u som rojalisterna. Jag vill säga er, att min morfar går ännu längre; han sade Bounaparté! Jag trodde er vara unga män, men var­ till använda ni er entusiasm. Vad gör ni med den? Vem beundrar ni om icke kejsaren? Och vad önskar ni mera? Om ni ej äro nöjda...' 660358 proofread-page text/x-wiki 6p1qn5dfn8ab1ldv6t7cwdxux8szg01 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/69 104 226530 660359 2026-10-30T15:01:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'del och juridik med andra, han var lagstiftare med prokuratorerna, han talade om Vintergatan med astronomerna; när Cromwell blåste ut ett ljus, 'när två brunno, prutade han i Temple på en gardintofs; han såg allt, han visste allt, vilket ej hindrade honom att godmodigt småle vid sin sons vagga. Men plötsligt lyssnade det för­ skräckta Europa, hans arméer ryckte ut, artille­ riparkernas hjul började rulla, pontonbroarna slogos över floderna, kavallerie... 660359 proofread-page text/x-wiki k95jw3c6qlfz4bqlwjd0ckk00p1cq9j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/70 104 226531 660360 2026-10-30T15:02:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och till denne mans snille lägger sin egen stolta själ. Att lysa och att härska, tåga och triumfera, att använda huvudstäderna till haltplatser, att gö­ ra sina grenadjärer till kungar, bestämma över dynastier, förändra Europa efter behag blott ge­ nom att lägga handen på Guds svärd, att följa en enda man, Hannibal, C^sar, Karl den store, att vara ett folk med en ledare, vars blotta fram­ trädande betecknar seger, att till revelj ha Inva­ lidhotellet...' 660360 proofread-page text/x-wiki p158f713ja47o1wgv37oexp7iyc2dqw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/71 104 226532 660361 2026-10-30T15:02:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius i sin tur sänkte huvudet. Dessa enkla och kyliga ord hade avkylt hans episka glöd. Han kände glöden slockna. När han såg upp, fanns Combeferre ej mera där. Förmodligen nöjd med sitt svar hade han gått sin väg och alla, med un­ dantag av Enjolras, hade följt honom. Salen var tom. Enjolras, lämnad ensam med Marius, betrak­ tade honom allvarsamt. Marius, som nu åter sam­ lat sina tankar, ansåg sig icke övervunnen. Inom honom jäste det ännu något...' 660361 proofread-page text/x-wiki 010dm8xvfhawli6vg56opdvfghx49qq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/72 104 226533 660362 2026-10-30T15:02:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppåt upprepade Marius helt automatiskt: Min mor? I detta ögonblick kände han Enjolras hand på sin axel. Medborgare, sade han, min mor, det är repu­ bliken.' 660362 proofread-page text/x-wiki 8k7bzskrmlt3cr1s18nvw4bqwdzcrrr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/74 104 226534 660363 2026-10-30T15:03:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men om han önskade stanna kvar där han var och bliva vid detta, så var han tvungen att fortsätta, att undersöka, att tänka, att gå längre och längre. Varthän skulle då detta leda honom? Han befarade att, efter att ha tagit så många steg för att söka närma sig sin fader, han nu skulle bliva tvingad att taga andra steg, som skulle avlägsna honom ifrån denne. Hans villrådighet ökades av alla de reflexioner, som trängde sig på honom. Branta klippor höj...' 660363 proofread-page text/x-wiki mek3prkd1qdog1r6e3sob1efk170fqw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/75 104 226535 660364 2026-10-30T15:03:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Men jag behöver mina pengar. — Bed Courfeyrac komma och tala med mig, sade Marius. Courfeyrac kom in, och värden lämnade dem. Marius berättade för honom vad han aldrig hade tänkt att berätta, att han stod ensam i världen och var utan föräldrar. — Vad skall det då bli av er? — Jag vet inte, svarade Marius. — Vad skall ni göra? — Jag vet ingenting. — Har ni pengar? — Femton francs. — Vill ni att jag lånar er? — Aldrig. — Har ni...' 660364 proofread-page text/x-wiki t38vn6jqncqaa06x5ob1rjie0pkfg91 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/76 104 226536 660365 2026-10-30T15:04:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är bra. — Ni har då bara kvar ett par byxor, en väst, en hatt och en rock? — Och mina stövlar. — Vad! Går ni inte barfotad? Vilket slö­ seri. — Tror ni att det räcker? — Jag känner en urmakare, som kanske köper klockan. — Det är bra. — Nej, det är visst icke bra. Vad skall ni göra sedan? — Vad som helst, som är hederligt. — Kan ni engelska? — Nej. — Kan ni tyska då? — Nej. — Så mycket värre. — Varför det? — Därför...' 660365 proofread-page text/x-wiki fmnu4zb8yvp662034xaymf6gv0zj05h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/77 104 226537 660366 2026-10-30T15:04:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag skall lära mig engelska och tyska. — Och under tiden? — Under tiden lever jag av mina kläder och min klocka. Klädmäklaren ditkallades. Han köpte kläderna för tjugo francs. Man gick till urmakaren. Han köpte klockan för tjugofem francs. — Det var icke så dåligt, sade Marius till Courfeyrac, då de återvände till hotellet, med mi­ na femton francs har jag nu åttio francs. — Och hotellräkningen? anmärkte Courfey­ rac. — Den glömde jag,...' 660366 proofread-page text/x-wiki 6vk7pcm6xk2afskk9sbln4r07fd6pph Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/78 104 226538 660367 2026-10-30T15:04:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förseglad ask innehållande "sextio pistoler", det vill säga sex hundra francs i guld. Marius skickade tillbaka de trettio louisdorerna till sin faster med ett artigt brev, vari han för­ klarade sig hava nödiga medel till sin existens, så att han hädanefter icke behövde någon hjälp. Vid detta tillfälle återstod honom endast tre francs. Fastern omtalade icke för morfadern, att Ma­ rius' avslagit hennes önskan att få hjälpa honom, emedan morfadern då bli... 660367 proofread-page text/x-wiki 4bpfklfwv6qsz2r8da4dcmoda48143p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/81 104 226539 660368 2026-10-30T15:07:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Beslutsamma och egendomliga naturer äro funtade sålunda. Eländet, nästan alltid en styv­ mor, blir någon gång en mor, nöden skapar själsstorhet och styrka, fattigdomen är stolhetens am­ ma, olyckan är en god mjölk för de ädla. Det fanns en tid i Marius' liv, då han själv so­ pade sin förstuga, då han köpte ost för en sous hos frukthandlerskan, då han inväntade skym­ ningens dunkel för att gå till bagaren efter ett bröd, vilket han gömde i sin...' 660368 proofread-page text/x-wiki 1pmgrps6dwfqgpomv1yjwn2qquuqcsf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/82 104 226540 660369 2026-10-30T15:09:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dra fettet och på den tredje dagen gnagade han på benet. Moster Gillenormand sände honom flera gång­ er de sextio guldmynten. Marius skickade dem ständigt tillbaka, förklarande att han ingenting behövde. Han bar ännu sorg efter sin fader, när den nyss skildrade revolutionen försiggick inom honom. Sedan dess hade han ej lämnat de svarta klä­ derna. Men de lämnade i stället honom. En dag fann han sig vara utan rock. Benkläderna voro ännu passabla. Vad s... 660369 proofread-page text/x-wiki r5g9wruvk43pfbkhiu2ujbvabv7rapv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/83 104 226541 660370 2026-10-30T15:09:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med några trasiga romaner utgjorde det tradi­ tionella biblioteket. Han lät adressera sina brev till Courfeyrac. När Marius blev advokat, underrättade han sin morfar därom i ett kyligt brev, som dock var fullt av vördnad och respekt. Herr Gillenormand tog brevet och läste det med darrande hand, därefter kastade han det sönderrivet i papperskorgen. Två eller tre dagar senare hörde fröken Gillenormand sin far tala högt, fast han var ensam i rummet. Han... 660370 proofread-page text/x-wiki mkczhwhjp0vh0uyropm8z44x3al5vvq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/85 104 226542 660371 2026-10-30T15:09:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius bodde i det Gorbeauska rucklet. Han hyrde för trettio francs om året ett kyffe, vilket saknade spis, och som ej innehöll flera möbler än som voro absolut nödvändiga. Dessa möbler tillhörde honom. Han gav den gamla värdinnan tre francs i månaden för att hon skulle städa hans kyffe, och om morgnarna komma in med lite varmt vatten åt honom, och dessutom ett ägg och ett bröd för en sous. På detta ägg och detta bröd frukosterade han. Denna frukost k... 660371 proofread-page text/x-wiki agcp0l5ofpvt0o7qe9q5nz9487bgeyw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/86 104 226543 660372 2026-10-30T15:10:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Restaurang Rousseau, där det ej dracks många flaskor vin, men så mycket mer vatten, var sna­ rare ett rogivande ställe än en verklig restaurang. Stället existerar ej mera. Värden hade ett lustigt öknamn. Man kallade honom "Vatten-Rousseau". Alltså, frukost fyra sous, middag sexton sous; hans mat kostade honom således tjugo sous om dagen, vilket per år utgjorde trehundrasextiofem francs. Lägg därtil trettio francs för hyran och trettiosex francs åt gum... 660372 proofread-page text/x-wiki e7tycvq2mq0njoa0vxyzrebdtkcy16r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/87 104 226544 660373 2026-10-30T15:10:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svarta. Ha hade endast tre skjortor. Den ena på sig, den andra i sin byrå, den tredje hos tvätterskan. Han köpte nya, allteftersom de sletos ut. De voro vanligtvis söndriga, och därför knäppte han tillhopa sin rock ända till hakan. Innan Marius hade lyckats nå denna blomst­ rande ställning hade han måst genomkämpa svå­ ra år av hårt arbete. Marius hade ej vacklat en enda dag. Han hade uthärdat alla försakelser och umbäranden; han hade gjort allt —...' 660373 proofread-page text/x-wiki svo0h2uyd62qr3wllil8mra98648bcy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/88 104 226545 660374 2026-10-30T15:11:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'honom nu lågt och han reagerade däremot. Han vågade ej riskera något, emedan han var rädd att misslyckas. Han hade i sitt ansikte en sorts sträng rodnad. Han var så skygg, att han nästan verkade tvär. Under alla dessa prövningar kände han sig uppmuntrad och understödd av någon oförklarlig kraft inom sig. Själen hjälper kroppen och upp­ rätthåller den ibland. Det är den enda fågel, som ger ett stöd åt sin bur. Vid sidan av faderns namn fanns även e...' 660374 proofread-page text/x-wiki e8pv2kytkl01uf2wbk6kuoaxo5z795g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/89 104 226546 660375 2026-10-30T15:11:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'träffats av. I Montfermeil hade Marius fått re­ da på den olycklige krogvärdens bankrutt. Se­ dermera hade han på det ytterligaste ansträngt sig för att spåra upp honom i denna eländets mörka avgrund, som Thénardier försvunnit i. Marius hade genomsökt hela trakten. Han hade varit i Chelles, Gornay, Nogent och Lagny. Un­ der tre år hade han bortslösat de få penningar, han hade lyckats spara. Ingen människa hade kunnat giva honom upplysningar om Thénar...' 660375 proofread-page text/x-wiki n73rjut1b6nvas5k7dh5jiuzoz5vgr7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/90 104 226547 660376 2026-10-30T15:11:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som är skyldig honom så mycket, kunna finna honom i det mörker, där han dväljes, och i min tur återföra honom från döden till livet. Jag skall finna honom. För att återfinna Thénardier skulle Marius ve­ lat bortskänka sin ena arm, och för att draga honom upp ur eländet skulle han offrat sitt blod. Att återse Thénardier, att göra honom en tjänst, att säga till honom: — Ni känner inte mig, men jag känner Er, här är jag, förfoga över mig. Detta...' 660376 proofread-page text/x-wiki h7ty8u7oo0x3bth0ztpqzcfafiascit Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/92 104 226548 660377 2026-10-30T15:11:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och botten dyrkade herr Gillenormand Marius. Han dyrkade honom på sitt sätt, samtidigt som han grälade på honom, men när barnet lämnat honom, kände han ett stort tomrum i sitt hjärta. Han förbjöd alla att tala till honom, men sörjde egentligen över, att han blev så väl åtlydd. Den första tiden hoppades han, att denne buonapartist, denne jakobin, denne terorist, denne sep­ temberdagarnas anhängare skulle återvända. Men veckorna gingo, månaderna gingo,...' 660377 proofread-page text/x-wiki 07dle8qctl6zbktv46cy63wf7q90bmf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/93 104 226549 660378 2026-10-30T15:12:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han kallade honom. Han levde mer och mer iso­ lerat Marius. Han var ännu liksom förr i ti­ den glad och häftig, men hans glädje visade en viss krampaktig stränghet, som om den utgjor­ des av smärta och vrede, och hans våldsamma utbrott slutade alltid med ett slags dyster utmatt­ ning. Han sade stundom: Om han ändå ville komma tillbaka, vilken präktig örfil han skulle få! Vad moster beträffar tänkte hon egentligen alldeles för litet för att kunna hysa...' 660378 proofread-page text/x-wiki 2vhjc2ndjavb27y9qzbx2upkhixs7f9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/94 104 226550 660379 2026-10-30T15:12:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en liten knäpp, om han ville verka glad och upprymd: — "Herr baron Pontmercy processar i någon krok". Under det den gamle beklagade sig, gladde sig Marlus över sitt handlingssätt. All bitterhet ha­ de genom olyckan försvunnit från hans hjärta. Han tänkte visserligen på herr Gillenormand med mildhet, men han ville på inga villkor taga emot något av den man, som handlat elakt mot hans far. Detta var det blandade uttrycket för hans första harm. Eljest va... 660379 proofread-page text/x-wiki rpgxawmaytayr6j8w2n7cf64ziity63 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/95 104 226551 660380 2026-10-30T15:13:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'närmare fadern och att söka efterlikna honom var att modigt strida emot nöden, liksom han modigt stritt emot fienden, och att det utan tvivel varit detta, som översten menat, när han uttala­ de orden: "Han skulle bliva värdig", ord, som Marius fortfor att bära, icke på sitt bröst, ty över­ stens skrivelse var försvunnen, men i sitt hjärta. Dessutom var han bara barnet den dagen då hans morfar körde bort honom; nu var han en man. Han kände det. Olyckan... 660380 proofread-page text/x-wiki ttt9fsu7bbyeovqthdfn6d64cgut1p5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/96 104 226552 660381 2026-10-30T15:13:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i drömmar. Han bevistar de frispektakel, som Gud giver; han betraktar himlen, stjärnorna, blommorna, barnen, mänskligheten, vari han li­ der, skapelsen, varav han njuter. Han betraktar mänskligheten, tills han ser själen, ocliskapelsen så länge, att han ser Gud. Han drömmer, och han känner sig stor; han drömmer åter, och han känner sig vek. Från den egoistiske mannen, som lider, övergår han till mannen, som deltager. En storartad känsla vaknar ino... 660381 proofread-page text/x-wiki ew2kn6mfs4wq37p25z8dcu0vf40cy24 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/97 104 226553 660382 2026-10-30T15:16:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varje morgon återtager sitt arbete för brödfödan blir lians rygg allt ral<are och hans hjärna allt rikare på idéer. Efter slutat arbete försjunker han åter i drömmar, i betraktelser, i fröjder; han vandrar med fötterna bland vidrigheter, bland taggiga stenar, och många gånger i den värsta smutsen, men huvudet höll han alltid högt med blicken mot ljuset. Han var liten, mild och fred­ lig, välvillig, foglig och passiv, och alltid nöjd med litet; ocli ha... 660382 proofread-page text/x-wiki h3cxgg3nk6yt18xby5bunvbs2fvenpu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/98 104 226554 660383 2026-10-30T15:16:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liv för följande uppgifter: att sysselsätta sig så litet som möjligt med materiella arbeten för att så mycket mer kunna få ägna sig åt tankearbete, med andra ord, att ägna så få timmar som möj­ ligt åt det oändliga. Han levde i den tron, att ingenting fattades honom, och märkte ej, att detta försjunkande i betraktelser ofta slutar med att bliva ett slags lättja, att han nöjt sig med att vinna blott det allra nödvändigaste, och att han vilade sig f...' 660383 proofread-page text/x-wiki dgn9j6q4yu6q31q5jfp58lsmkrcxhhk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/99 104 226555 660384 2026-10-30T15:17:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett arbete som var föga mödosamt, och, som sagt räckte till hans uppehälle. En av de bokhandlare, för vilken han arbeta­ de, jag tror hans namn var Magimel, hade er­ bjudit honom fast plats hos sig mot en lön av femtonhundra francs om året och fritt rum. Rum och femtonhundra francs! Utan tvivel mycket lockande. Men att avstå från friheten, att vara löntagare, att vara en slags bodknodd i littera­ tur. Enligt Marius' åsikt skulle hans ställning, om han... 660384 proofread-page text/x-wiki tv66rcqf8tswnipbvepzqgaiokwhejp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/100 104 226556 660385 2026-10-30T15:17:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 're. Först var det tack vare honom, som hans inre hade förändrats, och vidare hade denne känt och älskat hans fader. "Han har opererat min karaktär", brukade han säga. Säkert var, att denne kyrkovärds inflytande va­ rit avgörande. Dock hade herr Mabeuf i denna sak icke spe­ lat annan roll än att vara försynens lugna och orubbliga verktyg. Han hade av en slump och alldeles omedvetet upplyst Marins liksom ett ljus som någon bär; han hade varit ljuset och... 660385 proofread-page text/x-wiki 2lopzk50dkf1wp3zocpsvzhascgi0rz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/102 104 226557 660386 2026-10-30T15:17:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'folianter och till och med duodeser, som de kun­ de bläddra i. Han aktade sig noga för att vara sysslolös; att ha böcker hindrar en inte ifrån att läsa, att vara botanist hindrar en inte ifrån att vara trädgårdsmästare. På den tiden, han um­ gicks med Pontmercy, hade det funnits det sam­ bandet mellan översten och honom, att översten gjorde för blommorna det som han själv gjorde för frukterna. Herr Mabeuf hade lyckats fram­ ställa ett nytt slag av p...' 660386 proofread-page text/x-wiki bwsav9wa5nab9aohqhifmbnmk2lxjwv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/103 104 226558 660387 2026-10-30T15:18:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när mågon en dag frågade honom: — "Varför har Ni aldrig gift Er?" "Jag har glömt att göra det", svarade han. Om det någon gång hände, att han utbrast: — "Om jag vore rik", så var det ej när han fixerade en vecker flicka, såsom hr Gillenormand brukade, utan när han betraktade en vacker bok. Han levde ensam med en gammal hushållerska. Han hade gikt i händerna och när han sov, krökte sig hans gamla, av reumatis­ men knöliga fingrar över lakanets veck...' 660387 proofread-page text/x-wiki o7o02z75cam20ykzjjjqz7oxgn4l8q1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/104 104 226559 660388 2026-10-30T15:18:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stare. Åsynen av en sabel eller en bössa kom hans blod att stelna i ådrorna. Under hela sitt liv hade han aldrig kommit i närheten av en ka­ non, icke ens vid Invalidhotellet. Hans mage var passabel. Han hade en bror, som var kyrkoher­ de med grått hår och tandlös mun och svagt förstånd, oclidarrningar i hela kroppen; denne broder talade picardiska, hade ett barnsligt skratt, var alltid rädd och såg ut som ett gam­ malt får. Bortsett från detta hade h... 660388 proofread-page text/x-wiki akaqzj0yu31ljny0ff4vdjrgkli8frk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/105 104 226560 660389 2026-10-30T15:18:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mässan använde hon till att räkna linne i sin ki­ sta ocl iatt på sängen breda ut de klänningar hon köpte, men aldrig använde. Hon kunde lä­ sa. Herr Mabeuf kallade henne mor Plutarchus. Herr Mabeuf hade fattat behag till Marius, emedan denne, som var ung och böjlig, lyste upp hans ålderdom utan att irritera honom. Ungdom­ ens mildhet har samma verkan på ålderdomen som sol under vindstilla. När Marius var trött på den krigiska äran, kanonernas dån, m...' 660389 proofread-page text/x-wiki jyqs7sow7sntrsh8dbxtjte1n9wau3a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/106 104 226561 660390 2026-10-30T15:18:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gick veckor utan att någon köpare visade sig. Stundom ryckte herr Mabeuf till vid en ringning. Herrn, sade sorgset mor Plutarchus, det är vattenbäraren. Följden blev att herr Mabeuf lämnade Méziéres-gatan, lämnade sin befattning som kyrkovärd, avstod från Saint-Sulpice, sålde en del, ej av sina böcker, men av sina gravyrer — av dem han var minst fäst vid — samt flyttade in i ett litet hus vid boulevard Montparnasse, där han förresten stannade blott et... 660390 proofread-page text/x-wiki 4dtp8k7hxyozkashsoq8okssq8gk32r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/107 104 226562 660391 2026-10-30T15:19:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'själv i alla spikar som behövdes för att hänga upp gravyrerna och växterna; resten av dagen använde han till att gräva i sin trädgård och när han på kvällen såg att mor Plutarchus var en smula dyster, klappade han henne på axeln och sade småleende: Vi komma nog att få indigo. Det var endast få besökande, bokhandlaren från Porte Saint-Jacques och Marius, som fingo tillträde till hans koja i Austerlitz, ett bullersamt namn, som han dessutom fann föga b...' 660391 proofread-page text/x-wiki enegx56i3llmazvegd8aj73tx8hzijv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/108 104 226563 660392 2026-10-30T15:19:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ende. Det var därför, som herr Mabeuf, trots den förmörkelse, som ägt rum omkring hans person, och trots att hans förhoppningar utslock­ nade den ena efter den andra, dock förblev full­ komligt, om också något barnsligt, lycklig. Hans vanor hade något av en pendyls regelbundna gång. När hans urverk en gång dragits upp av en illusion, fortsatte det att gå mycket länge, till och med sedan illusionen försvunnit. Ett ur stannar ej just i det ögonblick, so... 660392 proofread-page text/x-wiki dfsgqg65rym1ikt358ta62pqp1pjc2t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/109 104 226564 660393 2026-10-30T15:19:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under läsningen kom hon till denna mening: Det gällde en dragon och hans sköna. "Den sköna var förnärmad och dragonen". .. Hon avbröt läsningen för att torka av sina glas­ ögon. Buddha och draken, återtog herr Mabeuf halv­ högt. (Dragon betyder även drake på franska.) Ja, det är sannt, det fanns en drake, som liggan­ de i sin håla, sprutade ut eld genom sitt gap och antände himlen. Många stjärnor voro redan upp­ brända av vidundret, som dessutom h...' 660393 proofread-page text/x-wiki rouyatwzciojqn77bq0r6g85mzj9wn4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/113 104 226565 660394 2026-10-30T15:19:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var i detta drömmande tillstånd, skulle ett öga, som kunnat skåda in i Marius själ, bländats av dess renhet. Om våra kroppsliga ögon hade för­ mågan att skåda in i andras samveten, skulle vi helt säkert döma människan mera efter hennes tankar. Tainken, men icke drömmen, inrymmer vilja. Drömmen är helt och hållet spontan, och visar, till oclimed när den framställer det gigan­ tiska och det ideala, vår själs ansikte. Det finns intet, som mera omedel...' 660394 proofread-page text/x-wiki ewptdd57cbz9qnq9cfnio26qfm2kdnu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/114 104 226566 660395 2026-10-30T15:19:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tjugo francs, sade den gamla. Marius hade gömt trettio francs i sin låda. — Här är tjugofem francs, sade han till den gamla. Betala för de stackars varelserna, giv dem fem francs men säg ej, att det kommer från mig.' 660395 proofread-page text/x-wiki 0rf4btmgh7wirq98ly9bznnm5f4sj51 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/116 104 226567 660396 2026-10-30T15:20:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dotter in och med sin mildaste röst — ty det gäll­ de ju hennes favorit — sade hon till honom: — Min far, Théodule kommer hit i dag på morgonen för att göra visit. — Vem är Théodule? — Er nevö. — Jaså, sade morfadern. Sedan återtog han läsningen, tänkte icke mer på sin nevö, som icke var någon annan än en viss Théodule, och blev snart vid dåligt lynne, något som ofta hände, när han satt ocliläste. Tidnin­ gen, han höll sig med, vilke...' 660396 proofread-page text/x-wiki jiooz68csc2gnh0k984uvjs1mjxtpqf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/117 104 226568 660397 2026-10-30T15:20:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'troligen, liksom de andra, skulle "överlägga" på Panthéon-platsen. Under det han fördjupade sig i dessa funderin­ gar, inträdde löjtnant Théodule civilklädd, vilket var väl uträknat, diskret infördes han av fröken Gillenormand. Löjtnanten tänkte som så: — Den gamle druiden har icke placerat allt i form av livränta. Det kan vara mödan värt att en och annan gång styra ut sig som civil. Fröken Gillenormand sade högt till sin fader: — Théodule, er...' 660397 proofread-page text/x-wiki bzo3220d7hnc0sqxux88l7k9mc2jn0b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/118 104 226569 660398 2026-10-30T15:20:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fram och tillbaka på golvet, högljutt pratande med händerna i fickorna och med sina inflamme­ rade fingrar vridande på de båda klockorna, han hade i sina två västfickor. — Sådana slynglar! Och de sammankalla var­ andra på Panthéon-platsen. Tusan också! Barn­ ungar, som nyligen ammades. Om man klämde näsan på dem, skulle det komma mjölk ur den. Och de skola överlägga i morgon klockan tolv. Vart bär det hän? Det är givet, att det bär till avgrunde...' 660398 proofread-page text/x-wiki t9t71nygckogjrknlkv5n22ld0lcboe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/119 104 226570 660399 2026-10-30T15:20:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Gillenormand vände huvudet till hälften, fick syn på Théodule, och fortsatte: — När man tänker på att den slyngeln varit nog oförskämd att göra sig till carbonarol Var­ för har du lämnat mitt hus? För att gå och bli republikan! Usch! Först och främst vill folket icke veta av din republik, ty det är förnuftigt. Folket vet, att det alltid funnits konungar, och att det alltid kommer att finnas dylika, det vet, att folket ej är någonting annat än...' 660399 proofread-page text/x-wiki 4hs91j1ptne735p2cfvkplu4v2g5j97 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/120 104 226571 660400 2026-10-30T15:21:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liga galenskaper. För ett år sedan sprungo de och gapade efter Hernani. Jag frågar er! Hernani! Är det ej bara antiteser, vedervärdigheter, som inte en gång äro skrivna på ordentlig fran­ ska? Och så ställa de kanoner på Louvrens borg­ gård. Sådana äro denna tidens stråtrövare. — Ni har rätt, morbror, sade Théodule. Herr Gillenormand återtog: — Kanoner på museets gård! Varför? Vad är egentliga meningen? Ni vilja alltså skjuta ned Apollon d...' 660400 proofread-page text/x-wiki i7gfqkjqwr7haz96ehzedxwuwjzdvek Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/121 104 226572 660401 2026-10-30T15:21:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skjortor och benkläder av grovt tyg och stövlar av grovt läder. Man skulle kunna använda deras fula språk till att sula om deras gamla utslitna skor med. Och alla dessa barnungar tillåta sig att ha politiska meningar. Det borde vara förbjudet att ha poli­ tiska meningar. De fabricera system, omskapa samhället, stör­ ta monarkien, omkasta lagarna; de placera vin­ den, där källaren skall vara, de vända upp och ned på hela Europa, de bygga upp värden på... 660401 proofread-page text/x-wiki rdq5pk0fvbn8rt68hmj8lbv416boa92 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/122 104 226573 660402 2026-10-30T15:21:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvuden likna fjäderbollar och som ha en klubba i handen — äro klokare än dessa skolpojkar. Slynglar som icke äro värda en tolvskilling! Och sådana skola överlägga, besluta oclibestämma. Det är världens undergång! Det är slutet på denna usla jordklump! Det fattades en sista ross­ ling, Frankrike utstöter den. Överlägg ni, era nar­ rar! Sådana där saker skola hända, så länge de gå och läsa tidningarna under Odeons arkader. — Det kostar dem en...' 660402 proofread-page text/x-wiki 1hisrxxb87dxwel9igb34u51e8bvryx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/123 104 226574 660403 2026-10-30T15:21:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är liksom deras Sléyes! En kungamördare, som slutar som senator, men så går det all­ tid. Man förolämpar varandra med det borger­ liga duandet, för att sluta med att kalla sig herr greve. Herr grevens anor börja med septembermorden. — Filosofen Sieyés! Jag berömmer mig av att aldrig ha tagit mer notis om dessa filosofers lä­ ror än om en marknadsgycklares glasögon. Jag såg en dag senatorerna gå över Malaquais-platsen, iklädda sina med bin p...' 660403 proofread-page text/x-wiki iifso0g1rmwrb12zgi105vnr39u2di4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/124 104 226575 660404 2026-10-30T15:21:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— För böveln! utropade löjtnanten, det kallar jag att tala sanning. Herr Gillenormand hejdade en gest, han påbör­ jat, vände sig om, tittade stadigt på lansiären Théodule med halvslutna ögon och sade till ho­ nom: — Ni är en idiot!' 660404 proofread-page text/x-wiki o8ng1sr395ys79e4n5rewkb7etupr5b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/126 104 226576 660405 2026-10-30T15:22:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänkande man, var han nästan lika djupsinnig som barnslig. I en allvarlig situation hade han alla förutsättningar för att handla dåraktigt, vil­ ket emellertid icke hindrade, att han i nästa ögon­ blick kunde vara snillrik. Hans sätt var reserve­ rat, kallt, artigt men föga öppet. Emedan hans mun var utsökt vacker, hans läppar de underba­ raste och hans tänder de vitaste i världen, så mildrade hans leende den aning av stränghet, som vilade över hans...' 660405 proofread-page text/x-wiki ct4rhmaathnglj63p4vbfzgbs90vk6t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/127 104 226577 660406 2026-10-30T15:22:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den utomordentliga anledningen, att han flydde alla. Han levde på detta obestämt — dumt, sa­ de Courfeyrac. Courfeyrac sade även till honom: "Du ska in­ te sträva efter att uppväcka vördnad." (De sa­ de nämligen du till varandra, något som ungdo­ mar äro mycket benägna för.) "Min vän, hör här ett råd. Läs icke så många böcker utan titta li­ te mera på de unga flickorna. De små slynonna ha sina goda sidor, Marius. Om du flyr eller rod­ nar fö...' 660406 proofread-page text/x-wiki kpfw9hlx2u8tnsiluofl1y5rm14pwu8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/128 104 226578 660407 2026-10-30T15:23:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de hans rum, och vilken föranledde Courfeyrac att yttra: — Lägg märke till, att Marius tjänarinna bär skägg, själv har han knappast något. Den andra kvinnan säg ut som en liten flicka. Henne såg han mycket ofta, men han lät aldrig sina blickar vila på henne. I den öde allé i Luxemburgträdgården, den allé, som löper längs utmed bröstvärnet vid rue de la Pépiniére, hade Marius sedan mer än ett år till­ baka lagt märke till en ung man och en hel...' 660407 proofread-page text/x-wiki oan5xdfps8ofv92wkxnoow3axn45h6a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/129 104 226579 660408 2026-10-30T15:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men verkade otillgängligt, och hans blick mötte aldrig någon annans. Han bar blå byxor, blå rock och en hatt med breda brätten, alltsamman såg alltid nytt ut. Vidare hade han svart hals­ duk och en kväkarskjorta, d. v. s. en skjorta, som var bländande vit, men av grovt tyg. En grisett, som en dag gick förbi honom sade: "Se, en sådan proper änkling". — Han hade alldeles vitt hår. Första gången den unga flickan, som åtföljde honom, kom och satte sig til... 660408 proofread-page text/x-wiki gu43npm3kw7pio90n7e7abjnyf2x99w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/130 104 226580 660409 2026-10-30T15:23:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skänkte han dem ej längre någon uppmärksam­ het. De å sin sida tycktes inte ens se honom. De talade med varandra med lugn och likgiltig min. Flickan pratade glatt utan uppehåll. Den gamle mannen talade föga, men ibland såg han på henne med ögonen fyllda av outsäglig faders­ kärlek. Marius hade helt mekaniskt vant sig vid att promenera i denna allé. Han fann dem ständigt där. Saken utvecklade sig på följande sätt. Marius kom hälst in genom den del av...' 660409 proofread-page text/x-wiki lwf0qw332cyh3flc64c7bba3ckooymr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/131 104 226581 660410 2026-10-30T15:23:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'het bland de fem eller sex studerande, som då oclidå promenerade längs de la Pépiniére, de vetgiriga efter sina föreläsningar, de övriga efter sitt parti biljard. Courfeyrac, som tillhörde de senare, hade observerat dem någon tid, men då han fann, att flickan var ful, hade han avlägsnat sig hastigt och omsorgsfullt. Han hade avlägs­ nat sig som en parter, i det att han gav dem ett öknamn. Egendomligt frapperad av den lillas klädedräkt och av den gamle... 660410 proofread-page text/x-wiki c4py97j9lcr67py65agi6xzk5hli7kl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/134 104 226582 660411 2026-10-30T15:23:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som talade med henne. Och ingenting kunde vara mera förtjusande än detta friska leende med sänkta ögonlock. I första ögonblicket tänkte Ma­ rins, att det var en annan dotter till samme man, utan tvivel en syster till den förra. Men när hans orubbliga vana under promenaden åter förde ho­ nom i närheten av bänken, och när han då be­ traktade flickan noga, såg han, att det var den­ samma. På sex månader hade av den lilla flic­ kan blivit en ung dam. D...' 660411 proofread-page text/x-wiki q8v2xpmd8084stdi9jagvliz5p1tiw3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/135 104 226583 660412 2026-10-30T15:24:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alla slag, och de bli med en gång betydande, slösaktiga och praktälskande. Detta egendomli­ ga förhållande beror på en ränta, som de uppbu­ rit. Föregående dag hade varit en förfallodag. — Den unga flickan hade uppburit sin halvårsränta. Och dessutom var det ej längre en skolflicka med plyschhatt och merinoklänning, klumpiga skor ocliröda händer. Smaken hade vaknat hos henne på samma gång som skönheten. Det var en vacker ung dam, enkelt men elegant...' 660412 proofread-page text/x-wiki adah8e2tof4pbv7r0makvbrjda3lezp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/136 104 226584 660413 2026-10-30T15:24:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'azur. Hon betraktade likgiltigt Marius, som hon skulle ha betraktat pojkbytingen, som lekte under sykomorerna eller den stora marmorurnan, som skänkte bänken skugga. Marius å sin sida fort­ satte sin promenad, försjunken i andra tankar. Han passerade fyra eller fem gånger till förbi bänken, där den unga flickan satt, men då riktade han inte ens blicken mot henne. Under de dagar, som följde, gick han som van­ ligt till parken. Som vanligt fann han fade... 660413 proofread-page text/x-wiki 5wvgp8zjji91qsevgz17gvynl5pd8bc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/138 104 226585 660414 2026-10-30T15:24:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon betraktar sin omgivning på detta sätt. Olyck­ lig den, som då befinner sig i hennes närhet. Denna första blick ur en själ, som ännu ej känner sig själv, är lik morgonrodnaden. Det är något strålande ocliokänt, som vaknar. Det är sällsynt, att en sådan blick ej väcker ett djupt svärmeri hos den, som den faller på. Hela själens renhet och brinnande längtan sam­ las i denna himmelska och ödesdigra stråle, som mera än de mest tränade kokotters...' 660414 proofread-page text/x-wiki i2xmcqkbp6tt8wuaicmt6ayirfd34xl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/140 104 226586 660415 2026-10-30T15:24:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'borgare, som vid handen ledde en liten gosse på fem år. Han sade till honom: "Undvik överdrif­ ter. Min son, håll dig på samma avstånd från despotismen som från anarkien". — Marius lyss­ nade till borgaren. Sedan gick han ännu en tur runt dammen. Slutligen började han gå i rikt­ ning mot sin allé, långsamt och liksom motvilligt. Man skulle kunnat säga, att han både ville och inte ville gå dit. Han gjorde sig icke räkning för detta utan trodde, att...' 660415 proofread-page text/x-wiki 6yx36io65kfpmvecv0f8uysxptxbu6b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/141 104 226587 660416 2026-10-30T15:25:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Manuel du Baccalauréat var en dum bok, och att den med nödvändighet blivit utgiven av sällsynt dumma människor, eftersom man i den beteckna­ de tre tragedier av Racine men endast en komedi av Maliére som den mänskliga andens mäster­ verk. — En gäll vissling löd för hans öron. Allt under det han närmade sig bänken, sträckte han ut vecken på sin rock, och hans blick fästes på den unga flickan. Det tycktes honom, som om hon fyllde hela bortersta delen...' 660416 proofread-page text/x-wiki p89yzyox9f95zdxr3zo8z4oscbk5xy8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/142 104 226588 660417 2026-10-30T15:25:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smula mera. Han lyckades till ocli med komma så nära, att endast tre träd skiljde honom från bänken, men där kände han, att det på något sätt var omöjligt att gå vidare, och han tvekade. Han hade trott sig se den unga flickans ansikte vända sig mot honom. Emellertid gjorde han en man­ lig och häftig ansträngning, kuvade sin tvekan ocli fortsatte att gå framåt. Några sekunder därefter gick han förbi bänken, rak i ryggen ocli med fasta steg. Han var r...' 660417 proofread-page text/x-wiki a7dlk72mwtu5h5qm92mm1i4lwy9nbm7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/143 104 226589 660418 2026-10-30T15:25:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Neulchåteau har placerat i början av sin edition av Gil Bias, som hade han själv författat den. Han lämnade bänken bakom sig och fortsatte till slutet av den allé, som låg näst intill, sedan vän­ de han tillbaka samma väg och gick ännu en gäng förbi den vackra flickan. Denna gång var han mycket blek. För övrigt erfor han endast en känsla av obehag. Han avlägsnade sig från bänken ocliflickan, och när han vände ryggen till, föreställde han sig, at...' 660418 proofread-page text/x-wiki 73q2cwf4cny7mebjl247grt2kikur6q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/144 104 226590 660419 2026-10-30T15:25:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nytt promenera mot den bänk, som omgavs av en gloria. Emellertid blev han stående orörlig. För för­ sta gången på femton månader sade han till sig själv, att denne man, som satt där varje dag med sin dotter, å sin sida utan tvivel lagt märke till honom och antagligen fann hans uppträdande egendomligt. Och först nu kände han det vanvördigt att kalla denne okände man, till och med i sina hem­ ligaste tankar, med öknamnet herr Leblanc. Han blev sålunda...' 660419 proofread-page text/x-wiki ilb1u7l74qhodeqq8xvmii88vde6x6s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/146 104 226591 660420 2026-10-30T15:26:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de rOuest. När han några veckor senare kom att fundera på var han ätit middag den kvällen, kunde han ej erinra sig detta. Följande dag blev Madame Bougon för tredje gången träffad av blixten. Marius gick åter ut i sina bästa kläder. "Tre dar i rad!" utropade hon. — Hon för­ sökte att följa honom, men Marius gick skynd­ samt och med oerhört långa steg. Det var en kapplöning, som liknade jakt på stenget. Hon förlorade honom ur sikte på två minuter...' 660420 proofread-page text/x-wiki qjomjjx3yb3paufd661rdij9cmc92xi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/147 104 226592 660421 2026-10-30T15:26:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sparvarna hoppa omkring, som gjorde de narr av honom. Så förflöt en fjorton dagar och Marius gick in­ te mer till Luxembourg-trädgården för att pro­ menera utan för att sätta sig där, alltid på sam­ ma plats, utan att veta varför. När han slagit sig ned där, rörde han sig icke mera. Han satte var­ je morgon på sig sina bästa kläder men visade sig likväl icke för den unga flickan, och dagen därpå upprepades detsamma. Hon var säkert un­ derbart v...' 660421 proofread-page text/x-wiki 8lmlw4j4d56jyimiav26fellpwpxu1x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/149 104 226593 660422 2026-10-30T15:26:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i denna allé, två steg från mig. Han var förvir­ rad; han skulle ha velat vara mycket vacker och helst dekorerad också. Han hörde hur de när­ made sig med dämpade men fasta steg. Han in­ billade sig, att herr Leblanc kastade förargade blickar på honom. — Han ämnar kanske till­ tala mig, tänkte han. Han sänkte huvudet. När han ånyo höjde det, voro de tätt inpå honom. Den unga flickan gick förbi honom, och då hon pas­ serade, betraktade hon honom...' 660422 proofread-page text/x-wiki bf68h4f9awyi6kmeyrw9m47ezn341ns Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/150 104 226594 660423 2026-10-30T15:26:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kände sig, som svävade han omkring i högre rymder. Samtidigt var han fruktansvärt förargad, emedan han hade damm på sina skor. Han trodde sig vara säker på, att hon även ha­ de betraktat hans skor. Han följde henne med ögonen, till dess hon försvann ur synhåll. Sedan började han att pro­ menera i parken som en galning. Det är möjligt, att han då och då slcrattade oclitalade högt för sig själv. Han nalkades barnsköterskorna så drömmande, att var...' 660423 proofread-page text/x-wiki 5a0hrffcjjr0yxyvrmqkc9f3si4piyr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/151 104 226595 660424 2026-10-30T15:27:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Efter middagen sade han till Courfeyrac: — Jag bjuder dig på teatern. De gingo till Porte-Saint-Martin för att se Frédérick i TAuberge des Adrets. Marius hade ofantligt roligt. Samtidigt fick han ett förnyat anfall av vild­ het. När de lämnade teatern, vägrade han att betrakta strumpebandet på en modist, som steg över en rännsten, och när Courfeyrac sade: — Jag skulle gärna vilja ha den kvinnan i min samling, väckte det nästan fasa hos honom. Courfeyr... 660424 proofread-page text/x-wiki 8493nmvj8vhs0ktvcjopf4wsqonxm1z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/152 104 226596 660425 2026-10-30T15:27:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är emellertid bra skönt att vara deko­ rerad. — Det var mig en lustig en, sade Courfeyrac med låg röst till Jean Prouvaire. — Nej, sade Jean Prouvaire, han är allvarlig. Det var i själva verket mycket allvarliga saker. För Marius hade den oroliga och hänförande tim­ ma slagit, som är början till den verkliga passio­ nen. En blick hade åstadkommit allt detta. När minan är laddad, när eldsvådan är nära, är intet enklare än detta. En blick...' 660425 proofread-page text/x-wiki djht6jkm8fyajav07ordloyu6bk0f06 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/153 104 226597 660426 2026-10-30T15:27:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken har fångat en, likgiltigt varigenom eller hur, då ens tanke ej varit nog spänstig eller då den sysslat med annat. Man är förlorad. Man blir helt uppslukad av det. Man fjättras med en mys­ tisk makt. Man försvarar sig förgäves. Ingen människa kan hjälpa en. Man kastas från den ena kuggen i maskineriet till den andra, från ån­ gest till ångest, från lidande till lidande; hela ens jag, ens ande, ens förmögenhet och framtid, ens själ. Man lämnar de...' 660426 proofread-page text/x-wiki av6oza5un2kpz5vwiltj4c7dc4srh54 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/155 104 226598 660427 2026-10-30T15:28:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han blev slutligen djärvare och han närmade sig bänken. Emellertid gick han inte längre för­ bi dem, dels av blyghet, dels av för älskande in­ stinktiv klokhet. Han ansåg det förnuftigast att inte ådraga sig faderns uppmärksamhet. Han passade in sina utsiktsposter mellan träden och statyernas socklar med djupsinnig machiavellism, så att han kunde se så mycket som möjligt av flickan men så litet som möjligt av den gamle mannen. Ibland blev han hela hal... 660427 proofread-page text/x-wiki avanrx9c7ka8itsk0edunt165tadc1j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/156 104 226599 660428 2026-10-30T15:28:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen också märkte något, ty han reste sig ofta och började promenera, då Marius visade sig. De hade lämnat sin vanliga bänk och längst bort i andra ändan av allén lagt beslag på bänken vid le Gladiateur liksom för att se, om Marius följ­ de dem dit. Marius förstod inte detta ocli gjor­ de sig därför skyldig till denna dumhet. Fadern började nu komma mera oregelbundet och hade inte sin dotter med sig varje dag. Ibland kom han ensam. Då stannade Mariu...' 660428 proofread-page text/x-wiki 6rr08rmsm83oj9g766qfapa1tqijqki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/157 104 226600 660429 2026-10-30T15:28:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den med hänryckning. Näsduken var märkt med bokstäverna U. F. Marius hade ej reda på något om detta barn. Han kände varken hennes familj eller hennes namn, och ej heller visste han, var hon bodde. Dessa två bokstäver var det första han visste om henne. Det var förtjusade initia­ ler, och han började genast att bygga luftslott med dem. U var tydligen förnamnet. — Ursule, tänkte han, vilket bedårande namn! Han kysste näsduken och inandades dess doft. Un... 660429 proofread-page text/x-wiki icukbb21ojecdhp15e7s0wfbxnic1z5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/159 104 226601 660430 2026-10-30T15:28:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Isis', nästan i jämnhöjd med strumpebandet. Ett utsökt välformat ben blev synligt. Marius såg det. Han blev förtvivlad och utom sig av vrede. Den unga flickan hade blixtsnabbt dragit ner klänningen med en gudomligt skygg rörelse, men Marius var i varje fall upprörd. Han var ensam i allén, det var visserligen sant. Men det ha­ de kunnat vara någon där. Och om det hade va­ rit någon där. Kan man föreställa sig något för­ skräckligare! Det var förfä...' 660430 proofread-page text/x-wiki nnazradpx2eph30me22cz590g82h3b0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/160 104 226602 660431 2026-10-30T15:28:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'unga flickan vände sig en smula om och höjde ögonbrynen på ett sätt, som sade: — Nå, vad är det fatt med honom? Detta var deras första tvist. Marius upphörde knappast att se förgrymmad ut, förrän någon gick genom alléen. Det var en invalid med böjd rygg, rynkig ocli alldeles vithå­ rig, iförd Ludvig XV:s uniform. På bröstet bar han det lilla ovala utmärkelsetecknet av rött klä­ de med de korsade klingorna, Ludvig den heliges kors, för övrigt...' 660431 proofread-page text/x-wiki 5bjhc4lk434lkb73t0owvqh46k39tre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/161 104 226603 660432 2026-10-30T15:29:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Han hade kanske varit där, när —? sade han till sig själv, han har kanske sett! Och Marius fick lust att tillintetgöra invaliden. Men tiden läker alla sår. Hur rättmätig Ma­ rius' vrede mot Ursule än var, så gick den över. Han slutade med att förlåta henne. Men det var med stor viljeansträngning. Han var förargad på henne i tre dagar. Trots allt detta och kanske just till följd därav växte hans passion och gjor­ de honom vild och galen. Victor...' 660432 proofread-page text/x-wiki 9yle6uq7yeu5mlzfqx9fazkp0cxjpki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/163 104 226604 660433 2026-10-30T15:29:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i det han icke njöt av hennes anblick i parken utan även följde henne hem. Hans längtan blev än djärvare. Han visste, vad hon hette, hennes förnamn åtminstone kän­ de han, ett förtjusande namn, det verkliga nam­ net för en kvinna. Han visste, var hon bodde. Nu ville han veta, vem hon var. En kväll, när han följt dem hem och sett dem försvinna genom porten, följde han efter och frå­ gade modigt portvakten: — Det var ju herrn i första våningen, som...' 660433 proofread-page text/x-wiki 9gxt87g6dqru0zdebdfk181dv3b32ku Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/164 104 226605 660434 2026-10-30T15:29:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad heter han? frågade Marius. Portvakten såg upp och sade: — Är ni vid polisen? Marius gick snopen sin väg. Men han var än­ då mycket förtjust. Saken gick framåt. — Nåväl, tänkte han, jag vet, att hon heter Ursule, att hon är dotter till en rentier, ocliatt hon bor på rue de 1'Ouest i tredje våningen. Följande dag gjorde herr Leblanc och hans dotter endast ett kort besök i parken. De gingo sin väg, medan det ännu var full dager. Ma­ rius f...' 660434 proofread-page text/x-wiki 99u3oiq89uibx41ys293c6csa3ln348 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/165 104 226606 660435 2026-10-30T15:29:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag visade de sig icke heller i par­ ken. Marius väntade hela dagen, sedan gick han för att fortsätta sin nattliga promenad nedanför fönstren. Detta höll han på med till klockan tio. Det fick gå hur det ville med hans middag. Den sjuke hämtar näring ur sin feber, den förälskade av kärleken. En vecka förflöt på detta sätt. Herr Leblanc och hans dotter blevo icke mera synliga i Luxembourg-trädgården. Marius plågade sig med dystra gissningar....' 660435 proofread-page text/x-wiki 3lhu71nwla8diica2a0hhvhv414ae20 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/166 104 226607 660436 2026-10-30T15:30:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag — han levde nämligen endast av hoppet på morgondagen, och det fanns så att sä­ ga för honom intet nu — fa^nns ingen i parken. Han väntade där till skymningen föll på, då gick ha till rue de 1'Ouest. Intet ljus i fönstren. Per­ siennerna voro nedfällda. I tredje våningen var allt mörkt och tyst. Marius knackade på, steg in och sade till port­ vakten: — Är herrn i tredje våningen hemma? — Han har flyttat, svarade portvakten. Marius...' 660436 proofread-page text/x-wiki fh75f9nmlr6xaxnx85t02q469hiayqy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/169 104 226608 660437 2026-10-30T15:30:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det yttre genom det inre i en okänd, ständig väx­ ling. Samhället är knappast medvetet om denna inre verksamhet, som lämnar ytan oberörd, men förändrar det inre. Vad blir då följden av allt detta arbete i det tysta? — Framtiden. Ju djupare man tränger ned i gruvan, desto mera mystiska äro arbetarna. Så långt som den sociale filosofen stiger ned, är arbetet gott; läng­ re ned är det i hög grad tvivelaktigt, och ännu längre ned blir det förskräck...' 660437 proofread-page text/x-wiki r0f85jdskux98ggq7fh44sr8rnxhc4e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/170 104 226609 660438 2026-10-30T15:30:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'osynliga, ser man otydligt skuggor av män, som kanske icke existera ännu. De från i går äro spöken, de av i morgon äro vålnader. Själens ögon urskilja dem dunkelt. Att se framtiden fö­ das, är en av filosofiens visioner. En värld i vardande, vilken imponerande synl Saint Simon, Owen, Fourier äro också synliga i bakgrunden. En gudomlig kedja sammanbinder alla de un­ derjordiska arbetarna med varandra dem ovetan­ de, men de tro sig själva isolerade, fas... 660438 proofread-page text/x-wiki n48oa0edn2agq10yemq13fn0wxbs4gc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/171 104 226610 660439 2026-10-30T15:30:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'har i blicken ett blekt skimmer av oändlighet. Vad han än må göra, så vörda den, vars ögon lysa av detta ljus! Det mörka ögat är ett annat kännemärke. Där börjar ondskan. Bliv betänksam och dar­ ra inför den, vars blick är tom. Samhället har svarta arbetare. Det finns en punkt, där djupet svepes i dunkel, och där ljuset slocknar. Under alla dessa gruvschakt, som vi nu ha skildrat, under hela detta framåtskridandets och utopiernas ofantliga system, f...' 660439 proofread-page text/x-wiki bdc44jlrbli89axlbb5zfhk39zvukzc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/174 104 226611 660440 2026-10-30T15:31:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bok eller vikit upp en tidning. Babeuf är en upptäckare, jämförd med Cartouche, Marat är en aristokrat, jämförd med Schinderhannes. Denna boning har till mål allt och allas förintelse. Den undergräver med sitt myllrande arbete icke blott det nuvarande sociala tillståndet utan även filosofien och vetenskapen, den mänskliga tanken, rätten och civilisationen. Den undergräver revo­ lutionen och utvecklingen. Den kallas helt en­ kelt tjuvnad, prostitution... 660440 proofread-page text/x-wiki 85l1b3q0ntf65sd09coyaqwp44xkhbn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/175 104 226612 660441 2026-10-30T15:31:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mänsklighet är identitet. Alla människor äro av samma stoff. Här nere på jorden finns det ingen skillnad i våra öden. Samma skugga före födelsen, samma kropp under livstiden, samma aska efter döden. Men då okunnigheten blandas i människomaterialet, blir det nedsvärtat. Denna outplå'nliga svarthet tager människans inre i be­ sittning och blir det onda.' 660441 proofread-page text/x-wiki jnaejkli8lzmkc8razrnrddyj4bggiw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/178 104 226613 660442 2026-10-30T15:31:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tre tänder två francs och femtio centimes. Be­ gagna tillfället." Det senare betydde: "Drag ut mesta möjliga antalet tänder". Han hade varit gift och hade två barn. Vad det blivit av hans hustru och barn, visste han inte. Han hade för­ lorat dem, som man tappar en näsduk. Babet utgjorde ett lysande undantag i den obskyra värld, han tillhörde, han läste tidningar. En dag, på den tiden han hade sin familj med sig i sitt ambulerande tält, hade han läst i... 660442 proofread-page text/x-wiki telna2jvcw57f99ujv3kncxcxigg5hk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/179 104 226614 660443 2026-10-30T15:32:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sade: "Jag heter intet alls". Om man tände ljus i hans närvaro, satte han på sig en mask. Han var buktalare. Babet sade: "Claquesous är ett mörker, som talar med tvenne röster". Cla­ quesous var obestämd, irrande och förskräcklig. Man var inte säker på att hain hade ett namn, då Claquesous endast var ett öknamn. Man var inte heller säker på att han hade en röst, ty han tala­ de oftare med buken än med munnen. Man var ej heller säker på att han ha...' 660443 proofread-page text/x-wiki 7kejo3sk4mt47vpxw8zhpvwzpap8qd4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/180 104 226615 660444 2026-10-30T15:32:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'enligt 1829 års mod. Han levde på att stjäla. Hans rock var välskuren, men trasig. Montparnasse var en snobb, men fattig och i stånd att begå mord. Orsaken till denne ynglings alla brott var lusten att vara välklädd. Den första grisett, som sagt till honom: "Du är vacker", ha­ de tänt brandfacklan i hans själ och hade av den­ na Abel gjort en Kain. Då han fann, att han var vacker, ville han bli elegant. Den första elegan­ sen är lättjan, men en fattig... 660444 proofread-page text/x-wiki h5jrnjbw8qw2m955czg3s3wii10kf5n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/183 104 226616 660445 2026-10-30T15:32:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'domaren besökte Lacenaire i fängelset, utfrågade han honom om ett brott, som Lacenaire nekade till. "Vem har gjort det?" frågade domaren. "Det har kanske Patron-Minette", svarade La­ cenaire. Detta svar var gåtfullt för ämbetsman­ nen, men klart för polisen. Liksom man ibland kan bedöma en pjäs genom att studera rollbesättningen, så kan man upp­ skatta en förbrytarliga av förteckningen på ban­ diterna. F()ljande namn, som oupphörligt före­ komma i e...' 660445 proofread-page text/x-wiki ho80l88xar2jnhco3yweaiwfghv6fqn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/184 104 226617 660446 2026-10-30T15:32:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den lysande, frigiven galärslav. Vägbommen, kallad herr Dupont. Södra Esplanaden. Poussagrive. Jakobinjackan. Kruideniers, kallad Bizaro. Spetsslukaren. Botten opp. Halvstyvern, kallad Dubbla millionen. O. s. v. Dessa namn äro icke de värsta, men vi fort­ sätta. De ha ansikten. De beteckna icke blott individer utan även olika typer. Vart och ett av dessa namn kan känneteckna en av arbetarna i civilisationens undre skikt. Dessa varelser, som sällan vis... 660446 proofread-page text/x-wiki fgc5cq8x55oohng57q8506og0i9vr06 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/185 104 226618 660447 2026-10-30T15:33:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'länge samhället är sådant det är, så komma de att vara sådana, som de äro. Under taket i sin dystra boning återfödas de ständigt genom den sociala utdunstningen. Dessa spöken återkomma alltjämt och äro sig alltid lika. De ha blott an­ dra namn och annan gestalt. Även om individerna dö bort, så kvarstår släk­ tet. Det sjuder alltjämt av samma slumrande krafter; från landstrykaren till tjuven håller rasen sig ren. Dessa hemska varelser ana börsar...' 660447 proofread-page text/x-wiki erow5wx1kxtmir9t8s5v85fl9ufhoqo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/188 104 226619 660448 2026-10-30T15:33:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i dyster förtvivlan. Allt var slut. Arbetet bjöd honom emot, ensamheten tråkade ut honom. Den ofantliga naturen, som eljest tycktes honom så rik på formskönhet och ljus, så fylld av ande, råd och lärdomar, som med sin vida horisont öppnat hänförande perspektiv för honom, låg nu öde och tom. Det tycktes honom, som hade allt försvun­ nit. Han tänkte fortfarande, ty det kunde han inte låta bli. Men han njöt icke längre av sina tankar. På allt vad de st...' 660448 proofread-page text/x-wiki a3rkphnxdv0v7isnodvcrgbvfui4rtg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/189 104 226620 660449 2026-10-30T15:33:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var mycket förvånad. När han sedan såg, att Marius blev så melankolisk, slutade han med att säga: "Jag ser, att du blivit lurad. Se så, låt oss gå till la Chaumiére". När det vackra septembersolskenet en dag ha­ de givit Marius tillförsikt, lät han Courfeyrac, Bossuet och Grantaire föra sig med till en dans­ lokal. Han hoppades tämligen dåraktigt nog, att han skulle återfinna henne där. Naturligtvis fann han inte henne, som han sökte. — "Det är l...' 660449 proofread-page text/x-wiki f6bf1yqlgdb7id0fxupmug19hxgi4z4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/190 104 226621 660450 2026-10-30T15:33:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han varit ett fånget villebråd, överallt sökte han, nedbruten av kärlek, sin försvunna älskade. En annan gång mötte han en man, vars anblick förvirrade honom. I en bakgata i närheten av Invalides-boulevarden mötte han nämligen en man, klädd som en arbetare med en bredskärmig mössa, under vilken den gamles vita hår vällde fram. Marius blev intagen av hårets skönhet och betraktade mannen, som gick med långsamma steg och liksom försjunken i svårmodiga...' 660450 proofread-page text/x-wiki 71svrovz972il6xwi3sbbjefmscouhh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/191 104 226622 660451 2026-10-30T15:34:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gränd, och Marius kunde ej återfinna honom. Detta egendomliga möte sysselsatte hans tankar några dagar, sedan glömde ha^n bort det. "När allt kommer omkring", tänkte han, "var det en­ dast en tillfällig likhet".' 660451 proofread-page text/x-wiki sgefhtoz07mnz3fezgbsvzqajyppfng Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/193 104 226623 660452 2026-10-30T15:34:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius hade nyss lämnat sin bostad. Natten föll på. Det var tid att gå och äta middag. Hain hade nämligen blivit tvungen att ånyo börja in­ taga middag. Tyvärr. — 0, idealister! På tröskeln hade han nyss slött ihop med Mame Bougon, som höll på att sopa, under det att hon höll följande minnesvärda monolog: "Finns det något, som man kan få till billigt pris nu för tiden? Allt är dyrt. Det är bara sorger och bekymmer man får billigt! Dem får man a...' 660452 proofread-page text/x-wiki okvxmzau7ywc9i8p59xe5g8bkd8ba0a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/194 104 226624 660453 2026-10-30T15:34:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vudbonader och trasiga kjolar och deras fötter voro nakna. Medan de sprungo, pratade de. Den längsta sade med skrovlig röst: "Bylingarna kom. Det var på vippen, att de haffat mig". Den andra sade: "Jag såg dem, men jag skalade iväg. 0, va' ja' sprang!" Marius förstod trots deras förskräckliga rotvälska, att polisen varit nära att gripa båda des­ sa barn, men att de lyckats komma undan. De försvunno i mörkret mellan träden på bou­ levarden. Blott några... 660453 proofread-page text/x-wiki hwjmcwbc83kmrdza6jp5dyoia1yxnd3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/195 104 226625 660454 2026-10-30T15:34:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under vägen såg han i en förstuga i rue Mouffetard en barnlikkista, övertäckt med ett svart skynke. Den var ställd på tre stolar och belyst av ett talgljus. Han kom då att tänka på de två flickorna, som han mött i skymningen. "Stackars mödrar", tänkte han. "Det finns nå­ got, som är sorgligare än att se sina barn dö. Det är att se dem leva ett dåligt liv". Sedan glömde han bort dessa skuggvarelser, som hade skänkt en smula omväxling i hans dy­ st...' 660454 proofread-page text/x-wiki 0jugp2vu3wp3qxr51hxwlwj61y7ou0a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/197 104 226626 660455 2026-10-30T15:35:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius tänkte, att han möjligen där skulle kun­ na finna de upplysningar, han sökte. Och då brevet dessutom ej var förseglat, ansåg han det ej vara indiskret att läsa det. Det var av följan­ de lydelse: "Fru Markisinna! Mildhetens och fromhetens dygd samman­ håller mänskligheten. Jag djärves anropa Ert goda hjärta om att hysa medlida'nde med en olycklig spanjor, som är ett offer för sin trohet och hängivenhet för konungen, för vil­ ken han har gju...' 660455 proofread-page text/x-wiki 2y8ex1zw5a7facbe7hydeydzvpscjxn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/198 104 226627 660456 2026-10-30T15:35:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fru Markisinnans ödmjukaste tjänare Don Alvarez, spansk kavallerikapten, rojalistisk flykting i Frankrike, som vill återvända till sitt fä­ dernesland, men saknar respengar." Ingen adress var bifogad. Marius Iioppades finna adressen i det andra brevet, vars utanskrift löd så här: "Till Fru Grevinnan de Montvernet, rue Casette 9." "Fru Grevinna! Jag är en olycklig moder med sex barn, av vilka det yngsta endast är åtta månader. Jag har varit sjuk sed... 660456 proofread-page text/x-wiki 8i3v7i9isxemfqk6hcg1ymb4c0h2wkg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/199 104 226628 660457 2026-10-30T15:35:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius övergick till det tredje brevet, som lik­ som de föregående var ett tiggarbrev. Det löd: "Herr Pabourgeot, elektor, grosshandlare i mössbranschen, i hörnet mellan rue Saint-Denis och rue aux Fers. Jag tillåter mig att sända Er detta brev för att bedja Er gynna mig med att skänka mig Er sympati och att låna Ert öra åt en litterärt intresserad man, som nyss skickat ett drama till franska teatern. Ämnet är historiskt, och händelsen tilldrar sig i... 660457 proofread-page text/x-wiki 2hdsdftugk8xfh6q0vkq0lg6pasai8h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/200 104 226629 660458 2026-10-30T15:35:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'niskan, det vill säga modegalenskapen, den­ na nyckfulla oclibisarra vindflöjel, som vri­ der sig för varje fläkt. Trots dessa förtjänster har jag anledning frukta, att avundsjukan och favoriserade för­ fattares egoism förorsaka, att mitt drama ej blir antaget. Jag är nämligen icke okunnig om de förödmjukelser, som debuterande för­ fattare få till livs. Herr Pabourgeot, på grund av ert goda rykte, som beskyddare av litterära personer djärves jag skic...' 660458 proofread-page text/x-wiki craz4vzb7shc6ej8ywggpyrq6l3dwvo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/201 104 226630 660459 2026-10-30T15:36:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'möjligt, skall bliva Er tillsänd, innan den inskjutes i början av dramat och framföres på scenen. Jag betygar Herr och Fru Pabourgeot min synnerliga högaktning. Gentoft, litteratör. P. S. Om det så inte blir mer än fyrtio sousl Förlåt att jag sänder min dotter och icke uppvaktar själv. På grund av beklag­ lig klädsorg kan jag tyvärr icke visa mig ute." Marius öppnade slutligen det fjärde brevet. Dess adress löd: "Till den välgörande herrn vid kyrkan...' 660459 proofread-page text/x-wiki d8r2pbqxmp2psbullek3lumldeo4pio Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/202 104 226631 660460 2026-10-30T15:36:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Välgörande man, Ni förstår, att omstän­ digheterna måste vara mycket svåra, och att det är mycket smärtsamt att ta myndigheter­ na till vittne på" sin olycka för att erhålla lindring. Som om man inte vore fri att lida och att dö av svält, under det att man vän­ tar på att någon skall lindra ens elende. Ödet är mycket onådigt mot somliga, mot andra är det allt för grunstigt oclibeskyddande. Jag väntar besök av Er eller en gåva, om Ni vill vara...' 660460 proofread-page text/x-wiki pv57lcmabc8vl5xyx1f2gtqa7sd6cxd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/203 104 226632 660461 2026-10-30T15:36:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bantou, men de företedde den egendomliga liklieten, att de alla voro skrivna med samma stil. Vilken slutsats skulle man dra härav, om inte att de voro skrivna av samma person. Dessutom voro alla breven skrivna på samma grova, gulnade papper, en omständighet, som kom Marius' gissning att synas ännu mera san­ nolik. Tobakslukten var densamma, och ehuru man sökt variera stilen, upprepades samma stav­ fel med djupt lugn, och litteratören Gentoft var icke... 660461 proofread-page text/x-wiki gkgv42zfluugxfqvwwfpyxng947h2j5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/204 104 226633 660462 2026-10-30T15:36:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de mött på boulevarden. Efter allt att döma, var det tydligen alldeles värdelösa papper. Marius lade åter in dem i kuvertet, kastade det hela i ett hörn och gick till sängs. Vid sjutiden på morgonen, då han nyss stigit upp och ätit frukost och just skulle försöka bör­ ja arbeta, knackade någon helt svagt på dörren. Eftersom han ingenting ägde, tog han aldrig ur dörrnyckeln, för så vitt han icke skulle full­ borda något arbete, som var brådska^nde...' 660462 proofread-page text/x-wiki is96uj0aa0pag9pd57bbnuolait04b1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/205 104 226634 660463 2026-10-30T15:36:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rius utan att ta ögonen från de böcker och ma­ nuskript, som han hade på bordet. En röst, som icke var Mame Bougons, sva­ rade: — Förlåt, herrn. Rösten var dov, sprucken, väsande och skrov­ lig, en riktig gammal brännvinsbas. Marius vände sig hastigt om. Där stod en ung flicka.' 660463 proofread-page text/x-wiki e6zck98ef29kzklxw33vshng7g0cjm7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/207 104 226635 660464 2026-10-30T15:37:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius reste sig och betraktade med häpnad denna varelse, som liknade en obehaglig dröms hemska vålnader. Vad som i synnerhet verkade beklämmande var, att denna flicka icke var ämnad att bliva ful. Som barn hade hon antagligen varit söt. Ung­ domens behag var ännu ej riktigt besegrat av ål­ derdomens fulhet, som i förtid framkallats av ut­ svävningar och fattigdom. Ett drag av skönhet dröjde ännu kvar på sextonåringens ansikte, likt den matta sol, so... 660464 proofread-page text/x-wiki lyp5rqqehhygvtd1kqiy3ogpbr8mra2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/208 104 226636 660465 2026-10-30T15:37:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Utan att vänta på hans inbjudan att stiga in, gick hon in i rummet. Hon klev resolut på och beskådade med låtsad säkerhet hela rummet med den oordnade sängen. Hennes sätt verkade be­ klämmande. Hon var barfota. Genom hålen i hennes kjol kunde man se hennes långa ben ocli magra knän. Hon darrade. 1 handen höll hon verkligen ett brev, som hon räckte Marius. När Marius öppnade, märkte han, att det stora munlacket ännu var fuktigt. Budskapet kunde icke ko... 660465 proofread-page text/x-wiki abx3yf7qv9fw9jvtfkd6mz25460l4l0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/209 104 226637 660466 2026-10-30T15:37:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'härtig och att bevärdiga mig med en liten gåva. Jag teknar med all den högaktning man är skyldig mänsklighetens välgörare jondrette. P. S. Min dotter inväntar Edra order, kä­ re herr Marius." Detta brev kom från samma håll, som de fyra tiska äventyr, som sysselsatte Marius' tankar sedan föregående kväll. Nu stod plötsligt allt klart för honom. Detta brev kom från samma håll, som de fyra andra. Det var samma handstil, samma uttrycks­ sätt, samma ort...' 660466 proofread-page text/x-wiki 84z9ie08yvyep260as8ldin1q2ud37n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/210 104 226638 660467 2026-10-30T15:37:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'få tillfällen att se eller ens skymta sin allra när­ maste omgivning. Hans tankar voro annorstä­ des, och där tankarna äro, där äro ens blickar. Han hade säkert mer än en gång mött Jondrette's i korridoren eller i trappan. Men de voro endast silhouetter för honom. Han hade lagt så föga märke till dem, att han föregående kväll stött samman med flickorna Jondrette på boulevarden utan att känna igen dem. Det var nämligen med all säkerhet dem, han m...' 660467 proofread-page text/x-wiki dqqvmwb626jyg1dv2uo7t2wamvruhk7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/211 104 226639 660468 2026-10-30T15:38:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'få ord av deras rotvälska, som han hunnit upp­ fatta, förstod Marius, att de antagligen drevo även andra betänkliga yrken. Av allt detta hade mitt i det mänskliga samhället uppkommit två olyck­ liga varelser, som varken voro barn, unga flickor eller kvinnor utan ett slags orena och oskyldiga monstrum, som vuxit fram ur nöd och elände. Sorgliga skepnader utan namn, ålder och kön, som varken kunna bliva goda eller onda, som då de lämna barndomen bakom s... 660468 proofread-page text/x-wiki sw6x5bkhmcosw7adxposutcdkbyol51 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/212 104 226640 660469 2026-10-30T15:38:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gnolade, som om hon varit ensam, styc­ ken ur vaudeviller, galna refränger, som hennes råa, gutturala stämma gjorde dystra. Under den­ na fräckhet låg något visst tvunget, oroligt och förödmjukat. Fräckheten döljer ofta djup känsla av skam. Ingenting kunde vara dystrare än att se hen­ ne fjanta sig och flaxa omkring i rummet, med samma rörelser som en fågel, som blir förvirrad av ljuset eller har brutit en vinge. Man kände, att den unga flickans f... 660469 proofread-page text/x-wiki a94j5af01q458m6owzafcegi94tfmpu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/213 104 226641 660470 2026-10-30T15:38:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon grep hastigt den uppslagna boken på bor­ det och läste tämligen flytande: "---- General Bauduin erhöll order att med de fem bataljonerna i sin brigad intaga slottet Hougomont, som är beläget mitt på slätten vid Waterloo ------- ." Hon avbröt sig: — Ah, Waterloo, det känner jag till. Där var ett slag nån gång. Min far var med där. Min far har tjänat i armén. Vi äro bonapartister hem­ ma hos oss. Det var mot engelsmännen, Water­ loo! Hon lade bor...' 660470 proofread-page text/x-wiki e76rg8v8urh71wr61b61aya4pi28cvr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/214 104 226642 660471 2026-10-30T15:38:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'te alltid varit sådana som nu. Vi voro icke äm­ nade — Här hejdade hon sig, fixerade Marius med sin slocknade blick och brast i gapskratt, i det hon sade med ett tonfall, som uttryckte all den ån­ gest, cynismen försökte kväva. — Bah! Och med glad min började hon gnola följande rader: J' ai faim, mon pöre. Pas de fricot. J' ai froid, ma mére, Pas de tricot. Grelotte, Lolotte! Sanglote, Jacquot! Innan hon ens slutat kupletten, utropade hon: — Går herr... 660471 proofread-page text/x-wiki oxto0rcxd3apvhu8ymk8rcs7x49ogio Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/215 104 226643 660472 2026-10-30T15:38:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan betraktade hon Marius med egendomlig min och sade: — Vet herr Marius, att Ni är en mycket vac­ ker gosse? Och samtidigt kommo de att tänka på samma sak. Henne kom den att le, men honom att rodna. Hon närmade sig honom och lade handen på hans axel. — Ni lägger inte märke till mig, men jag kän­ ner Er; jag möter Er här i trappan och jag ser Er gå in hos en viss herr Mabeuf, som bor åt Austerlitz till, ibland, när jag promenerar ditåt. Ert rufsiga...' 660472 proofread-page text/x-wiki ngcepuymmyjpnqkhzprp6w2tmifsgrk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/216 104 226644 660473 2026-10-30T15:39:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon slog ihop händerna och utropade: — Och vi, som ha sökt överallt! Därpå grep hon häftigt paketet, öppnade ku­ vertet och sade: — Gode Gud, va vi ha sökt, min syster och jag! Och det var Ni, som hade funnit det! På boulevarden, inte sant? Det måste ha varit på boulevarden! Ser ni, det här föll på gatan, när vi sprang. Det var min slarva till syster, som bar sig så dumt åt. När vi kom hem, saknade vi det. Eftersom vi inte ville ha stryk, det var o...' 660473 proofread-page text/x-wiki ovvipsi0vrqzww9yuhgt44vcjayo2b6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/217 104 226645 660475 2026-10-30T15:39:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jag går och hämtar honom. Han ger oss kan­ ske lite, så att vi kan få frukost. Sedan började hon åter skratta och tilläde: — Vet Ni, vad det betyder, om vi äta frukost i dag? jo, det betyder, att vi får frukost för i förr­ går, middag för i förrgår, frulcost för i går, mid­ dag för i gäl, allt det där på en gång i dag. Och om man inte är nöjd, så är det min själ adjö med en. Detta erinrade Marius om vad den stackars flickan väntade av...' 660475 proofread-page text/x-wiki d1289ljy2gflnx62ddtvvw2pvcg0ewd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/218 104 226646 660476 2026-10-30T15:39:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när jag går på boulevarderna på natten, ser trä­ den ut som högafflar, och husen, där alla ljus äro släckta, äro stora som Notre-Dames torn. Jag in­ billar mig, att de vita murarna äro floden, och jag säger: 'Se, där är ju vatten'. Stjärnorna äro som rykande marschaller, som vinden släcker. Jag blir förskräckt, som om jag hade hästar, som flå­ sade i mitt öra. Ehuru det är natt, hör jag posi­ tiv och spinnerimaskiner, och jag vet inte vad. Jag...' 660476 proofread-page text/x-wiki ruj2pqwz0aj7cls7ouy76kj91d3n2un Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/219 104 226647 660477 2026-10-30T15:39:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förmåga att föda en massa rotvälska i hennes hjärna, fortsatte hon: "Fem francs! Kul! I detta elände! Det var klämmigt! Ni är en snäll gosse. Två dars gille! Och kött och andra läckerheter. Vi ska moja oss. Hon drog linnet ihop över axlarna, neg djupt för Marius, men vinkade samtidigt förtroligt åt honom. Därpå började hon gå mot dörren, i det hon sade: — Adjö, herrn. Det Irvittarl Nu går jag och hämtar gamlingen! När hon gick förbi byrån, fi...' 660477 proofread-page text/x-wiki 8abuqx4vs4twalrzotwifexeachb6aw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/221 104 226648 660478 2026-10-30T15:39:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då äro alla avskyvärdheter möjliga. Förtviv­ lan är omgiven av tunna skiljeväggar, som alla vetta åt laster oclibrott. Hälsa, ungdom, ära, en ung varelses heliga men vilda instinkter, hjärta, jungfrulighet, blyg­ sel, detta själens tunna omhölje, ledes på ett be­ klagligt sätt genom detta famlande efter utvägar. Det möter vanäran och lämpar sig efter dess krav. Fäder, mödrar, barn, bröder, systrar, män, kvin­ nor och unga flickor deltaga och bl...' 660478 proofread-page text/x-wiki tdze1y0eo536le2tsnp7dos4fz67wr6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/222 104 226649 660479 2026-10-30T15:40:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken annan människa som helst skulle ha gjort. Men han, Marius, borde ha gjort mer. Endast en vägg skilde honom från dessa övergivna va­ relser, som trevade omkring i mörkret, utom räck­ håll för andra människor. Han nästan stötte samman med dem, han var på något sätt den si­ sta länken i den långa människokedjan, som de grepo efter. Han hörde dem leva eller rättare sagt rossla alldeles inpå sig, och han hade inte givit akt därpå. Varje dag, varje...' 660479 proofread-page text/x-wiki m1jlubq8jr6ccji77wyvqbrpx4isqaj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/223 104 226650 660480 2026-10-30T15:40:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'deras tecken på armod hade upptäckts, och re­ dan för länge sedan hade de blivit hjälpta och räddade. Utan tvivel tycktes de mycket fördär­ vade, förfallna, förnedrade och till och med för­ hatliga. Men de personer äro sällsynta, som äro fallna utan att vara förfallna. För övrigt finns det en punkt, där gränsen mellan olycka och skamlöshet icke längre är skönjbar, där möta vi samhällets olycksbarn. Vem bär skulden? Och dessutom, skall icke k...' 660480 proofread-page text/x-wiki q5x4hi6whj7oww2tn9kmviudvhxsvoy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/224 104 226651 660481 2026-10-30T15:40:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på Marius' sida om väggen. Själva muren låg bar. Nästan utan att veta det betraktade Marius denna vägg. Stundom beskådar, observerar och undersöker drömmaren på samma sätt som tän­ karen. Plötsligt reste han sig. Han hade näm­ ligen märkt, att högt uppe nära taket fanns ett trekantigt hål, som uppstått tack vare att tre rib­ bor lämnade ett tomrum mellan sig. Gjutmassan, som bort fylla detta tomrum, fanns där inte, ocli om man steg upp på byrån,...' 660481 proofread-page text/x-wiki pj9clnybjgshb80cxq30vuqam4nlrdr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/226 104 226652 660482 2026-10-30T15:40:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fyra rutor, övertäckta av spindelväv. Från denna glugg kom just så mycket ljus, att en människas ansikte såg ut som ett spökes. Väggarna likna­ de en spetälsks ansikte. De voro betäckta av ärr och skråmor, som ett ansikte, vanställt av en eller annan förskräcklig sjukdom. En stinkande fukt slog emot honom. Man kunde urskilja oan­ ständiga teckningar, grovt ritade med svartkrita. I det rum, Marius bebodde, var golvet belagt med söndriga tegelstenar. Jo... 660482 proofread-page text/x-wiki gfkw718w0wfuzejqyidz4cuti7268nw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/227 104 226653 660483 2026-10-30T15:41:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vrår, inskärningar och utsprång. I dessa vrår rådde ett för ögonblicket ogenomträngligt mör­ ker, där det såg ut, som om spindlar, stora som knytnävar, och fotslånga gråsuggor skulle hålla till och allsköns vanskapliga mänskliga varelser. Den ena av sängarna stod nära dörren, den andra nära fönstret. Båda två nådde ända fram till spisen och voro synliga för Marius. I ett hörn nära Marius' tittglugg hängde en ko­ lorerad gravyr i svart trä...' 660483 proofread-page text/x-wiki 7i2k6qs64v759rb7oesqxn2zlsby9ht Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/228 104 226654 660484 2026-10-30T15:41:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skiva av trä med rektangulär form. Den stod lu­ tad mot väggen. Det såg ut som baksidan på en tavla, som en fönsterram, fläckig på ena sidan, som något slags spegel, nedtagen från en vägg och kvarglömd på detta ställe i väntan på att bli­ va upphängd igen. Vid bordet, på vilket Marius varseblev en pen­ na, bläck och papper, satt en man på ungefär sextio år. Han var liten och mager, blek och bi­ ster. Hans min var listig, grym ocliorolig. Han så...' 660484 proofread-page text/x-wiki h1s6uggu12ll711f23lze2x71r8vdc7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/229 104 226655 660485 2026-10-30T15:41:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han höll på att skriva, förmodligen ett brev i samma stil, som dem Marius hade läst. På ett hörn av bordet såg man en gammal de­ fekt, rödaktig volym i det vanliga romanformatet. På pärmen prunkade titeln i stora bokstäver: "Gud, Konungen, Hedern och Damerna, Av Ducray-Duminil. 1814". Under det att mannen skrev, talade han för sig själv, och Marius hörde, vad han sade: — Det finns minsann ingen jämlikhet, inte ens efter döden. Gå och se på Pere-Lach...' 660485 proofread-page text/x-wiki dwxt5m6caw3t4glsgfp0slp809yumar Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/230 104 226656 660486 2026-10-30T15:41:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hundra år, satt hopkrupen och nerhukad vid spi­ sen. Även hon var endast klädd i ett linne och en kjol av tricot, lagad med lappar av gammalt klä­ de. Ett förkläde av grovt tyg dolde halva kjolen. Ehuru denna kvinna var hopkrupen och nedböjd, såg man, att hon var mycket storväxt. Hon var ett slags jättekvinna vid sidan av sin man. Hon hade otäckt, Ijusrött hår, som höll på att gråna. Hon strök då och då över det med sina röda hän­ der, vanställd...' 660486 proofread-page text/x-wiki aby5flz5pam8oulg5eodzq506g3htmk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/231 104 226657 660487 2026-10-30T15:41:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'föregående kväll på boulevarden sade: "0, vad jag sprang!" Hon tillhörde det sjukliga släkte, som länge är fördröjt i växten, men plötsligt skjuter i höjden med förfärlig fart. Det är inöd och elände, som alstrar sådana människoplantor. Dessa varelser ha varken barndom eller ungdom. Vid femton år se de ut att vara tolv, vid sexton se de ut som tjugo. I dag småflickor, i morgon kvinnor. Man skulle kunna säga, att de gå genom livet med stora steg f...' 660487 proofread-page text/x-wiki drphouwwcmhl0c4e4b7t55f7h9gict8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/232 104 226658 660488 2026-10-30T15:41:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hällsbyggnaden, motsvarar icke fullständigt den dödes grav, det är förrummet till den. Men lik­ som de rika utbreda sina ståtligaste rikedomar vid ingången till sitt palats, så ser det ut, som om döden, som är mycket nära detta förrum, där stoltserar med sin värsta nöd. Mannen tystnade, kvinnan talade ej längre, den unga flickan tycktes ej längre andas. Man hörde pennan skrika på papperet. Mannen mumlade utan att upphöra att skriva: — Bovar! Bovar!...' 660488 proofread-page text/x-wiki 20pzjoczcygf95cbgdtc06ap5ctir71 660489 660488 2026-10-30T15:42:07Z Jonatanskogsfors 17420 660489 proofread-page text/x-wiki 4lyg9kz6sjblmj455wkkneegudgc7q8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/233 104 226659 660490 2026-10-30T15:42:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'endast aska kvar. Emellertid hade de smeksam­ ma tilltalsorden, vilket ofta är fallet, levat kvar. Hon kallade honom älskling, lille vän, min gubbe etc., men hennes hjärta teg. Mannen fortsatte att skriva.' 660490 proofread-page text/x-wiki scbkq9rjtmz3uj8iumypodb0btv5z7s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/235 104 226660 660491 2026-10-30T15:42:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vem? frågade fadern. — Herml — Välgöraren? — Ja. — Från kyrkan Saint-Jacques? — Ja! — Gamlingen? — Ja! — Och han kommer? — Han är strax efter mej! — Är du säker på det? — Ja, det är jag! — Han kommer verkligen? — Han kommer i droska! — I en droska? Då är det en Rotschild! Fadern reste sig. — Hur kan du vara säker på det? Om han kommer i droska, hur kan det då komma sig, att du är här före honom? Du gav honom väl adres...' 660491 proofread-page text/x-wiki a2qfxss14vsbqppd1jxhsl1g4w6edwb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/236 104 226661 660492 2026-10-30T15:42:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tjöff, tjöff, sade flickan, vad gubben har bråttom i dag. Hör på! Jag gick in i kyrkan, han var på sin vanliga plats, jag hälsade på ho­ nom och gav honom brevet, han läste det och sa­ de: "Var bor du, mitt barn?" Jag sa: "Jag skall föra Herrn dit". Han sa: "Nej, giv mig eder adress, min dotter har några uppköp att göra, jag tar en droska, och vi äro hemma hos Ert på sam­ ma gång som du". Jag gav honom adressen. När jag talade om vilket hus det va...' 660492 proofread-page text/x-wiki 1w0oooz0fuv6ibejv3qsy3vkr2ppjgv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/237 104 226662 660493 2026-10-30T15:43:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Flickan såg djärvt på sin far och sade, i det hon pekade på de skor, hon hade på fötterna: — Jag är inte dum, det är möjligt, men jag säger ifrån, att jag aldrig mer tar på mig de här skorna. Jag vill inte veta av dem, först och främst av hälsoskäl och sedan av snygghetsskäl. Jag vet intet retligare, än när sulorna klafsa och säga skvatt, skvatt hela vägen. Då går jag hellre bar­ fota! — Du har rätt, svarade fadern med mild röst, som kontr...' 660493 proofread-page text/x-wiki cqkhfvmuxule9v90ugiat9caz8ac8b0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/238 104 226663 660494 2026-10-30T15:43:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fadern grep med en akrobats vighet en stor kruka vatten, som stod på kakelugnsfrisen och hällde vattnet på de brinnande vedträna. Sedan vände han sig till äldsta flickan: — Du tar sönder stolen! Hans dotter förstod intet. Han grep stolen, och med en spark förvandla­ des den till en skrothög. När han sparkat till stolen, frågade han sin dotter: — Är det kallt? — Mycket kallt. Det snöar. Fadern vände sig mot den yngsta, som satt på sängen vid fönst...' 660494 proofread-page text/x-wiki cmuq2fviy1opkhx3nc9hv91elmfxykg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/239 104 226664 660495 2026-10-30T15:43:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'krossades och glasbitarna föllo klirrande till gol­ vet. — Bra gjort! sade fadern. Han var allvarlig och brysk. Hans blick mön­ strade alla kyffets vrår. Han liknade en general, som gör de sista för­ beredelserna före slaget. Modern, som ännu ej sagt ett ord, reste sig, frågade med en röst, långsam och dov, liksom hade den varit frusen: — Älskling, vad tänker du ta dig till? — Lägg dig på sängen, svarade mannen. Den yngsta flickan visade sin blöd...' 660495 proofread-page text/x-wiki 72kpgcaggvoembukjmotpnc6ysr1qxs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/240 104 226665 660496 2026-10-30T15:43:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lu^n. svarade fadern. Här har ingen räti att yttra sig! Därpå slet han sönder det linne, han hade på si^, to^ en trasa av tyget och lindade den hastigt om flickans blödande handled. När han gjort detta, såg han med tillfredsstäl­ lelse på sin söndriga skjorta. — Och linnet också! Allt gör sig bra. En kylig vind ven in i rummet genom den sönd­ riga rutan. Dimman trängde in som vitaktig bom­ ull, sakta skingrad som av osynliga händer. Ge­ nom den...' 660496 proofread-page text/x-wiki 8lcdss8t4ihvwd8p9ifoke4f63mfepg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/242 104 226666 660497 2026-10-30T15:44:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan vände han sig till den äldsta: — Han kommer minsann inte. Tänk, om han inte kommer! Då har jag släckt elden, slagit sön­ der stolen, rivit sönder min skjorta och krossat fönsterrutan förgäves. — Och skadat den lilla, mumlade modern. — Vet ni, det är djäkligt kallt i det här satans kyffet! Tänk, om han inte kommer. Han låter förstås vänta på sig med vilja. Han säger till sig själv: "Nåväl, de få vänta på mig. Det äro de skapade för...' 660497 proofread-page text/x-wiki 71jiwwqv0ojb053lhd2kd3vnjpgyyfl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/243 104 226667 660498 2026-10-30T15:44:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'te kunnat bli så rika. 0, man skulle ta hela samliället i alla fyra hörnen och kasta det rakt upp i luften. Allt skulle gå sönder, det är möjligt, men man skulle åtminstone därmed vinna, att ingen längre skulle äga något. Men, vad gör han då, din buffel till välgörare? Kommer han? Det fäet har kanske glömt adressen! Låt oss slå vad, att det gamla nötet... I detta ögonblick knackade det svagt på dör­ ren. Mannen störtade dit och öppnade. Under d...' 660498 proofread-page text/x-wiki c7a1icmrhry05f95hvbsytnakdg2acs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/244 104 226668 660499 2026-10-30T15:44:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'urskilja henne genom den dimma, som plötsligt lagt sig över hans ögon. Det var denna ljuva försvunna varelse, denna stjärna, som lyst för honom sex månader. Det var dessa ögon, denna panna, denna mun. Det var detta försvunna vackra anlete, som lämnat Marins i mörk natt, när det försvann. Drömbil­ den var försvunnen. Det var hon själv. Han återtann henne nu i detta mörka kyffe, i denna vidriga håla, på denna avskyvärda plats! Marius blev alldeles ut...' 660499 proofread-page text/x-wiki 6kzxustu56g5hq29d3nlxsjjal2pwf1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/245 104 226669 660501 2026-10-30T15:44:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon tog några steg in i rummet och lade ett tämligen stort paket på bordet. Den äldsta flickan Jondrette hade dragit sig tillbaka bakom dörren och betraktade med dyster min sammetshatten, sidenkappan och det förtju­ sande, lyckliga ansiktet.' 660501 proofread-page text/x-wiki 0qtjoxzlzmzwmsdzv3dwsso4n5oonm6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/247 104 226670 660502 2026-10-30T15:45:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pengar! De är sej lika! Hur var brevet till den här gamla blådåren undertecknat? — Fabantou, svarade flickan. — Den dramatiske artisten? Det var i sista ögonblicket, ty just nu vände sig herr Leblanc mot honom och sade med minen hos den, som söker ett bortglömt namn: — Jag ser, att Ni är att beklaga, herr... — Fabantou, svarade Jondrette hastigt. — Herr Fabantou, så var det ja, nu kommer jag ihåg det. — Dramatislc artist, som haft framgång. Nu t...' 660502 proofread-page text/x-wiki 9wz4i1vpjtictash9b36vq7fvakz2cz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/248 104 226671 660503 2026-10-30T15:52:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Stackars kvinna! sade herr Leblanc. — Mitt barn skadat! tillade Jondrette. Barnet, som bivit förstrött av främlingarnas an­ komst, hade börjat betrakta den unga damen och hade upphört att snyfta. — Gråt då! Skrik! viskade Jondrette till henne. Samtidigt nöp han henne i den skadade han­ den. Allt detta med en taskspelares skicklighet. Den lilla skrek högt. Den bedårande unga flicka, som Marius i sitt hjärta kallade "sin Ursule", närmade sig hastigt... 660503 proofread-page text/x-wiki 7418yobwjykj8sg4n0uzh8kewuvkfvn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/249 104 226672 660504 2026-10-30T15:52:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han talade, tycktes han granska honom uppmärk­ samt, som sökte han erinra sig något. Då de ny­ komna pratade med den lilla om hennes skadade hand, passade han på tillfället, gick tätt intill sin hustru, som låg på sängen med förkrossad och häpen min och viskade hastigt till henne: — Se på den där mannen! Sedan vände han sig till herr Leblanc och fort­ satte att beskärma sig. — Se, min herre, min hela klädedräkt består av ett fruntimmerslinne, oc...' 660504 proofread-page text/x-wiki jg9eygdxz2891p73u2fwhhbw55roo72 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/250 104 226673 660505 2026-10-30T15:52:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon måste ha hjälp, och det måste min dotter också. Men läkare och apotekare, hur skall jag kunna betala dem? Inte en styver! Jag skulle böja knä för en tiondels francs, min herre. Så förnedrad har konsten blivit. Och vet Ni, förtju­ sande fröken ocli Ni, ädle välgörare, vet Ni, Ni som utandas dygd och godhet. Ni som fyller med vällukt den kyrka, i vilken min stackars flicka ser Er varje dag, då hon går dit för att bedja... Jag ger nämligen mina döt...' 660505 proofread-page text/x-wiki d9of7gh4isjlen9eozoh52nczs7kn5u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/251 104 226674 660506 2026-10-30T15:52:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'givit mig. Om jag inte har betalt honom då, bli min äldsta dotter, jag, min sjuka hustru, mitt skadade barn, alla fyra bliva vi utkastade på ga­ tan, på boulevarden, utan skydd i regnet och snön. Min herre, jag är skyldig för fyra kvartal, ett år! Det vill säga sextio francs. Jondrette ljög. Fyra kvartal skulle endast utgjort fyrtio francs, och det kunde inte vara fyra kvartal, ty det var inte sex månader, sedan Marius betalte två kvartalshyror för de... 660506 proofread-page text/x-wiki 5gxzizco9cjnk80nd13ybo8fy8zr8i6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/252 104 226675 660507 2026-10-30T15:53:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men återvänder i kväll. Var det inte i kväll, Ni måste betala? Jondrette's ansikte ficlcett egendomligt uttryck. Han svarade hastigt: — Ja, vördnadsvärde herre, klockan åtta måste jag vara hos värden. — jag skall vara här klockan sex ocliha sextio francs med mig. — Min välgörare! ropade Jondrette uppska­ kad. Men han tilläde, med låg röst: — Se på ho­ nom, hustru! Herr Leblanc tog åter den vackra flickans arm och vände sig mot dörren. — Fa...' 660507 proofread-page text/x-wiki n5i7erze26rg84fwkev043q284jepuo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/253 104 226676 660508 2026-10-30T15:53:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag glömde den inte, jag lämnade den kvar. — 0, min beskyddare, utbrast Jondrette, min vördnadsvärde välgörare! jag brister i tårar. Tillät att jag följer Er till droskan. — Sätt på Er rocken, om Ni går ut! Det är verkligen mycket kallt. jondrette lät inte bedja sig två gånger. Han tog hastig på sig den bruna rocken. Och så gingo de ut alla tre med jondrette i spetsen. (Forts, i åttonde bandet.)' 660508 proofread-page text/x-wiki 2lsrsubu726y6xpykd3tpcq22u2qhag Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/10 104 226677 660509 2026-10-30T15:54:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hennes ögon och panna, hennes skönhet, växt och hållning, men han hade aldrig hört hennes röst. Han hade trott sig uppfånga några ord en gång i Luxembourg-trädgården, men han var inte säker på att det var hennes röst. Han skulle ha givit tio år av sitt liv för att få höra den, för att få gömma denna musik i sitt hjärta. Men allt drunknade i Jondrettes jämmer och i hans förtjus­ ta utrop, som liknade trumpetstötar. Marius för­ tjusning blandade...' 660509 proofread-page text/x-wiki 6jazd63g2jd0bjls4w9u262egxnz2sj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/11 104 226678 660510 2026-10-30T15:54:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'orolig och finna någon utväg att ännu en gång undkomma honom. Och så skulle det vara slut för honom igen. Vad skulle han göra? Vänta ett ögonblick? Men under denna väntan kunde dros­ kan ge sig i väg. Marius var perplex. Slutligen tog han risken och lämnade sitt rum. Det fanns ingen i korridoren. Han sprang till trappan. Det fanns ingen i trappan. Han sprang hastigt ner och kom ut på boulevarden lagom för att se droskan svänga om hörnet in på rue de... 660510 proofread-page text/x-wiki 6fnyrpp79j3iihkfmb3s74f8qcpm5vu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/12 104 226679 660511 2026-10-30T15:54:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— En timmes körning! Marius hade ingen halsduk, han hade sina gam­ la vardagskläder på sig, i vilka flera knappar sak­ nades, oclihans skjorta var söndrig på bröstet. Kusken stannade, blinkade mot Marius ocii sträckte fram sin vänstra hand, under det han ömt gned pekfingret och tummen mot varandra. — Vad menar ni? frågade Marius. — Betalning i förskott, sade kusken. Marius erinrade sig, att han endast hade sexton sous på sig. — Vad kostar det? fråg...' 660511 proofread-page text/x-wiki s6wqzdz99zf8d7xgiae2dt02njr083k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/13 104 226680 660512 2026-10-30T15:54:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat det helvetiska mörker, som omgav honom. Han skulle ha lämnat isolering, spleen och enstöringsliv. Sitt ödes mörka tråd skulle han åter flä­ tat samman med den vackra guldtråd, som han nyss sett sväva framför sina ögon, men som än en gång brustit sönder. Han borde ha sagt sig, att herr Leblanc hade lovat återvända på kvällen, och att han endast ha­ de att skickligare följa efter honom denna gång. Men så försjunken som han var i kontemplation,...' 660512 proofread-page text/x-wiki 7o6ptm2ld7hfcolq1z70ke5s0kzad6u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/14 104 226681 660513 2026-10-30T15:55:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Courfeyrac visat honom en dag, och som i kvarte­ ret gällde för att vara en tämligen farlig nattvand­ rare. I föregående bok förekom detta namn. Den­ ne "hete Pan", kallad den Vårlige, kallad Skrotkornet, figurerade senare i en mängd brottmålsprocesser och blev sedermera en berömd brotts­ ling. Vid denna tid var han endast en beryktad skälm. Nu lever hans minne kvar som en myt bland polis och banditer. Han bildade skola mot slutet av förra regeringen.... 660513 proofread-page text/x-wiki s4cou0kysvtv45emftpjsm7r18f2rno Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/16 104 226682 660514 2026-10-30T15:55:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad är det? Är där någon? frågade han. Det var flickan Jondrette. — Jaså, är det Ni! sade Marius med sträv röst. — Alltid är det Ni! Vad vill Ni? Hon tycktes tankfull och svarade icke. Hon verkade icke så säker som på morgonen. Hon stannade i mörkret i korridoren utan att stiga in. Marius kunde se henne genom den halvöppna dörren. — Men svara då! Vad vill Ni mig? Hon höjde sin sorgsna blick mot honom, och hennes ögon glänste svagt, när hon...' 660514 proofread-page text/x-wiki 0un5bsdxzh7u4eyprxgagfhbcfnvjip Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/17 104 226683 660515 2026-10-30T15:55:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vill iiite, att Ni skall vara ledsen. Vad skall jag göra? Använd mig! Jag vill inte veta Era lieniligheter, Ni beliöver inte säga mig dem. Men jag kan vara till nytta. När jag kan hjälpa far, så kan jag hjälpa Er. När det gäller att bära om­ kring brev överallt i husen, att gå från port till port, att finna en adress, att följa någon, då är det jag, som gör det. Ni kan gärna berätta, vad det är, som trycker Er, jag skall gå och tala med vem som he...' 660515 proofread-page text/x-wiki 9egrqpm3ho69ypxo1r5ru769xfqugen Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/18 104 226684 660516 2026-10-30T15:55:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Flickans ögon hade först varit sorgsna, sedan glada. Nu blevo de dystra. — Är det det Ni vill? — Ja. — Känner Ni dem? — Nej. — Det vill säga, Ni känner dem inte, men Ni önskar lära känna henne? Detta "dem", som blivit "henne", lät betydel­ sefullt och bittert. — Kan du? frågade Marius. — Skaffa Er den vackra damens adress? Hon sade den vackra damen" med en ton, som kom Marius att känna sig illa till mods. — Det gör detsamma. Faderns eller...' 660516 proofread-page text/x-wiki phpb0avlthphuddji3pexjgatmh383q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/19 104 226685 660517 2026-10-30T15:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sjönk ner på en stol med huvudet och arnibågarna på sin säng. Han var försänkt i djupa tankar och liksom offer för en svindel. Allt som passerat sedan mor­ gonen, den oväntade anblicken av hans älskade och hennes försvinnande, vad denna varelse nyss sagt honom — en stråle av hopp i all hans för­ tvivlan — allt detta gjorde honom nästan virrig. Plötsligt blev han ryckt ur sina drömmerier. Han hörde Jondrette med hård och tydlig röst säga någ...' 660517 proofread-page text/x-wiki nf9cbq3btc49nvfz0bx0wb6kj4j7h3j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/21 104 226686 660518 2026-10-30T15:56:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jag kände genast igen honom! Att det inte frap­ perade dig! — Nej! — Och jag sade likväl till dig, att du skulle vara uppmärksam. Det är samma kroppsbygg­ nad, samma ansikte, knappast äldre. Det finns människor, som icke åldras, jag vet inte, hur de göra. Samma röst. Han var bättre klädd. Det var hela saken. Ah, din gamle hemlighetsfulle djävul, nu har jag dig! Han hejdade sig ocli sade till sina döttrar: — Ge er iväg! — Det var egendomligt, att d...' 660518 proofread-page text/x-wiki 0sag1x64zvbf5c6jl6t6pj88d3kjswi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/22 104 226687 660519 2026-10-30T15:56:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Jondrette blivit ensam med sin hustru, bör­ jade han åter att marschera omkring i rummet, Han gick två eller tre gånger fram och tillbaka under tystnad. Sedan tillbringade han några mi­ nuter med att stoppa ner i byxorna nedersta de­ len av det fruntimmerslinne, som han hade på sig. Plötsligt vände han sig mot sin hustru, lade ar­ marna i kors och utropade: — Vill du att jag skall säga dig en sak? Den unga damen... Marius kunde inte tvivla längre.... 660519 proofread-page text/x-wiki qzaup3670k9fiq6o0ajrd3pri2lgtdh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/23 104 226688 660520 2026-10-30T15:56:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na stora förslöade kvinna skulle vakna till. Från att lia varit frånstötande blev hon fruktansvärd. — Det är inte möjligt! utropade hon. — När jag tänker på att mina flickor gå barfota och inte ha en klädning att sätta på sig! Sidenkappa, sammetshatt och sidenskor. För mer än två hun­ dra francs. Man skulle kunna tro, att hon var en verklig dam. Nej, du misstar dig. Först och främst så var den andra ful, och den här ser inte illa ut. Hon ser ve...' 660520 proofread-page text/x-wiki swdv94xrxap30cblynfjjn09ftcdkkt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/24 104 226689 660521 2026-10-30T15:57:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon händerna. Sedan lät hon sig åter falla ner i sängen. Mannen gick fram oclitillbaka utan att ge akt på sin hustru. Efter några ögonblicks tystnad närmade han sig henne med armarna i kors, liksom ögonblic­ ket förut: — Vill du, att jag ska säga dig en sak till? — Vad då? frågade hon. Han svarade ined låg röst: — Min lycka är gjord. Hans hustru betraktade honom med en blick, som sade: — Har han blivit galen? Han fortsatte: — För tusan! Jag ha...' 660521 proofread-page text/x-wiki 6c80j94lnl8ki3s16p11cfrgf6uxhfm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/25 104 226690 660522 2026-10-30T15:57:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Liksom andra! — Vad menar du? frågade kvinnan. Han skakade på huvudet, blinkade och höjde rösten som en taskspelare, som ämnar utföra ett konststycke: — Vad jag menar? Hör på! — Tyst, tala inte så högt! muttrade fru Jondrette, om det är saker, som det inte är lämpligt att någon hör. — Bah! Vem då? Grannen? Jag såg honom gå ut nyss. För övrigt hör det fäet ingenting. För resten säger jag dig, att jag såg honom gå ut. Emellertid sänkt...' 660522 proofread-page text/x-wiki 8z52uibb8dt57c8tlb9h55ch344scjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/26 104 226691 660523 2026-10-30T15:57:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'middag! Fru Burgon diskar ute i staden! Det finns ingen i huset! Grannen återvänder aldrig före elva! Flickorna få hålla vakt! Du ska hjälpa oss! Han ska bli expedierad! — Och om inte? Jondrette gjorde en olycksbådande gest och sade: — Du kan var lugn! Han brast i skratt. Det var första gången Marius hörde honom skratta. Hans skratt var kallt och skadeglatt och framkallade rysningar. Jondrette öppnade ett skåp nära spisen och tog fram en gammal mös... 660523 proofread-page text/x-wiki 7qc9i48vzovii2hhiu98ljst3jv6e51 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/27 104 226692 660524 2026-10-30T15:57:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'romantiska skägg! Mitt lilla söta, romantiska skägg! Han började åter skratta. Han gick fram till fönstret. Snön föll alltjämt och skymde delvis bort den gråa himlen. — Vilket hundväder! sade han. Därpå svepte han rocken om sig och sade: — Den är för vid. Det gör detsamma! Han gjorde tusan så rätt i att lämna kvar den här, den gamle skälmen. Utan den skulle jag inte ha kun­ nat gå ut, ocli allt hade gått galet. Så drog han ner mössan över...' 660524 proofread-page text/x-wiki d5857jqrt6u0lv3tsbkaodl0l4zdtv0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/28 104 226693 660525 2026-10-30T15:57:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, för tusan! — Varför då? — Det är inte värt att göra av med hundrasousslanten. — Varför då? — Emedan jag har något att köpa för min räk­ ning. — Vad då? — En sak. — Hur mycket behöver du? — Var finns det någon järnaffär i närheten? — På rue Mouffetard. — Ja visst, i hörnet, jag har sett butiken. — Men hur mycket behöver du till det, du skall köpa? — Ungefär tre francs. — Det blir inte mycket kvar till middag. —...' 660525 proofread-page text/x-wiki 2bnhful9pxyf8nf5nm9sw9mdmcugm6s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/30 104 226694 660526 2026-10-30T16:17:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han hört, såg han tydligt och klart en sak. Han förstod, att ett bakhåll höll på att förberedas, ett dunkelt men förskräckligt bakhåll; han förstod, att båda två svävade i stor fara, hennes far med all säkerhet och möjligen även hon själv. Han måste rädda dem. Han måste omintetgöra Jondrette's lömska planer och slita itu dessa spind­ lars nät. Han betraktade fru Jondrette ett ögonblick. Hon hade ur en vrå släpat fram ett gammalt fyrfat, och nu...' 660526 proofread-page text/x-wiki lz9nt0vpiwz2ug2dwpqx6rjy0f5cdl3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/31 104 226695 660527 2026-10-30T16:17:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vakt, platsen var öde, de voro starkare än han och skulle finna något medel antingen att gripa eller avlägsna honom. Den som Marius ville rädda, skulle vara hopplöst förlorad. Klockan ha­ de nyss slagit ett. Fällan skulle smälla igen kloc­ kan sex. Marius hade fem timmar på sig. Han hade blott en sak att göra. Han satte på sig sin snyggaste kostym, tog på sig en halsduk, grep sin hatt och gick ut utan att göra mera buller, än om han gått barfota på mo... 660527 proofread-page text/x-wiki mavvbycribrdlainqofcybo0bawq746 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/32 104 226696 660528 2026-10-30T16:18:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Där satt verkligen två män i snön ined ryggen niot muren. De talade lågt med varandra. Dessa två personer voro honom okända. Deii ene var en skäggig man i arbetarblus, den andre långhårig ocli klädd i trasor. Den skäggige hade huvudbonad på sig, den andre var barhuvad ocli hade snö i håret. När Marius sträckte fram huvudet ovanför dem, kunde han höra, vad de sade. Den långhårige stötte till den andre med arm­ bågen och sade: — Med Patron-Minette...' 660528 proofread-page text/x-wiki 2rnohrwx2c8uxj7nhk2855qqdlo8xvx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/33 104 226697 660529 2026-10-30T16:18:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius gick vidare. Det tycktes honom, som vore de dunkla ord, dessa män uttalat, där de sutto omsorgsfullt dolda och hopkrupna i snön bakom muren, icke utan samband med Jondrette's avskyvärda planer. Han gick i riktning mot förstaden Saint-Marceau och frågade första bästa han mötte, var det fanns någon poliskommissarie. Han blev hänvisad till rue de Pontoise num­ mer 14. Marius begav sig dit. När han giclc förbi en bagarebutik, köpte han ett bröd för... 660529 proofread-page text/x-wiki aj0e972xqcpusjw286d9pwr7trb4z3r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/35 104 226698 660530 2026-10-30T16:18:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '^om Jondrette. Doggen är ibland lika oroande att möta som vargen. — Vad vill Ni? sade han till Marius, utan att tillfoga "min herre". — Tala med poliskommissarien. — Han är inte här, jag vikarierar för honom. — Det är angående en mycket mystislc sak. — Tala då! — Den kräver skyndsamhet. — Tala hastigt då! Denne lugne och bryske man var på en gång skrämmande och lugnande. Han ingav både fruk­ tan och förtroende. Marius berättade äventyret...' 660530 proofread-page text/x-wiki c6y8pmzmb6jcqs7v2inwmahl6022hvt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/36 104 226699 660531 2026-10-30T16:18:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på h'ällcn i den mest ödsliga delen av boulevard dc rH6pital i nummer 50—52. När överkonstapeln hörde detta nummer, såg han upp ocli sade kallt: — Det är naturligtvis i rummet längst bort i korridoren? — Just det, sade Marius och tillade sedan: — Känner Ni till huset? Överkonstapeln var tyst ett ögonblick, sedan svarade han, i det han värmde ena hälen vid ka­ kelugnsöppningen : — Tydligen. Han fortsatte mellan tänderna, talande mindre till Mari...' 660531 proofread-page text/x-wiki m1jl7c4wq6tby8edfoe2tiyoef0o0ar Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/37 104 226700 660532 2026-10-30T16:19:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kakelugnar! Nummer 50—52. Gamla Gorbeauska liuset. Sedan betraktade lian Marius. — Ni såg bara den skäggige och den långhå­ rige? — Ocli den "hete Pan". — Ni har inte sett någon liten jäkel till sprätt ströva omkring där? — Nej. — Inte heller en stor koloss, som liknar elefan­ ten i botaniska trädgården? — Nej. — Inte heller en illistig en, som ser ut som en gammal räv? — Nej. — Vad beträffar den fjärde så ser ingen ho­ nom, inte en...' 660532 proofread-page text/x-wiki 1h8hdqdkaj4xffyehx3831m05y3xix6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/38 104 226701 660533 2026-10-30T16:19:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märka det. De kunna i lugn ocliro uppföra vaudevillen. De äro så blygsamma. Publik ge­ nerar dem. Jag vill emellertid höra dem sjunga, och jag skall få dem att dansa också. När han hade slutat denna monolog, vände han sig mot Marius och frågade, i det att han be­ traktade honom med fast blick: — Är Ni rädd? — För vad då? sade Marius. — För dessa män? — Inte mer än för Er, svarade Marius strävt, ty han hade lagt märke till att denne polisman...' 660533 proofread-page text/x-wiki j6qemy9xnn74ia5ehzwxhcl7ujgonur Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/39 104 226702 660534 2026-10-30T16:19:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Har Ni den på Er?t — Ja! — Giv mig den, sade överkonstapeln. Marius tog nyckeln ur sin västficka, gav den åt överkonstapeln och tilläde: — Tro mig. Ni måste komma manstark. Överkonstapeln såg på Marius, som Voltaire skulle ha sett på en landsortsakademiker, som föreslagit honom ett rim. Han stack händerna, som voro enormt stora, i sina ofantliga rockfic­ kor och drog upp två små pistoler av den sort, som man brukar kalla "knytnävsslag". Han g...' 660534 proofread-page text/x-wiki otqugstxf2dids7dkvc8wy2ntxomc8z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/40 104 226703 660535 2026-10-30T16:19:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'konstapeln. Lägg dem liellre i byxfickorna. Marius gömde pistolerna i bj^xfickorna. — Nu ha vi inte en minut att förlora, varken Ni eller jag, sade överkonstapeln. Hur mycket är klockan? Halv tre. Det var ju klockan sju? — Klockan sex, sade Marius. — Vi hinna nog, återtog konstapeln, men det är också nätt ocli jämt. Glöm ingenting av det, jag har sagt Er. Pang! Ett pistolskott. — Var lugn, svarade Marius. Just när Marius lade handen på dörrhandtaget...' 660535 proofread-page text/x-wiki i1edefp9cv3nnxa9txw9syq7oc3vfr9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/42 104 226704 660536 2026-10-30T16:29:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men vem tusan förföljer han? — Någon liten tuttenutta. Han är kär. — Men jag ser inte till någon tuttenutta på he­ la gatan. Här finns ju inte en enda krvinna. Courfeyrac betraktade Marius ocl i utropade: — Han förföljer en man. I själva verket gick en man ett tjugotal steg före Marius. Han var klädd i en mössa, ocli man kunde urskilja hans gråa skägg, fastän man en­ dast såg honom bakifrån. Denne man var iklädd en helt ny men alldeles fö...' 660536 proofread-page text/x-wiki 9ol7oj8itwdrwdbnvt10uiety19cc4y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/43 104 226705 660537 2026-10-30T16:29:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sera rue Mouffetard och höll nu på att spionera på honom. Jondrette gick framför honom utan att ana, att han hade någons blickar riktade på sig. Han lämnade rue Mouffetard, och Marius såg honom gå in i ett av de värsta rucklen på rue Gracieuse. Där stannade han en kvarts timme ungefär, sedan giclchan tillbaka till rue Mouffe­ tard. Han stannade i en järnaffär, som vid denna tid låg vid hörnet av rue Pierre-Lombard, ocli några minuter senare såg Mariu... 660537 proofread-page text/x-wiki 9xax71e7agy1zjjqyt1hwk7hvz13vbc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/44 104 226706 660538 2026-10-30T16:29:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mur, stod i förbindelse med en bakgård. Denna tillhörde cn illa beryktad liyrkusk, som hade gjort konkurs, men som ännu hade några gamla vag­ nar i sina skjul. Marius ansåg det vara klokast att draga fördel av Jondrettes frånvaro för att komma in. Tiden hastade. Fru Burgon brukade stänga porten or­ dentligt varje kväll, innan hon gicl< för att diska i staden. Marius hade givit överkonstapeln sin nyckel. Det var alltså nödvändigt, att han skyn­ dade si... 660538 proofread-page text/x-wiki 4rfbn11i31u4q1vkqnyate699ekwds6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/45 104 226707 660539 2026-10-30T16:29:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig i det obebodda rummet se fyra orörliga mans­ huvud, svagt belysta av cn sista rest av dagslju­ set, som föll in genom ett litet fönster. Marins försökte icke se närmare efter, emedan han icke själv ville bliva sedd. Han lyckades nå sitt rum utan buller, ocliutan att någon blev honom var­ se. Det var på tiden. Ett ögonbliclc senare hör­ de han Mame Burgon gå sin väg och porten om­ sorgsfullt låsas.' 660539 proofread-page text/x-wiki 4s9zl1vm3bdpqd7z3skgbgy8rcaiatm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/47 104 226708 660540 2026-10-30T16:30:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bet lyste i Jondrette's kyffe. Marins såg hålet i väggen lysa med ett blodigt sken. Detta sken framkallades tydligen icke av ett ljus. För övrigt hörde han icke en rörelse från Jondreftes. Ingen talade, ingen viskade, där inne rådde isig, djup tystnad. Om icke ljusske­ net hade varit, hade man kunnat trott sig vara i närheten av en grav. Marius tog tyst av sig skorna och satte dem under sängen. Några minuter förflöto. Marius hörde porten därnere vrida... 660540 proofread-page text/x-wiki lntroggr0ooqxibr5uj8fr6svh8iuvz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/48 104 226709 660541 2026-10-30T16:31:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är alldeles färdig att gå ut. — Och du glömmer inte, vad jag har sagt dig? Du utför noga mina befallningar? — Du kan vara lugn. — Ser du... sade Jondrette. Men han avslu­ tade icke meningen. Marius hörde honom lägga något tungt på bor­ det, förmodligen var det mejseln, som han hade köpt. —Jaså, ha ni ätit? sade Jondrette. — Ja, sade modern — vi ha haft tre stora po­ tatisar och salt. Jag passade på att koka dem, medan här var eld....' 660541 proofread-page text/x-wiki s41cpuw055acu9s7idrlp28e9fb1ks8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/49 104 226710 660542 2026-10-30T16:31:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ja, svarade modern. — Hur mycket är klockan? Snart sex. Klockan slog nyss halv i Saint Medard. Det var tusan, sade Jondrette. Då måste flickorna börja vakta. Kom hit, skall ni få höra. Man viskade därinne. Så hördes ånyo Jondrettes röst: Har Burgonskan gått sin väg? — Ja, sade modern. Är du säker på att det inte finns någon in­ ne hos grannens? Han har inte varit hemma på hela dagen, och du vet ju, att det är hans middagstid nu. Är du säker på...' 660542 proofread-page text/x-wiki lr8r3de4kr0jroc86m8aw4bo8u4z6qj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/50 104 226711 660543 2026-10-30T16:32:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Har du varit inne, frågade fadern. — Nej, svarade flickan — men nyckeln sitter i dörren, så han är säkert ute. Fadern skrek: — Gå in i alla fall. Dörren öppnades, och Marius såg den äldsta flickan Jondrette komma in med ett ljus i han­ den. Hon såg likadan ut som på morgonen, fastän än mer skrämmande i denna belysning. Hon gick direkt mot sängen. Marius blev hjärtängslig ett ögonblick. På väggen nära sängen hängde en spegel. Det var t...' 660543 proofread-page text/x-wiki ribfj13yd4fg2f618rgds6aw9ipn4mu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/51 104 226712 660544 2026-10-30T16:32:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gick bort till fönstret och såg ut, i det hon pratade för sig själv med halvfnoskig min. — Vad Paris är fult, när det sätter på sig en vit skjorta, sade hon. Hon återvände till spegeln och började åter göra miner. Hon betraktade sig ömsom frami­ från, ömsom i halvprofil. — Vad gör du därinne, ropade fadern. — Jag ser under sängen och under möblerna, svarade hon och fortsatte att ordna sitt hår. — Här finns ingen. — Ditt nöt, vrålade...' 660544 proofread-page text/x-wiki 4l9yckwehzppoeglc00dxe0whvpdf2c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/52 104 226713 660545 2026-10-30T16:32:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pier. Lämna inte porten ur sikte ett ögonblick, och så fort ni ser något misstänkt, så spring ge­ nast hit. I fyrsprång! Ni ha väl nyckeln, så att ni kunna komma in? Den äldsta flickan muttrade: — Gå på vakt barfota i snön. — l morgon ska ni få sidenskor, sade fadern. De gingo ned för trappan, och några sekun­ der senare hörde han porten därnere slå igen ef­ ter dem. Det fanns ingen annan i huset än Marius och paret Jondrette. Möjligen även d...' 660545 proofread-page text/x-wiki er7o5vxtt5ema0ms92f0cugd0gxjwif Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/54 104 226714 660546 2026-10-30T16:32:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'såg inan två högar. Den ena tycktes bestå av järnskrot, den andra av rep. Den, som ingenting visste om vad som var på färde, skulle antingen kommit att tänka på en mycket dyster eller en mycket alldaglig plats. I denna belysning lik­ nade kyffet snarare ett helvete än en smedja. Jondrette såg snarare ut som en djävul än som en smed. Värmen från brasan var så stark, att ljuslågan drogs åt fyrfatet till. En gammal blindlykta, värdig en Diogenes, som bl... 660546 proofread-page text/x-wiki k4tn8cypm9t4bu2jm7um9kxy3e5zb83 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/55 104 226715 660547 2026-10-30T16:32:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Om man erinrar sig, vad vi hava sagt om Gorbeauska rucklet, så var Jondrettes lya synnerligen lämplig som scen för brott och andra illdåd. Rum­ met låg längst in i det hus, som låg mest isolerat på den ödsligaste boulevarden i Paris. Om bak­ håll icke hade existerat, skulle man uppfunnit dem här. Hela husets längd med dess obebodda rum, skilde kyffet från gatan, och dess enda fönster vette åt öppna marker, stängda av murar eller staket. Jondrette had... 660547 proofread-page text/x-wiki tnhjnbwtzokhk5v58rh6864f01gmnp6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/56 104 226716 660548 2026-10-30T16:33:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad Jondrette själv beträffar, bar han fortfaran­ de sin nya, allt för stora överrock, som herr Leblanc hade givit honom. Kontrasten mellan hans överrock och hans benkläder gjorde honom fort­ farande lik Courfeyrac's skaldeideal. Plötsligt höjde Jondrette rösten: — Det var sant, jag kom att tänka på en sak! l det här vädret kommer han nog i droska. Tänd lyktan och gå ner! Stanna bakom porten därne­ re. När du hör vagnen, öppnar du genast. Han stig...' 660548 proofread-page text/x-wiki 72ke4g2xmojyqreytcpeuhubfd9pdoe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/57 104 226717 660549 2026-10-30T16:33:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon öppnade hastigt dörren och gick ut i kor­ ridoren. "1;>v t Marius fick inte tid att stiga ned från byrån och gömma sig under sin säng. — Tag ljuset med dig, ropade Jondrette. — Nej, det skulle bara vara till besvär. Jag har två stolar att bära. Och för resten är det månsken. Marius hörde, hur hennes grova hand trevade i mörkret efter nyckeln. Dörren gick upp. Han stannade på sin plats, stel av skräck och överrask­ ning. Fru Jondrette trädde...' 660549 proofread-page text/x-wiki 1iazqzrwlb0j6es9qxanq88qoqcy7n0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/58 104 226718 660550 2026-10-30T16:33:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han satte stolarna på var sin sida om bordet, vände på mejseln i brasan, satte upp en gammal eldskärm i spisen, så att fyrfatet inte syntes. Där­ på gick han till hörnet, där rephögen låg, och böj­ de sig ned, liksom för att undersöka något. Ma­ rins såg nu, att det han hade tagit för en bunt rep, var en välgjord repstege med pinnar av trä och två hakar att fästa den med. Repstegen såväl som några verktyg av järn, som lågo i en hög vid dörr...' 660550 proofread-page text/x-wiki mtnvulbxzus534y2v5pczxuv45ll7f5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/59 104 226719 660551 2026-10-30T16:33:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ena väggen. I rummet rådde ett fruktansvärt, ho­ tande lugn. Man liksom väntade, att något av­ skyvärt skulle inträffa. Jondrette hade låtit pipan slockna, vilket var ett allvarligt tecken på tankspriddhet. Han hade åter satt sig. Ljuset framhävde de baksluga, illistiga linjerna i hans ansikte. Han rynkade ögonbrynen, och han öppnade och slöt häftigt högra handen, som om han rådgjorde med sig själv i ett tyst samtal. Vid en av de mystiska repliker, so... 660551 proofread-page text/x-wiki 9p0l7tbhkbd376d884kkv0nwp0dx3y3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/61 104 226720 660552 2026-10-30T16:33:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Leblanc trädde in. Hans min var mycket allvarlig och gjorde ho­ nom egendomligt vördnadsbjudande. Han lade fy­ ra louisdorer på bordet. — Herr Fabantou, sade han, här har ni till hy­ ran och till era närmaste behov, sedan få vi se, hur vi kunna ordna det. — Gud välsigne er, min ädle välgörare, sade Jondrette oclinärmade sig hastigt sin hustru: — Skicka i väg droskan. Hon smög sig bort, under det att hennes make utbredde sig i lovord och bjöd h...' 660552 proofread-page text/x-wiki gpp54pavmsaxu4zv61x4ie0571uh9g6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/62 104 226721 660553 2026-10-30T16:34:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svaga, röda skenet från gatlyktorna upplyste här och där de ensliga boulevarderna med sina långa rader av svarta almar. Man kunde icke se en människa på en kilometers avstånd. Det Gorbeauska rucklet låg försänkt i tystnad och skrämman­ de natt. I detta ensliga hus, mitt i allt detta mör­ ker, låg Jondrettes kyffe, upplyst av ett enda ljus, och i denna vindskupa sutto två män vid ett bord. Herr Leblanc var lugn, Jondrette leende och fruk­ tansvärd. Fru... 660553 proofread-page text/x-wiki qvh4otafi7th8u8sjf10u80o5929j79 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/64 104 226722 660554 2026-10-30T16:34:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Du är alldeles för vänlig mot mig, herr Jondrette. — Jondrette, sade herr Leblanc, jag trodde Ni hette Fabantou. — Jag heter Fabantou, men jag kallas även Jondrette, svarade hennes man hastigt. Jondrette är mitt artistnamn. Han gjorde en axelryckning åt sin hustru, så att herr Leblanc inte såg det. Därpå fortsatte han med känslosam och smekande röst: — Vi ha alltid kommit bra överens, min stac­ kars älskling och jag. Om vi inte hade varandra, had...' 660554 proofread-page text/x-wiki sjecsgva8maeb0uq8xsoq6vv85ooizh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/65 104 226723 660555 2026-10-30T16:34:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'göra mig av med, ty man måste leva. Item, man måste leva. Under det Jondrette talade på detta virriga sätt, som likväl ej gjorde hans ansiktsuttryck mindre eftertänksamt och klippskt, höjde Marius blicken och varseblev längst bort i rummet en person, som han ej sett förut. En man hade nyss kommit in så tyst, att man ej hört dörren öppnas. Denne man bar en gammal sliten, lila ylleväst, som var fläckig och söndrig överallt i sömmarna. Han var dessutom i... 660555 proofread-page text/x-wiki rya0fkwa2nnyazopln1odpl6654bw5w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/66 104 226724 660556 2026-10-30T16:34:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad är det där för en man, sade herr Leblanc. — Den där, det är en granne! Bry Er inte om honom! Grannen hade ett egendomligt utseende. Det finns emellertid ganslca många fabrilcer för fram­ ställning av kemikalier i förstaden Saint-Marceau. Många verkstadsarbetare bruka vara svar­ ta i ansiktet. Hela herr Leblanc's person utan­ dades för övrigt lugn och oförskräckt tillit. Han fortsatte: — Förlåt, hur var det Ni sade, herr Fabantou? — Jag sa...' 660556 proofread-page text/x-wiki qhj2tu3iln9b3tsz5x85tm929rzjcry Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/67 104 226725 660557 2026-10-30T16:34:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en tavla, en dyrbar tavla ... — Ni skall få se den, min herre. Han reste sig ocligick fram till väggen, mot vilken den där träskivan, som vi förut omnämt, stod lutad. Han vände den om, men lät den allt­ jämt stå stödd mot muren. Det var verkligen något, som liknade en tavla, men ljusskenet var så svagt, att man knappast kunde se, vad den skulle föreställa. Marius kunde icke urskilja nå­ got, emedan Jondrette hade placerat sig emellan tavlan och honom.... 660557 proofread-page text/x-wiki 9btew08zhifj848vsovmrhd2jkdkdis Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/68 104 226726 660558 2026-10-30T16:35:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De hade nakna armar och voro svarta i ansiktet. En av de tre, som sutto på sängen, lutade sig mot väggen med slutna ögon, så att man skulle ha kunnat tro, att han sov. Han var gammal. Hans vita hår såg förskräckligt ut mot det svarta ansiktet. De två andra voro unga. Den ene var skäggig, den andre långhårig. Ingen hade sko­ don på. De som icke hade filtsockar, voro bar­ fota. Jondrette märkte, att herr Leblanc såg på dessa män. — Det är goda vänn...' 660558 proofread-page text/x-wiki npf2yggohfr8k4dli8y6alnnxcsn6th Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/69 104 226727 660559 2026-10-30T16:35:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Leblanc reste sig och ställde sig med ryg­ gen mot väggen. Hastigt tog han en överblick över rummet. Han hade Jondrette till vänster åt fönstret till samt fru Jondrette och de fyra män­ nen till höger åt dörren till. De fyra männen rör­ de sig icke. Deras miner tydde inte ens på att de sågo honom. Jondrette började åter tala på ett klagande sätt. Hans blick var så beslöjad och hans ton så ömklig, att herr Leblanc kunde tro, att det helt enk...' 660559 proofread-page text/x-wiki 9mslgbbmyv9jxkjyg3qs6f30qfa16dn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/70 104 226728 660560 2026-10-30T16:35:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Medan Jondrette pratade, såg han icke på herr Leblanc, men denne betraktade honom. Herr Leblanc's blick var riktad mot Jondrette, Jondrette's mot dörren. Marius såg andlöst än på den ene än på den andre. Herr Leblanc tycktes fråga sig själv: — Är det en idiot? Jondrette upprepa­ de en eller två gånger med olika variationer på samma långsamt bedjande sätt: — Mig återstår intet annat än att kasta mig i floden. Häromdagen gick jag ned för tre trap...' 660560 proofread-page text/x-wiki ajrjdchtxihjmct2qtm0iy37w3jthrw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/72 104 226729 660561 2026-10-30T16:35:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Är den andra vagnen också förspänd? — Ja, det är den. — Med två duktiga hästar? — Utmärkta! — Och den väntar, där jag sade. — Ja. — Det var bra, sade Jondrette. Herr Leblanc var mycket blek. Han betraktade allt i kyffet som en man, som förstår, vad han har råkat i. Han såg långsamt från den ene till den andre, uppmärksamt och förvånat, men intet i hans hållning tydde på fruktan. Av bordet hade han gjort sig en tillfällig fö...' 660561 proofread-page text/x-wiki 6094aeb9hr9xdkujyn3nqz54ygcie5q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/73 104 226730 660562 2026-10-30T16:35:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jondrette hade sagt, att de voro verkstadsarbeta­ re, hade letat fram olika vapen åt sig bland järn­ skrotet. Den ene hade tagit en stor sax, den an­ dre ett bräckjärn och den tredje en hammare. De hade därpå ställt sig framför dörren utan att säga ett ord. Den gamle satt kvar på sängen. Han hade likväl öppnat ögonen. Fru Jondrette hade satt sig bredvid honom. Marius tänkte, att inom några sekunder ögon­ blicket var kommet för honom att träda emel...' 660562 proofread-page text/x-wiki b0y54vsnxxusa95cxmic9o349zay9j4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/74 104 226731 660563 2026-10-30T16:36:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'drette. Jag heter Thénardier. Jag är värdshus­ värden i Montfermeil. Nu känner ni igen mig? Herr Leblanc rodnade omärkligt och svarade, utan att darra på rösten eller höja den på sitt vanliga lugna sätt: — Inte mera än förut. Marius hörde icke detta svar. Den som hade sett honom i detta ögonblick i mörkret, skulle ha blivit förvånad över hans vilda, oförstående utse­ ende. Han var som träffad av blixten. I samma ögonblick som Jondrette hade sag...' 660563 proofread-page text/x-wiki b4kdatqtiqhn822vj1rjtdj0kwssz5k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/75 104 226732 660564 2026-10-30T16:36:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han skulle alltid bevara det i sitt minne. Den uppmaning, fadern givit honom i sitt testamente, skulle alltid vara honom helig. — En viss Thénardier har räddat mitt liv. Om min son möter honom, skall han göra allt, vad han kan, för ho­ nom. Detta namn var en av hans själs dyrbaraste ägodelar. Det blandades samman med hans fars. Och den där mannen var Thénardier. Det var värdshusvärden 1 Montfermeil, som han länge sökt förgäves. Och nu hade han änt... 660564 proofread-page text/x-wiki 8wvolzuqotrv567bgfm970y69p6rhd7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/76 104 226733 660565 2026-10-30T16:36:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'regn av kartescher på fältet vid Waterloo. Han tänker gottgöra honom med att skicka honom till galjen! Han hade lovat sig, att om han någonsin fann Thénardier, skulle han kasta sig för hans fötter. Nu hade han verkligen funnit honom, men för att överlämna honom till bödeln. Hans fader sade till honom — Hjälp Thénardier! Och han svarade denna heliga, älskade stämma med att krossa Thénardier. Hans far skulle från sin grav se den man, som ryckt honom und... 660565 proofread-page text/x-wiki jmt09k4igogq7l14rh1ircrmq8qj5x2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/77 104 226734 660566 2026-10-30T16:36:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Leblanc's liv offras, och vem vet, om ej Thénardier skulle lyckas fly. Skulle han störta den ene eller den andre i fördärvet? Han skulle ångra sig i varje fall. Vad skulle han göra? Skulle han svika sina minnen, de heliga förpliktelser, som han av egen fri vilja åtagit sig, sin plikt, en helig skrift! Skulle han svika sin fars testamente eller låta ett brott gå i fullbordan! Han tyckte sig sam­ tidigt höra sin "Ursule" bedja för sin far och översten f... 660566 proofread-page text/x-wiki l8xe95zrd0rgtki8lwu6infi6le6x3b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/78 104 226735 660567 2026-10-30T16:36:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skänker bort dockor. Gamle Jocrisse! Ah, Ni känner inte igen mig. Nej, det var kanske inte Ni, som kom till Montfermeil, till mitt värdshus för åtta år sedan, julnatten 1823. Det var kanske inte Ni heller, som bortförde Fantine's barn, "Lärkan". Det var inte Ni, som hade en gul rock, nej, ocli ett paket fullt med lump i handen liksom i morse. Han vurmar tydligen för att bära om­ kring i husen paketer, fulla med yllestrumpor! Är Ni strumpfabrikant, her... 660567 proofread-page text/x-wiki 61oyoxxkj4bnfatk86caaka8l1ulxo8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/79 104 226736 660568 2026-10-30T16:37:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han samtalet, som han fört i sitt inre och slog nä­ ven i bordet: — Och så ser han så skenhelig ut. Därpå vände han sig till herr Leblanc: — Ni har drivit gäck med mig många gånger. Ni är skuld till alla mina olyckor. Ni fick för femtonhundra francs en flicka, som jag hade, och som säkerligen var barn till rika föräldrar. Hon hade redan inbringat mycket pengar, och genom henne hade jag kunnat få uppehälle i hela mitt liv. Den flickan hade hållit mi...' 660568 proofread-page text/x-wiki an8920ges33x630t7lwj78jdtjsxgta Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/80 104 226737 660569 2026-10-30T16:37:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den fjärde februari, som i morgon. Och den då­ ren märkte inte, att kvartalet går ut den 8 januari och inte den 4 februari. Och de där fyra mynten han gav mig! Den boven! Han sträckte sig inte ens till hundra francs. Och som han trodde på mitt nonsens. Det roade mig. Jag sade för mig själv: — Gå din väg, jag har dig fast i alla fall. Nu kysser jag dina händer. Men i kväll skall jag krama hjärtat ur dig. Thénardier tystnade. Han var andfådd och flå­...' 660569 proofread-page text/x-wiki kilzztnpczjstkntk05ouyvxzzs7zoi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/81 104 226738 660570 2026-10-30T16:37:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'än millionär. Jag känner Er inte. Ni tar mig för en annan. — Så han svänger sig, vrålade Thenardier. Ni fortsätter med skämtet. Ni pratar smörja, gamle UV. Ni kommer inte ihåg! Ni känner inte igen mig? — Förlåt, min herre, svarade herr Leblanc, i en artig ton, som i detta ögonblick verkade egen­ domligt sansad, jag förstår, att Ni är en bandit. Dylika förhatliga varelser äro även ömtåliga vidunder, äro ofta snarstuckna. Vid ordet bandit, kast...' 660570 proofread-page text/x-wiki 2qc462nw3dtfjyli5uvnp8e61ehuhf0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/82 104 226739 660571 2026-10-30T16:37:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni efter i tidningen, vad termometern visar. Det är vi, som är termometrarna. Vi behöva inte gå ut på kajen och se efter i hörnet vid tour de PHorloge, hur många grader kallt det är. Vi känna blodet stelna i våra ådror, och vårt hjärta känns som is. Vi säga: "Det finns ingen Gud". Och ni komma till oss i våra hålor, ja just hålor, och kalla oss banditer. Men vi skola äta upp er. vi skola sluka er! Herr millionär, tänk på detta. Jag har varit en väl...' 660571 proofread-page text/x-wiki 866filfvvs10fjt467ks0g2gfsy1nxy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/83 104 226740 660572 2026-10-30T16:37:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sade mig sitt namn, men hans röst var så svag, att jag inte upptattade det. Jag hörde blott ett tack, jag hade hellre velat ha hans namn än hans tack­ sägelser. Det skulle ha hjälpt mig att finna ho­ nom. Den tavla, som Ni ser här, är målad av David. Vet ni, vem den föreställer? Den före­ ställer mig! David ville föreviga denna vapen­ bragd. Jag bär den här generalen på ryggen, rakt genom kulregnet. Och han gjorde ingenting alls för mig, den där ge...' 660572 proofread-page text/x-wiki tf1zr360dynt1xka8w9o6lmkqw6x3gg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/84 104 226741 660573 2026-10-30T16:37:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tonfall och gester. I hans blick, som kom varje ord att spruta gnistor. I denna egendomliga blandning av skryt och uselhet, av högmod och småaktighet, av vrede och dumhet. I detta kaos av verklig nöd och falska känslor, i en oblyg mans obehagliga sätt att njuta av sin egen vrede. I en ful själs skymfliga nakenhet, i denna bland­ ning av lidande och hat. — Mästerverket, tavlan av David, som han före­ slagit herr Leblanc att köpa, var, som läsaren re­ d... 660573 proofread-page text/x-wiki ca9cvt3hydyiqdm1msddj1safc2y1us Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/85 104 226742 660574 2026-10-30T16:38:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dundra vid Waterloo. Hans blödande far, otyd­ ligt målad på denna träskiva, förskräckte honom. Han tyckte, att fadern betraktade honom skarpt. När Thénardier hämtat andan, såg han på herr Leblanc med sina blodsprängda ögon, och sade med låg, tvär röst: — Vad har du att säga, innan vi ta itu med dig på allvar? Herr Leblanc teg. Tystnaden stördes plötsligt av att en skrovlig röst utslungade följande sar­ kasm: — Om det blir frågan om att hugga...' 660574 proofread-page text/x-wiki kiiqj4sfynvxs3sypnuy3hjri542d11 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/86 104 226743 660575 2026-10-30T16:38:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'egen vrede. Han kände sig lugn i medvetandet om att dörren var bevakad. Han var beväpnad och hade i sitt våld en obeväpnad man. De vo­ ro nio mot en, om fru Thénardier endast räknades som en man. Thénardier vände ryggen åt herr Leblanc, medan han talade med mannen med yxan. Herr Leblanc grep tillfället i flykten. Han stötte undan stolen och bordet. Innan Thénar­ dier hann vända sig om, var Leblanc med ett un­ derbart vigt skutt vid fönstret. Att öppn... 660575 proofread-page text/x-wiki hq6wk3iw19zct78nks6i2vz28ivsthc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/87 104 226744 660576 2026-10-30T16:38:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ne höjde en fruktansvärd påk mot herr Leblanc's huvud. Den bestod av en järnstång med en kula av järn i vardera änden. Marius stod inte ut längre. "Förlåt mig, far", tänkte han. Han rörde vid hanen på revolvern och skulle just låta skottet gå, då Thénardier skrek: — Gör honom intet ont! Det förtvivlade försök att undkomma, som off­ ret gjort, hade icke förargat Thénardier utan tvärt om lugnat honom. Det bodde två naturer inoni honom, en vild o...' 660576 proofread-page text/x-wiki kl96p8ksbebb6uxrz1x4sqm9tp3j5t3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/88 104 226745 660577 2026-10-30T16:38:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för bröstet hade herr Leblanc slungat gamlingen långt ut på golvet. I en handvändning hade han kastat två av de andra angriparna till marken och höll dem fast under sina knän. Uslingarna vrålade under denna tyngd, som hade herr Le­ blanc varit en kvarnsten. Men de fyra andra hade gripit den fruktansvärda åldringen i armarna och nacken och höllo honom kvar i samma ställning. Han var således herre över en del av angriparna men samtidigt de andras slav.... 660577 proofread-page text/x-wiki 4w6f9iwcuzli7q3lvadu0nk8pw3ssko Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/89 104 226746 660578 2026-10-30T16:38:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'enda han hade på sig var en läderbörs med sex francs samt en näsdulc Thénardier stack näsduken i fickan. — Vad, har han ingen plånbok på sig? frågade han därpå. — Och ingen klocka heller, svarade en av "verkstadsarbetarna". — Det var mig en tusan att va' hårdfjällad, mumlade med dov röst den maskerade mannen med nyckeln. Thénardier gick till vrån vid dörren och tog en bunt rep, som han kastade till dem. — Bind honom vid fotändan på sängen, sad...' 660578 proofread-page text/x-wiki dkxf4yqiym5ls2arama624ksicpuoso Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/90 104 226747 660579 2026-10-30T16:38:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mannen med påken. De ville vara med allesam­ mans. Det är dåliga tider. Man har så få till­ fällen att förtjäna sig en hacka. Den säng, på vilken herr Leblanc blivit kull­ kastad, var en träsäng med fyra massiva, kantiga stolpar. Herr Leblanc gjorde intet motstånd. Bo­ varna bundo honom omsorgsfullt, så att han stod fastlänkad vid den sängstolpe, som var längst bort från fönstret och närmast spisen. När den sista knuten var slagen, tog Thénardie...' 660579 proofread-page text/x-wiki 4fqf35zqy24lwfdkhybfkp91xxenm15 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/91 104 226748 660580 2026-10-30T16:39:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Alla drogo sig tillbaka mot dörren. Han fort­ satte: —, Store Gud, om Ni hade skrikit en smula, så hade jag inte tyckt, att det var märkvärdigt! Tag fast mördaren! brukar man ropa i dylika situatio­ ner, och jag hade inte tagit illa upp, om Ni hade gjort det. Det är ju helt naturligt, att man stäl­ ler till med litet oväsen, när man är tillsammans med folk, som inte inger en fullständigt förtroende. Om Ni hade skrikit, skulle ingen ha hindrat Er, och... 660580 proofread-page text/x-wiki p4mzjj4mph4gxcz7u7b0uc7lf98cv30 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/92 104 226749 660581 2026-10-30T16:39:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under det att Thénardier talade på detta sätt med blicken fastnaglad vid herr Leblanc, sökte han pejla sin fånges samvete. Han uttryckte sig för övrigt med hovsam men nosig oförskämdhet, men trots detta voro hans ord reserverade ocli nästan väl valda. I denne usling, i vilken vi hit­ intills endast sett en bov, skymta vi nu mannen, som "har studerat för att bliva präst". Marius började känna sig illa till mods. Den tystnad, fången iakttagit, hans allt... 660581 proofread-page text/x-wiki fondzc3hrqwlthlzkt4p11x2pcph9ie Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/93 104 226750 660582 2026-10-30T16:39:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han var tydligen oemottaglig för varje känsla av fruktan, och han visste icke, vad det ville säga, att vara förtvivlad. Han tillhörde de män, som kunna bibehålla sin behärskning i de mest förtviv­ lade situationer. Trots att faran var överhäng­ ande, trots att katastrofen var oundviklig, hade han intet av dödsångest över sig. Thénardier reste sig okonstlat och naturligt, och gick fram till spisen. Han flyttade undan eld­ skärmen, som han ställde mot n... 660582 proofread-page text/x-wiki od0mp1zde2tac8aqddchm4pjzulim6e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/94 104 226751 660583 2026-10-30T16:39:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människor, som dra fördel av sitt övertag så myc­ ket, att de göra sig löjliga. Jag skall inte vara pretentiös, utan nöja mig med litet. Jag behöver bara tvåhundratusen francs. Herr Leblanc svarade icke ett ord. Thénardier fortsatte: — Ni ser, att jag är mycket hovsam i mina for­ dringar. Jag känner inte till Edra förmögenhetsvillkor, men jag vet, att Ni inte häller hårt om pungen. En välgörare som Ni, skänker nog gär­ na tvåhundratusen francs...' 660583 proofread-page text/x-wiki 9ah8j7d0gy16aaxxltadis8nx4m1lux Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/95 104 226752 660584 2026-10-30T16:39:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vill Ni vara så vänlig och skriva; vad jag strax kommer att diktera för Er? Här avbröt sig Thénardier för ett ögonblick men tillade därpå med betoning på varje ord och med ett leende åt fyrfatet till: — Jag vill på förhand säga Er, att jag inte tilllåter, att Ni är okunnig i den ädla skrivkonsten. Den mest framstående inkvisitör hade kunnat avundas honm detta leende. Han knuffade bordet ända fram till herr Leblanc, tog bläck och penna samt ett pap...' 660584 proofread-page text/x-wiki evtu7ty0ml5nhlon7lx7a02mrgyde97 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/96 104 226753 660585 2026-10-30T16:40:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tänk på, att Ni är i vårt våld. Ingen mänsk­ lig makt kan rädda Er härifrån. Det skulle emel­ lertid göra oss mycket ont, om vi måste gå till ytterligheter. Jag vet varken Ert namn eller Er adress. Men jag säger Er på förhand, att Ni måste stanna kvar här bunden, ända tills den per­ son har återkommit, som får i uppdrag att lämna fram det brev, som Ni nu skall skriva. Vill Ni vara så god och skriva. — Vad då? frågade fången. — Jag skal...' 660585 proofread-page text/x-wiki mpx132nl88ct6w0zamehh8dh82jkd3r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/97 104 226754 660586 2026-10-30T16:40:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag förstår inte, vad Ni menar. — Skriv på bara, sade Thénardier och fortsat­ te att diktera: "Kom genast! Jag behöver dig! Den person, som överlämnar detta brev till dig, har i uppdrag att föra dig till mig. Jag väntar dig! Kom med fullt förtroende." Herr Leblanc hade skrivit allt. Thenardier fortsatte: — Stryk ut 'kom med fullt förtroende'. Det kunde göra saken misstänkt. Herr Leblanc strök ut de fyra orden. — Underteckna det nu, fortsatte Then...' 660586 proofread-page text/x-wiki 5m9v04ungj6usqwqws9tljkn4f1ecjm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/98 104 226755 660587 2026-10-30T16:40:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Skriv under. Vad heter Ni? — Urbain Fabri, sade fången. Tliénardier stack med en kattlik rörelse han­ den i sin ficka och drog upp herr Lebranc's näs­ duk. Han letade efter namnet och höll därför näsduken nära ljuset. — U. F. Där ha vi det. Urbain Fabri. Un­ derteckna det med U. F. Fången lydde. —. Ge hit brevet! Man måste ha två händer för att lägga igen det. När Thénardier hade gjort detta, fortsatte han: — Skriv adressen! Fröken Fabre...' 660587 proofread-page text/x-wiki 9yr8ub2n6xoe7txon6vt6n904lvalep Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/99 104 226756 660588 2026-10-30T16:40:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardierskan skyndade till. — Här är brevet. Du vet, vad du skall göra. En droska står där nere. Ge dig genast iväg och kom tillbaka, så fort du kan. Han vände sig till mannen med yxan och sade: — Eftersom du har tagit av dig masken, så kan du följa med henne. Häng dig bak på droskan. Du vet, var den andra vagnen står? — Ja, det vet jag, svarade mannen. Han lade yxan i en vrå och följde med fru Thénardier. När de höllo på att avlägsna sig, st...' 660588 proofread-page text/x-wiki 23hp5tccatd350dn3ldkzsbg9j9zcjk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/100 104 226757 660589 2026-10-30T16:40:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig på den med korslagda armar. Sina smutsiga skor sträckte han fram mot fyrfatet. — Jag fryser om fötterna, sade han. Utom fången fanns nu i kyffet endast fem ban­ diter. Dessa män sågo slöa och trumpna ut bak­ om maskerna eller den svarta smörja, som betäck­ te ansiktet på en del av dem och kom dem att se ut antingen som kolarbetare, negrer eller djävlar. Man kunde förstå, att de utförde ett brott liksom ett vanligt hantverk, lugnt och med uttråkad...' 660589 proofread-page text/x-wiki 7oswsf6n62nbl7dsr70wp76h959kkv1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/101 104 226758 660590 2026-10-30T16:40:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en. Han hade svarat så naturligt som helst: "Jag förstår inte, vad ini menar". Men å andra sidan hade han fått förklaring på initialerna U. F. De betydde Urbai Fabre och Ursule hette icke Ursule. Det var det enda Marius hade fått klarhet i. En hemsk förtrollning höll Marius kvar på hans plats, varifrån han behärskade situaitonen. Han kunde knappast varken tänka eller röra sig. Han var nästan tillintetgjord av de förfärliga saker, han varit vittne till... 660590 proofread-page text/x-wiki o73daby1pz38zbvfcxyhf1zy2r0605x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/102 104 226759 660591 2026-10-30T16:41:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min hustru är snart tillbaka, Ni skall inte vara orolig. Jag tror verkligen, att 'Lärkan' är Er dotter, och jag finner det helt naturligt, att hon bor hos Er. Men hör på! Min hustru for till henne med brevet. Jag sade till henne, att kläda sig — som Ni såg, att hon gjort — så att Er dotter utan vidare skulle följa henne. De stiga båda två upp i droskan. Min kamrat hänger bak­ på. Någonstans på vägen finns en annan droska, som är förspänd med t...' 660591 proofread-page text/x-wiki o5zz5djly23idpw36vezumfuc1ppb7w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/103 104 226760 660592 2026-10-30T16:41:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hejdade sig ett ögonblick, men då fången icke svarade, fortsatte Thénardier: — Så snart min hustru kommer tillbaka och talar om, att "Lärkan" är på väg, skola vi släppa Er. Ni har rättighet att gå hem till Ert. Ni ser, att vi inte ha några onda avsikter. Förskräckliga bilder rullades upp i Marius hjärna. Vad! Man skulle icke föra den unga flickan hit. Ett av dessa vidunder skulle föra bort henne till något mystiskt ställe. Vart? Och om det var h...' 660592 proofread-page text/x-wiki 5gjpyr37hi3vgwdupexyerwh3vt9cn0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/104 104 226761 660593 2026-10-30T16:41:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans forcerade tankearbete bildade en egendom­ lig kontrast mot den gravlika tystnaden i kyffet. Tystnaden stördes slutligen av att man hörde porten därnere öppnas ocli stängas. Fången ryckte i sina bojor. — Där är hon, sade Thénardier. Han hade knappast hunnit yttra dessa ord, förrän Thénardierskan störtade in i rummet med blixtrande ögon, röd och andfådd. Hon skrek: — Det var fel adress! Banditen, som var med henne, blev synlig bakom henne. Han gic...' 660593 proofread-page text/x-wiki eqodf6xfy001xruqqkv9572nr3hfrcz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/105 104 226762 660594 2026-10-30T16:41:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sann rätt, att fruntimmer är klokare än karlar. Dår fanns ingen i nummer 17! Det var ett hus med en stor port. Ingen herr Fabre i rue SaintDominique. Och betalning för droskan och dricks till kusken. Alltsammans utkastade pen­ gar! Jag talade både med portvakten och portvakterskan, som förresten var ett mycket vac­ kert fruntimmer, men de kände inte till någon med det namnet. Marius andades åter. Hon, Ursule eller "Lär­ kan" — han visste för resten in... 660594 proofread-page text/x-wiki ghh9ha77mylzfttlem5vansap56i68b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/106 104 226763 660595 2026-10-30T16:41:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mot spisen, sträckt ut armen mot fyrfatet och åter rest sig. Thénardier, fru Thénardier och banditerna hade dragit sig tillbaka, gripna av häpnad. De sågo honom till sin fasa svänga den rödglödgade mejseln över huvudet. Han såg ho­ tande ut, och om några sekunder kunde han vara fri från sina bojor. Mejseln glödde olycksbå­ dande. Under den polisundersökning, som Gorebauska rucklet blev föremål för, fann man i kyffet en stor sou, som var bearbetad på...' 660595 proofread-page text/x-wiki eenr7a9p93ech2u5zlrp24oi6hzru8h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/107 104 226764 660596 2026-10-30T16:41:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en urfjäder och med denna, rätt hanterad, kan man såga av tjocka kopparringar och järnstän­ ger. Man tror, att den stackars straffången inte äger mera än en sou, och så äger han i själva verket friheten. Det var en sou av detta slag, som under polisundersökningen blev funnen öp­ pen och i två delar. Man fann den under sän­ gen vid fönstret i kyffet. Man upptäckte likale­ des en liten såg av blott stål, som kunde ligga dold i den stora sou'en. Man h...' 660596 proofread-page text/x-wiki edpidzjt1diz8u9zs0bqwozixrd7bl8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/108 104 226765 660597 2026-10-30T16:42:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han kan inte komma loss. Det svarar jag för! jag har själv bundit det där benet. Nu sade fången emellertid: — Ni äro uslingar allesammans, men mitt liv är inte värt så mycken ansträngning. Ni skall in­ te inbilla Er, att Ni kan få mig att skriva eller säga något, som jag icke vill. Han kavlade upp vänstra rockärmen och tilllade: — Se hit! Samtidigt spände han sina armmuskler och 1ade den glödande mejseln på den nakna armen, under det han fortfaran...' 660597 proofread-page text/x-wiki rgnfj0bll5mn0zy3y3sjnzzb0ddxceb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/109 104 226766 660598 2026-10-30T16:42:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Era uslingar, sade han — om ni vore lika litet rädda för mig, som jag för er! Därpå ryckte han mejseln ur såret och kastade ut det förfärliga verktyget genom det öppna fönst­ ret. Det föll ned långt ut på gatan, där det fick kallna i snön. Fången fortsatte: — Gör med mig, vad ni villl Han var avväpnad. — Grip honom, sade Thénardier. Två av bovarna grepo honom i axlarna, och den maskerade buktalaren höll sig mitt framför honom med sin nyck...' 660598 proofread-page text/x-wiki g9b6bjmz7s5br9jcynn6wrr5rt54pfy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/110 104 226767 660599 2026-10-30T16:42:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'röster talat till hans samvete. Den ena befallde honom att respektera sin fars testamente, den and­ ra bönföll honom om att hjälpa fången. De två rösterna fortsatte sin strid utan avbrott. Han höll på att bli alldeles förtvivlad. Han hade svagt hoppats ända till detta ögonbliclcatt finna ett sätt att lyda de båda rösterna, men det hade inte lyc­ kats honom. Faran var emellertid överhängande, nu kunde han inte dröja längre. Några steg från fången s...' 660599 proofread-page text/x-wiki dx2usd3wwme57nvs584bgnw4njt3qlj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/111 104 226768 660600 2026-10-30T16:42:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var hög tid. Thénardier hade ej längre några betänkligheter utan gick rakt fram till fån­ gen. — Det var något, som föll, ropade fru Thénar­ dier. — Vad då? frågade hennes man. Hustrun rusade fram och tog upp det lilla pa­ ketet. — Varifrån kom det? frågade Thénardier. — Varifrån tror du? Genom fönstret, förstås. — Jag såg, när det kastades in, sade "Skrotkornet". Thénardier slätade hastigt ut papperet ocli när­ made det till lj...' 660600 proofread-page text/x-wiki apmg4nkiu3x8uvwgn5hdcly56rn4d3g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/112 104 226769 660601 2026-10-30T16:42:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Genom fönstret, svarade Thénardier. Efter­ som Eponine kastade stenen genom fönstret, så är huset inte bevakat på den sidan. Den maskerade buktalaren kastade sin stora nyckel, sträckte armarna rakt upp i luften och öppnade och slöt händerna tre gånger i följd utan att säga ett ord. Detta var tecken till flykt. De banditer, som höllo fången, släppte honom. På ett ögonblick var repstegen utanför fönstret ocli omsorgsfullt fastgjord med de två jär...' 660601 proofread-page text/x-wiki 1rc187juxkv6is6xqq78s5hbwiw02cb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/113 104 226770 660602 2026-10-30T16:43:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier skrek: — Är ni galna, är ni alldeles vridna! Vi för­ lora ju bara tid! Dra lott! Med halmstrån kan­ ske! Eller ska vi skriva våra namn på pappers­ lappar? Och lägga dem i en hatt... — Vill ni låna min hatt kanske? ropade någon borta på tröskeln. Alla vände sig om. Där stod Javert. Han höll sin hatt i handen och sträckte den le­ ende mot dem. Victor Hugo VIII 8' 660602 proofread-page text/x-wiki dwuswd8pgo95n4kz66ud3apel3p39ty Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/115 104 226771 660603 2026-10-30T16:43:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han kom alldeles lagom. De överrumplade banditerna kastade sig över sina vapen, som lågo spridda i alla vinklar och vrår. På mindre än en sekund stodo dessa sju skräckinjagande män i försvarsposition. Den ene hade gripit sin yxa, den andre sin nyckel, den tredje sin järnpåk, de övriga voro beväpnade med saxar, stänger och hammare. Thénardier höll fortfarande kniven i handen. Hans hustru grep en stor sten, som låg i hörnet vid fönstret, vilken flickorn... 660603 proofread-page text/x-wiki 2w3cma6dkqanp8snk4zfubqilpjwg5o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/116 104 226772 660604 2026-10-30T16:43:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert, som stod på tre stegs avstånd, betrakta­ de honom skarpt och nöjde sig med att säga: — Skjut inte! Skottet klickar. Thénardier tryckte på hanen. Skottet klickade. — Det sa' jag ju, sade Javert. "Skrotkornet" kastade sin järnstång till Javerts fötter. — Du är värre än djävulen själv! Jag ger mig. — Än ni då? frågade Javert de andra bandi­ terna. De svarade: — Vi ge oss också. Javert svarade lugnt: — Ni skulle uppföra er hyfsat, tä...' 660604 proofread-page text/x-wiki p2s53zqdj0kbwb56v6k0qvwbvhvry3t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/117 104 226773 660605 2026-10-30T16:43:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lägg handklovar på alla, ropade Javert. — Kom inte hit, ropade en röst, som icke till­ hörde någon man, men man skulle inte heller kun­ na tro, att den tillhörde en kvinna. Thénardierskan hade dragit sig tillbaka till en av vrårna vid fönstret, och det var hon, som skrek. Gendarmerna och poliserna drogo sig tillbaka. Hon hade kastat av sig schalen men behållit hatten på. Hennes man hade krupit ihop bakom henne och syntes knappast, där han låg under... 660605 proofread-page text/x-wiki ljblddvu6dnecjqldc9fs4mlk1bb0pm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/118 104 226774 660606 2026-10-30T16:43:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ringen har skägg som en man, har jag klor som en käring. Han närmade sig henne alltmer. Fru Thénardier, som såg förskräcklig ut med sitt utslagna hår, ställde sig bredbent, böjde sig bakåt och kastade stenen mot Javerts huvud. Javert böjde sig åt sidan. Stenen susade förbi ho­ nom, stötte mot väggen, så att ett stort stycke murbruk lossnade, studsade från det ena hörnet till det andra tvärs över kyffet och hamnade slut­ ligen vid Javerts fötter. I...' 660606 proofread-page text/x-wiki 1lk09t102x9ci7d2szv54ixaqy3rhf3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/119 104 226775 660607 2026-10-30T16:43:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och försökte nu skaka liv i honom. När han vak­ nade, mumlade han: — Är allt klart, Jondrette? — Ja, svarade Javert. De sex fän°[slade banditerna sågo fortfarande spöklika ut. Tre av dem voro svarta i ansiktet, tre buro masker. — Behåll maskerna på, sade Javert. Han mönstrade dem, som hade han varit Fred­ rik den andre på paradmönstring i Potsdam. Till de tre "verkstadsarbetarna" sade han: .— Goddag, "Skrotkornet", goddag, Brujon, goddag, "Dubbla...' 660607 proofread-page text/x-wiki 8a8u2tyogv0lzv78q2slwd2ou2vn9y9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/122 104 226776 660608 2026-10-30T16:44:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Gumman rätade på ryggen och muttrade ursin­ nig: — Din slyngel! Om jag inte hade stått ned­ böjd, så vet jag nog, var jag skulle ha sparkat dig. Pojken hade redan hunnit förbi henne. — Håll klaffen! ropade han. Om ni hade gjort det, så hade jag inte tagit fel sedan. Gumman var mållös av vrede. Det röda ske­ net från gatlyktan föll rakt på hennes gulbleka an­ sikte, som var fårat och alldeles rynkigt. Krop­ pen försvann helt och hållet i skuggan....' 660608 proofread-page text/x-wiki n9ciadli3046jm9a4meu3kyxqc8k7vm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/123 104 226777 660609 2026-10-30T16:44:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningår stodo mera i proportion till de manskängor, han hade på sig, än till storleken på hans fötter. Gumman, som han mött i hörnet av rue du Petit-Banquier, skyndade till. Hon skrek och gesti­ kulerade vilt. — Vad i Herrans namn står på? Man slår in porten! Man stormar huset! Sparkningarna fortsatte. Gumman blev andfådd. — Skaffar man sig tillträde till hus på det sät­ tet nu för tiden? Plötsligt hejdade hon sig. Hon kände igen pojkslyngeln. —...' 660609 proofread-page text/x-wiki 698c7o1qxjesvi07aiudixj509lqthq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/124 104 226778 660610 2026-10-30T16:44:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men mina systrar då? — På Madelonnettes. Pojken rev sig bakom örat, såg på mamc Buron och sade: — Jaså. Därpå svängde han om på klacken, ocliögonZeke: därpå hörde gumman, som stod kvar vid erren. h:r:cm sjunga med sin klara, ungdomliga ös:, när han försvann in bland de svarta almarna, := skälvde för vintervinden: "Le roi Ccupdesabot S' en allait å la chasse, A la chasse aux corbeaux, Menré sur des échasses. Q-and ca passait dessous On lui pa...' 660610 proofread-page text/x-wiki igkd4l52om8c4dzj7oqefmop9fz1gm9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/126 104 226779 660611 2026-10-30T16:44:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 660611 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/128 104 226780 660612 2026-10-30T16:45:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Låtom oss göra ett försök att skissera dem! Restaurationen hade varit en besvärlig passa­ ge, en av dessa händelser, bakom vilka man skymtar ett otydligt mummel, vilket innebär, att en stor nation nått en vändpunkt. Dessa tillfäl­ len äro märkliga och förbrylla de politiker, vilka önska utnyttja dem. Vid början kräver landet en­ dast vila; man endast hungrar efter fred. Allt detta betyder endast en önskan att leva i lugn och ro. De stora händelserna,...' 660612 proofread-page text/x-wiki 70uf5wjjfko57zufzeez9kp1ks9m7bb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/129 104 226781 660613 2026-10-30T16:45:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad lär då statskunskapen? Samtidigt som de uttröttade människorna krä­ va vila, kräva historiens händelser garantier. Det var detta England krävde av Stuartarna efter protektorn, det var detta Frankrike krävde av Bourbonerna efter kejsardömet. Dessa garantier äro en nödvändighet och de måste beviljas. Det är furstarna, som göra detta, men i verkligheten är det tingens egen inneboende styrka. Detta är en djup sanning, som är nyttig att känna till, me...' 660613 proofread-page text/x-wiki jahm1qyy8hsm4z2a9indxj6cu1ru0yp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/131 104 226782 660614 2026-10-30T16:45:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ännu finns det ingen skillnad mellan de smidi­ ga och de visa människorna, men de börja att misstro varandra. Låt gå för makten, men vad är makt och varifrån kommer den? Men de smidiga lyssna icke till sådana sakta frammumlade frågor och fortsätta sina planer. Enligt dessa politiker, vilka ej försumma att åt sina företag skänka en mask av nödvändighet, är det första ett folk måste göra efter en revolution att skaffa sig en dynasti, då kunna de, sä...' 660614 proofread-page text/x-wiki nnfck0jep4nya8ess9e27k55sm28hl8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/132 104 226783 660615 2026-10-30T16:45:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'egenskaper skall man då begära av en konung efter en revolution? Han kan vara, och det är en fördel, en revolutionär; att han själv deltagit i omstörtningen, vare sig han handskats med yxan eller värjan, gynnar honom. Vilka egenskaper kräver man av en dynasti? Den bör vara nationell, det vill säga revolutionär på avstånd, icke genom handlingar, den begått, utan genom de idéer, den accepterat. Detta förklarar varför de första revolutionerna nöjde sig m... 660615 proofread-page text/x-wiki 6lewp6qyef6k2iq0o1ypxlxjb432rxo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/133 104 226784 660616 2026-10-30T16:45:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'va rätten, att invira det jättelika folket i flanell och föra det till vila så snart som möjligt, att fö­ reskriva en sträng diet för denna sunda natur, att behandla Herkules som en konvalescent, att med andra ord vidtaga alla försiktighetsmått mot en alltför stor framgång och förse revolutionen med en skärm, som dämpar det ljus, den sprider. År 1830 tillämpades denna teori, som man fun­ nit, i England redan 1688. 1830 är en revolution, som stannat p...' 660616 proofread-page text/x-wiki lf737wqy9iizfe8nve7x5crymjpsb3g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/134 104 226785 660617 2026-10-30T16:46:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man för den skull hejdar mänsklighetens framåt­ skridande. Borgarna ha ofta haft detta fel. Man är icke en klass, emedan man begår fel, och egoismen kan icke utgöra grunden till en social indelning. Dessutom måste man vara rättvis även mot egoismen, och den stat, som den del av nationen godkänt och som kallas borgare strävade efter år 1830, var ej den döda massa, vilken smälter samman med likgiltighet och lättja och inrymmer en smula skam; det var ick... 660617 proofread-page text/x-wiki lk62wnq9tn5mzetlhtkxj2z520u30r2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/135 104 226786 660618 2026-10-30T16:47:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en man, som uttalade detta ord: Halt. En ickeblott-utan-även, en sammansatt person, vilken uttryckte både revolution och stillastående, en man som symboliserade det närvarande och lät det synas förenligt med både det förflutna och det kommande. Man fann denna man. Han hette Ludvig Phi­ lip av Orléans. De 221 gjorde Ludvig Philip till konung och Lafayette åtog sig den heliga saken. Han kalla­ de honom för den bästa av republikaner. Stads­ huset i Paris... 660618 proofread-page text/x-wiki kn2jxhjkykc0794gajxdi7ki6uegk8l 660619 660618 2026-10-30T16:47:42Z Jonatanskogsfors 17420 660619 proofread-page text/x-wiki 4a4um4p9g8kfkfqnqf4zbuggk0l13za Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/137 104 226787 660620 2026-10-30T16:47:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina handlingar, kände minutens värde men icke alltid årets, var måttlig, fridfull och tålig, en he­ dersman och en god furste, trogen sin hustru; han hade till och med i sitt palats lakejer, vilka hade till uppgift att visa borgarna den äktenskapliga sängen, en förevisning, som ej saknade sin bety­ delse, sedan familjens äldre gren kunnat uppvisa så många illegitima förbindelser. Han talade alla Europas språk och, vilket är sällsyntare, han för­ stod... 660620 proofread-page text/x-wiki e78mg9zg9o9x17fjpl19d3yacrrkz9d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/138 104 226788 660621 2026-10-30T16:48:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av det omedelbara intresset, ur stånd att hysa groll eller tacksamhet, utan skrupler härskande över medelmåttorna, skicklig i att låta parlamen­ tariska majoriteter segra över de mystiska massor, vilka finnas kring en tron, han var meddelsam näs­ tan till oklokhet men visade trots det en beund­ ransvärd smidighet. Han var rik på utvägar och förstod att anlägga vilket uttryck som helst. Han lät Frankrike frukta Europa och Europa Frankrike, älskade obes... 660621 proofread-page text/x-wiki jlt3ol5sppthdhkez3i2rx31qhq3yy8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/139 104 226789 660622 2026-10-30T16:48:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mapes, utsattes för åtta attentat men smålog alltid, tapper som en grenadiär, modig som en tänl<are, endast orolig inför utsikterna till en europeisk om­ välvning. Han älskade ej de stora politiska även­ tyren, var alltid färdig att riskera sitt liv men aldrig sitt verk, förklädde ofta sitt inflytande, me­ dan han hellre ville lydas i sin egenskap av klok man än som konung. Han ägde iakttagelseförmå­ ga men icke intuition, intresserade sig föga för...' 660622 proofread-page text/x-wiki ntt8awwtcc9ju2tnel0qzfy1irp7cg8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/140 104 226790 660623 2026-10-30T16:48:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'visst processlystet drag. Han grundade och för­ svarade en dynasti och hos honom fann man drag, som påminde om både Karl den Store och en liten advokat, det vill säga, Ludvig Philip var en av sin tids mest framstående män, han skulle kommit att räknas bland historiens mest berömda härskare, om han endast varit en smula ärelysten samt älskat det stora i lika hög grad som det nyttiga. Ludvig Philip hade varit vacker, och när han åldrades, erbjöd han for... 660623 proofread-page text/x-wiki gbmfzbopicurknz5lbez3kyj0n752ay Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/141 104 226791 660624 2026-10-30T16:48:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'besökte aldrig operan. Prästerskapet, jägarna oclidansöserna liade ingendera något inflytande på honom. Han höll icke något hov han gick ut med sin paraply under armen, och denna paraply, har länge ingått i hans gloria. Han var en smula murare, trädgårdsmästare och läkare, han åderlät en postiljon, som fallit av hästen. Ludvig Philip kunde lika litet gå ut utan sin lancett som Henrik I1I utan sin dolk. Rojalisterna hånade denne löj­ lige konung, den...' 660624 proofread-page text/x-wiki 4c24vrmx44uen4c417hadm257q587oc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/142 104 226792 660625 2026-10-30T16:48:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'el-Kader, Blaye, den köpte Deutz, den betalade Pritchard, dessa stå på regeringens konto; där­ emot faller politiken, som mindre var nationell än familjepolitik, på konungens ansvar; som man ser blir konungens räkning icke så stor, om man gör dessa avdrag. Hans stora fel var, att han var blygsam i Frank­ rikes namn. Varpå berodde detta? Låtom oss säga detta. Ludvig Philip var en konung, som var allt för mycket fader. Det ständiga ruvandet över en fa­... 660625 proofread-page text/x-wiki qtq0qsiw38wktu1saldlp7u5rb4xu1y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/143 104 226793 660626 2026-10-30T16:48:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pat en marmorstod, vilken hon hade kallat Jeanne d'Arc. Tvenne av Ludvig Pliilips söner hade av­ lockat Metternich följande demagogiska beröm: De äro unga män, vilkas likar man sällan möter, och furstar, som man aldrig ser motsvarigheten till. Detta är utan överdrift sanningen om Ludvig Philip. Ludvig Philips lycka år 1830 var, att han var jämlikhetens furste, att han i sin person förenade motsättningen mellan restaurationen och revolu­ tionen, att h... 660626 proofread-page text/x-wiki nk1kue1cgjmitx4lq2hfnceilb71j3v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/144 104 226794 660627 2026-10-30T16:49:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'chel, uppförd av Ludvig XI och ännu begagnad av Ludvig XV. Han var vapenbroder med Du Mouriez, vän med Lafayette, hade varit medlem av Jacobinklubben; Mirabeau hade klappat honom på axeln och Danton hade sagt till honom: Unge mani Vid tjugofyra års ålder år 93, då han var her­ tig av Chartres, hade han från ett mörkt hörn i konventet åskådat rättegången mot Ludvig XVI, som med sådan rätt kallats den stackars tyrannen. Revolutionens blinda skarpsynthe... 660627 proofread-page text/x-wiki k97xqb91rxlygmwho56ermp7jlgolie Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/145 104 226795 660628 2026-10-30T16:49:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'refaller vara nästan lika opersonlig som Guds egen. Revolutionen liade hos honom efterlämnat ett underbart spår. I hans minne fanns ett levande intryclcav dessa stora år minut efter minut. En dag inför ett vittne, vars utsago vi icke kunna be­ tvivla, läste han ur minnet upp hela bokstaven a i den alfabetiska förteckningen över den konstitue­ rande församlingen. Ludvig Philip var en konung, som ej skydde lju­ set. Under hans regering var både det try... 660628 proofread-page text/x-wiki 6m2klvxilklyoggghaxykh7k3lcv20r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/146 104 226796 660629 2026-10-30T16:49:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vig Philip har varit den utvalde bland de två halv­ heter, som man kallar 221 och 1830, det vill säga ett halvt parlament och en halv revolution. Under alla förhållanden skulle vi icke från den högre ståndpunkt där filosofien råder, kunna döma ho­ nom här från andra synpunkter än den absolut demokratiska. Ser man sakerna så, så finns det icke, bortsett från människans och folkets rätt, nå­ got annat än usurpassion. Men vad vi kunna sä­ ga för n...' 660629 proofread-page text/x-wiki rq8ujpj1lsznpjiz44cwfn894hdm5fw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/147 104 226797 660630 2026-10-30T16:49:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 're, att en man räddades undan döden. Han kämpa­ de mot sin justitieminister, hindrade vägen till gil­ jotinen steg för steg och stred med juristerna, des­ sa lagens pratmakare, som han kallade dem. Hans bord var överhopat med papper, han läste dem alla, oclihan hyste ständig ängslan för att han skulle behöva underteckna en dödsdom. En dag sade han till det vittne, vi förut åberopat: Denna natt har jag räddat sju. Under de första åren av hans regering...' 660630 proofread-page text/x-wiki cncy1u5uzwbyhkeyen8u8jht81p2fa9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/148 104 226798 660631 2026-10-30T16:49:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personer: Hans benådning är beviljad, och det återstår blott att utverka den. Ludvig Philip var mild som Ludvig IX och god som Henrik IV. i vår tanke står den som äger godhet, en säll­ synt pärla i historien, nästan framför den som är stor. Ludvig Philip har dömts strängt av många, för hårt kanske av andra; det är därför helt naturligt, att en man, som själv börjar bli en skugga, som har känt denne konung, avlägger sitt vittnesmål in­ för hist...' 660631 proofread-page text/x-wiki kgf503r1xhz21ji2dmk3trzovpj8znm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/150 104 226799 660632 2026-10-30T16:50:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varken läggas konungen eller demokratien till last. Principernas strid liknar elementernas. Oce­ anen försvarar vattnet, orkanen luften, konungen monarkien liksom demokratien folket. Det rela­ tiva, som är demokratiens, kämpar mot det abso­ luta, som är republiken. Samhället åderlåtes un­ der denna strid, men vad som nu utgör dess li­ dande, kommer i framtiden att vara till dess bä­ sta. Under alla förhållanden bör man icke klan­ dra dem, vilka strida... 660632 proofread-page text/x-wiki 8lpwrbwpn1xp09vswsqscbo63us0hrc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/151 104 226800 660633 2026-10-30T16:50:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förnam oklara angrepp på den julibyggnad, som så nyligen hade uppförts och var så föga säker. Motståndet föddes under morgondagen, kanske fanns det redan under gårdagen. För varje månad växte motståndet, som först var hemligt men sedan blev allt mera öppet. Julirevolutionen hade utom Frankrikes gränser föga uppskattats av monarkerna, det ha vi redan sagt, och inom Frankrike hade den bedömts på många olika sätt. Gud kungör för människorna sin vilj...' 660633 proofread-page text/x-wiki camyrpw2m95kq1dhuop1matf6t5hxz5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/152 104 226801 660634 2026-10-30T16:50:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under varje revolution finns det människor, som göra motstånd; de bilda de gamla partierna. Des­ sa äro på kungadömet av Guds nåde, anse att re­ volutionerna endast härska med upprorets rätt och att man har rätt att bekämpa dem. Fel. Ty bakom revolutionen finner man icke folket utan konungen. Revolution är motsatsen till uppror; en revolution är en normal händelse, som i dag själv äger sitt eget berättigande, vilket visserligen har förgiftats av före...' 660634 proofread-page text/x-wiki krlfajtz9amf29wylbxocidm6pd6zly Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/153 104 226802 660635 2026-10-30T16:50:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Även från republikanerna hörde man detta rop. Men de hade logik på sin sida. Blindheten hos rojalisterna var klarsynthet hos republikanerna, ty 1830 hade glömt, att det fanns ett folk. Den harmsna demokratien förebrådde dem detta. Kungadömet av 1830 måste alltså tillgripa alla krafter för att kunna motstå angreppen från det förgångna och det kommande. Det representerade ögonblicket, i strid med både monarkiens sekel­ gamla tradition och den eviga rätt... 660635 proofread-page text/x-wiki i5efqocfw25fz4ar1r1a3yzde0tehrj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/154 104 226803 660636 2026-10-30T16:51:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den i Europa drev fram de° långsamma monarki­ erna. Den både bogserade och bogserades. I landets inre trängdes de stora frågorna om fattigdomen, proletariatet, lönerna, uppfostran, strafflagen, prostitutionen, kvinnorna, rikedomen, eländet, industrien, förbrukningen, fördelningen av inkomsterna, valuta och myntförhållandena, krediten, kapitalsrätt, rätten till arbete, alla des­ sa ting som möta i ett samhälle och som bildade en fruktansvärd mängd fråg... 660636 proofread-page text/x-wiki l88ynhr6arzs0yhxsumj526z4c5ie86 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/155 104 226804 660637 2026-10-30T16:51:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna oberördhet var det kanske icke minst vackra skådespelet under denna upprörda tid. Människans lycka, se där, vad de ville vinna ur samhället. Dessa män överlämnade ej åt de politiska parti­ erna de rättsliga frågorna och nöjde sig med att syssla med lyckan. De materiella frågorna, frågorna om åkerbruk, industri och handel, blevo nästan som en ny reli­ gion. I denna civilisation där man i viss grad finner Gud men i ännu högre grad människans ve...' 660637 proofread-page text/x-wiki cyu93g5r8bawzwddvcy3nbvcidshoq8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/156 104 226805 660638 2026-10-30T16:51:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det kanske förefaller läsaren egendomligt, att vi här icke ingående och noga ha ur teoretisk synpunkt behandlat de frågor, vilka framställts genom socialisterna. Vi skola nöja oss med att låta antyda dem. Alla de problem, vilka framläg­ gas om socialisterna, kunna, sedan de kosmiska vyerna och de mystiska drömmarna avlägsnats, återföras till tvenne grundfrågor: Det första problemet: Att skapa rikedom. Det andra: Att dela den. Den första frågan innebä... 660638 proofread-page text/x-wiki i2y1c81x9wnolhpk1d4sa1zmm2b0zjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/157 104 226806 660639 2026-10-30T16:51:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ten utåt, den individuella lyckan inåt, skapas sam­ hällets blomstring. Samhällets blomstring betyder lyckliga och fria människor, en stor nation. England har löst det första av dessa problem. Detta land har skapat beundransvärda rikedo­ mar men fördelat dem dåligt. Denna lösning är icke fullständig ocliför till två ytterligeter: Ä ena sidan en häpnadsväckande rikedom, å den andra en lika häpnadsväckande fattigdom. Alla njutningar tillfalla några...' 660639 proofread-page text/x-wiki deqbcphufl99ktk8x4p604q9iutn68v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/158 104 226807 660640 2026-10-30T16:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'därför omöjligt att nöja sig med dessa lösningar. Att döda rikedomen är icke att fördela den. Skall man nå fram till en riktig lösning, måste båda frågorna besvaras samtidigt. Svaret på bå­ da frågorna blir detsamma. Löser man det första problemet, när man fram till Venedig eller England. Man får antingen en konstlad makt, som i Venedig eller en materiell som i England; man når fram till bibelns rike man. Och slutet på detta blir antingen att mak­...' 660640 proofread-page text/x-wiki phdpjgl2kjoit3ky8zy23mnkxcmttr5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/159 104 226808 660641 2026-10-30T16:51:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skydda den fattige, undertryck nöden och gör ett slut på det orättvisa utnyttjandet av den svage, tygla den orättvisa avundsjukan, som hyses av den, vilken ännu vandrar på vägen, mot den som nått målet, avväg matematiskt och i fullt samför­ stånd lönerna i förhållande till det utförda arbe­ tet, låt den fria och obligatoriska undervisningen ingå förening och gör kunskapen till medborga­ rens grund, utveckla intelligenserna allt under det att armar...' 660641 proofread-page text/x-wiki jpj4s88aox1jt5plqjz9kiuaisn7jc2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/160 104 226809 660642 2026-10-30T16:52:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'statens tjänst att räkna med filosoferna, denna oklara aning om kommande stora ting, tvånget att skapa en ny politik, som stämde överens med den gamla utan att allt för mycket strida med revolutionens ideal, en situation, där Lafayette måste försvara Polignac och trots detta upplopp och tack vare det dagliga framåtskridande par­ lamentet och demonstrationerna på gatorna, in­ tressen, vilka måste hållas i jämvikt, hans egen tro på revolutionen och kans... 660642 proofread-page text/x-wiki 6pkpwc25096ozkum447vwtw5r29i2c4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/161 104 226810 660643 2026-10-30T16:52:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'haft så bråttom att kväva, började nu åter att an­ das. Den hederlige mannens samvete måste ibland draga ett djupt andedrag, så osund var denna luft, som förpestades av med sanning blan­ dade sofismer. Hjärtat hade svårt att arbeta i den tryckande atmosfär, som vilade över samhäl­ let och darrade som aspens löv, när stormen närmar sig. Den elektriska spänningen var så stark, att i vissa tillfällen förste bäste tycktes kunna bringa den till utlösn...' 660643 proofread-page text/x-wiki 9qr6oetwqg095n9w20esjcg0vwomcvj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/162 104 226811 660644 2026-10-30T16:52:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na. I norra Europa hördes det ödesdigra IjuUet från den hammare, som än en gång slog på Po­ lens likkista. Från hela Europa kastades spanan­ de och spörjande blickar mot Frankrike. Eng­ land var en föga pålitlig bundsförvant, som varje ögonblick var beredd att kasta sig över den svage. Senaten dolde sig bakom Beccarias rygg för att undanhålla rätvisan fyra huvuden, liljorna utplånades från fält och konungs rand, korset togs ned från Nötre-Dame-kyr...' 660644 proofread-page text/x-wiki bol2d4mmxnoqexkd9o6g9u4hce66aku Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/164 104 226812 660645 2026-10-30T16:52:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de skulle skynda ut på gatan vid första alarm" och att de skulle kämpa utan att räkna motståndarnas antal. Sedan denna ed avlagts, ropade en man från ett hörn av salen: Du hör det, du har svurit det! Ibland fördes man upp till ett privat rum i andra våningen, där man fick genomgå ceremonier, som erinra om frimurarnas, nykomlingen fick avlägga ed på "att han skulle betjänas på samma sätt som famljefäderna", så löd formeln. I de offentliga kafélokalern...' 660645 proofread-page text/x-wiki hu7zcvw29kv7t7i54yg149d2d9jnyj5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/165 104 226813 660646 2026-10-30T16:52:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En tredje sade: Jag är uppe varje natt för att göra patroner. Då och då kommo välklädda herrar, vilka läm­ nade stora beställningar och sågo ut som ledare, vilka tryckte händerna på de inflytelserikaste ar­ betarna och sedan gingo sin väg. De stannade aldrig mer än tio minuter. Med låg röst utbytte man de betydelsefulla orden: Saken är mogen, måttet är rågat. Alla mumlade samma formel, och upphetsningen var så stor, att en arbetare en dag, då loka...' 660646 proofread-page text/x-wiki fhn98ks3on09cf94r2053s78zsg6kxp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/166 104 226814 660647 2026-10-30T16:53:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lokalen "på vägen till sitt arbete". Alldeles som under revolutionen fanns det på dessa värdshus patriotiska kvinnor, vilka omfamnade och kysste de nykomna. Men andra och mera betydelsefulla händelser skulle äga rum. En person trädde in på krogen, intog sin för­ täring och gick med följande ord: Källarmästare, revolutionen kommer att betala. På ett värdshus tvärs över Charonnegatan ut­ såg man ombud för revolutionen genom att draga lotter ur en möss...' 660647 proofread-page text/x-wiki ryer44ukki6dpvd17dau22me0jvasvp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/167 104 226815 660648 2026-10-30T16:53:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upprop var undertecknat med namnet Burtot, käl­ larmästare. Utanför en vinhandel vid Lénoirtorget trädde en dag en skäggig man med italiensk brytning upp på en sten samt läste med hög röst upp ett egen­ domligt plakat, som tycktes härröra sig från nå­ gon hemlig makt. Massorna samlade sig runt ho­ nom och applåderade. De ord, vilka väckte det största bifallet, ha upptecknats: "Våra läror mot­ arbetas, våra upprop rivas sönder och man spi­ onera...' 660648 proofread-page text/x-wiki swfg2267n0ndjusw72wzitzcnbt0oek Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/168 104 226816 660649 2026-10-30T16:53:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men under namnet Babeuf anade folket namnet Gisquet. Bland annat sade en förbipasserande: — Ned med äganderätten. Vänsterns motstånd är fegt och förrädiskt. När den vill ha något ge­ nomfört, predikar den revolution. Den är demo­ kratisk för att ej duka under och rojalistisk för att ej behöva slåss. Republikanerna äro dägg­ djur med fjädrar. Misstro republikanerna, arbe­ tande medborgare! — Tig medborgare, polisspion! ropade en ar­ betare. Det...' 660649 proofread-page text/x-wiki 3uk24dop6v18hg2093whutebd22ag7w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/169 104 226817 660650 2026-10-30T16:53:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'värdiga samtal icke blott på värdshusen utan även på öppen gata: Laga att du blir intagen så fort som möjligt, sade en vävare till en snickare. — Varför? — Man kan kanske få möjlighet att skjuta ett skott. Två män i trasor utbytte följande mystiska ord: — Vem härskar över oss? — Det är herr Philiph. — Nej det är borgarna. En annan gång hörde man tvenne män i förbi­ farten säga till varandra: Vi ha en god anfalls­ plan. Ett enskilt s...' 660650 proofread-page text/x-wiki 8u6nzwsgd48hnnivbonzdy7r1m2qamj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/170 104 226818 660651 2026-10-30T16:53:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sa ledare, och det finns ingen säker orsak för att förringa stoltheten i det svar, som en anklagad längre fram avlade inför pärskammarens domstol. — Vem var eder ledare? — Jag har aldrig träffat någon sådan och er­ känner ingen. Ännu nöjde man sig dock med ord, vilka voro otydliga, med lösa förslag och hörsagor. Men mera oroande tecken skulle visa sig. En snickare, vilken på De Reuilly-gatan höll på att spika upp några plankor kring en tomt, där...' 660651 proofread-page text/x-wiki to7pqtxh2js4wmyyl2in8l9rj0bqvwl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/171 104 226819 660652 2026-10-30T16:53:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Q C D E Denna lista läres utantill. Sedan rives den sönder. De, som blivit an­ tagna, skola göra på samma sätt, sedan de fått sina order. Hälsning och broderskap. L. u 0g a'fe De personer, vilka erhöllo kunskap om detta fynd, visste först senare innebörden av dessa fyra stora bokstäver: quinturions, centurions, décurions, éclaireurs samt av bokstäverna u og a' fe vilka bildade ett datum, nämligen den 15 april 1832. Under de fyra stora bokstäverna... 660652 proofread-page text/x-wiki f24ldlkvjb13spi131r39n6ktv21mgd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/172 104 226820 660653 2026-10-30T16:54:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Chute des Girondins Derbac Maubuée. Washington, Pinson. l pist. 86 cart. Marseillaise. Souver, de peuple Michel Quincampoix Sabre. Hoche. Marceau. Platon. Arbre-sec. Varsovie. Tilly, crieur du Populaire. Den hederlige mannen, som fick tag på denna lista, fick sedan veta dess innebörd. Det synes som om den var en fullständig förteckning över sektionerna i fjärde arondissementet inom Sam­ fundet för människans rättigheter med sektions­ chefernas namn o... 660653 proofread-page text/x-wiki 6psif92c9vtx7wb0x0p1ihe4gbg0oly Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/173 104 226821 660654 2026-10-30T16:54:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Salpeter — 24 lod, svavel — 4 lod, kol — 5 lod, vatten — 4 lod. Undersökningen konstaterade, att det kändes en stark krutlukt i lådan. En murare, som återvände efter dagens arbete, glömde ett litet paket på en bänk nära Austerlitzbron. Paketet beslagtogs, och när man öppnade det, fann man tvenne broschyrer, undertecknade Lahautiére, samt en visa med titeln: "Arbetare förenen eder". Därtill fanns en bleckask med pa­ troner. Två arbetare sutto och...' 660654 proofread-page text/x-wiki 3wg9ieqs9b1dlqiswwcsorr1d9l9wei Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/174 104 226822 660655 2026-10-30T16:54:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '1834, funno de honom fullt påklädd och med han­ den full av patroner, vilka han just tillverkat. Vid den tid på dagen, då arbetarna taga sin middagsrast, hade man sett två män mötas mellan Picpus- och Charenton-portarna på en liten krog, vilken som skylt hade ett schackspel. Den ena av männen tog fram ur sin blus en pistol, som han gav den andre. När han gjort detta, märkte han, att kroppens utdunstning hade gjort krutet något fuktigt. Han laddade där... 660655 proofread-page text/x-wiki snw9qyztf45y0elmignqdym5fachboc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/175 104 226823 660656 2026-10-30T16:54:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inför myndigheternas ögon. Denna kris var ännu underjordisk men likväl fullt märkbar. Borgarna talade helt fredligt med arbetarna om vad som för­ bereddes. Man sade: Hur står det till med upp­ roret? i samma ton som man skulle sagt: Hur mår din hustru? En möbelhandlande på Moreau-gatan sade: Nå, när tänker ni angripa? Oclien annan handlande sade: Snart går man till angrepp. Jag vet det. För en månad sedan voro ni femtontusen men nu äro ni tjugofem. Ha... 660656 proofread-page text/x-wiki 0ukyptkaqb1eokvpholf86z5iylsbqw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/176 104 226824 660657 2026-10-30T16:54:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pikarna. Stormklockan. Alarmkanonen. Frygiska mössan. 21 januari. Tiggarna. Truanderna. Framåt. Robespierre. Jämlikhet. Det skall lyckas. Samfundet människans rättigheter gav upphov till sällskapet Handling. Dessa voro otåliga och ivriga medlemmar, vilka önskade skynda före alla andra. Andra sammanslutningar sökte värva re­ kryter från de stora samfunden. Så uppkom Gal­ liska sällskapet och vidare Samhällenas organisa­ tionskommitté, Pressens frihet.... 660657 proofread-page text/x-wiki 7u8cw7wpw2v7iqp7dkcvi56mlz0xux6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/177 104 226825 660658 2026-10-30T16:55:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fanns aldrig mer än fem man, som kände varandra. Organisationen utmärkte sig för en kombination av försiktighet och djärvhet, som erinrar om Venedigs sammansvärjning. Ledningen ägde tvenne armar, sällskapen Handling och Bastiljen; ett legitimistiskt samfund, de trogna riddarna, befann sig även bland dessa republikanska men avslöjades och avskyd­ des. De parisiska sammanslutningarna grenade ut sig till de större städerna. Lyon, Nantes, Lille och Mar­ s... 660658 proofread-page text/x-wiki ni35bixfnwujf55n4udul9ykos78yo1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/178 104 226826 660659 2026-10-30T16:55:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som möjligt, och man kan döma om den djärvhet som visades, genom följande förhör under en av de senare processerna: Var hölls denna samman­ komst? — På De la Paix-gatan. — Hos vem? — På gatan. — Vilka sektioner voro där? — Endast en. — Vilken? — Sektionen Manuel. — Vem var ledaren? — Jag. — Ni är alldeles för ung för att alldeles ensam Iia kommit på tanken att angripa regeringen. Var­ ifrån erhöll ni edra instruktioner? — Från c...' 660659 proofread-page text/x-wiki cuetgrre51nt0oz3ly4ij8kcm5pljtl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/179 104 226827 660660 2026-10-30T16:55:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Antoine var, som vi redan sagt, centrum för hela denna rörelse. Denna gamla förstad vimlar av folk som i en myrstack, av människor, som äro arbetsamma, mo­ diga men ilskna som bin, och den liksom skälvde i väntan på och lägtan efter ett uppror. Allt var oro men utan att det dagliga arbetet för den skull avbröts. Intet kan skänka en föreställning om denna rörliga oclihotande anblick. I denna för­ stad finnes den mest skriande nöd dold bland vindskuporn... 660660 proofread-page text/x-wiki gndum3o6bpryq12bdiwzf10489qty70 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/180 104 226828 660661 2026-10-30T16:55:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Saint-Antoine och på den fruktansvärda slump, som vid Paris' portar placerat denna krutdurk av nöd och intelligens. Krogarna i förstaden Saint-Antoine, vilka mer än en gång omnämnts på dessa sidor, äga en hi­ storisk ryktbarhet. Under upprorstider berusar man sig där mera av ord än av vin. Man finner där en slags profetisk anda och känsla av fram­ tiden, som fyller hjärtan och själar. Krogarna i denna förstad likna de tavernor på Aventinska kul­ len,...' 660661 proofread-page text/x-wiki jcu4tejvypfi7qxz5bnjn27na9uv776 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/181 104 226829 660662 2026-10-30T16:55:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fäilen, då revolutionens kaos rådde, störtade fram över gamla Paris, tjutande, vilda, med yxan i han­ den, vad ville de? De ville göra slut på förtryck och tyranni, de önskade arbete för mannen, un­ dervisning för barnet, social rättvisa för kvinnan, frihet, jämlikhet oclibroderskap, bröd för alla, upplysning åt alla, ett paradis på jorden, de önska­ de framåtskridandet. Denna heliga, goda och vilda sak, den krävde de, när de drevos till det ytte...' 660662 proofread-page text/x-wiki qrggnff2wb2vcijdtij5dfy645nuyo7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/182 104 226830 660663 2026-10-30T16:56:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pade röster och med utsökt artighet talade de till försvar för sabeln, bålet och schavotten. För vår del skulle vi, om vi vore tvungna att välja mellan civilisationens barbarer och barbariets civiliserade, välja barbarerna. Men lyckligtvis är en annan ut­ väg möjlig. Man behöver icke göra något språng i det ovissa, varken framåt eller tillbaka. Det behöves varken despoti eller terror. Vi vilja ett långsamt framåt­ skridande. Gud har dragit försorg...' 660663 proofread-page text/x-wiki edl8z713x2qcte75wftlvxks7f136og Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/184 104 226831 660664 2026-10-30T16:57:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I dag äro de fria; det är onsdag i dag. Inte sant, du Feuilly, du ser till dem på La Glaciére, Combeferre har lovat att gå till Picpus, det är en skön samling där. Bahorel skall besöka 1'Estrapade. Prouvaire murarhopen börjar svalna; du måste giva oss nyheterna angående logen vid GrenelleSaint-Honorégatan. Joly begiver sig till Dufugtrens klinik och känner den medicinska fakulteten på pulsen. Bossuet gör en liten tur åt Palais de Justice och talar med... 660664 proofread-page text/x-wiki qs0c1hlrgq3q8wthvjbzadttch0f8bl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/185 104 226832 660665 2026-10-30T16:57:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är hos Richefeu, som de pläga samlas. Man brukar finna dem där mellan tolv och ett på mid­ dagen. Det fordras nytt liv i dem. Jag har för den skull hoppats på den tankspridde Marius, som i grund och botten är bra, men han kommer icke hit mera. Jag behöver någon för Barriére du Mai­ ne, men jag har ingen. — Än jag då? sade Grantalre, jag är ju här. — Du? — Ja jag. — Vill du föreläsa för republikaner! Vill du i grundsatsernas namn sätta liv...' 660665 proofread-page text/x-wiki 664jn3kp6tngdo36ovbelgim85p72h1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/186 104 226833 660666 2026-10-30T16:57:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är i stånd till att gå ut efter de Grésgatan, att passera Saint Michel-platsen, vrida in genom Monsiur le Prince-gatan, passerad Vaugirard-gatan, förbi Karmeliterklostret, vidare efter Assasgatan och Cherche-Midi-gatan lämna minis­ teriet bakom mig, skynda över Vieilles-Tuileriesgatan över boulevarden, Chaussé du Maine, förbi den gamla stadsporten och stiga in hos Richefeu. Jag är i stånd att göra detta. Mina skosulor äro det likaså. — Känner d...' 660666 proofread-page text/x-wiki p3w7p0nqhvtpftxeu6k5fr65dqyrig4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/187 104 226834 660667 2026-10-30T16:57:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i handen under sex timmar läsa upp de finaste saker. — Var allvarlig, sade Enjolras. — Jag är vild, sade Grantaire. Enjolras tänkte några sekunder och gjorde se­ dan en gest, som visade, att han hade bestämt sig. — Grantaire, sade han allvarligt, jag har be­ stämt mig för att försöka med dig. Du kan gå till Barriére du Maine. Grantaire bodde i närheten av Café Musain. Han försvann men återvände inom fem minuter. Han hade gått för att taga på si...' 660667 proofread-page text/x-wiki mr1nyyxj8defrjagy78vaoi84udrae1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/188 104 226835 660668 2026-10-30T16:58:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som befunno sig i Paris, brukade samlas på Issyslätten i ett gammalt ensligt stenbrott, sådana det finns så många på denna sidan om Paris. Under det Enjolras begav sig till mötesstället, tog han en överblick över situationen. Att något allvarligt försiggick, var tydligt. När de symptom, som fö­ regå en smygande, social sjukdom, långsamt sätta sig i rörelse, kan minsta orsak inveckla och till­ trassla dem. På så sätt uppkomma omvälvningar och påny...' 660668 proofread-page text/x-wiki 369o77s1fy545h9yr3jbk3incwd9jzz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/189 104 226836 660669 2026-10-30T16:58:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han att tänka på Grantaire. — Aha, sade han, Barriére du Maine ligger ju icke så långt ifrån min väg. Om jag skulle titta in hos Richefeu. Det skulle roa mig att se, hur det gått för Grantaire och hur han har det. Klockan slog ett i Vaugirardkyrkans torn, när Enjolras anlände till Richefeus rökstuga. Han öppnade dörren, steg in, korsade armarna, lät dör­ ren falla igen bakom sig och betraktade rummet, som var uppfyllt av bord, människor och tobaks­ r...' 660669 proofread-page text/x-wiki 2qfaga1hfl3lf87ofl1s0ozxf4uiafe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/190 104 226837 660670 2026-10-30T16:58:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Fyra poäng. — Knappast. — Det är du. — Jag har gjort ett idiotiskt fel. — Det går ju bra. — Femton. — Plus sju. — Det gör för mig tjugotvå. (Funderande.) Tjugotvå. — Du väntade dig icke dubbla sexan. Hade jag satt ut den i början, så hade hela spelet varit för­ ändrat. — Två omigen. — Ess. — Ess! Det är bra, fem. — Pass. — Det är du som har satt ut, tror jag. — Ja. — Ingenting. — Vilken tur! Ah! Du har då en tur (lång...' 660670 proofread-page text/x-wiki 2wuvee0zgs8pov0660wnb5luvoxu1ci Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/192 104 226838 660671 2026-10-30T16:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som han var skyldig fru Bourgon, lät på en kärra lasta sina böcker, sin säng, sitt bord, sin byrå och sina två stolar, och begav sig i väg utan att lämna sin adress, så att när Javert återvände på förmiddagen för att ställa en del frågor till Marius om gårdagens tilldragelse, träffade han ingen annan än fru Bougon, som svarade honom: — Han har gett sig iväg! Fru Bougon var övertygad om, att Marius var inblandad i någon tjuvliga, som blivit gripe...' 660671 proofread-page text/x-wiki kbc6yn5nob9kg1x6xo8ovrlesif7ci6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/193 104 226839 660672 2026-10-30T16:59:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'strängningar för att finna honom, men lyckades icke. En månad förflöt och därefter ännu en. Marius befann sig ständigt hos Coufeyrac. Han hade av en sakförare, vilken ofta besökte domstolarna, fått höra, att Thénardier var under sträng bevak­ ning och icke fick mottaga någon. Varje måndag avlämnade Marius på La Forcefängelset fem francs för Thénardiers räkning. När Marius icke hade några penningar, lånade han de fem francsen av Courfeyrac. Det v...' 660672 proofread-page text/x-wiki 3bptwxo1sm80tjiez9ikg9j01kq626o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/194 104 226840 660673 2026-10-30T16:59:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personer, vilka utgjorde hans enda intresse, och hans enda förhoppningar i världen hade i samma ögonblick, som han trodde sig finna dem, försvun­ nit. Icke ett spår av visshet och sanning hade framlockats genom denna, den mest fruktansvär­ da sammanstötning. Icke ens en gissning var möjlig för honom. Han hade icke ens reda på namnet, vilket han dock en gång trodde sig veta. Det var säkert icke Ursula. Och lärkan var sä­ kert blott ett öknamn. Och vad... 660673 proofread-page text/x-wiki a232cd1tyz5rhy92da4jgls3nkr9irb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/195 104 226841 660674 2026-10-30T16:59:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'natten lägrade sig över hans ögon. Han kän­ de sig ryckas framåt, han kände sig dragen till något, men han kunde icke röra sig ur fläcken. Han hade förlorat till och med den instinkt, som kärleken brukar giva. Denna låga, som bränner, brukar i vanliga fall upplysa och omkring sig sprida ett sken, som kan vara till nytta. Men Marius uppfattade icke längre dessa passionens viskningar. Aldrig tänkte han: Om jag skulle gå dit? Om jag skulle försöka mig på... 660674 proofread-page text/x-wiki c9kxsgbp6zosszus9g5klcuhsep16em Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/196 104 226842 660675 2026-10-30T16:59:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ett narkotiskt medel taget i lagom dosis. Härigenom insöver man ibla<nd de häftiga febrar, som rasa inom den arbetande intelligensen, och det bildas liksom ett mjukt, dämpande lager, som mildrar det allt för starka tänkandets ansträng­ ningar, som igenfyller luckor och mellanrum, som sammanbinder dem och jämnar ut dem. Men för mycket drömmeri överväldigar ocliförgör. Stac­ kars den själsarbetare, som fullkomligt övergiver tänkandet och uteslutande... 660675 proofread-page text/x-wiki 3fdmxzy0rvbuq0ou01nv0wh9kk0lfja Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/197 104 226843 660676 2026-10-30T16:59:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och förslappad; själsarbetet är förslöat, och man förmår icke hålla livet tillhopa. Att leva på detta sätt kan vara både bra och illa, ty om vekheten är skadlig, är frikostigheten god och ädel, men den fattige, som är både ädel och frikostig och som icke arbetar, han är förlorad. Tillgångarna taga slut, och nöden visar sig. Den mest ädle och karaktärsfaste man har lika svårt för att stanna som den svagaste och slap­ paste, när den en gång komm...' 660676 proofread-page text/x-wiki hykqfxfmqgjlcbo31sw023i58jr2vbb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/198 104 226844 660677 2026-10-30T17:00:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rock blev förkastlig, att hans nya blev utsli­ ten, att hans linne var slitet, hans hatt var ut­ nött, hans stövlar voro utnötta, ja hela hans liv var utnött och han sade inom sig: — Ack, om jag ändå finge återse henne, innan jag dör! En enda tröstande tanke stod för honom, den, att hon hade älskat honom. Att hon en gång liadc låtit sin blick vila på honom och att den hade sagt honom det. Hon kände visserligen icke hans namn, men hon kände hans hjär...' 660677 proofread-page text/x-wiki my3o2tivp5yjar04j70rkyss4xcyg91 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/199 104 226845 660678 2026-10-30T17:00:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade han på ett papper sina tankar, de mest rena, opersonliga, idealiska av alla tankar, de, varav hela hans hjärta var fullt. Detta kallade han att skriva till henne. Man får icke tro, att hans förstånd var omtöck­ nat. Tvärtom. Han hade tappat lusten för arbe­ te och kraften att röra sig framåt mot ett visst mål, men hans blick var klar och känslan för det goda och rätta ägde han mer än någonsin. Ma­ rins kunde lugnt åse allt, som hände och fö...' 660678 proofread-page text/x-wiki d97bmdw94wupowg5nzd0u6h8fgs84u9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/200 104 226846 660679 2026-10-30T17:00:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dast som oiii den mörka väg, vilken återstod ho­ nom att vandra, blev kortare för varje ögonblick. Han skönjde redan den bottenlösa avgrundens rand. Huru! Sade han till sig själv, skulle jag icke återse henne dessförinnan. När man gått uppför Saint-Jacques-gatan, läm­ nat stadsporten och följt den gamla inre boule­ varden en bit på vänster hand, når man fram till Sant-gatan, därefter till Glaciére-gatan och strax innan man hunnit fram till den lill...' 660679 proofread-page text/x-wiki k75d53i58e3l1kjblz82te1vse2dqrg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/201 104 226847 660680 2026-10-30T17:00:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Trots att stället förtjänar att ses, kommer säl­ lan någon dit. Man finner knappast ett nöjesåkdon var fjärde timma. Det liände en gång, att Marius på en av sina ensliga vandringar kom till platsen invid vatten­ draget. Den dagen såg man på boulevarden nå­ gonting märkvärdigt, en vandrare. Marius, som kände sig sällsynt frapperad av ställets behag, frågade vandraren: — Vad är namnet på detta stället? Den vand­ rande svarade: — Det är Lärk...' 660680 proofread-page text/x-wiki b0nzdsvb8rqobsawjdqbm9qovakf2ce Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/203 104 226848 660681 2026-10-30T17:00:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för Javert. Eponine hade fått råka Azelma i Madeloiiettes. Slutligen, under färden från Gorbeauska ruck­ let till la Forse, hade en av de viktigaste bland de häktade, Claquesous, försvunnit. Ingen kunde veta, hur detta hade gått till. Poliserna och ser­ geanterna förstodo ingenting av det hela. Han hade förvandlat sig, han hade glidit dem ur hän­ derna, lian hade på något obegripligt sätt smu­ git sig ur den gamla ruskiga vagnen och flytt. Ingen visst... 660681 proofread-page text/x-wiki 9h2jvh0vdr4ftrjk9qhu7b84w5q6ex6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/204 104 226849 660682 2026-10-30T17:01:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'honom, voro de mera invigda i polisprefekturens hemligheter än han själv, och Claquesous var en brottsling av den typ, som kunde tjänstgöra som en utmärkt polisspion. Att på detta sätt kunna smyga sig undan i mörkret, det är utmärkt för boven och beundransvärt för polisen. Det fin­ nes verkligen sådana skurkar, som kunna framvi­ sa dessa båda egenskaper. Nog av, Claquesous var försvunnen, och man kunde icke återfinna ho­ nom. Javert var mera förargad...' 660682 proofread-page text/x-wiki n07zu3xaxe3u4bt60k6p8jbw8h4zb8j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/205 104 226850 660683 2026-10-30T17:01:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Namnet Brujon är ett av la Forces minnen. På den ohyggliga fängelsegården i nybyggnaden, som av fängelsets styrelse kallades coun SaintBernhard, och som fångarna själva kallade lejon­ gropen, kring dessa murar, vilka voro betäckta av slemmiga växter, vilka reste sig till höger och vänster om huvudbyggnaden, tätt intill den gam­ la rostiga järnport, som förde till det forna her­ tigliga kapellet men som nu blivit stråtrövarnas sovsal, såg man ännu fö...' 660683 proofread-page text/x-wiki pi2tsggkazu7efobg28ai2b0tofgxnv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/206 104 226851 660684 2026-10-30T17:01:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'närer, som hava en duk på utställningen, men icke desto mindre påbörja de en ny i sin ateljer. Brujon syntes alldeles förstockad i fängelset. Man kunde se honom hela timmar i cour Chalemagne, där han stod tätt bredvid marketentarens lucka, och som en fåne betrakta den smutsiga prislistan på varorna, denna lista, vilken började med lök, 62 centimer, och slutade med cigarr, 5 centimer. Eller också kunde han använda sin tid till att stå och darra och ska... 660684 proofread-page text/x-wiki 4upcbedbnfe1gyuxh6e311pin4l4vgh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/207 104 226852 660685 2026-10-30T17:01:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gofem sou. Detta var det dyraste på hela taxan. Vid Panthéon, vid Val-de-Gråce och vid barriere de Grenelle voro just tre särdeles fruktade även­ tyrare bosatta, Krui-den Gers, kallad Bizaro, Glorieux, en frigiven galärslav, och Bar Caross, och på dessa äventyrare fäste polisen nu återigen sina blickar. Man trodde, att dessa tre tillhörde Patron-Minettes band, vars båda anförare Rabet och Gueulemer hade blivit häktade. Man trodde, att Brujons budskap,... 660685 proofread-page text/x-wiki 359o283dpyagqbaetyzvt0zutwus67b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/208 104 226853 660686 2026-10-30T17:01:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppe och skriva någonting vid skenet av korri­ dorens lampa. Vakten steg in. Man försatte Brujon för en niånad i strängare fångenskap, men man fick aldrig reda på vad han skrivit. Polisen kom ingen vart med honom. Ett är säkert, att följande dag blev en postiljon kastad från cour Charlemagne i lejongro­ pen över den fem våningar höga byggnaden, vil­ ken skiljde de båda gårdarna. Med postiljon mena de häktade en konstnär­ ligt hopknådad brödkula, v...' 660686 proofread-page text/x-wiki isryuxemebstdf169tsvx05z1x16sap Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/209 104 226854 660687 2026-10-30T17:02:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fallet befann sig i isolerat fängelse. Adressaten var ingen mindre än Babet, en av de fyra anfö­ rarna för Patron-Minette-bandet. Postiljonen innehöll en liten pappersrulle, på vilken stodo dessa båda rader: — Babet. Det finnes ett arbete att utföra vid Plumet-gatan. Ett staket utanför en trädgård. Detta var vad Brujon skrivit under natten. Trots alla undersökningar kunde Babet dock finna utväg att sända biljetten från la Force till Salpétriére till... 660687 proofread-page text/x-wiki 0pmbd74tvu8is4loav5w7i4cd8ir8rz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/210 104 226855 660688 2026-10-30T17:02:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Eponine lämnade fängelset, överlämnade Magnon, som väntade vid Madelonnettes port, till henne Brujons biljett till Babet och gav hen­ ne i uppdrag att sköta affären. Eponine gav sig iväg till Plumet-gatan, under­ sökte staketet och trädgården, gav akt på och spionerade runt omkring, och några dagar däref­ ter kom hon till Magnon, som bodde vid Clocheperce-gatan, med en skorpa, vilken Magnon över­ bringade åt Babets väninna på Salpétriére. En...' 660688 proofread-page text/x-wiki 0p6olr5y10wf4kyt89hh4v9tf42ziuz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/212 104 226856 660689 2026-10-30T17:03:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'frukost till två ägg, och det ena lämnade han till sin gamla hushållerska, vilken han icke på fem­ ton månader hade betalat den ringaste lön. Ofta var frukosten hans enda måltid. Han skrattade icke längre sitt barnsliga skratt, lian hade blivit retlig ocli ville icke taga emot något besök. Marius gjorde rätt i att icke tänka på att besöka ho­ nom vidare. Någon gång vid den tiden, då Mabeuf begav sig till Jardin des Plantes, kunde det hända, att den g...' 660689 proofread-page text/x-wiki ehis1rpkezxkmpy8tucglk6i2b4t8oq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/213 104 226857 660690 2026-10-30T17:03:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na och jag skall köpa, jag vet nog vad, ett ex­ emplar av L'Art de Naviguer av Pierre de Médine ined träsnitt, upplagan av 1559. I väntan på allt detta arbetade han hela dagen i sitt indigoland, ocl i om aftnarna gick han hem för att sköta sin trädgård ocliläsa sina böcker. Vid denna tid var Mabeuf nära åttio år. Bn afton hade han en egendomlig syn. Han hade återvänt hem, medan det ännu var fullt dagsljus. Mor Plutarque, som var klen och sjuk, låg til... 660690 proofread-page text/x-wiki 1muqz84joue8bguktktf4qdc2rc8a8g 660692 660690 2026-10-30T17:03:41Z Jonatanskogsfors 17420 660692 proofread-page text/x-wiki j8x41hfn0p3ezmq9b2jvgtf0gx54xq4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/214 104 226858 660691 2026-10-30T17:03:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'passionerat, och som det vill icke säga så litet vid hans ålder togo hela hans uppmärksamhet i anspråk. Hans medfödda rädsla gjorde honom till en viss grad mottaglig för vidskepelse. Den första av dessa böcker var en ryktbar avhandling av president Delancre, som hette De l' Inconstance res dénions, den andra var en kvartsvolym av Mutor de la Rubaudiére, som hette Les Diables de Vauvert et Les gobelins de la Biévre. Den si­ sta boken intresserade honom... 660691 proofread-page text/x-wiki 2btzq15tacenfk5ju3caol5fd4bgv2w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/215 104 226859 660693 2026-10-30T17:03:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kedja, ägde han icke kvar så mycken kraft, att han orkade lösgöra den från proppen. Då vände lian sig om oclikastade en ångestfull blick mot himlen, vilken var strålande stjärnklar. Aftonen strålade med denna klarhet, som för­ mår dämpa människans bekymmer med en oför­ klarlig men evig makt. Natten lovade att bli li­ ka torr som dagen hade varit. — Överallt stjärnor, tänkte den gamle mannen. Icke ett enda moln. Icke en droppe vatten. Och hans huvu...' 660693 proofread-page text/x-wiki avfhajdb86mydpac1x77oo4cu0eb7fl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/216 104 226860 660694 2026-10-30T17:04:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människa som en skepnad, som plötsligt visade sig i skymningen. Innan fader Mabeuf, vilken liade oerhört lätt för att bliva rädd, hunnit giva ett svar, hade varelsen, vars rörelser syntes märk­ värdiga och klumpiga, löst kedjan, hissat ned spannen och dragit upp den igen, fyllt vatten­ kannan, och den gode mannen såg denna uppen­ barelse, vilken var barfotad och bar en trasig kjol, gå emellan trädgårdssängarna och skänka dem detta livgivande vatten. D... 660694 proofread-page text/x-wiki n2qwaj3q82qvgva3ppfv95d3dcji9t5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/217 104 226861 660695 2026-10-30T17:04:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, svarade hon, jag är djävulen, men det gör mig detsamma. Utan att lyssna och utan att vänta på hennes svar, utbrast den gamle: — Vilken skada, att jag skall vara så olycklig och fattig, att jag icke skall kunna göra någon­ ting för Er. — Ni kan göra en sak för mig, sade hon. — Vad då? — Säga mig var herr Marius bor. Den gamle förstod icke, vad hon menade. — Vilken herr Marius? han lyfte blicken och tycktes söka som efter en försvunnen s...' 660695 proofread-page text/x-wiki gzrou1jol84jz9z54c8syqd9mw9ioc2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/218 104 226862 660696 2026-10-30T17:04:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och Lärkfältet. Gå dit. Han är icke svår att möta.... När herr Mabeuf hade rest sig, så fanns där in­ gen människa; flickan hade försvunnit. Han kände sig verkligen en smula rädd. — Sannerligen, tänkte han, om icke min träd­ gård vore vattnad, skulle jag tro, att jag haft be­ sök av en ande. En timma senare, när han hade gått ocli lagt sig, i det ögonblick, då man håller på att insom­ na, i det ögonblick, då tanken förirrar sig och är ore...' 660696 proofread-page text/x-wiki 2bwcz9nlenw6uklzag57y4fiid6beu1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/220 104 226863 660697 2026-10-30T17:04:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag går ut. Det skall nog lijälpa. Oclihan gick till Lärkfältet. Där såg han mer än någonsin stjärnan oclimin­ dre än någonsin Savigny ocli Gans. Han kom tillbaka, försökte åter arbeta men lyckades icke. Det var omöjligt att åter sam­ manbinda alla de sönderslitna trådarna i hjär­ nan; då sade han: — I morgon skall jag icke gå ut. Det hindrar mig från att arbeta. Men han gick ut alla dagar. Han bodde mera på Lärkfältet än i Courfeyracs...' 660697 proofread-page text/x-wiki pevyjt0rvevvx856m40ud2p1doyo19y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/221 104 226864 660698 2026-10-30T17:04:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hjärna, de förmådde icke ens antaga fast form, så nedsatt var hans tankeförmåga, och trots den melankoli, i vilken han var försjunken, hade han dock förnimmelse av yttervärlden. Han hörde bakom sig, nedanför sig, på de båda flodsträn­ derna, huru tvätterskorna vid Gobelin-ån klappa­ de sina tvättkläder och huru fåglarna kvittrade sin sång i almanna. Å ena sidan hörde han frihetens toner, den lyckliga bekymmerslöshetens och den bevingade sysslolö...' 660698 proofread-page text/x-wiki ry3cxezswxb7d7wauokbw54dtdlakre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/222 104 226865 660699 2026-10-30T17:04:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'solbrända panna, samma vilda och irrande blick. Hon hade tillika fått ett uttryck av rädsla och öd­ mjukhet i sina drag, något, som ett vistande i fängelset alltid tillägger eländet. Hon hade halmstrån och korn i håret, icke som Ofelia, vilken blivit smittad av Hamlets vansinne, utan emedan hon tillbringat natten i någon höstack. Trots allt detta var hon vacker. 0 ungdom, vilken stjärna du ändock är! Emellertid stannade hon framför Marius, och hennes... 660699 proofread-page text/x-wiki 5ctfu78afle0jk41we81phsd62kh1nj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/223 104 226866 660700 2026-10-30T17:05:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skull. Sådant är alltid obehagligt. Ni har flyt­ tat. Nåväl! Man varför skall Ni ha den där gamla hatten på er? En ung man som Ni bör ha snygga kläder. Vet Ni vad, herr Marius, fa­ der Mabeuf kallar Er baron Marius, men jag vet inte varför. Inte är väl Ni baron? Baroner äro gamla gubbar, som promenera omkring i Luxembourgträdgården framför slottet, där solen steker som varmast, och som bruka läsa Quotidienne för en sou. Jag har en gång varit med ett...' 660700 proofread-page text/x-wiki 1hl3pbqdt87bdxvqj801i3tfbjuacdk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/224 104 226867 660701 2026-10-30T17:05:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon bet sig i läppen; hon syntes tveka, liksom hade hon utkämpat en inre strid. Äntligen hade hon fattat ett beslut. — Nåväl, det gör detsamma. Ni ser ledsen ut, och jag vill att ni skall bliva belåten. Lova mig endast, att ni skall bliva glad. Jag vill se er skratta och höra er säga: Ah, det var roligt. Stackars herr Marius, ni vet, att ni har lovat giva mig allt, vad jag önskar. — Ja, men tala nu. Hon såg Marius ända in i vitögat och sade till honom... 660701 proofread-page text/x-wiki 0fw6s1spaoax3jtk7vqs33rcwolvy6z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/225 104 226868 660702 2026-10-30T17:05:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Följ med mig, sade hon. Jag känner icke riktigt namnet på gatan eller numret på huset, men det är åt alldeles motsatt håll härifrån, och jag känner igen huset och vill visa er det. Hon drog undan sin hand, och med en ton, som skulle gripit en iakttagare, men som icke gjorde det ringaste intryck på den hänförde Marius, ytt­ rade hon: — Ack, så belåten ni ser ut. Ett moln överfor Marius' panna. Han fattade Eponine i armen, och sade: — Svär mig en...' 660702 proofread-page text/x-wiki 8z7r9j4iz79145jwft4uzybw6d3bf14 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/226 104 226869 660703 2026-10-30T17:05:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min far, sade hon. Ack, ja, min far! Var lugn för honom. Han är häktad. Förresten, vad bryr jag mig om min far! — Men du lovar mig ändå icke, utbrast Marius. — Så släpp mig då! sade hon med ett gapskratt. Som ni rister mig! Så! Så! Jag lovar er! Jag svär det! Vad gör det mig. Jag tänker icke om­ tala adressen för min fader. Nå, är ni nöjd nu, eller är det någonting mer? — Ocliicke för någon annan människa! fort­ satte Marius. — Icke...' 660703 proofread-page text/x-wiki hjpph6i5kro2wdloyt09hro7op5s7rd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/227 104 226870 660704 2026-10-30T17:05:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius upphann henne, och utan att vända sig mot honom sade hon följande ord: — Kommer ni ihåg, att ni har lovat mig någon­ ting? Marius trevade i sin ficka. Allt vad han ägde i denna världen var de fem francs, vilka voro be­ stämda för Thénardier. Han tog myntet och lade det i Eponines hand. Hon öppnade handen och kastade myntet till marken samt fortsatte med en dyster min: — Jag bryr mig icke om edra pengar.' 660704 proofread-page text/x-wiki ivdt279ssnz7jz52ugf8kedp8496n74 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/228 104 226871 660705 2026-10-30T17:06:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 660705 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/230 104 226872 660706 2026-10-30T17:06:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bakoin paviljongen fanns en liten gård, och i dess bakgrund fanns en liten lägenhet på två rum ovan­ för en källare, avsedd att begagnas vid olika till­ fällen, till exempel när man önskade gömma un­ dan ett barn oclien amma. Denna lägenhet kommuniserade på baksidan genom en lönnport med en lång, smal, stenlagd, krokig gäng, utan tak. Den gick fram emellan två höga murar, oclidenna gång, vilken med sällsynt skicklighet doldes mel­ lan trädgårdsmu...' 660706 proofread-page text/x-wiki sq0lpos0sk9qnp4bx8tuoz3ir5uc4dt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/231 104 226873 660707 2026-10-30T17:06:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ägde de närbelägna trädgårdarna. Ägarna av dessa jordlotter trodde, att de på de båda si­ dorna hade en gränsmur, och de hade ingen aning om att mellan de två murarna framslingrade sig en stenlagd väg igenom deras trädgårdsland och planteringen. Fåglarna voro de enda, som hade reda på denna märkvärdighet. Det är troligt, att det gångna århundradets fåglar haft mycket att skvallra om angående herr presidenten. Paviljongen, byggd av sten och möb...' 660707 proofread-page text/x-wiki 0txl7f7cjtnt9ny22wakez91bysofbn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/232 104 226874 660708 2026-10-30T17:06:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till salu, eller till uthyrning; de tio eller tolv per­ soner, som årligen gingo förbi huset vid Plumetgatan, underrättades härom av en gulnad och nä­ stan oläslig lapp, som var klistrad på staketet ända sedan 1810. Mot slutet av restaurationen kunde samma för­ bipasserande varsebliva, att papperslappen hade försvunnit och att första våningens luckor till ocli med voro öppna. Huset hade verkligen blivit be­ bott. Fönsterna ägde jalusier, ett tecken ti... 660708 proofread-page text/x-wiki frgkqwu7gmsgq81bfsn8gwibsg43ngc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/233 104 226875 660709 2026-10-30T17:06:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nade snarare en som smyger sig in, än en som flyttar in i sin egen bostad. Grannarne hade ingenting att säga, och orsaken härtill var den, att några grannar funnos icke. Hyresgästen var ingen annan än Jean Valjean, den unga flickan var Cosette. Tjänarinnan var en kvinna, kallad Toussaint, som Jean Valjean räddat ifrån fattig­ huset. Hon var gammal, hon var från landet och hon stammade, trenne egenskaper, vilka gjorde att Jean Valjean bestämde sig för... 660709 proofread-page text/x-wiki l10qdei084jo1s4vkqfng8l71wcs6fl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/234 104 226876 660710 2026-10-30T17:06:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att klostret i framtiden skulle vara liela hennes värld såväl som hans, att han skulle åldras och hon skulle växa upp härinne, att hon skulle åldras oclihan skulle dö, ocli till slut — vilken underbar förhoppning — skulle ingen skilsmässa bliva möjlig. Medan han överlämnade sig åt dessa funderingar, började han samtidigt att tvivla. Han började ställa frågor till sig själv. Han frågade sig om all denna lycka var ämnad för honom, om han icke ocks...' 660710 proofread-page text/x-wiki cvu4d2yhk6xiifhwmeliltmj4ig3d0u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/235 104 226877 660711 2026-10-30T17:07:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han bestämde sig för detta; han insåg med smärta, att det var oundvikligt. Det fanns ingen­ ting att göra åt det. Fem års vistelse inom dessa fyra murar, fem år av fullkomligt försvinnande, liade tillintetgjort eller åtminstone skingrat hans farliågor. Han kunde lugnt återvända till män­ niskorna. Han hade åldrats, och mycket hade bli­ vit förändrat. Vem skulle kunnat känna igen ho­ nom nu? Ocliom lian såg saken i dess mörkaste dager, så hotade f...' 660711 proofread-page text/x-wiki 166ki2k6v4gbj7pmjjrj4q7i0usrrcl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/236 104 226878 660712 2026-10-30T17:07:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'samtidigt taga sin dotter med sig. Eftersom Cosette icke skulle avlägga klosterlöftet, fann han det orätt, att hon skulle ha erhållit sin uppfostran och undervisning utan någon ersättning. Han bad därför den högvördiga priorinnan helt öd­ mjukt, att hon för klostrets räkning ville emottaga en summa av femtusen francs som ersättning för de fem år, vilka Cosette tillbringat där. Sålunda lämnade Jean Valjean det eviga tillbedjandets kloster. När han lä...' 660712 proofread-page text/x-wiki df20dgt5di4difpzv0vr8njfj9te6kh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/237 104 226879 660713 2026-10-30T17:07:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vid samma tid hyrde han äyen tvenne andra bostäder i Paris för att väcka mindre uppmärk­ samhet än han skulle gjort, om han alltid varit bosatt i samma kvarter, för att, om så behövdes, kunna försvinna vid minsta anledning till oro och slutligen för att undgå att bli blottställd såsom den natt, då han märkvärdigt nog undkom Javert. Dessa båda bostäder voro helt enkla och föreföllo torftiga; de voro belägna i två stadsde­ lar, vilka lågo ganska l...' 660713 proofread-page text/x-wiki hwjtlk88aqkmthl1ojhfr4eez6832kk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/239 104 226880 660714 2026-10-30T17:07:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ner i övervägande röd ton, i stil med sänghimlen. I bottenvåningen funnos handvävda gardiner. He­ la vintern igenom eldades alla rummen i Cosettes lilla byggnad ända nedifrån och upp. Han bodde själv i rummen inåt bakgården, och hans möble­ ring bestod av en tältsäng med madrass, ett omå­ lat bord, två korgstolar, en vattenkruka av fajans, några gamla bokluntor på en hylla, och i en vrå stod hans kära väska. Han lät aldrig elda i lummen. Sin midd...' 660714 proofread-page text/x-wiki b3vea7pstrndyr4qo86ngplud90hr2x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/240 104 226881 660715 2026-10-30T17:08:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'följd, att han ofta var omringad av de fattiga, och varför han utav paret Thénardier blivit Icallad den välgörande herrn i Saint-Jacques-du-HautPas-kyrkan. Han följde gärna Cosette, när hon besökte sjuka och fattiga. Var oclien nelcades tillträde till huset vid Plumet-gatan. Toussaint hämtade alla matvaror, ocliJean Valjean gicl< själv efter vatten, som han hämtade ifrån en pump i närheten. Man förvarade ved oclivin i en halvt underjordisk grotta, vil... 660715 proofread-page text/x-wiki 2uw0qwnl38lwttfrnfstc7468ev5624 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/241 104 226882 660716 2026-10-30T17:08:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat slippa undan den omfattande folkräkningen 1831. De upplysningar, som inhämtades vid den­ na tid, hade sträckt sig ända till Petit-Picpusklostret. Jean Valjean ansågs inom sitt distrikt för en aktningsvärd medborgare, vilken utträtt ur klostrets heliga och ogenomträngliga tillvaro, och följaktligen var han värdig att göra vakt. Tre eller fyra gånger om året tog Jean Valjean på sig uniform och gick på vakt; detta gjorde han för övrigt gärna. Det utg... 660716 proofread-page text/x-wiki cr9kn84gbzfebr0pv6c4ailrea0xiul Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/242 104 226883 660717 2026-10-30T17:08:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ut med Cosette, klädde han sig, såsom vi redan sett, ungefär som en för detta officer. När han gick ut ensam, och detta hände vanligtvis på kväl­ len, klädde han sig alltid i en arbetares enkla klä­ der och hade på huvudet en mössa, vars skärm dolde hans ansikte. Var detta av försiktighet eller av blygsamhet? Det var av båda dessa anlednin­ gar samtidigt. Cosette hade vant sig vid det hem­ lighetsfulla i tillvaron, och hon märkte numera knappast sin f... 660717 proofread-page text/x-wiki 0a8sidgwdtbxy46rir7r9xm4oyqkbds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/244 104 226884 660718 2026-10-30T17:08:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'friheten rådande. Träden hade böjt sig ned till buskarna, och buskarna hade skjutit upp i höjden, närmande sig träden. Den lilla örten hade skjutit upp, den kraftiga grenen hade höjt sig; det som kryper på marken, hade sökt sig mot höjden, och det som utvecklar sig i höjden hade böjt sig ned mot det, som släpar sig utefter mossan; stammar, blad, grenar, rötter, tuvor, klängen och törnen, allt hade blandat sig om vartannat, trasslat in sig ocli snärjt... 660718 proofread-page text/x-wiki 5lqkg0dzfc69o86856i7yrszyfcrzoe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/245 104 226885 660719 2026-10-30T17:08:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vilket känner vårens saft uppstiga och sjuda i åd­ rorna; skakande för vinden sitt gröna hår, sådde det över den fuktiga marken, över de trasiga sta­ tyerna, över paviljongens förfallna trappa och än­ da ut på den ensliga gatans stenläggning blom­ mor som stjärnor, rosenröda pärlor, fruktbarhet, skönhet, liv, glädje, vällukter. Vid middagstiden var där tillhåll för tusentals vita fjärilar, och det var en underbar syn, dessa sommarens levande s...' 660719 proofread-page text/x-wiki dclc8rz0iopbjyq2lu9y6mxr3k7zuhw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/246 104 226886 660720 2026-10-30T17:08:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I stället för blommor på grenarna ocli dagg i blommorna syntes sniglarnas långa silverband på den kalla mattan av gulnade löv; men på alla vis, under alla former, i alla årstider, om våren, vin­ tern, sommaren, liösten, andades den lilla trädgår­ den vemod, begrundelse, ensligliet, friliet, männi­ skans frånvaro, Guds närliet ocli den gamla, rostiga grinden såg ut som ville den säga: — Denna trädgård är min. Runt omkring detta fanns det bullrande...' 660720 proofread-page text/x-wiki tdqeca7t09phft7vqlnd60gt68ibxqf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/247 104 226887 660721 2026-10-30T17:09:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'slagen skönhet, att föranleda att naturen, som kullkastar människornas småaktiga anordningar oclisom alltid uppenbara sig helt och fullt såväl i myran som i örnen och åter uppenbarade sig i denna lilla parisiska trädgård med samma allvar oclistorslagenhet som i en av nya världens ur­ skogar.' 660721 proofread-page text/x-wiki dgb14edpvym4dow3la00euc2uvv7leg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/249 104 226888 660722 2026-10-30T17:09:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den hade här ett tempel sammansatt av grönska, gräs, mossa och fågelkvitter, av vemodig skym­ ning, av grenarnas sus ocliav ett hjärta, rikt på godhet, tro, renhet och hopp och på höga strävan­ den ocli illusioner. Cosette var nästan ännu ett barn, när hon läm­ nade klostret; hon var knappast fjorton år gam­ mal och hon befann sig i slynåren; vi ha omtalat, att bortsett från ögonen syntes hon bli snara­ re ful än vacker. Dragen voro icke fula, men...' 660722 proofread-page text/x-wiki j2hnlhb30h1fni8z1nqlxw5q1hrk1ds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/250 104 226889 660723 2026-10-30T17:09:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mild lialvdager, som skingrar de barnsliga farliågorna och skyddar emot fall. Endast modersin­ stinkten, denna underbara intuition, vari jungfruns minnen ingår tillika med kvinnans erfarenhet; en­ dast den vet huru och på vad sätt denna halvdager skall åstadkommas. Ingenting kan ersätta denna instinkt. För att bilda en ung flickas själ räcker icke hela världens nunnor, det behövs en mor. Cosette hade icke haft någon mor, hon hade en­ dast haft flera m... 660723 proofread-page text/x-wiki p1zrar2e5xdoujrgqroa3s9eebr55zl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/251 104 226890 660724 2026-10-30T17:09:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'så snart klostergallret är överskridet, och det är dem tillåtet att inträda. Klostret är ett tryck, som varar hela livet igenom, ifall det övervinner människolij ärtat. Sedan Cosette lämnat klostret, kunde hon icke tänka sig någonting mera underbart och mera far­ ligt än huset vid Plumet-gatan. Det var fortsätt­ ningen på ensligheten tillika med början av frihe­ ten; en stängd trädgård med en rik, yppig och doftande natur; samma drömmar som i klos...' 660724 proofread-page text/x-wiki e0s92l12eqp645npktjje4msrk1al4o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/252 104 226891 660725 2026-10-30T17:09:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mycket hos honom, att det kryddade hans godhet. Det var en skrovlig själ men ett gott hjärta. Un­ der deras ensamma vandringar i Luxembourgträdgården berättade han en mängd olika saker, och han begagnade då som källor det, som han hade läst men också det, som han hade lidit. Un­ der det Cosette lyssnade till honom, irrade hen­ nes blickar omkring. Denne enkle man var tillräcklig för Cosettes tankar, liksom den vilda trädgården var tillräcklig för henn... 660725 proofread-page text/x-wiki 7qhc8yo9luah83o11nyz85e2x8rz0nb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/253 104 226892 660726 2026-10-30T17:10:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men gå nu upp till dig ett slag ocli lämna mig ensam en stund! Hon visade honom små vänliga omsorger, vilka äga så mycket större behag, när den ägnas en far av en dotter. — Far, jag tycker det är så kallt hos dig. Var­ för lägger du icke hit en matta och ställer in en ugn? — Kära barn, det finns så många människor, mycket bättre än jag, som icke ens ha tak över huvudet. — Varför skall det då eldas hos mig och var­ för skall jag ha al...' 660726 proofread-page text/x-wiki f4v8r56fdxpa96n0vjabox4z97hlkkh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/254 104 226893 660727 2026-10-30T17:10:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette erinrade sig endast svagt sin barndom. Hon bad morgon och afton för sin mor, vill<en hon aldrig hade känt. Minnet av det Thénardierska paret stod för henne som en obehaglig dröm. Hon erinrade sig, att hon "en dag varit ute på natten" för att hämta vatten i en skog, hon trodde att det var mycket långt från Paris. Det föreföll henne som hade hon börjat sitt liv i en avgrund och att Jean Valjean hade kommit och befriat henne ifrån denna. Hon före... 660727 proofread-page text/x-wiki 54if0khmq3i4hl1fxwhokihf3igvrfv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/255 104 226894 660728 2026-10-30T17:10:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke ens visste namnet på; hur ofta hon än fråga­ de Jean Valjean därom, sade han ingenting ändå. Om hon upprepade sin fråga, svarade han endast med ett småleende. En gång var hon envis; små­ leendet förvandlade sig i tårar. Denna Jean Valjeans tystnad insvepte Fantine i dunkel. Medan Cosette ännu var liten, talade Jean Val­ jean gärna med henne om modern; sedan hon vuxit upp till en ung flicka, blev detta honom omöjligt. Han tyckte, att han icke våga... 660728 proofread-page text/x-wiki 41r0u8wk2u2a4b09957abxqpvvlujb0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/256 104 226895 660729 2026-10-30T17:10:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vi, som tro på döden, vi tillhöra icke den, som förkastar denna mystiska förklaring. Härav kom det sig, att han kände det omöjligt att inför Cosette uttala detta namn: Fantine. En dag sade Cosette till honom: — Far, jag har drömt om min mor i natt. Hon hade två stora vingar. Min mor var kanske under sin livstid nära att bli ett helgon. — Genom lidandet, svarade Jean Valjean. För övrigt var Jean Valjean lycklig. När Cosette gick ut med honom, vilade h... 660729 proofread-page text/x-wiki dk5yeoyxvr9oihl07n6cmlpxn38t73o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/10 104 226896 660730 2026-10-30T17:11:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppmärksamhet på grund av sin skönhet, och hon tänkte för sig själv: Tänk om jag skulle vara som fröken den eller den! Nästa dag betraktade hon sig åter, men icke av en slump, och hon tvivlade. — Vad tänkte jag på? sade hon. — Nej, jag är ful. — Hon hade helt enkelt sovit dåligt, hennes ögon voro matta, och hon var blek. Dagen förut hade hon känt sig mycket glad i tron på sin skönhet, men nu kände hon sig åter ledsen över att hon icke längre...' 660730 proofread-page text/x-wiki 0qia7va6ua4fgu8td584l5e0n10kapu 660732 660730 2026-10-30T17:12:23Z Jonatanskogsfors 17420 660732 proofread-page text/x-wiki 9tdx47b3dflzmqouura6q7nzk81mdtj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/11 104 226897 660731 2026-10-30T17:12:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Slutligen hörde hon en gång, då hon vär i träd­ gården, att den gamla Toussainte sade: — Herrn, märker herrn hur vacker fröken har blivit? Cosette liörde icke vad hennes far svarade, emedan Toussaints ord gjort ett så oerhört djupt intryck på henne. Hon smög sig ur trädgården, skyndade upp på sitt rum, rakt fram till spegeln, i vilken hon icke sett sig på tre månader, och uppgav ett utrop. Hon blev fullkomligt bländad av sig själv. Hon var vacker o...' 660731 proofread-page text/x-wiki d52lxfnd128rz26spf4e2ykv167j6at Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/12 104 226898 660733 2026-10-30T17:12:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean å sin sida kände hjärtat sam­ manpressas av en oförklarlig ångest. Sedan någon tid tillbaka hade han med ängslan betraktat denna skönhet, vilken för varje dag gjor­ de Cosettes ansikte allt mera strålande. En gry­ ning, lovande för andra, dyster för honom. Cosette hade varit vacker redan länge, innan hon själv märkte det, men allt ifrån första dagen hade detta plötsliga ljus, som så småningom ut­ bredde sig kring hela den unga flickan...' 660733 proofread-page text/x-wiki o08ooew8w9sf7dcpstx8l5pc3th5nm0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/13 104 226899 660734 2026-10-30T17:12:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skade av försynen, av människorna, av dagen, av naturen, av världen endast en sak, den, att Cosette skulle älska honom. Att Cosette skulle fortsätta att älska honom! Att Gud icke skulle hindra hennes hjärta från att komma till honom och stanna där. Älskad av Cosette, fann han sig styrkt, utvilad, lugnad, över­ lycklig, belönad och krönt. Älskad av Cosette, kände han sig nöjd; han begärde icke mera. Om någon frågat honom: — Vill du hava det bättre?...' 660734 proofread-page text/x-wiki o1nv6of3p8kyr3onut8o1skyli3nso7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/14 104 226900 660735 2026-10-30T17:13:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sade till sig själv: — Vad hon är vacker. Vad skall det sedan bli av mig? Häri låg skillnaden mellan en moders ömhet och hans ömhet. Det som han såg med änslan, skulle en mor hava sett med glädje. De första symptomen dröjde icke att infinna sig. Dagen efter den, då Cosette hade sagt: San­ nerligen, är jag icke vacker! började hon giva akt på sin toalett. Hon erinrade sig de ord, hon hört av förbigående: Vacker, men klär sig illa, några ord,...' 660735 proofread-page text/x-wiki ohlzxecva5ba9lf9oh0hk1vells09o5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/15 104 226901 660736 2026-10-30T17:13:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de och farligt. Ordet "fängslande kvinna" har uppfunnits 'om parisiskan. På kortare tid än en månad hade lilla Cosette i ensamheten på Babilonegatan blivit icke blott en av de vackraste kvinnorna i Paris utan även en av de mest välklädda, vilket vill säga betydligt mera. Hon skulle gärna velat möta den, som sagt om henne, att hon klädde sig illa, och hon skulle velat höra, vad han nu hade att säga, ja, hon skulle verkligen velat visa honom vad hon gäl... 660736 proofread-page text/x-wiki hod8d9e2w3knjtin05k7i1jniacivgd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/16 104 226902 660737 2026-10-30T17:13:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och mantilj av tjocld, svart siden och sin hatt av vitt crépe, lutade hon sig mot Jean Valjeans arm glad, lycklig, rosig och strålande. — Far, sade hon, hur tycker du, att jag ser ut i dag? Jean Valjean svarade med en röst, som något påminde om bitterhetens: — Förtjusande! Under prome­ naden uppförde han sig alldeles som vanligt. När de återvänt hem, frågade han Cosette: — Tänker du aldrig mer använda din klänning och din hatt, du vet? Detta hände i...' 660737 proofread-page text/x-wiki 012xa8j8wiqell1fn0hoqtirxf0kfmm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/17 104 226903 660738 2026-10-30T17:13:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'des på bakgården så mycket som förut. Numerå vistades hon hellre i trädgården oclipromenerade med förkärlek utefter grinden. Jean Valjean gick aldrig ett steg i trädgården. Han höll sig på sin bakgård alldeles som en hund. Cosette visste, att hon var vacker och härige­ nom miste hon okunnighetens behag, ett av de mest uppskattade behagen, ty när skönheten åt­ följes av naturligheten, är den underbar, och intet är så tillbedjansvärt som den strå...' 660738 proofread-page text/x-wiki fo4cyir0ydvm1j5dadzv1cdjafzp28d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/19 104 226904 660739 2026-10-30T17:13:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'såg på Marius med en blick, vilken oroade ho­ nom, anade Marius icke, att också han såg på Cosette med en blick, som oroade henne. Denna blick förorsakade honom på samma gång plåga och lycka. Sedan en längre tid tillbaka hade hon sett och betraktat honom såsom flickor i allmänhet be­ trakta och se men med blicken vänd åt annat håll. Marius fann Cosette ful ännu, när Co­ sette fann Marius vacker. Men som han icke fäste någon uppmärksamhet vid henne,...' 660739 proofread-page text/x-wiki p8cjjd2iezy2f7txuz4476abmuxv42l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/20 104 226905 660740 2026-10-30T17:13:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tankfull hem till huset vid Quest-gatan, där jeaft Valjean enligt vana tillbringade sex veckor. När hon morgonen därpå vaknade, tänkte hon på den unge, obekante mannen, som så länge varit kall och likgiltig, men som nu tycktes lägga märke till henne, och det föreföll henne, som hon fann denna uppmärksamhet mindre behaglig. Hon var snarare en smula förtretad på den vackre ynglin­ gen, som förut visat sig likgiltig mot henne och en viss stridslust bemäk... 660740 proofread-page text/x-wiki twcvmmcg8cy6kmz1ip3nopb20lz2016 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/21 104 226906 660741 2026-10-30T17:14:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alla kvinnor Moliammed. Och märkvärdigt nog, är första symptomet till verklig kärlek hos den unge mannen blyghet, hos den unga flickan djärv­ het. Detta väcker förvåning men är i grund och botten helt enkelt. De båda könen sträva efter att närma sig varandra, och de antaga var­ andras egenskaper. Denna dag gjorde Cosettes blick Marius nästan galen och Marius blick gjor­ de Cosette skälvande. Marius gick därifrån hopp­ full, Cosette orolig. Ifrån de...' 660741 proofread-page text/x-wiki ir1ehaxaxguvs4v8snwl98mfkwgiizv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/22 104 226907 660742 2026-10-30T17:14:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ung för att befatta sig med "Pandouren" och därför visste hon icke vad namn hon skulle giva denna känsla, som hon erfor. Men är man kan­ ske mindre sjuk, därför att man icke vet namnet på sin sjukdom? Hon älskade med så mycket större passion, emedan hon älskade utan att veta vad älska är. Hon visste icke, om det var gott eller ont, nyttigt eller farligt, nödvändigt eller dödande, evigt eller övergående, tillåtet eller förbjudet; hon älskade. Hon sk...' 660742 proofread-page text/x-wiki k1i46obk1o64mj76ypfc1pu4ickpj3k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/23 104 226908 660743 2026-10-30T17:14:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'något namn ännu; kort sagt, älskaren stod i fjär­ ran, ännu var han ett ideal, en drömbild, som hade tagit gestalt. Varje definitiv och närmare beröring skulle vid denna första epok i Cosettes liv skrämt henne, som ännu till hälften levde i klostrets dimmiga töcken. Hon ägde både bar­ nets oclinunnans räddhåga, förenade och blanda­ de med varandra. Klostrets luft, som hon i fem år hunnit andas in, dunstade så småningom bort men lade sig liksom en...' 660743 proofread-page text/x-wiki rwz45cx5js556x61w9gzw5wlwb94lqj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/24 104 226909 660744 2026-10-30T17:14:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de icke med varandra, de hälsade icke på varan­ dra, de kände varandra icke, men de sågo var­ andra och liksom stjärnorna på himlen, vilka lig­ ga milliontals mil ifrån varandra, levde de av att betrakta varandra. Sålunda utvecklades Cosette så småningom till kvinna, hon blev skön och älskvärd i medvetandet om att äga skönhet, och hon var okunnig om sin kärlek. Dessutom var hon kokett i all sin oskuld.' 660744 proofread-page text/x-wiki l8orkphzjn67rozdhn01os4aznowf7s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/26 104 226910 660745 2026-10-30T17:14:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i sin gamla rock, numera hade han alltid tagit på sig sin nya; det var icke alldeles säkert, att han underlät att frisera håret, hans ögon sågo egen­ domliga ut, och han begagnade handskar; med andra ord, Jean Valjean avskydde av hjärtat den unge mannen. Cosette lät ingen märka någonting. Utan att egentligen klargöra för sig själv vad det var, ha­ de hon dock en dunkel föreställning om, att nå­ gonting höll på att hända, och att det borde döljas. D...' 660745 proofread-page text/x-wiki l4n20r4od48yddyov30ypd7axkk855p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/27 104 226911 660746 2026-10-30T17:15:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svarat: — Ja, sannerligen, pedantisk och odräg­ lig att se på. I detta ögonblick av livet och i det tillstånd, vari hennes hjärta nu befann sig, inskränkte hon sig till att svara med ett utomor­ dentligt lugn: — Den där unge mannen! Precis som hade hon sett honom för första gången i sitt liv. — Så dum jag är, tänkte Jean Valjean. Hon har inte ens lagt märke till honom ännu. Det är jag, som har påpekat honom för henne. 0, enfaldiga ålderdom, o,...' 660746 proofread-page text/x-wiki cgvlu2h9q2oft60tel8y9ezum15jept Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/28 104 226912 660747 2026-10-30T17:15:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dels sina prov gjorde honom, svarade han helt oskyldigt: — Ja. Under tiden förblev Cosette i sin skenbara bekynimerslöshet och sitt lugn, så att Jean Valjean drog följande slutsats: Den dumbommen är förälskad som en galning i Co­ sette, men Cosette vet icke ens att han existerar. Icke desto mindre kände han sig beklämd om hjärtat. Den minut, då Cosette skulle börja äl­ ska, kunde vara inne vilket ögonblick som helst. Allting börjar med likgiltighet. E... 660747 proofread-page text/x-wiki o7394k05iv9ixa18tdxkhp20i31q55l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/29 104 226913 660748 2026-10-30T17:15:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'söm hade kommit till den övertygelsen, att haft icke längre kunde hysa någon ond önskan mot någonting, kände i vissa ögonblick, när Marius var i närheten, en önskan att åter bliva grym och vild, han kände sin själs mörka djup, där fordom bott så mycket oredigt, åter öppna sig och resa sig emot den unge mannen. Det tycktes honom, som om okända vulkaner rasade i hans inre. Ja, där var han igen, den där varelsen. Vad tänkte han göra? Han gick omkring...' 660748 proofread-page text/x-wiki kigkz92h7r4dquwso27cmver58wwt12 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/30 104 226914 660749 2026-10-30T17:15:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'va fuktat alla stenar med mitt blod, skulle jag hä varit vänlig, fastän andra varit stränga emot mig, och god, ehuru andra varit elaka, skulle jag åter­ igen ha blivit en ärlig man, trots allt, skulle jag hava ångrat det onda, jag gjort, och förlåtit det onda, som andra gjort mig, och i samma ögon­ blick, jag blir belönad, i samma ögonblick, då allt detta är slut, då jag står vid målet, då jag äger allt vad jag önskar äga, då är allt gott, då ja...' 660749 proofread-page text/x-wiki rpllfwarit580likaf9mysdapfn0cdw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/31 104 226915 660750 2026-10-30T17:15:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade Jean Valjean på Marius den blick, vilken han slutligen märkte. Åtta dagar senare hade Jean Valjean flyttat. Han svor för sig själv, att han icke skulle sätta sin fot varken i Luxembourgträdgården eller Quest-gatan. Han återvände till Plumetgatan. Cosette beklagade sig icke, hon sade ingenting, gjorde inga frågor, försökte icke taga reda på honom; hon var redan då i den period, då man fruktar att bli genomskådad och förrådd. Jean Valjean hade... 660750 proofread-page text/x-wiki hdktqmt7yr9s94owfwyc78p80hvo6j1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/32 104 226916 660751 2026-10-30T17:16:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag frågade Jean Valjean åter Cösette: — Följer du med till Luxembourgträdgården? Hon svarade sorgset och undergivet: — Nej. Denna sorgsenhet och denna undergivenhet smärtade Jean Valjean. Vad försiggick i detta unga och redan så oge­ nomträngliga sinne? Vad var det, som utveck­ lade sig därinne? Vad försiggick i Cosettes själ. Ibland hände det, att Jean Valjean, i stället för att gå och lägga sig, blev sittande kvar, med hu­ vudet luta...' 660751 proofread-page text/x-wiki 7s5lwn9fwcn7u3gs9hd87oh1lbb0g13 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/33 104 226917 660752 2026-10-30T17:16:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gade han icke sin försakelse och sin dåraktighet att åter ha fört in Cosette i världen, han, som offrat sig själv och blivit fattig. Hur förtvivlat sade han icke till sig själv: — Vad har jag gjort? Men intet av allt detta lät han Cosette märka. Han visade aldrig någon hårdhet eller ojämnhet. Han visade alltid samma goda och vänliga an­ sikte. I många fall var Jean Valjean ännu mera öm och vänlig än förut. Om någonting skulle kunna påvisa, att ha...' 660752 proofread-page text/x-wiki s4pqd03ja2ksl962im60he7eakq7kwk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/34 104 226918 660753 2026-10-30T17:16:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vad var att göra? Skulle hon någonsin återfinna honom? Hon kände ett tryck omkring sitt hjärta, som icke ville gå över, utan som ökades med varje dag; hon visste icke längre, om det var vinter eller sommar, solsken eller regn, om fåglarna sjöngo, om det var daliornas eller tusenskönornas tid, om Luxembourgträdgården var vackrare än Tuileriträdgården, om kläderna, som tvätterskan skickade, voro för mycket stärkade eller icke, om Toussaint gjort en god...' 660753 proofread-page text/x-wiki rmcbe74ae9fhfoq6erpq28r7d8mqj6l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/35 104 226919 660754 2026-10-30T17:16:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Mig? Ingenting alls svarade hari. Dessa båda varelser, vilka hade älskat varan­ dra med en så rörande kärlek, och vilka hade så fullständigt gått upp i varandra, de ledo nu för varandras skull, sida vid sida om varandra, utan att säga någonting till varandra, alltjämt små­ leende.' 660754 proofread-page text/x-wiki jnxbu2xcytziio3fycr52to3p4nvhl6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/37 104 226920 660755 2026-10-30T17:17:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette finge se honom så där, skulle hon bliva förbländad; om han ledde henne vid armen och förde henne till Tuilerie-trädgårdens grindar, så skulle vakten skyldra gevär för honom och detta skulle vara tillräckligt för Cosette, samt betaga henne lusten att betrakta ungherrar. Till dessa sorgliga tankar lades dessutom en oväntad händelse. Under sitt isolerade liv och sedan de flyttat till Plumet-gatan, hade de lagt sig till med en vana. De brukade ibl... 660755 proofread-page text/x-wiki 6g8zr9z10n67kqwn8n35wj1dqlf3rq1 660757 660755 2026-10-30T17:17:38Z Jonatanskogsfors 17420 660757 proofread-page text/x-wiki 0ld2jpsqja1m6d3kea7dactj6cdvxcx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/38 104 226921 660756 2026-10-30T17:17:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ställen, dit världsvimlet icke trängde. Det fanns i trakten av Paris ringmurar en del fält ined torf­ tigt och eländigt utseende, på vilka växte en dålig skörd om sommaren, och vilka om hösten, sedan säden blivit mejad, sågo ut icke som om lien hade gått över dem, utan som om de hade blivit full­ komligt flådda. Hit gick Jean Valjean gärna. Cosette hade icke heller tråkigt här. Det var ens­ ligheten för honom, friheten för henne, här blev hon åte...' 660756 proofread-page text/x-wiki rldi9r07y6qewvftxb21rwaf4td7hn2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/39 104 226922 660758 2026-10-30T17:18:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'givit Sig ända bort till Barriére du Maine. Det var icl<e niorgonrodnad, det var morgongryning, det var ett underbart och obeskrivligt ögonblick. Några stjärnebilder blixtra till här oclidär på den bleka himlen; jorden är alldeles mörk, himlen all­ deles ljus. Det går ett sus igenom gräset, över­ allt det hemlighetsfulla intrycket av skymning. En lärka, som synes sträva ända upp mot stjärnorna, kvittrade från sin svindlande höjd och man skulle kunnat...' 660758 proofread-page text/x-wiki nw8hfrpcdu9k9bwcpqbtinu85hi6a84 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/40 104 226923 660759 2026-10-30T17:18:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vilka man skulle kunna säga, att de tränga rakt ned i jorden; det fordras tid för att återvända där­ ifrån. Jean Valjean hade fördjupat sig i sådana tankar. Han tänkte på Cosette, på den möjliga lyckan, ifall ingenting ställde sig emellan henne och honom, på det ljusa skimmer, med vilket hon fyllde hela hans liv, oclisom var hans själs an­ dedräkt. Han var nästan lycklig i dessa dröm­ mar. Cosette stod bredvid honom, betraktande molnen, vilka börja...' 660759 proofread-page text/x-wiki sq1q7766pgpwtoza5ttvr1kyvfl32ab Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/41 104 226924 660760 2026-10-30T17:18:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och kantiga; det tycktes likna ett åkdon, men vad som fanns på detta, kunde man icke urskilja. Det fanns hästar och hjul, man hördo rop ljuda och piskor smälla. Så småningom kunde man urskilja konturerna allt tydligare, fastän de fortfarande vo­ ro insvepta i mörker. Det var verkligen en vagn, som kört in på vägen från boulevarden, och som nu färdades i den riktning, stadsporten låg, och in­ vid vilken Jean Valjean befann sig. Efter denna vagn följde... 660760 proofread-page text/x-wiki hr6c6wofoz3z9fjtsh32zzgcudjhxni Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/42 104 226925 660761 2026-10-30T17:18:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'påminna om ett liktåg. Skuggbildernas ansikten liknade dödas, och vi vilja här närmare omtala vilka de voro. Sju åkdon följde varandra i rad pä vägen. De sex första sågo egendomliga ut. De bestodo av långa stegar, vilka vilade på två hjul och vid främ­ re ändan bildande skalmar. Vid varje åkdon eller rättare sagt vid varje ste­ ge voro fyra hästar spända i rad. På dessa ste­ gar färdades egendomliga klasar av människor. I den halvdager, som rå...' 660761 proofread-page text/x-wiki e6bskdk137ecuntmb8k96nugkhl27ux Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/43 104 226926 660762 2026-10-30T17:18:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åkdonet var en stor rustvagn på fyra hjul och med sex liästar. På denna skramlade järngrytor och allehanda pannor; på bottnen såg man även några bundna män ligga utsträckta. De syntes vara sjuka. Denna vagn var försedd med en bristfällig flätning oclitycktes ha tjänstgjort vid färden till avrättsplatsen. Dessa åkdon höllo sig mitt på vägen. På båda sidor gingo en dubbel rad av vakter med ett skurk­ aktigt utseende, klädda i trekantiga hattar alld...' 660762 proofread-page text/x-wiki mdfzel5q5ymlgtmrrihet69ntgu6xyj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/44 104 226927 660763 2026-10-30T17:18:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En folkmassa, som uppstått med förbluffande hastighet, såsom vanan är i Paris, trängdes på båda sidor om vägen. Man hörde rop från grän­ derna och klapprandet från trädgårdsdrängarnas träskor, när de sprungo till för att titta på skå­ despelet. De på åkdonen hopkedjade männen skakade framåt utan att säga ett ord. De sågo alldeles likbleka ut i morgonkylan. De buro alla byxor av lärft och hade de nakna fötterna instuckna i träskor. Resten av...' 660763 proofread-page text/x-wiki 8o7jbciac5ormqeibs18wawxgcz9cgu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/45 104 226928 660764 2026-10-30T17:19:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man såg här icke annat än torra slocknade ögon med ett olycksbådande uttryck. Eskorten svor, inen fångarna sade icke ett ord, och då och då hörde man ljudet från en käpp, som träffade ax­ lar eller huvuden. Några av männen gäspade. Trasorna voro fasaväckande att se på, fötterna svängde i luften, axlarna guppade upp och ned, huvuden stöttes mot varandra, järnen slamrade, ögonen stirrade vilt, händerna knötos eller hängde öppna, som på en död o...' 660764 proofread-page text/x-wiki 0uh7r1jox1qpq21u5gokwz6bvrz5b26 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/46 104 226929 660765 2026-10-30T17:19:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vinden och luftens raseri, alldeles som träden och stenarna. Käpparna skonade icke ens de sjuka, som bund­ na med rep ocli utan att göra en rörelse lågo i det sjunde åkdonet, och vilka tycktes slängda dit som säckar, fyllda med elände. Plötsligt trädde solen fram, oclihimlen badade i ljus. Man skulle kunnat säga, att alla dessa rysliga huvuden sattes i lågor. Tungornas band lossades och en kaskad av hån oclisvordomar bröt fram. Det horisontellt fallan... 660765 proofread-page text/x-wiki e6878lauint7c4l259bq54p7huaszrw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/47 104 226930 660766 2026-10-30T17:19:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bara vestalerna. Träden vajade dystert och den nyfikna hopen lyssnade med öppna munnar till dessa visor, som skrålades av gengångare. I detta tåg fann man prov på alla olyckor. Man kunde där återfinna alla djurfysinomier, gubbar, ynglingar, kala hjässor, gråa skägg, alla vidun­ derligheter, dyster resignation, vilda leenden, van­ sinniga ställningar, svinprofiler under mösskär­ marna, huvuden som liknade unga flickors med lockar vid tinningarna, barns... 660766 proofread-page text/x-wiki mel5tn42fmil1tvczgne0a53zr2j5zh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/48 104 226931 660767 2026-10-30T17:19:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sultat. Varje addition av olyckliga giver en sum­ ma. Varje kedja tycktes ha en gemensam själ och varje vagn sin fysinomi. Vid sidan om den, där man sjöng, kom en, där man tjöt. På en tred­ je tiggde man, och man såg en, där det gnisslades tänder. En annan hotade de förbigående. En hädade försynen, under det att det var gravlikt tyst i den sista. Dante skulle kunnat tro sig se helvetets sju avdelningar. En av vaktarna hade en krolc i spetsen av sin kä... 660767 proofread-page text/x-wiki 5lyufri8bpgpx90lgr5v6ufhf2kxd4r 660769 660767 2026-10-30T17:20:21Z Jonatanskogsfors 17420 660769 proofread-page text/x-wiki ranlicyu4hqwd7oz348yaxeoa5aznvv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/49 104 226932 660768 2026-10-30T17:20:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke längre detta skådespel utan hade fått en vi­ sion. Han ville resa sig, fly undan, men kunde ej röra en fot. De saker vi se, gripa oss stundom och hålla oss kvar. Han blev alltså stående som förstenad ocli frågade sig under djup ångest, vad meningen var med denna hemska förföljelse och varifrån dessa avgrundsandar kunde kommit, som förföljde honom. Plötsligt förde han handen till pannan, den vanliga gesten hos den, som erinrar sig något. Han kom i... 660768 proofread-page text/x-wiki 4dajymuiwech15i7m5l98mvocqw3oft Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/50 104 226933 660770 2026-10-30T17:20:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kröpo samman, straffet utlöste en hemsk under­ dånighet och alla tego under det blickarna liknade bundna vargars. Cosette darrade i hela kroppen och fortsatte: — Äro de ännu människor? — Stundom, sade den olycklige. Det var i själva verket fångtransporten, som före daggryningen avgått från Bicétre oclitagit vägen över Mans för att undvika Fontainebleau, där ko­ nungen då befann sig. Denna omväg förlängde den förskräckliga resan med tre eller f...' 660770 proofread-page text/x-wiki 5bu1et8zaajesd7zpb7tk2g82pbv7yq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/51 104 226934 660771 2026-10-30T17:20:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delse det av någon anledning anordnades fester i Paris, en revy på Marsfältet, kapprodd på Seine, skådespel på Chantes-Ilysées, fyrverkerier på Etoile-platsen. Jean Valjean gjorde våld på sina gamla vanor och visade Cosette allt detta för att skingra hennes minne från gårdagen och genom all denna glättighet dölja det avskyvärda, som hon nyss hade sett. Den revy, som kryddade fest­ ligheterna, åstadkom helt naturligt, att man över­ allt såg glänsande...' 660771 proofread-page text/x-wiki jkz96w52q60gqy7cmtbjp0hxqiyuxq2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/52 104 226935 660772 2026-10-30T17:21:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kan beundransvärt och liknade en sky kring en stjärna. Solstrålarna spelade kring hennes hu­ vud, hennes hy var frisk efter sömnen, och hon be­ traktades ömt av den gamle, under det att hon plockade bladen av en prästkrage. Cosette kände icke till de förtjusande frågorna älskar, älskar inte. Vem skulle väl ha lärt henne det? Hon lekte med denna blomma instinktivt och oskyldigt utan att ana, att sönderplockandet av en prästkrage kan avslöja ett hjärta.... 660772 proofread-page text/x-wiki dnx1g8w0hbv9c98ozkzi5ht828y6i8r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/54 104 226936 660773 2026-10-30T17:21:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Dagen efter detta besök infann sig Jean Valjean på morgonen i paviljongen, lugn som vanligt, men med ett sår på vänstra armen. Såret var stort, inflammerat och varigt, liknande ett bränn­ sår, och han förklarade på något sätt hur han fått det. Detta sår hade till följd, att han icke på över en månad på grund av feber kunde läm­ na huset. Han ville icke rådfråga någon läkare. När Cosette tiggde och bad honom att göra det, så sade han: Kalla d...' 660773 proofread-page text/x-wiki l305ey590a1b31d7yeae8dglcuu92o2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/55 104 226937 660774 2026-10-30T17:21:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rat hans själ, skingrades nu. Han gick så långt, att han sade till sig själv: — Jag har inbillat mig det hela, jag är en gammal dumbom. Hans lycka var sådan, att den rysliga upptäck­ ten av Thénardiers, som varit så oväntad i Jondrettes koja, icke längre berörde honom. Han hade lyckats fly, man hade förlorat spåret, och vad behövde han då bry sig om allt annat? Han tänkte endast på att de olyckliga voro att be­ klaga. De voro nu inspärrade i fänge...' 660774 proofread-page text/x-wiki cl1q1ec0gryctoa9m4onfwsdpco1elq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/56 104 226938 660775 2026-10-30T17:22:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina promenader i trädgården, ofta ensam, eme­ dan, som vi redan anmärkt, Jean Valjean nästan aldrig gick dit, troligen därför att han fruktade för att bliva iakttagen. Jean Valjeans sår hade varit ett avbrott i hans enformighet. När Cosette såg, att hennes far led mindre, att han höll på att bättra sig, ocli att han syntes lycklig, erfor hon en känsla av belåtenhet, vilken hon själv knappast märkte, men som kom omed­ vetet och naturligt. Snart var ma... 660775 proofread-page text/x-wiki 9mzaymat44w826c7xjvwx3wt8sux57x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/57 104 226939 660776 2026-10-30T17:22:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'längre så sorgsen och dyster. Om förmidda­ garna, vid tiotiden, efter frukosten, när hon lyc­ kats övertala sin far att på en kvarts timma komma ned i trädgården, och då hon promenerade med honom i solen framför trappan till pavil­ jongen och stödde hans sjuka arm, varseblev hon icke själv, att hon smålog i varje ögonblick, och att hon var lycklig. Jean Valjean såg med glädje, att hon blomst­ rade upp och blev frisk på nytt. — 0, det välsignade s...' 660776 proofread-page text/x-wiki h6t26itkbgens4skbts5odzl0zpynhh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/59 104 226940 660777 2026-10-30T17:22:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'olycka, kunde bli Gavroch's räddning. Trädgår­ den gränsade intill en ödslig ocli icke stenlagd gränd, där buskarna frodades i väntan på de hus, som i framtiden skulle byggas; denna gränd skilde trädgården genom ett staket. Gavroche begav sig iväg emot trädgården till; lian kände igen gränden, han kände igen äppleträdet, han konstaterade, att fruktlådan fanns, han undersökte staketet och fann, att det var en små­ sak att klättra över det. Det...' 660777 proofread-page text/x-wiki tnt8krfoltdb0g5grdnscdciq0lh7te Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/60 104 226941 660778 2026-10-30T17:22:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Mabeuf, tänkte Gavroche, det var också ett märkvärdigt namn. Den på så sätt tilltalade gubben rörde sig icke. Den gamla fortsatte: — Herr Mabeuf! Mannen lyfte icke sina ögon från marken men beslöt sig för att svara: — Nåväl, mor Plutarque! — Mor Plutarque! tänkte Gavroche. Återigen ett märkvärdigt namn! Mor Plutarque fortsatte ociitvingade gubben att deltaga i samtalet. — Värden är icke nöjd. — Varför? — Han har tre kvartalshyror att...' 660778 proofread-page text/x-wiki 47attshl4cseds00v433bsxodzhkhle Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/61 104 226942 660779 2026-10-30T17:22:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad skall man då äta? — Bröd. — Bagaren vill ha avbetalning; utan pengar intet bröd, säger han. — Det är gott. — Vad skall Ni då äta? — Vi hava äpplena i lådan där. — Men, herrn, det är alldeles omöjligt att leva utan pengar. — Det har jag inga. Gumman gick sin väg, gubben kvarstannade ensam. Han satte sig ned för att tänka. Gavroche tänkte även å sin sida. Det började nästan bli natt. Det första resultatet av Gavroches tänkande v...' 660779 proofread-page text/x-wiki l7w8nk9qavr17n4vp122gye7m3v5b5t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/62 104 226943 660780 2026-10-30T17:23:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Himmelens ljusa skimmer lyste upp marken, och gränden liknade en ljus strimma mellan två mörka buskrader. Plötsligt uppenbarade sig två skuggor på den vita strimman. Den ena syntes framför den an­ dra med något avstånd emellan. — Aha, här komma två stycken! — sade Gavroche till sig själv. Den främsta skuggan syntes tillhöra en gammal borgare. Han gick något framåtlutad, såg tank­ full ut, var mer än enkelt klädd, vandrade lång­ samt, såsom h...' 660780 proofread-page text/x-wiki kp7ski9kgd0hgp8fyg66akovmvz9wi8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/63 104 226944 660781 2026-10-30T17:23:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skuggan kände Gavroche genast igen; det var Montparnasse. Vad den förre beträffar, så kände han ingenting annat till om denne, än att det såg ut att vara en hygglig gammal man. Gavroche började genast göra sina iakttagelser. En av de två personerna hade tydligen någon­ ting i sinnet mot den andre. Gavroche hade en utmärkt plats, varifrån han kunde iakttaga allt, som kunde hända. Alkoven var ett utmärkt göm­ ställe. Att Montparnasse var på jakt vid den... 660781 proofread-page text/x-wiki 16klp3hl59seiomfb8dwmn2knmstg3h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/64 104 226945 660782 2026-10-30T17:23:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blick senare låg en av de båda männen under den andra, kullslagen, rosslande och vred sig som i ett skruvstäd, men det hade iclce gått alldeles så, som Gavroche väntat sig. Den som låg underst på marken var Montparnasse; den, som hade övertaget, var den gamle mannen. Allt detta tilldrog sig på några stegs avstånd ifrån Gavroche. Den gamle mannen hade tagit emot törnen men givit den tillbaka med en så oerhörd kraft, att det endast varit ett ögonblicks... 660782 proofread-page text/x-wiki 5rwz5r7e7wqco9byf5abd0u0p7pvvjp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/65 104 226946 660783 2026-10-30T17:23:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nu, och Gavroche hörde honom säga till Montparnasse: — Res dig upp. Montparnasse reste sig, men den gamle mannen fasthöll honom. Montparnasse var förödmjukad och utom sig av förargelse. Han kände sig ungefär såsom en varg skulle göra, om han hade blivit biten av ett får. Gavroche spetsade både ögon och öron ocliansträngde sig med fördubb­ lade krafter att iakttaga allt. Han hade oerhört roligt. Hans noggranna uppmärksamhet såsom åskå­ dare fick s...' 660783 proofread-page text/x-wiki hvycd5ab45c2j2kkv13y3jg5wt0eeft Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/66 104 226947 660784 2026-10-30T17:24:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det blev alldeles tyst. Den gamle tycktes för­ sjunka i tankar. Han förblev orörlig men släppte icke taget om Montparnasse. Allt emellanåt försökte banditen, som var både stark och smidig, att rycka sig lös, alldeles som ett vilddjur, vilket fastnat i någon snara. Han hoppade hastigt till, försökte sätta krokben, sling­ rade sig och krumbuktade sig och gjorde alla försök att slita sig loss. Den gamle tycktes knap­ past lägga märke till det utan fasth...' 660784 proofread-page text/x-wiki 9q1u64ak0gg6gowl687pn7vr5quzwib Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/67 104 226948 660785 2026-10-30T17:24:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dig, och du skall snart vara krossad mellan kug­ garna. Är du en gång gripen, så är du hopplös. Arbeta i stället oförtrutet, låt arbetets obevekliga järnhand gripa dig. Förtjäna ditt bröd. Arbeta och gör din plikt, det vill du icke och att vara såsom alla andra, det tråkar ut dig. Nåväl! Du skall få det annorlunda! Arbetet är lagen, och den som vägrar att följa den, emedan han tycker det är tråkigt, den skall få sitt straff. Du vill icke vara arb...' 660785 proofread-page text/x-wiki 1r6divyhz7k3egwoyo3qsucfjz7uho1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/68 104 226949 660786 2026-10-30T17:25:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utan oro och ängslan. Varje minut, som passerar förbi, skall tära på dina muskler. Det som för andra är lätt som en fjäder, skall för dig bli tungt som ett Stenberg. Det allra lättaste skall för dig bli det allra svåraste. Livet för dig skall te sig som skepnaden av ett vidunder. Att gå, komma, andas, allt detta skall för dig vara ett oerliört ar­ bete. Din tunga skall förefalla dig som en jättetyngd. Antingen du skall gå hit eller dit, så skall det...' 660786 proofread-page text/x-wiki sjdkmf2cxo03yeypz2b3qxi31qpimxl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/69 104 226950 660787 2026-10-30T17:26:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ra, att du drunknar i dem. Jag vill icke tala om de hål, som måste stoppas igen, om de stenar, som måste borttagas och sättas tillbaka tjugotals gån­ ger om dagen, om sanden, som man måste gömma i säcken. Det finnes ett lås; vanliga borgare ha en nyckel i sin ficka. Men om du skulle vilja öpp­ na låset, så måste du först utföra ett storverk; du skall taga ett myntstycke och sönderskära det i två bitar; med vilka verktyg? Du måste själv finna upp dem...' 660787 proofread-page text/x-wiki rxtj6nztdi0puqcakblq4yik4rh3j3p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/70 104 226951 660788 2026-10-30T17:26:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sedan du fullbordat allt, sedan du verkställt alla dessa arbeten, som krävt både konst, skicklighet, händighet och tålamod, och om man då får veta, att det är du, som gjort allt detta, vad blir då din lön? Jo, fängelset. Där ser du din framtid. Lättjan, nöjeslystnaden, vilka avgrunder. Att göra ingenting, det är det sänsta man kan göra, för­ står du mig? Att leva sysslolös, att så att säga äta på samhället, det är liktydigt med att vara en pa...' 660788 proofread-page text/x-wiki ixt5nlkt7409g1v2e9uwj9tcn5hgl97 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/71 104 226952 660789 2026-10-30T17:26:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bjudes dig, ha maskarna bitit i förut. Du skall bli lik en insekt i en källare. Ahl Hav då förbarmande med dig själv, olyck­ liga barn, så ung, så ung, att du för knappt tjugo år sedan lämnade din amma, och säkert har du fortfarande en mor i livet. Jag ber dig, lyssna till mig. Du vill bära vackra, svarta kläder, fina stövlar, frisérat hår, behaga kvinnfolken och över huvud taget vara fin. Men, du skall bli slätrakad i huvudet, och du skall iklädas en... 660789 proofread-page text/x-wiki 7pou7xtm301e48gt2wygafu8072ldr4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/72 104 226953 660790 2026-10-30T17:26:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sant, vad var det du ville hava av mig? Min börs? Se här! Gubben släppte nu Montparnasse och lade i lians hand sin börs, vilken Montparnasse vägde ett ögonblick. Med samma automatiska försiktig­ het som om han stulit den, lät Montparnasse den glida ned i bakfickan på sin rock. Sedan detta var gjort, vände den gamle honom ryggen och återtog lugnt sin promenad. — Odåga! mumlade Montparnasse. Vem var den gamle mannen? Läsaren har sä­ kerligen redan gissa... 660790 proofread-page text/x-wiki 2pmfg0o701sfdpt291qytlvnabxf797 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/73 104 226954 660791 2026-10-30T17:26:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke hade minsta orsak att vara på sin vakt, och, som för första gången i sitt liv tänkte, hade icke upptäckt någonting. När Gavroche uppnått den plats, där fader Mabeuf befann sig, kastade han börsen över staketet och skyndade sig bort där­ ifrån. Börsen föll ned på fader Mabeufs fot. Detta vidrörande väckte honom. Han böjde sig ned och tog upp börsen. Han förstod rakt ingenting, men han öppnade den. Det var en börs med två fack; i det ena fann...' 660791 proofread-page text/x-wiki is2xs0iej6r5025m4oh9ahcii8djnt8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/74 104 226955 660792 2026-10-30T17:27:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 660792 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/76 104 226956 660793 2026-10-30T17:27:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina promenader förbi trädgårdsgrinden en stilig lanciärofficer, smärt om livet som en geting, ele­ gant uniform, kinder, nästan som en flickas, sabeln under armen, väl friserade mustascher ocli glänsande schapka. Förresten hade han ljust hår, blå ögon, runt ansikte, vackert, men tillgjort. I allt utgjorde han en kontrast till Marius. Han hade en cigarr i munnen. Cosette tänkte, att denne officer förmodligen tjänstgjorde vid kasernen på Babylonegatan.... 660793 proofread-page text/x-wiki kfwjl1sfug4iopywyyot8a0t41w2kry Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/77 104 226957 660794 2026-10-30T17:27:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var just i detta ögonblick, som Marius gick omkring i dödstankar och sade till sig själv: — Ack, om jag blott finge återse henne, innan jag dör! Om han hade fått sin önskan uppfylld, om han i dessa ögonblick fått se Cosette betraktande en lanciär, så skulle han saknat ord och han skulle ha dött av sorg. Vems var felet? Ingens. Marius tillhörde dessa naturer, som gräva ned sig i smärta och som förbli däri; Cosette däremot tillhörde dem, som visser...' 660794 proofread-page text/x-wiki 0qnmmmqih67w3avrurkvcnlzlyzalaz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/78 104 226958 660795 2026-10-30T17:27:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ung man utan vare sig namn, börd, förmögenhet, som uppbär ett tempel av ädla känslor och nobla tankar, men det finnes också många män av värld, som förefalla nöjda och välmående, med blanka stövlar och vackra ord. På deras yttre finnes in­ tet att anmärka, men deras inre är uppfyllt av våldsamma och orena passioner, och frånsett des­ sa äro de tomma och ytliga. Vad tilldrog sig nu i Cosettes själ? En lugn och slumrande passion, kärleken i något...' 660795 proofread-page text/x-wiki hrke94c0xljba2eahqqoq0fp06cqnbm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/80 104 226959 660796 2026-10-30T17:37:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Plötsligt tyckte hon sig höra steg av någon, som gick i trädgården. Det kunde icke vara hennes far; han var borta; det kunde icke vara Toussainte; hon hade redan gått och lagt sig. Klockan var tio på aftonen. Hon gick bort till salongens stängda fönster, lade örat intill och lyssnade. Hon tyckte sig höra en karls steg, sakta och försiktiga. Hon skyndade hastigt upp för trappan och in i sitt rum, öppnade något på jalusien och såg ut i trädgården. Det v... 660796 proofread-page text/x-wiki afggi42pgvo88vfd6yj7nutyzxyn1jf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/81 104 226960 660797 2026-10-30T17:37:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Förut hade Cosette av naturen icke varit sär­ skilt rädd av sig. Det fanns i hennes ådror nå­ gonting av bohémens blod och något av den barfotavandrande äventyrerskans. Man torde draga sig till minnes, att hon var mera lärka än duva. I grund och botten var hon av en modig och djärv natur. Följande dag vid mörkrets inbrott promenerade hon i trädgården. Under inflytande av de orediga tankar, som sysselsatte henne, tycte hon sig visserligen då och då hör... 660797 proofread-page text/x-wiki l9ycncdr0u6xkzk9jf6j3535yyv4f4r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/83 104 226961 660798 2026-10-30T17:38:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean blev fundersam. — Det kan icke vara någonting, sade han. Han lämnade henne, uppgivande någon före­ vändning härför och gick ned i trädgården, där hon såg honom undersöka grinden. På natten vaknade hon; denna gång var hon alldeles säker på, att hon hörde någon gå med tydliga steg, helt.nära trappan under hennes fön­ ster. Hon skyndade dit ocliöppnade det. Det fanns verkligen i trädgården en karl, som höll en stor käpp i handen. 1...' 660798 proofread-page text/x-wiki gck3hk9kdqflhoohp7qjcjrgcthrc3q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/82 104 226962 660799 2026-10-30T17:38:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skräckinjagande skugga, som hade en rund hatt. Det var som skuggan av en man, vilken befunnit sig i närheten av trädgruppen några steg ifrån Cosette. Hon blev stående en minut utan att kunna vare sig tala, skrika, röra sig eller vända på huvudet. Slutligen samlade hon allt sitt niod och vände sig resolut om. Där fanns ingen. Hon såg på marken. Skuggan hade försvunnit. Hon gick åter in ibland träden, sökte överallt i alla vrår, gick ända fram till grin... 660799 proofread-page text/x-wiki mx31c85iwdvu3cla5az1nc7erjuzvlz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/84 104 226963 660800 2026-10-30T17:38:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag väcker dig för att göra dig lugn, sade han. Titta här. Här har du din skugga med den runda hatten. Och han visade henne på gräsmattan en skug­ ga, som månen avtecknade, och som verkligen lik­ nade skepnaden av en man, vilken bar en rund hatt. Det var skuggan av en skorstenspipa av järnbleck med en huv över, som befann sig på ett tak i grannskapet. Cosette började också att skratta; alla hennes ängsliga gissningar försvunno och följande dag vid f... 660800 proofread-page text/x-wiki sh6td4mhvsdqgbav1ewgmaof04cikmh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/85 104 226964 660801 2026-10-30T17:38:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de vara någon som promenerat i trädgården på aftonen eller mitt i natten. Efter några dagar uppenbarade sig emellertid någonting nytt.' 660801 proofread-page text/x-wiki quchzbi4pmbx415va74ema0rsvqpfjg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/87 104 226965 660802 2026-10-30T17:39:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen träskor för att kunna gå i trädgården vid denna tiden. Man förkyler sig. Hon gick tillbaka till bänken. I samma ögonblick som hon tänkte sätta sig ned, märkte hon, att på den plats, hon lämnat, låg en ganska stor sten. Hon visste med bestämdhet, att den icke fanns där förut. Cosette betraktade denna sten och frågade sig själv vad den skulle betyda. Plötsligt gick det upp för henne, att stenen icke hade kommit på bänken av sig själv, utan att...' 660802 proofread-page text/x-wiki 82b07gcezvh9wenznd3zrpiuvqp0joe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/88 104 226966 660803 2026-10-30T17:39:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'om nätterna försänkt i tankar, kom ofta ganska sent hem. — Toussainte, återtog Cosette, du stänger väl luckorna till trädgården ordentligt varje afton och sätter för bommarna och skjuter för riglarna? — ja, var lugn, fröken. Toussainte glömde aldrig detta, och Cosette visste det också, men hon kunde aldrig låta bli att tillägga: — Det är så ödsligt här. — Ja, det är det nog, sade Toussainte. Man skulle kunna bli mördad här på kortare tid...' 660803 proofread-page text/x-wiki de81o4ov19mw1tmeenj2aod0skna81m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/89 104 226967 660804 2026-10-30T17:39:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inte improviserat och kanske något vid tanken på den gångna veckans syner vågade Cosette icke ens säga: — Se efter stenen, som någon lagt på bänken! Så rädd var hon för att öppna trädgårdsdörren och för att "karlarna"skulle komma in. Hon lät omsorgsfullt låsa alla dörrar och fönster och lät Toussainte undersöka hela huset ifrån källaren till vindetn, stängde in sig i sitt rum, sköt för riglarne, tittade under sin säng, lade sig och sov då...' 660804 proofread-page text/x-wiki rr3dgwfpkmlhmu6c2pn33xgka03z9cj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/90 104 226968 660805 2026-10-30T17:39:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gor försvunno ur hennes tankar till och med ste­ nen. Det hade aldrig funnits någon sten på bänken, liksom det aldrig funnits någon karl med rund hatt i trädgården; jag har drömt om stenen lik­ som om det andra. Hon klädde på sig, gick ned i trädgården, tog vägen bort till bänken och kände en kall rysning. Stenen fanns där. Men detta varade endast ett ögonblick. Vad som var rädsla om natten, är nyfikenhet om dagen. — Bah! sade hon. Jag skall se eft...' 660805 proofread-page text/x-wiki c1x7c4p93x1dmr5rzt8zxvgrqeja76z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/91 104 226969 660806 2026-10-30T17:40:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette sökte efter ett namn, men det fanns in­ tet; hon sökte en signatur, men icke heller nå­ gon sådan fanns. Till vem var detta adresserat? Förmodligen till henne själv, eftersom en hand lagt paketet på hennes bänk. Vem kom det ifrån? En egendomlig makt fängslade henne, hon för­ sökte vända bort sina ögon ifrån bladen, som darrade i hennes hand, hon betraktade himlen, gatan, akasierna, som badade i ljus, duvorna, som sutto på ett tak i närheten; d... 660806 proofread-page text/x-wiki o6yinla295cxl2q6g9vknng10oh09cn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/93 104 226970 660807 2026-10-30T17:40:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'då själen knäböjer, oberoende av kroppens ställ­ ning. Älskande, vilka äro skilda åt, svika frånvaron på tusentals chimära sätt, vilka dock äga sin verk­ lighet. Man hindrar dem ifrån att se varandra, de kunna icke skriva till varandra; de finna då en mängd hemlighetsfulla medel, varmed de sätta sig i förbindelse med varandra. De skicka varandra fåglarnas sång, blommornas doft, barnens leende, solens ljus, vindens suckar, stjärnornas strålar, ja,...' 660807 proofread-page text/x-wiki peb1w34oype9fw6wx48tob2cdt7r4x3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/94 104 226971 660808 2026-10-30T17:40:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '0, kärlek! Dyrkan! Lycksaligheten hos tvenne själar, som förstå varandra, hos två hjärtan, som skänka sig åt varandra, hos två blickar, som sän­ ka sig i varandra! Ni skall ge mig denna sällhet, jag hoppas det. Ensliga vandringar på tu man hand, underbara, välsignade dagar! Ibland har jag drömt om, att en timma sänkte sig ned från änglarnas liv och vävde in sig i människornas. Gud kan icke skänka de älskande större sällhet än när han ger dem til...' 660808 proofread-page text/x-wiki kdsfbtn65xn9g5ebnesutouc2wajude Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/95 104 226972 660809 2026-10-30T17:40:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tvenne väsen till en änglalik och helig enhet, så är livets hemlighet uppenbarad för dem; de äro då icke längre blott två ting i samma bestämmelse; de äro icke längre blott de båda vingarna hos samma ande. Älska, sträval Den dagen du ser en kvinna, som rör sig fram­ för dig, omstrålad av ljus, då är du förlorad, då älskar du. Det återstår dig då endast en sak; att tänka på henne så intensivt, att hon nödgas tänka tillbaka på dig. Det som...' 660809 proofread-page text/x-wiki 7kqp3tmk5kkmlh700ndx9v6lyoumz6e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/96 104 226973 660810 2026-10-30T17:40:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ket begrundande som himlen och mer än himlen lycksaligheten. — Kommer hon ännu till Luxembourg? — Nej, herre. — Det är i denna kyrkan, som hon övervar mässan, inte sant? — Hon har icke varit här på länge. — Bor hon alltid i detta huset? — Hon har flyttat! — Vart har hon flyttat? — Hon har icke sagt det. Hur sorgligt att icke veta, vart man skall sända sin egen själ! Kärleken kan ibland vara barnslig; de andra passionerna kunna ibland vara småa...' 660810 proofread-page text/x-wiki 3lnblk9mv7glskdhpe86v5nvmqgz987 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/97 104 226974 660811 2026-10-30T17:40:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Älska! En dyster, strålande förklaring, blan­ dad med straff. Det är extasen tillsammans med dödskampen. 0, vilken fåglarnas glädjel De sjunga, emedan de äga ett näste. Kärleken är en himmelslc inandning av paradi­ sets luft. Ni, djupsinniga hjärtan och tänkande männi­ skor, tag livet sådant som Gud gjort det. Det är en lång prövning, en obegriplig förberedelse till den okända bestämmelsen. Denna bestämmelse, den rätta, börjar för människan m...' 660811 proofread-page text/x-wiki eh0vbrm5ahjbsxnhayjz8u454xzqc62 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/98 104 226975 660812 2026-10-30T17:41:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att älskas är stort, meii långt större är att äl­ ska. Hjärtat blir heroiskt utav passionens kraft. Det består uteslutande av det som är rent och det stöder sig uteslutande på det som är stort och ädelt. En ovärdig tanke trivs inte där, lika litet som en nässla trivs på ett snöfält. Den höga och rena anden, otillgänglig för mängdens passioner oclisinnesrörelser, behärskande denna världens moln och skuggor, dess dårskaper, dess osannin­ gar, d...' 660812 proofread-page text/x-wiki o0u8uywcwovxt12diy8b60prxkyqsn2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/100 104 226976 660813 2026-10-30T17:41:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och fyllde hennes hjärta med ett ljust skimmer. Den uppfostran, som hade bibringats henne, hade alltid talat oin själen och aldrig om kärleken, all­ deles som om man skulle tala om branden men icke lågan. Detta papper, bestående av några sidor, uppenbarade plötsligt för henne kärleken, smärtan, bestämmelsen, livet, evigheten, början till slutet. Det var som om en hand plötsligt öppnat sig och kastat till henne en mängd strålar. Hon fann i dessa rader... 660813 proofread-page text/x-wiki kgu7izsp6p3m69h0oqhimh6yr1afol3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/101 104 226977 660814 2026-10-30T17:41:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men varifrån kunde dessa blad komma? Vem hade skrivit dem? Cosette tvivlade ej en minut. Det fanns blott en. Hanl Hennes själ hade åter fyllts av ljus. Hon kände en oerhörd glädje men samtidigt en djup oro. Det var han, han, som skrev till henne: han, som varit där, han, vars arm hade sträckts in genom grinden. Medan hon hade glömt honom, hade han återfunnit henne. Men hade hon verkligen glömt honom? Aldrig! Hon hade varit dåraktig nog att för ett ögo... 660814 proofread-page text/x-wiki 4c726u8uu6mznn1y7710rpxe1uy3bys Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/102 104 226978 660815 2026-10-30T17:41:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lig, dum, narraktig och enfaldig, förarglig och ful. Officeren ansåg sig skyldig att skänka henne ett småleende. Hon vände sig förargad bort, och harmens rodnad spred sig över hennes kinder. Om hon hade ägt något att kasta på honom inom räck­ håll, skulle hon gjort det. Hon skyndade bort, gick åter in i paviljongen, låste sitt rum, för att ännu en gång läsa brevet, lära sig det utantill samt ännu en gång tänka över det. När hon läst det tillräc...' 660815 proofread-page text/x-wiki 44vulfvgx1iau9longdox0schz29cl6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/103 104 226979 660816 2026-10-30T17:42:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hjärta, hon kände det röra vid sin kropp och om Jean Valjean i det ögonblicket hade sett henne, skulle han häpnat vid åsynen av den strålande va­ relsen, vars ögon uttryckte en sådan outsäglig glädje. — Ja, tänkte hon för sig själv, det är han. Detta är sänt från honom till mig. Och hon inbillade sig, att det var tack vare änglarne, genom försynens ingripande som hon fått detta budskap. 0, du kärlekens förklarade ljus, o, du drömmarnes förgyll...' 660816 proofread-page text/x-wiki ak63plrqlzyii1miqji2uhdgdien8ub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/105 104 226980 660817 2026-10-30T17:42:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Stenen låg fortfarande kvar. Hon satte sig och lade sin vita hand på denna sten, liksom ville hon smeka och tacka densamma. Plötsligt erfor hon denna egendomliga känsla, som bemäktigar sig en ibland, då någon står bak­ om en utan att man ser denne någon. Hon vände på huvudet och reste sig upp. Det var han. Han var barhuvad. Han föreföll blek och utmagrad. Hans svarta dräkt kunde man knappast känna igen. Skymningen dolde nästan hans vackra panna ocliha... 660817 proofread-page text/x-wiki fepqfa5wu19k98864kzttw0onse35bz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/106 104 226981 660818 2026-10-30T17:42:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon fram till ett träd, mot vilket hon lutade sig. Om detta icke stått där, skulle hon fallit. Då hörde hon hans röst, denna röst, som hon egentligen aldrig hört förr, och vilken knappast förmådde höja sig över bladens sus, då den fram­ viskade: — Förlåt mig, att jag är här. Mitt hjärta är överfullt, jag kunde icke leva på detta sätt, därför har jag kommit. Har ni läst vad jag lagt på bänken? Känner ni igen mig? Var icke rädd för mig. De...' 660818 proofread-page text/x-wiki rnd5ro4jzd12ub59il4zomjmmhzan6m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/107 104 226982 660819 2026-10-30T17:42:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Om nätterna gick jag hit. Var inte rädd; ingen ser mig. Jag ville bara se edra fönster på nära håll. Jag har gått så sakta, på det att ingen skulle höra det och emedan jag var rädd för att ni skulle bli skrämd. Häromkvällen stod jag strax bakom er, när ni vände er om, men jag skyndade bort. En gång hörde jag er sjunga. Jag var lycklig. Kan det på något sätt skada er, att jag hör er sjunga innanför fönstret. Nej, det kan det inte. Säkert inte. Se...' 660819 proofread-page text/x-wiki t2lz8dsvzzngnzrqffg8fd126gx39sl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/108 104 226983 660820 2026-10-30T17:42:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na, vars former han kände mot sitt bröst. Han var utom sig av kärlek. Hon fattade hans ena hand ocli tryckte den mot sitt hjärta. Han kände papperet, som hon lagt där, och framstammade: — Du älskar mig? Hon svarade med en så svag röst, att den lik­ nade en fläkt: — Var tyst! Du vet det. Och hon gömde sitt rodnande ansikte vid den berusade och lycklige ynglingens bröst. Han sjönk ned på bänken med henne vid sin sida. De funno inga ord. Stjärnorna bör...' 660820 proofread-page text/x-wiki bpwyduozreyxz0ewex047vzj4yn1bsh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/109 104 226984 660821 2026-10-30T17:43:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'väg han kommit in och huru det var möjligt, att han kunde befinna sig i trädgården. Det föreföll henne alldeles naturligt, att han skulle vara där. Ibland vidrörde Marius med sitt knä Cosettes knä, och då gick en dallring genom dem båda. Då och då fick Cosette fram ett ord. Hennes själ dallrade på hennes läppar som en daggdroppe dallrar på en ros. Så småningom började de tala med varandra. De hade varit så överfyllda av känslor, vilka nu efter de...' 660821 proofread-page text/x-wiki ekvc2aiavy2j8aixe3hcmpwxo7ll9yz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/110 104 226985 660822 2026-10-30T17:43:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra, de förtrollade varandra och de förbländade varandra. När de hade slutat, när de sagt varandra allt, lutade hon sitt huvud mot hans skuldra och frå­ gade: — Vad heter du? — Jag heter Marius, sade han. Och du? — Jag heter Cosette.' 660822 proofread-page text/x-wiki ofzannfjigfq78x9iazku2154wyasso Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/112 104 226986 660823 2026-10-30T17:43:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kisade hon en elakhet utan gräns, och i förhållande till dem var hennes hjärta otillgängligt. Som man vet, avskydde hon den äldste sonen; den andra förbannade hon. Varför? Därföre. Det mest rysansvärda av alla motiv och det mest ohyggliga av dem alla, därför: Jag har ingen användning för en hel skock barnungar, sade denna mor. Vi vilja nu förklara på vad sätt makarna Thénardier lyckats bli av med de bägge yngsta barnen och huru de lyckades draga förd...' 660823 proofread-page text/x-wiki 0i57c2f6j2sicv2z6jwdempnpvxhhnb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/113 104 226987 660824 2026-10-30T17:43:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åttio francs i månaden. Dessa åttio francs utbe­ talades punktligt på en viss dag å gamle Gillenormands vägnar av den person, som uppbar hyrorna. Han hette M. Barge, och bodde på Roi-de-Sicilegatan. Barnen dogo, och då måste även betalnin­ gen dö. Magnon måste finna på en utväg. Den kategori kvinnor, som hon tillhörde, känner i all­ mänhet till allt om sina medsystrar. De bevara noggrant varandras hemligheter och hjälpa varan­ dra. Det fattades Magn...' 660824 proofread-page text/x-wiki nizr0fdprsjhu4hfpy495np35jw5q8p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/114 104 226988 660825 2026-10-30T17:43:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märkte ingenting utav ombytet. — Ack, min lierre, vad de likna er, sade Magnon. Thénardier, som icke hade något emot små av­ vikelser, begagnade detta tillfälle att byta om namn och kallade sig Jondrette. Hans båda flickor ocli Gavroche hade knappast tid att märka, att de hade tvenne små bröder. På en viss grad av eländet gripes man av likgiltigheten, och man betraktar knappast de levande människorna såsom någon­ ting verkligt. Ens närmaste te sig oft... 660825 proofread-page text/x-wiki go5xliino9llatywrj6dxjn1u4y7i5f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/115 104 226989 660826 2026-10-30T17:44:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Allt är tillåtet. Ingen människa kan finna något otillräckligt häri. Och när det är fråga om barn, som icke äga en sou, så se de icke heller efter så noga. Fröken Magnon bestod sig med en viss elegans. Hon klädde sig fint. Hon delade sin bostad, som var möblerad med vissa anspråk, ehuru tarvligt och trasgrannt, med en illmarig engelska, som nu­ mera var parisiska. Denna engelska framhöll all­ tid sina förbindelser med rikt och förnämt folk. Hon...' 660826 proofread-page text/x-wiki 0ykgpkl86dsk4bavk6f0r1cmq28cawu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/116 104 226990 660827 2026-10-30T17:44:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en dag till Magnon för att hämta sina tio francs, oclidå yttrade han till henne följande: — Jag tycker verkligen, att "Fadern" borde giva dem undervisning också. Men de stackars barnen, som hitintills varit nå­ got så när beskyddade, blevo plötsligt utkastade i livet och nödsakade att sörja för sig själv. En omfattande arrestering som denna, vari Jondrette var inblandad, drar ofta med sig ytterligare undersökningar och häktningar, och sådant kan icke... 660827 proofread-page text/x-wiki nc5vh7gkw09jeltqfjqvyfqz4h1ne79 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/117 104 226991 660828 2026-10-30T17:44:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lämna; på papperet stod en adress: M. Barge, vicevärd för Roi-de-Cicil-gatan n:r 8. Skomaka­ ren sade till dem: — Ni bor inte här längre. Gå dit. Det är strax här intill. Första gatan till vänster. Fråga värden och visa denna lapp. De båda barnen gingo, den äldre ledsagande sin yngre bror och hållande i handen det papper, som skulle vara deras vägvisare. Det var kallt, och de små stelnade fingrarna förmådde icke fasthålla lappen säkert. Vid hörn...' 660828 proofread-page text/x-wiki nk4k7lv69nyc336asej3rxpmo37672g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/119 104 226992 660829 2026-10-30T17:45:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'allt som oftast hårda stormar, beledsagade av ås­ ka ocliblixt. En afton, då vinden rasade så skarpt, att man kunde tro, att man hade januari månad tillbaka, ocli då de personer, som tvingades att va­ ra ute, tagit på sig sina varmaste rockar, då stod lille Gavroche huttrande av köld och klädd i sina trasor. Han var doclc lika glad som vanligt ocli betraktade med förtjusning en barberares butik i trakten av L'0rme-Saint-Gervais. Han var klädd i en fru... 660829 proofread-page text/x-wiki 28qey7lbj7se7kbhj0bxbl5uuja0z6z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/120 104 226993 660830 2026-10-30T17:45:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'samtidigt hade blicken fäst på tvålen, mumlade han mellan tänderna: — Tisdag — det är icke tisdag. Är det tisdag? Det är kanske tisdag — jo, det är tisdag. Man har aldrig kunnat utfundera vad lian me­ nade med denna monolog. Om denna monolog möjligen kunde hänföra sig till funderingarna över när han sista gången ätit en ordentlig måltid, så var detta för tre dagar sedan, för man hade nu fredag. Barberaren, som stod i sin uppvärmda butik, var f...' 660830 proofread-page text/x-wiki degm4teomfsnbc7vco0g0yh2rpy0iyj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/121 104 226994 660831 2026-10-30T17:45:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och deras ord voro omöjliga att förstå, emedan de skakades av snyftningar och hackade tänder. Barberaren vände sig om med en vresig min, och utan att lägga bort rakkniven, knuffade han undan den äldre med vänstra handen och den yngre med knät, körde ut dem på gatan och stängde sin dörr sägande: — Här komma de och släppa in all kylan för ingenting. De båda barnen återtogo gråtande sin vandring. Nu var himlen mulen, och det började regna. Lille Gavro...' 660831 proofread-page text/x-wiki 5vqumwf48oq1tvdfydvfa1m6of5awjz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/122 104 226995 660832 2026-10-30T17:45:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'che förde dem framåt Saint-Antoine-gatan i rikt­ ning mot Bastiljen. Gavroche kastade en förargad blick tillbaka på barberarens fönster. — Han har inte något hjärta, den där fula fis­ ken, mumlade han, han är engelsman. En flicka, som såg dem vandra alla tre i rad med Gavroclie i teten gav upp ett gapskratt. Det­ ta skratt visade, att hon hånade gruppen.. — God afton, fröken Omnibus, sade Gavroche. Ett ögonblick senare kom han åter att tänka på bar...' 660832 proofread-page text/x-wiki npduespr097q6kmfiyghxgbvhqp12y5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/123 104 226996 660833 2026-10-30T17:45:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tänker herrn klaga? — Ja, på dig. — Kontoret är stängt, sade Gavroche, det är för sent för några klagomål. Under det han fortsatte gatan framåt, varseblev han en alldeles genomfrusen tiggarflicka, som kunde vara omkring tretton eller fjorton år. Hon satt i en portgång, och hennes kjol var så kort, att man kunde se hennes knän. Den lilla började bli alldeles för stor för en sådan dräkt. Det är inte alltid roligt att växa. Klänningen blir kort...' 660833 proofread-page text/x-wiki tk0uh345aldtzdxwhxpcmj5nxysay9z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/124 104 226997 660834 2026-10-30T17:45:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den helige Martin, vilken åtminstone hade hälften av sin kappa kvar. Detta utrop hade tydligen icke behagat regnet, som fortfor att strömma dubbelt mycket. Så stygg hämnden kan vara, när den straffar en god gär­ ning. — Vad nu då! utropade Gavroche. Vad skall detta betyda? Det regnar ännu. Gode Gud, om detta skall fortsätta, så säger jag upp mig. Han återtog sin vandring. — Det gör detsamma, sade han och kastande en blick på tiggerskan, som svepte in...' 660834 proofread-page text/x-wiki aovmabeqjen4mg3dfy7837rqftws0aq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/125 104 226998 660835 2026-10-30T17:46:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, förlåt herre, vi ha både mamma och pappa, men vi veta icl<e var de äro. — Ibland är det bättre att icke veta var de äro, sade Gavroche, som var tänkare. Den äldre fortsatte: — Så här ha vi nu gått i två timmar, vi ha sökt i rännstenarna efter nå­ gonting, men vi ha ingenting kunnat finna. — Jag vet, sade Gavroche. Det är hundarna, som taga allt. Han tilläde efter en stunds tystnad: — Jaså, vi ha alltså blivit av med våra för­ äld...' 660835 proofread-page text/x-wiki 1o8i0394rk4edzdpwtkhdfem3ftivjh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/126 104 226999 660836 2026-10-30T17:46:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hade emellertid stannat och under några minuter grävde och sökte han i sina fickor samt i de gömställen, han hade i sina trasor. Slutligen lyfte han upp huvudet med en min, som skulle verka belåten, men som i verklig­ heten var triumferande. — Lugn, mina små barn! Här har jag så mycket, att vi kunna få h'ällsmat alla tre. Han tog ur en av sina fickor fram en sou. Utan att låta de båda små få tid att uttrycka sin förvåning, förde han dem framför...' 660836 proofread-page text/x-wiki 8wherg5qj4azr6kf9yjiyevdm425awy 660838 660836 2026-10-30T17:46:50Z Jonatanskogsfors 17420 660838 proofread-page text/x-wiki qmiast5ukxdnkksp1dugprp6dhrfrpy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/127 104 227000 660837 2026-10-30T17:46:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad nu då? De av våra läsare, vilka frestas att i detta Gavroches utrop till bagaren se ett ryskt eller polskt ord eller ett av de vilda rop, vilka utstötas av yoways eller botokudoc, när de tvärs över öknarna skynda mellan floderna, underrättas om, att detta ord är detsamma som: Vad nu då? Detta förstod bagaren fullständigt, och han svarade: — Åhå, kors, det är ju bröd, vet jag; ett all­ deles utmärkt bröd av andra kvalitén. — Mycket grovt b...' 660837 proofread-page text/x-wiki lfytbrz9dlbzszbgxgjq261lo1evzdn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/128 104 227001 660839 2026-10-30T17:47:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De små gossarna sågo på varandra utan att förstå honom. — Ah, det är sant, de där pysarna förstå ännu ingenting, de äro för små. Och han tilläde: — Ät nu. Samtidigt räckte han dem vars ett stycke bröd. I den tron att den äldre, som syntes honom mest värdig att konversera med, var i beliov av en särskild uppmuntran och borde befrias från all tveksamhet angående hungerns tillfredsställande, sade Gavroche till honom, i det han räckte honom den st...' 660839 proofread-page text/x-wiki oc7pqj6mpw0bh8ordry4z4t5ktmr6rl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/129 104 227002 660840 2026-10-30T17:47:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'butiksfönstren, stannade den minste för att se, hur mycket klockan var; han hade ett litet ur av tenn, som hängde på ett band omkring hans hals. — Den där är säkerligen en liten kyckling ännu, sade Gavroche. Därefter mumlade han mellan tänderna: — Det gör detsamma, men hade jag pojkar, så nog skulle jag sköta dem på annat sätt. När de ätit upp sitt bröd och kommit fram till hörnet av den tämligen obehagliga Balletgatan, 1 vars bakgrund man skymtar...' 660840 proofread-page text/x-wiki tk5yaje8tofflilrdbbsk9b949to6er Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/130 104 227003 660841 2026-10-30T17:47:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När de kommit under ett mörkt portvalv, dolda för blickar och skyddade för regnet, frågade Montparnesse: — Vet du vart jag ämnar gå? — Till schavotten,, sade Gavroche. — Skämta inte! Och Montparnasse fortfor: — Jag ämnar söka upp Babet. — Aha, sade Gavroche, hon heter alltså Babet? Montparnasse sänkte rösten: — Det är ingen hon. Det är en han. — Jaså, Babet! — Jaha, just Babet. — Den där trodde jag satt inom lås och bom. — Han har br...' 660841 proofread-page text/x-wiki p78l4y24wwe2ptv7l1qf9y17nszxegb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/131 104 227004 660842 2026-10-30T17:47:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under det Gavroche lyssnade till honom, hade han fattat tag i en käpp, som Montparnasse höll i handen; han hade helt automatiskt lossat käp­ pens övre del och varseblev klingan av en dolk. — Jaså, sade han, och sköt hastigt ned dolken igen, du har tagit med dig din gendarm, förklädd till bracka! Montparnasse klippte med ögonen. — Jag förstår, sade Gavroche, du har tänkt att få dig ett nappatag med snokarna. — Man vet aldrig, svarade Montparnasse. Det... 660842 proofread-page text/x-wiki hff7g5oygxuk8rft7hup2mn6bvhokle Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/132 104 227005 660843 2026-10-30T17:47:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men du då, återtog Montparnasse, vart skall du ta vägen? Gavroche visade på sina skyddslingar och sade: — Jag skall gå och lägga dessa här små bar­ nen. — Var då? — Hemma hos mig. — Vad menar du med det? — Hemma hos mig, säger jag. — Bor du någonstans? — Jo du, jag bor. — Var bor du? — Hos elefanten, sade Gavroche. Montparnasse blev sällan förvånad, men nu ut­ brast han dock: — Hos elefanten! — Javisst, hos elefanten! fort...' 660843 proofread-page text/x-wiki bxh0bv3snzcxdcfds8t6ko39v21fqjv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/133 104 227006 660844 2026-10-30T17:48:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jaså, sade han, jaså elefanten! Bor man bra där? — Alldeles utmärkt! försäkrade Gavroche. Verkligen alldeles utmärkt. Där är åtminstone inte något kallt drag såsom under broarna. — På vad sätt kommer du in? — Jag stiger in. — Finns där då någon öppning? frågade Montparnasse. — Naturligtvis! Men tala inte om det. Det är mellan frambenen. Ännu ha snokarna inte fått reda på det. — Och du klättrar upp? Jaha, nu förstår jag. — Ett...' 660844 proofread-page text/x-wiki e7ex6og6ucqw0p9gmi0i5g4g35j527i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/134 104 227007 660845 2026-10-30T17:48:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tog upp från fickan två små saker, som icke voro någonting annat än två små rör, omlindade med bomull och vilka han stack in i näsborrarna. Detta gjorde, att hans näsa fick ett helt annat utseende. — Detta förändrar dig, sade Gavroche, nu är du mindre ful; så borde du alltid se ut. Montparnasse var en vacker pojke, men Gav­ roche skämtade gärna. — Skämt åsido, sade Montparnasse, hur ser jag ut? Han hade också fått en helt annan röst. På et...' 660845 proofread-page text/x-wiki oxgipp1bv6xda8976os7gg33nlb71xk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/135 104 227008 660846 2026-10-30T17:48:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Hör på vad jag säger dig, pojke; om jag vore på stället med min dogg, min dagg och min damm, och om du slängde åt mig tusentals kop­ parmynt, så skulle jag icke vägra att arbeta, men vi hava icke fettisdag i dag. Denna märkvärdiga rotvälska hade en egen in­ verkan på gamängen. Han vände sig hastigt om, promenerade bort därifrån men kastade gran­ skande blickar runt omkring sig och varseblev på några stegs avstånd en polis, vilken stod med ryg­...' 660846 proofread-page text/x-wiki dbis9bt4et6bdhrbprtv86kfj7g7x1z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/136 104 227009 660847 2026-10-30T17:48:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varnat Gavroche för polisen, innehöll ingen annan mening än den, som uttrycktes genom de uppre­ pade assonaserna. När dessa förekomma invävda i en mening, betyder detta på franskt slangspråk, att man måste vara på sin vakt och vara noga med vad man säger.' 660847 proofread-page text/x-wiki 166udspwxn9u5tpzzw44dpcth7hzg46 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/138 104 227010 660848 2026-10-30T17:48:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'väckande och fruktansvärd silhuett. Man förstod ej, vad det var. Det var ett slags symbol för fol­ kets styrka. Det var dystert, gåtfullt och ofantligt. Det var ett slags mäktigt fantom, synligt vid sidan av och över Bastiljens osynliga gengångare. Det var få främlingar, som besökte detta mo­ nument, och ingen förbigående ägnade det någon uppmärksamhet. Det föll i spillror, och varje år föllo stora stycken av murbruk bort och bildade rysliga sår. "E...' 660848 proofread-page text/x-wiki n5tbp0y5mmx887fuhmuxjnbotu6ii3r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/139 104 227011 660849 2026-10-30T17:49:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'under natten. Natten är den verkliga omgivnin­ gen för allt, som hör till skuggornas värld. När skymningen föll på, förvandlades den gamla ele­ fanten. Han blev lugn och fruktansvärd i mörk­ rets förskräckliga upphöjdhet. Tillhörande det förgångna, passade han in i natten, och mörk­ ret ökade hans storhet. Detta grova, tunga, bistra, stränga, nästan vanskapta monument, som dock utan tvivel var ma­ jestätiskt och präglat av ett storslaget och vi...' 660849 proofread-page text/x-wiki 0sw2z3ip65uovv7s41nbx4qhr1qnmb9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/140 104 227012 660850 2026-10-30T17:49:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'platsen — så hade elefantens arkitekt lyckats att i endast lera skapa något stort, under det att "ka­ minens" arkitekt ej hade lyckats göra annat än skapa en futtig sak i brons. Denna "kamin", som man har döpt till det klingande namnet Julipelaren, detta misslyckade monument över en misslyckad revolution, befann sig ännu år 1832 höljt i en ofantlig klädnad av bräder, som vi för vår del nu sakna, och omslöts av ett högt plank, vilket bidrog att helt is... 660850 proofread-page text/x-wiki d1isxc3qonrl686901fi68gqrl412dl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/141 104 227013 660851 2026-10-30T17:49:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barnen voro en smula ängsliga men följde Gavroche utan att säga ett ord och litade på denna lilla försyn i trasor, som hade givit dem bröd och lovat dem bostad. Längs planket låg en stege, som om dagen an­ vändes av arbetarna i den närgränsande brädgår­ den. Med ovanlig styrka lyfte Gavroche upp den och ställde den mot ett av elefantens framben. Där stegen slutade, såg man ett svart hål rakt in i kolossens buk. Gavroche visade stegen och öppningen fö...' 660851 proofread-page text/x-wiki 0tcmthpbqwmpqt7754lar9khxics0ls Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/142 104 227014 660852 2026-10-30T17:49:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Så där ja, ropade han, klättra upp nu små pysar, så få ni se hur bussigt man har det här. Klättra du först, sade han till den äldre, jag räc­ ker dig handen. De små knuffade till varandra med armbågar­ na; på samma gång som gamängen skrämde dem, lugnade han dem. Regnet fortsatte att ösa ned. Den äldre repade först mod. När den yngre såg, att brodern börjat klättra ocliatt han själv stod ensam kvar mellan jättens fötter, kände han stor lu...' 660852 proofread-page text/x-wiki do29mfad2bw360gd5qx5hphlb006yct Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/143 104 227015 660853 2026-10-30T17:50:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pojken hade lyckligt passerat öppningen. — Vänta nu på mig, sade Gavroche, min herre, var av den godheten att sitta ned. Han kröp ut genom öppningen på samma sätt som han krupit in, halade sig med en ekorres vighet ned utefter elefantens ben och hamnade slutligen på fötterna i gräset nedanför honom, fattade den lille femåringen kring livet, ställde upp honom mitt på stegen och med pojken fram­ för sig började han uppstigningen. Han ropade till den äld... 660853 proofread-page text/x-wiki bp2kyr6wkh81ewffywqwtfme30m5rqu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/144 104 227016 660854 2026-10-30T17:50:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ort. Pojken hade blivit mottagen och skyddad av kolossen. När brackorna iklädda sina helgdags­ kläder passerade elefanten vid Bastiljen, brukade de kasta föraktliga blickar på honom och fråga: — Vad skall egentligen den där tjäna till? Jo, den där tjänade till att under kalla, frostiga och regniga dagar skydda en liten varelse, som har varken far eller mor, varken mat eller kläder eller tak över huvudet. Den där tjänade till att taga emot den oskyldig... 660854 proofread-page text/x-wiki trgzwdhhbkcey3jn587xx9qdyjy38a8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/145 104 227017 660855 2026-10-30T17:51:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kejsaren behöft både brons, järn, guld och mar­ mor; Gud behövde intet annat än detta gamla ruckel av bräder, bjälkar och murbruk. Kejsaren hade haft en genialisk dröm. I denna elefant, som stod där, väpnad, storartad, resande sin snabel, bärande sitt torn, och som överallt, runt omkring sig skulle spruta livande vattenstrålar, hade han velat likna folket; Gud hade gjort en annan sak, som var ännu mer storartad: han hade skänkt en boning åt ett stacka... 660855 proofread-page text/x-wiki 1gokfplvoku4sym1k3o1v16sq9843i8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/146 104 227018 660856 2026-10-30T17:51:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hade tänt på en lunta doppad i tjära, som osade mer än den lyste, och som gav ett dunkelt be­ grepp om elefantens inre. Gavroches båda gäster sågo sig omkring och erforo ungefär samma känslor som den, vilken be­ fann sig i det inre av ett stort Heidelbergervinfat, eller som Jonas, som befann sig i den bib­ liska valfiskens buk. Ett helt skelett visade sig för deras ögon och omgav dem. Ovanför sig sågo de en lång, brun planka, från vilken på vissa mell... 660856 proofread-page text/x-wiki jqvvjw4b8brsfepu2ujdwazm4yate8n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/147 104 227019 660857 2026-10-30T17:51:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De båda barnen sågo så förskräckta ut, att han fann det nödvändigt att säga några allvarliga ord. — Vad är det för smörja du pratar! utbrast han Är det inte fint nog kanske? Passar det inte? Du vill kanske hellre bo i Tullerlerna eller är du kanske dum? Tala då om det. Jag vill bara tala om, att jag inte låter leka med mig. En smula stränghet är alltid nyttig mot rädsla. Det brukar lugna Gossarna närmade sig Gavroche. Faderligt rörd av denna fört...' 660857 proofread-page text/x-wiki 1nunyawrghvacpsd8ggerdh8w15q3pf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/148 104 227020 660858 2026-10-30T17:51:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Och han föste dem fram till det, som vi äro lyckliga nog att kunna kalla rummets bakgrund. Där fanns hans säng. Gavroche hade en riktig säng, det vill säga, han hade en madrass, ett täcke och en alkov med förhänge. Madrassen utgjordes av en halmmatta, täcket var ett stycke grovt grått ylletyg, men varmt och nästan nytt. Här skola vi nu beskriva alkoven. Tre ganska långa stänger voro nedstuckna i golvets grus, det vill säga på elefantens buk, två fra... 660858 proofread-page text/x-wiki fmqcoo1owedq9o24dug9hga3yrkep1q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/149 104 227021 660859 2026-10-30T17:51:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nätet, och de båda ändarna därav, som lågo över varandra, skilde sig åt. — Stig på, pojkar, men på alla fyra, sade Gavroche. Han lät sina båda gäster försiktigt krypa in i buren, därefter kröp han själv in, lade ste­ narna tillrätta efter sig och tillslöt därefter öpp­ ningen. De hade lagt sig på mattan alla tre. Hur små de än voro, skulle dock ingen av dem kunnat stå upprätt i alkoven. Gavroche hade allt­ jämt sin vaxstapel i handen. —...' 660859 proofread-page text/x-wiki cj1ie9z0pfdgrztdckf9eadxw2b2n8j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/150 104 227022 660860 2026-10-30T17:51:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dörr, sedan hämtar man så mycket man har lust till. Under det han talade, stoppade han en del av täcket omkring den minste, vilken mumlade: — 0, vad här är skönt och varmt! Gavroche kastade en belåten blick på täcket. — Det är också från Jardin des Plante, sade han, jag har tagit det ifrån aporna. Och pekande på mattan, varpå de lågo och vil­ ken var tjock och bra, sade han: — Den har tillhört giraffen. Efter en stund fortfor han: — Kreaturen h...' 660860 proofread-page text/x-wiki hkiyj6yfupw7g3b7hmmu2o092l77xeb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/151 104 227023 660861 2026-10-30T17:52:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Herrn, frågade den äldre helt blygt, herm är således inte rädd för polisen? Gavroche inskränkte sig till att svara: — Parvel, man säger inte polisen, man säger snokarna! Den lille låg med vidöppna ögon men sade ic­ ke ett ord. Han låg vid ena sidan av mattan, den äldre låg i mitten, och Gavroche bredde över ho­ nom täcket med lika stor ömhet som någon mor och sköt upp mattan under hans huvud med en mängd gamla trasor, så att barnet erhöll e...' 660861 proofread-page text/x-wiki 7lteqki60ds33onua8vf91qbu8pakn7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/152 104 227024 660862 2026-10-30T17:52:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja men, sade barnet, vi ha ju ingenstans att bo och vi visste ju inte vart vi skulle gå. — Ditt får, återtog Gavroche, man säger ki­ nesa. — Och förresten var det hemskt att vara en­ samma hela natten. — Man säger inte natten, man säger "det svarta". — Tack herrn, sade barnet. — Hör på, sade Gavroche, man skall aldrig lipa för ingenting. Jag skall taga vård om er. Ni ska få se så roligt vi ska ha. I sommar ska vi gå till la Glaciéere med Na...' 660862 proofread-page text/x-wiki azuegdux2zzv8jglndk4xhnwvlowa7x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/153 104 227025 660863 2026-10-30T17:52:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de vildarna. De ha rosafärgade trikåer, som sitta i skrynklor, och deras armbågar äro stoppade med vit tråd. Sedan ska vi gå på operan, vi gå in med klacken. På operan är det en respektabel samling, men småteatrarnas klack tycker jag inte om. Kan du tänka dig, att på operan betala de ända till tjugo sous, sådana dumbommar. Och sedan skola vi gå till giljotinen. Jag skall visa er bödeln, han bor på Marais-gatan. Det är herr Sanson. Det finns en brevlåd... 660863 proofread-page text/x-wiki 0otjf0whknrxc4cawv9pk9tgudzmw1t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/154 104 227026 660864 2026-10-30T17:52:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'halmen och det kunde göra så att hela huset brann upp. — Man säger icke huset brinner upp, man sä­ ger luntan har tuttat fyr, sade Gavroche. Ovädret tilltog, man hörde emellan åskknallarna hur störtregnet sköljde ned utefter kolossens rygg. — Nu lura vi regnet, sade Gavroche, men det roar mig att höra hur det forsar utefter de långa benen. Vintern är en dumbom; den besvärar sig förgäves, den kan inte väta ned oss, och det är det, som retar honom, de...' 660864 proofread-page text/x-wiki 2evec5hplqrit1y0jyym7081f0s2mgx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/155 104 227027 660865 2026-10-30T17:52:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När han sagt detta, ordnade han till i sitt sovtält, sade vänligt till gossarne, att de skulle lägga sig, tryckte ned deras knän, för att de skulle kunna ligga riktigt raka och sade: — När vår Herre tänder sitt ljus, så släcker jag mitt. Barn, nu måste vi sova. Det är farligt att icke sova. Svep nu in er ordentligt, för nu släc­ ker jag. Äro ni färdiga? — Ja, mumlade den äldre, och jag har det så bra. Det känns alldeles som om jag hade en dun­ k...' 660865 proofread-page text/x-wiki 5hxz1hukj8e80a0pxyv8v8jfgk01g7b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/156 104 227028 660866 2026-10-30T17:52:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vidrörde med armbågen sin äldre bror, men denne hade redan somnat, såsom Gavroche hade befallt honom. Den lille var nu så förskrämd, att han måste tilltala Gavroche, men han talade helt lågt och nästan utan att andas; han sade: — Herrn. — Vad vill du? frågade Gavroche, vilken just slutit sina ögon. — Vad är detta? — Det är råttorna, svarade Gavroche. Och därmed lade han åter ned huvudet på mat­ tan. Råttorna, som verkligen funnos i tusental i...' 660866 proofread-page text/x-wiki rf0vhspng9etakzr2q67lcvp8t33wiz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/157 104 227029 660867 2026-10-30T17:52:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hade någon gång i sitt liv sett små vita möss, och för dem hade han aldrig varit rädd; han fortsatte dock att fråga: — Herrn. — Vad vill du? sade Gavroche. — Varför har ni ingen katt? — Jag har haft en, svarade Gavroche, jag har burit hit en, men han blev uppäten. Denna andra förklaring upphävde verkningen av den första, och gossen började åter att darra. Sam­ talet mellan honom och Gavroche upptogs för fjär­ de gången. — Herrn.§ — Ja....' 660867 proofread-page text/x-wiki cz2rs8aefpwawjpryr31esva3zddfom Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/158 104 227030 660868 2026-10-30T17:53:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Barnets rädsla hade nu nått sin höjdpunkt, men Gavroche tilläde: — Var inte ängslig! De kunna icke komma in. Och förresten så är ju jag här. Se här, tag min hand. Var nu tyst och sov! Gavroche fattade den yngres hand tvärs över brodern. Barnet tryckte handen intill sig oclikän­ de sig lugn. Mod och kraft meddelas ofta på ett hemlighetsfullt sätt. Det hade åter blivit tyst om­ kring dem. Ljudet hade skrämt bort och avlägs­ nat råttorna; när de eft...' 660868 proofread-page text/x-wiki 29u90p6dde9dr27lal2nbb19typsobr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/159 104 227031 660869 2026-10-30T17:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tid befann sig vid dess motsatta sida, att allt som tilldrog sig i närheten av elefanten icke kunde vare sig ses eller höras av vakten. Mot slutet av den timme, vilken föregår grynin­ gen, kom en person springande från Saint Antoinegatan, passerade över platsen förbi den stora in­ hägnaden kring juli-kolonnen samt smög sig ut­ efter staketet ända fram till elefanten. Om något ljussken fallit på denne man, så skulle man att döma av hans genomvåta kläde... 660869 proofread-page text/x-wiki 44qn2wbuaprasxcwkucc6nzij7f9pbh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/160 104 227032 660870 2026-10-30T17:53:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Med det där skriket Kirikikiou menades utan tvivel det, som gossen uttryckt med orden: — Fråga efter herr Gavroche. När han hört ljudet, hade han hastigt vaknat, stigit upp ur sin alkov och noga stängt till gallret efter sig, därefter hade han öppnat luckan och gått ut. Mannen och pojken kände genast igen varandra i dunklet; Montparnasse inskränkte sig till att säga: — Vi behöva dig. Följ med och hjälp oss. Gamängen frågade ingenting vidare. — Jag...' 660870 proofread-page text/x-wiki px3m2slqjfetnr0r81nnldcimsszxil Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/162 104 227033 660871 2026-10-30T17:53:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det olämpliga med dessa celler, vilka som man ser icke äro fängelsehål, består däri, att fångarna tvingas till grubbel i stället för att de borde arbeta. Brujon hade grubblat, och när han hade lämnat straffcellen, hade han med sig ett rep. Som han ansågs vara mycket farlig, fick han icke stanna på cour Charlemagne utan flyttades till nybyggnaden. Det första, som mötte honom där, var Gueulemer, det andra var en spik; Gueulemer utgjorde så att säga brot... 660871 proofread-page text/x-wiki fj0156b1wpo9t0cyxz6ydrn8vcktwnx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/163 104 227034 660872 2026-10-30T17:53:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'funnos både stegar och byggnadsställningar; med andra ord broar och trappsteg ut till frihetens sida. Nybyggnaden, vilken var något av det mest ömkliga och förfallna i denna världen, var den sva­ ga punkten inom fängelset. Väggarna voro till den grad uppfrätta av salpeter, att man blivit tvingad att bekläda sovsalarnas valv med träbjälkar, eme­ dan stenar nedföllo ifrån valvet på fångarnas brit­ sar. Trots detta förfallna tillstånd begick man det fel...' 660872 proofread-page text/x-wiki l6yyco44aur8ifar62cx0upryyz3l7q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/164 104 227035 660873 2026-10-30T17:53:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stationen, finner framför inkörsporten till badhu­ set en med blommor och träd i krukor uppfylld gård, som i fonden begränsas av en med två flyglar försedd rotunda med gröna luckor, en dröm av Jean Jacques. För knappa tio år sedan höjde sig över denna rotunda en stor, kal, rysansvärd mur, mot vilken den stödde sig. Detta var ringmuren kring den gång, där ronderna i fängelset la Force gingo vakt. Muren bakom denna rotunda var som att skymta Milton bak... 660873 proofread-page text/x-wiki d020f6esvesrelgj7p7ghbqmrmivhct Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/165 104 227036 660874 2026-10-30T17:54:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till manshöjd bestodo av tegel men senare ända upp till taket av järnstänger. Thénardier hade suttit inlåst i en av dessa burar sedan natten till den 3 februari. Man har aldrig lyckats komma underfund med på vad sätt och med vems hjälp han lyckats skaffa sig en flaska av det vin, som lär vara uppfunnet av Desrues, och vilket inne­ håller ett sömnmedel, vilket blivit beryktat genom sammanslutningen "Sovarna". Det finnes i varje fängelse en mängd opåli... 660874 proofread-page text/x-wiki j8nyz86brkvpd03u4whkqx3xpupg66n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/166 104 227037 660875 2026-10-30T17:54:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'set, vilket var lyckligt för dem. De av fångarna, som tycktes vakna, somnade in igen och brydde sig icke om Brujon och Gueulemer. Brujon var kvick och vig, Gueulemer var kraftig och stark. Innan det minsta ljud hunnit nå fram till den fång­ knekt, som låg i den gallerförsedda cellen, ifrån vilken man kunde se in i sovsalarna, var muren genomborrad och fångarna hade klättrat upp ge­ nom skorstenspipan, brutit sig igenom järngallret, som stängde skorste... 660875 proofread-page text/x-wiki iji9v5c8hbbxr17cjrkp0kj9enpprlu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/167 104 227038 660876 2026-10-30T17:54:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hoppade ned på badhusets gård, passerade över denna, slogo sönder rutan i portvaktsstugans glugg, innanför vilken portsnöret hängde, drogo på snöret, öppnade porten och befunno sig ute pä gatan. Tre kvarts timme hade icke förflutit, sedan de rest sig upp i sina sängar i mörkret med en spik i handen och huvudet fullt av planer. Några ögonblick senare hade de mött Babet och Montparnasse, vilka strövade omkring i närheten. Då de drogo linan till sig, had... 660876 proofread-page text/x-wiki 1dkvge3ogywwshnv9n4yb0b2avsfxjx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/168 104 227039 660877 2026-10-30T17:54:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Överfall, beväpnad med livsfarligt vapen och av denna orsak gav bevakningen alltid akt på honom. En vakt, som avlöstes varannan timme, gick alltid utanför hans bur med laddat gevär. Vinden var upplyst med en lykta. Fången hade kring benen en black av femtio skålpunds vikt. Klockan fyra varje dag inträdde i buren en fångknekt, åtföljd av hrå doggar, det var brukligt på den tiden, ställde bredvid hans säng ett rågbröd, ett krus med vatten och en skål me... 660877 proofread-page text/x-wiki 3bnqicwv6k7ui0c8ku7qmtm5d639d0z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/169 104 227040 660878 2026-10-30T17:55:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ha haft annat att anmärka än det, att vakten såg alldeles för ung ut och tycktes vara en bondtölp. Två timmar senare, klockan fyra, då beväringen skulle avlösas, fann man honom insomnad och lig­ gande som en trästock intill Thénardiers bur. Vad Thénardier beträffar, så fanns han där icke mer. Hans fotjärn lågo sönderslagna på golvet. I taket på hans bur fanns ett hål, och i taket ovanför fanns ännu ett hål. En bjälke i hans säng hade ryckts los...' 660878 proofread-page text/x-wiki m6d9ne97ntfoxcszi7u6rm35ao4iheo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/170 104 227041 660879 2026-10-30T17:55:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sicile-gatan, stöter man nästan genast på höger hand på en smutsig fördjupning. Där stod under det sist förflutna århundradet ett hus, av vilket nu blott återstår en mur, vilken höjer sig ända till de omgivande husens tredje våning. Man känner igen denna mur på två stora fönster, som ännu finnas kvar. Det fönster, som ligger närmast mitten, är avstängt med en halvrutten bjälke. Tvärs igenom dessa fönster kunde man i forna dagar skönja en hög,...' 660879 proofread-page text/x-wiki dn6cjwt2unnw5bgug2y2yu4oj5gsn9r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/171 104 227042 660880 2026-10-30T17:55:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'magne sedan till cour Saint-Louis och sedan till ringmuren på Roi-de-Sicile-gatan. Men på denna väg stötte han på ett motstånd, vilket tycktes ho­ nom omöjligt att besegra. Kanske hade han lagt den ifrån sängen lösryckta brädan som en bro från taket över vinden till ringmuren oclikanske krupit på händer och fötter utefter nämnda mur runt om­ kring fängelset ända bort mot ruinen. Men denna mur omkring la Force bildade en mycket ojämn linje; den höjd...' 660880 proofread-page text/x-wiki li6sdxb9aod2o8ljq2sichub4k9ma8p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/172 104 227043 660881 2026-10-30T17:55:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man kan icke alltid förklara de egendomliga till­ dragelserna vid en rymning. Den som rymmer, är inspirerad. Det finns både stjärnor och blixtar i flyktens mystiska ljus; strävan efter frihet är icke mera överraskande än strävan mot det upphöjda. Man säger om en tjuv, som sluppit undan: hur har han kunnat komma upp på detta tak, liksom man säger om Corneille: hur fann han orden "Qu'il mourut". Hur som helst, drypande av svett, genomvåt av regnet, med... 660881 proofread-page text/x-wiki holxj6qbh5hatq048cstm7c2wafp01l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/173 104 227044 660882 2026-10-30T17:55:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'traktade han ängsligt den i djupet liggande våta oclimörka gatan, denna gata, som var så efter­ längtad men dock så fruktansvärd, som var både döden och friheten. Han undrade inom sig själv, om hans tre kamra­ ter hade lyckats med sitt rymningsförsök, om de väntade på honom och om de möjligen skulle kun­ na vara honom till hjälp. Han lyssnade. Med undantag av en patrull hade ingen människa passerat gatan, sedan han kommit dit. Nästan alla bönder fr...' 660882 proofread-page text/x-wiki llnu0410ymbl4bg1f6hba783c8dg8dl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/174 104 227045 660883 2026-10-30T17:55:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Samtidigt såg Thénardier ett blekt ljussken vid horisonten i riktning åt Bastiljen till. Själv låg han ju högt uppe på en mur av tio tums bredd, utsträckt i ösregnet med en gapande avgrund både till höger och vänster om sig, så att han icke kunde röra sig ur fläcken; han fick svin­ del, när han tänkte på vilka möjligheter han hade, och hans tanke gick likt pendeln på en klocka från den ena möjligheten till den andra: Döden, om jag faller, fängels...' 660883 proofread-page text/x-wiki knlqetuuv0xql34wz2iykur6tvil8e3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/175 104 227046 660884 2026-10-30T17:56:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'krypa in i sin vakthydda. Thénardier kunde icke tydligt urskilja deras ansikten, men han lyssnade till deras ord med den spända uppmärksamheten hos en människa, som känner sig förlorad. Thénardier tyckte sig ana en skymt av hopp; männen talade till varandra på tjuvspråket. Den första sade med låg men tydlig röst: — Låt oss gå vår väg, här finns ingenting för oss att göra. Den andre svarade: — Det regnar ju utav bara tusan. Och snart ha vi snokarn...' 660884 proofread-page text/x-wiki o2o2904fbybo62v8p3kfgw3xuo05zet Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/176 104 227047 660885 2026-10-30T17:56:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans breda axlar avslöjade honom. Thénardier tvekade icke, det var Gueulemer. Brujon svarade nästan befallande men alltjämt med låg röst: — Vad är det för prat? Krögaren har icke kunnat bryta sig ut. Han kan inte konsten. Det är det hela. Att riva sönder skjortan och laka­ net och göra sig ett rep av dem, att skära hål i dörrar, att göra falska papper, att dyrka upp lås, att slå sönder sina fotjärn, att klättra på sin lina, att gömma sig, att f...' 660885 proofread-page text/x-wiki f5u2pzh88ygyd6n9nmk3nzkuorkuv10 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/177 104 227048 660886 2026-10-30T17:56:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'här är ingenting att göra och vi riskera själva att råka illa ut. Stå nu inte här längre utan kom med, så slå vi halsen av en flaska gammalt vin tillsammans. — Man brukar inte lämna sina vänner i stic­ ket, mumlade Montparnasse. — Jag säger dig, att han har blivit gripen, åter­ tog Brujon. I detta ögonblick är krögaren icke värd ett enda öre. Vi kunna ingenting göra. Låtom oss gå. Vilket ögonblick som helst ha vi själ­ va snokarna efter oss...' 660886 proofread-page text/x-wiki 2qgwmscyytmdmjricu9zwl7k1xywnem Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/178 104 227049 660887 2026-10-30T17:56:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i någon mån kunde räknas som svärson till Thénardier. Ett ögonblick till och de skulle va­ rit borta. Han vågade icke kalla på dem, ett rop kunde förstöra allt, men han fick en idé, en sista snille­ blixt, han tog upp ur fickan den bit av linan, som Burjon lossat ifrån skorstenen i nybyggnaden och kastade den nedanför inhägnaden. Linan föll ned vid deras fötter. — Ett rep! sade Babet. — Det är mitt rep! sade Brujon. — Krögaren är här, sa...' 660887 proofread-page text/x-wiki al2knco05i3bjj5pmfcp64v15nd7zgl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/179 104 227050 660888 2026-10-30T17:56:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 311 — — Mina händer äro stela. — Fäst bara linan vid muren. — Jag kan inte. — En av oss får väl klättra upp då, sade Montparnasse. — Det är tre våningar liögt, yttrade Brujon. En för detta skorsten, som tillhört en ugn, vil­ ken i forna dagar funnits i kojan, reste sig längs efter muren och räckte nästan upp till det ställe, där Théardier visade sig. Denna skorstenspipa, som redan då var usel och förfallen, har sedan rasat, men man ka...' 660888 proofread-page text/x-wiki 5he1zbgvxhpgjldldevkwpdyialokm3 660889 660888 2026-10-30T17:56:54Z Jonatanskogsfors 17420 660889 proofread-page text/x-wiki 6ae27dxx14cu3zp2927rzpgkidfi3l1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/180 104 227051 660890 2026-10-30T17:57:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sju eller åtta minuter förgingo; för Thénardier voro de långa som åtta tusen sekler. Babet och Gueulemer stodo helt tysta; äntligen öppnades porten och Montparnasse blev synlig med andan ända uppe i halsgropen, medförande Gavroche. Regnet fortfor att hålla gatan fullkomligt öde. Lille Oarvoche trädde innanför planket och be­ traktade banditfigurerna med likgiltig uppsyn. Vattnet strömmade ned ifrån hans hår. Gueule­ mer vände sig till honom och sade:...' 660890 proofread-page text/x-wiki 4ehoct5m22s1q03ea7zf4309brssvlf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/181 104 227052 660891 2026-10-30T17:57:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '• — Och sedan sade Gavroche: — Det är alltihop, sade Gueulemer. Gamängen undersökte linan, skorstenspipan, muren, fönstren, och uppgav detta oförklarliga ljud, som tycktes betyda: Var det ingenting an­ nat? — Det ligger en karl däruppe, som du skall hjälpa, återtog Montparnasse. — Prat, sade gossen, liksom kunde han inte begripa. Därefter tog han av sina skor. Gueulemer fattade Gavroche om ena armen, placerade honom på taket till det lilla träskskju...' 660891 proofread-page text/x-wiki krbc3q09fbejwgjynfyw24ylok4s38p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/182 104 227053 660892 2026-10-30T17:57:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han satte repet mellan tänderna och började resolut sin klättring Han kom upp på den gamla muren, satte sig gränsle över den och fäste repet vid fönsterbjäl­ ken. Ett ögonblick senare var Thénardier nere på gatan. När han vidrörde stenläggningen och kän­ de sig vara utom fara, var han icke längre varken trött, frusen eller darrande. Den rysansvärda fa­ ra, ur vilken han blivit räddad, försvann ur hans minne liksom en rök försvinner. All hans sl...' 660892 proofread-page text/x-wiki hets5cw8gn81j1onws3bqobh58umfeb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/183 104 227054 660893 2026-10-30T17:57:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en gammal grind till en trädgård ocli ensamma kvinnor. — Nåväl! varför inte? sade Thénardier. — Din dotter Eponine har varit där för att se sig om, svarade Babet. — Och hon har låtit sända Magnon en skorpa, tilläde Gueulemer, så där är ingenting att göra. — Flickan är inte dum, sade Thénardier. Vi få väl se hur det går. — Ja, ja, sade Brujon, vi få väl se. Emellertid tog ingen av de samtalande någon notis om Gavroche, som hade satt sig...' 660893 proofread-page text/x-wiki ny3s5znnh5y8dnp5vp6od07al11t75f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/184 104 227055 660894 2026-10-30T17:57:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av Balletgatan, tog Babet Thénardier avsides och sade: — Lade du märke till pojken? frågade han. — Vilken pojke? — Pojken, som klättrade uppför muren och räckte dig linan. — Nej, inte särskilt. — Ja, jag vet inte, men jag tyckte det såg ut som om det var din son. — Bah, sade Thénardier, tror du det? Han gick sin väg.' 660894 proofread-page text/x-wiki kwrytsnt7d6h23naseyefl4vjn7rxrc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/186 104 227056 660895 2026-10-30T17:57:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'införa skälmarnas oclistraffångarnas talesätt, med mera i samma stil. Vi ha aldrig förstått dessa slag av invändnin­ gar. Efter denna tidpunkt ha två stora författare, av vilka den ene är en djup, inträngande iaktta­ gare av människohjärtat, ocli den andre en oför­ skräckt folkets vän, Balzac ocli Eugéne Sue, låtit skälmarna tala sitt eget språk, såsom år 1828 författaren till "En dödsdöms sista stunder". Även vid dessa tillfällen ha samma...' 660895 proofread-page text/x-wiki h3472spfq9fw4na8ao2p4ml2vktxrgf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/187 104 227057 660896 2026-10-30T17:58:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att undersöka samhällets lägsta lagar, där den fasta markens yta slutar och dyn o.ch gyttjan ta­ ger vid, att tränga in bland dessa miasmer, att gri­ pa och fasthålla det avskyvärda språk, som man finner bland den smuts, vilken på detta sätt brin­ gas i dagen, dessa variga glosor, där varje ord tyckes vara en ring av smuts hos ett monstrum av dy och mörker, det är helt säkert varken en lockande eller en lätt uppgift. Detta språk synes som ett avskyvär... 660896 proofread-page text/x-wiki 897qq24tx6wrjs0yxupt94mjrhx9mdz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/188 104 227058 660897 2026-10-30T17:58:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dessa ord: Huru fult! Den forskare, vilken vän­ der sig bort från slangspråket, liknar den kirurg, vilken vänder sig bort från en böld eller svulst. Det skulle finnas en språkforskare, tvekande att söka en detalj i språket, en filosof, tvekande att undersöka något mänskligt! Ty man måste säga dem, vilka ej veta det, att slangspråket är både ett litterärt fenomen och ett resultat av samhället. Vad menas egentligen med argot? Argot är nö­ dens och el...' 660897 proofread-page text/x-wiki k17dvysu8a05a9osf43uv4n2bm4ylpu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/189 104 227059 660898 2026-10-30T17:58:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ferskrift är intet annat än argot liksom det påvliga kansliets vana att skriva 26 i stället för Rom, grkztntgzyal i stället för budskap, abfxustgrnogrnogrkzutuxi i stället för hertigen av Modena. När medeltidens läkare i stället för morot, rädisa, och rova sade opponach, perfroschinum, reptitalmus, dracatholium, angelorum, postmegorum, talade de slang. När en kritikergrupp för ett tju­ gotal år sedan sade: hälften av Shakespeare är ordlekar och vitsar... 660898 proofread-page text/x-wiki ke5fn91d17st3bzx3966zo45eqtuk49 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/190 104 227060 660899 2026-10-30T17:58:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men och haglet och kanonskotten, det är ett hero­ iskt och glänsande slangspråk, vilket förhåller sig till skälmarnas som lejonet till schakalen. Så är det utan tvivel. Man giver då åt or­ det argot en så omfattande betydelse, att ej alla skola kännas vid dem. För vår egen del vilja vi låta ordet behålla sin gamla omfattning, som är tydligt avgränsad, och låta den vara detsamma som den undre världens språk. Det verkliga slangspråket, det uråldrig...' 660899 proofread-page text/x-wiki efnpbz110ofvtkeczx5pj5qdnw1cngo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/191 104 227061 660900 2026-10-30T17:58:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vår sociala kunskap och att träda i civlisationens tjänst. Plautus har gjort oss denna tjänst med eller mot sin vilja, när han låter puniska talas av två soldater från Karthago, likaså Moliére, när han låter sina personer tala lavantinska och andra dia­ lekter. Här möts man av invändningar: Puniska, utmärkt! Levantinska, må vara! Dialekter, det kan väl gå an! Det är allt språk, som har tillhört folk eller landskap, men slangen? Vad är det för nyt...' 660900 proofread-page text/x-wiki 85njnvbdnqa7371k0ku0j2hsexi28rv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/192 104 227062 660901 2026-10-30T17:58:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skildrar de politiska händelserna. Den senare sysslar med civilisationens skal, striden om tronarna, furstarnas födelse, konungarnas giftermål, de stora slagen, konferenserna oclide offentliga männen samt revolutionerna. Den förre skildrar den inre utvecklingen, djupet, det arbetande fol­ ket, som lider ocl iväntar, den förtryckta kvinnan, det döende barnet, de tysta och bittra striderna man ocliman emellan, det dova hatet, fördomar­ na, de nedärvda o... 660901 proofread-page text/x-wiki 058lchq39ijyhjtlj0cmwsslfqx8ao1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/193 104 227063 660902 2026-10-30T17:59:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men är det därför mindre betydande? Känner man berget utan att känna grottan. Vi kunna i förbigående påpeka, att man av det föregående ej får tro, att det finnes en tydlig gräns mellan dessa båda slag av historiker. Ingen kan vara en god skildrare av det yttre, påtagliga, glän­ sande, offentliga livet hos folken utan att i någon mån även skildra de inre tilldragelserna och ingen kan skildra dessa, utan att han vid behov äger kunskap om det yttre hän...' 660902 proofread-page text/x-wiki n96hpobs0ko6xz4tz10cye9efl3iibz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/194 104 227064 660903 2026-10-30T17:59:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dålig handling. Det tager på sig en mask och bildernas trasor. På så sätt blir det avskyvärt. Man känner knappast igen det. Är det verk­ ligen det franska språket, mänsklighetens stora språk? Det står färdigt att träda in pä scenen ocli att giva repliken åt brottet. Det kan nu spela alla roller på det ondas repertoar. Det går ej längre, det haltar, stött på en krycka, som kan förvandlas till ett vapen. Dess namn är lösdri­ veri, och allahanda...' 660903 proofread-page text/x-wiki esmbz2o6g2uwqdd9cajeuzi2c56iom3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/195 104 227065 660904 2026-10-30T17:59:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är det obegripliga i svarta mörkret. Det gnisslar med tänderna och det viskar, och mörk­ ret ökas med gåtan, olyckan är mörk, brottet är ännu mörkare, och dessa två tillsammans bilda argot. Överallt samma dunkel, i atmosfären, i handlingarna och i orden. Det är ett fruktansvärt språk, vilket liknar eii padda, vilken kommer, går, hoppar, krälar, dreglar och på ett vedervärdigt sätt rör sig i den oändliga dimma, som uppkom­ mer av regnet, natt...' 660904 proofread-page text/x-wiki hrswazcyhqqa3j32kyrw70i3lv01tku Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/196 104 227066 660905 2026-10-30T17:59:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I morgon kommer Ni att hysa oro i en penning­ angelägenhet och i övermorgon att utsättas för en belackares bakdanteri, under det att dagen där­ på en vän råkar i olycka. Det kan vara vädret eller någonting som tappas eller går sönder, ett nöje, som samvetet eller kroppen icke gillar, och en annan gång det politiska tillståndet och vi ha ännu icke talat om hjärtats lidanden. Ett moln skingras och ett nytt bildas och knappast en dag på hundra är full a...' 660905 proofread-page text/x-wiki 9cr8ut31uhvz2yvlktm92iahplj175f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/197 104 227067 660906 2026-10-30T18:00:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'starkt, att det bränner. Solstrålarnas värme var en fiende till Ikaros' flykt. Att kunna närma sig solen utan att störta ned, det är snillets uppgift. Även när man förstår och när man älskar, kan man lida. Dagen födes i tårar, de som vistas i ljuset gråta, om ej för annat så över dem, som äro i mörkret.' 660906 proofread-page text/x-wiki i4h6dni95plrtakd14aog6j2oimu4yb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/199 104 227068 660907 2026-10-30T18:00:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är ett språk, även om man på grund av det vanskapta hos vissa ord finner, att det misshandlats av Mandrin, så finner man på grund av prakten hos vissa bilder, att Villon kallat det. Ur rent litterär synpunkt torde få studier vara mera givande än i fråga om slangspråket. Det är ett språk i språket, ett slags sjuklig utväxt, en misslyckad ympkvist, som blivit till en hel vegetation, en parasit, som har sina rötter i den gamla galliska stammen och vars d... 660907 proofread-page text/x-wiki 2vd17fseni3msr2seldhycj2kv23pp8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/200 104 227069 660908 2026-10-30T18:00:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dragit med sin sten liksom varje hjärta. Ett otal av onda, låga och hatfyllda själar, vilka passerat genom livet och försvunnit i evigheten, ha här lämnat sin bild i form av ett misshandlat ord. Vill man finna ett exempel på spanska, så vim­ lar detta språk av dem. Se här: Boffette, örfil, kommer från bofeton; vantane, fönster, av vantana; gat, katt, av gato; acite, olja, av aceyte. Italienska ord: Spade, värja, av spada; carvel, båt, av caravella. En... 660908 proofread-page text/x-wiki t7qstupm8rsep4rqi8ieqgjxriephhj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/201 104 227070 660909 2026-10-30T18:01:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'källa; goffeur, låssmed, av goff, smed; guédouze, döden, av quenn-du, svart-vit. Vill man ha historia? I slangspråket kallas en écus för maltaise, ett minne av det myntslag, som brukades ombord på malteserriddarnes galärer. Utom de språkliga rötter, vilka här antytts, äger slangspråket andra och naturligare rötter i människornas själar. Först ha vi de nyskapade orden; denna ska­ pelse är språkens mystik. Att med ord, vilka på något egendomligt vis...' 660909 proofread-page text/x-wiki 50nrubhsdndf4w79oroi5k08lodtv6u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/202 104 227071 660910 2026-10-30T18:01:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för ett språk, som vill säga allt och följa allt, det är att äga en rikedom på bilder. Bilden är en gåta, bakom vilken tjuven tar sin tillflykt, när han spinner sina planer och fången, när han tänker på flykt. Intet språk är så rikt på bilder som argot. "Dévisser le coco", vrida om halsen; tortiller, äta; étre gerbé, att dömas; un rat, en sam snat­ tar bröd; il lansquine, det regnar, en träffande bild, som på något sätt uttrycker vad den vill...' 660910 proofread-page text/x-wiki juo6x86gw61nr5ocvr3k2sj5gsu1czc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/203 104 227072 660911 2026-10-30T18:01:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förstått. I olikhet mot all annan växtlighet dödas det av varje solstråle. Därför upplöses och om­ bildas slangspråket utan uppehåll, ett snabbt och dunkelt verk, som alltid pågår. Slangspråket ut­ vecklas mera på tio år än det vanliga språket på tio sekler. Så blir larton, bröd, lartif; gail, häst, blir gaye; fertanche, halm, till fertille; siques, trasor, till frusques; chique, kyrka, grugeoir; djävulen heter först gahisto, sedan rabouin och d...' 660911 proofread-page text/x-wiki 4zvtzkc1rxe9hjqe4uqdr83agz1x1bi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/204 104 227073 660912 2026-10-30T18:01:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Inga studier kunna vara tacksammare på resultat. Det finnes ej en bild, ej en etymolog, som ej har något att lära. Bland dessa människor betyder slåss detsamma som låtsa, man låtsar en sjukdom; listen är deras styrka. För dem är människa oclimörker sammanhö­ rande ting, och natten kallas därför sorgue, män­ niskan orgue. Människan framgår ur Mörkret. De betrakta samhället som ett dödligt gift, som en ödesdiger natt, och de tala om sin frihet som m...' 660912 proofread-page text/x-wiki cw05q5cfdqqwltk4s37aj94xk7o6f24 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/205 104 227074 660913 2026-10-30T18:01:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'komma in där, men icke luften. Taket utgöres av ett stenvalv och golvet av ett tumstjockt gyttjelager; den har fordom varit stenlagd, men fuk­ tigheten har upplöst och sprängt sönder stenarna. Tre meter över marken löper en massiv bjälke ge­ nom det underjordiska rummet; från denna hänga med vissa mellanrum något över en meter långa kedjor, vilka sluta med halsringar. Fordom för­ varades de till galärerna dömda i denna håla i väntan på avfärden til...' 660913 proofread-page text/x-wiki 8r462m3bsp2wmi19y39isu2ye96ytgp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/206 104 227075 660914 2026-10-30T18:01:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rum till galärerna! Man kom dit, om man hade stulit en hare från kungen. Vad gjorde de i den­ na helvetiska grav? Detsamma som i en grav, de kämpade med döden, och vad man kan göra i helvetet, de sjöngo. Ty där det icke mera finns något hopp, där finns dock alltid sången. När en galär närmade sig Maltas stränder, hörde man sången, innan man hörde årslagen. Den stackars vilttjuven Survinsent, som vistats i detta fängelse, sade: Det är visorna, som hå...' 660914 proofread-page text/x-wiki atdjglmddsaw2colfcpakd57r3m2gvv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/207 104 227076 660915 2026-10-30T18:01:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ny upptäckt vid varje steg. En fördjupad under­ sökning visar det mystiska sambandet mellan det regelrätta och det utstötta samhället. Slangspråket är ordet, som blivit strafffånge. Att det mänskliga förnuftet kan så tram­ pas i smutsen, kan så kedjas av ödets dunkla ty­ ranni väcker häpnad. O Ni, de olyckligas fattiga tankar! Skall då ingen skynda denna i skuggan viss­ nande mänskliga själ till hjälp? Är det dess öde, att för alltid vänta på...' 660915 proofread-page text/x-wiki enjo0px6xjxamqkl4eamx0mflc26k1m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/209 104 227077 660916 2026-10-30T18:02:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ägde något, som uttryckte vanmakt och förtviv­ lan. Alla de visor, vilkas melodier bevarats, äro så ödmjuka och sorgsna, att de framlocka tårar. Tiggaren kallar sig för den stackars tiggaren och är alltid haren, som döljer sig, råttan, som smiter undan i sitt hål, fågeln, som flyger bort. Han protesterar knappast; han nöjer sig med att suc­ ka, och en av dessa utgjutelser har nått fram till oss. Jag förstår ej huru Gud, människornas fader, kan plåga...' 660916 proofread-page text/x-wiki te85cdsri5i97dgqoalwi6eqgyk4kzm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/210 104 227078 660917 2026-10-30T18:02:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skulle kunna tro, att det var en lyktgubbe, en Panättling, som spelade flöjt i skogen: Mirlababi, surlababo, Mirlitom ribon ribette, Surlababi, mirlababo, Mirliton ribon ribo. Så trallade man, under det man mördade en människa i en grotta eller i en mörk skog. Ett oroväckande tecken. Under sjuttonhundra­ talet försvinner den gamla sorgsenheten från des­ sa klasser. De börja skratta. De håna den store Guden och den store kungen. Under Ludvig XV kalla... 660917 proofread-page text/x-wiki qt2i81aptc3faxwm9n37utangsefklc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/211 104 227079 660918 2026-10-30T18:02:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mera därav till tänkarnas system. Det var slut­ ligen ett tecken på, att om ej något avledande trädde emellan, ett fruktansvärt utbrott snart vore att vänta. Låtom oss stanna ett ögonblick. Vem anklaga vi liär? Sjuttonhundratalet? Dess filosofi? Sä­ kerligen ej. Detta sekels verk är gott, och sunt. Encyklopedisterna med Diderot i spetsen, fysiokraterna med Turgot, filosoferna med Voltaire, utopisterna med Rousseau som ledare bilda fyra oantastliga leg... 660918 proofread-page text/x-wiki d6822vah86qc4xuu5cx9uqep6xlxflg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/212 104 227080 660919 2026-10-30T18:02:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var okänt men betydelsefullt, trots att det ej iakt­ togs på ytan. Stundom är just en sak farlig, där­ för att den ej utsättes för ljuset; den är okänd, därför att den är underjordisk. Bland alla dessa författare är antagligen Restif de la Bretonne den, vilken undergrävde massorna på det farliga­ ste sättet. Denna rörelse återfanns i hela Europa men härjade mest i Tyskland. Under en viss tid, som av Schiller sammanfattades i "Die Räuber", bru­ ka...' 660919 proofread-page text/x-wiki r9d52h8ssbi8oxzb57mgvj5sqfumfhj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/213 104 227081 660920 2026-10-30T18:03:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ögonen slutas, tändes hatet hos de olyckliga ge­ nom gnistan från någon eländig eller ond varelse; man börjar att granska samhället. Vilken för­ skräcklig sak är ej en undersökning, som äger hatet till ledstjärna! Detta är, om olyckan är framme, orsaken till de förskräckliga folkrörelser, vilka man kallat jacquerier, bondeuppror, och i jämförelse med vilka de rent politiska upploppen äro som en barnlek; det är ej blott de undertrycktas strid mot f...' 660920 proofread-page text/x-wiki 306sq1qk5c1s0in55dcgjixhizjj0vb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/214 104 227082 660921 2026-10-30T18:03:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man skulle kunna säga, att den skapade män­ niskan på nytt, gav den en själ på nytt, rättvisan. Adertonhundratalet har tagit detta i arv och dra­ git fördel av det tidigare seklets verk; i närvarande stund synes den samhälleliga katastrof vi nyss antytt, som en fullständig omöjlighet. Den som förutspår den, är blind, den som fruktar den, en okunnig varelse. Revolutionen är motgiftet mot alla verkliga folkuppror. Tack vare revolutionen hade de sociala... 660921 proofread-page text/x-wiki qcqj485f9cn039393spwt68haa2vf4h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/215 104 227083 660922 2026-10-30T18:03:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de av Robespierre. Allt sedan 89 finner man folket förkroppsligat. Det finnes ej längre någon så fat­ tig, att han ej har anspråk på rätten, ingen så ut­ svulten, att han ej har del i den franska hedern. Medborgarens heder och värdighet bildar ett inre harnesk; den som är fri, är samvetsgrann, och den som röstar, regerar. Av detta härleder sig oemottagligheten för mu­ tor och den olämpliga jordmånen för osunda be­ gär liksom de inför frestelserna h...' 660922 proofread-page text/x-wiki i5bkvqn99pr8sj6alt038nhefx2s647 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/216 104 227084 660923 2026-10-30T18:03:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en kunglig karbunkel, värderad till trettio millioner francs. Dessa barfotalassar vaktade denna krona. Bondeupprorens tid är slut. Jag beklagar detta ur de smidiga politikernas synpunkt. Den gamla fruktan för dessa uppror har försvunnit och kan ej längre brukas i politiken. Kraften hos det röda spöket har förintats. Alla veta det nu. Fruktan förskräcker ej mera. Fåglarna tillåta sig allehande friheter med denna gengångare, och bor­ garna skratta.' 660923 proofread-page text/x-wiki lwo2o2wxzpw4n5kkcg58d0seqmcph15 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/218 104 227085 660924 2026-10-30T18:03:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Briaerus äga hundra händer för att med dem kun­ na stödja alla i betryck, alla svaga, att bruka det offentligas stora makt till att öppna alla verk­ städer, alla fabriker för alla armar, släppa fram till skolorna och laboratorierna alla begåvningar, att öka lönerna men miska mödan, att avväga för­ hållandet mellan skyldighet och besittningsrätt, det vill säga att ställa njutningen i proportion till ansträngningen och tillfredsställandet i rätt fö...' 660924 proofread-page text/x-wiki r4wfuevaxa172mcoxkidg7yuer9aeeo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/219 104 227086 660925 2026-10-30T18:04:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'umbära vetenskapen och visheten, avtynar. Låt oss beklaga ej blott de magar utan även de hjärnor, vilka ej intaga tillräcklig föda. Finnes det något mera gripande än en utmärglad kropp, så är det en själ, som hungrar efter ljus. Hela framåtskridandets problem vilar på detta. En dag kommer man att häpna över detta. Sam­ tidigt med att mänskligheten stiger uppåt, kommer helt naturligt de djupaste lagren att lämna eländets dalar och fattigdomen kommer a...' 660925 proofread-page text/x-wiki r1jlw45cnl5s53ui18fyc3q3g1c6j3d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/220 104 227087 660926 2026-10-30T18:04:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Idéerna kunna lika litet gå baklänges som flo­ derna uppför sitt lopp. Må de, vilka ej tro på framtiden, betänka detta. När man säger nej till framåtskridandet, är det ej framtiden man fördömer utan sig själv. Dessa människor äro gripna av en sorglig sjukdom och inympa på sig det förgångna. Det finns blott ett sätt att bestrida morgondagen, att dö! Men vi älska ej döden, vi önska kroppens så sent som möjligt och själens tro vi ej alls på. M...' 660926 proofread-page text/x-wiki 0v9g1qt76o43lwndkpahnaofmre5non Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/221 104 227088 660927 2026-10-30T18:04:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människan och av händelserna, vilka styras av en en annan makt, ryggar denna kraft ej tillbaka för de motsägelser, de olika problemen ha att uppvisa men vilka för den stora hopen synas olösliga. För denna kraft är det lika lätt att låta en fråga lösas genom att sammanställa tvenne idéer som att skänka kunskap genom att sammanställa tven­ ne fakta. Man kan vänta sig allt av denna fram­ åtskridandets kraft, som en dag ställer öster mot väster och lå...' 660927 proofread-page text/x-wiki i1s2320dm7agfj2wek55y1o0lbto2ry Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/222 104 227089 660928 2026-10-30T18:05:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nit för att efterträdas av en annan. Varför? Vi veta det ej. Vilka äro orsakerna till desa kata­ strofer? Vi känna dem ej. Skulle dessa kulturer kunnat räddas? Har undergången varit deras eget fel? Ha de framhärdat i någon last som fört dem till fördärvets brant? Huru många själv­ mord kan man räkna med inför denna stora död­ lighet bland folk och nationer? Frågor utan svar. Dunklet vilar över de dömda folken. Det är med en känsla av fasa vi betr...' 660928 proofread-page text/x-wiki hsf5owpq8jftet1tpx60r3gpopk3j36 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/223 104 227090 660929 2026-10-30T18:05:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan något. Att upplysa mänskligheten är ännu mera. Alla de olika vetenskaperna om samhället böra sträva mot detta mål. Tänkaren från i dag har en stor uppgift, att utforska vår kultur. Vi upprepa, att dessa studier ha en stor och in­ spirerande uppgift och det är med en uppmaning till fortsättning av detta verk, vi vilja sluta dessa sidor, vilka bildat en mellanakt i ett allvarligt dra­ ma. Inför samhällets dödlighet förnimmer man det oförgängliga h...' 660929 proofread-page text/x-wiki ac5ri059khm1rnac66liykguklri32m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/224 104 227091 660930 2026-10-30T18:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dom, fruktan för lidandet, vilken stundom utsträckes till avsky för dem som lida, en obotlig själv­ belåtenhet; och mot detta står hos de fattiga och olyckliga avunden, hatet mot dem, vilka man ser njuta av livet, de grova yttringarna av det mänsk­ liga djurets strävan mot glömska, hjärtan fyllda av dimmigt mörker, sorg, behov, ödesbestämdhet och enkel och motbjudande okunnighet. Skola vi fortsätta med att rikta blickarna upp­ åt? Är det ljus, man sky... 660930 proofread-page text/x-wiki 2huseq4vsi1hbdw74vp0dc7n680yz9x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/226 104 227092 660931 2026-10-30T18:05:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på gamla gubbar och gummor. Marius var smal och kunde lätt tränga sig igenom. Som det aldrig fanns folk på denna gata, och som Marius förläde sina besök i trädgården till nätterna, så riskerade han icke att bliva sedd av någon. Ända sedan den heliga och välsignade stund, då en kyss förlovade dessa båda hjärtan, kom Marius hit varje afton. Om Cosette vid denna tid av sitt liv hade fattat kärlek till en samvetslös och lättsinnig man, så skulle hon hav...' 660931 proofread-page text/x-wiki fi99gtj44ylsqg1ekxyaxx90lcslvpt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/227 104 227093 660932 2026-10-30T18:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken är livet, om den icke är döden. Den kan vara vaggan, men den kan även vara graven. Samma känsla säger inom människohjärtat ja och nej. Av alla de ting, som Gud har skapat, finnes ingenting, vilket utstrålar så mycket ljus, som människohjär­ tat men icke heller så mycket mörker. Gud ville, att den kärlek, som mötte Cosette, var en kärlek, som räddade. Under hela maj månad år 1832 befunno sig här varje natt i denna stackars vilda trädgård, iblan...' 660932 proofread-page text/x-wiki egdnwn0ejdvv5xkg1glxmd1eeh6bgw6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/228 104 227094 660933 2026-10-30T18:06:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'halsduk eller en lock av hennes hår. Cosette var för honom en doft och icke en kvinna. Han inan­ dades henne. Hon vägrade honom intet, och han begärde ingenting. Cosette var lycklig och Marius var nöjd. De levde i detta hänryckta tillstånd, som man skulle kunna kalla själarnas förening. Det var den obeskrivliga första omfamningen av tvenne kyska ungdomar, två svanor, som möttes på Alpernas Jungfrau. Vid denna tidpunkt i deras kärleks historia, då begä... 660933 proofread-page text/x-wiki 9juqcvyj1x863c1inv6u6fgxqzldo0p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/229 104 227095 660934 2026-10-30T18:06:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligheten dallrade runt omkring dessa båda oskulds­ fulla varelser och de uttalade kärleksord, vilka trädens blad besvarade med en susning. Vad voro dessa ord? Fläktar. Ingenting an­ nat. Dessa fläktar förmådde oroa och uppröra hela naturen. Man skulle ha svårt att förstå den­ na magiska kraft, som ligger uti orden, om man läste dem i en bok; avsikten med dessa ord är, att de skola bortföras och skingras som en rök för vinden. Tag från ett älskande pa...' 660934 proofread-page text/x-wiki rdnp9c5vulezvcilbom8n9xlqcw7lna Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/230 104 227096 660935 2026-10-30T18:07:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du, utan att de kunde göra sig reda för på vad sätt det hade gått till.) — Vet du? Jag heter Euphrasie. — Euphrasie? Inte, du heter ju Cosette. — Ack, Cosette är ett fult namn, som man gav mig, när jag var liten. Mitt verkliga namn är Euphrasie. Tycker du inte om namnet Euphrasie? — Åjo, men Cosette är icke fult. — Tycker du bättre om det äii Euphrasie? — Ja, det tror jag. — Då tycker jag också bättre om det. Det är sant, det är vackert, Co...' 660935 proofread-page text/x-wiki s9gvr3hrjvg7f6a3g4ovqgtyosvl4i4 660937 660935 2026-10-30T18:07:34Z Jonatanskogsfors 17420 660937 proofread-page text/x-wiki oc8ef4d534km2pty3ihm64xvip7tdvk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/231 104 227097 660936 2026-10-30T18:07:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är mycket illa gjort att hosta och det gör mig oro­ lig- Jag vill, att du skall befinna dig väl, först och främst därför, att jag skulle vara mycket olycklig, om du icke vore frisk. Vad vill du att jag skall göra? Detta föreföll honom helt enkelt gudomligt. En dag sade Marius till Cosette: — Kan du tänka dig, det fanns en tid, då jag trodde du hette Ursule. Detta gav dem anledning att skratta hela afto­ nen. Mitt i deras samtal utbrast han en annan gå... 660936 proofread-page text/x-wiki c9cygczzm70erbn3zp4fdxu50pr2dkw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/232 104 227098 660938 2026-10-30T18:07:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skåda den annalkande nattens stjärnljus, att låta sitt knä helt blygsamt beröra Cosettes vida klän­ ning, att kyssa nageln på hennes tumme, att kalla henne för du, att växelvis med henne inandas sam­ ma blommas doft, och aldrig upphöra härmed. Under tiden detta hände, svävade molnen över de­ ras huvuden. Varje gång vinden blåser, för den med sig flera av människans drömmar än moln på himmelen. Denna kyska kärlek saknade dock icke helt och hålle...' 660938 proofread-page text/x-wiki nqju19oo6s7qal6i3h7quarbkioypp7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/233 104 227099 660939 2026-10-30T18:07:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ah, viskade Marius, vad du är vackeri Jag vågar icke se på dig, men det är detta, som gör, att jag betraktar dig. Du är en av gracierna! jag vet icke, vad det är. När spetsen av din sko skymtar fram under din klädning, blir jag utom mig, och sedan, vilket förtrollande skimmer, när dina tankar strömma emot mig. Du gör mig hä­ pen med ditt förstånd. I vissa ögonblick synes du mig vara en dröm. Tala, jag lyssnar till dig, 0, Cosette, huru sällsamt oc...' 660939 proofread-page text/x-wiki remiungxj598z1x5m5iwfjh2vwys7rt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/234 104 227100 660940 2026-10-30T18:08:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette var som en morgongryning i kvinnoskepnad. Att Marius, som tillbad henne, skulle beundra henne, var helt naturligt. Men ett faktum var dock, att den lilla pensionären, som nyligen läm­ nat klostret, ägde ett skarpt omdöme och ofta kunde säga saker, vilka voro både sanna ocli vackra. Hennes småprat var en verklig konversa­ tion. Hon misstog sig sällan och hon hade en sä­ ker blick. Kvinnan känner och talar med hjärtats fina instinkt, som är så ofe... 660940 proofread-page text/x-wiki rykemf5ksgtsp9zumtyqg52azyqzo74 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/235 104 227101 660941 2026-10-30T18:08:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'turen, som aldrig förnekar sig, fanns alltid inom dem, fastän det oskuldsfulla hjärtat självt knap­ past visste av det. Naturen är alltid tillstädes med sitt på samma gång brutala och sublima ändamål. Och huru oskuldsfullt hjärtat än må vara, skymtar man alltid i den blygsammaste téte-a-téte den dyrkansvärda och hemlighetsfulla gräns, vilken utgör skillnaden mellan ett par älskande och ett par vänner. De dyrkade varandra. Det ständiga och det oför...' 660941 proofread-page text/x-wiki 3fn3j1gyrck0ol4vipvlbqv5chkcjbb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/237 104 227102 660942 2026-10-30T18:08:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga, men att han själv var fattig och gärna försaa e allt, på det att hon icke skulle behöva gå miste om någonting. Märkväl digt nog hade Marius i den drömvärld, ari han numera levde, alltsedan han blev bekant f..ed Cosette, på något egendomligt sätt glömt det örflutna, och till och med sådana saker, vilka hänt en sista tiden, stodo för honom som någonting vägt och avlägset; vad Cosette talade om för onom, tillfredsställde honom fullkomligt. Han kt...' 660942 proofread-page text/x-wiki bsdehynefbfxup1uwlxo25hd7bh46fy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/238 104 227103 660943 2026-10-30T18:08:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kommer den stund, då man måste skiljas från den­ na himmel, och varför fortfar icke livet även där­ efter? Att älska ersätter nästan att tänka. Kärleken Rör, att man glömmer allt annat. Vem fordrar väl logik av passionen? Det finnes lika litet något logiskt sammanhang i människohjärtat, som det i himmelens mekanism finnes någon fullkomlig geo­ metrisk figur. För Coserte ocliMarins existerade ingenting annat än dem själva. Hela världen om­ kring...' 660943 proofread-page text/x-wiki nkbxa9nhxplemfp70csmuz88zzc3ff1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/239 104 227104 660944 2026-10-30T18:08:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av helvetet bakom oss är detsamma som paradisets närhet. Har man sett demonerna? Finns det sådana? Har man darrat? Har man lidit? Man vet ingen­ ting därom. Det vilar en rosensky däröver. På så sätt levde dessa båda varelser, svävande i högre rymder; varken i nadir eller i zenit, mellan människor och änglar, ovanom dyn, nedanom etern eller uti molnen; knappast kött och ben men själ och extas från huvud till fot; redan för mycket förandligade för att...' 660944 proofread-page text/x-wiki eq1nzot91ks7xo9xpcyzhnmou2qvv9o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/240 104 227105 660945 2026-10-30T18:09:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Maria: och Cosette tänkte icke på vart detta skulle föra dem. De ansågo sig redan ha nått sitt mål. Det är en egendomlig anspråksfullhet hos människan, att hon vill, att kärleken skall leda henne någonstans.' 660945 proofread-page text/x-wiki fjghtp1l2r4cehdr4qf6njar2u5uxxh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/242 104 227106 660946 2026-10-30T18:09:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på aftonen, så brukade Marius icke komma till trädgården förrän efter denna timma, när han från gatan kunde höra, hur Cosette öppnade glasdör­ rarna till trappan. Det behöver icke sägas, att Marius aldrig syntes till på dagarna. Jean Valjean tänkte icke ens på att Marius existerade. Blott en enda gång hände det, att han en morgon sade till Cosette: — Men så vit du är på ryggen! Kvällen förut hade Marius i sin hänryckning tryckt Cosette emot den...' 660946 proofread-page text/x-wiki n4nl2l8eiahw3rwepxvcxs7v3kor79t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/243 104 227107 660947 2026-10-30T18:09:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vet du inte, att i de lugnaste vattnen gå de största fiskarna. Ibland kunde det hända, att Courfeyrac lade ar­ marna i kors, tog på sig en allvarlig min och sade till Marius: — Du är på orätt väg, min unge man! En morgon gav han honom följande förmaning: — Hör du, det förefaller mig som hade du för närvarande ditt hem i månen, i drömmarnas rike eller i illusionernas land, i huvudstaden Såpbubb1a. Var nu så vänlig och säg mig vad hon heter. M...' 660947 proofread-page text/x-wiki ic11evzr0u3c48zyoivzmz0vskpihc1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/244 104 227108 660948 2026-10-30T18:09:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan den dag, då hon visat honom till Plumet-gatan. Han hade icke återsett henne, och hon hade full­ ständigt fallit honom ur minnet. Han hade icke orsak att hysa andra känslor än tacksamhet gent­ emot henne; han stod i skuld till henne för sin närvarande sällhet, men dock var det honom obe­ hagligt att möta henne. Han svarade med en viss förlägenhet: — Ah, är det ni, Eponine? — Varför kallar ni mig ni? Har jag gjort eder någonting? — Nej, svarade h...' 660948 proofread-page text/x-wiki lcitkwctanx892bjxxerkwh5hj1hp2f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/246 104 227109 660949 2026-10-30T18:09:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gerna, den ena efter den andra, och upptäckte lätt vilken av dem det var, som Marius hade skjutit åt sidan. Hon viskade halvhögt med en sorgsen ton: — Icke på det sättet, Lisette. Hon satte sig vid grindens stenfot helt nära den lösa järnstången och liksom vaktade denna. Det var just vid den punkt, där grinden vidrörde den närbelägna muren. Här fanns en mörk liörna, i vilken Eponine fullkomligt försvann. Hon stannade på detta sätt mer än en timma u...' 660949 proofread-page text/x-wiki qleovxv5u9t76vxj505f7zjrvksp3mu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/247 104 227110 660950 2026-10-30T18:10:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skynda på, ty endast några få ögonblick senare anlände till Plumet-gatan sex karlar, vilka gingo var för sig på något avstånd från varandra, alla strykande tätt utefter väggarna. Den förste, som hunnit fram till trädgårdsgrin­ den, stannade där och väntade på de andra; ett ögonblick senare voro de alla sex samlade. — Här är det, sade en av dem. — Finns det någon hundracka i trädgården? frågade en annan. — Jag vet inte. För säkerhets skul...' 660950 proofread-page text/x-wiki ngqzh3ltvvwmclzm35dk7b15kp7q38k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/248 104 227111 660951 2026-10-30T18:10:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kraftig stöt för bröstet och en hes röst yttrade till honom dock utan att skrika: — Det finns en hundracka. I detsamma reste sig en blek flicka upp och ställde sig framför honom. Han ryggade tillbaka och framstammade: — Vem är det? — Din dotter. Det var verkligen Eponine, som talade till Thénardier. När de fingo syn på Eponine, närmade sig även de fem andra männen, det vill säga Claquesous, Gueulemer, Babet, Montparnasse och Brujon, utan buller, utan...' 660951 proofread-page text/x-wiki idf9kvhegvlnwkj8x5uumdgc0lb9g9a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/249 104 227112 660952 2026-10-30T18:10:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ra här. Vad ämnar du göra på en plats, där det icke finns något att göra? Jag sade det till Magnon. Här finns intet att uträtta. Men kyss mig då, kära pappa! Vad det är länge sedan jag såg dig! Du har alltså blivit frigiven nu? Thénardier försökte frigöra sig från Eponines armar och mumlade: — Det är bra. Nu har du kysst mig. Ja, jag är fri. Jag sitter inte längre inne, men försvinn nu. Men Eponine släppte icke taget utan fördubbla­ de i stä...' 660952 proofread-page text/x-wiki 5az2ys48x05dyg4ls3622rkyanqqhgy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/250 104 227113 660953 2026-10-30T18:11:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vi ha bråttom! sade Gueulemer, snokarna kunna komma. Buktalaren gnolade följande rader: "Välj tiden, barn, då du skall klappa din hulda mamma och din pappa!" Eponine vände sig mot de fem skurkarna. — Nej, se där står ju herr Brujon. God dag herr Babet. Goddag herr Claquesous. Känner ni inte igen mig, herr Gueulemer? Hur står det till, Montparnasse? — Visst känner man igen dig! sade Thénardier. Men adjö med dig nu! Låt oss vara i fred. — Nu är det...' 660953 proofread-page text/x-wiki qzc09voadi2fjs01u65jsesvbdyzdrn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/251 104 227114 660954 2026-10-30T18:11:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de slang. Alltsedan hon lärt känna Marius, hade det varit omöjligt för henne att få dessa rysliga ord över sina läppar. Med sin svaga och skelettartade hand tryckte hon hårt Gueulemers grova fingrar och fortsatte. — Ni vet, att jag inte är dum. Man brukar tro mig i vanliga fall. Jag har hjälpt er många gånger. Nu kan jag tala om för er, att ni löper risken för ingenting, jag svär på att det ingenting finns att göra 1 det här huset. — Där finns ba...' 660954 proofread-page text/x-wiki dudeekdv5vg2mle1qajys2vc6t46f2t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/252 104 227115 660955 2026-10-30T18:11:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han stötte till henne för att få i väg henne. — Min kära vän, sade Eponine till Montparnasse, ni är en god man. Gå icke in där! — Se upp! Du kommer att skära dig! svara­ de Montparnasse. Thénardier återtog med sin bestämda röst: — Försvinn på ögonblicket oclilåt oss sköta våra egna affärer! Eponine släppte Montparnasses hand, som hon hade fattat på nytt, ocli sade: — Ni måste alltså in i det där huset? — En smula! svarade buktalare...' 660955 proofread-page text/x-wiki psnpngvdr20m2m7jmsqchyi40f3go68 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/253 104 227116 660956 2026-10-30T18:11:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon är i stånd till det, viskade Thénardier till Brujon och buktalaren. Hon knyckte på huvudet och tilläde: Jag skall börja med min fader! Thénardier närmade sig. Kom inte så nära, min hedersman! sade hon. Han drog sig mumlande tillbaka: — Vad har farit i henne? sade han och tillläde: — Hyndal Hon smålog på ett förskräckligt sätt. Som du vill, men du kommer icke in. Jag är icke en hynda, eftersom jag är dotter till en varg. Hon tog ett steg mot...' 660956 proofread-page text/x-wiki cup8hnw9n77fwsq9ns7tur85pwd6hfp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/254 104 227117 660957 2026-10-30T18:11:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de blickar, som liknade en vålnads, glida över skurkarna: — Vad tro ni jag bryr mig om, ifall man i morgon plockar upp mig från Plumct-gatans ste­ nar, dödad av min fader, eller om man om ett år fiskar upp mig ur Saint-Cloud tillsammans med ruttnade kattor och dränkta hundar! Hon var tvungen att avbryta ordströmmen, hon angreps av en torr hosta, ocliandedräkten lämna­ de rosslande det svaga bröstet. Hon fortsatte: — Jag behöver bara ropa, och det komm... 660957 proofread-page text/x-wiki 01ce1u66za053pbbfczwsbk5evyk84a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/255 104 227118 660958 2026-10-30T18:11:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tade lekfullt med tåspetsen. Hennes trasiga klän­ ning visade hennes magra nyckelben. Den när­ maste lyktan belyste hennes ansikte. Man skulle icke kunnat se något mera både beslutsamt och överraskande. — Det ligger något bakom, sade Babet. Är hon förälskad i karlen? Men det är skada att gå miste om detta tillfälle. Två kvinnor och en gub­ be, som bo i en bakgård och utan ordentliga fön­ sterluckor. Gubben är helt säkert en jude. Jag tror vi...' 660958 proofread-page text/x-wiki pkf6laj8lm68cb6o7tlti76qqswu29l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/256 104 227119 660959 2026-10-30T18:11:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Babet vände sig till honom: — Vad säger du, Brujon? Denne var tyst ännu ett ögonblick, skakade på huvudet och beslöt sig slutligen för att tala: — I dag på morgonen såg jag två sparvar, som slogos, i kväll stötte jag mot en kärring, som grä­ lade. Det är dåliga tecken. Låt oss gå vår väg. De gingo sin väg. På vägen mumlade Montparnasse: — Det var dumt; jag skulle gärna gett henne ett par tum av kniven. Babet svarade: — Jag slår aldrig e...' 660959 proofread-page text/x-wiki 4a23ah1p45qwnf41f50g4zntgz3yneu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/10 104 227120 660960 2026-10-30T18:13:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mörk gestalt på vägen hejdar genast det vildaste djur. Vad som kommer från kyrkogården för­ skräcker och förvirrar vad som kommer ur jor­ dens hålor. Det förskräckliga fruktar det hem­ ska, och vargarna rygga tillbaka för mötet med en varulv.' 660960 proofread-page text/x-wiki 2jar8az0ocvp7j2c1ljvaoaqvt8bruw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/12 104 227121 660961 2026-10-30T18:13:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan hade hon satt sig på bänken vid trappan, och under det han darrande tog plats bredvid hen­ ne, fortfor hon: — Min far sade till mig i morse, att jag skulle hålla mig beredd; han hade affärer oclikanske skulle vi snart resa bort. En frosskakning genomfor Marius frän huvud till fot. När man befinner sig vid livets slut, är döden endast en resa; när man befinner sig vid livets början, är en resa detsamma som döden. Sedan sex veckor tillbaka hade Ma... 660961 proofread-page text/x-wiki gei7kyev6pniwn4jv6iew3qo93xiqhq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/13 104 227122 660962 2026-10-30T18:13:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delsemärket, som hon hade på halsen, och alla hennes tankar. De hade kommit överens om att al­ drig sova utan att drömma om varandra, och de hade hållit ord. Han ägde således alla Cosettes drömmar. Han betraktade alltjämt och han vidrör­ de ibland med sin andedräkt de små hårstrån, som hon hade i nacken, och han förklarade för sig själv, att det säkert icke fanns ett enda av dessa hårstrån, som icke tillhörde honom, Marius. Han beundrade och han t...' 660962 proofread-page text/x-wiki c6sy4qzpuyftxbh8i9rd8i9coqep0v7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/14 104 227123 660963 2026-10-30T18:14:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius var något, som utgjorde en del av Cosette och Cosette var något, som utgjorde en del av Marius. Marius kände Cosette leva inom sig. Att ha Cosette, att äga Cosette var för honom det­ samma som att andas. Mitt i denna underbara be­ rusning, denna kyska, oerhörda och fullkomliga besittning, föllo plötsligt orden: — "Vi skola resa". Och han hörde verklighetens brutala stämma ropa till sig: — Cosette tillhör icke dig! Marius vaknade upp. Sedan sex... 660963 proofread-page text/x-wiki 7amy337rdvr8fnxlqe9e4ogvfh51hea Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/15 104 227124 660964 2026-10-30T18:14:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att göra en resa, att vi skulle resa och att vi skulle medtaga en stor koffert för min räkning och en liten för hans; allt detta skulle vara färdigt till nästa vecka, och vi skulle kanhända resa till Eng­ land. — Men det är ju fruktansvärt utbrast Marius. Det är säkert, att i detta ögonblick kunde enligt Marius tanke icke något missbrul< av makten, in­ gen våldsamhet, intet nidingsdåd av de ohyggli­ gaste av tyranner, historien känner ingen gärning...' 660964 proofread-page text/x-wiki qy6xzqu4ft0a5qwd0femncgdr8hq6iv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/16 104 227125 660965 2026-10-30T18:14:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Till England? Reser ni? — Varför kallar du mig ni? _ Jag frågar er, om ni tänker resa? _Vad vill du, att jag skall göra? sade hon, vridande sina händer. = Således reser ni?, — Om min far reser. — Alltså reser ni? Cosette fattade Marius hand och tryckte den utan att svara. — Gott, sade Marius. Då går jag någon an­ nanstans. Cosette kände betydelsen av dessa ord mer än hon förstod dem. Hon bleknade, så att hennes an­ sikte lyste kritvitt i mörk...' 660965 proofread-page text/x-wiki sl2cv7c42iw2pzvvef7x1yun8yu9eve Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/17 104 227126 660966 2026-10-30T18:14:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Res med, om vi resa. Jag skall säga dig vart. Kom sedan dit, där jag är! Marins var nu en fullkomligt vaken man. Han hade återkommit till verkligheten. Han ropade till Cosette: — Resa med er! är du galen? Därtill fordras pengar, och jag har inga. Resa till England! Jag är redan i skuld för, jag vet icke riktigt hur myc­ ket, men säkert minst tio louisdorer; detta skulle jag betala Courfeyrac, en av mina vänner, som du icke känner. Jag har en gammal... 660966 proofread-page text/x-wiki 3b575kndnpst5maa9jcs2e29httdnot Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/18 104 227127 660967 2026-10-30T18:14:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningar, han stod orörlig, men redo att falla, lik­ nande en staty, som föreställde förtvivlan. Han förblev länge i denna ställning. I denna av­ grund skulle man kunna kvarstå i evighet. Slut­ ligen vände han sig om. Bakom sig hörde han ett svagt, halvkvävt, ljuvt och sorgset ljud. Det var Cosette, som snyftade. Sedan två timmar tillbaka hade hon suttit och gråtit vid sidan av Marius, vilken försjunkit i tan­ kar. Han gick bort till henne, föll på knä...' 660967 proofread-page text/x-wiki sv1lv4vr6nb366ko6qw6xbtst9p5sds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/19 104 227128 660968 2026-10-30T18:14:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han fortsatte ined en röst, som uttryckte obe­ skrivlig ömhet: — Gråt icke. Säg, vill du för min skull låta bli att gråta? — Älskar du mig? sade hon. Han fattade hennes hand: — Cosette, jag har aldrig givit mitt hedersord åt någon människa, emedan jag är rädd om mitt hedersord. Jag känner, att min far står vid min sida. Nåväl, jag giver dig mitt hedersord på att om du går ifrån mig, så dör jag. Det låg ett högtidligt vemod i den ton, varmed...' 660968 proofread-page text/x-wiki gieygkvcb628yp6jarbymc5bdrql03y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/20 104 227129 660969 2026-10-30T18:15:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han har aldrig tagit emot någon människa annat än på aftonen. — Om vilken man talar du? frågade Cosette. — Jag? Jag har ingenting sagt. — Har du då något hopp? — Vänta tills i övermorgon. — Vill du det? — Ja, Cosette. Hon omfattade hans huvud med sina båda hän­ der, höjde sig på tåspetsarna för att bliva lika lång som han och försökte att i hans ögon läsa vad han hoppades. Marius återtog: — Jag tänker på en sak; du måste veta min...' 660969 proofread-page text/x-wiki 4vj0z43ydkcdphstyagg6n6pe073pv7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/21 104 227130 660970 2026-10-30T18:15:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min tanke är den, att det är omöjligt, att Gud kan vilja skilja oss åt. Vänta på mig tills i övermorgon. — Vad skall jag göra ända till dess? sade Cosette. Du går ut och går. Vad ni äro lyckliga, ni män. Jag får stanna hemma alldeles ensam. 0, vad jag skall känna mig sorgsen! Vad ämnar du egentligen göra i morgon afton, säg? — Jag ämnar försöka någonting! — Då skall jag bedja Gud och tänka på dig här och önska att du måtte lyckas. J...' 660970 proofread-page text/x-wiki bgf8si0ztoy1iyu0p4880u7mp5k5ih1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/22 104 227131 660971 2026-10-30T18:15:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra, medan deras tårfyllda ögon blickade upp mot stjärnorna. När Marius gick, var gatan fullkomligt öde. Det var just vid den tiden, då Eponine följde banditer­ na bort till boulevarden. När Marius hade stått där så tankfull med hu­ vudet lutat mot trädet, hade han fått en idé; själv betraktade han den såsom oförnuftig och omöjlig. Han hade dock fattat ett beslut.' 660971 proofread-page text/x-wiki mfdla2uo0jcxi3eox8smofyma9gp9rw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/24 104 227132 660972 2026-10-30T18:16:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av Frankrike. Saken var den, att den gamle kän­ de sig nedtryckt av bekymmer. Han böjde sig icke, han gav icke vika; hans natur var icke så­ dan, men han kände, att hans inre krafter sveko honom. Sedan fyra år tillbaka hade han allt­ jämt väntat Marius, fullt övertygad om, att den lille, förarglige gossen en eller annan dag skulle komma och knacka på hans dörr; det hände nu­ mera, att han i vissa ögonblick sade till sig själv, att om Marius dröjde änn... 660972 proofread-page text/x-wiki bzfvipoh3am84p86m7cocp0mtwdp0wb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/25 104 227133 660973 2026-10-30T18:16:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den stumma förtvivlan hos en gammal man, som går mörkret tillmötes. Han började förlora sina tänder, och detta gjor­ de att hans nedslagenhet ökades. M. Gillenormand hade, utan att vilja erkänna det för sig själv, emedan detta skulle hava gjort honom både ond och förlägen, aldrig älskat en mätress såsom han älskade Marius. I sin sängkammare ovanför huvudgärden på sin säng hade han låtit upphänga ett porträtt av sin andra dotter, den avlidna fru...' 660973 proofread-page text/x-wiki ceg4hxpxzpvrm17rkohw8uegbue9akt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/26 104 227134 660974 2026-10-30T18:17:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon avbröt sig, hon vågade icke fortsätta längre. — På vem? frågade han. — På stackars Marius? Han lyfte sitt gamla huvud, lade sin avmagrade hand på bordet och utbrast med den mest harmsna ton: — Stackars Marius! säger du. Den herrn är en dumbom, en stackare, en fåfäng och otacksam narr utan hjärta, utan själ, en högfärdig och en dålig människa. Därmed vände han sig om för att hans dotter icke skulle märka de tårar, som samlade sig i hans...' 660974 proofread-page text/x-wiki iersre6lgqgp1mea3ify7r2pl0tu3nw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/27 104 227135 660975 2026-10-30T18:17:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'För övrigt hade, vilket läsaren redan förstått, fröken Gillenormand misslyckats i sina försök att låta sin gunstling, lanciärofficeren, träda i Marius' ställe. Théodule hade icke lyckats intaga hans plats. M. Gillenormand hade icke accepterat det­ ta förslag. Hjärtats tomhet låter sig icke så lätt fyllas. Théodule å sin sida hade visserli­ gen ingenting emot att få ärva, men det tråkiga arbetet att göra sig behaglig tilltalade honom icke. Den ga...' 660975 proofread-page text/x-wiki 9nd8gapn81zgrfi8zknd3qmbu7u4980 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/28 104 227136 660976 2026-10-30T18:17:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'emot honom om du vill. Jag tycker icke om krigshjältar i fredstider. Jag vet icke, om jag ej tycker bättre om en verklig slagskämpe än en så­ dan där oprövad sabelsläpare. Slamret av sablarna i ett slagsmål är säkerligen mindre obehag­ ligt än skramlet av sabelbaljorna mot gatstenar­ na. Att kråma sig och ha later som en tiltgjord mamsell, att bära korsett under uniformen är att göra sig dubbelt löjlig. Om man är en riktig karl, skryter man icke och...' 660976 proofread-page text/x-wiki 19unfig5ersijrummwiuywv33d8fjxb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/29 104 227137 660977 2026-10-30T18:17:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mot spisen, var delvis dold av den stora, niodela­ de koromandelskärmen; han stödde armbågarna mot bordet, där tvenne ljus brunno under gröna skärmar. Han låg nedsjunken i sin länstol och hade en bok i handen men läste icke. Enligt sin vana bar han en "incroyable" och liknade för övrigt ett gammalt porträtt av Garat. I denna dräkt skulle han ej fått gå oantastad av gatpoj­ karna, men när han gick ut, lade alltid dottern en vid biskopskappa över hans a... 660977 proofread-page text/x-wiki fdz30rfxcv3q66jy25lmhj7ehzmuzlc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/30 104 227138 660978 2026-10-30T18:17:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hela hans natur reste sig mot detta, och hans Hamla faderskänslor ville icke ge sitt bifall därtill. — Vad nu, sade han ständigt en smula sorgset, skall han verkligen icke komma tillbaka! Hans kala huvud sjönk ned mot bröstet, och han betraktade osäkert glöden i den öppna spi­ sen med en beklagansvärd och harmsen blick. När han som djupast var försjunken i dessa drömmar, trädde hans gamle betjänt Basque in i rummet och frågade: — Kan herrn taga emot... 660978 proofread-page text/x-wiki b454flxetn5a24wt099wfrcymxr651u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/31 104 227139 660979 2026-10-30T18:17:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvud och ögat riktat mot dörren. Den öppna­ des. En ung man trädde in. Det var Marius. Marius stannade vid dörren liksom i väntan på en inbjudan att komma in. I den tack vare skärmarna dunkla belysningen kunde man icke se hans utslitna kläder. Man ur­ skiljde endast, att hans ansikte var lugnt och all­ varligt samt bar ett egendomligt, sorgset uttryck. Herr Gillenormand satt nästan förlamad av häpnad och glädje, och en lång stund såg han blott ett lj... 660979 proofread-page text/x-wiki eszsb2gknvam6qikcl46y1ijs75opil Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/32 104 227140 660980 2026-10-30T18:18:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius svarade en smula förläget: — Herr.. Herr GiHenormand skulle önskat, att Marius kastat sig i hans armar. Han kände sig missbe­ låten med både Marius och sig själv. Han kände, att han varit tvär och ovänlig, och att Marius va­ rit kall. Den gamle hedersmannen kände en out­ härdlig och irriterande ängslan över att inom sig känna denna ömhet men att till det yttre ej kunna vara annat än hård. Den gamla bitterheten kom åter fram. Han avbröt Ma...' 660980 proofread-page text/x-wiki 6nmv9ghbk4klezclfhuzp0l0k8pckkd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/33 104 227141 660981 2026-10-30T18:18:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men i så fall, utropade våldsamt den gamle, fylld av smärta och vrede, vad vill du mig då? Marius knäppte samman händerna, tog ett steg framåt och sade med svag och darrande röst: — Hav medlidande med mig. Herr Gillenormand kände sig rörd inför dessa ord och om de hade uttalats tidigare, skulle han mildrats av dem, men nu kommo de allt för sent. Den gamle reste sig, stödde sig mot käppen med båda händerna, läpparna voro vita, pannan ryn­ kad, men...' 660981 proofread-page text/x-wiki fl40lht1b8k8zuga5qjznh6oo8vvvjx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/34 104 227142 660982 2026-10-30T18:18:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för dig den solbelysta framtiden, under det att jag börjar närma mig nattens mörker; du är föräl­ skad, det är självfallet, under det att ingen män­ niska på hela jorden älskar mig; likväl begär du medlidande av migl Detta är verkligen en sak, som Moliére skulle kunnat behandla. Om det är på detta sätt ni skämta i domstolarna, herrar ad­ vokater, ber jag att få framföra min vördnad. Ni äro verkligen lustiga. Och nittioåringen fortsatte med har...' 660982 proofread-page text/x-wiki of7471y3mjzhff68zc4bn409vqo7zw8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/35 104 227143 660983 2026-10-30T18:18:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'detta och hans smärta ökades därav; men efter­ som hans smärta ögonblickligen slog över till vre­ de, så visade han sig allt hårdare. Han önskade av allt sitt hjärta, att Marius skulle förstå honom, men Marius förstod ingenting. Detta gjorde den gamle allt mera rasande. Han återtog: — Vad säger du? Du har brustit i aktning mot mig, din morfar, du liar lämnat mitt hus och gi­ vit dig i väg, jag vet inte vart; du har gjort din tant bedrövad; du har,...' 660983 proofread-page text/x-wiki beasxa8dk61lvcpt010rxl0v3a77grb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/36 104 227144 660984 2026-10-30T18:18:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min herre, sade Marius, och hans förtvivla­ de blick liknade dens, som står vid branten av en avgrund, färdig att falla däri, jag kommer att beom er tillåtelse att gifta mig. M. Gillenormand ringde. Basque öppnade dör­ ren. — Var god och be min dotter komma hit. Efter en sekund öppnades dörren åter, fröken Gillenormand sleg icke in, men visade sig. Ma­ rius stod tigande med hängande armar och med ett utseende, som liknade en brottslings; M. Gillenor... 660984 proofread-page text/x-wiki cj99h88ftcfy176kcqxwmy32ru1f75k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/37 104 227145 660985 2026-10-30T18:18:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Skulle du gifta dig! Tjugoett år gammal är du. Den saken är alltså klar. Du behöver ingen­ ting annat än begära tillåtelse. Bara en formali­ tet. Sitt ner, min herre. Nåväl, du har haft en revolution, sedan jag sist hade den äran att se dig. Jakobinerna fingo övertaget. Du bör vara belå­ ten. Har du inte varit republikan sedan du blev baron? Du förstår att anpassa dig. Republiken utgör en piffig sås på baronskapet. Har du bli­ vit julidekorerad...' 660985 proofread-page text/x-wiki qiv5d6lvu9ytezbeyy2ec775se7urtf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/38 104 227146 660986 2026-10-30T18:19:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ingenting, svarade Marius, med en sorts dy­ ster men skygg beslutsamhet. — Ingenting? Har du ingenting mer att leva av än de tolvhundra francs, som jag giver dig? Marius svarade icke på detta. M. Gillenormand fortsatte: — Då förstår jag; flickan är alltså rik? — Lika rik som jag. — Vad? Ingen hemgift? — Nej. — Några utsikter? — Det tror jag icke. — Alldeles utblottad? Vad är fadern? — Jag vet icke. — Vad heter hon? — Fröken Fauchelev...' 660986 proofread-page text/x-wiki 5ny8y3snuiky9ytf6v7phne4l9o28qk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/39 104 227147 660987 2026-10-30T18:19:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min herre, fortsatte Marius, som såg sitt sis­ ta hopp försvinna, jag bönfaller er, jag besvär er i himlens namn, med knäppta händer, jag kas­ tar mig för edra fötter, men tillåt mig att göra henne till min maka. Den gamle gav upp ett olycksbådande flat­ skratt, vilket förmådde honom att hosta, medan han talade: — Haha! Ni har således tänkt så här: Jag får väl lov att söka upp den gamle perukstocken, den gamle tramsen. Vilken otur, att jag i...' 660987 proofread-page text/x-wiki g2h27fkniayychck9tzgdfzhtgdyi8q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/40 104 227148 660988 2026-10-30T18:19:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'din Pousselevent, din Couplevent. Nej, aldrig min herre, aldrig! — Min far! — Aldrig! Den ton, varmed ordet aldrig uttalades, fråntog Marius allt hopp. Han vandrade genom rum­ met med långsamma steg, med sänkt huvud, stapplande, mera likt en döende än en människa, som går ifrån ett besök. M. Gillenormand följde honom med ögonen, ocli i det ögonblick, då dör­ ren öppnades och Marius tänkte gå ut, reste han sig häftigt upp, tog rummet i fyra steg, f...' 660988 proofread-page text/x-wiki ldrrlecrgggjqmipxg16a7t6m015kkk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/41 104 227149 660989 2026-10-30T18:19:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den gamles hela ansikte strålade av en obe­ skrivlig glans. — Ja, det är bra, kalla mig din far, så skall du få se! Det vilade nu någonting gott, milt, öppet och faderligt i den gamles sätt, och denna hastiga övergång från modlöshet till hopp gjorde Marius både bedövad och berusad. Han satt helt nära bordet, och ljusskenet föll på hans dåliga kostym, vilken Gillenormand betraktade med förvåning. — Nåväl, min far, sade Marius. — Hör du, inf...' 660989 proofread-page text/x-wiki c1s4e73oly38i07o3ttgxyy4k8ng5tn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/42 104 227150 660990 2026-10-30T18:19:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänka er, att nu kanske de skola resa sin väg; vi träffas i trädgården om kvällarna; hennes fader vill taga henne med till England. Då sade jag till mig själv: Jag går till morfar och talar om hela saken för honom. Jag blir galen, jag dör, jag blir sjuk, jag kastar mig i sjön. Hon måste absolut bli min maka, om jag icke skall bli vansinnig. Detta är, tror jag, alltsammans; jag tror icke jag har glömt att tala om någonting. Hon bor vid Plumet-gatan i e... 660990 proofread-page text/x-wiki si27uo0pvo1yvobibw1wnezvi45vffp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/43 104 227151 660991 2026-10-30T18:19:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den för utsökt. Oss emellan tror jag, att den där narren till lancicer har uppvaktat henne en smula. Jag vet icke hur långt det gick. Men det spelar ingen roll. Han skröt över det, Marius! Jag fin­ ner det alldeles i sin ordning, att en ung man som du är förälskad. Det tillhör din ålder. Jag tyc­ ker bättre om att du hänger efter ett kjoltyg, ja efter tjugo, än efter herr Robespierre. För min del gör jag mig själv den rättvisan, att jag aldrig kunnat...' 660991 proofread-page text/x-wiki l7eo24i8jzrtp7cp91plk6m8azaxlwf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/44 104 227152 660992 2026-10-30T18:20:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kommer att bli gammal, här har du, min gosse, och du kan betala igen det till din sonson. Här har du tvåhundra guldmynt. Roa dig för tusan1 det är på så sätt man skall sköta sådana här af­ färer. Man gifter sig icke, men det hindrar icke lagfarten. Har du förstått mig? Marius stod som förstenad och kunde icke få fram ett ord men skakade nekande på huvudet. Gubben brast ut i skratt, blinkade med sina gam­ la ögonlock, gav honom en klapp på knäet, s...' 660992 proofread-page text/x-wiki pb9xmwn0n0yrg5vr2yu51zisp2bmtud Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/45 104 227153 660993 2026-10-30T18:20:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hän reste sig upp, tog upp hatten från marken och gick med säkra och beslutsamma steg mot dörren. Där vände han sig om, bugade sig djupt för morfadern, rätade på sig och sade: — För fem år sedan skymfade ni min far. I dag skymfar ni min hustru. Jag har intet mer att säga er, min herre. Farväl! Herr Gillenormand gapade häpet, sträckte ut ar­ marna och försökte resa sig. Men innan han fått, fram ett ord, hade dörren slagit igen, och Marlus var försv...' 660993 proofread-page text/x-wiki ihyg3jvwg5ammntljilaaoi10l5lgqa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/46 104 227154 660994 2026-10-30T18:20:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det att Basque och NTicolette höllo i honom baki­ från. Han ropade: — Marius! Marius! Marius! Marius! Men Marius kunde inte längre höra honom. Just i samma ögonblick vek han om hörnet till rue Saint-Louis. Åttioåringen förde två eller tre gånger händerna till tinningarna med ett ångestfullt uttryck. Därpå drog han sig tillbaka och sjönk ner i en fåtölj. Han kunde varken tala eller gråta utan runkade endast på huvudet och mumlade för sig själv. I...' 660994 proofread-page text/x-wiki 8hept3izu5dq2p07rwzg7gldabj7tey Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/48 104 227155 660995 2026-10-30T18:20:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sett honom upprepade gånger, var han övertygad om att Thénardier strök omkring i kvarteret. Det­ ta förhållande förmådde honom att fatta ett stort beslut. Den omständigheten, att Thénardier var i närheten, kunde medföra många andra faror. Ocli dessutom var Paris icke lugnt. Politiska stormar hade gjort polisen orolig och misstänksam, något som var mycket olägligt för var och en, som hade något att dölja. Under det att man försökte spåra upp en man...' 660995 proofread-page text/x-wiki g5dnmrajck1zzdefeya4lgxon1tkuct Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/49 104 227156 660996 2026-10-30T18:21:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någon varit inne i trädgården, att okända personer hade gjort intrång där. Han kom ihåg andra egen­ domliga händelser, som hade framkallat oro i hu­ set. Han funderade skarpt för att finna någon lös­ ning på gåtan. Av fruktan för att göra Cosette orolig aktade han sig emellertid noga för att be­ rätta för henne om de med en spik inristade orden på muren. När Jean Valjean noga övervägt allt, hade han beslutat sig för att lämna Paris och till oc...' 660996 proofread-page text/x-wiki takp6zzvaa86rllyrm1qurwsh2vuvax Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/50 104 227157 660997 2026-10-30T18:21:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och varseblev en varelse, större än ett barn, mindre än en man, klädd i grå blus och gråaktiga byxor av bomullssammet. Den mystiska varelsen skyn­ dade bort längs vallen och försvann. Jean Valjean åten^ände genast hem, tankfull och bekymrad.' 660997 proofread-page text/x-wiki mik22oowoqmbcwckhg9af97ix6iofh3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/52 104 227158 660998 2026-10-30T18:21:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han började gå av och an på gatorna, som kär­ lekskranka ha för sed. Efteråt skulle han icke kunnat redogöra för vil­ ka tankar, som under tiden rört sig i hans inre. Klockan två på morgonen kom han liem till Courleyrac och kastade sig på sin madrass. Solen stod redan högt på himlen, då han somnade in, men även under sömnen oroades han av obehagliga tankar. När han vaknade stodo Courfeyrac, Enjolras, Feuilly och Combeferre i rummet, med hat­ tarna p...' 660998 proofread-page text/x-wiki pwvhnf8ecs2dib71ifeud0r9zx9205e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/53 104 227159 660999 2026-10-30T18:21:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bröd för en sou till middag. Han lade det i fickan men glömde sedan bort det. Han till och med ba­ dade i Seine utan att vara riktigt medveten om det. Det finns tillfällen, då man tycker sig ha en smält­ ugn i sitt huvud. Just så kände Marius det. Han hoppades inte längre, men han kände ej heller nå­ gon fruktan. I detta tillstånd hade han befunnit sig sedan besöket hos morfadern. Han inväntade kvällen med feberaktig otålighet. Han tänkte en­ dast en...' 660999 proofread-page text/x-wiki 82w4q3hkuj90fg896uihgcclb87vxdi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/54 104 227160 661000 2026-10-30T18:21:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius trängde sig genom det söndriga gallret och skyndade in i trädgården. Cosette befann sig icke på den plats, där hon brukade vänta honom. Han trängde genom snåren till mötesplatsen i när­ heten av trappan. — Där väntar hon mig, sade han för sig själv. Cosette fanns ej heller där. Han såg upp och märkte, att fönsterluckorna voro stängda. Han gick runt trädgården men den var öde och tom. Därpå återvände han till huset och började knacka...' 661000 proofread-page text/x-wiki rb2g78rdm9ov6qbm49f7p6fgiup7yot Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/55 104 227161 661001 2026-10-30T18:21:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tommare. Han såg på bänken, där han tillbringat så många lyckliga stunder med Cosette. Han sat­ te sig på stentrappan och försjönk i vemodiga tan­ kar. Han var smärtsamt lycklig över sin kärlek till Cosette, men han sade sig också, att nu då hans äl­ skade ej längre fanns hos honom, återstod honom intet annat än döden. Plötsligt hörde han någon ropa gällt på gatan, så att det hördes tvärs genom trädgården: — Herr Marius! Han reste sig....' 661001 proofread-page text/x-wiki dmeqaqxlxloa1w8nkwxb3z1df449uqc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/57 104 227162 661002 2026-10-30T18:22:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'exemplaren i sin Flora, hade han till billigt pris sålt bilder och text som defekta till en bokhandla­ re. Nu hade han icke kvar något av sitt livsverk. Han började leva på de pengar, som han fått för dessa exemplar. När han såg, att den lilla pen­ ningsumman började smälta ihop, avstod han från sin trädgård och lät den ligga i träde. Det var då länge sedan, han hade varit tvungen att avstå från de två ägg och det lilla stycke kött, som han då oc...' 661002 proofread-page text/x-wiki q2mrhcplzbiha4cjpy9v17gxpx1kxj7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/58 104 227163 661003 2026-10-30T18:22:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rum, och han gick till sängs, då det blev mörkt för att slippa bränna ljus. Det såg ut, som om han ej haft några grannar. Han lade märke till att folk undvelc honom. Ett barns elände intresserar eii mor, och en ung mans väcker en ung flickas medlidande, men en gammal mans död bryr sig ingen om. Den är det tröstlösaste av alla lidanden. Fader Mabeuf hade likväl icke alldeles förlorat sin barnsliga förtröstan. Hans ögon fingo liv, då blicken föll på...' 661003 proofread-page text/x-wiki oflxl8woyosnnhfn9htazoopqacgxeg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/59 104 227164 661004 2026-10-30T18:22:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av dem, stack den under armen och gick ut. Han återvände två timmar senare, men då hade han ej längre boken under armen. Han lade trettio sous på bordet och sade: — Gör i ordning middag! Från den stunden lade mor Plutarque märke till, att en dyster skugga ständigt vilade över den gamles anlete. Följande dag, dagen därpå och alla dagar upp­ repades samma historia. Herr Mabeuf gick ut med en bok och återvände med ett silvermynt. Ef­ tersom antikvariate... 661004 proofread-page text/x-wiki 3dmb9z0vj2fdzq4g7o3mavdna5qlwva Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/60 104 227165 661005 2026-10-30T18:22:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tillhörde Société d'horticulture. Några av medlemmarna visste, att han led nöd. Praeses i detta sällskap kom och hälsade på honom, och han lovade att tala med jordbruks- och handelsminis­ tern om honom, vilket han också gjorde. — Javisst, utropade ministern, en vetenskaps­ man, en botaniker, en gammal sysslolös heders­ man; vi måste göra något för honom. Följande dag erhöll herr Mabeuf en inbjudan till middag hos ministern. Darrande av glädje vi...' 661005 proofread-page text/x-wiki j7jfvaocapoa13mvsd8xy4y4857yrzo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/61 104 227166 661006 2026-10-30T18:22:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '!Diogéiie Laérce. Han kunde så mycket grekiska, att han kunde njuta av den säregna texten. Detta var hans enda fröjd. Några veckor förflöto. Plötsligt blev mor Plutarque sjuk. Det är sorg­ ligare att icke hava pengar att köpa medicin för hos apotekaren, än att icke kunna köpa bröd hos bagaren. En kväll ordinerade läkaren en mycket dyr medicin, och då sjukdomen förvärrades, måste hon ha en vårdarinna. Herr Mabeuf öppnade sitt bokskåp; det var näs...' 661006 proofread-page text/x-wiki 7dqgiw2aqzpomqsk0v0uzwjm6c7nn45 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/62 104 227167 661007 2026-10-30T18:23:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fader Mabeuf höjde på huvudet. Han fick syn på en trädgårdsarbetare, som gick förbi. Honom frågade han, vad som stod på. Arbetaren, som bar sin spade kastad över axeln, svarade i den mest lugna ton: — Det är upplopp! — Vad? Upplopp? — Ja! Man slåss! — Varför det? — Det vete tusan, svarade arbetaren. — Åt vilket håll? — Åt Arsenal-hållet till. Fader Mabeuf gick in och grep sin hatt. Meka niskt letade han efter en bok att sticka under ar­ men...' 661007 proofread-page text/x-wiki ft0hq6ib0oekp42mpwyszgfk6vqt5c8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/64 104 227168 661008 2026-10-30T18:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lig opasslighet, dålig sömn, förkvävd äregirighet. Var och en, som anser sitt liv förfelat, men hoppas en vändning till det bättre genom en omvälvning, sällar sig till de upproriska. En verksam del i upploppet tar slutligen den stora pöbelhopen, som alltid är lättantändlig. De mest ideella och de lägst stående varelser dragas in i samma virvel. Människor, som stå utanför civilisationens gränser och vänta på sin cliance, bohémenaturer, landsvägsrid...' 661008 proofread-page text/x-wiki qfyci7ey16tll19bhe6bovx3ls65k59 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/65 104 227169 661009 2026-10-30T18:23:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ve den, söm virvelvinden rycker med sig! Ve den männniska, som råkar ut för dess raseri! Den krossar den ena mot den andra. Virvelstormen skänker åt de varelser, den drar nied sig, obegripliga, övermänskliga krafter. Den skänker makt över omständigheterna åt förste bäste man. Den gör alla till projektiler. Av en sten gör den en kula, av en brevbärare en general. Om man får sätta tro till vissa politiska orakel är en smula upplopp önskvärt för makt...' 661009 proofread-page text/x-wiki 6h3yc3sd7db3wvlwp8nrr5rv7nrrgpq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/66 104 227170 661010 2026-10-30T18:23:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det kalla och det varma vattnet står det ljumma vattnets parti. Denna skola med sin ytliga grund­ lighet, som undersöker följderna utan att gå till orsakerna, står på höjden av quasi-vetenskap. Föl­ jande citat bär vittne om skolans art. "De upplopp, som komplicerade händelserna 1830, fråntogo dessa en del av dess renhet. Juli­ revolutionen har burits av en frisk folklig vind, som sopat himlen ren från alla moln. Dessa upp­ lopp kommo himlen åter att... 661010 proofread-page text/x-wiki tmy3xx2s0zxs0dcvxjybrvr3boo4h0n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/67 104 227171 661011 2026-10-30T18:23:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'géh sextio. Ett upplopp på tre dagar kostar ett­ hundratjugo miljoner, det vill säga om man endast tager det finansiella resultatet i betraktande ocli bortser från en katastrof, ett skeppsbrott, ett för­ lorat sjöslag, som skulle kunna förinta en flotta på sextio linjeskepp. Rent historiskt erbjuda upploppen en viss skön­ het. Ett krig med gatstenar är icke mindre stor­ slaget än ett buskkrig. I det förra klappar städer­ nas hjärta, i det senare uppe... 661011 proofread-page text/x-wiki m59l0fi2mzzedsb21xxpph6in805lv8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/68 104 227172 661012 2026-10-30T18:24:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mycket blod? Det är ej nog med det utgjutna blo­ det, man måste också tänka på den dystra framti­ den, det framåtskridande, som stäckats i sitt lopp, oron ocli hederliga mäns förhdvlan. De som be­ segrades 1830 säga, stolta över sina blessyrer, tri­ umferande: — Det var ju det, vi sade. — Man måste taga i betraktande, att om Paris vunnit på upploppet, så hade det varit själva Frankrike till skada. Lägg märke till de blodbad, som alltför ofta van...' 661012 proofread-page text/x-wiki n5zhkk1sdydihjkrjm6u5bjs6rt8b39 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/69 104 227173 661013 2026-10-30T18:24:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'räkningar, vilka likväl endast äro lek med siffror. Ett upplopp bör undersökas i varje särskilt fall. 1 allt vad ovan citerade doktrinära skola säger, är det endast fråga om följderna. Vi söka efter orsa­ kerna. I det följande skola vi närmare ingå på dessa spörjsmål.' 661013 proofread-page text/x-wiki 8jqwmn0inkm8t0s0csv3ntzogqet737 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/71 104 227174 661014 2026-10-30T18:24:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ling, plundring, uppbrytning av räls, förstörande av skeppsdockor, avslag på folkets berättigade krav, inordet på Ramus, Rousseaus fördrivning från Schweiz, allt detta är upplopp. Israel mot Moses, Rom mot Scipio, det är upplopp. Paris mot Bastiljen, det är uppror. Soldaterna mot Alex­ ander, matroserna mot Kristoffer Kolumbus, det är samma gudlösa företeelse. Varför? Emedan Alexander uträttade för Asien med svärdet det­ samma som Kristoffer Kolumbus...' 661014 proofread-page text/x-wiki ho10n0jfr97vd5ea2sghf3jr565sq7r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/72 104 227175 661015 2026-10-30T18:24:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'loret slungar, äro rättens tändande gnistor. Dessa samma gatstenar skänka upploppet endast sin smuts. Danton mot Ludvig XVI, det är uppror, Hébert mot Danton, det är upplopp. Härpå beror det, att, som Lafayette säger, upp­ roret kan bliva en helig plikt, upploppet en ogär­ ning. Det märkes också skillnad med avseende på värmeintensiteten. Upproret är ofta av vulkanisk natur, upploppet brinner med en halmelds pyrande låga. Stundom betyder uppror upps... 661015 proofread-page text/x-wiki pmvgza3wu3ou69er6lubz5xroxh5xlk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/73 104 227176 661016 2026-10-30T18:24:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Babylon, Rom — Sodom, Uppenbarelsebokens flammande fackelsken. Johannes på sin klippa är sfinxen på sin piede­ stal. Man förstår honom icke. Han är jude men också hebré. Men mannen, som skrev les Annales, är av latinskt ursprung. Han var kort sagt en romare. Emedan neronernas regering var en dyster tid, skall den skildras i mörka färger. Endast inskrif­ ten på deras gravvårdar borde vara den blekast möjliga. Ett bundet ord är en fruktansvärd makt...' 661016 proofread-page text/x-wiki l4igzui8wyp2p2jx3950w92rw7ulgd6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/74 104 227177 661017 2026-10-30T18:24:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'levde samtidigt med Cesar. Tiberierna reserve­ rades för henom. Cesar och Tacitus äro hrå succesiva fenomen. Den som styr världarnas öden och reglerar födelse oclidöd, tycks ha velat und­ vika ett möte dem emellan. Cesar är en storslagen personlighet. Tacitus likaså. Gud skonar dem från att stöta samman. De som älska att skipa lag och rätt, skulle ha klandrat Cesar för strängt och gjort sig skyldig till orättvis bedömning. Gud ville det icke. De stora... 661017 proofread-page text/x-wiki 62e53zlj3zubjjf3d3d98fb6xx90fm2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/75 104 227178 661018 2026-10-30T18:25:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fula. Slavarnas, skamlöshet var direkt framkallad av deras tyranniska herrar. Giftiga gaser utström­ ma från dessa förskämda samveten, som återspegla tyrannerna själva. Makten är oren, människorna småaktiga, samvetena rymliga, själarna sakna mo­ ralisk urskillningsförmåga. Så är tillståndet under Caragalla ocli likaså under Heliogabalus, under det att från romerska senaten under Caesar endast kommer ett örnnästes träcklukt. Men Juvenalis och Tacit...' 661018 proofread-page text/x-wiki s00x7pdnlupf9fpufwfzgwzcxm7fg3e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/76 104 227179 661019 2026-10-30T18:25:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'har utan att veta orsaken utgjutit fredliga ocli oskyldiga människors blod. Att föda och nära folket är en god sak, men att lemlästa det är fördömligt. Alla protestyttringar till ocli med den 10 au­ gusti och den 14 juli börja med samma villervalla. Innan rättvisan lyckas frigöra sig, blir det tumult och oreda. Upproret är till att börja med upp­ lopp, på samma sätt som floden först är rännil. Vanligen utmynnar den i en ocean — revolutio­ nen. Men...' 661019 proofread-page text/x-wiki bnzmxtw35wtu3y1pysujerug3ynjx7z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/77 104 227180 661020 2026-10-30T18:25:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hur det än må vara i dag, framtiden bär freden i sitt sköte. Borgaren känner för övrigt inte till skiljaktig­ heterna mellan uppror och upplopp. För honom är allt helt enkelt en rebellisk resning, en hunds vredesutbrott mot sin herre, ett försök att bitas, som bör straffas med bojor oclihundkoja, hund­ skall, gnäll. Ovan givna utläggning gäller händelserna i ju­ ni 1832. Upplopp eller uppror? — Uppror. — Det skulle kunna hända, att vi vid skildrin...' 661020 proofread-page text/x-wiki hqukrtctzwt73a6h1k16kohbq5f9sk2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/78 104 227181 661021 2026-10-30T18:25:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett berg närmast omgives av kullar, innan slätten vidtager. Det finnes inga Alper utan Juraberg. Denna kris, som lever kvar i parisarnas ininne under namn av ' upploppstiden", är utan tvivel en karakteristisk tid bland detta sekels många stor­ mar. Ännu några ord, innan vi fortsätta vår berät­ telse. De tilldragelser, som vi nu gå att skildra, ha verklighetens levande prägel, men historikern skjuter dem stundom å: sidan av brist på tid och utrymme. Me... 661021 proofread-page text/x-wiki o96ro333ayif2jtu84mwdeaqcub1jhk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/79 104 227182 661022 2026-10-30T18:25:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— den 5 och 6 juni 1832. Läsaren kommer lik­ väl att under den dystra slöja, som vi vilja lyfta på, skymta denna förfärliga tilldragelses rätta anlete.' 661022 proofread-page text/x-wiki 3myspvsz1yi0rpphdt2d5tlj0r4am8j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/81 104 227183 661023 2026-10-30T18:26:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Freden 1815 var för honom en personlig föro­ lämpning, vilket behagade mängden i hög grad. Under sjutton år hade han bevarat sin grandiosa dysterhet och nedslagenhet över slaget vid Waterloo, under det han knappast lagt märke till se­ nare timade händelser. Under sin dödskamp tryckte han hårt mot sin barm ett svärd, som "de hundra dagarnas officerare" skänkt honom. Na­ poleon dog med ordet "armé" på läpparna, Lamarques sista ord var "fosterland". Han... 661023 proofread-page text/x-wiki i5y4s7y7a0wc7tm4jr7yj7bi03azbaf Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/234 104 227184 661024 2026-10-30T19:43:01Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661024 proofread-page text/x-wiki kecew9s0kth7rjkkxn8bbu87nsqiloq Nödåret 1867 och dess följder 0 227185 661026 2026-10-30T20:19:39Z Mik@el 17576 Skapade sidan med 'Nödåret 1867 och dess följder. Snabbilder. av Pietari Päivärinta Översättning J. Ninni Åbo 1893 =I. Spåmannen= Vintern 1867 var till hälften förliden. Sträng var den vintern, ja så sträng, att den aldrig går ur mitt minne. Intet annat än snöyra och köld, köld och snöyra. I tvenne veckors tid kunde kölden oafbrutet hålla i vid fyratio grader och vanligtvis nedref stormen ifrån de snödjupa molnen en så häftig snöyra, att man knappt såg en h...' 661026 wikitext text/x-wiki 77dmikbbbe2qiadz23i4tmymid74um8 661027 661026 2026-10-30T20:37:58Z Mik@el 17576 661027 wikitext text/x-wiki 8m3ivreauehp1v6rywbvc1povuy2cgk 661028 661027 2026-10-30T20:59:21Z Mik@el 17576 661028 wikitext text/x-wiki ean81sztqqbg65klwcs52f0a3cdb49r 661029 661028 2026-10-30T20:59:55Z Mik@el 17576 661029 wikitext text/x-wiki f9e97oupqomhkrea2odrcs8ewk99bqs 661030 661029 2026-10-30T21:02:06Z Mik@el 17576 661030 wikitext text/x-wiki ir35u5i4zycyf9f36x3lswi4t1sl3km