Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.48.0-wmf.1
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Författare:Carl von Linné
106
3190
661025
596512
2026-10-30T19:56:24Z
Thuresson
20
661025
wikitext
text/x-wiki
iejx8jlke286iuu7w35c210unz1e2zu
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/391
104
147645
660474
575196
2026-10-30T15:39:20Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
660474
proofread-page
text/x-wiki
pckufqfqv8epslko665ucvconp0zr8v
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/392
104
147646
660500
575197
2026-10-30T15:44:35Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
660500
proofread-page
text/x-wiki
4ztyrj68g0m22usbago6soojbie2ika
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/393
104
147702
661031
575198
2026-10-31T08:40:31Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
661031
proofread-page
text/x-wiki
h7tnk84hoay1rkox81sif6rs6tblgiu
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/394
104
147703
661032
575199
2026-10-31T08:44:37Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
661032
proofread-page
text/x-wiki
248w0z3fom2ao4hikld05tgdz85khm8
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/395
104
147708
661033
575200
2026-10-31T08:49:11Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
661033
proofread-page
text/x-wiki
qjb53y9swp5ecvdfw8ff52pg1ngg6qp
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/397
104
147713
661037
575201
2026-10-31T09:49:20Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
661037
proofread-page
text/x-wiki
6fftu8gwn049wwybzw078ajln7l7z7e
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/396
104
147799
661034
481350
2026-10-31T08:52:45Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
661034
proofread-page
text/x-wiki
i2t6hx2xigwqoyd2l6vode3in9awb8t
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/140
104
209877
661035
613087
2026-10-31T09:07:58Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661035
proofread-page
text/x-wiki
l5ydlnedb0f2g0jxsa5vbr9a9blnq52
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/141
104
209878
661036
613088
2026-10-31T09:19:21Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661036
proofread-page
text/x-wiki
ftanqojoo215uqt1sr0lgjn4ul8vwwl
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/142
104
209879
661038
613089
2026-10-31T09:49:50Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661038
proofread-page
text/x-wiki
e6oy2pxaa4p1lrqju3xld3mmgn4713r
661040
661038
2026-10-31T09:58:30Z
PWidergren
11678
661040
proofread-page
text/x-wiki
lkwn913goy4ch3gz5l8pwodnlydt6d4
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/143
104
209881
661039
613091
2026-10-31T09:57:57Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661039
proofread-page
text/x-wiki
4oa82l5z6xx1uyzei1q26y9ai97ccx7
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/144
104
209882
661041
613092
2026-10-31T10:08:29Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661041
proofread-page
text/x-wiki
6nxpk63xvhq4n4wqfuk9a6notr742tg
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/145
104
209883
661042
613093
2026-10-31T10:21:52Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661042
proofread-page
text/x-wiki
2qe55zf681ttsm374wrmi6dl1jz1yph
661043
661042
2026-10-31T10:22:34Z
PWidergren
11678
661043
proofread-page
text/x-wiki
amkhcod41jmt4tihoea988ja9y4cz82
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/146
104
209884
661044
613094
2026-10-31T11:44:08Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
661044
proofread-page
text/x-wiki
cf2qvpt5um5h8zu6e0fuxrjaq0yp15u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/19
104
221619
660295
651274
2026-10-30T14:00:09Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660295
proofread-page
text/x-wiki
736psdtnvqsgkufap7ioxkj2tpcnz7d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/20
104
221620
660296
651275
2026-10-30T14:01:04Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660296
proofread-page
text/x-wiki
g2hyxln9lpwo9h13yjc9bwfjvs5q429
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/21
104
221621
660297
651277
2026-10-30T14:02:04Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660297
proofread-page
text/x-wiki
sz7bkho5drtt4je8hi6b47ukbl8gfgr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/22
104
221676
660298
651502
2026-10-30T14:05:29Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660298
proofread-page
text/x-wiki
0cfdfyw7cr5bln5900siel3vfqr2f3d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/23
104
221677
660299
651691
2026-10-30T14:07:43Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660299
proofread-page
text/x-wiki
2kv1yjw8xixubti2vx9yp8fv67i49qi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/24
104
221678
660300
651695
2026-10-30T14:09:14Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660300
proofread-page
text/x-wiki
fywpeh1kideaf5jw6987zufzsh4kwkh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/25
104
221679
660301
651694
2026-10-30T14:10:56Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660301
proofread-page
text/x-wiki
iv4d6auomt1fk89hs9srj85b0s2hst5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/26
104
221680
660302
651733
2026-10-30T14:11:58Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660302
proofread-page
text/x-wiki
je5wr17pf3llhwmct37x91n8y0ws595
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/27
104
221681
660303
651734
2026-10-30T14:13:29Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660303
proofread-page
text/x-wiki
ozk0t586p5y0vvf1bb686hykcps5dfr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/28
104
221682
660304
651735
2026-10-30T14:14:57Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660304
proofread-page
text/x-wiki
m1oy04gyygs2dkgpwozksghwgf35qpr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/29
104
221683
660305
651357
2026-10-30T14:15:25Z
Thuresson
20
/* Validerad */
660305
proofread-page
text/x-wiki
gfit0c9nw7a6yft752bbnyyg6mad4ut
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/10
104
226372
660306
660098
2026-10-30T14:44:19Z
Jonatanskogsfors
17420
660306
proofread-page
text/x-wiki
gilj75x1pdi4ae3g2bxdcr98zh38kxv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/11
104
226478
660307
2026-10-30T14:44:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Inte korrekturläst */
660307
proofread-page
text/x-wiki
cxrjj8xb59qkptcqo8kkvp0j7s2rqdt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/12
104
226479
660308
2026-10-30T14:45:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'olyckor, vilka göra de husliga dramerna inveck lade. Vreden ökas, fastän det begångna felet är detsamma. När Nicolette på morfaderns ordér hade samlat samman Marius' saker, hade hon, utan att märka det tappat hans medaljong med det av översten skrivna papperet i den mörka trappan. Detta papper och denna medaljong kunde man ej återfinnna. Marius var övertygad om att "herr Gillenormand" — ty efter denna dag kallade han honom aldrig annat — hade bränt u...
660308
proofread-page
text/x-wiki
m8zsst6q8i3nhz761y9q3wk6b13bjb2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/14
104
226480
660309
2026-10-30T14:45:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Åsikter genomgå olika stadier. Den voltairianska rojalismen — vilket egendomligt begrepp — hade en lika märkvärdig pendang i den liberala bonapartismen. Det fanns andra kotterier, som voro allvarliga re, där man undersökte principerna samt klarlade rättssynpunkterna. Man var passionerad i fråga om det absoluta, och man såg oändliga möjlighe ter. På grund av dess oföränderlighet fann man behag i det absoluta samt lät dess konsekvenser sväva ut i de...'
660309
proofread-page
text/x-wiki
smnmfsps2739w0uoopdfs5wm8n0rv3w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/15
104
226481
660310
2026-10-30T14:46:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bund eller italienarnes carbonari, men här och dir slingrade sig förgreningar därav in. I Aix hade man just börjat bilda Cougourden och i Paris fanns det bland andra dylika förgreningar före ningen A B C:s vänner. Vilka voro dessa A B C:s vänner? Dess än damål var ju till synes barnens uppfostran men i verkligheten människornas. Man förklarade sig gilla detta sällskap. Man ville höja folket, och föreningens anhängare voro ej många. Det startade som...
660310
proofread-page
text/x-wiki
6xaf2xpuj54ar2s4b2ossg5qh3brujc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/16
104
226482
660311
2026-10-30T14:46:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De flesta av medlemmarne voro studerande samt stodo på god fot med arbetarne. De ledan de tillhörde i viss mån historien: Enjolras, Combeferre, Jean Prouvaire, Feuilly, Courfeyrac, Bahorel, Lesge eller Laigle, Joly och Grantaire. Dessa unga män bildade som en slags familj, förenad av vänskapen. De voro alla med undan tag för Laigle från södern. Denna sammanslutning förtjänar uppmärksam het. Den har försvunnit i det förgångnas dunkel. Men vid den ti...
660311
proofread-page
text/x-wiki
8godbgvzndp1gcopk9cl6ak0a09rjha
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/17
104
226483
660312
2026-10-30T14:46:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för en ung man och för ögonblicket var han eii demokratiens soldat; annars var han idealens prästerliga tjänare. Hans pupill var djup, ögon locket en smula rött, underläppen tjock och hade ett föraktfullt drag; pannan var hög. Mycket panna i ett ansikte, det är som öppen himmel vid horisonten. Liksom vissa unga män vid slutet av förra och början av detta sekel ti digt nått berömmelse, har det även funnits en ungdom, som ägt en flickas friskhet och...'
660312
proofread-page
text/x-wiki
rx5mrb1qg31j47l82ms4xoq82qohl8h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/18
104
226484
660313
2026-10-30T14:47:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fepubliken sänkte han blygsamt ögonen. Han älskade endast frihetens marmorbild. Hans in spirerade ord ägde en rytm som en hymn. Han gjorde ofta det oväntade. Ve den kärleksfulla, som vågat ställa sig vid hans sida! Om någon grisette från Cambrai eller Saint-Jean-deBeauvais-gatan vid åsynen av denne skolpojke med hållning som en page, dessa långa, ljusa ögonhår, dessa blå ögon, detta av vinden rufsade hår och rosiga kinder, härliga läppar, ut sökt...'
660313
proofread-page
text/x-wiki
pqggsv36y3747ufleh4b2o070fm5ykg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/19
104
226485
660314
2026-10-30T14:47:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '§åmt sade: revolution, men civilisation. Kring de höga bergstopparna öppnade han den vida blå horisonten. Därvid vilade det över alla Combeferres åsikter något tillgängligt. En revolution med Combeferre skulle ha varit lättare att uthär da än en med Enjolras. Enjolras uttryckte där vid den gudomliga och Combeferre den naturliga rätten. Den första anknyter sig till Robespierre, den andra till Condorcet. Combeferre deltog mera än Enjolras i det glada...
660314
proofread-page
text/x-wiki
b4cmwqgpjgoyqi2liw67ry5ewhx7j5w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/20
104
226486
660315
2026-10-30T14:47:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fourrier, tydde hieroglyfer, ordnade kiselstenar och resonerade geologi, tecknade ur minnet en bombyxfjäril, påpekade fel i akademiens lexikon, studerade Puységur och Deleuze, bejakade intet, ej ens undren, förnekade intet, ej ens gengånga re, bläddrade i årgångarne av Moniteur. Han förklarade att framtiden låg i skolmästarens hand samt sysslade mycket med pedagogiska frågor. Han önskade, att samhället utan uppehåll sträva de efter att höja den mora...
660315
proofread-page
text/x-wiki
567imh36mq2tgnlmg51jnyfncx2y2yc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/21
104
226487
660316
2026-10-30T14:47:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
660316
proofread-page
text/x-wiki
csvzyo7ho6odi0r0plpxmr3fy2rmgo7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/22
104
226488
660317
2026-10-30T14:48:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liksom 1793, huvudstupa störtades ned i sannin gens ljus, blev han förskräckt, men han hyste än nu större motvilja mot stillaståendet, ty där för nam han död och förruttnelse. När allt kom om kring älskade han mera skummet än de osunda dunsterna samt föredrog den strida strömmen framför kloaken, Niagara framför Montfauconsjön. I grunden önskade han varken hast eller halt. Under det hans bullersamma vänner, hänförda av det absoluta, beundrade...'
660317
proofread-page
text/x-wiki
airqyuj149959fc5y42nh9erg6g5383
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/23
104
226489
660318
2026-10-30T14:49:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mellan Washington, som föreställer det senare, och Danton, som representerar det förra, är det samma skillnad som mellan ängeln med örn- och ängeln med svanvingarl Jean Prouvaire var en aning mildare än själva Combeferre. Han kallade sig Jehan på grund av en nyck, som utgjorde en del av den mäktiga rö relse, varur studiet av vår medeltid härleder sig. Jean Prouvaire var förälskad, odlade blommor i kruka, spelade flöjt och skrev vers; han älskade folk...
660318
proofread-page
text/x-wiki
8elw1d4gijypxihgfg7m1cd7gl9vuiz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/24
104
226490
660319
2026-10-30T14:49:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Aeschylos och Esaja. Bland fransmännen före drog han Corneille framför Racine och Agrippa d'Aubigny framför Corneille. Han vandrade gär na omkring bland ängarnes vilda blommor och ägnade nästan lika mycken tid åt molnen som åt de verkliga händelserna. Hans själ ägde två si dor, av vilka den ena vette mot människorna, den andra mot Gud. Han studerade och han för sjönk i betraktelser. Hela dagen fördjupade han sig i de sociala frågorna, lönerna,...'
660319
proofread-page
text/x-wiki
jj3eycm877wq7tjpjfmv63wvjrv2jrb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/25
104
226491
660320
2026-10-30T14:49:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gen och tänkte blott på att befria världen. Han hade själv lärt sig att läsa och skriva och allt vad han visste, hade han sig själv att tacka för. Feuilly var full av ädelmod. Han kunde omfamna hela världen. Denne faderlöse hade adopterat fol ken. Han hade ingen mor och han älskade fä derneslandet. Han ville ej att det på hela jorden skulle finnas en man utan fädernesland. Inom honom grodde vad vi nu för tiden kalla tanken på nationaliteterna. Han h...
660320
proofread-page
text/x-wiki
b9fwjzw5r3fc5xbkj2jh9jk1y1cb12o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/26
104
226492
660321
2026-10-30T14:49:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '1772, om detta ädla och mäktiga folk, som då så skändligt undertrycktes på ett förrädiskt sätt, om denna monstruösa fälla, som blivit förebilden för så många skändliga statskupper, vilka berövat många ädla nationer deras förstfödslorätt. Alla de samtida sociala missförhållandena härledde sig från detta år, då Polens delning skedde. Po lens delning var ett teorem, från vilket alla de senare politiska förbrytelserna blott voro korrolarier. S...'
660321
proofread-page
text/x-wiki
kqkcnxzw745sfa3ohsy654gvxrupkyg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/27
104
226493
660322
2026-10-30T14:49:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'möda. Förr eller senare träder åter den under tryckta nationen åter i dagen. Grekland blir all tid Grekland. Italien förblir alltid Italien. Rättvi sans protest mot våldet står alltid kvar. Stölden av ett folk preskriberas aldrig. Dessa höga skurk streck äga ingen framtid för sig. Man kniper ej ett folk som en näsduk. Courfeyrac ägde en fader, som man kallade herr de Courfeyrac. En av restaurationens borgerskaps falska inbillningar var tron på vä...'
660322
proofread-page
text/x-wiki
gkxv71ie8k2sm8zsqaizawda7vu67v4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/28
104
226494
660323
2026-10-30T14:50:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fart, som man kallar att ha tusan i kroppen. Så småningom försvinner detta liksom kattungens behag och behagfullheten blir först borgaren och sedan drummeln. Detta sätt att tänka och uppträda fortplantas under generationer i skolorna och överlämnas av de äldre till de yngre så att, just som vi nu påpekat, var och en som lyssnade till Courfeyrac år 1828, skulle kunnat tro sig höra Tholomés från år 1817. Men med den skillnaden att Courfeyrac var en tapp...
660323
proofread-page
text/x-wiki
qklxvg52yw5a9ekjdr8wtwfatxeo45o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/29
104
226495
660324
2026-10-30T14:50:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'het; han skydde ej något, gick i de djärvaste väs tar och hade de mest brandröda åsikter. Han älskade intet så- mycket som ett gräl, så vida det ej var ett upplopp och intet så mycket som ett upplopp om ej en revolution. Han var alltid fär dig att annektera en kärra och riva upp gatstenarne för att sedan störta en regering. Liksom en pojke på elva år gjorde han det för att se hur det skulle gå. Han luktade på juridiken men stu derade den ej. Hans...'
660324
proofread-page
text/x-wiki
2aj0ivu0pzd3wymr2y6pc4jnhq19t2w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/30
104
226496
660325
2026-10-30T14:51:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'voro lantbrukare, och han hade förstått att hos dem inpränta respekt för sonen. Han brukade säga om dem: De äro bönder, icke borgare. Det är därför de äro intelligenta. Eftersom Bahorel var nyckfull, förekom han på många kaféer. Andra hade vanor men icke han. Han flanerade. Att misstaga sig är mänskligt, att flanera är parisiskt. I grunden var han skarp sinnig och mera tänkare än man kunde tro. Han tjänstgjorde som en lä^nk mellan A B C:s vänner...'
660325
proofread-page
text/x-wiki
9va8hq4wg0urdvdi08aq2bvfnuxsb36
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/31
104
226497
660326
2026-10-30T14:51:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Kungen rynkade ögonbrynen, betraktade bö neskriftens signatur och läste där namnet på detta sätt: Lesgle. Denna föga bonapartistiska orto grafi rörde kungen och kom honom att småle... — Sire, återtog mannen, jag har en stamfar, som var hundvaktare och bar namnet Lesgueules. Detta öknamn har jag tagit till släktnamn. Jag har dragit samman Lesgueules till Lesgle, vilket sedan förvanskats till 1'aigle. Detta kom kungens småleende att försvinna men sena...
660326
proofread-page
text/x-wiki
52n3tbixeqrz900m45zxeeu6odzevil
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/32
104
226498
660327
2026-10-30T14:51:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'telligens men misslyckades. Han saknade allt och blev bedragen på allt. Allt föll sönder un der honom. Om han högg ved, skadade han sina fingrar. Om han hade en älskarinna, fann han snart, att han också ägde en vän. Ständigt träf fades han av en ny olycka och därför var han all tid jovialisk och sade: Jag bor under ett tak av tegelpannor, som falla ned. Han blev aldrig förvånad ty han förutsåg all tid det oväntade och ödets små retsamheter små...'
660327
proofread-page
text/x-wiki
5gvkqgwek0o4plurpn93pu3xlmlc119
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/33
104
226499
660328
2026-10-30T14:51:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inspirerade honom till denna fras: Kvinna för fem guldmynt, drag av mig mina stövlar. Bousset var långsamt på vägen mot advokatståndet. Han studerade juridik på samma sätt som Bahorel. Bousset hade sällan gott om bo stad. Någon gång hade han ingen alls. Han bodde än hos den ene, än hos den andre, men mest hos Joly. Joly läste medicin. Han var två år yngre än Bossuet. Joly var Moliéres "Den inbillade sjuke" i unga år. Hans enda vinst av de medicinska...'
660328
proofread-page
text/x-wiki
n8gwcpfdc42febwfhgtyckzzk8gndqi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/34
104
226500
660329
2026-10-30T14:52:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men angenäm för sina kamrater, vilka slösade med bevingade konsonanter och kallade honom Jolllly. Du kan flyga bara på dina fyra L, sade Jean Prouvaire. Joly hade vanan att snudda vid näsan med sin käppkrycka, vilket är ett tecken på vishet. Alla dessa unga män, vilka voro så olika och vilka man egentligen blott bör tala om med all var, ägde en och samma religion: Framsteget. Alla voro de direkta avkomlingar av revolutio nen. De mest vanvördiga blev...
660329
proofread-page
text/x-wiki
cgqyhcauegdju57cpre2f3xlmn5zkv2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/35
104
226501
660330
2026-10-30T14:52:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denne skeptiker hette Grantaire. Denne mail aktade sig noga för att tro på något. Han var dessutom en av dem, vilka inhämtat mest under föreläsningarne; han visste att det bästa stället var kafé Lemblin och att kafé Voltaire hade den bästa biljarden, att man fann de trevligaste flic korna på boulevard du Maine och färserade höns hos mor Saguet, utmärkta fiskpuddingar hos fru Cunette och ett visst härligt vitt vin vid stads porten Combat. Han kände m...
660330
proofread-page
text/x-wiki
dj6irzv6oy0zemd07t6awfcp9yfbbt2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/36
104
226502
660331
2026-10-30T14:52:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för Grantaire praktiskt taget ingenting. Han smålog däråt. Skepticismen, denna intelligen sens kräftskada, hade knappast lämnat en idé oberörd i hans själ. Hans liv var ironi. Detta var hans axiom: Det finnes blott en visshet, mitt fyllda glas. Han hånade allt som kallades hängivenhet, bå de när det gällde en fader eller en broder, en Robespierre eller den unge Loizerolles. — De ha gjort framsteg, de äro döda, utropade han. Om crucifixet sade han: D...
660331
proofread-page
text/x-wiki
m6oxv7dxg3x5mb2l9fw4hittl80of1c
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/37
104
226503
660332
2026-10-30T14:52:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sin karaktär? Detta är en sak man ofta finner. En skeptiker beundrar en troende, det är lika en kelt som lagen om komplementfärgerna. Vi dra gas till det, som vi själva sakna. Ingen älskar dagsljuset som den blinde. Dvärgen älskar fly gelmannen. Paddan har alltid ögonen riktade mot himlen. Varför? För att se de flygande fåglarne. Grantaire, som gnagdes av tvivlet, älskade att se Enjolras flyga på sin tros vingar. Han kände ett behov av Enjolras. Ut...
660332
proofread-page
text/x-wiki
rfr8chtbr0h1nb0yb9oags93126lvui
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/38
104
226504
660333
2026-10-30T14:52:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ephestion, Pechmeja. De leva endast om de stödja sig vid en annan, och deras namn skrives endast med ett annat framför. De ha ingen egen tillvaro, ty den är blott en annan sida av en an nans. Grantaire var en av dessa män. Han var avigsidan av Enjolras. Man skulle nästan kunna säga att sambandet började med initialerna. O ocli P äro till exem pel oskiljaktliga, liksom Orestes ocliPylades. Som en verklig satellit till Enjolras besökte Grantaire detta...
660333
proofread-page
text/x-wiki
0qqrtba576t2lcr9i5bvkhou0nqnm6y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/40
104
226505
660334
2026-10-30T14:56:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Laigle betraktade den. Vid sidan av kusken satt en ung man och framför denne man en gan ska stor resväska. På denna kunde de förbipas serande i stora bokstäver läsa orden: Marius Pontmercy. Detta namn kom Laigle att förändras. Han reste sig upp och ropade till den unge mannen: — Herr Marius Pontmercy! Den anropade vagnen stannade. Den däri sittande unge mannen, vilken även syn tes försjunken i tankar, höjde ögonbrynen. — Vad står på? frågade h...'
660334
proofread-page
text/x-wiki
9ywgbi0cwcyeim2liu8lk8hck3s1fbn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/41
104
226506
660335
2026-10-30T14:56:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och rynkade ögonbrynen. Men den orubblige Laigle från Meaux fortsatte: — Besökte ni ej universitetet i förrgår? — Det är möjligt. — Det är säkert. — Ni studerar själv? frågade Marius. — Ja, min herre. Som ni. I förrgår kom jag in i universitetet av en slump. Ni vet ju, att man stundom får sådana infall. Professorn höll på med uppropet. Ni vet också, att det finnes löjliga poänger vid ett sådant tillfälle. När man saknats tre gånger, stry...'
660335
proofread-page
text/x-wiki
ogd55qdzhotxaiycm07pordds162tyd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/42
104
226507
660336
2026-10-30T14:56:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Plötsligt ropar han: — Marius Pontmercy. Ingen svarar. FuIl av hopp ropar han igen: — Marius Pontmercy. Han tager sin penna. — Jag är en känslig man. Jag sade snabbt för mig själv: "Se där en präktig karl som man tänker stryka. Det här är säkerligen ej en av dessa vitnäbbade studeranden, vilka äro experter i teologi oclilitteratur och filosofi, i alla veten skaper. Han är i stället en av dessa hedersvärda lättingar som besöker de kända plat...'
660336
proofread-page
text/x-wiki
isr41a1uhzodudk9ejo0j9vmq450irv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/43
104
226508
660337
2026-10-30T14:56:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Laigle svarade: — Intet är enklare. Jag stod nära katedern för att kunna svara och nära dörren för att kun na smita. Professorn betraktade mig skarpt. Plötsligt hoppar Blondeau, som har en näsa som en räv, för att tala med Boileau, till bokstaven L, som är min. Jag är från Meaux och heter Laigle. — L'Aigle, vilket vackert namn! utropade Ma rins. — Min herre, Blondeau kommer till detta namn och ropar: "L'Aigle!" Jag svarar: "När varande!" Då bet...'
660337
proofread-page
text/x-wiki
jid4qj8js4j5kmor23piiaf6s0s5bph
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/44
104
226509
660338
2026-10-30T14:57:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Och jag säger: Erudimini qui judicatis terram. Här vilar Blondeau, Blondeau med näsan, Blondeau Nasica, disciplinens buffel bos disciplinär, förbudets ärkeängel, som var stel och kantig och petig och hederlig och avskyvärd. Marius återtog: — Jag är förtvivlad — — Unge man, sade Laigle från Meaux, må detta tjäna er till varnande exempel. Var punkt lig i framtiden. — Jag ber er tusen gånger om ursäkt. — Utsätt ej i framtiden er nästa från att...'
660338
proofread-page
text/x-wiki
drem0zqrje9bkjc2n2v3lghm2wij3nd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/45
104
226510
660339
2026-10-30T14:57:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— I kabrioletten, sade Marius. — Ett tecken till välstånd, svarade Laigle lugnt. Jag gratulerar er. Er hyra bör då gå till nio tusen francs om året. I detta ögonblick lämnade Courfeyrac kaféet. Marius smålog sorgset. — Jag befinner mig i denna hyrvagn sedan två timmar och jag längtar efter att få lämna den, men jag vet ej vart jag skall vända mig. — Min herre, sade Courfeyrac, kom hem till mig. — Jag har prioritetsrätten, påpekade Laigle, men j...'
660339
proofread-page
text/x-wiki
pxwiyxusp4gep8ys7l1aaygxvoyfbf9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/47
104
226511
660340
2026-10-30T14:57:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag måste införa er i revolutionen. Han ledde honom in till den sal, där A B C:s vänner höllo till. Han presenterade honom för medlemmarna och sade ett ord, som Marius ej förstod: — Bn elev. Marius hade kommit i ett getingbo av snillen. Dessutom ägde han lika goda vingar som de an dra, fast han var tyst och allvarlig. Hittills hade Marius varit benägen för ensam het och monologer samt av smak och vana före dragit avskildheten; han kände sig en sm...
660340
proofread-page
text/x-wiki
8xk0gtm0gjt87z6kj25bj2bw9u1re4o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/48
104
226512
660341
2026-10-30T14:58:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han började nu misstänka, utan att i sin oro våga erkänna det, att den kanske kunde runnas. Han började ännu en gång att betrakta tingen från en ny sida. Det var som om hans hjärnas vindlingar kommit i dallring. Ett slags bisarr ommöblering. Han nästan plågades därav. För dessa unga män synes det ej ha funnits något heligt. I fråga om allt hörde Marius de egendomligaste omdömen, vilka sårade hans än nu skygga ande. Man fick syn på en teateraffisch...'
660341
proofread-page
text/x-wiki
htsyns2ove7sykiscigxrfrooidsfb3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/49
104
226513
660342
2026-10-30T14:58:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skratt. Och eftersom ankan finnes bredvid sva nen, inser jag ej varför den klassiska tragedien ej skulle kunna finnas jämte den antika. Slumpen ville att Marius gick längs Jean-Jacques-Rosseau-gatan tillsammans med Enjolras och Courfeyrac. Courfeyrac tog honom under armen. Lägg märke till en sak. Detta är Platriére-gatan, som nu kallas Jean-Jacques-Rousseau-gatan på grund av ett egendomligt hushåll, som höll till där för ett sextiotal år sedan. Det b...
660342
proofread-page
text/x-wiki
kc2yhf6c5uin3xu4waxyq8kab96gk0m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/51
104
226514
660343
2026-10-30T14:58:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är törstig. Dödliga, jag har en dröm: att tunnan i Heidelberg fått ett slaganfall och att jag är en av de tolv blodiglar, man lägger på den. jag skulle vilja dricka. Jag vill glömma. Livet är en avskyvärd uppfinning av någon okänd makt. Det varar för kort tid och är ingenting värt. Man bryter nacken av sig för att kunna leva. Livet är bara en dekoration, som ej duger till något. Lyckan är ett gammalt skrin, som ba ra är målat på ena sidan...'
660343
proofread-page
text/x-wiki
66t3qwswlleg8ib8qs0903n3havi8sk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/52
104
226515
660344
2026-10-30T14:58:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till och med heder är vanligen blott kattguld. Kungarna leka med den mänskliga ärelystnaden. Caligula gjorde en häst till konsul. Karl 11 gjor de en riddare av ryggbastet på en oxe. Drapera eder nu mellan konsuln Incitatus och riddaren Rostbiff. Och människornas inre värde är knap past mera aktningsvärt. Lyssna till den panegyrik en granne häller över en annan. Den ena oskulden är färdig att hacka ut ögonen på den andra. Om liljan kunde tala, hur sk...
660344
proofread-page
text/x-wiki
9501oenj0a7dwa3m3yhbbf7ddwkkqh4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/53
104
226516
660345
2026-10-30T14:58:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes lika många laster som dygder eller som hål i Diogenes mantel. Vem beundrar ni, den dödade eller dödaren? Caesar eller Brutus? Vanligen håller man på dödaren. Leve Brutus! Han har dödat! Det är detta som är dygden! Dygden? Må vara, men också galenskapen. Det finnes egendomliga fläckar hos dessa stora män. Brutus, som dödade Caesar, var förälskad i sta tyen av en gosse. Denna staty var av bildhug garen Strongylion, vilken även skapat den am...
660345
proofread-page
text/x-wiki
m5knwaa80f82lrf9t11o2q2iq49fbh6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/54
104
226517
660346
2026-10-30T14:59:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'måttig ärelystnad! Med att erövra, vilket fattigdomsbevis! Ack, fåfänga och feghet överallt! Allt böjer sig för framgången, till och med gram matiken! Si volet usus, sade Horatius. Alltså föraktar jag människosläktet. Låt oss avstå från hela detta spel! Vill ni kanske, att jag skall be undra folket? Vilket folk? Grekerna? Athenarna? Dessa, forntidens parisare, dödade Phocion — eller Coligny — samt krusade för tyrannerna i så hög grad att Anace...'
660346
proofread-page
text/x-wiki
obki6wm3gi7u78gbtpkdjeoqpfffrt8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/55
104
226518
660347
2026-10-30T14:59:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'narna. England? Varför det? På grund av London? Men jag avskyr Karthago! Och dess utom är London ej blott lyxens utan även fattig domens högsäte. Endast i Charing Cross för samling finnes det årligen hundra människor, vil ka dö av hunger. Sådant är Albion. Jag kan dessutom tillägga, att jag sett en av detta Albions kvinnliga invånare dansa med en krans av rosor samt blå glasögon. Vilken reklam för England? Men om jag ej beundrar England gör jag...'
660347
proofread-page
text/x-wiki
pvzqs57anpyszfqgaypzm6ymk1mra28
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/56
104
226519
660348
2026-10-30T14:59:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen Nicolas och Basiles förgiftades? Allt detta visar, att hälsotillståndet i det ryska palatset ej är det bästa. Alla civiliserade folk erbjuda samma skådespel, nämligen kriget eller det civiliserade kriget, som i sig uppsuger alla banditeriets for mer, från Javas hals- och huvudjägare till de in diska banditerna i Douteuse-passet: Strunt, sä ga ni! Europa är dock något annat än Asien. Visst kan Asien verka löjligt, men varför skola vi le åt Dalai...
660348
proofread-page
text/x-wiki
597jpw3j53o6h97b83edg22ie05t3z5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/57
104
226520
660349
2026-10-30T14:59:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lumpsamlare och glättingar säger jag, att det är en vällusting som talar, att jag äter hos Richard tör två kronor och att jag vill ha äkta persiska mattor, i vilka jag kan rulla in den nakna Kleopatra? Jaså, det är du, Louison? God dag. I den stilen höll Grantaire på, minst sagt beru sad, samt lyckades av en slump få tag på diskerskan, Louison. Bossuet sträckte ut handen mot honom och försökte att få honom att tiga, men Grantaire tog i med nya krafte...
660349
proofread-page
text/x-wiki
qh2x0uy4zybs9yzfqkk5zjwfe7yuujx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/58
104
226521
660350
2026-10-30T14:59:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tyst, Grantaire, sade Bossuet, som höll på med en juridisk utläggning, vars slut vi meddela. — För min del och trots att jag blott läppjat på juridiken och icke annat än som tillförordnad varit åklagare, fast jag vet, att det enligt sed och bruk i Normandie årligen vid Mikelsmässan skall av alla och en var erläggas till länsherren ett ve derlag, dock med hänsyn till annor mans rätt, såväl jordarvingars som lösegendoms arvlåtare och trots alla f...'
660350
proofread-page
text/x-wiki
9qx43owmkbzfcuz2rv6lctr1gebgkx5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/59
104
226522
660351
2026-10-30T15:00:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Utan tvekan! — Hans dotter, Celestine. ----------- tine! Och sedan? — Överste Sainval. — Sainval är utnött. Jag skriver Valsin. Vid sidan av dessa vådevillister fanns det ett kotteri, som begagnade det allmänna oväsendet för att helt tyst diskutera en duell. En gammal man på trettio år gav råd åt en ung på aderton och förklarade för honom vem hans motståndare var. — Var bara försiktig, för tusan! Det är en vacker klinga. Han är fin. När ha...'
660351
proofread-page
text/x-wiki
1imdtxpzgapx0y0o95x6zupatm4oui6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/60
104
226523
660352
2026-10-30T15:00:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kval, och när man ser henne dyster, trivs man ej med henne. — Otacksamme! Du vet ej, vad en leende kvinna betyder! Och ni ha aldrig grälat. — Det beror på den överenskommelse vi ha gjort. När vi ingingo vår heliga allians fastställ de vi var sin gräns, som ej fick överskridas. Det som ligger åt öster tillhör henne och det till väs ter mig. — Huslig lycka är en sak, som befordrar mat smältningen. — Och du, Jolly, hur står det till med ditt tr...'
660352
proofread-page
text/x-wiki
3kmstyommlx9hu86iyqvv3zffu00dhx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/61
104
226524
660353
2026-10-30T15:00:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'finhyllt och ögon som magneter. Jag är galen i henne. — Men då måste du behaga henne, vara elegamt och rulla dig i stoftet för henne. Gå till Staub och köp ett par sammetsbyxor. Det beta lar sig. — Men skall jag göra allt detta, så måste jag ha pengar? — Huru mycket? frågade Grantaire. I det tredje hörnet sysslade man med en my tologisk diskussion. De nordiska fornsagorna förenades med den kristna mytologien och Jean Prouvaire tog just parti för O...'
660353
proofread-page
text/x-wiki
fs0xtafyb06y1urn6os1wlrrcijd56f
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/62
104
226525
660354
2026-10-30T15:00:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pan om natten kommer och blåser i sin pipa och jag har alltid trott att lo betydde något i Pissevaches vattenfall. I det sista hörnet talade man politik. Man ta lade om landets magna charta. Combeferre för svarade den, men svagt. Courfeyrac bekämpade den energiskt. På bordet framför dem låg ett exemplar av den beryktade frihetsförklaringen och Courfeyracs tirader sekunderades av trasan det av dess papper. — För det första vill jag ej veta av några...
660354
proofread-page
text/x-wiki
qw6qfpb7lsmf03mg3p2baapkighgmle
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/63
104
226526
660355
2026-10-30T15:00:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att söka mildra övergången, att minska angrep pets styrka, att skapa buffertar och låta monar kien omärkligt övergå till demokrati medels di verse konstitutionella konstgrepp! Avskyvärt! Nej, giv ej folket en falsk föreställning om sa kernas natur. Alla de verkliga ledstjärnorna för dunklas genom pratet om konstitution. — De begravas i källarvalv! Bort med halv heten och alla kungliga eftergifter åt folket. Det finnes alltid en paragraf fjorto...'
660355
proofread-page
text/x-wiki
206jgsbqv8k2qzkbxf6koelccq6zk0s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/64
104
226527
660356
2026-10-30T15:01:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'franska sak som kallas "entrain" och denna en gelska sak som kallas "humor", inpass av god och dålig smak, mer eller mindre välgrundade, samtalets raketer, allt detta blandades till ett glättigt bombardemang, som ej träffade något av de närvarandes huvuden.'
660356
proofread-page
text/x-wiki
ia1fh1eerfgay4jjoaw154t7pinmup9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/67
104
226528
660357
2026-10-30T15:01:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'där man i en särskild avdelning såg en ö. Han 1ade sitt finger just på denna avdelning och sade: — Corsika. Bn liten ö, som gjort Frankrike mycket stort. Detta uttalande verkade som en iskall fläkt. Alla tystnade. Man kände, att någonting skulle hända. Bahorel, vilken just skulle svara Bossuet, höll på att intaga sin vanliga attityd, men uppgav tanken därpå blott för att lyssna. Enjolras, vars blå öga ej var fäst på någon utan tycktes betrakta rymde...'
660357
proofread-page
text/x-wiki
gre7x9v1sx9a0b76tc6cvjdfq6ayvlm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/68
104
226529
660358
2026-10-30T15:01:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mig. Var höra vi hemma? Vilka äro vi? Vil ka äro ni? Vem är jag? Låtom oss förklara för varandra vår åsikt angående kejsaren. Jag hör eder säga Bounaparte, läggande alldeles samma tonvikt på u som rojalisterna. Jag vill säga er, att min morfar går ännu längre; han sade Bounaparté! Jag trodde er vara unga män, men var till använda ni er entusiasm. Vad gör ni med den? Vem beundrar ni om icke kejsaren? Och vad önskar ni mera? Om ni ej äro nöjda...'
660358
proofread-page
text/x-wiki
6p1qn5dfn8ab1ldv6t7cwdxux8szg01
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/69
104
226530
660359
2026-10-30T15:01:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'del och juridik med andra, han var lagstiftare med prokuratorerna, han talade om Vintergatan med astronomerna; när Cromwell blåste ut ett ljus, 'när två brunno, prutade han i Temple på en gardintofs; han såg allt, han visste allt, vilket ej hindrade honom att godmodigt småle vid sin sons vagga. Men plötsligt lyssnade det för skräckta Europa, hans arméer ryckte ut, artille riparkernas hjul började rulla, pontonbroarna slogos över floderna, kavallerie...
660359
proofread-page
text/x-wiki
k95jw3c6qlfz4bqlwjd0ckk00p1cq9j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/70
104
226531
660360
2026-10-30T15:02:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och till denne mans snille lägger sin egen stolta själ. Att lysa och att härska, tåga och triumfera, att använda huvudstäderna till haltplatser, att gö ra sina grenadjärer till kungar, bestämma över dynastier, förändra Europa efter behag blott ge nom att lägga handen på Guds svärd, att följa en enda man, Hannibal, C^sar, Karl den store, att vara ett folk med en ledare, vars blotta fram trädande betecknar seger, att till revelj ha Inva lidhotellet...'
660360
proofread-page
text/x-wiki
p158f713ja47o1wgv37oexp7iyc2dqw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/71
104
226532
660361
2026-10-30T15:02:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius i sin tur sänkte huvudet. Dessa enkla och kyliga ord hade avkylt hans episka glöd. Han kände glöden slockna. När han såg upp, fanns Combeferre ej mera där. Förmodligen nöjd med sitt svar hade han gått sin väg och alla, med un dantag av Enjolras, hade följt honom. Salen var tom. Enjolras, lämnad ensam med Marius, betrak tade honom allvarsamt. Marius, som nu åter sam lat sina tankar, ansåg sig icke övervunnen. Inom honom jäste det ännu något...'
660361
proofread-page
text/x-wiki
010dm8xvfhawli6vg56opdvfghx49qq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/72
104
226533
660362
2026-10-30T15:02:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppåt upprepade Marius helt automatiskt: Min mor? I detta ögonblick kände han Enjolras hand på sin axel. Medborgare, sade han, min mor, det är repu bliken.'
660362
proofread-page
text/x-wiki
8k7bzskrmlt3cr1s18nvw4bqwdzcrrr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/74
104
226534
660363
2026-10-30T15:03:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men om han önskade stanna kvar där han var och bliva vid detta, så var han tvungen att fortsätta, att undersöka, att tänka, att gå längre och längre. Varthän skulle då detta leda honom? Han befarade att, efter att ha tagit så många steg för att söka närma sig sin fader, han nu skulle bliva tvingad att taga andra steg, som skulle avlägsna honom ifrån denne. Hans villrådighet ökades av alla de reflexioner, som trängde sig på honom. Branta klippor höj...'
660363
proofread-page
text/x-wiki
mek3prkd1qdog1r6e3sob1efk170fqw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/75
104
226535
660364
2026-10-30T15:03:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Men jag behöver mina pengar. — Bed Courfeyrac komma och tala med mig, sade Marius. Courfeyrac kom in, och värden lämnade dem. Marius berättade för honom vad han aldrig hade tänkt att berätta, att han stod ensam i världen och var utan föräldrar. — Vad skall det då bli av er? — Jag vet inte, svarade Marius. — Vad skall ni göra? — Jag vet ingenting. — Har ni pengar? — Femton francs. — Vill ni att jag lånar er? — Aldrig. — Har ni...'
660364
proofread-page
text/x-wiki
t38vn6jqncqaa06x5ob1rjie0pkfg91
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/76
104
226536
660365
2026-10-30T15:04:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är bra. — Ni har då bara kvar ett par byxor, en väst, en hatt och en rock? — Och mina stövlar. — Vad! Går ni inte barfotad? Vilket slö seri. — Tror ni att det räcker? — Jag känner en urmakare, som kanske köper klockan. — Det är bra. — Nej, det är visst icke bra. Vad skall ni göra sedan? — Vad som helst, som är hederligt. — Kan ni engelska? — Nej. — Kan ni tyska då? — Nej. — Så mycket värre. — Varför det? — Därför...'
660365
proofread-page
text/x-wiki
fmnu4zb8yvp662034xaymf6gv0zj05h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/77
104
226537
660366
2026-10-30T15:04:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag skall lära mig engelska och tyska. — Och under tiden? — Under tiden lever jag av mina kläder och min klocka. Klädmäklaren ditkallades. Han köpte kläderna för tjugo francs. Man gick till urmakaren. Han köpte klockan för tjugofem francs. — Det var icke så dåligt, sade Marius till Courfeyrac, då de återvände till hotellet, med mi na femton francs har jag nu åttio francs. — Och hotellräkningen? anmärkte Courfey rac. — Den glömde jag,...'
660366
proofread-page
text/x-wiki
6vk7pcm6xk2afskk9sbln4r07fd6pph
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/78
104
226538
660367
2026-10-30T15:04:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förseglad ask innehållande "sextio pistoler", det vill säga sex hundra francs i guld. Marius skickade tillbaka de trettio louisdorerna till sin faster med ett artigt brev, vari han för klarade sig hava nödiga medel till sin existens, så att han hädanefter icke behövde någon hjälp. Vid detta tillfälle återstod honom endast tre francs. Fastern omtalade icke för morfadern, att Ma rius' avslagit hennes önskan att få hjälpa honom, emedan morfadern då bli...
660367
proofread-page
text/x-wiki
4bpfklfwv6qsz2r8da4dcmoda48143p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/81
104
226539
660368
2026-10-30T15:07:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Beslutsamma och egendomliga naturer äro funtade sålunda. Eländet, nästan alltid en styv mor, blir någon gång en mor, nöden skapar själsstorhet och styrka, fattigdomen är stolhetens am ma, olyckan är en god mjölk för de ädla. Det fanns en tid i Marius' liv, då han själv so pade sin förstuga, då han köpte ost för en sous hos frukthandlerskan, då han inväntade skym ningens dunkel för att gå till bagaren efter ett bröd, vilket han gömde i sin...'
660368
proofread-page
text/x-wiki
1pmgrps6dwfqgpomv1yjwn2qquuqcsf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/82
104
226540
660369
2026-10-30T15:09:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dra fettet och på den tredje dagen gnagade han på benet. Moster Gillenormand sände honom flera gång er de sextio guldmynten. Marius skickade dem ständigt tillbaka, förklarande att han ingenting behövde. Han bar ännu sorg efter sin fader, när den nyss skildrade revolutionen försiggick inom honom. Sedan dess hade han ej lämnat de svarta klä derna. Men de lämnade i stället honom. En dag fann han sig vara utan rock. Benkläderna voro ännu passabla. Vad s...
660369
proofread-page
text/x-wiki
r5g9wruvk43pfbkhiu2ujbvabv7rapv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/83
104
226541
660370
2026-10-30T15:09:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med några trasiga romaner utgjorde det tradi tionella biblioteket. Han lät adressera sina brev till Courfeyrac. När Marius blev advokat, underrättade han sin morfar därom i ett kyligt brev, som dock var fullt av vördnad och respekt. Herr Gillenormand tog brevet och läste det med darrande hand, därefter kastade han det sönderrivet i papperskorgen. Två eller tre dagar senare hörde fröken Gillenormand sin far tala högt, fast han var ensam i rummet. Han...
660370
proofread-page
text/x-wiki
mkczhwhjp0vh0uyropm8z44x3al5vvq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/85
104
226542
660371
2026-10-30T15:09:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius bodde i det Gorbeauska rucklet. Han hyrde för trettio francs om året ett kyffe, vilket saknade spis, och som ej innehöll flera möbler än som voro absolut nödvändiga. Dessa möbler tillhörde honom. Han gav den gamla värdinnan tre francs i månaden för att hon skulle städa hans kyffe, och om morgnarna komma in med lite varmt vatten åt honom, och dessutom ett ägg och ett bröd för en sous. På detta ägg och detta bröd frukosterade han. Denna frukost k...
660371
proofread-page
text/x-wiki
agcp0l5ofpvt0o7qe9q5nz9487bgeyw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/86
104
226543
660372
2026-10-30T15:10:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Restaurang Rousseau, där det ej dracks många flaskor vin, men så mycket mer vatten, var sna rare ett rogivande ställe än en verklig restaurang. Stället existerar ej mera. Värden hade ett lustigt öknamn. Man kallade honom "Vatten-Rousseau". Alltså, frukost fyra sous, middag sexton sous; hans mat kostade honom således tjugo sous om dagen, vilket per år utgjorde trehundrasextiofem francs. Lägg därtil trettio francs för hyran och trettiosex francs åt gum...
660372
proofread-page
text/x-wiki
e7tycvq2mq0njoa0vxyzrebdtkcy16r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/87
104
226544
660373
2026-10-30T15:10:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svarta. Ha hade endast tre skjortor. Den ena på sig, den andra i sin byrå, den tredje hos tvätterskan. Han köpte nya, allteftersom de sletos ut. De voro vanligtvis söndriga, och därför knäppte han tillhopa sin rock ända till hakan. Innan Marius hade lyckats nå denna blomst rande ställning hade han måst genomkämpa svå ra år av hårt arbete. Marius hade ej vacklat en enda dag. Han hade uthärdat alla försakelser och umbäranden; han hade gjort allt —...'
660373
proofread-page
text/x-wiki
svo0h2uyd62qr3wllil8mra98648bcy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/88
104
226545
660374
2026-10-30T15:11:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'honom nu lågt och han reagerade däremot. Han vågade ej riskera något, emedan han var rädd att misslyckas. Han hade i sitt ansikte en sorts sträng rodnad. Han var så skygg, att han nästan verkade tvär. Under alla dessa prövningar kände han sig uppmuntrad och understödd av någon oförklarlig kraft inom sig. Själen hjälper kroppen och upp rätthåller den ibland. Det är den enda fågel, som ger ett stöd åt sin bur. Vid sidan av faderns namn fanns även e...'
660374
proofread-page
text/x-wiki
e8pv2kytkl01uf2wbk6kuoaxo5z795g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/89
104
226546
660375
2026-10-30T15:11:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'träffats av. I Montfermeil hade Marius fått re da på den olycklige krogvärdens bankrutt. Se dermera hade han på det ytterligaste ansträngt sig för att spåra upp honom i denna eländets mörka avgrund, som Thénardier försvunnit i. Marius hade genomsökt hela trakten. Han hade varit i Chelles, Gornay, Nogent och Lagny. Un der tre år hade han bortslösat de få penningar, han hade lyckats spara. Ingen människa hade kunnat giva honom upplysningar om Thénar...'
660375
proofread-page
text/x-wiki
n73rjut1b6nvas5k7dh5jiuzoz5vgr7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/90
104
226547
660376
2026-10-30T15:11:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som är skyldig honom så mycket, kunna finna honom i det mörker, där han dväljes, och i min tur återföra honom från döden till livet. Jag skall finna honom. För att återfinna Thénardier skulle Marius ve lat bortskänka sin ena arm, och för att draga honom upp ur eländet skulle han offrat sitt blod. Att återse Thénardier, att göra honom en tjänst, att säga till honom: — Ni känner inte mig, men jag känner Er, här är jag, förfoga över mig. Detta...'
660376
proofread-page
text/x-wiki
h7ty8u7oo0x3bth0ztpqzcfafiascit
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/92
104
226548
660377
2026-10-30T15:11:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och botten dyrkade herr Gillenormand Marius. Han dyrkade honom på sitt sätt, samtidigt som han grälade på honom, men när barnet lämnat honom, kände han ett stort tomrum i sitt hjärta. Han förbjöd alla att tala till honom, men sörjde egentligen över, att han blev så väl åtlydd. Den första tiden hoppades han, att denne buonapartist, denne jakobin, denne terorist, denne sep temberdagarnas anhängare skulle återvända. Men veckorna gingo, månaderna gingo,...'
660377
proofread-page
text/x-wiki
07dle8qctl6zbktv46cy63wf7q90bmf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/93
104
226549
660378
2026-10-30T15:12:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han kallade honom. Han levde mer och mer iso lerat Marius. Han var ännu liksom förr i ti den glad och häftig, men hans glädje visade en viss krampaktig stränghet, som om den utgjor des av smärta och vrede, och hans våldsamma utbrott slutade alltid med ett slags dyster utmatt ning. Han sade stundom: Om han ändå ville komma tillbaka, vilken präktig örfil han skulle få! Vad moster beträffar tänkte hon egentligen alldeles för litet för att kunna hysa...'
660378
proofread-page
text/x-wiki
2vhjc2ndjavb27y9qzbx2upkhixs7f9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/94
104
226550
660379
2026-10-30T15:12:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en liten knäpp, om han ville verka glad och upprymd: — "Herr baron Pontmercy processar i någon krok". Under det den gamle beklagade sig, gladde sig Marlus över sitt handlingssätt. All bitterhet ha de genom olyckan försvunnit från hans hjärta. Han tänkte visserligen på herr Gillenormand med mildhet, men han ville på inga villkor taga emot något av den man, som handlat elakt mot hans far. Detta var det blandade uttrycket för hans första harm. Eljest va...
660379
proofread-page
text/x-wiki
rpgxawmaytayr6j8w2n7cf64ziity63
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/95
104
226551
660380
2026-10-30T15:13:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'närmare fadern och att söka efterlikna honom var att modigt strida emot nöden, liksom han modigt stritt emot fienden, och att det utan tvivel varit detta, som översten menat, när han uttala de orden: "Han skulle bliva värdig", ord, som Marius fortfor att bära, icke på sitt bröst, ty över stens skrivelse var försvunnen, men i sitt hjärta. Dessutom var han bara barnet den dagen då hans morfar körde bort honom; nu var han en man. Han kände det. Olyckan...
660380
proofread-page
text/x-wiki
ttt9fsu7bbyeovqthdfn6d64cgut1p5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/96
104
226552
660381
2026-10-30T15:13:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i drömmar. Han bevistar de frispektakel, som Gud giver; han betraktar himlen, stjärnorna, blommorna, barnen, mänskligheten, vari han li der, skapelsen, varav han njuter. Han betraktar mänskligheten, tills han ser själen, ocliskapelsen så länge, att han ser Gud. Han drömmer, och han känner sig stor; han drömmer åter, och han känner sig vek. Från den egoistiske mannen, som lider, övergår han till mannen, som deltager. En storartad känsla vaknar ino...
660381
proofread-page
text/x-wiki
ew2kn6mfs4wq37p25z8dcu0vf40cy24
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/97
104
226553
660382
2026-10-30T15:16:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varje morgon återtager sitt arbete för brödfödan blir lians rygg allt ral<are och hans hjärna allt rikare på idéer. Efter slutat arbete försjunker han åter i drömmar, i betraktelser, i fröjder; han vandrar med fötterna bland vidrigheter, bland taggiga stenar, och många gånger i den värsta smutsen, men huvudet höll han alltid högt med blicken mot ljuset. Han var liten, mild och fred lig, välvillig, foglig och passiv, och alltid nöjd med litet; ocli ha...
660382
proofread-page
text/x-wiki
h3cxgg3nk6yt18xby5bunvbs2fvenpu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/98
104
226554
660383
2026-10-30T15:16:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liv för följande uppgifter: att sysselsätta sig så litet som möjligt med materiella arbeten för att så mycket mer kunna få ägna sig åt tankearbete, med andra ord, att ägna så få timmar som möj ligt åt det oändliga. Han levde i den tron, att ingenting fattades honom, och märkte ej, att detta försjunkande i betraktelser ofta slutar med att bliva ett slags lättja, att han nöjt sig med att vinna blott det allra nödvändigaste, och att han vilade sig f...'
660383
proofread-page
text/x-wiki
dgn9j6q4yu6q31q5jfp58lsmkrcxhhk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/99
104
226555
660384
2026-10-30T15:17:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett arbete som var föga mödosamt, och, som sagt räckte till hans uppehälle. En av de bokhandlare, för vilken han arbeta de, jag tror hans namn var Magimel, hade er bjudit honom fast plats hos sig mot en lön av femtonhundra francs om året och fritt rum. Rum och femtonhundra francs! Utan tvivel mycket lockande. Men att avstå från friheten, att vara löntagare, att vara en slags bodknodd i littera tur. Enligt Marius' åsikt skulle hans ställning, om han...
660384
proofread-page
text/x-wiki
tv66rcqf8tswnipbvepzqgaiokwhejp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/100
104
226556
660385
2026-10-30T15:17:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 're. Först var det tack vare honom, som hans inre hade förändrats, och vidare hade denne känt och älskat hans fader. "Han har opererat min karaktär", brukade han säga. Säkert var, att denne kyrkovärds inflytande va rit avgörande. Dock hade herr Mabeuf i denna sak icke spe lat annan roll än att vara försynens lugna och orubbliga verktyg. Han hade av en slump och alldeles omedvetet upplyst Marins liksom ett ljus som någon bär; han hade varit ljuset och...
660385
proofread-page
text/x-wiki
2lopzk50dkf1wp3zocpsvzhascgi0rz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/102
104
226557
660386
2026-10-30T15:17:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'folianter och till och med duodeser, som de kun de bläddra i. Han aktade sig noga för att vara sysslolös; att ha böcker hindrar en inte ifrån att läsa, att vara botanist hindrar en inte ifrån att vara trädgårdsmästare. På den tiden, han um gicks med Pontmercy, hade det funnits det sam bandet mellan översten och honom, att översten gjorde för blommorna det som han själv gjorde för frukterna. Herr Mabeuf hade lyckats fram ställa ett nytt slag av p...'
660386
proofread-page
text/x-wiki
bwsav9wa5nab9aohqhifmbnmk2lxjwv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/103
104
226558
660387
2026-10-30T15:18:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när mågon en dag frågade honom: — "Varför har Ni aldrig gift Er?" "Jag har glömt att göra det", svarade han. Om det någon gång hände, att han utbrast: — "Om jag vore rik", så var det ej när han fixerade en vecker flicka, såsom hr Gillenormand brukade, utan när han betraktade en vacker bok. Han levde ensam med en gammal hushållerska. Han hade gikt i händerna och när han sov, krökte sig hans gamla, av reumatis men knöliga fingrar över lakanets veck...'
660387
proofread-page
text/x-wiki
o7o02z75cam20ykzjjjqz7oxgn4l8q1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/104
104
226559
660388
2026-10-30T15:18:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stare. Åsynen av en sabel eller en bössa kom hans blod att stelna i ådrorna. Under hela sitt liv hade han aldrig kommit i närheten av en ka non, icke ens vid Invalidhotellet. Hans mage var passabel. Han hade en bror, som var kyrkoher de med grått hår och tandlös mun och svagt förstånd, oclidarrningar i hela kroppen; denne broder talade picardiska, hade ett barnsligt skratt, var alltid rädd och såg ut som ett gam malt får. Bortsett från detta hade h...
660388
proofread-page
text/x-wiki
akaqzj0yu31ljny0ff4vdjrgkli8frk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/105
104
226560
660389
2026-10-30T15:18:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mässan använde hon till att räkna linne i sin ki sta ocl iatt på sängen breda ut de klänningar hon köpte, men aldrig använde. Hon kunde lä sa. Herr Mabeuf kallade henne mor Plutarchus. Herr Mabeuf hade fattat behag till Marius, emedan denne, som var ung och böjlig, lyste upp hans ålderdom utan att irritera honom. Ungdom ens mildhet har samma verkan på ålderdomen som sol under vindstilla. När Marius var trött på den krigiska äran, kanonernas dån, m...'
660389
proofread-page
text/x-wiki
jyqs7sow7sntrsh8dbxtjte1n9wau3a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/106
104
226561
660390
2026-10-30T15:18:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gick veckor utan att någon köpare visade sig. Stundom ryckte herr Mabeuf till vid en ringning. Herrn, sade sorgset mor Plutarchus, det är vattenbäraren. Följden blev att herr Mabeuf lämnade Méziéres-gatan, lämnade sin befattning som kyrkovärd, avstod från Saint-Sulpice, sålde en del, ej av sina böcker, men av sina gravyrer — av dem han var minst fäst vid — samt flyttade in i ett litet hus vid boulevard Montparnasse, där han förresten stannade blott et...
660390
proofread-page
text/x-wiki
4dtp8k7hxyozkashsoq8okssq8gk32r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/107
104
226562
660391
2026-10-30T15:19:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'själv i alla spikar som behövdes för att hänga upp gravyrerna och växterna; resten av dagen använde han till att gräva i sin trädgård och när han på kvällen såg att mor Plutarchus var en smula dyster, klappade han henne på axeln och sade småleende: Vi komma nog att få indigo. Det var endast få besökande, bokhandlaren från Porte Saint-Jacques och Marius, som fingo tillträde till hans koja i Austerlitz, ett bullersamt namn, som han dessutom fann föga b...'
660391
proofread-page
text/x-wiki
enegx56i3llmazvegd8aj73tx8hzijv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/108
104
226563
660392
2026-10-30T15:19:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ende. Det var därför, som herr Mabeuf, trots den förmörkelse, som ägt rum omkring hans person, och trots att hans förhoppningar utslock nade den ena efter den andra, dock förblev full komligt, om också något barnsligt, lycklig. Hans vanor hade något av en pendyls regelbundna gång. När hans urverk en gång dragits upp av en illusion, fortsatte det att gå mycket länge, till och med sedan illusionen försvunnit. Ett ur stannar ej just i det ögonblick, so...
660392
proofread-page
text/x-wiki
dfsgqg65rym1ikt358ta62pqp1pjc2t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/109
104
226564
660393
2026-10-30T15:19:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under läsningen kom hon till denna mening: Det gällde en dragon och hans sköna. "Den sköna var förnärmad och dragonen". .. Hon avbröt läsningen för att torka av sina glas ögon. Buddha och draken, återtog herr Mabeuf halv högt. (Dragon betyder även drake på franska.) Ja, det är sannt, det fanns en drake, som liggan de i sin håla, sprutade ut eld genom sitt gap och antände himlen. Många stjärnor voro redan upp brända av vidundret, som dessutom h...'
660393
proofread-page
text/x-wiki
rouyatwzciojqn77bq0r6g85mzj9wn4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/113
104
226565
660394
2026-10-30T15:19:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var i detta drömmande tillstånd, skulle ett öga, som kunnat skåda in i Marius själ, bländats av dess renhet. Om våra kroppsliga ögon hade för mågan att skåda in i andras samveten, skulle vi helt säkert döma människan mera efter hennes tankar. Tainken, men icke drömmen, inrymmer vilja. Drömmen är helt och hållet spontan, och visar, till oclimed när den framställer det gigan tiska och det ideala, vår själs ansikte. Det finns intet, som mera omedel...'
660394
proofread-page
text/x-wiki
ewptdd57cbz9qnq9cfnio26qfm2kdnu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/114
104
226566
660395
2026-10-30T15:19:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tjugo francs, sade den gamla. Marius hade gömt trettio francs i sin låda. — Här är tjugofem francs, sade han till den gamla. Betala för de stackars varelserna, giv dem fem francs men säg ej, att det kommer från mig.'
660395
proofread-page
text/x-wiki
0rf4btmgh7wirq98ly9bznnm5f4sj51
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/116
104
226567
660396
2026-10-30T15:20:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dotter in och med sin mildaste röst — ty det gäll de ju hennes favorit — sade hon till honom: — Min far, Théodule kommer hit i dag på morgonen för att göra visit. — Vem är Théodule? — Er nevö. — Jaså, sade morfadern. Sedan återtog han läsningen, tänkte icke mer på sin nevö, som icke var någon annan än en viss Théodule, och blev snart vid dåligt lynne, något som ofta hände, när han satt ocliläste. Tidnin gen, han höll sig med, vilke...'
660396
proofread-page
text/x-wiki
jiooz68csc2gnh0k984uvjs1mjxtpqf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/117
104
226568
660397
2026-10-30T15:20:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'troligen, liksom de andra, skulle "överlägga" på Panthéon-platsen. Under det han fördjupade sig i dessa funderin gar, inträdde löjtnant Théodule civilklädd, vilket var väl uträknat, diskret infördes han av fröken Gillenormand. Löjtnanten tänkte som så: — Den gamle druiden har icke placerat allt i form av livränta. Det kan vara mödan värt att en och annan gång styra ut sig som civil. Fröken Gillenormand sade högt till sin fader: — Théodule, er...'
660397
proofread-page
text/x-wiki
bzo3220d7hnc0sqxux88l7k9mc2jn0b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/118
104
226569
660398
2026-10-30T15:20:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fram och tillbaka på golvet, högljutt pratande med händerna i fickorna och med sina inflamme rade fingrar vridande på de båda klockorna, han hade i sina två västfickor. — Sådana slynglar! Och de sammankalla var andra på Panthéon-platsen. Tusan också! Barn ungar, som nyligen ammades. Om man klämde näsan på dem, skulle det komma mjölk ur den. Och de skola överlägga i morgon klockan tolv. Vart bär det hän? Det är givet, att det bär till avgrunde...'
660398
proofread-page
text/x-wiki
t9t71nygckogjrknlkv5n22ld0lcboe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/119
104
226570
660399
2026-10-30T15:20:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Gillenormand vände huvudet till hälften, fick syn på Théodule, och fortsatte: — När man tänker på att den slyngeln varit nog oförskämd att göra sig till carbonarol Var för har du lämnat mitt hus? För att gå och bli republikan! Usch! Först och främst vill folket icke veta av din republik, ty det är förnuftigt. Folket vet, att det alltid funnits konungar, och att det alltid kommer att finnas dylika, det vet, att folket ej är någonting annat än...'
660399
proofread-page
text/x-wiki
4hs91j1ptne735p2cfvkplu4v2g5j97
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/120
104
226571
660400
2026-10-30T15:21:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'liga galenskaper. För ett år sedan sprungo de och gapade efter Hernani. Jag frågar er! Hernani! Är det ej bara antiteser, vedervärdigheter, som inte en gång äro skrivna på ordentlig fran ska? Och så ställa de kanoner på Louvrens borg gård. Sådana äro denna tidens stråtrövare. — Ni har rätt, morbror, sade Théodule. Herr Gillenormand återtog: — Kanoner på museets gård! Varför? Vad är egentliga meningen? Ni vilja alltså skjuta ned Apollon d...'
660400
proofread-page
text/x-wiki
i7gfqkjqwr7haz96ehzedxwuwjzdvek
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/121
104
226572
660401
2026-10-30T15:21:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skjortor och benkläder av grovt tyg och stövlar av grovt läder. Man skulle kunna använda deras fula språk till att sula om deras gamla utslitna skor med. Och alla dessa barnungar tillåta sig att ha politiska meningar. Det borde vara förbjudet att ha poli tiska meningar. De fabricera system, omskapa samhället, stör ta monarkien, omkasta lagarna; de placera vin den, där källaren skall vara, de vända upp och ned på hela Europa, de bygga upp värden på...
660401
proofread-page
text/x-wiki
rdq5pk0fvbn8rt68hmj8lbv416boa92
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/122
104
226573
660402
2026-10-30T15:21:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvuden likna fjäderbollar och som ha en klubba i handen — äro klokare än dessa skolpojkar. Slynglar som icke äro värda en tolvskilling! Och sådana skola överlägga, besluta oclibestämma. Det är världens undergång! Det är slutet på denna usla jordklump! Det fattades en sista ross ling, Frankrike utstöter den. Överlägg ni, era nar rar! Sådana där saker skola hända, så länge de gå och läsa tidningarna under Odeons arkader. — Det kostar dem en...'
660402
proofread-page
text/x-wiki
1hisrxxb87dxwel9igb34u51e8bvryx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/123
104
226574
660403
2026-10-30T15:21:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är liksom deras Sléyes! En kungamördare, som slutar som senator, men så går det all tid. Man förolämpar varandra med det borger liga duandet, för att sluta med att kalla sig herr greve. Herr grevens anor börja med septembermorden. — Filosofen Sieyés! Jag berömmer mig av att aldrig ha tagit mer notis om dessa filosofers lä ror än om en marknadsgycklares glasögon. Jag såg en dag senatorerna gå över Malaquais-platsen, iklädda sina med bin p...'
660403
proofread-page
text/x-wiki
iifso0g1rmwrb12zgi105vnr39u2di4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/124
104
226575
660404
2026-10-30T15:21:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— För böveln! utropade löjtnanten, det kallar jag att tala sanning. Herr Gillenormand hejdade en gest, han påbör jat, vände sig om, tittade stadigt på lansiären Théodule med halvslutna ögon och sade till ho nom: — Ni är en idiot!'
660404
proofread-page
text/x-wiki
o8ng1sr395ys79e4n5rewkb7etupr5b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/126
104
226576
660405
2026-10-30T15:22:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänkande man, var han nästan lika djupsinnig som barnslig. I en allvarlig situation hade han alla förutsättningar för att handla dåraktigt, vil ket emellertid icke hindrade, att han i nästa ögon blick kunde vara snillrik. Hans sätt var reserve rat, kallt, artigt men föga öppet. Emedan hans mun var utsökt vacker, hans läppar de underba raste och hans tänder de vitaste i världen, så mildrade hans leende den aning av stränghet, som vilade över hans...'
660405
proofread-page
text/x-wiki
ct4rhmaathnglj63p4vbfzgbs90vk6t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/127
104
226577
660406
2026-10-30T15:22:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den utomordentliga anledningen, att han flydde alla. Han levde på detta obestämt — dumt, sa de Courfeyrac. Courfeyrac sade även till honom: "Du ska in te sträva efter att uppväcka vördnad." (De sa de nämligen du till varandra, något som ungdo mar äro mycket benägna för.) "Min vän, hör här ett råd. Läs icke så många böcker utan titta li te mera på de unga flickorna. De små slynonna ha sina goda sidor, Marius. Om du flyr eller rod nar fö...'
660406
proofread-page
text/x-wiki
kpfw9hlx2u8tnsiluofl1y5rm14pwu8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/128
104
226578
660407
2026-10-30T15:23:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de hans rum, och vilken föranledde Courfeyrac att yttra: — Lägg märke till, att Marius tjänarinna bär skägg, själv har han knappast något. Den andra kvinnan säg ut som en liten flicka. Henne såg han mycket ofta, men han lät aldrig sina blickar vila på henne. I den öde allé i Luxemburgträdgården, den allé, som löper längs utmed bröstvärnet vid rue de la Pépiniére, hade Marius sedan mer än ett år till baka lagt märke till en ung man och en hel...'
660407
proofread-page
text/x-wiki
oan5xdfps8ofv92wkxnoow3axn45h6a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/129
104
226579
660408
2026-10-30T15:23:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men verkade otillgängligt, och hans blick mötte aldrig någon annans. Han bar blå byxor, blå rock och en hatt med breda brätten, alltsamman såg alltid nytt ut. Vidare hade han svart hals duk och en kväkarskjorta, d. v. s. en skjorta, som var bländande vit, men av grovt tyg. En grisett, som en dag gick förbi honom sade: "Se, en sådan proper änkling". — Han hade alldeles vitt hår. Första gången den unga flickan, som åtföljde honom, kom och satte sig til...
660408
proofread-page
text/x-wiki
gu43npm3kw7pio90n7e7abjnyf2x99w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/130
104
226580
660409
2026-10-30T15:23:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skänkte han dem ej längre någon uppmärksam het. De å sin sida tycktes inte ens se honom. De talade med varandra med lugn och likgiltig min. Flickan pratade glatt utan uppehåll. Den gamle mannen talade föga, men ibland såg han på henne med ögonen fyllda av outsäglig faders kärlek. Marius hade helt mekaniskt vant sig vid att promenera i denna allé. Han fann dem ständigt där. Saken utvecklade sig på följande sätt. Marius kom hälst in genom den del av...'
660409
proofread-page
text/x-wiki
lwf0qw332cyh3flc64c7bba3ckooymr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/131
104
226581
660410
2026-10-30T15:23:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'het bland de fem eller sex studerande, som då oclidå promenerade längs de la Pépiniére, de vetgiriga efter sina föreläsningar, de övriga efter sitt parti biljard. Courfeyrac, som tillhörde de senare, hade observerat dem någon tid, men då han fann, att flickan var ful, hade han avlägsnat sig hastigt och omsorgsfullt. Han hade avlägs nat sig som en parter, i det att han gav dem ett öknamn. Egendomligt frapperad av den lillas klädedräkt och av den gamle...
660410
proofread-page
text/x-wiki
c4py97j9lcr67py65agi6xzk5hli7kl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/134
104
226582
660411
2026-10-30T15:23:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som talade med henne. Och ingenting kunde vara mera förtjusande än detta friska leende med sänkta ögonlock. I första ögonblicket tänkte Ma rins, att det var en annan dotter till samme man, utan tvivel en syster till den förra. Men när hans orubbliga vana under promenaden åter förde ho nom i närheten av bänken, och när han då be traktade flickan noga, såg han, att det var den samma. På sex månader hade av den lilla flic kan blivit en ung dam. D...'
660411
proofread-page
text/x-wiki
q8v2xpmd8084stdi9jagvliz5p1tiw3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/135
104
226583
660412
2026-10-30T15:24:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alla slag, och de bli med en gång betydande, slösaktiga och praktälskande. Detta egendomli ga förhållande beror på en ränta, som de uppbu rit. Föregående dag hade varit en förfallodag. — Den unga flickan hade uppburit sin halvårsränta. Och dessutom var det ej längre en skolflicka med plyschhatt och merinoklänning, klumpiga skor ocliröda händer. Smaken hade vaknat hos henne på samma gång som skönheten. Det var en vacker ung dam, enkelt men elegant...'
660412
proofread-page
text/x-wiki
adah8e2tof4pbv7r0makvbrjda3lezp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/136
104
226584
660413
2026-10-30T15:24:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'azur. Hon betraktade likgiltigt Marius, som hon skulle ha betraktat pojkbytingen, som lekte under sykomorerna eller den stora marmorurnan, som skänkte bänken skugga. Marius å sin sida fort satte sin promenad, försjunken i andra tankar. Han passerade fyra eller fem gånger till förbi bänken, där den unga flickan satt, men då riktade han inte ens blicken mot henne. Under de dagar, som följde, gick han som van ligt till parken. Som vanligt fann han fade...
660413
proofread-page
text/x-wiki
5wvgp8zjji91qsevgz17gvynl5pd8bc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/138
104
226585
660414
2026-10-30T15:24:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon betraktar sin omgivning på detta sätt. Olyck lig den, som då befinner sig i hennes närhet. Denna första blick ur en själ, som ännu ej känner sig själv, är lik morgonrodnaden. Det är något strålande ocliokänt, som vaknar. Det är sällsynt, att en sådan blick ej väcker ett djupt svärmeri hos den, som den faller på. Hela själens renhet och brinnande längtan sam las i denna himmelska och ödesdigra stråle, som mera än de mest tränade kokotters...'
660414
proofread-page
text/x-wiki
i2xmcqkbp6tt8wuaicmt6ayirfd34xl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/140
104
226586
660415
2026-10-30T15:24:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'borgare, som vid handen ledde en liten gosse på fem år. Han sade till honom: "Undvik överdrif ter. Min son, håll dig på samma avstånd från despotismen som från anarkien". — Marius lyss nade till borgaren. Sedan gick han ännu en tur runt dammen. Slutligen började han gå i rikt ning mot sin allé, långsamt och liksom motvilligt. Man skulle kunnat säga, att han både ville och inte ville gå dit. Han gjorde sig icke räkning för detta utan trodde, att...'
660415
proofread-page
text/x-wiki
6yx36io65kfpmvecv0f8uysxptxbu6b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/141
104
226587
660416
2026-10-30T15:25:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Manuel du Baccalauréat var en dum bok, och att den med nödvändighet blivit utgiven av sällsynt dumma människor, eftersom man i den beteckna de tre tragedier av Racine men endast en komedi av Maliére som den mänskliga andens mäster verk. — En gäll vissling löd för hans öron. Allt under det han närmade sig bänken, sträckte han ut vecken på sin rock, och hans blick fästes på den unga flickan. Det tycktes honom, som om hon fyllde hela bortersta delen...'
660416
proofread-page
text/x-wiki
p89yzyox9f95zdxr3zo8z4oscbk5xy8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/142
104
226588
660417
2026-10-30T15:25:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smula mera. Han lyckades till ocli med komma så nära, att endast tre träd skiljde honom från bänken, men där kände han, att det på något sätt var omöjligt att gå vidare, och han tvekade. Han hade trott sig se den unga flickans ansikte vända sig mot honom. Emellertid gjorde han en man lig och häftig ansträngning, kuvade sin tvekan ocli fortsatte att gå framåt. Några sekunder därefter gick han förbi bänken, rak i ryggen ocli med fasta steg. Han var r...'
660417
proofread-page
text/x-wiki
a7dlk72mwtu5h5qm92mm1i4lwy9nbm7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/143
104
226589
660418
2026-10-30T15:25:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Neulchåteau har placerat i början av sin edition av Gil Bias, som hade han själv författat den. Han lämnade bänken bakom sig och fortsatte till slutet av den allé, som låg näst intill, sedan vän de han tillbaka samma väg och gick ännu en gäng förbi den vackra flickan. Denna gång var han mycket blek. För övrigt erfor han endast en känsla av obehag. Han avlägsnade sig från bänken ocliflickan, och när han vände ryggen till, föreställde han sig, at...'
660418
proofread-page
text/x-wiki
73q2cwf4cny7mebjl247grt2kikur6q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/144
104
226590
660419
2026-10-30T15:25:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nytt promenera mot den bänk, som omgavs av en gloria. Emellertid blev han stående orörlig. För för sta gången på femton månader sade han till sig själv, att denne man, som satt där varje dag med sin dotter, å sin sida utan tvivel lagt märke till honom och antagligen fann hans uppträdande egendomligt. Och först nu kände han det vanvördigt att kalla denne okände man, till och med i sina hem ligaste tankar, med öknamnet herr Leblanc. Han blev sålunda...'
660419
proofread-page
text/x-wiki
ilb1u7l74qhodeqq8xvmii88vde6x6s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/146
104
226591
660420
2026-10-30T15:26:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de rOuest. När han några veckor senare kom att fundera på var han ätit middag den kvällen, kunde han ej erinra sig detta. Följande dag blev Madame Bougon för tredje gången träffad av blixten. Marius gick åter ut i sina bästa kläder. "Tre dar i rad!" utropade hon. — Hon för sökte att följa honom, men Marius gick skynd samt och med oerhört långa steg. Det var en kapplöning, som liknade jakt på stenget. Hon förlorade honom ur sikte på två minuter...'
660420
proofread-page
text/x-wiki
qjomjjx3yb3paufd661rdij9cmc92xi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/147
104
226592
660421
2026-10-30T15:26:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sparvarna hoppa omkring, som gjorde de narr av honom. Så förflöt en fjorton dagar och Marius gick in te mer till Luxembourg-trädgården för att pro menera utan för att sätta sig där, alltid på sam ma plats, utan att veta varför. När han slagit sig ned där, rörde han sig icke mera. Han satte var je morgon på sig sina bästa kläder men visade sig likväl icke för den unga flickan, och dagen därpå upprepades detsamma. Hon var säkert un derbart v...'
660421
proofread-page
text/x-wiki
8lmlw4j4d56jyimiav26fellpwpxu1x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/149
104
226593
660422
2026-10-30T15:26:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i denna allé, två steg från mig. Han var förvir rad; han skulle ha velat vara mycket vacker och helst dekorerad också. Han hörde hur de när made sig med dämpade men fasta steg. Han in billade sig, att herr Leblanc kastade förargade blickar på honom. — Han ämnar kanske till tala mig, tänkte han. Han sänkte huvudet. När han ånyo höjde det, voro de tätt inpå honom. Den unga flickan gick förbi honom, och då hon pas serade, betraktade hon honom...'
660422
proofread-page
text/x-wiki
bf68h4f9awyi6kmeyrw9m47ezn341ns
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/150
104
226594
660423
2026-10-30T15:26:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kände sig, som svävade han omkring i högre rymder. Samtidigt var han fruktansvärt förargad, emedan han hade damm på sina skor. Han trodde sig vara säker på, att hon även ha de betraktat hans skor. Han följde henne med ögonen, till dess hon försvann ur synhåll. Sedan började han att pro menera i parken som en galning. Det är möjligt, att han då och då slcrattade oclitalade högt för sig själv. Han nalkades barnsköterskorna så drömmande, att var...'
660423
proofread-page
text/x-wiki
5a0hrffcjjr0yxyvrmqkc9f3si4piyr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/151
104
226595
660424
2026-10-30T15:27:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Efter middagen sade han till Courfeyrac: — Jag bjuder dig på teatern. De gingo till Porte-Saint-Martin för att se Frédérick i TAuberge des Adrets. Marius hade ofantligt roligt. Samtidigt fick han ett förnyat anfall av vild het. När de lämnade teatern, vägrade han att betrakta strumpebandet på en modist, som steg över en rännsten, och när Courfeyrac sade: — Jag skulle gärna vilja ha den kvinnan i min samling, väckte det nästan fasa hos honom. Courfeyr...
660424
proofread-page
text/x-wiki
8493nmvj8vhs0ktvcjopf4wsqonxm1z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/152
104
226596
660425
2026-10-30T15:27:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är emellertid bra skönt att vara deko rerad. — Det var mig en lustig en, sade Courfeyrac med låg röst till Jean Prouvaire. — Nej, sade Jean Prouvaire, han är allvarlig. Det var i själva verket mycket allvarliga saker. För Marius hade den oroliga och hänförande tim ma slagit, som är början till den verkliga passio nen. En blick hade åstadkommit allt detta. När minan är laddad, när eldsvådan är nära, är intet enklare än detta. En blick...'
660425
proofread-page
text/x-wiki
djht6jkm8fyajav07ordloyu6bk0f06
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/153
104
226597
660426
2026-10-30T15:27:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken har fångat en, likgiltigt varigenom eller hur, då ens tanke ej varit nog spänstig eller då den sysslat med annat. Man är förlorad. Man blir helt uppslukad av det. Man fjättras med en mys tisk makt. Man försvarar sig förgäves. Ingen människa kan hjälpa en. Man kastas från den ena kuggen i maskineriet till den andra, från ån gest till ångest, från lidande till lidande; hela ens jag, ens ande, ens förmögenhet och framtid, ens själ. Man lämnar de...'
660426
proofread-page
text/x-wiki
av6oza5un2kpz5vwiltj4c7dc4srh54
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/155
104
226598
660427
2026-10-30T15:28:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han blev slutligen djärvare och han närmade sig bänken. Emellertid gick han inte längre för bi dem, dels av blyghet, dels av för älskande in stinktiv klokhet. Han ansåg det förnuftigast att inte ådraga sig faderns uppmärksamhet. Han passade in sina utsiktsposter mellan träden och statyernas socklar med djupsinnig machiavellism, så att han kunde se så mycket som möjligt av flickan men så litet som möjligt av den gamle mannen. Ibland blev han hela hal...
660427
proofread-page
text/x-wiki
avanrx9c7ka8itsk0edunt165tadc1j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/156
104
226599
660428
2026-10-30T15:28:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen också märkte något, ty han reste sig ofta och började promenera, då Marius visade sig. De hade lämnat sin vanliga bänk och längst bort i andra ändan av allén lagt beslag på bänken vid le Gladiateur liksom för att se, om Marius följ de dem dit. Marius förstod inte detta ocli gjor de sig därför skyldig till denna dumhet. Fadern började nu komma mera oregelbundet och hade inte sin dotter med sig varje dag. Ibland kom han ensam. Då stannade Mariu...'
660428
proofread-page
text/x-wiki
6rr08rmsm83oj9g766qfapa1tqijqki
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/157
104
226600
660429
2026-10-30T15:28:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den med hänryckning. Näsduken var märkt med bokstäverna U. F. Marius hade ej reda på något om detta barn. Han kände varken hennes familj eller hennes namn, och ej heller visste han, var hon bodde. Dessa två bokstäver var det första han visste om henne. Det var förtjusade initia ler, och han började genast att bygga luftslott med dem. U var tydligen förnamnet. — Ursule, tänkte han, vilket bedårande namn! Han kysste näsduken och inandades dess doft. Un...
660429
proofread-page
text/x-wiki
icukbb21ojecdhp15e7s0wfbxnic1z5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/159
104
226601
660430
2026-10-30T15:28:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Isis', nästan i jämnhöjd med strumpebandet. Ett utsökt välformat ben blev synligt. Marius såg det. Han blev förtvivlad och utom sig av vrede. Den unga flickan hade blixtsnabbt dragit ner klänningen med en gudomligt skygg rörelse, men Marius var i varje fall upprörd. Han var ensam i allén, det var visserligen sant. Men det ha de kunnat vara någon där. Och om det hade va rit någon där. Kan man föreställa sig något för skräckligare! Det var förfä...'
660430
proofread-page
text/x-wiki
nnazradpx2eph30me22cz590g82h3b0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/160
104
226602
660431
2026-10-30T15:28:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'unga flickan vände sig en smula om och höjde ögonbrynen på ett sätt, som sade: — Nå, vad är det fatt med honom? Detta var deras första tvist. Marius upphörde knappast att se förgrymmad ut, förrän någon gick genom alléen. Det var en invalid med böjd rygg, rynkig ocli alldeles vithå rig, iförd Ludvig XV:s uniform. På bröstet bar han det lilla ovala utmärkelsetecknet av rött klä de med de korsade klingorna, Ludvig den heliges kors, för övrigt...'
660431
proofread-page
text/x-wiki
5bjhc4lk434lkb73t0owvqh46k39tre
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/161
104
226603
660432
2026-10-30T15:29:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Han hade kanske varit där, när —? sade han till sig själv, han har kanske sett! Och Marius fick lust att tillintetgöra invaliden. Men tiden läker alla sår. Hur rättmätig Ma rius' vrede mot Ursule än var, så gick den över. Han slutade med att förlåta henne. Men det var med stor viljeansträngning. Han var förargad på henne i tre dagar. Trots allt detta och kanske just till följd därav växte hans passion och gjor de honom vild och galen. Victor...'
660432
proofread-page
text/x-wiki
9yle6uq7yeu5mlzfqx9fazkp0cxjpki
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/163
104
226604
660433
2026-10-30T15:29:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i det han icke njöt av hennes anblick i parken utan även följde henne hem. Hans längtan blev än djärvare. Han visste, vad hon hette, hennes förnamn åtminstone kän de han, ett förtjusande namn, det verkliga nam net för en kvinna. Han visste, var hon bodde. Nu ville han veta, vem hon var. En kväll, när han följt dem hem och sett dem försvinna genom porten, följde han efter och frå gade modigt portvakten: — Det var ju herrn i första våningen, som...'
660433
proofread-page
text/x-wiki
9gxt87g6dqru0zdebdfk181dv3b32ku
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/164
104
226605
660434
2026-10-30T15:29:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad heter han? frågade Marius. Portvakten såg upp och sade: — Är ni vid polisen? Marius gick snopen sin väg. Men han var än då mycket förtjust. Saken gick framåt. — Nåväl, tänkte han, jag vet, att hon heter Ursule, att hon är dotter till en rentier, ocliatt hon bor på rue de 1'Ouest i tredje våningen. Följande dag gjorde herr Leblanc och hans dotter endast ett kort besök i parken. De gingo sin väg, medan det ännu var full dager. Ma rius f...'
660434
proofread-page
text/x-wiki
99u3oiq89uibx41ys293c6csa3ln348
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/165
104
226606
660435
2026-10-30T15:29:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag visade de sig icke heller i par ken. Marius väntade hela dagen, sedan gick han för att fortsätta sin nattliga promenad nedanför fönstren. Detta höll han på med till klockan tio. Det fick gå hur det ville med hans middag. Den sjuke hämtar näring ur sin feber, den förälskade av kärleken. En vecka förflöt på detta sätt. Herr Leblanc och hans dotter blevo icke mera synliga i Luxembourg-trädgården. Marius plågade sig med dystra gissningar....'
660435
proofread-page
text/x-wiki
3lhu71nwla8diica2a0hhvhv414ae20
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/166
104
226607
660436
2026-10-30T15:30:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag — han levde nämligen endast av hoppet på morgondagen, och det fanns så att sä ga för honom intet nu — fa^nns ingen i parken. Han väntade där till skymningen föll på, då gick ha till rue de 1'Ouest. Intet ljus i fönstren. Per siennerna voro nedfällda. I tredje våningen var allt mörkt och tyst. Marius knackade på, steg in och sade till port vakten: — Är herrn i tredje våningen hemma? — Han har flyttat, svarade portvakten. Marius...'
660436
proofread-page
text/x-wiki
fh75f9nmlr6xaxnx85t02q469hiayqy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/169
104
226608
660437
2026-10-30T15:30:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det yttre genom det inre i en okänd, ständig väx ling. Samhället är knappast medvetet om denna inre verksamhet, som lämnar ytan oberörd, men förändrar det inre. Vad blir då följden av allt detta arbete i det tysta? — Framtiden. Ju djupare man tränger ned i gruvan, desto mera mystiska äro arbetarna. Så långt som den sociale filosofen stiger ned, är arbetet gott; läng re ned är det i hög grad tvivelaktigt, och ännu längre ned blir det förskräck...'
660437
proofread-page
text/x-wiki
r0f85jdskux98ggq7fh44sr8rnxhc4e
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/170
104
226609
660438
2026-10-30T15:30:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'osynliga, ser man otydligt skuggor av män, som kanske icke existera ännu. De från i går äro spöken, de av i morgon äro vålnader. Själens ögon urskilja dem dunkelt. Att se framtiden fö das, är en av filosofiens visioner. En värld i vardande, vilken imponerande synl Saint Simon, Owen, Fourier äro också synliga i bakgrunden. En gudomlig kedja sammanbinder alla de un derjordiska arbetarna med varandra dem ovetan de, men de tro sig själva isolerade, fas...
660438
proofread-page
text/x-wiki
n48oa0edn2agq10yemq13fn0wxbs4gc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/171
104
226610
660439
2026-10-30T15:30:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'har i blicken ett blekt skimmer av oändlighet. Vad han än må göra, så vörda den, vars ögon lysa av detta ljus! Det mörka ögat är ett annat kännemärke. Där börjar ondskan. Bliv betänksam och dar ra inför den, vars blick är tom. Samhället har svarta arbetare. Det finns en punkt, där djupet svepes i dunkel, och där ljuset slocknar. Under alla dessa gruvschakt, som vi nu ha skildrat, under hela detta framåtskridandets och utopiernas ofantliga system, f...'
660439
proofread-page
text/x-wiki
bdc44jlrbli89axlbb5zfhk39zvukzc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/174
104
226611
660440
2026-10-30T15:31:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bok eller vikit upp en tidning. Babeuf är en upptäckare, jämförd med Cartouche, Marat är en aristokrat, jämförd med Schinderhannes. Denna boning har till mål allt och allas förintelse. Den undergräver med sitt myllrande arbete icke blott det nuvarande sociala tillståndet utan även filosofien och vetenskapen, den mänskliga tanken, rätten och civilisationen. Den undergräver revo lutionen och utvecklingen. Den kallas helt en kelt tjuvnad, prostitution...
660440
proofread-page
text/x-wiki
85l1b3q0ntf65sd09coyaqwp44xkhbn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/175
104
226612
660441
2026-10-30T15:31:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mänsklighet är identitet. Alla människor äro av samma stoff. Här nere på jorden finns det ingen skillnad i våra öden. Samma skugga före födelsen, samma kropp under livstiden, samma aska efter döden. Men då okunnigheten blandas i människomaterialet, blir det nedsvärtat. Denna outplå'nliga svarthet tager människans inre i be sittning och blir det onda.'
660441
proofread-page
text/x-wiki
jnaejkli8lzmkc8razrnrddyj4bggiw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/178
104
226613
660442
2026-10-30T15:31:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tre tänder två francs och femtio centimes. Be gagna tillfället." Det senare betydde: "Drag ut mesta möjliga antalet tänder". Han hade varit gift och hade två barn. Vad det blivit av hans hustru och barn, visste han inte. Han hade för lorat dem, som man tappar en näsduk. Babet utgjorde ett lysande undantag i den obskyra värld, han tillhörde, han läste tidningar. En dag, på den tiden han hade sin familj med sig i sitt ambulerande tält, hade han läst i...
660442
proofread-page
text/x-wiki
telna2jvcw57f99ujv3kncxcxigg5hk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/179
104
226614
660443
2026-10-30T15:32:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sade: "Jag heter intet alls". Om man tände ljus i hans närvaro, satte han på sig en mask. Han var buktalare. Babet sade: "Claquesous är ett mörker, som talar med tvenne röster". Cla quesous var obestämd, irrande och förskräcklig. Man var inte säker på att hain hade ett namn, då Claquesous endast var ett öknamn. Man var inte heller säker på att han hade en röst, ty han tala de oftare med buken än med munnen. Man var ej heller säker på att han ha...'
660443
proofread-page
text/x-wiki
7kejo3sk4mt47vpxw8zhpvwzpap8qd4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/180
104
226615
660444
2026-10-30T15:32:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'enligt 1829 års mod. Han levde på att stjäla. Hans rock var välskuren, men trasig. Montparnasse var en snobb, men fattig och i stånd att begå mord. Orsaken till denne ynglings alla brott var lusten att vara välklädd. Den första grisett, som sagt till honom: "Du är vacker", ha de tänt brandfacklan i hans själ och hade av den na Abel gjort en Kain. Då han fann, att han var vacker, ville han bli elegant. Den första elegan sen är lättjan, men en fattig...
660444
proofread-page
text/x-wiki
h5jrnjbw8qw2m955czg3s3wii10kf5n
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/183
104
226616
660445
2026-10-30T15:32:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'domaren besökte Lacenaire i fängelset, utfrågade han honom om ett brott, som Lacenaire nekade till. "Vem har gjort det?" frågade domaren. "Det har kanske Patron-Minette", svarade La cenaire. Detta svar var gåtfullt för ämbetsman nen, men klart för polisen. Liksom man ibland kan bedöma en pjäs genom att studera rollbesättningen, så kan man upp skatta en förbrytarliga av förteckningen på ban diterna. F()ljande namn, som oupphörligt före komma i e...'
660445
proofread-page
text/x-wiki
ho80l88xar2jnhco3yweaiwfghv6fqn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/184
104
226617
660446
2026-10-30T15:32:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den lysande, frigiven galärslav. Vägbommen, kallad herr Dupont. Södra Esplanaden. Poussagrive. Jakobinjackan. Kruideniers, kallad Bizaro. Spetsslukaren. Botten opp. Halvstyvern, kallad Dubbla millionen. O. s. v. Dessa namn äro icke de värsta, men vi fort sätta. De ha ansikten. De beteckna icke blott individer utan även olika typer. Vart och ett av dessa namn kan känneteckna en av arbetarna i civilisationens undre skikt. Dessa varelser, som sällan vis...
660446
proofread-page
text/x-wiki
fgc5cq8x55oohng57q8506og0i9vr06
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/185
104
226618
660447
2026-10-30T15:33:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'länge samhället är sådant det är, så komma de att vara sådana, som de äro. Under taket i sin dystra boning återfödas de ständigt genom den sociala utdunstningen. Dessa spöken återkomma alltjämt och äro sig alltid lika. De ha blott an dra namn och annan gestalt. Även om individerna dö bort, så kvarstår släk tet. Det sjuder alltjämt av samma slumrande krafter; från landstrykaren till tjuven håller rasen sig ren. Dessa hemska varelser ana börsar...'
660447
proofread-page
text/x-wiki
erow5wx1kxtmir9t8s5v85fl9ufhoqo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/188
104
226619
660448
2026-10-30T15:33:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i dyster förtvivlan. Allt var slut. Arbetet bjöd honom emot, ensamheten tråkade ut honom. Den ofantliga naturen, som eljest tycktes honom så rik på formskönhet och ljus, så fylld av ande, råd och lärdomar, som med sin vida horisont öppnat hänförande perspektiv för honom, låg nu öde och tom. Det tycktes honom, som hade allt försvun nit. Han tänkte fortfarande, ty det kunde han inte låta bli. Men han njöt icke längre av sina tankar. På allt vad de st...'
660448
proofread-page
text/x-wiki
a3rkphnxdv0v7isnodvcrgbvfui4rtg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/189
104
226620
660449
2026-10-30T15:33:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var mycket förvånad. När han sedan såg, att Marius blev så melankolisk, slutade han med att säga: "Jag ser, att du blivit lurad. Se så, låt oss gå till la Chaumiére". När det vackra septembersolskenet en dag ha de givit Marius tillförsikt, lät han Courfeyrac, Bossuet och Grantaire föra sig med till en dans lokal. Han hoppades tämligen dåraktigt nog, att han skulle återfinna henne där. Naturligtvis fann han inte henne, som han sökte. — "Det är l...'
660449
proofread-page
text/x-wiki
f6bf1yqlgdb7id0fxupmug19hxgi4z4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/190
104
226621
660450
2026-10-30T15:33:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han varit ett fånget villebråd, överallt sökte han, nedbruten av kärlek, sin försvunna älskade. En annan gång mötte han en man, vars anblick förvirrade honom. I en bakgata i närheten av Invalides-boulevarden mötte han nämligen en man, klädd som en arbetare med en bredskärmig mössa, under vilken den gamles vita hår vällde fram. Marius blev intagen av hårets skönhet och betraktade mannen, som gick med långsamma steg och liksom försjunken i svårmodiga...'
660450
proofread-page
text/x-wiki
71svrovz972il6xwi3sbbjefmscouhh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/191
104
226622
660451
2026-10-30T15:34:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gränd, och Marius kunde ej återfinna honom. Detta egendomliga möte sysselsatte hans tankar några dagar, sedan glömde ha^n bort det. "När allt kommer omkring", tänkte han, "var det en dast en tillfällig likhet".'
660451
proofread-page
text/x-wiki
sgefhtoz07mnz3fezgbsvzqajyppfng
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/193
104
226623
660452
2026-10-30T15:34:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius hade nyss lämnat sin bostad. Natten föll på. Det var tid att gå och äta middag. Hain hade nämligen blivit tvungen att ånyo börja in taga middag. Tyvärr. — 0, idealister! På tröskeln hade han nyss slött ihop med Mame Bougon, som höll på att sopa, under det att hon höll följande minnesvärda monolog: "Finns det något, som man kan få till billigt pris nu för tiden? Allt är dyrt. Det är bara sorger och bekymmer man får billigt! Dem får man a...'
660452
proofread-page
text/x-wiki
okvxmzau7ywc9i8p59xe5g8bkd8ba0a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/194
104
226624
660453
2026-10-30T15:34:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vudbonader och trasiga kjolar och deras fötter voro nakna. Medan de sprungo, pratade de. Den längsta sade med skrovlig röst: "Bylingarna kom. Det var på vippen, att de haffat mig". Den andra sade: "Jag såg dem, men jag skalade iväg. 0, va' ja' sprang!" Marius förstod trots deras förskräckliga rotvälska, att polisen varit nära att gripa båda des sa barn, men att de lyckats komma undan. De försvunno i mörkret mellan träden på bou levarden. Blott några...
660453
proofread-page
text/x-wiki
hwjmcwbc83kmrdza6jp5dyoia1yxnd3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/195
104
226625
660454
2026-10-30T15:34:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under vägen såg han i en förstuga i rue Mouffetard en barnlikkista, övertäckt med ett svart skynke. Den var ställd på tre stolar och belyst av ett talgljus. Han kom då att tänka på de två flickorna, som han mött i skymningen. "Stackars mödrar", tänkte han. "Det finns nå got, som är sorgligare än att se sina barn dö. Det är att se dem leva ett dåligt liv". Sedan glömde han bort dessa skuggvarelser, som hade skänkt en smula omväxling i hans dy st...'
660454
proofread-page
text/x-wiki
0jugp2vu3wp3qxr51hxwlwj61y7ou0a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/197
104
226626
660455
2026-10-30T15:35:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius tänkte, att han möjligen där skulle kun na finna de upplysningar, han sökte. Och då brevet dessutom ej var förseglat, ansåg han det ej vara indiskret att läsa det. Det var av följan de lydelse: "Fru Markisinna! Mildhetens och fromhetens dygd samman håller mänskligheten. Jag djärves anropa Ert goda hjärta om att hysa medlida'nde med en olycklig spanjor, som är ett offer för sin trohet och hängivenhet för konungen, för vil ken han har gju...'
660455
proofread-page
text/x-wiki
2y8ex1zw5a7facbe7hydeydzvpscjxn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/198
104
226627
660456
2026-10-30T15:35:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fru Markisinnans ödmjukaste tjänare Don Alvarez, spansk kavallerikapten, rojalistisk flykting i Frankrike, som vill återvända till sitt fä dernesland, men saknar respengar." Ingen adress var bifogad. Marius Iioppades finna adressen i det andra brevet, vars utanskrift löd så här: "Till Fru Grevinnan de Montvernet, rue Casette 9." "Fru Grevinna! Jag är en olycklig moder med sex barn, av vilka det yngsta endast är åtta månader. Jag har varit sjuk sed...
660456
proofread-page
text/x-wiki
8i3v7i9isxemfqk6hcg1ymb4c0h2wkg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/199
104
226628
660457
2026-10-30T15:35:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius övergick till det tredje brevet, som lik som de föregående var ett tiggarbrev. Det löd: "Herr Pabourgeot, elektor, grosshandlare i mössbranschen, i hörnet mellan rue Saint-Denis och rue aux Fers. Jag tillåter mig att sända Er detta brev för att bedja Er gynna mig med att skänka mig Er sympati och att låna Ert öra åt en litterärt intresserad man, som nyss skickat ett drama till franska teatern. Ämnet är historiskt, och händelsen tilldrar sig i...
660457
proofread-page
text/x-wiki
2hdsdftugk8xfh6q0vkq0lg6pasai8h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/200
104
226629
660458
2026-10-30T15:35:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'niskan, det vill säga modegalenskapen, den na nyckfulla oclibisarra vindflöjel, som vri der sig för varje fläkt. Trots dessa förtjänster har jag anledning frukta, att avundsjukan och favoriserade för fattares egoism förorsaka, att mitt drama ej blir antaget. Jag är nämligen icke okunnig om de förödmjukelser, som debuterande för fattare få till livs. Herr Pabourgeot, på grund av ert goda rykte, som beskyddare av litterära personer djärves jag skic...'
660458
proofread-page
text/x-wiki
craz4vzb7shc6ej8ywggpyrq6l3dwvo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/201
104
226630
660459
2026-10-30T15:36:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'möjligt, skall bliva Er tillsänd, innan den inskjutes i början av dramat och framföres på scenen. Jag betygar Herr och Fru Pabourgeot min synnerliga högaktning. Gentoft, litteratör. P. S. Om det så inte blir mer än fyrtio sousl Förlåt att jag sänder min dotter och icke uppvaktar själv. På grund av beklag lig klädsorg kan jag tyvärr icke visa mig ute." Marius öppnade slutligen det fjärde brevet. Dess adress löd: "Till den välgörande herrn vid kyrkan...'
660459
proofread-page
text/x-wiki
d8r2pbqxmp2psbullek3lumldeo4pio
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/202
104
226631
660460
2026-10-30T15:36:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Välgörande man, Ni förstår, att omstän digheterna måste vara mycket svåra, och att det är mycket smärtsamt att ta myndigheter na till vittne på" sin olycka för att erhålla lindring. Som om man inte vore fri att lida och att dö av svält, under det att man vän tar på att någon skall lindra ens elende. Ödet är mycket onådigt mot somliga, mot andra är det allt för grunstigt oclibeskyddande. Jag väntar besök av Er eller en gåva, om Ni vill vara...'
660460
proofread-page
text/x-wiki
pv57lcmabc8vl5xyx1f2gtqa7sd6cxd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/203
104
226632
660461
2026-10-30T15:36:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bantou, men de företedde den egendomliga liklieten, att de alla voro skrivna med samma stil. Vilken slutsats skulle man dra härav, om inte att de voro skrivna av samma person. Dessutom voro alla breven skrivna på samma grova, gulnade papper, en omständighet, som kom Marius' gissning att synas ännu mera san nolik. Tobakslukten var densamma, och ehuru man sökt variera stilen, upprepades samma stav fel med djupt lugn, och litteratören Gentoft var icke...
660461
proofread-page
text/x-wiki
gkgv42zfluugxfqvwwfpyxng947h2j5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/204
104
226633
660462
2026-10-30T15:36:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de mött på boulevarden. Efter allt att döma, var det tydligen alldeles värdelösa papper. Marius lade åter in dem i kuvertet, kastade det hela i ett hörn och gick till sängs. Vid sjutiden på morgonen, då han nyss stigit upp och ätit frukost och just skulle försöka bör ja arbeta, knackade någon helt svagt på dörren. Eftersom han ingenting ägde, tog han aldrig ur dörrnyckeln, för så vitt han icke skulle full borda något arbete, som var brådska^nde...'
660462
proofread-page
text/x-wiki
is96uj0aa0pag9pd57bbnuolait04b1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/205
104
226634
660463
2026-10-30T15:36:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rius utan att ta ögonen från de böcker och ma nuskript, som han hade på bordet. En röst, som icke var Mame Bougons, sva rade: — Förlåt, herrn. Rösten var dov, sprucken, väsande och skrov lig, en riktig gammal brännvinsbas. Marius vände sig hastigt om. Där stod en ung flicka.'
660463
proofread-page
text/x-wiki
e6zck98ef29kzklxw33vshng7g0cjm7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/207
104
226635
660464
2026-10-30T15:37:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius reste sig och betraktade med häpnad denna varelse, som liknade en obehaglig dröms hemska vålnader. Vad som i synnerhet verkade beklämmande var, att denna flicka icke var ämnad att bliva ful. Som barn hade hon antagligen varit söt. Ung domens behag var ännu ej riktigt besegrat av ål derdomens fulhet, som i förtid framkallats av ut svävningar och fattigdom. Ett drag av skönhet dröjde ännu kvar på sextonåringens ansikte, likt den matta sol, so...
660464
proofread-page
text/x-wiki
lyp5rqqehhygvtd1kqiy3ogpbr8mra2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/208
104
226636
660465
2026-10-30T15:37:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Utan att vänta på hans inbjudan att stiga in, gick hon in i rummet. Hon klev resolut på och beskådade med låtsad säkerhet hela rummet med den oordnade sängen. Hennes sätt verkade be klämmande. Hon var barfota. Genom hålen i hennes kjol kunde man se hennes långa ben ocli magra knän. Hon darrade. 1 handen höll hon verkligen ett brev, som hon räckte Marius. När Marius öppnade, märkte han, att det stora munlacket ännu var fuktigt. Budskapet kunde icke ko...
660465
proofread-page
text/x-wiki
abx3yf7qv9fw9jvtfkd6mz25460l4l0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/209
104
226637
660466
2026-10-30T15:37:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'härtig och att bevärdiga mig med en liten gåva. Jag teknar med all den högaktning man är skyldig mänsklighetens välgörare jondrette. P. S. Min dotter inväntar Edra order, kä re herr Marius." Detta brev kom från samma håll, som de fyra tiska äventyr, som sysselsatte Marius' tankar sedan föregående kväll. Nu stod plötsligt allt klart för honom. Detta brev kom från samma håll, som de fyra andra. Det var samma handstil, samma uttrycks sätt, samma ort...'
660466
proofread-page
text/x-wiki
84z9ie08yvyep260as8ldin1q2ud37n
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/210
104
226638
660467
2026-10-30T15:37:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'få tillfällen att se eller ens skymta sin allra när maste omgivning. Hans tankar voro annorstä des, och där tankarna äro, där äro ens blickar. Han hade säkert mer än en gång mött Jondrette's i korridoren eller i trappan. Men de voro endast silhouetter för honom. Han hade lagt så föga märke till dem, att han föregående kväll stött samman med flickorna Jondrette på boulevarden utan att känna igen dem. Det var nämligen med all säkerhet dem, han m...'
660467
proofread-page
text/x-wiki
dqqvmwb626jyg1dv2uo7t2wamvruhk7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/211
104
226639
660468
2026-10-30T15:38:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'få ord av deras rotvälska, som han hunnit upp fatta, förstod Marius, att de antagligen drevo även andra betänkliga yrken. Av allt detta hade mitt i det mänskliga samhället uppkommit två olyck liga varelser, som varken voro barn, unga flickor eller kvinnor utan ett slags orena och oskyldiga monstrum, som vuxit fram ur nöd och elände. Sorgliga skepnader utan namn, ålder och kön, som varken kunna bliva goda eller onda, som då de lämna barndomen bakom s...
660468
proofread-page
text/x-wiki
sw6x5bkhmcosw7adxposutcdkbyol51
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/212
104
226640
660469
2026-10-30T15:38:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gnolade, som om hon varit ensam, styc ken ur vaudeviller, galna refränger, som hennes råa, gutturala stämma gjorde dystra. Under den na fräckhet låg något visst tvunget, oroligt och förödmjukat. Fräckheten döljer ofta djup känsla av skam. Ingenting kunde vara dystrare än att se hen ne fjanta sig och flaxa omkring i rummet, med samma rörelser som en fågel, som blir förvirrad av ljuset eller har brutit en vinge. Man kände, att den unga flickans f...
660469
proofread-page
text/x-wiki
a94j5af01q458m6owzafcegi94tfmpu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/213
104
226641
660470
2026-10-30T15:38:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon grep hastigt den uppslagna boken på bor det och läste tämligen flytande: "---- General Bauduin erhöll order att med de fem bataljonerna i sin brigad intaga slottet Hougomont, som är beläget mitt på slätten vid Waterloo ------- ." Hon avbröt sig: — Ah, Waterloo, det känner jag till. Där var ett slag nån gång. Min far var med där. Min far har tjänat i armén. Vi äro bonapartister hem ma hos oss. Det var mot engelsmännen, Water loo! Hon lade bor...'
660470
proofread-page
text/x-wiki
e76rg8v8urh71wr61b61aya4pi28cvr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/214
104
226642
660471
2026-10-30T15:38:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'te alltid varit sådana som nu. Vi voro icke äm nade — Här hejdade hon sig, fixerade Marius med sin slocknade blick och brast i gapskratt, i det hon sade med ett tonfall, som uttryckte all den ån gest, cynismen försökte kväva. — Bah! Och med glad min började hon gnola följande rader: J' ai faim, mon pöre. Pas de fricot. J' ai froid, ma mére, Pas de tricot. Grelotte, Lolotte! Sanglote, Jacquot! Innan hon ens slutat kupletten, utropade hon: — Går herr...
660471
proofread-page
text/x-wiki
oxto0rcxd3apvhu8ymk8rcs7x49ogio
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/215
104
226643
660472
2026-10-30T15:38:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan betraktade hon Marius med egendomlig min och sade: — Vet herr Marius, att Ni är en mycket vac ker gosse? Och samtidigt kommo de att tänka på samma sak. Henne kom den att le, men honom att rodna. Hon närmade sig honom och lade handen på hans axel. — Ni lägger inte märke till mig, men jag kän ner Er; jag möter Er här i trappan och jag ser Er gå in hos en viss herr Mabeuf, som bor åt Austerlitz till, ibland, när jag promenerar ditåt. Ert rufsiga...'
660472
proofread-page
text/x-wiki
ngcepuymmyjpnqkhzprp6w2tmifsgrk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/216
104
226644
660473
2026-10-30T15:39:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon slog ihop händerna och utropade: — Och vi, som ha sökt överallt! Därpå grep hon häftigt paketet, öppnade ku vertet och sade: — Gode Gud, va vi ha sökt, min syster och jag! Och det var Ni, som hade funnit det! På boulevarden, inte sant? Det måste ha varit på boulevarden! Ser ni, det här föll på gatan, när vi sprang. Det var min slarva till syster, som bar sig så dumt åt. När vi kom hem, saknade vi det. Eftersom vi inte ville ha stryk, det var o...'
660473
proofread-page
text/x-wiki
ovvipsi0vrqzww9yuhgt44vcjayo2b6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/217
104
226645
660475
2026-10-30T15:39:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jag går och hämtar honom. Han ger oss kan ske lite, så att vi kan få frukost. Sedan började hon åter skratta och tilläde: — Vet Ni, vad det betyder, om vi äta frukost i dag? jo, det betyder, att vi får frukost för i förr går, middag för i förrgår, frulcost för i går, mid dag för i gäl, allt det där på en gång i dag. Och om man inte är nöjd, så är det min själ adjö med en. Detta erinrade Marius om vad den stackars flickan väntade av...'
660475
proofread-page
text/x-wiki
d1289ljy2gflnx62ddtvvw2pvcg0ewd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/218
104
226646
660476
2026-10-30T15:39:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när jag går på boulevarderna på natten, ser trä den ut som högafflar, och husen, där alla ljus äro släckta, äro stora som Notre-Dames torn. Jag in billar mig, att de vita murarna äro floden, och jag säger: 'Se, där är ju vatten'. Stjärnorna äro som rykande marschaller, som vinden släcker. Jag blir förskräckt, som om jag hade hästar, som flå sade i mitt öra. Ehuru det är natt, hör jag posi tiv och spinnerimaskiner, och jag vet inte vad. Jag...'
660476
proofread-page
text/x-wiki
ruj2pqwz0aj7cls7ouy76kj91d3n2un
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/219
104
226647
660477
2026-10-30T15:39:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förmåga att föda en massa rotvälska i hennes hjärna, fortsatte hon: "Fem francs! Kul! I detta elände! Det var klämmigt! Ni är en snäll gosse. Två dars gille! Och kött och andra läckerheter. Vi ska moja oss. Hon drog linnet ihop över axlarna, neg djupt för Marius, men vinkade samtidigt förtroligt åt honom. Därpå började hon gå mot dörren, i det hon sade: — Adjö, herrn. Det Irvittarl Nu går jag och hämtar gamlingen! När hon gick förbi byrån, fi...'
660477
proofread-page
text/x-wiki
8abuqx4vs4twalrzotwifexeachb6aw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/221
104
226648
660478
2026-10-30T15:39:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då äro alla avskyvärdheter möjliga. Förtviv lan är omgiven av tunna skiljeväggar, som alla vetta åt laster oclibrott. Hälsa, ungdom, ära, en ung varelses heliga men vilda instinkter, hjärta, jungfrulighet, blyg sel, detta själens tunna omhölje, ledes på ett be klagligt sätt genom detta famlande efter utvägar. Det möter vanäran och lämpar sig efter dess krav. Fäder, mödrar, barn, bröder, systrar, män, kvin nor och unga flickor deltaga och bl...'
660478
proofread-page
text/x-wiki
tdze1y0eo536le2tsnp7dos4fz67wr6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/222
104
226649
660479
2026-10-30T15:40:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken annan människa som helst skulle ha gjort. Men han, Marius, borde ha gjort mer. Endast en vägg skilde honom från dessa övergivna va relser, som trevade omkring i mörkret, utom räck håll för andra människor. Han nästan stötte samman med dem, han var på något sätt den si sta länken i den långa människokedjan, som de grepo efter. Han hörde dem leva eller rättare sagt rossla alldeles inpå sig, och han hade inte givit akt därpå. Varje dag, varje...'
660479
proofread-page
text/x-wiki
m1jlubq8jr6ccji77wyvqbrpx4isqaj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/223
104
226650
660480
2026-10-30T15:40:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'deras tecken på armod hade upptäckts, och re dan för länge sedan hade de blivit hjälpta och räddade. Utan tvivel tycktes de mycket fördär vade, förfallna, förnedrade och till och med för hatliga. Men de personer äro sällsynta, som äro fallna utan att vara förfallna. För övrigt finns det en punkt, där gränsen mellan olycka och skamlöshet icke längre är skönjbar, där möta vi samhällets olycksbarn. Vem bär skulden? Och dessutom, skall icke k...'
660480
proofread-page
text/x-wiki
q5x4hi6whj7oww2tn9kmviudvhxsvoy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/224
104
226651
660481
2026-10-30T15:40:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på Marius' sida om väggen. Själva muren låg bar. Nästan utan att veta det betraktade Marius denna vägg. Stundom beskådar, observerar och undersöker drömmaren på samma sätt som tän karen. Plötsligt reste han sig. Han hade näm ligen märkt, att högt uppe nära taket fanns ett trekantigt hål, som uppstått tack vare att tre rib bor lämnade ett tomrum mellan sig. Gjutmassan, som bort fylla detta tomrum, fanns där inte, ocli om man steg upp på byrån,...'
660481
proofread-page
text/x-wiki
pj9clnybjgshb80cxq30vuqam4nlrdr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/226
104
226652
660482
2026-10-30T15:40:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fyra rutor, övertäckta av spindelväv. Från denna glugg kom just så mycket ljus, att en människas ansikte såg ut som ett spökes. Väggarna likna de en spetälsks ansikte. De voro betäckta av ärr och skråmor, som ett ansikte, vanställt av en eller annan förskräcklig sjukdom. En stinkande fukt slog emot honom. Man kunde urskilja oan ständiga teckningar, grovt ritade med svartkrita. I det rum, Marius bebodde, var golvet belagt med söndriga tegelstenar. Jo...
660482
proofread-page
text/x-wiki
gfkw718w0wfuzejqyidz4cuti7268nw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/227
104
226653
660483
2026-10-30T15:41:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vrår, inskärningar och utsprång. I dessa vrår rådde ett för ögonblicket ogenomträngligt mör ker, där det såg ut, som om spindlar, stora som knytnävar, och fotslånga gråsuggor skulle hålla till och allsköns vanskapliga mänskliga varelser. Den ena av sängarna stod nära dörren, den andra nära fönstret. Båda två nådde ända fram till spisen och voro synliga för Marius. I ett hörn nära Marius' tittglugg hängde en ko lorerad gravyr i svart trä...'
660483
proofread-page
text/x-wiki
7i2k6qs64v759rb7oesqxn2zlsby9ht
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/228
104
226654
660484
2026-10-30T15:41:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skiva av trä med rektangulär form. Den stod lu tad mot väggen. Det såg ut som baksidan på en tavla, som en fönsterram, fläckig på ena sidan, som något slags spegel, nedtagen från en vägg och kvarglömd på detta ställe i väntan på att bli va upphängd igen. Vid bordet, på vilket Marius varseblev en pen na, bläck och papper, satt en man på ungefär sextio år. Han var liten och mager, blek och bi ster. Hans min var listig, grym ocliorolig. Han så...'
660484
proofread-page
text/x-wiki
h1s6uggu12ll711f23lze2x71r8vdc7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/229
104
226655
660485
2026-10-30T15:41:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han höll på att skriva, förmodligen ett brev i samma stil, som dem Marius hade läst. På ett hörn av bordet såg man en gammal de fekt, rödaktig volym i det vanliga romanformatet. På pärmen prunkade titeln i stora bokstäver: "Gud, Konungen, Hedern och Damerna, Av Ducray-Duminil. 1814". Under det att mannen skrev, talade han för sig själv, och Marius hörde, vad han sade: — Det finns minsann ingen jämlikhet, inte ens efter döden. Gå och se på Pere-Lach...'
660485
proofread-page
text/x-wiki
dwxt5m6caw3t4glsgfp0slp809yumar
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/230
104
226656
660486
2026-10-30T15:41:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hundra år, satt hopkrupen och nerhukad vid spi sen. Även hon var endast klädd i ett linne och en kjol av tricot, lagad med lappar av gammalt klä de. Ett förkläde av grovt tyg dolde halva kjolen. Ehuru denna kvinna var hopkrupen och nedböjd, såg man, att hon var mycket storväxt. Hon var ett slags jättekvinna vid sidan av sin man. Hon hade otäckt, Ijusrött hår, som höll på att gråna. Hon strök då och då över det med sina röda hän der, vanställd...'
660486
proofread-page
text/x-wiki
aby5flz5pam8oulg5eodzq506g3htmk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/231
104
226657
660487
2026-10-30T15:41:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'föregående kväll på boulevarden sade: "0, vad jag sprang!" Hon tillhörde det sjukliga släkte, som länge är fördröjt i växten, men plötsligt skjuter i höjden med förfärlig fart. Det är inöd och elände, som alstrar sådana människoplantor. Dessa varelser ha varken barndom eller ungdom. Vid femton år se de ut att vara tolv, vid sexton se de ut som tjugo. I dag småflickor, i morgon kvinnor. Man skulle kunna säga, att de gå genom livet med stora steg f...'
660487
proofread-page
text/x-wiki
drphouwwcmhl0c4e4b7t55f7h9gict8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/232
104
226658
660488
2026-10-30T15:41:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hällsbyggnaden, motsvarar icke fullständigt den dödes grav, det är förrummet till den. Men lik som de rika utbreda sina ståtligaste rikedomar vid ingången till sitt palats, så ser det ut, som om döden, som är mycket nära detta förrum, där stoltserar med sin värsta nöd. Mannen tystnade, kvinnan talade ej längre, den unga flickan tycktes ej längre andas. Man hörde pennan skrika på papperet. Mannen mumlade utan att upphöra att skriva: — Bovar! Bovar!...'
660488
proofread-page
text/x-wiki
20pzjoczcygf95cbgdtc06ap5ctir71
660489
660488
2026-10-30T15:42:07Z
Jonatanskogsfors
17420
660489
proofread-page
text/x-wiki
4lyg9kz6sjblmj455wkkneegudgc7q8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/233
104
226659
660490
2026-10-30T15:42:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'endast aska kvar. Emellertid hade de smeksam ma tilltalsorden, vilket ofta är fallet, levat kvar. Hon kallade honom älskling, lille vän, min gubbe etc., men hennes hjärta teg. Mannen fortsatte att skriva.'
660490
proofread-page
text/x-wiki
scbkq9rjtmz3uj8iumypodb0btv5z7s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/235
104
226660
660491
2026-10-30T15:42:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vem? frågade fadern. — Herml — Välgöraren? — Ja. — Från kyrkan Saint-Jacques? — Ja! — Gamlingen? — Ja! — Och han kommer? — Han är strax efter mej! — Är du säker på det? — Ja, det är jag! — Han kommer verkligen? — Han kommer i droska! — I en droska? Då är det en Rotschild! Fadern reste sig. — Hur kan du vara säker på det? Om han kommer i droska, hur kan det då komma sig, att du är här före honom? Du gav honom väl adres...'
660491
proofread-page
text/x-wiki
a2qfxss14vsbqppd1jxhsl1g4w6edwb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/236
104
226661
660492
2026-10-30T15:42:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tjöff, tjöff, sade flickan, vad gubben har bråttom i dag. Hör på! Jag gick in i kyrkan, han var på sin vanliga plats, jag hälsade på ho nom och gav honom brevet, han läste det och sa de: "Var bor du, mitt barn?" Jag sa: "Jag skall föra Herrn dit". Han sa: "Nej, giv mig eder adress, min dotter har några uppköp att göra, jag tar en droska, och vi äro hemma hos Ert på sam ma gång som du". Jag gav honom adressen. När jag talade om vilket hus det va...'
660492
proofread-page
text/x-wiki
1w0oooz0fuv6ibejv3qsy3vkr2ppjgv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/237
104
226662
660493
2026-10-30T15:43:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Flickan såg djärvt på sin far och sade, i det hon pekade på de skor, hon hade på fötterna: — Jag är inte dum, det är möjligt, men jag säger ifrån, att jag aldrig mer tar på mig de här skorna. Jag vill inte veta av dem, först och främst av hälsoskäl och sedan av snygghetsskäl. Jag vet intet retligare, än när sulorna klafsa och säga skvatt, skvatt hela vägen. Då går jag hellre bar fota! — Du har rätt, svarade fadern med mild röst, som kontr...'
660493
proofread-page
text/x-wiki
cqkhfvmuxule9v90ugiat9caz8ac8b0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/238
104
226663
660494
2026-10-30T15:43:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fadern grep med en akrobats vighet en stor kruka vatten, som stod på kakelugnsfrisen och hällde vattnet på de brinnande vedträna. Sedan vände han sig till äldsta flickan: — Du tar sönder stolen! Hans dotter förstod intet. Han grep stolen, och med en spark förvandla des den till en skrothög. När han sparkat till stolen, frågade han sin dotter: — Är det kallt? — Mycket kallt. Det snöar. Fadern vände sig mot den yngsta, som satt på sängen vid fönst...'
660494
proofread-page
text/x-wiki
cmuq2fviy1opkhx3nc9hv91elmfxykg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/239
104
226664
660495
2026-10-30T15:43:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'krossades och glasbitarna föllo klirrande till gol vet. — Bra gjort! sade fadern. Han var allvarlig och brysk. Hans blick mön strade alla kyffets vrår. Han liknade en general, som gör de sista för beredelserna före slaget. Modern, som ännu ej sagt ett ord, reste sig, frågade med en röst, långsam och dov, liksom hade den varit frusen: — Älskling, vad tänker du ta dig till? — Lägg dig på sängen, svarade mannen. Den yngsta flickan visade sin blöd...'
660495
proofread-page
text/x-wiki
72kpgcaggvoembukjmotpnc6ysr1qxs
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/240
104
226665
660496
2026-10-30T15:43:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lu^n. svarade fadern. Här har ingen räti att yttra sig! Därpå slet han sönder det linne, han hade på si^, to^ en trasa av tyget och lindade den hastigt om flickans blödande handled. När han gjort detta, såg han med tillfredsstäl lelse på sin söndriga skjorta. — Och linnet också! Allt gör sig bra. En kylig vind ven in i rummet genom den sönd riga rutan. Dimman trängde in som vitaktig bom ull, sakta skingrad som av osynliga händer. Ge nom den...'
660496
proofread-page
text/x-wiki
8lcdss8t4ihvwd8p9ifoke4f63mfepg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/242
104
226666
660497
2026-10-30T15:44:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan vände han sig till den äldsta: — Han kommer minsann inte. Tänk, om han inte kommer! Då har jag släckt elden, slagit sön der stolen, rivit sönder min skjorta och krossat fönsterrutan förgäves. — Och skadat den lilla, mumlade modern. — Vet ni, det är djäkligt kallt i det här satans kyffet! Tänk, om han inte kommer. Han låter förstås vänta på sig med vilja. Han säger till sig själv: "Nåväl, de få vänta på mig. Det äro de skapade för...'
660497
proofread-page
text/x-wiki
71jiwwqv0ojb053lhd2kd3vnjpgyyfl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/243
104
226667
660498
2026-10-30T15:44:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'te kunnat bli så rika. 0, man skulle ta hela samliället i alla fyra hörnen och kasta det rakt upp i luften. Allt skulle gå sönder, det är möjligt, men man skulle åtminstone därmed vinna, att ingen längre skulle äga något. Men, vad gör han då, din buffel till välgörare? Kommer han? Det fäet har kanske glömt adressen! Låt oss slå vad, att det gamla nötet... I detta ögonblick knackade det svagt på dör ren. Mannen störtade dit och öppnade. Under d...'
660498
proofread-page
text/x-wiki
c7a1icmrhry05f95hvbsytnakdg2acs
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/244
104
226668
660499
2026-10-30T15:44:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'urskilja henne genom den dimma, som plötsligt lagt sig över hans ögon. Det var denna ljuva försvunna varelse, denna stjärna, som lyst för honom sex månader. Det var dessa ögon, denna panna, denna mun. Det var detta försvunna vackra anlete, som lämnat Marins i mörk natt, när det försvann. Drömbil den var försvunnen. Det var hon själv. Han återtann henne nu i detta mörka kyffe, i denna vidriga håla, på denna avskyvärda plats! Marius blev alldeles ut...'
660499
proofread-page
text/x-wiki
6kzxustu56g5hq29d3nlxsjjal2pwf1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/245
104
226669
660501
2026-10-30T15:44:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon tog några steg in i rummet och lade ett tämligen stort paket på bordet. Den äldsta flickan Jondrette hade dragit sig tillbaka bakom dörren och betraktade med dyster min sammetshatten, sidenkappan och det förtju sande, lyckliga ansiktet.'
660501
proofread-page
text/x-wiki
0qtjoxzlzmzwmsdzv3dwsso4n5oonm6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/247
104
226670
660502
2026-10-30T15:45:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pengar! De är sej lika! Hur var brevet till den här gamla blådåren undertecknat? — Fabantou, svarade flickan. — Den dramatiske artisten? Det var i sista ögonblicket, ty just nu vände sig herr Leblanc mot honom och sade med minen hos den, som söker ett bortglömt namn: — Jag ser, att Ni är att beklaga, herr... — Fabantou, svarade Jondrette hastigt. — Herr Fabantou, så var det ja, nu kommer jag ihåg det. — Dramatislc artist, som haft framgång. Nu t...'
660502
proofread-page
text/x-wiki
9wz4i1vpjtictash9b36vq7fvakz2cz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/248
104
226671
660503
2026-10-30T15:52:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Stackars kvinna! sade herr Leblanc. — Mitt barn skadat! tillade Jondrette. Barnet, som bivit förstrött av främlingarnas an komst, hade börjat betrakta den unga damen och hade upphört att snyfta. — Gråt då! Skrik! viskade Jondrette till henne. Samtidigt nöp han henne i den skadade han den. Allt detta med en taskspelares skicklighet. Den lilla skrek högt. Den bedårande unga flicka, som Marius i sitt hjärta kallade "sin Ursule", närmade sig hastigt...
660503
proofread-page
text/x-wiki
7418yobwjykj8sg4n0uzh8kewuvkfvn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/249
104
226672
660504
2026-10-30T15:52:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han talade, tycktes han granska honom uppmärk samt, som sökte han erinra sig något. Då de ny komna pratade med den lilla om hennes skadade hand, passade han på tillfället, gick tätt intill sin hustru, som låg på sängen med förkrossad och häpen min och viskade hastigt till henne: — Se på den där mannen! Sedan vände han sig till herr Leblanc och fort satte att beskärma sig. — Se, min herre, min hela klädedräkt består av ett fruntimmerslinne, oc...'
660504
proofread-page
text/x-wiki
jg9eygdxz2891p73u2fwhhbw55roo72
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/250
104
226673
660505
2026-10-30T15:52:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon måste ha hjälp, och det måste min dotter också. Men läkare och apotekare, hur skall jag kunna betala dem? Inte en styver! Jag skulle böja knä för en tiondels francs, min herre. Så förnedrad har konsten blivit. Och vet Ni, förtju sande fröken ocli Ni, ädle välgörare, vet Ni, Ni som utandas dygd och godhet. Ni som fyller med vällukt den kyrka, i vilken min stackars flicka ser Er varje dag, då hon går dit för att bedja... Jag ger nämligen mina döt...'
660505
proofread-page
text/x-wiki
d9of7gh4isjlen9eozoh52nczs7kn5u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/251
104
226674
660506
2026-10-30T15:52:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'givit mig. Om jag inte har betalt honom då, bli min äldsta dotter, jag, min sjuka hustru, mitt skadade barn, alla fyra bliva vi utkastade på ga tan, på boulevarden, utan skydd i regnet och snön. Min herre, jag är skyldig för fyra kvartal, ett år! Det vill säga sextio francs. Jondrette ljög. Fyra kvartal skulle endast utgjort fyrtio francs, och det kunde inte vara fyra kvartal, ty det var inte sex månader, sedan Marius betalte två kvartalshyror för de...
660506
proofread-page
text/x-wiki
5gxzizco9cjnk80nd13ybo8fy8zr8i6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/252
104
226675
660507
2026-10-30T15:53:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men återvänder i kväll. Var det inte i kväll, Ni måste betala? Jondrette's ansikte ficlcett egendomligt uttryck. Han svarade hastigt: — Ja, vördnadsvärde herre, klockan åtta måste jag vara hos värden. — jag skall vara här klockan sex ocliha sextio francs med mig. — Min välgörare! ropade Jondrette uppska kad. Men han tilläde, med låg röst: — Se på ho nom, hustru! Herr Leblanc tog åter den vackra flickans arm och vände sig mot dörren. — Fa...'
660507
proofread-page
text/x-wiki
n5i7erze26rg84fwkev043q284jepuo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf/253
104
226676
660508
2026-10-30T15:53:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag glömde den inte, jag lämnade den kvar. — 0, min beskyddare, utbrast Jondrette, min vördnadsvärde välgörare! jag brister i tårar. Tillät att jag följer Er till droskan. — Sätt på Er rocken, om Ni går ut! Det är verkligen mycket kallt. jondrette lät inte bedja sig två gånger. Han tog hastig på sig den bruna rocken. Och så gingo de ut alla tre med jondrette i spetsen. (Forts, i åttonde bandet.)'
660508
proofread-page
text/x-wiki
2lsrsubu726y6xpykd3tpcq22u2qhag
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/10
104
226677
660509
2026-10-30T15:54:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hennes ögon och panna, hennes skönhet, växt och hållning, men han hade aldrig hört hennes röst. Han hade trott sig uppfånga några ord en gång i Luxembourg-trädgården, men han var inte säker på att det var hennes röst. Han skulle ha givit tio år av sitt liv för att få höra den, för att få gömma denna musik i sitt hjärta. Men allt drunknade i Jondrettes jämmer och i hans förtjus ta utrop, som liknade trumpetstötar. Marius för tjusning blandade...'
660509
proofread-page
text/x-wiki
6jazd63g2jd0bjls4w9u262egxnz2sj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/11
104
226678
660510
2026-10-30T15:54:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'orolig och finna någon utväg att ännu en gång undkomma honom. Och så skulle det vara slut för honom igen. Vad skulle han göra? Vänta ett ögonblick? Men under denna väntan kunde dros kan ge sig i väg. Marius var perplex. Slutligen tog han risken och lämnade sitt rum. Det fanns ingen i korridoren. Han sprang till trappan. Det fanns ingen i trappan. Han sprang hastigt ner och kom ut på boulevarden lagom för att se droskan svänga om hörnet in på rue de...
660510
proofread-page
text/x-wiki
6fnyrpp79j3iihkfmb3s74f8qcpm5vu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/12
104
226679
660511
2026-10-30T15:54:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— En timmes körning! Marius hade ingen halsduk, han hade sina gam la vardagskläder på sig, i vilka flera knappar sak nades, oclihans skjorta var söndrig på bröstet. Kusken stannade, blinkade mot Marius ocii sträckte fram sin vänstra hand, under det han ömt gned pekfingret och tummen mot varandra. — Vad menar ni? frågade Marius. — Betalning i förskott, sade kusken. Marius erinrade sig, att han endast hade sexton sous på sig. — Vad kostar det? fråg...'
660511
proofread-page
text/x-wiki
s6wqzdz99zf8d7xgiae2dt02njr083k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/13
104
226680
660512
2026-10-30T15:54:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat det helvetiska mörker, som omgav honom. Han skulle ha lämnat isolering, spleen och enstöringsliv. Sitt ödes mörka tråd skulle han åter flä tat samman med den vackra guldtråd, som han nyss sett sväva framför sina ögon, men som än en gång brustit sönder. Han borde ha sagt sig, att herr Leblanc hade lovat återvända på kvällen, och att han endast ha de att skickligare följa efter honom denna gång. Men så försjunken som han var i kontemplation,...'
660512
proofread-page
text/x-wiki
7o6ptm2ld7hfcolq1z70ke5s0kzad6u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/14
104
226681
660513
2026-10-30T15:55:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Courfeyrac visat honom en dag, och som i kvarte ret gällde för att vara en tämligen farlig nattvand rare. I föregående bok förekom detta namn. Den ne "hete Pan", kallad den Vårlige, kallad Skrotkornet, figurerade senare i en mängd brottmålsprocesser och blev sedermera en berömd brotts ling. Vid denna tid var han endast en beryktad skälm. Nu lever hans minne kvar som en myt bland polis och banditer. Han bildade skola mot slutet av förra regeringen....
660513
proofread-page
text/x-wiki
s4cou0kysvtv45emftpjsm7r18f2rno
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/16
104
226682
660514
2026-10-30T15:55:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad är det? Är där någon? frågade han. Det var flickan Jondrette. — Jaså, är det Ni! sade Marius med sträv röst. — Alltid är det Ni! Vad vill Ni? Hon tycktes tankfull och svarade icke. Hon verkade icke så säker som på morgonen. Hon stannade i mörkret i korridoren utan att stiga in. Marius kunde se henne genom den halvöppna dörren. — Men svara då! Vad vill Ni mig? Hon höjde sin sorgsna blick mot honom, och hennes ögon glänste svagt, när hon...'
660514
proofread-page
text/x-wiki
0un5bsdxzh7u4eyprxgagfhbcfnvjip
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/17
104
226683
660515
2026-10-30T15:55:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vill iiite, att Ni skall vara ledsen. Vad skall jag göra? Använd mig! Jag vill inte veta Era lieniligheter, Ni beliöver inte säga mig dem. Men jag kan vara till nytta. När jag kan hjälpa far, så kan jag hjälpa Er. När det gäller att bära om kring brev överallt i husen, att gå från port till port, att finna en adress, att följa någon, då är det jag, som gör det. Ni kan gärna berätta, vad det är, som trycker Er, jag skall gå och tala med vem som he...'
660515
proofread-page
text/x-wiki
9egrqpm3ho69ypxo1r5ru769xfqugen
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/18
104
226684
660516
2026-10-30T15:55:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Flickans ögon hade först varit sorgsna, sedan glada. Nu blevo de dystra. — Är det det Ni vill? — Ja. — Känner Ni dem? — Nej. — Det vill säga, Ni känner dem inte, men Ni önskar lära känna henne? Detta "dem", som blivit "henne", lät betydel sefullt och bittert. — Kan du? frågade Marius. — Skaffa Er den vackra damens adress? Hon sade den vackra damen" med en ton, som kom Marius att känna sig illa till mods. — Det gör detsamma. Faderns eller...'
660516
proofread-page
text/x-wiki
phpb0avlthphuddji3pexjgatmh383q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/19
104
226685
660517
2026-10-30T15:56:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sjönk ner på en stol med huvudet och arnibågarna på sin säng. Han var försänkt i djupa tankar och liksom offer för en svindel. Allt som passerat sedan mor gonen, den oväntade anblicken av hans älskade och hennes försvinnande, vad denna varelse nyss sagt honom — en stråle av hopp i all hans för tvivlan — allt detta gjorde honom nästan virrig. Plötsligt blev han ryckt ur sina drömmerier. Han hörde Jondrette med hård och tydlig röst säga någ...'
660517
proofread-page
text/x-wiki
nf9cbq3btc49nvfz0bx0wb6kj4j7h3j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/21
104
226686
660518
2026-10-30T15:56:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jag kände genast igen honom! Att det inte frap perade dig! — Nej! — Och jag sade likväl till dig, att du skulle vara uppmärksam. Det är samma kroppsbygg nad, samma ansikte, knappast äldre. Det finns människor, som icke åldras, jag vet inte, hur de göra. Samma röst. Han var bättre klädd. Det var hela saken. Ah, din gamle hemlighetsfulle djävul, nu har jag dig! Han hejdade sig ocli sade till sina döttrar: — Ge er iväg! — Det var egendomligt, att d...'
660518
proofread-page
text/x-wiki
0sag1x64zvbf5c6jl6t6pj88d3kjswi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/22
104
226687
660519
2026-10-30T15:56:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Jondrette blivit ensam med sin hustru, bör jade han åter att marschera omkring i rummet, Han gick två eller tre gånger fram och tillbaka under tystnad. Sedan tillbringade han några mi nuter med att stoppa ner i byxorna nedersta de len av det fruntimmerslinne, som han hade på sig. Plötsligt vände han sig mot sin hustru, lade ar marna i kors och utropade: — Vill du att jag skall säga dig en sak? Den unga damen... Marius kunde inte tvivla längre....
660519
proofread-page
text/x-wiki
qzaup3670k9fiq6o0ajrd3pri2lgtdh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/23
104
226688
660520
2026-10-30T15:56:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na stora förslöade kvinna skulle vakna till. Från att lia varit frånstötande blev hon fruktansvärd. — Det är inte möjligt! utropade hon. — När jag tänker på att mina flickor gå barfota och inte ha en klädning att sätta på sig! Sidenkappa, sammetshatt och sidenskor. För mer än två hun dra francs. Man skulle kunna tro, att hon var en verklig dam. Nej, du misstar dig. Först och främst så var den andra ful, och den här ser inte illa ut. Hon ser ve...'
660520
proofread-page
text/x-wiki
swdv94xrxap30cblynfjjn09ftcdkkt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/24
104
226689
660521
2026-10-30T15:57:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon händerna. Sedan lät hon sig åter falla ner i sängen. Mannen gick fram oclitillbaka utan att ge akt på sin hustru. Efter några ögonblicks tystnad närmade han sig henne med armarna i kors, liksom ögonblic ket förut: — Vill du, att jag ska säga dig en sak till? — Vad då? frågade hon. Han svarade ined låg röst: — Min lycka är gjord. Hans hustru betraktade honom med en blick, som sade: — Har han blivit galen? Han fortsatte: — För tusan! Jag ha...'
660521
proofread-page
text/x-wiki
6c80j94lnl8ki3s16p11cfrgf6uxhfm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/25
104
226690
660522
2026-10-30T15:57:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Liksom andra! — Vad menar du? frågade kvinnan. Han skakade på huvudet, blinkade och höjde rösten som en taskspelare, som ämnar utföra ett konststycke: — Vad jag menar? Hör på! — Tyst, tala inte så högt! muttrade fru Jondrette, om det är saker, som det inte är lämpligt att någon hör. — Bah! Vem då? Grannen? Jag såg honom gå ut nyss. För övrigt hör det fäet ingenting. För resten säger jag dig, att jag såg honom gå ut. Emellertid sänkt...'
660522
proofread-page
text/x-wiki
8z52uibb8dt57c8tlb9h55ch344scjf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/26
104
226691
660523
2026-10-30T15:57:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'middag! Fru Burgon diskar ute i staden! Det finns ingen i huset! Grannen återvänder aldrig före elva! Flickorna få hålla vakt! Du ska hjälpa oss! Han ska bli expedierad! — Och om inte? Jondrette gjorde en olycksbådande gest och sade: — Du kan var lugn! Han brast i skratt. Det var första gången Marius hörde honom skratta. Hans skratt var kallt och skadeglatt och framkallade rysningar. Jondrette öppnade ett skåp nära spisen och tog fram en gammal mös...
660523
proofread-page
text/x-wiki
7qc9i48vzovii2hhiu98ljst3jv6e51
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/27
104
226692
660524
2026-10-30T15:57:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'romantiska skägg! Mitt lilla söta, romantiska skägg! Han började åter skratta. Han gick fram till fönstret. Snön föll alltjämt och skymde delvis bort den gråa himlen. — Vilket hundväder! sade han. Därpå svepte han rocken om sig och sade: — Den är för vid. Det gör detsamma! Han gjorde tusan så rätt i att lämna kvar den här, den gamle skälmen. Utan den skulle jag inte ha kun nat gå ut, ocli allt hade gått galet. Så drog han ner mössan över...'
660524
proofread-page
text/x-wiki
d5857jqrt6u0lv3tsbkaodl0l4zdtv0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/28
104
226693
660525
2026-10-30T15:57:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, för tusan! — Varför då? — Det är inte värt att göra av med hundrasousslanten. — Varför då? — Emedan jag har något att köpa för min räk ning. — Vad då? — En sak. — Hur mycket behöver du? — Var finns det någon järnaffär i närheten? — På rue Mouffetard. — Ja visst, i hörnet, jag har sett butiken. — Men hur mycket behöver du till det, du skall köpa? — Ungefär tre francs. — Det blir inte mycket kvar till middag. —...'
660525
proofread-page
text/x-wiki
2bnhful9pxyf8nf5nm9sw9mdmcugm6s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/30
104
226694
660526
2026-10-30T16:17:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han hört, såg han tydligt och klart en sak. Han förstod, att ett bakhåll höll på att förberedas, ett dunkelt men förskräckligt bakhåll; han förstod, att båda två svävade i stor fara, hennes far med all säkerhet och möjligen även hon själv. Han måste rädda dem. Han måste omintetgöra Jondrette's lömska planer och slita itu dessa spind lars nät. Han betraktade fru Jondrette ett ögonblick. Hon hade ur en vrå släpat fram ett gammalt fyrfat, och nu...'
660526
proofread-page
text/x-wiki
lz9nt0vpiwz2ug2dwpqx6rjy0f5cdl3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/31
104
226695
660527
2026-10-30T16:17:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vakt, platsen var öde, de voro starkare än han och skulle finna något medel antingen att gripa eller avlägsna honom. Den som Marius ville rädda, skulle vara hopplöst förlorad. Klockan ha de nyss slagit ett. Fällan skulle smälla igen kloc kan sex. Marius hade fem timmar på sig. Han hade blott en sak att göra. Han satte på sig sin snyggaste kostym, tog på sig en halsduk, grep sin hatt och gick ut utan att göra mera buller, än om han gått barfota på mo...
660527
proofread-page
text/x-wiki
mavvbycribrdlainqofcybo0bawq746
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/32
104
226696
660528
2026-10-30T16:18:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Där satt verkligen två män i snön ined ryggen niot muren. De talade lågt med varandra. Dessa två personer voro honom okända. Deii ene var en skäggig man i arbetarblus, den andre långhårig ocli klädd i trasor. Den skäggige hade huvudbonad på sig, den andre var barhuvad ocli hade snö i håret. När Marius sträckte fram huvudet ovanför dem, kunde han höra, vad de sade. Den långhårige stötte till den andre med arm bågen och sade: — Med Patron-Minette...'
660528
proofread-page
text/x-wiki
2rnohrwx2c8uxj7nhk2855qqdlo8xvx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/33
104
226697
660529
2026-10-30T16:18:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius gick vidare. Det tycktes honom, som vore de dunkla ord, dessa män uttalat, där de sutto omsorgsfullt dolda och hopkrupna i snön bakom muren, icke utan samband med Jondrette's avskyvärda planer. Han gick i riktning mot förstaden Saint-Marceau och frågade första bästa han mötte, var det fanns någon poliskommissarie. Han blev hänvisad till rue de Pontoise num mer 14. Marius begav sig dit. När han giclc förbi en bagarebutik, köpte han ett bröd för...
660529
proofread-page
text/x-wiki
aj0e972xqcpusjw286d9pwr7trb4z3r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/35
104
226698
660530
2026-10-30T16:18:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '^om Jondrette. Doggen är ibland lika oroande att möta som vargen. — Vad vill Ni? sade han till Marius, utan att tillfoga "min herre". — Tala med poliskommissarien. — Han är inte här, jag vikarierar för honom. — Det är angående en mycket mystislc sak. — Tala då! — Den kräver skyndsamhet. — Tala hastigt då! Denne lugne och bryske man var på en gång skrämmande och lugnande. Han ingav både fruk tan och förtroende. Marius berättade äventyret...'
660530
proofread-page
text/x-wiki
c6y8pmzmb6jcqs7v2inwmahl6022hvt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/36
104
226699
660531
2026-10-30T16:18:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på h'ällcn i den mest ödsliga delen av boulevard dc rH6pital i nummer 50—52. När överkonstapeln hörde detta nummer, såg han upp ocli sade kallt: — Det är naturligtvis i rummet längst bort i korridoren? — Just det, sade Marius och tillade sedan: — Känner Ni till huset? Överkonstapeln var tyst ett ögonblick, sedan svarade han, i det han värmde ena hälen vid ka kelugnsöppningen : — Tydligen. Han fortsatte mellan tänderna, talande mindre till Mari...'
660531
proofread-page
text/x-wiki
m1jl7c4wq6tby8edfoe2tiyoef0o0ar
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/37
104
226700
660532
2026-10-30T16:19:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kakelugnar! Nummer 50—52. Gamla Gorbeauska liuset. Sedan betraktade lian Marius. — Ni såg bara den skäggige och den långhå rige? — Ocli den "hete Pan". — Ni har inte sett någon liten jäkel till sprätt ströva omkring där? — Nej. — Inte heller en stor koloss, som liknar elefan ten i botaniska trädgården? — Nej. — Inte heller en illistig en, som ser ut som en gammal räv? — Nej. — Vad beträffar den fjärde så ser ingen ho nom, inte en...'
660532
proofread-page
text/x-wiki
1h8hdqdkaj4xffyehx3831m05y3xix6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/38
104
226701
660533
2026-10-30T16:19:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märka det. De kunna i lugn ocliro uppföra vaudevillen. De äro så blygsamma. Publik ge nerar dem. Jag vill emellertid höra dem sjunga, och jag skall få dem att dansa också. När han hade slutat denna monolog, vände han sig mot Marius och frågade, i det att han be traktade honom med fast blick: — Är Ni rädd? — För vad då? sade Marius. — För dessa män? — Inte mer än för Er, svarade Marius strävt, ty han hade lagt märke till att denne polisman...'
660533
proofread-page
text/x-wiki
j6qemy9xnn74ia5ehzwxhcl7ujgonur
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/39
104
226702
660534
2026-10-30T16:19:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Har Ni den på Er?t — Ja! — Giv mig den, sade överkonstapeln. Marius tog nyckeln ur sin västficka, gav den åt överkonstapeln och tilläde: — Tro mig. Ni måste komma manstark. Överkonstapeln såg på Marius, som Voltaire skulle ha sett på en landsortsakademiker, som föreslagit honom ett rim. Han stack händerna, som voro enormt stora, i sina ofantliga rockfic kor och drog upp två små pistoler av den sort, som man brukar kalla "knytnävsslag". Han g...'
660534
proofread-page
text/x-wiki
otqugstxf2dids7dkvc8wy2ntxomc8z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/40
104
226703
660535
2026-10-30T16:19:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'konstapeln. Lägg dem liellre i byxfickorna. Marius gömde pistolerna i bj^xfickorna. — Nu ha vi inte en minut att förlora, varken Ni eller jag, sade överkonstapeln. Hur mycket är klockan? Halv tre. Det var ju klockan sju? — Klockan sex, sade Marius. — Vi hinna nog, återtog konstapeln, men det är också nätt ocli jämt. Glöm ingenting av det, jag har sagt Er. Pang! Ett pistolskott. — Var lugn, svarade Marius. Just när Marius lade handen på dörrhandtaget...'
660535
proofread-page
text/x-wiki
i1edefp9cv3nnxa9txw9syq7oc3vfr9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/42
104
226704
660536
2026-10-30T16:29:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men vem tusan förföljer han? — Någon liten tuttenutta. Han är kär. — Men jag ser inte till någon tuttenutta på he la gatan. Här finns ju inte en enda krvinna. Courfeyrac betraktade Marius ocl i utropade: — Han förföljer en man. I själva verket gick en man ett tjugotal steg före Marius. Han var klädd i en mössa, ocli man kunde urskilja hans gråa skägg, fastän man en dast såg honom bakifrån. Denne man var iklädd en helt ny men alldeles fö...'
660536
proofread-page
text/x-wiki
9ol7oj8itwdrwdbnvt10uiety19cc4y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/43
104
226705
660537
2026-10-30T16:29:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sera rue Mouffetard och höll nu på att spionera på honom. Jondrette gick framför honom utan att ana, att han hade någons blickar riktade på sig. Han lämnade rue Mouffetard, och Marius såg honom gå in i ett av de värsta rucklen på rue Gracieuse. Där stannade han en kvarts timme ungefär, sedan giclchan tillbaka till rue Mouffe tard. Han stannade i en järnaffär, som vid denna tid låg vid hörnet av rue Pierre-Lombard, ocli några minuter senare såg Mariu...
660537
proofread-page
text/x-wiki
9xax71e7agy1zjjqyt1hwk7hvz13vbc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/44
104
226706
660538
2026-10-30T16:29:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mur, stod i förbindelse med en bakgård. Denna tillhörde cn illa beryktad liyrkusk, som hade gjort konkurs, men som ännu hade några gamla vag nar i sina skjul. Marius ansåg det vara klokast att draga fördel av Jondrettes frånvaro för att komma in. Tiden hastade. Fru Burgon brukade stänga porten or dentligt varje kväll, innan hon gicl< för att diska i staden. Marius hade givit överkonstapeln sin nyckel. Det var alltså nödvändigt, att han skyn dade si...
660538
proofread-page
text/x-wiki
4rfbn11i31u4q1vkqnyate699ekwds6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/45
104
226707
660539
2026-10-30T16:29:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig i det obebodda rummet se fyra orörliga mans huvud, svagt belysta av cn sista rest av dagslju set, som föll in genom ett litet fönster. Marins försökte icke se närmare efter, emedan han icke själv ville bliva sedd. Han lyckades nå sitt rum utan buller, ocliutan att någon blev honom var se. Det var på tiden. Ett ögonbliclc senare hör de han Mame Burgon gå sin väg och porten om sorgsfullt låsas.'
660539
proofread-page
text/x-wiki
4s9zl1vm3bdpqd7z3skgbgy8rcaiatm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/47
104
226708
660540
2026-10-30T16:30:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bet lyste i Jondrette's kyffe. Marins såg hålet i väggen lysa med ett blodigt sken. Detta sken framkallades tydligen icke av ett ljus. För övrigt hörde han icke en rörelse från Jondreftes. Ingen talade, ingen viskade, där inne rådde isig, djup tystnad. Om icke ljusske net hade varit, hade man kunnat trott sig vara i närheten av en grav. Marius tog tyst av sig skorna och satte dem under sängen. Några minuter förflöto. Marius hörde porten därnere vrida...
660540
proofread-page
text/x-wiki
lntroggr0ooqxibr5uj8fr6svh8iuvz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/48
104
226709
660541
2026-10-30T16:31:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är alldeles färdig att gå ut. — Och du glömmer inte, vad jag har sagt dig? Du utför noga mina befallningar? — Du kan vara lugn. — Ser du... sade Jondrette. Men han avslu tade icke meningen. Marius hörde honom lägga något tungt på bor det, förmodligen var det mejseln, som han hade köpt. —Jaså, ha ni ätit? sade Jondrette. — Ja, sade modern — vi ha haft tre stora po tatisar och salt. Jag passade på att koka dem, medan här var eld....'
660541
proofread-page
text/x-wiki
s41cpuw055acu9s7idrlp28e9fb1ks8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/49
104
226710
660542
2026-10-30T16:31:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ja, svarade modern. — Hur mycket är klockan? Snart sex. Klockan slog nyss halv i Saint Medard. Det var tusan, sade Jondrette. Då måste flickorna börja vakta. Kom hit, skall ni få höra. Man viskade därinne. Så hördes ånyo Jondrettes röst: Har Burgonskan gått sin väg? — Ja, sade modern. Är du säker på att det inte finns någon in ne hos grannens? Han har inte varit hemma på hela dagen, och du vet ju, att det är hans middagstid nu. Är du säker på...'
660542
proofread-page
text/x-wiki
lr8r3de4kr0jroc86m8aw4bo8u4z6qj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/50
104
226711
660543
2026-10-30T16:32:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Har du varit inne, frågade fadern. — Nej, svarade flickan — men nyckeln sitter i dörren, så han är säkert ute. Fadern skrek: — Gå in i alla fall. Dörren öppnades, och Marius såg den äldsta flickan Jondrette komma in med ett ljus i han den. Hon såg likadan ut som på morgonen, fastän än mer skrämmande i denna belysning. Hon gick direkt mot sängen. Marius blev hjärtängslig ett ögonblick. På väggen nära sängen hängde en spegel. Det var t...'
660543
proofread-page
text/x-wiki
ribfj13yd4fg2f618rgds6aw9ipn4mu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/51
104
226712
660544
2026-10-30T16:32:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gick bort till fönstret och såg ut, i det hon pratade för sig själv med halvfnoskig min. — Vad Paris är fult, när det sätter på sig en vit skjorta, sade hon. Hon återvände till spegeln och började åter göra miner. Hon betraktade sig ömsom frami från, ömsom i halvprofil. — Vad gör du därinne, ropade fadern. — Jag ser under sängen och under möblerna, svarade hon och fortsatte att ordna sitt hår. — Här finns ingen. — Ditt nöt, vrålade...'
660544
proofread-page
text/x-wiki
4l9yckwehzppoeglc00dxe0whvpdf2c
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/52
104
226713
660545
2026-10-30T16:32:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pier. Lämna inte porten ur sikte ett ögonblick, och så fort ni ser något misstänkt, så spring ge nast hit. I fyrsprång! Ni ha väl nyckeln, så att ni kunna komma in? Den äldsta flickan muttrade: — Gå på vakt barfota i snön. — l morgon ska ni få sidenskor, sade fadern. De gingo ned för trappan, och några sekun der senare hörde han porten därnere slå igen ef ter dem. Det fanns ingen annan i huset än Marius och paret Jondrette. Möjligen även d...'
660545
proofread-page
text/x-wiki
er7o5vxtt5ema0ms92f0cugd0gxjwif
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/54
104
226714
660546
2026-10-30T16:32:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'såg inan två högar. Den ena tycktes bestå av järnskrot, den andra av rep. Den, som ingenting visste om vad som var på färde, skulle antingen kommit att tänka på en mycket dyster eller en mycket alldaglig plats. I denna belysning lik nade kyffet snarare ett helvete än en smedja. Jondrette såg snarare ut som en djävul än som en smed. Värmen från brasan var så stark, att ljuslågan drogs åt fyrfatet till. En gammal blindlykta, värdig en Diogenes, som bl...
660546
proofread-page
text/x-wiki
k4tn8cypm9t4bu2jm7um9kxy3e5zb83
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/55
104
226715
660547
2026-10-30T16:32:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Om man erinrar sig, vad vi hava sagt om Gorbeauska rucklet, så var Jondrettes lya synnerligen lämplig som scen för brott och andra illdåd. Rum met låg längst in i det hus, som låg mest isolerat på den ödsligaste boulevarden i Paris. Om bak håll icke hade existerat, skulle man uppfunnit dem här. Hela husets längd med dess obebodda rum, skilde kyffet från gatan, och dess enda fönster vette åt öppna marker, stängda av murar eller staket. Jondrette had...
660547
proofread-page
text/x-wiki
tnhjnbwtzokhk5v58rh6864f01gmnp6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/56
104
226716
660548
2026-10-30T16:33:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad Jondrette själv beträffar, bar han fortfaran de sin nya, allt för stora överrock, som herr Leblanc hade givit honom. Kontrasten mellan hans överrock och hans benkläder gjorde honom fort farande lik Courfeyrac's skaldeideal. Plötsligt höjde Jondrette rösten: — Det var sant, jag kom att tänka på en sak! l det här vädret kommer han nog i droska. Tänd lyktan och gå ner! Stanna bakom porten därne re. När du hör vagnen, öppnar du genast. Han stig...'
660548
proofread-page
text/x-wiki
72ke4g2xmojyqreytcpeuhubfd9pdoe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/57
104
226717
660549
2026-10-30T16:33:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon öppnade hastigt dörren och gick ut i kor ridoren. "1;>v t Marius fick inte tid att stiga ned från byrån och gömma sig under sin säng. — Tag ljuset med dig, ropade Jondrette. — Nej, det skulle bara vara till besvär. Jag har två stolar att bära. Och för resten är det månsken. Marius hörde, hur hennes grova hand trevade i mörkret efter nyckeln. Dörren gick upp. Han stannade på sin plats, stel av skräck och överrask ning. Fru Jondrette trädde...'
660549
proofread-page
text/x-wiki
1iazqzrwlb0j6es9qxanq88qoqcy7n0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/58
104
226718
660550
2026-10-30T16:33:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han satte stolarna på var sin sida om bordet, vände på mejseln i brasan, satte upp en gammal eldskärm i spisen, så att fyrfatet inte syntes. Där på gick han till hörnet, där rephögen låg, och böj de sig ned, liksom för att undersöka något. Ma rins såg nu, att det han hade tagit för en bunt rep, var en välgjord repstege med pinnar av trä och två hakar att fästa den med. Repstegen såväl som några verktyg av järn, som lågo i en hög vid dörr...'
660550
proofread-page
text/x-wiki
mtnvulbxzus534y2v5pczxuv45ll7f5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/59
104
226719
660551
2026-10-30T16:33:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ena väggen. I rummet rådde ett fruktansvärt, ho tande lugn. Man liksom väntade, att något av skyvärt skulle inträffa. Jondrette hade låtit pipan slockna, vilket var ett allvarligt tecken på tankspriddhet. Han hade åter satt sig. Ljuset framhävde de baksluga, illistiga linjerna i hans ansikte. Han rynkade ögonbrynen, och han öppnade och slöt häftigt högra handen, som om han rådgjorde med sig själv i ett tyst samtal. Vid en av de mystiska repliker, so...
660551
proofread-page
text/x-wiki
9p0l7tbhkbd376d884kkv0nwp0dx3y3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/61
104
226720
660552
2026-10-30T16:33:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Leblanc trädde in. Hans min var mycket allvarlig och gjorde ho nom egendomligt vördnadsbjudande. Han lade fy ra louisdorer på bordet. — Herr Fabantou, sade han, här har ni till hy ran och till era närmaste behov, sedan få vi se, hur vi kunna ordna det. — Gud välsigne er, min ädle välgörare, sade Jondrette oclinärmade sig hastigt sin hustru: — Skicka i väg droskan. Hon smög sig bort, under det att hennes make utbredde sig i lovord och bjöd h...'
660552
proofread-page
text/x-wiki
gpp54pavmsaxu4zv61x4ie0571uh9g6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/62
104
226721
660553
2026-10-30T16:34:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svaga, röda skenet från gatlyktorna upplyste här och där de ensliga boulevarderna med sina långa rader av svarta almar. Man kunde icke se en människa på en kilometers avstånd. Det Gorbeauska rucklet låg försänkt i tystnad och skrämman de natt. I detta ensliga hus, mitt i allt detta mör ker, låg Jondrettes kyffe, upplyst av ett enda ljus, och i denna vindskupa sutto två män vid ett bord. Herr Leblanc var lugn, Jondrette leende och fruk tansvärd. Fru...
660553
proofread-page
text/x-wiki
qvh4otafi7th8u8sjf10u80o5929j79
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/64
104
226722
660554
2026-10-30T16:34:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Du är alldeles för vänlig mot mig, herr Jondrette. — Jondrette, sade herr Leblanc, jag trodde Ni hette Fabantou. — Jag heter Fabantou, men jag kallas även Jondrette, svarade hennes man hastigt. Jondrette är mitt artistnamn. Han gjorde en axelryckning åt sin hustru, så att herr Leblanc inte såg det. Därpå fortsatte han med känslosam och smekande röst: — Vi ha alltid kommit bra överens, min stac kars älskling och jag. Om vi inte hade varandra, had...'
660554
proofread-page
text/x-wiki
sjecsgva8maeb0uq8xsoq6vv85ooizh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/65
104
226723
660555
2026-10-30T16:34:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'göra mig av med, ty man måste leva. Item, man måste leva. Under det Jondrette talade på detta virriga sätt, som likväl ej gjorde hans ansiktsuttryck mindre eftertänksamt och klippskt, höjde Marius blicken och varseblev längst bort i rummet en person, som han ej sett förut. En man hade nyss kommit in så tyst, att man ej hört dörren öppnas. Denne man bar en gammal sliten, lila ylleväst, som var fläckig och söndrig överallt i sömmarna. Han var dessutom i...
660555
proofread-page
text/x-wiki
rya0fkwa2nnyazopln1odpl6654bw5w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/66
104
226724
660556
2026-10-30T16:34:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad är det där för en man, sade herr Leblanc. — Den där, det är en granne! Bry Er inte om honom! Grannen hade ett egendomligt utseende. Det finns emellertid ganslca många fabrilcer för fram ställning av kemikalier i förstaden Saint-Marceau. Många verkstadsarbetare bruka vara svar ta i ansiktet. Hela herr Leblanc's person utan dades för övrigt lugn och oförskräckt tillit. Han fortsatte: — Förlåt, hur var det Ni sade, herr Fabantou? — Jag sa...'
660556
proofread-page
text/x-wiki
qhj2tu3iln9b3tsz5x85tm929rzjcry
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/67
104
226725
660557
2026-10-30T16:34:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en tavla, en dyrbar tavla ... — Ni skall få se den, min herre. Han reste sig ocligick fram till väggen, mot vilken den där träskivan, som vi förut omnämt, stod lutad. Han vände den om, men lät den allt jämt stå stödd mot muren. Det var verkligen något, som liknade en tavla, men ljusskenet var så svagt, att man knappast kunde se, vad den skulle föreställa. Marius kunde icke urskilja nå got, emedan Jondrette hade placerat sig emellan tavlan och honom....
660557
proofread-page
text/x-wiki
9btew08zhifj848vsovmrhd2jkdkdis
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/68
104
226726
660558
2026-10-30T16:35:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De hade nakna armar och voro svarta i ansiktet. En av de tre, som sutto på sängen, lutade sig mot väggen med slutna ögon, så att man skulle ha kunnat tro, att han sov. Han var gammal. Hans vita hår såg förskräckligt ut mot det svarta ansiktet. De två andra voro unga. Den ene var skäggig, den andre långhårig. Ingen hade sko don på. De som icke hade filtsockar, voro bar fota. Jondrette märkte, att herr Leblanc såg på dessa män. — Det är goda vänn...'
660558
proofread-page
text/x-wiki
npf2yggohfr8k4dli8y6alnnxcsn6th
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/69
104
226727
660559
2026-10-30T16:35:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Leblanc reste sig och ställde sig med ryg gen mot väggen. Hastigt tog han en överblick över rummet. Han hade Jondrette till vänster åt fönstret till samt fru Jondrette och de fyra män nen till höger åt dörren till. De fyra männen rör de sig icke. Deras miner tydde inte ens på att de sågo honom. Jondrette började åter tala på ett klagande sätt. Hans blick var så beslöjad och hans ton så ömklig, att herr Leblanc kunde tro, att det helt enk...'
660559
proofread-page
text/x-wiki
9mslgbbmyv9jxkjyg3qs6f30qfa16dn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/70
104
226728
660560
2026-10-30T16:35:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Medan Jondrette pratade, såg han icke på herr Leblanc, men denne betraktade honom. Herr Leblanc's blick var riktad mot Jondrette, Jondrette's mot dörren. Marius såg andlöst än på den ene än på den andre. Herr Leblanc tycktes fråga sig själv: — Är det en idiot? Jondrette upprepa de en eller två gånger med olika variationer på samma långsamt bedjande sätt: — Mig återstår intet annat än att kasta mig i floden. Häromdagen gick jag ned för tre trap...'
660560
proofread-page
text/x-wiki
ajrjdchtxihjmct2qtm0iy37w3jthrw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/72
104
226729
660561
2026-10-30T16:35:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Är den andra vagnen också förspänd? — Ja, det är den. — Med två duktiga hästar? — Utmärkta! — Och den väntar, där jag sade. — Ja. — Det var bra, sade Jondrette. Herr Leblanc var mycket blek. Han betraktade allt i kyffet som en man, som förstår, vad han har råkat i. Han såg långsamt från den ene till den andre, uppmärksamt och förvånat, men intet i hans hållning tydde på fruktan. Av bordet hade han gjort sig en tillfällig fö...'
660561
proofread-page
text/x-wiki
6094aeb9hr9xdkujyn3nqz54ygcie5q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/73
104
226730
660562
2026-10-30T16:35:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jondrette hade sagt, att de voro verkstadsarbeta re, hade letat fram olika vapen åt sig bland järn skrotet. Den ene hade tagit en stor sax, den an dre ett bräckjärn och den tredje en hammare. De hade därpå ställt sig framför dörren utan att säga ett ord. Den gamle satt kvar på sängen. Han hade likväl öppnat ögonen. Fru Jondrette hade satt sig bredvid honom. Marius tänkte, att inom några sekunder ögon blicket var kommet för honom att träda emel...'
660562
proofread-page
text/x-wiki
b0y54vsnxxusa95cxmic9o349zay9j4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/74
104
226731
660563
2026-10-30T16:36:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'drette. Jag heter Thénardier. Jag är värdshus värden i Montfermeil. Nu känner ni igen mig? Herr Leblanc rodnade omärkligt och svarade, utan att darra på rösten eller höja den på sitt vanliga lugna sätt: — Inte mera än förut. Marius hörde icke detta svar. Den som hade sett honom i detta ögonblick i mörkret, skulle ha blivit förvånad över hans vilda, oförstående utse ende. Han var som träffad av blixten. I samma ögonblick som Jondrette hade sag...'
660563
proofread-page
text/x-wiki
b4kdatqtiqhn822vj1rjtdj0kwssz5k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/75
104
226732
660564
2026-10-30T16:36:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han skulle alltid bevara det i sitt minne. Den uppmaning, fadern givit honom i sitt testamente, skulle alltid vara honom helig. — En viss Thénardier har räddat mitt liv. Om min son möter honom, skall han göra allt, vad han kan, för ho nom. Detta namn var en av hans själs dyrbaraste ägodelar. Det blandades samman med hans fars. Och den där mannen var Thénardier. Det var värdshusvärden 1 Montfermeil, som han länge sökt förgäves. Och nu hade han änt...
660564
proofread-page
text/x-wiki
8wvolzuqotrv567bgfm970y69p6rhd7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/76
104
226733
660565
2026-10-30T16:36:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'regn av kartescher på fältet vid Waterloo. Han tänker gottgöra honom med att skicka honom till galjen! Han hade lovat sig, att om han någonsin fann Thénardier, skulle han kasta sig för hans fötter. Nu hade han verkligen funnit honom, men för att överlämna honom till bödeln. Hans fader sade till honom — Hjälp Thénardier! Och han svarade denna heliga, älskade stämma med att krossa Thénardier. Hans far skulle från sin grav se den man, som ryckt honom und...
660565
proofread-page
text/x-wiki
jmt09k4igogq7l14rh1ircrmq8qj5x2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/77
104
226734
660566
2026-10-30T16:36:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Leblanc's liv offras, och vem vet, om ej Thénardier skulle lyckas fly. Skulle han störta den ene eller den andre i fördärvet? Han skulle ångra sig i varje fall. Vad skulle han göra? Skulle han svika sina minnen, de heliga förpliktelser, som han av egen fri vilja åtagit sig, sin plikt, en helig skrift! Skulle han svika sin fars testamente eller låta ett brott gå i fullbordan! Han tyckte sig sam tidigt höra sin "Ursule" bedja för sin far och översten f...
660566
proofread-page
text/x-wiki
l8xe95zrd0rgtki8lwu6infi6le6x3b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/78
104
226735
660567
2026-10-30T16:36:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skänker bort dockor. Gamle Jocrisse! Ah, Ni känner inte igen mig. Nej, det var kanske inte Ni, som kom till Montfermeil, till mitt värdshus för åtta år sedan, julnatten 1823. Det var kanske inte Ni heller, som bortförde Fantine's barn, "Lärkan". Det var inte Ni, som hade en gul rock, nej, ocli ett paket fullt med lump i handen liksom i morse. Han vurmar tydligen för att bära om kring i husen paketer, fulla med yllestrumpor! Är Ni strumpfabrikant, her...
660567
proofread-page
text/x-wiki
61oyoxxkj4bnfatk86caaka8l1ulxo8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/79
104
226736
660568
2026-10-30T16:37:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han samtalet, som han fört i sitt inre och slog nä ven i bordet: — Och så ser han så skenhelig ut. Därpå vände han sig till herr Leblanc: — Ni har drivit gäck med mig många gånger. Ni är skuld till alla mina olyckor. Ni fick för femtonhundra francs en flicka, som jag hade, och som säkerligen var barn till rika föräldrar. Hon hade redan inbringat mycket pengar, och genom henne hade jag kunnat få uppehälle i hela mitt liv. Den flickan hade hållit mi...'
660568
proofread-page
text/x-wiki
an8920ges33x630t7lwj78jdtjsxgta
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/80
104
226737
660569
2026-10-30T16:37:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den fjärde februari, som i morgon. Och den då ren märkte inte, att kvartalet går ut den 8 januari och inte den 4 februari. Och de där fyra mynten han gav mig! Den boven! Han sträckte sig inte ens till hundra francs. Och som han trodde på mitt nonsens. Det roade mig. Jag sade för mig själv: — Gå din väg, jag har dig fast i alla fall. Nu kysser jag dina händer. Men i kväll skall jag krama hjärtat ur dig. Thénardier tystnade. Han var andfådd och flå...'
660569
proofread-page
text/x-wiki
kilzztnpczjstkntk05ouyvxzzs7zoi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/81
104
226738
660570
2026-10-30T16:37:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'än millionär. Jag känner Er inte. Ni tar mig för en annan. — Så han svänger sig, vrålade Thenardier. Ni fortsätter med skämtet. Ni pratar smörja, gamle UV. Ni kommer inte ihåg! Ni känner inte igen mig? — Förlåt, min herre, svarade herr Leblanc, i en artig ton, som i detta ögonblick verkade egen domligt sansad, jag förstår, att Ni är en bandit. Dylika förhatliga varelser äro även ömtåliga vidunder, äro ofta snarstuckna. Vid ordet bandit, kast...'
660570
proofread-page
text/x-wiki
2qc462nw3dtfjyli5uvnp8e61ehuhf0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/82
104
226739
660571
2026-10-30T16:37:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni efter i tidningen, vad termometern visar. Det är vi, som är termometrarna. Vi behöva inte gå ut på kajen och se efter i hörnet vid tour de PHorloge, hur många grader kallt det är. Vi känna blodet stelna i våra ådror, och vårt hjärta känns som is. Vi säga: "Det finns ingen Gud". Och ni komma till oss i våra hålor, ja just hålor, och kalla oss banditer. Men vi skola äta upp er. vi skola sluka er! Herr millionär, tänk på detta. Jag har varit en väl...'
660571
proofread-page
text/x-wiki
866filfvvs10fjt467ks0g2gfsy1nxy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/83
104
226740
660572
2026-10-30T16:37:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sade mig sitt namn, men hans röst var så svag, att jag inte upptattade det. Jag hörde blott ett tack, jag hade hellre velat ha hans namn än hans tack sägelser. Det skulle ha hjälpt mig att finna ho nom. Den tavla, som Ni ser här, är målad av David. Vet ni, vem den föreställer? Den före ställer mig! David ville föreviga denna vapen bragd. Jag bär den här generalen på ryggen, rakt genom kulregnet. Och han gjorde ingenting alls för mig, den där ge...'
660572
proofread-page
text/x-wiki
tf1zr360dynt1xka8w9o6lmkqw6x3gg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/84
104
226741
660573
2026-10-30T16:37:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tonfall och gester. I hans blick, som kom varje ord att spruta gnistor. I denna egendomliga blandning av skryt och uselhet, av högmod och småaktighet, av vrede och dumhet. I detta kaos av verklig nöd och falska känslor, i en oblyg mans obehagliga sätt att njuta av sin egen vrede. I en ful själs skymfliga nakenhet, i denna bland ning av lidande och hat. — Mästerverket, tavlan av David, som han före slagit herr Leblanc att köpa, var, som läsaren re d...
660573
proofread-page
text/x-wiki
ca9cvt3hydyiqdm1msddj1safc2y1us
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/85
104
226742
660574
2026-10-30T16:38:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dundra vid Waterloo. Hans blödande far, otyd ligt målad på denna träskiva, förskräckte honom. Han tyckte, att fadern betraktade honom skarpt. När Thénardier hämtat andan, såg han på herr Leblanc med sina blodsprängda ögon, och sade med låg, tvär röst: — Vad har du att säga, innan vi ta itu med dig på allvar? Herr Leblanc teg. Tystnaden stördes plötsligt av att en skrovlig röst utslungade följande sar kasm: — Om det blir frågan om att hugga...'
660574
proofread-page
text/x-wiki
kiiqj4sfynvxs3sypnuy3hjri542d11
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/86
104
226743
660575
2026-10-30T16:38:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'egen vrede. Han kände sig lugn i medvetandet om att dörren var bevakad. Han var beväpnad och hade i sitt våld en obeväpnad man. De vo ro nio mot en, om fru Thénardier endast räknades som en man. Thénardier vände ryggen åt herr Leblanc, medan han talade med mannen med yxan. Herr Leblanc grep tillfället i flykten. Han stötte undan stolen och bordet. Innan Thénar dier hann vända sig om, var Leblanc med ett un derbart vigt skutt vid fönstret. Att öppn...
660575
proofread-page
text/x-wiki
hq6wk3iw19zct78nks6i2vz28ivsthc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/87
104
226744
660576
2026-10-30T16:38:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ne höjde en fruktansvärd påk mot herr Leblanc's huvud. Den bestod av en järnstång med en kula av järn i vardera änden. Marius stod inte ut längre. "Förlåt mig, far", tänkte han. Han rörde vid hanen på revolvern och skulle just låta skottet gå, då Thénardier skrek: — Gör honom intet ont! Det förtvivlade försök att undkomma, som off ret gjort, hade icke förargat Thénardier utan tvärt om lugnat honom. Det bodde två naturer inoni honom, en vild o...'
660576
proofread-page
text/x-wiki
kl96p8ksbebb6uxrz1x4sqm9tp3j5t3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/88
104
226745
660577
2026-10-30T16:38:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för bröstet hade herr Leblanc slungat gamlingen långt ut på golvet. I en handvändning hade han kastat två av de andra angriparna till marken och höll dem fast under sina knän. Uslingarna vrålade under denna tyngd, som hade herr Le blanc varit en kvarnsten. Men de fyra andra hade gripit den fruktansvärda åldringen i armarna och nacken och höllo honom kvar i samma ställning. Han var således herre över en del av angriparna men samtidigt de andras slav....
660577
proofread-page
text/x-wiki
4w6f9iwcuzli7q3lvadu0nk8pw3ssko
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/89
104
226746
660578
2026-10-30T16:38:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'enda han hade på sig var en läderbörs med sex francs samt en näsdulc Thénardier stack näsduken i fickan. — Vad, har han ingen plånbok på sig? frågade han därpå. — Och ingen klocka heller, svarade en av "verkstadsarbetarna". — Det var mig en tusan att va' hårdfjällad, mumlade med dov röst den maskerade mannen med nyckeln. Thénardier gick till vrån vid dörren och tog en bunt rep, som han kastade till dem. — Bind honom vid fotändan på sängen, sad...'
660578
proofread-page
text/x-wiki
dkxf4yqiym5ls2arama624ksicpuoso
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/90
104
226747
660579
2026-10-30T16:38:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mannen med påken. De ville vara med allesam mans. Det är dåliga tider. Man har så få till fällen att förtjäna sig en hacka. Den säng, på vilken herr Leblanc blivit kull kastad, var en träsäng med fyra massiva, kantiga stolpar. Herr Leblanc gjorde intet motstånd. Bo varna bundo honom omsorgsfullt, så att han stod fastlänkad vid den sängstolpe, som var längst bort från fönstret och närmast spisen. När den sista knuten var slagen, tog Thénardie...'
660579
proofread-page
text/x-wiki
4fqf35zqy24lwfdkhybfkp91xxenm15
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/91
104
226748
660580
2026-10-30T16:39:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Alla drogo sig tillbaka mot dörren. Han fort satte: —, Store Gud, om Ni hade skrikit en smula, så hade jag inte tyckt, att det var märkvärdigt! Tag fast mördaren! brukar man ropa i dylika situatio ner, och jag hade inte tagit illa upp, om Ni hade gjort det. Det är ju helt naturligt, att man stäl ler till med litet oväsen, när man är tillsammans med folk, som inte inger en fullständigt förtroende. Om Ni hade skrikit, skulle ingen ha hindrat Er, och...
660580
proofread-page
text/x-wiki
p4mzjj4mph4gxcz7u7b0uc7lf98cv30
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/92
104
226749
660581
2026-10-30T16:39:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under det att Thénardier talade på detta sätt med blicken fastnaglad vid herr Leblanc, sökte han pejla sin fånges samvete. Han uttryckte sig för övrigt med hovsam men nosig oförskämdhet, men trots detta voro hans ord reserverade ocli nästan väl valda. I denne usling, i vilken vi hit intills endast sett en bov, skymta vi nu mannen, som "har studerat för att bliva präst". Marius började känna sig illa till mods. Den tystnad, fången iakttagit, hans allt...
660581
proofread-page
text/x-wiki
fondzc3hrqwlthlzkt4p11x2pcph9ie
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/93
104
226750
660582
2026-10-30T16:39:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han var tydligen oemottaglig för varje känsla av fruktan, och han visste icke, vad det ville säga, att vara förtvivlad. Han tillhörde de män, som kunna bibehålla sin behärskning i de mest förtviv lade situationer. Trots att faran var överhäng ande, trots att katastrofen var oundviklig, hade han intet av dödsångest över sig. Thénardier reste sig okonstlat och naturligt, och gick fram till spisen. Han flyttade undan eld skärmen, som han ställde mot n...
660582
proofread-page
text/x-wiki
od0mp1zde2tac8aqddchm4pjzulim6e
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/94
104
226751
660583
2026-10-30T16:39:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människor, som dra fördel av sitt övertag så myc ket, att de göra sig löjliga. Jag skall inte vara pretentiös, utan nöja mig med litet. Jag behöver bara tvåhundratusen francs. Herr Leblanc svarade icke ett ord. Thénardier fortsatte: — Ni ser, att jag är mycket hovsam i mina for dringar. Jag känner inte till Edra förmögenhetsvillkor, men jag vet, att Ni inte häller hårt om pungen. En välgörare som Ni, skänker nog gär na tvåhundratusen francs...'
660583
proofread-page
text/x-wiki
9ah8j7d0gy16aaxxltadis8nx4m1lux
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/95
104
226752
660584
2026-10-30T16:39:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vill Ni vara så vänlig och skriva; vad jag strax kommer att diktera för Er? Här avbröt sig Thénardier för ett ögonblick men tillade därpå med betoning på varje ord och med ett leende åt fyrfatet till: — Jag vill på förhand säga Er, att jag inte tilllåter, att Ni är okunnig i den ädla skrivkonsten. Den mest framstående inkvisitör hade kunnat avundas honm detta leende. Han knuffade bordet ända fram till herr Leblanc, tog bläck och penna samt ett pap...'
660584
proofread-page
text/x-wiki
evtu7ty0ml5nhlon7lx7a02mrgyde97
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/96
104
226753
660585
2026-10-30T16:40:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tänk på, att Ni är i vårt våld. Ingen mänsk lig makt kan rädda Er härifrån. Det skulle emel lertid göra oss mycket ont, om vi måste gå till ytterligheter. Jag vet varken Ert namn eller Er adress. Men jag säger Er på förhand, att Ni måste stanna kvar här bunden, ända tills den per son har återkommit, som får i uppdrag att lämna fram det brev, som Ni nu skall skriva. Vill Ni vara så god och skriva. — Vad då? frågade fången. — Jag skal...'
660585
proofread-page
text/x-wiki
mpx132nl88ct6w0zamehh8dh82jkd3r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/97
104
226754
660586
2026-10-30T16:40:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag förstår inte, vad Ni menar. — Skriv på bara, sade Thénardier och fortsat te att diktera: "Kom genast! Jag behöver dig! Den person, som överlämnar detta brev till dig, har i uppdrag att föra dig till mig. Jag väntar dig! Kom med fullt förtroende." Herr Leblanc hade skrivit allt. Thenardier fortsatte: — Stryk ut 'kom med fullt förtroende'. Det kunde göra saken misstänkt. Herr Leblanc strök ut de fyra orden. — Underteckna det nu, fortsatte Then...'
660586
proofread-page
text/x-wiki
5m9v04ungj6usqwqws9tljkn4f1ecjm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/98
104
226755
660587
2026-10-30T16:40:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Skriv under. Vad heter Ni? — Urbain Fabri, sade fången. Tliénardier stack med en kattlik rörelse han den i sin ficka och drog upp herr Lebranc's näs duk. Han letade efter namnet och höll därför näsduken nära ljuset. — U. F. Där ha vi det. Urbain Fabri. Un derteckna det med U. F. Fången lydde. —. Ge hit brevet! Man måste ha två händer för att lägga igen det. När Thénardier hade gjort detta, fortsatte han: — Skriv adressen! Fröken Fabre...'
660587
proofread-page
text/x-wiki
9yr8ub2n6xoe7txon6vt6n904lvalep
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/99
104
226756
660588
2026-10-30T16:40:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardierskan skyndade till. — Här är brevet. Du vet, vad du skall göra. En droska står där nere. Ge dig genast iväg och kom tillbaka, så fort du kan. Han vände sig till mannen med yxan och sade: — Eftersom du har tagit av dig masken, så kan du följa med henne. Häng dig bak på droskan. Du vet, var den andra vagnen står? — Ja, det vet jag, svarade mannen. Han lade yxan i en vrå och följde med fru Thénardier. När de höllo på att avlägsna sig, st...'
660588
proofread-page
text/x-wiki
23hp5tccatd350dn3ldkzsbg9j9zcjk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/100
104
226757
660589
2026-10-30T16:40:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig på den med korslagda armar. Sina smutsiga skor sträckte han fram mot fyrfatet. — Jag fryser om fötterna, sade han. Utom fången fanns nu i kyffet endast fem ban diter. Dessa män sågo slöa och trumpna ut bak om maskerna eller den svarta smörja, som betäck te ansiktet på en del av dem och kom dem att se ut antingen som kolarbetare, negrer eller djävlar. Man kunde förstå, att de utförde ett brott liksom ett vanligt hantverk, lugnt och med uttråkad...'
660589
proofread-page
text/x-wiki
7oswsf6n62nbl7dsr70wp76h959kkv1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/101
104
226758
660590
2026-10-30T16:40:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en. Han hade svarat så naturligt som helst: "Jag förstår inte, vad ini menar". Men å andra sidan hade han fått förklaring på initialerna U. F. De betydde Urbai Fabre och Ursule hette icke Ursule. Det var det enda Marius hade fått klarhet i. En hemsk förtrollning höll Marius kvar på hans plats, varifrån han behärskade situaitonen. Han kunde knappast varken tänka eller röra sig. Han var nästan tillintetgjord av de förfärliga saker, han varit vittne till...
660590
proofread-page
text/x-wiki
o73daby1pz38zbvfcxyhf1zy2r0605x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/102
104
226759
660591
2026-10-30T16:41:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min hustru är snart tillbaka, Ni skall inte vara orolig. Jag tror verkligen, att 'Lärkan' är Er dotter, och jag finner det helt naturligt, att hon bor hos Er. Men hör på! Min hustru for till henne med brevet. Jag sade till henne, att kläda sig — som Ni såg, att hon gjort — så att Er dotter utan vidare skulle följa henne. De stiga båda två upp i droskan. Min kamrat hänger bak på. Någonstans på vägen finns en annan droska, som är förspänd med t...'
660591
proofread-page
text/x-wiki
o5zz5djly23idpw36vezumfuc1ppb7w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/103
104
226760
660592
2026-10-30T16:41:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hejdade sig ett ögonblick, men då fången icke svarade, fortsatte Thénardier: — Så snart min hustru kommer tillbaka och talar om, att "Lärkan" är på väg, skola vi släppa Er. Ni har rättighet att gå hem till Ert. Ni ser, att vi inte ha några onda avsikter. Förskräckliga bilder rullades upp i Marius hjärna. Vad! Man skulle icke föra den unga flickan hit. Ett av dessa vidunder skulle föra bort henne till något mystiskt ställe. Vart? Och om det var h...'
660592
proofread-page
text/x-wiki
5gjpyr37hi3vgwdupexyerwh3vt9cn0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/104
104
226761
660593
2026-10-30T16:41:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans forcerade tankearbete bildade en egendom lig kontrast mot den gravlika tystnaden i kyffet. Tystnaden stördes slutligen av att man hörde porten därnere öppnas ocli stängas. Fången ryckte i sina bojor. — Där är hon, sade Thénardier. Han hade knappast hunnit yttra dessa ord, förrän Thénardierskan störtade in i rummet med blixtrande ögon, röd och andfådd. Hon skrek: — Det var fel adress! Banditen, som var med henne, blev synlig bakom henne. Han gic...'
660593
proofread-page
text/x-wiki
eqodf6xfy001xruqqkv9572nr3hfrcz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/105
104
226762
660594
2026-10-30T16:41:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sann rätt, att fruntimmer är klokare än karlar. Dår fanns ingen i nummer 17! Det var ett hus med en stor port. Ingen herr Fabre i rue SaintDominique. Och betalning för droskan och dricks till kusken. Alltsammans utkastade pen gar! Jag talade både med portvakten och portvakterskan, som förresten var ett mycket vac kert fruntimmer, men de kände inte till någon med det namnet. Marius andades åter. Hon, Ursule eller "Lär kan" — han visste för resten in...
660594
proofread-page
text/x-wiki
ghh9ha77mylzfttlem5vansap56i68b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/106
104
226763
660595
2026-10-30T16:41:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mot spisen, sträckt ut armen mot fyrfatet och åter rest sig. Thénardier, fru Thénardier och banditerna hade dragit sig tillbaka, gripna av häpnad. De sågo honom till sin fasa svänga den rödglödgade mejseln över huvudet. Han såg ho tande ut, och om några sekunder kunde han vara fri från sina bojor. Mejseln glödde olycksbå dande. Under den polisundersökning, som Gorebauska rucklet blev föremål för, fann man i kyffet en stor sou, som var bearbetad på...'
660595
proofread-page
text/x-wiki
eenr7a9p93ech2u5zlrp24oi6hzru8h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/107
104
226764
660596
2026-10-30T16:41:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en urfjäder och med denna, rätt hanterad, kan man såga av tjocka kopparringar och järnstän ger. Man tror, att den stackars straffången inte äger mera än en sou, och så äger han i själva verket friheten. Det var en sou av detta slag, som under polisundersökningen blev funnen öp pen och i två delar. Man fann den under sän gen vid fönstret i kyffet. Man upptäckte likale des en liten såg av blott stål, som kunde ligga dold i den stora sou'en. Man h...'
660596
proofread-page
text/x-wiki
edpidzjt1diz8u9zs0bqwozixrd7bl8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/108
104
226765
660597
2026-10-30T16:42:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han kan inte komma loss. Det svarar jag för! jag har själv bundit det där benet. Nu sade fången emellertid: — Ni äro uslingar allesammans, men mitt liv är inte värt så mycken ansträngning. Ni skall in te inbilla Er, att Ni kan få mig att skriva eller säga något, som jag icke vill. Han kavlade upp vänstra rockärmen och tilllade: — Se hit! Samtidigt spände han sina armmuskler och 1ade den glödande mejseln på den nakna armen, under det han fortfaran...'
660597
proofread-page
text/x-wiki
rgnfj0bll5mn0zy3y3sjnzzb0ddxceb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/109
104
226766
660598
2026-10-30T16:42:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Era uslingar, sade han — om ni vore lika litet rädda för mig, som jag för er! Därpå ryckte han mejseln ur såret och kastade ut det förfärliga verktyget genom det öppna fönst ret. Det föll ned långt ut på gatan, där det fick kallna i snön. Fången fortsatte: — Gör med mig, vad ni villl Han var avväpnad. — Grip honom, sade Thénardier. Två av bovarna grepo honom i axlarna, och den maskerade buktalaren höll sig mitt framför honom med sin nyck...'
660598
proofread-page
text/x-wiki
g9b6bjmz7s5br9jcynn6wrr5rt54pfy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/110
104
226767
660599
2026-10-30T16:42:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'röster talat till hans samvete. Den ena befallde honom att respektera sin fars testamente, den and ra bönföll honom om att hjälpa fången. De två rösterna fortsatte sin strid utan avbrott. Han höll på att bli alldeles förtvivlad. Han hade svagt hoppats ända till detta ögonbliclcatt finna ett sätt att lyda de båda rösterna, men det hade inte lyc kats honom. Faran var emellertid överhängande, nu kunde han inte dröja längre. Några steg från fången s...'
660599
proofread-page
text/x-wiki
dx2usd3wwme57nvs584bgnw4njt3qlj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/111
104
226768
660600
2026-10-30T16:42:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var hög tid. Thénardier hade ej längre några betänkligheter utan gick rakt fram till fån gen. — Det var något, som föll, ropade fru Thénar dier. — Vad då? frågade hennes man. Hustrun rusade fram och tog upp det lilla pa ketet. — Varifrån kom det? frågade Thénardier. — Varifrån tror du? Genom fönstret, förstås. — Jag såg, när det kastades in, sade "Skrotkornet". Thénardier slätade hastigt ut papperet ocli när made det till lj...'
660600
proofread-page
text/x-wiki
apmg4nkiu3x8uvwgn5hdcly56rn4d3g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/112
104
226769
660601
2026-10-30T16:42:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Genom fönstret, svarade Thénardier. Efter som Eponine kastade stenen genom fönstret, så är huset inte bevakat på den sidan. Den maskerade buktalaren kastade sin stora nyckel, sträckte armarna rakt upp i luften och öppnade och slöt händerna tre gånger i följd utan att säga ett ord. Detta var tecken till flykt. De banditer, som höllo fången, släppte honom. På ett ögonblick var repstegen utanför fönstret ocli omsorgsfullt fastgjord med de två jär...'
660601
proofread-page
text/x-wiki
1rc187juxkv6is6xqq78s5hbwiw02cb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/113
104
226770
660602
2026-10-30T16:43:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier skrek: — Är ni galna, är ni alldeles vridna! Vi för lora ju bara tid! Dra lott! Med halmstrån kan ske! Eller ska vi skriva våra namn på pappers lappar? Och lägga dem i en hatt... — Vill ni låna min hatt kanske? ropade någon borta på tröskeln. Alla vände sig om. Där stod Javert. Han höll sin hatt i handen och sträckte den le ende mot dem. Victor Hugo VIII 8'
660602
proofread-page
text/x-wiki
dwuswd8pgo95n4kz66ud3apel3p39ty
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/115
104
226771
660603
2026-10-30T16:43:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han kom alldeles lagom. De överrumplade banditerna kastade sig över sina vapen, som lågo spridda i alla vinklar och vrår. På mindre än en sekund stodo dessa sju skräckinjagande män i försvarsposition. Den ene hade gripit sin yxa, den andre sin nyckel, den tredje sin järnpåk, de övriga voro beväpnade med saxar, stänger och hammare. Thénardier höll fortfarande kniven i handen. Hans hustru grep en stor sten, som låg i hörnet vid fönstret, vilken flickorn...
660603
proofread-page
text/x-wiki
2w3cma6dkqanp8snk4zfubqilpjwg5o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/116
104
226772
660604
2026-10-30T16:43:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert, som stod på tre stegs avstånd, betrakta de honom skarpt och nöjde sig med att säga: — Skjut inte! Skottet klickar. Thénardier tryckte på hanen. Skottet klickade. — Det sa' jag ju, sade Javert. "Skrotkornet" kastade sin järnstång till Javerts fötter. — Du är värre än djävulen själv! Jag ger mig. — Än ni då? frågade Javert de andra bandi terna. De svarade: — Vi ge oss också. Javert svarade lugnt: — Ni skulle uppföra er hyfsat, tä...'
660604
proofread-page
text/x-wiki
p2s53zqdj0kbwb56v6k0qvwbvhvry3t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/117
104
226773
660605
2026-10-30T16:43:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lägg handklovar på alla, ropade Javert. — Kom inte hit, ropade en röst, som icke till hörde någon man, men man skulle inte heller kun na tro, att den tillhörde en kvinna. Thénardierskan hade dragit sig tillbaka till en av vrårna vid fönstret, och det var hon, som skrek. Gendarmerna och poliserna drogo sig tillbaka. Hon hade kastat av sig schalen men behållit hatten på. Hennes man hade krupit ihop bakom henne och syntes knappast, där han låg under...
660605
proofread-page
text/x-wiki
ljblddvu6dnecjqldc9fs4mlk1bb0pm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/118
104
226774
660606
2026-10-30T16:43:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ringen har skägg som en man, har jag klor som en käring. Han närmade sig henne alltmer. Fru Thénardier, som såg förskräcklig ut med sitt utslagna hår, ställde sig bredbent, böjde sig bakåt och kastade stenen mot Javerts huvud. Javert böjde sig åt sidan. Stenen susade förbi ho nom, stötte mot väggen, så att ett stort stycke murbruk lossnade, studsade från det ena hörnet till det andra tvärs över kyffet och hamnade slut ligen vid Javerts fötter. I...'
660606
proofread-page
text/x-wiki
1lk09t102x9ci7d2szv54ixaqy3rhf3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/119
104
226775
660607
2026-10-30T16:43:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och försökte nu skaka liv i honom. När han vak nade, mumlade han: — Är allt klart, Jondrette? — Ja, svarade Javert. De sex fän°[slade banditerna sågo fortfarande spöklika ut. Tre av dem voro svarta i ansiktet, tre buro masker. — Behåll maskerna på, sade Javert. Han mönstrade dem, som hade han varit Fred rik den andre på paradmönstring i Potsdam. Till de tre "verkstadsarbetarna" sade han: .— Goddag, "Skrotkornet", goddag, Brujon, goddag, "Dubbla...'
660607
proofread-page
text/x-wiki
8a8u2tyogv0lzv78q2slwd2ou2vn9y9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/122
104
226776
660608
2026-10-30T16:44:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Gumman rätade på ryggen och muttrade ursin nig: — Din slyngel! Om jag inte hade stått ned böjd, så vet jag nog, var jag skulle ha sparkat dig. Pojken hade redan hunnit förbi henne. — Håll klaffen! ropade han. Om ni hade gjort det, så hade jag inte tagit fel sedan. Gumman var mållös av vrede. Det röda ske net från gatlyktan föll rakt på hennes gulbleka an sikte, som var fårat och alldeles rynkigt. Krop pen försvann helt och hållet i skuggan....'
660608
proofread-page
text/x-wiki
n9ciadli3046jm9a4meu3kyxqc8k7vm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/123
104
226777
660609
2026-10-30T16:44:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningår stodo mera i proportion till de manskängor, han hade på sig, än till storleken på hans fötter. Gumman, som han mött i hörnet av rue du Petit-Banquier, skyndade till. Hon skrek och gesti kulerade vilt. — Vad i Herrans namn står på? Man slår in porten! Man stormar huset! Sparkningarna fortsatte. Gumman blev andfådd. — Skaffar man sig tillträde till hus på det sät tet nu för tiden? Plötsligt hejdade hon sig. Hon kände igen pojkslyngeln. —...'
660609
proofread-page
text/x-wiki
698c7o1qxjesvi07aiudixj509lqthq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/124
104
226778
660610
2026-10-30T16:44:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men mina systrar då? — På Madelonnettes. Pojken rev sig bakom örat, såg på mamc Buron och sade: — Jaså. Därpå svängde han om på klacken, ocliögonZeke: därpå hörde gumman, som stod kvar vid erren. h:r:cm sjunga med sin klara, ungdomliga ös:, när han försvann in bland de svarta almarna, := skälvde för vintervinden: "Le roi Ccupdesabot S' en allait å la chasse, A la chasse aux corbeaux, Menré sur des échasses. Q-and ca passait dessous On lui pa...'
660610
proofread-page
text/x-wiki
igkd4l52om8c4dzj7oqefmop9fz1gm9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/126
104
226779
660611
2026-10-30T16:44:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
660611
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/128
104
226780
660612
2026-10-30T16:45:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Låtom oss göra ett försök att skissera dem! Restaurationen hade varit en besvärlig passa ge, en av dessa händelser, bakom vilka man skymtar ett otydligt mummel, vilket innebär, att en stor nation nått en vändpunkt. Dessa tillfäl len äro märkliga och förbrylla de politiker, vilka önska utnyttja dem. Vid början kräver landet en dast vila; man endast hungrar efter fred. Allt detta betyder endast en önskan att leva i lugn och ro. De stora händelserna,...'
660612
proofread-page
text/x-wiki
70uf5wjjfko57zufzeez9kp1ks9m7bb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/129
104
226781
660613
2026-10-30T16:45:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad lär då statskunskapen? Samtidigt som de uttröttade människorna krä va vila, kräva historiens händelser garantier. Det var detta England krävde av Stuartarna efter protektorn, det var detta Frankrike krävde av Bourbonerna efter kejsardömet. Dessa garantier äro en nödvändighet och de måste beviljas. Det är furstarna, som göra detta, men i verkligheten är det tingens egen inneboende styrka. Detta är en djup sanning, som är nyttig att känna till, me...'
660613
proofread-page
text/x-wiki
jahm1qyy8hsm4z2a9indxj6cu1ru0yp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/131
104
226782
660614
2026-10-30T16:45:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ännu finns det ingen skillnad mellan de smidi ga och de visa människorna, men de börja att misstro varandra. Låt gå för makten, men vad är makt och varifrån kommer den? Men de smidiga lyssna icke till sådana sakta frammumlade frågor och fortsätta sina planer. Enligt dessa politiker, vilka ej försumma att åt sina företag skänka en mask av nödvändighet, är det första ett folk måste göra efter en revolution att skaffa sig en dynasti, då kunna de, sä...'
660614
proofread-page
text/x-wiki
nnfck0jep4nya8ess9e27k55sm28hl8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/132
104
226783
660615
2026-10-30T16:45:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'egenskaper skall man då begära av en konung efter en revolution? Han kan vara, och det är en fördel, en revolutionär; att han själv deltagit i omstörtningen, vare sig han handskats med yxan eller värjan, gynnar honom. Vilka egenskaper kräver man av en dynasti? Den bör vara nationell, det vill säga revolutionär på avstånd, icke genom handlingar, den begått, utan genom de idéer, den accepterat. Detta förklarar varför de första revolutionerna nöjde sig m...
660615
proofread-page
text/x-wiki
6lewp6qyef6k2iq0o1ypxlxjb432rxo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/133
104
226784
660616
2026-10-30T16:45:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'va rätten, att invira det jättelika folket i flanell och föra det till vila så snart som möjligt, att fö reskriva en sträng diet för denna sunda natur, att behandla Herkules som en konvalescent, att med andra ord vidtaga alla försiktighetsmått mot en alltför stor framgång och förse revolutionen med en skärm, som dämpar det ljus, den sprider. År 1830 tillämpades denna teori, som man fun nit, i England redan 1688. 1830 är en revolution, som stannat p...'
660616
proofread-page
text/x-wiki
lf737wqy9iizfe8nve7x5crymjpsb3g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/134
104
226785
660617
2026-10-30T16:46:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man för den skull hejdar mänsklighetens framåt skridande. Borgarna ha ofta haft detta fel. Man är icke en klass, emedan man begår fel, och egoismen kan icke utgöra grunden till en social indelning. Dessutom måste man vara rättvis även mot egoismen, och den stat, som den del av nationen godkänt och som kallas borgare strävade efter år 1830, var ej den döda massa, vilken smälter samman med likgiltighet och lättja och inrymmer en smula skam; det var ick...
660617
proofread-page
text/x-wiki
lk62wnq9tn5mzetlhtkxj2z520u30r2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/135
104
226786
660618
2026-10-30T16:47:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en man, som uttalade detta ord: Halt. En ickeblott-utan-även, en sammansatt person, vilken uttryckte både revolution och stillastående, en man som symboliserade det närvarande och lät det synas förenligt med både det förflutna och det kommande. Man fann denna man. Han hette Ludvig Phi lip av Orléans. De 221 gjorde Ludvig Philip till konung och Lafayette åtog sig den heliga saken. Han kalla de honom för den bästa av republikaner. Stads huset i Paris...
660618
proofread-page
text/x-wiki
kn2jxhjkykc0794gajxdi7ki6uegk8l
660619
660618
2026-10-30T16:47:42Z
Jonatanskogsfors
17420
660619
proofread-page
text/x-wiki
4a4um4p9g8kfkfqnqf4zbuggk0l13za
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/137
104
226787
660620
2026-10-30T16:47:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina handlingar, kände minutens värde men icke alltid årets, var måttlig, fridfull och tålig, en he dersman och en god furste, trogen sin hustru; han hade till och med i sitt palats lakejer, vilka hade till uppgift att visa borgarna den äktenskapliga sängen, en förevisning, som ej saknade sin bety delse, sedan familjens äldre gren kunnat uppvisa så många illegitima förbindelser. Han talade alla Europas språk och, vilket är sällsyntare, han för stod...
660620
proofread-page
text/x-wiki
e78mg9zg9o9x17fjpl19d3yacrrkz9d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/138
104
226788
660621
2026-10-30T16:48:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av det omedelbara intresset, ur stånd att hysa groll eller tacksamhet, utan skrupler härskande över medelmåttorna, skicklig i att låta parlamen tariska majoriteter segra över de mystiska massor, vilka finnas kring en tron, han var meddelsam näs tan till oklokhet men visade trots det en beund ransvärd smidighet. Han var rik på utvägar och förstod att anlägga vilket uttryck som helst. Han lät Frankrike frukta Europa och Europa Frankrike, älskade obes...
660621
proofread-page
text/x-wiki
jlt3ol5sppthdhkez3i2rx31qhq3yy8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/139
104
226789
660622
2026-10-30T16:48:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mapes, utsattes för åtta attentat men smålog alltid, tapper som en grenadiär, modig som en tänl<are, endast orolig inför utsikterna till en europeisk om välvning. Han älskade ej de stora politiska även tyren, var alltid färdig att riskera sitt liv men aldrig sitt verk, förklädde ofta sitt inflytande, me dan han hellre ville lydas i sin egenskap av klok man än som konung. Han ägde iakttagelseförmå ga men icke intuition, intresserade sig föga för...'
660622
proofread-page
text/x-wiki
ntt8awwtcc9ju2tnel0qzfy1irp7cg8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/140
104
226790
660623
2026-10-30T16:48:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'visst processlystet drag. Han grundade och för svarade en dynasti och hos honom fann man drag, som påminde om både Karl den Store och en liten advokat, det vill säga, Ludvig Philip var en av sin tids mest framstående män, han skulle kommit att räknas bland historiens mest berömda härskare, om han endast varit en smula ärelysten samt älskat det stora i lika hög grad som det nyttiga. Ludvig Philip hade varit vacker, och när han åldrades, erbjöd han for...
660623
proofread-page
text/x-wiki
gbmfzbopicurknz5lbez3kyj0n752ay
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/141
104
226791
660624
2026-10-30T16:48:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'besökte aldrig operan. Prästerskapet, jägarna oclidansöserna liade ingendera något inflytande på honom. Han höll icke något hov han gick ut med sin paraply under armen, och denna paraply, har länge ingått i hans gloria. Han var en smula murare, trädgårdsmästare och läkare, han åderlät en postiljon, som fallit av hästen. Ludvig Philip kunde lika litet gå ut utan sin lancett som Henrik I1I utan sin dolk. Rojalisterna hånade denne löj lige konung, den...'
660624
proofread-page
text/x-wiki
4c24vrmx44uen4c417hadm257q587oc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/142
104
226792
660625
2026-10-30T16:48:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'el-Kader, Blaye, den köpte Deutz, den betalade Pritchard, dessa stå på regeringens konto; där emot faller politiken, som mindre var nationell än familjepolitik, på konungens ansvar; som man ser blir konungens räkning icke så stor, om man gör dessa avdrag. Hans stora fel var, att han var blygsam i Frank rikes namn. Varpå berodde detta? Låtom oss säga detta. Ludvig Philip var en konung, som var allt för mycket fader. Det ständiga ruvandet över en fa...
660625
proofread-page
text/x-wiki
qtq0qsiw38wktu1saldlp7u5rb4xu1y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/143
104
226793
660626
2026-10-30T16:48:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pat en marmorstod, vilken hon hade kallat Jeanne d'Arc. Tvenne av Ludvig Pliilips söner hade av lockat Metternich följande demagogiska beröm: De äro unga män, vilkas likar man sällan möter, och furstar, som man aldrig ser motsvarigheten till. Detta är utan överdrift sanningen om Ludvig Philip. Ludvig Philips lycka år 1830 var, att han var jämlikhetens furste, att han i sin person förenade motsättningen mellan restaurationen och revolu tionen, att h...
660626
proofread-page
text/x-wiki
nk1kue1cgjmitx4lq2hfnceilb71j3v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/144
104
226794
660627
2026-10-30T16:49:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'chel, uppförd av Ludvig XI och ännu begagnad av Ludvig XV. Han var vapenbroder med Du Mouriez, vän med Lafayette, hade varit medlem av Jacobinklubben; Mirabeau hade klappat honom på axeln och Danton hade sagt till honom: Unge mani Vid tjugofyra års ålder år 93, då han var her tig av Chartres, hade han från ett mörkt hörn i konventet åskådat rättegången mot Ludvig XVI, som med sådan rätt kallats den stackars tyrannen. Revolutionens blinda skarpsynthe...
660627
proofread-page
text/x-wiki
k97xqb91rxlygmwho56ermp7jlgolie
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/145
104
226795
660628
2026-10-30T16:49:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'refaller vara nästan lika opersonlig som Guds egen. Revolutionen liade hos honom efterlämnat ett underbart spår. I hans minne fanns ett levande intryclcav dessa stora år minut efter minut. En dag inför ett vittne, vars utsago vi icke kunna be tvivla, läste han ur minnet upp hela bokstaven a i den alfabetiska förteckningen över den konstitue rande församlingen. Ludvig Philip var en konung, som ej skydde lju set. Under hans regering var både det try...
660628
proofread-page
text/x-wiki
6m2klvxilklyoggghaxykh7k3lcv20r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/146
104
226796
660629
2026-10-30T16:49:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vig Philip har varit den utvalde bland de två halv heter, som man kallar 221 och 1830, det vill säga ett halvt parlament och en halv revolution. Under alla förhållanden skulle vi icke från den högre ståndpunkt där filosofien råder, kunna döma ho nom här från andra synpunkter än den absolut demokratiska. Ser man sakerna så, så finns det icke, bortsett från människans och folkets rätt, nå got annat än usurpassion. Men vad vi kunna sä ga för n...'
660629
proofread-page
text/x-wiki
rq8ujpj1lsznpjiz44cwfn894hdm5fw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/147
104
226797
660630
2026-10-30T16:49:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 're, att en man räddades undan döden. Han kämpa de mot sin justitieminister, hindrade vägen till gil jotinen steg för steg och stred med juristerna, des sa lagens pratmakare, som han kallade dem. Hans bord var överhopat med papper, han läste dem alla, oclihan hyste ständig ängslan för att han skulle behöva underteckna en dödsdom. En dag sade han till det vittne, vi förut åberopat: Denna natt har jag räddat sju. Under de första åren av hans regering...'
660630
proofread-page
text/x-wiki
cncy1u5uzwbyhkeyen8u8jht81p2fa9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/148
104
226798
660631
2026-10-30T16:49:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personer: Hans benådning är beviljad, och det återstår blott att utverka den. Ludvig Philip var mild som Ludvig IX och god som Henrik IV. i vår tanke står den som äger godhet, en säll synt pärla i historien, nästan framför den som är stor. Ludvig Philip har dömts strängt av många, för hårt kanske av andra; det är därför helt naturligt, att en man, som själv börjar bli en skugga, som har känt denne konung, avlägger sitt vittnesmål in för hist...'
660631
proofread-page
text/x-wiki
kgf503r1xhz21ji2dmk3trzovpj8znm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/150
104
226799
660632
2026-10-30T16:50:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varken läggas konungen eller demokratien till last. Principernas strid liknar elementernas. Oce anen försvarar vattnet, orkanen luften, konungen monarkien liksom demokratien folket. Det rela tiva, som är demokratiens, kämpar mot det abso luta, som är republiken. Samhället åderlåtes un der denna strid, men vad som nu utgör dess li dande, kommer i framtiden att vara till dess bä sta. Under alla förhållanden bör man icke klan dra dem, vilka strida...
660632
proofread-page
text/x-wiki
8lpwrbwpn1xp09vswsqscbo63us0hrc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/151
104
226800
660633
2026-10-30T16:50:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förnam oklara angrepp på den julibyggnad, som så nyligen hade uppförts och var så föga säker. Motståndet föddes under morgondagen, kanske fanns det redan under gårdagen. För varje månad växte motståndet, som först var hemligt men sedan blev allt mera öppet. Julirevolutionen hade utom Frankrikes gränser föga uppskattats av monarkerna, det ha vi redan sagt, och inom Frankrike hade den bedömts på många olika sätt. Gud kungör för människorna sin vilj...'
660633
proofread-page
text/x-wiki
camyrpw2m95kq1dhuop1matf6t5hxz5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/152
104
226801
660634
2026-10-30T16:50:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under varje revolution finns det människor, som göra motstånd; de bilda de gamla partierna. Des sa äro på kungadömet av Guds nåde, anse att re volutionerna endast härska med upprorets rätt och att man har rätt att bekämpa dem. Fel. Ty bakom revolutionen finner man icke folket utan konungen. Revolution är motsatsen till uppror; en revolution är en normal händelse, som i dag själv äger sitt eget berättigande, vilket visserligen har förgiftats av före...'
660634
proofread-page
text/x-wiki
krlfajtz9amf29wylbxocidm6pd6zly
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/153
104
226802
660635
2026-10-30T16:50:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Även från republikanerna hörde man detta rop. Men de hade logik på sin sida. Blindheten hos rojalisterna var klarsynthet hos republikanerna, ty 1830 hade glömt, att det fanns ett folk. Den harmsna demokratien förebrådde dem detta. Kungadömet av 1830 måste alltså tillgripa alla krafter för att kunna motstå angreppen från det förgångna och det kommande. Det representerade ögonblicket, i strid med både monarkiens sekel gamla tradition och den eviga rätt...
660635
proofread-page
text/x-wiki
i5efqocfw25fz4ar1r1a3yzde0tehrj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/154
104
226803
660636
2026-10-30T16:51:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den i Europa drev fram de° långsamma monarki erna. Den både bogserade och bogserades. I landets inre trängdes de stora frågorna om fattigdomen, proletariatet, lönerna, uppfostran, strafflagen, prostitutionen, kvinnorna, rikedomen, eländet, industrien, förbrukningen, fördelningen av inkomsterna, valuta och myntförhållandena, krediten, kapitalsrätt, rätten till arbete, alla des sa ting som möta i ett samhälle och som bildade en fruktansvärd mängd fråg...
660636
proofread-page
text/x-wiki
l88ynhr6arzs0yhxsumj526z4c5ie86
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/155
104
226804
660637
2026-10-30T16:51:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna oberördhet var det kanske icke minst vackra skådespelet under denna upprörda tid. Människans lycka, se där, vad de ville vinna ur samhället. Dessa män överlämnade ej åt de politiska parti erna de rättsliga frågorna och nöjde sig med att syssla med lyckan. De materiella frågorna, frågorna om åkerbruk, industri och handel, blevo nästan som en ny reli gion. I denna civilisation där man i viss grad finner Gud men i ännu högre grad människans ve...'
660637
proofread-page
text/x-wiki
cyu93g5r8bawzwddvcy3nbvcidshoq8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/156
104
226805
660638
2026-10-30T16:51:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det kanske förefaller läsaren egendomligt, att vi här icke ingående och noga ha ur teoretisk synpunkt behandlat de frågor, vilka framställts genom socialisterna. Vi skola nöja oss med att låta antyda dem. Alla de problem, vilka framläg gas om socialisterna, kunna, sedan de kosmiska vyerna och de mystiska drömmarna avlägsnats, återföras till tvenne grundfrågor: Det första problemet: Att skapa rikedom. Det andra: Att dela den. Den första frågan innebä...
660638
proofread-page
text/x-wiki
i2y1c81x9wnolhpk1d4sa1zmm2b0zjf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/157
104
226806
660639
2026-10-30T16:51:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ten utåt, den individuella lyckan inåt, skapas sam hällets blomstring. Samhällets blomstring betyder lyckliga och fria människor, en stor nation. England har löst det första av dessa problem. Detta land har skapat beundransvärda rikedo mar men fördelat dem dåligt. Denna lösning är icke fullständig ocliför till två ytterligeter: Ä ena sidan en häpnadsväckande rikedom, å den andra en lika häpnadsväckande fattigdom. Alla njutningar tillfalla några...'
660639
proofread-page
text/x-wiki
deqbcphufl99ktk8x4p604q9iutn68v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/158
104
226807
660640
2026-10-30T16:51:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'därför omöjligt att nöja sig med dessa lösningar. Att döda rikedomen är icke att fördela den. Skall man nå fram till en riktig lösning, måste båda frågorna besvaras samtidigt. Svaret på bå da frågorna blir detsamma. Löser man det första problemet, när man fram till Venedig eller England. Man får antingen en konstlad makt, som i Venedig eller en materiell som i England; man når fram till bibelns rike man. Och slutet på detta blir antingen att mak...'
660640
proofread-page
text/x-wiki
phdpjgl2kjoit3ky8zy23mnkxcmttr5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/159
104
226808
660641
2026-10-30T16:51:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skydda den fattige, undertryck nöden och gör ett slut på det orättvisa utnyttjandet av den svage, tygla den orättvisa avundsjukan, som hyses av den, vilken ännu vandrar på vägen, mot den som nått målet, avväg matematiskt och i fullt samför stånd lönerna i förhållande till det utförda arbe tet, låt den fria och obligatoriska undervisningen ingå förening och gör kunskapen till medborga rens grund, utveckla intelligenserna allt under det att armar...'
660641
proofread-page
text/x-wiki
jpj4s88aox1jt5plqjz9kiuaisn7jc2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/160
104
226809
660642
2026-10-30T16:52:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'statens tjänst att räkna med filosoferna, denna oklara aning om kommande stora ting, tvånget att skapa en ny politik, som stämde överens med den gamla utan att allt för mycket strida med revolutionens ideal, en situation, där Lafayette måste försvara Polignac och trots detta upplopp och tack vare det dagliga framåtskridande par lamentet och demonstrationerna på gatorna, in tressen, vilka måste hållas i jämvikt, hans egen tro på revolutionen och kans...
660642
proofread-page
text/x-wiki
6pkpwc25096ozkum447vwtw5r29i2c4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/161
104
226810
660643
2026-10-30T16:52:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'haft så bråttom att kväva, började nu åter att an das. Den hederlige mannens samvete måste ibland draga ett djupt andedrag, så osund var denna luft, som förpestades av med sanning blan dade sofismer. Hjärtat hade svårt att arbeta i den tryckande atmosfär, som vilade över samhäl let och darrade som aspens löv, när stormen närmar sig. Den elektriska spänningen var så stark, att i vissa tillfällen förste bäste tycktes kunna bringa den till utlösn...'
660643
proofread-page
text/x-wiki
9qr6oetwqg095n9w20esjcg0vwomcvj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/162
104
226811
660644
2026-10-30T16:52:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na. I norra Europa hördes det ödesdigra IjuUet från den hammare, som än en gång slog på Po lens likkista. Från hela Europa kastades spanan de och spörjande blickar mot Frankrike. Eng land var en föga pålitlig bundsförvant, som varje ögonblick var beredd att kasta sig över den svage. Senaten dolde sig bakom Beccarias rygg för att undanhålla rätvisan fyra huvuden, liljorna utplånades från fält och konungs rand, korset togs ned från Nötre-Dame-kyr...'
660644
proofread-page
text/x-wiki
bol2d4mmxnoqexkd9o6g9u4hce66aku
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/164
104
226812
660645
2026-10-30T16:52:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de skulle skynda ut på gatan vid första alarm" och att de skulle kämpa utan att räkna motståndarnas antal. Sedan denna ed avlagts, ropade en man från ett hörn av salen: Du hör det, du har svurit det! Ibland fördes man upp till ett privat rum i andra våningen, där man fick genomgå ceremonier, som erinra om frimurarnas, nykomlingen fick avlägga ed på "att han skulle betjänas på samma sätt som famljefäderna", så löd formeln. I de offentliga kafélokalern...'
660645
proofread-page
text/x-wiki
hu7zcvw29kv7t7i54yg149d2d9jnyj5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/165
104
226813
660646
2026-10-30T16:52:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En tredje sade: Jag är uppe varje natt för att göra patroner. Då och då kommo välklädda herrar, vilka läm nade stora beställningar och sågo ut som ledare, vilka tryckte händerna på de inflytelserikaste ar betarna och sedan gingo sin väg. De stannade aldrig mer än tio minuter. Med låg röst utbytte man de betydelsefulla orden: Saken är mogen, måttet är rågat. Alla mumlade samma formel, och upphetsningen var så stor, att en arbetare en dag, då loka...'
660646
proofread-page
text/x-wiki
fhn98ks3on09cf94r2053s78zsg6kxp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/166
104
226814
660647
2026-10-30T16:53:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lokalen "på vägen till sitt arbete". Alldeles som under revolutionen fanns det på dessa värdshus patriotiska kvinnor, vilka omfamnade och kysste de nykomna. Men andra och mera betydelsefulla händelser skulle äga rum. En person trädde in på krogen, intog sin för täring och gick med följande ord: Källarmästare, revolutionen kommer att betala. På ett värdshus tvärs över Charonnegatan ut såg man ombud för revolutionen genom att draga lotter ur en möss...'
660647
proofread-page
text/x-wiki
ryer44ukki6dpvd17dau22me0jvasvp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/167
104
226815
660648
2026-10-30T16:53:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upprop var undertecknat med namnet Burtot, käl larmästare. Utanför en vinhandel vid Lénoirtorget trädde en dag en skäggig man med italiensk brytning upp på en sten samt läste med hög röst upp ett egen domligt plakat, som tycktes härröra sig från nå gon hemlig makt. Massorna samlade sig runt ho nom och applåderade. De ord, vilka väckte det största bifallet, ha upptecknats: "Våra läror mot arbetas, våra upprop rivas sönder och man spi onera...'
660648
proofread-page
text/x-wiki
swfg2267n0ndjusw72wzitzcnbt0oek
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/168
104
226816
660649
2026-10-30T16:53:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men under namnet Babeuf anade folket namnet Gisquet. Bland annat sade en förbipasserande: — Ned med äganderätten. Vänsterns motstånd är fegt och förrädiskt. När den vill ha något ge nomfört, predikar den revolution. Den är demo kratisk för att ej duka under och rojalistisk för att ej behöva slåss. Republikanerna äro dägg djur med fjädrar. Misstro republikanerna, arbe tande medborgare! — Tig medborgare, polisspion! ropade en ar betare. Det...'
660649
proofread-page
text/x-wiki
3uk24dop6v18hg2093whutebd22ag7w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/169
104
226817
660650
2026-10-30T16:53:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'värdiga samtal icke blott på värdshusen utan även på öppen gata: Laga att du blir intagen så fort som möjligt, sade en vävare till en snickare. — Varför? — Man kan kanske få möjlighet att skjuta ett skott. Två män i trasor utbytte följande mystiska ord: — Vem härskar över oss? — Det är herr Philiph. — Nej det är borgarna. En annan gång hörde man tvenne män i förbi farten säga till varandra: Vi ha en god anfalls plan. Ett enskilt s...'
660650
proofread-page
text/x-wiki
8u6nzwsgd48hnnivbonzdy7r1m2qamj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/170
104
226818
660651
2026-10-30T16:53:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sa ledare, och det finns ingen säker orsak för att förringa stoltheten i det svar, som en anklagad längre fram avlade inför pärskammarens domstol. — Vem var eder ledare? — Jag har aldrig träffat någon sådan och er känner ingen. Ännu nöjde man sig dock med ord, vilka voro otydliga, med lösa förslag och hörsagor. Men mera oroande tecken skulle visa sig. En snickare, vilken på De Reuilly-gatan höll på att spika upp några plankor kring en tomt, där...'
660651
proofread-page
text/x-wiki
to7pqtxh2js4wmyyl2in8l9rj0bqvwl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/171
104
226819
660652
2026-10-30T16:53:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Q C D E Denna lista läres utantill. Sedan rives den sönder. De, som blivit an tagna, skola göra på samma sätt, sedan de fått sina order. Hälsning och broderskap. L. u 0g a'fe De personer, vilka erhöllo kunskap om detta fynd, visste först senare innebörden av dessa fyra stora bokstäver: quinturions, centurions, décurions, éclaireurs samt av bokstäverna u og a' fe vilka bildade ett datum, nämligen den 15 april 1832. Under de fyra stora bokstäverna...
660652
proofread-page
text/x-wiki
f24ldlkvjb13spi131r39n6ktv21mgd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/172
104
226820
660653
2026-10-30T16:54:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Chute des Girondins Derbac Maubuée. Washington, Pinson. l pist. 86 cart. Marseillaise. Souver, de peuple Michel Quincampoix Sabre. Hoche. Marceau. Platon. Arbre-sec. Varsovie. Tilly, crieur du Populaire. Den hederlige mannen, som fick tag på denna lista, fick sedan veta dess innebörd. Det synes som om den var en fullständig förteckning över sektionerna i fjärde arondissementet inom Sam fundet för människans rättigheter med sektions chefernas namn o...
660653
proofread-page
text/x-wiki
6psif92c9vtx7wb0x0p1ihe4gbg0oly
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/173
104
226821
660654
2026-10-30T16:54:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Salpeter — 24 lod, svavel — 4 lod, kol — 5 lod, vatten — 4 lod. Undersökningen konstaterade, att det kändes en stark krutlukt i lådan. En murare, som återvände efter dagens arbete, glömde ett litet paket på en bänk nära Austerlitzbron. Paketet beslagtogs, och när man öppnade det, fann man tvenne broschyrer, undertecknade Lahautiére, samt en visa med titeln: "Arbetare förenen eder". Därtill fanns en bleckask med pa troner. Två arbetare sutto och...'
660654
proofread-page
text/x-wiki
3wg9ieqs9b1dlqiswwcsorr1d9l9wei
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/174
104
226822
660655
2026-10-30T16:54:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '1834, funno de honom fullt påklädd och med han den full av patroner, vilka han just tillverkat. Vid den tid på dagen, då arbetarna taga sin middagsrast, hade man sett två män mötas mellan Picpus- och Charenton-portarna på en liten krog, vilken som skylt hade ett schackspel. Den ena av männen tog fram ur sin blus en pistol, som han gav den andre. När han gjort detta, märkte han, att kroppens utdunstning hade gjort krutet något fuktigt. Han laddade där...
660655
proofread-page
text/x-wiki
snw9qyztf45y0elmignqdym5fachboc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/175
104
226823
660656
2026-10-30T16:54:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inför myndigheternas ögon. Denna kris var ännu underjordisk men likväl fullt märkbar. Borgarna talade helt fredligt med arbetarna om vad som för bereddes. Man sade: Hur står det till med upp roret? i samma ton som man skulle sagt: Hur mår din hustru? En möbelhandlande på Moreau-gatan sade: Nå, när tänker ni angripa? Oclien annan handlande sade: Snart går man till angrepp. Jag vet det. För en månad sedan voro ni femtontusen men nu äro ni tjugofem. Ha...
660656
proofread-page
text/x-wiki
0ukyptkaqb1eokvpholf86z5iylsbqw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/176
104
226824
660657
2026-10-30T16:54:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pikarna. Stormklockan. Alarmkanonen. Frygiska mössan. 21 januari. Tiggarna. Truanderna. Framåt. Robespierre. Jämlikhet. Det skall lyckas. Samfundet människans rättigheter gav upphov till sällskapet Handling. Dessa voro otåliga och ivriga medlemmar, vilka önskade skynda före alla andra. Andra sammanslutningar sökte värva re kryter från de stora samfunden. Så uppkom Gal liska sällskapet och vidare Samhällenas organisa tionskommitté, Pressens frihet....
660657
proofread-page
text/x-wiki
7u8cw7wpw2v7iqp7dkcvi56mlz0xux6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/177
104
226825
660658
2026-10-30T16:55:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fanns aldrig mer än fem man, som kände varandra. Organisationen utmärkte sig för en kombination av försiktighet och djärvhet, som erinrar om Venedigs sammansvärjning. Ledningen ägde tvenne armar, sällskapen Handling och Bastiljen; ett legitimistiskt samfund, de trogna riddarna, befann sig även bland dessa republikanska men avslöjades och avskyd des. De parisiska sammanslutningarna grenade ut sig till de större städerna. Lyon, Nantes, Lille och Mar s...
660658
proofread-page
text/x-wiki
ni35bixfnwujf55n4udul9ykos78yo1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/178
104
226826
660659
2026-10-30T16:55:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som möjligt, och man kan döma om den djärvhet som visades, genom följande förhör under en av de senare processerna: Var hölls denna samman komst? — På De la Paix-gatan. — Hos vem? — På gatan. — Vilka sektioner voro där? — Endast en. — Vilken? — Sektionen Manuel. — Vem var ledaren? — Jag. — Ni är alldeles för ung för att alldeles ensam Iia kommit på tanken att angripa regeringen. Var ifrån erhöll ni edra instruktioner? — Från c...'
660659
proofread-page
text/x-wiki
cuetgrre51nt0oz3ly4ij8kcm5pljtl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/179
104
226827
660660
2026-10-30T16:55:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Antoine var, som vi redan sagt, centrum för hela denna rörelse. Denna gamla förstad vimlar av folk som i en myrstack, av människor, som äro arbetsamma, mo diga men ilskna som bin, och den liksom skälvde i väntan på och lägtan efter ett uppror. Allt var oro men utan att det dagliga arbetet för den skull avbröts. Intet kan skänka en föreställning om denna rörliga oclihotande anblick. I denna för stad finnes den mest skriande nöd dold bland vindskuporn...
660660
proofread-page
text/x-wiki
gndum3o6bpryq12bdiwzf10489qty70
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/180
104
226828
660661
2026-10-30T16:55:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Saint-Antoine och på den fruktansvärda slump, som vid Paris' portar placerat denna krutdurk av nöd och intelligens. Krogarna i förstaden Saint-Antoine, vilka mer än en gång omnämnts på dessa sidor, äga en hi storisk ryktbarhet. Under upprorstider berusar man sig där mera av ord än av vin. Man finner där en slags profetisk anda och känsla av fram tiden, som fyller hjärtan och själar. Krogarna i denna förstad likna de tavernor på Aventinska kul len,...'
660661
proofread-page
text/x-wiki
jcu4tejvypfi7qxz5bnjn27na9uv776
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/181
104
226829
660662
2026-10-30T16:55:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fäilen, då revolutionens kaos rådde, störtade fram över gamla Paris, tjutande, vilda, med yxan i han den, vad ville de? De ville göra slut på förtryck och tyranni, de önskade arbete för mannen, un dervisning för barnet, social rättvisa för kvinnan, frihet, jämlikhet oclibroderskap, bröd för alla, upplysning åt alla, ett paradis på jorden, de önska de framåtskridandet. Denna heliga, goda och vilda sak, den krävde de, när de drevos till det ytte...'
660662
proofread-page
text/x-wiki
qrggnff2wb2vcijdtij5dfy645nuyo7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/182
104
226830
660663
2026-10-30T16:56:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pade röster och med utsökt artighet talade de till försvar för sabeln, bålet och schavotten. För vår del skulle vi, om vi vore tvungna att välja mellan civilisationens barbarer och barbariets civiliserade, välja barbarerna. Men lyckligtvis är en annan ut väg möjlig. Man behöver icke göra något språng i det ovissa, varken framåt eller tillbaka. Det behöves varken despoti eller terror. Vi vilja ett långsamt framåt skridande. Gud har dragit försorg...'
660663
proofread-page
text/x-wiki
edl8z713x2qcte75wftlvxks7f136og
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/184
104
226831
660664
2026-10-30T16:57:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I dag äro de fria; det är onsdag i dag. Inte sant, du Feuilly, du ser till dem på La Glaciére, Combeferre har lovat att gå till Picpus, det är en skön samling där. Bahorel skall besöka 1'Estrapade. Prouvaire murarhopen börjar svalna; du måste giva oss nyheterna angående logen vid GrenelleSaint-Honorégatan. Joly begiver sig till Dufugtrens klinik och känner den medicinska fakulteten på pulsen. Bossuet gör en liten tur åt Palais de Justice och talar med...
660664
proofread-page
text/x-wiki
qs0c1hlrgq3q8wthvjbzadttch0f8bl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/185
104
226832
660665
2026-10-30T16:57:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är hos Richefeu, som de pläga samlas. Man brukar finna dem där mellan tolv och ett på mid dagen. Det fordras nytt liv i dem. Jag har för den skull hoppats på den tankspridde Marius, som i grund och botten är bra, men han kommer icke hit mera. Jag behöver någon för Barriére du Mai ne, men jag har ingen. — Än jag då? sade Grantalre, jag är ju här. — Du? — Ja jag. — Vill du föreläsa för republikaner! Vill du i grundsatsernas namn sätta liv...'
660665
proofread-page
text/x-wiki
664jn3kp6tngdo36ovbelgim85p72h1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/186
104
226833
660666
2026-10-30T16:57:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag är i stånd till att gå ut efter de Grésgatan, att passera Saint Michel-platsen, vrida in genom Monsiur le Prince-gatan, passerad Vaugirard-gatan, förbi Karmeliterklostret, vidare efter Assasgatan och Cherche-Midi-gatan lämna minis teriet bakom mig, skynda över Vieilles-Tuileriesgatan över boulevarden, Chaussé du Maine, förbi den gamla stadsporten och stiga in hos Richefeu. Jag är i stånd att göra detta. Mina skosulor äro det likaså. — Känner d...'
660666
proofread-page
text/x-wiki
p3w7p0nqhvtpftxeu6k5fr65dqyrig4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/187
104
226834
660667
2026-10-30T16:57:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i handen under sex timmar läsa upp de finaste saker. — Var allvarlig, sade Enjolras. — Jag är vild, sade Grantaire. Enjolras tänkte några sekunder och gjorde se dan en gest, som visade, att han hade bestämt sig. — Grantaire, sade han allvarligt, jag har be stämt mig för att försöka med dig. Du kan gå till Barriére du Maine. Grantaire bodde i närheten av Café Musain. Han försvann men återvände inom fem minuter. Han hade gått för att taga på si...'
660667
proofread-page
text/x-wiki
mr1nyyxj8defrjagy78vaoi84udrae1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/188
104
226835
660668
2026-10-30T16:58:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som befunno sig i Paris, brukade samlas på Issyslätten i ett gammalt ensligt stenbrott, sådana det finns så många på denna sidan om Paris. Under det Enjolras begav sig till mötesstället, tog han en överblick över situationen. Att något allvarligt försiggick, var tydligt. När de symptom, som fö regå en smygande, social sjukdom, långsamt sätta sig i rörelse, kan minsta orsak inveckla och till trassla dem. På så sätt uppkomma omvälvningar och påny...'
660668
proofread-page
text/x-wiki
369o77s1fy545h9yr3jbk3incwd9jzz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/189
104
226836
660669
2026-10-30T16:58:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han att tänka på Grantaire. — Aha, sade han, Barriére du Maine ligger ju icke så långt ifrån min väg. Om jag skulle titta in hos Richefeu. Det skulle roa mig att se, hur det gått för Grantaire och hur han har det. Klockan slog ett i Vaugirardkyrkans torn, när Enjolras anlände till Richefeus rökstuga. Han öppnade dörren, steg in, korsade armarna, lät dör ren falla igen bakom sig och betraktade rummet, som var uppfyllt av bord, människor och tobaks r...'
660669
proofread-page
text/x-wiki
2qfaga1hfl3lf87ofl1s0ozxf4uiafe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/190
104
226837
660670
2026-10-30T16:58:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Fyra poäng. — Knappast. — Det är du. — Jag har gjort ett idiotiskt fel. — Det går ju bra. — Femton. — Plus sju. — Det gör för mig tjugotvå. (Funderande.) Tjugotvå. — Du väntade dig icke dubbla sexan. Hade jag satt ut den i början, så hade hela spelet varit för ändrat. — Två omigen. — Ess. — Ess! Det är bra, fem. — Pass. — Det är du som har satt ut, tror jag. — Ja. — Ingenting. — Vilken tur! Ah! Du har då en tur (lång...'
660670
proofread-page
text/x-wiki
2wuvee0zgs8pov0660wnb5luvoxu1ci
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/192
104
226838
660671
2026-10-30T16:59:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som han var skyldig fru Bourgon, lät på en kärra lasta sina böcker, sin säng, sitt bord, sin byrå och sina två stolar, och begav sig i väg utan att lämna sin adress, så att när Javert återvände på förmiddagen för att ställa en del frågor till Marius om gårdagens tilldragelse, träffade han ingen annan än fru Bougon, som svarade honom: — Han har gett sig iväg! Fru Bougon var övertygad om, att Marius var inblandad i någon tjuvliga, som blivit gripe...'
660671
proofread-page
text/x-wiki
kbc6yn5nob9kg1x6xo8ovrlesif7ci6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/193
104
226839
660672
2026-10-30T16:59:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'strängningar för att finna honom, men lyckades icke. En månad förflöt och därefter ännu en. Marius befann sig ständigt hos Coufeyrac. Han hade av en sakförare, vilken ofta besökte domstolarna, fått höra, att Thénardier var under sträng bevak ning och icke fick mottaga någon. Varje måndag avlämnade Marius på La Forcefängelset fem francs för Thénardiers räkning. När Marius icke hade några penningar, lånade han de fem francsen av Courfeyrac. Det v...'
660672
proofread-page
text/x-wiki
3bptwxo1sm80tjiez9ikg9j01kq626o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/194
104
226840
660673
2026-10-30T16:59:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personer, vilka utgjorde hans enda intresse, och hans enda förhoppningar i världen hade i samma ögonblick, som han trodde sig finna dem, försvun nit. Icke ett spår av visshet och sanning hade framlockats genom denna, den mest fruktansvär da sammanstötning. Icke ens en gissning var möjlig för honom. Han hade icke ens reda på namnet, vilket han dock en gång trodde sig veta. Det var säkert icke Ursula. Och lärkan var sä kert blott ett öknamn. Och vad...
660673
proofread-page
text/x-wiki
a232cd1tyz5rhy92da4jgls3nkr9irb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/195
104
226841
660674
2026-10-30T16:59:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'natten lägrade sig över hans ögon. Han kän de sig ryckas framåt, han kände sig dragen till något, men han kunde icke röra sig ur fläcken. Han hade förlorat till och med den instinkt, som kärleken brukar giva. Denna låga, som bränner, brukar i vanliga fall upplysa och omkring sig sprida ett sken, som kan vara till nytta. Men Marius uppfattade icke längre dessa passionens viskningar. Aldrig tänkte han: Om jag skulle gå dit? Om jag skulle försöka mig på...
660674
proofread-page
text/x-wiki
c9kxsgbp6zosszus9g5klcuhsep16em
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/196
104
226842
660675
2026-10-30T16:59:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ett narkotiskt medel taget i lagom dosis. Härigenom insöver man ibla<nd de häftiga febrar, som rasa inom den arbetande intelligensen, och det bildas liksom ett mjukt, dämpande lager, som mildrar det allt för starka tänkandets ansträng ningar, som igenfyller luckor och mellanrum, som sammanbinder dem och jämnar ut dem. Men för mycket drömmeri överväldigar ocliförgör. Stac kars den själsarbetare, som fullkomligt övergiver tänkandet och uteslutande...
660675
proofread-page
text/x-wiki
3fdmxzy0rvbuq0ou01nv0wh9kk0lfja
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/197
104
226843
660676
2026-10-30T16:59:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och förslappad; själsarbetet är förslöat, och man förmår icke hålla livet tillhopa. Att leva på detta sätt kan vara både bra och illa, ty om vekheten är skadlig, är frikostigheten god och ädel, men den fattige, som är både ädel och frikostig och som icke arbetar, han är förlorad. Tillgångarna taga slut, och nöden visar sig. Den mest ädle och karaktärsfaste man har lika svårt för att stanna som den svagaste och slap paste, när den en gång komm...'
660676
proofread-page
text/x-wiki
hykqfxfmqgjlcbo31sw023i58jr2vbb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/198
104
226844
660677
2026-10-30T17:00:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rock blev förkastlig, att hans nya blev utsli ten, att hans linne var slitet, hans hatt var ut nött, hans stövlar voro utnötta, ja hela hans liv var utnött och han sade inom sig: — Ack, om jag ändå finge återse henne, innan jag dör! En enda tröstande tanke stod för honom, den, att hon hade älskat honom. Att hon en gång liadc låtit sin blick vila på honom och att den hade sagt honom det. Hon kände visserligen icke hans namn, men hon kände hans hjär...'
660677
proofread-page
text/x-wiki
my3o2tivp5yjar04j70rkyss4xcyg91
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/199
104
226845
660678
2026-10-30T17:00:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade han på ett papper sina tankar, de mest rena, opersonliga, idealiska av alla tankar, de, varav hela hans hjärta var fullt. Detta kallade han att skriva till henne. Man får icke tro, att hans förstånd var omtöck nat. Tvärtom. Han hade tappat lusten för arbe te och kraften att röra sig framåt mot ett visst mål, men hans blick var klar och känslan för det goda och rätta ägde han mer än någonsin. Ma rins kunde lugnt åse allt, som hände och fö...'
660678
proofread-page
text/x-wiki
d97bmdw94wupowg5nzd0u6h8fgs84u9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/200
104
226846
660679
2026-10-30T17:00:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dast som oiii den mörka väg, vilken återstod ho nom att vandra, blev kortare för varje ögonblick. Han skönjde redan den bottenlösa avgrundens rand. Huru! Sade han till sig själv, skulle jag icke återse henne dessförinnan. När man gått uppför Saint-Jacques-gatan, läm nat stadsporten och följt den gamla inre boule varden en bit på vänster hand, når man fram till Sant-gatan, därefter till Glaciére-gatan och strax innan man hunnit fram till den lill...'
660679
proofread-page
text/x-wiki
k75d53i58e3l1kjblz82te1vse2dqrg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/201
104
226847
660680
2026-10-30T17:00:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Trots att stället förtjänar att ses, kommer säl lan någon dit. Man finner knappast ett nöjesåkdon var fjärde timma. Det liände en gång, att Marius på en av sina ensliga vandringar kom till platsen invid vatten draget. Den dagen såg man på boulevarden nå gonting märkvärdigt, en vandrare. Marius, som kände sig sällsynt frapperad av ställets behag, frågade vandraren: — Vad är namnet på detta stället? Den vand rande svarade: — Det är Lärk...'
660680
proofread-page
text/x-wiki
b0nzdsvb8rqobsawjdqbm9qovakf2ce
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/203
104
226848
660681
2026-10-30T17:00:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för Javert. Eponine hade fått råka Azelma i Madeloiiettes. Slutligen, under färden från Gorbeauska ruck let till la Forse, hade en av de viktigaste bland de häktade, Claquesous, försvunnit. Ingen kunde veta, hur detta hade gått till. Poliserna och ser geanterna förstodo ingenting av det hela. Han hade förvandlat sig, han hade glidit dem ur hän derna, lian hade på något obegripligt sätt smu git sig ur den gamla ruskiga vagnen och flytt. Ingen visst...
660681
proofread-page
text/x-wiki
9h2jvh0vdr4ftrjk9qhu7b84w5q6ex6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/204
104
226849
660682
2026-10-30T17:01:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'honom, voro de mera invigda i polisprefekturens hemligheter än han själv, och Claquesous var en brottsling av den typ, som kunde tjänstgöra som en utmärkt polisspion. Att på detta sätt kunna smyga sig undan i mörkret, det är utmärkt för boven och beundransvärt för polisen. Det fin nes verkligen sådana skurkar, som kunna framvi sa dessa båda egenskaper. Nog av, Claquesous var försvunnen, och man kunde icke återfinna ho nom. Javert var mera förargad...'
660682
proofread-page
text/x-wiki
n07zu3xaxe3u4bt60k6p8jbw8h4zb8j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/205
104
226850
660683
2026-10-30T17:01:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Namnet Brujon är ett av la Forces minnen. På den ohyggliga fängelsegården i nybyggnaden, som av fängelsets styrelse kallades coun SaintBernhard, och som fångarna själva kallade lejon gropen, kring dessa murar, vilka voro betäckta av slemmiga växter, vilka reste sig till höger och vänster om huvudbyggnaden, tätt intill den gam la rostiga järnport, som förde till det forna her tigliga kapellet men som nu blivit stråtrövarnas sovsal, såg man ännu fö...'
660683
proofread-page
text/x-wiki
pi2tsggkazu7efobg28ai2b0tofgxnv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/206
104
226851
660684
2026-10-30T17:01:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'närer, som hava en duk på utställningen, men icke desto mindre påbörja de en ny i sin ateljer. Brujon syntes alldeles förstockad i fängelset. Man kunde se honom hela timmar i cour Chalemagne, där han stod tätt bredvid marketentarens lucka, och som en fåne betrakta den smutsiga prislistan på varorna, denna lista, vilken började med lök, 62 centimer, och slutade med cigarr, 5 centimer. Eller också kunde han använda sin tid till att stå och darra och ska...
660684
proofread-page
text/x-wiki
4upcbedbnfe1gyuxh6e311pin4l4vgh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/207
104
226852
660685
2026-10-30T17:01:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gofem sou. Detta var det dyraste på hela taxan. Vid Panthéon, vid Val-de-Gråce och vid barriere de Grenelle voro just tre särdeles fruktade även tyrare bosatta, Krui-den Gers, kallad Bizaro, Glorieux, en frigiven galärslav, och Bar Caross, och på dessa äventyrare fäste polisen nu återigen sina blickar. Man trodde, att dessa tre tillhörde Patron-Minettes band, vars båda anförare Rabet och Gueulemer hade blivit häktade. Man trodde, att Brujons budskap,...
660685
proofread-page
text/x-wiki
359o283dpyagqbaetyzvt0zutwus67b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/208
104
226853
660686
2026-10-30T17:01:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppe och skriva någonting vid skenet av korri dorens lampa. Vakten steg in. Man försatte Brujon för en niånad i strängare fångenskap, men man fick aldrig reda på vad han skrivit. Polisen kom ingen vart med honom. Ett är säkert, att följande dag blev en postiljon kastad från cour Charlemagne i lejongro pen över den fem våningar höga byggnaden, vil ken skiljde de båda gårdarna. Med postiljon mena de häktade en konstnär ligt hopknådad brödkula, v...'
660686
proofread-page
text/x-wiki
isryuxemebstdf169tsvx05z1x16sap
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/209
104
226854
660687
2026-10-30T17:02:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fallet befann sig i isolerat fängelse. Adressaten var ingen mindre än Babet, en av de fyra anfö rarna för Patron-Minette-bandet. Postiljonen innehöll en liten pappersrulle, på vilken stodo dessa båda rader: — Babet. Det finnes ett arbete att utföra vid Plumet-gatan. Ett staket utanför en trädgård. Detta var vad Brujon skrivit under natten. Trots alla undersökningar kunde Babet dock finna utväg att sända biljetten från la Force till Salpétriére till...
660687
proofread-page
text/x-wiki
0pmbd74tvu8is4loav5w7i4cd8ir8rz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/210
104
226855
660688
2026-10-30T17:02:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Eponine lämnade fängelset, överlämnade Magnon, som väntade vid Madelonnettes port, till henne Brujons biljett till Babet och gav hen ne i uppdrag att sköta affären. Eponine gav sig iväg till Plumet-gatan, under sökte staketet och trädgården, gav akt på och spionerade runt omkring, och några dagar däref ter kom hon till Magnon, som bodde vid Clocheperce-gatan, med en skorpa, vilken Magnon över bringade åt Babets väninna på Salpétriére. En...'
660688
proofread-page
text/x-wiki
0p6olr5y10wf4kyt89hh4v9tf42ziuz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/212
104
226856
660689
2026-10-30T17:03:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'frukost till två ägg, och det ena lämnade han till sin gamla hushållerska, vilken han icke på fem ton månader hade betalat den ringaste lön. Ofta var frukosten hans enda måltid. Han skrattade icke längre sitt barnsliga skratt, lian hade blivit retlig ocli ville icke taga emot något besök. Marius gjorde rätt i att icke tänka på att besöka ho nom vidare. Någon gång vid den tiden, då Mabeuf begav sig till Jardin des Plantes, kunde det hända, att den g...'
660689
proofread-page
text/x-wiki
ehis1rpkezxkmpy8tucglk6i2b4t8oq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/213
104
226857
660690
2026-10-30T17:03:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na och jag skall köpa, jag vet nog vad, ett ex emplar av L'Art de Naviguer av Pierre de Médine ined träsnitt, upplagan av 1559. I väntan på allt detta arbetade han hela dagen i sitt indigoland, ocl i om aftnarna gick han hem för att sköta sin trädgård ocliläsa sina böcker. Vid denna tid var Mabeuf nära åttio år. Bn afton hade han en egendomlig syn. Han hade återvänt hem, medan det ännu var fullt dagsljus. Mor Plutarque, som var klen och sjuk, låg til...
660690
proofread-page
text/x-wiki
1muqz84joue8bguktktf4qdc2rc8a8g
660692
660690
2026-10-30T17:03:41Z
Jonatanskogsfors
17420
660692
proofread-page
text/x-wiki
j8x41hfn0p3ezmq9b2jvgtf0gx54xq4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/214
104
226858
660691
2026-10-30T17:03:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'passionerat, och som det vill icke säga så litet vid hans ålder togo hela hans uppmärksamhet i anspråk. Hans medfödda rädsla gjorde honom till en viss grad mottaglig för vidskepelse. Den första av dessa böcker var en ryktbar avhandling av president Delancre, som hette De l' Inconstance res dénions, den andra var en kvartsvolym av Mutor de la Rubaudiére, som hette Les Diables de Vauvert et Les gobelins de la Biévre. Den si sta boken intresserade honom...
660691
proofread-page
text/x-wiki
2btzq15tacenfk5ju3caol5fd4bgv2w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/215
104
226859
660693
2026-10-30T17:03:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kedja, ägde han icke kvar så mycken kraft, att han orkade lösgöra den från proppen. Då vände lian sig om oclikastade en ångestfull blick mot himlen, vilken var strålande stjärnklar. Aftonen strålade med denna klarhet, som för mår dämpa människans bekymmer med en oför klarlig men evig makt. Natten lovade att bli li ka torr som dagen hade varit. — Överallt stjärnor, tänkte den gamle mannen. Icke ett enda moln. Icke en droppe vatten. Och hans huvu...'
660693
proofread-page
text/x-wiki
avfhajdb86mydpac1x77oo4cu0eb7fl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/216
104
226860
660694
2026-10-30T17:04:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människa som en skepnad, som plötsligt visade sig i skymningen. Innan fader Mabeuf, vilken liade oerhört lätt för att bliva rädd, hunnit giva ett svar, hade varelsen, vars rörelser syntes märk värdiga och klumpiga, löst kedjan, hissat ned spannen och dragit upp den igen, fyllt vatten kannan, och den gode mannen såg denna uppen barelse, vilken var barfotad och bar en trasig kjol, gå emellan trädgårdssängarna och skänka dem detta livgivande vatten. D...
660694
proofread-page
text/x-wiki
n2qwaj3q82qvgva3ppfv95d3dcji9t5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/217
104
226861
660695
2026-10-30T17:04:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, svarade hon, jag är djävulen, men det gör mig detsamma. Utan att lyssna och utan att vänta på hennes svar, utbrast den gamle: — Vilken skada, att jag skall vara så olycklig och fattig, att jag icke skall kunna göra någon ting för Er. — Ni kan göra en sak för mig, sade hon. — Vad då? — Säga mig var herr Marius bor. Den gamle förstod icke, vad hon menade. — Vilken herr Marius? han lyfte blicken och tycktes söka som efter en försvunnen s...'
660695
proofread-page
text/x-wiki
gzrou1jol84jz9z54c8syqd9mw9ioc2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/218
104
226862
660696
2026-10-30T17:04:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och Lärkfältet. Gå dit. Han är icke svår att möta.... När herr Mabeuf hade rest sig, så fanns där in gen människa; flickan hade försvunnit. Han kände sig verkligen en smula rädd. — Sannerligen, tänkte han, om icke min träd gård vore vattnad, skulle jag tro, att jag haft be sök av en ande. En timma senare, när han hade gått ocli lagt sig, i det ögonblick, då man håller på att insom na, i det ögonblick, då tanken förirrar sig och är ore...'
660696
proofread-page
text/x-wiki
2bwcz9nlenw6uklzag57y4fiid6beu1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/220
104
226863
660697
2026-10-30T17:04:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag går ut. Det skall nog lijälpa. Oclihan gick till Lärkfältet. Där såg han mer än någonsin stjärnan oclimin dre än någonsin Savigny ocli Gans. Han kom tillbaka, försökte åter arbeta men lyckades icke. Det var omöjligt att åter sam manbinda alla de sönderslitna trådarna i hjär nan; då sade han: — I morgon skall jag icke gå ut. Det hindrar mig från att arbeta. Men han gick ut alla dagar. Han bodde mera på Lärkfältet än i Courfeyracs...'
660697
proofread-page
text/x-wiki
pevyjt0rvevvx856m40ud2p1doyo19y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/221
104
226864
660698
2026-10-30T17:04:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hjärna, de förmådde icke ens antaga fast form, så nedsatt var hans tankeförmåga, och trots den melankoli, i vilken han var försjunken, hade han dock förnimmelse av yttervärlden. Han hörde bakom sig, nedanför sig, på de båda flodsträn derna, huru tvätterskorna vid Gobelin-ån klappa de sina tvättkläder och huru fåglarna kvittrade sin sång i almanna. Å ena sidan hörde han frihetens toner, den lyckliga bekymmerslöshetens och den bevingade sysslolö...'
660698
proofread-page
text/x-wiki
ry3cxezswxb7d7wauokbw54dtdlakre
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/222
104
226865
660699
2026-10-30T17:04:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'solbrända panna, samma vilda och irrande blick. Hon hade tillika fått ett uttryck av rädsla och öd mjukhet i sina drag, något, som ett vistande i fängelset alltid tillägger eländet. Hon hade halmstrån och korn i håret, icke som Ofelia, vilken blivit smittad av Hamlets vansinne, utan emedan hon tillbringat natten i någon höstack. Trots allt detta var hon vacker. 0 ungdom, vilken stjärna du ändock är! Emellertid stannade hon framför Marius, och hennes...
660699
proofread-page
text/x-wiki
5ctfu78afle0jk41we81phsd62kh1nj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/223
104
226866
660700
2026-10-30T17:05:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skull. Sådant är alltid obehagligt. Ni har flyt tat. Nåväl! Man varför skall Ni ha den där gamla hatten på er? En ung man som Ni bör ha snygga kläder. Vet Ni vad, herr Marius, fa der Mabeuf kallar Er baron Marius, men jag vet inte varför. Inte är väl Ni baron? Baroner äro gamla gubbar, som promenera omkring i Luxembourgträdgården framför slottet, där solen steker som varmast, och som bruka läsa Quotidienne för en sou. Jag har en gång varit med ett...'
660700
proofread-page
text/x-wiki
1hl3pbqdt87bdxvqj801i3tfbjuacdk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/224
104
226867
660701
2026-10-30T17:05:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon bet sig i läppen; hon syntes tveka, liksom hade hon utkämpat en inre strid. Äntligen hade hon fattat ett beslut. — Nåväl, det gör detsamma. Ni ser ledsen ut, och jag vill att ni skall bliva belåten. Lova mig endast, att ni skall bliva glad. Jag vill se er skratta och höra er säga: Ah, det var roligt. Stackars herr Marius, ni vet, att ni har lovat giva mig allt, vad jag önskar. — Ja, men tala nu. Hon såg Marius ända in i vitögat och sade till honom...
660701
proofread-page
text/x-wiki
0fw6s1spaoax3jtk7vqs33rcwolvy6z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/225
104
226868
660702
2026-10-30T17:05:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Följ med mig, sade hon. Jag känner icke riktigt namnet på gatan eller numret på huset, men det är åt alldeles motsatt håll härifrån, och jag känner igen huset och vill visa er det. Hon drog undan sin hand, och med en ton, som skulle gripit en iakttagare, men som icke gjorde det ringaste intryck på den hänförde Marius, ytt rade hon: — Ack, så belåten ni ser ut. Ett moln överfor Marius' panna. Han fattade Eponine i armen, och sade: — Svär mig en...'
660702
proofread-page
text/x-wiki
8z7r9j4iz79145jwft4uzybw6d3bf14
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/226
104
226869
660703
2026-10-30T17:05:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min far, sade hon. Ack, ja, min far! Var lugn för honom. Han är häktad. Förresten, vad bryr jag mig om min far! — Men du lovar mig ändå icke, utbrast Marius. — Så släpp mig då! sade hon med ett gapskratt. Som ni rister mig! Så! Så! Jag lovar er! Jag svär det! Vad gör det mig. Jag tänker icke om tala adressen för min fader. Nå, är ni nöjd nu, eller är det någonting mer? — Ocliicke för någon annan människa! fort satte Marius. — Icke...'
660703
proofread-page
text/x-wiki
hjpph6i5kro2wdloyt09hro7op5s7rd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/227
104
226870
660704
2026-10-30T17:05:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius upphann henne, och utan att vända sig mot honom sade hon följande ord: — Kommer ni ihåg, att ni har lovat mig någon ting? Marius trevade i sin ficka. Allt vad han ägde i denna världen var de fem francs, vilka voro be stämda för Thénardier. Han tog myntet och lade det i Eponines hand. Hon öppnade handen och kastade myntet till marken samt fortsatte med en dyster min: — Jag bryr mig icke om edra pengar.'
660704
proofread-page
text/x-wiki
ivdt279ssnz7jz52ugf8kedp8496n74
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/228
104
226871
660705
2026-10-30T17:06:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
660705
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/230
104
226872
660706
2026-10-30T17:06:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bakoin paviljongen fanns en liten gård, och i dess bakgrund fanns en liten lägenhet på två rum ovan för en källare, avsedd att begagnas vid olika till fällen, till exempel när man önskade gömma un dan ett barn oclien amma. Denna lägenhet kommuniserade på baksidan genom en lönnport med en lång, smal, stenlagd, krokig gäng, utan tak. Den gick fram emellan två höga murar, oclidenna gång, vilken med sällsynt skicklighet doldes mel lan trädgårdsmu...'
660706
proofread-page
text/x-wiki
sq0lpos0sk9qnp4bx8tuoz3ir5uc4dt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/231
104
226873
660707
2026-10-30T17:06:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ägde de närbelägna trädgårdarna. Ägarna av dessa jordlotter trodde, att de på de båda si dorna hade en gränsmur, och de hade ingen aning om att mellan de två murarna framslingrade sig en stenlagd väg igenom deras trädgårdsland och planteringen. Fåglarna voro de enda, som hade reda på denna märkvärdighet. Det är troligt, att det gångna århundradets fåglar haft mycket att skvallra om angående herr presidenten. Paviljongen, byggd av sten och möb...'
660707
proofread-page
text/x-wiki
0txl7f7cjtnt9ny22wakez91bysofbn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/232
104
226874
660708
2026-10-30T17:06:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till salu, eller till uthyrning; de tio eller tolv per soner, som årligen gingo förbi huset vid Plumetgatan, underrättades härom av en gulnad och nä stan oläslig lapp, som var klistrad på staketet ända sedan 1810. Mot slutet av restaurationen kunde samma för bipasserande varsebliva, att papperslappen hade försvunnit och att första våningens luckor till ocli med voro öppna. Huset hade verkligen blivit be bott. Fönsterna ägde jalusier, ett tecken ti...
660708
proofread-page
text/x-wiki
frgkqwu7gmsgq81bfsn8gwibsg43ngc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/233
104
226875
660709
2026-10-30T17:06:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nade snarare en som smyger sig in, än en som flyttar in i sin egen bostad. Grannarne hade ingenting att säga, och orsaken härtill var den, att några grannar funnos icke. Hyresgästen var ingen annan än Jean Valjean, den unga flickan var Cosette. Tjänarinnan var en kvinna, kallad Toussaint, som Jean Valjean räddat ifrån fattig huset. Hon var gammal, hon var från landet och hon stammade, trenne egenskaper, vilka gjorde att Jean Valjean bestämde sig för...
660709
proofread-page
text/x-wiki
l10qdei084jo1s4vkqfng8l71wcs6fl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/234
104
226876
660710
2026-10-30T17:06:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att klostret i framtiden skulle vara liela hennes värld såväl som hans, att han skulle åldras och hon skulle växa upp härinne, att hon skulle åldras oclihan skulle dö, ocli till slut — vilken underbar förhoppning — skulle ingen skilsmässa bliva möjlig. Medan han överlämnade sig åt dessa funderingar, började han samtidigt att tvivla. Han började ställa frågor till sig själv. Han frågade sig om all denna lycka var ämnad för honom, om han icke ocks...'
660710
proofread-page
text/x-wiki
cvu4d2yhk6xiifhwmeliltmj4ig3d0u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/235
104
226877
660711
2026-10-30T17:07:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han bestämde sig för detta; han insåg med smärta, att det var oundvikligt. Det fanns ingen ting att göra åt det. Fem års vistelse inom dessa fyra murar, fem år av fullkomligt försvinnande, liade tillintetgjort eller åtminstone skingrat hans farliågor. Han kunde lugnt återvända till män niskorna. Han hade åldrats, och mycket hade bli vit förändrat. Vem skulle kunnat känna igen ho nom nu? Ocliom lian såg saken i dess mörkaste dager, så hotade f...'
660711
proofread-page
text/x-wiki
166ki2k6v4gbj7pmjjrj4q7i0usrrcl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/236
104
226878
660712
2026-10-30T17:07:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'samtidigt taga sin dotter med sig. Eftersom Cosette icke skulle avlägga klosterlöftet, fann han det orätt, att hon skulle ha erhållit sin uppfostran och undervisning utan någon ersättning. Han bad därför den högvördiga priorinnan helt öd mjukt, att hon för klostrets räkning ville emottaga en summa av femtusen francs som ersättning för de fem år, vilka Cosette tillbringat där. Sålunda lämnade Jean Valjean det eviga tillbedjandets kloster. När han lä...'
660712
proofread-page
text/x-wiki
df20dgt5di4difpzv0vr8njfj9te6kh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/237
104
226879
660713
2026-10-30T17:07:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vid samma tid hyrde han äyen tvenne andra bostäder i Paris för att väcka mindre uppmärk samhet än han skulle gjort, om han alltid varit bosatt i samma kvarter, för att, om så behövdes, kunna försvinna vid minsta anledning till oro och slutligen för att undgå att bli blottställd såsom den natt, då han märkvärdigt nog undkom Javert. Dessa båda bostäder voro helt enkla och föreföllo torftiga; de voro belägna i två stadsde lar, vilka lågo ganska l...'
660713
proofread-page
text/x-wiki
hwjtlk88aqkmthl1ojhfr4eez6832kk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/239
104
226880
660714
2026-10-30T17:07:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ner i övervägande röd ton, i stil med sänghimlen. I bottenvåningen funnos handvävda gardiner. He la vintern igenom eldades alla rummen i Cosettes lilla byggnad ända nedifrån och upp. Han bodde själv i rummen inåt bakgården, och hans möble ring bestod av en tältsäng med madrass, ett omå lat bord, två korgstolar, en vattenkruka av fajans, några gamla bokluntor på en hylla, och i en vrå stod hans kära väska. Han lät aldrig elda i lummen. Sin midd...'
660714
proofread-page
text/x-wiki
b3vea7pstrndyr4qo86ngplud90hr2x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/240
104
226881
660715
2026-10-30T17:08:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'följd, att han ofta var omringad av de fattiga, och varför han utav paret Thénardier blivit Icallad den välgörande herrn i Saint-Jacques-du-HautPas-kyrkan. Han följde gärna Cosette, när hon besökte sjuka och fattiga. Var oclien nelcades tillträde till huset vid Plumet-gatan. Toussaint hämtade alla matvaror, ocliJean Valjean gicl< själv efter vatten, som han hämtade ifrån en pump i närheten. Man förvarade ved oclivin i en halvt underjordisk grotta, vil...
660715
proofread-page
text/x-wiki
2uw0qwnl38lwttfrnfstc7468ev5624
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/241
104
226882
660716
2026-10-30T17:08:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat slippa undan den omfattande folkräkningen 1831. De upplysningar, som inhämtades vid den na tid, hade sträckt sig ända till Petit-Picpusklostret. Jean Valjean ansågs inom sitt distrikt för en aktningsvärd medborgare, vilken utträtt ur klostrets heliga och ogenomträngliga tillvaro, och följaktligen var han värdig att göra vakt. Tre eller fyra gånger om året tog Jean Valjean på sig uniform och gick på vakt; detta gjorde han för övrigt gärna. Det utg...
660716
proofread-page
text/x-wiki
cr9kn84gbzfebr0pv6c4ailrea0xiul
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/242
104
226883
660717
2026-10-30T17:08:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ut med Cosette, klädde han sig, såsom vi redan sett, ungefär som en för detta officer. När han gick ut ensam, och detta hände vanligtvis på kväl len, klädde han sig alltid i en arbetares enkla klä der och hade på huvudet en mössa, vars skärm dolde hans ansikte. Var detta av försiktighet eller av blygsamhet? Det var av båda dessa anlednin gar samtidigt. Cosette hade vant sig vid det hem lighetsfulla i tillvaron, och hon märkte numera knappast sin f...
660717
proofread-page
text/x-wiki
0a8sidgwdtbxy46rir7r9xm4oyqkbds
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/244
104
226884
660718
2026-10-30T17:08:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'friheten rådande. Träden hade böjt sig ned till buskarna, och buskarna hade skjutit upp i höjden, närmande sig träden. Den lilla örten hade skjutit upp, den kraftiga grenen hade höjt sig; det som kryper på marken, hade sökt sig mot höjden, och det som utvecklar sig i höjden hade böjt sig ned mot det, som släpar sig utefter mossan; stammar, blad, grenar, rötter, tuvor, klängen och törnen, allt hade blandat sig om vartannat, trasslat in sig ocli snärjt...
660718
proofread-page
text/x-wiki
5lqkg0dzfc69o86856i7yrszyfcrzoe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/245
104
226885
660719
2026-10-30T17:08:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vilket känner vårens saft uppstiga och sjuda i åd rorna; skakande för vinden sitt gröna hår, sådde det över den fuktiga marken, över de trasiga sta tyerna, över paviljongens förfallna trappa och än da ut på den ensliga gatans stenläggning blom mor som stjärnor, rosenröda pärlor, fruktbarhet, skönhet, liv, glädje, vällukter. Vid middagstiden var där tillhåll för tusentals vita fjärilar, och det var en underbar syn, dessa sommarens levande s...'
660719
proofread-page
text/x-wiki
dclc8rz0iopbjyq2lu9y6mxr3k7zuhw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/246
104
226886
660720
2026-10-30T17:08:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I stället för blommor på grenarna ocli dagg i blommorna syntes sniglarnas långa silverband på den kalla mattan av gulnade löv; men på alla vis, under alla former, i alla årstider, om våren, vin tern, sommaren, liösten, andades den lilla trädgår den vemod, begrundelse, ensligliet, friliet, männi skans frånvaro, Guds närliet ocli den gamla, rostiga grinden såg ut som ville den säga: — Denna trädgård är min. Runt omkring detta fanns det bullrande...'
660720
proofread-page
text/x-wiki
tdqeca7t09phft7vqlnd60gt68ibxqf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/247
104
226887
660721
2026-10-30T17:09:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'slagen skönhet, att föranleda att naturen, som kullkastar människornas småaktiga anordningar oclisom alltid uppenbara sig helt och fullt såväl i myran som i örnen och åter uppenbarade sig i denna lilla parisiska trädgård med samma allvar oclistorslagenhet som i en av nya världens ur skogar.'
660721
proofread-page
text/x-wiki
dgb14edpvym4dow3la00euc2uvv7leg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/249
104
226888
660722
2026-10-30T17:09:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den hade här ett tempel sammansatt av grönska, gräs, mossa och fågelkvitter, av vemodig skym ning, av grenarnas sus ocliav ett hjärta, rikt på godhet, tro, renhet och hopp och på höga strävan den ocli illusioner. Cosette var nästan ännu ett barn, när hon läm nade klostret; hon var knappast fjorton år gam mal och hon befann sig i slynåren; vi ha omtalat, att bortsett från ögonen syntes hon bli snara re ful än vacker. Dragen voro icke fula, men...'
660722
proofread-page
text/x-wiki
j2hnlhb30h1fni8z1nqlxw5q1hrk1ds
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/250
104
226889
660723
2026-10-30T17:09:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mild lialvdager, som skingrar de barnsliga farliågorna och skyddar emot fall. Endast modersin stinkten, denna underbara intuition, vari jungfruns minnen ingår tillika med kvinnans erfarenhet; en dast den vet huru och på vad sätt denna halvdager skall åstadkommas. Ingenting kan ersätta denna instinkt. För att bilda en ung flickas själ räcker icke hela världens nunnor, det behövs en mor. Cosette hade icke haft någon mor, hon hade en dast haft flera m...
660723
proofread-page
text/x-wiki
p1zrar2e5xdoujrgqroa3s9eebr55zl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/251
104
226890
660724
2026-10-30T17:09:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'så snart klostergallret är överskridet, och det är dem tillåtet att inträda. Klostret är ett tryck, som varar hela livet igenom, ifall det övervinner människolij ärtat. Sedan Cosette lämnat klostret, kunde hon icke tänka sig någonting mera underbart och mera far ligt än huset vid Plumet-gatan. Det var fortsätt ningen på ensligheten tillika med början av frihe ten; en stängd trädgård med en rik, yppig och doftande natur; samma drömmar som i klos...'
660724
proofread-page
text/x-wiki
e0s92l12eqp645npktjje4msrk1al4o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/252
104
226891
660725
2026-10-30T17:09:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mycket hos honom, att det kryddade hans godhet. Det var en skrovlig själ men ett gott hjärta. Un der deras ensamma vandringar i Luxembourgträdgården berättade han en mängd olika saker, och han begagnade då som källor det, som han hade läst men också det, som han hade lidit. Un der det Cosette lyssnade till honom, irrade hen nes blickar omkring. Denne enkle man var tillräcklig för Cosettes tankar, liksom den vilda trädgården var tillräcklig för henn...
660725
proofread-page
text/x-wiki
7qhc8yo9luah83o11nyz85e2x8rz0nb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/253
104
226892
660726
2026-10-30T17:10:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men gå nu upp till dig ett slag ocli lämna mig ensam en stund! Hon visade honom små vänliga omsorger, vilka äga så mycket större behag, när den ägnas en far av en dotter. — Far, jag tycker det är så kallt hos dig. Var för lägger du icke hit en matta och ställer in en ugn? — Kära barn, det finns så många människor, mycket bättre än jag, som icke ens ha tak över huvudet. — Varför skall det då eldas hos mig och var för skall jag ha al...'
660726
proofread-page
text/x-wiki
f4v8r56fdxpa96n0vjabox4z97hlkkh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/254
104
226893
660727
2026-10-30T17:10:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette erinrade sig endast svagt sin barndom. Hon bad morgon och afton för sin mor, vill<en hon aldrig hade känt. Minnet av det Thénardierska paret stod för henne som en obehaglig dröm. Hon erinrade sig, att hon "en dag varit ute på natten" för att hämta vatten i en skog, hon trodde att det var mycket långt från Paris. Det föreföll henne som hade hon börjat sitt liv i en avgrund och att Jean Valjean hade kommit och befriat henne ifrån denna. Hon före...
660727
proofread-page
text/x-wiki
54if0khmq3i4hl1fxwhokihf3igvrfv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/255
104
226894
660728
2026-10-30T17:10:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke ens visste namnet på; hur ofta hon än fråga de Jean Valjean därom, sade han ingenting ändå. Om hon upprepade sin fråga, svarade han endast med ett småleende. En gång var hon envis; små leendet förvandlade sig i tårar. Denna Jean Valjeans tystnad insvepte Fantine i dunkel. Medan Cosette ännu var liten, talade Jean Val jean gärna med henne om modern; sedan hon vuxit upp till en ung flicka, blev detta honom omöjligt. Han tyckte, att han icke våga...
660728
proofread-page
text/x-wiki
41r0u8wk2u2a4b09957abxqpvvlujb0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf/256
104
226895
660729
2026-10-30T17:10:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vi, som tro på döden, vi tillhöra icke den, som förkastar denna mystiska förklaring. Härav kom det sig, att han kände det omöjligt att inför Cosette uttala detta namn: Fantine. En dag sade Cosette till honom: — Far, jag har drömt om min mor i natt. Hon hade två stora vingar. Min mor var kanske under sin livstid nära att bli ett helgon. — Genom lidandet, svarade Jean Valjean. För övrigt var Jean Valjean lycklig. När Cosette gick ut med honom, vilade h...
660729
proofread-page
text/x-wiki
dk5yeoyxvr9oihl07n6cmlpxn38t73o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/10
104
226896
660730
2026-10-30T17:11:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'uppmärksamhet på grund av sin skönhet, och hon tänkte för sig själv: Tänk om jag skulle vara som fröken den eller den! Nästa dag betraktade hon sig åter, men icke av en slump, och hon tvivlade. — Vad tänkte jag på? sade hon. — Nej, jag är ful. — Hon hade helt enkelt sovit dåligt, hennes ögon voro matta, och hon var blek. Dagen förut hade hon känt sig mycket glad i tron på sin skönhet, men nu kände hon sig åter ledsen över att hon icke längre...'
660730
proofread-page
text/x-wiki
0qia7va6ua4fgu8td584l5e0n10kapu
660732
660730
2026-10-30T17:12:23Z
Jonatanskogsfors
17420
660732
proofread-page
text/x-wiki
9tdx47b3dflzmqouura6q7nzk81mdtj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/11
104
226897
660731
2026-10-30T17:12:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Slutligen hörde hon en gång, då hon vär i träd gården, att den gamla Toussainte sade: — Herrn, märker herrn hur vacker fröken har blivit? Cosette liörde icke vad hennes far svarade, emedan Toussaints ord gjort ett så oerhört djupt intryck på henne. Hon smög sig ur trädgården, skyndade upp på sitt rum, rakt fram till spegeln, i vilken hon icke sett sig på tre månader, och uppgav ett utrop. Hon blev fullkomligt bländad av sig själv. Hon var vacker o...'
660731
proofread-page
text/x-wiki
d52lxfnd128rz26spf4e2ykv167j6at
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/12
104
226898
660733
2026-10-30T17:12:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean å sin sida kände hjärtat sam manpressas av en oförklarlig ångest. Sedan någon tid tillbaka hade han med ängslan betraktat denna skönhet, vilken för varje dag gjor de Cosettes ansikte allt mera strålande. En gry ning, lovande för andra, dyster för honom. Cosette hade varit vacker redan länge, innan hon själv märkte det, men allt ifrån första dagen hade detta plötsliga ljus, som så småningom ut bredde sig kring hela den unga flickan...'
660733
proofread-page
text/x-wiki
o08ooew8w9sf7dcpstx8l5pc3th5nm0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/13
104
226899
660734
2026-10-30T17:12:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skade av försynen, av människorna, av dagen, av naturen, av världen endast en sak, den, att Cosette skulle älska honom. Att Cosette skulle fortsätta att älska honom! Att Gud icke skulle hindra hennes hjärta från att komma till honom och stanna där. Älskad av Cosette, fann han sig styrkt, utvilad, lugnad, över lycklig, belönad och krönt. Älskad av Cosette, kände han sig nöjd; han begärde icke mera. Om någon frågat honom: — Vill du hava det bättre?...'
660734
proofread-page
text/x-wiki
o1nv6of3p8kyr3onut8o1skyli3nso7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/14
104
226900
660735
2026-10-30T17:13:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sade till sig själv: — Vad hon är vacker. Vad skall det sedan bli av mig? Häri låg skillnaden mellan en moders ömhet och hans ömhet. Det som han såg med änslan, skulle en mor hava sett med glädje. De första symptomen dröjde icke att infinna sig. Dagen efter den, då Cosette hade sagt: San nerligen, är jag icke vacker! började hon giva akt på sin toalett. Hon erinrade sig de ord, hon hört av förbigående: Vacker, men klär sig illa, några ord,...'
660735
proofread-page
text/x-wiki
ohlzxecva5ba9lf9oh0hk1vells09o5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/15
104
226901
660736
2026-10-30T17:13:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de och farligt. Ordet "fängslande kvinna" har uppfunnits 'om parisiskan. På kortare tid än en månad hade lilla Cosette i ensamheten på Babilonegatan blivit icke blott en av de vackraste kvinnorna i Paris utan även en av de mest välklädda, vilket vill säga betydligt mera. Hon skulle gärna velat möta den, som sagt om henne, att hon klädde sig illa, och hon skulle velat höra, vad han nu hade att säga, ja, hon skulle verkligen velat visa honom vad hon gäl...
660736
proofread-page
text/x-wiki
hod8d9e2w3knjtin05k7i1jniacivgd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/16
104
226902
660737
2026-10-30T17:13:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och mantilj av tjocld, svart siden och sin hatt av vitt crépe, lutade hon sig mot Jean Valjeans arm glad, lycklig, rosig och strålande. — Far, sade hon, hur tycker du, att jag ser ut i dag? Jean Valjean svarade med en röst, som något påminde om bitterhetens: — Förtjusande! Under prome naden uppförde han sig alldeles som vanligt. När de återvänt hem, frågade han Cosette: — Tänker du aldrig mer använda din klänning och din hatt, du vet? Detta hände i...'
660737
proofread-page
text/x-wiki
012xa8j8wiqell1fn0hoqtirxf0kfmm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/17
104
226903
660738
2026-10-30T17:13:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'des på bakgården så mycket som förut. Numerå vistades hon hellre i trädgården oclipromenerade med förkärlek utefter grinden. Jean Valjean gick aldrig ett steg i trädgården. Han höll sig på sin bakgård alldeles som en hund. Cosette visste, att hon var vacker och härige nom miste hon okunnighetens behag, ett av de mest uppskattade behagen, ty när skönheten åt följes av naturligheten, är den underbar, och intet är så tillbedjansvärt som den strå...'
660738
proofread-page
text/x-wiki
fo4cyir0ydvm1j5dadzv1cdjafzp28d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/19
104
226904
660739
2026-10-30T17:13:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'såg på Marius med en blick, vilken oroade ho nom, anade Marius icke, att också han såg på Cosette med en blick, som oroade henne. Denna blick förorsakade honom på samma gång plåga och lycka. Sedan en längre tid tillbaka hade hon sett och betraktat honom såsom flickor i allmänhet be trakta och se men med blicken vänd åt annat håll. Marius fann Cosette ful ännu, när Co sette fann Marius vacker. Men som han icke fäste någon uppmärksamhet vid henne,...'
660739
proofread-page
text/x-wiki
p8cjjd2iezy2f7txuz4476abmuxv42l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/20
104
226905
660740
2026-10-30T17:13:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tankfull hem till huset vid Quest-gatan, där jeaft Valjean enligt vana tillbringade sex veckor. När hon morgonen därpå vaknade, tänkte hon på den unge, obekante mannen, som så länge varit kall och likgiltig, men som nu tycktes lägga märke till henne, och det föreföll henne, som hon fann denna uppmärksamhet mindre behaglig. Hon var snarare en smula förtretad på den vackre ynglin gen, som förut visat sig likgiltig mot henne och en viss stridslust bemäk...
660740
proofread-page
text/x-wiki
twcvmmcg8cy6kmz1ip3nopb20lz2016
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/21
104
226906
660741
2026-10-30T17:14:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alla kvinnor Moliammed. Och märkvärdigt nog, är första symptomet till verklig kärlek hos den unge mannen blyghet, hos den unga flickan djärv het. Detta väcker förvåning men är i grund och botten helt enkelt. De båda könen sträva efter att närma sig varandra, och de antaga var andras egenskaper. Denna dag gjorde Cosettes blick Marius nästan galen och Marius blick gjor de Cosette skälvande. Marius gick därifrån hopp full, Cosette orolig. Ifrån de...'
660741
proofread-page
text/x-wiki
ir1ehaxaxguvs4v8snwl98mfkwgiizv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/22
104
226907
660742
2026-10-30T17:14:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ung för att befatta sig med "Pandouren" och därför visste hon icke vad namn hon skulle giva denna känsla, som hon erfor. Men är man kan ske mindre sjuk, därför att man icke vet namnet på sin sjukdom? Hon älskade med så mycket större passion, emedan hon älskade utan att veta vad älska är. Hon visste icke, om det var gott eller ont, nyttigt eller farligt, nödvändigt eller dödande, evigt eller övergående, tillåtet eller förbjudet; hon älskade. Hon sk...'
660742
proofread-page
text/x-wiki
k1i46obk1o64mj76ypfc1pu4ickpj3k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/23
104
226908
660743
2026-10-30T17:14:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'något namn ännu; kort sagt, älskaren stod i fjär ran, ännu var han ett ideal, en drömbild, som hade tagit gestalt. Varje definitiv och närmare beröring skulle vid denna första epok i Cosettes liv skrämt henne, som ännu till hälften levde i klostrets dimmiga töcken. Hon ägde både bar nets oclinunnans räddhåga, förenade och blanda de med varandra. Klostrets luft, som hon i fem år hunnit andas in, dunstade så småningom bort men lade sig liksom en...'
660743
proofread-page
text/x-wiki
rwz45cx5js556x61w9gzw5wlwb94lqj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/24
104
226909
660744
2026-10-30T17:14:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de icke med varandra, de hälsade icke på varan dra, de kände varandra icke, men de sågo var andra och liksom stjärnorna på himlen, vilka lig ga milliontals mil ifrån varandra, levde de av att betrakta varandra. Sålunda utvecklades Cosette så småningom till kvinna, hon blev skön och älskvärd i medvetandet om att äga skönhet, och hon var okunnig om sin kärlek. Dessutom var hon kokett i all sin oskuld.'
660744
proofread-page
text/x-wiki
l8orkphzjn67rozdhn01os4aznowf7s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/26
104
226910
660745
2026-10-30T17:14:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i sin gamla rock, numera hade han alltid tagit på sig sin nya; det var icke alldeles säkert, att han underlät att frisera håret, hans ögon sågo egen domliga ut, och han begagnade handskar; med andra ord, Jean Valjean avskydde av hjärtat den unge mannen. Cosette lät ingen märka någonting. Utan att egentligen klargöra för sig själv vad det var, ha de hon dock en dunkel föreställning om, att nå gonting höll på att hända, och att det borde döljas. D...'
660745
proofread-page
text/x-wiki
l4n20r4od48yddyov30ypd7axkk855p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/27
104
226911
660746
2026-10-30T17:15:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svarat: — Ja, sannerligen, pedantisk och odräg lig att se på. I detta ögonblick av livet och i det tillstånd, vari hennes hjärta nu befann sig, inskränkte hon sig till att svara med ett utomor dentligt lugn: — Den där unge mannen! Precis som hade hon sett honom för första gången i sitt liv. — Så dum jag är, tänkte Jean Valjean. Hon har inte ens lagt märke till honom ännu. Det är jag, som har påpekat honom för henne. 0, enfaldiga ålderdom, o,...'
660746
proofread-page
text/x-wiki
cgvlu2h9q2oft60tel8y9ezum15jept
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/28
104
226912
660747
2026-10-30T17:15:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dels sina prov gjorde honom, svarade han helt oskyldigt: — Ja. Under tiden förblev Cosette i sin skenbara bekynimerslöshet och sitt lugn, så att Jean Valjean drog följande slutsats: Den dumbommen är förälskad som en galning i Co sette, men Cosette vet icke ens att han existerar. Icke desto mindre kände han sig beklämd om hjärtat. Den minut, då Cosette skulle börja äl ska, kunde vara inne vilket ögonblick som helst. Allting börjar med likgiltighet. E...
660747
proofread-page
text/x-wiki
o7394k05iv9ixa18tdxkhp20i31q55l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/29
104
226913
660748
2026-10-30T17:15:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'söm hade kommit till den övertygelsen, att haft icke längre kunde hysa någon ond önskan mot någonting, kände i vissa ögonblick, när Marius var i närheten, en önskan att åter bliva grym och vild, han kände sin själs mörka djup, där fordom bott så mycket oredigt, åter öppna sig och resa sig emot den unge mannen. Det tycktes honom, som om okända vulkaner rasade i hans inre. Ja, där var han igen, den där varelsen. Vad tänkte han göra? Han gick omkring...'
660748
proofread-page
text/x-wiki
kigkz92h7r4dquwso27cmver58wwt12
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/30
104
226914
660749
2026-10-30T17:15:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'va fuktat alla stenar med mitt blod, skulle jag hä varit vänlig, fastän andra varit stränga emot mig, och god, ehuru andra varit elaka, skulle jag åter igen ha blivit en ärlig man, trots allt, skulle jag hava ångrat det onda, jag gjort, och förlåtit det onda, som andra gjort mig, och i samma ögon blick, jag blir belönad, i samma ögonblick, då allt detta är slut, då jag står vid målet, då jag äger allt vad jag önskar äga, då är allt gott, då ja...'
660749
proofread-page
text/x-wiki
rpllfwarit580likaf9mysdapfn0cdw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/31
104
226915
660750
2026-10-30T17:15:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade Jean Valjean på Marius den blick, vilken han slutligen märkte. Åtta dagar senare hade Jean Valjean flyttat. Han svor för sig själv, att han icke skulle sätta sin fot varken i Luxembourgträdgården eller Quest-gatan. Han återvände till Plumetgatan. Cosette beklagade sig icke, hon sade ingenting, gjorde inga frågor, försökte icke taga reda på honom; hon var redan då i den period, då man fruktar att bli genomskådad och förrådd. Jean Valjean hade...
660750
proofread-page
text/x-wiki
hdktqmt7yr9s94owfwyc78p80hvo6j1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/32
104
226916
660751
2026-10-30T17:16:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Följande dag frågade Jean Valjean åter Cösette: — Följer du med till Luxembourgträdgården? Hon svarade sorgset och undergivet: — Nej. Denna sorgsenhet och denna undergivenhet smärtade Jean Valjean. Vad försiggick i detta unga och redan så oge nomträngliga sinne? Vad var det, som utveck lade sig därinne? Vad försiggick i Cosettes själ. Ibland hände det, att Jean Valjean, i stället för att gå och lägga sig, blev sittande kvar, med hu vudet luta...'
660751
proofread-page
text/x-wiki
7s5lwn9fwcn7u3gs9hd87oh1lbb0g13
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/33
104
226917
660752
2026-10-30T17:16:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gade han icke sin försakelse och sin dåraktighet att åter ha fört in Cosette i världen, han, som offrat sig själv och blivit fattig. Hur förtvivlat sade han icke till sig själv: — Vad har jag gjort? Men intet av allt detta lät han Cosette märka. Han visade aldrig någon hårdhet eller ojämnhet. Han visade alltid samma goda och vänliga an sikte. I många fall var Jean Valjean ännu mera öm och vänlig än förut. Om någonting skulle kunna påvisa, att ha...'
660752
proofread-page
text/x-wiki
s4pqd03ja2ksl962im60he7eakq7kwk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/34
104
226918
660753
2026-10-30T17:16:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vad var att göra? Skulle hon någonsin återfinna honom? Hon kände ett tryck omkring sitt hjärta, som icke ville gå över, utan som ökades med varje dag; hon visste icke längre, om det var vinter eller sommar, solsken eller regn, om fåglarna sjöngo, om det var daliornas eller tusenskönornas tid, om Luxembourgträdgården var vackrare än Tuileriträdgården, om kläderna, som tvätterskan skickade, voro för mycket stärkade eller icke, om Toussaint gjort en god...'
660753
proofread-page
text/x-wiki
rmcbe74ae9fhfoq6erpq28r7d8mqj6l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/35
104
226919
660754
2026-10-30T17:16:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Mig? Ingenting alls svarade hari. Dessa båda varelser, vilka hade älskat varan dra med en så rörande kärlek, och vilka hade så fullständigt gått upp i varandra, de ledo nu för varandras skull, sida vid sida om varandra, utan att säga någonting till varandra, alltjämt små leende.'
660754
proofread-page
text/x-wiki
jnxbu2xcytziio3fycr52to3p4nvhl6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/37
104
226920
660755
2026-10-30T17:17:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette finge se honom så där, skulle hon bliva förbländad; om han ledde henne vid armen och förde henne till Tuilerie-trädgårdens grindar, så skulle vakten skyldra gevär för honom och detta skulle vara tillräckligt för Cosette, samt betaga henne lusten att betrakta ungherrar. Till dessa sorgliga tankar lades dessutom en oväntad händelse. Under sitt isolerade liv och sedan de flyttat till Plumet-gatan, hade de lagt sig till med en vana. De brukade ibl...
660755
proofread-page
text/x-wiki
6g8zr9z10n67kqwn8n35wj1dqlf3rq1
660757
660755
2026-10-30T17:17:38Z
Jonatanskogsfors
17420
660757
proofread-page
text/x-wiki
0ld2jpsqja1m6d3kea7dactj6cdvxcx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/38
104
226921
660756
2026-10-30T17:17:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ställen, dit världsvimlet icke trängde. Det fanns i trakten av Paris ringmurar en del fält ined torf tigt och eländigt utseende, på vilka växte en dålig skörd om sommaren, och vilka om hösten, sedan säden blivit mejad, sågo ut icke som om lien hade gått över dem, utan som om de hade blivit full komligt flådda. Hit gick Jean Valjean gärna. Cosette hade icke heller tråkigt här. Det var ens ligheten för honom, friheten för henne, här blev hon åte...'
660756
proofread-page
text/x-wiki
rldi9r07y6qewvftxb21rwaf4td7hn2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/39
104
226922
660758
2026-10-30T17:18:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'givit Sig ända bort till Barriére du Maine. Det var icl<e niorgonrodnad, det var morgongryning, det var ett underbart och obeskrivligt ögonblick. Några stjärnebilder blixtra till här oclidär på den bleka himlen; jorden är alldeles mörk, himlen all deles ljus. Det går ett sus igenom gräset, över allt det hemlighetsfulla intrycket av skymning. En lärka, som synes sträva ända upp mot stjärnorna, kvittrade från sin svindlande höjd och man skulle kunnat...'
660758
proofread-page
text/x-wiki
nw8hfrpcdu9k9bwcpqbtinu85hi6a84
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/40
104
226923
660759
2026-10-30T17:18:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vilka man skulle kunna säga, att de tränga rakt ned i jorden; det fordras tid för att återvända där ifrån. Jean Valjean hade fördjupat sig i sådana tankar. Han tänkte på Cosette, på den möjliga lyckan, ifall ingenting ställde sig emellan henne och honom, på det ljusa skimmer, med vilket hon fyllde hela hans liv, oclisom var hans själs an dedräkt. Han var nästan lycklig i dessa dröm mar. Cosette stod bredvid honom, betraktande molnen, vilka börja...'
660759
proofread-page
text/x-wiki
sq1q7766pgpwtoza5ttvr1kyvfl32ab
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/41
104
226924
660760
2026-10-30T17:18:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och kantiga; det tycktes likna ett åkdon, men vad som fanns på detta, kunde man icke urskilja. Det fanns hästar och hjul, man hördo rop ljuda och piskor smälla. Så småningom kunde man urskilja konturerna allt tydligare, fastän de fortfarande vo ro insvepta i mörker. Det var verkligen en vagn, som kört in på vägen från boulevarden, och som nu färdades i den riktning, stadsporten låg, och in vid vilken Jean Valjean befann sig. Efter denna vagn följde...
660760
proofread-page
text/x-wiki
hr6c6wofoz3z9fjtsh32zzgcudjhxni
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/42
104
226925
660761
2026-10-30T17:18:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'påminna om ett liktåg. Skuggbildernas ansikten liknade dödas, och vi vilja här närmare omtala vilka de voro. Sju åkdon följde varandra i rad pä vägen. De sex första sågo egendomliga ut. De bestodo av långa stegar, vilka vilade på två hjul och vid främ re ändan bildande skalmar. Vid varje åkdon eller rättare sagt vid varje ste ge voro fyra hästar spända i rad. På dessa ste gar färdades egendomliga klasar av människor. I den halvdager, som rå...'
660761
proofread-page
text/x-wiki
e6bskdk137ecuntmb8k96nugkhl27ux
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/43
104
226926
660762
2026-10-30T17:18:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åkdonet var en stor rustvagn på fyra hjul och med sex liästar. På denna skramlade järngrytor och allehanda pannor; på bottnen såg man även några bundna män ligga utsträckta. De syntes vara sjuka. Denna vagn var försedd med en bristfällig flätning oclitycktes ha tjänstgjort vid färden till avrättsplatsen. Dessa åkdon höllo sig mitt på vägen. På båda sidor gingo en dubbel rad av vakter med ett skurk aktigt utseende, klädda i trekantiga hattar alld...'
660762
proofread-page
text/x-wiki
mdfzel5q5ymlgtmrrihet69ntgu6xyj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/44
104
226927
660763
2026-10-30T17:18:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En folkmassa, som uppstått med förbluffande hastighet, såsom vanan är i Paris, trängdes på båda sidor om vägen. Man hörde rop från grän derna och klapprandet från trädgårdsdrängarnas träskor, när de sprungo till för att titta på skå despelet. De på åkdonen hopkedjade männen skakade framåt utan att säga ett ord. De sågo alldeles likbleka ut i morgonkylan. De buro alla byxor av lärft och hade de nakna fötterna instuckna i träskor. Resten av...'
660763
proofread-page
text/x-wiki
8o7jbciac5ormqeibs18wawxgcz9cgu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/45
104
226928
660764
2026-10-30T17:19:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man såg här icke annat än torra slocknade ögon med ett olycksbådande uttryck. Eskorten svor, inen fångarna sade icke ett ord, och då och då hörde man ljudet från en käpp, som träffade ax lar eller huvuden. Några av männen gäspade. Trasorna voro fasaväckande att se på, fötterna svängde i luften, axlarna guppade upp och ned, huvuden stöttes mot varandra, järnen slamrade, ögonen stirrade vilt, händerna knötos eller hängde öppna, som på en död o...'
660764
proofread-page
text/x-wiki
0uh7r1jox1qpq21u5gokwz6bvrz5b26
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/46
104
226929
660765
2026-10-30T17:19:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vinden och luftens raseri, alldeles som träden och stenarna. Käpparna skonade icke ens de sjuka, som bund na med rep ocli utan att göra en rörelse lågo i det sjunde åkdonet, och vilka tycktes slängda dit som säckar, fyllda med elände. Plötsligt trädde solen fram, oclihimlen badade i ljus. Man skulle kunnat säga, att alla dessa rysliga huvuden sattes i lågor. Tungornas band lossades och en kaskad av hån oclisvordomar bröt fram. Det horisontellt fallan...
660765
proofread-page
text/x-wiki
e6878lauint7c4l259bq54p7huaszrw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/47
104
226930
660766
2026-10-30T17:19:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bara vestalerna. Träden vajade dystert och den nyfikna hopen lyssnade med öppna munnar till dessa visor, som skrålades av gengångare. I detta tåg fann man prov på alla olyckor. Man kunde där återfinna alla djurfysinomier, gubbar, ynglingar, kala hjässor, gråa skägg, alla vidun derligheter, dyster resignation, vilda leenden, van sinniga ställningar, svinprofiler under mösskär marna, huvuden som liknade unga flickors med lockar vid tinningarna, barns...
660766
proofread-page
text/x-wiki
mel5tn42fmil1tvczgne0a53zr2j5zh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/48
104
226931
660767
2026-10-30T17:19:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sultat. Varje addition av olyckliga giver en sum ma. Varje kedja tycktes ha en gemensam själ och varje vagn sin fysinomi. Vid sidan om den, där man sjöng, kom en, där man tjöt. På en tred je tiggde man, och man såg en, där det gnisslades tänder. En annan hotade de förbigående. En hädade försynen, under det att det var gravlikt tyst i den sista. Dante skulle kunnat tro sig se helvetets sju avdelningar. En av vaktarna hade en krolc i spetsen av sin kä...
660767
proofread-page
text/x-wiki
5lyufri8bpgpx90lgr5v6ufhf2kxd4r
660769
660767
2026-10-30T17:20:21Z
Jonatanskogsfors
17420
660769
proofread-page
text/x-wiki
ranlicyu4hqwd7oz348yaxeoa5aznvv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/49
104
226932
660768
2026-10-30T17:20:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke längre detta skådespel utan hade fått en vi sion. Han ville resa sig, fly undan, men kunde ej röra en fot. De saker vi se, gripa oss stundom och hålla oss kvar. Han blev alltså stående som förstenad ocli frågade sig under djup ångest, vad meningen var med denna hemska förföljelse och varifrån dessa avgrundsandar kunde kommit, som förföljde honom. Plötsligt förde han handen till pannan, den vanliga gesten hos den, som erinrar sig något. Han kom i...
660768
proofread-page
text/x-wiki
4dajymuiwech15i7m5l98mvocqw3oft
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/50
104
226933
660770
2026-10-30T17:20:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kröpo samman, straffet utlöste en hemsk under dånighet och alla tego under det blickarna liknade bundna vargars. Cosette darrade i hela kroppen och fortsatte: — Äro de ännu människor? — Stundom, sade den olycklige. Det var i själva verket fångtransporten, som före daggryningen avgått från Bicétre oclitagit vägen över Mans för att undvika Fontainebleau, där ko nungen då befann sig. Denna omväg förlängde den förskräckliga resan med tre eller f...'
660770
proofread-page
text/x-wiki
5bu1et8zaajesd7zpb7tk2g82pbv7yq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/51
104
226934
660771
2026-10-30T17:20:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delse det av någon anledning anordnades fester i Paris, en revy på Marsfältet, kapprodd på Seine, skådespel på Chantes-Ilysées, fyrverkerier på Etoile-platsen. Jean Valjean gjorde våld på sina gamla vanor och visade Cosette allt detta för att skingra hennes minne från gårdagen och genom all denna glättighet dölja det avskyvärda, som hon nyss hade sett. Den revy, som kryddade fest ligheterna, åstadkom helt naturligt, att man över allt såg glänsande...'
660771
proofread-page
text/x-wiki
jkz96w52q60gqy7cmtbjp0hxqiyuxq2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/52
104
226935
660772
2026-10-30T17:21:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kan beundransvärt och liknade en sky kring en stjärna. Solstrålarna spelade kring hennes hu vud, hennes hy var frisk efter sömnen, och hon be traktades ömt av den gamle, under det att hon plockade bladen av en prästkrage. Cosette kände icke till de förtjusande frågorna älskar, älskar inte. Vem skulle väl ha lärt henne det? Hon lekte med denna blomma instinktivt och oskyldigt utan att ana, att sönderplockandet av en prästkrage kan avslöja ett hjärta....
660772
proofread-page
text/x-wiki
dnx1g8w0hbv9c98ozkzi5ht828y6i8r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/54
104
226936
660773
2026-10-30T17:21:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Dagen efter detta besök infann sig Jean Valjean på morgonen i paviljongen, lugn som vanligt, men med ett sår på vänstra armen. Såret var stort, inflammerat och varigt, liknande ett bränn sår, och han förklarade på något sätt hur han fått det. Detta sår hade till följd, att han icke på över en månad på grund av feber kunde läm na huset. Han ville icke rådfråga någon läkare. När Cosette tiggde och bad honom att göra det, så sade han: Kalla d...'
660773
proofread-page
text/x-wiki
l305ey590a1b31d7yeae8dglcuu92o2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/55
104
226937
660774
2026-10-30T17:21:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rat hans själ, skingrades nu. Han gick så långt, att han sade till sig själv: — Jag har inbillat mig det hela, jag är en gammal dumbom. Hans lycka var sådan, att den rysliga upptäck ten av Thénardiers, som varit så oväntad i Jondrettes koja, icke längre berörde honom. Han hade lyckats fly, man hade förlorat spåret, och vad behövde han då bry sig om allt annat? Han tänkte endast på att de olyckliga voro att be klaga. De voro nu inspärrade i fänge...'
660774
proofread-page
text/x-wiki
cl1q1ec0gryctoa9m4onfwsdpco1elq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/56
104
226938
660775
2026-10-30T17:22:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina promenader i trädgården, ofta ensam, eme dan, som vi redan anmärkt, Jean Valjean nästan aldrig gick dit, troligen därför att han fruktade för att bliva iakttagen. Jean Valjeans sår hade varit ett avbrott i hans enformighet. När Cosette såg, att hennes far led mindre, att han höll på att bättra sig, ocli att han syntes lycklig, erfor hon en känsla av belåtenhet, vilken hon själv knappast märkte, men som kom omed vetet och naturligt. Snart var ma...
660775
proofread-page
text/x-wiki
9mzaymat44w826c7xjvwx3wt8sux57x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/57
104
226939
660776
2026-10-30T17:22:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'längre så sorgsen och dyster. Om förmidda garna, vid tiotiden, efter frukosten, när hon lyc kats övertala sin far att på en kvarts timma komma ned i trädgården, och då hon promenerade med honom i solen framför trappan till pavil jongen och stödde hans sjuka arm, varseblev hon icke själv, att hon smålog i varje ögonblick, och att hon var lycklig. Jean Valjean såg med glädje, att hon blomst rade upp och blev frisk på nytt. — 0, det välsignade s...'
660776
proofread-page
text/x-wiki
h6t26itkbgens4skbts5odzl0zpynhh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/59
104
226940
660777
2026-10-30T17:22:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'olycka, kunde bli Gavroch's räddning. Trädgår den gränsade intill en ödslig ocli icke stenlagd gränd, där buskarna frodades i väntan på de hus, som i framtiden skulle byggas; denna gränd skilde trädgården genom ett staket. Gavroche begav sig iväg emot trädgården till; lian kände igen gränden, han kände igen äppleträdet, han konstaterade, att fruktlådan fanns, han undersökte staketet och fann, att det var en små sak att klättra över det. Det...'
660777
proofread-page
text/x-wiki
tnt8krfoltdb0g5grdnscdciq0lh7te
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/60
104
226941
660778
2026-10-30T17:22:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Mabeuf, tänkte Gavroche, det var också ett märkvärdigt namn. Den på så sätt tilltalade gubben rörde sig icke. Den gamla fortsatte: — Herr Mabeuf! Mannen lyfte icke sina ögon från marken men beslöt sig för att svara: — Nåväl, mor Plutarque! — Mor Plutarque! tänkte Gavroche. Återigen ett märkvärdigt namn! Mor Plutarque fortsatte ociitvingade gubben att deltaga i samtalet. — Värden är icke nöjd. — Varför? — Han har tre kvartalshyror att...'
660778
proofread-page
text/x-wiki
47attshl4cseds00v433bsxodzhkhle
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/61
104
226942
660779
2026-10-30T17:22:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad skall man då äta? — Bröd. — Bagaren vill ha avbetalning; utan pengar intet bröd, säger han. — Det är gott. — Vad skall Ni då äta? — Vi hava äpplena i lådan där. — Men, herrn, det är alldeles omöjligt att leva utan pengar. — Det har jag inga. Gumman gick sin väg, gubben kvarstannade ensam. Han satte sig ned för att tänka. Gavroche tänkte även å sin sida. Det började nästan bli natt. Det första resultatet av Gavroches tänkande v...'
660779
proofread-page
text/x-wiki
l7w8nk9qavr17n4vp122gye7m3v5b5t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/62
104
226943
660780
2026-10-30T17:23:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Himmelens ljusa skimmer lyste upp marken, och gränden liknade en ljus strimma mellan två mörka buskrader. Plötsligt uppenbarade sig två skuggor på den vita strimman. Den ena syntes framför den an dra med något avstånd emellan. — Aha, här komma två stycken! — sade Gavroche till sig själv. Den främsta skuggan syntes tillhöra en gammal borgare. Han gick något framåtlutad, såg tank full ut, var mer än enkelt klädd, vandrade lång samt, såsom h...'
660780
proofread-page
text/x-wiki
kp7ski9kgd0hgp8fyg66akovmvz9wi8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/63
104
226944
660781
2026-10-30T17:23:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skuggan kände Gavroche genast igen; det var Montparnasse. Vad den förre beträffar, så kände han ingenting annat till om denne, än att det såg ut att vara en hygglig gammal man. Gavroche började genast göra sina iakttagelser. En av de två personerna hade tydligen någon ting i sinnet mot den andre. Gavroche hade en utmärkt plats, varifrån han kunde iakttaga allt, som kunde hända. Alkoven var ett utmärkt göm ställe. Att Montparnasse var på jakt vid den...
660781
proofread-page
text/x-wiki
16klp3hl59seiomfb8dwmn2knmstg3h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/64
104
226945
660782
2026-10-30T17:23:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blick senare låg en av de båda männen under den andra, kullslagen, rosslande och vred sig som i ett skruvstäd, men det hade iclce gått alldeles så, som Gavroche väntat sig. Den som låg underst på marken var Montparnasse; den, som hade övertaget, var den gamle mannen. Allt detta tilldrog sig på några stegs avstånd ifrån Gavroche. Den gamle mannen hade tagit emot törnen men givit den tillbaka med en så oerhörd kraft, att det endast varit ett ögonblicks...
660782
proofread-page
text/x-wiki
5rwz5r7e7wqco9byf5abd0u0p7pvvjp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/65
104
226946
660783
2026-10-30T17:23:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nu, och Gavroche hörde honom säga till Montparnasse: — Res dig upp. Montparnasse reste sig, men den gamle mannen fasthöll honom. Montparnasse var förödmjukad och utom sig av förargelse. Han kände sig ungefär såsom en varg skulle göra, om han hade blivit biten av ett får. Gavroche spetsade både ögon och öron ocliansträngde sig med fördubb lade krafter att iakttaga allt. Han hade oerhört roligt. Hans noggranna uppmärksamhet såsom åskå dare fick s...'
660783
proofread-page
text/x-wiki
hvycd5ab45c2j2kkv13y3jg5wt0eeft
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/66
104
226947
660784
2026-10-30T17:24:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det blev alldeles tyst. Den gamle tycktes för sjunka i tankar. Han förblev orörlig men släppte icke taget om Montparnasse. Allt emellanåt försökte banditen, som var både stark och smidig, att rycka sig lös, alldeles som ett vilddjur, vilket fastnat i någon snara. Han hoppade hastigt till, försökte sätta krokben, sling rade sig och krumbuktade sig och gjorde alla försök att slita sig loss. Den gamle tycktes knap past lägga märke till det utan fasth...'
660784
proofread-page
text/x-wiki
9q1u64ak0gg6gowl687pn7vr5quzwib
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/67
104
226948
660785
2026-10-30T17:24:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dig, och du skall snart vara krossad mellan kug garna. Är du en gång gripen, så är du hopplös. Arbeta i stället oförtrutet, låt arbetets obevekliga järnhand gripa dig. Förtjäna ditt bröd. Arbeta och gör din plikt, det vill du icke och att vara såsom alla andra, det tråkar ut dig. Nåväl! Du skall få det annorlunda! Arbetet är lagen, och den som vägrar att följa den, emedan han tycker det är tråkigt, den skall få sitt straff. Du vill icke vara arb...'
660785
proofread-page
text/x-wiki
1r6divyhz7k3egwoyo3qsucfjz7uho1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/68
104
226949
660786
2026-10-30T17:25:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utan oro och ängslan. Varje minut, som passerar förbi, skall tära på dina muskler. Det som för andra är lätt som en fjäder, skall för dig bli tungt som ett Stenberg. Det allra lättaste skall för dig bli det allra svåraste. Livet för dig skall te sig som skepnaden av ett vidunder. Att gå, komma, andas, allt detta skall för dig vara ett oerliört ar bete. Din tunga skall förefalla dig som en jättetyngd. Antingen du skall gå hit eller dit, så skall det...'
660786
proofread-page
text/x-wiki
sjdkmf2cxo03yeypz2b3qxi31qpimxl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/69
104
226950
660787
2026-10-30T17:26:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ra, att du drunknar i dem. Jag vill icke tala om de hål, som måste stoppas igen, om de stenar, som måste borttagas och sättas tillbaka tjugotals gån ger om dagen, om sanden, som man måste gömma i säcken. Det finnes ett lås; vanliga borgare ha en nyckel i sin ficka. Men om du skulle vilja öpp na låset, så måste du först utföra ett storverk; du skall taga ett myntstycke och sönderskära det i två bitar; med vilka verktyg? Du måste själv finna upp dem...'
660787
proofread-page
text/x-wiki
rxtj6nztdi0puqcakblq4yik4rh3j3p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/70
104
226951
660788
2026-10-30T17:26:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sedan du fullbordat allt, sedan du verkställt alla dessa arbeten, som krävt både konst, skicklighet, händighet och tålamod, och om man då får veta, att det är du, som gjort allt detta, vad blir då din lön? Jo, fängelset. Där ser du din framtid. Lättjan, nöjeslystnaden, vilka avgrunder. Att göra ingenting, det är det sänsta man kan göra, för står du mig? Att leva sysslolös, att så att säga äta på samhället, det är liktydigt med att vara en pa...'
660788
proofread-page
text/x-wiki
ixt5nlkt7409g1v2e9uwj9tcn5hgl97
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/71
104
226952
660789
2026-10-30T17:26:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bjudes dig, ha maskarna bitit i förut. Du skall bli lik en insekt i en källare. Ahl Hav då förbarmande med dig själv, olyck liga barn, så ung, så ung, att du för knappt tjugo år sedan lämnade din amma, och säkert har du fortfarande en mor i livet. Jag ber dig, lyssna till mig. Du vill bära vackra, svarta kläder, fina stövlar, frisérat hår, behaga kvinnfolken och över huvud taget vara fin. Men, du skall bli slätrakad i huvudet, och du skall iklädas en...
660789
proofread-page
text/x-wiki
7pou7xtm301e48gt2wygafu8072ldr4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/72
104
226953
660790
2026-10-30T17:26:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sant, vad var det du ville hava av mig? Min börs? Se här! Gubben släppte nu Montparnasse och lade i lians hand sin börs, vilken Montparnasse vägde ett ögonblick. Med samma automatiska försiktig het som om han stulit den, lät Montparnasse den glida ned i bakfickan på sin rock. Sedan detta var gjort, vände den gamle honom ryggen och återtog lugnt sin promenad. — Odåga! mumlade Montparnasse. Vem var den gamle mannen? Läsaren har sä kerligen redan gissa...
660790
proofread-page
text/x-wiki
2pmfg0o701sfdpt291qytlvnabxf797
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/73
104
226954
660791
2026-10-30T17:26:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke hade minsta orsak att vara på sin vakt, och, som för första gången i sitt liv tänkte, hade icke upptäckt någonting. När Gavroche uppnått den plats, där fader Mabeuf befann sig, kastade han börsen över staketet och skyndade sig bort där ifrån. Börsen föll ned på fader Mabeufs fot. Detta vidrörande väckte honom. Han böjde sig ned och tog upp börsen. Han förstod rakt ingenting, men han öppnade den. Det var en börs med två fack; i det ena fann...'
660791
proofread-page
text/x-wiki
is2xs0iej6r5025m4oh9ahcii8djnt8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/74
104
226955
660792
2026-10-30T17:27:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
660792
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/76
104
226956
660793
2026-10-30T17:27:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina promenader förbi trädgårdsgrinden en stilig lanciärofficer, smärt om livet som en geting, ele gant uniform, kinder, nästan som en flickas, sabeln under armen, väl friserade mustascher ocli glänsande schapka. Förresten hade han ljust hår, blå ögon, runt ansikte, vackert, men tillgjort. I allt utgjorde han en kontrast till Marius. Han hade en cigarr i munnen. Cosette tänkte, att denne officer förmodligen tjänstgjorde vid kasernen på Babylonegatan....
660793
proofread-page
text/x-wiki
kfwjl1sfug4iopywyyot8a0t41w2kry
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/77
104
226957
660794
2026-10-30T17:27:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var just i detta ögonblick, som Marius gick omkring i dödstankar och sade till sig själv: — Ack, om jag blott finge återse henne, innan jag dör! Om han hade fått sin önskan uppfylld, om han i dessa ögonblick fått se Cosette betraktande en lanciär, så skulle han saknat ord och han skulle ha dött av sorg. Vems var felet? Ingens. Marius tillhörde dessa naturer, som gräva ned sig i smärta och som förbli däri; Cosette däremot tillhörde dem, som visser...'
660794
proofread-page
text/x-wiki
0qnmmmqih67w3avrurkvcnlzlyzalaz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/78
104
226958
660795
2026-10-30T17:27:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ung man utan vare sig namn, börd, förmögenhet, som uppbär ett tempel av ädla känslor och nobla tankar, men det finnes också många män av värld, som förefalla nöjda och välmående, med blanka stövlar och vackra ord. På deras yttre finnes in tet att anmärka, men deras inre är uppfyllt av våldsamma och orena passioner, och frånsett des sa äro de tomma och ytliga. Vad tilldrog sig nu i Cosettes själ? En lugn och slumrande passion, kärleken i något...'
660795
proofread-page
text/x-wiki
hrke94c0xljba2eahqqoq0fp06cqnbm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/80
104
226959
660796
2026-10-30T17:37:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Plötsligt tyckte hon sig höra steg av någon, som gick i trädgården. Det kunde icke vara hennes far; han var borta; det kunde icke vara Toussainte; hon hade redan gått och lagt sig. Klockan var tio på aftonen. Hon gick bort till salongens stängda fönster, lade örat intill och lyssnade. Hon tyckte sig höra en karls steg, sakta och försiktiga. Hon skyndade hastigt upp för trappan och in i sitt rum, öppnade något på jalusien och såg ut i trädgården. Det v...
660796
proofread-page
text/x-wiki
afggi42pgvo88vfd6yj7nutyzxyn1jf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/81
104
226960
660797
2026-10-30T17:37:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Förut hade Cosette av naturen icke varit sär skilt rädd av sig. Det fanns i hennes ådror nå gonting av bohémens blod och något av den barfotavandrande äventyrerskans. Man torde draga sig till minnes, att hon var mera lärka än duva. I grund och botten var hon av en modig och djärv natur. Följande dag vid mörkrets inbrott promenerade hon i trädgården. Under inflytande av de orediga tankar, som sysselsatte henne, tycte hon sig visserligen då och då hör...
660797
proofread-page
text/x-wiki
l9ycncdr0u6xkzk9jf6j3535yyv4f4r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/83
104
226961
660798
2026-10-30T17:38:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean blev fundersam. — Det kan icke vara någonting, sade han. Han lämnade henne, uppgivande någon före vändning härför och gick ned i trädgården, där hon såg honom undersöka grinden. På natten vaknade hon; denna gång var hon alldeles säker på, att hon hörde någon gå med tydliga steg, helt.nära trappan under hennes fön ster. Hon skyndade dit ocliöppnade det. Det fanns verkligen i trädgården en karl, som höll en stor käpp i handen. 1...'
660798
proofread-page
text/x-wiki
gck3hk9kdqflhoohp7qjcjrgcthrc3q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/82
104
226962
660799
2026-10-30T17:38:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skräckinjagande skugga, som hade en rund hatt. Det var som skuggan av en man, vilken befunnit sig i närheten av trädgruppen några steg ifrån Cosette. Hon blev stående en minut utan att kunna vare sig tala, skrika, röra sig eller vända på huvudet. Slutligen samlade hon allt sitt niod och vände sig resolut om. Där fanns ingen. Hon såg på marken. Skuggan hade försvunnit. Hon gick åter in ibland träden, sökte överallt i alla vrår, gick ända fram till grin...
660799
proofread-page
text/x-wiki
mx31c85iwdvu3cla5az1nc7erjuzvlz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/84
104
226963
660800
2026-10-30T17:38:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag väcker dig för att göra dig lugn, sade han. Titta här. Här har du din skugga med den runda hatten. Och han visade henne på gräsmattan en skug ga, som månen avtecknade, och som verkligen lik nade skepnaden av en man, vilken bar en rund hatt. Det var skuggan av en skorstenspipa av järnbleck med en huv över, som befann sig på ett tak i grannskapet. Cosette började också att skratta; alla hennes ängsliga gissningar försvunno och följande dag vid f...
660800
proofread-page
text/x-wiki
sh6td4mhvsdqgbav1ewgmaof04cikmh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/85
104
226964
660801
2026-10-30T17:38:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de vara någon som promenerat i trädgården på aftonen eller mitt i natten. Efter några dagar uppenbarade sig emellertid någonting nytt.'
660801
proofread-page
text/x-wiki
quchzbi4pmbx415va74ema0rsvqpfjg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/87
104
226965
660802
2026-10-30T17:39:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen träskor för att kunna gå i trädgården vid denna tiden. Man förkyler sig. Hon gick tillbaka till bänken. I samma ögonblick som hon tänkte sätta sig ned, märkte hon, att på den plats, hon lämnat, låg en ganska stor sten. Hon visste med bestämdhet, att den icke fanns där förut. Cosette betraktade denna sten och frågade sig själv vad den skulle betyda. Plötsligt gick det upp för henne, att stenen icke hade kommit på bänken av sig själv, utan att...'
660802
proofread-page
text/x-wiki
82b07gcezvh9wenznd3zrpiuvqp0joe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/88
104
226966
660803
2026-10-30T17:39:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'om nätterna försänkt i tankar, kom ofta ganska sent hem. — Toussainte, återtog Cosette, du stänger väl luckorna till trädgården ordentligt varje afton och sätter för bommarna och skjuter för riglarna? — ja, var lugn, fröken. Toussainte glömde aldrig detta, och Cosette visste det också, men hon kunde aldrig låta bli att tillägga: — Det är så ödsligt här. — Ja, det är det nog, sade Toussainte. Man skulle kunna bli mördad här på kortare tid...'
660803
proofread-page
text/x-wiki
de81o4ov19mw1tmeenj2aod0skna81m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/89
104
226967
660804
2026-10-30T17:39:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inte improviserat och kanske något vid tanken på den gångna veckans syner vågade Cosette icke ens säga: — Se efter stenen, som någon lagt på bänken! Så rädd var hon för att öppna trädgårdsdörren och för att "karlarna"skulle komma in. Hon lät omsorgsfullt låsa alla dörrar och fönster och lät Toussainte undersöka hela huset ifrån källaren till vindetn, stängde in sig i sitt rum, sköt för riglarne, tittade under sin säng, lade sig och sov då...'
660804
proofread-page
text/x-wiki
rr3dgwfpkmlhmu6c2pn33xgka03z9cj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/90
104
226968
660805
2026-10-30T17:39:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gor försvunno ur hennes tankar till och med ste nen. Det hade aldrig funnits någon sten på bänken, liksom det aldrig funnits någon karl med rund hatt i trädgården; jag har drömt om stenen lik som om det andra. Hon klädde på sig, gick ned i trädgården, tog vägen bort till bänken och kände en kall rysning. Stenen fanns där. Men detta varade endast ett ögonblick. Vad som var rädsla om natten, är nyfikenhet om dagen. — Bah! sade hon. Jag skall se eft...'
660805
proofread-page
text/x-wiki
c1x7c4p93x1dmr5rzt8zxvgrqeja76z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/91
104
226969
660806
2026-10-30T17:40:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette sökte efter ett namn, men det fanns in tet; hon sökte en signatur, men icke heller nå gon sådan fanns. Till vem var detta adresserat? Förmodligen till henne själv, eftersom en hand lagt paketet på hennes bänk. Vem kom det ifrån? En egendomlig makt fängslade henne, hon för sökte vända bort sina ögon ifrån bladen, som darrade i hennes hand, hon betraktade himlen, gatan, akasierna, som badade i ljus, duvorna, som sutto på ett tak i närheten; d...
660806
proofread-page
text/x-wiki
o6yinla295cxl2q6g9vknng10oh09cn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/93
104
226970
660807
2026-10-30T17:40:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'då själen knäböjer, oberoende av kroppens ställ ning. Älskande, vilka äro skilda åt, svika frånvaron på tusentals chimära sätt, vilka dock äga sin verk lighet. Man hindrar dem ifrån att se varandra, de kunna icke skriva till varandra; de finna då en mängd hemlighetsfulla medel, varmed de sätta sig i förbindelse med varandra. De skicka varandra fåglarnas sång, blommornas doft, barnens leende, solens ljus, vindens suckar, stjärnornas strålar, ja,...'
660807
proofread-page
text/x-wiki
peb1w34oype9fw6wx48tob2cdt7r4x3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/94
104
226971
660808
2026-10-30T17:40:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '0, kärlek! Dyrkan! Lycksaligheten hos tvenne själar, som förstå varandra, hos två hjärtan, som skänka sig åt varandra, hos två blickar, som sän ka sig i varandra! Ni skall ge mig denna sällhet, jag hoppas det. Ensliga vandringar på tu man hand, underbara, välsignade dagar! Ibland har jag drömt om, att en timma sänkte sig ned från änglarnas liv och vävde in sig i människornas. Gud kan icke skänka de älskande större sällhet än när han ger dem til...'
660808
proofread-page
text/x-wiki
kdsfbtn65xn9g5ebnesutouc2wajude
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/95
104
226972
660809
2026-10-30T17:40:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tvenne väsen till en änglalik och helig enhet, så är livets hemlighet uppenbarad för dem; de äro då icke längre blott två ting i samma bestämmelse; de äro icke längre blott de båda vingarna hos samma ande. Älska, sträval Den dagen du ser en kvinna, som rör sig fram för dig, omstrålad av ljus, då är du förlorad, då älskar du. Det återstår dig då endast en sak; att tänka på henne så intensivt, att hon nödgas tänka tillbaka på dig. Det som...'
660809
proofread-page
text/x-wiki
7kqp3tmk5kkmlh700ndx9v6lyoumz6e
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/96
104
226973
660810
2026-10-30T17:40:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ket begrundande som himlen och mer än himlen lycksaligheten. — Kommer hon ännu till Luxembourg? — Nej, herre. — Det är i denna kyrkan, som hon övervar mässan, inte sant? — Hon har icke varit här på länge. — Bor hon alltid i detta huset? — Hon har flyttat! — Vart har hon flyttat? — Hon har icke sagt det. Hur sorgligt att icke veta, vart man skall sända sin egen själ! Kärleken kan ibland vara barnslig; de andra passionerna kunna ibland vara småa...'
660810
proofread-page
text/x-wiki
3lnblk9mv7glskdhpe86v5nvmqgz987
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/97
104
226974
660811
2026-10-30T17:40:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Älska! En dyster, strålande förklaring, blan dad med straff. Det är extasen tillsammans med dödskampen. 0, vilken fåglarnas glädjel De sjunga, emedan de äga ett näste. Kärleken är en himmelslc inandning av paradi sets luft. Ni, djupsinniga hjärtan och tänkande männi skor, tag livet sådant som Gud gjort det. Det är en lång prövning, en obegriplig förberedelse till den okända bestämmelsen. Denna bestämmelse, den rätta, börjar för människan m...'
660811
proofread-page
text/x-wiki
eh0vbrm5ahjbsxnhayjz8u454xzqc62
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/98
104
226975
660812
2026-10-30T17:41:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att älskas är stort, meii långt större är att äl ska. Hjärtat blir heroiskt utav passionens kraft. Det består uteslutande av det som är rent och det stöder sig uteslutande på det som är stort och ädelt. En ovärdig tanke trivs inte där, lika litet som en nässla trivs på ett snöfält. Den höga och rena anden, otillgänglig för mängdens passioner oclisinnesrörelser, behärskande denna världens moln och skuggor, dess dårskaper, dess osannin gar, d...'
660812
proofread-page
text/x-wiki
o0u8uywcwovxt12diy8b60prxkyqsn2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/100
104
226976
660813
2026-10-30T17:41:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och fyllde hennes hjärta med ett ljust skimmer. Den uppfostran, som hade bibringats henne, hade alltid talat oin själen och aldrig om kärleken, all deles som om man skulle tala om branden men icke lågan. Detta papper, bestående av några sidor, uppenbarade plötsligt för henne kärleken, smärtan, bestämmelsen, livet, evigheten, början till slutet. Det var som om en hand plötsligt öppnat sig och kastat till henne en mängd strålar. Hon fann i dessa rader...
660813
proofread-page
text/x-wiki
kgu7izsp6p3m69h0oqhimh6yr1afol3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/101
104
226977
660814
2026-10-30T17:41:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men varifrån kunde dessa blad komma? Vem hade skrivit dem? Cosette tvivlade ej en minut. Det fanns blott en. Hanl Hennes själ hade åter fyllts av ljus. Hon kände en oerhörd glädje men samtidigt en djup oro. Det var han, han, som skrev till henne: han, som varit där, han, vars arm hade sträckts in genom grinden. Medan hon hade glömt honom, hade han återfunnit henne. Men hade hon verkligen glömt honom? Aldrig! Hon hade varit dåraktig nog att för ett ögo...
660814
proofread-page
text/x-wiki
4c726u8uu6mznn1y7710rpxe1uy3bys
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/102
104
226978
660815
2026-10-30T17:41:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lig, dum, narraktig och enfaldig, förarglig och ful. Officeren ansåg sig skyldig att skänka henne ett småleende. Hon vände sig förargad bort, och harmens rodnad spred sig över hennes kinder. Om hon hade ägt något att kasta på honom inom räck håll, skulle hon gjort det. Hon skyndade bort, gick åter in i paviljongen, låste sitt rum, för att ännu en gång läsa brevet, lära sig det utantill samt ännu en gång tänka över det. När hon läst det tillräc...'
660815
proofread-page
text/x-wiki
44vulfvgx1iau9longdox0schz29cl6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/103
104
226979
660816
2026-10-30T17:42:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hjärta, hon kände det röra vid sin kropp och om Jean Valjean i det ögonblicket hade sett henne, skulle han häpnat vid åsynen av den strålande va relsen, vars ögon uttryckte en sådan outsäglig glädje. — Ja, tänkte hon för sig själv, det är han. Detta är sänt från honom till mig. Och hon inbillade sig, att det var tack vare änglarne, genom försynens ingripande som hon fått detta budskap. 0, du kärlekens förklarade ljus, o, du drömmarnes förgyll...'
660816
proofread-page
text/x-wiki
ak63plrqlzyii1miqji2uhdgdien8ub
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/105
104
226980
660817
2026-10-30T17:42:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Stenen låg fortfarande kvar. Hon satte sig och lade sin vita hand på denna sten, liksom ville hon smeka och tacka densamma. Plötsligt erfor hon denna egendomliga känsla, som bemäktigar sig en ibland, då någon står bak om en utan att man ser denne någon. Hon vände på huvudet och reste sig upp. Det var han. Han var barhuvad. Han föreföll blek och utmagrad. Hans svarta dräkt kunde man knappast känna igen. Skymningen dolde nästan hans vackra panna ocliha...
660817
proofread-page
text/x-wiki
fepqfa5wu19k98864kzttw0onse35bz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/106
104
226981
660818
2026-10-30T17:42:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon fram till ett träd, mot vilket hon lutade sig. Om detta icke stått där, skulle hon fallit. Då hörde hon hans röst, denna röst, som hon egentligen aldrig hört förr, och vilken knappast förmådde höja sig över bladens sus, då den fram viskade: — Förlåt mig, att jag är här. Mitt hjärta är överfullt, jag kunde icke leva på detta sätt, därför har jag kommit. Har ni läst vad jag lagt på bänken? Känner ni igen mig? Var icke rädd för mig. De...'
660818
proofread-page
text/x-wiki
rnd5ro4jzd12ub59il4zomjmmhzan6m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/107
104
226982
660819
2026-10-30T17:42:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Om nätterna gick jag hit. Var inte rädd; ingen ser mig. Jag ville bara se edra fönster på nära håll. Jag har gått så sakta, på det att ingen skulle höra det och emedan jag var rädd för att ni skulle bli skrämd. Häromkvällen stod jag strax bakom er, när ni vände er om, men jag skyndade bort. En gång hörde jag er sjunga. Jag var lycklig. Kan det på något sätt skada er, att jag hör er sjunga innanför fönstret. Nej, det kan det inte. Säkert inte. Se...'
660819
proofread-page
text/x-wiki
t2lz8dsvzzngnzrqffg8fd126gx39sl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/108
104
226983
660820
2026-10-30T17:42:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na, vars former han kände mot sitt bröst. Han var utom sig av kärlek. Hon fattade hans ena hand ocli tryckte den mot sitt hjärta. Han kände papperet, som hon lagt där, och framstammade: — Du älskar mig? Hon svarade med en så svag röst, att den lik nade en fläkt: — Var tyst! Du vet det. Och hon gömde sitt rodnande ansikte vid den berusade och lycklige ynglingens bröst. Han sjönk ned på bänken med henne vid sin sida. De funno inga ord. Stjärnorna bör...'
660820
proofread-page
text/x-wiki
bpwyduozreyxz0ewex047vzj4yn1bsh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/109
104
226984
660821
2026-10-30T17:43:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'väg han kommit in och huru det var möjligt, att han kunde befinna sig i trädgården. Det föreföll henne alldeles naturligt, att han skulle vara där. Ibland vidrörde Marius med sitt knä Cosettes knä, och då gick en dallring genom dem båda. Då och då fick Cosette fram ett ord. Hennes själ dallrade på hennes läppar som en daggdroppe dallrar på en ros. Så småningom började de tala med varandra. De hade varit så överfyllda av känslor, vilka nu efter de...'
660821
proofread-page
text/x-wiki
ekvc2aiavy2j8aixe3hcmpwxo7ll9yz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/110
104
226985
660822
2026-10-30T17:43:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra, de förtrollade varandra och de förbländade varandra. När de hade slutat, när de sagt varandra allt, lutade hon sitt huvud mot hans skuldra och frå gade: — Vad heter du? — Jag heter Marius, sade han. Och du? — Jag heter Cosette.'
660822
proofread-page
text/x-wiki
ofzannfjigfq78x9iazku2154wyasso
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/112
104
226986
660823
2026-10-30T17:43:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kisade hon en elakhet utan gräns, och i förhållande till dem var hennes hjärta otillgängligt. Som man vet, avskydde hon den äldste sonen; den andra förbannade hon. Varför? Därföre. Det mest rysansvärda av alla motiv och det mest ohyggliga av dem alla, därför: Jag har ingen användning för en hel skock barnungar, sade denna mor. Vi vilja nu förklara på vad sätt makarna Thénardier lyckats bli av med de bägge yngsta barnen och huru de lyckades draga förd...'
660823
proofread-page
text/x-wiki
0i57c2f6j2sicv2z6jwdempnpvxhhnb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/113
104
226987
660824
2026-10-30T17:43:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åttio francs i månaden. Dessa åttio francs utbe talades punktligt på en viss dag å gamle Gillenormands vägnar av den person, som uppbar hyrorna. Han hette M. Barge, och bodde på Roi-de-Sicilegatan. Barnen dogo, och då måste även betalnin gen dö. Magnon måste finna på en utväg. Den kategori kvinnor, som hon tillhörde, känner i all mänhet till allt om sina medsystrar. De bevara noggrant varandras hemligheter och hjälpa varan dra. Det fattades Magn...'
660824
proofread-page
text/x-wiki
nizr0fdprsjhu4hfpy495np35jw5q8p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/114
104
226988
660825
2026-10-30T17:43:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märkte ingenting utav ombytet. — Ack, min lierre, vad de likna er, sade Magnon. Thénardier, som icke hade något emot små av vikelser, begagnade detta tillfälle att byta om namn och kallade sig Jondrette. Hans båda flickor ocli Gavroche hade knappast tid att märka, att de hade tvenne små bröder. På en viss grad av eländet gripes man av likgiltigheten, och man betraktar knappast de levande människorna såsom någon ting verkligt. Ens närmaste te sig oft...
660825
proofread-page
text/x-wiki
go5xliino9llatywrj6dxjn1u4y7i5f
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/115
104
226989
660826
2026-10-30T17:44:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Allt är tillåtet. Ingen människa kan finna något otillräckligt häri. Och när det är fråga om barn, som icke äga en sou, så se de icke heller efter så noga. Fröken Magnon bestod sig med en viss elegans. Hon klädde sig fint. Hon delade sin bostad, som var möblerad med vissa anspråk, ehuru tarvligt och trasgrannt, med en illmarig engelska, som nu mera var parisiska. Denna engelska framhöll all tid sina förbindelser med rikt och förnämt folk. Hon...'
660826
proofread-page
text/x-wiki
0ykgpkl86dsk4bavk6f0r1cmq28cawu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/116
104
226990
660827
2026-10-30T17:44:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en dag till Magnon för att hämta sina tio francs, oclidå yttrade han till henne följande: — Jag tycker verkligen, att "Fadern" borde giva dem undervisning också. Men de stackars barnen, som hitintills varit nå got så när beskyddade, blevo plötsligt utkastade i livet och nödsakade att sörja för sig själv. En omfattande arrestering som denna, vari Jondrette var inblandad, drar ofta med sig ytterligare undersökningar och häktningar, och sådant kan icke...
660827
proofread-page
text/x-wiki
nc5vh7gkw09jeltqfjqvyfqz4h1ne79
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/117
104
226991
660828
2026-10-30T17:44:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lämna; på papperet stod en adress: M. Barge, vicevärd för Roi-de-Cicil-gatan n:r 8. Skomaka ren sade till dem: — Ni bor inte här längre. Gå dit. Det är strax här intill. Första gatan till vänster. Fråga värden och visa denna lapp. De båda barnen gingo, den äldre ledsagande sin yngre bror och hållande i handen det papper, som skulle vara deras vägvisare. Det var kallt, och de små stelnade fingrarna förmådde icke fasthålla lappen säkert. Vid hörn...'
660828
proofread-page
text/x-wiki
nk4k7lv69nyc336asej3rxpmo37672g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/119
104
226992
660829
2026-10-30T17:45:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'allt som oftast hårda stormar, beledsagade av ås ka ocliblixt. En afton, då vinden rasade så skarpt, att man kunde tro, att man hade januari månad tillbaka, ocli då de personer, som tvingades att va ra ute, tagit på sig sina varmaste rockar, då stod lille Gavroche huttrande av köld och klädd i sina trasor. Han var doclc lika glad som vanligt ocli betraktade med förtjusning en barberares butik i trakten av L'0rme-Saint-Gervais. Han var klädd i en fru...
660829
proofread-page
text/x-wiki
28qey7lbj7se7kbhj0bxbl5uuja0z6z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/120
104
226993
660830
2026-10-30T17:45:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'samtidigt hade blicken fäst på tvålen, mumlade han mellan tänderna: — Tisdag — det är icke tisdag. Är det tisdag? Det är kanske tisdag — jo, det är tisdag. Man har aldrig kunnat utfundera vad lian me nade med denna monolog. Om denna monolog möjligen kunde hänföra sig till funderingarna över när han sista gången ätit en ordentlig måltid, så var detta för tre dagar sedan, för man hade nu fredag. Barberaren, som stod i sin uppvärmda butik, var f...'
660830
proofread-page
text/x-wiki
degm4teomfsnbc7vco0g0yh2rpy0iyj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/121
104
226994
660831
2026-10-30T17:45:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och deras ord voro omöjliga att förstå, emedan de skakades av snyftningar och hackade tänder. Barberaren vände sig om med en vresig min, och utan att lägga bort rakkniven, knuffade han undan den äldre med vänstra handen och den yngre med knät, körde ut dem på gatan och stängde sin dörr sägande: — Här komma de och släppa in all kylan för ingenting. De båda barnen återtogo gråtande sin vandring. Nu var himlen mulen, och det började regna. Lille Gavro...'
660831
proofread-page
text/x-wiki
5vqumwf48oq1tvdfydvfa1m6of5awjz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/122
104
226995
660832
2026-10-30T17:45:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'che förde dem framåt Saint-Antoine-gatan i rikt ning mot Bastiljen. Gavroche kastade en förargad blick tillbaka på barberarens fönster. — Han har inte något hjärta, den där fula fis ken, mumlade han, han är engelsman. En flicka, som såg dem vandra alla tre i rad med Gavroclie i teten gav upp ett gapskratt. Det ta skratt visade, att hon hånade gruppen.. — God afton, fröken Omnibus, sade Gavroche. Ett ögonblick senare kom han åter att tänka på bar...'
660832
proofread-page
text/x-wiki
npduespr097q6kmfiyghxgbvhqp12y5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/123
104
226996
660833
2026-10-30T17:45:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tänker herrn klaga? — Ja, på dig. — Kontoret är stängt, sade Gavroche, det är för sent för några klagomål. Under det han fortsatte gatan framåt, varseblev han en alldeles genomfrusen tiggarflicka, som kunde vara omkring tretton eller fjorton år. Hon satt i en portgång, och hennes kjol var så kort, att man kunde se hennes knän. Den lilla började bli alldeles för stor för en sådan dräkt. Det är inte alltid roligt att växa. Klänningen blir kort...'
660833
proofread-page
text/x-wiki
tk0uh345aldtzdxwhxpcmj5nxysay9z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/124
104
226997
660834
2026-10-30T17:45:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den helige Martin, vilken åtminstone hade hälften av sin kappa kvar. Detta utrop hade tydligen icke behagat regnet, som fortfor att strömma dubbelt mycket. Så stygg hämnden kan vara, när den straffar en god gär ning. — Vad nu då! utropade Gavroche. Vad skall detta betyda? Det regnar ännu. Gode Gud, om detta skall fortsätta, så säger jag upp mig. Han återtog sin vandring. — Det gör detsamma, sade han och kastande en blick på tiggerskan, som svepte in...'
660834
proofread-page
text/x-wiki
aovmabeqjen4mg3dfy7837rqftws0aq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/125
104
226998
660835
2026-10-30T17:46:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej, förlåt herre, vi ha både mamma och pappa, men vi veta icl<e var de äro. — Ibland är det bättre att icke veta var de äro, sade Gavroche, som var tänkare. Den äldre fortsatte: — Så här ha vi nu gått i två timmar, vi ha sökt i rännstenarna efter nå gonting, men vi ha ingenting kunnat finna. — Jag vet, sade Gavroche. Det är hundarna, som taga allt. Han tilläde efter en stunds tystnad: — Jaså, vi ha alltså blivit av med våra för äld...'
660835
proofread-page
text/x-wiki
1o8i0394rk4edzdpwtkhdfem3ftivjh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/126
104
226999
660836
2026-10-30T17:46:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hade emellertid stannat och under några minuter grävde och sökte han i sina fickor samt i de gömställen, han hade i sina trasor. Slutligen lyfte han upp huvudet med en min, som skulle verka belåten, men som i verklig heten var triumferande. — Lugn, mina små barn! Här har jag så mycket, att vi kunna få h'ällsmat alla tre. Han tog ur en av sina fickor fram en sou. Utan att låta de båda små få tid att uttrycka sin förvåning, förde han dem framför...'
660836
proofread-page
text/x-wiki
8wherg5qj4azr6kf9yjiyevdm425awy
660838
660836
2026-10-30T17:46:50Z
Jonatanskogsfors
17420
660838
proofread-page
text/x-wiki
qmiast5ukxdnkksp1dugprp6dhrfrpy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/127
104
227000
660837
2026-10-30T17:46:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad nu då? De av våra läsare, vilka frestas att i detta Gavroches utrop till bagaren se ett ryskt eller polskt ord eller ett av de vilda rop, vilka utstötas av yoways eller botokudoc, när de tvärs över öknarna skynda mellan floderna, underrättas om, att detta ord är detsamma som: Vad nu då? Detta förstod bagaren fullständigt, och han svarade: — Åhå, kors, det är ju bröd, vet jag; ett all deles utmärkt bröd av andra kvalitén. — Mycket grovt b...'
660837
proofread-page
text/x-wiki
lfytbrz9dlbzszbgxgjq261lo1evzdn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/128
104
227001
660839
2026-10-30T17:47:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De små gossarna sågo på varandra utan att förstå honom. — Ah, det är sant, de där pysarna förstå ännu ingenting, de äro för små. Och han tilläde: — Ät nu. Samtidigt räckte han dem vars ett stycke bröd. I den tron att den äldre, som syntes honom mest värdig att konversera med, var i beliov av en särskild uppmuntran och borde befrias från all tveksamhet angående hungerns tillfredsställande, sade Gavroche till honom, i det han räckte honom den st...'
660839
proofread-page
text/x-wiki
oc7pqj6mpw0bh8ordry4z4t5ktmr6rl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/129
104
227002
660840
2026-10-30T17:47:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'butiksfönstren, stannade den minste för att se, hur mycket klockan var; han hade ett litet ur av tenn, som hängde på ett band omkring hans hals. — Den där är säkerligen en liten kyckling ännu, sade Gavroche. Därefter mumlade han mellan tänderna: — Det gör detsamma, men hade jag pojkar, så nog skulle jag sköta dem på annat sätt. När de ätit upp sitt bröd och kommit fram till hörnet av den tämligen obehagliga Balletgatan, 1 vars bakgrund man skymtar...'
660840
proofread-page
text/x-wiki
tk5yaje8tofflilrdbbsk9b949to6er
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/130
104
227003
660841
2026-10-30T17:47:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När de kommit under ett mörkt portvalv, dolda för blickar och skyddade för regnet, frågade Montparnesse: — Vet du vart jag ämnar gå? — Till schavotten,, sade Gavroche. — Skämta inte! Och Montparnasse fortfor: — Jag ämnar söka upp Babet. — Aha, sade Gavroche, hon heter alltså Babet? Montparnasse sänkte rösten: — Det är ingen hon. Det är en han. — Jaså, Babet! — Jaha, just Babet. — Den där trodde jag satt inom lås och bom. — Han har br...'
660841
proofread-page
text/x-wiki
p78l4y24wwe2ptv7l1qf9y17nszxegb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/131
104
227004
660842
2026-10-30T17:47:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under det Gavroche lyssnade till honom, hade han fattat tag i en käpp, som Montparnasse höll i handen; han hade helt automatiskt lossat käp pens övre del och varseblev klingan av en dolk. — Jaså, sade han, och sköt hastigt ned dolken igen, du har tagit med dig din gendarm, förklädd till bracka! Montparnasse klippte med ögonen. — Jag förstår, sade Gavroche, du har tänkt att få dig ett nappatag med snokarna. — Man vet aldrig, svarade Montparnasse. Det...
660842
proofread-page
text/x-wiki
hff7g5oygxuk8rft7hup2mn6bvhokle
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/132
104
227005
660843
2026-10-30T17:47:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men du då, återtog Montparnasse, vart skall du ta vägen? Gavroche visade på sina skyddslingar och sade: — Jag skall gå och lägga dessa här små bar nen. — Var då? — Hemma hos mig. — Vad menar du med det? — Hemma hos mig, säger jag. — Bor du någonstans? — Jo du, jag bor. — Var bor du? — Hos elefanten, sade Gavroche. Montparnasse blev sällan förvånad, men nu ut brast han dock: — Hos elefanten! — Javisst, hos elefanten! fort...'
660843
proofread-page
text/x-wiki
bxh0bv3snzcxdcfds8t6ko39v21fqjv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/133
104
227006
660844
2026-10-30T17:48:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jaså, sade han, jaså elefanten! Bor man bra där? — Alldeles utmärkt! försäkrade Gavroche. Verkligen alldeles utmärkt. Där är åtminstone inte något kallt drag såsom under broarna. — På vad sätt kommer du in? — Jag stiger in. — Finns där då någon öppning? frågade Montparnasse. — Naturligtvis! Men tala inte om det. Det är mellan frambenen. Ännu ha snokarna inte fått reda på det. — Och du klättrar upp? Jaha, nu förstår jag. — Ett...'
660844
proofread-page
text/x-wiki
e7ex6og6ucqw0p9gmi0i5g4g35j527i
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/134
104
227007
660845
2026-10-30T17:48:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tog upp från fickan två små saker, som icke voro någonting annat än två små rör, omlindade med bomull och vilka han stack in i näsborrarna. Detta gjorde, att hans näsa fick ett helt annat utseende. — Detta förändrar dig, sade Gavroche, nu är du mindre ful; så borde du alltid se ut. Montparnasse var en vacker pojke, men Gav roche skämtade gärna. — Skämt åsido, sade Montparnasse, hur ser jag ut? Han hade också fått en helt annan röst. På et...'
660845
proofread-page
text/x-wiki
oxgipp1bv6xda8976os7gg33nlb71xk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/135
104
227008
660846
2026-10-30T17:48:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Hör på vad jag säger dig, pojke; om jag vore på stället med min dogg, min dagg och min damm, och om du slängde åt mig tusentals kop parmynt, så skulle jag icke vägra att arbeta, men vi hava icke fettisdag i dag. Denna märkvärdiga rotvälska hade en egen in verkan på gamängen. Han vände sig hastigt om, promenerade bort därifrån men kastade gran skande blickar runt omkring sig och varseblev på några stegs avstånd en polis, vilken stod med ryg...'
660846
proofread-page
text/x-wiki
dbis9bt4et6bdhrbprtv86kfj7g7x1z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/136
104
227009
660847
2026-10-30T17:48:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varnat Gavroche för polisen, innehöll ingen annan mening än den, som uttrycktes genom de uppre pade assonaserna. När dessa förekomma invävda i en mening, betyder detta på franskt slangspråk, att man måste vara på sin vakt och vara noga med vad man säger.'
660847
proofread-page
text/x-wiki
166udspwxn9u5tpzzw44dpcth7hzg46
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/138
104
227010
660848
2026-10-30T17:48:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'väckande och fruktansvärd silhuett. Man förstod ej, vad det var. Det var ett slags symbol för fol kets styrka. Det var dystert, gåtfullt och ofantligt. Det var ett slags mäktigt fantom, synligt vid sidan av och över Bastiljens osynliga gengångare. Det var få främlingar, som besökte detta mo nument, och ingen förbigående ägnade det någon uppmärksamhet. Det föll i spillror, och varje år föllo stora stycken av murbruk bort och bildade rysliga sår. "E...'
660848
proofread-page
text/x-wiki
n5tbp0y5mmx887fuhmuxjnbotu6ii3r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/139
104
227011
660849
2026-10-30T17:49:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'under natten. Natten är den verkliga omgivnin gen för allt, som hör till skuggornas värld. När skymningen föll på, förvandlades den gamla ele fanten. Han blev lugn och fruktansvärd i mörk rets förskräckliga upphöjdhet. Tillhörande det förgångna, passade han in i natten, och mörk ret ökade hans storhet. Detta grova, tunga, bistra, stränga, nästan vanskapta monument, som dock utan tvivel var ma jestätiskt och präglat av ett storslaget och vi...'
660849
proofread-page
text/x-wiki
0sw2z3ip65uovv7s41nbx4qhr1qnmb9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/140
104
227012
660850
2026-10-30T17:49:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'platsen — så hade elefantens arkitekt lyckats att i endast lera skapa något stort, under det att "ka minens" arkitekt ej hade lyckats göra annat än skapa en futtig sak i brons. Denna "kamin", som man har döpt till det klingande namnet Julipelaren, detta misslyckade monument över en misslyckad revolution, befann sig ännu år 1832 höljt i en ofantlig klädnad av bräder, som vi för vår del nu sakna, och omslöts av ett högt plank, vilket bidrog att helt is...
660850
proofread-page
text/x-wiki
d1isxc3qonrl686901fi68gqrl412dl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/141
104
227013
660851
2026-10-30T17:49:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barnen voro en smula ängsliga men följde Gavroche utan att säga ett ord och litade på denna lilla försyn i trasor, som hade givit dem bröd och lovat dem bostad. Längs planket låg en stege, som om dagen an vändes av arbetarna i den närgränsande brädgår den. Med ovanlig styrka lyfte Gavroche upp den och ställde den mot ett av elefantens framben. Där stegen slutade, såg man ett svart hål rakt in i kolossens buk. Gavroche visade stegen och öppningen fö...'
660851
proofread-page
text/x-wiki
0tcmthpbqwmpqt7754lar9khxics0ls
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/142
104
227014
660852
2026-10-30T17:49:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Så där ja, ropade han, klättra upp nu små pysar, så få ni se hur bussigt man har det här. Klättra du först, sade han till den äldre, jag räc ker dig handen. De små knuffade till varandra med armbågar na; på samma gång som gamängen skrämde dem, lugnade han dem. Regnet fortsatte att ösa ned. Den äldre repade först mod. När den yngre såg, att brodern börjat klättra ocliatt han själv stod ensam kvar mellan jättens fötter, kände han stor lu...'
660852
proofread-page
text/x-wiki
do29mfad2bw360gd5qx5hphlb006yct
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/143
104
227015
660853
2026-10-30T17:50:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Pojken hade lyckligt passerat öppningen. — Vänta nu på mig, sade Gavroche, min herre, var av den godheten att sitta ned. Han kröp ut genom öppningen på samma sätt som han krupit in, halade sig med en ekorres vighet ned utefter elefantens ben och hamnade slutligen på fötterna i gräset nedanför honom, fattade den lille femåringen kring livet, ställde upp honom mitt på stegen och med pojken fram för sig började han uppstigningen. Han ropade till den äld...
660853
proofread-page
text/x-wiki
bp2kyr6wkh81ewffywqwtfme30m5rqu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/144
104
227016
660854
2026-10-30T17:50:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ort. Pojken hade blivit mottagen och skyddad av kolossen. När brackorna iklädda sina helgdags kläder passerade elefanten vid Bastiljen, brukade de kasta föraktliga blickar på honom och fråga: — Vad skall egentligen den där tjäna till? Jo, den där tjänade till att under kalla, frostiga och regniga dagar skydda en liten varelse, som har varken far eller mor, varken mat eller kläder eller tak över huvudet. Den där tjänade till att taga emot den oskyldig...
660854
proofread-page
text/x-wiki
trgzwdhhbkcey3jn587xx9qdyjy38a8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/145
104
227017
660855
2026-10-30T17:51:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kejsaren behöft både brons, järn, guld och mar mor; Gud behövde intet annat än detta gamla ruckel av bräder, bjälkar och murbruk. Kejsaren hade haft en genialisk dröm. I denna elefant, som stod där, väpnad, storartad, resande sin snabel, bärande sitt torn, och som överallt, runt omkring sig skulle spruta livande vattenstrålar, hade han velat likna folket; Gud hade gjort en annan sak, som var ännu mer storartad: han hade skänkt en boning åt ett stacka...
660855
proofread-page
text/x-wiki
1gokfplvoku4sym1k3o1v16sq9843i8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/146
104
227018
660856
2026-10-30T17:51:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hade tänt på en lunta doppad i tjära, som osade mer än den lyste, och som gav ett dunkelt be grepp om elefantens inre. Gavroches båda gäster sågo sig omkring och erforo ungefär samma känslor som den, vilken be fann sig i det inre av ett stort Heidelbergervinfat, eller som Jonas, som befann sig i den bib liska valfiskens buk. Ett helt skelett visade sig för deras ögon och omgav dem. Ovanför sig sågo de en lång, brun planka, från vilken på vissa mell...
660856
proofread-page
text/x-wiki
jqvvjw4b8brsfepu2ujdwazm4yate8n
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/147
104
227019
660857
2026-10-30T17:51:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De båda barnen sågo så förskräckta ut, att han fann det nödvändigt att säga några allvarliga ord. — Vad är det för smörja du pratar! utbrast han Är det inte fint nog kanske? Passar det inte? Du vill kanske hellre bo i Tullerlerna eller är du kanske dum? Tala då om det. Jag vill bara tala om, att jag inte låter leka med mig. En smula stränghet är alltid nyttig mot rädsla. Det brukar lugna Gossarna närmade sig Gavroche. Faderligt rörd av denna fört...'
660857
proofread-page
text/x-wiki
1nunyawrghvacpsd8ggerdh8w15q3pf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/148
104
227020
660858
2026-10-30T17:51:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Och han föste dem fram till det, som vi äro lyckliga nog att kunna kalla rummets bakgrund. Där fanns hans säng. Gavroche hade en riktig säng, det vill säga, han hade en madrass, ett täcke och en alkov med förhänge. Madrassen utgjordes av en halmmatta, täcket var ett stycke grovt grått ylletyg, men varmt och nästan nytt. Här skola vi nu beskriva alkoven. Tre ganska långa stänger voro nedstuckna i golvets grus, det vill säga på elefantens buk, två fra...
660858
proofread-page
text/x-wiki
fmqcoo1owedq9o24dug9hga3yrkep1q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/149
104
227021
660859
2026-10-30T17:51:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nätet, och de båda ändarna därav, som lågo över varandra, skilde sig åt. — Stig på, pojkar, men på alla fyra, sade Gavroche. Han lät sina båda gäster försiktigt krypa in i buren, därefter kröp han själv in, lade ste narna tillrätta efter sig och tillslöt därefter öpp ningen. De hade lagt sig på mattan alla tre. Hur små de än voro, skulle dock ingen av dem kunnat stå upprätt i alkoven. Gavroche hade allt jämt sin vaxstapel i handen. —...'
660859
proofread-page
text/x-wiki
cj1ie9z0pfdgrztdckf9eadxw2b2n8j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/150
104
227022
660860
2026-10-30T17:51:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dörr, sedan hämtar man så mycket man har lust till. Under det han talade, stoppade han en del av täcket omkring den minste, vilken mumlade: — 0, vad här är skönt och varmt! Gavroche kastade en belåten blick på täcket. — Det är också från Jardin des Plante, sade han, jag har tagit det ifrån aporna. Och pekande på mattan, varpå de lågo och vil ken var tjock och bra, sade han: — Den har tillhört giraffen. Efter en stund fortfor han: — Kreaturen h...'
660860
proofread-page
text/x-wiki
hkiyj6yfupw7g3b7hmmu2o092l77xeb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/151
104
227023
660861
2026-10-30T17:52:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Herrn, frågade den äldre helt blygt, herm är således inte rädd för polisen? Gavroche inskränkte sig till att svara: — Parvel, man säger inte polisen, man säger snokarna! Den lille låg med vidöppna ögon men sade ic ke ett ord. Han låg vid ena sidan av mattan, den äldre låg i mitten, och Gavroche bredde över ho nom täcket med lika stor ömhet som någon mor och sköt upp mattan under hans huvud med en mängd gamla trasor, så att barnet erhöll e...'
660861
proofread-page
text/x-wiki
7lteqki60ds33onua8vf91qbu8pakn7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/152
104
227024
660862
2026-10-30T17:52:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja men, sade barnet, vi ha ju ingenstans att bo och vi visste ju inte vart vi skulle gå. — Ditt får, återtog Gavroche, man säger ki nesa. — Och förresten var det hemskt att vara en samma hela natten. — Man säger inte natten, man säger "det svarta". — Tack herrn, sade barnet. — Hör på, sade Gavroche, man skall aldrig lipa för ingenting. Jag skall taga vård om er. Ni ska få se så roligt vi ska ha. I sommar ska vi gå till la Glaciéere med Na...'
660862
proofread-page
text/x-wiki
azuegdux2zzv8jglndk4xhnwvlowa7x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/153
104
227025
660863
2026-10-30T17:52:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de vildarna. De ha rosafärgade trikåer, som sitta i skrynklor, och deras armbågar äro stoppade med vit tråd. Sedan ska vi gå på operan, vi gå in med klacken. På operan är det en respektabel samling, men småteatrarnas klack tycker jag inte om. Kan du tänka dig, att på operan betala de ända till tjugo sous, sådana dumbommar. Och sedan skola vi gå till giljotinen. Jag skall visa er bödeln, han bor på Marais-gatan. Det är herr Sanson. Det finns en brevlåd...
660863
proofread-page
text/x-wiki
0otjf0whknrxc4cawv9pk9tgudzmw1t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/154
104
227026
660864
2026-10-30T17:52:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'halmen och det kunde göra så att hela huset brann upp. — Man säger icke huset brinner upp, man sä ger luntan har tuttat fyr, sade Gavroche. Ovädret tilltog, man hörde emellan åskknallarna hur störtregnet sköljde ned utefter kolossens rygg. — Nu lura vi regnet, sade Gavroche, men det roar mig att höra hur det forsar utefter de långa benen. Vintern är en dumbom; den besvärar sig förgäves, den kan inte väta ned oss, och det är det, som retar honom, de...'
660864
proofread-page
text/x-wiki
2evec5hplqrit1y0jyym7081f0s2mgx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/155
104
227027
660865
2026-10-30T17:52:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När han sagt detta, ordnade han till i sitt sovtält, sade vänligt till gossarne, att de skulle lägga sig, tryckte ned deras knän, för att de skulle kunna ligga riktigt raka och sade: — När vår Herre tänder sitt ljus, så släcker jag mitt. Barn, nu måste vi sova. Det är farligt att icke sova. Svep nu in er ordentligt, för nu släc ker jag. Äro ni färdiga? — Ja, mumlade den äldre, och jag har det så bra. Det känns alldeles som om jag hade en dun k...'
660865
proofread-page
text/x-wiki
5hxz1hukj8e80a0pxyv8v8jfgk01g7b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/156
104
227028
660866
2026-10-30T17:52:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vidrörde med armbågen sin äldre bror, men denne hade redan somnat, såsom Gavroche hade befallt honom. Den lille var nu så förskrämd, att han måste tilltala Gavroche, men han talade helt lågt och nästan utan att andas; han sade: — Herrn. — Vad vill du? frågade Gavroche, vilken just slutit sina ögon. — Vad är detta? — Det är råttorna, svarade Gavroche. Och därmed lade han åter ned huvudet på mat tan. Råttorna, som verkligen funnos i tusental i...'
660866
proofread-page
text/x-wiki
rf0vhspng9etakzr2q67lcvp8t33wiz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/157
104
227029
660867
2026-10-30T17:52:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hade någon gång i sitt liv sett små vita möss, och för dem hade han aldrig varit rädd; han fortsatte dock att fråga: — Herrn. — Vad vill du? sade Gavroche. — Varför har ni ingen katt? — Jag har haft en, svarade Gavroche, jag har burit hit en, men han blev uppäten. Denna andra förklaring upphävde verkningen av den första, och gossen började åter att darra. Sam talet mellan honom och Gavroche upptogs för fjär de gången. — Herrn.§ — Ja....'
660867
proofread-page
text/x-wiki
cz2rs8aefpwawjpryr31esva3zddfom
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/158
104
227030
660868
2026-10-30T17:53:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Barnets rädsla hade nu nått sin höjdpunkt, men Gavroche tilläde: — Var inte ängslig! De kunna icke komma in. Och förresten så är ju jag här. Se här, tag min hand. Var nu tyst och sov! Gavroche fattade den yngres hand tvärs över brodern. Barnet tryckte handen intill sig oclikän de sig lugn. Mod och kraft meddelas ofta på ett hemlighetsfullt sätt. Det hade åter blivit tyst om kring dem. Ljudet hade skrämt bort och avlägs nat råttorna; när de eft...'
660868
proofread-page
text/x-wiki
29u90p6dde9dr27lal2nbb19typsobr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/159
104
227031
660869
2026-10-30T17:53:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tid befann sig vid dess motsatta sida, att allt som tilldrog sig i närheten av elefanten icke kunde vare sig ses eller höras av vakten. Mot slutet av den timme, vilken föregår grynin gen, kom en person springande från Saint Antoinegatan, passerade över platsen förbi den stora in hägnaden kring juli-kolonnen samt smög sig ut efter staketet ända fram till elefanten. Om något ljussken fallit på denne man, så skulle man att döma av hans genomvåta kläde...
660869
proofread-page
text/x-wiki
44qn2wbuaprasxcwkucc6nzij7f9pbh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/160
104
227032
660870
2026-10-30T17:53:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Med det där skriket Kirikikiou menades utan tvivel det, som gossen uttryckt med orden: — Fråga efter herr Gavroche. När han hört ljudet, hade han hastigt vaknat, stigit upp ur sin alkov och noga stängt till gallret efter sig, därefter hade han öppnat luckan och gått ut. Mannen och pojken kände genast igen varandra i dunklet; Montparnasse inskränkte sig till att säga: — Vi behöva dig. Följ med och hjälp oss. Gamängen frågade ingenting vidare. — Jag...'
660870
proofread-page
text/x-wiki
px3m2slqjfetnr0r81nnldcimsszxil
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/162
104
227033
660871
2026-10-30T17:53:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det olämpliga med dessa celler, vilka som man ser icke äro fängelsehål, består däri, att fångarna tvingas till grubbel i stället för att de borde arbeta. Brujon hade grubblat, och när han hade lämnat straffcellen, hade han med sig ett rep. Som han ansågs vara mycket farlig, fick han icke stanna på cour Charlemagne utan flyttades till nybyggnaden. Det första, som mötte honom där, var Gueulemer, det andra var en spik; Gueulemer utgjorde så att säga brot...
660871
proofread-page
text/x-wiki
fj0156b1wpo9t0cyxz6ydrn8vcktwnx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/163
104
227034
660872
2026-10-30T17:53:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'funnos både stegar och byggnadsställningar; med andra ord broar och trappsteg ut till frihetens sida. Nybyggnaden, vilken var något av det mest ömkliga och förfallna i denna världen, var den sva ga punkten inom fängelset. Väggarna voro till den grad uppfrätta av salpeter, att man blivit tvingad att bekläda sovsalarnas valv med träbjälkar, eme dan stenar nedföllo ifrån valvet på fångarnas brit sar. Trots detta förfallna tillstånd begick man det fel...'
660872
proofread-page
text/x-wiki
l6yyco44aur8ifar62cx0upryyz3l7q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/164
104
227035
660873
2026-10-30T17:53:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stationen, finner framför inkörsporten till badhu set en med blommor och träd i krukor uppfylld gård, som i fonden begränsas av en med två flyglar försedd rotunda med gröna luckor, en dröm av Jean Jacques. För knappa tio år sedan höjde sig över denna rotunda en stor, kal, rysansvärd mur, mot vilken den stödde sig. Detta var ringmuren kring den gång, där ronderna i fängelset la Force gingo vakt. Muren bakom denna rotunda var som att skymta Milton bak...
660873
proofread-page
text/x-wiki
d020f6esvesrelgj7p7ghbqmrmivhct
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/165
104
227036
660874
2026-10-30T17:54:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till manshöjd bestodo av tegel men senare ända upp till taket av järnstänger. Thénardier hade suttit inlåst i en av dessa burar sedan natten till den 3 februari. Man har aldrig lyckats komma underfund med på vad sätt och med vems hjälp han lyckats skaffa sig en flaska av det vin, som lär vara uppfunnet av Desrues, och vilket inne håller ett sömnmedel, vilket blivit beryktat genom sammanslutningen "Sovarna". Det finnes i varje fängelse en mängd opåli...
660874
proofread-page
text/x-wiki
j8nyz86brkvpd03u4whkqx3xpupg66n
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/166
104
227037
660875
2026-10-30T17:54:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'set, vilket var lyckligt för dem. De av fångarna, som tycktes vakna, somnade in igen och brydde sig icke om Brujon och Gueulemer. Brujon var kvick och vig, Gueulemer var kraftig och stark. Innan det minsta ljud hunnit nå fram till den fång knekt, som låg i den gallerförsedda cellen, ifrån vilken man kunde se in i sovsalarna, var muren genomborrad och fångarna hade klättrat upp ge nom skorstenspipan, brutit sig igenom järngallret, som stängde skorste...
660875
proofread-page
text/x-wiki
iji9v5c8hbbxr17cjrkp0kj9enpprlu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/167
104
227038
660876
2026-10-30T17:54:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hoppade ned på badhusets gård, passerade över denna, slogo sönder rutan i portvaktsstugans glugg, innanför vilken portsnöret hängde, drogo på snöret, öppnade porten och befunno sig ute pä gatan. Tre kvarts timme hade icke förflutit, sedan de rest sig upp i sina sängar i mörkret med en spik i handen och huvudet fullt av planer. Några ögonblick senare hade de mött Babet och Montparnasse, vilka strövade omkring i närheten. Då de drogo linan till sig, had...
660876
proofread-page
text/x-wiki
1dkvge3ogywwshnv9n4yb0b2avsfxjx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/168
104
227039
660877
2026-10-30T17:54:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Överfall, beväpnad med livsfarligt vapen och av denna orsak gav bevakningen alltid akt på honom. En vakt, som avlöstes varannan timme, gick alltid utanför hans bur med laddat gevär. Vinden var upplyst med en lykta. Fången hade kring benen en black av femtio skålpunds vikt. Klockan fyra varje dag inträdde i buren en fångknekt, åtföljd av hrå doggar, det var brukligt på den tiden, ställde bredvid hans säng ett rågbröd, ett krus med vatten och en skål me...
660877
proofread-page
text/x-wiki
3bnqicwv6k7ui0c8ku7qmtm5d639d0z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/169
104
227040
660878
2026-10-30T17:55:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ha haft annat att anmärka än det, att vakten såg alldeles för ung ut och tycktes vara en bondtölp. Två timmar senare, klockan fyra, då beväringen skulle avlösas, fann man honom insomnad och lig gande som en trästock intill Thénardiers bur. Vad Thénardier beträffar, så fanns han där icke mer. Hans fotjärn lågo sönderslagna på golvet. I taket på hans bur fanns ett hål, och i taket ovanför fanns ännu ett hål. En bjälke i hans säng hade ryckts los...'
660878
proofread-page
text/x-wiki
m6d9ne97ntfoxcszi7u6rm35ao4iheo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/170
104
227041
660879
2026-10-30T17:55:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sicile-gatan, stöter man nästan genast på höger hand på en smutsig fördjupning. Där stod under det sist förflutna århundradet ett hus, av vilket nu blott återstår en mur, vilken höjer sig ända till de omgivande husens tredje våning. Man känner igen denna mur på två stora fönster, som ännu finnas kvar. Det fönster, som ligger närmast mitten, är avstängt med en halvrutten bjälke. Tvärs igenom dessa fönster kunde man i forna dagar skönja en hög,...'
660879
proofread-page
text/x-wiki
dn6cjwt2unnw5bgug2y2yu4oj5gsn9r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/171
104
227042
660880
2026-10-30T17:55:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'magne sedan till cour Saint-Louis och sedan till ringmuren på Roi-de-Sicile-gatan. Men på denna väg stötte han på ett motstånd, vilket tycktes ho nom omöjligt att besegra. Kanske hade han lagt den ifrån sängen lösryckta brädan som en bro från taket över vinden till ringmuren oclikanske krupit på händer och fötter utefter nämnda mur runt om kring fängelset ända bort mot ruinen. Men denna mur omkring la Force bildade en mycket ojämn linje; den höjd...'
660880
proofread-page
text/x-wiki
li6sdxb9aod2o8ljq2sichub4k9ma8p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/172
104
227043
660881
2026-10-30T17:55:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man kan icke alltid förklara de egendomliga till dragelserna vid en rymning. Den som rymmer, är inspirerad. Det finns både stjärnor och blixtar i flyktens mystiska ljus; strävan efter frihet är icke mera överraskande än strävan mot det upphöjda. Man säger om en tjuv, som sluppit undan: hur har han kunnat komma upp på detta tak, liksom man säger om Corneille: hur fann han orden "Qu'il mourut". Hur som helst, drypande av svett, genomvåt av regnet, med...
660881
proofread-page
text/x-wiki
holxj6qbh5hatq048cstm7c2wafp01l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/173
104
227044
660882
2026-10-30T17:55:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'traktade han ängsligt den i djupet liggande våta oclimörka gatan, denna gata, som var så efter längtad men dock så fruktansvärd, som var både döden och friheten. Han undrade inom sig själv, om hans tre kamra ter hade lyckats med sitt rymningsförsök, om de väntade på honom och om de möjligen skulle kun na vara honom till hjälp. Han lyssnade. Med undantag av en patrull hade ingen människa passerat gatan, sedan han kommit dit. Nästan alla bönder fr...'
660882
proofread-page
text/x-wiki
llnu0410ymbl4bg1f6hba783c8dg8dl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/174
104
227045
660883
2026-10-30T17:55:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Samtidigt såg Thénardier ett blekt ljussken vid horisonten i riktning åt Bastiljen till. Själv låg han ju högt uppe på en mur av tio tums bredd, utsträckt i ösregnet med en gapande avgrund både till höger och vänster om sig, så att han icke kunde röra sig ur fläcken; han fick svin del, när han tänkte på vilka möjligheter han hade, och hans tanke gick likt pendeln på en klocka från den ena möjligheten till den andra: Döden, om jag faller, fängels...'
660883
proofread-page
text/x-wiki
knlqetuuv0xql34wz2iykur6tvil8e3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/175
104
227046
660884
2026-10-30T17:56:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'krypa in i sin vakthydda. Thénardier kunde icke tydligt urskilja deras ansikten, men han lyssnade till deras ord med den spända uppmärksamheten hos en människa, som känner sig förlorad. Thénardier tyckte sig ana en skymt av hopp; männen talade till varandra på tjuvspråket. Den första sade med låg men tydlig röst: — Låt oss gå vår väg, här finns ingenting för oss att göra. Den andre svarade: — Det regnar ju utav bara tusan. Och snart ha vi snokarn...'
660884
proofread-page
text/x-wiki
o2o2904fbybo62v8p3kfgw3xuo05zet
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/176
104
227047
660885
2026-10-30T17:56:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans breda axlar avslöjade honom. Thénardier tvekade icke, det var Gueulemer. Brujon svarade nästan befallande men alltjämt med låg röst: — Vad är det för prat? Krögaren har icke kunnat bryta sig ut. Han kan inte konsten. Det är det hela. Att riva sönder skjortan och laka net och göra sig ett rep av dem, att skära hål i dörrar, att göra falska papper, att dyrka upp lås, att slå sönder sina fotjärn, att klättra på sin lina, att gömma sig, att f...'
660885
proofread-page
text/x-wiki
f5u2pzh88ygyd6n9nmk3nzkuorkuv10
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/177
104
227048
660886
2026-10-30T17:56:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'här är ingenting att göra och vi riskera själva att råka illa ut. Stå nu inte här längre utan kom med, så slå vi halsen av en flaska gammalt vin tillsammans. — Man brukar inte lämna sina vänner i stic ket, mumlade Montparnasse. — Jag säger dig, att han har blivit gripen, åter tog Brujon. I detta ögonblick är krögaren icke värd ett enda öre. Vi kunna ingenting göra. Låtom oss gå. Vilket ögonblick som helst ha vi själ va snokarna efter oss...'
660886
proofread-page
text/x-wiki
2qgwmscyytmdmjricu9zwl7k1xywnem
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/178
104
227049
660887
2026-10-30T17:56:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i någon mån kunde räknas som svärson till Thénardier. Ett ögonblick till och de skulle va rit borta. Han vågade icke kalla på dem, ett rop kunde förstöra allt, men han fick en idé, en sista snille blixt, han tog upp ur fickan den bit av linan, som Burjon lossat ifrån skorstenen i nybyggnaden och kastade den nedanför inhägnaden. Linan föll ned vid deras fötter. — Ett rep! sade Babet. — Det är mitt rep! sade Brujon. — Krögaren är här, sa...'
660887
proofread-page
text/x-wiki
al2knco05i3bjj5pmfcp64v15nd7zgl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/179
104
227050
660888
2026-10-30T17:56:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 311 — — Mina händer äro stela. — Fäst bara linan vid muren. — Jag kan inte. — En av oss får väl klättra upp då, sade Montparnasse. — Det är tre våningar liögt, yttrade Brujon. En för detta skorsten, som tillhört en ugn, vil ken i forna dagar funnits i kojan, reste sig längs efter muren och räckte nästan upp till det ställe, där Théardier visade sig. Denna skorstenspipa, som redan då var usel och förfallen, har sedan rasat, men man ka...'
660888
proofread-page
text/x-wiki
5he1zbgvxhpgjldldevkwpdyialokm3
660889
660888
2026-10-30T17:56:54Z
Jonatanskogsfors
17420
660889
proofread-page
text/x-wiki
6ae27dxx14cu3zp2927rzpgkidfi3l1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/180
104
227051
660890
2026-10-30T17:57:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sju eller åtta minuter förgingo; för Thénardier voro de långa som åtta tusen sekler. Babet och Gueulemer stodo helt tysta; äntligen öppnades porten och Montparnasse blev synlig med andan ända uppe i halsgropen, medförande Gavroche. Regnet fortfor att hålla gatan fullkomligt öde. Lille Oarvoche trädde innanför planket och be traktade banditfigurerna med likgiltig uppsyn. Vattnet strömmade ned ifrån hans hår. Gueule mer vände sig till honom och sade:...'
660890
proofread-page
text/x-wiki
4ehoct5m22s1q03ea7zf4309brssvlf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/181
104
227052
660891
2026-10-30T17:57:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '• — Och sedan sade Gavroche: — Det är alltihop, sade Gueulemer. Gamängen undersökte linan, skorstenspipan, muren, fönstren, och uppgav detta oförklarliga ljud, som tycktes betyda: Var det ingenting an nat? — Det ligger en karl däruppe, som du skall hjälpa, återtog Montparnasse. — Prat, sade gossen, liksom kunde han inte begripa. Därefter tog han av sina skor. Gueulemer fattade Gavroche om ena armen, placerade honom på taket till det lilla träskskju...'
660891
proofread-page
text/x-wiki
krbc3q09fbejwgjynfyw24ylok4s38p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/182
104
227053
660892
2026-10-30T17:57:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han satte repet mellan tänderna och började resolut sin klättring Han kom upp på den gamla muren, satte sig gränsle över den och fäste repet vid fönsterbjäl ken. Ett ögonblick senare var Thénardier nere på gatan. När han vidrörde stenläggningen och kän de sig vara utom fara, var han icke längre varken trött, frusen eller darrande. Den rysansvärda fa ra, ur vilken han blivit räddad, försvann ur hans minne liksom en rök försvinner. All hans sl...'
660892
proofread-page
text/x-wiki
hets5cw8gn81j1onws3bqobh58umfeb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/183
104
227054
660893
2026-10-30T17:57:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en gammal grind till en trädgård ocli ensamma kvinnor. — Nåväl! varför inte? sade Thénardier. — Din dotter Eponine har varit där för att se sig om, svarade Babet. — Och hon har låtit sända Magnon en skorpa, tilläde Gueulemer, så där är ingenting att göra. — Flickan är inte dum, sade Thénardier. Vi få väl se hur det går. — Ja, ja, sade Brujon, vi få väl se. Emellertid tog ingen av de samtalande någon notis om Gavroche, som hade satt sig...'
660893
proofread-page
text/x-wiki
ny3s5znnh5y8dnp5vp6od07al11t75f
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/184
104
227055
660894
2026-10-30T17:57:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av Balletgatan, tog Babet Thénardier avsides och sade: — Lade du märke till pojken? frågade han. — Vilken pojke? — Pojken, som klättrade uppför muren och räckte dig linan. — Nej, inte särskilt. — Ja, jag vet inte, men jag tyckte det såg ut som om det var din son. — Bah, sade Thénardier, tror du det? Han gick sin väg.'
660894
proofread-page
text/x-wiki
kwrytsnt7d6h23naseyefl4vjn7rxrc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/186
104
227056
660895
2026-10-30T17:57:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'införa skälmarnas oclistraffångarnas talesätt, med mera i samma stil. Vi ha aldrig förstått dessa slag av invändnin gar. Efter denna tidpunkt ha två stora författare, av vilka den ene är en djup, inträngande iaktta gare av människohjärtat, ocli den andre en oför skräckt folkets vän, Balzac ocli Eugéne Sue, låtit skälmarna tala sitt eget språk, såsom år 1828 författaren till "En dödsdöms sista stunder". Även vid dessa tillfällen ha samma...'
660895
proofread-page
text/x-wiki
h3472spfq9fw4na8ao2p4ml2vktxrgf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/187
104
227057
660896
2026-10-30T17:58:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att undersöka samhällets lägsta lagar, där den fasta markens yta slutar och dyn o.ch gyttjan ta ger vid, att tränga in bland dessa miasmer, att gri pa och fasthålla det avskyvärda språk, som man finner bland den smuts, vilken på detta sätt brin gas i dagen, dessa variga glosor, där varje ord tyckes vara en ring av smuts hos ett monstrum av dy och mörker, det är helt säkert varken en lockande eller en lätt uppgift. Detta språk synes som ett avskyvär...
660896
proofread-page
text/x-wiki
897qq24tx6wrjs0yxupt94mjrhx9mdz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/188
104
227058
660897
2026-10-30T17:58:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dessa ord: Huru fult! Den forskare, vilken vän der sig bort från slangspråket, liknar den kirurg, vilken vänder sig bort från en böld eller svulst. Det skulle finnas en språkforskare, tvekande att söka en detalj i språket, en filosof, tvekande att undersöka något mänskligt! Ty man måste säga dem, vilka ej veta det, att slangspråket är både ett litterärt fenomen och ett resultat av samhället. Vad menas egentligen med argot? Argot är nö dens och el...'
660897
proofread-page
text/x-wiki
k17dvysu8a05a9osf43uv4n2bm4ylpu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/189
104
227059
660898
2026-10-30T17:58:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ferskrift är intet annat än argot liksom det påvliga kansliets vana att skriva 26 i stället för Rom, grkztntgzyal i stället för budskap, abfxustgrnogrnogrkzutuxi i stället för hertigen av Modena. När medeltidens läkare i stället för morot, rädisa, och rova sade opponach, perfroschinum, reptitalmus, dracatholium, angelorum, postmegorum, talade de slang. När en kritikergrupp för ett tju gotal år sedan sade: hälften av Shakespeare är ordlekar och vitsar...
660898
proofread-page
text/x-wiki
ke5fn91d17st3bzx3966zo45eqtuk49
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/190
104
227060
660899
2026-10-30T17:58:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men och haglet och kanonskotten, det är ett hero iskt och glänsande slangspråk, vilket förhåller sig till skälmarnas som lejonet till schakalen. Så är det utan tvivel. Man giver då åt or det argot en så omfattande betydelse, att ej alla skola kännas vid dem. För vår egen del vilja vi låta ordet behålla sin gamla omfattning, som är tydligt avgränsad, och låta den vara detsamma som den undre världens språk. Det verkliga slangspråket, det uråldrig...'
660899
proofread-page
text/x-wiki
efnpbz110ofvtkeczx5pj5qdnw1cngo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/191
104
227061
660900
2026-10-30T17:58:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vår sociala kunskap och att träda i civlisationens tjänst. Plautus har gjort oss denna tjänst med eller mot sin vilja, när han låter puniska talas av två soldater från Karthago, likaså Moliére, när han låter sina personer tala lavantinska och andra dia lekter. Här möts man av invändningar: Puniska, utmärkt! Levantinska, må vara! Dialekter, det kan väl gå an! Det är allt språk, som har tillhört folk eller landskap, men slangen? Vad är det för nyt...'
660900
proofread-page
text/x-wiki
85njnvbdnqa7371k0ku0j2hsexi28rv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/192
104
227062
660901
2026-10-30T17:58:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skildrar de politiska händelserna. Den senare sysslar med civilisationens skal, striden om tronarna, furstarnas födelse, konungarnas giftermål, de stora slagen, konferenserna oclide offentliga männen samt revolutionerna. Den förre skildrar den inre utvecklingen, djupet, det arbetande fol ket, som lider ocl iväntar, den förtryckta kvinnan, det döende barnet, de tysta och bittra striderna man ocliman emellan, det dova hatet, fördomar na, de nedärvda o...
660901
proofread-page
text/x-wiki
058lchq39ijyhjtlj0cmwsslfqx8ao1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/193
104
227063
660902
2026-10-30T17:59:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'men är det därför mindre betydande? Känner man berget utan att känna grottan. Vi kunna i förbigående påpeka, att man av det föregående ej får tro, att det finnes en tydlig gräns mellan dessa båda slag av historiker. Ingen kan vara en god skildrare av det yttre, påtagliga, glän sande, offentliga livet hos folken utan att i någon mån även skildra de inre tilldragelserna och ingen kan skildra dessa, utan att han vid behov äger kunskap om det yttre hän...'
660902
proofread-page
text/x-wiki
n96hpobs0ko6xz4tz10cye9efl3iibz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/194
104
227064
660903
2026-10-30T17:59:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dålig handling. Det tager på sig en mask och bildernas trasor. På så sätt blir det avskyvärt. Man känner knappast igen det. Är det verk ligen det franska språket, mänsklighetens stora språk? Det står färdigt att träda in pä scenen ocli att giva repliken åt brottet. Det kan nu spela alla roller på det ondas repertoar. Det går ej längre, det haltar, stött på en krycka, som kan förvandlas till ett vapen. Dess namn är lösdri veri, och allahanda...'
660903
proofread-page
text/x-wiki
esmbz2o6g2uwqdd9cajeuzi2c56iom3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/195
104
227065
660904
2026-10-30T17:59:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är det obegripliga i svarta mörkret. Det gnisslar med tänderna och det viskar, och mörk ret ökas med gåtan, olyckan är mörk, brottet är ännu mörkare, och dessa två tillsammans bilda argot. Överallt samma dunkel, i atmosfären, i handlingarna och i orden. Det är ett fruktansvärt språk, vilket liknar eii padda, vilken kommer, går, hoppar, krälar, dreglar och på ett vedervärdigt sätt rör sig i den oändliga dimma, som uppkom mer av regnet, natt...'
660904
proofread-page
text/x-wiki
hrswazcyhqqa3j32kyrw70i3lv01tku
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/196
104
227066
660905
2026-10-30T17:59:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'I morgon kommer Ni att hysa oro i en penning angelägenhet och i övermorgon att utsättas för en belackares bakdanteri, under det att dagen där på en vän råkar i olycka. Det kan vara vädret eller någonting som tappas eller går sönder, ett nöje, som samvetet eller kroppen icke gillar, och en annan gång det politiska tillståndet och vi ha ännu icke talat om hjärtats lidanden. Ett moln skingras och ett nytt bildas och knappast en dag på hundra är full a...'
660905
proofread-page
text/x-wiki
9cr8ut31uhvz2yvlktm92iahplj175f
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/197
104
227067
660906
2026-10-30T18:00:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'starkt, att det bränner. Solstrålarnas värme var en fiende till Ikaros' flykt. Att kunna närma sig solen utan att störta ned, det är snillets uppgift. Även när man förstår och när man älskar, kan man lida. Dagen födes i tårar, de som vistas i ljuset gråta, om ej för annat så över dem, som äro i mörkret.'
660906
proofread-page
text/x-wiki
i4h6dni95plrtakd14aog6j2oimu4yb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/199
104
227068
660907
2026-10-30T18:00:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är ett språk, även om man på grund av det vanskapta hos vissa ord finner, att det misshandlats av Mandrin, så finner man på grund av prakten hos vissa bilder, att Villon kallat det. Ur rent litterär synpunkt torde få studier vara mera givande än i fråga om slangspråket. Det är ett språk i språket, ett slags sjuklig utväxt, en misslyckad ympkvist, som blivit till en hel vegetation, en parasit, som har sina rötter i den gamla galliska stammen och vars d...
660907
proofread-page
text/x-wiki
2vd17fseni3msr2seldhycj2kv23pp8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/200
104
227069
660908
2026-10-30T18:00:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dragit med sin sten liksom varje hjärta. Ett otal av onda, låga och hatfyllda själar, vilka passerat genom livet och försvunnit i evigheten, ha här lämnat sin bild i form av ett misshandlat ord. Vill man finna ett exempel på spanska, så vim lar detta språk av dem. Se här: Boffette, örfil, kommer från bofeton; vantane, fönster, av vantana; gat, katt, av gato; acite, olja, av aceyte. Italienska ord: Spade, värja, av spada; carvel, båt, av caravella. En...
660908
proofread-page
text/x-wiki
t7qstupm8rsep4rqi8ieqgjxriephhj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/201
104
227070
660909
2026-10-30T18:01:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'källa; goffeur, låssmed, av goff, smed; guédouze, döden, av quenn-du, svart-vit. Vill man ha historia? I slangspråket kallas en écus för maltaise, ett minne av det myntslag, som brukades ombord på malteserriddarnes galärer. Utom de språkliga rötter, vilka här antytts, äger slangspråket andra och naturligare rötter i människornas själar. Först ha vi de nyskapade orden; denna ska pelse är språkens mystik. Att med ord, vilka på något egendomligt vis...'
660909
proofread-page
text/x-wiki
50nrubhsdndf4w79oroi5k08lodtv6u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/202
104
227071
660910
2026-10-30T18:01:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för ett språk, som vill säga allt och följa allt, det är att äga en rikedom på bilder. Bilden är en gåta, bakom vilken tjuven tar sin tillflykt, när han spinner sina planer och fången, när han tänker på flykt. Intet språk är så rikt på bilder som argot. "Dévisser le coco", vrida om halsen; tortiller, äta; étre gerbé, att dömas; un rat, en sam snat tar bröd; il lansquine, det regnar, en träffande bild, som på något sätt uttrycker vad den vill...'
660910
proofread-page
text/x-wiki
juo6x86gw61nr5ocvr3k2sj5gsu1czc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/203
104
227072
660911
2026-10-30T18:01:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förstått. I olikhet mot all annan växtlighet dödas det av varje solstråle. Därför upplöses och om bildas slangspråket utan uppehåll, ett snabbt och dunkelt verk, som alltid pågår. Slangspråket ut vecklas mera på tio år än det vanliga språket på tio sekler. Så blir larton, bröd, lartif; gail, häst, blir gaye; fertanche, halm, till fertille; siques, trasor, till frusques; chique, kyrka, grugeoir; djävulen heter först gahisto, sedan rabouin och d...'
660911
proofread-page
text/x-wiki
4zvtzkc1rxe9hjqe4uqdr83agz1x1bi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/204
104
227073
660912
2026-10-30T18:01:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Inga studier kunna vara tacksammare på resultat. Det finnes ej en bild, ej en etymolog, som ej har något att lära. Bland dessa människor betyder slåss detsamma som låtsa, man låtsar en sjukdom; listen är deras styrka. För dem är människa oclimörker sammanhö rande ting, och natten kallas därför sorgue, män niskan orgue. Människan framgår ur Mörkret. De betrakta samhället som ett dödligt gift, som en ödesdiger natt, och de tala om sin frihet som m...'
660912
proofread-page
text/x-wiki
cw05q5cfdqqwltk4s37aj94xk7o6f24
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/205
104
227074
660913
2026-10-30T18:01:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'komma in där, men icke luften. Taket utgöres av ett stenvalv och golvet av ett tumstjockt gyttjelager; den har fordom varit stenlagd, men fuk tigheten har upplöst och sprängt sönder stenarna. Tre meter över marken löper en massiv bjälke ge nom det underjordiska rummet; från denna hänga med vissa mellanrum något över en meter långa kedjor, vilka sluta med halsringar. Fordom för varades de till galärerna dömda i denna håla i väntan på avfärden til...'
660913
proofread-page
text/x-wiki
8r462m3bsp2wmi19y39isu2ye96ytgp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/206
104
227075
660914
2026-10-30T18:01:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rum till galärerna! Man kom dit, om man hade stulit en hare från kungen. Vad gjorde de i den na helvetiska grav? Detsamma som i en grav, de kämpade med döden, och vad man kan göra i helvetet, de sjöngo. Ty där det icke mera finns något hopp, där finns dock alltid sången. När en galär närmade sig Maltas stränder, hörde man sången, innan man hörde årslagen. Den stackars vilttjuven Survinsent, som vistats i detta fängelse, sade: Det är visorna, som hå...'
660914
proofread-page
text/x-wiki
atdjglmddsaw2colfcpakd57r3m2gvv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/207
104
227076
660915
2026-10-30T18:01:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ny upptäckt vid varje steg. En fördjupad under sökning visar det mystiska sambandet mellan det regelrätta och det utstötta samhället. Slangspråket är ordet, som blivit strafffånge. Att det mänskliga förnuftet kan så tram pas i smutsen, kan så kedjas av ödets dunkla ty ranni väcker häpnad. O Ni, de olyckligas fattiga tankar! Skall då ingen skynda denna i skuggan viss nande mänskliga själ till hjälp? Är det dess öde, att för alltid vänta på...'
660915
proofread-page
text/x-wiki
enjo0px6xjxamqkl4eamx0mflc26k1m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/209
104
227077
660916
2026-10-30T18:02:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ägde något, som uttryckte vanmakt och förtviv lan. Alla de visor, vilkas melodier bevarats, äro så ödmjuka och sorgsna, att de framlocka tårar. Tiggaren kallar sig för den stackars tiggaren och är alltid haren, som döljer sig, råttan, som smiter undan i sitt hål, fågeln, som flyger bort. Han protesterar knappast; han nöjer sig med att suc ka, och en av dessa utgjutelser har nått fram till oss. Jag förstår ej huru Gud, människornas fader, kan plåga...'
660916
proofread-page
text/x-wiki
te85cdsri5i97dgqoalwi6eqgyk4kzm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/210
104
227078
660917
2026-10-30T18:02:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skulle kunna tro, att det var en lyktgubbe, en Panättling, som spelade flöjt i skogen: Mirlababi, surlababo, Mirlitom ribon ribette, Surlababi, mirlababo, Mirliton ribon ribo. Så trallade man, under det man mördade en människa i en grotta eller i en mörk skog. Ett oroväckande tecken. Under sjuttonhundra talet försvinner den gamla sorgsenheten från des sa klasser. De börja skratta. De håna den store Guden och den store kungen. Under Ludvig XV kalla...
660917
proofread-page
text/x-wiki
qt2i81aptc3faxwm9n37utangsefklc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/211
104
227079
660918
2026-10-30T18:02:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mera därav till tänkarnas system. Det var slut ligen ett tecken på, att om ej något avledande trädde emellan, ett fruktansvärt utbrott snart vore att vänta. Låtom oss stanna ett ögonblick. Vem anklaga vi liär? Sjuttonhundratalet? Dess filosofi? Sä kerligen ej. Detta sekels verk är gott, och sunt. Encyklopedisterna med Diderot i spetsen, fysiokraterna med Turgot, filosoferna med Voltaire, utopisterna med Rousseau som ledare bilda fyra oantastliga leg...
660918
proofread-page
text/x-wiki
d6822vah86qc4xuu5cx9uqep6xlxflg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/212
104
227080
660919
2026-10-30T18:02:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var okänt men betydelsefullt, trots att det ej iakt togs på ytan. Stundom är just en sak farlig, där för att den ej utsättes för ljuset; den är okänd, därför att den är underjordisk. Bland alla dessa författare är antagligen Restif de la Bretonne den, vilken undergrävde massorna på det farliga ste sättet. Denna rörelse återfanns i hela Europa men härjade mest i Tyskland. Under en viss tid, som av Schiller sammanfattades i "Die Räuber", bru ka...'
660919
proofread-page
text/x-wiki
r9d52h8ssbi8oxzb57mgvj5sqfumfhj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/213
104
227081
660920
2026-10-30T18:03:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ögonen slutas, tändes hatet hos de olyckliga ge nom gnistan från någon eländig eller ond varelse; man börjar att granska samhället. Vilken för skräcklig sak är ej en undersökning, som äger hatet till ledstjärna! Detta är, om olyckan är framme, orsaken till de förskräckliga folkrörelser, vilka man kallat jacquerier, bondeuppror, och i jämförelse med vilka de rent politiska upploppen äro som en barnlek; det är ej blott de undertrycktas strid mot f...'
660920
proofread-page
text/x-wiki
306sq1qk5c1s0in55dcgjixhizjj0vb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/214
104
227082
660921
2026-10-30T18:03:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man skulle kunna säga, att den skapade män niskan på nytt, gav den en själ på nytt, rättvisan. Adertonhundratalet har tagit detta i arv och dra git fördel av det tidigare seklets verk; i närvarande stund synes den samhälleliga katastrof vi nyss antytt, som en fullständig omöjlighet. Den som förutspår den, är blind, den som fruktar den, en okunnig varelse. Revolutionen är motgiftet mot alla verkliga folkuppror. Tack vare revolutionen hade de sociala...
660921
proofread-page
text/x-wiki
qcqj485f9cn039393spwt68haa2vf4h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/215
104
227083
660922
2026-10-30T18:03:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de av Robespierre. Allt sedan 89 finner man folket förkroppsligat. Det finnes ej längre någon så fat tig, att han ej har anspråk på rätten, ingen så ut svulten, att han ej har del i den franska hedern. Medborgarens heder och värdighet bildar ett inre harnesk; den som är fri, är samvetsgrann, och den som röstar, regerar. Av detta härleder sig oemottagligheten för mu tor och den olämpliga jordmånen för osunda be gär liksom de inför frestelserna h...'
660922
proofread-page
text/x-wiki
i5bkvqn99pr8sj6alt038nhefx2s647
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/216
104
227084
660923
2026-10-30T18:03:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en kunglig karbunkel, värderad till trettio millioner francs. Dessa barfotalassar vaktade denna krona. Bondeupprorens tid är slut. Jag beklagar detta ur de smidiga politikernas synpunkt. Den gamla fruktan för dessa uppror har försvunnit och kan ej längre brukas i politiken. Kraften hos det röda spöket har förintats. Alla veta det nu. Fruktan förskräcker ej mera. Fåglarna tillåta sig allehande friheter med denna gengångare, och bor garna skratta.'
660923
proofread-page
text/x-wiki
lwo2o2wxzpw4n5kkcg58d0seqmcph15
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/218
104
227085
660924
2026-10-30T18:03:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Briaerus äga hundra händer för att med dem kun na stödja alla i betryck, alla svaga, att bruka det offentligas stora makt till att öppna alla verk städer, alla fabriker för alla armar, släppa fram till skolorna och laboratorierna alla begåvningar, att öka lönerna men miska mödan, att avväga för hållandet mellan skyldighet och besittningsrätt, det vill säga att ställa njutningen i proportion till ansträngningen och tillfredsställandet i rätt fö...'
660924
proofread-page
text/x-wiki
r4wfuevaxa172mcoxkidg7yuer9aeeo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/219
104
227086
660925
2026-10-30T18:04:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'umbära vetenskapen och visheten, avtynar. Låt oss beklaga ej blott de magar utan även de hjärnor, vilka ej intaga tillräcklig föda. Finnes det något mera gripande än en utmärglad kropp, så är det en själ, som hungrar efter ljus. Hela framåtskridandets problem vilar på detta. En dag kommer man att häpna över detta. Sam tidigt med att mänskligheten stiger uppåt, kommer helt naturligt de djupaste lagren att lämna eländets dalar och fattigdomen kommer a...'
660925
proofread-page
text/x-wiki
r1jlw45cnl5s53ui18fyc3q3g1c6j3d
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/220
104
227087
660926
2026-10-30T18:04:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Idéerna kunna lika litet gå baklänges som flo derna uppför sitt lopp. Må de, vilka ej tro på framtiden, betänka detta. När man säger nej till framåtskridandet, är det ej framtiden man fördömer utan sig själv. Dessa människor äro gripna av en sorglig sjukdom och inympa på sig det förgångna. Det finns blott ett sätt att bestrida morgondagen, att dö! Men vi älska ej döden, vi önska kroppens så sent som möjligt och själens tro vi ej alls på. M...'
660926
proofread-page
text/x-wiki
0v9g1qt76o43lwndkpahnaofmre5non
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/221
104
227088
660927
2026-10-30T18:04:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'människan och av händelserna, vilka styras av en en annan makt, ryggar denna kraft ej tillbaka för de motsägelser, de olika problemen ha att uppvisa men vilka för den stora hopen synas olösliga. För denna kraft är det lika lätt att låta en fråga lösas genom att sammanställa tvenne idéer som att skänka kunskap genom att sammanställa tven ne fakta. Man kan vänta sig allt av denna fram åtskridandets kraft, som en dag ställer öster mot väster och lå...'
660927
proofread-page
text/x-wiki
i1s2320dm7agfj2wek55y1o0lbto2ry
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/222
104
227089
660928
2026-10-30T18:05:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nit för att efterträdas av en annan. Varför? Vi veta det ej. Vilka äro orsakerna till desa kata strofer? Vi känna dem ej. Skulle dessa kulturer kunnat räddas? Har undergången varit deras eget fel? Ha de framhärdat i någon last som fört dem till fördärvets brant? Huru många själv mord kan man räkna med inför denna stora död lighet bland folk och nationer? Frågor utan svar. Dunklet vilar över de dömda folken. Det är med en känsla av fasa vi betr...'
660928
proofread-page
text/x-wiki
hsf5owpq8jftet1tpx60r3gpopk3j36
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/223
104
227090
660929
2026-10-30T18:05:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan något. Att upplysa mänskligheten är ännu mera. Alla de olika vetenskaperna om samhället böra sträva mot detta mål. Tänkaren från i dag har en stor uppgift, att utforska vår kultur. Vi upprepa, att dessa studier ha en stor och in spirerande uppgift och det är med en uppmaning till fortsättning av detta verk, vi vilja sluta dessa sidor, vilka bildat en mellanakt i ett allvarligt dra ma. Inför samhällets dödlighet förnimmer man det oförgängliga h...'
660929
proofread-page
text/x-wiki
ac5ri059khm1rnac66liykguklri32m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/224
104
227091
660930
2026-10-30T18:05:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dom, fruktan för lidandet, vilken stundom utsträckes till avsky för dem som lida, en obotlig själv belåtenhet; och mot detta står hos de fattiga och olyckliga avunden, hatet mot dem, vilka man ser njuta av livet, de grova yttringarna av det mänsk liga djurets strävan mot glömska, hjärtan fyllda av dimmigt mörker, sorg, behov, ödesbestämdhet och enkel och motbjudande okunnighet. Skola vi fortsätta med att rikta blickarna upp åt? Är det ljus, man sky...
660930
proofread-page
text/x-wiki
2huseq4vsi1hbdw74vp0dc7n680yz9x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/226
104
227092
660931
2026-10-30T18:05:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på gamla gubbar och gummor. Marius var smal och kunde lätt tränga sig igenom. Som det aldrig fanns folk på denna gata, och som Marius förläde sina besök i trädgården till nätterna, så riskerade han icke att bliva sedd av någon. Ända sedan den heliga och välsignade stund, då en kyss förlovade dessa båda hjärtan, kom Marius hit varje afton. Om Cosette vid denna tid av sitt liv hade fattat kärlek till en samvetslös och lättsinnig man, så skulle hon hav...'
660931
proofread-page
text/x-wiki
fi99gtj44ylsqg1ekxyaxx90lcslvpt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/227
104
227093
660932
2026-10-30T18:05:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ken är livet, om den icke är döden. Den kan vara vaggan, men den kan även vara graven. Samma känsla säger inom människohjärtat ja och nej. Av alla de ting, som Gud har skapat, finnes ingenting, vilket utstrålar så mycket ljus, som människohjär tat men icke heller så mycket mörker. Gud ville, att den kärlek, som mötte Cosette, var en kärlek, som räddade. Under hela maj månad år 1832 befunno sig här varje natt i denna stackars vilda trädgård, iblan...'
660932
proofread-page
text/x-wiki
egdnwn0ejdvv5xkg1glxmd1eeh6bgw6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/228
104
227094
660933
2026-10-30T18:06:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'halsduk eller en lock av hennes hår. Cosette var för honom en doft och icke en kvinna. Han inan dades henne. Hon vägrade honom intet, och han begärde ingenting. Cosette var lycklig och Marius var nöjd. De levde i detta hänryckta tillstånd, som man skulle kunna kalla själarnas förening. Det var den obeskrivliga första omfamningen av tvenne kyska ungdomar, två svanor, som möttes på Alpernas Jungfrau. Vid denna tidpunkt i deras kärleks historia, då begä...
660933
proofread-page
text/x-wiki
9juqcvyj1x863c1inv6u6fgxqzldo0p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/229
104
227095
660934
2026-10-30T18:06:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligheten dallrade runt omkring dessa båda oskulds fulla varelser och de uttalade kärleksord, vilka trädens blad besvarade med en susning. Vad voro dessa ord? Fläktar. Ingenting an nat. Dessa fläktar förmådde oroa och uppröra hela naturen. Man skulle ha svårt att förstå den na magiska kraft, som ligger uti orden, om man läste dem i en bok; avsikten med dessa ord är, att de skola bortföras och skingras som en rök för vinden. Tag från ett älskande pa...'
660934
proofread-page
text/x-wiki
rdnp9c5vulezvcilbom8n9xlqcw7lna
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/230
104
227096
660935
2026-10-30T18:07:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du, utan att de kunde göra sig reda för på vad sätt det hade gått till.) — Vet du? Jag heter Euphrasie. — Euphrasie? Inte, du heter ju Cosette. — Ack, Cosette är ett fult namn, som man gav mig, när jag var liten. Mitt verkliga namn är Euphrasie. Tycker du inte om namnet Euphrasie? — Åjo, men Cosette är icke fult. — Tycker du bättre om det äii Euphrasie? — Ja, det tror jag. — Då tycker jag också bättre om det. Det är sant, det är vackert, Co...'
660935
proofread-page
text/x-wiki
s9gvr3hrjvg7f6a3g4ovqgtyosvl4i4
660937
660935
2026-10-30T18:07:34Z
Jonatanskogsfors
17420
660937
proofread-page
text/x-wiki
oc8ef4d534km2pty3ihm64xvip7tdvk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/231
104
227097
660936
2026-10-30T18:07:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är mycket illa gjort att hosta och det gör mig oro lig- Jag vill, att du skall befinna dig väl, först och främst därför, att jag skulle vara mycket olycklig, om du icke vore frisk. Vad vill du att jag skall göra? Detta föreföll honom helt enkelt gudomligt. En dag sade Marius till Cosette: — Kan du tänka dig, det fanns en tid, då jag trodde du hette Ursule. Detta gav dem anledning att skratta hela afto nen. Mitt i deras samtal utbrast han en annan gå...
660936
proofread-page
text/x-wiki
c9cygczzm70erbn3zp4fdxu50pr2dkw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/232
104
227098
660938
2026-10-30T18:07:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skåda den annalkande nattens stjärnljus, att låta sitt knä helt blygsamt beröra Cosettes vida klän ning, att kyssa nageln på hennes tumme, att kalla henne för du, att växelvis med henne inandas sam ma blommas doft, och aldrig upphöra härmed. Under tiden detta hände, svävade molnen över de ras huvuden. Varje gång vinden blåser, för den med sig flera av människans drömmar än moln på himmelen. Denna kyska kärlek saknade dock icke helt och hålle...'
660938
proofread-page
text/x-wiki
nqju19oo6s7qal6i3h7quarbkioypp7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/233
104
227099
660939
2026-10-30T18:07:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ah, viskade Marius, vad du är vackeri Jag vågar icke se på dig, men det är detta, som gör, att jag betraktar dig. Du är en av gracierna! jag vet icke, vad det är. När spetsen av din sko skymtar fram under din klädning, blir jag utom mig, och sedan, vilket förtrollande skimmer, när dina tankar strömma emot mig. Du gör mig hä pen med ditt förstånd. I vissa ögonblick synes du mig vara en dröm. Tala, jag lyssnar till dig, 0, Cosette, huru sällsamt oc...'
660939
proofread-page
text/x-wiki
remiungxj598z1x5m5iwfjh2vwys7rt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/234
104
227100
660940
2026-10-30T18:08:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette var som en morgongryning i kvinnoskepnad. Att Marius, som tillbad henne, skulle beundra henne, var helt naturligt. Men ett faktum var dock, att den lilla pensionären, som nyligen läm nat klostret, ägde ett skarpt omdöme och ofta kunde säga saker, vilka voro både sanna ocli vackra. Hennes småprat var en verklig konversa tion. Hon misstog sig sällan och hon hade en sä ker blick. Kvinnan känner och talar med hjärtats fina instinkt, som är så ofe...
660940
proofread-page
text/x-wiki
rykemf5ksgtsp9zumtyqg52azyqzo74
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/235
104
227101
660941
2026-10-30T18:08:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'turen, som aldrig förnekar sig, fanns alltid inom dem, fastän det oskuldsfulla hjärtat självt knap past visste av det. Naturen är alltid tillstädes med sitt på samma gång brutala och sublima ändamål. Och huru oskuldsfullt hjärtat än må vara, skymtar man alltid i den blygsammaste téte-a-téte den dyrkansvärda och hemlighetsfulla gräns, vilken utgör skillnaden mellan ett par älskande och ett par vänner. De dyrkade varandra. Det ständiga och det oför...'
660941
proofread-page
text/x-wiki
3fn3j1gyrck0ol4vipvlbqv5chkcjbb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/237
104
227102
660942
2026-10-30T18:08:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga, men att han själv var fattig och gärna försaa e allt, på det att hon icke skulle behöva gå miste om någonting. Märkväl digt nog hade Marius i den drömvärld, ari han numera levde, alltsedan han blev bekant f..ed Cosette, på något egendomligt sätt glömt det örflutna, och till och med sådana saker, vilka hänt en sista tiden, stodo för honom som någonting vägt och avlägset; vad Cosette talade om för onom, tillfredsställde honom fullkomligt. Han kt...'
660942
proofread-page
text/x-wiki
bsdehynefbfxup1uwlxo25hd7bh46fy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/238
104
227103
660943
2026-10-30T18:08:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kommer den stund, då man måste skiljas från den na himmel, och varför fortfar icke livet även där efter? Att älska ersätter nästan att tänka. Kärleken Rör, att man glömmer allt annat. Vem fordrar väl logik av passionen? Det finnes lika litet något logiskt sammanhang i människohjärtat, som det i himmelens mekanism finnes någon fullkomlig geo metrisk figur. För Coserte ocliMarins existerade ingenting annat än dem själva. Hela världen om kring...'
660943
proofread-page
text/x-wiki
nkbxa9nhxplemfp70csmuz88zzc3ff1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/239
104
227104
660944
2026-10-30T18:08:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av helvetet bakom oss är detsamma som paradisets närhet. Har man sett demonerna? Finns det sådana? Har man darrat? Har man lidit? Man vet ingen ting därom. Det vilar en rosensky däröver. På så sätt levde dessa båda varelser, svävande i högre rymder; varken i nadir eller i zenit, mellan människor och änglar, ovanom dyn, nedanom etern eller uti molnen; knappast kött och ben men själ och extas från huvud till fot; redan för mycket förandligade för att...'
660944
proofread-page
text/x-wiki
eq1nzot91ks7xo9xpcyzhnmou2qvv9o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/240
104
227105
660945
2026-10-30T18:09:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Maria: och Cosette tänkte icke på vart detta skulle föra dem. De ansågo sig redan ha nått sitt mål. Det är en egendomlig anspråksfullhet hos människan, att hon vill, att kärleken skall leda henne någonstans.'
660945
proofread-page
text/x-wiki
fjghtp1l2r4cehdr4qf6njar2u5uxxh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/242
104
227106
660946
2026-10-30T18:09:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på aftonen, så brukade Marius icke komma till trädgården förrän efter denna timma, när han från gatan kunde höra, hur Cosette öppnade glasdör rarna till trappan. Det behöver icke sägas, att Marius aldrig syntes till på dagarna. Jean Valjean tänkte icke ens på att Marius existerade. Blott en enda gång hände det, att han en morgon sade till Cosette: — Men så vit du är på ryggen! Kvällen förut hade Marius i sin hänryckning tryckt Cosette emot den...'
660946
proofread-page
text/x-wiki
n4nl2l8eiahw3rwepxvcxs7v3kor79t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/243
104
227107
660947
2026-10-30T18:09:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vet du inte, att i de lugnaste vattnen gå de största fiskarna. Ibland kunde det hända, att Courfeyrac lade ar marna i kors, tog på sig en allvarlig min och sade till Marius: — Du är på orätt väg, min unge man! En morgon gav han honom följande förmaning: — Hör du, det förefaller mig som hade du för närvarande ditt hem i månen, i drömmarnas rike eller i illusionernas land, i huvudstaden Såpbubb1a. Var nu så vänlig och säg mig vad hon heter. M...'
660947
proofread-page
text/x-wiki
ic11evzr0u3c48zyoivzmz0vskpihc1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/244
104
227108
660948
2026-10-30T18:09:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan den dag, då hon visat honom till Plumet-gatan. Han hade icke återsett henne, och hon hade full ständigt fallit honom ur minnet. Han hade icke orsak att hysa andra känslor än tacksamhet gent emot henne; han stod i skuld till henne för sin närvarande sällhet, men dock var det honom obe hagligt att möta henne. Han svarade med en viss förlägenhet: — Ah, är det ni, Eponine? — Varför kallar ni mig ni? Har jag gjort eder någonting? — Nej, svarade h...'
660948
proofread-page
text/x-wiki
lcitkwctanx892bjxxerkwh5hj1hp2f
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/246
104
227109
660949
2026-10-30T18:09:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gerna, den ena efter den andra, och upptäckte lätt vilken av dem det var, som Marius hade skjutit åt sidan. Hon viskade halvhögt med en sorgsen ton: — Icke på det sättet, Lisette. Hon satte sig vid grindens stenfot helt nära den lösa järnstången och liksom vaktade denna. Det var just vid den punkt, där grinden vidrörde den närbelägna muren. Här fanns en mörk liörna, i vilken Eponine fullkomligt försvann. Hon stannade på detta sätt mer än en timma u...'
660949
proofread-page
text/x-wiki
qleovxv5u9t76vxj505f7zjrvksp3mu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/247
104
227110
660950
2026-10-30T18:10:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skynda på, ty endast några få ögonblick senare anlände till Plumet-gatan sex karlar, vilka gingo var för sig på något avstånd från varandra, alla strykande tätt utefter väggarna. Den förste, som hunnit fram till trädgårdsgrin den, stannade där och väntade på de andra; ett ögonblick senare voro de alla sex samlade. — Här är det, sade en av dem. — Finns det någon hundracka i trädgården? frågade en annan. — Jag vet inte. För säkerhets skul...'
660950
proofread-page
text/x-wiki
ngqzh3ltvvwmclzm35dk7b15kp7q38k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/248
104
227111
660951
2026-10-30T18:10:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kraftig stöt för bröstet och en hes röst yttrade till honom dock utan att skrika: — Det finns en hundracka. I detsamma reste sig en blek flicka upp och ställde sig framför honom. Han ryggade tillbaka och framstammade: — Vem är det? — Din dotter. Det var verkligen Eponine, som talade till Thénardier. När de fingo syn på Eponine, närmade sig även de fem andra männen, det vill säga Claquesous, Gueulemer, Babet, Montparnasse och Brujon, utan buller, utan...'
660951
proofread-page
text/x-wiki
idf9kvhegvlnwkj8x5uumdgc0lb9g9a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/249
104
227112
660952
2026-10-30T18:10:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ra här. Vad ämnar du göra på en plats, där det icke finns något att göra? Jag sade det till Magnon. Här finns intet att uträtta. Men kyss mig då, kära pappa! Vad det är länge sedan jag såg dig! Du har alltså blivit frigiven nu? Thénardier försökte frigöra sig från Eponines armar och mumlade: — Det är bra. Nu har du kysst mig. Ja, jag är fri. Jag sitter inte längre inne, men försvinn nu. Men Eponine släppte icke taget utan fördubbla de i stä...'
660952
proofread-page
text/x-wiki
5az2ys48x05dyg4ls3622rkyanqqhgy
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/250
104
227113
660953
2026-10-30T18:11:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vi ha bråttom! sade Gueulemer, snokarna kunna komma. Buktalaren gnolade följande rader: "Välj tiden, barn, då du skall klappa din hulda mamma och din pappa!" Eponine vände sig mot de fem skurkarna. — Nej, se där står ju herr Brujon. God dag herr Babet. Goddag herr Claquesous. Känner ni inte igen mig, herr Gueulemer? Hur står det till, Montparnasse? — Visst känner man igen dig! sade Thénardier. Men adjö med dig nu! Låt oss vara i fred. — Nu är det...'
660953
proofread-page
text/x-wiki
qzc09voadi2fjs01u65jsesvbdyzdrn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/251
104
227114
660954
2026-10-30T18:11:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de slang. Alltsedan hon lärt känna Marius, hade det varit omöjligt för henne att få dessa rysliga ord över sina läppar. Med sin svaga och skelettartade hand tryckte hon hårt Gueulemers grova fingrar och fortsatte. — Ni vet, att jag inte är dum. Man brukar tro mig i vanliga fall. Jag har hjälpt er många gånger. Nu kan jag tala om för er, att ni löper risken för ingenting, jag svär på att det ingenting finns att göra 1 det här huset. — Där finns ba...'
660954
proofread-page
text/x-wiki
dudeekdv5vg2mle1qajys2vc6t46f2t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/252
104
227115
660955
2026-10-30T18:11:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han stötte till henne för att få i väg henne. — Min kära vän, sade Eponine till Montparnasse, ni är en god man. Gå icke in där! — Se upp! Du kommer att skära dig! svara de Montparnasse. Thénardier återtog med sin bestämda röst: — Försvinn på ögonblicket oclilåt oss sköta våra egna affärer! Eponine släppte Montparnasses hand, som hon hade fattat på nytt, ocli sade: — Ni måste alltså in i det där huset? — En smula! svarade buktalare...'
660955
proofread-page
text/x-wiki
psnpngvdr20m2m7jmsqchyi40f3go68
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/253
104
227116
660956
2026-10-30T18:11:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon är i stånd till det, viskade Thénardier till Brujon och buktalaren. Hon knyckte på huvudet och tilläde: Jag skall börja med min fader! Thénardier närmade sig. Kom inte så nära, min hedersman! sade hon. Han drog sig mumlande tillbaka: — Vad har farit i henne? sade han och tillläde: — Hyndal Hon smålog på ett förskräckligt sätt. Som du vill, men du kommer icke in. Jag är icke en hynda, eftersom jag är dotter till en varg. Hon tog ett steg mot...'
660956
proofread-page
text/x-wiki
cup8hnw9n77fwsq9ns7tur85pwd6hfp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/254
104
227117
660957
2026-10-30T18:11:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de blickar, som liknade en vålnads, glida över skurkarna: — Vad tro ni jag bryr mig om, ifall man i morgon plockar upp mig från Plumct-gatans ste nar, dödad av min fader, eller om man om ett år fiskar upp mig ur Saint-Cloud tillsammans med ruttnade kattor och dränkta hundar! Hon var tvungen att avbryta ordströmmen, hon angreps av en torr hosta, ocliandedräkten lämna de rosslande det svaga bröstet. Hon fortsatte: — Jag behöver bara ropa, och det komm...
660957
proofread-page
text/x-wiki
01ce1u66za053pbbfczwsbk5evyk84a
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/255
104
227118
660958
2026-10-30T18:11:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tade lekfullt med tåspetsen. Hennes trasiga klän ning visade hennes magra nyckelben. Den när maste lyktan belyste hennes ansikte. Man skulle icke kunnat se något mera både beslutsamt och överraskande. — Det ligger något bakom, sade Babet. Är hon förälskad i karlen? Men det är skada att gå miste om detta tillfälle. Två kvinnor och en gub be, som bo i en bakgård och utan ordentliga fön sterluckor. Gubben är helt säkert en jude. Jag tror vi...'
660958
proofread-page
text/x-wiki
pkf6laj8lm68cb6o7tlti76qqswu29l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf/256
104
227119
660959
2026-10-30T18:11:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Babet vände sig till honom: — Vad säger du, Brujon? Denne var tyst ännu ett ögonblick, skakade på huvudet och beslöt sig slutligen för att tala: — I dag på morgonen såg jag två sparvar, som slogos, i kväll stötte jag mot en kärring, som grä lade. Det är dåliga tecken. Låt oss gå vår väg. De gingo sin väg. På vägen mumlade Montparnasse: — Det var dumt; jag skulle gärna gett henne ett par tum av kniven. Babet svarade: — Jag slår aldrig e...'
660959
proofread-page
text/x-wiki
4a23ah1p45qwnf41f50g4zntgz3yneu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/10
104
227120
660960
2026-10-30T18:13:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mörk gestalt på vägen hejdar genast det vildaste djur. Vad som kommer från kyrkogården för skräcker och förvirrar vad som kommer ur jor dens hålor. Det förskräckliga fruktar det hem ska, och vargarna rygga tillbaka för mötet med en varulv.'
660960
proofread-page
text/x-wiki
2jar8az0ocvp7j2c1ljvaoaqvt8bruw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/12
104
227121
660961
2026-10-30T18:13:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan hade hon satt sig på bänken vid trappan, och under det han darrande tog plats bredvid hen ne, fortfor hon: — Min far sade till mig i morse, att jag skulle hålla mig beredd; han hade affärer oclikanske skulle vi snart resa bort. En frosskakning genomfor Marius frän huvud till fot. När man befinner sig vid livets slut, är döden endast en resa; när man befinner sig vid livets början, är en resa detsamma som döden. Sedan sex veckor tillbaka hade Ma...
660961
proofread-page
text/x-wiki
gei7kyev6pniwn4jv6iew3qo93xiqhq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/13
104
227122
660962
2026-10-30T18:13:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delsemärket, som hon hade på halsen, och alla hennes tankar. De hade kommit överens om att al drig sova utan att drömma om varandra, och de hade hållit ord. Han ägde således alla Cosettes drömmar. Han betraktade alltjämt och han vidrör de ibland med sin andedräkt de små hårstrån, som hon hade i nacken, och han förklarade för sig själv, att det säkert icke fanns ett enda av dessa hårstrån, som icke tillhörde honom, Marius. Han beundrade och han t...'
660962
proofread-page
text/x-wiki
c6sy4qzpuyftxbh8i9rd8i9coqep0v7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/14
104
227123
660963
2026-10-30T18:14:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius var något, som utgjorde en del av Cosette och Cosette var något, som utgjorde en del av Marius. Marius kände Cosette leva inom sig. Att ha Cosette, att äga Cosette var för honom det samma som att andas. Mitt i denna underbara be rusning, denna kyska, oerhörda och fullkomliga besittning, föllo plötsligt orden: — "Vi skola resa". Och han hörde verklighetens brutala stämma ropa till sig: — Cosette tillhör icke dig! Marius vaknade upp. Sedan sex...
660963
proofread-page
text/x-wiki
7amy337rdvr8fnxlqe9e4ogvfh51hea
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/15
104
227124
660964
2026-10-30T18:14:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att göra en resa, att vi skulle resa och att vi skulle medtaga en stor koffert för min räkning och en liten för hans; allt detta skulle vara färdigt till nästa vecka, och vi skulle kanhända resa till Eng land. — Men det är ju fruktansvärt utbrast Marius. Det är säkert, att i detta ögonblick kunde enligt Marius tanke icke något missbrul< av makten, in gen våldsamhet, intet nidingsdåd av de ohyggli gaste av tyranner, historien känner ingen gärning...'
660964
proofread-page
text/x-wiki
qy6xzqu4ft0a5qwd0femncgdr8hq6iv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/16
104
227125
660965
2026-10-30T18:14:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Till England? Reser ni? — Varför kallar du mig ni? _ Jag frågar er, om ni tänker resa? _Vad vill du, att jag skall göra? sade hon, vridande sina händer. = Således reser ni?, — Om min far reser. — Alltså reser ni? Cosette fattade Marius hand och tryckte den utan att svara. — Gott, sade Marius. Då går jag någon an nanstans. Cosette kände betydelsen av dessa ord mer än hon förstod dem. Hon bleknade, så att hennes an sikte lyste kritvitt i mörk...'
660965
proofread-page
text/x-wiki
sl2cv7c42iw2pzvvef7x1yun8yu9eve
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/17
104
227126
660966
2026-10-30T18:14:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Res med, om vi resa. Jag skall säga dig vart. Kom sedan dit, där jag är! Marins var nu en fullkomligt vaken man. Han hade återkommit till verkligheten. Han ropade till Cosette: — Resa med er! är du galen? Därtill fordras pengar, och jag har inga. Resa till England! Jag är redan i skuld för, jag vet icke riktigt hur myc ket, men säkert minst tio louisdorer; detta skulle jag betala Courfeyrac, en av mina vänner, som du icke känner. Jag har en gammal...
660966
proofread-page
text/x-wiki
3b575kndnpst5maa9jcs2e29httdnot
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/18
104
227127
660967
2026-10-30T18:14:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningar, han stod orörlig, men redo att falla, lik nande en staty, som föreställde förtvivlan. Han förblev länge i denna ställning. I denna av grund skulle man kunna kvarstå i evighet. Slut ligen vände han sig om. Bakom sig hörde han ett svagt, halvkvävt, ljuvt och sorgset ljud. Det var Cosette, som snyftade. Sedan två timmar tillbaka hade hon suttit och gråtit vid sidan av Marius, vilken försjunkit i tan kar. Han gick bort till henne, föll på knä...'
660967
proofread-page
text/x-wiki
sv1lv4vr6nb366ko6qw6xbtst9p5sds
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/19
104
227128
660968
2026-10-30T18:14:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han fortsatte ined en röst, som uttryckte obe skrivlig ömhet: — Gråt icke. Säg, vill du för min skull låta bli att gråta? — Älskar du mig? sade hon. Han fattade hennes hand: — Cosette, jag har aldrig givit mitt hedersord åt någon människa, emedan jag är rädd om mitt hedersord. Jag känner, att min far står vid min sida. Nåväl, jag giver dig mitt hedersord på att om du går ifrån mig, så dör jag. Det låg ett högtidligt vemod i den ton, varmed...'
660968
proofread-page
text/x-wiki
gieygkvcb628yp6jarbymc5bdrql03y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/20
104
227129
660969
2026-10-30T18:15:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han har aldrig tagit emot någon människa annat än på aftonen. — Om vilken man talar du? frågade Cosette. — Jag? Jag har ingenting sagt. — Har du då något hopp? — Vänta tills i övermorgon. — Vill du det? — Ja, Cosette. Hon omfattade hans huvud med sina båda hän der, höjde sig på tåspetsarna för att bliva lika lång som han och försökte att i hans ögon läsa vad han hoppades. Marius återtog: — Jag tänker på en sak; du måste veta min...'
660969
proofread-page
text/x-wiki
4vj0z43ydkcdphstyagg6n6pe073pv7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/21
104
227130
660970
2026-10-30T18:15:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min tanke är den, att det är omöjligt, att Gud kan vilja skilja oss åt. Vänta på mig tills i övermorgon. — Vad skall jag göra ända till dess? sade Cosette. Du går ut och går. Vad ni äro lyckliga, ni män. Jag får stanna hemma alldeles ensam. 0, vad jag skall känna mig sorgsen! Vad ämnar du egentligen göra i morgon afton, säg? — Jag ämnar försöka någonting! — Då skall jag bedja Gud och tänka på dig här och önska att du måtte lyckas. J...'
660970
proofread-page
text/x-wiki
bgf8si0ztoy1iyu0p4880u7mp5k5ih1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/22
104
227131
660971
2026-10-30T18:15:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra, medan deras tårfyllda ögon blickade upp mot stjärnorna. När Marius gick, var gatan fullkomligt öde. Det var just vid den tiden, då Eponine följde banditer na bort till boulevarden. När Marius hade stått där så tankfull med hu vudet lutat mot trädet, hade han fått en idé; själv betraktade han den såsom oförnuftig och omöjlig. Han hade dock fattat ett beslut.'
660971
proofread-page
text/x-wiki
mfdla2uo0jcxi3eox8smofyma9gp9rw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/24
104
227132
660972
2026-10-30T18:16:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av Frankrike. Saken var den, att den gamle kän de sig nedtryckt av bekymmer. Han böjde sig icke, han gav icke vika; hans natur var icke så dan, men han kände, att hans inre krafter sveko honom. Sedan fyra år tillbaka hade han allt jämt väntat Marius, fullt övertygad om, att den lille, förarglige gossen en eller annan dag skulle komma och knacka på hans dörr; det hände nu mera, att han i vissa ögonblick sade till sig själv, att om Marius dröjde änn...
660972
proofread-page
text/x-wiki
bzfvipoh3am84p86m7cocp0mtwdp0wb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/25
104
227133
660973
2026-10-30T18:16:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den stumma förtvivlan hos en gammal man, som går mörkret tillmötes. Han började förlora sina tänder, och detta gjor de att hans nedslagenhet ökades. M. Gillenormand hade, utan att vilja erkänna det för sig själv, emedan detta skulle hava gjort honom både ond och förlägen, aldrig älskat en mätress såsom han älskade Marius. I sin sängkammare ovanför huvudgärden på sin säng hade han låtit upphänga ett porträtt av sin andra dotter, den avlidna fru...'
660973
proofread-page
text/x-wiki
ceg4hxpxzpvrm17rkohw8uegbue9akt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/26
104
227134
660974
2026-10-30T18:17:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon avbröt sig, hon vågade icke fortsätta längre. — På vem? frågade han. — På stackars Marius? Han lyfte sitt gamla huvud, lade sin avmagrade hand på bordet och utbrast med den mest harmsna ton: — Stackars Marius! säger du. Den herrn är en dumbom, en stackare, en fåfäng och otacksam narr utan hjärta, utan själ, en högfärdig och en dålig människa. Därmed vände han sig om för att hans dotter icke skulle märka de tårar, som samlade sig i hans...'
660974
proofread-page
text/x-wiki
iersre6lgqgp1mea3ify7r2pl0tu3nw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/27
104
227135
660975
2026-10-30T18:17:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'För övrigt hade, vilket läsaren redan förstått, fröken Gillenormand misslyckats i sina försök att låta sin gunstling, lanciärofficeren, träda i Marius' ställe. Théodule hade icke lyckats intaga hans plats. M. Gillenormand hade icke accepterat det ta förslag. Hjärtats tomhet låter sig icke så lätt fyllas. Théodule å sin sida hade visserli gen ingenting emot att få ärva, men det tråkiga arbetet att göra sig behaglig tilltalade honom icke. Den ga...'
660975
proofread-page
text/x-wiki
9nd8gapn81zgrfi8zknd3qmbu7u4980
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/28
104
227136
660976
2026-10-30T18:17:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'emot honom om du vill. Jag tycker icke om krigshjältar i fredstider. Jag vet icke, om jag ej tycker bättre om en verklig slagskämpe än en så dan där oprövad sabelsläpare. Slamret av sablarna i ett slagsmål är säkerligen mindre obehag ligt än skramlet av sabelbaljorna mot gatstenar na. Att kråma sig och ha later som en tiltgjord mamsell, att bära korsett under uniformen är att göra sig dubbelt löjlig. Om man är en riktig karl, skryter man icke och...'
660976
proofread-page
text/x-wiki
19unfig5ersijrummwiuywv33d8fjxb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/29
104
227137
660977
2026-10-30T18:17:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mot spisen, var delvis dold av den stora, niodela de koromandelskärmen; han stödde armbågarna mot bordet, där tvenne ljus brunno under gröna skärmar. Han låg nedsjunken i sin länstol och hade en bok i handen men läste icke. Enligt sin vana bar han en "incroyable" och liknade för övrigt ett gammalt porträtt av Garat. I denna dräkt skulle han ej fått gå oantastad av gatpoj karna, men när han gick ut, lade alltid dottern en vid biskopskappa över hans a...
660977
proofread-page
text/x-wiki
fdz30rfxcv3q66jy25lmhj7ehzmuzlc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/30
104
227138
660978
2026-10-30T18:17:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hela hans natur reste sig mot detta, och hans Hamla faderskänslor ville icke ge sitt bifall därtill. — Vad nu, sade han ständigt en smula sorgset, skall han verkligen icke komma tillbaka! Hans kala huvud sjönk ned mot bröstet, och han betraktade osäkert glöden i den öppna spi sen med en beklagansvärd och harmsen blick. När han som djupast var försjunken i dessa drömmar, trädde hans gamle betjänt Basque in i rummet och frågade: — Kan herrn taga emot...
660978
proofread-page
text/x-wiki
b454flxetn5a24wt099wfrcymxr651u
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/31
104
227139
660979
2026-10-30T18:17:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvud och ögat riktat mot dörren. Den öppna des. En ung man trädde in. Det var Marius. Marius stannade vid dörren liksom i väntan på en inbjudan att komma in. I den tack vare skärmarna dunkla belysningen kunde man icke se hans utslitna kläder. Man ur skiljde endast, att hans ansikte var lugnt och all varligt samt bar ett egendomligt, sorgset uttryck. Herr Gillenormand satt nästan förlamad av häpnad och glädje, och en lång stund såg han blott ett lj...
660979
proofread-page
text/x-wiki
eszsb2gknvam6qikcl46y1ijs75opil
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/32
104
227140
660980
2026-10-30T18:18:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius svarade en smula förläget: — Herr.. Herr GiHenormand skulle önskat, att Marius kastat sig i hans armar. Han kände sig missbe låten med både Marius och sig själv. Han kände, att han varit tvär och ovänlig, och att Marius va rit kall. Den gamle hedersmannen kände en out härdlig och irriterande ängslan över att inom sig känna denna ömhet men att till det yttre ej kunna vara annat än hård. Den gamla bitterheten kom åter fram. Han avbröt Ma...'
660980
proofread-page
text/x-wiki
6nmv9ghbk4klezclfhuzp0l0k8pckkd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/33
104
227141
660981
2026-10-30T18:18:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Men i så fall, utropade våldsamt den gamle, fylld av smärta och vrede, vad vill du mig då? Marius knäppte samman händerna, tog ett steg framåt och sade med svag och darrande röst: — Hav medlidande med mig. Herr Gillenormand kände sig rörd inför dessa ord och om de hade uttalats tidigare, skulle han mildrats av dem, men nu kommo de allt för sent. Den gamle reste sig, stödde sig mot käppen med båda händerna, läpparna voro vita, pannan ryn kad, men...'
660981
proofread-page
text/x-wiki
fl40lht1b8k8zuga5qjznh6oo8vvvjx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/34
104
227142
660982
2026-10-30T18:18:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för dig den solbelysta framtiden, under det att jag börjar närma mig nattens mörker; du är föräl skad, det är självfallet, under det att ingen män niska på hela jorden älskar mig; likväl begär du medlidande av migl Detta är verkligen en sak, som Moliére skulle kunnat behandla. Om det är på detta sätt ni skämta i domstolarna, herrar ad vokater, ber jag att få framföra min vördnad. Ni äro verkligen lustiga. Och nittioåringen fortsatte med har...'
660982
proofread-page
text/x-wiki
of7471y3mjzhff68zc4bn409vqo7zw8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/35
104
227143
660983
2026-10-30T18:18:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'detta och hans smärta ökades därav; men efter som hans smärta ögonblickligen slog över till vre de, så visade han sig allt hårdare. Han önskade av allt sitt hjärta, att Marius skulle förstå honom, men Marius förstod ingenting. Detta gjorde den gamle allt mera rasande. Han återtog: — Vad säger du? Du har brustit i aktning mot mig, din morfar, du liar lämnat mitt hus och gi vit dig i väg, jag vet inte vart; du har gjort din tant bedrövad; du har,...'
660983
proofread-page
text/x-wiki
beasxa8dk61lvcpt010rxl0v3a77grb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/36
104
227144
660984
2026-10-30T18:18:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min herre, sade Marius, och hans förtvivla de blick liknade dens, som står vid branten av en avgrund, färdig att falla däri, jag kommer att beom er tillåtelse att gifta mig. M. Gillenormand ringde. Basque öppnade dör ren. — Var god och be min dotter komma hit. Efter en sekund öppnades dörren åter, fröken Gillenormand sleg icke in, men visade sig. Ma rius stod tigande med hängande armar och med ett utseende, som liknade en brottslings; M. Gillenor...
660984
proofread-page
text/x-wiki
cj99h88ftcfy176kcqxwmy32ru1f75k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/37
104
227145
660985
2026-10-30T18:18:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Skulle du gifta dig! Tjugoett år gammal är du. Den saken är alltså klar. Du behöver ingen ting annat än begära tillåtelse. Bara en formali tet. Sitt ner, min herre. Nåväl, du har haft en revolution, sedan jag sist hade den äran att se dig. Jakobinerna fingo övertaget. Du bör vara belå ten. Har du inte varit republikan sedan du blev baron? Du förstår att anpassa dig. Republiken utgör en piffig sås på baronskapet. Har du bli vit julidekorerad...'
660985
proofread-page
text/x-wiki
qiv5d6lvu9ytezbeyy2ec775se7urtf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/38
104
227146
660986
2026-10-30T18:19:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ingenting, svarade Marius, med en sorts dy ster men skygg beslutsamhet. — Ingenting? Har du ingenting mer att leva av än de tolvhundra francs, som jag giver dig? Marius svarade icke på detta. M. Gillenormand fortsatte: — Då förstår jag; flickan är alltså rik? — Lika rik som jag. — Vad? Ingen hemgift? — Nej. — Några utsikter? — Det tror jag icke. — Alldeles utblottad? Vad är fadern? — Jag vet icke. — Vad heter hon? — Fröken Fauchelev...'
660986
proofread-page
text/x-wiki
5ny8y3snuiky9ytf6v7phne4l9o28qk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/39
104
227147
660987
2026-10-30T18:19:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min herre, fortsatte Marius, som såg sitt sis ta hopp försvinna, jag bönfaller er, jag besvär er i himlens namn, med knäppta händer, jag kas tar mig för edra fötter, men tillåt mig att göra henne till min maka. Den gamle gav upp ett olycksbådande flat skratt, vilket förmådde honom att hosta, medan han talade: — Haha! Ni har således tänkt så här: Jag får väl lov att söka upp den gamle perukstocken, den gamle tramsen. Vilken otur, att jag i...'
660987
proofread-page
text/x-wiki
g2h27fkniayychck9tzgdfzhtgdyi8q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/40
104
227148
660988
2026-10-30T18:19:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'din Pousselevent, din Couplevent. Nej, aldrig min herre, aldrig! — Min far! — Aldrig! Den ton, varmed ordet aldrig uttalades, fråntog Marius allt hopp. Han vandrade genom rum met med långsamma steg, med sänkt huvud, stapplande, mera likt en döende än en människa, som går ifrån ett besök. M. Gillenormand följde honom med ögonen, ocli i det ögonblick, då dör ren öppnades och Marius tänkte gå ut, reste han sig häftigt upp, tog rummet i fyra steg, f...'
660988
proofread-page
text/x-wiki
ldrrlecrgggjqmipxg16a7t6m015kkk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/41
104
227149
660989
2026-10-30T18:19:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den gamles hela ansikte strålade av en obe skrivlig glans. — Ja, det är bra, kalla mig din far, så skall du få se! Det vilade nu någonting gott, milt, öppet och faderligt i den gamles sätt, och denna hastiga övergång från modlöshet till hopp gjorde Marius både bedövad och berusad. Han satt helt nära bordet, och ljusskenet föll på hans dåliga kostym, vilken Gillenormand betraktade med förvåning. — Nåväl, min far, sade Marius. — Hör du, inf...'
660989
proofread-page
text/x-wiki
c1s4e73oly38i07o3ttgxyy4k8ng5tn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/42
104
227150
660990
2026-10-30T18:19:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänka er, att nu kanske de skola resa sin väg; vi träffas i trädgården om kvällarna; hennes fader vill taga henne med till England. Då sade jag till mig själv: Jag går till morfar och talar om hela saken för honom. Jag blir galen, jag dör, jag blir sjuk, jag kastar mig i sjön. Hon måste absolut bli min maka, om jag icke skall bli vansinnig. Detta är, tror jag, alltsammans; jag tror icke jag har glömt att tala om någonting. Hon bor vid Plumet-gatan i e...
660990
proofread-page
text/x-wiki
si27uo0pvo1yvobibw1wnezvi45vffp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/43
104
227151
660991
2026-10-30T18:19:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den för utsökt. Oss emellan tror jag, att den där narren till lancicer har uppvaktat henne en smula. Jag vet icke hur långt det gick. Men det spelar ingen roll. Han skröt över det, Marius! Jag fin ner det alldeles i sin ordning, att en ung man som du är förälskad. Det tillhör din ålder. Jag tyc ker bättre om att du hänger efter ett kjoltyg, ja efter tjugo, än efter herr Robespierre. För min del gör jag mig själv den rättvisan, att jag aldrig kunnat...'
660991
proofread-page
text/x-wiki
l7eo24i8jzrtp7cp91plk6m8azaxlwf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/44
104
227152
660992
2026-10-30T18:20:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kommer att bli gammal, här har du, min gosse, och du kan betala igen det till din sonson. Här har du tvåhundra guldmynt. Roa dig för tusan1 det är på så sätt man skall sköta sådana här af färer. Man gifter sig icke, men det hindrar icke lagfarten. Har du förstått mig? Marius stod som förstenad och kunde icke få fram ett ord men skakade nekande på huvudet. Gubben brast ut i skratt, blinkade med sina gam la ögonlock, gav honom en klapp på knäet, s...'
660992
proofread-page
text/x-wiki
pb9xmwn0n0yrg5vr2yu51zisp2bmtud
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/45
104
227153
660993
2026-10-30T18:20:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hän reste sig upp, tog upp hatten från marken och gick med säkra och beslutsamma steg mot dörren. Där vände han sig om, bugade sig djupt för morfadern, rätade på sig och sade: — För fem år sedan skymfade ni min far. I dag skymfar ni min hustru. Jag har intet mer att säga er, min herre. Farväl! Herr Gillenormand gapade häpet, sträckte ut ar marna och försökte resa sig. Men innan han fått, fram ett ord, hade dörren slagit igen, och Marlus var försv...'
660993
proofread-page
text/x-wiki
ihyg3jvwg5ammntljilaaoi10l5lgqa
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/46
104
227154
660994
2026-10-30T18:20:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det att Basque och NTicolette höllo i honom baki från. Han ropade: — Marius! Marius! Marius! Marius! Men Marius kunde inte längre höra honom. Just i samma ögonblick vek han om hörnet till rue Saint-Louis. Åttioåringen förde två eller tre gånger händerna till tinningarna med ett ångestfullt uttryck. Därpå drog han sig tillbaka och sjönk ner i en fåtölj. Han kunde varken tala eller gråta utan runkade endast på huvudet och mumlade för sig själv. I...'
660994
proofread-page
text/x-wiki
8hept3izu5dq2p07rwzg7gldabj7tey
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/48
104
227155
660995
2026-10-30T18:20:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sett honom upprepade gånger, var han övertygad om att Thénardier strök omkring i kvarteret. Det ta förhållande förmådde honom att fatta ett stort beslut. Den omständigheten, att Thénardier var i närheten, kunde medföra många andra faror. Ocli dessutom var Paris icke lugnt. Politiska stormar hade gjort polisen orolig och misstänksam, något som var mycket olägligt för var och en, som hade något att dölja. Under det att man försökte spåra upp en man...'
660995
proofread-page
text/x-wiki
g5dnmrajck1zzdefeya4lgxon1tkuct
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/49
104
227156
660996
2026-10-30T18:21:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någon varit inne i trädgården, att okända personer hade gjort intrång där. Han kom ihåg andra egen domliga händelser, som hade framkallat oro i hu set. Han funderade skarpt för att finna någon lös ning på gåtan. Av fruktan för att göra Cosette orolig aktade han sig emellertid noga för att be rätta för henne om de med en spik inristade orden på muren. När Jean Valjean noga övervägt allt, hade han beslutat sig för att lämna Paris och till oc...'
660996
proofread-page
text/x-wiki
takp6zzvaa86rllyrm1qurwsh2vuvax
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/50
104
227157
660997
2026-10-30T18:21:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och varseblev en varelse, större än ett barn, mindre än en man, klädd i grå blus och gråaktiga byxor av bomullssammet. Den mystiska varelsen skyn dade bort längs vallen och försvann. Jean Valjean åten^ände genast hem, tankfull och bekymrad.'
660997
proofread-page
text/x-wiki
mik22oowoqmbcwckhg9af97ix6iofh3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/52
104
227158
660998
2026-10-30T18:21:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han började gå av och an på gatorna, som kär lekskranka ha för sed. Efteråt skulle han icke kunnat redogöra för vil ka tankar, som under tiden rört sig i hans inre. Klockan två på morgonen kom han liem till Courleyrac och kastade sig på sin madrass. Solen stod redan högt på himlen, då han somnade in, men även under sömnen oroades han av obehagliga tankar. När han vaknade stodo Courfeyrac, Enjolras, Feuilly och Combeferre i rummet, med hat tarna p...'
660998
proofread-page
text/x-wiki
pwvhnf8ecs2dib71ifeud0r9zx9205e
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/53
104
227159
660999
2026-10-30T18:21:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bröd för en sou till middag. Han lade det i fickan men glömde sedan bort det. Han till och med ba dade i Seine utan att vara riktigt medveten om det. Det finns tillfällen, då man tycker sig ha en smält ugn i sitt huvud. Just så kände Marius det. Han hoppades inte längre, men han kände ej heller nå gon fruktan. I detta tillstånd hade han befunnit sig sedan besöket hos morfadern. Han inväntade kvällen med feberaktig otålighet. Han tänkte en dast en...'
660999
proofread-page
text/x-wiki
82w4q3hkuj90fg896uihgcclb87vxdi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/54
104
227160
661000
2026-10-30T18:21:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius trängde sig genom det söndriga gallret och skyndade in i trädgården. Cosette befann sig icke på den plats, där hon brukade vänta honom. Han trängde genom snåren till mötesplatsen i när heten av trappan. — Där väntar hon mig, sade han för sig själv. Cosette fanns ej heller där. Han såg upp och märkte, att fönsterluckorna voro stängda. Han gick runt trädgården men den var öde och tom. Därpå återvände han till huset och började knacka...'
661000
proofread-page
text/x-wiki
rb2g78rdm9ov6qbm49f7p6fgiup7yot
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/55
104
227161
661001
2026-10-30T18:21:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tommare. Han såg på bänken, där han tillbringat så många lyckliga stunder med Cosette. Han sat te sig på stentrappan och försjönk i vemodiga tan kar. Han var smärtsamt lycklig över sin kärlek till Cosette, men han sade sig också, att nu då hans äl skade ej längre fanns hos honom, återstod honom intet annat än döden. Plötsligt hörde han någon ropa gällt på gatan, så att det hördes tvärs genom trädgården: — Herr Marius! Han reste sig....'
661001
proofread-page
text/x-wiki
dmeqaqxlxloa1w8nkwxb3z1df449uqc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/57
104
227162
661002
2026-10-30T18:22:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'exemplaren i sin Flora, hade han till billigt pris sålt bilder och text som defekta till en bokhandla re. Nu hade han icke kvar något av sitt livsverk. Han började leva på de pengar, som han fått för dessa exemplar. När han såg, att den lilla pen ningsumman började smälta ihop, avstod han från sin trädgård och lät den ligga i träde. Det var då länge sedan, han hade varit tvungen att avstå från de två ägg och det lilla stycke kött, som han då oc...'
661002
proofread-page
text/x-wiki
q2mrhcplzbiha4cjpy9v17gxpx1kxj7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/58
104
227163
661003
2026-10-30T18:22:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rum, och han gick till sängs, då det blev mörkt för att slippa bränna ljus. Det såg ut, som om han ej haft några grannar. Han lade märke till att folk undvelc honom. Ett barns elände intresserar eii mor, och en ung mans väcker en ung flickas medlidande, men en gammal mans död bryr sig ingen om. Den är det tröstlösaste av alla lidanden. Fader Mabeuf hade likväl icke alldeles förlorat sin barnsliga förtröstan. Hans ögon fingo liv, då blicken föll på...'
661003
proofread-page
text/x-wiki
oflxl8woyosnnhfn9htazoopqacgxeg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/59
104
227164
661004
2026-10-30T18:22:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av dem, stack den under armen och gick ut. Han återvände två timmar senare, men då hade han ej längre boken under armen. Han lade trettio sous på bordet och sade: — Gör i ordning middag! Från den stunden lade mor Plutarque märke till, att en dyster skugga ständigt vilade över den gamles anlete. Följande dag, dagen därpå och alla dagar upp repades samma historia. Herr Mabeuf gick ut med en bok och återvände med ett silvermynt. Ef tersom antikvariate...
661004
proofread-page
text/x-wiki
3dmb9z0vj2fdzq4g7o3mavdna5qlwva
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/60
104
227165
661005
2026-10-30T18:22:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tillhörde Société d'horticulture. Några av medlemmarna visste, att han led nöd. Praeses i detta sällskap kom och hälsade på honom, och han lovade att tala med jordbruks- och handelsminis tern om honom, vilket han också gjorde. — Javisst, utropade ministern, en vetenskaps man, en botaniker, en gammal sysslolös heders man; vi måste göra något för honom. Följande dag erhöll herr Mabeuf en inbjudan till middag hos ministern. Darrande av glädje vi...'
661005
proofread-page
text/x-wiki
j7jfvaocapoa13mvsd8xy4y4857yrzo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/61
104
227166
661006
2026-10-30T18:22:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '!Diogéiie Laérce. Han kunde så mycket grekiska, att han kunde njuta av den säregna texten. Detta var hans enda fröjd. Några veckor förflöto. Plötsligt blev mor Plutarque sjuk. Det är sorg ligare att icke hava pengar att köpa medicin för hos apotekaren, än att icke kunna köpa bröd hos bagaren. En kväll ordinerade läkaren en mycket dyr medicin, och då sjukdomen förvärrades, måste hon ha en vårdarinna. Herr Mabeuf öppnade sitt bokskåp; det var näs...'
661006
proofread-page
text/x-wiki
7dqgiw2aqzpomqsk0v0uzwjm6c7nn45
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/62
104
227167
661007
2026-10-30T18:23:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Fader Mabeuf höjde på huvudet. Han fick syn på en trädgårdsarbetare, som gick förbi. Honom frågade han, vad som stod på. Arbetaren, som bar sin spade kastad över axeln, svarade i den mest lugna ton: — Det är upplopp! — Vad? Upplopp? — Ja! Man slåss! — Varför det? — Det vete tusan, svarade arbetaren. — Åt vilket håll? — Åt Arsenal-hållet till. Fader Mabeuf gick in och grep sin hatt. Meka niskt letade han efter en bok att sticka under ar men...'
661007
proofread-page
text/x-wiki
ft0hq6ib0oekp42mpwyszgfk6vqt5c8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/64
104
227168
661008
2026-10-30T18:23:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lig opasslighet, dålig sömn, förkvävd äregirighet. Var och en, som anser sitt liv förfelat, men hoppas en vändning till det bättre genom en omvälvning, sällar sig till de upproriska. En verksam del i upploppet tar slutligen den stora pöbelhopen, som alltid är lättantändlig. De mest ideella och de lägst stående varelser dragas in i samma virvel. Människor, som stå utanför civilisationens gränser och vänta på sin cliance, bohémenaturer, landsvägsrid...'
661008
proofread-page
text/x-wiki
qfyci7ey16tll19bhe6bovx3ls65k59
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/65
104
227169
661009
2026-10-30T18:23:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ve den, söm virvelvinden rycker med sig! Ve den männniska, som råkar ut för dess raseri! Den krossar den ena mot den andra. Virvelstormen skänker åt de varelser, den drar nied sig, obegripliga, övermänskliga krafter. Den skänker makt över omständigheterna åt förste bäste man. Den gör alla till projektiler. Av en sten gör den en kula, av en brevbärare en general. Om man får sätta tro till vissa politiska orakel är en smula upplopp önskvärt för makt...'
661009
proofread-page
text/x-wiki
6h3yc3sd7db3wvlwp8nrr5rv7nrrgpq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/66
104
227170
661010
2026-10-30T18:23:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det kalla och det varma vattnet står det ljumma vattnets parti. Denna skola med sin ytliga grund lighet, som undersöker följderna utan att gå till orsakerna, står på höjden av quasi-vetenskap. Föl jande citat bär vittne om skolans art. "De upplopp, som komplicerade händelserna 1830, fråntogo dessa en del av dess renhet. Juli revolutionen har burits av en frisk folklig vind, som sopat himlen ren från alla moln. Dessa upp lopp kommo himlen åter att...
661010
proofread-page
text/x-wiki
tmy3xx2s0zxs0dcvxjybrvr3boo4h0n
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/67
104
227171
661011
2026-10-30T18:23:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'géh sextio. Ett upplopp på tre dagar kostar ett hundratjugo miljoner, det vill säga om man endast tager det finansiella resultatet i betraktande ocli bortser från en katastrof, ett skeppsbrott, ett för lorat sjöslag, som skulle kunna förinta en flotta på sextio linjeskepp. Rent historiskt erbjuda upploppen en viss skön het. Ett krig med gatstenar är icke mindre stor slaget än ett buskkrig. I det förra klappar städer nas hjärta, i det senare uppe...
661011
proofread-page
text/x-wiki
m59l0fi2mzzedsb21xxpph6in805lv8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/68
104
227172
661012
2026-10-30T18:24:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mycket blod? Det är ej nog med det utgjutna blo det, man måste också tänka på den dystra framti den, det framåtskridande, som stäckats i sitt lopp, oron ocli hederliga mäns förhdvlan. De som be segrades 1830 säga, stolta över sina blessyrer, tri umferande: — Det var ju det, vi sade. — Man måste taga i betraktande, att om Paris vunnit på upploppet, så hade det varit själva Frankrike till skada. Lägg märke till de blodbad, som alltför ofta van...'
661012
proofread-page
text/x-wiki
n5zhkk1sdydihjkrjm6u5bjs6rt8b39
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/69
104
227173
661013
2026-10-30T18:24:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'räkningar, vilka likväl endast äro lek med siffror. Ett upplopp bör undersökas i varje särskilt fall. 1 allt vad ovan citerade doktrinära skola säger, är det endast fråga om följderna. Vi söka efter orsa kerna. I det följande skola vi närmare ingå på dessa spörjsmål.'
661013
proofread-page
text/x-wiki
8jqwmn0inkm8t0s0csv3ntzogqet737
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/71
104
227174
661014
2026-10-30T18:24:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ling, plundring, uppbrytning av räls, förstörande av skeppsdockor, avslag på folkets berättigade krav, inordet på Ramus, Rousseaus fördrivning från Schweiz, allt detta är upplopp. Israel mot Moses, Rom mot Scipio, det är upplopp. Paris mot Bastiljen, det är uppror. Soldaterna mot Alex ander, matroserna mot Kristoffer Kolumbus, det är samma gudlösa företeelse. Varför? Emedan Alexander uträttade för Asien med svärdet det samma som Kristoffer Kolumbus...'
661014
proofread-page
text/x-wiki
ho10n0jfr97vd5ea2sghf3jr565sq7r
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/72
104
227175
661015
2026-10-30T18:24:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'loret slungar, äro rättens tändande gnistor. Dessa samma gatstenar skänka upploppet endast sin smuts. Danton mot Ludvig XVI, det är uppror, Hébert mot Danton, det är upplopp. Härpå beror det, att, som Lafayette säger, upp roret kan bliva en helig plikt, upploppet en ogär ning. Det märkes också skillnad med avseende på värmeintensiteten. Upproret är ofta av vulkanisk natur, upploppet brinner med en halmelds pyrande låga. Stundom betyder uppror upps...
661015
proofread-page
text/x-wiki
pmvgza3wu3ou69er6lubz5xroxh5xlk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/73
104
227176
661016
2026-10-30T18:24:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Babylon, Rom — Sodom, Uppenbarelsebokens flammande fackelsken. Johannes på sin klippa är sfinxen på sin piede stal. Man förstår honom icke. Han är jude men också hebré. Men mannen, som skrev les Annales, är av latinskt ursprung. Han var kort sagt en romare. Emedan neronernas regering var en dyster tid, skall den skildras i mörka färger. Endast inskrif ten på deras gravvårdar borde vara den blekast möjliga. Ett bundet ord är en fruktansvärd makt...'
661016
proofread-page
text/x-wiki
l4igzui8wyp2p2jx3950w92rw7ulgd6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/74
104
227177
661017
2026-10-30T18:24:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'levde samtidigt med Cesar. Tiberierna reserve rades för henom. Cesar och Tacitus äro hrå succesiva fenomen. Den som styr världarnas öden och reglerar födelse oclidöd, tycks ha velat und vika ett möte dem emellan. Cesar är en storslagen personlighet. Tacitus likaså. Gud skonar dem från att stöta samman. De som älska att skipa lag och rätt, skulle ha klandrat Cesar för strängt och gjort sig skyldig till orättvis bedömning. Gud ville det icke. De stora...
661017
proofread-page
text/x-wiki
62e53zlj3zubjjf3d3d98fb6xx90fm2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/75
104
227178
661018
2026-10-30T18:25:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fula. Slavarnas, skamlöshet var direkt framkallad av deras tyranniska herrar. Giftiga gaser utström ma från dessa förskämda samveten, som återspegla tyrannerna själva. Makten är oren, människorna småaktiga, samvetena rymliga, själarna sakna mo ralisk urskillningsförmåga. Så är tillståndet under Caragalla ocli likaså under Heliogabalus, under det att från romerska senaten under Caesar endast kommer ett örnnästes träcklukt. Men Juvenalis och Tacit...'
661018
proofread-page
text/x-wiki
s00x7pdnlupf9fpufwfzgwzcxm7fg3e
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/76
104
227179
661019
2026-10-30T18:25:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'har utan att veta orsaken utgjutit fredliga ocli oskyldiga människors blod. Att föda och nära folket är en god sak, men att lemlästa det är fördömligt. Alla protestyttringar till ocli med den 10 au gusti och den 14 juli börja med samma villervalla. Innan rättvisan lyckas frigöra sig, blir det tumult och oreda. Upproret är till att börja med upp lopp, på samma sätt som floden först är rännil. Vanligen utmynnar den i en ocean — revolutio nen. Men...'
661019
proofread-page
text/x-wiki
bnzmxtw35wtu3y1pysujerug3ynjx7z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/77
104
227180
661020
2026-10-30T18:25:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hur det än må vara i dag, framtiden bär freden i sitt sköte. Borgaren känner för övrigt inte till skiljaktig heterna mellan uppror och upplopp. För honom är allt helt enkelt en rebellisk resning, en hunds vredesutbrott mot sin herre, ett försök att bitas, som bör straffas med bojor oclihundkoja, hund skall, gnäll. Ovan givna utläggning gäller händelserna i ju ni 1832. Upplopp eller uppror? — Uppror. — Det skulle kunna hända, att vi vid skildrin...'
661020
proofread-page
text/x-wiki
hqukrtctzwt73a6h1k16kohbq5f9sk2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/78
104
227181
661021
2026-10-30T18:25:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett berg närmast omgives av kullar, innan slätten vidtager. Det finnes inga Alper utan Juraberg. Denna kris, som lever kvar i parisarnas ininne under namn av ' upploppstiden", är utan tvivel en karakteristisk tid bland detta sekels många stor mar. Ännu några ord, innan vi fortsätta vår berät telse. De tilldragelser, som vi nu gå att skildra, ha verklighetens levande prägel, men historikern skjuter dem stundom å: sidan av brist på tid och utrymme. Me...
661021
proofread-page
text/x-wiki
o96ro333ayif2jtu84mwdeaqcub1jhk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/79
104
227182
661022
2026-10-30T18:25:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— den 5 och 6 juni 1832. Läsaren kommer lik väl att under den dystra slöja, som vi vilja lyfta på, skymta denna förfärliga tilldragelses rätta anlete.'
661022
proofread-page
text/x-wiki
3myspvsz1yi0rpphdt2d5tlj0r4am8j
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/81
104
227183
661023
2026-10-30T18:26:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Freden 1815 var för honom en personlig föro lämpning, vilket behagade mängden i hög grad. Under sjutton år hade han bevarat sin grandiosa dysterhet och nedslagenhet över slaget vid Waterloo, under det han knappast lagt märke till se nare timade händelser. Under sin dödskamp tryckte han hårt mot sin barm ett svärd, som "de hundra dagarnas officerare" skänkt honom. Na poleon dog med ordet "armé" på läpparna, Lamarques sista ord var "fosterland". Han...
661023
proofread-page
text/x-wiki
i5y4s7y7a0wc7tm4jr7yj7bi03azbaf
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/234
104
227184
661024
2026-10-30T19:43:01Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
661024
proofread-page
text/x-wiki
kecew9s0kth7rjkkxn8bbu87nsqiloq
Nödåret 1867 och dess följder
0
227185
661026
2026-10-30T20:19:39Z
Mik@el
17576
Skapade sidan med 'Nödåret 1867 och dess följder. Snabbilder. av Pietari Päivärinta Översättning J. Ninni Åbo 1893 =I. Spåmannen= Vintern 1867 var till hälften förliden. Sträng var den vintern, ja så sträng, att den aldrig går ur mitt minne. Intet annat än snöyra och köld, köld och snöyra. I tvenne veckors tid kunde kölden oafbrutet hålla i vid fyratio grader och vanligtvis nedref stormen ifrån de snödjupa molnen en så häftig snöyra, att man knappt såg en h...'
661026
wikitext
text/x-wiki
77dmikbbbe2qiadz23i4tmymid74um8
661027
661026
2026-10-30T20:37:58Z
Mik@el
17576
661027
wikitext
text/x-wiki
8m3ivreauehp1v6rywbvc1povuy2cgk
661028
661027
2026-10-30T20:59:21Z
Mik@el
17576
661028
wikitext
text/x-wiki
ean81sztqqbg65klwcs52f0a3cdb49r
661029
661028
2026-10-30T20:59:55Z
Mik@el
17576
661029
wikitext
text/x-wiki
f9e97oupqomhkrea2odrcs8ewk99bqs
661030
661029
2026-10-30T21:02:06Z
Mik@el
17576
661030
wikitext
text/x-wiki
ir35u5i4zycyf9f36x3lswi4t1sl3km