Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.1 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 4 6147 661050 659131 2026-10-31T23:04:21Z Thuresson 20 Uppdaterar 661050 wikitext text/x-wiki <small>&lt; [[Wikisource:Statistik]]</small> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Aktuell statistik !Datum!![[:Kategori:Index|Indexsidor]]!![[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrekturläst]]!![[:Kategori:Ofullständigt|Ofullständigt]]!![[:Kategori:Korrekturläst|Korrekturläst]]!![[:Kategori:Utan text|Utan text]]!![[:Kategori:Validerat|Validerat]]!![[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]!!Grafik |- |{{LOCALYEAR}}-{{LOCALMONTH}}-{{LOCALDAY2}} ||{{PAGESINCATEGORY:Index}}||{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt}}||{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Utan text}}||{{PAGESINCATEGORY:Validerat}}|| {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}}}}} | {{statusstapel|{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}|skala=100}} |} Antal korrekturläsningar: {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}*2+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}}}}} == Historisk statistik == <gallery> Svenska Wikisource 10000 sidor.png|Korrekturläsningen i april 2010 Svenska Wikisource april 2011.png|Korrekturläsningen i april 2011 Wikisource 20120401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2012 Wikisource 20130401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2013 Wikisource 20140505 pages sv.png|Korrekturläsningen i maj 2014 Wikisource 20150404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2015 Wikisource 20160418 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2016 Wikisource 20170404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2017 Wikisource 20180401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2018 Wikisource 20190401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2019 Wikisource 20200401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2020 Wikisource 20210401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2021 Wikisource 20220401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2022 Wikisource 20230401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2023 Wikisource 20240401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2024 Wikisource 20250413 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2025 Wikisource 20260401 pages sv.png|Korrekturlästningen i april 2026 </gallery> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Korrekturläsningsstatistik på svenska Wikisourc |- |'''Datum'''||'''[[:Kategori:Index|Index-<br>sidor]]''' || class=quality1 width=50em | '''[[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrek-<br>turläst]]''' || class=quality2 width=50em |'''[[:Kategori:Ofullständigt|Ofull-<br>ständigt]]''' || class=quality3 width=50em | '''[[:Kategori:Korrekturläst|Korrek-<br>turläst]]'''|| class=quality0 width=50em | '''[[:Kategori:Utan text|Utan<br>text]]''' ||width=50em class=quality4 | '''[[:Kategori:Validerat|Vali-<br>derat]]''' ||width=50em |'''[[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]''' || '''Grafik''' |- |2008-11-10||2||5||1||3||0||25||34|| |- |2008-11-24||2||0||0||6||0||28||34|| |- |2008-12-01||2||0||0||2||0||32||34|| |- |2009-03-09||3||0||0||43||0||33||76|| |- |2009-03-24||5||9||0||42||0||35||86|| |- |2009-03-31||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-07||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-21||9||48||0||57||0||35||140|| |- |2009-04-29||9||107||0||79||0||42||228|| |- |2009-05-05||9||61||0||180||0||91||332|| |- |2009-05-11||9||37||0||136||0||218||391|| |- |2009-05-18||9||48||0||119||0||236||403|| |- |2009-05-25||9||54||0||86||0||270||410|| |- |2009-06-01||9||69||1||95||0||289||454|| |- |2009-06-11||9||69||0||87||0||298||454|| |- |2009-06-17||9||69||0||66||2||318||455|| |- |2009-06-29||10||561||0||61||34||309||965||{{statusstapel|34|561|0|61|309}} |- |2009-07-06||11||570||0||61||36||316||983||{{statusstapel|36|570|0|61|316}} |- |2009-07-13||11||641||1||94||36||336||1 108||{{statusstapel|36|641|1|94|336}} |- |2009-07-20||12||611||0||163||38||430||1 242||{{statusstapel|38|611|0|163|430}} |- |2009-08-01||13||656||1||127||65||515||1 364||{{statusstapel|65|656|1|127|515}} |- |2009-08-03||14||916||1||136||73||518||1 644||{{statusstapel|73|916|1|136|518}} |- |2009-08-05||15||897||1||152||76||524||1 650||{{statusstapel|76|897|1|152|524}} |- |2009-08-10||15||872||1||178||76||528||1 655||{{statusstapel|76|872|1|178|528}} |- |2009-08-17||15||807||1||239||76||541||1 664||{{statusstapel|76|807|1|239|541}} |- |2009-08-24||16||799||1||258||82||550||1 690||{{statusstapel|82|799|1|258|550}} |- |2009-08-31||18||867||1||281||92||561||1 802||{{statusstapel|92|867|1|281|561}} |- |2009-09-07||18||943||1||310||93||568||1 915||{{statusstapel|93|943|1|310|568}} |- |2009-09-14||18||1 001||1||337||93||572||2 004||{{statusstapel|93|1001|1|337|572}} |- |2009-09-21||18||1 069||1||367||93||579||2 109||{{statusstapel|93|1069|1|367|579}} |- |2009-09-28||19||1 120||1||387||93||592||2 193||{{statusstapel|93|1120|1|387|592}} |- |2009-10-05||19||1 152||1||400||93||606||2 252||{{statusstapel|93|1152|1|400|606}} |- |2009-10-12||19||1 155||0||406||94||630||2 285||{{statusstapel|94|1155|0|406|630}} |- |2009-10-19||19||1 185||0||423||94||648||2 350||{{statusstapel|94|1185|0|423|648}} |- |2009-10-26||28||1 387||8||436||118||678||2 627||{{statusstapel|118|1387|8|436|678}} |- |2009-11-02||34||1 525||24||484||130||686||2 849||{{statusstapel|130|1525|24|484|686}} |- |2009-11-09||40||1 729||32||519||140||690||3 110||{{statusstapel|140|1729|32|519|690}} |- |2009-11-16||42||1 948||40||531||144||722||3 385||{{statusstapel|144|1948|40|531|722}} |- |2009-11-23||44||2 070||52||578||147||730||3 577||{{statusstapel|147|2070|52|578|730}} |- |2009-11-30||44||2 181||58||596||147||739||3 721||{{statusstapel|147|2181|58|596|739}} |- |2009-12-07||44||2 357||60||614||150||751||3 932||{{statusstapel|150|2357|60|614|751}} |- |2009-12-14||44||2 386||62||633||150||758||3 989||{{statusstapel|150|2386|62|633|758}} |- |2009-12-21||44||2 391||64||637||150||764||4 006||{{statusstapel|150|2391|64|637|764}} |- |2009-12-28||44||2 412||66||636||150||766||4 030||{{statusstapel|150|2412|66|636|766}} |- |2010-01-04||66||2 985||77||666||169||772||4 669||{{statusstapel|169|2985|77|666|772}} |- |2010-01-11||68||3 484||87||677||176||790||5 214||{{statusstapel|176|3484|87|677|790}} |- |2010-01-18||68||3 897||98||679||180||796||5 650||{{statusstapel|180|3897|98|679|796}} |- |2010-01-25||68||4 198||103||687||180||810||5 978||{{statusstapel|180|4198|103|687|810}} |- |2010-02-01||68||4 466||109||702||181||827||6 285||{{statusstapel|181|4466|109|702|827}} |- |2010-02-08||70||4 479||109||701||181||850||6 320||{{statusstapel|181|4479|109|701|850}} |- |2010-02-15||70||4 480||112||705||181||852||6 330||{{statusstapel|181|4480|112|705|852}} |- |2010-02-22||70||4 520||117||748||181||861||6 427||{{statusstapel|181|4520|117|748|861}} |- |2010-03-01||94||4 715||119||773||188||867||6 662||{{statusstapel|188|4715|119|773|867}} |- |2010-03-08||110||5 216||125||989||206||927||7 463||{{statusstapel|206|5216|125|989|927}} |- |2010-03-16||121||5 858||144||1 051||219||959||8 231||{{statusstapel|219|5858|144|1051|949}} |- |2010-03-22||122||6 323||151||1 062||242||988||8 766||{{statusstapel|242|6323|151|1062|988}} |- |2010-03-29||123||6 964||154||1 114||273||1 006||9 511||{{statusstapel|273|6964|154|1114|1006}} |- |2010-04-05||126||7 326||158||1 233||277||1 050||10 044||{{statusstapel|277|7326|158|1233|1050}} |- |2010-04-12||135||7 574||161||1 396||279||1 092||10 502||{{statusstapel|279|7574|161|1396|1092}} |- |2010-04-19||137||7 559||171||1 530||286||1 208||10 754||{{statusstapel|286|7559|171|1530|1208}} |- |2010-04-26||141||7 351||169||1 817||266||1 248||10 851||{{statusstapel|266|7351|169|1817|1248}} |- |2010-05-03||177||7 922||177||1 968||284||1 379||11 730||{{statusstapel|284|7922|177|1968|1379}} |- |2010-05-11||178||8 872||191||2 110||320||1 416||12 909||{{statusstapel|320|8872|191|2110|1416}} |- |2010-05-17||204||8 784||192||2 152||327||1 474||12 929||{{statusstapel|327|8784|192|2152|1474}} |- |2010-05-24||206||10 458||195||2 311||377||1 507||14 848||{{statusstapel|377|10458|195|2311|1507}} |- |2010-05-31||216||10 500||206||2 661||471||1 530||15 368||{{statusstapel|471|10500|206|2661|1530}} |- |2010-06-07||224||10 879||194||2 822||488||1 567||15 950||{{statusstapel|488|10879|194|2822|1567}} |- |2010-06-14||224||12 037||194||2 803||488||1 655||17 177||{{statusstapel|488|12037|194|2803|1655}} |- |2010-06-21||227||12 275||189||2 878||505||1 707||17 554||{{statusstapel|505|12275|189|2878|1707}} |- |2010-06-28||234||12 311||184||2 880||505||1 740||17 620||{{statusstapel|505|12311|184|2880|1740}} |- |2010-07-05||234||11 973||180||3 132||531||1 815||17 631||{{statusstapel|531|11973|180|3132|1815}} |- |2010-07-12||236||11 986||179||3 121||544||1 857||17 687||{{statusstapel|544|11986|179|3121|1857}} |- |2010-07-19||236||11 856||166||3 541||545||1 930||18 038||{{statusstapel|545|11856|166|3541|1930}} |- |2010-07-26||244||11 719||152||3 558||545||2 117||18 091||{{statusstapel|545|11719|152|3558|2117}} |- |2010-08-02||244||12 431||148||3 571||546||2 173||18 869||{{statusstapel|546|12431|148|3571|2173}} |- |2010-08-09||244||12 231||138||3 618||545||2 348||18 880||{{statusstapel|545|12231|138|3618|2348}} |- |2010-08-16||245||12 189||131||3 624||545||2 418||18 907||{{statusstapel|545|12189|131|3624|2418}} |- |2010-08-23||246||12 079||129||3 750||553||2 434||18 945||{{statusstapel|553|12079|129|3750|2434}} |- |2010-08-30||247||11 950||126||3 897||571||2 463||19 007||{{statusstapel|571|11950|126|3897|2463}} |- |2010-09-06||247||11 916||125||3 911||576||2 510||19 038||{{statusstapel|576|11916|125|3911|2510}} |- |2010-09-13||247||11 859||122||3 903||576||2 601||19 061||{{statusstapel|576|11859|122|3903|2601}} |- |2010-09-20||248||11 681||120||4 004||581||2 702||19 088||{{statusstapel|581|11681|120|4004|2702}} |- |2010-09-27||250||11 924||119||4 206||584||2 751||19 584||{{statusstapel|584|11924|119|4206|2751}} |- |2010-10-04||250||11 797||114||4 349||584||2 786||19 630||{{statusstapel|584|11797|114|4349|2786}} |- |2010-10-11||250||11 702||109||4 341||585||2 940||19 677||{{statusstapel|585|11702|109|4341|2940}} |- |2010-10-18||251||11 649||105||4 446||584||3 084||19 868||{{statusstapel|584|11649|105|4446|3084}} |- |2010-10-25||251||11 593||104||4 403||584||3 226||19 910||{{statusstapel|584|11593|104|4403|3226}} |- |2010-11-01||252||11 542||103||4 409||585||3 338||19 977||{{statusstapel|585|11542|103|4409|3338}} |- |2010-11-08||252||11 499||104||4 463||585||3 365||20 016||{{statusstapel|585|11499|104|4463|3365}} |- |2010-11-15||252||11 460||101||4 501||585||3 386||20 033||{{statusstapel|585|11460|101|4501|3386}} |- |2010-11-22||252||11 409||96||4 545||585||3 410||20 045||{{statusstapel|585|11409|96|4545|3410}} |- |2010-11-29||252||11 341||92||4 605||585||3 438||20 061||{{statusstapel|585|11341|92|4605|3438}} |- |2010-12-06||252||11 263||90||4 643||585||3 490||20 071||{{statusstapel|585|11263|90|4643|3490}} |- |2010-12-13||253||11 226||85||4 700||585||3 543||20 139||{{statusstapel|585|11226|85|4700|3543}} |- |2010-12-20||255||11 248||82||4 773||590||3 605||20 298||{{statusstapel|590|11248|82|4773|3605}} |- |2010-12-27||255||11 243||79||4 798||590||3 612||20 322||{{statusstapel|590|11243|79|4798|3612}} |- |2011-01-03||256||11 430||79||4 820||600||3 618||20 547||{{statusstapel|600|11430|79|4820|3618}} |- |2011-01-10||257||11 370||78||4 907||603||3 621||20 579||{{statusstapel|603|11370|78|4907|3621}} |- |2011-01-17||258||11 994||77||4 935||606||3 629||21 241||{{statusstapel|606|11994|77|4935|3629}} |- |2011-01-24||260||11 943||77||4 990||609||3 651||21 270||{{statusstapel|609|11943|77|4990|3651}} |- |2011-01-31||264||11 946||76||5 040||615||3 659||21 336||{{statusstapel|615|11946|76|5040|3659}} |- |2011-02-07||264||11 930||76||5 097||616||3 674||21 393||{{statusstapel|616|11930|76|5097|3674}} |- |2011-02-14||265||11 922||76||5 161||620||3 687||21 466||{{statusstapel|620|11922|76|5161|3687}} |- |2011-02-21||265||11 928||78||5 213||620||3 705||21 544||{{statusstapel|620|11928|78|5213|3705}} |- |2011-02-28||265||11 958||77||5 234||620||3 729||21 618||{{statusstapel|620|11958|77|5234|3729}} |- |2011-03-07||265||11 667||77||5 246||620||3 771||21 381||{{statusstapel|620|11667|77|5246|3771}} |- |2011-03-14||265||11 646||76||5 258||620||3 816||21 416||{{statusstapel|620|11646|76|5258|3816}} |- |2011-03-21||268||11 731||77||5 339||646||3 868||21 661||{{statusstapel|646|11731|77|5339|3868}} |- |2011-03-28||269||11 691||77||5 527||647||3 901||21 843||{{statusstapel|647|11691|77|5527|3901}} |- |2011-04-04||269||11 577||72||5 745||647||3 923||21 964||{{statusstapel|647|11577|72|5745|3923}} |- |2011-04-11||276||11 494||71||5 982||735||4 010||22 292||{{statusstapel|735|11494|71|5982|4010}} |- |2011-04-18||281||11 653||84||6 576||838||4 213||23 364||{{statusstapel|838|11653|84|6576|4213}} |- |2011-04-25||284||12 150||81||6 800||854||4 464||24 349||{{statusstapel|854|12150|81|6800|4464}} |- |2011-05-02||286||12 489||72||6 758||840||5 046||25 205||{{statusstapel|840|12489|72|6758|5046}} |- |2011-05-09||291||12 252||75||7 399||868||5 131||25 725||{{statusstapel|868|12252|75|7399|5131}} |- |2011-05-16||294||12 145||76||7 671||878||5 265||26 035||{{statusstapel|878|12145|76|7671|5265}} |- |2011-05-23||295||11 998||73||7 997||880||5 410||26 358||{{statusstapel|880|11998|73|7997|5410}} |- |2011-05-30||297||12 177||59||8 093||887||5 433||26 649||{{statusstapel|887|12177|59|8093|5433}} |- |2011-06-06||297||12 110||60||8 165||886||5 448||26 669||{{statusstapel|886|12110|60|8165|5448}} |- |2011-06-13||298||12 037||59||8 284||890||5 478||26 748||{{statusstapel|890|12037|59|8284|5478}} |- |2011-06-20||300||12 113||82||8 364||940||5 532||27 031||{{statusstapel|940|12113|82|8364|5532}} |- |2011-06-27||300||12 013||86||8 491||941||5 570||27 101||{{statusstapel|941|12013|86|8491|5570}} |- |2011-07-04||301||12 024||86||8 533||941||5 570||27 154||{{statusstapel|941|12024|86|8533|5570}} |- |2011-07-11||301||11 916||87||8 645||941||5 582||27 171||{{statusstapel|941|11916|87|8645|5582}} |- |2011-07-18||301||11 894||86||8 640||941||5 626||27 187||{{statusstapel|941|11894|86|8640|5626}} |- |2011-07-25||301||11 863||87||8 667||941||5 644||27 202||{{statusstapel|941|11863|87|8667|5644}} |- |2011-08-01||301||11 783||85||8 719||941||5 686||27 214||{{statusstapel|941|11783|85|8719|5686}} |- |2011-08-08||301||11 612||86||8 894||941||5 724||27 257||{{statusstapel|941|11612|86|8894|5724}} |- |2011-08-15||301||11 469||86||9 023||941||5 750||27 269||{{statusstapel|941|11469|86|9023|5750}} |- |2011-08-22||302||11 334||86||9 135||940||5 784||27 279||{{statusstapel|940|11334|86|9135|5784}} |- |2011-08-29||303||11 318||86||9 141||945||5 813||27 303||{{statusstapel|945|11318|86|9141|5813}} |- |2011-09-05||303||11 294||85||9 176||945||5 854||27 354||{{statusstapel|945|11294|85|9176|5854}} |- |2011-09-12||325||11 588||85||9 309||951||5 885||27 818||{{statusstapel|951|11588|85|9309|5885}} |- |2011-09-19||325||11 551||79||9 312||956||5 954||27 852||{{statusstapel|956|11551|79|9312|5954}} |- |2011-09-26||323||12 106||78||9 459||957||5 966||28 566||{{statusstapel|957|12106|78|9459|5966}} |- |2011-10-03||324||12 041||80||9 485||957||6 024||28 587||{{statusstapel|957|12041|80|9485|6024}} |- |2011-10-10||324||11 983||80||9 553||957||6 028||28 601||{{statusstapel|957|11983|80|9553|6028}} |- |2011-10-17||325||11 964||82||9 606||957||6 032||28 641||{{statusstapel|957|11964|82|9606|6032}} |- |2011-10-24||325||11 928||81||9 655||957||6 032||28 653||{{statusstapel|957|11928|81|9655|6032}} |- |2011-10-31||325||11 885||81||9 714||957||6 034||28 671||{{statusstapel|957|11885|81|9714|6034}} |- |2011-11-07||326||11 825||84||9 792||957||6 048||28 706||{{statusstapel|957|11825|84|9792|6048}} |- |2011-11-14||326||11 765||84||9 868||957||6 048||28 722||{{statusstapel|957|11765|84|9868|6048}} |- |2011-11-21||326||11 693||84||9 958||957||6 048||28 740||{{statusstapel|957|11693|84|9958|6048}} |- |2011-11-28||326||11 676||80||10 002||957||6 051||28 766||{{statusstapel|957|11676|80|10002|6051}} |- |2011-12-05||326||11 632||80||10 066||957||6 062||28 797||{{statusstapel|957|11632|80|10066|6062}} |- |2011-12-12||326||11 602||90||10 119||957||6 087||28 855||{{statusstapel|957|11602|90|10119|6087}} |- |2011-12-19||326||11 608||88||10 145||957||6 093||28 891||{{statusstapel|957|11608|88|10145|6093}} |- |2011-12-26||326||11 561||89||10 211||957||6 096||28 914||{{statusstapel|957|11561|89|10211|6096}} |- |2012-01-02||326||11 757||86||10 294||957||6 108||29 202||{{statusstapel|957|11757|86|10294|6108}} |- |2012-01-09||327||11 671||87||10 427||975||6 132||29 292||{{statusstapel|975|11671|87|10427|6132}} |- |2012-01-16||327||11 551||87||10 610||975||6 136||29 359||{{statusstapel|975|11551|87|10610|6136}} |- |2012-01-23||328||12 020||87||10 685||978||6 165||29 935||{{statusstapel|978|12020|87|10685|6165}} |- |2012-01-30||329||11 921||89||10 771||978||6 212||29 971||{{statusstapel|978|11921|89|10771|6212}} |- |2012-02-06||329||11 734||91||10 955||978||6 240||29 998||{{statusstapel|978|11734|91|10955|6240}} |- |2012-02-13||330||11 711||91||11 043||979||6 240||30 064||{{statusstapel|979|11711|91|11043|6240}} |- |2012-02-20||334||11 596||93||11 212||981||6 241||30 123||{{statusstapel|981|11596|93|11212|6241}} |- |2012-02-27||340||16 954||98||11 268||996||6 251||35 567||{{statusstapel|996|16954|98|11268|6251}} |- |2012-03-05||343||16 924||99||11 366||999||6 261||35 649||{{statusstapel|999|16924|99|11366|6261}} |- |2012-03-12||343||17 084||95||11 376||1 000||6 273||35 828||{{statusstapel|1000|17084|95|11376|6273}} |- |2012-03-19||380||17 177||88||11 445||999||6 332||36 041||{{statusstapel|999|17177|88|11445|6332}} |- |2012-03-26||384||16 931||87||11 739||1 000||6 337||36 094||{{statusstapel|1000|16931|87|11739|6337}} |- |2012-04-02||387||17 821||89||11 935||1 015||6 343||37 203||{{statusstapel|1015|17821|89|11935|6343}} |- |2012-04-09||390||18 411||93||12 006||1 016||6 408||37 934||{{statusstapel|1016|18411|93|12006|6408}} |- |2012-04-16||393||18 880||89||12 240||1 091||6 476||38 776||{{statusstapel|1091|18880|89|12240|6476}} |- |2012-04-23||394||18 779||88||12 489||1 093||6 511||38 960||{{statusstapel|1093|18779|88|12489|6511}} |- |2012-04-30||397||18 796||93||12 648||1 111||6 518||39 166||{{statusstapel|1111|18796|93|12648|6518}} |- |2012-05-07||398||18 690||88||12 928||1 111||6 576||39 393||{{statusstapel|1111|18690|88|12928|6576}} |- |2012-05-14||398||18 734||91||12 784||1 111||6 821||39 541||{{statusstapel|1111|18734|91|12784|6821}} |- |2012-05-21||400||18 663||100||12 885||1 111||6 832||39 591||{{statusstapel|1111|18663|100|12885|6832}} |- |2012-05-28||402||18 586||102||13 006||1 113||6 838||39 645||{{statusstapel|1113|18586|102|13006|6838}} |- |2012-06-04||402||18 522||101||13 036||1 113||6 917||39 689||{{statusstapel|1113|18522|101|13036|6917}} |- |2012-06-11||402||18 523||101||13 011||1 116||7 032||39 783||{{statusstapel|1116|18523|101|13011|7032}} |- |2012-06-18||402||18 448||101||13 087||1 116||7 082||39 834||{{statusstapel|1116|18448|101|13087|7082}} |- |2012-06-25||403||18 428||107||13 171||1 123||7 091||39 920||{{statusstapel|1123|18428|107|13171|7091}} |- |2012-07-02||403||18 443||109||13 177||1 123||7 116||39 968||{{statusstapel|1123|18443|109|13177|7116}} |- |2012-07-09||403||18 464||108||13 219||1 123||7 119||40 033||{{statusstapel|1123|18464|108|13219|7119}} |- |2012-07-16||404||18 487||109||13 324||1 126||7 119||40 165||{{statusstapel|1126|18487|109|13324|7119}} |- |2012-07-23||404||18 432||109||13 378||1 126||7 124||40 169||{{statusstapel|1126|18432|109|13378|7124}} |- |2012-07-30||407||18 748||112||13 401||1 137||7 124||40 522||{{statusstapel|1137|18748|112|13401|7124}} |- |2012-08-06||407||18 758||112||13 432||1 141||7 129||40 572||{{statusstapel|1141|18758|112|13432|7129}} |- |2012-08-13||407||18 629||113||13 735||1 149||7 129||40 755||{{statusstapel|1149|18629|113|13735|7129}} |- |2012-08-20||407||18 060||110||14 306||1 151||7 129||40 756||{{statusstapel|1151|18060|110|14306|7129}} |- |2012-08-27||410||18 671||110||14 617||1 161||7 132||41 691||{{statusstapel|1161|18671|110|14617|7132}} |- |2012-09-03||414||18 652||110||14 658||1 163||7 148||41 731||{{statusstapel|1163|18652|110|14658|7148}} |- |2012-09-10||413||18 630||110||14 678||1 163||7 151||41 732||{{statusstapel|1163|18630|110|14678|7151}} |- |2012-09-17||416||19 627||110||14 705||1 168||7 157||42 767||{{statusstapel|1168|19627|110|14705|7157}} |- |2012-09-24||418||19 598||110||15 144||1 174||7 161||43 187||{{statusstapel|1174|19598|110|15144|7161}} |- |2012-10-01||421||20 562||123||15 194||1 259||7 195||44 333||{{statusstapel|1259|20562|123|15194|7195}} |- |2012-10-08||423||22 110||125||15 358||1 269||7 246||46 108||{{statusstapel|1269|22110|125|15358|7246}} |- |2012-10-15||426||22 941||124||15 381||1 294||7 333||47 073||{{statusstapel|1294|22941|124|15381|7333}} |- |2012-10-22||427||23 762||124||15 453||1 300||7 374||48 013||{{statusstapel|1300|23762|124|15453|7374}} |- |2012-10-29||429||23 668||127||15 471||1 300||7 462||48 028||{{statusstapel|1300|23668|127|15471|7462}} |- |2012-11-05||432||23 711||128||15 504||1 305||7 539||48 187||{{statusstapel|1305|23711|128|15504|7539}} |- |2012-11-12||432||23 653||127||15 532||1 305||7 588||48 205||{{statusstapel|1305|23653|127|15532|7588}} |- |2012-11-19||433||23 582||131||15 566||1 321||7 630||48 230||{{statusstapel|1321|23582|131|15566|7630}} |- |2012-11-26||433||23 554||131||15 573||1 324||7 680||48 262||{{statusstapel|1324|23554|131|15573|7680}} |- |2012-12-03||434||24 053||131||15 608||1 324||7 710||48 826||{{statusstapel|1324|24053|131|15608|7710}} |- |2012-12-10||434||24 499||135||15 668||1 331||7 723||49 356||{{statusstapel|1331|24499|135|15668|7723}} |- |2012-12-17||434||24 822||136||15 736||1 331||7 735||49 760||{{statusstapel|1331|24822|136|15736|7735}} |- |2012-12-24||434||24 814||136||15 799||1 331||7 735||49 815||{{statusstapel|1331|24814|136|15799|7735}} |- |2012-12-31||435||24 771||135||15 907||1 335||7 745||49 893||{{statusstapel|1335|24771|135|15907|7745}} |- |2013-01-07||435||24 666||133||16 053||1 335||7 752||49 939||{{statusstapel|1335|24666|133|16053|7752}} |- |2013-01-14||435||24 619||134||16 096||1 336||7 761||49 946||{{statusstapel|1336|24619|134|16096|7761}} |- |2013-01-21||435||24 533||129||16 161||1 336||7 794||49 953||{{statusstapel|1336|24533|129|16161|7794}} |- |2013-01-28||435||24 426||130||16 267||1 336||7 801||49 960||{{statusstapel|1336|24426|130|16267|7801}} |- |2013-02-04||435||24 315||128||16 374||1 336||7 812||49 965||{{statusstapel|1336|24315|128|16374|7812}} |- |2013-02-11||436||24 206||128||16 486||1 336||7 816||49 972||{{statusstapel|1336|24206|128|16486|7816}} |- |2013-02-18||436||24 089||132||16 626||1 336||7 823||50 006||{{statusstapel|1336|24089|132|16626|7823}} |- |2013-02-25||436||23 906||138||16 825||1 336||7 846||50 051||{{statusstapel|1336|23906|138|16825|7846}} |- |2013-03-04||437||23 900||138||16 872||1 343||7 899||50 152||{{statusstapel|1343|23900|138|16872|7899}} |- |2013-03-11||438||24 022||140||16 930||1 349||7 971||50 412||{{statusstapel|1349|24022|140|16930|7971}} |- |2013-03-18||439||23 920||144||17 023||1 349||8 022||50 458||{{statusstapel|1349|23920|144|17023|8022}} |- |2013-03-25||449||24 566||142||17 094||1 353||8 034||51 189||{{statusstapel|1353|24566|142|17094|8034}} |- |2013-04-01||449||24 519||143||17 537||1 369||8 089||51 657||{{statusstapel|1369|24519|143|17537|8089}} |- |2013-04-08||449||24 473||146||17 499||1 370||8 176||51 664||{{statusstapel|1370|24473|146|17499|8176}} |- |2013-04-15||449||24 419||146||17 566||1 375||8 185||51 691||{{statusstapel|1375|24419|146|17566|8185}} |- |2013-04-22||449||24 367||162||18 301||1 376||8 196||52 402||{{statusstapel|1376|24367|162|18301|8196}} |- |2013-04-29||449||24 290||167||18 375||1 376||8 201||52 409||{{statusstapel|1376|24290|167|18375|8201}} |- |2013-05-06||453||24 260||172||18 771||1 384||8 209||52 796||{{statusstapel|1384|24260|172|18771|8209}} |- |2013-05-13||456||24 188||180||19 063||1 381||8 238||53 050||{{statusstapel|1381|24188|180|19063|8238}} |- |2013-05-20||457||24 152||189||19 102||1 395||8 243||53 081||{{statusstapel|1395|24152|189|19102|8243}} |- |2013-05-27||457||24 255||197||19 183||1 401||8 251||53 287||{{statusstapel|1401|24255|197|19183|8251}} |- |2013-06-03||457||24 215||208||19 184||1 401||8 281||53 289||{{statusstapel|1401|24215|208|19184|8281}} |- |2013-06-10||457||24 129||226||19 244||1 401||8 293||53 293||{{statusstapel|1401|24129|226|19244|8293}} |- |2013-06-17||457||24 186||223||19 283||1 401||8 312||53 405||{{statusstapel|1401|24186|223|19283|8312}} |- |2013-06-24||457||24 497||240||19 294||1 401||8 357||53 789||{{statusstapel|1401|24497|240|19294|8357}} |- |2013-07-01||457||24 599||250||19 329||1 402||8 400||53 980||{{statusstapel|1402|24599|250|19329|8400}} |- |2013-07-08||457||24 670||252||19 323||1 402||8 450||54 097||{{statusstapel|1402|24670|252|19323|8450}} |- |2013-07-15||457||24 629||254||19 361||1 402||8 454||54 100||{{statusstapel|1402|24629|254|19361|8454}} |- |2013-07-22||458||24 917||242||19 403||1 406||8 470||54 438||{{statusstapel|1406|24917|242|19403|8470}} |- |2013-07-29||458||24 856||243||19 469||1 406||8 474||54 448||{{statusstapel|1406|24856|243|19469|8474}} |- |2013-08-05||458||24 826||246||19 501||1 409||8 474||54 456||{{statusstapel|1409|24826|246|19501|8474}} |- |2013-08-12||458||24 821||246||19 519||1 409||8 474||54 469||{{statusstapel|1409|24821|246|19519|8474}} |- |2013-08-19||458||24 814||245||19 523||1 409||8 480||54 471||{{statusstapel|1409|24814|245|19523|8480}} |- |2013-08-26||458||24 809||245||19 527||1 409||8 481||54 471||{{statusstapel|1409|24809|245|19527|8481}} |- |2013-09-02||458||24 805||245||19 528||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24805|245|19528|8484}} |- |2013-09-09||458||24 798||245||19 535||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24798|245|19535|8484}} |- |2013-09-16||458||24 759||245||19 515||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24759|245|19515|8543}} |- |2013-09-23||458||24 712||245||19 562||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24712|245|19562|8543}} |- |2013-09-30||458||24 627||245||19 647||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24627|245|19647|8543}} |- |2013-10-07||458||24 574||245||19 698||1 409||8 545||54 471||{{statusstapel|1409|24574|245|19698|8545}} |- |2013-10-14||459||24 572||247||19 700||1 409||8 545||54 473||{{statusstapel|1409|24572|247|19700|8545}} |- |2013-10-21||458||24 549||264||19 709||1 409||8 545||54 476||{{statusstapel|1409|24549|264|19709|8545}} |- |2013-10-28||459||24 243||261||20 064||1 410||8 545||54 523||{{statusstapel|1410|24243|261|20064|8545}} |- |2013-11-04||459||24 196||258||20 083||1 411||8 586||54 534||{{statusstapel|1411|24196|258|20083|8586}} |- |2013-11-11||459||24 202||248||20 094||1 412||8 598||54 554||{{statusstapel|1412|24202|248|20094|8598}} |- |2013-11-18||459||24 143||248||20 151||1 412||8 604||54 558||{{statusstapel|1412|24143|248|20151|8604}} |- |2013-11-25||459||23 390||246||20 876||1 411||8 636||54 559||{{statusstapel|1411|23390|246|20876|8636}} |- |2013-12-02||459||23 311||247||20 890||1 411||8 700||54 559||{{statusstapel|1411|23311|247|20890|8700}} |- |2013-12-09||459||23 061||246||21 026||1 413||8 815||54 561||{{statusstapel|1413|23061|246|21026|8815}} |- |2013-12-16||459||22 991||246||20 815||1 413||9 096||54 561||{{statusstapel|1413|22991|246|20815|9096}} |- |2013-12-23||459||22 921||245||20 470||1 414||9 520||54 570||{{statusstapel|1414|22921|245|20470|9520}} |- |2013-12-30||461||22 883||250||20 471||1 425||9 583||54 612||{{statusstapel|1425|22883|250|20471|9583}} |- |2014-01-06||461||22 766||257||20 641||1 429||9 586||54 679||{{statusstapel|1429|22766|257|20641|9586}} |- |2014-01-13||461||22 794||267||20 667||1 429||9 586||54 743||{{statusstapel|1429|22794|267|20667|9586}} |- |2014-01-20||461||22 805||265||20 677||1 429||9 613||54 789||{{statusstapel|1429|22805|265|20677|9613}} |- |2014-01-27||462||22 795||270||20 743||1 429||9 614||54 851||{{statusstapel|1429|22795|270|20743|9614}} |- |2014-02-03||459||22 669||282||20 826||1 429||9 670||54 876||{{statusstapel|1429|22669|282|20826|9670}} |- |2014-02-10||459||22 559||288||20 925||1 430||9 702||54 904||{{statusstapel|1430|22559|288|20925|9702}} |- |2014-02-17||459||22 526||288||20 947||1 430||9 714||54 905||{{statusstapel|1430|22526|288|20947|9714}} |- |2014-02-24||460||22 529||288||20 954||1 431||9 714||54 916||{{statusstapel|1431|22529|288|20954|9714}} |- |2014-03-03||462||22 942||291||20 987||1 448||9 715||55 383||{{statusstapel|1448|22942|291|20987|9715}} |- |2014-03-10||468||22 968||323||21 031||1 476||9 717||55 515||{{statusstapel|1476|22968|323|21031|9717}} |- |2014-03-17||469||22 957||340||21 048||1 482||9 732||55 559||{{statusstapel|1482|22957|340|21048|9732}} |- |2014-03-24||469||22 963||347||21 091||1 482||9 738||55 621||{{statusstapel|1482|22963|347|21091|9738}} |- |2014-03-31||471||23 055||349||21 133||1 499||9 740||55 776||{{statusstapel|1499|23055|349|21133|9740}} |- |2014-04-07||471||23 038||358||21 158||1 501||9 740||55 795||{{statusstapel|1501|23038|358|21158|9740}} |- |2014-04-14||471||23 008||365||21 116||1 501||9 828||55 818||{{statusstapel|1501|23008|365|21116|9828}} |- |2014-04-21||473||22 896||366||21 273||1 504||9 847||55 886||{{statusstapel|1504|22896|366|21273|9847}} |- |2014-04-28||473||22 821||353||21 323||1 504||9 906||55 907||{{statusstapel|1504|22821|353|21323|9906}} |- |2014-05-05||473||22 738||350||21 421||1 504||9 909||55 922||{{statusstapel|1504|22738|350|21421|9909}} |- |2014-05-12||474||22 682||349||21 480||1 506||9 927||55 944||{{statusstapel|1506|22682|349|21480|9927}} |- |2014-05-19||474||22 655||346||21 497||1 506||9 945||55 949||{{statusstapel|1506|22655|346|21497|9945}} |- |2014-05-27||475||22 627||360||21 527||1 511||9 960||55 985||{{statusstapel|1511|22627|360|21527|9960}} |- |2014-06-02||475||22 615||359||21 469||1 517||10 045||56 005||{{statusstapel|1517|22615|359|21469|10045}} |- |2014-06-09||475||22 549||360||21 294||1 517||10 288||56 008||{{statusstapel|1517|22549|360|21294|10288}} |- |2014-06-16||475||22 516||360||21 234||1 520||10 378||56 008||{{statusstapel|1520|22516|360|21234|10378}} |- |2014-06-23||475||22 406||361||21 212||1 520||10 510||56 009||{{statusstapel|1520|22406|361|21212|10510}} |- |2014-06-30||476||22 340||362||21 114||1 520||10 677||56 013||{{statusstapel|1520|22340|362|21114|10677}} |- |2014-07-07||476||22 213||362||20 794||1 576||11 065||56 010||{{statusstapel|1576|22213|362|20794|11065}} |- |2014-07-14||476||22 157||362||20 764||1 576||11 151||56 010||{{statusstapel|1576|22157|362|20764|11151}} |- |2014-07-21||476||22 135||363||20 790||1 576||11 157||56 021||{{statusstapel|1576|22135|363|20790|11157}} |- |2014-07-28||477||22 129||363||20 796||1 576||11 158||56 022||{{statusstapel|1576|22129|363|20796|11158}} |- |2014-08-04||476||22 031||363||20 789||1 576||11 160||55 919||{{statusstapel|1576|22031|363|20789|11160}} |- |2014-08-11||476||22 015||369||20 803||1 576||11 162||55 925||{{statusstapel|1576|22015|369|20803|11162}} |- |2014-08-18||479||22 063||369||20 805||1 579||11 171||55 987||{{statusstapel|1579|22063|369|20805|11171}} |- |2014-08-25||479||22 098||372||20 801||1 579||11 179||56 029||{{statusstapel|1579|22098|372|20801|11179}} |- |2014-09-01||479||22 109||371||20 819||1 579||11 182||56 060||{{statusstapel|1579|22109|371|20819|11182}} |- |2014-09-08||479||22 124||370||20 819||1 579||11 186||56 078||{{statusstapel|1579|22124|370|20819|11186}} |- |2014-09-15||479||22 139||370||20 818||1 580||11 189||56 096||{{statusstapel|1580|22139|370|20818|11189}} |- |2014-09-22||479||22 144||370||20 818||1 580||11 190||56 102||{{statusstapel|1580|22144|370|20818|11190}} |- |2014-09-29||481||22 154||370||20 832||1 580||11 191||56 127||{{statusstapel|1580|22154|370|20832|11191}} |- |2014-10-06||481||22 212||378||21 004||1 583||11 194||56 371||{{statusstapel|1583|22212|378|21004|11194}} |- |2014-10-13||481||22 173||378||21 155||1 584||11 194||56 484||{{statusstapel|1584|22173|378|21155|11194}} |- |2014-10-21||483||22 173||405||21 211||1 586||11 194||56 569||{{statusstapel|1586|22173|405|21211|11194}} |- |2014-11-03||483||22 303||399||21 333||1 586||11 256||56 877||{{statusstapel|1586|22303|399|21333|11256}} |- |2014-11-17||483||22 176||395||21 509||1 586||11 395||57 061||{{statusstapel|1586|22176|395|21509|11395}} |- |2015-01-01||491||22 424||403||21 419||1 622||11 719||57 587||{{statusstapel|1622|22424|403|21419|11719}} |- |2015-02-01||494||22 446||412||21 417||1 644||11 719||57 638||{{statusstapel|1644|22446|412|21417|11719}} |- |2015-03-01||502||22 625||411||21 441||1 723||11 729||57 929||{{statusstapel|1723|22625|411|21441|11729}} |- |2015-04-02||504||22 631||596||21 652||1 756||11 746||58 381||{{statusstapel|1756|22631|596|21652|11746}} |- |2015-05-01||511||22 521||411||22 531||1 810||11 874||59 147||{{statusstapel|1810|22521|411|22531|11874}} |- |2015-06-01||526||23 017||378||22 776||1 839||12 032||60 042||{{statusstapel|1839|23017|378|22776|12032}} |- |2015-07-01||528||23 121||348||23 037||1 844||12 071||60 421||{{statusstapel|1844|23121|348|23037|12071}} |- |2015-08-01||529||23 327||348||23 228||1 876||12 078||60 857||{{statusstapel|1876|23327|348|23228|12078}} |- |2015-09-01||536||23 265||349||23 271||1 876||12 112||60 873||{{statusstapel|1876|23265|349|23271|12112}} |- |2015-10-03||536||23 245||348||23 303||1 876||12 113||60 885||{{statusstapel|1876|23245|348|23303|12113}} |- |2015-11-01||536||23 192||348||23 360||1 876||12 117||60 893||{{statusstapel|1876|23192|348|23360|12117}} |- |2015-12-04||537||23 041||329||23 612||1 893||12 174||61 049||{{statusstapel|1893|23041|329|23612|12174}} |- |2016-01-01||537||23 061||333||23 689||1 893||12 183||61 159||{{statusstapel|1893|23061|333|23689|12183}} |- |2016-02-01||538||23 055||334||23 765||1 893||12 183||61 230||{{statusstapel|1893|23055|334|23765|12183}} |- |2016-03-01||539||22 995||309||23 867||1 926||12 209||61 306||{{statusstapel|1926|22995|309|23867|12209}} |- |2016-04-01||544||22 749||343||24 181||1 973||12 277||61 523||{{statusstapel|1973|22749|343|24181|12277}} |- |2016-05-01||544||22 499||391||24 614||1 975||12 342||61 821||{{statusstapel|1975|22499|391|24614|12342}} |- |2016-06-01||546||22 177||383||25 091||1 988||12 381||62 020||{{statusstapel|1988|22177|383|25091|12381}} |- |2016-07-01||546||22 044||377||25 378||1 988||12 425||62 212||{{statusstapel|1988|22044|377|25378|12425}} |- |2016-08-01||547||22 016||383||25 783||1 989||12 469||62 640||{{statusstapel|1989|22016|383|25783|12469}} |- |2016-09-01||547||21 973||382||26 076||1 989||12 475||62 895||{{statusstapel|1989|21973|382|26076|12475}} |- |2016-10-01||549||21 766||384||26 643||2 018||12 509||63 320||{{statusstapel|2018|21766|384|26643|12509}} |- |2016-11-02||552||21 073||376||27 268||2 035||12 757||63 509||{{statusstapel|2035|21073|376|27268|12757}} |- |2016-12-01||553||20 719||376||27 631||2 043||12 964||63 733||{{statusstapel|2043|20719|376|27631|12964}} |- |2017-01-01||553||20 702||375||27 946||2 050||13 061||64 134||{{statusstapel|2050|20702|375|27946|13061}} |- |2017-02-01||556||20 722||378||28 358||2 059||13 082||64 599||{{statusstapel|2059|20722|378|28358|13082}} |- |2017-03-01||556||20 733||376||28 545||2 064||13 091||64 809||{{statusstapel|2064|20733|376|28545|13091}} |- |2017-04-01||556||20 731||363||28 867||2 067||13 108||65 136||{{statusstapel|2067|20731|363|28867|13108}} |- |2017-05-01||557||20 690||363||28 994||2 069||13 169||65 285||{{statusstapel|2069|20690|363|28994|13169}} |- |2017-06-01||562||20 571||329||29 442||2 086||13 292||65 720||{{statusstapel|2086|20571|329|29442|13292}} |- |2017-07-01||566||20 335||297||30 193||2 162||13 371||66 358||{{statusstapel|2162|20335|297|30193|13371}} |- |2017-08-01||569||20 284||285||30 332||2 167||13 490||66 558||{{statusstapel|2167|20284|285|30332|13490}} |- |2017-09-01||571||20 307||274||30 494||2 184||13 700||66 959||{{statusstapel|2184|20307|274|30494|13700}} |- |2017-10-01||574||20 286||252||30 855||2 203||13 703||67 299||{{statusstapel|2203|20286|252|30855|13703}} |- |2017-11-01||577||20 241||251||31 311||2 233||13 751||67 787||{{statusstapel|2233|20241|251|31311|13751}} |- |2017-12-01||578||20 138||241||31 720||2 273||13 773||68 145||{{statusstapel|2273|20138|241|31720|13773}} |- |2018-01-01||579||19 999||238||31 631||2 273||14 050||68 191||{{statusstapel|2273|19999|238|31631|14050}} |- |2018-02-01||583||19 748||296||32 140||2 302||14 139||68 625||{{statusstapel|2302|19748|296|32140|14139}} |- |2018-03-01||588||19 626||313||32 651||2 363||14 357||69 310||{{statusstapel|2363|19626|313|32651|14357}} |- |2018-04-01||589||19 480||308||32 820||2 370||14 514||69 492||{{statusstapel|2370|19480|308|32820|14514}} |- |2018-05-01||591||19 260||314||33 311||2 384||14 705||69 974||{{statusstapel|2384|19260|314|33311|14705}} |- |2018-06-01||594||19 074||308||33 450||2 424||15 073||70 329||{{statusstapel|2424|19074|308|33450|15073}} |- |2018-07-01||597||18 859||236||33 662||2 471||15 423||70 651||{{statusstapel|2471|18859|236|33662|15423}} |- |2018-08-01||598||18 748||233||33 872||2 482||15 820||71 155||{{statusstapel|2482|18748|233|33872|15820}} |- |2018-09-01||601||18 737||233||33 837||2 511||16 342||71 660||{{statusstapel|2511|18737|233|33837|16342}} |- |2018-10-01||603||18 585||235||34 603||2 543||16 499||72 465||{{statusstapel|2543|18585|235|34603|16499}} |- |2018-11-01||605||18 393||245||34 871||2 543||16 675||72 727||{{statusstapel|2543|18393|245|34871|16675}} |- |2018-12-01||608||18 174||253||35 445||2 558||16 762||73 192||{{statusstapel|2558|18174|253|35445|16762}} |- |2019-01-01||610||17 796||238||36 157||2 576||16 900||73 667||{{statusstapel|2576|17796|238|36157|16900}} |- |2019-02-01||612||17 592||238||36 673||2 612||17 117||74 232||{{statusstapel|2612|17592|238|36673|17117}} |- |2019-03-01||614||17 342||233||37 118||2 634||17 416||74 743||{{statusstapel|2634|17342|233|37118|17416}} |- |2019-04-01||614||17 159||232||37 618||2 645||17 627||75 281||{{statusstapel|2645|17159|232|37618|17627}} |- |2019-05-01||619||17 128||233||38 356||2 681||17 687||76 085||{{statusstapel|2681|17128|233|38356|17687}} |- |2019-06-01||624||16 892||233||39 143||2 702||18 038||77 008||{{statusstapel|2702|16892|233|39143|18038}} |- |2019-07-01||625||16 762||228||39 689||2 721||18 087||77 487||{{statusstapel|2721|16762|228|39689|18087}} |- |2019-08-01||627||16 625||210||40 178||2 732||18 172||77 917||{{statusstapel|2732|16625|210|40178|18172}} |- |2019-09-01||628||16 517||194||40 457||2 760||18 286||78 214||{{statusstapel|2760|16517|194|40457|18286}} |- |2019-10-01||636||16 483||194||40 725||2 765||18 457||78 624||{{statusstapel|2765|16483|194|40725|18457}} |- |2019-11-01||641||16 427||190||41 390||2 779||18 520||79 306||{{statusstapel|2779|16427|190|41390|18520}} |- |2019-12-01||647||16 363||189||42 161||2 824||18 648||80 185||{{statusstapel|2824|16363|189|42161|18648}} |- |2020-01-01||655||16 334||184||42 931||2 878||18 717||81 044||{{statusstapel|2878|16334|184|42931|18717}} |- |2020-02-01||660||16 282||182||43 805||2 898||18 781||81 948||{{statusstapel|2898|16282|182|43805|18781}} |- |2020-03-01||662||16 226||178||44 526||2 925||18 880||82 735||{{statusstapel|2925|16226|178|44526|18880}} |- |2020-04-01||667||16 040||175||44 868||2 935||19 492||83 510||{{statusstapel|2935|16040|175|44868|19492}} |- |2020-05-01||672||15 787||173||45 296||2 983||19 757||83 996||{{statusstapel|2983|15787|173|45296|19757}} |- |2020-06-01||674||15 637||172||45 601||2 990||20 109||84 509||{{statusstapel|2990|15637|172|45601|20109}} |- |2020-07-01||676||15 496||173||46 241||3 006||20 169||85 085||{{statusstapel|3006|15496|173|46241|20169}} |- |2020-08-01||681||15 388||167||46 781||3 059||20 392||85 787||{{statusstapel|3059|15388|167|46781|20392}} |- |2020-09-01||683||15 372||167||47 158||3 077||20 439||86 213||{{statusstapel|3077|15372|167|47158|20439}} |- |2020-10-01||687||15 294||165||48 672||3 109||20 468||87 708||{{statusstapel|3109|15294|165|48672|20468}} |- |2020-11-01||695||15 251||164||49 462||3 169||20 695||88 741||{{statusstapel|3169|15251|164|49462|20695}} |- |2020-12-01||700||15 181||162||50 354||3 237||20 766||89 700||{{statusstapel|3237|15181|162|50354|20766}} |- |2021-01-01||703||15 138||161||50 805||3 277||20 969||90 350||{{statusstapel|3277|15138|161|50805|20969}} |- |2021-02-01||705||15 380||167||51 456||3 353||21 233||91 589||{{statusstapel|3353|15380|167|51456|21233}} |- |2021-03-01||707||15 367||164||51 656||3 379||21 772||92 338||{{statusstapel|3379|15367|164|51656|21772}} |- |2021-04-01||716||15 113||159||52 968||3 434||22 157||93 831||{{statusstapel|3434|15113|159|52968|22157}} |- |2021-05-01||721||14 840||166||54 300||3 511||22 819||95 636||{{statusstapel|3511|14840|166|54300|22819}} |- |2021-06-01||728||14 639||179||55 640||3 598||23 439||97 495||{{statusstapel|3598|14639|179|55640|23439}} |- |2021-07-01||732||14 559||169||56 166||3 648||24 176||98 718||{{statusstapel|3648|14559|169|56166|24176}} |- |2021-08-01||741||14 535||187||56 582||3 704||24 922||99 930||{{statusstapel|3704|14535|187|56582|24922}} |- |2021-09-01||755||14 554||222||57 754||3 790||25 509||101 829||{{statusstapel|3790|14554|222|57754|25509}} |- |2021-10-01||758||14 540||204||58 592||3 813||26 056||103 205||{{statusstapel|3813|14540|204|58592|26056}} |- |2021-11-01||787||15 115||235||60 057||4 168||26 662||106 237||{{statusstapel|4168|15115|235|60057|26662}} |- |2021-12-01||804||15 368||244||61 316||4 405||27 073||108 406||{{statusstapel|4405|15368|244|61316|27073}} |- |2022-01-01||807||15 314||255||62 114||4 435||27 466||109 584||{{statusstapel|4435|15314|255|62114|27466}} |- |2022-02-01||816||15 274||359||62 301||4 512||28 610||111 056||{{statusstapel|4512|15274|359|62301|28610}} |- |2022-03-01||825||15 343||371||62 674||4 554||29 392||112 334||{{statusstapel|4554|15343|371|62674|29392}} |- |2022-04-01||840||15 694||344||62 975||4 756||30 251||114 020||{{statusstapel|4756|15694|344|62975|30251}} |- |2022-05-01||843||15 999||341||63 512||4 783||30 866||115 501||{{statusstapel|4783|15999|341|63512|30866}} |- |2022-06-01||853||16 083||342||64 332||4 869||31 073||116 699||{{statusstapel|4869|16083|342|64332|31073}} |- |2022-07-01||855||16 372||340||65 314||4 881||31 442||118 349||{{statusstapel|4881|16372|340|65314|31442}} |- |2022-08-01||858||16 336||340||65 649||4 907||32 114||119 346||{{statusstapel|4907|16336|340|65649|32114}} |- |2022-09-01||863||16 275||276||64 910||4 939||33 657||120 057||{{statusstapel|4939|16275|276|64910|33657}} |- |2022-10-01||867||16 278||267||65 624||5 001||34 044||121 214||{{statusstapel|5001|16278|267|65624|34044}} |- |2022-11-01||878||16 261||197||66 638||5 058||34 425||122 579||{{statusstapel|5058|16261|197|66638|34425}} |- |2022-12-01||883||16 266||191||67 335||5 122||34 678||123 592||{{statusstapel|5122|16266|191|67335|34678}} |- |2023-01-01||888||16 238||197||67 986||5 161||34 842||124 424||{{statusstapel|5161|16238|197|67986|34842}} |- |2023-02-01||899||16 152||209||69 251||5 244||35 109||125 965||{{statusstapel|5244|16152|209|69251|35109}} |- |2023-03-01||901||16 072||229||70 084||5 249||35 236||126 870||{{statusstapel|5249|16072|229|70084|35236}} |- |2023-04-01||904||16 013||193||70 891||5 330||35 392||127 819||{{statusstapel|5330|16013|193|70891|35392}} |- |2023-05-01||906||15 978||187||71 710||5 339||35 450||128 664||{{statusstapel|5339|15978|187|71710|35450}} |- |2023-06-01||909||15 952||183||72 819||5 380||35 479||129 813||{{statusstapel|5380|15952|183|72819|35479}} |- |2023-07-01||912||15 777||181||73 603||5 430||35 737||130 728||{{statusstapel|5430|15777|181|73603|35737}} |- |2023-08-01||918||15 842||180||74 622||5 542||35 916||132 102||{{statusstapel|5542|15842|180|74622|35916}} |- |2023-09-01||929||15 856||192||75 520||5 745||35 996||133 309||{{statusstapel|5745|15856|192|75520|35996}} |- |2023-10-01||930||15 831||187||76 251||5 750||36 011||134 030||{{statusstapel|5750|15831|187|76251|36011}} |- |2023-11-01||939||15 844||192||76 997||5 806||36 163||135 002||{{statusstapel|5806|15844|192|76997|36163}} |- |2023-12-01||944||15 876||194||77 749||5 875||36 505||136 199||{{statusstapel|5875|15876|194|77749|36505}} |- |2024-01-01||946||15 879||185||78 360||5 894||36 753||137 071||{{statusstapel|5894|15879|185|78360|36753}} |- |2024-02-01||957||16 144||186||79 393||5 943||37 199||138 865||{{statusstapel|5943|16144|186|79393|37199}} |- |2024-03-01||968||16 000||186||80 745||6 004||37 260||140 195||{{statusstapel|6004|16000|186|80745|37260}} |- |2024-04-01||975||15 916||187||81 799||6 050||37 534||141 486||{{statusstapel|6050|15916|187|81799|37534}} |- |2024-05-01||977||15 915||187||82 659||6 080||37 682||142 523||{{statusstapel|6080|15915|187|82659|37682}} |- |2024-06-01||980||15 936||190||83 554||6 128||37 875||143 683||{{statusstapel|6128|15936|190|83554|37875}} |- |2024-07-01||990||16 040||189||84 329||6 246||38 263||145 067||{{statusstapel|6246|16040|189|84329|38263}} |- |2024-08-01||996||16 055||190||85 146||6 296||38 755||146 442||{{statusstapel|6296|16055|190|85146|38755}} |- |2024-09-01||998||16 053||190||85 635||6 307||39 042||147 227||{{statusstapel|6307|16053|190|85635|39042}} |- |2024-10-01||1 005||16 061||190||85 740||6 355||39 472||147 818||{{statusstapel|6355|16061|190|85740|39472}} |- |2024-11-01||1 010||16 062||192||86 438||6 368||39 513||148 573||{{statusstapel|6368|16062|192|86438|39513}} |- |2024-12-01||1 018||16 054||193||87 626||6 425||39 533||149 831||{{statusstapel|6425|16054|193|87626|39533}} |- |2025-01-01||1 020||16 057||194||88 498||6 469||39 740||150 958||{{statusstapel|6469|16057|194|88498|39740}} |- |2025-02-01||1 029||16 064||194||89 546||6 546||40 170||152 520||{{statusstapel|6546|16064|194|89546|40170}} |- |2025-03-01||1 033||16 049||193||90 152||6 601||40 666||153 661||{{statusstapel|6601|16049|193|90152|40666}} |- |2025-05-01||1 042||16 038||293||91 037||6 669||41 879||155 916||{{statusstapel|6669|16038|293|91037|41879}} |- |2025-06-01||1 056||16 038||326||91 957||6 705||42 297||157 323||{{statusstapel|6705|16038|326|91957|42297}} |- |2025-07-01||1 070||15 991||344||92 824||6 764||42 541||158 464||{{statusstapel|6764|15991|344|92824|42541}} |- |2025-08-01||1 078||15 926||357||93 971||6 815||42 726||159 795||{{statusstapel|6815|15926|357|93971|42726}} |- |2025-09-01||1 089||15 922||356||94 660||6 885||42 967||160 790||{{statusstapel|6885|15922|356|94660|42967}} |- |2025-10-01||1 103||16 324||332||95 573||6 909||43 113||162 251||{{statusstapel|6909|16324|332|95573|43113}} |- |2025-11-01||1 118||16 336||309||96 734||6 982||43 328||163 689||{{statusstapel|6982|16336|309|96734|43328}} |- |2025-12-01||1 127||16 325||238||97 793||7 017||43 453||164 826||{{statusstapel|7017|16325|238|97793|43453}} |- |2026-01-01||1 129||16 322||197||98 805||7 030||43 576||165 930||{{statusstapel|7030|16322|197|98805|43576}} |- |2026-02-01||1 130||16 322||203||99 893||7 046||43 877||167 341||{{statusstapel|7046|16322|203|99893|43877}} |- |2026-03-01||1 132||16 323||205||100 362||7 059||44 265||168 214||{{statusstapel|7059|16323|205|100362|44265}} |- |2026-04-01||1 145||16 358||213||101 584||7 119||44 478||169 752||{{statusstapel|7119|16358|213|101584|44478}} |- |2026-05-01||1 147||16 496||222||102 459||7 156||44 896||171 229||{{statusstapel|7156|16496|222|102459|44896}} |- |2026-06-01||1 151||16 832||238||103 406||7 201||45 069||172 746||{{statusstapel|7201|16832|238|103406|45069}} |- |2026-07-01||1 154||16 829||241||104 192||7 209||45 347||173 818||{{statusstapel|7209|16829|241|104192|45347}} |- |2026-08-01||1 158||16 748||241||104 814||7 249||45 608||174 660||{{statusstapel|7249|16748|241|104814|45608}} |- |2026-09-01||1 165||16 957||244||105 615||7 301||45 699||175 816||{{statusstapel|7301|16957|244|105615|45699}} |- |2026-10-01||1 168||16 858||249||105 657||7 305||46 180||176 249||{{statusstapel|7305|16858|249|105657|46180}} |- |2026-11-01||1 169||17 306||249||105 799||7 330||46 595||177 279||{{statusstapel|7330|17306|249|105799|46595}}{{/tommall}} <!-- För att uppdatera statistiken manuellt ersätt {{/tommall}} direkt ovanför kommentaren med: {{byt:/mall}} --> |} ji5ajujm5fka3ot9hle1o9o30rxvw7t 104 147714 661045 575202 2026-10-31T12:02:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661045 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|380|BORGERSKAPET|}}</noinclude>och kompanierna fördes fram af ryttmästarne Lampa Hansson och Wier. De nämde officerarne voro sannolikt mycket kände och ansedde borgare, ehuru häfdeböckerna icke sysselsätta sig mera med dem än med flertalet af deras likar. Gustaf Billman var sidenkramhandlare och hade sin bod vid Köpmangatan. Han tillhörde också generaltullsocietetens fullmäktige och var deputerad i borgerskapets bemedlingskommission, hvarom Stockholms första adresskalender, major A. J. v. Henels »Den nu för tiden florerande vidtberömde kongl. residence-staden Stockholm», af år 1728, välvilligt upplyser oss. Enligt supplementet till Rüdlings »I Flor stående Stockholm» vardt Billman rådman 1737. A. J. v. Henels adressbok upptager tre borgare med namnet Lampa, alla bryggare, af hvilka en var f. d. ålderman och för öfrigt ledamot af flera kommissioner och deputationer, en annan, kallad Lampa Danielsson, samt den tredje, Daniel Lampa Johansson, sannolikt den som i berättelsen om mönstringen kallas Lampa Hansson. Han bodde vid Stora Badstugatan på Södermalm. Ryttmästaren Wier var troligtvis en af de två grosshandlare med det namnet, som adresskalendern upptager under firman Johan & Carl Wier, vid Jerntorget. Under det rytteriet gjorde sin utflygt till Carlberg, blef fotfolket i god ordning qvarstående på Barnhusgården, och då konungen, åtföljd af borgerskapets kavalleri och dess lifgarde, dit anlände, stodo alla i gevär. Generalmönstringen gick då för sig i närvaro af de fleste herrar riksråden och andre förnäme män. Befälhafvare för borgerskapets kompanier till fots voro Haar (grosshandlare vid Kimstugatan), Schmidt (med det namnet finnas en blek-ölbryggare, en kramhandlare och en faktor vid Tyska såpbruket, utom handelsmannen Schmitt vid Götgatan och skeppsbyggmästaren med samma namn vid Kaptensgatan), Fock (en, Carl, var vinhandlare vid Österlånggatan och en, Henrich, grosshandlare vid samma gata), Koster (finnes icke i adresskalendern, men väl en Coster, som var sjökapten och bodde vid Björngården »intet långt ifrån Brun»), Reiman (står ej i kalendern), Clason (handlande i Brunnsgränden vid skeppsbron), Meyer (Johan, grosshandlare vid Skeppsbron, eller Georg, fältskär vid Hötorget), Söderman (okänd), Lidin (sannolikt Simon, viktualiehandlare i Nygränd vid Skeppsbron), Lehman (okänd), Kruse (en kopparslagare vid Hornsgatan, en grosshandlare vid Skärgårdsgatan, en tredje vid Bredgränd, också grosshandlare), Fischer (Lorenz, grosshandlare vid Vesterlånggatan »emot Perlan», eller<noinclude> <references/></noinclude> 27wogbg9wk3gs14uq1xr5g92v76yb4l 104 147715 661046 575203 2026-10-31T12:08:29Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661046 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|381}}</noinclude>Conrad, källarmästare på Hamborg vid Götgatan), Tolander, Witkopff och Corpen (alla tre nu mera okände). Sedan hans kongl. maj:t, såsom Rüdling uttrycker sig, med godt nöje sett på mönstringen, förmodligen derför att ej allenast alla officerarne hade kostbara munderingar och sköna hästar, och kompanierna, både till häst och fot, voro blåklädda, dock så att det ena åtskildes från det andra medels vackra bandrosor i hattarne, utan ock att de visat sig i handgreppen och exercitierna så färdiga som goda soldater — så blåstes ljud till kongl. tafelns anrättande. Borgerskapet gaf stor middag på Barnhuskällaren i en präktigt möblerad sal samt i flera närgränsande rum, der åtskilliga andra bord tillredda voro och der de »förnämste herrar ministrar, grefvar, generaler och magistratspersoner uppå samtliga borgerskapets medel ståteligen vordo fägnade, låtande sig der hos kongl. hofkapellet jemte trompeterna höra till förlustning.» Efter middagens intagande, omkring kl. 3, aftågade borgerskapet i samma ordning som det kommit, men öfverstlöjtnanten och kramhandlaren Billman höll stilla qvar med sitt lifgarde till häst ända till kl. 8 på aftonen, då han med den truppen ledsagade kongl. maj:t och dess höga suite till baka till Carlberg, »hvarest jemväl detta corpus afmarscherade.» Till tack för denna storståtliga mönstring med åtföljande präktiga gästabud voro borgerskapets ryttmästare och kaptener, tre dagar derefter, inbjudne till en festmåltid på Carlberg, der de »trakterades med magnificence», och konungen åt några bland dem förärade sköna, förgylda silfvervärjor. Ett par och tjugu år derefter samlades borgerskapets kavalleri åter på Barnhusgården, men det var för att följa samme konung Fredriks lik till dess sista hviloplats. Det var då stor parad. Infanteriet samlades på Stortorget, {{rättelse|Norrmalstorg|Norrmalmstorg}} och {{rättelse|Södermalstorg|Södermalmstorg}}. Processionen öppnades af borgarkavalleriet, som derefter stälde upp sig på Munkbrotorget med fronten åt Riddarholmskyrkan. Så väl kavalleri som infanteri afsköto gevärssalfvor. Samma år, 1751, då man af de tätt på hvar andra uppkomna eldsvådorna fruktade mordbrand och förrädiska anläggningar, patrullerade borgerskapet till häst om nätterna en hel månad. År 1761 utgjordes kavalleri-karabiner-kåren, som borgerskapets rytteri då kallades, af 4 sqvadroner, och infanteriet af lika många bataljoner. Hvar och en af de senare fick 1764, då Adolf Fredrik mönstrade borgerskapet på Barnhusgården, sin egen, till färgen med de öfriga olika fana. Förut hade hvarje kompani haft en sådan. Hvarje sqvadron utgjordes af 3 korporalskap, och hvarje bataljon af<noinclude> <references/></noinclude> 0z58xmty34w93jgg0fmv3aanx31zke3 104 147716 661048 575205 2026-10-31T15:57:56Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661048 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|382|BORGERSKAPET|}}</noinclude>4 kompanier. Vid denna tid fördes högsta befälet fortfarande af stadsmajoren, som åtnjöt lön af borgerskapets bemedlingskommission och tillika hade under sitt befäl stadens militärkompani. Under Gustaf den tredje hade Stockholms borgerskaps militärväsen sin mest lysande tid. Borgarena visade sig synnerligen konungske, och vid revolutionen 1772 utmärkte de sig så mycket i nit för omhvälfningen, att konungen, den 12 September, i egen hög person på rådhuset deröfver förklarade sitt nådiga välbehag. Till en hedrande åminnelse behagade konungen medgifva, att borgerskapets officerare, så väl till häst som till fots, finge alltid nyttja guldgalonerade hattar med fälttecknet, ''antingen de voro i uniform eller i andra kläder,'' samt det hvita klädet om armen och ''två'' slags medaljer på bröstet. De fjorton borgare som på revolutionsdagen voro i full uniform till häst konungen till mötes vid Artillerigården fingo, på konungens födelsedag, den 24 Januari 1773, guldmedalj som äfven tilldelades två af infanteriet, under det trettionio af det senare fingo silfvermedalj. Guldmedaljen bars i svärdsordensbandet, och silfvermedaljen i hvitt band. Under 1788—90 årens ryska krig gjorde borgerskapet ensamt garnisonstjenst i hufvudstaden. I början af kriget hade en liten afdelning af gardet stannat qvar för att hålla vakt vid slottet, men som fiendtligheter då äfven utbröto med Danmark, skickades den afdelningen till Christianstad, och borgerskapet fick öfvertaga hela vakthållningen. Efter en af de vid denna garnisonstjenst tjenstgörande<ref>''G. P. Köppen:'' Relation öfver Stockholms Stads Lofl. Borgerskaps Wakthållning åren 1788, 1789 och 1790. Sthlm 1791.</ref> meddela vi om den tiden följande: Sedan ett kungl. bref, dagtecknadt Haga den 10 September 1788, till öfverståthållaren, frih. Carl Sparre befalt att vakthållningen skulle bestridas af borgerskapet, lät öfversten, stadsmajoren S. C. Wallen till politiekollegium uppkalla allt inrolleradt borgerskap, undersökte rullorna, ordnade sqvadroner, bataljoner och kompanier och reglerade allt på bästa sätt. Beklädnad, beväpning och exercis börjades genast, och hvar och en täflade i nit; men innan man hunnit fullständigt komma i ordning, måste borgerskapet genast »mottaga vården om den höga kongl. familjen, konungahuset och öfriga till militären hörande detaljer, hvilket skedde år 1788 den 18 September, en torsdags morgon kl. 6, med en vakt af bataljonskaptenen, grosshandlaren Clasons kompani, bestående af stadens arbetsmanskap, jernbärare och mätare, utgörande 100 musketörer, 6 korporaler, 7 underofficerare och 4 officerare.» De till första vakten kommenderade officerarne voro kaptenen<noinclude> <references/></noinclude> mdnlduei87cthdbq6s42sj1ufg8eqht 104 147717 661049 575206 2026-10-31T16:03:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661049 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|383}}</noinclude>och fabrikören Ström, som dock var frånvarande, löjtnanten och grosshandlaren Clason, löjtnanten och jernkrämaren Widbohm samt fänriken och kramhandlaren Stutén junior, hvilken sist nämde mottog vakten vid Norrmalmstorg, som också hade uppsigt öfver brandredskapen i spruthuset vid torget. Kungl. högvakten innehades af löjtnanten vid lifgardet, frih. Lejonhufvud, hvilken med all militärisk honnör lemnade denna vakt till borgerskapets officerare. Borgerskapet började då, säger mönsterskrifvaren Köppen, en tjenstgöring som i alla afseenden för detsamma var både främmande och ovanlig. Men allt gick bra. Enigheten styrde företaget, och officerarnes oförtrutenhet och vaksamma uppseende bidrogo till ordning och skick. Från arsenalen erhölls fyllnad i de vapen som fattades. Bemedlingskommissionen sökte att göra vaktrummen drägliga. Skrifmaterialier, ljus, tidningar m. m. anskaffades. En kalfaktor, som skulle städa rummen, antogs mot lön af 4 rdr i månaden. Sedan kompanierna hunnit ekiperas och kommit något bättre i ordning, aflöstes vakten kl. 10 f. m. på söckendagar och kl. 3 e. m. på helgdagarne. I början var ingen tillgång på musik; man hade endast en från stadsvakten lånad trumslagare. Men då bataljonskaptenen, tenngjutaren Sauer den 8 Oktober uppmarscherade med sitt kompani, hade detta både fana och musik, och snart fans en ordentlig musikkår, af hvilka klarinettblåsarne fingo 20 och trumslagarne 16 skillingar för hvarje vakt. Då borgerskapet den 4 December 1788, »middagstiden på Riddarhustorget», erhållit underrättelse, att hertig Carl väntades till staden på aftonen, kommo åtskilliga kavallerister och infanterister öfver ens, att i underdånighet vid Hornstull vara hans kongl. höghet till mötes. Der infann sig också en ansenlig mängd och var i rättan tid till reds, då infanteriet fick nådigt tillstånd att spänna hästarne från släden. Och så bar det af, upp åt Hornstullsgatan och ned för Hornsgatan. Infanteristerne sprungo af alla krafter, hurrade hela vägen och drogo på släden, i hvilken hertig Carl satt och »med fägnad och rörelse mottog bevis af den kärlek och tillgifvenhet Stockholms borgarskap hyste för en så tapper och älskvärd prins.» Kavalleriet följde med som betäckning, och det hela belystes af »facklors bloss.» Vid framkomsten till slottet lyftes hertigen ur släden och bars på borgerskapets armar till slottstrappan, der han öfverlemnades åt hertiginnan. Ett par veckor derefter var det konungens tur att dragas hem till slottet. Det var den 19 December, då Gustaf kom från<noinclude> <references/></noinclude> ag5qe3h15l7cfv1gajvk4shpeeo4puy 104 147718 661052 575207 2026-11-01T08:46:44Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661052 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|384|BORGERSKAPET|}}</noinclude>»danska fejden och Göteborg». Vid konungens ankomst till Jerfva voro tre sqvadroner af kavalleriet honom till mötes, och ryttmästaren Oldenburg »komplimenterade på sqvadrons- och bataljonschefernes vägnar». Vid Norrtull spändes hästarne från den kongl. släden, och linor fästes vid denne, »hvarefter officerarne drogo hans maj:t från tullen till k. slottet, vid facklors sken och ett oupphörligt hurrande, som utmärkte den innerliga glädje, så väl stadens borgerskap som alla i synnerhet i varma hjertan hyste öfver sin milda och nådiga konungs ankomst.» På aftonen var ett stort antal hus illumineradt. I högvakten var allmän glädje, illumination och ett nätt fyrverkeri. Dagen derpå yttrade sig samma glädje i stor parad, då konungen red mellan borgerskapets leder i den »haij som var formerad från konungens öfre dörr till rådhusets öfre sessionsrum.» På rådhuset voro hela magistraten, femtio älste och ett stort antal af borgerskapet samlade, och der höll konungen tal och tackade borgerskapet för dess ömhet om det kungl. huset och fäderneslandet. Borgerskapets officerare hade den dagen middag på Frimurarelogen och gjorde en stor insamling åt de fattiga. Parader förekommo oupphörligt. Så paraderade också hela borgerskapet vid riksdagens afblåsande 1789. Då uppkom på inre borggården oljud och ordvexling mellan en kapten vid Helsinge frikår och en af borgerskapets musketörer, skomakaren Lundqvist, »hvilken mest under vakthållningstiden nyttjade mustacher», hvarvid kaptenen drog sin sabel, men politi-gevaldigern Bergqvist tog sabeln och förde kaptenen till högvakten i arrest. Öfver denna händelse tillsattes kungl. slottsrätt, som pliktfälde kaptenen till 26 rdr 32 sk. banko, hvarefter han stäldes på fri fot. Den 29 mars 1790 följde 120 »kavallerister till häst af stadens borgerskaps kavalleri», såsom vår sagesman så fullständigt uttrycker sig, kronprinsen från slottet till rådhuset. Sextio redo, under ryttmästaren, rådmannen Oldenburgs befäl, framför kronprinsens vagn, och lika stort antal följde, under löjtnanten, bryggaren Dubois’ anförande efter vagnen. »Vid ankomsten till rådhuset voro h. ex. riksrådet öfverståthållaren, magistraten, stadens 50 äldste och samtelige kavalleri- och infanterikårernes officerare och underofficerare h. k. h. kronprinsen till mötes, som äfven var åtföljd af sin hofstat, då h. k. h. täcktes intaga öfverståthållare-stolen utan att sätta sig.» Derpå höll kronprinsen tal — Gustaf Adolf var då icke ännu tolf år — och öfverlemnade en kungl. skrifvelse, som upplästes af statssekreteraren Elis Schröderheim och i hvilken förkunnades, att tredje årets fälttåg mot Ryssland skulle af konungen öppnas, hvarvid han i<noinclude> <references/></noinclude> l25bxyrw3ngkarh8fz3x8w97kx413jy 104 147719 661053 577528 2026-11-01T08:53:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661053 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|385}}</noinclude>borgerskapets vård öfverlemnade sin son och maka. Efter skrifvelsens uppläsande, höll kronprinsen åter tal. Segern vid Fredrikshamn firades med Te deum och stor parad, efter hvilken borgerskapets infanteri-underofficerare hade stor middag på Eriksberg, hvarvid de inbjudit sitt öfverbefäl tillika med några af magistraten samt främmande ståndspersoner. Samma dag hade en ansenlig samling af kavalleriet middag på börsen, »vid hvilket tillfälle de kungliges och fleres skålar blefvo druckne under pukor, trumpeter och ett hurrande som utvisade sällskapets glädje och vördnad för sin älskade konung». Under måltiden upplästes, så väl på Eriksberg, som på börsen, af sekreter Lidner författade verser, en »heroid» från <i>Birger Jarl till borgerskapet i Stockholm på högtidsdagen den 3 Juni 1790,</i> der det bland annat heter: <poem> . . Så välgörande ej blickar Himlen ner, Som då ett troget Folk sin Kung i döden följer, Då, med dess oväns blod, dess Kölar Segren sköljer Då störtas härar ner. — Hur mäktig kärlek är, Den största för sin kung dock svenska hjertan bär: Och ... ''Gustaf'', då han ser, hur den förförde gråter, Med viggen i sin hand, blott segrar ... och förlåter. </poem> Efter ryska krigets slut och konungens återkomst paraderades flera gånger, såsom den 30 och 31 Augusti 1790, men den högtidligaste parad och mönstring som någonsin egt rum med Stockholms borgerskaps militärkårer var den som försiggick på Adolf Fredriks torg den 30 September samma år, öfver hvilken högtidlighet Per Hilleström målade den stora tafla som ännu hänger i börsvåningen och af hvilken vi lemna en afbildning (fig. 166). Klockan 8 f. m. stälde hela styrkan upp sig på Slottsbacken, från Storkyrkan ned åt Skeppsbron, hvarifrån marschen anträddes kl. 9 genom Storkyrkobrinken, Stora Nygatan, öfver Slussen och så vidare till mönsterplatsen samt der formerades till parad med fronterna vända in åt torget. Kl. half 12 begaf konungen sig, åtföljd af hela sin ''suite'' och omgifven af sin stora vakt samt eskorterad af ryttmästaren Oldenburg och hans sqvadron, från slottet till Adolf Fredriks torg. Vid ankomsten dit kommenderades honnör, då allt spelet hördes. Öfversten och stadsmajoren öfverlemnade general-förslagen öfver kårernas styrka, hvarefter konungen intog sin plats på den å vestra sidan af torget uppbygda kungliga tribunen under en blå, med guldkronor och guldfransar prydd tronhimmel, invändigt klädd med blått kläde. Öfver konungens stol var en särskild himmel af blått sammet med guldgaloner, och framför stolen stod ett med likadant sammet öfverdraget bord, sjelfva mönsterbordet. Till<noinclude> <references/> {{sidfot|Gamla Stockholm.||25}}</noinclude> 62pbl44jc1cuum5b4hqm6v72y1oquz0 104 147777 661377 575209 2026-11-01T11:05:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661377 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|386|BORGERSKAPET|}}</noinclude>venster var ett annat bord för general-mönster-kommissarien, statssekreteraren Elis Schröderheim. Å bägge sidorna voro läktare uppförda. Mönstringen började i närvaro af kronprinsen samt hertig Carl, generalitetet, främmande sändebud, höga embetsmän, magistraten, femtio äldste, m. fl. som hade platser på läktarne och en ansenlig samling åskådare. Hvarje sqvadron och kompani ryckte fram i sin tur och defilerade för mönsterbordet. Efter slutad mönstring och sedan kårerne åter intagit sina uppställningslinier till parad, gåfvos generalsalvor. Genom påskrift i generalmönstrings-rullorna behagade konungen förklara sitt nådiga nöje och välbehag, hvarefter han täcktes begifva sig från torget, eskorterad af ryttmästaren, slagtaren Nordström med de första divisionerna af hans sqvadron, under det marschen slutade med en division af samma sqvadron, anförd af kornetten, bagaren Röhl. Konungen begaf sig genast till börsen, der han, jemte kronprinsen, hertig Carl och samtelige de kungliga personernas följe, gick upp i stora börssalen, der borgerskapet bjöd på middag. Konungen uppassades af ryttmästarne Oldenburg och Nordström, och »till deras handlangning» bakom dem fyra subaltern-officerare, en af hvarje sqvadron, nämligen löjtnanterne Hedman (fabrikör), Dubois (bryggare), Palm (kryddkrämare) och Abr. Westman (bryggare). Kronprinsen uppassades af ryttmästaren Helin (fabrikör) samt kornetterne Carrée (grosshandlare), Röhl (bagare) och Norelius (fabrikör). En officer, kornett Collin (nipperhandlare), förrättade hofjunkarsysslan med att sätta maten på bordet, servera och skära före, ordna desserten, m. m. Bakom nipperhandlaren-kornetten stodo de tolf officerare som burit fram rätterna. Maten bars af gemene man af borgerskapet, en af hvart kompani, från köken in i korridoren, der den togs emot af en underofficer från hvarje af de tre sqvadroner som ej hade vakten och en underofficer af hvarje kompani i infanteriet, hvilka buro rätterna till salsdörren, der de öfverlemnades till de nyss nämde tolf officerarne. Såsom marskalkar tjenstgjorde bataljonskaptenerne Johan Westin (garfvare) och Roos (bryggare). Bataljonskaptenerne Rung (gördelmakare) och Clason (grosshandlare) buro fram handvatten och servet till öfverståthållaren, som efter slutad måltid »presenterade» dem åt hans maj:t. Hertig Karl uppassades af äldste bataljonskaptenen Sauer<noinclude> <references/></noinclude> j44kbp19ws51h8h83ftthmsaz89liq0 104 147778 661493 575210 2026-11-01T11:31:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661493 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|387}}</noinclude>(tenngjutare), hvilken till sin »handlangning» hade löjtnantnerne Carlbohm (bokbindare), Fick (snickare) och Frestadius (fabrikör). Till vakt inne i salen voro kommenderade vid stora dörren fyra kavalleri-underofficerare och två vid de andra båda dörrarne. Vakter af borgerskapet voro för öfrigt utstälde vid alla yttre och inre dörrar i börshuset. Under måltiden afsjöngs följande aria: <poem> ''GUSTAF!'' Hjelte, Kung och Far, Sverges Skyddsgud, Jordens ära, Glade vi dig Offer bära, Och välsigna dina dar! Lagerkrönt oss återgifven, Hjeltemodets lön du har: Medborgar’n räcker nu oliven Och den Triumph ditt hjerta tar! Ack, att dig hans nit behagar! Tacksam för din spira böjd, Han prisar dina vishetslagar — Beskyddad, älskad, fri och nöjd! </poem> Herrar femtio äldste hade »inviterat till spisning alla herrar officerare af bägge kårer» i nedra börssalen, hvarest man tillika inbjudit högre och lägre af kongl. husets uppvaktning, embetsmän, civile och militäre. Der var dukadt för 270 personer, och rummet var ganska väl upplyst af flera ljuskronor. Under måltiden behagade hans kungl. maj:t göra borgerskapet den nåden, att med deras kungl. högheter kronprinsen och hertigen visa sig i salen, och sedan hans maj:t gått omkring bordet, stannade hans maj:t hos hans exc. riksrådet öfverståthållaren samt täcktes i nåder dricka borgerskapets välgångsskål, hvilket af hela sällskapet med ett trefaldt: lefve konungen! besvarades. Vid skålen för konungen lossades 128 skott från kanoner på slottsbacken, och dermed fortsattes under skålarne för den kungl. familjen, för krigsmakten till lands och vatten, m. fl. Konungen bars hem i portechaise, eskorterad af ryttmästaren Nordström med 24 kavallerister. Kronprinsen eskorterades på samma sätt af ryttmästaren Helin. Om aftonen voro borgerskapets samtlige officerare jemte underbefäl bjudna på operan, der »Gustaf Vasa» gafs. Kostnaden för mönstringen med den kungliga tribunen, festen på börsen, o. s. v. uppgick till 3,801 rdr 25 sk. 7 rst. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> szgnqdsu7v772l5m6v6k6iythgkz873 0 186365 661047 641223 2026-10-31T14:52:15Z Mik@el 17576 661047 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <div style="text-align: center;">'''N:o 93.'''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;"><big>'''Förordning'''</big></div> <div style="text-align: center;">'''om gårdskarl-eldarbefattningen vid Finlands statsarkiv.'''</div> <div style="text-align: center;"><small>Given i Helsingfors, den 14 mars 1930.</small></div> <div style="text-align: center;">_______________</div> {{Tomrad}} Sedan erforderligt anslag för ändamålet blivit av Riksdagen anvisat stadgas härmed, på föredragning av Undervisningsministern, att gårdskarlbefattningen vid Finlands statsarkiv skall ombildas till en gårdskarl-eldarbefattning, som med avseende å avlöning hänföres till XXIII klassen i gällande lönelag. Såsom vederlag för naturaförmåner avdrages från gårdskarl-eldarens vid statsarkivet grundlön 3,600 mark. Helsingfors, den 14 mars 1930. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">'''Republikens President'''</div> <div style="text-align: center;">'''LAURI KR. RELANDER.'''</div> {{Tomrad}} <div align = right>Undervisningsminister '' Antti Kukkonen.''</div> [[Kategori:Riksarkivet i Finland]] [[Kategori:Lagar och författningar angående Riksarkivet i Finland]] 56vrsj1dapyu87zvxub7yd1t5w9gvvk 104 227186 661051 2026-10-31T23:38:04Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661051 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Strengnäs-Sticht.|197}}{{linje}}</noinclude>ligare giordt, än tilförne. Om then stora brand, som år 1473 öfwergick staden Strengnäs, finnes vti en bok thenna antekning: {{ant|{{förkortning|Anno Dni M. CD. LXXIII. combusta est Ecclesia Strengnesensis, unà cum campanis & organis & quibusdam ymaginibus; ut & cum claustrô Ordinis Prædicatorum, Capellâ S. Eschilli, magnâ multitudine populi & totâ civitate: XII curiis Prælatorum & Canonicorum exceptis; casuali incendiô, circa meridiem Sabbati Dominicæ Trinitatis.|År 1473 brann Strengnes kyrka ner, tillsammans med klockor, orglar och några bilder, samt predikantordens kloster, Sankt Eskils kapell, en stor folkmassa och hela staden, med undantag för prelaternas och kanikernas tolv hus, genom en oavsiktlig brand omkring middagstid på lördagen, trefaldighetsdagen.}}}} Thetta klostret hafwer sedan länge stådt, jemwäl en rund tid efter {{ant|reformationen;}} Ty vti then stora wådeld, som år 1535 {{ant|d. 15 Junii}} gick öfwer Domkyrkion och större delen af staden, blef {{ant|Dominican}}- eller <b>Swartbrödra-klostret</b> ståendes aldeles oskadt. Tå dock the mycket herliga {{ant|Sacella}} eller {{ant|Capellen,}} nembligen {{ant|<i>St. Georgii</i>}} och {{ant|<i>St. Eschilli</i>}} aldeles förderfwades. Hwarom vti berörda {{ant|Archivô,}} och i samma bok, thenna antekning finnes: {{ant|{{förkortning|Anno CIɔ. D. XXXV in crastinô Johannis ante portam Latinam feriâ sextâ infra Octavam Ascensionis Domini, horâ 3 post prandium, combusta est tota civitas Strengnes, casuali incendiô, unâ cum Capella Sanctorum, Eschilli & Georgii, demtis duntaxat Ecclesiâ Cathedrali, Monasteriô Prædicatorum, solâ domô lapideâ Episcopi, non tamen sine grandi damnô & periculô, cum nonnullis curiis ruinosis & paucis domibus in parte occidentali civitatis.|År 1535, på dagen efter Johannes inför Latinporten, på den sjätte dagen inom oktaven av Herrens himmelsfärd, 3:e timman efter middagen, brann hela staden Strengnes ner av en oavsiktlig brand, tillsammans med Eskils och Georgs kapell, med undantag för katedralkyrkan, predikantklostret och biskopens stenhus, men inte utan stor skada och fara, med några förstörda gårdar och några hus i den västra delen av staden.}}}} Men likewäl är troligit, at Munkarna redan förrvt, nembligen år 1527<noinclude> {{huvud||N 4|eller}} <references/></noinclude> 3x25qre7440cal7y248yqmwj23il56c 104 227187 661054 2026-11-01T09:18:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man vid namn Lombier, träffade på en kamrat, som frågade: — Varthän? — Jag har inga vapen. — Jag skall gå till verkstaden oclisöka reda på min passare. — Varför då? — Det vet jag inte, svarade Lombier. En viss Jacqueline ropade till alla möjliga ar­ betare, som gingo förbi: — Hör hit! Bjöd dem på vin och sade: — Har du arbete? — Nej. — Gå då till Filspierre, mellan Montreuil och Charonnebarriären. Där får du arbete. Hos Filspierre fa...' 661054 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 470 —}}</noinclude>man vid namn Lombier, träffade på en kamrat, som frågade: — Varthän? — Jag har inga vapen. — Jag skall gå till verkstaden oclisöka reda på min passare. — Varför då? — Det vet jag inte, svarade Lombier. En viss Jacqueline ropade till alla möjliga ar­ betare, som gingo förbi: — Hör hit! Bjöd dem på vin och sade: — Har du arbete? — Nej. — Gå då till Filspierre, mellan Montreuil och Charonnebarriären. Där får du arbete. Hos Filspierre fanns kulor och vapen. Vissa chefer sprungo från den ene till den andre för att samla folk. Hos Barthélemy nära la Trönebarriären, hos Capei i Petit-Chapeau pratade krog­ kunderna med allvarsamma miner. Man kunde höra sådana ord som: — Var har du din pistol? — Under blusen. Och du? — Under skjortan. På rue Traversiére, framför atelier Roland, på<noinclude> <references/></noinclude> g3250h4kpz1yd1p5ajq8jpxne1460vu 104 227188 661055 2026-11-01T09:18:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Maison-BrGlées gård och framför Berniers verk­ stad viskades det ivrigt. Bland de allra ivrigaste lade man märke till en viss Mavot, som aldrig stannade längre än en vecka på en verkstad. Mästarna avskedade honom alltid, därför att de voro tvungna att disputera med honom varje dag. Mavot dödades dagen därpå i barrikaden på rue Ménilmontant. Pretot, som också dog i striden, hjälpte Mavot. Då han frågade denne: — Vilket är ditt mål? svarade Mavot:...' 661055 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 471 —}}</noinclude>Maison-BrGlées gård och framför Berniers verk­ stad viskades det ivrigt. Bland de allra ivrigaste lade man märke till en viss Mavot, som aldrig stannade längre än en vecka på en verkstad. Mästarna avskedade honom alltid, därför att de voro tvungna att disputera med honom varje dag. Mavot dödades dagen därpå i barrikaden på rue Ménilmontant. Pretot, som också dog i striden, hjälpte Mavot. Då han frågade denne: — Vilket är ditt mål? svarade Mavot: — Upproret. Några arbetare, som stodo samlade i hörnet av rue de Bercy, inväntade en viss Lemarin, en re­ volutionär agent för förstaden Saint-Marceau. Den 5 juni drog alltså general Lamarques be­ gravningsprocession genom Paris. Trots att det regnade, sken solen då och då. Tåget skred fram med sedvanlig militärisk ståt, som verkade än större genom de försiktighetsåtgärder, man vid­ tagit. Två bataljoner, tiotusen soldater med sabel vid sidan, tillhörande nationalgardet samt national­ gardets artilleri-batterier eskorterade kistan. Lik­ vagnen drogs av unga män. Närmast efter följ­ de invalidofficerarna. De buro lagerkvistar. Se­ dan kom en oräknelig upprörd folkmassa. En av-<noinclude> <references/></noinclude> a4z6tyvszewvb66up7g2iwvo65gtvf0 104 227189 661056 2026-11-01T09:19:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delning av "folkets vänner", jurister, medicinare, flyktingar fråii alla länder, spanska, italienska, tyska oclipolska flaggor, alla tänkbara banér. Barn, som viftade med gröna Icvistar, stenliuggare och timmermän, som strejkade. Tryckeriar­ betare, igenkännliga på sina pappmössor, mar­ scherade två och två i bredd eller tre och tre. De skreko och nästan alla slogo i luften med stora käppar. Några hade till och med sablar. Utan ordning och likväl en e... 661056 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 471 —}}</noinclude>delning av "folkets vänner", jurister, medicinare, flyktingar fråii alla länder, spanska, italienska, tyska oclipolska flaggor, alla tänkbara banér. Barn, som viftade med gröna Icvistar, stenliuggare och timmermän, som strejkade. Tryckeriar­ betare, igenkännliga på sina pappmössor, mar­ scherade två och två i bredd eller tre och tre. De skreko och nästan alla slogo i luften med stora käppar. Några hade till och med sablar. Utan ordning och likväl en enda själ. Än i fullständig oreda, än i ordnad trupp. Plutonerna valde sig chefer. 1 tvärgator, mellan trädens bladverk, pä balkonger, i fönster och på tak fullständigt myll­ rade det av människor, män, kvinnor och barn. Allas ögon voro fyllda av ängslan. En obeväp­ nad armé drog förbi, en förskrämd folkhop såg på. De styrande å sin sida lade noga märke till allt. De avvaktade tiden med handen på svärdfästet. På Ludvig XV:s torg stodo fyra skvadroner karabiniärer till häst med hornblåsare i teten, färdiga att tåga ut med fyllda patronväskor, laddade ge­ vär och karbiner. I Botaniska trädgården stod en del av nationalgardet uppställt. I Hallarna en skvadron dragoner, på la Greve, vid Bastiljen, li­ kaså. Louvregården var fylld av artilleri. Äter-<noinclude> <references/></noinclude> obu4as86s9xls7uft0gh76uzo0d73o3 661058 661056 2026-11-01T09:20:03Z Jonatanskogsfors 17420 661058 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 472 —}}</noinclude>delning av "folkets vänner", jurister, medicinare, flyktingar fråii alla länder, spanska, italienska, tyska oclipolska flaggor, alla tänkbara banér. Barn, som viftade med gröna Icvistar, stenliuggare och timmermän, som strejkade. Tryckeriar­ betare, igenkännliga på sina pappmössor, mar­ scherade två och två i bredd eller tre och tre. De skreko och nästan alla slogo i luften med stora käppar. Några hade till och med sablar. Utan ordning och likväl en enda själ. Än i fullständig oreda, än i ordnad trupp. Plutonerna valde sig chefer. 1 tvärgator, mellan trädens bladverk, pä balkonger, i fönster och på tak fullständigt myll­ rade det av människor, män, kvinnor och barn. Allas ögon voro fyllda av ängslan. En obeväp­ nad armé drog förbi, en förskrämd folkhop såg på. De styrande å sin sida lade noga märke till allt. De avvaktade tiden med handen på svärdfästet. På Ludvig XV:s torg stodo fyra skvadroner karabiniärer till häst med hornblåsare i teten, färdiga att tåga ut med fyllda patronväskor, laddade ge­ vär och karbiner. I Botaniska trädgården stod en del av nationalgardet uppställt. I Hallarna en skvadron dragoner, på la Greve, vid Bastiljen, li­ kaså. Louvregården var fylld av artilleri. Äter-<noinclude> <references/></noinclude> s47wwd0hsf9qdqhh62a7ktdkn5qvpfd 104 227190 661057 2026-11-01T09:19:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stoden av trupperna voro kvar i kasernerna, bort­ sett från de regementen, som voro förlagda till Paris' närmaste omgivningar. Den oroliga rege­ ringen liöll tjugofyra tusen soldater i staden ocli trettio tusen i dess omnejd i beredskap att kasta mot den hotande folkmassan. Åtskilliga rykten cirkulerade i kortegen. Man talade om legitimistiska stämplingar. Man talade om hertigen av Reichstadt. I samma ögonblick som folket beslöt göra honom till kejsa... 661057 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 473 —}}</noinclude>stoden av trupperna voro kvar i kasernerna, bort­ sett från de regementen, som voro förlagda till Paris' närmaste omgivningar. Den oroliga rege­ ringen liöll tjugofyra tusen soldater i staden ocli trettio tusen i dess omnejd i beredskap att kasta mot den hotande folkmassan. Åtskilliga rykten cirkulerade i kortegen. Man talade om legitimistiska stämplingar. Man talade om hertigen av Reichstadt. I samma ögonblick som folket beslöt göra honom till kejsare, beslöt Gud, att han skulle dö. En till namnet okänd person tillkännagav, att två verkmästare skulle öppna portarna till en vapenfabrik på bestämd tid. Allt andades entusiasm, blandad med oro. I denna folkmassa såg man här och där människor, som sågo ut att vara verkliga välgörare och andra med oädla anletsdrag. De voro alla ett rov för en våldsam med ädel sinnesrörelse. De ropade: "Låt oss plundra!" Det finns en del underjordiska rö­ relser, som rör upp träskets botten, så att dess vatten vid ytan blir grumligt av smuts. Ett feno­ men, som polisen icke står främmande inför. Kortegen skred med febril långsamhet från sor­ gehuset genom boulevarderna till Bastiljen. Det regnade då och då, vilket folkmassan icke tog notis om. Några för processionen karaktäristiska<noinclude> <references/></noinclude> iu276l336qi4oy9pt1hfl7mao6vnx46 104 227191 661059 2026-11-01T09:20:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'episoder vill jag omnämna i förbigående. Mot hertig de Fitz-James kastade massan stenar, då han blev synlig på en balkong med hatten på hu­ vudet. Den galliska tuppen slets bort från en flagga och släpades i smutsen. En poliskonsta­ pel sårades med ett svärdshugg vid Porte SaintMartin. En officer sade högt: "Jag är republi­ kan!" — Polytekniska skolan deltog under ropen: "Leve polytekniska skolan! Leve republiken!" Vid Bastiljen blandade sig en frukta... 661059 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 474 —}}</noinclude>episoder vill jag omnämna i förbigående. Mot hertig de Fitz-James kastade massan stenar, då han blev synlig på en balkong med hatten på hu­ vudet. Den galliska tuppen slets bort från en flagga och släpades i smutsen. En poliskonsta­ pel sårades med ett svärdshugg vid Porte SaintMartin. En officer sade högt: "Jag är republi­ kan!" — Polytekniska skolan deltog under ropen: "Leve polytekniska skolan! Leve republiken!" Vid Bastiljen blandade sig en fruktansvärd hop av nyfikna från förstaden Saint-Antoine med kortegen. Det började jäsa bland folkmassorna. Man hörde en man säga till en annan: "Ser du den där med röda skägget? Det är han, som skall säga ifrån, när det skall börja". Denne man inne­ hade senare samma funktion under ett annat upp­ lopp, affären Quénisset. Likvagnen passerade Bastiljen, följde kanalen, gick över lilla bron oclinådde esplanaden vid Austerlitz-bron. Där stannade den. 1 fågelperspek­ tiv skulle folkmassan i detta ögonblick liknat en komet. Dess huvud var vid esplanaden, dess svans sträckte sig över Bourdon-kajen och Bastiljen och fortsatte på boulevarden ända fram till Porte Saint-Martin. Man slog ring kring lilcvagnen. Den stora bullrande hopen tystnade. Lafayette<noinclude> <references/></noinclude> tpsb4opz88dz8kkm9uhpjfbyz6udnmu 104 227192 661060 2026-11-01T09:20:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'talade oclisade farväl till Lainarque. Det var ett rörande oclihögtidligt ögonblick. Allas huvuden blottades, allas hjärtan klappade häftigt. Plöts­ ligen syntes en svartklädd man till häst mitt i grup­ pen med en röd flagga. Somliga säga, att han bar en pilc med en röd mössa på. Lafayette vän­ de på huvudet. Den röda flaggan framkallade en storm, av vil­ ken den själv sopades bort. Från Bourdon-boulevarden till Austerlitz-bron skallade ropen: "Lam...' 661060 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 475 —}}</noinclude>talade oclisade farväl till Lainarque. Det var ett rörande oclihögtidligt ögonblick. Allas huvuden blottades, allas hjärtan klappade häftigt. Plöts­ ligen syntes en svartklädd man till häst mitt i grup­ pen med en röd flagga. Somliga säga, att han bar en pilc med en röd mössa på. Lafayette vän­ de på huvudet. Den röda flaggan framkallade en storm, av vil­ ken den själv sopades bort. Från Bourdon-boulevarden till Austerlitz-bron skallade ropen: "Lamarque till Pantheon! La­ fayette till 1'Hotel de ville!" Stego ocli sjönko likt dyningar. Unga män spände sig under folkets bifallsjubel för likvagnen ocli började draga den över Austerlitz-bron. Andra drogo Lafayette i en droska över Morland-kajen. I den folkmängd, som omgav ocli hyllade La­ fayette, lade man märke till en tysk vid nämn Ludvig Snyder, som sedermera avled vid hundra års ålder. Denne man hade även varit med i kri­ get 1776, kämpat vid Trenton under Washington ocli under Lafayette vid Brandywine. På vänstra stranden satte sig emellertid stadskavalleriet i rörelse ocli spärrade bron, på högra utbredde sig dragonerna längs Morland-kajen. De som drogo Lafayette varseblevo dem plötsligt och<noinclude> <references/></noinclude> jksp13u07yxlfn8y1hrj9zrxp9hbzy4 104 227193 661061 2026-11-01T09:21:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ropade: "Dragonerna! Dragonerna!" Dessa när­ made sig i skritt under tystnad med pistol i liölstret, sabel i skidan och karbin i karbinskon. De iakttogo en dystert avvaktande hållning. Tvåhundra steg från bron gjorde de halt. Dro­ skan med Lafayette kom ända fram till dem. Le­ den öppnade sig och lät dem passera men slöto sig åter. 1 detta ögonblick stötte dragonerna samman med folkmassan. Kvinnorna flydde un­ dan med fasa. Vad tilldrager sig i detta... 661061 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 476 —}}</noinclude>ropade: "Dragonerna! Dragonerna!" Dessa när­ made sig i skritt under tystnad med pistol i liölstret, sabel i skidan och karbin i karbinskon. De iakttogo en dystert avvaktande hållning. Tvåhundra steg från bron gjorde de halt. Dro­ skan med Lafayette kom ända fram till dem. Le­ den öppnade sig och lät dem passera men slöto sig åter. 1 detta ögonblick stötte dragonerna samman med folkmassan. Kvinnorna flydde un­ dan med fasa. Vad tilldrager sig i detta dystra ögonblick? Ingen skulle kunna säga det. I detta ödesdigra ögonblick stöta två moln samman och blandas. Somliga berätta, att en fanfar gav tecken till anfall åt Arsenalhållet till, andra säga, att ett barn gav en av dragonerna ett dolkstygn. Faktum är, att tre skott plötsligt smällde. Det första dödade che­ fen för Cholet-skvadronen, det andra en gammal döv gumma, som höll på att stänga ett fönster på rue Contrescarpe, det tredje svedde epåletterna på en officer. En. kvinna ropade: "Man börjar för tidigt". Plötsligt syntes en skvadron dragoner, som blivit kvar i kasernen, storma fram i galopp med dragna sablar. Genom rue Bassompierre och Bordon-boulevarden redo de och sopade undan allt och alla.<noinclude> <references/></noinclude> 42dza6dwsf2dzcp4un55wocmoetzxci 104 227194 661062 2026-11-01T09:21:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Nu är det färdigt. Stormen bryter lös. Stenar regna, skotten smattra. Louviers-ön, som utgjorde en naturlig fästning, fylldes av stridande. Man rycker loss pålar, man skjuter, en barrikad reses. De unga männen drogo i språngmarsch kistan över Austerlitz-bron och anföll stadsgardet. Karabiniererna skyndade till, dragonerna höggo i med sina sablar, mängden skingrades åt alla håll. Stridsbullret tränger till Paris' alla hörn. Man ropar: "Till vapen!" Man... 661062 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 477 —}}</noinclude>Nu är det färdigt. Stormen bryter lös. Stenar regna, skotten smattra. Louviers-ön, som utgjorde en naturlig fästning, fylldes av stridande. Man rycker loss pålar, man skjuter, en barrikad reses. De unga männen drogo i språngmarsch kistan över Austerlitz-bron och anföll stadsgardet. Karabiniererna skyndade till, dragonerna höggo i med sina sablar, mängden skingrades åt alla håll. Stridsbullret tränger till Paris' alla hörn. Man ropar: "Till vapen!" Man springer, man faller, man flyr, man gör motstånd. Vreden sprider upploppet, liksom vinden kommer elden att sprida sig.<noinclude> <references/></noinclude> dncrubfdqi3jgidoljfienhl7qopm0d 104 227195 661063 2026-11-01T09:21:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nare ut igen. Nu buro de en flagga, inhöljd i crépe, och i spetsen för dem gingo tre beväpnade män. Den ene bar en sabel, den andre en bössa, den tredje en pik. På rue des Nonnoins-d'Hyéres utbjöd en väl­ klädd borgare kulor till förbipasserande. Han var stormagad, hade klar röst, svart skägg och sträva, borstiga mustascher. På rue Saint-Pierre-Montmartre gingo män med nakna armar fram och tillbaka på gatan med en svart flagga, på vilken med vita boks... 661063 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 479 —}}</noinclude>nare ut igen. Nu buro de en flagga, inhöljd i crépe, och i spetsen för dem gingo tre beväpnade män. Den ene bar en sabel, den andre en bössa, den tredje en pik. På rue des Nonnoins-d'Hyéres utbjöd en väl­ klädd borgare kulor till förbipasserande. Han var stormagad, hade klar röst, svart skägg och sträva, borstiga mustascher. På rue Saint-Pierre-Montmartre gingo män med nakna armar fram och tillbaka på gatan med en svart flagga, på vilken med vita bokstäver stod skrivet: "Republik eller död". På rue des Jeuneurs, rue Cadran, rue Montorgueil, rue Mandar visade sig den ena folkskaran efter den andra och viftade med flaggor, på vilka man urskiljde ordet "sektion" jämte ett nummer, skrivet med gyllene bokstäver. En av dessa flaggor var röd ocliblå med ett nästan omärkligt vitt mellanfält. På boulevard Saint-Martin plundrades en vapenfabrik ocli tre vapenaffärer. Den ena var be­ lägen på rue Beaubourg, den andra på Michel-leComte, den tredje på rue du Temple. På några minuter lade folkskaran beslag på och bortförde tvåhundratrettio bössor, nästan uteslutande dub­ belbössor, sextiofyra sablar ocli åttiotre pistoler. För att kunna beväpna så mycket mer folk, tog<noinclude> <references/></noinclude> fk6p05zokukoysu8hnnfunh33n56rm0 104 227196 661064 2026-11-01T09:22:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den ene endast en bössa, en annan endast en bajo­ nett. Mitt emot quai de la Greve installerade sig cn del unga män, beväpnade nied musköter lios kvin­ norna för att skjuta. De ringde på, stego in, ocli började göra kartescher. En av dessa Icvinnor be­ rättade: — Jag visste inte, vad kartesclier var. Min man måste tala om det för mig. En skara stormade en antikvitetshandel på rue des Vieilles-Haudriettes och tog där yatagans ocli turkiska vapen. Liket... 661064 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 480 —}</noinclude>den ene endast en bössa, en annan endast en bajo­ nett. Mitt emot quai de la Greve installerade sig cn del unga män, beväpnade nied musköter lios kvin­ norna för att skjuta. De ringde på, stego in, ocli började göra kartescher. En av dessa Icvinnor be­ rättade: — Jag visste inte, vad kartesclier var. Min man måste tala om det för mig. En skara stormade en antikvitetshandel på rue des Vieilles-Haudriettes och tog där yatagans ocli turkiska vapen. Liket av en ihjälskjuten murare låg på rue de la Perle. På högra stranden, på vänstra stranden, på ka­ jer och boulevarder, i Hallarna, överallt sågos and­ fådda män, arbetare ocli studenter om varandra. De läste proklamationer och ropade: — Till va­ pen! De revo ner lyktstolpar, spände från vag­ nar, revo upp gatstenar, slogo in portar, sleto upp träd, snokade igenom källare, rullade tunnor, staplade upp stenar, möbler, bräder. Kort sagt. De byggde barrikader. Man tvingade borgare att hjälpa till. Man giclc in till kvinnor, vilkas män voro frånvarande, ocli avlämnade sabel och bössa till dem. På dörren<noinclude> <references/></noinclude> fycku8ueqy4pyxesng50c1z0bu42l2y 661067 661064 2026-11-01T09:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 661067 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 480 —}}</noinclude>den ene endast en bössa, en annan endast en bajo­ nett. Mitt emot quai de la Greve installerade sig cn del unga män, beväpnade nied musköter lios kvin­ norna för att skjuta. De ringde på, stego in, ocli började göra kartescher. En av dessa Icvinnor be­ rättade: — Jag visste inte, vad kartesclier var. Min man måste tala om det för mig. En skara stormade en antikvitetshandel på rue des Vieilles-Haudriettes och tog där yatagans ocli turkiska vapen. Liket av en ihjälskjuten murare låg på rue de la Perle. På högra stranden, på vänstra stranden, på ka­ jer och boulevarder, i Hallarna, överallt sågos and­ fådda män, arbetare ocli studenter om varandra. De läste proklamationer och ropade: — Till va­ pen! De revo ner lyktstolpar, spände från vag­ nar, revo upp gatstenar, slogo in portar, sleto upp träd, snokade igenom källare, rullade tunnor, staplade upp stenar, möbler, bräder. Kort sagt. De byggde barrikader. Man tvingade borgare att hjälpa till. Man giclc in till kvinnor, vilkas män voro frånvarande, ocli avlämnade sabel och bössa till dem. På dörren<noinclude> <references/></noinclude> 38uzm083zzfs5e6tuatgbmnx6knvxu8 104 227197 661065 2026-11-01T09:22:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skrev man med krita: "Vapen avlämnade". Man avväpnade enstaka vaktposter på gatorna och sol­ dater tillhörande nationalgardet. Man slet av of­ ficerare deras epåletter. På rue du CimetiéreSaint-Nicolas förföljdes en av nationalgardets of­ ficerare av en trupp, beväpnad med battonger ocli floretter. Han flydde med knapp nöd in i ett hus, varifrån han icke kunde undkomma, förrän det blev mörkt, oclidå måste han smyga sig därifrån förklädd. I kvarter...' 661065 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 481 —}</noinclude>skrev man med krita: "Vapen avlämnade". Man avväpnade enstaka vaktposter på gatorna och sol­ dater tillhörande nationalgardet. Man slet av of­ ficerare deras epåletter. På rue du CimetiéreSaint-Nicolas förföljdes en av nationalgardets of­ ficerare av en trupp, beväpnad med battonger ocli floretter. Han flydde med knapp nöd in i ett hus, varifrån han icke kunde undkomma, förrän det blev mörkt, oclidå måste han smyga sig därifrån förklädd. I kvarteret Saint-Jacques kommo studenter i stora skaror från sina bostäder ocli gingo uppför rue Saint-Hyacinthe till café du Progrés eller ned till café des Sept-Billards på rue des Mathurins. Framför dörrarna där utdelade unga män vapen. Man plundrade brädgården på rue Transnonain för att bygga barrikader. På en enda punkt gjor­ de invånarna motstånd. Det var i hörnet av rue Sainte-Avoye ocli rue Simon-le-Franc. Där för­ stördes barrikaden av dem själva. Endast på en punkt gåvo de upproriska vika. De övergåvo en påbörjad barrikad på rue du Temple efter att ha givit eld på ett detachement av nationalgardet och flydde därpå genom rue de la Corderie. Detachementet påträffade innanför barrikaden en röd flag­ ga, en paket kartescher och tre hundra patroner.<noinclude> <references/></noinclude> 91vmsj7nng4g1bgqe6am1q3tfedqe35 661066 661065 2026-11-01T09:23:10Z Jonatanskogsfors 17420 661066 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 481 —}}</noinclude>skrev man med krita: "Vapen avlämnade". Man avväpnade enstaka vaktposter på gatorna och sol­ dater tillhörande nationalgardet. Man slet av of­ ficerare deras epåletter. På rue du CimetiéreSaint-Nicolas förföljdes en av nationalgardets of­ ficerare av en trupp, beväpnad med battonger ocli floretter. Han flydde med knapp nöd in i ett hus, varifrån han icke kunde undkomma, förrän det blev mörkt, oclidå måste han smyga sig därifrån förklädd. I kvarteret Saint-Jacques kommo studenter i stora skaror från sina bostäder ocli gingo uppför rue Saint-Hyacinthe till café du Progrés eller ned till café des Sept-Billards på rue des Mathurins. Framför dörrarna där utdelade unga män vapen. Man plundrade brädgården på rue Transnonain för att bygga barrikader. På en enda punkt gjor­ de invånarna motstånd. Det var i hörnet av rue Sainte-Avoye ocli rue Simon-le-Franc. Där för­ stördes barrikaden av dem själva. Endast på en punkt gåvo de upproriska vika. De övergåvo en påbörjad barrikad på rue du Temple efter att ha givit eld på ett detachement av nationalgardet och flydde därpå genom rue de la Corderie. Detachementet påträffade innanför barrikaden en röd flag­ ga, en paket kartescher och tre hundra patroner.<noinclude> <references/></noinclude> h2h0byn7sfd3otyfmy9e4h9plvlwi9t 104 227198 661068 2026-11-01T09:23:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Soldaterna sleto sönder flaggan och togo trasorna med sig på bajonettspetsarna. Allt vad vi här berätta långsamt och successivt tilldrog sig samtidigt överallt i staden under ett fruktansvärt tumult, liksom det kan blixtra i alla väderstreck, under det att åskan oavbrutet mullrar. På mindre än en timma växte tjugosju barrikader upp ur jorden i k'arteret Hallarna. I mitten låg det ryktbara huset nummer 50. Det flankerades åt det ena hållet av en barrik... 661068 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 482 —}}</noinclude>Soldaterna sleto sönder flaggan och togo trasorna med sig på bajonettspetsarna. Allt vad vi här berätta långsamt och successivt tilldrog sig samtidigt överallt i staden under ett fruktansvärt tumult, liksom det kan blixtra i alla väderstreck, under det att åskan oavbrutet mullrar. På mindre än en timma växte tjugosju barrikader upp ur jorden i k'arteret Hallarna. I mitten låg det ryktbara huset nummer 50. Det flankerades åt det ena hållet av en barrikad på Saint-Merry och åt det andra hållet av en barrikad på rue Maubuée och behärskade tre gator, Arcis-, Saint-Martin- och Aubry-le-Bouchergatorna, som det hade framför sig. Två barrikader i vinkel blevo uppför­ da, den ena i hörnet av rue Montorgueil och rue Grande-Truanderie, den andra i hörnet av rue Geoffroy-Langevin och rue Sainte-Avoye. För att nu inte tala om de oräkneliga barrikader, som upp­ fördes i tjugo olika kvarter i Paris. I en barrikad på rue Ménilmontant kunde man få se en stor port, som lyftes av sina gångjärn. På tre hundra stegs avstånd från polisprefekturen nära den lilla HOtelDieu-bron låg en barrikad. I barrikaden på rue Ménétriers delade en väl­ klädd man ut penningar till arbetarna. Till barri­ kaden på rue Grenéta kom också en man, som till<noinclude> <references/></noinclude> a6ectkhgdeiqmjmmyy77p6w98j32fhi 104 227199 661069 2026-11-01T09:24:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den, som såg ut att vara chef för barrikaden, läm­ nade en del silvermynt. Han sade: — Här ha ni till diverse utgifter, vin etc. En blond ung man utan halsduk skyndade från den ena barrikaden till den andra med order. En annan gick på vakt med dragen sabel och blå polismössa på huvudet. Barrikadernas inre, krogar och portierloger hade förvandlats till högvakt. För övrigt känneteckna­ des upploppet av den sakkunnigaste militära tak­ tik. Man valde trå...' 661069 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 483 —}}</noinclude>den, som såg ut att vara chef för barrikaden, läm­ nade en del silvermynt. Han sade: — Här ha ni till diverse utgifter, vin etc. En blond ung man utan halsduk skyndade från den ena barrikaden till den andra med order. En annan gick på vakt med dragen sabel och blå polismössa på huvudet. Barrikadernas inre, krogar och portierloger hade förvandlats till högvakt. För övrigt känneteckna­ des upploppet av den sakkunnigaste militära tak­ tik. Man valde trånga, ojämna, krokiga gator, fulla av vinklar ocli vrår. I all synnerhet vid Hal­ larna var nätet av gator mera villosamt än en skog. Samfundet "Folkets vänner" hade, sade man, tagit ledningen av upproret i kvarteret SainteAvoye. En man, som dödades på rue Ponceau, hade, då man undersökte honom, en plan över Pa­ ris på sig. Vad som i själva verket tagit ledningen av upp­ roret det var en okänd häftighet, som låg i luften. De upproriska byggde barrikader med fenomenal hastighet, men samtidigt grepo de nästan alla gar­ nisonsposterna. På mindre än en timme — som en löpeld, som lågar upp, — hade de upproriska angripit och intagit på högra stranden — Arsena­ len, rådhuset vid place Royale, hela le Marais, va penfabriken Popincourt, la Galiote, le Chateau-<noinclude> <references/></noinclude> 4p8qlkuip0bvr4vd2zuemecqn9wup5i 104 227200 661070 2026-11-01T09:24:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'd'Eau samt alla gator i närheten av Hallarna. På vänstra stranden — Veterankasemen, Sainte-Pélagie, place Maubert, krutbruket Deux-Moulins samt alla barriärerna. Klockan fem på eftermid­ dagen voro de herrar över Bastiljen, la Lingerie samt les Blancs-Manteaux. Förposterna nådde ända till place des Victoires och hotade la Banque, Petits-Péres-kasernen och 1'hötel des Postes. Tredjedelen av Paris var i de upproriskas händer. Överallt kämpades det av al... 661070 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 484 —}}</noinclude>d'Eau samt alla gator i närheten av Hallarna. På vänstra stranden — Veterankasemen, Sainte-Pélagie, place Maubert, krutbruket Deux-Moulins samt alla barriärerna. Klockan fem på eftermid­ dagen voro de herrar över Bastiljen, la Lingerie samt les Blancs-Manteaux. Förposterna nådde ända till place des Victoires och hotade la Banque, Petits-Péres-kasernen och 1'hötel des Postes. Tredjedelen av Paris var i de upproriskas händer. Överallt kämpades det av alla krafter. Avväpningar, husvisitationer och stormningar av vapen­ fabriker resulterade i att stenarna ersattes med kulor och krut. Vid sex-tiden på k'ällen flyttades stridsfältet till Saumon-passagen. De upproriska stodo vid ena ändan, motståndarna vid den andra. Det sköts från båda håll. En iakttagare, en drömma­ re, denna boks författare, som ville se vulkanen på nära håll, befann sig i passagen mitt emellan de stridande. Som skydd mot kulorna hade han en­ dast några pelare mellan butikerna. Nästan en halvtimme befann han sig i denna svåra situation. Emellertid gavs signal till uppställning. Natio­ nalgardets soldater klädde sig och beväpnade sig skyndsamt. Legionerna lämnade rådhusen, rege­ mentena kasernerna. Mitt emot Ancre-passagen<noinclude> <references/></noinclude> 7hje6k0pbjbwqey0m3w43ygf7pq4yb6 104 227201 661071 2026-11-01T09:24:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fick en trumslagare ett dolkstygn. En annan blev på rue du Cygne angripen av ett trettiotal unga män, som slogo sönder hans trumma och tog från honom sabeln. En tredje dödades på rue GrenierSaint-Lazare. På rue Michel-le-Comte blevo tre officerare dödade efter varandra. Åtskilliga sol­ dater tillhörande stadsgardet blevo sårade på rue Lombards och drogo sig tillbaka. Framför la Cour-Batave fann en avdelning av nationalgardet en röd flagga med följand... 661071 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 485 —}}</noinclude>fick en trumslagare ett dolkstygn. En annan blev på rue du Cygne angripen av ett trettiotal unga män, som slogo sönder hans trumma och tog från honom sabeln. En tredje dödades på rue GrenierSaint-Lazare. På rue Michel-le-Comte blevo tre officerare dödade efter varandra. Åtskilliga sol­ dater tillhörande stadsgardet blevo sårade på rue Lombards och drogo sig tillbaka. Framför la Cour-Batave fann en avdelning av nationalgardet en röd flagga med följande in­ skription: "Republikansk revolution, n:r 127". Var det verkligen en revolution? De upproriska hade av det centrala Paris' kro­ kiga irrgångar gjort sig en ofantlig fästning. Där var själva eldhärden belägen. Allt det öv­ riga var endast skärmytslingar. Man hade ännu icke börjat strida där, vilket bevisade, att allt av­ gjordes just på denna plats. I några regementen grepos soldaterna av ovissliet, något som förvärrade den svåra situationen. De erinrade sig folkets ovationer för 53:dje linje­ regementet, då det höll sig neutralt i juli 1830. Två oförskräckta och beprövade män, som deltagit i de stora krigen, marskalk de Lobau och general Bugeaud förde kommandot. Bugeaud sorterade under Lobau. Linjebataljoner, omgivna av hela Victor Hugo X 7<noinclude> <references/></noinclude> 71mdda9zwg6bceq8xv2sp5nf805h9qo 104 227202 661072 2026-11-01T09:25:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kompanier av nationalgardet, marscherade dt med en poliskommissarie i spetsen för att återerövra de gator, som fallit i de upproriskas händer. Dessa å sin sida ställde förposter till häst i gatukorsning­ arna ocli skickade djärvt patruller ut ur barrika­ derna. Man bevakade noga varandras rörelser. De styrande tvekade, fast de hade en armé till sitt förfogande. Natten föll på, och man började höra stormklockan i Saint-Merry. F. d. krigsminister Soult,... 661072 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 486 —}}</noinclude>kompanier av nationalgardet, marscherade dt med en poliskommissarie i spetsen för att återerövra de gator, som fallit i de upproriskas händer. Dessa å sin sida ställde förposter till häst i gatukorsning­ arna ocli skickade djärvt patruller ut ur barrika­ derna. Man bevakade noga varandras rörelser. De styrande tvekade, fast de hade en armé till sitt förfogande. Natten föll på, och man började höra stormklockan i Saint-Merry. F. d. krigsminister Soult, som varit med vid Austerlitz, såg dyster ut. Sådana gamla krutgubbar, som äro vana vid korrekta manövrar, och vilka till hjälp ocli ledning endast hava taktiken, denna bataljernas kompass, bliva alldeles desorienterade inför dylika utbrott av folkvreden. Revolutionernas vindar äro svåra att länka. De soldater av nationalgardet, vilka befunno sig i närheten, skyndade till i oordnade skaror. En bataljon kom i språngmarscl i från Saint-Denis. 14:de linjeregementet kom från Courbevoie. Mili­ tärskolans batterier hade ställt upp sig vid le Carrousel. Kanoner anlände från Vincennes. Det var ödsligt i Tuilerierna. Louis-Philippe var mycket allvarlig.<noinclude> <references/></noinclude> evhuabdx2x5iek0tcc3216bewf5agek 104 227203 661073 2026-11-01T09:25:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Man skjuter minsann. Man skjuter verkli­ gen. Om upploppet närmar sig oclitilltager, stänger lian ett ögonblick senare sin butik oclisätter liastigt på sig sin uniform, d. v. s. lian sätter sina varor i säkerhet och riskerar sig själv i stället. Det skjutes i gatukorsningar, i trånga gator och återvändsgränder. Barrikader stormas, förloras och återtagas. Blodet flyter. Husfasaderna splitt­ ras av kartescher. Kulorna döda människor i fönsteralkover...' 661073 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 488 —}}</noinclude>— Man skjuter minsann. Man skjuter verkli­ gen. Om upploppet närmar sig oclitilltager, stänger lian ett ögonblick senare sin butik oclisätter liastigt på sig sin uniform, d. v. s. lian sätter sina varor i säkerhet och riskerar sig själv i stället. Det skjutes i gatukorsningar, i trånga gator och återvändsgränder. Barrikader stormas, förloras och återtagas. Blodet flyter. Husfasaderna splitt­ ras av kartescher. Kulorna döda människor i fönsteralkoverna. Lik hopa sig på gatorna. Några gathörn därifrån kan man höra bullret av biljardbollar från kaféerna. Sorglösa människor prata ocli skratta på några stegs avstånd från de gator, där striden rasar. Teatrarna äro öppna. De spela vaudeviller. Drosktrafiken är i full gång. Människor gå för att äta middag ute i staden. Ibland till ocli med i det kvarter, där striden pågår. 1831 avbröts eldgivningen, då ett l)röllopsföljc passerade förbi. Under upproret den 12 maj 1839 gick en gam­ mal man på rue Saint-Martin fram och tillbaka mellan barrikaden ocli trupperna. Han drog en kärra, som pryddes av en trasig trikolor. I kär­ ran liade lian flaskor, som voro fyllda med någon<noinclude> <references/></noinclude> nu5hvei1d9sw68uygwq9lxeff80pqgc 104 227204 661074 2026-11-01T09:25:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sorts vätska. Opartiskt erbjöd han än de styran­ de än anarkisterna ett glas lakritsvatten. Det är egendomligt men i hög grad karakteris­ tiskt för upploppen i Paris. Något sådant kan icke tilldraga sig i någon annan stad, ty därtill kräves Paris' enorma storlek och parisarnas glada humör. Det kan endast ske i Napoleons och Voltaires stad. Denna gång kände de annars sorglösa parisar­ na emellertid något, som kanske var starkare än de själva. De kän...' 661074 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 489 —}}</noinclude>sorts vätska. Opartiskt erbjöd han än de styran­ de än anarkisterna ett glas lakritsvatten. Det är egendomligt men i hög grad karakteris­ tiskt för upploppen i Paris. Något sådant kan icke tilldraga sig i någon annan stad, ty därtill kräves Paris' enorma storlek och parisarnas glada humör. Det kan endast ske i Napoleons och Voltaires stad. Denna gång kände de annars sorglösa parisar­ na emellertid något, som kanske var starkare än de själva. De kände fruktan. I de mest avsides liggande kvarteren, som icke berördes av striderna, överallt voro dörrar, fönster och fönsterluckor stängda mitt på ljusa dagen. De modiga beväp­ nade sig. De sorglösa flanörerna försvunno. Flera av dessa gator lågo öde, som hade klockan varit fyra på morgonen. Oroande rykten voro i om­ lopp. "De" voro lierrar över la Banque. Bara i klost­ ret Saint-Merry hade sex hundra förskansat sig i kyrkan. Armand Carrel hade varit hos marskalk Clauzel och denne hade sagt: "Först ett helt rege­ mente". — Lafayette var sjuk, men han skulle lik­ väl ha sagt: "Jag står på er sida, jag följer er överallt, där det finns plats till en vilstol". — Man måste vara på sin vakt. — Under natten skulle de<noinclude> <references/></noinclude> rk45aoj2p21zjnn3fcje3fqzxf2grx7 104 227205 661075 2026-11-01T09:25:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mest isolerade linsen i de ödsliga delarna av Paris bliva plundrade. — Ett batteri hade etablerats på rue Aubry-le-Boucher. — Lobau ocliBugeaud rådslogo. — Vid midnatt eller allra senast i daggry­ ningen skulle fyra kolonner samtidigt marschera mot de upproriskas högkvarter. Den första skulle komma från Bastiljen, den andra från Porte-SaintMartin, den tredje från la Greve, den fjärde från Hallarna. — Trupperna skulle kanske utrymma Paris och dra sig t... 661075 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 490 —}}</noinclude>mest isolerade linsen i de ödsliga delarna av Paris bliva plundrade. — Ett batteri hade etablerats på rue Aubry-le-Boucher. — Lobau ocliBugeaud rådslogo. — Vid midnatt eller allra senast i daggry­ ningen skulle fyra kolonner samtidigt marschera mot de upproriskas högkvarter. Den första skulle komma från Bastiljen, den andra från Porte-SaintMartin, den tredje från la Greve, den fjärde från Hallarna. — Trupperna skulle kanske utrymma Paris och dra sig tillbaka till Marsfältet. — Man visste egentligen inte alls, vad som skulle hända, men denna gång var der säkert fara å färde. Man talade om marskalk Soult's tvekan. — Var­ för anföll han inte genast? — Säkert var, att lian var mycket betänksam. Det gamla lejonet tycktes vädra ett okänt vidunder. Kvällen kom. Teatrarna voro stängda. Patrul­ ler marscherade omkring med oroliga miner. Man visiterade förbipasserande. Misstänka personer ar­ resterades. Klockan nio voro över åtta hundra personer arresterade. Polisprefekturen var över­ fylld, likaså la Conciergerie och la Force. I la Conciergerie var golvet i hela källarvåningen be­ lagt med halm, på vilken en mängd fångar lågo utsträckta. När alla dessa människor prasslade ined halmen, tyckte man sig höra bullret av en<noinclude> <references/></noinclude> llynz1c086q4p10umsf6f6x2iet7a21 104 227206 661076 2026-11-01T09:26:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'störtskur. På andra ställen lågo fångarna på marken under bar himmel. Ängslan ocli oro rådde överallt, något som var ovanligt för Paris. Man barrikaderade sig i husen. Mödrar ocli hustrur voro oroliga. Man kunde få höra ängs­ liga: "0, Gud, Han har inte kommit hem än". På avstånd hördes något enstaka buller av vagns­ hjul. Från trösklarna lyssnade man till buller, skrik, tumult — dova och otydliga ljud, om vilka man sade: "Det är kavalleriet"....' 661076 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 491 —}}</noinclude>störtskur. På andra ställen lågo fångarna på marken under bar himmel. Ängslan ocli oro rådde överallt, något som var ovanligt för Paris. Man barrikaderade sig i husen. Mödrar ocli hustrur voro oroliga. Man kunde få höra ängs­ liga: "0, Gud, Han har inte kommit hem än". På avstånd hördes något enstaka buller av vagns­ hjul. Från trösklarna lyssnade man till buller, skrik, tumult — dova och otydliga ljud, om vilka man sade: "Det är kavalleriet". Eller: "Hör, trumman går". Eller: "Det är stormklockan i Saint-Merry." Man väntade på det stora kanon­ skottet. Beväpnade män visade sig i gathörnen. De ropade: "Göm er!" och försvunno. Portarna blevo skyndsamt reglade. Man sade: "Hur skall detta sluta?" Allt eftersom natten föll på, färgades Paris allt dystrare av upploppets fruktansvärda lågor.<noinclude> <references/></noinclude> 51lrdz8eczrurzto2oearufmwsri90u 104 227207 661077 2026-11-01T09:26:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661077 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227208 661078 2026-11-01T09:26:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'port blivit öppnad. I samma ögonbliclckom en trasigt klädd pojke ned för rue Ménilmontant. I lianden höll han en inöst blommande gullregn, som han nyss plockat på Belle-ville-kuliarna. I ett skyltfönster hos en kuriositetshandlare fick lian syn på en gammal pistol. Han kastade gullregiiskvisten på gatan och ropade: — Mor lilla, jag lånar den där maskinen. Och så skyndade han bort med pistolen. Om natten ser man ingenting Om dagen ser man många ting oc... 661078 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 494 —}}</noinclude>port blivit öppnad. I samma ögonbliclckom en trasigt klädd pojke ned för rue Ménilmontant. I lianden höll han en inöst blommande gullregn, som han nyss plockat på Belle-ville-kuliarna. I ett skyltfönster hos en kuriositetshandlare fick lian syn på en gammal pistol. Han kastade gullregiiskvisten på gatan och ropade: — Mor lilla, jag lånar den där maskinen. Och så skyndade han bort med pistolen. Om natten ser man ingenting Om dagen ser man många ting och för en hand, som skriver Rätt snarskrämd brackan bliver Gör rätt i allt, ca kära själ, Polisen värnar om dig väl! Det var lille Gavroche, som ryckte ut till kamp. När han kommit ut på boulevarden såg han, att hans pistol icke hade någon avtryckare. Vem hade författat dessa verser, vilka marke­ rade takten i hans frammarsch oclialla de övriga visor, som han så gärna sjöng: Vi veta det icke. Kanske var det han själv. Gavroche kände till alla slagdängor och ökade ut dem efter eget gottfinnande. Glad oclibekjrmmerslös skapade han ett potpourri av alla naturer och Paris' röster. Han smälte samman fåglarnas och verkstädernas repertoar. Han hade, enligt uppgift, under tre<noinclude> <references/></noinclude> 92jd40f13phzhqhxbgzhkxl84ekdvdh 104 227209 661079 2026-11-01T09:26:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'månader varit springpojke hos en boktryckare. En dag hade han uträttat ett uppdrag till herr BauorLormian, en av Franska akademiens medlemmar; Gavroche var en litterär gamäng. Dessutom anade icke Gavroche, att han denna obehagliga regniga natt, då han spelat värd för tvenne pojkar i sin tillfälliga bostad i elefanten, hade spelat försyn för sina egna bröder. På nat­ ten hade han hjälpt sina bröder, på morgonen sin fader. När han i gryningen lämnade Ba... 661079 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 495 —}}</noinclude>månader varit springpojke hos en boktryckare. En dag hade han uträttat ett uppdrag till herr BauorLormian, en av Franska akademiens medlemmar; Gavroche var en litterär gamäng. Dessutom anade icke Gavroche, att han denna obehagliga regniga natt, då han spelat värd för tvenne pojkar i sin tillfälliga bostad i elefanten, hade spelat försyn för sina egna bröder. På nat­ ten hade han hjälpt sina bröder, på morgonen sin fader. När han i gryningen lämnade Balletgatan, hade han genast i största hast återvänt till sin elefant och hjälpt sina båda skyddslingar ur den, hade delat med deni sin improviserade frukost, för att där anförtro dem åt den goda fostermodern. Gatan, vilken även bar det största ansvaret för hans egen uppfostran. • När han sade farväl till dem, bestämde han ett sammanträffande med dem samma afton oclihöll till dem följande avskedstal: — Försvinn nu, ty nu tänker jag följa min egen bana eller ekliptika, som man säger vid hovet. Hör ni små parvlar, om ni inte hittar pappa och mamma, så kan ni stråla samman hit i kväll. Jag skall nog skrapa ihop till en matbit och se till att täckena bli väl omstoppade, när ni lägger er. De två barnen infunno sig icke vid mötet. De hade väl tagits i förvar av någon polis, stulits av<noinclude> <references/></noinclude> qomxibe0rfvfbi854d89qszhy8bj5lv 104 227210 661080 2026-11-01T09:27:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någon kringresande cirkus eller lielt enkelt tap­ pat bort sig i den ofantliga labyrint, som lieter Paris. Det nutida samhällets undre värld är för närvarande fyllt av spårlöst försvunna individer. Gavroche hade icke återsett dem. Nu hade det gått tio eller tolv veckor. Mer än en gång rev han sig i huvudet och sade: — Vart tusan har mina två pysar tagit vägen? Under tiden hade han med pistolen i hand kom­ mit fram till Pont-aux-Chouxgatan. Han lade mä... 661080 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 496 —}}</noinclude>någon kringresande cirkus eller lielt enkelt tap­ pat bort sig i den ofantliga labyrint, som lieter Paris. Det nutida samhällets undre värld är för närvarande fyllt av spårlöst försvunna individer. Gavroche hade icke återsett dem. Nu hade det gått tio eller tolv veckor. Mer än en gång rev han sig i huvudet och sade: — Vart tusan har mina två pysar tagit vägen? Under tiden hade han med pistolen i hand kom­ mit fram till Pont-aux-Chouxgatan. Han lade märke till, att pä hela gatan bara en enda affär var öppen och att detta anmärkningsvärt nog var en pastejbagares. Detta gav honom en osökt anledning att sluka en sista bit äppelpaj, innan han dölcin i det okända. Gavroche stannade, trevade i fickorna, som han vände ut ocl i in på, men fann inte ett öre ocli började ropa: — Hjälp! Hjälp! Det är en hård lott att sakna en bit paj, när man går mot döden. Icke desto mindre fortsatte Cavroclie sin vand­ ring. Två minuter senare befann han sig på SaintLouisgatan; han gick tvärs över Parc-Royalgatan och kände då ett behov av att hålla sig skadelös för förlusten av äppelpajen och gjorde det-<noinclude> <references/></noinclude> 9fjiwlza0zawmo3lpyctn3tndko32ys 104 227211 661081 2026-11-01T09:27:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ta därigenom, att han i allas åsyn började riva ned teateraffischerna. Ett stycke längre fram såg han några stycken välklädda herrar gå förbi, vilka sågb ut som om de voro husägare. Han ryckte på axlarna och slungade på måfå ut följande filosofiska galla: — Tänk, vad de ändå äro feta, dessa kupongklippare! Titta så stinna de äro! De spara inte på goda middagar! Fråga dem, vad de använda sina pengar till! Då kunna de icke svara. De veta icke,...' 661081 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 497 —}}</noinclude>ta därigenom, att han i allas åsyn började riva ned teateraffischerna. Ett stycke längre fram såg han några stycken välklädda herrar gå förbi, vilka sågb ut som om de voro husägare. Han ryckte på axlarna och slungade på måfå ut följande filosofiska galla: — Tänk, vad de ändå äro feta, dessa kupongklippare! Titta så stinna de äro! De spara inte på goda middagar! Fråga dem, vad de använda sina pengar till! Då kunna de icke svara. De veta icke, att de äta upp dem! Det kunna de hålla på med tills magen spricker på dem.<noinclude> <references/></noinclude> 2jps2nupe8ihojk9iakd40jzvf5n8hq 104 227212 661082 2026-11-01T09:27:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Nini! Men det gör detsamma, leve glädjen! Upp till strid! Jag liar fått nog av despotismen. I detta ögonblick snavade liästen fÖr en förbiridande löjtnant vid nationalgardet ociiföll på gatan. Gavroclie lade undan sin pistol, lijälpte först upp ryttaren och sedan hästen. Därefter tog han upp sin pistol och fortsatte sin väg fram­ åt. Thorignygatan låg fredlig och tyst, vilket ut­ gjorde stor kontrast mot allt oväsen 1 nejderna däromkring. Fyra skvall...' 661082 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 499 —}}</noinclude>Nini! Men det gör detsamma, leve glädjen! Upp till strid! Jag liar fått nog av despotismen. I detta ögonblick snavade liästen fÖr en förbiridande löjtnant vid nationalgardet ociiföll på gatan. Gavroclie lade undan sin pistol, lijälpte först upp ryttaren och sedan hästen. Därefter tog han upp sin pistol och fortsatte sin väg fram­ åt. Thorignygatan låg fredlig och tyst, vilket ut­ gjorde stor kontrast mot allt oväsen 1 nejderna däromkring. Fyra skvallersystar samtalade i en portgång. Skottland har en trio av trollkvinnor, men Paris äger en kvartett av sladderkäringar; orden "du kommer att bliva en konung" äro lika övertygande, när de slungas ut mot Bonaparte på Baudeyertorget, som när de sägas till Macbeth på Armuyrs hed. Det är samma ödesdigra kraxande. Gummorna på Thorignygatan sysselsätta sig endast med egna angelägenheter. Det var tre portvakterskor och en lumpsamlerska med sin korg och sin krok. De stodo alla fyra vid ål­ derns fyra hörn, vilka voro: svagheten, bräckliglieten, nedslagenheten och hopplösheten. Lumpsamlerskan var ödmjuk. I denna värld utgör lumpsamlerskan den ödmjuka och portvakterskan den beskyddande. Detta av den orsak,<noinclude> <references/></noinclude> 9g0c9frsecwdu7gmrwmexz30qtcs5ab 104 227213 661083 2026-11-01T09:27:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att den sistnämnda bestämmer sophögens stor­ lek; den blir fet eller mager allt efter hennes ön­ skan, vilken sopar den tillsammans. Man kan göra en god gärning även med en sopkvast. Denna lumpsamlerska var en tacksam varelse och hon smålog helt vänligt åt de tre portvakterskorna. Deras samtal bestod av följande: — Är din katt lika otrevlig ännu? — Min Gud, du måtte väl veta, att kattorna av naturen äro fiender till hundarna; det är hundar­ na som...' 661083 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 500 —}}</noinclude>att den sistnämnda bestämmer sophögens stor­ lek; den blir fet eller mager allt efter hennes ön­ skan, vilken sopar den tillsammans. Man kan göra en god gärning även med en sopkvast. Denna lumpsamlerska var en tacksam varelse och hon smålog helt vänligt åt de tre portvakterskorna. Deras samtal bestod av följande: — Är din katt lika otrevlig ännu? — Min Gud, du måtte väl veta, att kattorna av naturen äro fiender till hundarna; det är hundar­ na som jämra sig. — Och människorna också. — Men kattloppor gå aldrig på folk. — Det är icke nog med att hundar äro otrev­ liga, de äro farliga. Jag påminner mig ett år, då det fanns så mycket hundar, att de skrevo om dem i tidningarna. Det var på den tiden, då de stora fåren på Tuilerierna drogo kungens av Rom lilla vagn. Ni erinra er nog kungen av Rom? — jag tyckte bättre om hertigen av Bordeaux. — jag kommer ihåg Ludvig XVII, jag tyckte bättre om honom. — Tänk vad köttet är dyrt, fru Patagon! — Tala inte om det; det är förskräckligt. All­ deles ohyggligt. Vad skall man taga sig till nu?<noinclude> <references/></noinclude> rcb37q1979pgfnu56ni6tuuhdx7nvvc 104 227214 661084 2026-11-01T09:28:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Här blandade sig lumpsamlerskan i talet; hon sade: — Vad handeln går dåligt; och kan frun tänka sig, att det finns rakt ingenting att få i sophögar­ na. Ingen kastar ut någonting. De äta upp alltting. — Men det finns nog de, vilka äro fattigare än Ni, fru Vargoulénie. — Ja, det är nog sant, svarade lumpsamler­ skan med ödmjuk stämma. Det är då för väl, att man har sitt yrke. Det inträdde en paus, men den bröts av lump­ samlerskan, som också...' 661084 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 501 —}}</noinclude>Här blandade sig lumpsamlerskan i talet; hon sade: — Vad handeln går dåligt; och kan frun tänka sig, att det finns rakt ingenting att få i sophögar­ na. Ingen kastar ut någonting. De äta upp alltting. — Men det finns nog de, vilka äro fattigare än Ni, fru Vargoulénie. — Ja, det är nog sant, svarade lumpsamler­ skan med ödmjuk stämma. Det är då för väl, att man har sitt yrke. Det inträdde en paus, men den bröts av lump­ samlerskan, som också kände en viss lust att skryta, hon såväl som andra människor. — När jag kommer hem om morgnarna, tömmer jag min korg och sorterar upp innehållet, sade hon. Då ska' ni tro, att där ser ut i rummet. Alla trasor lägger jag i en låda; yllelappanna för sig och linnelapparna för sig; gammalt papper lägger jag i en hörna i fönsterkarmen och allt som duger att äta lägger jag på ett fat; glasbitar­ na kastar jag i kaminen, träskorna sätter jag bak­ om dörren och benen lägger jag under min säng. Gavroche, som hade stamnat bakom dem, lyss­ nade: Victor Hugo X 8<noinclude> <references/></noinclude> mnl84hwft8ud4i5of1a8zlqtnyy9pdh 104 227215 661085 2026-11-01T09:28:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kärringar, sade han, vem har givit er tilllåtelse att tala politik? En fyrdubbel salva av okvädingsord besvarade hans yttrande. — Vad är du för en rackare? — Vad är det, du håller i handen? Jag tycker det liknar en pistol. — Det säger jag då, har ni någonsin sett en sådan trashank? — Jag tror, att världen är upp och nedvänd. Gavroche blev arg, men han gjorde inga andra ansatser att svara dem än att han räckte dem en lång näsa. Luinpsamlersk...' 661085 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 502 —}}</noinclude>— Kärringar, sade han, vem har givit er tilllåtelse att tala politik? En fyrdubbel salva av okvädingsord besvarade hans yttrande. — Vad är du för en rackare? — Vad är det, du håller i handen? Jag tycker det liknar en pistol. — Det säger jag då, har ni någonsin sett en sådan trashank? — Jag tror, att världen är upp och nedvänd. Gavroche blev arg, men han gjorde inga andra ansatser att svara dem än att han räckte dem en lång näsa. Luinpsamlerskan skrek: — Ur vägen med dig, din barfotalasse! Den, som var ägare till namnet Paragon, slog helt ilsken iliop sina händer ocliutbrast: — Ja, olyckor det blir här då, det är säkert. Den här glopen här bredvid, honom har jag sett alla morgnar gå och dra' med en jänta i röd hatt under armen; 1 dag gick han också förbi, men då dinglade han med en bössa. Fru Bacheux sade, att i förra veckan var det en revolution i — var var det nu det var? — jo, i Pontoise. Och sedan kommer den liär pojkrackarei i med en pistol. Det lär också finnas ka­<noinclude> <references/></noinclude> 9kfhkgduqcuhwlhajr2xriu443plq6o 104 227216 661086 2026-11-01T09:28:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'noner ute i staden. Vad skall regeringen göra med sådana odågor, som icke kunna annat än ställa till oreda, just nu när man skulle börja att komma i ordning efter alla de olyckor, vi ha haft. Gode Gud, tänk på den stackars drottningen, som jag såg, när hon åkte förbi pä kärran! Ack, det är för nedrigt. Men jag får nog också se dig åka till giljotinen, din drummel. — Du snörvlar, gamla mor, sade Gavroche; putsa nästippen på dig. Sedan gick han vid...' 661086 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 503 —}}</noinclude>noner ute i staden. Vad skall regeringen göra med sådana odågor, som icke kunna annat än ställa till oreda, just nu när man skulle börja att komma i ordning efter alla de olyckor, vi ha haft. Gode Gud, tänk på den stackars drottningen, som jag såg, när hon åkte förbi pä kärran! Ack, det är för nedrigt. Men jag får nog också se dig åka till giljotinen, din drummel. — Du snörvlar, gamla mor, sade Gavroche; putsa nästippen på dig. Sedan gick han vidare. När han kom till Pavéegatan, började han tän­ ka på lumpsamlerskan och höll detta lilla samtal med sig själv: — Det var dumt av dig att vara ovettig mot revolutionärerna, fru Rännstensrakare. Den här pistolen bär jag för din skull. Just därför, att du skall få din korg full med sådana saker, som duga äta. Plötsligt hörde han bakom sig ett buller; det var portvakterskan Patagon, som följt efter ho­ nom, och som på långt håll knöt näven åt honom och skrek: — Du är ingenting annat än en bastard! — Jaså, sade Gavroche, jag frågar icke efter vilket.<noinclude> <references/></noinclude> o6t1o48vf44swcc53bx29yzenee1s5g 104 227217 661087 2026-11-01T09:28:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När han något senare passerade Hotel Lamoignon, höjde han rösten och ropade: — Framåt, till strid! Sedan blev han melankolisk. Han betraktade sin pistol med en min, som tycktes både förebrå­ ende och nedslagen. — Jag kan springa jag, sade han, men du kan inte springa av. Hans uppmärksamhet fästes nu vid någonting annat. En utmagrad pudelhund smög sig förbi honom. Gavroche kände medlidande med honom. — Stackars du, sade han; du tycks ha svalt en hel t...' 661087 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 504 —}}</noinclude>När han något senare passerade Hotel Lamoignon, höjde han rösten och ropade: — Framåt, till strid! Sedan blev han melankolisk. Han betraktade sin pistol med en min, som tycktes både förebrå­ ende och nedslagen. — Jag kan springa jag, sade han, men du kan inte springa av. Hans uppmärksamhet fästes nu vid någonting annat. En utmagrad pudelhund smög sig förbi honom. Gavroche kände medlidande med honom. — Stackars du, sade han; du tycks ha svalt en hel tunna; man kan ju se banden tvärs igenom dig. Sedan begav han sig bort emot 1'Orme-SaintGervais.<noinclude> <references/></noinclude> qcdnabojhywmr3bb35jtg6p40jlmkb7 104 227218 661088 2026-11-01T09:29:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Hade han vackra hästar? Han borde ha haft vackra hästar. — Den dagen, då han gav mig korset, gav jag akt på hans häst. Det var en härlig springare, alldeles vit; det var ett sto. Hon var mycket bred mellan öronen, hon hade ett fint huvud med en svart stjärna, mycket lång hals, smärta ben, vac­ ker bringa och hög länd. Den var något mer än femton kvarter i höjd. — En vacker häst, tilläde barberaren. — Det var Hans majestäts häst. Barberaren k...' 661088 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 506 —}}</noinclude>— Hade han vackra hästar? Han borde ha haft vackra hästar. — Den dagen, då han gav mig korset, gav jag akt på hans häst. Det var en härlig springare, alldeles vit; det var ett sto. Hon var mycket bred mellan öronen, hon hade ett fint huvud med en svart stjärna, mycket lång hals, smärta ben, vac­ ker bringa och hög länd. Den var något mer än femton kvarter i höjd. — En vacker häst, tilläde barberaren. — Det var Hans majestäts häst. Barberaren kände, att det skulle vara lämpligt med en stunds tystnad efter detta; han fogade sig däri, men fortsatte sedan: — Kejsaren har ju blivit sårad bara en enda gång; inte sant, min herre? Den gamle soldaten svarade med den lugna och överlägsna tonen hos en man, som har varit med: — 1 hälen. Vid Ratisbonne. Jag har aldrig sett honom så stilig som den dagen. Han var blank, som ett nypräglat mynt. — Och Ni, herr veteran, har Ni blivit sårad ofta? — Jag, sade soldaten, ja, ingenting vidare. Vid Marengo fick jag två sabelhugg i nacken, vid Austerlitz en kula i högra armen, vid Jena fick<noinclude> <references/></noinclude> h7heft1phwfvopdbutzvddco9tpeuk5 104 227219 661089 2026-11-01T09:29:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jag eii annan i vänstra höften, vid Fridland ett bajonettstyng här, vid Moskva sju, åtta lansstygn här oclidär, vid Lutzen kom en granatskärva och krossade en finger på mig oclisedan vid Waterloo fick jag en kula i låret. Det var alltihop. Hur härligt måtte det icke vara att dö på slagfältet, utbrast barberaren. Vid min heder, skulle jag icke hellre vilja stupa för en kanon­ kula än långsamt tyna bort på en sjukbädd, om­ given av mediciner, plåster...' 661089 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 507 —}}</noinclude>jag eii annan i vänstra höften, vid Fridland ett bajonettstyng här, vid Moskva sju, åtta lansstygn här oclidär, vid Lutzen kom en granatskärva och krossade en finger på mig oclisedan vid Waterloo fick jag en kula i låret. Det var alltihop. Hur härligt måtte det icke vara att dö på slagfältet, utbrast barberaren. Vid min heder, skulle jag icke hellre vilja stupa för en kanon­ kula än långsamt tyna bort på en sjukbädd, om­ given av mediciner, plåster och dylikt. — Ni har icl<e dålig smak, anmärkte soldaten. Han hade knappast liunnit yttra dessa ord, förr­ än ett fruktansvärt dån skakade hela lokalen. Barberaren blev likblek. — Ack, min Gud! skrek han, där var en. — Vad för något? — En kanonkula. — Här är den, sade den gamle soldaten. Och han upptog någonting, som rullade utefter golvet. Det var en sten. Barberaren störtade bort till sitt sönderslagna fönster och fick syn på Gavroche, vilken med full fart sprang mot Saint-Jean-torget till. När ga­ mängen passerade barberarens butik, kom han att tänka på de små gossarna, och han kunde icke<noinclude> <references/></noinclude> 8zxtfli0bqxl198ardjm13r10titky4 104 227220 661090 2026-11-01T09:29:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'underlåta att sända barberaren en hälsning; där­ för kastade han in stenen på golvet. — Din lymmel! vrålade barberaren, som i stäl­ let för blek nu hade blivit blå. De där rackarna ställa till förargelse bara för förargelsens skull. Vem har väl gjort den där gamängen någonting ont.' 661090 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 508 —}}</noinclude>underlåta att sända barberaren en hälsning; där­ för kastade han in stenen på golvet. — Din lymmel! vrålade barberaren, som i stäl­ let för blek nu hade blivit blå. De där rackarna ställa till förargelse bara för förargelsens skull. Vem har väl gjort den där gamängen någonting ont.<noinclude> <references/></noinclude> 9oe0k9mjax4264yalwpt0p7j628s5z4 104 227221 661091 2026-11-01T09:29:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vart ska ni gå? — Följ ined, sade Courfeyrac. Bakom Feuilly gick eller snarare hoppade Bahorel lik en fisk i upploppets vatten. Han hade en karmosinröd väst och hans ord voro sådana att de krossade allt. Hans väst förvirrade män­ niskorna och en person, som de mötte, skrek all­ deles utom sig: — Här komma de röda! — De röda, de röda! upprepade Bahorel. En­ faldig rädsla, medborgare. Jag darrar aldrig in­ för en åkervallmo, och den lilla rö...' 661091 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 510 —}}</noinclude>— Vart ska ni gå? — Följ ined, sade Courfeyrac. Bakom Feuilly gick eller snarare hoppade Bahorel lik en fisk i upploppets vatten. Han hade en karmosinröd väst och hans ord voro sådana att de krossade allt. Hans väst förvirrade män­ niskorna och en person, som de mötte, skrek all­ deles utom sig: — Här komma de röda! — De röda, de röda! upprepade Bahorel. En­ faldig rädsla, medborgare. Jag darrar aldrig in­ för en åkervallmo, och den lilla rödluvan inger inig ingen fruktan. Medborgare, låtom oss över­ lämna rädslan för det röda åt tjurarna. På en mur fick han syn på ett papper, ett helt oskyldigt pappersblad, som man klistrat upp; det var en skrift innehållande vissa regler, som borde iakttagas under fastan ocliutfärdad av ärkebisko­ pen i Paris till hans "får". Bahorel utbrast: — Får, artigt uttryck för gäss! Och han ryckte bort detta från väggen. Detta tilltalade Gavroche. Från detta ögonblick bör­ jade Gavroche att studera Bahorel. — Bahorel, anmärkte Enjolras, du gör orätt. Du borde lämnat skrivelsen ifred, den angår oss icke; du spiller din vrede i onödan. Spara på<noinclude> <references/></noinclude> arfz35cyt0o11teopofszsk8jy6blrv 104 227222 661092 2026-11-01T09:29:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ditt förråd. Man giver icke eld, när man står i ledet. Varken med ord eller med gevär. — Var oclien har sina vanor, Enjolras, svara­ de Bahorel. Det var den biskopliga prosan, som retade mig. Jag äter ägg, när jag har lust, utan att någon behöver lämna mig sin tillåtelse därtill. Du är en lugn och kall natur; jag önskar roa mig. Förresten kastar jag icke bort någonting i onödan. Jag livar upp mig en smula och varför jag rev ned den där förordninge...' 661092 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 511 —}}</noinclude>ditt förråd. Man giver icke eld, när man står i ledet. Varken med ord eller med gevär. — Var oclien har sina vanor, Enjolras, svara­ de Bahorel. Det var den biskopliga prosan, som retade mig. Jag äter ägg, när jag har lust, utan att någon behöver lämna mig sin tillåtelse därtill. Du är en lugn och kall natur; jag önskar roa mig. Förresten kastar jag icke bort någonting i onödan. Jag livar upp mig en smula och varför jag rev ned den där förordningen, det var Hercle för att få bättre aptit. Ordet Hercle frapperade Gavroche. Han sökte alla tillfällen att samla kunskaper och affischnedrivaren hade hans fulla högaktning. Han frå­ gade honom: — Vad betyder det där Hercle? Bahorel svarade: — Det betyder tusan djävlar på latin. Bahorel upptäckte i ett fönster en blek, ung man med svart skägg, vilken betraktade dem, när de marscherade förbi; han var förmodligen en medlem av samfundet vännerna av A. B. C. Han ropade åt honom: — Fort, bomber ocli granater! Para bellum. — Sköne man, det kan man verkligen säga, sade Gavroche, vilken nu förstod latin.<noinclude> <references/></noinclude> 6cyz3ply2vvl76s3gdf15ewkxpa4ypq 104 227223 661093 2026-11-01T09:30:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De åtföljdes av en bullrande skara studenter, artister, unga män, vilka utgjorde en filialavdel­ ning av la Cougourde d'Aix, stadsbud, beväpnade med battonger och bajonetter; några hade lik­ som Combeferre pistoler nedstuckna i byxlinningarna. En gammal man, vilken tycktes hava upp­ nått en avsevärd ålder, befann sig även bland skaran. Han hade icke något vapen och han slcyndade sig för att icke bliva efter, men han såg ut, som ginge han i djupa tanka... 661093 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 512 —}}</noinclude>De åtföljdes av en bullrande skara studenter, artister, unga män, vilka utgjorde en filialavdel­ ning av la Cougourde d'Aix, stadsbud, beväpnade med battonger och bajonetter; några hade lik­ som Combeferre pistoler nedstuckna i byxlinningarna. En gammal man, vilken tycktes hava upp­ nått en avsevärd ålder, befann sig även bland skaran. Han hade icke något vapen och han slcyndade sig för att icke bliva efter, men han såg ut, som ginge han i djupa tankar. Gavroche fick syn på honom. — Vad är det för en? sade han till Courfeyrac. — Det är en gammal man. Det var M. Mabeuf.<noinclude> <references/></noinclude> m82j7in6jxoxn5pao43h71meswwl9vz 104 227224 661094 2026-11-01T09:30:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na vanor, blev han mycket förvånad, när han såg honom mitt inne i tumultet helt nära det frarngalopperade kavalleriet, ja, nästan mitt i elden, utan hatt, trots regnet. Han gick bort till honom och emellan tjugofemåringen och åttioåringen ut­ spann sig följande samtal— Herr Mabeuf, gå hem! — Varför det? — Här kommer att bliva bråk. — Det är bra. — Här kommer att bliva våldsamma sabelhugg, och kulor komma att vina, herr Mabeuf. — Utmärkt!...' 661094 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 514 —}}</noinclude>na vanor, blev han mycket förvånad, när han såg honom mitt inne i tumultet helt nära det frarngalopperade kavalleriet, ja, nästan mitt i elden, utan hatt, trots regnet. Han gick bort till honom och emellan tjugofemåringen och åttioåringen ut­ spann sig följande samtal— Herr Mabeuf, gå hem! — Varför det? — Här kommer att bliva bråk. — Det är bra. — Här kommer att bliva våldsamma sabelhugg, och kulor komma att vina, herr Mabeuf. — Utmärkt! — Kanonkulor. — Det är bra. Vart ska ni gå, alla ni andra? — Vi skola försöka fälla regeringen. — Det är bra. Och han följde med dem. Allt ifrän detta ögon­ blick hade han icke yttrat ett enda ord. Hans steg hade plötsligt blivit säkra. Några arbetare hade erbjudit sig att leda honom vid armen, men han hade med en skakning på huvudet avvisat anbudet. Han gick så gott som i kolonnens för­ sta led; på samma gång som han rörde sig som en gående, liknade hans ansikte en sovandes. — Det var en tusan till gubbe, sade studenter­<noinclude> <references/></noinclude> 0nt1utl448yg9ltyv1rxqlc4my6i5gc 104 227225 661095 2026-11-01T09:30:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na sinsemellan. Massan menade, att det var en för detta konvenfsledamot, en gammal kungamördare. Truppen tågade genom Verrerie-gatan. Lille Gavroche gicl< i téten och sjöng med full hals följande sång: Månen lyser på himlen blå Säg, när ska' vi i skogen gå Så, min lilla Lotta! Tu, tu, tu Till Chatou, Äger blott en Gud, en kung, en slant, en sko, min flicka. Tvenne sparvar i morgonstund jämte timjan proppat i min mun Full med dagg oclidet utan måtta! Z... 661095 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 515 —}}</noinclude>na sinsemellan. Massan menade, att det var en för detta konvenfsledamot, en gammal kungamördare. Truppen tågade genom Verrerie-gatan. Lille Gavroche gicl< i téten och sjöng med full hals följande sång: Månen lyser på himlen blå Säg, när ska' vi i skogen gå Så, min lilla Lotta! Tu, tu, tu Till Chatou, Äger blott en Gud, en kung, en slant, en sko, min flicka. Tvenne sparvar i morgonstund jämte timjan proppat i min mun Full med dagg oclidet utan måtta! Zi, zi, zi Till Passy, — Äger blott en Gud, en kung, en slant, en sko, min flicka. En svor och en annan bad — När vi till skogen gå åstad Så Charlot sade till Charlotta. Tin, tin, tin Till Pantin, — Äger blott en Gud, en kung, en slant, en sko, min flicka! De styrde kosan åt Saint Merry.<noinclude> <references/></noinclude> bcwpi6ht612vkpsgiupkpo31txwswoj 104 227226 661096 2026-11-01T09:30:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smutsiga tvätt. Just som han sprang ned, ropäde portvakterskan till honom: — Herr Courfeyracl — Portvakterska, vad heter ni? frågade Courfeyrac. Portvakterskan blev helt häpen. — Men nog vet ni väl, att jag är den vanliga portvakterskan, ocliatt jag heter hustru Veuvayn. — Nå, så tala då, vad var det ni ville mig? — Det är någon, som önskar tala med eder. — Vem är det? — Jag vet inte. — Var är han någonstans? — I mitt rum. — Tusan ocks...' 661096 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 517 —}}</noinclude>smutsiga tvätt. Just som han sprang ned, ropäde portvakterskan till honom: — Herr Courfeyracl — Portvakterska, vad heter ni? frågade Courfeyrac. Portvakterskan blev helt häpen. — Men nog vet ni väl, att jag är den vanliga portvakterskan, ocliatt jag heter hustru Veuvayn. — Nå, så tala då, vad var det ni ville mig? — Det är någon, som önskar tala med eder. — Vem är det? — Jag vet inte. — Var är han någonstans? — I mitt rum. — Tusan också, sade Courfeyrac. — Han har väntat på eder sedan mer än en timma tillbaka, sade portvakterskan. Samtidigt trädde en ung man ut ur portvakterskans rum; han liknade en arbetare, var mager och blek, och hade trasig blus och lappade byxor. Han liknade snarare en till pojke förklädd flicka än en man. Med en röst, vilken dock icke likna­ de en flickas, sade han till Courfeyrac: — Kan ni upplysa mig om herr Marius är hem­ ma? — Nej, det är han icke. Victor Hugo X 9<noinclude> <references/></noinclude> 1bpy8edv8vaaptdk8dltnxkm1w5jg42 104 227227 661097 2026-11-01T09:30:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kommer han tillbaka i afton? — Det vet jag icke. Och Courfeyrac tilläde: — Vad mig själv beträffar, så kommer jag icke hem. Den unge mannen fixerade honom skarpt och frågade: — Varför det då? — Därför. — Vart ska ni då gå? — Har ni med det att göra? — önskar ni att jag bär edert skrin? — Jag går till barrikaderna. — Vill ni att jag följer med eder? — Om du vill! svarade Courfeyrac. Gatan är fri för alla människor. Oclihan skynda...' 661097 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 518 —}}</noinclude>— Kommer han tillbaka i afton? — Det vet jag icke. Och Courfeyrac tilläde: — Vad mig själv beträffar, så kommer jag icke hem. Den unge mannen fixerade honom skarpt och frågade: — Varför det då? — Därför. — Vart ska ni då gå? — Har ni med det att göra? — önskar ni att jag bär edert skrin? — Jag går till barrikaderna. — Vill ni att jag följer med eder? — Om du vill! svarade Courfeyrac. Gatan är fri för alla människor. Oclihan skyndade sig iväg för att hinna fatt sina vänner. När han upphunnit dem, lämnade han skrinet till en av dem. Efter knappt en kvarts timma upptäckte han, att den unge mannen verk­ ligen hade följt med dem. En stor folkmassa går icke precis var den själv önskar. Vi hava redan förklarat, att den drives fram av en stormvind. De passerade förbi Saint Mary och befunno sig, utan att veta huru, på Saint-Denisgatan.<noinclude> <references/></noinclude> 9t1clel1kjbx71et3zyh8ag4zhqz9z1 104 227228 661098 2026-11-01T09:31:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man må erinra sig allt som blivit sagt om den här uppförda barrikaden, vilken emellertid ställ­ des i skuggan genom barrikaden vid Saint Merry. Det är över denna beryktade barrikad vid Chanvrerie-gatan, vilken nu fallit i glömskans natt, som vi nu gå att sprida en skymt av ljus. För att i någon mån tydliggöra berättelsen, må det tillåtas oss, att här använda samma enkla me­ del, som vi redan använt i vår berättelse om Walerloo. De personer, vilka ö...' 661098 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 520 —}}</noinclude>Man må erinra sig allt som blivit sagt om den här uppförda barrikaden, vilken emellertid ställ­ des i skuggan genom barrikaden vid Saint Merry. Det är över denna beryktade barrikad vid Chanvrerie-gatan, vilken nu fallit i glömskans natt, som vi nu gå att sprida en skymt av ljus. För att i någon mån tydliggöra berättelsen, må det tillåtas oss, att här använda samma enkla me­ del, som vi redan använt i vår berättelse om Walerloo. De personer, vilka önska skaffa sig tillräckligt noggrann föreställning om de husmassor, vilka vid denna tid befunno sig vid Saint Eustache, vid nordöstra hörnet av Paris' hallar, där för närva­ rande mynningen till Rainbuteau-gatan befinner sig, behöva endast tänka sig ett stort N, vilket med spetsen tangerar Saint Denisgatan och med basen hallarna, under det att de båda vertikala sidostyckena beteckna Grand-Truanderiegatan och Chanvrerie-gatan; tvärstrecket utgör PetiteTruanderiegatan. Den gamla Mondétour-gatan skar de tre strecken i bokstaven N under de mest krokiga vinklar, så att den dedaleiska labyrinten av dessa gator, på ett område av hundra kvadratfamnar mellan hallarna och Saint-Denis-gatan på ena sidan och mellan Cygne-gatan och Pre-<noinclude> <references/></noinclude> 0dubbj51lt82ft80sd1g30nhzwjnc08 104 227229 661099 2026-11-01T09:31:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'clieurs-gatan på den andra sidan bildade sju små öar av hus med olika storlek, vilka utgjorde de mest egendomliga figurer och vilka voro kastade här ocli där, slumpvis, liksom stenblock på en byggnadsplats, skilda från varandra endast ge­ nom smala remnor. Vi säga smala remnor, något annat uttryck kun­ na vi ej begagna, om vi skola giva läsaren en riktig förställning om dessa mörka, trånga kro­ kiga gränder, vilka voro liksom infattade mellan långa hu... 661099 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 521 —}}</noinclude>clieurs-gatan på den andra sidan bildade sju små öar av hus med olika storlek, vilka utgjorde de mest egendomliga figurer och vilka voro kastade här ocli där, slumpvis, liksom stenblock på en byggnadsplats, skilda från varandra endast ge­ nom smala remnor. Vi säga smala remnor, något annat uttryck kun­ na vi ej begagna, om vi skola giva läsaren en riktig förställning om dessa mörka, trånga kro­ kiga gränder, vilka voro liksom infattade mellan långa hus om åtta våningars höjd. Dessa gamla ruckel voro så skröpliga, att deras framsidor på Chanvrerie-gatan ocliLa Petit Truanderie-gatan, måste stödjas medels bjälkar, vilka stodo snett ut emot gatan. Gatan var smal och rännstenen bred; man måste gå på en tämligen fuktig sten­ läggning utefter butiker, som mera liknade källa­ re, massor av skräphögar och inkörsportar, för­ sedda med hundraåriga järngaller av enorm stor­ lek. Rambuteau-gatan har nu tagit överhanden över allt detta. Detta namn, Mondétour, är utmärkande för alla dessa gators krökar och slingringar. Den gata, som mynnar in i Mondétour-gatan, har ett ännu mera betecknande namn; den heter Piruett-gatan. Den promenerande, som från Denis-gatan be­<noinclude> <references/></noinclude> bdceieehzdgfto09xzmqyqpebhsyvw1 104 227230 661100 2026-11-01T09:31:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'giver sig in i Chanvrerie-gatan, ser hur denna gata så småningom smalnar av liksom bildande en långdragen tratt. Vid slutet av denna gata ser vandraren passagen spärrad åt hallarna till genom en rad höga hus och han kunde tro, att han befann sig i en återvändsgränd, såvida han icke på båda sidor varseblivit tvenne mörka öpp­ ningar, genom vilka han kunde komma fram. Det var Mondétour-gatan, som på ena sidan förenade sig med Précheurs-gatan, på den and... 661100 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 522 —}}</noinclude>giver sig in i Chanvrerie-gatan, ser hur denna gata så småningom smalnar av liksom bildande en långdragen tratt. Vid slutet av denna gata ser vandraren passagen spärrad åt hallarna till genom en rad höga hus och han kunde tro, att han befann sig i en återvändsgränd, såvida han icke på båda sidor varseblivit tvenne mörka öpp­ ningar, genom vilka han kunde komma fram. Det var Mondétour-gatan, som på ena sidan förenade sig med Précheurs-gatan, på den andra sidan med Cygne- och Petit-T ruanderie-gatorna. I åter­ vändsgrändens bakgrund, vid hörnet av öppnin­ gen på höger hand, fanns ett hus, vilket var be­ tydligt lägre än de andra, och vilket sköt ut på gatan liksom en udde. Detta hus var endast t/å våningar högt, och däri befann sig sedan tre århundraden tillbaka ett berömt ocliomtyckt värdshus. Detta var en gläd­ jekälla för trakten, och om detta värdshus hade den gamle Teofil en gång yttrat: Här dinglar det förfärliga skelettet av älskaren, som hängde sig själv. Stället var bra ocli värdshuset gick i arv från far till son.<noinclude> <references/></noinclude> gxyilimxd9ny4irjai69wwhhi7dxu3v 104 227231 661101 2026-11-01T09:31:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'På Mathurin Regniérs tid kallades värdshuset Rosenkrukan, oclieftersom den tiden tyckte myc­ ket om rebusar, så hade det till skylt en stolpe målad i rosenrött. Under senaste århundradet ha­ de den hedervärde Natoire, en av de fantastiska mästare, vilka ses över axeln av den moderna skola'n, flera gånger gjort sig en festlig afton vid samma bord som Regniér, ocli för att visa sin tacksamhet målade han en klase korinter på den röda stolpen. I glädjen ä... 661101 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 523 —}}</noinclude>På Mathurin Regniérs tid kallades värdshuset Rosenkrukan, oclieftersom den tiden tyckte myc­ ket om rebusar, så hade det till skylt en stolpe målad i rosenrött. Under senaste århundradet ha­ de den hedervärde Natoire, en av de fantastiska mästare, vilka ses över axeln av den moderna skola'n, flera gånger gjort sig en festlig afton vid samma bord som Regniér, ocli för att visa sin tacksamhet målade han en klase korinter på den röda stolpen. I glädjen ändrade värden sin skylt och lät un­ der druvklasen med förgyllda bokstäver skriva orden: Korintklasen. Därav namnet Korint. In­ genting är för en dryckesbroder så naturligt som elipsen. Elipsen är frasens zig-zaglinje. Korint hade så småningom bragt Rosenkransen i skym­ undan. Den siste värdshusvärden av gamla stam­ men, fader Hucheloup, vilken icke ens kände till traditionen, hade låtit måla stolpen blå. På nedre botten en sal, där bardisken stod, i första våningen en sal med biljard, mellan de bå­ da våningarna en spiraltrappa, borden fläckiga av utspillt vin, nedrökta väggar och talgljus mitt på dagen; så tedde sig lokalen. I salen på ned­ re botten fanns en trappa, vilken ledde ned i käl­ laren. På andra våningen bodde familjen Huche-<noinclude> <references/></noinclude> 67p44mapj2al982mxn59l3ipsai2j00 104 227232 661102 2026-11-01T09:31:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'loup. Man kom upp till deras våning medels en trappa, där uppassningen bodde. Jämte salen i bottenvåningen befann sig även köket där. Fader Huclieloup var kanske född kemist, men ett faktum var, att han var skicklig kock; förutom dryckesvaror fick man hos honom en utmärkt mat. Hucheloup hade komponerat en utmärkt maträtt, som kunde fås endast hos honom, nämligen fylld karp; han kallade denna anrättning carpres au gras. Man åt denna rätt vid skenet fr... 661102 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 524 —}}</noinclude>loup. Man kom upp till deras våning medels en trappa, där uppassningen bodde. Jämte salen i bottenvåningen befann sig även köket där. Fader Huclieloup var kanske född kemist, men ett faktum var, att han var skicklig kock; förutom dryckesvaror fick man hos honom en utmärkt mat. Hucheloup hade komponerat en utmärkt maträtt, som kunde fås endast hos honom, nämligen fylld karp; han kallade denna anrättning carpres au gras. Man åt denna rätt vid skenet från ett ljus eller från en gammal lampa från Ludvig XVI:s tid, på ett bord, där man i stället för dul<hade spikat fast ett stycke vaxduk. Dit kom långväga resande. En vacker dag tyckte Hucheloup att det skulle vara lämpligt att underrätta de förbi­ passerande om sin "specialité"; han tog därför och doppade en pensel i en burk med svart färg, men som han hade sin egen stavning lika väl som han hade sin egen konst att laga mat, nedskrev han på sin vägg följande anmärkningsvärda ord: Carpes Högras En vinter hade regnskurarna funnit för gott att utplåna det S, som avslutade det första ordet och<noinclude> <references/></noinclude> kgpp28xjtvq3awthlwrqsnyummh9n98 104 227233 661103 2026-11-01T09:32:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det G, som befann sig i början av det tredje or­ det, så att nu kvarstod endast: Carpe Ho ras. Tiden och regnet hade på så sätt förvandlat en helt vanlig notis om en maträtt till en vishetsregel. (Carpe horas betyder: tag vara på tim­ marna, använd tiden). Sålunda befanns att fader Hucheloup, som icke var fullt kunnig i sitt modersmål, likväl kunde la­ tin; att en filosofisk fars hade utgått från hans kök, och att han, som icke önskade mer än gå utan...' 661103 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 525 —}}</noinclude>det G, som befann sig i början av det tredje or­ det, så att nu kvarstod endast: Carpe Ho ras. Tiden och regnet hade på så sätt förvandlat en helt vanlig notis om en maträtt till en vishetsregel. (Carpe horas betyder: tag vara på tim­ marna, använd tiden). Sålunda befanns att fader Hucheloup, som icke var fullt kunnig i sitt modersmål, likväl kunde la­ tin; att en filosofisk fars hade utgått från hans kök, och att han, som icke önskade mer än gå utanpå Caréme, hade blivit jämställd med Horatius. Och det märkvärdiga var, att skriften ock­ så betydde: stig in i mitt värdshus. Intet av allt detta återstår nu. Mondétourlabyrinten hade år 1847 blivit genombruten och öpp­ nad och förmodligen existerar den för närvarande icke längre. Chanvrcrire-gatan och Korint hava försvunnit under Rambutue-gatans stenläggning. Som vi hava omtalat, så var Korint en sam­ lingsplats för Courfeyrac och hans vänner. Det var Grantaire, som hade upptäckt Korint. Han hade gått in där med anledning av Carpe Horas och hade sedermera återvänt dit pä grund av<noinclude> <references/></noinclude> diukg4qyu8pjewkeefzoralvxuwg16a 104 227234 661104 2026-11-01T09:32:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Carpes au Gras. Man åt, drack, skrek och lar­ made. Man betalade helt litet, man betalade ore­ gelbundet, man betalade alls inte; men man var alltid välkommen. Fader Hucheloup var en ge­ mytlig och trevlig man. Den gode Hucheloup var en krögare med mu­ stascher och av ett egendomligt slag. Han gick alltid omkring med en min, som om han var vid dåligt humör och såg ut, som om han ville skräm­ ma sina gäster; han mumlade alltid något mellan tänderna, d... 661104 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 526 —}}</noinclude>Carpes au Gras. Man åt, drack, skrek och lar­ made. Man betalade helt litet, man betalade ore­ gelbundet, man betalade alls inte; men man var alltid välkommen. Fader Hucheloup var en ge­ mytlig och trevlig man. Den gode Hucheloup var en krögare med mu­ stascher och av ett egendomligt slag. Han gick alltid omkring med en min, som om han var vid dåligt humör och såg ut, som om han ville skräm­ ma sina gäster; han mumlade alltid något mellan tänderna, då någon kom in, och han såg ut att ha större lust att råka i dispyt med dem än att servera dem supé. Men trots allt, var man alltid välkommen. Hans märkvärdiga sätt hade skaffat honom många kunder och en hel del ungdomar brukade säga till varandra: Kom så gå vi och titta på fader Hucheloup. Han hade varit fäktmästare. Rätt som det var gav han plötsligt upp ett gap­ skratt. Om han också förde ett grovt språk, så var han dock i grund och botten en godmodig fyr samt komisk, fast han hade ett tragiskt utse­ ende; ett av hans största nöjen var att skräm­ ma folk, ungefär som när man skrämmer någon med en snusdosa, vilken har formen av en pistol. Nysningen följer på smällen.<noinclude> <references/></noinclude> fdy38sv5t6ac34m1gi99t38zwdbqgx7 104 227235 661105 2026-11-01T09:32:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hade en hustru, mor Hucheloup, som var både skäggig och mycket ful. Omkring 1830 dog fader Hucheloup. Med ho­ nom försvann hemligheten hur man lagade carpes au gras. Hans sorgsna änka fortsatte att dri­ va värdshusrörelsen. Men maten försämrades och blev oätbar; vinet, som alltid varit dåligt, blev nu omöjligt att dricka. Courfeyrac och hans vänner besökte dock fortfarande Korint, av medlidande sade Bossuet. Änkan Hucheloup var klumpig och andfådd... 661105 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 527 —}}</noinclude>Han hade en hustru, mor Hucheloup, som var både skäggig och mycket ful. Omkring 1830 dog fader Hucheloup. Med ho­ nom försvann hemligheten hur man lagade carpes au gras. Hans sorgsna änka fortsatte att dri­ va värdshusrörelsen. Men maten försämrades och blev oätbar; vinet, som alltid varit dåligt, blev nu omöjligt att dricka. Courfeyrac och hans vänner besökte dock fortfarande Korint, av medlidande sade Bossuet. Änkan Hucheloup var klumpig och andfådd, men hon besatt en rikedom av minnen på lantliga upplevelser, vilka hon brukade berätta på ett så lustigt språk, att man glömde det intetsägande i själva berättelsen. Salen en trappa upp, där man serverade, var ett stort långt rum, fullproppat med taburetter, pallar, stolar, bänkar och bord tillsammans med ein gammal biljard. Man kom dit upp medels spiraltrappan, vilken befann sig i ett hörn av sa­ len uti ett fyrkantigt hål, som liknade en skeppslucka. Denna sal upplystes av ett enda smalt fönster och av en alltid brinnande lampa. Alla möbler, som borde haft fyra fötter, sågo ut som om de blott hade tre. De vitmålade väggarna ägde in­<noinclude> <references/></noinclude> p6u0wdnk6lg31gpndad4nh9vssz67sc 104 227236 661106 2026-11-01T09:32:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga andra prydnader än denna vers, vilken var skriven till madame Hucheloups ära: På avstånd häpnad, närmare likväl fasa väcker, På djärva näsans spets en vårta ut sig sträcker Man darrar var sekund, att bort hon snyter den. Och att en vacker dag, den täpper mun igen. Detta var skrivet direkt på väggen. Fru Hucheloup, som på så sätt var avporträtterad här, gick varj'e dag, från morgon till kväll, helt lugnt förbi dessa varelser. Två tjänsteflick...' 661106 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 528 —}}</noinclude>ga andra prydnader än denna vers, vilken var skriven till madame Hucheloups ära: På avstånd häpnad, närmare likväl fasa väcker, På djärva näsans spets en vårta ut sig sträcker Man darrar var sekund, att bort hon snyter den. Och att en vacker dag, den täpper mun igen. Detta var skrivet direkt på väggen. Fru Hucheloup, som på så sätt var avporträtterad här, gick varj'e dag, från morgon till kväll, helt lugnt förbi dessa varelser. Två tjänsteflickor, kallade Matelote och Gibelotte, hjälpte fru Hucheloup med att ställa fram krusen med blått vin oclide olika sor­ ters maträtter, vilka serverades åt de hungrande på stentallrikar. Matelote, en stor, klumpig, rödbrusig och skrikande kvinna, hade varit salig Hucheloups favoritsultainna, och hon var fulare än något vidunder; men eftersom det är opassan­ de att tjänsteanden har något försprång framför matmodern, så var hon betydligt mindre ful än fru Hucheloup själv. Gibelotte, lång, spenslig, med sjukligt vit hy, med djupt liggande ögon och ögonlock, vilka tycktes vilja falla tillliopa, alltid trött och maktlös, alltid kroniskt sömnig, var först uppe och sist i säng, passade upp alla, till och med den andre tjänsteanden, var alltid tyst och stilla<noinclude> <references/></noinclude> 9vkti8yyf6oo0m3b7m3l30r3kb5nlds 104 227237 661107 2026-11-01T09:33:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och smålog trots sin trötthet med ett sömnigt småleende. Det fanns en spegel ovanför disken. Ovanför dörren till matsalen kunde man läsa följande verser, skrivna med krita av Courfyrac: Bjud om du kan och ät om du vågar.' 661107 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 529 —}}</noinclude>och smålog trots sin trötthet med ett sömnigt småleende. Det fanns en spegel ovanför disken. Ovanför dörren till matsalen kunde man läsa följande verser, skrivna med krita av Courfyrac: Bjud om du kan och ät om du vågar.<noinclude> <references/></noinclude> hkn9m98fr332oehj2ze5biv0l7xuffq 104 227238 661108 2026-11-01T09:33:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Just som de tagit sin första östra, uppenbara­ de sig i tabukan ett huvud och en röst sade: — Jag gick förbi. En underbar lukt av Brieost märktes redan ute på gatan och därför gick jag hit in. Det var Grantaire. Grantaire hämtade en tablett och satte sig. Så snart Gibelotte fått syn på Grantaire, ställde hon två buteljer vin framför honom. Detta var således tre tillsamman. — Tänker du tömma båda flaskorna? frågade Laigle Grantaire. Grantaire svar...' 661108 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 531 —}}</noinclude>Just som de tagit sin första östra, uppenbara­ de sig i tabukan ett huvud och en röst sade: — Jag gick förbi. En underbar lukt av Brieost märktes redan ute på gatan och därför gick jag hit in. Det var Grantaire. Grantaire hämtade en tablett och satte sig. Så snart Gibelotte fått syn på Grantaire, ställde hon två buteljer vin framför honom. Detta var således tre tillsamman. — Tänker du tömma båda flaskorna? frågade Laigle Grantaire. Grantaire svarade: — Det är nog bara du, som finner det mycket. Jag har aldrig blivit rädd för två flaskor. De andra började äta, Grantaire började dric­ ka. En halvbutelj tömdes i ett enda drag. — Man kunde tro, att du har hål i magen! sade Laigle. — Men du har visst hål på armbågen, sade Grantaire. Och efter att ha tömt sitt glas, forfor han: — Skämt åsido, du gravallvarlige broder, din rock är något gammal. — Det är precis, vad jag önskar, svarade La­ igle. Därför äro vi också goda vänner, min rock<noinclude> <references/></noinclude> 7e2prmflfnaiszwcafkmdd5g5wdu6we 104 227239 661109 2026-11-01T09:33:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och jag. Han har antagit just den form, jag ön­ skar, han besvärar mig icke på något vis, han lämpar sig efter alla mina rörelser, och den är ut­ märkt, emedan den håller mig varm. Gamla roc­ kar äro gamla vänner. — Du har rätt, utbrast Joly, som nu blandade sig i samtalet; en gammal rock är en gammal vän. — Säkert, sade Grantaire. I synnerhet då det sägs av en person, som har svår snuva. — Grantaire, frågade Laigle, kommer du från boulevard...' 661109 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 532 —}}</noinclude>och jag. Han har antagit just den form, jag ön­ skar, han besvärar mig icke på något vis, han lämpar sig efter alla mina rörelser, och den är ut­ märkt, emedan den håller mig varm. Gamla roc­ kar äro gamla vänner. — Du har rätt, utbrast Joly, som nu blandade sig i samtalet; en gammal rock är en gammal vän. — Säkert, sade Grantaire. I synnerhet då det sägs av en person, som har svår snuva. — Grantaire, frågade Laigle, kommer du från boulevarden? — Nej. — Joly och jag sågo, när kortégen gick förbi. — Det var ett vackert skådespel, sade Joly. — Vad denna gata ändå är lugn, utropade La­ igle. Vem kan väl här ana, att hela Paris är upp och nedvänt i detta ögonblick. Man liksom kän­ ner, att här förut varit en mängd kloster. Det fin­ nes en lista hos Breul ocli Sauval och hos abbé Lebeuf, där alla kloster stå uppräknade. Här har funnits idel kloster, och här vimlade det av mun­ kar med skor och utan skor, rakade och skäggiga, grå, svarta och vita, franciskor, minoriter, kapusiner, karmeliter, augustiner, såväl stora som små, unga och gamla. Här frodades de.<noinclude> <references/></noinclude> bewz0k1r5jg7aa3bn7t4pi598x9vmkl 104 227240 661110 2026-11-01T09:33:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tala icke om munkar, avbröt Grantaire, man riktigt känner, hur det kryper. Därpå utbrast han: — Fy tusan! Jag har fått ett skämt ostron. Nu blir jag hypokonder! Ostronen äro skämda och serveringsflickorna fula, jag hatar hela männi­ skosläktet; alldeles nyss gick jag på Richelieugatan förbi det offentliga biblioteket. Denna mas­ sa kråkfötter! Allt det där har skrivits förut! Vad var det för en obskyr människa, som sade, att vi äro tvåtota dju...' 661110 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 533 —}}</noinclude>— Tala icke om munkar, avbröt Grantaire, man riktigt känner, hur det kryper. Därpå utbrast han: — Fy tusan! Jag har fått ett skämt ostron. Nu blir jag hypokonder! Ostronen äro skämda och serveringsflickorna fula, jag hatar hela männi­ skosläktet; alldeles nyss gick jag på Richelieugatan förbi det offentliga biblioteket. Denna mas­ sa kråkfötter! Allt det där har skrivits förut! Vad var det för en obskyr människa, som sade, att vi äro tvåtota djur utan fjädrar! Och sedan mötte jag en vacker flicka, som jag kände, en flicka vacker som en vårdag och värdig att heta Flora och hänförd, förtjust, lycklig och i sjunde himme­ len, denna stackars varelse, emedan dagen förut en förskräcklig bankir med koppärrigt ansikte hade nedlåtit sig till att fria till henne. Kvinnan söker icke blott efter älskaren utan även efter försörjaren, och katten jagar både råttor och fåg­ lar. Det är knappast två månader sedan det där flickebarnet satt i en vindskupa och sydde märlor i snörliv eller vad det nu var! Hon sydde dagen lång, hon hade en tältsäng, gladde sig åt en blom­ kruka och var nöjd. Nu skall hon gifta sig med en bankir. Jag träffade detta offer i dag på mor­ gonen i den mest belåtna sinnesstämning. Det Victor Hugo X 10<noinclude> <references/></noinclude> i0f7bdmu66kf41jh0l9hx4vzhywztpe 104 227241 661111 2026-11-01T09:33:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avsky'ärda är att denna idiotiska flicka var lika vacker i dag som i går. Hennes penningstinne älskare skymtade icke i ett enda anletsdrag. Ro­ sorna ha den fördelen eller nackdelen över kvin­ norna, att spåren efter maskarna synas på dem. Det finns icke mera någon moral och till vittne på detta tager jag kärlekens symbol, myrten, kri­ gets symbol, lagern, fredens symbol, olivkransen, äpplet, som höll på att kväva Adam, samt fikon­ trädet, ursprunget...' 661111 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 534 —}}</noinclude>avsky'ärda är att denna idiotiska flicka var lika vacker i dag som i går. Hennes penningstinne älskare skymtade icke i ett enda anletsdrag. Ro­ sorna ha den fördelen eller nackdelen över kvin­ norna, att spåren efter maskarna synas på dem. Det finns icke mera någon moral och till vittne på detta tager jag kärlekens symbol, myrten, kri­ gets symbol, lagern, fredens symbol, olivkransen, äpplet, som höll på att kväva Adam, samt fikon­ trädet, ursprunget till allt vad kjolar heter. Vilja ni veta vad rätt och rättvisa är? Gallerna ville äga Clusium, som Rom beskyddar och därför frå­ gar, vad denna stad förbrutit sig mot gallerna. Brennus svarar: Vi rikta samma anklagelse mot Clusium som ni kunnat framställa mot Alba, mot Fidenm, mot equer, volsker och sabiner. De voro era grannar. Clusierna äro våra. Ni ha plundrat Alba oclivi önska Clusium. Rom svarade: — Ni komma ej att intaga Clusium. Brennus erövrade Rom ocli utropar sedan: — Ve de besegrade! Detta kallas för rättvisa! Vilka rovdjur äro icke vi människor! Örnar! örnar! Jag ryser vid tanken på allt detta. Han räckte fram sitt glas till Joly, som fyllde det, tömde det sedan i ett drag samt fortsatte<noinclude> <references/></noinclude> 0g8c1qikg63rr6lch67wmq7hn3jjvdc 104 227242 661112 2026-11-01T09:34:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'därpå, utan att någon lagt märke till att han tömt vinglaset: — Brennus, som erövrade Rom, är en örn; ban­ kiren, som tager grisetten, är även han en örn. Skamkänslan saknas hos båda. Lita icke på den. Det finns blott en enda pålitlig sak i världen, vi­ net! Vilken åsikt du än har, om du håller på den magra tuppen, som kantonen Uri, eller på den feta, som kantonen Glaris, det spelar ingen roll, blott man dricker. Du kan tala om boulevarder, kort...' 661112 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 535 —}}</noinclude>därpå, utan att någon lagt märke till att han tömt vinglaset: — Brennus, som erövrade Rom, är en örn; ban­ kiren, som tager grisetten, är även han en örn. Skamkänslan saknas hos båda. Lita icke på den. Det finns blott en enda pålitlig sak i världen, vi­ net! Vilken åsikt du än har, om du håller på den magra tuppen, som kantonen Uri, eller på den feta, som kantonen Glaris, det spelar ingen roll, blott man dricker. Du kan tala om boulevarder, kortéger och annat sådant. Eller att det skall bliva en ny revolution? Jag häpnar över denna brist på uppslag hos den gode Guden. Då och då måste han lappa samman några sprickor i tingens ordning. Än hakar det upp sig och än går det på tok. Genast en revolution! Den gode Guden skulle ständigt behöva ha handskar på sig, när han måste syssla med all denna smörja. I hans ställe skulle jag ordna allt mycket bekvä­ mare, jag skulle inte varje ögonblick ändra om min maskin, jag skulle låta människosläktet fort­ sätta i sina gamla banor, jag skulle lägga maska till maska utan att rycka av tråden, jag skulle icke tala några nymodigheter och icke ha så stor och omväxlande repertoar. Vad ni kalla för fram­ steg, beror på tvenne drivkrafter, människorna<noinclude> <references/></noinclude> 367429xzok644m8fxammlorr969sspr 104 227243 661113 2026-11-01T09:34:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och händelserna. Men sorgligt nog bli stundom undantagen en nödvändighet. Både ifråga om händelserna och människorna räcker ej det van­ liga. Bland människorna behövas stundom snil­ len och bland historiens tilldragelser revolutioner. Dessa stora händelser äro den högsta lagen, som tingens vanliga ordning icke kan undvara och vid åsynen av kometerna skulle man frestas att tro, att själva himmelen hade behov av improviserade skådespelare. När man minst... 661113 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 536 —}}</noinclude>och händelserna. Men sorgligt nog bli stundom undantagen en nödvändighet. Både ifråga om händelserna och människorna räcker ej det van­ liga. Bland människorna behövas stundom snil­ len och bland historiens tilldragelser revolutioner. Dessa stora händelser äro den högsta lagen, som tingens vanliga ordning icke kan undvara och vid åsynen av kometerna skulle man frestas att tro, att själva himmelen hade behov av improviserade skådespelare. När man minst väntar det, placerar Gud en meteor på fästet. Man överraskas av en egendomlig stjärna, som efter sig drager en jät­ telik svans. Detta förorsakar Cesars död. Brutus giver honom ett knivhugg och vår herre ger honom nådestöten med sin komet. Ritsch, ratsch, så ha vi norrskenet eller en revolution eller en stor man; 93 skrives med stora bokstäver, Na­ poleon träder fram och kometen från år 1811 svä­ var överst på anslagstavlan! Denna vackra, blå affisch, som runt om prydes med oväntade flam­ mor! Bom! Bom! En enastående föreställning. Rikta blickarna uppåt, idioter! Allt har ett slut, stjärnorna likaväl som lustspelen. Gode Gud, det är för mycket och det är icke tillräckligt. All denna hjälp, som vi få från undantagen, ser så riklig ut, men är dock ett tecken på fattigdom.<noinclude> <references/></noinclude> onglsy8efv3szpy0s1n49n6e21tm2ej 104 227244 661114 2026-11-01T09:34:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mina vänner, Försynen är tvungen att gripa till alla medel för att klara sig. Vad bevisar en re­ volution: Att Gud befinner sig i trånginål. Han gör en statskupp, emedan den är ett medel att förena nutiden med framtiden och emedan han själv icke på annat sätt kunnat splitsa samman de båda ändarna. Allt detta visar att jag gissat rätt ifråga om Jehovah; när man ser en sådan massa missförhållanden överallt, så mycken små­ aktighet och gnidighet och...' 661114 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 537 —}}</noinclude>Mina vänner, Försynen är tvungen att gripa till alla medel för att klara sig. Vad bevisar en re­ volution: Att Gud befinner sig i trånginål. Han gör en statskupp, emedan den är ett medel att förena nutiden med framtiden och emedan han själv icke på annat sätt kunnat splitsa samman de båda ändarna. Allt detta visar att jag gissat rätt ifråga om Jehovah; när man ser en sådan massa missförhållanden överallt, så mycken små­ aktighet och gnidighet och elände och futtighet både på jorden coh i himmelen, allt ifrån fågeln, som icke har ett näste, ända till mig, som icke har hundratusen i räntor, när man ser människor­ nas urgamla lopp för att nu icke tala om konung­ arnas, som visas av prinsen av Condé, som häng­ de sig, av vintern, som icke är annat än ett hål i himlavalvet, genom vilket det blåser kallt; av de stora luckorna och trasorna i den morgonrodnad, som lyser över bergstopparna, av daggdrop­ parna, dessa falska pärlor, av rimfrosten, denna stass. Jag kan fortsätta med att tala om en mänsklighet i upplösning och historiens trådslitna väv, om fläckarna i solen och månen, om det elände, man finner överallt, och detta kommer mig att misstänka, att Gud icke är rik. Det ser ut, som om han vore det, det är sant, men han är<noinclude> <references/></noinclude> a6u37o58gn3lmlz5ed6mfhlziyzva7l 104 227245 661115 2026-11-01T09:34:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ständigt i svårigheter. Han ställer till med en revolution på samma sätt som en utfattig affärs­ man med en bal. Man får icke döma försynen efter det yttre skenet. Bakom det förgyllda him­ lavalvet skymtar jag en fattig värld. Även i uni­ versum finnes det något som heter bankrutt. Det är därför, som jag är missbelåten. Nu skriva vi den 5 juni och det är nästan natt; från och med i dag på morgonen har jag väntat på att det skulle bli ljust. Men...' 661115 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 533 —}}</noinclude>ständigt i svårigheter. Han ställer till med en revolution på samma sätt som en utfattig affärs­ man med en bal. Man får icke döma försynen efter det yttre skenet. Bakom det förgyllda him­ lavalvet skymtar jag en fattig värld. Även i uni­ versum finnes det något som heter bankrutt. Det är därför, som jag är missbelåten. Nu skriva vi den 5 juni och det är nästan natt; från och med i dag på morgonen har jag väntat på att det skulle bli ljust. Men dagern har icke kommit och jag kan slå vad om att den icke kommer i dag. Detta är en brist på punktlighet, som man kunnat vänta av en dåligt avlönad kontorist. Ja, alliihop är illa ordnat, ingenting passar riktigt samman, den gamla världen är full av sprickor och jag ställer mig på kritikens sida. Allt är på tok i hela värl­ den. Det är alldeles som med barnen, de som vilja ha dem, få icke några, och de, som vilja slippa dem, få. Summa summarium: Jag är för­ baskad! Dessutom tycker jag icke om att se den skallige Laigle från Meaux. Jag känner mig förödmjukad av att tänka på, att jag lever sam­ tidigt med den stackaren. Men lägg märke till att jag kritiserar men icke förolämpar. Världen är, sådan den är. Jag talar utan ond avsikt och för att lätta mitt samvete. Mottag evige Fader,<noinclude> <references/></noinclude> n1gqdlpgiuk94nfimn4cox03hjc8yjx 104 227246 661116 2026-11-01T09:34:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'försäkran om min utsökta högaktning! Vid alia Olympens och himmelens Gudar, jag skapades icke till parisare, det vill säga till att ständigt slungas som en boll mellan tvenne racketar från dagdrivarnas till skränfockarnas grupper! Jag skapades till turk, till att dagen lång se Österlan­ dets ungmör utföra de lidelsefulla egyptiska dan­ ser, vilka likna drömmarna hos en kysk man, eller till att bli en lantman i Beauce eller en venetiansk ädling, omgive... 661116 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 539 —}}</noinclude>försäkran om min utsökta högaktning! Vid alia Olympens och himmelens Gudar, jag skapades icke till parisare, det vill säga till att ständigt slungas som en boll mellan tvenne racketar från dagdrivarnas till skränfockarnas grupper! Jag skapades till turk, till att dagen lång se Österlan­ dets ungmör utföra de lidelsefulla egyptiska dan­ ser, vilka likna drömmarna hos en kysk man, eller till att bli en lantman i Beauce eller en venetiansk ädling, omgiven av förnäma damer, eller till en tysk dussinfurste, som bidrager med en halv sol­ dat till den Habsburgska armén och tillbringar sina fristunder med att torka sina strumpor på haggtornshäckarna, vilka utgöra gränsen för hans rike! Det var till sådana öden, jag föddes! Jag sade verkligen till turlc och jag står fast vid det­ ta! Jag förstår icke, varför man har så mycket att anmärka på turkarna! Det finnes mycket gott hos Muhammed och jag hyser den största vörd­ nad för den, som uppfunnit odaliskernas harem ocli paradisets hourisl Det tillkommer icke oss att klandra islam, den enda religion, vilken be­ står sig med en hönsgård! På detta måste vi tömma en bägare! Världen är ett stort misstag! Det förefaller, som om alla dessa dumhuvuden ville börja på att slåss mitt i sommaren, när de<noinclude> <references/></noinclude> drah2he1lxck3q6cbphz7h6c06uma68 104 227247 661117 2026-11-01T09:34:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i stället kunde resa bort med ett flickebarn vid armen och ute i naturen inandas doften från den ofantliga tekopp, som heter nyslagna ängar! Det tar sannerligen intet slut på dumheterna! En gammal trasig lykta, som jag alldeles nyss såg hos en lumphandlare, väckte hos mig följande tanke: Tiden är inne att upplysa mänskligheten! Nu är jag åter dyster! Så blir det, när man tår ett ostron eller en revolution i vrångstrupen! Vil­ ken ryslig gammal värld!... 661117 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 540 —}}</noinclude>i stället kunde resa bort med ett flickebarn vid armen och ute i naturen inandas doften från den ofantliga tekopp, som heter nyslagna ängar! Det tar sannerligen intet slut på dumheterna! En gammal trasig lykta, som jag alldeles nyss såg hos en lumphandlare, väckte hos mig följande tanke: Tiden är inne att upplysa mänskligheten! Nu är jag åter dyster! Så blir det, när man tår ett ostron eller en revolution i vrångstrupen! Vil­ ken ryslig gammal värld! Man anstränger sig till det yttersta, prostituerar sig, dödar och offrar sitt liv, och man vänjer sig vid allt! Efter detta vältalighetsprov råkade Grantaire ut för ett välförtjänt hostanfall. — Apropå revolution, sade Joly så ser det verkligen ut, som om Marius skulle vara förälskad. — Har man reda på i vem? frågade Laigle. — Nej. — Nej? — Nej, säger jag dig ju! — Marius' förälskelser äro obegripliga, utbrast Grantaire. Marius är en dimma, ocl ihan har väl funnit ett moln. Marius är av poetisk natur. Den, som är poet, är galen, Timbraeus' Apolio. Ma­ rius och hans Maria eller Marie eller Mariette el­ ler hans Marion, det måtte sannerligen vara ett<noinclude> <references/></noinclude> k1yvxlhlue1wxuwoucoabtvwlv8xhbv 104 227248 661118 2026-11-01T09:35:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lustigt älskande par. Jag förstår fullkomligt, hur det är. Det är en extas, och en så stor, att de glömma att Icyssas. Det är en kyskhet pä jorden, men de förena sig i evigheten. De äro själar, vil­ ka äga sinnen. De omfamna varandra bland stjärnorna. Grantaire började nu förtära sin andra butelj vin och måhända skulle han börjat en ny lång be­ rättelse, om icke en person visat sig i det fyrkan­ tiga takhålet. Det var en pojke, icke fullt tio å...' 661118 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 541 —}}</noinclude>lustigt älskande par. Jag förstår fullkomligt, hur det är. Det är en extas, och en så stor, att de glömma att Icyssas. Det är en kyskhet pä jorden, men de förena sig i evigheten. De äro själar, vil­ ka äga sinnen. De omfamna varandra bland stjärnorna. Grantaire började nu förtära sin andra butelj vin och måhända skulle han börjat en ny lång be­ rättelse, om icke en person visat sig i det fyrkan­ tiga takhålet. Det var en pojke, icke fullt tio år gammal, trasig, mycket liten, gul, med ett ansik­ te, som liknade en åsnas, men med kvicka ögon ocli stor peruk och för övrigt alldeles genomblöt av regnet; den uppsyn han visade tycktes helt belåten. Utan att tveka gjorde barnet sitt val emellan de tre, fastän han tydligen icke kände någon av dem; han vände sig till Laigle från Meaux. — Är det herrn, som är herr Bossuet? frågade han. — Det är mitt binamn, svarade Laigle. Vad vill du mig? — Jo, hör här! En lång blond herre sade till mig i boulevarden: 'Känner du till mor Hucheloup? Jag svarade: 'Ja. Chanvrerie-gatan, änka efter gubben. Han sade då till mig: 'Gå dit. Där skall<noinclude> <references/></noinclude> sfb4y7fwb2khp6dpaaxoeghf3antta7 104 227249 661119 2026-11-01T09:35:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du finna herr Bossuet, och du skall säga till ho­ nom å mina vägnar: A-B-C. Det är väl något skämt, inte sant? Men han gav mig tio sou. — Joly, låna mig tio sou, sade Laigle ocli vän­ dande sig till Grantaire sade han: — Grantaire, låna du mig även tio sou. Detta blev sammanlagt tjugo sou, vilka Laigle gav åt barnet. — Tack, herre, sade den lille gossen. — Vad heter du? frågade Laigle. — Navet, Gavroches vän. — Stanna hos oss, sade Laigle....' 661119 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 542 —}}</noinclude>du finna herr Bossuet, och du skall säga till ho­ nom å mina vägnar: A-B-C. Det är väl något skämt, inte sant? Men han gav mig tio sou. — Joly, låna mig tio sou, sade Laigle ocli vän­ dande sig till Grantaire sade han: — Grantaire, låna du mig även tio sou. Detta blev sammanlagt tjugo sou, vilka Laigle gav åt barnet. — Tack, herre, sade den lille gossen. — Vad heter du? frågade Laigle. — Navet, Gavroches vän. — Stanna hos oss, sade Laigle. — Ät frukost med oss, sade Grantaire. Gossen svarade: — Det kan jag icke, jag är med i kortégen, det är jag som ropar: Ned med Poloniac. Han bestod dem en lång skrapning med foten, vilket betecknade en utsökt artighet, och gicl<sin väg. När pojken gått, tog Grantaire till ordet: — Det där var verkligen gamängen. Det fin­ nes en mängd olika slag av gamänger. Man har kockgamängen eller kökspojken, bagargamängen eller bagarkladden, lakejgamängen, sjömansgamängen, soldatgamängen, kungsgamängen samt gudsgamängen, som man brukar kalla Bambino.<noinclude> <references/></noinclude> 9yw9cq3s7gggxz7bd36ku8das9d1yzw 104 227250 661120 2026-11-01T09:35:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under tiden hade LaigIe försjunkit i tankar; han sade nied halvhög röst: — A-B-C, det vill säga: Lamarques begrav­ ning. — Den långe, blonde herrn, anmärkte Grantaire, var Enjolras; det var han, som skickade poj­ ken. — Gå vi dit? frågade Bossuet. — Det regnar, sade Joly. Jag har svurit att gå i elden, icke i vattnet. Jag vill icke hava värre snuva. — Jag stannar här, sade Grantaire. Jag före­ drar en frukost framför en begravning. — Alltså:...' 661120 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 543 —}}</noinclude>Under tiden hade LaigIe försjunkit i tankar; han sade nied halvhög röst: — A-B-C, det vill säga: Lamarques begrav­ ning. — Den långe, blonde herrn, anmärkte Grantaire, var Enjolras; det var han, som skickade poj­ ken. — Gå vi dit? frågade Bossuet. — Det regnar, sade Joly. Jag har svurit att gå i elden, icke i vattnet. Jag vill icke hava värre snuva. — Jag stannar här, sade Grantaire. Jag före­ drar en frukost framför en begravning. — Alltså: Vi stanna kvarl sade Laigle. Nå­ väl, låtom oss drickal Förresten kan man mycket väl vara borta från begravningar utan att vara borta ifrån upploppet. — Jaha, upploppet, det är jag med om! utro­ pade Joly. Laigle gnuggade sina händer. — Det skall således bliva en återupprepning av 1830 års revolution. — Er revolution intresserar mig icke, sade Grantaire. Jag klandrar icke den nuvarande re­ geringen. Det är en krona, som är fodrad med<noinclude> <references/></noinclude> h9087ssmzjvm88qtalinf35a1gi2ugp 104 227251 661121 2026-11-01T09:35:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en bomullsmössa, så att den icke skaver. Det är en spira med en paraply i ändan. — Jag tänker att den gode Ludvig Philip i denna väderlek kan göra dubbel nytra med sitt kungadöme; han kan vända spiran emot folket och slå upp paraplyändan emot himmelen. Salen var mörk; jtocka, täta moln borttogo den smula dager, som fanns. Ingen människa syntes till varken i värdushuset eller ute på gatan; hela världen tycktes ha gått för att åse "det, som skulle hä...' 661121 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 544 —}}</noinclude>en bomullsmössa, så att den icke skaver. Det är en spira med en paraply i ändan. — Jag tänker att den gode Ludvig Philip i denna väderlek kan göra dubbel nytra med sitt kungadöme; han kan vända spiran emot folket och slå upp paraplyändan emot himmelen. Salen var mörk; jtocka, täta moln borttogo den smula dager, som fanns. Ingen människa syntes till varken i värdushuset eller ute på gatan; hela världen tycktes ha gått för att åse "det, som skulle hända". — Är det middag eller midnatt? utbrast Bossuet. Man kan ju icke ens skymta någonting. Gibelotte, tag hit ljus! Grantaire föreföll sorgsen och han drack myc­ ket. — Enjolras föraktar mig, mumlade han. Enjolras har sagt: Joly är sjuk. Grantaire är druc­ ken. Det var till Bossuet, som han skickade navet. Om han hade bett mig komma, så skulle jag hava följt med. Så mycket sämre för En­ jolras, jag följer icke med på hans begravning. När detta beslut blivit fattat, rörde sig icke varken Joly eller Grantaire ifrån stället. .Omkring klockan två på eftermiddagen var bordet, vid vil­ ket de sutto, fyllt av tomma buteljer. Två ljus<noinclude> <references/></noinclude> h0zmsfrojpm9yjjxopw695w12a1y0gj 104 227252 661122 2026-11-01T09:35:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brunno nu, det ena i en gammal mässingsstake, det andra var nedstucket i halsen på en trasig butelj. Grantaire hade lockat Joly och Bussuet att även dricka vin; Bossuet och Joly hade åter­ fört Grantaire till glädje. Vad Grantaire beträf­ far, så hade han sedan klockan tolv övergått från att dricka vin; vinet är blott en medelmåttig till­ fredsställelse. Hos den verklige alkoholisten har den endast en uppgift att fylla, den att tillfreds­ ställa begär... 661122 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 545 —}}</noinclude>brunno nu, det ena i en gammal mässingsstake, det andra var nedstucket i halsen på en trasig butelj. Grantaire hade lockat Joly och Bussuet att även dricka vin; Bossuet och Joly hade åter­ fört Grantaire till glädje. Vad Grantaire beträf­ far, så hade han sedan klockan tolv övergått från att dricka vin; vinet är blott en medelmåttig till­ fredsställelse. Hos den verklige alkoholisten har den endast en uppgift att fylla, den att tillfreds­ ställa begäret. Med avseende på rus finns det en svart magi och en vit magi; vinet är den vita magin. Grantaire drack för att kunna kasta sig i drömmeriets avgrund. Att ruset i all sin avsky­ värdhet bemäktigade sig honom, hejdade honom icke, utan lockade honom i stället. Nu hade han lämnat flaskan och tagit till sejdeln i stället. Sejdeln är avgrunden. Han hade icke tillgång till opium eller haschiscli för ögonblicket, men efter­ som han ville hölja sin hjärna i dunkel, så tog han sin tillflykt till en ryslig blandning av bränn­ vin, porter och absint, vilken åstadkommer den mest fruktansvärda dvala. Ångorna av dessa tre drycker, öl, brännvin ocli absint, tillsluta själen. De skänka ett tredubbelt mörker, den himmelska fjärilen drunknar däri och där bildas ett töcken, tjockt som flädermusens vinge, tre stumma furier,<noinclude> <references/></noinclude> labtqad333krn2tcazfiaxs8babsv5x 104 227253 661123 2026-11-01T09:35:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'maran, natten, döden, vilka sväva omkring den sovande Psyke. Grantaire hade ännu icke nått detta sista sorg­ liga stadium; långt därifrån. Han var särdeles glad och Bossuet ocliJoly gåvo icJ<e efter för ho­ nom. De drucko med varandra. Grantaire lät de allvarligaste ocli egendomligaste tankar och ord åtföljas av märkvärdiga gester; nan stödde med värdighet sin vänstra knutna hand emot sitt knä och höll sin arm i rät vinkel; han hade knutit upp sin...' 661123 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 546 —}}</noinclude>maran, natten, döden, vilka sväva omkring den sovande Psyke. Grantaire hade ännu icke nått detta sista sorg­ liga stadium; långt därifrån. Han var särdeles glad och Bossuet ocliJoly gåvo icJ<e efter för ho­ nom. De drucko med varandra. Grantaire lät de allvarligaste ocli egendomligaste tankar och ord åtföljas av märkvärdiga gester; nan stödde med värdighet sin vänstra knutna hand emot sitt knä och höll sin arm i rät vinkel; han hade knutit upp sin halsduk och han red grensle Över stolen; sitt fyllda glas höll han i sin högra hand och han tilltalade den ston-äxta uppasserskan Matelote med följande ord: — Öppna palatsets portar! Må hela världen tillhöra franska akademien och må den äga rät­ tighet att omfamna fru Kucheloup, skål! Han vände sig till Fru Kucheloup ocli tilläde: — Åldriga ocli genom bruket helgade kvinna, kom närmare, så att jag får betrakta dig. Joly utropade: — Babelote och Gibelotte, läto icke Grantaire få mera att dricka. Han förslösar sina pengar som en galning. Han har redan kastat bort två francs ocli nittiofem centimer på drycker sedan i morse.<noinclude> <references/></noinclude> l6am53pee7k3fwew5q4ctxpds2vhvup 104 227254 661124 2026-11-01T09:36:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Grantaire inföll: — Vem är det, som utan min tillåtelse flyttat ned stjärnorna och satt dem på bordet i stället för ljus? Bossuet var tämligen drucken, men han hade bevarat sitt lugn. Han hade satt sig med ryg­ gen tätt intill det öppna fönstret, så att regnet öste utefter hans rygg, och han betraktade sina två vänner. Plötsligt hörde han bakom sig ett oväsen, has­ tiga steg åtföljda av ropen: Till vapen! Han vände sig om och varseblev på Sain...' 661124 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 547 —}}</noinclude>Grantaire inföll: — Vem är det, som utan min tillåtelse flyttat ned stjärnorna och satt dem på bordet i stället för ljus? Bossuet var tämligen drucken, men han hade bevarat sitt lugn. Han hade satt sig med ryg­ gen tätt intill det öppna fönstret, så att regnet öste utefter hans rygg, och han betraktade sina två vänner. Plötsligt hörde han bakom sig ett oväsen, has­ tiga steg åtföljda av ropen: Till vapen! Han vände sig om och varseblev på Saint Denisgatan vid slutet av Chanvrerie-gatan Enjolras, som gick förbi med bössa i handen, och Gavroche med sin pistol, Feuilly med sin sabel, Courfeyrac med sin värja, Jean Prouwaire, Combeferre och Bahorel med sina gevär och hela den beväpnade skaran, som följde dem. Chanvrerlegatan var knappast ett bösshåll lång. Bossuet satte båda händerna för munnen ocli ropade: — Courfeyrac! Courfeyrac! hitåt! Courfeyrac hörde ropet, varseblev Bossuet och tog några steg i riktning mot Chanvrerlegatan och sade: — Vad vill du?<noinclude> <references/></noinclude> h5dg4jzqgkcyq1vs5dzuf767eb6k3ci 104 227255 661125 2026-11-01T09:36:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Detta besvarades ögonblickligen med en ny fråga: — Vart ska ni ta vägen? — Vi skola bygga en barrikad, svarade Courfeyrac. — Nåväl, så bygg den här; här är god plats. — Du har rätt. Örn, sade Courfeyrac, och på ett tecken av Courfeyrac rusade hela skaran in på Chanvreriegatan.' 661125 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 548 —}}</noinclude>Detta besvarades ögonblickligen med en ny fråga: — Vart ska ni ta vägen? — Vi skola bygga en barrikad, svarade Courfeyrac. — Nåväl, så bygg den här; här är god plats. — Du har rätt. Örn, sade Courfeyrac, och på ett tecken av Courfeyrac rusade hela skaran in på Chanvreriegatan.<noinclude> <references/></noinclude> fep024sm4x656y3ozi8idr0jaypal77 104 227256 661126 2026-11-01T09:36:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'massan rusade in där. — Ack, min Gud! Min Gud! suckade fru Hucheloup. Bossuet hade skyndat ned i förväg för att möta Courfeyrac. Joly, som stod vid fönstret, skrek: — Courfeyrac, du skulle hava tagit paraply med dig. Du får snuva. Under tiden hade på några minuter tjugo järn­ stänger blivit lösryckta från värdshusets gallerförsedda fasadfönster och tio famnar av gatlägg­ ningen hade rivits upp. Gavroche ocliBahorel hade lagt beslag på en kärra, s...' 661126 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 550 —}}</noinclude>massan rusade in där. — Ack, min Gud! Min Gud! suckade fru Hucheloup. Bossuet hade skyndat ned i förväg för att möta Courfeyrac. Joly, som stod vid fönstret, skrek: — Courfeyrac, du skulle hava tagit paraply med dig. Du får snuva. Under tiden hade på några minuter tjugo järn­ stänger blivit lösryckta från värdshusets gallerförsedda fasadfönster och tio famnar av gatlägg­ ningen hade rivits upp. Gavroche ocliBahorel hade lagt beslag på en kärra, som innehöll tre tunnor kalk, vilka de begagnade till underlag för stenen, vilken de stapplade upp över dem. Enjolras hade lyft upp luckan till källaren ocli alla än­ kan Hucheloups tomma vinfat uppradades vid si­ dan av kalktunnorna; Feuilly hade med vana fingrar byggt upp två massiva staplar av byggnadssten. Varifrån han tagit denna sten, vet man icke. Bjälkarna, vilka tjänade till att stödja ett hus i grannskapet, nedrycktes ocli lades ovanpå vinfaten. När Bousset och Courfeyrac vände sig om, var redan halva gatan stängd med en mur, som var manshög. Ingen kan så som folket byg­ ga upp det, som skall byggas genom att riva ned. Matelote och Gibelotte hade förenat sig med de<noinclude> <references/></noinclude> rkbnq9r5u6x10oj7r1tv6358wbb10x7 104 227257 661127 2026-11-01T09:36:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'arbetande. Gibelotte kom fullastad med sten och grus. Hennes långsamma arbete bidrog docl<till barrikadens uppförande. Hon bar stenen på sam­ ma sätt som hon bar vin till gästerna, halvsovan­ de. En omnibus, som drogs av två vita hästar, passerade gatan. Bossuet hoppade över stenarna, skyndade efter kusken och förmådde honom att stanna; han bad passagerarna stiga ur, räckte damerna artigt han­ den, hjälpte dem ned, sade adjö till kusken och lade besl... 661127 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 551 —}}</noinclude>arbetande. Gibelotte kom fullastad med sten och grus. Hennes långsamma arbete bidrog docl<till barrikadens uppförande. Hon bar stenen på sam­ ma sätt som hon bar vin till gästerna, halvsovan­ de. En omnibus, som drogs av två vita hästar, passerade gatan. Bossuet hoppade över stenarna, skyndade efter kusken och förmådde honom att stanna; han bad passagerarna stiga ur, räckte damerna artigt han­ den, hjälpte dem ned, sade adjö till kusken och lade beslag på både vagnen och hästarna. Omnibussar få icke passera förbi Korint, sade han. Non licet omnibus adire Corinthum. Ett ögonblick senare gingo de frånspända hä­ starna efter eget behag framåt Mondétourgatan till och den kullvräkta omnibussen hjälpte till att spärra gatan. Fru Hucheloup var förtvivlad; hon hade flytt upp i första våningen. Hennes blickar irrade rast­ löst omkring, utan att kunna uppfatta någonting. Hon ropade med låg röst, men rösten vågade sig knappast fram ur hennes strupe. — Det är världens undergång, mumlade hon. Joly tryckte en kyss på fru Hucheloups stora, röda hals ocli sade:<noinclude> <references/></noinclude> 90ylireoe8jy89m4hmi3gu9jin0anqd 104 227258 661128 2026-11-01T09:37:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min kära, jag har alltid betraktat en kvinnas hals såsom någonting särdeles delikat. Men Grantalre svävade nu i högre rymder. När Matelote visade sig i första våningen, tog Grantaire henne om livet och förde fram henne till fönst­ ret under ihållande skrattsalvor. — Matelote är ful! skrek han. Matelote är fulheten personifierad. Matelote är en chimär. Hör hennes börds hemlighet: En gotisk Pygmalion, som gjorde symboliska vidunder för en dom­ ky...' 661128 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 552 —}}</noinclude>— Min kära, jag har alltid betraktat en kvinnas hals såsom någonting särdeles delikat. Men Grantalre svävade nu i högre rymder. När Matelote visade sig i första våningen, tog Grantaire henne om livet och förde fram henne till fönst­ ret under ihållande skrattsalvor. — Matelote är ful! skrek han. Matelote är fulheten personifierad. Matelote är en chimär. Hör hennes börds hemlighet: En gotisk Pygmalion, som gjorde symboliska vidunder för en dom­ kyrka, blev en dag kär i ett av dem, det vidrigaste. Han bönföll kärleken att giva bilden liv; sålunda uppstod Matelote. Medborgare, betrakta henne. Färgen på hennes hår liknar bly, liksom Titans älskarinna, ocli hon är en snäll flicka. Jag lovar eder, att hon sl<all slåss modigt. Varje snäll flicka är frö till en hjältinna. Vad fru Hucheloup be­ träffar, så är lion en utmärkt krigare. Se bara på hennes mustascher; de har hon ärvt efter sin gub­ be. Hon är en duktig krigare. Tänk vad hon skall slåss. Dessa två kunna skrämma liela trak­ ten. Kamrater, vi skola störta regeringen. Det är lika sant som att det finnes femton syror mel­ lan margarinsyran och myrsyran. Förresten är det nog likgiltigt. Mina herrar, min far har alltid förargat sig på mig, emedan jag aldrig kunde för­<noinclude> <references/></noinclude> s9nmtgbl028v7bgqy627wvjn73esjm5 104 227259 661129 2026-11-01T09:37:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stå matematik. Jag förstår ingenting annat än kärleken och friheten. Jag är Grantaire, den lätt­ sinnige ynglingen. Pengar har jag aldrig ägt, har aldrig blivit van vid dem, vilket gjort att jag al­ drig saknat dem; men om jag hade varit rik, så skulle det aldrig funnits några fattiga! Då skulle ni ha fått se. Ack, om varje gott hjärta hade ägt en fylld börs, så skulle allt sett mycket bättre ut än det nu gör. Tänk om Jesus Kristus hade varit så ri...' 661129 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 553 —}}</noinclude>stå matematik. Jag förstår ingenting annat än kärleken och friheten. Jag är Grantaire, den lätt­ sinnige ynglingen. Pengar har jag aldrig ägt, har aldrig blivit van vid dem, vilket gjort att jag al­ drig saknat dem; men om jag hade varit rik, så skulle det aldrig funnits några fattiga! Då skulle ni ha fått se. Ack, om varje gott hjärta hade ägt en fylld börs, så skulle allt sett mycket bättre ut än det nu gör. Tänk om Jesus Kristus hade varit så ril< som Rothschild! Så mycket gott han skulle gjort då. Matelote, omfamna mig. Du är vällustig och blyg. Du har kinder, som framkalla en systers kys­ sar, men läppar, som kräva en älskares. — Tyst med dig, gamla vinfat! sade Courfeyrac. Grantaire svarade: — Jag är romerslcämbetsman och ledare av Floraspelen! Enjolras, som stod på toppen av barrikaden med geväret i hand höjde sitt vackra ansikte. Enjolras ägde något av både spartanen och puritanen. Han skulle hava fallit med Leonidas vid Thermopyle och han skulle kunnat bränna Drogheda med Cromwell. — Grantaire, utropade han, gå och sov ruset av dig någon annanstans. Detta är platsen för<noinclude> <references/></noinclude> q9b9mc4w3bwz7n2pds3bfj3jslce36w 104 227260 661130 2026-11-01T09:37:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en annan berusning än spritens. Vanära icke bar­ rikaden. Detta tal hade en egendomlig inverkan på Grantaire. Han kände det, som om någon hade hällt ett glas kallt vatten över hans ansikte. Han kände sig fullkomligt nykter. Han satte sig vid ett bord, som stod helt nära fönstret, betraktande Enjolras med en outsägligt mild blick och sade till honom: — Du vet, att jag tror på dig. — Gå till ett annat ställe. — Låt mig sova här. — Gå bort och sov...' 661130 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 554 —}}</noinclude>en annan berusning än spritens. Vanära icke bar­ rikaden. Detta tal hade en egendomlig inverkan på Grantaire. Han kände det, som om någon hade hällt ett glas kallt vatten över hans ansikte. Han kände sig fullkomligt nykter. Han satte sig vid ett bord, som stod helt nära fönstret, betraktande Enjolras med en outsägligt mild blick och sade till honom: — Du vet, att jag tror på dig. — Gå till ett annat ställe. — Låt mig sova här. — Gå bort och sov på någon annan plats, skrek Enjolras. Men Grantaire fortsatte att betrakta honom med sin milda och något dimmiga blick samt frågade än en gång: — Låt mig sova här, till dess jag dör. Enjolras kastade en föraktlig blick på honom: — Grantaire, du är ur stånd att tro, att tänka, att vilja, att leva ocli att dö. Grantaire svarade med allvarlig stämma: — Du får väl se. Han stammade ännu några obegripliga ord, därefter föll hans huvud tungt emot bordet — detta är ofta följden av rusets an­ dra period, som Enjolras hastigt uppnått innan han insomnade.<noinclude> <references/></noinclude> le0wu37y95eqa41mbvzihji60t2e5ve 104 227261 661131 2026-11-01T09:37:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'belåten på samma sätt som den arabkvinna, som, sedan hon mottagit en örfil av sin make, beklaga­ de sig inför sin fader och ropade på hämnd med följande ord: Fader, du är skyldig att hämnas öga för öga och tand för tand! Fadern frågade: På vilken kind fick du örfilen? På vänstra kinden. Fadern gav henne en örfil på den högra och sade: Är du nöjd nu! Gå till din make och säg, att han visserligen örfilat upp min dotter, men att jag gi­ vit hans...' 661131 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 556 —}}</noinclude>belåten på samma sätt som den arabkvinna, som, sedan hon mottagit en örfil av sin make, beklaga­ de sig inför sin fader och ropade på hämnd med följande ord: Fader, du är skyldig att hämnas öga för öga och tand för tand! Fadern frågade: På vilken kind fick du örfilen? På vänstra kinden. Fadern gav henne en örfil på den högra och sade: Är du nöjd nu! Gå till din make och säg, att han visserligen örfilat upp min dotter, men att jag gi­ vit hans hustru en örfil. Regnet hade upphört. De frivilliga hade anlänt. Under sina blusar hade arbetarna fört med sig ett fat med krut samt en korg med vitriolflaskor, två eller tre facklor. Och en hel kärra med marschaller, kvarlevor från "kungens fest". Denna fest hade ägt rum helt nyligen, nämligen den förste maj. Man berättade, att ammunitionen härledde sig från en hökare i förstaden Saint-Antoine vid namn Pépin. Man krossade den enda lykta, som fanns på Chanvreriegatan, den motsvarande på Saint-Denisgatan samt alla andra lyktor i närhe­ ten, på Mondétour-, Cygne-Préscheur-, La Grandeoch Petite-Truanderie-gatorna. Enjolras, Combeferre och Courfeyrac ledde det hela. Nu uppfördes två barrikader samtidigt, bå­ da med stöd i värdshuset Korint och bildande en<noinclude> <references/></noinclude> 5ttahip4pf3frrykn5kxqg9u6svwhir 104 227262 661132 2026-11-01T09:37:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vinkel; den största av barrikaderna avstängde Clianvrerie-gatan, den andra Mondétour-gatan åt Cygneliållet. Denna sista barrikad var mycket trång och utgjordes uteslutande av tunnor och gatstenar. Ett femtiotal man arbetade där; ett trettiotal buro gevär, vilka de på vägen dit lånat hos en vapensmed. Intet kunde vara mera egendomligt och brokigt än denna trupp. Den ene hade en vapenrock, en kavallerisabel och två urgamla pistoler, en annan gick i skj... 661132 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 557 —}}</noinclude>vinkel; den största av barrikaderna avstängde Clianvrerie-gatan, den andra Mondétour-gatan åt Cygneliållet. Denna sista barrikad var mycket trång och utgjordes uteslutande av tunnor och gatstenar. Ett femtiotal man arbetade där; ett trettiotal buro gevär, vilka de på vägen dit lånat hos en vapensmed. Intet kunde vara mera egendomligt och brokigt än denna trupp. Den ene hade en vapenrock, en kavallerisabel och två urgamla pistoler, en annan gick i skjortärmarna med en rund mössa och ett kruthorn vid sidan, en tredje var klädd i trasor ocli var beväpnad med en sabelmakaresyl. En ropade: Låtom oss kämpa till sista man och dö med ett kraftgrepp om våra bajonetter! Denne man hade själv ingen bajonett! En annan bar ovanpå roc­ ken nationalgardets remtyg och en patronväska, på vilken man läste följande med rött ullgarn bro­ derade, ord: Den offentliga ordningens upprätt­ hållande. Många av gevären buro legionsnummer, hattar voro sällsynta liksom kragar och man såg många nakna armar, av vilka en del buro pi­ kar. Alla åldrar, alla ansikten, voro representera­ de, och man såg små bleka ynglingar bredvid kraftiga brunhylta arbetare. Alla hade bråttom, alla hjälpte varandra och man pratade så mycket<noinclude> <references/></noinclude> czfwgca39fe1uxbucx3923jqh55fb7j 104 227263 661133 2026-11-01T09:37:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man kom åt — om hjälpen, som skulle komma klockan tre på morgonen — om ett regemente, som man kunde lita på — om hela Paris i uppror. För­ skräckliga ting, vilka framfördes med en hjärtlig godmodighet. Alla voro bröder, fast man icke visste varandras namn. Det vackra hos faran är att den framhäver broderskapet mellan männi­ skorna. 1 köket hade man tänt i spisen och smälte där i en kulform alla tennskedar, som funnos i värds­ huset. Trots detta...' 661133 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 558 —}}</noinclude>man kom åt — om hjälpen, som skulle komma klockan tre på morgonen — om ett regemente, som man kunde lita på — om hela Paris i uppror. För­ skräckliga ting, vilka framfördes med en hjärtlig godmodighet. Alla voro bröder, fast man icke visste varandras namn. Det vackra hos faran är att den framhäver broderskapet mellan männi­ skorna. 1 köket hade man tänt i spisen och smälte där i en kulform alla tennskedar, som funnos i värds­ huset. Trots detta hade man tillfälle att tömma många bägare. Knallhattar och hagel rullade pä bordet bland vinglasen. 1 biljardrummet sutto fru Hucheloup, Matelote octi Gibelotte — alla tre med på grund av rädsla förändrade uttryck, en alldeles förslöad, en andfådd oclien tredje full av energi. Alla tre revo sönder gamla trasor till sliarpi med tillhjälp av trenne skäggiga, långhåri­ ga och mustaschprydda upprorsmän, vilka revo sönder lakan med vana fingrar oclil)idrogo att öka rädslan hos kvinnorna. Den högväxte man, som Courfeyrac, Combeferre och Enjolras hade lagt märke till, när han närmade sig truppen vid hörnet av Billettegatan, arbetade vid den mindre barrikaden och var till stor nytta. Gavroche arbetade vid den stora.<noinclude> <references/></noinclude> j2qmbj57rq2jlhwlfhe2im4axl2n7hs 104 227264 661134 2026-11-01T09:38:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den unge man, som hade sökt Courfeyrac i hans bostad och frågat efter herr Marius, hade för­ svunnit ungefär samtidigt med att man lagt be­ slag på omnibusen. Gavroche var fullständigt hänförd och hade ta­ git underhållningen på sin lott. Han gick och kom, klättrade upp och ned och var som en sprakande raket. Han tycktes vara där för att muntra upp alla. Vad sporrade honom? Hans olycka. Hade han vingar? Ja säkert, sin glät­ tighet. Gavroche var som e... 661134 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 559 —}}</noinclude>Den unge man, som hade sökt Courfeyrac i hans bostad och frågat efter herr Marius, hade för­ svunnit ungefär samtidigt med att man lagt be­ slag på omnibusen. Gavroche var fullständigt hänförd och hade ta­ git underhållningen på sin lott. Han gick och kom, klättrade upp och ned och var som en sprakande raket. Han tycktes vara där för att muntra upp alla. Vad sporrade honom? Hans olycka. Hade han vingar? Ja säkert, sin glät­ tighet. Gavroche var som en virvelvind. Man såg honom överallt, man hörde honom överallt. Han fyllde själva luften och var överallt samti­ digt. Det var nästan något retsamt i denna alle­ städes närvaro och man kunde icke tänka sig ho­ nom vara stilla på en plats. Den jättestora bar­ rikaden liksom kände honom på sin rygg. Han pikade de sysslolösa, sporrade de lata, eggade de uttröttade, han retade de betänksamma, muntra­ de upp en del och gjorde andra andfådda eller rasande, var ständigt i rörelse, kastade ett glåp­ ord åt en student eller en arbetare, hejdade sig ett ögonblick, för att sedan liksom flyga fram över detta myller, en fluga i detta ofantliga revolutionskök.<noinclude> <references/></noinclude> kuag87koqfgvtpnr0u8qb6o7v7evocc 104 227265 661135 2026-11-01T09:38:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans små armar verkade som ett perpetum mobile liksom hans lungor: — Fortsätt bara! Här behövs mera stenar! Flera tunnor! Här behövs murbruk, för att täp­ pa till det här hålet! Det här är allt en usel liten barrikad, den måste bli högre! Kom hit med me­ ra, plocka fram allt vad ni kan. Riv ned hela huset. En barrikad skall vara lika prima som mor Gibous té och så måste vi ha en glasdörr! — En glasdörr! Vad vill du, din lille rackare, med en glas...' 661135 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 560 —}}</noinclude>Hans små armar verkade som ett perpetum mobile liksom hans lungor: — Fortsätt bara! Här behövs mera stenar! Flera tunnor! Här behövs murbruk, för att täp­ pa till det här hålet! Det här är allt en usel liten barrikad, den måste bli högre! Kom hit med me­ ra, plocka fram allt vad ni kan. Riv ned hela huset. En barrikad skall vara lika prima som mor Gibous té och så måste vi ha en glasdörr! — En glasdörr! Vad vill du, din lille rackare, med en glasdörr? — En glasdörr framför en barrikad, svarade Gavroche, är det bästa, som finnes. Det hindrar icke angreppet, men det hindrar att barrikaden tages. Ha ni då aldrig försökt plundra äppel­ träd bakom en mur, vilken beströtts med glas­ skärvor? En glasdörr skär liktornarna av fötterna på nationalgardisterna, när de vilja kliva över vår barrikad! För tusan, glas är förrädiskt. Ni har ingen fantasi, kamrat! Han var rasande över sin pistol, som icke hade någon avtryckare. Han gick från den ene till den andre och ropade: — Ett gevär! Varför ge ni mig icke ett gevär? — Vad skall du med ett gevär till! sade Combeferre.<noinclude> <references/></noinclude> 9avs0k33cog7aku322thn8kfnkp9fod 104 227266 661136 2026-11-01T09:38:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Varför skulle jag icke ha ett? svarade Gavroche. Jag hade ett år 1830, när vi icke stodo på god fot med Karl X. Enjolras ryckte på axlarna: — När vi fått tillräckligt många för männen, skola vi tänka på barnen. Gavroche vände sig om helt stolt och sade: — Om du stupar före mig, skall jag taga ditt. — Slyngel! sade Enjolras. — Bleknos! sade Gavroche. Nu visade sig vid gatans mynning en elegant snobb, som avbröt episoden. Gavroche ropade till ho...' 661136 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 561 —}}</noinclude>— Varför skulle jag icke ha ett? svarade Gavroche. Jag hade ett år 1830, när vi icke stodo på god fot med Karl X. Enjolras ryckte på axlarna: — När vi fått tillräckligt många för männen, skola vi tänka på barnen. Gavroche vände sig om helt stolt och sade: — Om du stupar före mig, skall jag taga ditt. — Slyngel! sade Enjolras. — Bleknos! sade Gavroche. Nu visade sig vid gatans mynning en elegant snobb, som avbröt episoden. Gavroche ropade till honom: — Kom hit, unge man! Förtjänar icke vårt gamla fosterland att vi göra något för det! Snobben avdunstade så fort som möjligt.<noinclude> <references/></noinclude> 4zef6jtczaw3pfnxn4j7gpkh66h2746 104 227267 661137 2026-11-01T09:38:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hölls med några rep och från den svävade en röd fana. Den lilla barrikaden vid Mondétourgatan doldes av värdshuset. Tillsammans bildade dessa två barrikader en regelrätt redutt. Enjolras och Courfeyrac hade icke ansett det nödvändigt att barrikera den övriga delen av Mondétourgatan, som genom Précheursgatan erbjuder en genomfart till hallarna, emedan de otvivelaktigt på detta sätt ville äga en förbindelse med yttervärlden och föga fruktade ett angrepp... 661137 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 563 —}}</noinclude>hölls med några rep och från den svävade en röd fana. Den lilla barrikaden vid Mondétourgatan doldes av värdshuset. Tillsammans bildade dessa två barrikader en regelrätt redutt. Enjolras och Courfeyrac hade icke ansett det nödvändigt att barrikera den övriga delen av Mondétourgatan, som genom Précheursgatan erbjuder en genomfart till hallarna, emedan de otvivelaktigt på detta sätt ville äga en förbindelse med yttervärlden och föga fruktade ett angrepp genom den farliga och be­ svärliga Précheursgatan. Med undantag för denna fria utfartsväg, vilken bildade vad Foulard på sitt strategiska språk skulle ha kallat "en tarm", samt den smala pas­ sagen längs med Chanvreriegatan, erbjöd det inre av barrikaden, i vilken värdshuset sköt in i skarp vinkel, en oregelbunden och fullständigt sluten fyrkant. Mellan den stora barrikaden och de höga hus, vilka lågo vid denna gata, var det ett tjugotal steg, så att man skulle kunnat säga, att barrikaden stödde sig på dessa byggnader, vilka voro bebodda men hade alla dörrar och fönster­ luckor tillslutna. Allt detta gjordes, utan något försök att hin­ dra på mindre än en timma och utan att denna<noinclude> <references/></noinclude> j4oihda1qo4qhhe6vzu5s7xwzwy2ign 104 227268 661138 2026-11-01T09:39:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'handfull djärva män såg skymten av en uni­ formsmössa eller en bajonett. De fåtaliga bor­ gare, vilka under denna upproriska timma våga­ de sig ned för Saint-Denisgatan, kastade ett för­ skräckt öga utmed Chanvrerie-gatan, sågo bar­ rikaden och ökade sina steg. Sedan de två barrikaderna blivit färdiga och fanan hissad, bar man ut ett bord från värdshu­ set och Courfeyrac steg upp därpå. Bnjolras tog fram den fyrkantiga lådan och Courfeyrac öpp­...' 661138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 564 —}}</noinclude>handfull djärva män såg skymten av en uni­ formsmössa eller en bajonett. De fåtaliga bor­ gare, vilka under denna upproriska timma våga­ de sig ned för Saint-Denisgatan, kastade ett för­ skräckt öga utmed Chanvrerie-gatan, sågo bar­ rikaden och ökade sina steg. Sedan de två barrikaderna blivit färdiga och fanan hissad, bar man ut ett bord från värdshu­ set och Courfeyrac steg upp därpå. Bnjolras tog fram den fyrkantiga lådan och Courfeyrac öpp­ nade den. Den var full med patroner; när man såg patronerna gick det en ryckning genom de tappra männens leder och ett ögonblicks tystnad inträdde. Courfeyrac fördelade småleende patronerna. Var och en fick trettio. Många hade krut och började göra nya patroner med de kulor, som man höll på att gjuta. Vad kruttunnan beträffar, hade den ställts undan nära porten som en reserv. Trumvirvlarna hördes alltjämt, men detta bul­ ler hade man nu vant sig vid, så att ingen lade märke till det. Man laddade gevär och karbiner, utan brådska och med högtidligt allvar. Bnjolras ställde tre vakter framför barrikaden, en på Chanvrerie-, en på Précheurs- och en på Petite-Truanderi-gatan.<noinclude> <references/></noinclude> 4we98pingdtpy3o44fuzk1n2lbj2g3u 104 227269 661139 2026-11-01T09:39:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan barrikaderna uppförts, posterna utställts, gevären laddats och vedetter utsatts, voro de en­ samma på dessa fruktansvärda gator, vilka lågo fullständigt övergivna; de voro liksom insvepta i den skymning, som nu började inbryta, befunno sig i fullständig tystnad och kände att de avvak­ tade något tragiskt och förskräckligt, avskurna från världen, beväpnade, beslutsamma, lugna och väntande. Victor Hugo X 12' 661139 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 565 —}}</noinclude>Sedan barrikaderna uppförts, posterna utställts, gevären laddats och vedetter utsatts, voro de en­ samma på dessa fruktansvärda gator, vilka lågo fullständigt övergivna; de voro liksom insvepta i den skymning, som nu började inbryta, befunno sig i fullständig tystnad och kände att de avvak­ tade något tragiskt och förskräckligt, avskurna från världen, beväpnade, beslutsamma, lugna och väntande. Victor Hugo X 12<noinclude> <references/></noinclude> cek0q1tj7po71gfiht5smpa2k1pkys1 104 227270 661140 2026-11-01T09:39:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Säg, minns du ännu dessa dagar ljuva, Då vi unga voro bägge två, Oclivåra hjärtan endast ville ruva, Uppå att älska och att granna gå. Då när vi lade våra åldrar samman, Vi dock ej hunno mer än fyrtio år, Ocli i vårt lilla hem var fröjd och gamman, Oclisjälva vintern bytte sig i vår? Vad lycka! Manuel var stolt och modig. Paris sågs gå till helga tidsfördriv, Foy höll blixten, och jag stack mig blodigt Uppå en nål uti ditt klädningsliv. Var b...' 661140 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 567 —}}</noinclude>Säg, minns du ännu dessa dagar ljuva, Då vi unga voro bägge två, Oclivåra hjärtan endast ville ruva, Uppå att älska och att granna gå. Då när vi lade våra åldrar samman, Vi dock ej hunno mer än fyrtio år, Ocli i vårt lilla hem var fröjd och gamman, Oclisjälva vintern bytte sig i vår? Vad lycka! Manuel var stolt och modig. Paris sågs gå till helga tidsfördriv, Foy höll blixten, och jag stack mig blodigt Uppå en nål uti ditt klädningsliv. Var blick dig följde. När det ofta hände Att, sysslolös, jag dig till Prado bjöd. Du var så skön att blommorna sig vände, Och sågo efter dig med avundsglöd. Jag hörde viska: 0, så skön är ingen. Hur Ijuft hon doftar, huru mjukt dess hår! Hon under l<appan säkert döljer vingen. Den nätta mössan blott i knoppning står. jag följde dig, ficlc mjälla armen trycka, Och follcet trodde visst att kärleken Förtjust, förmält uti vår lycka En Marsdag frislc med blomstermånaden. Vi åto gömda, inneslutna, nöjda Vår kärleks stulna frukt 1 tarvligt hem. Av ord ej voro mina känslor röjda, Förrän ditt hjärta givit svar på dem.<noinclude> <references/></noinclude> 7rcly9fdzzvuijqndpck3tbgvnqiqey 104 227271 661141 2026-11-01T09:39:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sorbonne var lierdetjället där jag drömde Och tillbad dig från morgon och till kväll Och på det sättet jag latinet glömde, Men lärde älska och att vara säll. O Place Maubert! 0, Place Dauphine! när skenet Av morgonsolen, i vår koja låg. Du drog din strumpa på det fina benet Och jag i kammarns djup en stjärna såg. Jag Plato läst, men litet minns jag av den; Långt bättre än Malebranche och Lamennais Du med en blomma, då du ömt mig gav den Mig lärde...' 661141 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 568 —}}</noinclude>Sorbonne var lierdetjället där jag drömde Och tillbad dig från morgon och till kväll Och på det sättet jag latinet glömde, Men lärde älska och att vara säll. O Place Maubert! 0, Place Dauphine! när skenet Av morgonsolen, i vår koja låg. Du drog din strumpa på det fina benet Och jag i kammarns djup en stjärna såg. Jag Plato läst, men litet minns jag av den; Långt bättre än Malebranche och Lamennais Du med en blomma, då du ömt mig gav den Mig lärde känna den allsmäktige. jag lydde dig, du bättre, var än släkten 0! Vindsplats! Dig Idäda av! Dig sel Och morgonstund i mer än lätta dräkten Mot unga drag i gamla spegeln le. Och vilken kan väl glömma bort den tiden Av morgonrodnad och av stjärneljus Av band och blommor, luftig gas och siden — Allt skövlat ofta av ett kärleksrus. Vår trädgård var blott en tulpan i kruka Din tunna klänning var vår rullgardin Till bål jag plägade en lerskål bruka Du bjöds ur kopp utav japanskt porslin. Och all den ofärd som vår skrattlust vållde. Din muff förbränd, din boa tappad bort, Och mitt porträtt av Shakespeare som jag sålde En kväll för en supé av bättre sort<noinclude> <references/></noinclude> 54ffxs5vktf60xbg7v0y1cwvamlggn2 104 227272 661142 2026-11-01T09:39:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jag fattig var, och du var givmild ständigt jag kyssar stal på arm så frisk och rund Min Dante tjänte oss som bord behändigt, När glatt jag firade vår middagsstund. Och första gången när jag stängt i vrån dig Och tog en kyss utav din mun så full När rodnande och brydd du gick ifrån mig. På Gud jag trodde för min kärleks skull! Minns du de tusen stunder av berusning. De rivna halsdukar, de brustna bandi 0, huru många suckar av förtjusning Ur våra hj...' 661142 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 569 —}}</noinclude>Jag fattig var, och du var givmild ständigt jag kyssar stal på arm så frisk och rund Min Dante tjänte oss som bord behändigt, När glatt jag firade vår middagsstund. Och första gången när jag stängt i vrån dig Och tog en kyss utav din mun så full När rodnande och brydd du gick ifrån mig. På Gud jag trodde för min kärleks skull! Minns du de tusen stunder av berusning. De rivna halsdukar, de brustna bandi 0, huru många suckar av förtjusning Ur våra hjärtan flytt mot himlens randi Den sena timman, platsen, de ungdomsminnen, som frammanades, de sparsamma stjärnor, vilka började glänsa på fästet, det mörker, som vilade över de övergivna gatorna, den förestående, oundvikliga striden, allt skänkte ett rörande be­ hag åt dessa verser, vilka halvhögt i skymningen lästes upp av Jean Prouvere, vilken, det ha vi redan sagt, var en elegisk natur. Emellertid hade man tänt en lykta på den lilla barrikaden och på den stora en av dessa vaxfacklor, vilka vi på fettisdagen sett på de med mas­ kerade personer fyllda vagnarna, vilka kört till Courlille. Dessa facklor härstammade från för­ staden Saint-Antoine. Facklan hade placerats i en slags bur av gat-<noinclude> <references/></noinclude> 8cctboai8zpzr37mt8bbi6qxnmkzjbs 104 227273 661143 2026-11-01T09:39:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stenar, vilken var sluten på tre sidor för att skyd­ da mot vinden samt anordnad på så sätt, att hela ljusstyrkan föll på fanan. Gatan och barrikaden lågo i mörker och man såg endast den röda fa­ nan, vilken på ett fruktansvärt sätt upplystes av den jättestora lyktan. Detta ljus skänkte åt den scharlakansröda fa­ nan en förskräckande purpurfärg.' 661143 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 570 —}}</noinclude>stenar, vilken var sluten på tre sidor för att skyd­ da mot vinden samt anordnad på så sätt, att hela ljusstyrkan föll på fanan. Gatan och barrikaden lågo i mörker och man såg endast den röda fa­ nan, vilken på ett fruktansvärt sätt upplystes av den jättestora lyktan. Detta ljus skänkte åt den scharlakansröda fa­ nan en förskräckande purpurfärg.<noinclude> <references/></noinclude> 62lixkhhpnv6bjggcwg05s4y2q0vmbm 104 227274 661144 2026-11-01T09:40:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det i salen. Han hade ett stort gevär, som han ställt mellan benen. Gavroche hade hittills varit så upptagen av tusen "roande" saker, att han icke sett denne man. När han trädde in följde Gavroche honom me­ kaniskt med ögonen, avundades honom hans ge­ vär samt reste sig hastigt, när mannen satt sig. Den, som bespejat denne man under de föregå­ ende timmarna, skulle ha funnit, att han med en egendomlig uppmärksamhet lagt märke till allt på barrikaden o... 661144 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 562 —}}</noinclude>det i salen. Han hade ett stort gevär, som han ställt mellan benen. Gavroche hade hittills varit så upptagen av tusen "roande" saker, att han icke sett denne man. När han trädde in följde Gavroche honom me­ kaniskt med ögonen, avundades honom hans ge­ vär samt reste sig hastigt, när mannen satt sig. Den, som bespejat denne man under de föregå­ ende timmarna, skulle ha funnit, att han med en egendomlig uppmärksamhet lagt märke till allt på barrikaden och bland upprorsmännen; sedan han kommit in i salen, hade han blivit tankspridd och syntes ej längre lägga märke till något av det, barnsliga som skedde omkring honom. Gavroche närmade sig denna tankspridde person och slog sina cirklar runt honom på tåspetsarna, som om han vårit rädd att väcka honom. Hans på en gång barnsliga, fräcka och allvarliga ansikte, vilket var lättrörligt men samtidigt kunde hysa ett djupt, glatt och förtvivlat uttryck, visade alla de vanliga grimascherna, vilka betydde: — Visst ic­ ke! — Det är omöjligt! — Jag drömmer! — Skul­ le det verkligen kunna vara så? — Nej det är det icke! — Nej det är det icke! Gavroche balan­ serade på hälarna med båda händerna nedkörda i fickorna, rörde på halsen som en fågel och<noinclude> <references/></noinclude> cxdpp7014uw8ietgk1xbveobvabka6b 661148 661144 2026-11-01T09:41:14Z Jonatanskogsfors 17420 661148 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 572 —}}</noinclude>det i salen. Han hade ett stort gevär, som han ställt mellan benen. Gavroche hade hittills varit så upptagen av tusen "roande" saker, att han icke sett denne man. När han trädde in följde Gavroche honom me­ kaniskt med ögonen, avundades honom hans ge­ vär samt reste sig hastigt, när mannen satt sig. Den, som bespejat denne man under de föregå­ ende timmarna, skulle ha funnit, att han med en egendomlig uppmärksamhet lagt märke till allt på barrikaden och bland upprorsmännen; sedan han kommit in i salen, hade han blivit tankspridd och syntes ej längre lägga märke till något av det, barnsliga som skedde omkring honom. Gavroche närmade sig denna tankspridde person och slog sina cirklar runt honom på tåspetsarna, som om han vårit rädd att väcka honom. Hans på en gång barnsliga, fräcka och allvarliga ansikte, vilket var lättrörligt men samtidigt kunde hysa ett djupt, glatt och förtvivlat uttryck, visade alla de vanliga grimascherna, vilka betydde: — Visst ic­ ke! — Det är omöjligt! — Jag drömmer! — Skul­ le det verkligen kunna vara så? — Nej det är det icke! — Nej det är det icke! Gavroche balan­ serade på hälarna med båda händerna nedkörda i fickorna, rörde på halsen som en fågel och<noinclude> <references/></noinclude> 4xefp1tvl6t9l1ud9odxz1qhlq8osw8 104 227275 661145 2026-11-01T09:40:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sträckte fram underläppen så långt som möjligt Han var häpen, oviss, tvivlande, övertygad och bländad. Han såg ut som en evnuck på en slav­ marknad, när han upptäcker en Venus bland slynorna, som en konstälskare, vilken finner en Rafael bland en massa värdelöst skräp. Han var full av energi, av instinkt, aning och kombineran­ de förstånd. Det var uppenbart, att Gavroche upplevat något. När han var som mest fördjupad med detta, tilltalade Enjolras h...' 661145 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 563 —}}</noinclude>sträckte fram underläppen så långt som möjligt Han var häpen, oviss, tvivlande, övertygad och bländad. Han såg ut som en evnuck på en slav­ marknad, när han upptäcker en Venus bland slynorna, som en konstälskare, vilken finner en Rafael bland en massa värdelöst skräp. Han var full av energi, av instinkt, aning och kombineran­ de förstånd. Det var uppenbart, att Gavroche upplevat något. När han var som mest fördjupad med detta, tilltalade Enjolras honom: — Du är liten, sade Enjolras, och man lägger ej märke till dig. Lämna barrikaden, smyg dig längs husen, traska omkring på gatorna och kom till­ baka och tala om vad du sett. Gavroche ryckte på axlarna. — Jaså, barnen kunna duga till något! Det var allt tur det! Jag skall gå. Under tiden kan ni lita på de små och misstro de stora.. Med lägre röst tillade Gavroche, i det han pekade på mannen från Billette-gatan: Ser ni den där stora drummeln? — Än sen då? — Det är en polisspion. — Är du säker på det? — Det är inte fjorton dagar sedan han tog mig<noinclude> <references/></noinclude> 3g3jqnr74nvd87khrgn0i4upzvkaopi 661147 661145 2026-11-01T09:41:00Z Jonatanskogsfors 17420 661147 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 573 —}}</noinclude>sträckte fram underläppen så långt som möjligt Han var häpen, oviss, tvivlande, övertygad och bländad. Han såg ut som en evnuck på en slav­ marknad, när han upptäcker en Venus bland slynorna, som en konstälskare, vilken finner en Rafael bland en massa värdelöst skräp. Han var full av energi, av instinkt, aning och kombineran­ de förstånd. Det var uppenbart, att Gavroche upplevat något. När han var som mest fördjupad med detta, tilltalade Enjolras honom: — Du är liten, sade Enjolras, och man lägger ej märke till dig. Lämna barrikaden, smyg dig längs husen, traska omkring på gatorna och kom till­ baka och tala om vad du sett. Gavroche ryckte på axlarna. — Jaså, barnen kunna duga till något! Det var allt tur det! Jag skall gå. Under tiden kan ni lita på de små och misstro de stora.. Med lägre röst tillade Gavroche, i det han pekade på mannen från Billette-gatan: Ser ni den där stora drummeln? — Än sen då? — Det är en polisspion. — Är du säker på det? — Det är inte fjorton dagar sedan han tog mig<noinclude> <references/></noinclude> okv8bshvn2qsx56cedwv91oe8t2mjg8 104 227276 661146 2026-11-01T09:40:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i örat på Royalbron, när jag var ute och prome­ nerade. Enjolras lämnade genast Gavroche och viskade några ord till en arbetare i närheten. Den­ ne gick genast ut och återvände tillsammans med tre andra. Dessa fyra män, fyra bärare med breda axlar, ställde sig, utan att på något vis till­ draga sig uppmärsamheten, bakom ett bord, vid vilket mannen från Billettegatan satt. De voro tydligen beredda att kasta sig över honom. Nu närmade sig Enjolras manne... 661146 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 574 —}}</noinclude>i örat på Royalbron, när jag var ute och prome­ nerade. Enjolras lämnade genast Gavroche och viskade några ord till en arbetare i närheten. Den­ ne gick genast ut och återvände tillsammans med tre andra. Dessa fyra män, fyra bärare med breda axlar, ställde sig, utan att på något vis till­ draga sig uppmärsamheten, bakom ett bord, vid vilket mannen från Billettegatan satt. De voro tydligen beredda att kasta sig över honom. Nu närmade sig Enjolras mannen ocli frågade: — Vem är ni? Vid denna plötsliga fråga ryckte mannen till. Hans blick trängde ända in i djupet av Enjolras klara ögon liksom för att läsa hans tankar. Han smålog med det mest föraktliga leende i världen, det mest energiska och det mest beslutsamma och svarade med högdraget allvar: — Jag förstår vad det gäller! Nåväll — Ni är en polisspion? — Jag är i statens tjänst. — Ert namn? — Javert. Enjolras gjorde ett tecken till de fyra männen. På ett ögonblick och innan Javert fått tid att vän­ da sig om, hade han kastats till marken, bundits och undersökts.<noinclude> <references/></noinclude> 0njlncaeulfwep8ossu2nt1spxdw7ta 104 227277 661149 2026-11-01T09:41:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man fann hos honom ett litet runt kort mellan två glasskivor, på vars ena sida man såg det franska vapnet med orden: "Surveillance et vigilance" och på den andra "Javert, poliskommis­ sarie, femtiotvå år gammal" samt dåvarande po­ lismästarens, Gispuet, namn. Han hade dessutom en klocka oclien börs, som innehöll några guldmynt. Man lät honom behålla börsen och klockan. Bakom klockan i botten på fickan fann man ett förseglat papper, som Enjolras bröt o... 661149 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 575 —}}</noinclude>Man fann hos honom ett litet runt kort mellan två glasskivor, på vars ena sida man såg det franska vapnet med orden: "Surveillance et vigilance" och på den andra "Javert, poliskommis­ sarie, femtiotvå år gammal" samt dåvarande po­ lismästarens, Gispuet, namn. Han hade dessutom en klocka oclien börs, som innehöll några guldmynt. Man lät honom behålla börsen och klockan. Bakom klockan i botten på fickan fann man ett förseglat papper, som Enjolras bröt och där han läste följande fem rader, skrivna med polismästarens egen hand: — Sedan kommissarie Javert verkställt sitt poli­ tiska uppdrag skall han göra en särskild under­ sökning rörande sanningen av påståendet att rå­ nare hålla till på högra stranden av Seine strax intill Jenabron. Efter visiteringen reste man upp Javert, band hans händer på ryggen och fäste honom i salens mitt vid den ryktbara pelare, som givit värdshu­ set dess namn. Gavroche hade varit närvarande hela tiden och uttryckte sitt gillande med böjningar på huvudet; nu gick han fram till Javert och sade: — Nu har råttan fångat katten. Allt hade skett hastigt och man hade icke lagt<noinclude> <references/></noinclude> kaef4pwvx4isku7rh0bnvy8ib43phrq 104 227278 661150 2026-11-01T09:41:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märke till saken utanför värdshuset. Javert ha­ de icke höjt ett rop. När de sågo Javert bunden vid pelaren, hade Courfeyrac, Bossouet, Joly, Combeferre med flera skyndat till från båda barri­ kaderna. Javert var så omsurrad av rep, att han icke kunde göra en rörelse, men han lyfte sitt huvud med det oförändrade lugnet hos en man, som ic­ ke vet vad en lögn är. — Det är en polisspion, sade Enjolras. Han vände sig mot Javert: — Ni kommer att skju...' 661150 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 576 —}}</noinclude>märke till saken utanför värdshuset. Javert ha­ de icke höjt ett rop. När de sågo Javert bunden vid pelaren, hade Courfeyrac, Bossouet, Joly, Combeferre med flera skyndat till från båda barri­ kaderna. Javert var så omsurrad av rep, att han icke kunde göra en rörelse, men han lyfte sitt huvud med det oförändrade lugnet hos en man, som ic­ ke vet vad en lögn är. — Det är en polisspion, sade Enjolras. Han vände sig mot Javert: — Ni kommer att skjutas två minuter innan barrikaden erövras. Javert svarade med en befallande stämma: — Varför icke omedelbart? — Vi vilja spara på krut. — Då finns det Imivar. — Spion, sade Enjolras, vi äro domare och ic­ ke mördare. Sedan ropade han på Gavroche: — Skynda nu på ocli gör vad jag har sagt till dig. — På ögonblicket, ropade Gavroche. Just som han stod i dörren sade han:<noinclude> <references/></noinclude> 92ytc10laru8y01ro2245hfs8sbqtf6 104 227279 661151 2026-11-01T09:41:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kan ni icke ge mig hans bössa! Musikan­ ten kan ni behålla, men jag vill ha klarinetten. Oavroche gjorde honnör ocli smög sig glatt fram bakom den stora barrikaden.' 661151 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 577 —}}</noinclude>— Kan ni icke ge mig hans bössa! Musikan­ ten kan ni behålla, men jag vill ha klarinetten. Oavroche gjorde honnör ocli smög sig glatt fram bakom den stora barrikaden.<noinclude> <references/></noinclude> 9a18phs3gxnx44w5vh206cmbad66d91 104 227280 661152 2026-11-01T09:42:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'känna honom; tillsammans med några andra hade han satt sig vid ett bord, som burits ut ur värdshu­ set. Under det att Le Cabuc drack med dem, som sutto med honom, betraktade han tankfullt det sto­ ra femvåningshuset vid barrikadens bakgrund, som helt dominerade gatan och vette åt Salnt-Denisgatan. Plötsligt utropade han: — Hör på, kamrater! Det är från det där huset, som vi borde skjuta! Om vi stå i fönstren där up­ pe, vem tusan tror ni då kan ta sig... 661152 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 579 —}}</noinclude>känna honom; tillsammans med några andra hade han satt sig vid ett bord, som burits ut ur värdshu­ set. Under det att Le Cabuc drack med dem, som sutto med honom, betraktade han tankfullt det sto­ ra femvåningshuset vid barrikadens bakgrund, som helt dominerade gatan och vette åt Salnt-Denisgatan. Plötsligt utropade han: — Hör på, kamrater! Det är från det där huset, som vi borde skjuta! Om vi stå i fönstren där up­ pe, vem tusan tror ni då kan ta sig fram på gatan! — Men huset är tillbommat, sade en av dryc­ keskämparna. — Vi knacka på! — Man kommer icke att öppna. — Då spränga vi porten! Le Cabuc närmade sig porten med en stor ham­ mare i handen. Ingen öppnade. Han slog på nytt. Ingen svarade. Ett tredje slag. Fortfarande tyst­ nad. — Finns det någon där? ropade Le Cabuc. Inte ett ljud hördes. Då grep han ett gevär och riktade några kolvslag mot porten. Denna var välvd, låg, trång, kraf­ tig, helt av ek och på insidan beslagen med järn­ plåt och kraftiga järnband, en verklig befästnings­<noinclude> <references/></noinclude> a6qvfvyunet8d2agxw7enfpcf85w3pp 104 227281 661153 2026-11-01T09:42:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'port. Kolvslagen kommo huset att skaka men rub­ bade icke porten. Det föreföll emellertid troligt, att invånarnas uppmärksamhet väckts, ty man såg till slut ett ljus genom en liten lucka i tredje våningen, ocli i denna glugg visade sig ett enfaldigt ocliförskräckt ansik­ te; det var portvaktens gråhåriga huvud. Mannen, som knackat på, hejdade sig. — Mina herrar, frågade portvakten, vad ön­ skar ni? — öppna! sade Le Cabuc. — Det går icke an, mina...' 661153 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 580 —}}</noinclude>port. Kolvslagen kommo huset att skaka men rub­ bade icke porten. Det föreföll emellertid troligt, att invånarnas uppmärksamhet väckts, ty man såg till slut ett ljus genom en liten lucka i tredje våningen, ocli i denna glugg visade sig ett enfaldigt ocliförskräckt ansik­ te; det var portvaktens gråhåriga huvud. Mannen, som knackat på, hejdade sig. — Mina herrar, frågade portvakten, vad ön­ skar ni? — öppna! sade Le Cabuc. — Det går icke an, mina herrar! — Öppna ändå! — Omöjligt, mina herrar! Le Cabuc tog sitt gevär, men som han stod nere på gatan och som det var mycket mörkt, kunde portvakten icke se honom. — Ja eller nej, vill du öppna? — Nej, mina herrar! — Du säger nej! — Jag säger nej, mina her — Portvakten avslutade icke meningen, ett skott ljöd; kulan trängde in under hakan och gick ut i nacken, sedan den genomborrat halspulsådern. Den gamle sjönk samman utan en suck. Ljuset föll ned och slocknade; man såg endast det orörliga<noinclude> <references/></noinclude> t1qj24pmvu3hn7d9w5l32tysk53ecdo 104 227282 661154 2026-11-01T09:42:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvudet nlot kanten av luckan och den ljusa krut­ röken, som svävade över taket. — Nu är den saken klar! sade Le Cabuc, i det lian stödde bösskolven mot gatan. Knappast hade han uttalat dessa ord, förrän han på sin axel kände en hand med ett fruktansvärt hårt grepp ocli hörde en röst, som sade: — På knä! Mördaren vände sig om och såg framför sig Enjolras bleka och kalla ansikte. Enjolras hade en pistol i handen. Han hade skyndat till vid ljudet a...' 661154 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 581 —}}</noinclude>huvudet nlot kanten av luckan och den ljusa krut­ röken, som svävade över taket. — Nu är den saken klar! sade Le Cabuc, i det lian stödde bösskolven mot gatan. Knappast hade han uttalat dessa ord, förrän han på sin axel kände en hand med ett fruktansvärt hårt grepp ocli hörde en röst, som sade: — På knä! Mördaren vände sig om och såg framför sig Enjolras bleka och kalla ansikte. Enjolras hade en pistol i handen. Han hade skyndat till vid ljudet av skottet. Med vänstra handen hade han gripit ett fast tag i Le Cabucs axel. — På knä! upprepade han. Med en allt betvingande rörelse pressade den klent byggde, tjugoårige ynglingen den kraftfulle bäraren till marken ocli tvang honom att knäfalla i gatans smuts. Le Cabuc försökte göra motstånd, men han syntes som gripen av en övermänsklig hand. Blek, barhalsad, med flygande hår, ägde Enjol­ ras ansikte med sina kvinnligt veka drag 1 detta ögonblicl<något, som förde tanken på grekernas Themis. Hans vidgade näsborrar ocli hans sänkta ögon skänkte åt hans oförsonliga profil detta utVictor Hugo X 13<noinclude> <references/></noinclude> 3tukeub898szuy1zyxcs772nq8f2nkx 104 227283 661155 2026-11-01T09:42:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tryck av vrede och renhet, vilket antikens värld för­ länade åt rättvisan. Alla barrikadens män hade skyndat till, samlat sig på några avstånd ocliförnummo det orimliga i att säga ett ord inför det, som nu skulle hända. Den besegrade Le Cabuc gjorde ej längre något motstånd samt darrade i hela kroppen. Enjolras tog fram sin klocka och släppte honom. — Behärska dig, sade han. Bed eller tänk! Du har en minut på dig! — Nåd, viskade mördaren; därp...' 661155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 582 —}}</noinclude>tryck av vrede och renhet, vilket antikens värld för­ länade åt rättvisan. Alla barrikadens män hade skyndat till, samlat sig på några avstånd ocliförnummo det orimliga i att säga ett ord inför det, som nu skulle hända. Den besegrade Le Cabuc gjorde ej längre något motstånd samt darrade i hela kroppen. Enjolras tog fram sin klocka och släppte honom. — Behärska dig, sade han. Bed eller tänk! Du har en minut på dig! — Nåd, viskade mördaren; därpå sänkte han huvudet och framstammade några obetydliga svor­ domar. Enjolras ögon lämnade icke urtavlan. Han lät en minut gå och stoppade sedan ned klockan. Se­ dan han gjort detta, tog han Le Cabuc i håret, som tjutande slingrade sig om hans knän, samt förde sin pistolmynning till hans öra. Många av de oför­ skräckta män, vilka med sådant lugn kastat sig in i detta äventyr, vände bort huvudet. Man hörde skottet, oclimördaren föll framstupa på marken. Enjolras vände sig om ocli kastade på sina kamrater en övertygad och sträng blick. Sedan sparkade han till liket och sade: — Kasta bort det! Tre män lyfte upp uslingens kropp, hos vilken<noinclude> <references/></noinclude> q2p74t3nxplerjwgd1dmb68lo14dtwy 104 227284 661156 2026-11-01T09:42:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'iHan ännu förnam några reflexrörelser, samt kasUde den över den lilla barrikaden på Mondétourgatan. Enjolras liade fortfarande ett tankfullt utseende. Hans lugn var fruktansvärt och högtidligt. Plöts­ ligt höjde han rösten. Alla tego. — Medborgare, sade Enjolras, denne man liar handlat på ett avskyvärt sätt, och jag har straf­ fat honom på ett förskräckande. Han har mördat, och därför har jag mördat honom. Det var nöd­ vändigt, ty även uppro...' 661156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 583 —}}</noinclude>iHan ännu förnam några reflexrörelser, samt kasUde den över den lilla barrikaden på Mondétourgatan. Enjolras liade fortfarande ett tankfullt utseende. Hans lugn var fruktansvärt och högtidligt. Plöts­ ligt höjde han rösten. Alla tego. — Medborgare, sade Enjolras, denne man liar handlat på ett avskyvärt sätt, och jag har straf­ fat honom på ett förskräckande. Han har mördat, och därför har jag mördat honom. Det var nöd­ vändigt, ty även upproret måste vara discipline­ rat. Lönnmordet är här ett större brott än under vanliga förhållanden; revolutionens ögon betrak­ ta oss, vi äro republikens präster. Vi äro ett of­ fer för plikten och det kan icke tillåtas att det fin­ nes någon orsak till att skymta vår strid. Jag har alltså dömt denne man till döden. Jag har varit nödsakad till det, fastän jag avskyr det och ni skola strax få se, till vilket straff, jag dömt mig själv. Alla, som hörde hans ord, darrade. — Vi skola dela din lott! ropade Combeferre. — Må ske, svarade Enjolras. Ännu ett ord. Då jag avrättade denne man, böjde jag mig för nöd­ vändigheten, men nödvändigheten är ett den gamla tidens monstrum, nödvändigheten benämnes Ödet.<noinclude> <references/></noinclude> bmewjylv9msab7cz2bru3nwccxtzycd 104 227285 661157 2026-11-01T09:43:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men framåtskridandets lag är att dessa vidunder försvinna inför änglarna ocliatt Ödet ger vika för Broderskap. Ögonblicket är illa valt för att nämna ordet kärlek. Men icke desto mindre uttalar jag och förhärligar det. Det är du, Kärlek, som har framtiden för dig. Men du, Död, dig begagnar jag mig av samtidigt som jag hatar dig. Medborgare, i framtiden kommer det ej att finnas någon skym­ ning, inga åskslag, ingen okunnighet och ingen blodig hämnd....' 661157 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 584 —}}</noinclude>Men framåtskridandets lag är att dessa vidunder försvinna inför änglarna ocliatt Ödet ger vika för Broderskap. Ögonblicket är illa valt för att nämna ordet kärlek. Men icke desto mindre uttalar jag och förhärligar det. Det är du, Kärlek, som har framtiden för dig. Men du, Död, dig begagnar jag mig av samtidigt som jag hatar dig. Medborgare, i framtiden kommer det ej att finnas någon skym­ ning, inga åskslag, ingen okunnighet och ingen blodig hämnd. Liksom det ej mera skall finnas nå­ gon Belzebub, skall det ej heller finnas någon Mi­ kael. I framtiden kommer ingen att mörda, jorden kommer att stråla i ljus och människorna skola äl­ ska varandra inbördes. Medborgare, denna dag skall komma, den dag, då alla människor äro ena­ de oclidå endräkt, ljus, glädje och liv härska. Det är för denna stora sak, som vi nu gå döden till mötes. Enjolras tystnade; hans obefläckade läppar pressades samman ocli han förblev några ögon­ blick som en marmorbild på den plats, där lian ut­ gjutit blod. Inför hans blickar vågade ingen annat än viska. Jean Prouvaire och Combeferre tryckte tyst var­ andras händer och, stödda mot varandra, betrakta­ de de med beundran, blandad med medlidande, den<noinclude> <references/></noinclude> q1hwsxufa94nsyn6ahfunqpm1q8yjb5 104 227286 661158 2026-11-01T09:43:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stränge ynglingen, som var både bödel och präst, klar som kristall men med granitens styrka. Låtom oss hellre genast än längre fram, efter striden, när liken förts till bårhuset och undersökts, berätta, att man hos Le Cabuc fann papper, vilka utvisade att han var en polisspion. Författaren till denna bok hade år 1848 i sina händer en polisrap­ port, vilken uppsatts av polismästaren år 1832. Vi böra vidare tillägga att om man får tro en otrolig men li...' 661158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 585 —}}</noinclude>stränge ynglingen, som var både bödel och präst, klar som kristall men med granitens styrka. Låtom oss hellre genast än längre fram, efter striden, när liken förts till bårhuset och undersökts, berätta, att man hos Le Cabuc fann papper, vilka utvisade att han var en polisspion. Författaren till denna bok hade år 1848 i sina händer en polisrap­ port, vilken uppsatts av polismästaren år 1832. Vi böra vidare tillägga att om man får tro en otrolig men likväl trovärdig tradition inom polisen, så skulle Le Cabuc varit Claquesous; Claquesous försvann spårlöst och syntes ha försvunnit i det blå. Faktum är, att allt sedan Le Cabucs död har man aldrig hört talas om Claquesous. Hans liv var dunkelt och hans slut har höljts av nattens mörker. Upprorsmännen voro ännu gripna av rörelse in­ för den tragiska handling, som ägt rum med sådan skyndsamhet, när Courfeyrac på barrikaden åter­ såg den unge man, vilken på morgonen hemma hos honom frågat efter Marius. Denne yngling såg djärv och bekymmerslös ut ocl ihade under natten sällat sig till upprorsmän­ nen.<noinclude> <references/></noinclude> rs7q8psn87f2sty8x3c6tvsg54xe52s 104 227287 661159 2026-11-01T09:43:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661159 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227288 661160 2026-11-01T09:43:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blott en önskan: Att sluta sitt liv så snart som möjligt. Han vandrade framåt med snabba steg. Av en slump var han beväpnad, eftersom lian hade kvar Javerts pistoler. Den unge man, som han trott sig se, hade inför hans ögon försvunnit bakom ett gathörn. Marius hade genom Plumetgatan nått fram till boulevarden, han gick över esplanaden ocli över Invalidbron, Champs-Elysées, Louis XV platsen samt kom ut på Rivoligatan. Affärerna där voro ännu öppna. Ga... 661160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 588 —}}</noinclude>blott en önskan: Att sluta sitt liv så snart som möjligt. Han vandrade framåt med snabba steg. Av en slump var han beväpnad, eftersom lian hade kvar Javerts pistoler. Den unge man, som han trott sig se, hade inför hans ögon försvunnit bakom ett gathörn. Marius hade genom Plumetgatan nått fram till boulevarden, han gick över esplanaden ocli över Invalidbron, Champs-Elysées, Louis XV platsen samt kom ut på Rivoligatan. Affärerna där voro ännu öppna. Gaslågorna voro tända, kvinnorna gjorde sina inköp i affärerna eller åto glass hos Laiter eller också små engelska bakelser. En ocli annan droska skyndade i galopp mellan Hotel de Princes ocli Hotel Maurice. Marius trädde in på Saint Honoré. Där voro affärerna stängda, köpmännen stodo småpratan­ de framför sina halvöppna dörrar, människorna gingo av ocli an, lyktorna voro tända ocli bort­ sett från första våningen lyste det i alla fönster som under vanliga förhållanden. På Palais Royalplatsen fanns det en kavalleriavdelning. Marius gick längs med Saint Honorégtan. Allt eftersom han avlägsnade sig från Palais Royalplatsen, voro fönstren mindre upplysta, allt flera<noinclude> <references/></noinclude> 8ay9tbfirlgkkd28803nfoxx1y983ya 104 227289 661161 2026-11-01T09:43:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'butiker voro stängda, inga människor syntes i portarna, gatan blev allt mörkare, och samtidigt tätnade folkmassan. Ty de promenerande bilda­ de nu en massa. I denna hörde man ingen säga något, och trots detta utgick därifrån ett dovt och starkt mummel. Vid Arbre-Sec-fontänen fann man grupper av människor, orörliga och dystra. De liknade, i vimlet av kommande och gående, stenar i botten av en ström. Vid ingången till Prouvairegatan hejdades mas­ san. D... 661161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 589 —}}</noinclude>butiker voro stängda, inga människor syntes i portarna, gatan blev allt mörkare, och samtidigt tätnade folkmassan. Ty de promenerande bilda­ de nu en massa. I denna hörde man ingen säga något, och trots detta utgick därifrån ett dovt och starkt mummel. Vid Arbre-Sec-fontänen fann man grupper av människor, orörliga och dystra. De liknade, i vimlet av kommande och gående, stenar i botten av en ström. Vid ingången till Prouvairegatan hejdades mas­ san. Den bildade ett fast block, som var nästan ogenomträngligt, ocli där man talade med vis­ kande röster. Här såg man knappast längre någ­ ra svarta rockar eller runda hattar. Alla buro tröjor, blusar, mössor, såvida ej det toviga håret vajade fritt för vinden. Denna massa avteck­ nade sig i mörkret med böljande linjer. Från denna utgick ett strävt, dallrande ljud. Trots det att ingen flyttade på sig, hörde man trampet niot gatstenarna. Bortom denna täta massa på Koulegatan, på Prouvairegatan samt i förläng­ ningen på Saint Honorégatan fanns det icke ett fönster, som var upplyst. Det enda ljussken, som syntes, var raden av de sparsamma lyktor­ na. Lyktorna på den tiden liknade stora, röda<noinclude> <references/></noinclude> 23x8thsybg5qrjg215163ibqoeocr1o 104 227290 661162 2026-11-01T09:44:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stjärnor, upphängda på metalltrådar, och de kas­ tade över gatorna skuggor, vilka liknade stora spindlar. Dessa gator voro icke öde. Man urskiljde på dem kopplade gevär, bajo­ netter och bivackerande trupper. Ingen flanör överskred denna gräns. Här stannade de pro­ menerande. Här slutade massan och började ar­ mén. Marius vilja var viljan hos en man, som ej me­ ra hoppas på något. Man hade kallat honom och han kom. Han rann möjlighet att taga sig f...' 661162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 590 —}}</noinclude>stjärnor, upphängda på metalltrådar, och de kas­ tade över gatorna skuggor, vilka liknade stora spindlar. Dessa gator voro icke öde. Man urskiljde på dem kopplade gevär, bajo­ netter och bivackerande trupper. Ingen flanör överskred denna gräns. Här stannade de pro­ menerande. Här slutade massan och började ar­ mén. Marius vilja var viljan hos en man, som ej me­ ra hoppas på något. Man hade kallat honom och han kom. Han rann möjlighet att taga sig fram genom hopen ociigenom cle bivackerande trupperna, han lyckades dölja sig för patrullerna och undvika vaktposterna. Han gick en omväg, nådde in på Béethisygatan samt styrde stegen mot hallarna. Från Bourdonnaisgatan räknat fanns det ej längre några tända lyktor. Sedan han hunnit genom folkmassan samt truppernas utposter, befann han sig i fasans land. Icke en människa syntes, icke en soldat, icke ett ljus, intet levande, ödsligheten, tystnaden, nat­ ten och en obeskrivlig kyla grep honom. Att träda in på denna gata, det var som att träda in i en grotta. Han fortfor framåt. Han tog några steg. Någon stötte springan-<noinclude> <references/></noinclude> o6o2e7c62o28yk6sevnlzgkfesbnpdm 104 227291 661163 2026-11-01T09:44:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'cle emot honoin. Var det en man? En kvinna? Var clet flera. Han skulle ej kunnat besvara frå­ gan. Det liadc passerat och försvunnit. Efter flera omvägar korn liaii in pä en gata, som han ansåg vara Portieregatan. Mitt på denna stöt­ te han på ett hinder. Hans fot trampade i vattenpölar, i gropar samt stötte mot upprivna gatste­ nar. Han hade träffat på en påbörjad men över­ given barrikad. Han kröp över stenarna och be­ fann sig snart på andra sid...' 661163 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 591 —}}</noinclude>cle emot honoin. Var det en man? En kvinna? Var clet flera. Han skulle ej kunnat besvara frå­ gan. Det liadc passerat och försvunnit. Efter flera omvägar korn liaii in pä en gata, som han ansåg vara Portieregatan. Mitt på denna stöt­ te han på ett hinder. Hans fot trampade i vattenpölar, i gropar samt stötte mot upprivna gatste­ nar. Han hade träffat på en påbörjad men över­ given barrikad. Han kröp över stenarna och be­ fann sig snart på andra sidan om hindret. Han gick tätt efter husväggarna. Strax bakom barri­ kaden skymtade han något vitt. Koniurerna blevo tydligare, när han närmade sig. Det var två vita hästar, de hästar, vilka dragit den omnibus, som hejdats på morgonen av Bossuet, och vilka nu hela dagen irrat omkring på gatorna för att stanna liär med tålamodet hos djur, vilka lika li­ tet fatta människornas handlingar, som männi­ skorna fatta Försynens. Marius gick förbi hästarna. När han nått fram till en gata, som han trodde vara Contrat-Socialgatan, hörde han ett gevärsskott och hur en kula, kommande från obekant plats, på en slump ven genom mörkret och så nära honom, att den ovan­ för hans huvud träffade en barberarskylt. Ännu<noinclude> <references/></noinclude> qnuuztk2gdcsc0znmnwa97yveu3e1r9 104 227292 661164 2026-11-01T09:44:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'år 1846 kunde man på denna gata vid hörnet av hallarna se denna genomborrade skylt. Ett skott var dock en antydan om levande va­ relser. Men från detta ögonblick räknat stötte han ej längre på något levande. Hela denna vandring föreföll honom som ett uppstigande i en mörk trappa. Trots allt fortsatte lilcvä! Marius framåt.' 661164 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 592 —}}</noinclude>år 1846 kunde man på denna gata vid hörnet av hallarna se denna genomborrade skylt. Ett skott var dock en antydan om levande va­ relser. Men från detta ögonblick räknat stötte han ej längre på något levande. Hela denna vandring föreföll honom som ett uppstigande i en mörk trappa. Trots allt fortsatte lilcvä! Marius framåt.<noinclude> <references/></noinclude> lexw1yqxicylnsxu04fv41wfsh2k6se 104 227293 661165 2026-11-01T09:44:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom de möjligheter, vilka mörkret gåvo, detta år upprorets nödvändiga taktik. Vid nattens inbrott hade varje fönster, i vilket man såg ljus vara tänt, beskjutits. Ljuset hade släckts ocli ibland hade dess ägare dödats. Intet rörde sig mera. Man fann här endast skräcken, sorgen, häpnaden och på gatorna rådde en så att säga helig fasa. Man kunde icke en gång iakttaga de långa raderna av fönster, skorstenarnas ocli takens tandade inskär­ ningar elle...' 661165 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 594—}}</noinclude>nom de möjligheter, vilka mörkret gåvo, detta år upprorets nödvändiga taktik. Vid nattens inbrott hade varje fönster, i vilket man såg ljus vara tänt, beskjutits. Ljuset hade släckts ocli ibland hade dess ägare dödats. Intet rörde sig mera. Man fann här endast skräcken, sorgen, häpnaden och på gatorna rådde en så att säga helig fasa. Man kunde icke en gång iakttaga de långa raderna av fönster, skorstenarnas ocli takens tandade inskär­ ningar eller det svaga återskenet från de samlade ljusstrålarna i den våta gatubeläggningen. Ett öga, som betraktat detta från ovan, skulle kanske här ocli där iakttagit otydliga ljusglimtar, vilka belyste de på ett sällsamt sätt brutna linjerna ocli de egendomliga byggnadsprofilerna. Man skulle äveii sett ljus röra sig bland dessa ruiner. Dessa plat­ ser voro barrikaderna. Resten var ett hav av mör­ ker, dimma ocli dysterhet, över vilket reste sig några oföränderliga ocli skräckinjagande silhuet­ ter, Saint Jacquestornet, Saint Merry-kyrkan sanit två eller tre andra av de stora byggnader, vilka människan gestaltar till jättar ocli som natten gör till spökgestalter. Kring denna övergivna ocli oroväckande laby­ rint, i de kvarter, där den parisiska rörelsen icke hade förintats och där ännu några sparsamt sprid­<noinclude> <references/></noinclude> aedjix2vla9qvxwp0bh34gnfb1bf6yx 104 227294 661166 2026-11-01T09:45:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'da lyktor glänste, skulle en åskådare i fågelper­ spektiv kunnat uppfatta metallglansen från sab­ lar och bajonetter, det dova dånet från artilleriet och trampet från de tysta trupper, vilka tillväxte varje minut. Det var ett fruktansvärt bälte, som långsamt slöt sig och spändes åt kring revolutio­ nens härd. Revolutionens kvarter var nu endast en vidun­ derlig grotta; allt där tycktes orörligt och i dvala, som vi strax skola få se, rådde endast m...' 661166 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 595 —}}</noinclude>da lyktor glänste, skulle en åskådare i fågelper­ spektiv kunnat uppfatta metallglansen från sab­ lar och bajonetter, det dova dånet från artilleriet och trampet från de tysta trupper, vilka tillväxte varje minut. Det var ett fruktansvärt bälte, som långsamt slöt sig och spändes åt kring revolutio­ nens härd. Revolutionens kvarter var nu endast en vidun­ derlig grotta; allt där tycktes orörligt och i dvala, som vi strax skola få se, rådde endast mörker på varje gata, vilken ännu var framkomlig. Det var ett fruktansvärt oclivilt mörker fyllt av fällor, av fruktansvärda oclidolda hinder, gator där det var fasaväckande att tränga in och hemskt att vistas, där de, vilka gingo in, darrade för dem som väntade där, ocli de som väntade, darrade för dem som kommo. Osynliga kämpar funnos dolda i varje gathörn, dolda försåt höljdes av nattens mörker. Här kunde man icke längre hoppas på något annat ljus än blixtarna från gevärsskotten. Intet annat möte än den plötsliga och oväntade döden. Var? Hur? När? Man visste det icke, men döden var säker och oundviklig. Här, på denna plats, som bestämts för stridens utkämpan­ de, skulle regeringen och upprorets män, national­ gardet och de hemliga sällskapen, borgerskapet<noinclude> <references/></noinclude> h5p4axfbz7y742ipw27ihpta4c8u9ek 104 227295 661167 2026-11-01T09:45:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och revolutionen, trevande mötas. Båda drevos aV samma nödvändighet; enda sättet att lämna denna plats var som död eller som segrare. Spänningen hade nått en sådan höjd, mörkret var så tätt, att även de mest räddhågade grepos av skräckens l)eslutsamhet och mod. Hos l)åda motståndarna voro dessutom mordet, raseriet och fastheten lika stora. För den ene betydde framryckning detsamma som döden, men ingen tänkte på att rida tillbaka, för den andre in...' 661167 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 596 —}}</noinclude>och revolutionen, trevande mötas. Båda drevos aV samma nödvändighet; enda sättet att lämna denna plats var som död eller som segrare. Spänningen hade nått en sådan höjd, mörkret var så tätt, att även de mest räddhågade grepos av skräckens l)eslutsamhet och mod. Hos l)åda motståndarna voro dessutom mordet, raseriet och fastheten lika stora. För den ene betydde framryckning detsamma som döden, men ingen tänkte på att rida tillbaka, för den andre innebar ett kvarstannande döden, men ingen tänkte på att fly. Det var nödvändigt, att allt var avslutat nästa dag, att endera parten hade segrat, att upproret blev en revolution eller ett upplopp. Regeringen visste detta lika väl som dess motståndare. Den enklaste borgare visste det. Detta skapade en ängslan, vilken blandade sig med det ogenom­ trängliga mörkret i de kvarter, där allt skulle av­ göras. Här hörde man endast ett ljud, ett ljud, som lät som en dödsrossling, stormklockan Saint Merry. Ljudet från denna klocka kom blodet att isas i ådrorna, denna klagande förtvivlade klocka mitt i mörkret. Såsom stundom är fallet syntes naturen anpassa sig efter människornas handlingar. Ingen störde<noinclude> <references/></noinclude> m19w2awyyto3yivzrq1k9uspyf6ssya 104 227296 661168 2026-11-01T09:45:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den dystra överensstämmelsen i denna situation. Inga stjärnor syntes, tunga moln draperade him­ len med sina dystra massor. En svart himmel välvde sig över de döda gatorna liksom ett ofant­ ligt bårtäcke över en lika ofantlig grav. Under det att en helt och hållet politisk strid förbereddes på denna plats, som redan sett så många revolutionära händelser, under det att ung­ domen, de hemliga sällskapen och studenterna i idealens namn och medelklassen p... 661168 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 597 —}}</noinclude>den dystra överensstämmelsen i denna situation. Inga stjärnor syntes, tunga moln draperade him­ len med sina dystra massor. En svart himmel välvde sig över de döda gatorna liksom ett ofant­ ligt bårtäcke över en lika ofantlig grav. Under det att en helt och hållet politisk strid förbereddes på denna plats, som redan sett så många revolutionära händelser, under det att ung­ domen, de hemliga sällskapen och studenterna i idealens namn och medelklassen på grund av sina egna intressen förberedde en sammandrabbning, under det att var och en längtade efter den av­ görande timman, hörde man fjärran från detta ödesdigra kvarter i det gamla Paris' djupaste hålor, dessa hålor, vilka annars döljas av den rika och glänsande staden ett dovt och fruktansvärt mum­ mel, folkets röst. Denna röst är både förskräckande och impone­ rande; den utgöres både av vilddjurets rytande och Guds stämma. Den förskräcker de svaga och varnar de kloka ocliden kommer både nedifrån marken som ett lejons rytande och uppifrån som åskans dån. Victor Hugo X 14<noinclude> <references/></noinclude> p5bswcdbpncqnicd2875w6nor1mvhln 104 227297 661169 2026-11-01T09:45:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bindelseleden med yttei-världen. När han nått fram till det sista huset till vänster, sträckte han fram huvudet oclisåg in på den korta Mondétourgatan. Ett stycke bortom skärningen mellan denna gata och Chanvreriegatan skymtade han några ljus, en del av värdshuset samt en fackla, vilken var liksom dold av ett myller av stenar; han såg även män ligga hopkrupna med gevären i händerna. Allt detta befann sig på ett tjugotal stegs avstånd från honom. Det v... 661169 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 599 —}}</noinclude>bindelseleden med yttei-världen. När han nått fram till det sista huset till vänster, sträckte han fram huvudet oclisåg in på den korta Mondétourgatan. Ett stycke bortom skärningen mellan denna gata och Chanvreriegatan skymtade han några ljus, en del av värdshuset samt en fackla, vilken var liksom dold av ett myller av stenar; han såg även män ligga hopkrupna med gevären i händerna. Allt detta befann sig på ett tjugotal stegs avstånd från honom. Det var det inre av barrikaden. De hus, vilka lågo på högra sidan, dolde för honom högra delen av värdshuset, stora barrika­ den och fanan. Marius behövde nu blott göra ett steg. Den olycklige unge mannen satte sig på en trappa, lade armarna i kors och tänkte på sin fader. Han tänkte pä denne hjältemodige överste Pontmercy, som liade varit en så tapper soldat, som under republiken hade försvarat Frankrikes grän­ ser ocliunder kejsaren kämpat vid Asiens gränser, som hade sett Genua, Alexandria, Milano, Turin, Madrid, Wien, Dresden, Berlin, Moskva, som på alla Europas slagfält hade utgjutit samma blod, som han själv hade i sina ådror, som före den<noinclude> <references/></noinclude> hn4w65pphd62o13lpddbcpuh2tuk1wa 104 227298 661170 2026-11-01T09:45:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'regelrätta tiden hade grånat i krigstjänsten, som hade levat med bältet kring livet, epåletten på ax­ larna och kokarden svärtad av krutrök, med pan­ nan fårad av kasken, i baracker, i läger, bivacker och sjukhus och som efter tjugo år hade återvänt från de stora krigen med ärrig kind, leende ansikte, lugn och beundransvärd, oskyldig som ett barn, sedan han gjort allt för Frankrike och intet mot det. Marius sade sig, att hans timma var slagen, att han... 661170 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 600 —}}</noinclude>regelrätta tiden hade grånat i krigstjänsten, som hade levat med bältet kring livet, epåletten på ax­ larna och kokarden svärtad av krutrök, med pan­ nan fårad av kasken, i baracker, i läger, bivacker och sjukhus och som efter tjugo år hade återvänt från de stora krigen med ärrig kind, leende ansikte, lugn och beundransvärd, oskyldig som ett barn, sedan han gjort allt för Frankrike och intet mot det. Marius sade sig, att hans timma var slagen, att han skulle likna sin fader, följa honom i spåren, vara lika tapper, djärv, oförskräckt i kulregnet ocliframför bajonetterna, utgjuta sitt blod, upp­ söka fienden och döden, art det nu var hans tur att kämpa på slagfältet och att detta slagfält var ga-, tan och att det krig, han skulle kasta sig in i, var inbördeskriget. Han såg inbördeskriget som en avgrund fram­ för sig, i vilken han just skulle störta sig ned. Han darrade inför detta. Han tänkte på sin faders värja, som hans mor­ fader sålt till en lumphandlare och som han så bittert hade saknat. Han sade sig, att detta tapp­ ra och obefläckade vapen hade gjort rätt i att un­ dandraga sig hans hand och att vredgat försvinna i mörkret; att om det flytt på detta sätt, så var<noinclude> <references/></noinclude> 6pn02pfn71rqc1wdb8nw8lgiqusapj1 104 227299 661171 2026-11-01T09:47:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det emedan det ägde förstånd och kunde skåda in i framtiden; att den förutsåg upproret, kriget i rännstenarna, gatstenarnas strid, skjutandet genom källargluggar och hugg, som utdelades och mottogos bakifrån; att denna värja, som kom från Marengo och Friedland, ej ville besöka Chanvreriegatan, att den försvunnit, emedan den ej efter det, som den gjort för fadern, ville tjäna sådana ändamål i sonens hand. Han sade sig, att om han hade denna värja, om h... 661171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 601 —}}</noinclude>det emedan det ägde förstånd och kunde skåda in i framtiden; att den förutsåg upproret, kriget i rännstenarna, gatstenarnas strid, skjutandet genom källargluggar och hugg, som utdelades och mottogos bakifrån; att denna värja, som kom från Marengo och Friedland, ej ville besöka Chanvreriegatan, att den försvunnit, emedan den ej efter det, som den gjort för fadern, ville tjäna sådana ändamål i sonens hand. Han sade sig, att om han hade denna värja, om han tagit den vid sin döde faders huvudgärd, om han vågat bruka den vid denna nattliga kamp mellan fransmän i en fransk stad, så skulle den med säkerhet ha bränt i hans händer samt blixtrat framför honom som en ängels bart huggande svärd. Han sade sig, att han var lycklig över att denna värja var borta; det var rättvist, att hans morfader varit den verk­ lige vårdaren av hans faders ära och att det var bättre, att överstens värja hade sålts på en auktion eller till en skrothandlare, än att han själv nu skul­ le såra sitt eget fädernesland med den. Därpå började han gråta bittra tårar. Detta var förskräckligt. Men vad skulle han göra? Han kunde icke leva utan Cosette. Emedan hon var borta, var det nödvändigt, att han dog. Hade han icke givit henne sitt hedersord på att<noinclude> <references/></noinclude> heailq9iocestuhlgkbewbmbf8k4bm4 104 227300 661172 2026-11-01T09:47:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lian skulle dö? Trots att lion visste detta, hade lion försvunnit, oclialltså önskade hon, att Marius dog. Det var vidare uppenbart, att lion icke älska­ de honom, när hon kunnat försvinna på detta sätt, utan att underrätta honom, utan ett ord, utan en rad, octi likväl visste hon hans adress! Vad hade han under sådana förhållanden för glädje av livet? Och dessutom, skulle han rygga tillbaka, när han nått så långt? Att närma sig faran för att fly! A...' 661172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 602 —}}</noinclude>lian skulle dö? Trots att lion visste detta, hade lion försvunnit, oclialltså önskade hon, att Marius dog. Det var vidare uppenbart, att lion icke älska­ de honom, när hon kunnat försvinna på detta sätt, utan att underrätta honom, utan ett ord, utan en rad, octi likväl visste hon hans adress! Vad hade han under sådana förhållanden för glädje av livet? Och dessutom, skulle han rygga tillbaka, när han nått så långt? Att närma sig faran för att fly! Att ha barrikaden inom synhåll ocli sedan smita undan! Räckte det med att darrande säga: Nu har jag fått nog, jag har sett allt detta, det är inliördeskrig, ocli jag springer min väg! Kunde man på detta vis övergiva de vänner, som väntade! Som kanske behövde honom! Som voro en hand­ full män mot en armé! Att på en gång svika allt, kärleken, vänskapen ocli det egna ordet! Att dölja sin feghet under förevändning av fosterlandskär­ lek! Detta var omöjligt, ocli om liaiis fars ande hade befunnit sig där i mörkret ocli sett honom rygga tillbaka, skulle han slagit honom med flat­ sidan av sabeln och ropat till honom: Framåt, din fege stackare! Ett rov för dessa skiftande tankar satt han med sänkt huvud. Plötsligt rätade han upp sig. Han hade nått<noinclude> <references/></noinclude> nnzn3202gib6jz7phjitfs28vfud46y 104 227301 661173 2026-11-01T09:47:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fram till en iiire Iclarhet. Inför döden liade han börjat se klart. Det verk, vari lian kanske snart skulle deltaga, syntes honom icke längre bekla­ gansvärt utan storslaget. Striden på gatorna syntes honom i helt annat ljus och liksom för­ klarat för hans inre öga. Alla de tidigare fråge­ tecknen trädde fram på nytt men oroade honom icke längre. Han kunde svara på dem alla. Varför skulle hans fader ha harmats? Finns det icke tillfällen, då upproret k... 661173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 603 —}}</noinclude>fram till en iiire Iclarhet. Inför döden liade han börjat se klart. Det verk, vari lian kanske snart skulle deltaga, syntes honom icke längre bekla­ gansvärt utan storslaget. Striden på gatorna syntes honom i helt annat ljus och liksom för­ klarat för hans inre öga. Alla de tidigare fråge­ tecknen trädde fram på nytt men oroade honom icke längre. Han kunde svara på dem alla. Varför skulle hans fader ha harmats? Finns det icke tillfällen, då upproret kan bliva en plikt? Kunde man klandra, att en son till överste Pontmercy deltog i den strid, som förestod. Det var något helt annat än Montmirail ocli Champaubert som förestod. Det gällde icke längre ett helgat område utan ett heligt ideal. Låt vara att foster­ landet lider men mänskligheten vinner. Var det dessutom sant, att Frankrike beklagade sig? Frankrike blöder, men friheten vinkar, och inför frihetens leende glömmer Frankrike sina sår. Ocli såg man saken ännu mera från ovan, hur kunde man då tala om inbördeskrig? Inbördeskrig? Vad är det? Finns det något annat krig? Är icke varje strid mellan männi­ skor en strid mellan bröder? Kriget kan endast förklaras på grund av sitt syfte. Det finnes var­ ken yttre eller inre krig, det finnes endast berät­<noinclude> <references/></noinclude> 1b9kabl7nyqu9kaxa12ynft6w4hpvhp 104 227302 661174 2026-11-01T09:47:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tigade eller oberättigade. Tills den dag då mänskligheten,s stora enhet uppnås, kommer kri­ get, åtminstone det som vill närma oss de fram­ tida idealen, att vara nödvändigt. Vilken in­ vändning kan man resa mot ett sådant krig? Kriget besudlas icke, värjan blir icke en dolk annat än när ett mord förövas på rättvisan, framsteget, förnuftet, civilisationen oclisanningen. I så fall så är både det yttre och. det inre kriget en orätt­ visa och mås...' 661174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 604 —}}</noinclude>tigade eller oberättigade. Tills den dag då mänskligheten,s stora enhet uppnås, kommer kri­ get, åtminstone det som vill närma oss de fram­ tida idealen, att vara nödvändigt. Vilken in­ vändning kan man resa mot ett sådant krig? Kriget besudlas icke, värjan blir icke en dolk annat än när ett mord förövas på rättvisan, framsteget, förnuftet, civilisationen oclisanningen. I så fall så är både det yttre och. det inre kriget en orätt­ visa och måste kallas för ett brott. Bortsett från denna heliga sak, rättvisan, vad finns det för or­ sak för det ena slaget av strid att med förakt se ned på det andra? 'ad har Washingtons värja för rätt att förneka Camille Desmoulins pik. Leonidas niot främlingen, Timoleon mot tyrannen, vem av dem är störst? Den ene är en försvara­ re, den andre en befriare. Skall inan utan att tän­ ka på ändamålet brännmärka envar, som griper till vapen i en inbördesstrid? Då skulle man tryc­ ka vanärans stämpel på Brutus, Marcel, Arnold von Blankenheim och Coligny. Ett buskkrig, ett rännstenarnas krig! Varför icke? Sådant var dock ett krig, som fördes av Ambiorix, Artevelde, Marnix ocliPelagus. Men Ambiorix kämpade mot Rom, Artevelde mot Frankrike, Marnix mot Spanien, Pelagus mot morerna, alltså mot främ­<noinclude> <references/></noinclude> 1xwsz8zztgfj9bi7o6gt6yehl4hwkh0 104 227303 661175 2026-11-01T09:48:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lingar. Men monarkien är en främling, liksom förtrycket. Den gudomliga rätten är ett främ­ mande namn. Despotismen rubbar de moraliska gränserna liksom anfallet de geografiska. Att för­ driva en tyrann eller engelsmännen, det är i lika Ilög grad att återerövra det egna. Ett ögonblick kommer, då det ej räcker med protester, och efter tänkaren måste handlingens man komma, våldet måste avsluta det, som påbörjats av tanken. Den Fjättrade Prometeus b...' 661175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 605 —}}</noinclude>lingar. Men monarkien är en främling, liksom förtrycket. Den gudomliga rätten är ett främ­ mande namn. Despotismen rubbar de moraliska gränserna liksom anfallet de geografiska. Att för­ driva en tyrann eller engelsmännen, det är i lika Ilög grad att återerövra det egna. Ett ögonblick kommer, då det ej räcker med protester, och efter tänkaren måste handlingens man komma, våldet måste avsluta det, som påbörjats av tanken. Den Fjättrade Prometeus börjar, men Aristogiton slu­ tar; Encyclopedien upplyser själarna men den 10:de augusti elektricerade dem. Efter Alschylos kommer Thrasybulos, efter Diderot kommer Danton. Massan har alltid en benägenhet att er­ känna en ledare. En massa blir lätt apatisk ocli undergiven. Den måste eggas, frihetens välgär­ ning måste tvingas på den, dess ögon måste blän­ das av sanningens ljus. Det är nödvändigt att deras egen räddning träffar dem som en ljungeld ocli att de väckas av dess sken. Därför är det nödvändigt med stormklockor och krig. Det är nödvändigt att stora strider och kämpar uppkom­ ma, att folken eggas av deras djärvhet och mod och att det sorgliga människosläkte, som höljes i mörker av kungadömet och Guds nåde, den cesariska äran, kraften, hänförelsen, fanatismen och<noinclude> <references/></noinclude> re4pn4k2z8c46vksy2xzypxy8b3gx33 104 227304 661176 2026-11-01T09:48:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den oinskränkta despotismen. Mänskligheten bil­ dar en förslöad massa, vilken nöjer sig med att i den förrädiska skymningen betrakta den falska glansen, den triumferande natten. Ned med ty­ rannen! Men vem talar ni om? Kallar ni Lud­ vig Philip en tyrann? Nej, icke mera än Ludvig XVI! De äro båda vad historien plägar kalla go­ da konungar, men man kan icke kompromissa med principer oclisanningens logilcär rätlinjig. Det utmärkande för sanningen är, at... 661176 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 606 —}}</noinclude>den oinskränkta despotismen. Mänskligheten bil­ dar en förslöad massa, vilken nöjer sig med att i den förrädiska skymningen betrakta den falska glansen, den triumferande natten. Ned med ty­ rannen! Men vem talar ni om? Kallar ni Lud­ vig Philip en tyrann? Nej, icke mera än Ludvig XVI! De äro båda vad historien plägar kalla go­ da konungar, men man kan icke kompromissa med principer oclisanningens logilcär rätlinjig. Det utmärkande för sanningen är, att den ej be­ mödar sig om att vara behaglig ocliej känner några eftergifter. Varje intrång på människans rättigheter måste bemötas. Ludvig XVI represen­ terade kungadömet av Guds nåde, ocli i Ludvig Philips ådror flöt Bourbonernas blod. Båda re­ presenterade i viss utsträckning ett undertryckan­ de av rättvisan oclidet var nödvändigt att be­ kämpa den. Det är alltid Frankrike, som börjar dessa strider för rätten. När härskaren faller i Frankrike, störta tronerna samman överallt. Att återställa den sociala rättvisan, att åter sätta upp friheten på dess tron, att låta folken bestämma över sig själva, att återskänka åt människan dess naturliga höghet, att återsätta den röda frygiska mössan på Frankrike, att åter bereda plats åt för­ nuftet ocli billigheten, att begrava varje anled­<noinclude> <references/></noinclude> npjqiakwiz5rjhewav1up99fbj0ictg 104 227305 661177 2026-11-01T09:48:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ning (ill strid genon i att giva envar sitt, att åter förinta det hinder, som kungadömet utgör för al­ las broderskap, att åter höja mänskligheten till rättvisans höjder, vad kan vara mera berättigat och vilket krig kan följaktligen vara ärofullare? Dessa krig leda till fred. Ännu höjer sig över mänskligheten en fruktansvärd befästning av för­ domar, privilegier, vidskepelse, lögner missbruk, våld, orättvisor ocli mörker med hatet till skott­ g...' 661177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 607 —}}</noinclude>ning (ill strid genon i att giva envar sitt, att åter förinta det hinder, som kungadömet utgör för al­ las broderskap, att åter höja mänskligheten till rättvisans höjder, vad kan vara mera berättigat och vilket krig kan följaktligen vara ärofullare? Dessa krig leda till fred. Ännu höjer sig över mänskligheten en fruktansvärd befästning av för­ domar, privilegier, vidskepelse, lögner missbruk, våld, orättvisor ocli mörker med hatet till skott­ gluggar. Denna befästning måste stormas. Det var storslaget att segra vid Austerlitz, men det var beundransvärt ocli sublimt att storma Bastiljen. Det finnes väl ingen, som icke hos sig själv funnit att själen — och detta utgör just det under­ bara hos själen, att vara en allestädes närva­ rande enhet — har en egendomlig benägenhet att tänka kallt även i de mest invecklade situa­ tioner. Det händer stundom, att den mest dystra sinnesstämning ocli den djupaste förtvivlan kun­ na tillåta logiska resonnemang. Man återfinner logiken samtidigt med krampryckningen och syllogismcrnas kedja i de starkaste känsloutbrott. Marius befann sig just i denna situation. Fylld av dessa tankar, förtvivlad men beslutsam, likväl tvekande och i grund ocli botten dar­ rande inför det han ämnade företaga sig, svävade<noinclude> <references/></noinclude> fypegj9pt7blrxdcyr4o5or5emd9yaf 104 227306 661178 2026-11-01T09:48:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans blick bort mot barrikaden. Upprorsmännen samtalade halvhögt, utan att röra sig, ocliman förnam i deras uppträdande den halva tystnad, som plägar utmärka väntans sista stunder. Ovan­ för dem, i en lucka i tredje våningen, upptäckte Marius en synnerligen intresserad iakttagare av skådespelet. Det var den portvakt, som dödades av Le Cabuc. Upplyst av den stora facklan skym­ tade man otydligt detta huvud. Intet kunde göra större intryck i denna osäkr... 661178 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 608 —}}</noinclude>hans blick bort mot barrikaden. Upprorsmännen samtalade halvhögt, utan att röra sig, ocliman förnam i deras uppträdande den halva tystnad, som plägar utmärka väntans sista stunder. Ovan­ för dem, i en lucka i tredje våningen, upptäckte Marius en synnerligen intresserad iakttagare av skådespelet. Det var den portvakt, som dödades av Le Cabuc. Upplyst av den stora facklan skym­ tade man otydligt detta huvud. Intet kunde göra större intryck i denna osäkra belysning än detta orörliga, likbleka, häpna ansikte, med vajande hårtestar, öppna ögon ocligapande mun, som lutade sig ut över gatan med ett nyfiket uttryck. Man skulle kunnat säga, att den, som var död, betraktade dem, som skulle dö. Blodet från det genomskjutna huvudet hade i långa strimmor flutit ned från gluggen till första våningen.<noinclude> <references/></noinclude> 1uq8oros25fvz2t9hj1okentjuhxt6i 104 227307 661179 2026-11-01T09:48:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är Gavroche, sade Enjolras. — Han ger oss signal, sade Combeferre. Ljudet av snabba steg störde tystnaden, ocli man såg en varelse, som var vigare än en akro­ bat, klättra över omnibusen. Gavroche hoppade ned i barrikaden, alldeles anfådd, och ropade: — Var är mitt gevär? Jaså, här! Det var som en elektrisk ström passerat genom barrikadens män, ocliman hörde rasslet, när ge­ vären grepos. — Vill du ha min karbin? sade Enjolras till pojken....' 661179 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 610 —}}</noinclude>— Det är Gavroche, sade Enjolras. — Han ger oss signal, sade Combeferre. Ljudet av snabba steg störde tystnaden, ocli man såg en varelse, som var vigare än en akro­ bat, klättra över omnibusen. Gavroche hoppade ned i barrikaden, alldeles anfådd, och ropade: — Var är mitt gevär? Jaså, här! Det var som en elektrisk ström passerat genom barrikadens män, ocliman hörde rasslet, när ge­ vären grepos. — Vill du ha min karbin? sade Enjolras till pojken. — Jag vill ha det stora geväret, svarade Gav­ roche. Han tog Javerts skjutvapen. Två av vaktposterna hade återvänt nästan sam­ tidigt med Gavroche. Det var vaktposten vid ga­ tans slut ocli vid Petite-Truanderie-gatan. Pos­ ten id Precheursgatan hade däremot stannat kvar, vilket antydde, att ingen närmade sig från broarna ocli hallarna. Chanvreriegatan, av vilken man knappast kun­ de se mera än en ringa del av gatubeläggningen i skenet av det ljus, vilket kastades över fanan, visade sig för upprorsmännen som en stor, svart port, fylld med rök.<noinclude> <references/></noinclude> 8ngnopmii86ybg62d3ddnv8m47i6qtx 104 227308 661180 2026-11-01T09:48:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Var och en hade intagit sin plats. Fyrtiotre upprorsmän, däribland Enjolras, Conibeferre, Courfeyrac, Bossuet, Joly, Bahorel ocli Gavroche, lågo i knäställning på den stora bar­ rikaden med huvudena i höjd med översta skydds­ värnet och karbinerna framstuckna mellan anhop­ ningar av uppriven gatsten, vilka ordnats från skottgluggarna; hos alla var uppmärksamheten spänd oclide lågo tysta, färdiga att ge eld. Un­ der befäl av Feuilly hade sex av dem, me... 661180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 611 —}}</noinclude>Var och en hade intagit sin plats. Fyrtiotre upprorsmän, däribland Enjolras, Conibeferre, Courfeyrac, Bossuet, Joly, Bahorel ocli Gavroche, lågo i knäställning på den stora bar­ rikaden med huvudena i höjd med översta skydds­ värnet och karbinerna framstuckna mellan anhop­ ningar av uppriven gatsten, vilka ordnats från skottgluggarna; hos alla var uppmärksamheten spänd oclide lågo tysta, färdiga att ge eld. Un­ der befäl av Feuilly hade sex av dem, med gevä­ ren skjutfärdiga, tagit plats i de översta fönsternå i värdshuset. Ännu förflöto några ögonblick; sedan hördes det regelbundna ljudet av marscherande trupper från Saint-Leuhållet. Detta ljud var först svagt, men tilltog i styrka och närmade sig långsamt och obevekligt på ett fruktansvärt sätt. Man hörde endast detta ljud. Det var samma tystnad och samma buller, som när i operan "Don Juan" kom­ mendören stiger ned från sin sockel, men denna levande staty av sten kunde icke framkalla så skallande steg, som den månghövdade massa, vil­ ken nu väckte intrycket av icke endast mängd utan även av gengångare. Dessa steg närmade sig men hejdades plötsligt. Man trodde sig vid slutet av gatan höra det dova mullret från en stor<noinclude> <references/></noinclude> 70qjy3qji443xmzi4nmve4js9yt793a 104 227309 661181 2026-11-01T09:49:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'truppavdelning. Man kunde likväl icke se nå­ gonting och kunde endast i det täta mörkret ur­ skilja ett otal metalltrådar, fina som nålar ocli nästan omärkliga, vilka rörde sig liksom de obe­ skrivliga, glänsande företeelser, vilka skönjas, när ögonen slutas under den första sömnen. Det var bajonetterna och gevärspiporna, vilka svagt upplystes av det avlägsna skenet från facklan på barrikaden. Det uppkom ett ögonblicks paus, liksom vän­ tade man...' 661181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 612 —}}</noinclude>truppavdelning. Man kunde likväl icke se nå­ gonting och kunde endast i det täta mörkret ur­ skilja ett otal metalltrådar, fina som nålar ocli nästan omärkliga, vilka rörde sig liksom de obe­ skrivliga, glänsande företeelser, vilka skönjas, när ögonen slutas under den första sömnen. Det var bajonetterna och gevärspiporna, vilka svagt upplystes av det avlägsna skenet från facklan på barrikaden. Det uppkom ett ögonblicks paus, liksom vän­ tade man från båda sidor på, att något sl<ulle in­ träffa. Plötsligt hördes i detta mörker en stäm­ ma, som var så mycket hemskare, emedan man icke kunde se något, en stämma, som tycktes personifiera själva mörkret, vilken ropade: — Vem där? Samtidigt hörde man skramlet av gevär, vilka gjordes skjutfärdiga. Enjolras svarade med ljudande och stolt stämma: — Den franska revolutionen. — Eldl sade den första stämman. En hastig blixt belyste husväggarna, liksom om en ungslucka plötsligt öppnats och stängts. Ett fruktansvärt dån hördes framför barrikaden. Den röda fanan föll till marken. Salvan hade va­<noinclude> <references/></noinclude> d9o2cf3g0m5v6pw4er84ucwnnwm0grq 104 227310 661182 2026-11-01T09:49:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rit så våldsam, att den slagit ned standarets stång, som utgjordes av omnibussens skakel. De ku­ lor, vilka rikoscheterat mot husens kornischer, trängde in i barrikaden och sårade många. Verkan av denna första salva var förskräckande. Angreppet var våldsamt och av det slag, att de djärvaste ryggade tillbaka. — Kamrater! utropade Courfeyrac, låtom oss spara på krutet, vi vänta med att besvara salvan, tills de hunnit ett stycke in på gatan. — Och låtom...' 661182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 613 —}}</noinclude>rit så våldsam, att den slagit ned standarets stång, som utgjordes av omnibussens skakel. De ku­ lor, vilka rikoscheterat mot husens kornischer, trängde in i barrikaden och sårade många. Verkan av denna första salva var förskräckande. Angreppet var våldsamt och av det slag, att de djärvaste ryggade tillbaka. — Kamrater! utropade Courfeyrac, låtom oss spara på krutet, vi vänta med att besvara salvan, tills de hunnit ett stycke in på gatan. — Och låtom oss framför allt, tillade Bnjolras, åter resa upp vår fana! Han grep den, där den fallit, just framför hans fötter. Utanför barrikaden hörde man, huru laddstakarna klirrade mot gevärspiporna; man förbered­ de en ny salva. Enjolras tillade: — Finns det någon med hjärta i bröstet? Vem vill åter sätta upp fanan? Ingen svarade. Att bestiga barrikaden i sam­ ma ögonblick, då soldaterna utan tvivel lagt ge­ värskolvarna till kinderna, var den säkra döden. Den tappraste tvekade. Till oclimed Enjolras darrade. Han upprepade: — Finns det ingen, som erbjuder sig? Victor Hugo X 15<noinclude> <references/></noinclude> 08kh9fymy48o3jaf5idx46ag8wgsupb 104 227311 661183 2026-11-01T09:49:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'soiii om hans själ befann sig på en lielt annaii plats. När var och en intagit sin plats i striden, hade det i värdshussalen endast funnits kvar den vid pelaren bundne Javert, dennes med dragen sabel stående vaktare, samt Mabeuf. När an­ greppet skedde och salvan brakade, hade intryc­ ket därav liksom väckt honom, och han reste sig hastigt, gick tvärs över rummet, och i det ögon­ blick, då Enjolras upprepade sin fråga, visade sig gubben i värdshusets... 661183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 615 —}}</noinclude>soiii om hans själ befann sig på en lielt annaii plats. När var och en intagit sin plats i striden, hade det i värdshussalen endast funnits kvar den vid pelaren bundne Javert, dennes med dragen sabel stående vaktare, samt Mabeuf. När an­ greppet skedde och salvan brakade, hade intryc­ ket därav liksom väckt honom, och han reste sig hastigt, gick tvärs över rummet, och i det ögon­ blick, då Enjolras upprepade sin fråga, visade sig gubben i värdshusets dörr. I-lans framträdande väckte en viss rörelse bland upprorsmännen. En stämma hördes: — Där kommer konventsledamoten! Folkets representant! Han hörde troligen icke detta. Han gick rakt fram mot Enjolras, upprorsmän­ nen beredde väg med en nästan religiös vördnad, han tog fanan från Enjolras, som nästan förstenad ryggade tillbaka, och utan att någon hejdade el­ ler hjälpte honom, började denne gubbe på åttio år med vaggande huvud men med säker fot att långsamt gå uppför den trappa, som anordnats i barrikaden. Det hela gjorde ett på en gång så högtidligt och storslaget intryck, att alla ropade: — Blotta huvudena! Vid varje steg han tog, öka­ des detta intryck; hans vita hår, hans avtärda<noinclude> <references/></noinclude> r6ok3likeiw0v3wc2gb2r7uflqcyubl 104 227312 661184 2026-11-01T09:49:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'anletsdrag, hans höga, kala och rynkiga panna, hans insjunkna ögon, hans vidöppna oclihäpna mun, hans gamla, magra armar med den röda fa­ nan, allt detta skymtade i dunklet ocliförstorades i det osäkra skenet från facklan. Alan trodde sig se en gengångare från 1793 med skräckväldets fana i handen. När han nått översta steget, när denne darran­ de och förskräcklige gengångare stod upprätt på denna ruinhög inför mynningarna på tolvhundra osynliga...' 661184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 616 —}}</noinclude>anletsdrag, hans höga, kala och rynkiga panna, hans insjunkna ögon, hans vidöppna oclihäpna mun, hans gamla, magra armar med den röda fa­ nan, allt detta skymtade i dunklet ocliförstorades i det osäkra skenet från facklan. Alan trodde sig se en gengångare från 1793 med skräckväldets fana i handen. När han nått översta steget, när denne darran­ de och förskräcklige gengångare stod upprätt på denna ruinhög inför mynningarna på tolvhundra osynliga gevär, trotsade döden och till synes starkare än den, gjorde barrikaden i mörkret ett övernaturligt och överväldigande intryck. Det uppstod en tystnad, sådan som endast kan framkallas av det övernaturliga. I denna tystnad svängde den gamle den röda fanan ocliutropade: — Leve revolutionen! Leve republiken! Bro­ derskapet! Jämlikheten! Döden! Från barrikaden hörde man låga oclisnabba viskningar, liknande mumlet från en präst, som har bråttom att avsluta sin bön. Det var troli­ gen polismästaren, som fullgjorde lagens ford­ ringar genom att framsäga upprorslagen. Sedan hördes samma röst, vilken nyss hade frågat: Vem där? säga: — Drag er tillbaka!<noinclude> <references/></noinclude> jsjfj1e6s4nxwor9gdee17dhl3cbk4u 104 227313 661185 2026-11-01T09:49:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Blek och dyster oclimed glödande ögon lyfte Mabeuf fanan över sitt huvud och upprepade: — Leve republiken! — Eld! sade stämman. En andra salva, vilken verkade som avskjuten av ett batteri, träffade barrikaden. Den gamle sjönk ned på knä men reste sig åter, tappade fanan och föll baklänges, med armarna korslagda över bröstet. Blodet flöt i strömmar under honom. Hans bleka oclisorgsna ansikte tycktes betrakta him­ melen. Upprorsmännen grepos av en av...' 661185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 617 —}}</noinclude>Blek och dyster oclimed glödande ögon lyfte Mabeuf fanan över sitt huvud och upprepade: — Leve republiken! — Eld! sade stämman. En andra salva, vilken verkade som avskjuten av ett batteri, träffade barrikaden. Den gamle sjönk ned på knä men reste sig åter, tappade fanan och föll baklänges, med armarna korslagda över bröstet. Blodet flöt i strömmar under honom. Hans bleka oclisorgsna ansikte tycktes betrakta him­ melen. Upprorsmännen grepos av en av dessa oemot­ ståndliga känslostämningar, som gör, att man till oclimed glömmer att försvara sig. De närmade sig den döde med vördnad och rädsla. — De voro verkliga män, dessa kungamördare! sade Enjolras. — Jag vill blott säga det till dig, för att icke minska hänförelsen. Men detta är ingenting min­ dre än ett kungamord. Jag kände honom. Han kallade sig fader Mabeuf. Jag vet icke vad som grep honom i dag. Men det var en präktig man. Se blott pä hans huvud1 — Huvudet ser ut som en odågas, men hjärtat<noinclude> <references/></noinclude> ekshbq5mmr32kvpmtdixte1llsihye8 104 227314 661186 2026-11-01T09:50:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är en Brutus', svarade Enjolras. Sedan fortsatte han med högre röst: — Medborgare, det är sådana exempel, som de gamla giva de unga! Vi få icke tveka! Denne man gick framåt! Detta är, vad de under årens börda darrande lära de av fruktan darrande! Den­ ne gubbe står lagerkrönt inför fosterlandet. Han har haft ett långt liv och fått en härlig död! Låtom oss nu skydda hans kropp oclimå envar av oss försvara den, som vore den vår faders, ocli låt n...' 661186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 618 —}}</noinclude>är en Brutus', svarade Enjolras. Sedan fortsatte han med högre röst: — Medborgare, det är sådana exempel, som de gamla giva de unga! Vi få icke tveka! Denne man gick framåt! Detta är, vad de under årens börda darrande lära de av fruktan darrande! Den­ ne gubbe står lagerkrönt inför fosterlandet. Han har haft ett långt liv och fått en härlig död! Låtom oss nu skydda hans kropp oclimå envar av oss försvara den, som vore den vår faders, ocli låt närvaron av denna kropp bland oss göra bar­ rikaden ointaglig. Ett dystert men kraftigt instämmande mummel följde på dessa ord. Enjolras böjde sig ned, lyfte upp den gamles huvud ocl i kysste dess panna, rätade sedan ut lians armar med största försiktighet, som om han Iruktat att göra honom någon skada, öppnade lians rocl<och visade såren efter kulorna samt sade: — Denne man är hädanefter vår fana!<noinclude> <references/></noinclude> hkqhbslcfwqyxm766jqeop43c9nfnrm 104 227315 661187 2026-11-01T09:50:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Courfeyrac, Enjolras, Jean Prouvaire, Combeferre, Joly, Bahorel, Bossuet, alla störtade genast ut ur värdshuset. De l<ommo i sista ögonblicket. De sågo rader av glänsande bajonetter ovanför barrikaden. Högväxta municipalgardister träng­ de fram, över omnibusen eller genom den öppna gången, och framför den såg man Gavroche, som drog sig tillbaka, men utan att fly. ögonblicket var kritiskt. Det var de första fruktansvärda minuterna under en översvämning... 661187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 620 —}}</noinclude>Courfeyrac, Enjolras, Jean Prouvaire, Combeferre, Joly, Bahorel, Bossuet, alla störtade genast ut ur värdshuset. De l<ommo i sista ögonblicket. De sågo rader av glänsande bajonetter ovanför barrikaden. Högväxta municipalgardister träng­ de fram, över omnibusen eller genom den öppna gången, och framför den såg man Gavroche, som drog sig tillbaka, men utan att fly. ögonblicket var kritiskt. Det var de första fruktansvärda minuterna under en översvämning, när floden stiger till fördämningens nivå oclivatt­ net börjar tränga in genom rämnorna i damm­ byggnaden. En sekund till, och barrikaden skulle varit erövrad. Bahorel störtade mot den första gardisten ocli dödade honom med ett karbinskott. Den andra dödades av Bahorel med ett bajonettstygn. En tredje hade redan slagit Courfeyrac till marken. Den största av dem aila, en verklig jätte, närma­ de sig med sin bajonett Gavroche. Pojken tog Javerts tunga gevär, siktade på jätten, men intet skott hördes. Javert hade icke laddat sin bössa. Gardisten brast ut i skratt och riktade bajonetten mot barnet. Innan spetsen hade nått Gavroche, föll geväret ur soldatens Iiänder; en kula hade träffat honom<noinclude> <references/></noinclude> laftzcfqc7nw8iqu4lb50wgg39f62q5 104 227316 661188 2026-11-01T09:50:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mitt i pannan, och han föll baklänges till marken. En andra kula träffade mitt i bröstet den soldat, som angripit Courfeyrac. Det var Marius, som nått fram till barrikaden.' 661188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 621 —}}</noinclude>mitt i pannan, och han föll baklänges till marken. En andra kula träffade mitt i bröstet den soldat, som angripit Courfeyrac. Det var Marius, som nått fram till barrikaden.<noinclude> <references/></noinclude> 30jdhzkf1xbl7qalk2sm3laxsyu5jio 104 227317 661189 2026-11-01T09:50:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de, liksom om de vädrade en fälla. De sågo ned i den mörka barrikaden, som man ser ned i en lejonkula. Ljuset från den stora facklan belyste endast bajonetterna, skinnmössorna och övre de­ len av de oroliga ocliuppretade ansiktena. Marius var ej längre beväpnad, ty han hade kas­ tat bort pistolerna, sedan han avskjutit dem, men han hade lagt märke till en kruttunna nära dörren till den stora salen. När han vände sig om till hälften mot detta håll, lad... 661189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 623 —}}</noinclude>de, liksom om de vädrade en fälla. De sågo ned i den mörka barrikaden, som man ser ned i en lejonkula. Ljuset från den stora facklan belyste endast bajonetterna, skinnmössorna och övre de­ len av de oroliga ocliuppretade ansiktena. Marius var ej längre beväpnad, ty han hade kas­ tat bort pistolerna, sedan han avskjutit dem, men han hade lagt märke till en kruttunna nära dörren till den stora salen. När han vände sig om till hälften mot detta håll, lade en soldat an på honom. Just som denne sik­ tade på Marius, lades en hand över bössmynnin­ gen. Det var någon, som hade kastat sig fram, den unge arbetaren i sammetsblusen. Skottet gick av genom handen och kanske också genom arbetaren, ty denne föll, men kulan träffade icke Marius; allt detta skedde mitt i krutröken och ana­ des mera än åskådades. Marius, som hade gått in i den stora salen, lade knappast märke till det. Emellertid hade han dunkelt sett geväret riktas mot sig, ocliden hand, som hade sträckts fram, ocli han hade hört skottet. Men i ögon­ blick som dessa, smälter allt, man ser, och man hejdar sig ej vid något enstaka intryck. Man känner sig otydligt jagad framåt mot ännu star­ kare mörker och allt är höljt i dimma.<noinclude> <references/></noinclude> oeeua043e8pjel2imesco8exqweiq5l 104 227318 661190 2026-11-01T09:50:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De överraskade men icke förskräckta upprors­ männen hade hämtat sig. Enjolras hade utropat: Vänta! Skjut icke på måfå! I den första villervallan kunde man verkligen lika lätt såra vänner som fiender. De flesta hade besatt fönstren i första våningen eller vindsku­ porna, varifrån de behärskade de angripande. De mest beslutsamma, under ledning av Enjolras, Courfeyrac, Jean Prouveaire ocliCombeferre, ha­ de helt djärvt ställt sig framför husen i bakg...' 661190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 624 —}}</noinclude>De överraskade men icke förskräckta upprors­ männen hade hämtat sig. Enjolras hade utropat: Vänta! Skjut icke på måfå! I den första villervallan kunde man verkligen lika lätt såra vänner som fiender. De flesta hade besatt fönstren i första våningen eller vindsku­ porna, varifrån de behärskade de angripande. De mest beslutsamma, under ledning av Enjolras, Courfeyrac, Jean Prouveaire ocliCombeferre, ha­ de helt djärvt ställt sig framför husen i bakgrun­ den och kämpade utan betäckning mot de solda­ ter, vilka brutit sig in över barrikaden. Allt detta skedde utan brådska, med det egen­ domliga och hotande allvar, som går före ett handgemäng. På båda håll stod man med gevä­ ren vid kinden, ocliman var så nära, att man kun­ de tala med varandra, just när salvan skulle av­ lossas, sträckte en officer med stora epåletter fram sin värja ocli sade: — Ned med vapnen! — Eld! sade Enjolras. De två salvorna avgingo samtidigt, ocli allt försvann i rökmolnen. Det var en kvävande, skarp rök, genom vilken man hörde de döendes och sårades rosslingar och rop.<noinclude> <references/></noinclude> n8wlbdxqsj2ae2033zt9ysz2sswgyx9 104 227319 661191 2026-11-01T09:50:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När krutröken skingrats, såg man på båda sidor de stridande, vilkas leder glesnat, intaga sina gamla platser och under tystnad ladda vapnen på nytt. Plötsligt hörde man en dånande röst: — Ge er i väg, annars spränger jag barrikaden i luften! Alla vände sig åt det håll, varifrån rösten kom. Marius hade gått in i källarsalen, tagit kruttun­ nan, dragit fördel av röken och det dunkel, som fyllde barrikadens inre, samt smugit sig längs denna ända f...' 661191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 625 —}}</noinclude>När krutröken skingrats, såg man på båda sidor de stridande, vilkas leder glesnat, intaga sina gamla platser och under tystnad ladda vapnen på nytt. Plötsligt hörde man en dånande röst: — Ge er i väg, annars spränger jag barrikaden i luften! Alla vände sig åt det håll, varifrån rösten kom. Marius hade gått in i källarsalen, tagit kruttun­ nan, dragit fördel av röken och det dunkel, som fyllde barrikadens inre, samt smugit sig längs denna ända fram till den stora facklan. Att räc­ ka ut denna ur den improviserade lyktan, att i stället lägga in kruttunnan, vars botten genast slagits in, detta hade för Marius endast tagit ett ögonblick; nu betraktade alla, nationalgardister, municipalgardister, officerare och soldater, hop­ trängda i barrikadens andra ända, denne man med handen på gatstenarna, facklan i handen, det stolta ansiktet präglat av ett ödesdigert beslut, vilken nu närmade facklan mot den fruktansvärda kruthögen och utstötte de skräckinjagande or­ den: — Ge er i väg, annars spränger jag barrikaden i luften! Marius på denna barrikad efter den åttioårige<noinclude> <references/></noinclude> ohn88htyuafk7u4l5o7de727arjn7s3 104 227320 661192 2026-11-01T09:51:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gubben, det var den unga revolutionen, som vi­ sade sig efter visionen av den gamla. — Spränga barrikaden i luften! sade en serge­ ant. Men dig själv också! Marius svarade: — Mig själv också. Han förde facklan närmare krutdurken. Men det fanns icke längre någon på barrika­ den. Angriparna hade lämnat sina döda och så­ rade ocli i fullständig upplösning skyndat bort uppför gatan ocli smälte på nytt samman med nattens mörker. Det var en allmän f...' 661192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 626 —}}</noinclude>gubben, det var den unga revolutionen, som vi­ sade sig efter visionen av den gamla. — Spränga barrikaden i luften! sade en serge­ ant. Men dig själv också! Marius svarade: — Mig själv också. Han förde facklan närmare krutdurken. Men det fanns icke längre någon på barrika­ den. Angriparna hade lämnat sina döda och så­ rade ocli i fullständig upplösning skyndat bort uppför gatan ocli smälte på nytt samman med nattens mörker. Det var en allmän flykt. Barrikaden var icke längre angripen.<noinclude> <references/></noinclude> 3chq17vqsjvo2fndzv7h4awsqfattp9 104 227321 661193 2026-11-01T09:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette, av denna barrikad, av herr Mabeufs frivil­ liga död för republiken, av hans eget val till le­ dare för upprorsmännen; allt detta föreföll ho­ nom som en fruktansvärd mardröm. Han var tvungen att göra en kraftansträngning för att erinra sig, att allt kring honom var verkligt. Marius liade ännu levat allt för litet för att lära, att intet är närmare än det omöjliga och att man alltid bör förutse det oväntade. Han upplevde sitt eget drama, so...' 661193 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 628 —}}</noinclude>sette, av denna barrikad, av herr Mabeufs frivil­ liga död för republiken, av hans eget val till le­ dare för upprorsmännen; allt detta föreföll ho­ nom som en fruktansvärd mardröm. Han var tvungen att göra en kraftansträngning för att erinra sig, att allt kring honom var verkligt. Marius liade ännu levat allt för litet för att lära, att intet är närmare än det omöjliga och att man alltid bör förutse det oväntade. Han upplevde sitt eget drama, som om han åsett en pjäs, som han icke förstod. I det dunkel, som rådde över hans tankar, igen­ kände han icke Javert, som, bunden vid sin pe­ lare, icke hade gjort en rörelse på huvudet un­ der angreppet på barrikaden oclisom med resig­ nationen hos en martyr och majestätet hos en do­ mare betraktade upproret runt omkring sig. Ma­ rius lade icke ens märke till honom. Emellertid gjorde de angripande icke något nytt försök; man hörde dem samlas vid andra ändan av gatan, men de vågade sig icke in pä den, vare sig de avvaktade order eller väntade förstärkningar, innan de på nytt sökte storma denna ointagliga barrikad. Upprorsmännen ha­ de ställt ut vaktposter och några av dem, vilka voro medicinare, hade börjat förbinda de sårade.<noinclude> <references/></noinclude> 481pb0uvghg6yj8seqrz3ssxmguiizi 104 227322 661194 2026-11-01T09:51:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man hade kastat ut alla borden ur värdshussa­ len med undantag för de två, vilka reserverats för charpi och patroner, och det, på vilket fader Mabeuf vilade; man hade använt dem för att förstär­ ka barrikaden och ersatt dem med de madrasser, som tillhörde änkan Hucheloup. På dessa ma­ drasser hade man sträckt ut de sårade. Ingen visste, vad som blivit av fru Hucheloup och hen­ nes tjänsteflickor, men slutligen fann man dem nere i källaren. En stark oc... 661194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 629 —}}</noinclude>Man hade kastat ut alla borden ur värdshussa­ len med undantag för de två, vilka reserverats för charpi och patroner, och det, på vilket fader Mabeuf vilade; man hade använt dem för att förstär­ ka barrikaden och ersatt dem med de madrasser, som tillhörde änkan Hucheloup. På dessa ma­ drasser hade man sträckt ut de sårade. Ingen visste, vad som blivit av fru Hucheloup och hen­ nes tjänsteflickor, men slutligen fann man dem nere i källaren. En stark och djup känsla minskade så små­ ningom glädjen över befriandet av barrikaden. Man anställde upprop. En av männen sakna­ des. Och vem? En av de tappraste och mest omtyckte. Jean Prouvaiere. Man sökte honom bland de sårade, men fann honom icke. Man sökte honom bland de döda, men fann honom ic­ ke. Han var tydligen fången. Combeferre sade till Enroljas: — De ha vår vän, men vi ha deras spion. Hål­ ler du på att den där spionen måste d^ö? — ja, svarade Enjolras, men jag håller mindre därpå än på Jean Prouvaires liv. Detta tilldrog sig strax intill Javerts pelare. — I så fall, återtog Combeferre, fäster jag en Victor Hugo X 16<noinclude> <references/></noinclude> iluw8dsgq5y7m6zwfgo4hcvlq5uklgv 104 227323 661195 2026-11-01T09:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'näsduk vid min käpp och går som parlamentär för att erbjuda detta utbyte. — Lyssna, sade Enjolras och lade sin hand på Combeferres arm. Vid gatans mynning hördes ett betecknande vapenskrammel. Man hörde en manlig röst ropa: — Leve Frankrike! Leve Frankrike! Man kände igen Prouvaires röst. En blixt flammade upp och en knall hördes. Sedan var allt åter tystnad. — De döda honom! utropade Combeferre. Enjolras betraktade Javert och sade till ho­ nom: —...' 661195 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 630 —}}</noinclude>näsduk vid min käpp och går som parlamentär för att erbjuda detta utbyte. — Lyssna, sade Enjolras och lade sin hand på Combeferres arm. Vid gatans mynning hördes ett betecknande vapenskrammel. Man hörde en manlig röst ropa: — Leve Frankrike! Leve Frankrike! Man kände igen Prouvaires röst. En blixt flammade upp och en knall hördes. Sedan var allt åter tystnad. — De döda honom! utropade Combeferre. Enjolras betraktade Javert och sade till ho­ nom: — Dina vänner ha just skjutit dig.<noinclude> <references/></noinclude> 2h74cze5thr0kebswub1298zkpiepgg 104 227324 661196 2026-11-01T09:51:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men nu tycktes denna röst vara som den sva­ gaste vindfläkt. Han såg sig omkring men fann ingen. Marius trodde, att han misstagit sig, att han varit utsatt för en hallucination på grund av de stora händelser, som trängts kring honom. Han tog ett steg för att lämna barrikaden. — Herr Marius! återtog rösten. Denna gång kunde han icke tvivla; han såg sig omkring men fann likväl ingen. — Vid edra fötter, sade rösten. Han lutade sig ned och såg i mörkre...' 661196 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 632 —}}</noinclude>Men nu tycktes denna röst vara som den sva­ gaste vindfläkt. Han såg sig omkring men fann ingen. Marius trodde, att han misstagit sig, att han varit utsatt för en hallucination på grund av de stora händelser, som trängts kring honom. Han tog ett steg för att lämna barrikaden. — Herr Marius! återtog rösten. Denna gång kunde han icke tvivla; han såg sig omkring men fann likväl ingen. — Vid edra fötter, sade rösten. Han lutade sig ned och såg i mörkret en varel­ se, som släpade sig fram mot honom över gat­ stenarna. Det var denna, som talat. Facklan tillät honom att urskilja en blus, stora sönderslitna sammetsbyxor, nakna fötter och nå­ got, som liknade en blodpöl. Marius skymtade ett blekt huvud, som vände sig mot honom och sade: — Känner ni icke igen mig? — Nej. — Eponine. Marius böjde sig hastigt ned. Det var verkli­ gen detta olyckliga barn. Hon bar manskläder. — Vad gör ni här? — Jag dör, sade hon.<noinclude> <references/></noinclude> 87e7z6ly04vhhd1bzbm9bvvtke7aswr 104 227325 661197 2026-11-01T09:52:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes ord och händelser, vilka väcka de mest förkrossande och nedtyngda varelser. Ma­ rins utropade liksom yrvaken: — Ni är sårad! Jag skall bära eder till värds­ huset. Man skall förbinda er. Är det allvarligt? Hur skall jag bära er, för att det icke skall göra ont? Var är såret? Min Gud! Varför har ni kommit hit? Han försökte lägga sin arm under henne för att lyfta upp henne. Under detta försök snuddade han vid hennes hand. Hon utstötte e...' 661197 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 633 —}}</noinclude>Det finnes ord och händelser, vilka väcka de mest förkrossande och nedtyngda varelser. Ma­ rins utropade liksom yrvaken: — Ni är sårad! Jag skall bära eder till värds­ huset. Man skall förbinda er. Är det allvarligt? Hur skall jag bära er, för att det icke skall göra ont? Var är såret? Min Gud! Varför har ni kommit hit? Han försökte lägga sin arm under henne för att lyfta upp henne. Under detta försök snuddade han vid hennes hand. Hon utstötte ett svagt rop. — Gjorde jag er illa? frågade Marius. — En smula. — Men jag har blott rört vid er hand. Hon lyfte sin hand mot Marius och denne säg mitt i denna ett svart hål. — Vad har ni då gjort med er hand? frågade lian. — Den är genomborrad. — Genomborrad! -Ja. — Varmed? — En kula. — På vad sätt.<noinclude> <references/></noinclude> g606c49jezrnemqstj13rsmobmtkxz6 104 227326 661198 2026-11-01T09:52:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lade ni märke till, att man siktade på er med ett gevär? — Ja ocli att en handgrep i dess mynning. — Det var min. Marius darrade. — Vilken galenskap! Stackars barn! Men så mycket bättre, ty om det icke är något annat är det en bagatell. Lät mig bära er till en bädd. Man skall förbinda eder, och man dör icke av en genomskjuten hand. Hon mumlade: — Kulan har gått genom handen, men den har också gått ut genom ryggen. Det är onödigt att flytta m...' 661198 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 634 —}}</noinclude>— Lade ni märke till, att man siktade på er med ett gevär? — Ja ocli att en handgrep i dess mynning. — Det var min. Marius darrade. — Vilken galenskap! Stackars barn! Men så mycket bättre, ty om det icke är något annat är det en bagatell. Lät mig bära er till en bädd. Man skall förbinda eder, och man dör icke av en genomskjuten hand. Hon mumlade: — Kulan har gått genom handen, men den har också gått ut genom ryggen. Det är onödigt att flytta mig härifrån. Jag skall säga er, hur ni kan förbinda mig bättre än en läkare. Sätt er ned här bredvid mig. Han lydde; Hon lade sitt huvud i Marius' knä ocli sade utan att se på honom: — Vad det är härligt! Jag plågas icke alls mera. .> Hon förblev tyst ett ögonblick, vände sitt an­ sikte med ansträngning mot Marius oclibetrak­ tade honom. — Vet ni, herr Marius, att det retade mig, att ni giclc in i den där trädgården. Det var dunit av mig, emedan det var jag, som visat er huset ocli<noinclude> <references/></noinclude> nln0bidrprl2am1pgb40nq6cmcc5bt5 104 227327 661199 2026-11-01T09:52:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dessutom borde jag kunnat förstå, att en ung man som ni.... Hon hejdade sig och i det hon gled över de dystra minnen, vilka detta otvivelaktigt väckt hos henne, återtog hon med ett smärtsamt leende: Ni tycker att jag är ful, icke sant? Hon fortsatte: — Förstår ni, att ni är förlo­ rad? Ingen kommer att kunna lämna barrikaden. Det är jag, som för Er hit. Ni skall dö. Jag har räknat rätt. Men när jag såg, att man siktade på Er, lade jag likväl min h...' 661199 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 635 —}}</noinclude>dessutom borde jag kunnat förstå, att en ung man som ni.... Hon hejdade sig och i det hon gled över de dystra minnen, vilka detta otvivelaktigt väckt hos henne, återtog hon med ett smärtsamt leende: Ni tycker att jag är ful, icke sant? Hon fortsatte: — Förstår ni, att ni är förlo­ rad? Ingen kommer att kunna lämna barrikaden. Det är jag, som för Er hit. Ni skall dö. Jag har räknat rätt. Men när jag såg, att man siktade på Er, lade jag likväl min hand över gevärspipan. Vad allt är lustigt! Men kanske ville jag dö före Er. Sedan jag träffats av denna kula, släpade jag mig hit, man såg mig icke och har icke funnit mig. Jag väntade på Er och sade mig: Kom­ mer han då aldrig? Jag måste bita i min blus, så plågades jag! Men nu är jag lycklig. Kom­ mer Ni ihåg den dag, då jag mötte er på boule­ varden? Vad fåglarna sjöngol Det är icke så länge sedan. Ni gav mig litet pengar och jag sade: Jag vill icke veta av Edra pengar. Ni tog väl åtminstone upp mynten? Ni är icke rik. Själv tänkte jag icke på att plocka upp dem. So­ len sken och man frös icke. Kommer Ni ihåg det, herr Marius? Jag är så lycklig! Alla kom­ ma att dö.<noinclude> <references/></noinclude> k8za3kj078kc8r4fk1osfojh9rhwqpn 104 227328 661200 2026-11-01T09:52:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon såg ut, soin om hon vore sinnesförvirrad, men väckte även medlidande. Hennes sönder­ slitna blus visade den nakna barmen. När hon talade, stödde hon sin genomskjutna hand mot bröstet, där det fanns ett annat hål ocliur vilket blodet då och då sprutade fram som vinet ur sprundet på ett uppslaget fat. Marius betraktade denna olyckliga varelse med djupt medlidande. .— Åh, utropade hon plötsligt, nu börjar det igen. Jag kvävs! Hon grep tag i sin blus...' 661200 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 636 —}}</noinclude>Hon såg ut, soin om hon vore sinnesförvirrad, men väckte även medlidande. Hennes sönder­ slitna blus visade den nakna barmen. När hon talade, stödde hon sin genomskjutna hand mot bröstet, där det fanns ett annat hål ocliur vilket blodet då och då sprutade fram som vinet ur sprundet på ett uppslaget fat. Marius betraktade denna olyckliga varelse med djupt medlidande. .— Åh, utropade hon plötsligt, nu börjar det igen. Jag kvävs! Hon grep tag i sin blus och bet i den oclihen­ nes ben sträcktes stelt ut på gatan. I detta ögonblick ljöd den lille Gavroches röst över barrikaden. Barnet hade stigit upp på ett bord för att ladda sitt gevär och sjöng glatt den då populära slagdängan: När gendarmen ser kafayette. Ropar han ständigt allt i ett: Spring! spring, spring allt vad soin springas Ican! Eponine höjde sig upp, lyssnade ocli viskade: — Det är han. Vänd mot Marius fortsatte hon: — Det är min broder: Han får icke se mig. Han skulle bli ond på mig. — Er broder? frågade Marius, som i sitt hjär­<noinclude> <references/></noinclude> kspczyxfrske57zef1k5effk9epqejw 104 227329 661201 2026-11-01T09:52:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tas djup med smärta erinrade sig de plikter, hans fader ålagt honom mot Thénardlers, vem är det, som är Er broder? — Gossen. — Den som sjunger? — Ja. Marius gjorde en rörelse. — Gå icke dit! sade hon, det är snart slut. Hon hade nu nästan satt sig upp, men rösten var svag och avbröts av rosslingar. Hon förde sitt ansikte så nära Marius som möjligt och tillä­ de med ett egendomligt uttryck: — Jag vill icke narra Er. I min ficka har jag ett brev...' 661201 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 637 —}}</noinclude>tas djup med smärta erinrade sig de plikter, hans fader ålagt honom mot Thénardlers, vem är det, som är Er broder? — Gossen. — Den som sjunger? — Ja. Marius gjorde en rörelse. — Gå icke dit! sade hon, det är snart slut. Hon hade nu nästan satt sig upp, men rösten var svag och avbröts av rosslingar. Hon förde sitt ansikte så nära Marius som möjligt och tillä­ de med ett egendomligt uttryck: — Jag vill icke narra Er. I min ficka har jag ett brev till Er. Man bad mig lägga det på pos­ ten. jag har behållit det. Jag ville icke, att Ni skulle få det. Men Ni skulle kanske bli ond på mig för den sakens skull, när vi alla träffas om en liten stund. Ty man återser ju varandra? Tag Ert brev. Hon grep krampaktigt Marius' hand med sin egen genomskjutna, men tycktes icke känna smärtan. Hon förde Marius' hand till fickan i sin blus. Marius kände verkligen ett papper där. — Tag det, sade hon. Marius tog brevet.<noinclude> <references/></noinclude> 3szveb8d0mqz420bz8i53ueyjdii9dp 104 227330 661202 2026-11-01T09:53:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gjorde ett tecken av tillfredsställelse och instämmande. — Och nu skall Ni lova mig en sak för allt, jag gjort, lova mig.. Hon avbröt sig. — Vad då? frågade Marins. — Lova mig! — Jag lovar. — Lova mig att giva mig en kyss på pannan, när jag är död. jag kommer att känna den. Hennes huvud sjönk åter ned på Marius' knä och hennes ögon slötos. Han trodde, att hon gått hädan. Eponine förblev orörlig, men plötsligt, just som Marius trodde, a...' 661202 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 635 —}}</noinclude>Hon gjorde ett tecken av tillfredsställelse och instämmande. — Och nu skall Ni lova mig en sak för allt, jag gjort, lova mig.. Hon avbröt sig. — Vad då? frågade Marins. — Lova mig! — Jag lovar. — Lova mig att giva mig en kyss på pannan, när jag är död. jag kommer att känna den. Hennes huvud sjönk åter ned på Marius' knä och hennes ögon slötos. Han trodde, att hon gått hädan. Eponine förblev orörlig, men plötsligt, just som Marius trodde, att hon somnat in för alltid, öppnade hon ögonen, där man redan såg dödens ofattliga mörker, och sade med ett ton­ fall, som var så milt, att det kunde komma från eii annan värld: — Ocliså tror jag nästan, herr Marius, att jag var en smula förälskad i Er. Hon försökte småle en sista gång oclidog.<noinclude> <references/></noinclude> 17ev0udd5acs23i7e0d8h1g7oa349qt 104 227331 661203 2026-11-01T09:53:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna kärlek var så oskyldig, att Marius icke en ^ån^ kände Cosettes stil. Vad som liade hänt kunde sägas i få ord. Eponine hade gjort allt. Alltifrån aftonen den 3 juni hade hon blott haft två tankar, att hindra sin faders och de övriga skurkarnas planer mot hu­ set vid Plumetgatan samt att skilja Marius ocli Cosette. Hon hade bytt trasor med första dag­ drivare, vilken funnit det roande att kläda ut sig till kvinna, under det Eponine förvandlade sig... 661203 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 640 —}}</noinclude>Denna kärlek var så oskyldig, att Marius icke en ^ån^ kände Cosettes stil. Vad som liade hänt kunde sägas i få ord. Eponine hade gjort allt. Alltifrån aftonen den 3 juni hade hon blott haft två tankar, att hindra sin faders och de övriga skurkarnas planer mot hu­ set vid Plumetgatan samt att skilja Marius ocli Cosette. Hon hade bytt trasor med första dag­ drivare, vilken funnit det roande att kläda ut sig till kvinna, under det Eponine förvandlade sig till man. Det var hon, som på Marsfältet hade givit Jean Valjean detta tydliga råd: Flytta! Jean Valjean hade i själva verket återvänt hem och sagt till Cosette: — Vi flytta i afton til! Homme-Armé-gatan med Toussaint. Nästa vecka skola vi vara i London. Förtvivlad över detta oväntade slag hade Co­ sette skrivit några rader till Marius. Men hur skulle hon få dem till posten? Hon gick aldrig ut ensam ocli om Toussaint överraskades under ett sådant uppdrag, skulle lion med säkerhet visa brevet för herr Fauchelevent. I denna sin ängslan liade Cosette tvärs genom gallret sett Eponine i mansdräkt uppehålla sig i trädgårdens närhet. Cosette hade anropat den unge arbetaren samt givit honom fem francs ocli brevet med orden:<noinclude> <references/></noinclude> 6iyyt1134qhkny9zvnnshgf3j37eqr7 104 227332 661204 2026-11-01T09:53:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Bär detta brev genast till adressaten. Eponine hade stoppat brevet i sin ficka. Da­ gen därpå, den 5 juni, hade hon sökt Marius hos Courfeyrac, icke för att lämna honom brevet, men, vilket varje svartsjuk förstår, för att se honom. Där hade hon väntat på Marius eller åtminstone på Courfeyrac, alltjämt för att få se honom. När Courfeyrac hade sagt: — Vi gå till barrikaderna, fick hon en tanke att störta sig in i denna fara liksom i varje annan o...' 661204 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 641 —}}</noinclude>— Bär detta brev genast till adressaten. Eponine hade stoppat brevet i sin ficka. Da­ gen därpå, den 5 juni, hade hon sökt Marius hos Courfeyrac, icke för att lämna honom brevet, men, vilket varje svartsjuk förstår, för att se honom. Där hade hon väntat på Marius eller åtminstone på Courfeyrac, alltjämt för att få se honom. När Courfeyrac hade sagt: — Vi gå till barrikaderna, fick hon en tanke att störta sig in i denna fara liksom i varje annan och att draga Marius med sig. Hon hade följt Courfeyrac, tagit reda på, var man uppförde barrikaden och sedan var hon säker på, att emedan Marius icke fått någon un­ derrättelse och hon själv uppsnappat brevet till honom, Marius vid skymningen skulle som van­ ligt bege sig till mötet. Hon gick alltså till Plumetgatan, inväntade Marius, och framförde i hans vänners namn till honom det budskap, som hon ansåg böra föra honom till barrikaden. Hon för sin del hade återvänt längs Chanvreriegatan. Vi ha just sett, vad hon uträttat. Hon hade dött, fylld av den tragiska glädjen hos den svartsjuke, vilken lyckas taga den älskade med sig i döden och som kain säga: Ingen annan skall få äga honom! Marius överhöljde Cosettes brev med kyssar. Hon älskade honom alltså! Ett ögonblick fick han<noinclude> <references/></noinclude> rdjp40kg3ze85r6eeax429yokivnmo2 104 227333 661205 2026-11-01T09:53:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den tanken, att han icke ville dö. Sedan sade han sig: — Hon reser. Hennes far tager henne med sig till England och min morfader sätter sig emot mitt giftermål. Nu tänkte han på att det ännu återstod honom två plikter: Att underrätta Cosette om sin död och sända henne ett sista farväl samt att undan den förestående katastrofen rädda den stackars gossen, Eponines broder ocl iThénardiers son. Han bar en plånbok, densamma, soin hade in­ nehållit de pa...' 661205 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 642 —}}</noinclude>den tanken, att han icke ville dö. Sedan sade han sig: — Hon reser. Hennes far tager henne med sig till England och min morfader sätter sig emot mitt giftermål. Nu tänkte han på att det ännu återstod honom två plikter: Att underrätta Cosette om sin död och sända henne ett sista farväl samt att undan den förestående katastrofen rädda den stackars gossen, Eponines broder ocl iThénardiers son. Han bar en plånbok, densamma, soin hade in­ nehållit de papper, på vilka han nedskrivit sin kärlek till Cosette. Han tog ett blad och skrev med blyerts följande rader: "Vårt giftermål är omöjligt. Jag har begärt tillåtelse av min morfader, men han har vägrat. Jag saknar liksom du förmögenhet. Jag har sökt dig utan att finna dig ociidu vet, vilket ord jag givit dig. Jag dör. Jag älskar dig. När du lä­ ser detta, skall min själ vara nära dig och sinåle mot dig. Emedan han icke hade något att försegla bre­ vet med, nöjde han sig med att vika samman det och skrev på det följande ord: "Fröken Cosette Fauchelevent, Homme-Armégatan. Sedan tiaii skrivit brevet, stod han ett ögon­<noinclude> <references/></noinclude> ge2ry5bod4s0oad6m93ekaczjx2ilk9 104 227334 661206 2026-11-01T09:53:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blick försjunken i tankar, öppnade sedan plån­ boken och skrev med blyerts dessa fyra rader: "Jag heter Marius Pontmercy. För mitt lik till min morfader, herr Gillenormand, Filles-duCalvairregatan 6. Han stoppade åter ned plånboken samt ropade på Gavroche. — Vill du hjälpa mig med en sak? — Med allt, sade Gavroche. Gode Gud, om det ej varit för Er skull, hade jag varit kokt. — Ser du det här brevet? — ja. — Tag det, lämna barrikaden genast — Gav...' 661206 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 643 —}}</noinclude>blick försjunken i tankar, öppnade sedan plån­ boken och skrev med blyerts dessa fyra rader: "Jag heter Marius Pontmercy. För mitt lik till min morfader, herr Gillenormand, Filles-duCalvairregatan 6. Han stoppade åter ned plånboken samt ropade på Gavroche. — Vill du hjälpa mig med en sak? — Med allt, sade Gavroche. Gode Gud, om det ej varit för Er skull, hade jag varit kokt. — Ser du det här brevet? — ja. — Tag det, lämna barrikaden genast — Gav­ roche började bli orolig och rev sig bakom örat oclitidigt i morgon bittida skall du lämna det till fröken Cosette hos herr Fauchelevent, Homme-Armégatan 7. Det hjältemodiga barnet svarade: — Men under tiden kanske man stormar bar­ rikaden utan att jag får vara med. — Barrikaden kommer icke att angripas förr­ än i gryningen, det tyder allt på, och den kan icke intagas förrän vid middagstiden. Det nya uppskov, som angriparna givit bar­ rikaden, tycktes verkligen bliva långvarigt. Det var en av dessa vanliga pauser under nattliga<noinclude> <references/></noinclude> gedn5qrv4e773xk8vjt9gbk947o096v 104 227335 661207 2026-11-01T09:54:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'strider, vilka alltid följas av ett dubbelt häftigt anfall. — Men då, sade Gavroche, kan jag ju föra fram Ert brev i morgon förmiddag? — Då blir det för sent. Barrikaden kommer antagligen att omringas, alla gator komma att bevakas och du kan icke komma ut. Gå genast. Gavroche fann inget svar ocliförblev stående obeslutsam, i det han melankoliskt kliade sig bak­ om öronen. Plötsligt grep han med en av sina vanliga snabba rörelser brevet. — Jag skall g...' 661207 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 644 —}}</noinclude>strider, vilka alltid följas av ett dubbelt häftigt anfall. — Men då, sade Gavroche, kan jag ju föra fram Ert brev i morgon förmiddag? — Då blir det för sent. Barrikaden kommer antagligen att omringas, alla gator komma att bevakas och du kan icke komma ut. Gå genast. Gavroche fann inget svar ocliförblev stående obeslutsam, i det han melankoliskt kliade sig bak­ om öronen. Plötsligt grep han med en av sina vanliga snabba rörelser brevet. — Jag skall göra det, sade han. Springande avlägsnade han sig genom Mondétourgatan. Gavroche hade fått ett infall, men hade icke om­ talat det för Marius, för att denne ej skulle göra några invändningar. Denna tanke var: — Det är knappast midnatt. Homme-Armégatan ligger icke långt borta, jag bär fram bre­ vet genast ocli hinner tillbaka i god tid. (Forts, i elfte bandet.)<noinclude> <references/></noinclude> 2ni82jsda8lvc86yvc9g4wkletgoybl 104 227336 661208 2026-11-01T09:54:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'saint flyttat till Homme-Armégatan. Där vänta­ de dem något oväntat. Cosette hade icke lämnat Plumetgatan utan att göra ett försök till motstånd. För första gången sedan de träffades hade Cosettes och Jean Valjeans viljor icke sammanfallit och även om de icke råkat i öppen strid med varandra hade de dock icke överenstämt. Ä ena sidan hade det funnits invändningar och å den andra oböjlighet. Det plötsliga rådet: Flytta, som av en okänd givits Je...' 661208 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 654 —}}</noinclude>saint flyttat till Homme-Armégatan. Där vänta­ de dem något oväntat. Cosette hade icke lämnat Plumetgatan utan att göra ett försök till motstånd. För första gången sedan de träffades hade Cosettes och Jean Valjeans viljor icke sammanfallit och även om de icke råkat i öppen strid med varandra hade de dock icke överenstämt. Ä ena sidan hade det funnits invändningar och å den andra oböjlighet. Det plötsliga rådet: Flytta, som av en okänd givits Jean Valjean, hade väckt hans oro i så hög grad, att intet kunde hindra honom. Han trodde sig upptäckt och förföljd. Cosette hade måst giva vika. Båda hade anlänt till Homme-Armégatan utan att säga ett ord, så upptagna voro de av sina egna tankar. Jean Valjean var så orolig, att han icke lade märke till Cosettes sorg och Cosette så ledsen, att hon icke såg Jean Valjeans oro. Jean Valjean hade tagit med sig Toussaint, nå­ got som han aldrig förut gjort, då han avlägsnat sig på detta sätt. Han anade kanske, att han ej skulle återvända till Plumetgatan och han kunde varken lämna Toussaint kvar eller berätta sin hemlighet. Dessutom visste han, att hon var hän­ given och pålitlig. När en tjänare förråder sin<noinclude> <references/></noinclude> gxnubanrmg3yv0tssl0olgpydudr074 661210 661208 2026-11-01T09:55:12Z Jonatanskogsfors 17420 661210 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 454 —}}</noinclude>saint flyttat till Homme-Armégatan. Där vänta­ de dem något oväntat. Cosette hade icke lämnat Plumetgatan utan att göra ett försök till motstånd. För första gången sedan de träffades hade Cosettes och Jean Valjeans viljor icke sammanfallit och även om de icke råkat i öppen strid med varandra hade de dock icke överenstämt. Ä ena sidan hade det funnits invändningar och å den andra oböjlighet. Det plötsliga rådet: Flytta, som av en okänd givits Jean Valjean, hade väckt hans oro i så hög grad, att intet kunde hindra honom. Han trodde sig upptäckt och förföljd. Cosette hade måst giva vika. Båda hade anlänt till Homme-Armégatan utan att säga ett ord, så upptagna voro de av sina egna tankar. Jean Valjean var så orolig, att han icke lade märke till Cosettes sorg och Cosette så ledsen, att hon icke såg Jean Valjeans oro. Jean Valjean hade tagit med sig Toussaint, nå­ got som han aldrig förut gjort, då han avlägsnat sig på detta sätt. Han anade kanske, att han ej skulle återvända till Plumetgatan och han kunde varken lämna Toussaint kvar eller berätta sin hemlighet. Dessutom visste han, att hon var hän­ given och pålitlig. När en tjänare förråder sin<noinclude> <references/></noinclude> i94snzndhaps8b3phis8hispve7nbpe 104 227337 661209 2026-11-01T09:54:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'husbonde, beror detta alltid ursprungligen pä ny­ fikenhet, men alldeles som om hon förutbestämts till att tjäna Jean Valjean, saknade Toussaint varje spår av nyfikenhet. På sin stammande dia­ lekt sade hon: — jag är sådan jag är, och gör vad jag skall. Något annat har jag ej med att göra. Vid denna flyttning från Plumetgatan, som näs­ tan liknade en flykt, hade Jean Valjean icke tagit med sig något annat än den lilla kappsäcken, som Cosette döpt t...' 661209 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 455 —}}</noinclude>husbonde, beror detta alltid ursprungligen pä ny­ fikenhet, men alldeles som om hon förutbestämts till att tjäna Jean Valjean, saknade Toussaint varje spår av nyfikenhet. På sin stammande dia­ lekt sade hon: — jag är sådan jag är, och gör vad jag skall. Något annat har jag ej med att göra. Vid denna flyttning från Plumetgatan, som näs­ tan liknade en flykt, hade Jean Valjean icke tagit med sig något annat än den lilla kappsäcken, som Cosette döpt till "Den oskiljaktlige". Fulla koffertar skulle ha krävt anlitande av bärare och av bärarna kunde det blivit vittnen. Man hade kallat en droska till porten vid Babylonegatan och farit den vägen. Det var nätt och jämt Toussaint erhållit tillå­ telse att packa in en del linne, kläder och toilettartiklar. Cosette hade icke fört med sig mer än sitt brevpapper och sitt bläckhorn. För att ytterligare dölja sitt försvinnande hade Jean Valjean ordnat det så, att han icke lämnade Plumetgatan förrän i skymningen, vilket hade gjort, att Cosette fått tid att skriva sitt brev till Marius. När man kom fram till Homme-Armégatan, hade redan natten brutit in. Man gick till vila utan att säga någonting.<noinclude> <references/></noinclude> bl7pjunwixvnlw9onlncsn5o2k6ddfx 104 227338 661211 2026-11-01T09:56:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bostaden vid Homme-Armégatan vette åt går­ den, låg på andra våningen och utgjordes av två sovrum, en matsal, ett kök och en alkov, där det fanns plats för en tältsäng åt Toussaint. Mat­ salen utgjorde samtidigt salong och skilde de båda sovrummen åt. Våningen var fullt möblerad. Man lugnar sig nästan lika omotiverat som man oroar sig, sådan är människonaturen. Knappt befann sig Jean Valjean på Homme-Armégatan förrän hans ängslan så småning...' 661211 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 456 —}}</noinclude>Bostaden vid Homme-Armégatan vette åt går­ den, låg på andra våningen och utgjordes av två sovrum, en matsal, ett kök och en alkov, där det fanns plats för en tältsäng åt Toussaint. Mat­ salen utgjorde samtidigt salong och skilde de båda sovrummen åt. Våningen var fullt möblerad. Man lugnar sig nästan lika omotiverat som man oroar sig, sådan är människonaturen. Knappt befann sig Jean Valjean på Homme-Armégatan förrän hans ängslan så småningom skingrades. Det finnes lugnande platser, vilka på ett slags mekaniskt vis påverka vår själ. Gatan var mörk, grannskapet lugnt och stilla och Jean Valjean kände sig smittad av detta lugn på denna smala gata i det gamla Paris, denna gata, som var så trång, att all körtrafik förhindrats genom en plan­ ka vid gatans skymning, en tyst och stilla plats mitt i en jäktande stad, där det rådde skymning mitt på dagen och där det var omöjligt att tänka sig någon rörelse mellan de två rader av hundra­ åriga hus, vilka voro tysta som gamla män. På denna gatan fann man glömskan. Jean Valjean andades ut här. Huru skulle man kunna finna honom här? Det första, han gjorde, var att ställa ned "Den oskiljaktJige" bredvid sig.<noinclude> <references/></noinclude> el4x556e57rw6li950ko7os9g88zooz 104 227339 661212 2026-11-01T09:56:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sov gott. Natten skänker goda räd lik­ som den lugnar. När han vaknade morgonen därpå, kände han sig nästan glad. Han fann mat­ salen förtjusande och likväl var den avskyvärd, möblerad med ett gammalt runt bord, en låg buffé med en sned spegel över, en maskstungen fåtölj och några stolar, vilka belamrades med Toussaints paketer. Genom ett hål i ett av dessa såg man Jean Valjeans nationalgardesuniform. Vad Cosette beträffar hade hon låtit Touss...' 661212 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 457 —}}</noinclude>Han sov gott. Natten skänker goda räd lik­ som den lugnar. När han vaknade morgonen därpå, kände han sig nästan glad. Han fann mat­ salen förtjusande och likväl var den avskyvärd, möblerad med ett gammalt runt bord, en låg buffé med en sned spegel över, en maskstungen fåtölj och några stolar, vilka belamrades med Toussaints paketer. Genom ett hål i ett av dessa såg man Jean Valjeans nationalgardesuniform. Vad Cosette beträffar hade hon låtit Toussaint ge sig litet buljong i sitt sovrum och visade sig icke förrän på aftonen. Vid femtiden hade Toussaint, som var mycket upptagen av denna lilla flyttning, på matsalsbor­ det satt fram litet kall fågel, som Cosette av hän­ syn till sin fader hade behagat smaka på. Under förevändning av ihållande huvudvärk ha­ de Cosette sagt godnatt till Jean Valjean och gått in i sitt sovrum. Jean Valjean hade med god ap­ tit ätit en hönsvinge och lutad mot bordet kände han sig så småningom allt säkrare och mera be­ låten. Under det han intog denna enkla måltid hade han otydligt ett par tre gånger hört Toussaint säga till honom: — Herrn, det är något på färde, man slåss i<noinclude> <references/></noinclude> 0ttbbj2pozia5mz5q4q6k7ohxn6zgt0 104 227340 661213 2026-11-01T09:57:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Paris. Men upptagen av sina egna tankar hade han ej lagt märke till detta. Sanning att säga, hade han icke hört det. Han reste sig och började gå fram och tillbaka mellan fönstret och dörren och blev för varje steg allt lugnare. Med detta återvändande lugn började Cosette allt mera upptaga hans tankar. Icke så att han oroade sig för denna huvudvärk, en bagatellartad nervkris eller en ung flickas nyck, ett förbiilande moln, som skulle vara borta om en... 661213 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 458 —}}</noinclude>Paris. Men upptagen av sina egna tankar hade han ej lagt märke till detta. Sanning att säga, hade han icke hört det. Han reste sig och började gå fram och tillbaka mellan fönstret och dörren och blev för varje steg allt lugnare. Med detta återvändande lugn började Cosette allt mera upptaga hans tankar. Icke så att han oroade sig för denna huvudvärk, en bagatellartad nervkris eller en ung flickas nyck, ett förbiilande moln, som skulle vara borta om en dag eller två, men han tänkte på framtiden och som vanligt tänkte han på den med glädje. När allt kom omkring såg han intet hinder för att livet åter skulle bliva glatt och lyckligt. Vissa stunder sy­ nes allt omöjligt, vissa allt möjligt. Jean Valjean ägde ett av sina lyckliga ögonblick. De komma vanligen efter de dåliga, liksom dagen följer på natten, på grund av denna kontrastlag, som lig­ ger till grund för hela naturen och som av de yt­ liga kallas antites. I denna fredliga gata, till vil­ ken Jean Valjean tagit sin tillflykt, kände han sig befriad från allt, som sista tiden oroat honom. Tack vare att han länge endast skådat mörker, började han nu se en smula av den klara himlen. Redan det, att han kunnat lämna Plumetgatan<noinclude> <references/></noinclude> p58ea2boyd3q7ssai5c3syqtoiiltr4 104 227341 661214 2026-11-01T09:57:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utan att något oväntat inträffat, var ett gott tec­ ken. Kanske skulle det vara klokt att lämna lan­ det, om så bara för några månader, samt resa till London? I så fall skulle man resa dit. Vad be­ tydde det, om han var i Frankrike eller i England, blott han hade Cosette hos sig! Cosette, det var hans folk! Hade han blott Cosette, så var han lycklig och tanken, att han kanske icke var till­ räcklig för att göra Cosette lycklig, föll honom numera icke... 661214 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 459 —}}</noinclude>utan att något oväntat inträffat, var ett gott tec­ ken. Kanske skulle det vara klokt att lämna lan­ det, om så bara för några månader, samt resa till London? I så fall skulle man resa dit. Vad be­ tydde det, om han var i Frankrike eller i England, blott han hade Cosette hos sig! Cosette, det var hans folk! Hade han blott Cosette, så var han lycklig och tanken, att han kanske icke var till­ räcklig för att göra Cosette lycklig, föll honom numera icke in; det var förr, som den hade be­ rett honom många sömnlösa nätter. Alla hans gamla bekymmer hade försvunnit och han såg allt i ljusaste dager. När Cosette var hos honom, trodde han sig äga henne, ett optiskt misstag, som vi alla ha varit utsatta för. I tankarna ordnade han med största lätthet allt för en resa till England tillsammans med Cosette, och han såg åter sitt luftslott timras upp. Allt under det han gick fram och tillbaka med långsamma steg, varseblev han plötsligt något egendomligt. Framför sig i spegeln över byffén läste han tyd­ ligt dessa fyra rader: "Min älskade! Min fader vill att vi genast skola avresa. I afton befinna vi oss på Homme-<noinclude> <references/></noinclude> mne0ttx2uttzuqq5g2udd6fmzlqag13 104 227342 661215 2026-11-01T09:57:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Armé-gatan 7. Om åtta dagar äro vi i England. Cosette. 4 juni. Jean Valjean stannade med vilt stirrande ögon. När Cosette kom, hade hon ställt sin portfölj på byffén framför spegeln och i sin oro glömt den där, utan att lägga märke till att den stod öp­ pen vid just det läskplån, mot vilket hon tryckt dessa fyra rader, vilka hon bett den unge arbeta­ ren lämna fram. Skriften hade helt tryckts av på papperet. Spegeln reflekterade denna skrift. Nu upps...' 661215 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 460 —}}</noinclude>Armé-gatan 7. Om åtta dagar äro vi i England. Cosette. 4 juni. Jean Valjean stannade med vilt stirrande ögon. När Cosette kom, hade hon ställt sin portfölj på byffén framför spegeln och i sin oro glömt den där, utan att lägga märke till att den stod öp­ pen vid just det läskplån, mot vilket hon tryckt dessa fyra rader, vilka hon bett den unge arbeta­ ren lämna fram. Skriften hade helt tryckts av på papperet. Spegeln reflekterade denna skrift. Nu uppstod, vad som i geometrin kallas den symmetriska bilden; den bakvända skriften på läskpapperet visade sig rätvänd i spegeln och Jean Valjeans blick träffade det brev, som dagen förut skrivits av Cosette till Marius. Det var enkelt, men det träffade honom som ett åskslag. Jean Valjean gick fram till spegeln. Han läste på nytt dessa fyra rader, men trodde icke sina ögon. De syntes honom framstå mot skenet av blixtar. Det var en hallusination. Det var omöj­ ligt. Det kunde icke vara sanning. Smånigom bievo hans förnimmelser klarare, hans blickar föllo på Cosettes skrivportfölj, och han uppfattade åter verkligheten. Han tog portföljen och sade:<noinclude> <references/></noinclude> g0uw3mcuimj1jyfawsmbldrlhhhik8a 104 227343 661216 2026-11-01T09:57:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bilden kommer härifrån. Han undersökte feber­ aktigt de fyra rader, vilka där avtrycktes och bak­ vända bildade oläsliga krokfötter. Därpå sade han sig: Det har intet att betyda, det finns intet skrivet här. Han andades ut med en känsla av obeskrivlig lättnad. Vem har icke förnummit det­ ta under fruktansvärda stunder? Själen hängiver sig icke åt förtvivlan, förrän den prövat alla an­ dra möjligheter. Han höll portföljen i handen och betrakta...' 661216 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 461 —}}</noinclude>Bilden kommer härifrån. Han undersökte feber­ aktigt de fyra rader, vilka där avtrycktes och bak­ vända bildade oläsliga krokfötter. Därpå sade han sig: Det har intet att betyda, det finns intet skrivet här. Han andades ut med en känsla av obeskrivlig lättnad. Vem har icke förnummit det­ ta under fruktansvärda stunder? Själen hängiver sig icke åt förtvivlan, förrän den prövat alla an­ dra möjligheter. Han höll portföljen i handen och betraktade den med en oförnuftig lycka; färdig att skratta åt det misstag, han varit nära att begå. Plötsligt föllo hans ögon åter på spegeln, och han såg på nytt dessa rader avtecknade med en obeveklig tydlighet. Denna gång var det icke en dröm. När en dröm återkommer, är den en verklighet; nu var det påtagligt, och skriften kunde läsas i spegeln. Han förstod. Jean Valjean vacklade, tappade portföljen och sjönk ned i den gamla fåtöljen vid sidan av byffén, huvudet sjönk ned mot bröstet ocli blicken var glasartad och förvirrad. Han sade sig, att det var tydligt, ätt solen förmörkades, och att Cosette skrivit detta till någon. Hans inre hade åter bli­ vit fruktansvärt oclihan tyckte sig höra det ryta Victor Hugo XI 2<noinclude> <references/></noinclude> ojj6sq87w1tjqcetaaiki4qdcdb475h 104 227344 661217 2026-11-01T09:57:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dovt i mörkret. Försök att bedöva lejonet den hund, som det har i sin bur. Egendomligt och tråkigt nog hade Marius i det­ ta ögonblick icke mottagit Cosettes brev. Slum­ pen hade på ett förrädiskt sätt spelat det i hän­ derna på Jean Valjean, innan det gavs till Marius. Jean Valjean hade intill denna dag ännu icke besegrats av prövningarna. Fruktansvärda såda­ na hade mött honom, olyckan hade icke skonat honom, ödet hade varit grymt beväpnat med al...' 661217 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 462 —}}</noinclude>dovt i mörkret. Försök att bedöva lejonet den hund, som det har i sin bur. Egendomligt och tråkigt nog hade Marius i det­ ta ögonblick icke mottagit Cosettes brev. Slum­ pen hade på ett förrädiskt sätt spelat det i hän­ derna på Jean Valjean, innan det gavs till Marius. Jean Valjean hade intill denna dag ännu icke besegrats av prövningarna. Fruktansvärda såda­ na hade mött honom, olyckan hade icke skonat honom, ödet hade varit grymt beväpnat med alla samhällets straffmedel och hela dess förakt, han hade utsatts för dessa angrepp, men hade icke ryggat tillbaka. När så varit nödvändigt, hade han underkastat sig allt, hade offrat sitt återvun­ na människovärde, sin frihet och riskerat sitt hu­ vud, hade förlorat allt, uthärdat allt, och hade lik­ väl förblivit oegennyttig och stoisk, så att man vid vissa tillfällen skulle kunnat betrakta honom som en martyr. Hans samvete hade härdats mot alla olyckans angrepp och tycktes ointagligt. Men den, som nu kunnat se in i hans inre, skulle varit tvungen att erkänna att han var svag. Detta berodde på att alla de prövningar, han utsatts för av ödet, denna var den mest fruktans­ värda. Aldrig hade ett sådant pinoredskap gripit ho­<noinclude> <references/></noinclude> t0bh00y608bor35n62x4lt0a1lyo9a0 104 227345 661218 2026-11-01T09:57:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom. Han kände, att allt på ett mystiskt sätt ända innerst i hans själ torterades. Den största prövningen eller snarare den enda prövningen, det är förlusten av den varelse, som man älskar. Visserligen älskade den stackars Jean Valjean icke Cosette på annat sätt än som en fader, men — som vi ovan påpekat — i denna faderskärlek hade just den brist på kärlek, soni rått under hela hans liv, kommit all annan kärlek att innefat­ tas; han älskade Co...' 661218 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 463 —}}</noinclude>nom. Han kände, att allt på ett mystiskt sätt ända innerst i hans själ torterades. Den största prövningen eller snarare den enda prövningen, det är förlusten av den varelse, som man älskar. Visserligen älskade den stackars Jean Valjean icke Cosette på annat sätt än som en fader, men — som vi ovan påpekat — i denna faderskärlek hade just den brist på kärlek, soni rått under hela hans liv, kommit all annan kärlek att innefat­ tas; han älskade Cosette som sin dotter, som sin moder och som sin syster; eftersom han aldrig ägt varken älskarinna eller maka, eftersom natu­ ren är en fordringsägare, som icke nöjer sig med några prostester, hade denna känsla, som aldrig kan avyttras, blandat sig med de andra på ett obestämt sätt. Det var mindre en känsla än en instinkt, mindre en instinkt än en dragningskraft, omärklig och osynlig, men likväl verklig, och det, man vanligen kallar kärlek, var i hans oändliga ömhet för Cosette liksom guldådran i berget un­ dangömt oclioskärat av allas blickar. Läsaren erinrar sig kanske, vad vi ovan antytt om Jean Valjean. Ett äktenskap var icke möjligt mellan dem, lika litet som en förening mellan de­ ras själar, och likväl var det visst att deras öden förenats. Med undantag av Cosette, det vill sä­<noinclude> <references/></noinclude> brslxkwbh8cludfgs3zkc2irczkoa0s 104 227346 661219 2026-11-01T09:58:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga med undantag av ett barn, hade Jean Valjean aldrig under sitt långa liv vetat, vad kärlek vill säga. Den oavbrutna följden av känslor och kärlek hade icke hos honom framkallat de olika nyanser av grönska från det spädaste ljusa till det mörkaste gröna, som man finner hos de träd, vilka leva över vintern och hos de män, vilka hun­ nit över femtiotalet. Vi upprepa ännu en gång att hela denna inre utveckling, som ledde fram till den stora dygden, av J... 661219 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>ga med undantag av ett barn, hade Jean Valjean aldrig under sitt långa liv vetat, vad kärlek vill säga. Den oavbrutna följden av känslor och kärlek hade icke hos honom framkallat de olika nyanser av grönska från det spädaste ljusa till det mörkaste gröna, som man finner hos de träd, vilka leva över vintern och hos de män, vilka hun­ nit över femtiotalet. Vi upprepa ännu en gång att hela denna inre utveckling, som ledde fram till den stora dygden, av Jean Valjean gjort en fader till Cosette, en egendomlig fader, hos vilken man även fann morfadern, sonen, brodern och maken, en fader, hos vilken det även fanns något moder­ ligt, en fader, som älskade Cosette och beundra­ de henne och för vilken detta barn var ljuset, fa­ miljen, fosterlandet och paradiset. När han såg, att allt detta var oåterkalleligen slut, att hon gled undan honom som ett moln el­ ler som ett rinnande vatten, när han framför sina ögon såg detta förkrossande bevis: En annan här­ skar i hennes hjärta, en annan är hennes livs hög­ sta önskan, jag är icke längre annat än fadern, jag finns icke till, när han icke kunde betvivla detta och sade sig: Hon går sin egen väg förbi mig! Då blev hans smärta outhärdlig. Allt, som han gjort, för att nå detta mål! Då gick, som vi nyss<noinclude> <references/></noinclude> obmlc08g7cf2dvfvrs81yh075ihpi8m 104 227347 661220 2026-11-01T09:58:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sade, en darrning av upproriskhet genom hela hans kropp. Ända in i sitt innersta kände han, huru själviskheten vaknade till liv på ett fruk­ tansvärt sätt. Man kan tala om inre jordbävningar. När en förtvivlans visshet tränger in hos människan, kan detta icke ske, utan att vissa delar, vilka stundom bilda människan själv, trängas undan. När smär­ tan nått denna höjd, söka alla själens krafter att rädda sig. Dessa kriser äro ödesdigra. Få av oss...' 661220 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 465 —}}</noinclude>sade, en darrning av upproriskhet genom hela hans kropp. Ända in i sitt innersta kände han, huru själviskheten vaknade till liv på ett fruk­ tansvärt sätt. Man kan tala om inre jordbävningar. När en förtvivlans visshet tränger in hos människan, kan detta icke ske, utan att vissa delar, vilka stundom bilda människan själv, trängas undan. När smär­ tan nått denna höjd, söka alla själens krafter att rädda sig. Dessa kriser äro ödesdigra. Få av oss genomgå dem utan att förändras och med lika stark pliktkänsla. När lidandets grän­ ser överskridas, kan den starkaste dygd råka i fara. Jean Valjean grep åter tag i läskplånet och övertygade sig på nytt; som förstenad, stod han böjd över dessa fyra obeskrivliga rader, och i hans själ rådde ett töcken, som han trodde aldrig skul­ le kunna skingras. Med ett ytligt men förskräckande lugn, ty det är förskräckande, när en man blir kall som en staty, tänkte han på denna uppenbarelse, som förstorades av hans fantasi. Han mätte detta fruktansvärda steg, som hans öde, utan att han anade det, hade tagit, han er­ inrade sig sina farhågor sista sommaren, vilka han så dåraktigt skjutit undan, han kände igen<noinclude> <references/></noinclude> s6zhtsydr012sz9glnqo0lp1w5inpgj 104 227348 661221 2026-11-01T09:58:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avgrunden, vilken alltid var densamma, men med den skillnaden, att Jean Valjean icke längre stod vid dess kant utan på dess botten. Det var oerhört och smärtande, att han fallit ned i den utan att märka det. Allt ljus hade för­ svunnit ur hans liv; likväl hade han alltjämt trott sig leva i solen. Hans instinkt tvekade icke. Han förde samman en del omständigheter, vissa data, den omväx­ lande rodnaden och blekheten hos Cosette och han sade sig: — Det ä... 661221 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 466 —}}</noinclude>avgrunden, vilken alltid var densamma, men med den skillnaden, att Jean Valjean icke längre stod vid dess kant utan på dess botten. Det var oerhört och smärtande, att han fallit ned i den utan att märka det. Allt ljus hade för­ svunnit ur hans liv; likväl hade han alltjämt trott sig leva i solen. Hans instinkt tvekade icke. Han förde samman en del omständigheter, vissa data, den omväx­ lande rodnaden och blekheten hos Cosette och han sade sig: — Det är han. Förtvivlan äger en mystisk gissningsförinåga, som aldrig leder fel. Redan från början anade han, att det var Marius. Namnet kände han icke, men hans instinkt ledde honom rakt till själva mannen. I sitt minne fram­ kallade han tydligt bilden av den okände vandra­ ren i Luxembourgparken, denne eländige kvinnojägare, denne romantiske dagdrivare, denne fege usling, ty det är en feghet att kasta ömma blickar på flickor, vilka vid sin sida ha en fader, som älskar dem. Sedan han funnit, att denne man utgjorde själ­ va kärnan i den nya situationen, kastade Jean Valjean, mannen som helt skapat om sig, en blick in i sig själv och såg där en gengångare. Hatet. Med den gränslösa smärtan följer misströstan.<noinclude> <references/></noinclude> nc5oywfzop0ial41iau5hd9exvw1jkf 104 227349 661222 2026-11-01T09:58:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mannen, som förnimmer den, känner att han be­ rövas något. För ungdomen är denna upplevel­ se dyster, men senare blir den hemsk och ödes­ diger. När blodet är varmt, håret svart, huvu­ det fäst vid kroppen som en låga vid ljuset, när ödets siända nästan ännu har hela sin trådmängd kvar, när hjärtat fyllt av kärlek ännu slår på ett sätt, som kan besvaras, när man ännu framför sig har tid att ersätta det förlorade, när världen är full...' 661222 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 467 —}}</noinclude>Mannen, som förnimmer den, känner att han be­ rövas något. För ungdomen är denna upplevel­ se dyster, men senare blir den hemsk och ödes­ diger. När blodet är varmt, håret svart, huvu­ det fäst vid kroppen som en låga vid ljuset, när ödets siända nästan ännu har hela sin trådmängd kvar, när hjärtat fyllt av kärlek ännu slår på ett sätt, som kan besvaras, när man ännu framför sig har tid att ersätta det förlorade, när världen är full av kvinnor och småleenden och framtid, när man befinner sig i livets fulla styrka, om un­ der sådana förhållanden förtvivlan är en fruktans­ värd sak, vad skall den då icke vara för ålder­ domen, när åren rinna undan med allt snabbare takt, och man redan börjar se en skymt av gra­ vens stjärnor! Under det han tänkte på detta, inträdde Toussaint. Jean Valjean reste sig och frågade: — Åt vilket håll är det? Den häpna Toussaint kunde endast svara: — Vad behagas? Jean Valjean upprepade: — Hörde jag icke alldeles nyss, att det var oroligt i staden? — Jovisst, herrn, svarade Toussaint. Det är åt Saint Merry-hållet till.<noinclude> <references/></noinclude> kmu14a9mjxconl4vybhqthgorc74w4g 104 227350 661223 2026-11-01T09:58:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finns många maskinmässiga rörelser, som utan att vi ana det, härstammar från våra in­ nersta känslor och tankar. Det var utan tvivel under inflytandet av en sådan knappt medveten rörelse, som Jean Valjean fem minuter senare be­ fann sig ute på gatan. Han hade barhuvad satt sig framför husets port. Han tycktes lyssna. Natten hade brutit in.' 661223 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 468 —}}</noinclude>Det finns många maskinmässiga rörelser, som utan att vi ana det, härstammar från våra in­ nersta känslor och tankar. Det var utan tvivel under inflytandet av en sådan knappt medveten rörelse, som Jean Valjean fem minuter senare be­ fann sig ute på gatan. Han hade barhuvad satt sig framför husets port. Han tycktes lyssna. Natten hade brutit in.<noinclude> <references/></noinclude> 0r77nfa2wo8p0exr856u5jze4um4zx2 104 227351 661224 2026-11-01T09:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brådska, ty stormklockan, det är människan, ti­ den, det är Gud. Jean Valjean rörde sig icke, ty tiden hade ingen betydelse för Jean Valjean. Men vid denna tid hördes plötsligt en salva från trak­ ten av hallarna; den följdes av en andra, som var ännu starkare. Troligen var detta det angrepp på barrikaden vid Chanvreriegatan, som hade slagits tillbaka av Marius. Vid denna upprepade skottlossning, vars hemskhet tycktes ökas av nat­ tens mörker och tyst... 661224 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 470 —}}</noinclude>brådska, ty stormklockan, det är människan, ti­ den, det är Gud. Jean Valjean rörde sig icke, ty tiden hade ingen betydelse för Jean Valjean. Men vid denna tid hördes plötsligt en salva från trak­ ten av hallarna; den följdes av en andra, som var ännu starkare. Troligen var detta det angrepp på barrikaden vid Chanvreriegatan, som hade slagits tillbaka av Marius. Vid denna upprepade skottlossning, vars hemskhet tycktes ökas av nat­ tens mörker och tystnad, ryckte Jean Valjean till. Haii vände sig mot det håll, varifrån ljudet hör­ des, sjönk sedan åter ned på stenen, korsade ar­ marna och lät långsamt huvudet sjunka ned mot bröstet. Han började på nytt sin dystra monolog. Plötsligt lyfte han ögonen; man gick på gatan, han hörde steg tätt intill sig och vid lyktans ljus, vid den sida av gatan, som ligger åt Arkivet till, såg han ett blekt, ungt och strålande ansikte. Gavroche hade just nått fram till Homme-Armégatan. Gavroche tittade uppåt och tycktes söka. Hän hade lagt märke till Jean Valjean men visade det icke. Sedan Gavroche tittat uppåt, tittade han nu nedåt, höjde sig på tåspetsarna och prövade dör­<noinclude> <references/></noinclude> 7tvv8y1lo7rjph4j37meq18p77q9fjp 104 227352 661225 2026-11-01T09:59:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rarna och fönstren i bottenvåningarna. Alla voro de stängda och försedda med hänglås. Sedan pojken undersökt fem eller sex hus, ryckte han på axlarna och uttryckte sina känslor på följan­ de sätt: — Tusan så idiotiskt! Sedan började han på nytt titta uppåt. Jean Valjean, som ett ögonblick tidigare var i ett sådant tillstånd, att han icke skulle talat till någon människa, kände nu ett oemotståndligt be­ gär att säga några ord till barnet. —...' 661225 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 471 —}}</noinclude>rarna och fönstren i bottenvåningarna. Alla voro de stängda och försedda med hänglås. Sedan pojken undersökt fem eller sex hus, ryckte han på axlarna och uttryckte sina känslor på följan­ de sätt: — Tusan så idiotiskt! Sedan började han på nytt titta uppåt. Jean Valjean, som ett ögonblick tidigare var i ett sådant tillstånd, att han icke skulle talat till någon människa, kände nu ett oemotståndligt be­ gär att säga några ord till barnet. — Vad söker du, liten? — Jag är hungrig, svarade Gavroche tydligt och klart. Och han tilläde: — Liten kan Ni vara själv. ' Jean Valjean trevade i sin ficka och fann ett guldmynt. Men Gavroche, som aldrig länge höll fast vid samma sak, hade just varseblivit lyktan och tagit upp en sten. — Jaså, sade han. Ni ha ännu lyktor här. Det är icke i sin ordning, mina vänner. Låtom oss krossa dem! Han kastade stenen mot lyktan vars glas föll ned i gatan med ett sådant buller att borgarna, vilka gömt sig bakom fönsterluckorna, ropade:<noinclude> <references/></noinclude> 94hsz802vhw0gnoynf6javg2d09lcb8 104 227353 661226 2026-11-01T09:59:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nu få vi tillbaka 1793. Lampan slocknade och gatan blev hastigt all­ deles mörk. — Det är rätt, gamla gata, sade Gavroche, ta på dej nattmössan. Han vände sig mot Jean Valjean: — Vad kallar Ni det jättestora huset vid andra ändan av gatan? Det är arkivet, icke sant? Jag skulle allt behöva en av de där jättestora pe­ larna, för att kunna göra en ordentlig barrikad. Jean Valjean närmade sig Gavroche: — Din stackare, sade han halvhögt och som ta...' 661226 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 472 —}}</noinclude>— Nu få vi tillbaka 1793. Lampan slocknade och gatan blev hastigt all­ deles mörk. — Det är rätt, gamla gata, sade Gavroche, ta på dej nattmössan. Han vände sig mot Jean Valjean: — Vad kallar Ni det jättestora huset vid andra ändan av gatan? Det är arkivet, icke sant? Jag skulle allt behöva en av de där jättestora pe­ larna, för att kunna göra en ordentlig barrikad. Jean Valjean närmade sig Gavroche: — Din stackare, sade han halvhögt och som talande för sig själv, jaså du är hungrig. Han tryckte guldmyntet i hans hand. Förvånad över det stora myntet lyfte Gavroche upp huvudet, såg på det i mörkret och nästan bländades av dess glans. Han kände till guld­ mynt endast genom hörsägen, men deras namn hade en god klang i hans öron, och han var för­ tjust över att få se ett på nära håll. Han sade: — Låtom oss betrakta tigern. Hänförd betraktade han myntet några ögon­ blick, vände sig sedan mot Jean Valjean och räck­ te honom myntet i det han majestätiskt sade: — Borgare, jag tycker bättre om att krossa lyktorna. Tag tillbaka Ert vilddjur, man mutar<noinclude> <references/></noinclude> 6ut6cxz847pf5i5rqwqvmi6b3fr68su 104 227354 661227 2026-11-01T09:59:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke mig. Fem klor har det, men det skall icke ge mig en skråma. — Har du en moder? frågade Jean Valjean. Gavroche svarade: — Kanske fler än Ni. — Då, återtog Jean Valjean, kan du behålla myntet för din moders räkning. Gavroche kände sig rörd. Dessutom hade han lagt märke till, att mannen, som talade med ho­ nom, icke hade någon hatt, vilket ingav honom förtroende. — Är det sant, sade han, att det inte är för att hindra mig från att krossa lykt...' 661227 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 473 —}}</noinclude>icke mig. Fem klor har det, men det skall icke ge mig en skråma. — Har du en moder? frågade Jean Valjean. Gavroche svarade: — Kanske fler än Ni. — Då, återtog Jean Valjean, kan du behålla myntet för din moders räkning. Gavroche kände sig rörd. Dessutom hade han lagt märke till, att mannen, som talade med ho­ nom, icke hade någon hatt, vilket ingav honom förtroende. — Är det sant, sade han, att det inte är för att hindra mig från att krossa lyktorna. — Krossa så många du vill! — Ni är en präktig man, sade Gavroche, och stoppade guldmyntet på sig. Med ökat förtroen­ de tillade han: — Bor Ni på den här gatan? — Ja, varför frågar du det? — Kan ni visa mig nummer sju? — Vad skall du göra i nummer sju? Barnet hejdade sig, fruktande att ha sagt för mycket, begrov energiskt fingrarna i håret och nöjde sig med att svara: — Ah! Jean Valjean fick ett infall. Ångesten och<noinclude> <references/></noinclude> ak0tg1cw0qvgoy065b40khbthdbeu5u 104 227355 661228 2026-11-01T09:59:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ängslan kan skänka sådana. Han sade till bar­ net: — Är det du, som kommer med ett brev, som jag väntar på? — Ni? sade Gavroche, Ni är icke en kvinna — Brevet är till fröken Cosette, icke sant? — Cosette? mumlade Gavroche, jag tror verk­ ligen det var det lustiga namnet. — Nåväl, återtog Jean Valjean, det är jag, som skall lämna henne det. Giv mig det! — I så fall bör Ni veta, att jag kommer från barrikaden? — Visstl sade Jean Valjean. Ga...' 661228 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 474 —}}</noinclude>ängslan kan skänka sådana. Han sade till bar­ net: — Är det du, som kommer med ett brev, som jag väntar på? — Ni? sade Gavroche, Ni är icke en kvinna — Brevet är till fröken Cosette, icke sant? — Cosette? mumlade Gavroche, jag tror verk­ ligen det var det lustiga namnet. — Nåväl, återtog Jean Valjean, det är jag, som skall lämna henne det. Giv mig det! — I så fall bör Ni veta, att jag kommer från barrikaden? — Visstl sade Jean Valjean. Gavroche stoppade sin hand ned i en annan av sina fickor och tog fram ett i fyra delar vikt papper. Sedan gjorde han ställningssteg och honnör. — Respekt för depeschen, sade han. Den kom­ mer från den provisoriska regeringen. — Giv mig den, sade Jean Valjean. Gavroche höll papperet över sitt huvud. — Inbilla Er icke, att det är ett kärleksbrev. Det är ställt till en kvinna, men det är för folkets sak. Vi andra, vi kämpa och respektera könet. Vi äro icke som den fina världen, där lejonen sända kärleksbrev till kamelerna.<noinclude> <references/></noinclude> 4odu4qsagri5k0wl1m7lnuwvzp4y5ox 104 227356 661229 2026-11-01T09:59:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Giv mig den. — Ni ser verkligen ut som en hedersman, fort­ satte Gavroche. — Giv mig den genast. — Se här. Han lämnade papperet till Jean Valjean. — Skynda Er nu, herr Okänd, emedan fröken Cosette väntar! Gavroche kände sig mycket nöjd med sig själv. Jean Valjean fortsatte: — Är det i Saint Merry, som svaret skall läm­ nas? — Då skulle Ni allt, utropade Gavroche, ställa till en härlig pannkaka. Detta brev kommer från barrikaden vid Cha...' 661229 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 475 —}}</noinclude>— Giv mig den. — Ni ser verkligen ut som en hedersman, fort­ satte Gavroche. — Giv mig den genast. — Se här. Han lämnade papperet till Jean Valjean. — Skynda Er nu, herr Okänd, emedan fröken Cosette väntar! Gavroche kände sig mycket nöjd med sig själv. Jean Valjean fortsatte: — Är det i Saint Merry, som svaret skall läm­ nas? — Då skulle Ni allt, utropade Gavroche, ställa till en härlig pannkaka. Detta brev kommer från barrikaden vid Chanvrerie-gatan, dit jag nu åter­ vänder. God afton, medborgare. Gavroche avlägsnade sig därpå eller rättare flög tillbaka till det ställe, varifrån han kommit. Han dök in i mörkret, som om han gjort ett hål däri, med snabbheten hos en projektil. HommeArmégatan blev åter tyst och öde och på ett ögon­ blick hade detta egendomliga barn försvunnit i dimman mellan de svarta husraderna och förlorat sig som en rökring i dunklet. Man skulle trott.<noinclude> <references/></noinclude> qbj6pknvgt3d9o1s16njw9lt13n3052 104 227357 661230 2026-11-01T10:00:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att han helt förflyktigats, om ej några minuter senare ljudet från en krossad lykta på nytt hade väckt de vredgade borgarna. Det var Gavroche, som passerade Chaumegatan.' 661230 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 476 —}}</noinclude>att han helt förflyktigats, om ej några minuter senare ljudet från en krossad lykta på nytt hade väckt de vredgade borgarna. Det var Gavroche, som passerade Chaumegatan.<noinclude> <references/></noinclude> krn4nop7unu55naleasy08y6hksamzm 104 227358 661231 2026-11-01T10:00:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '"Jag dör. När du läser detta, skall min själ vara nära din. Han blev som bländad av dessa tvenne rader, och förblev ett ögonblick som krossad av "den förändring hans känslor undergingo. Han be­ traktade Marius' brev med ett slags berusad häp­ nad. Hans ögon sågo det mest eftersträvans­ värda av allt, den hatade varelsens död. 1 hans inre hördes ett rop av glädje och lätt­ nad. — Det var alltså slut, upplösningen kom snabbare, än han hade våg...' 661231 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 478 —}}</noinclude>"Jag dör. När du läser detta, skall min själ vara nära din. Han blev som bländad av dessa tvenne rader, och förblev ett ögonblick som krossad av "den förändring hans känslor undergingo. Han be­ traktade Marius' brev med ett slags berusad häp­ nad. Hans ögon sågo det mest eftersträvans­ värda av allt, den hatade varelsens död. 1 hans inre hördes ett rop av glädje och lätt­ nad. — Det var alltså slut, upplösningen kom snabbare, än han hade vågat hoppas. Den varel­ se, vilken kastat en skugga över hans öde, skulle försvinna. Han försvann frivilligt, utan att han själv, Jean Valjean, hade gjort något till saken, utan att det var hans fel, och likväl skulle denne man dö. Kanske var han redan död. Han gjor­ de feberaktiga beräkningar. Nej. Han är ännu icke död. Brevet har tydligen skrivits för att läsas av Cosette i morgon bittida. Efter de två salvor, som hördes mellan klockan elva och mid­ natt, hade det icke kommit någon ny. Barri­ kaden kommer icke att allvarligt angripas förrän vid gryningen, men det är likgiltigt, ty i och med att den där karlen är med i detta uppror, är han förlorad och har gripits av kugghjulen. Jean Val­ jean kände sig befriad. Han skulle alltså vara<noinclude> <references/></noinclude> 6sfcpcxvy8a6g8n6i5k6b8yfbuk6fml 104 227359 661232 2026-11-01T10:00:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ensam om Cosette, han skulle icke ha någon rival och framtiden kunde börja på nytt. Han behövde blott behålla detta brev i sin ficka. Cosette skulle aldrig veta, vad som blivit av den unge mannen. — Jag behöver blott låta saken ha sin gång. Mannen kan inte undslippa. Om han icke redan är död, kommer han inom kort att vara det med säkerhet. Vilken lycka! Allt under det han sade detta för sig själv, bör­ jade han bliva dyster till sinnes. Han gick ned f... 661232 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 479 —}}</noinclude>ensam om Cosette, han skulle icke ha någon rival och framtiden kunde börja på nytt. Han behövde blott behålla detta brev i sin ficka. Cosette skulle aldrig veta, vad som blivit av den unge mannen. — Jag behöver blott låta saken ha sin gång. Mannen kan inte undslippa. Om han icke redan är död, kommer han inom kort att vara det med säkerhet. Vilken lycka! Allt under det han sade detta för sig själv, bör­ jade han bliva dyster till sinnes. Han gick ned för trappan och väckte portvakten. Omkring en timma senare lämnade Jean Valjean huset i nationalgardesuniform och fullt beväpnad. Det hade varit lätt för portvakten att i grannska­ pet finna vad som behövdes för att komplettera hans utrustning. Han hade ett gevär och ett fyllt patronkök. Han styrde stegen mot hallarna.<noinclude> <references/></noinclude> df896gmfi0a45rxshjoepv2fu5tklak 104 227360 661233 2026-11-01T10:00:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vackra är de tokarna unga, Mig med sitt gift de hänryckt ha', Men gjort drucken herr Orfila. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek jag älskar, och dess tunga, Agnes jag älskar och Pamela. Lise mig tänt, men sig brände bra! Vart gå de flickor unga. Lon la! När mantiljerna jag såg gunga På Sudette oclipä Zeila, Hjärtat smög sig bland veckena. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek, när du i skuggor tunga Blomsterbekransar min Lola, Får du fritt min... 661233 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 481 —}}</noinclude>Vackra är de tokarna unga, Mig med sitt gift de hänryckt ha', Men gjort drucken herr Orfila. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek jag älskar, och dess tunga, Agnes jag älskar och Pamela. Lise mig tänt, men sig brände bra! Vart gå de flickor unga. Lon la! När mantiljerna jag såg gunga På Sudette oclipä Zeila, Hjärtat smög sig bland veckena. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek, när du i skuggor tunga Blomsterbekransar min Lola, Får du fritt min rolighet ta'! Vart gå de flickor unga. Lon la! Jeannes behag framför spegeln ljunga, Hjärtat fick jag i fred ej ha! — Jag tror att Jeanne det tog, ja-ja! Vart gå de flickor unga. Lon la! När vi gå från balen och sjunga. Visar sig Stella för stjärnorna Och säger stolt: Är hon ej bra? Vart gå de flickor unga. Lon la!<noinclude> <references/></noinclude> f5qwgwhqk3tr8magzpskd810l5hmp4f 104 227361 661234 2026-11-01T10:00:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Samtidigt med att han sjöng, uppförde Gavroche en hel pantomin. Gesten måste stödja refrängen. Hans ansikte hade ett outtömligt förråd av ut­ tryck och visade de mest fantastiska och krampak­ tiga grimaser, mera egendomliga än de linjer, som kunna bildas av en tvätt, som hänger till tork en stormig dag. Olyckligtvis kunde ingen iakt­ taga honom, eftersom han var ensam på gatan i mörkret. Det var ett slöseri till ingen nytta. "Plötsligt stannade han....' 661234 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 482 —}}</noinclude>Samtidigt med att han sjöng, uppförde Gavroche en hel pantomin. Gesten måste stödja refrängen. Hans ansikte hade ett outtömligt förråd av ut­ tryck och visade de mest fantastiska och krampak­ tiga grimaser, mera egendomliga än de linjer, som kunna bildas av en tvätt, som hänger till tork en stormig dag. Olyckligtvis kunde ingen iakt­ taga honom, eftersom han var ensam på gatan i mörkret. Det var ett slöseri till ingen nytta. "Plötsligt stannade han. — Vi få avbryta visan, sade han. Hans kattögon urskilde i ett portvalv vad man inom målarkonsten kallar en "ensemble", det vill säga en levande varelse och ett dött ting; tinget var en kärra och varelsen en auvergnare, som sov i kärran. Kärrans skalmar vilade mot stenläggningen och auvergnarens huvud stödde sig mot kärrans bot­ ten, hans fötter vilade på marken. Gavroche var tillräckligt erfaren för att se, att mannen var dödfull. Det var någon bärare, som hade fått för mycket i sig och som nu sov alltför tungt. — Där ser man nyttan av sommarnätter, tänkte Cavroche. Auvergnaren somnar i sin kärra. Man<noinclude> <references/></noinclude> o9hsqmdkat59g1n6zn5h0vpyqdi29gc 104 227362 661235 2026-11-01T10:01:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tager kärran för republikens räkning och lämnar auvergnaren åt monarkien. Han hade fått följande ljusa infall: — Denna kärra skulle vara till stor nytta på barrikaden. Auvergnaren snarkade alltjämt. Gavroche sköt försiktigt kärran bakåt och drog auvergnaren framåt vid fötterna; efter en minut låg denne, som ej låtit störa sig av något, ut­ sträckt på gatan. Kärran hade blivit tom. Gavroche var van att alltid möta det oväntade och var därför...' 661235 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 483 —}}</noinclude>tager kärran för republikens räkning och lämnar auvergnaren åt monarkien. Han hade fått följande ljusa infall: — Denna kärra skulle vara till stor nytta på barrikaden. Auvergnaren snarkade alltjämt. Gavroche sköt försiktigt kärran bakåt och drog auvergnaren framåt vid fötterna; efter en minut låg denne, som ej låtit störa sig av något, ut­ sträckt på gatan. Kärran hade blivit tom. Gavroche var van att alltid möta det oväntade och var därför försedd med allt. Han trevade i en av sina fickor och fann en bit papper och ett stycke rödkrita, som han knyckt från någon snic­ kare. Han skrev: Franska republiken! Mottagit en kärra. Han undertecknade: Gavroche. Sedan han gjort detta, stoppade han ned pappe­ ret i den alltjämt snarkande auvergnarens sam­ metsväst och fortsatte mot hallarna, skjutande framför sig kärran, som åstadkom ett triumfe­ rande oväsen. Detta var farligt. Vid Kungliga tryckeriet<noinclude> <references/></noinclude> j1uuitucp2hk132l8fkefp2qge3pkse 104 227363 661236 2026-11-01T10:01:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fanns det en postering. Gavroche hade glömt detta. Den utgjordes av förstädernas nationalgardister. Soldaterna började på att vakna, och en del huvuden höjdes från tältsängarna. Två lyktor krossades i följd, denna högt framskrålade visa, det var mycket för dessa fredliga gator, som önska gå till vila med solen och som så gär­ na tidigt taga på sig nattmössan. Sedan en tim­ me åstadkom Gavroche i detta fredliga kvarter ett oväsen som en broms i en...' 661236 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 480 —}}</noinclude>fanns det en postering. Gavroche hade glömt detta. Den utgjordes av förstädernas nationalgardister. Soldaterna började på att vakna, och en del huvuden höjdes från tältsängarna. Två lyktor krossades i följd, denna högt framskrålade visa, det var mycket för dessa fredliga gator, som önska gå till vila med solen och som så gär­ na tidigt taga på sig nattmössan. Sedan en tim­ me åstadkom Gavroche i detta fredliga kvarter ett oväsen som en broms i en tom tunna. Befälhavande sergeanten lyssnade, väntade. Han var en försiktig man. Den vilda framfarten öka­ de de lyssnandes förväntningar, och detta be­ stämde sergeanten för en rekognoscering. — Det är en hel liga! sade han, låtom oss gå försiktigt. Det var uppenbart, att anarkiens drake hade lämnat sin håla och strövade omkring i kvarteret. Sergeanten vågade sig utanför posteringen med smygande steg. Plötsligt befann sig Gavroche med sin kärra, just, som han skulle vika in på Vieilles-Hudriettesgataii, ansikte mot ansikte med en uniform, en tschakå, en plym och ett gevär. För andra gången hejdade han sig plötsligt.<noinclude> <references/></noinclude> d3ucatxpf3x3s02b41ez5zgphd72ggc 104 227364 661237 2026-11-01T10:01:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jaså, sade han, är det Ordningsmakten. God­ dag min herre. Gavroche var aldrig häpen länge. — Vart skall du ta vägen, slyngel? utropade sergeanten. — Medborgare, sade Gavroche, jag har ännu icke kallat eder borgare. Varför förolämpar ni mig då? — Vart skall du ta' vägen, skojare? — Min herre, återtog Gavroche, ni var kanske i går en begåvad man, men det är ni icke nu. — Jag frågar, vart du är på väg, din upptågsmakare? Gavroche svarade...' 661237 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 485 —}}</noinclude>— Jaså, sade han, är det Ordningsmakten. God­ dag min herre. Gavroche var aldrig häpen länge. — Vart skall du ta vägen, slyngel? utropade sergeanten. — Medborgare, sade Gavroche, jag har ännu icke kallat eder borgare. Varför förolämpar ni mig då? — Vart skall du ta' vägen, skojare? — Min herre, återtog Gavroche, ni var kanske i går en begåvad man, men det är ni icke nu. — Jag frågar, vart du är på väg, din upptågsmakare? Gavroche svarade: — Vad ni är artig! Det skulle man icke tro, när man ser hur gammal ni ser ut. Ni borde kunna sälja allt ert hår för hun­ dra francs stycket. Då skulle ni tjäna femhundra francs. — Vart skall du gå? din skurk! Gavroche svarade: — Det var fula ord! Nästa gång man ger sig i lag med er, är det bäst att man först torkar er om munnen. Sergeanten fällde sin bajonett. — Vill du säga mig, vart du är på väg, din usling?<noinclude> <references/></noinclude> i3yf01arlntyg939x3hf8ja8f0xakpq 104 227365 661238 2026-11-01T10:01:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Herr general, sade Gavroche, jag söker en läkare för min hustru, som väntar ett barn. — I gevär! ropade sergeanten. Att rädda sig genom det, som lett in i faran, det är de stora männens konst. Gavroche fattade läget med ett enda ögonkast. Kärran hade utsatt honom för denna fara. Kärran skulle rädda honom. Just när sergeanten skulle störta mot Gavroche, hade kärran förvandlats till ett kastvapen och störtade mot sergeanten, träffade honom i magen...' 661238 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 486 —}}</noinclude>— Herr general, sade Gavroche, jag söker en läkare för min hustru, som väntar ett barn. — I gevär! ropade sergeanten. Att rädda sig genom det, som lett in i faran, det är de stora männens konst. Gavroche fattade läget med ett enda ögonkast. Kärran hade utsatt honom för denna fara. Kärran skulle rädda honom. Just när sergeanten skulle störta mot Gavroche, hade kärran förvandlats till ett kastvapen och störtade mot sergeanten, träffade honom i magen och fäll­ de honom baklänges i gatan, under det att hans gevär gick av i luften. Vid sergeantens rop hade männen i posterin­ gen störtat fram huller om buller. Skottet be­ stämde dem för en salva på måfå, varpå de lad­ dade om sina vapen och avsköto en ny salva. Denna skjutning på måfå varade minst en kvart och dödade några fönsterrutor. Emellertid hade Gavroche skyndsamt vänt om, stannat fem eller sex gator längre fram och and­ fådd lutat sig mot en trappa vid Enfants-Rougesgatan. Han lyssnade. Sedan han hämtat andan någ­ ra ögonblick, vände lian sig mot det håll, där sal­ vorna smattrade, förde vänstra handen till mössan och kastade den tre gånger framåt, under det att<noinclude> <references/></noinclude> i7sahyejlvcicmtsgcbddzjcns9abz6 104 227366 661239 2026-11-01T10:01:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han med högra handen gav sitt bakhuvud några slag, en gest, i vilken Paris' gatpojkar samman­ pressat den franska ironien och som tydligen är mycket träffande, eftersom den håller sig kvar sedan ett halvt århundrade. Hans glädje grumlades dock av eftertankens kranka blekhet. — Ja, sade han, jag är utom mig av glädje, jag har tappat bort vägen oclijag måste nu göra en stor krok. Måtte jag ändå komma fram i tid till barrikaden! Sedan fortsatte han sin v... 661239 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 487 —}}</noinclude>han med högra handen gav sitt bakhuvud några slag, en gest, i vilken Paris' gatpojkar samman­ pressat den franska ironien och som tydligen är mycket träffande, eftersom den håller sig kvar sedan ett halvt århundrade. Hans glädje grumlades dock av eftertankens kranka blekhet. — Ja, sade han, jag är utom mig av glädje, jag har tappat bort vägen oclijag måste nu göra en stor krok. Måtte jag ändå komma fram i tid till barrikaden! Sedan fortsatte han sin vandring. Springande utropade han: Var var det jag slu­ tade? Han återtog sin visa, i det han dök in i mörk­ ret: Men det finns än Bastiljer tunga Och jag vill ropa högt hallå, Till de beskedliga massorna! Vart gå de flickor unga, Lon la! Vem vill slå käglor här i klunga? Gamla tiden fick avsked ta' När det stora klotet drog' sta'! Vart gå de flickor unga, Lon la!<noinclude> <references/></noinclude> svvhtpk7fe7chol8k67ba6fq2eebeo5 104 227367 661240 2026-11-01T10:02:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Gamla folk, din krycka slunga Att de slå ned Tuilerierna, Och monarkien i chapeau basl Vart gå de flickor unga, Lon la! Sämre port kan ingen kung ha, Ned de föllo för kryckorna Tionde Karl föll med — hurra! Vart gå de flickor unga, Lon la! Posteringens angrepp hade icke blivit utan re­ sultat. Kärran hade erövrats. Den berusade bäraren togs till fånga. Den förra sattes in i ett skjul, den senare ställdes senare inför krigsrätt. Regeringen gav vid de... 661240 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 488 —}}</noinclude>Gamla folk, din krycka slunga Att de slå ned Tuilerierna, Och monarkien i chapeau basl Vart gå de flickor unga, Lon la! Sämre port kan ingen kung ha, Ned de föllo för kryckorna Tionde Karl föll med — hurra! Vart gå de flickor unga, Lon la! Posteringens angrepp hade icke blivit utan re­ sultat. Kärran hade erövrats. Den berusade bäraren togs till fånga. Den förra sattes in i ett skjul, den senare ställdes senare inför krigsrätt. Regeringen gav vid detta tillfälle ett prov på sitt outtröttliga nit vid försvaret av samhällsordnin­ gen. Gavroches äventyr minnes man ännu i Templekvarteret; det är ett bland de förfärligaste erin­ ringarna bland de gamla borgarna i Marais och kallas i deras berättelser: Det nattliga angreppet på posteringen vid Kungliga tryckeriet.<noinclude> <references/></noinclude> 24fzhmanlw7wtnefqzj7augxgk4tcr9 104 227368 661241 2026-11-01T10:02:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661241 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227369 661242 2026-11-01T10:02:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'republikens styrelsesätt och att pöbeln reser sig emot folket. Tiggarna angripa den allmänna rätten; pöbelväldet reser sig emot folkväldet. Dessa dagar äro hemska, emedan det alltid fin­ nes någon liten tillstymmelse till rätt till och med i detta vanvett; det ligger självmord i en dylik tvekamp och orden tiggare, pack, pöbel, som äro skällsord, bevisa snarare felet hos dem som regera, än felet hos dem, som lida; snarare de privilegi­ erades fel, än d... 661242 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 4 —}}</noinclude>republikens styrelsesätt och att pöbeln reser sig emot folket. Tiggarna angripa den allmänna rätten; pöbelväldet reser sig emot folkväldet. Dessa dagar äro hemska, emedan det alltid fin­ nes någon liten tillstymmelse till rätt till och med i detta vanvett; det ligger självmord i en dylik tvekamp och orden tiggare, pack, pöbel, som äro skällsord, bevisa snarare felet hos dem som regera, än felet hos dem, som lida; snarare de privilegi­ erades fel, än de vanlottades. Vad oss beträffar, så uttala vi aldrig utan sorg och utan vördnad dessa ord, ty då filosofien under­ söker de tilldragelser, med vilka de äro förbundna, träffar den ofta mycken storhet vid sidan av elän­ det. Athén var ett pöbelvälde; trashankarna ha skapat Holland, pöbeln har mer än en gång räddat Rom och packet följde Jesus Kristus. Det finnes ingen tänkare, som ej någon gång betraktat det storartade, vilket existerar till och med inom de allra lägsta folkklasserna. Det var utan tvivel på detta pack, på alla dessa fattiga stackare, på alla dessa lösdrivare, på alla dessa förtvivlade, från vilka så många apostlar och martyrer utgått, som den helige Hieronymus<noinclude> <references/></noinclude> kskfq9gyq61p89ey2oujelv9n7805op 104 227370 661243 2026-11-01T10:02:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänkte, då han uttalade de mystiska orden: Fex urbis, lex orbis. Förbittringen hos denna hop, vilken lider och blöder, dess vredesutbrott emot själva de prin­ ciper, vilka utgöra dess liv, dess våldsdåd mot rätten äro folkets statsstreck och böra undertryc­ kas. Den redlige mannen vågar sitt liv härför; av kärlek till denna hop strider han emot den. Men hur ursäktlig finner han den icke till och med i det ögonblick, då han förklarar den krig, och hu...' 661243 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 5 —}}</noinclude>tänkte, då han uttalade de mystiska orden: Fex urbis, lex orbis. Förbittringen hos denna hop, vilken lider och blöder, dess vredesutbrott emot själva de prin­ ciper, vilka utgöra dess liv, dess våldsdåd mot rätten äro folkets statsstreck och böra undertryc­ kas. Den redlige mannen vågar sitt liv härför; av kärlek till denna hop strider han emot den. Men hur ursäktlig finner han den icke till och med i det ögonblick, då han förklarar den krig, och hur vördnadsvärd finner han den ej, under det han strider emot den! Det är under dessa säll­ synta ögonblick, mitt under det man gör, vad man bör göra, som man känner någonting, vilket för­ bryllar en, och vilket nästan avhåller en från att gä längre; man står likväl fast, ty man måste det, men det tillfredsställda samvetet är sorgset och pliktuppfyllelsen sker med ett beklämt hjärta. Junihändelserna 1848 stå likväl kvar såsom ett enstaka faktum, och det är nästan omöjligt att pla­ cera dem i historiens filosofi. Alla de ord, som vi nyss uttalat, ha ingen tillämpning, då det är frå­ gan om detta utomordentliga uppror, i vilket man kände huru den heliga strävan efter arbete ropade efter sina rättigheter. Man måste bekämpa den; plikten bjöd detta, ty den angrep republiken. Vad Victor Hugo XI 4<noinclude> <references/></noinclude> fzhrvejgp5jemezf397axrb0koa9l0a 104 227371 661244 2026-11-01T10:02:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'innebar egentligen juni 1848? En folkets revo­ lution emot sig själv. Där, varest man ännu icke förlorat saken ur sikte, finnes heller ingen avvikelse därifrån; tillåt oss därför att för ett ögonblick stanna och fästa läsarens uppmärksamhet på dessa två barrikader, absolut enastående i sitt slag, om vilka vi nyss talat, och vilka på ett alldeles särskilt sätt karak­ täriserade detta uppror. Den ena spärrade ingången till förstaden SaintAntoine;...' 661244 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 6 —}}</noinclude>innebar egentligen juni 1848? En folkets revo­ lution emot sig själv. Där, varest man ännu icke förlorat saken ur sikte, finnes heller ingen avvikelse därifrån; tillåt oss därför att för ett ögonblick stanna och fästa läsarens uppmärksamhet på dessa två barrikader, absolut enastående i sitt slag, om vilka vi nyss talat, och vilka på ett alldeles särskilt sätt karak­ täriserade detta uppror. Den ena spärrade ingången till förstaden SaintAntoine; den andra försvarade ingången till för­ staden Temple; de, som en gång sett dessa två fruktansvärda mästerstycken resa sig under den strålande blå junihimlen, skola säkert aldrig glöm­ ma dem. Barrikaden vid Saint-Antoine var jättelik; den var tre våningar hög och sjuhundra fot bred. Den avstängde förstadens vidsträckta mynning från det ena hörnet till det andra, det vill säga tre gator; genomskuren, vass, ojämn, naggad, stödd av sten­ högar, vilka i sig själv voro bastioner, här och där utskjutande formliga bergsuddar och ägande ett kraftigt stöd i gatans båda hörnhus, reste den sig likt en cyclopisk stenmur i bakgrunden av detta förfärliga torg, vilket varit vittne till den 14 juli. Nitton andra barrikader reste sig i avsatser längre<noinclude> <references/></noinclude> atymr57tpazokfmad438j1appdjxixv 104 227372 661245 2026-11-01T10:03:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'in på gatorna i skuggan av denna huvudbarrikad. Vid dess blotta åsyn kände man, att det oerhörda lidandet inom denna förstad uppnått det yttersta ögonblick, då ångesten hotar att bliva en katastrof. Varav var denna barrikad gjord? Av tre instör­ tade sexvåningshus — med flit nedrivna, påstodo några — av raseriets alla påfund, menade andra. Den var en symbol för hatet; den var en bild av förstörelsen. Man kunde fråga: Vem har byggt den? Man kunde oc...' 661245 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 7 —}}</noinclude>in på gatorna i skuggan av denna huvudbarrikad. Vid dess blotta åsyn kände man, att det oerhörda lidandet inom denna förstad uppnått det yttersta ögonblick, då ångesten hotar att bliva en katastrof. Varav var denna barrikad gjord? Av tre instör­ tade sexvåningshus — med flit nedrivna, påstodo några — av raseriets alla påfund, menade andra. Den var en symbol för hatet; den var en bild av förstörelsen. Man kunde fråga: Vem har byggt den? Man kunde också säga: Vem har förstört detta? Det var den kokande vredens improvisa­ tion. Se här! Denna port, detta staket, detta tak, denna fönsterram, dessa sönderslagna tak, denna trasiga gryta! Giv hit alltsammans! Kasta alting! Vräk det tillhopa oclirör tillsammans det! Det var ett gatstenarnas, tegelstenarnas, bjälkar­ nas, järnstängernas, trasornas, glasskärvornas, möbelspillrornas, lumpornas och förbannelsens samarbete. Det var på samma gång någonting stort och någonting oväsentligt. Det var avgrun­ den parodierad av virrvarret; det var massan bred­ vid atomen; ett stycke av en lösryckt vägg här, en sönderslagen skål där, och överallt mellan alla dessa spillror märktes en hotfull förbrödring. Sisypfos hade slungat dit sitt klippstycke och Job sin stenskärva. Allt detta utgjorde någonting för­<noinclude> <references/></noinclude> 24tn27i82g59atqhkfek1dbs71elhjc 104 227373 661246 2026-11-01T10:03:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'färligt. Det var ett tiggarnes Akropolis. Kullvräkta kärror utgjorde dess sluttning; tvärs över låg en stor vagn kastad med hjulaxeln vänd emot himlen; på toppen av den uppstaplade högen hade placerats en omnibus och det såg ut, som om upp­ föraren av denna massa, upprorets alluviala avlagring, framstod såsom ett Ossa på Pelion av alla revolutioner; såsom 1793 efter 89, såsom den nion­ de thermudo efter den 10 augusti den 18 brumaire efter den 21 janu... 661246 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 8 —}}</noinclude>färligt. Det var ett tiggarnes Akropolis. Kullvräkta kärror utgjorde dess sluttning; tvärs över låg en stor vagn kastad med hjulaxeln vänd emot himlen; på toppen av den uppstaplade högen hade placerats en omnibus och det såg ut, som om upp­ föraren av denna massa, upprorets alluviala avlagring, framstod såsom ett Ossa på Pelion av alla revolutioner; såsom 1793 efter 89, såsom den nion­ de thermudo efter den 10 augusti den 18 brumaire efter den 21 januari, vendémiaire efter prairial, som 1848 efter 1830. Platsen var värd denna utmärkelse; denna barri­ kad förtjänade att synas på det ställe, varifrån Bastiljen försvunnit. Om oceanen byggde upp dammar, så skulle de sett ut ungefär så här. Vå­ gornas raseri avspeglade sig i denna oformliga byggnad. Vilken våg, massan! Men tyckte sig här se tumultet förstenat. Man tyckte sig över denna barrikad höra någonting, liknande ett svär­ mande från en ofantlig bikupa. Var det en sten­ hög? Var det en barrikad? Var det en fästning? Sinnesyran tycktes ha berört hela detta något med sina vingslag. Det fanns någonting kloakartat i denna redutt, någonting olympiskt i denna oreda. Man urskilde i detta virrvarr takåsar, delar av vindskupor med deras kulörta tapeter, hela fönster­<noinclude> <references/></noinclude> 8x6dplq00yjn46yjtpo1ps24pt7ckne 104 227374 661247 2026-11-01T10:03:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bågar med rutorna nedstuckna bland ruinerna, ned­ rivna skorstenar, skåp, bord, bänkar, allt huller oni buller och tusentals andra föremål, vilket icke var annat än avskräde. Man skulle vilja kalla allt detta för ett folks trasa men en trasa av trä, järn, brons och sten, som förstaden Saint-Antolne med ett kraftigt tag sopat fram till sin port och bildat sin barrikad av. Block liknande stupstoc­ kar, träklossar, formade som galgar, och ur stenröset fr... 661247 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 9 —}}</noinclude>bågar med rutorna nedstuckna bland ruinerna, ned­ rivna skorstenar, skåp, bord, bänkar, allt huller oni buller och tusentals andra föremål, vilket icke var annat än avskräde. Man skulle vilja kalla allt detta för ett folks trasa men en trasa av trä, järn, brons och sten, som förstaden Saint-Antolne med ett kraftigt tag sopat fram till sin port och bildat sin barrikad av. Block liknande stupstoc­ kar, träklossar, formade som galgar, och ur stenröset framskjutande hjul förlänade även denna anarkiens byggnad den dystra prägeln av alla de tortyrredskap, vilka både fordom och numera be­ gagnats till folkens marterande. Barrikaden SaintAntolne gjorde vapen av allt; allt det, som inbör­ deskriget kunde slunga i huvudet på samhället, utkom därifrån; det var icke en strid, det var en paroxysm; karbinerna, som försvarade denna redutt, utsände glasskärvor, benstycken, rockknap­ par, nattduksbordstrissor, vilka voro särdeles far­ liga, emedan de voro gjorda av koppar. Denna barrikad var fruktansvärd. Då och då uppsteg därifrån ett sorl, som höjde sig ända upp mot molnen, omöjligt att beskriva i vissa ögonblick; en hop strålande huvuden krönte dess topp; över­ allt såg man ett krälande; man såg ett virrvarr av bösspetsar, sablar, käppar, yxor och bajonetter;<noinclude> <references/></noinclude> n55aq06mibrqlc498fdbbyshg343ay5 104 227375 661248 2026-11-01T10:03:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en röd flagga vajade för vinden; man hörde kom­ mandorop, stridssånger, trumvirvlar, kvinnornas snyftningar och tiggarnas dystra skratt. Den var ofantlig och levande; från den utgick ett sprakande och gnistrande, ungefär som när man stryker han­ den utefter ryggen på ett elektriskt djur. Upprorsandan lägrade sig över dess toppar, varifrån man hörde mullrandet av folkets röst, vilken liknar Guds röst; ett sällsamt majestät uppenbarade sig i denna jätte... 661248 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 10 —}}</noinclude>en röd flagga vajade för vinden; man hörde kom­ mandorop, stridssånger, trumvirvlar, kvinnornas snyftningar och tiggarnas dystra skratt. Den var ofantlig och levande; från den utgick ett sprakande och gnistrande, ungefär som när man stryker han­ den utefter ryggen på ett elektriskt djur. Upprorsandan lägrade sig över dess toppar, varifrån man hörde mullrandet av folkets röst, vilken liknar Guds röst; ett sällsamt majestät uppenbarade sig i denna jättelika stenmassa. Det var på en gång en skräphög och Sinai. Som vi redan sagt, angrep den i revolutionens namn. Vad? Revolutionen. Denna barrikad, vil­ ken stod där som en slumpens, oordningens, miss­ förståndets och det okändas representant, hade emot sig konstituerade församlingen, folkets su­ veränitet, allmänna rösträtten, nationen, republi­ ken; det var Carmagnolen utmanande marseillaisen. En vanvettig, men hjältemodig utmaning, ty denna gamla förstad var en hjälte. Förstaden och dess redutt understödde varandra. Förstaden skyddade sig med redutten, redutten med förstaden. Den vidsträckta barrikaden ut­ bredde sig likt en brant havsstrand mot vilken till och med de i Afrika härdade generalernas krigs­<noinclude> <references/></noinclude> 9kfdrfudifyfiopkz1ava01ndp6n0if 104 227376 661249 2026-11-01T10:03:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'konst krossades. Dess hålor, utväxter och knölat hånskrattade under krutröken. Kartescherna försvunno i det oformliga, granaterna uppslukades och kulorna lyckades endast göra hålen ännu stör­ re; vad tjänade det egentligen till att skjuta på ett kaos. Regementena, vana vid krigets bistra allvar, beskådade med oroliga ögon denna vilddjursartade redutt, vilken efter borsten att döma liknade ett vildsvin och efter storleken att döma såg ut som ett berg.... 661249 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 11 —}}</noinclude>konst krossades. Dess hålor, utväxter och knölat hånskrattade under krutröken. Kartescherna försvunno i det oformliga, granaterna uppslukades och kulorna lyckades endast göra hålen ännu stör­ re; vad tjänade det egentligen till att skjuta på ett kaos. Regementena, vana vid krigets bistra allvar, beskådade med oroliga ögon denna vilddjursartade redutt, vilken efter borsten att döma liknade ett vildsvin och efter storleken att döma såg ut som ett berg. En åttondedels mil därifrån, i hörnet av Templegatan, vilken mynnar ut i boulevarden strax intill vattentornet, märkte man, om man vågade sticka fram huvudet över den vinkel, som bildats av ma­ gasinet Dallemagnes utbyggda fönster, ett långt stycke därifrån på andra sidan om kanalen på den sluttande gatan, som leder till Belleville, på högsta punkten i backen, en egendomlig mur, vilken näs­ tan nådde upp till husens andra våning, ett slags förbindelseled mellan husen till höger och husen till vänster; det tycktes som om gatan av sig själv här vikit om sin högsta mur och därigenom plöts­ ligt bildat ett stängsel. Denna mur var byggd av gatstenar. Den var rak, korrekt, kall, regelrätt. Murbruk saknades utan tvivel liksom på vissa ro­ merska murar, men dess oklanderliga arkitektur<noinclude> <references/></noinclude> batdmo9hkhm8hpvydmpr6yv2f4i6oko 104 227377 661250 2026-11-01T10:04:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förringades icke därav. Av dess höjd anade man dess djup. Överkanten var enligt matematikens regler avpassad efter basen. Man urskilde här och där på den gråaktiga ytan nästan osynliga skottgluggar, vilka liknade svarta trådar. Dessa skottgluggar voro skilda från varandra medels jämna mellanrum. Gatan var, så långt ögat kunde se, ödslig och tom. Alla fönster och alla portar voro stängda. I bakgrunden höjde sig denna bar­ rikad, vilken gjorde gatan til... 661250 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 12 —}}</noinclude>förringades icke därav. Av dess höjd anade man dess djup. Överkanten var enligt matematikens regler avpassad efter basen. Man urskilde här och där på den gråaktiga ytan nästan osynliga skottgluggar, vilka liknade svarta trådar. Dessa skottgluggar voro skilda från varandra medels jämna mellanrum. Gatan var, så långt ögat kunde se, ödslig och tom. Alla fönster och alla portar voro stängda. I bakgrunden höjde sig denna bar­ rikad, vilken gjorde gatan till en återvändsgränd; det var en orörlig och lugn mur; ingen människa syntes där; ingenting hördes; intet skrik, intet bul­ ler, intet andetag. Det var tyst som graven. Den strålande junisolen lyste över denna gräs­ liga sak. Detta var barrikaden vid förstaden Temple. När man nått fram till denna plats, och när man varseblev denna hemska uppenbarelse, var det omöjligt till och med för den djärvaste att icke bliva tankfull vid dess åsyn. Den var rak, jämn, symmetrisk. Den förde tanken på vetenskaplig beräkning och på mörker. Man kände, att uopföraren av denna barrikad var en matematiker eller ett spöke. Man betraktade den och man talade viskande om den. Om någon person, soldat, officer eller folkre­<noinclude> <references/></noinclude> nscnlkz626xqp0ydgu9nrxonrwxcqdn 104 227378 661251 2026-11-01T10:05:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'presentant då och då vågade passera den ödsliga gatan, hörde man strax ett vinande uppstiga från barrikaden, och den förbipasserande föll ned sårad eller död. Om han lyckades undgå faran, såg man en kula eller något slags skrot fastna i någon stängd fönsterlucka eller mellan stenarna i någon mur. Barrikadens män hade av två avhuggna gasrör, tilltäppta i ena ändan med grus ocli lera, för­ färdigat ett par små kanoner. Intet onödigt slö­ sande...' 661251 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 13 —}}</noinclude>presentant då och då vågade passera den ödsliga gatan, hörde man strax ett vinande uppstiga från barrikaden, och den förbipasserande föll ned sårad eller död. Om han lyckades undgå faran, såg man en kula eller något slags skrot fastna i någon stängd fönsterlucka eller mellan stenarna i någon mur. Barrikadens män hade av två avhuggna gasrör, tilltäppta i ena ändan med grus ocli lera, för­ färdigat ett par små kanoner. Intet onödigt slö­ sande med ammunition. Nästan varje skott träf­ fade. Här och där på gatorna påträffade man lik och blodpölar. Jag erinrar mig en vit fjäril, som flög fram och tillbaka på gatan. Sommaren för­ nekar sig icke. I trakten däromkring fann man massor av sårade i alla portgångar. Man kände sig hotad av någon, som man icke såg, och kulorna tycktes ha fritt spelrum över hela gatan. Bakom den sluttning, som vid ingången till förstaden Temple bildats av kanalernas välvda bro, observerades soldaterna i anfallskolonnen, all­ varliga och tankfulla, denna dystra barrikad, den­ na orörlighet, denna okänslighet, varifrån döden tycktes framtränga. Somliga lågo platt utefter marken och kröpo på magen ända fram till brons krökning, noga givande akt på, att deras schakåer icke skulle förråda dem.<noinclude> <references/></noinclude> 8opufx89603b0mmuahjsmyj7x3k5pi1 104 227379 661252 2026-11-01T10:05:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den tappre överste Monteynard beundrade bar­ rikaden med en rysning. Hur är den byggd? sade han till en representant. Icke en enda sten skjuter framför en annan. Den är jämn som porslin. I samma ögonblick kom en kula och krossade he­ derslegionens kors på hans bröst och han föll. — De fega uslingarna! sade man. Varför visa de sig icke? Varför får man icke se dem? De våga icke! De gömma sig! Barrikaden i första­ den Temple, försvarad av åttio man och...' 661252 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 14 —}}</noinclude>Den tappre överste Monteynard beundrade bar­ rikaden med en rysning. Hur är den byggd? sade han till en representant. Icke en enda sten skjuter framför en annan. Den är jämn som porslin. I samma ögonblick kom en kula och krossade he­ derslegionens kors på hans bröst och han föll. — De fega uslingarna! sade man. Varför visa de sig icke? Varför får man icke se dem? De våga icke! De gömma sig! Barrikaden i första­ den Temple, försvarad av åttio man och anfallen av tiotusen, höll stånd i tre dagar. Den fjärde dagen gjorde man som i Zaatcha och Constantine. Man bröt sig in i husen, tog sig väg över taken och intog barrikaden på så sätt. Icke en enda av de åttio "fega uslingarna" tänkte på att fly; alla blevo dödade med undantag av anföraren, Barthélemy, om vilken vi senare skola tala. Barrikaden i Saint-Antoine var ett åskans då­ nande; barrikaden i Temple var tystnaden. Det var samma skillnad mellan dessa båda redutter, som mellan det fruktansvärda och det olycksbå­ dande. Den ena liknade ett gap; den andra en mask. Om man antager, att det dystra juniupproret var sammansatt av ett vredesutbrott och en gåta, kän­<noinclude> <references/></noinclude> jd5lii1duzlikt0xki1yh0u1chzlk48 104 227380 661253 2026-11-01T10:05:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de man bakom den första barrikaden draken och bakom den andra sfinxen. Dessa båda fästningar hade blivit uppförda av hrå män, vilka hette, den ene Cournet, den andre Barthélemy. Cournet hade byggt Saint-Antoinebarrikaden; Barthélemy hade byggt barrikaden i förstaden Temple. Var och en av dessa barrika­ der gav en föreställning om den, som skapat deni. Cournet var en storväxt man; han hade breda axlar, rött ansikte, starka nävar, ett modigt hjärta, lo... 661253 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 15 —}}</noinclude>de man bakom den första barrikaden draken och bakom den andra sfinxen. Dessa båda fästningar hade blivit uppförda av hrå män, vilka hette, den ene Cournet, den andre Barthélemy. Cournet hade byggt Saint-Antoinebarrikaden; Barthélemy hade byggt barrikaden i förstaden Temple. Var och en av dessa barrika­ der gav en föreställning om den, som skapat deni. Cournet var en storväxt man; han hade breda axlar, rött ansikte, starka nävar, ett modigt hjärta, lojalt sinne och en uppriktig, men förskräcklig blick. Djärv, energisk, lättretlig och häftig var han samtidigt den hjärtligaste av människor och den mest fruktansvärde bland krigare. Krig, stri­ der och slagsmål voro hans största nöjen och för­ satte honom alltid i gott humör. Han hade varit sjöofficer och av hans åtbörder och röst att döma hade han utgått ifrån oceanen och stormen; till och med i striderna, där han var med, låg det något av orkan. Bortsett från snillet fanns det hos Cournet något som påminde om Danton liksom det, bortsett från det gudomliga, hos Danton fanns något som påminde om Herkules. Barthélemy, mager, klen, blek och stillsam, var ett slags gamäng; han hade fått ett tragiskt öde. Han hade dödat en poliskonstapel; vilken givit ho­<noinclude> <references/></noinclude> 02pa5l7pvpjrimlht75mgepqgeqjh15 104 227381 661254 2026-11-01T10:05:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom en örfil. För denna sak kom han i fängelse; han var då sjutton år. När han lämnade fängel­ set, byggde han denna barrikad. Av en olycklig slump sammanträffade dessa bå­ da män senare i London, där Barthélemy dödade Cournet. Det var en hemsk duell. Någon tid se­ nare blev Barthélemy gripen under ett av dessa hemlighetsfulla äventyr, i vilka passionen spelar in, katastrofer, i vilka den franska rättvisan alltid finner förmildrande omständigheter,...' 661254 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 16 —}}</noinclude>nom en örfil. För denna sak kom han i fängelse; han var då sjutton år. När han lämnade fängel­ set, byggde han denna barrikad. Av en olycklig slump sammanträffade dessa bå­ da män senare i London, där Barthélemy dödade Cournet. Det var en hemsk duell. Någon tid se­ nare blev Barthélemy gripen under ett av dessa hemlighetsfulla äventyr, i vilka passionen spelar in, katastrofer, i vilka den franska rättvisan alltid finner förmildrande omständigheter, men där den engelska lagen genast dömer till döden. Barthé­ lemy blev hängd. Den dystra samhällsbyggnaden är så beskaffad, att tack vare det materiella elän­ det, tack vare det moraliska mörkret, en olycklig varelse, som är begåvad med ett särdeles gott, ja kanske briljant förstånd, börjar med fängelset i Frankrike och slutar med galgen i England. När omständigheterna så fordrade, hissade Barthélemy blott en fana; den svarta fanan.<noinclude> <references/></noinclude> 0s6h7horsnk7j2bk5s270je4osh79kk 104 227382 661255 2026-11-01T10:05:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'störarna att stiga upp på krönet, som vore det en fästningsmur. Man hade även gjort i ordning barrikaden, röjt ut värdshussalen, förvandlat köket till sjukhus, förbundit alla sårade, samlat upp allt krut, som spillts ut på marken och borden, gjutit kulor, till­ verkat patroner, lagat till charpi, delat ut de fall­ nas vapen, fejat upp inne i barrikaden och fört bort liken. Man lade de döda i en hög vid Mondétourgatan, som man ännu behärskade. Stenläg...' 661255 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 18 —}}</noinclude>störarna att stiga upp på krönet, som vore det en fästningsmur. Man hade även gjort i ordning barrikaden, röjt ut värdshussalen, förvandlat köket till sjukhus, förbundit alla sårade, samlat upp allt krut, som spillts ut på marken och borden, gjutit kulor, till­ verkat patroner, lagat till charpi, delat ut de fall­ nas vapen, fejat upp inne i barrikaden och fört bort liken. Man lade de döda i en hög vid Mondétourgatan, som man ännu behärskade. Stenläggningen var länge röd på detta ställe. Bland de döda fanns det fyra nationalgardister från förstäderna. Enjolras tog vara på deras uniformer. Enjolras hade tillrått två timmars sömn. Ett råd av Enjolras var en order. Men endast tre eller fyra lydde den. Feuilly använde dessa två timmar till att anbringa följande inskription på den mur, som vette mot värdshuset: LEVE FOLKEN. Dessa två ord, urgrävda ur murbruket med en spik, voro ännu läsliga på denna mur år 1848. De tre kvinnorna hade dragit fördel av natten för att på allvar försvinna, vilket kom upprors­ männen att känna sig bättre till mods.<noinclude> <references/></noinclude> e99iz5v6qnr9ze44cpedarbalfbppyg 104 227383 661256 2026-11-01T10:06:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De hade funnit möjlighet att fly till något när­ beläget hus. De flesta sårade kunde och ville fortsätta stri­ den. På bårar, bildade av halm och några ma­ drasser, lågo i det till sjukhus förvandlade köket fem svårt sårade, av vilka två voro munlcipalgardister. Dessa förbundos först. I värdshussalen fanns endast Mabeuf under sitt svarta bårtäcke och Javert, bunden vid sin pelare. — Detta är de dödas sal, sade Enjolras. Mitten av denna sal uppl...' 661256 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 19 —}}</noinclude>De hade funnit möjlighet att fly till något när­ beläget hus. De flesta sårade kunde och ville fortsätta stri­ den. På bårar, bildade av halm och några ma­ drasser, lågo i det till sjukhus förvandlade köket fem svårt sårade, av vilka två voro munlcipalgardister. Dessa förbundos först. I värdshussalen fanns endast Mabeuf under sitt svarta bårtäcke och Javert, bunden vid sin pelare. — Detta är de dödas sal, sade Enjolras. Mitten av denna sal upplystes av ett ljus; i bak­ grunden sträckte sig Mabeufs bår vågrätt bakom pelaren, och man fick intrycket av ett stort kors av den upprätte Javert och den liggande Mabeuf. Fastän genomborrad av kulorna hade omnibusens dragstång likväl förblivit stående upprätt, och man kunde på nytt fästa fanan därvid. Enjolras, som hade den ledaregenskapen att alltid göra, vad som sades, fäste vid denna stång den döda gubbens av kulor genomborrade, blo­ diga rock. Det var icke möjligt att förtära något. Det fanns varken bröd eller kött. Barrikadens femtio män hade under de sexton timmar, som de varit där, hastigt gjort slut på värdshusets sparsamma förråd. Vid ett visst ögonblick förvandlas varje<noinclude> <references/></noinclude> 03s6h1pqnkfb4adgdmnlmsk58jajdyv 104 227384 661257 2026-11-01T10:06:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barrikad, som håller stånd, oundvikligen till Medusas flotta. Man var tvungen att svälta. Det var under de första timmarna den spartan­ ska dagen, den 6 juni, i barrikaden Saint-Merry; anföraren Jeanne svarade till upprorsmännen, vilka krävde bröd: Varför? Klockan är tre. Klockan fyra äro ni döda. Eftersom man icke kunde äta, förbjöd Enjolras allt drickande av vin och ransonerade cognacen. I källaren hade man funnit femton fulla och väl förseglade fl... 661257 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 20 —}}</noinclude>barrikad, som håller stånd, oundvikligen till Medusas flotta. Man var tvungen att svälta. Det var under de första timmarna den spartan­ ska dagen, den 6 juni, i barrikaden Saint-Merry; anföraren Jeanne svarade till upprorsmännen, vilka krävde bröd: Varför? Klockan är tre. Klockan fyra äro ni döda. Eftersom man icke kunde äta, förbjöd Enjolras allt drickande av vin och ransonerade cognacen. I källaren hade man funnit femton fulla och väl förseglade flaskor. Enjolras och Combeferre un­ dersökte dem. När han gick upp, sade Combe­ ferre: — Det är ki^arlevorna av fader Hucheloups gamla lager. Han började med att vara hand­ lande. — Det bör vara verkligt gott vin, påpekade Bossuet. Det är tur att Grantaire sover. Om han vore vaken, skulle det varit svårt att rädda dessa flaskor. Oaktat allt motstånd förbjöd Enjolras även bru­ ket av dessa femton flaskor, och för att ingen skulle röra dem och för att de desto mera skulle respekteras, lät han ställa dem under det bord, på vilket Mabeuf vilade.<noinclude> <references/></noinclude> m0fwc800c6ek3clxe3idyy2snky2ijt 104 227385 661258 2026-11-01T10:07:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Klockan två på morgonen höll man upprop. Be­ sättningen var ännu trettiosju man. Dagen började gry. Man hade just släckt fack­ lan, som man åter ställt tillbaka på dess gamla plats. Det inre av barrikaden, som liknade en li­ ten gård, genomskuren av gatan, låg helt i dun­ kel och liknade i denna förskräckande skymning däcket på ett övergivet fartyg. Försvararna kommo ocligingo som svarta skuggor. Ovanför detta det förskräckande mörkrets hemvist...' 661258 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 21 —}}</noinclude>Klockan två på morgonen höll man upprop. Be­ sättningen var ännu trettiosju man. Dagen började gry. Man hade just släckt fack­ lan, som man åter ställt tillbaka på dess gamla plats. Det inre av barrikaden, som liknade en li­ ten gård, genomskuren av gatan, låg helt i dun­ kel och liknade i denna förskräckande skymning däcket på ett övergivet fartyg. Försvararna kommo ocligingo som svarta skuggor. Ovanför detta det förskräckande mörkrets hemvist skymtade man otydligt de stumma husen under det skorstenarna avtecknade sig mot himlen. Denna hade den vackra, obestämda färgskiftning, som kanske är vitt och kanske är blått. Fåglarna sjöngo av lycka. Det höga huset i barrikadens bakgrund upplystes av ett rödaktigt sken. I luckan i tredje våningen kom morgonbrisen håren att vaja på den döde mannens huvud. — Jag är glad åt att man släckt facklan, sade Courfeyrac till Feuilly, jag var utledsen på att se, hur den fladdrade för vinden. Lågan såg ut som om den vore rädd, flammorna från facklor likna de fegas klokhet, de upplysa dåligt, emedan de darra. Gryningen väckte människorna liksom fåglarna och alla talade eller sjöngo. Victor Hugo XI 5<noinclude> <references/></noinclude> rs1jzri1ae1caf4p4n9yolbafzorjvu 104 227386 661259 2026-11-01T10:07:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Joly såg en katt promenera på en takränna, gjorde han följande iakttagelse: _Vad är katten? utropade han. En rättelse. Sedan den gode Guden skapat råttan, sade han: Nu har jag bestämt gjort en dumhet. Och därpå skapade han katten. Katten korrigerar misstaget med råttan. Råttan och katten, det är första och andra korrekturet på skapelsen. Omgiven av studenter och arbetare talade Combeferre om de döda, om Jean Prouvaire, Baherel, Mabeuf ocli till oc... 661259 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 22 —}}</noinclude>När Joly såg en katt promenera på en takränna, gjorde han följande iakttagelse: _Vad är katten? utropade han. En rättelse. Sedan den gode Guden skapat råttan, sade han: Nu har jag bestämt gjort en dumhet. Och därpå skapade han katten. Katten korrigerar misstaget med råttan. Råttan och katten, det är första och andra korrekturet på skapelsen. Omgiven av studenter och arbetare talade Combeferre om de döda, om Jean Prouvaire, Baherel, Mabeuf ocli till och med om Le Cabus samt om Enjolras' stränga dysterhet. Han sade: Harmodius och Aristogiton Brutus, Chereas, Stephanus, Cromwell, Charlotte Corday, Sand, alla ha de haft sina ögonblick av ångest och ängslan. Vårt hjärta är så darrande och det mänskliga livet ett sådant mysterium, att vid ett mord, till och med om det sker för frihetens skull, om ett sådant dödande finnes, samvetskvalen över att hava dödat en män­ niska överstiger glädjen av att tjäna mänsklighe­ ten. Så underbara äro ordens vägar att en minut senare, med anledning av Jean Prouvaires visor, Combeferre jämförde med varandra översättarna av Vergilius' Georgica, Raux med Cournand ocli Cournand med Delille, påpekade de ställen, som översatts av Malfilåtre, särskilt när det gällde un­<noinclude> <references/></noinclude> rjgux39478nfhqlv7zj1hvt8dd1imum 104 227387 661260 2026-11-01T10:07:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'derverken vid Cesars död; vid nämnandet av ordet Cesar återkom samtalet till Brutus. — Cesar, sade Combeferre, föll rätvist, Cicero har varit sträng mot Cesar och med fog. Denna stränghet är icke en smädesskrift; när Zoilus smä­ dade Homeros, när Maevius skändade Vergilius, när Visé förolämpade Moliére, när Pope föroläm­ pade Shakespeare, när Fréron förolämpade Voltaire, så följde de endast avundsjukans och hatets gamla lag; snillena draga...' 661260 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 23 —}}</noinclude>derverken vid Cesars död; vid nämnandet av ordet Cesar återkom samtalet till Brutus. — Cesar, sade Combeferre, föll rätvist, Cicero har varit sträng mot Cesar och med fog. Denna stränghet är icke en smädesskrift; när Zoilus smä­ dade Homeros, när Maevius skändade Vergilius, när Visé förolämpade Moliére, när Pope föroläm­ pade Shakespeare, när Fréron förolämpade Voltaire, så följde de endast avundsjukans och hatets gamla lag; snillena draga alltid till sig förolämp­ ningar, och de stora männen äro alltid mest utsat­ ta för förtal. Men det är skillnad mellan Zoilus och Cicero. Cicero är en domare i tankens värld lik­ som Brutus i värjans. För min del gillar jag icke denna senare rättvisa, men forntiden gjorde det. Cesar, som icke lät Rubecon hejda sig, utdelade, som om han ägde rätt därtill, de värdigheter, vilka skulle bortgivas av folket, reste sig icke vid sena­ tens inträde och uppförde sig, som Eutropus sä­ ger, såsom en konung ocli stundom som en tyrann. Han var en stor man; så mycket sämre eller så mycket bättre, lärdomen är så mycket större. Jag bekymrar mig lika litet om hans tjugotre sår som spottfläcken på Kristi panna. Cesar stacks ihjäl av senatorerna, Kristus örfilades av soldaterna. Bossuet, som på en hög av gatsten höjde sig<noinclude> <references/></noinclude> s9c26uayx1tnvxxvg4cafltc52do48x 104 227388 661261 2026-11-01T10:07:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'över de samtalande, utropade med karbinen i han­ den: — 0, Kydathenaion, o Myrrhinous, o Probalynthos, o Aiantis' hebag! Vem låter mig uttala Homerus' versar, som om jag vore en grek från Laurium eller Edapteon.' 661261 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 24 —}}</noinclude>över de samtalande, utropade med karbinen i han­ den: — 0, Kydathenaion, o Myrrhinous, o Probalynthos, o Aiantis' hebag! Vem låter mig uttala Homerus' versar, som om jag vore en grek från Laurium eller Edapteon.<noinclude> <references/></noinclude> lja5m3dghwioi8hpz9cmmpkm6zrqmm9 104 227389 661262 2026-11-01T10:07:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den som stod under befäl av Jeanne, alltjämt icke var erövrad. Dessa hoppfulla tankar växlades mellan de olika grupperna under på en gång glättiga och fruktans­ värda viskningar, vilka påminde om surrandet i en kupa med retade bin. • Enjolras visade sig åter. Han återvände från sin dystra vandring i det omgivande mörkret. Han lyssnade ett ögonblick till all denna glädje med korsade armar. Han såg fullständigt utvilad ut i gryningens bleka dager. Han...' 661262 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 26 —}}</noinclude>den som stod under befäl av Jeanne, alltjämt icke var erövrad. Dessa hoppfulla tankar växlades mellan de olika grupperna under på en gång glättiga och fruktans­ värda viskningar, vilka påminde om surrandet i en kupa med retade bin. • Enjolras visade sig åter. Han återvände från sin dystra vandring i det omgivande mörkret. Han lyssnade ett ögonblick till all denna glädje med korsade armar. Han såg fullständigt utvilad ut i gryningens bleka dager. Han sade: — Alla trupper i Paris äro i elden. En tredje­ del av dem ägna sig åt vår barrikad. Dessutom finnas här nationalgardisterna. Jag har känt igen femte regementets tschakåer och det sjättes fanor. Vi komma att angripas om en timma. Vad folket beträffar, så jäste det i går men rör sig icke i dag. Vi ha intet att vänta, intet att hoppas på. Vi äro lämnade åt oss själva. Dessa ord föllo på de surrande grupperna och verkade på dem som slagregnets första droppar på en bisvärm. Alla tystnade. Ett ögonblick råd­ de en namnlös ångest och tystnad, under vilken man tyckte sig höra dödens vingslag. Detta ögonblick blev kort.<noinclude> <references/></noinclude> kjuvvwi1fuemjwphhf80qwn8lo1lo1a 104 227390 661263 2026-11-01T10:08:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mitt från en av de mörka grupperna ropade en röst till Enjolras: — Må vara! Låt oss göra barrikaden sju eller åtta meter hög och hålla oss fast inom den. Med­ borgare, låt oss protestera med våra döda kroppar, låt oss visa, att om folket överger republikanerna, så överger republikanerna likväl icke folket. Dessa ord befriade allas tankar från den egna oron. Ett hänfört bifall mötte dem. Man vet icke namnet på den man, som talade så; det var en o...' 661263 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 27 —}}</noinclude>Mitt från en av de mörka grupperna ropade en röst till Enjolras: — Må vara! Låt oss göra barrikaden sju eller åtta meter hög och hålla oss fast inom den. Med­ borgare, låt oss protestera med våra döda kroppar, låt oss visa, att om folket överger republikanerna, så överger republikanerna likväl icke folket. Dessa ord befriade allas tankar från den egna oron. Ett hänfört bifall mötte dem. Man vet icke namnet på den man, som talade så; det var en okänd blusman, en glömd hjälte, en av de stora okända, vilka alltid återfinnas under mänsklighetens kriser och de samhälleliga födslo­ våndorna och som i det rätta ögonblicket på ett överlägset sätt säga det avgörande ordet och se­ dan försvinna i mörkret efter att en sekund och som i blixtljus ha representerat folket och Gud. Detta oryggliga beslut låg så att säga i luften den 6 juni 1832; nästan vid samma tid fällde upprorsmännen följande av historien bevarade ord i barrikaden vid Saint-Merry: — Det betyder intet, om man kommer oss till hjälp eller icke! Låt oss strida till sista man. Fastän skilda åt stodo dock, som man ser av detta, de båda barrikaderna i förbindelse med var­ andra.<noinclude> <references/></noinclude> k8gigneroiqntqk99odr4oj504f9dxe 104 227391 661264 2026-11-01T10:08:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'finnes en plikt att gå härifrån, så bör denna plikt fyllas liksom alla andra. Enjolras, en principernas man, hade över sina anhängare den oinskränkta makt, som utgår från det absoluta. Men hur stor denna makt än var, knotade man dock inför detta. Ledare ända ut i fingerspetsarna fasthöll Enjol­ ras likväl vid sitt beslut. Han fortsatte stolt: — Må de, vilka frukta att icke vara mer än trettio, säga detta! Knotet fördubblades. — Dessutom, inföll...' 661264 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 29 —}}</noinclude>finnes en plikt att gå härifrån, så bör denna plikt fyllas liksom alla andra. Enjolras, en principernas man, hade över sina anhängare den oinskränkta makt, som utgår från det absoluta. Men hur stor denna makt än var, knotade man dock inför detta. Ledare ända ut i fingerspetsarna fasthöll Enjol­ ras likväl vid sitt beslut. Han fortsatte stolt: — Må de, vilka frukta att icke vara mer än trettio, säga detta! Knotet fördubblades. — Dessutom, inföll en röst, är det lätt att säga, att man skall gå sin väg. Barrikaden är om­ ringad. — Icke åt hallarna till, sade Enjolras. Mondétourgatan är fri och genom Précheursgatan kom­ mer man in på Innocentstorget. — Och när man kommit fram dit, sade en an­ nan röst, blir man tagen till fånga. Där träffar man på något högkvarter. De få se en man i blus och mössa. Varifrån kommer du? Du har varit med på barrikaden! De titta på händerna. De lukta krut. Skjut honom! Utan att svara lade Enjolras handen på Combeferres axel och båda gingo in i värdshussalen. Ett ögonblick senare lämnade de den. Enjolras<noinclude> <references/></noinclude> l5vwjvu6o5d7noumyhsszy6hi5txvin 104 227392 661265 2026-11-01T10:08:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bar de fyra unifonner, som han lagt beslag på ti­ digare. Combeferre gick bakom honom oclibar munderingarna och tschakåerna. — Med denna uniform, sade Enjolras, kan man blanda sig med angriparna och komma undan. Det räcker alltid för fyra. Han kastade på marken de fyra uniformerna. Icke en rörelse förmärktes bland de stoiska åhörarna. Comebeferre tog ordet. — Man måste dock ha en smula medlidande. Vet ni, vad det gäller? Det gäller kvinnorna. Finns d... 661265 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 30 —}}</noinclude>bar de fyra unifonner, som han lagt beslag på ti­ digare. Combeferre gick bakom honom oclibar munderingarna och tschakåerna. — Med denna uniform, sade Enjolras, kan man blanda sig med angriparna och komma undan. Det räcker alltid för fyra. Han kastade på marken de fyra uniformerna. Icke en rörelse förmärktes bland de stoiska åhörarna. Comebeferre tog ordet. — Man måste dock ha en smula medlidande. Vet ni, vad det gäller? Det gäller kvinnorna. Finns det kvinnor, ja eller nej? Finns det barn, ja eller nej? Finns det, ja eller nej, mödrar, vilka sätta vaggorna i rörelse och ha en skara små omkring sig? Må den av er, som aldrig insupit modersmjöl­ ken, höja handen! Ni vilja låta döda er, liksom jag, som talar till er, men jag vill icke se kring mig spökbilderna av kvinnor, vilka sträcka ut armarna efter mig. Det går an att dö, men man skall ej lå­ ta andra dö oförskylt. Sådana självmord som dem, vilka här komma att äga rum, äro storslagna, men ett självmord får icke skada andra och så snart det även träffar våra närmaste, kallas det för mord. Tänk på de små ljuslockiga huvudena och de gråa håren. Alldeles nyss sade Enjolras till mig, att han i hörnet av Cygnegatan sett ett upplyst fönster i<noinclude> <references/></noinclude> aaxbah08ynp2fpnnpgo9ykm1dgj0j4v 104 227393 661266 2026-11-01T10:08:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'femte våningen och bakom rutan skuggan av en gammal kvinna, som såg ut som hon tillbragt hela natten i orolig väntan. Kanske är denna kvinna mor till en av oss? Må denne son avlägsna sig och skynda sig att säga till sin mor: "Här är jag, mor!" Denne man kan vara lugn. Hans verk skall utföras under andra förhållanden. När man under­ håller sina anhöriga med sitt arbete, har man icke rätt att offra sig. Det är att desertera från sin fa­ milj. Och de, so... 661266 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 31 —}}</noinclude>femte våningen och bakom rutan skuggan av en gammal kvinna, som såg ut som hon tillbragt hela natten i orolig väntan. Kanske är denna kvinna mor till en av oss? Må denne son avlägsna sig och skynda sig att säga till sin mor: "Här är jag, mor!" Denne man kan vara lugn. Hans verk skall utföras under andra förhållanden. När man under­ håller sina anhöriga med sitt arbete, har man icke rätt att offra sig. Det är att desertera från sin fa­ milj. Och de, som äga döttrar eller systrar! Tän­ ka ni på dem? Ni låta döda er, men vad sker i mor­ gon? De unga flickorna ha intet bröd och detta är fruktansvärt. Mannen tiger och kvinnan säljer vad som finns! Dessa hänförande, behagfulla och mil­ da varelser, som bära blomsterprydda hattar, som sjunga, prata, fylla huset med sina behag, som äro som en levande parfym, som bevisar tillvaron av änglar i himlen, denna Jeanne, denna Lisa, denna Mimi, dessa beundransvärda varelser, vilka äro vår välsignelse och vår stolthet, skola de verkligen lida hunger? Vad vill ni jag skall säga? Det är en auk­ tion på levande människor och det är icke med era spöklika händer som ni kunna hindra dem från att lida nöd! Tänk på gatan, där de grant utstyrda kvinnorna ställa ut sina behag i smutsen! Dessa kvinnor ha även de en gång varit rena. Ni, som ha<noinclude> <references/></noinclude> qh298asy1vva9w8fdi45gqlk7tpct9h 104 227394 661267 2026-11-01T10:08:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'systrar, tänk på dem! Nöden, prostitutionen, poli­ serna, spinnhuset, skola dessa beundransvärda flickor råka ut för allt detta? Och ni skola låta dö­ da er! Men det har ännu icke skett. Ni ha velat befria folket från kungadömet och ni lämna era döttrar i polisens händer. Mina vänner, ni måste hysa medlidande! Kvinnorna, de olyckliga kvin­ norna, tänka icke mycket på sådana ting. Man li­ tar på att kvinnorna icke ha erhållit samma upp­ fostran s...' 661267 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 32 —}}</noinclude>systrar, tänk på dem! Nöden, prostitutionen, poli­ serna, spinnhuset, skola dessa beundransvärda flickor råka ut för allt detta? Och ni skola låta dö­ da er! Men det har ännu icke skett. Ni ha velat befria folket från kungadömet och ni lämna era döttrar i polisens händer. Mina vänner, ni måste hysa medlidande! Kvinnorna, de olyckliga kvin­ norna, tänka icke mycket på sådana ting. Man li­ tar på att kvinnorna icke ha erhållit samma upp­ fostran som männen, man hindrar dem från att lä­ sa, man hindrar dem från att tänka, man hindrar dem från att syssla med politik; skola ni kunna hindra dem från att i kräll gå till bårhuset för att återfinna era lik? Det är nödvändigt att de, som äga familjer, äro goda barn, ta oss i handen och gå härifrån för att låta oss ensamma sköta om den­ na sak. Jag vet visserligen, att man måste vara modig, för att lämna denna plats, men även om det är svårt, så är det dock en god gärning. Man sä­ ger: "Jag har ett gevär, jag befinner mig på bar­ rikaden, så mycket värre, men jag stannar här." Det är så lätt att säga så mycket värre. Men, mi­ na vänner, det finnes en morgondag, som icke ni, men era familjer, skola uppleva. Vilka lidanden! Tänk på detta vackra barn med kinder som en äppleblomma, som pratar och skrattar. Vet ni, vad<noinclude> <references/></noinclude> 1qliphnft8l3ln5g0o0a4rc70z53p19 104 227395 661268 2026-11-01T10:09:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni lämna? Jag har sett ett sådant barn, som icke var högre än så. Fadern var död. Fattiga männi­ skor hade tagit upp det av barmhärtighet, men de hade icke nog bröd för sig själva. Barnet var all­ tid hungrigt. Det var vinter, det grät icke; man såg det gå nära eldstaden, där det aldrig brann någon eld. Det andades med svårighet, ansiktet var likblekt och benen svullna. Det sade ingenting, det svarade icke, när man talade till det, det var som en dö...' 661268 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 33 —}}</noinclude>ni lämna? Jag har sett ett sådant barn, som icke var högre än så. Fadern var död. Fattiga männi­ skor hade tagit upp det av barmhärtighet, men de hade icke nog bröd för sig själva. Barnet var all­ tid hungrigt. Det var vinter, det grät icke; man såg det gå nära eldstaden, där det aldrig brann någon eld. Det andades med svårighet, ansiktet var likblekt och benen svullna. Det sade ingenting, det svarade icke, när man talade till det, det var som en död varelse. Man förde det till Neckersjukhuset för att dö och där såg jag det. Om det finns några fäder bland er, fäder, vilka ha den lyckan att på söndagarna gå ut med en liten kraftig barn­ hand i sin egen, må varje sådan far tänka sig, att detta barn, som jag talade om, är hans eget. Den­ na stackars varelse står framför mig, liggande na­ ken på anatomisalens bord med revbenen nästan utanför huden. Man hade funnit lera i hans mage. Det fanns aska mellan hans tänder. Låt vårt sam­ vete och vårt hjärta tala! Forskarna ha fastslagit, att dödligheten bland de föräldralösa barnen är femtiofem per hundra. Jag upprepar det, det rör sig om kvinnorna, om mödrarna, om de unga flic­ korna och om barnen. Vem är det, som talar om er själva? Vi veta väl, vad vi gå för, och att ni na­ turligtvis äro tappra och att ni med glädje vilja<noinclude> <references/></noinclude> hdryk1xkani7mmtybddaxpg36725416 104 227396 661269 2026-11-01T10:09:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'offra era liv för den stora saken; vi veta väl, att ni känna er utvalda till att på ett storslaget sätt dö för det allmänna bästa och att var och en av er har sin del i den stora triumfen. Nåväl! Men ni kan icke stå ensamma här i världen. Det finns andra människor, som ni måste tänka på; man får icke vara självisk. Alla sänkte dystert huvudena. Vilka egendomliga motsägelser finner man icke i människohjärtat under de mest avgörande och storslagna...' 661269 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 34 —}}</noinclude>offra era liv för den stora saken; vi veta väl, att ni känna er utvalda till att på ett storslaget sätt dö för det allmänna bästa och att var och en av er har sin del i den stora triumfen. Nåväl! Men ni kan icke stå ensamma här i världen. Det finns andra människor, som ni måste tänka på; man får icke vara självisk. Alla sänkte dystert huvudena. Vilka egendomliga motsägelser finner man icke i människohjärtat under de mest avgörande och storslagna ögonblick! Combeferre, som talade på detta vis, var icke föräldralös. Han erinrade sig andras mödrar och glömde sin egen. Han ville lå­ ta döda sig. Han var "självisk". Marius var utsvulten, feberaktig, förtvivlad, den dystraste bland dessa skeppsbrutna; fylld av våld­ samma rörelser kände han slutet nalkas och hade allt mera försjunkit i den visionära dvala, som all­ tid går före den frivilligt valda döden. En fysiolog skulle hos honom kunnat studera de ökade tecknen på den feberaktiga absorption, som är känd och beskriven av vetenskapen, och som står i samma förhållande till lidandet, som vällusten till nöjet. Även förtvivlan har sin extas. Marius hade nått detta stadium. Han såg alltså som en utomståen­ de, vad som hände framför hans ögon, han upp­<noinclude> <references/></noinclude> kh1sq73gs4tze66zhkl0h7q3s1icmvx 104 227397 661270 2026-11-01T10:09:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fattade helheten, men icke enskildheterna, han såg kommande och gående som genom en dim­ ma. Han hörde röster tala som från en avgrund. Men detta satte hans känslor i rörelse. I det som tilldrog sig fanns det en sak, som väckte ho­ nom. Han hade blott en enda tanke: att dö, och han ville icke undandraga sig döden, men i sin dy­ stra dvala erinrade han sig. att det likväl icke var förbjudet att rädda någon annan. Han började tala: — Enjolras och Comb... 661270 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 35 —}}</noinclude>fattade helheten, men icke enskildheterna, han såg kommande och gående som genom en dim­ ma. Han hörde röster tala som från en avgrund. Men detta satte hans känslor i rörelse. I det som tilldrog sig fanns det en sak, som väckte ho­ nom. Han hade blott en enda tanke: att dö, och han ville icke undandraga sig döden, men i sin dy­ stra dvala erinrade han sig. att det likväl icke var förbjudet att rädda någon annan. Han började tala: — Enjolras och Combeferre ha rätt, sade han. Inga överflödiga offer. Jag instämmer med dem och vi måste skynda. Combeferre har sagt det av­ görande ordet. Det finns bland er några, som äga familjer, mödrar, systrar, hustrur och barn. Må dessa lämna leden. Ingen rörde sig. — De gifta männen och familjeförsörjarna sko­ la träda fram! upprepade Marius. Hans auktoritet var stor. Enjolras var visserli­ gen den, som lett uppförandet av barrikaden, men Marius hade räddat den. — Jag befaller det! ropade Enjolras. — Jag ber er därom, sade Marius. Rörda av Combeferres ord, osäkra genom En-<noinclude> <references/></noinclude> 2bwvttd6s9psidc56b9941vgde2m1t2 104 227398 661271 2026-11-01T10:09:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jolras order, gripna av Marins bön, började dessa hjältemodiga män att förråda varandra. — Det är sant, sade en ung man till en äldre. Du är familjefar. Du bör gål — Snarare du, svarade mannen, du har två sys­ trar att underhålla. En oerhörd tävlan rådde. Det gällde att icl<e bli sist, när det gällde att gå genom dödsrikets portar. — Skynda på, sade Courfeyrac, om en kvart är det för sent. — Medborgare, fortsatte Enjolras, här råder re...' 661271 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 36 —}}</noinclude>jolras order, gripna av Marins bön, började dessa hjältemodiga män att förråda varandra. — Det är sant, sade en ung man till en äldre. Du är familjefar. Du bör gål — Snarare du, svarade mannen, du har två sys­ trar att underhålla. En oerhörd tävlan rådde. Det gällde att icl<e bli sist, när det gällde att gå genom dödsrikets portar. — Skynda på, sade Courfeyrac, om en kvart är det för sent. — Medborgare, fortsatte Enjolras, här råder re­ publiken och den allmänna rösträtten. Utväljen själva dem, vilka böra gå. Man lydde. Efter några minuter hade man en­ hälligt utvalt fem män, vilka lämnade leden. — De äro fem! utropade Marius. Det fanns endast fyra uniformer. — Nåväl, svarade de fyra, en av oss måste stanna. En ädelmodig tvist utspann sig. — Du har en hustru, som älskar dig. — Du har en gammal mor. — Du har varken far eller mor, men vad skall det bli av dina tre små bröder? — Du är far till fem barn.<noinclude> <references/></noinclude> sjwblfq0v5qyagogskhggop5etserr8 104 227399 661272 2026-11-01T10:09:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Du har rätt att leva. Du är endast sjutton år och är alltför ung för att dö. Dessa revolutionens stora barrikader voro mö­ tesplatser för hjältar. Det otroliga blev här själv­ fallet. Dessa män förvånade sig icke över var­ andra. — Avgör saken hastigt, upprepade Courfeyrac. Man ropade till Marins: — Utse, den, som bör stanna kvar. — Ja, sade de fem, välj! Vi skola lyda. Marius trodde icke, att han mera var mottaglig för någon sinnesrör...' 661272 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 37 —}}</noinclude>— Du har rätt att leva. Du är endast sjutton år och är alltför ung för att dö. Dessa revolutionens stora barrikader voro mö­ tesplatser för hjältar. Det otroliga blev här själv­ fallet. Dessa män förvånade sig icke över var­ andra. — Avgör saken hastigt, upprepade Courfeyrac. Man ropade till Marins: — Utse, den, som bör stanna kvar. — Ja, sade de fem, välj! Vi skola lyda. Marius trodde icke, att han mera var mottaglig för någon sinnesrörelse. Men denna tanke att ut­ välja en man till döden kom allt hans blod att ru­ sa mot hjärtat. Om det varit möjligt, skulle han blivit ännu blekare. Han närmade sig de fem, vilka smålogo mot ho­ nom och vilka alla hade den glans i ögonen, som måste ha funnits hos kämparna vid Thermopyle. Alla ropade: — Välj mig! Halft bedövad räknade Marius dem. De voro fortfarande fem! Hans blick föll på de fyra uni­ formerna. I detta ögonblick föll en femte uniform som från himlen ned bredvid de fyra andra. Den femte mannen var räddad. Victor Hugo XI 6<noinclude> <references/></noinclude> 52xo819e92r9i9dpdudv6yx4yefgzoz 104 227400 661273 2026-11-01T10:10:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius lyfte ögonen och igenkände herr Fauchelevent. Jean Valjean hade just trängt in i barrikaden. Vare sig det berodde på de upplysningar han erhållit, på slumpen eller på instinkten, så hade lian likväl tagit sig fram genom Mondetourgatan. Tack vare sin uniform hade han icke hindrats. Den vaktpost, som av upprorsmännen utsatts i Mondétourgatan, hade icke brytt sig om att anmä­ la ankomsten av en enstaka nationalgardist utan sagt sig, att det anting... 661273 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 38 —}}</noinclude>Marius lyfte ögonen och igenkände herr Fauchelevent. Jean Valjean hade just trängt in i barrikaden. Vare sig det berodde på de upplysningar han erhållit, på slumpen eller på instinkten, så hade lian likväl tagit sig fram genom Mondetourgatan. Tack vare sin uniform hade han icke hindrats. Den vaktpost, som av upprorsmännen utsatts i Mondétourgatan, hade icke brytt sig om att anmä­ la ankomsten av en enstaka nationalgardist utan sagt sig, att det antingen var en förstärkning eller i värsta fall en fånge. Stunden var alltför allvar­ lig för att vaktposten för en sådan sak skulle läm­ na sin plats. 1 det ögonblick, då Jean Valjean trädde in i bar­ rikaden, hade ingen lagt märke till honom, emedan allas ögon voro riktade mot de fem utvalda och de fyra uniformerna. Jean Valjean hade hört och sett allt och obemärkt hade han tagit av sig sin uni­ form och kastat den till de övriga. Alla grepos av ett obeskrivligt känslorus. — Vem är denne man? frågade Bossuet. — Det är, svarade Combeferre, en man, som räddat andra. Marius tillade med allvarlig röst: — Jag känner honom.<noinclude> <references/></noinclude> f62lz5082s1okiu0g04pz37ppr8dh6b 104 227401 661274 2026-11-01T10:10:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna borgen var tillräcklig för alla. Enjolras vände sig mot Jean Valjean. — Välkommen, medborgare! Han tilläde: — Ni vet, att detta är döden. Utan att svara hjälpte Jean Valjean den revolu­ tionär, vars liv han nu räddade, att ikläda sig uni­ formen.' 661274 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 39 —}}</noinclude>Denna borgen var tillräcklig för alla. Enjolras vände sig mot Jean Valjean. — Välkommen, medborgare! Han tilläde: — Ni vet, att detta är döden. Utan att svara hjälpte Jean Valjean den revolu­ tionär, vars liv han nu räddade, att ikläda sig uni­ formen.<noinclude> <references/></noinclude> 5petwsd0s3r7ize8i6paksvo68wnnep 104 227402 661275 2026-11-01T10:10:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'armbågen stödd mot sin karbins pipa. Han tänk­ te. Ibland spratt han till liksom inför en kall vindpust. De platser, där döden vistas, ha stun­ dom samma verkningar som dunsterna från Si­ byllans grotta. Hans ögon upplystes av en vän­ tans inre eld. Plötsligt höjde han huvudet, hans blonda hår svallade ned bakom honom som en gloria eller som manen på ett retat lejon. Enjolras utropade: — Medborgare, tänken eder framtiden! Stä­ dernas gator fyllda av...' 661275 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 41 —}}</noinclude>armbågen stödd mot sin karbins pipa. Han tänk­ te. Ibland spratt han till liksom inför en kall vindpust. De platser, där döden vistas, ha stun­ dom samma verkningar som dunsterna från Si­ byllans grotta. Hans ögon upplystes av en vän­ tans inre eld. Plötsligt höjde han huvudet, hans blonda hår svallade ned bakom honom som en gloria eller som manen på ett retat lejon. Enjolras utropade: — Medborgare, tänken eder framtiden! Stä­ dernas gator fyllda av ljus, gröna löv vid portar­ na, folken förbrödrade, människorna rättvisa, åld­ ringarna välslignande barnen, det förgångna äl­ skande det närvarande, tankefrihet, trosfrihet, in­ ga skymmande hinder mellan Gud och männi­ skan, ett altare, som utgöres av mänsklighetens samvete, intet hat, handens och andens broder­ skap. Allmänna omdömet som både straff och belöning. Arbete åt alla, rättvisa åt alla. Frid överallt, intet utgjutet blod, inga krig och lyck­ liga mödrar! Att betvinga materien är det första steget, att förverkliga idealet det andra; erinren eder vilka framsteg som redan ägt rum! Fordom sågo människorna med fruktan framför sig den över vattnet blåsande hydran, den eldspyende dra­ ken, luftens vidunder med vingar som en örn och<noinclude> <references/></noinclude> n6s7a5id4vhbrhljspj6qrkf419qhoz 104 227403 661276 2026-11-01T10:10:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'klor som en tiger, förskräckliga djur, vilka voro starkare än människan. Men människan har lagt ut sina snaror, snaror, vilka invigts av förnuftet och slutat med att vinna övertaget. Vi ha tämjt hydran och den kallas nu för ång­ båt, vi ha tämjt draken och den kallas lokomotiv, vi liålla på att tämja luftens vidunder och kalla det nu ballong. Den dag. då detta Prometheusarbete är avslutat och människan för alltid har böjt under sin vilja antikens tre...' 661276 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 42 —}}</noinclude>klor som en tiger, förskräckliga djur, vilka voro starkare än människan. Men människan har lagt ut sina snaror, snaror, vilka invigts av förnuftet och slutat med att vinna övertaget. Vi ha tämjt hydran och den kallas nu för ång­ båt, vi ha tämjt draken och den kallas lokomotiv, vi liålla på att tämja luftens vidunder och kalla det nu ballong. Den dag. då detta Prometheusarbete är avslutat och människan för alltid har böjt under sin vilja antikens tredubbla Chimera, hydran, draken och gripen, kommer den att vara herre över vattnet, elden ocli luften och skall för världens övriga varelser vara detsamma, som forntidens gudar voro för människan. Modl Framåtl Vart gå vi, medborgare? Mot en sty­ relse, som skapas av vetenskapen efter förhål­ landenas naturliga utveckling till den offentliga makten, mot den naturliga lagen. Vi äro på väg mot folkens enhet och skola med säkerhet även uppnå människornas. Det skall icke längre finnas några parasiter och ingen vidskepelse. Verkligheten skall syras av det sanna. Civilisationen skall fälla sina dom­ slut över Europa och senare över kontinenterna. Något dylikt har redan funnits. Amfictyonerna sammanträdde två gånger om året, ena gången<noinclude> <references/></noinclude> 0lpcx21zq3urufgudzj26u001caxrcj 104 227404 661277 2026-11-01T10:10:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i Delfi, gudarnas plats, andra gången i Thermopyle, hjältarnas plats. Men Europa, ja hela världen, skall få siiia amfictyoner. Frankrike bär i sitt sköte denna glänsande framtid. Detta är adertonhundratalets verk, det, som påbörjades av Grekland, är värdigt att avslutas av Frankri­ ke. Lyssna till mig, Feuilly, du duktige ar­ betare, du folkets man. Jag hyser vördnad för dig. Du ser framtiden i klara linjer och du har rätt. Du hade varken fader eller... 661277 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 43 —}}</noinclude>i Delfi, gudarnas plats, andra gången i Thermopyle, hjältarnas plats. Men Europa, ja hela världen, skall få siiia amfictyoner. Frankrike bär i sitt sköte denna glänsande framtid. Detta är adertonhundratalets verk, det, som påbörjades av Grekland, är värdigt att avslutas av Frankri­ ke. Lyssna till mig, Feuilly, du duktige ar­ betare, du folkets man. Jag hyser vördnad för dig. Du ser framtiden i klara linjer och du har rätt. Du hade varken fader eller moder, men du har gjort mänskligheten till din mor och rättvisan till din fader. Du skall dö här, vilket är detsamma som att du skall segra. Medborgare, vad som än må ske 1 dag så ha vi docl<skapat en revolution, antingen detta blir genom vår seger eller vårt nederlag. Liksom eldsvådor upplysa en hel stad, upplysa revolu­ tioner hela mänskligheten. Vilken revolution ha vi skapat? Jag har just sagt det, sanningens revolution. I politiskt hänseende finnes det en­ dast en enda princip: Människans herravälde över sig själv. . Detta herravälde över sig själv kallas Frihet. Där två eller flera av dessa makter förena sig, börjar staten. Men i denna förening finnes intet avstående från den egna friheten. Varje individ<noinclude> <references/></noinclude> d647g7ok2tn95ivqzbmwaznbmkgbksj 104 227405 661278 2026-11-01T10:11:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avstår en viss del av sin egen frihet för att skapa den gemensamma rättvisan. Den mängd, som avstås, är lika för alla. Denna likhet skapar vad som vi plägar kalla Jämlikhet. Den allmänna rättvisan är intet annat än det skydd, som ägnas den enskildes rätt av alla de övriga. Detta skydd åt alla kallas för Broderskap. Knutpunkten för alla dessa makter är samhället. Några kalla den­ na förening för Samhällskontraktet. Vilket ock­ så är riktigt. L...' 661278 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 44 —}}</noinclude>avstår en viss del av sin egen frihet för att skapa den gemensamma rättvisan. Den mängd, som avstås, är lika för alla. Denna likhet skapar vad som vi plägar kalla Jämlikhet. Den allmänna rättvisan är intet annat än det skydd, som ägnas den enskildes rätt av alla de övriga. Detta skydd åt alla kallas för Broderskap. Knutpunkten för alla dessa makter är samhället. Några kalla den­ na förening för Samhällskontraktet. Vilket ock­ så är riktigt. Låtom oss förstå vad som menas med jämlikhet; om friheten är spetsen, är jämlik­ heten basen i samhället. Jämlikheten, medbor­ gare, är icke en jämnhög växtlighet, icke en sam­ ling av stora strån och små ekar, icke en sam­ ling av skvallrande, avundsjuka varelser utan i borgerligt hänseende möjligheten för alla för­ mågor att starta från samma punkt; i politiskt avseende innebär den, att allas röster väga lika mycket, i religiöst, att alla samveten äga sam­ ma rätt. Jämlikheten har ett organ: Den obligatoriska och kostnadsfria undervisningen. Rätten till kun­ skap om alfabetet är den första graden. Den grundläggande undervisningen, påtvungen alla, den fortsatte, erbjuden alla, detta bör vara lagen. Endast genom gemensamma och lika skolor kan<noinclude> <references/></noinclude> 49igw4yr7uxp16i7sowsb0lnsd5insp 104 227406 661279 2026-11-01T10:11:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett samhälle i jämlikhetens tecken skapas. Vi be­ höva upplysning! Ljus! Allt kommer från ljuset ocliåtervänder dit. Medborgare, adertonhundratalet är stort, men nästa sekel skall bli lyckligt! Det skall icke längre bli som i gamla tider. Man kom­ mer ej som nu att behöva frukta för erövrare, in­ vasioner, tävlan mellan beväpnade nationer, om­ välvningar i civilisationen, skapade av konungar­ nas giftermål, uppkomsten av ärftliga tyrannier, en delni...' 661279 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 45 —}}</noinclude>ett samhälle i jämlikhetens tecken skapas. Vi be­ höva upplysning! Ljus! Allt kommer från ljuset ocliåtervänder dit. Medborgare, adertonhundratalet är stort, men nästa sekel skall bli lyckligt! Det skall icke längre bli som i gamla tider. Man kom­ mer ej som nu att behöva frukta för erövrare, in­ vasioner, tävlan mellan beväpnade nationer, om­ välvningar i civilisationen, skapade av konungar­ nas giftermål, uppkomsten av ärftliga tyrannier, en delning av folken genom kongresser, staters sön­ derfallande genom utslocknandet av en regerande ätt, strider mellan två trosbekännelser, vilka likna tvenne bockar, stångande varandra i mörkret på evighetens bro; vi skola då ej längre behöva frukta för hungersnöd, skövlingar, prostitution, beroende på nöd och elände, brinnande bål, blottade svärd, krig och alla de slumpens stråtrövarbragder, som nu äga rum. Man skall bli lycklig. Människosläktet skall fyl­ la sin uppgift liksom jordklotet fyller sin och det skall åter råda harmoni mellan själen och stjärnan. Själen kommer att gravitera runt sanningen som stjärnan kring solen. Mina vänner, denna timma är dyster, men det är endast genom sådana stun­ der, vi kunna förvärva framtiden. En revolution är en tullavgift, en bropenning.<noinclude> <references/></noinclude> 46roognuhtbrqaxgu8cgkw5hltol1rm 104 227407 661280 2026-11-01T10:11:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ja, människosläktet skall befrias, höjas och trös­ tas! Vi på denna barrikad försäkra detta. Varifrån skulle kärlekens röst komma om icke från det hög­ sta offer? Mina bröder, detta är platsen för dem som tänka och dem som lida; denna barrikad har gjorts varken av gatstenar eller bjälkar eller skrot, den har gjorts av tvenne ting, tankar och lidanden. Eländet möter här idealet. Dagen omfamnar nat­ ten och säger: "Jag skall dö med dig och du skall...' 661280 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 46 —}}</noinclude>ja, människosläktet skall befrias, höjas och trös­ tas! Vi på denna barrikad försäkra detta. Varifrån skulle kärlekens röst komma om icke från det hög­ sta offer? Mina bröder, detta är platsen för dem som tänka och dem som lida; denna barrikad har gjorts varken av gatstenar eller bjälkar eller skrot, den har gjorts av tvenne ting, tankar och lidanden. Eländet möter här idealet. Dagen omfamnar nat­ ten och säger: "Jag skall dö med dig och du skall födas på nytt med mig." Föreningen av lidanden skapar tron. Bröder! Den som dör här, dör i ljuset från framtiden och vi skola ingå i graven kringstrålade av en gloria. Enjolras hejdade sig snarare än tystnade, hans läppar rördes fortfarande, som om han fortsatte att tala för sig själv, vilket gjorde, att de uppmärk­ samma åhörarna alltjämt betraktade honom för att uppfatta vad han sade. Det hördes inga bifalls­ rop, men man viskade länge man och man emellan.<noinclude> <references/></noinclude> kf58ttnxlzww5vgnmish7qzczghybcz 104 227408 661281 2026-11-01T10:11:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Endast på Cosette tänkte han med ett beklämt hjärta. För resten talade Fauchelevent icke med honom, betraktade honom aldrig och tycktes inte ens ha hört honom, när han höjde rösten för att säga: "Jag känner honom". Vad Marius beträffar så tillfredsställde honom herr Fauchelevents hållning, eller rättare sagt, om man nu får begagna ett sådant uttryck för dylika känslor, den roade honom. Han hade alltid känt det som en absolut omöjlighet att tilltal...' 661281 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 48 —}}</noinclude>Endast på Cosette tänkte han med ett beklämt hjärta. För resten talade Fauchelevent icke med honom, betraktade honom aldrig och tycktes inte ens ha hört honom, när han höjde rösten för att säga: "Jag känner honom". Vad Marius beträffar så tillfredsställde honom herr Fauchelevents hållning, eller rättare sagt, om man nu får begagna ett sådant uttryck för dylika känslor, den roade honom. Han hade alltid känt det som en absolut omöjlighet att tilltala denne gåtlike man, vilken på en gång föreföll honom tve­ tydig och imponerande. Dessutom hade han icke sett honom sedan en längre tid tillbaka och för en natur, så blyg och tillbakadragen som Marius, öka­ de detta omöjligheten av ett närmande. De fem utvalda männen lämnade barrikaden ge­ nom Mondétourgatan; de liknade nationalgardister. En av dem gick bort gråtande. Innan de av­ lägsnade sig, omfamnade de dem, som stannade kvar. Då de fem till livet återskänkta männen gått, tänkte Enjolras på de till döden dömde. Han gick in i bottensalen. Javert, alltjämt fastbunden vid stolpen, syntes tänka. — Vill du ha någonting? frågade Enjolras. Javert svarade:<noinclude> <references/></noinclude> n9nob0z2c92z25vsx24qwjvoppxm53d 104 227409 661282 2026-11-01T10:11:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— När tänker du döda mig? — Vänta. För ögonblicket ha vi användning för alla våra patroner. — Så ge mig då någonting att dricka. Enjolras gav honom ett glas vatten, och, efter­ som Javert var bunden, hjälpte han honom att dricka. — Är det allt du önskar? återtog Enjolras. — Jag far illa av att stå vid denna stolpe, sva­ rade Javert. Det är icke vidare hyggligt av er att låta mig stå kvar här hela natten. Bind mig hur ni vill, men låt mi...' 661282 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 49 —}}</noinclude>— När tänker du döda mig? — Vänta. För ögonblicket ha vi användning för alla våra patroner. — Så ge mig då någonting att dricka. Enjolras gav honom ett glas vatten, och, efter­ som Javert var bunden, hjälpte han honom att dricka. — Är det allt du önskar? återtog Enjolras. — Jag far illa av att stå vid denna stolpe, sva­ rade Javert. Det är icke vidare hyggligt av er att låta mig stå kvar här hela natten. Bind mig hur ni vill, men låt mig få ligga på ett bord som den andre. Och med en rörelse på huvudet visade han på Mabeufs lik. Som man kanske erinrar sig, stod ett långt bord i salens bortre ända; man hade använt det, när man stöpte kulor och gjorde patroner. Alla patroner voro nu färdiga, och således var detta ledigt. På order av Enjolras löste nu fyra upprorsmän Javert från stolpen. Under det detta utfördes, höll en femte en bajonett mot hans bröst. Man lät ho­ nom fortfarande ha händerna bundna bakom ryg­ gen och hans fötter omvirades med ett smalt men starkt snöre, fastgjort på så sätt, att fången kunde tillåtas att taga ungefär femton tum långa steg.<noinclude> <references/></noinclude> omew4f13jd15um1wdyxxhsso21l3k2s 104 227410 661283 2026-11-01T10:12:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alldeles som de, vilka gå att bestiga schavotten. Man lät honom på detta vis gå fram till det tomma bordet, där han placerades och fastgjordes. Ehu­ ru han redan var bunden på ett sätt, som omöjlig­ gjorde varje rymningsförsök, fäste man dock för säkerhets skull ännu ett rep, vilket utgick ifrån en lina, kring hans hals. Detta nya rep utgick från nacken, delade sig över magen och efter att ha bli­ vit virat mellan benen, sammanbands det vid hän­ der...' 661283 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 50 —}}</noinclude>alldeles som de, vilka gå att bestiga schavotten. Man lät honom på detta vis gå fram till det tomma bordet, där han placerades och fastgjordes. Ehu­ ru han redan var bunden på ett sätt, som omöjlig­ gjorde varje rymningsförsök, fäste man dock för säkerhets skull ännu ett rep, vilket utgick ifrån en lina, kring hans hals. Detta nya rep utgick från nacken, delade sig över magen och efter att ha bli­ vit virat mellan benen, sammanbands det vid hän­ derna. Under det Javert på så sätt blev bunden, iakt­ togs han med stor uppmärksamhet av en man. vil­ ken stod i dörröppningen. Javert såg skuggan av denna man; han vände på huvudet, höjde blicken och igenkände Jean Valjean. Han spratt icke till, han endast sänkte sina ögonlock helt lugnt och in­ skränkte sig till att säga: — Det är helt naturligt.<noinclude> <references/></noinclude> drftzh3r9qureqpekgp4tdghuok5t7p 104 227411 661284 2026-11-01T10:47:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan vettande mot hallarna, fattade Enjolras ett all­ varligt beslut. Han fruktade en överrumpling bak­ ifrån och därför lät han barrikadera lilla Mondétourgatan, som hittills varit fri. För detta ändamål uppbröts stenläggningen utanför ytterligare några hus. På så sätt blev barrikaden, vilken nu spär­ rade fyra gator, Chanvreriegatan, Cygnegatan, Lil­ la Truanderiegatan och Mondétourgatan, nästan ointaglig; visserligen var man själv på ett nästa...' 661284 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 52 —}}</noinclude>dan vettande mot hallarna, fattade Enjolras ett all­ varligt beslut. Han fruktade en överrumpling bak­ ifrån och därför lät han barrikadera lilla Mondétourgatan, som hittills varit fri. För detta ändamål uppbröts stenläggningen utanför ytterligare några hus. På så sätt blev barrikaden, vilken nu spär­ rade fyra gator, Chanvreriegatan, Cygnegatan, Lil­ la Truanderiegatan och Mondétourgatan, nästan ointaglig; visserligen var man själv på ett nästan ängsligt sätt instängd där. Courfeyrac sade skrat­ tande, att den på en gång var fästning och rått­ fälla. Enjolras lät stapla upp ett trettiotal gatstenar vid sidan av värdshusporten. Tystnaden var nu så djup åt det håll varifrån anfallet kunde komma, att Enjolras lät var ocli en intaga sin post. Man utdelade en brännvinsranson åt alla. Ingenting är mera egendomligt än en barrikad som bereder sig till att möta ett anfall. Var och en väljer sin plats, alldeles som på taetern. Man ställer upp sig, och stöder armbågarna eller axlar­ na mot någon viss punkt. Man finner ett hörn av muren, som kanske är olämpligt; därifrån avlägs­ nar man sig. Man finner en utstående vinkel, som kan gagna en, där placerar man sig. De vänsterhänta äro vid dessa tillfällen särdeles värdefulla, ty<noinclude> <references/></noinclude> q45pk9lunz8jcdi5jy7sm5nf4rlbryy 104 227412 661285 2026-11-01T10:47:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de intaga de platser, vilka inga andra vill veta av. Många bereda sig till att strida sittande. Man vill ha det bekvämt, både när man dödar och när man dör. I det olyckliga junikriget 1848 hade en upp­ rorsman, vilken deltog i striden, låtit bära ut en stor fåtölj på en terass; en kula träffade honom när han satt i denna. 1 samma ögonblick anföraren gav tecken till att striden skall börja, upphöra alla rörelser och alla samtal; alla grupper upplösa...' 661285 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 53 —}}</noinclude>de intaga de platser, vilka inga andra vill veta av. Många bereda sig till att strida sittande. Man vill ha det bekvämt, både när man dödar och när man dör. I det olyckliga junikriget 1848 hade en upp­ rorsman, vilken deltog i striden, låtit bära ut en stor fåtölj på en terass; en kula träffade honom när han satt i denna. 1 samma ögonblick anföraren gav tecken till att striden skall börja, upphöra alla rörelser och alla samtal; alla grupper upplösa sig och var och en koncentrerar sig på det kommande. Före faran är en barrikad ett kaos; under faran disciplin. Ansvaret skapar ordningen. Så snart Enjolras fattat sin bössa och ställt sig vid en skottglugg, som var den plats, han utvalt åt sig, tego alla. Ett svagt, otydligt ljud hördes längs efter gatumuren. Det härledde sig från bössorna, på vilka hanen spändes. För resten var den hållning, vilka alla iakttogo, mera lugn och tillitsfull än någonsin förut. När faran är som störst, ökas styrkan; de ägde icke mera något hopp, men de ägde förtvivlan. För­ tvivlan, detta sista vapen, vilket ibland medför se­ gern; Virgilius påstår så. De yttersta resurser här­ leda sig från de yttersta beslut. Att inskeppa sig i döden är mången gång enda utvägen att undgå Victor Hugo XI 7<noinclude> <references/></noinclude> couf4aafie3nz6q6i3f0r9esyibpeeo 104 227413 661286 2026-11-01T10:47:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skeppsbrottet; likkistans lock kan bli en rädd-, ningsplanka. Liksom föregående afton var allas uppmärksamhet riktad mot slutet av gatan, vil­ ken nu låg ljus och var helt synlig. Väntan blev icke lång. Man hörde återigen helt tydligt ett buller från Saint-Leusidan, men det lik­ nade ej det buller, vilket föregått det första anfal­ let. Rasslet av kedjor, ett oredigt vapengny, lik­ som uppstiget ur jorden, och ett fruktansvärt dån, tillkännagav att n... 661286 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 54 —}}</noinclude>skeppsbrottet; likkistans lock kan bli en rädd-, ningsplanka. Liksom föregående afton var allas uppmärksamhet riktad mot slutet av gatan, vil­ ken nu låg ljus och var helt synlig. Väntan blev icke lång. Man hörde återigen helt tydligt ett buller från Saint-Leusidan, men det lik­ nade ej det buller, vilket föregått det första anfal­ let. Rasslet av kedjor, ett oredigt vapengny, lik­ som uppstiget ur jorden, och ett fruktansvärt dån, tillkännagav att någonting olycksbådande var i an­ nalkande. Det gick en darrning genom dessa gam­ la, tysta gator, vilka endast voro byggda för fre­ dens intressen och idéer och alls icke för krigshjulens hemska dånande. De kämpande fäste sina blickar, vilka antogo ett vilt utseende, oavvänt på gatan. En kanon uppenbarade sig. Artilleristerna förde fram den; lavetten upplyf­ tes av tvenne män, hjulen drogos av fyra andra ocliresten av manskapet följde med ammunitionslådan. Man såg redan den tända luntan ryka. — Fyr! kommenderade Enjolras. Hela barrikaden gav eld; knallen var fruktans­ värd; kanonen och artilleristerna insveptes i ett moln av rök; efter några sekunders förlopp sking­ rades röken och kanonen samt männen blevo åter<noinclude> <references/></noinclude> 54yenfvh5bqucy0n6fvwvvnpppyvoc7 104 227414 661287 2026-11-01T10:47:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'synliga; artilleristerna fortforo att föra fram ka­ nonen emot barrikaden; de gjorde detta långsamt, säkert, utan hast. Ingen enda hade blivit skjuten. Därefter lutade sig kanonens anförare ned för att vrida om skruven och riktade kanonen med samma allvar, som astronomen riktar sin tub. — Bravo, artillerister! skrek Bossuet. Hela barrikaden klappade i händerna. Ett ögonblick senare stod kanonen uppställd mitt på gatan, färdig att ge eld. Den hemska my... 661287 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 55 —}}</noinclude>synliga; artilleristerna fortforo att föra fram ka­ nonen emot barrikaden; de gjorde detta långsamt, säkert, utan hast. Ingen enda hade blivit skjuten. Därefter lutade sig kanonens anförare ned för att vrida om skruven och riktade kanonen med samma allvar, som astronomen riktar sin tub. — Bravo, artillerister! skrek Bossuet. Hela barrikaden klappade i händerna. Ett ögonblick senare stod kanonen uppställd mitt på gatan, färdig att ge eld. Den hemska mynningen var riktad rakt mot barrikaden. — Giv akt nu! ropade Courfeyrac. Där ha vi besten. Efter näsknäppen kommer knytnävslaget. Armén hotar oss med sin stora labb. Barrikaden kommer att bli allvarligt omskakad. Gevärssalvan sonderar terrängen; kanonen gör slag i saken. Det är en åttapunding, ny modell och gjord i brons, tilllade Combeferre. Om man blandar mer än tio de­ lar tenn på hundra delar koppar i de där pjeserna, gå de lätt sönder. För mycket tenn gör dem skö­ ra. Det händer Ibland att blåsor uppstå i metal­ len och hålor i kanalen. För att avvända denna fara ocliför att möjliggöra en större laddning vo­ re det kanske nödvändigt att åter bruka trettonhundratalets bandning och att utanpå kanonrören sätta en följd av helsvetsade stålringar. I avvak­<noinclude> <references/></noinclude> 61ifhypkrgvdrq1ho7gzm9doxt7df2d 104 227415 661288 2026-11-01T10:48:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tan på detta gör man så gott man kan och det går alltid att finna kanonens hål eller ojämnheter tack vare en viska. Men det finns dock ett ännu bättre medel, Gribauvals rörliga stjärna. — På femtonhundratalet försökte man att reffla kanonerna, anmärkte Bossuet. — Ja, svarade Combeferre, refflingen ökar driv­ kraften, men minskar träffsäkerheten. Vid skjut­ ning på korta avstånd är skottlinjen icke tillräck­ ligt direkt, parabeln blir för st...' 661288 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 56 —}}</noinclude>tan på detta gör man så gott man kan och det går alltid att finna kanonens hål eller ojämnheter tack vare en viska. Men det finns dock ett ännu bättre medel, Gribauvals rörliga stjärna. — På femtonhundratalet försökte man att reffla kanonerna, anmärkte Bossuet. — Ja, svarade Combeferre, refflingen ökar driv­ kraften, men minskar träffsäkerheten. Vid skjut­ ning på korta avstånd är skottlinjen icke tillräck­ ligt direkt, parabeln blir för stark och kulbanan bestryker icke tillräckligt de mellanliggande föremå­ len, vilket är en nödvändighet, vars betydelse ökas ju närmare fienden kommer och ju hastigare sal­ vorna skulle avlossas. Denna frånvaro av bestrykningsmöjligheter hos femtonhundratalets kanoner berodde på dåtidens svaga laddning. Svaga ladd­ ningar bero på balistiska nödvändigheter som till exempel påfrestningen av lavetterna. I själva ver­ ket kan icke kanonen, denne despot, vad som helst, styrkan är en stor svaghet. En kanonkula tillryggalägger endast trettiofemtusen mil i timmen; lju­ set tillryggalägger trettiofemtusen mil i sekunden; detta visar huru överlägsen Kristus är i förhållan­ de till Napolen. — Ladda vapnen, sade Enjolras. På vilket sätt skulle egentligen barrikaden kunna<noinclude> <references/></noinclude> dvqvn4vwtjsztm01z41x7iua7ys5byk 104 227416 661289 2026-11-01T10:48:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'motstå kanonkulan? Skulle den helt sönderskjutas? Detta var frågan. Medan upprorsmännen laddade sina gevär, laddade även artilleristerna kanonen. En djup oro rådde i redutten. Skottet brann av med en kraftig knall. — Närvarande! anmälde en glad stämma. På samma gång som kulan träffade barrikaden anlände Gavroche dit. Han kom från Cygnegatan och han hade med lätthet tagit sig fram över den utlöpare av barri­ kaden, som fanns vid Petite-Truanderiegatan...' 661289 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 57 —}}</noinclude>motstå kanonkulan? Skulle den helt sönderskjutas? Detta var frågan. Medan upprorsmännen laddade sina gevär, laddade även artilleristerna kanonen. En djup oro rådde i redutten. Skottet brann av med en kraftig knall. — Närvarande! anmälde en glad stämma. På samma gång som kulan träffade barrikaden anlände Gavroche dit. Han kom från Cygnegatan och han hade med lätthet tagit sig fram över den utlöpare av barri­ kaden, som fanns vid Petite-Truanderiegatan. Gavroche gjorde större verkan i barrikaden än kulan. Kulan hade försvunnit bland myllret av spillror oclistenar. Den hade på sin höjd krossat ett vagnshjul eller förstört Anceaus gamla kärra. Vid upptäckten av detta började barrikadens besätt­ ning att träda fram. — Fortsätt! ropade Bosseut till artilleristerna.•<noinclude> <references/></noinclude> 5kne8dirwf6xikde86os14x46phg1a8 104 227417 661290 2026-11-01T10:48:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skilja. Visserligen var denne person barhuvad men detta var icke nog. Inom sig gjorde han sig svaga förebråelser för sitt förfaringssätt och han fruktade Marius' bannor. För att lättast komma ifrån det hela valde han den enklaste utvägen; han ljög fräckt. — Medborgare, jag har lämnat brevet till port­ vakten. Damen sov. Hon får brevet så fort hon vaknar. Marius hade haft tvenne olika avsikter med sitt brev; att taga farväl av Cosette och att rädda Ga... 661290 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 59 —}}</noinclude>skilja. Visserligen var denne person barhuvad men detta var icke nog. Inom sig gjorde han sig svaga förebråelser för sitt förfaringssätt och han fruktade Marius' bannor. För att lättast komma ifrån det hela valde han den enklaste utvägen; han ljög fräckt. — Medborgare, jag har lämnat brevet till port­ vakten. Damen sov. Hon får brevet så fort hon vaknar. Marius hade haft tvenne olika avsikter med sitt brev; att taga farväl av Cosette och att rädda Gavroche. Han måste nu nöja sig med hälften av sina önskningar. Herr Fauchelevents närvaro i barrikaden och brevets avsändande nästan samtidigt började göra Marius fundersam. Han visade Gavroche på herr Fauchelevent. — Känner du den mannen? — Nej, sade Gavroche. Gavroche hade ju, som vi veta, endast sett Jean Valjean på natten. De orediga och sjukliga funderingar, som upp­ stått i Marius hjärna, skingrades nu. Kände han herr Fauchelevents politiska åsikter? Måhända var herr Fauchelevent republikan. I så fall var hans närvaro i striden alldeles förklarlig.<noinclude> <references/></noinclude> b7vc7dlynhccqt339q5o9etihawv7ns 104 227418 661291 2026-11-01T10:48:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Emellertid var Gavroche redan i andra ändan av barrikaden, ropande: — Mitt gevär! Courfeyrac lät honom få det. Gavroche underrättade "kamraterna", som han kallade dem, att barrikaden var blockerad. Han hade haft stort besvär för att återvända. En ba­ taljon av linjegardet, vars gevärskoppel befanns på Petite-Truanderi, bevakade Cygnegatan; på motsatta sidan bevakade municipalgardet Préucheurgatan. Mitt emot dem hade man hela hu­ vudstyrkan. När Gavro... 661291 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 60 —}}</noinclude>Emellertid var Gavroche redan i andra ändan av barrikaden, ropande: — Mitt gevär! Courfeyrac lät honom få det. Gavroche underrättade "kamraterna", som han kallade dem, att barrikaden var blockerad. Han hade haft stort besvär för att återvända. En ba­ taljon av linjegardet, vars gevärskoppel befanns på Petite-Truanderi, bevakade Cygnegatan; på motsatta sidan bevakade municipalgardet Préucheurgatan. Mitt emot dem hade man hela hu­ vudstyrkan. När Gavroche givit dessa upplysningar, tilläde han: — Jag tillåter er att klappa om dem ordentligt. Emellertid stod Enjolras vid sin skottglugg och lyssnade med spända öron. Angriparna, utan tvivel mindre belåtna med ka­ nonskottet, hade icke upprepat försöket. Ett kompani av linjeinfanteriet hade besatt den del av gatan, som befann sig bakom kanonen. Sol­ daterna bröto upp stenläggningen och av gatste­ narna byggde de upp en låg liten mur, ett slags bröstvärn, knappt aderton tum högt, vilken bildade front mot barrikaden. Från vänstra hörnet av det­<noinclude> <references/></noinclude> azpr248dk9hk30axme1rig4e7fcenpt 104 227419 661292 2026-11-01T10:48:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ta bröstvärn såg man de främsta leden av en ba­ taljon ifrån Saint-Denisgatan. Enjolras, som stod på lur, tyckte sig uppfatta det egendomliga ljus, som uppstår, då man lyfter upp karteschhylsan i ammunitionslådan, och han såg kanonbefälhavaren ändra riktningen och lång­ samt vända kanonmynningen till vänster. Däref­ ter började artilleristerna ladda pjesen. Kanonbe­ fälhavaren tog själv luntstaken och förde den när­ mare fänghålet. — Böj er...' 661292 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 61 —}}</noinclude>ta bröstvärn såg man de främsta leden av en ba­ taljon ifrån Saint-Denisgatan. Enjolras, som stod på lur, tyckte sig uppfatta det egendomliga ljus, som uppstår, då man lyfter upp karteschhylsan i ammunitionslådan, och han såg kanonbefälhavaren ändra riktningen och lång­ samt vända kanonmynningen till vänster. Däref­ ter började artilleristerna ladda pjesen. Kanonbe­ fälhavaren tog själv luntstaken och förde den när­ mare fänghålet. — Böj er ned, håll er tätt intill muren och lägg er på knä längs efter barrikaden! skrek Enjolras. Upprorsmännen, som voro kringspridda utanför värdshusbyggnaden — de hade lämnat sina poster vid Gavroches ankomst — störtade nu huller om buller mot barrikaden; men innan Enjedras order hann bli åtlydd, kom salvan med ett så fruktans­ värt dån, som om det varit ett karteschskott. Så var det verkligen. Laddningen hade varit riktad mot barrikadens tvärvärn; kulan hade stutsat tillbaka ifrån muren och denna tillbakastutsning var så fruktansvärd, att den dödade två och sårade tre. Om detta fortsatte kunde barrikaden icke längre försvaras. Kartescherna trängde in. Alla kände sig bestörta.<noinclude> <references/></noinclude> jwq0dv9j055sr2dx2qinivvmwzxqz95 104 227420 661293 2026-11-01T10:48:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Låt oss förhindra ett andra skott, sade Enjolras. Och sänkande sin studsare siktade han på ka­ nonbefälhavaren, vilken i detta ögonblick stod lu­ tad över kanonen, sysselsatt med att rikta in den. Kanonbefälhavaren var en helt ung artiileriofficer; han såg bra ut och hans milda ansikte hade det in­ telligenta uttryck, som synes lämpligt för tjänstgö­ ringen vid ett vapen, vilket utgör fullkomningen av skräck och fasa och kommer att leda till att va...' 661293 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 62 —}}</noinclude>— Låt oss förhindra ett andra skott, sade Enjolras. Och sänkande sin studsare siktade han på ka­ nonbefälhavaren, vilken i detta ögonblick stod lu­ tad över kanonen, sysselsatt med att rikta in den. Kanonbefälhavaren var en helt ung artiileriofficer; han såg bra ut och hans milda ansikte hade det in­ telligenta uttryck, som synes lämpligt för tjänstgö­ ringen vid ett vapen, vilket utgör fullkomningen av skräck och fasa och kommer att leda till att varje krig blir omöjligt. Combeferre, som stod bredvid Enjolras, betrak­ tade den unge mannen. — Så synd! sade Combeferre. Hur ohyggligt är icke detta slaktande! Men när det icke mera finns några kungar, kommer det ej heller att fin­ nas något krig. Enjolras, du siktar på sergeanten, men du betraktar honom icke. Tänk dig att han är en präktig ung man, djärv och oförskräckt ocli klok liksom de flesta artilleriofficerare, att han har en fader, en moder, en familj, att han på sin höjd är tjugofem år gammal och att han skulle kunna vara din broder! — Han är det, sade Enjolras. — Ja, svarade Combeferre, och min också. Låtom oss alltså icke döda honom.<noinclude> <references/></noinclude> t0b6nslwgfm9h05dmb4b8loff8ussth 104 227421 661294 2026-11-01T10:49:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Stör mig icke, det är nödvändigt. En tår rann sakta nedför Enjolras marmorbleka kinder. Samtidigt avfyrade han ett skott. Artilleristen snurrade runt och föll med utsträckta armar ned på kanonen, där han blev liggande orörlig. Man såg blodet strömma ut ur ett hål i ryggen. Kulan hade helt genomborrat bröstet. Han var död. Man måste föra bort honom och ersätta honom med en annan man, vilket betydde, att upprors­ männen vunnit några minuter.' 661294 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 63 —}}</noinclude>— Stör mig icke, det är nödvändigt. En tår rann sakta nedför Enjolras marmorbleka kinder. Samtidigt avfyrade han ett skott. Artilleristen snurrade runt och föll med utsträckta armar ned på kanonen, där han blev liggande orörlig. Man såg blodet strömma ut ur ett hål i ryggen. Kulan hade helt genomborrat bröstet. Han var död. Man måste föra bort honom och ersätta honom med en annan man, vilket betydde, att upprors­ männen vunnit några minuter.<noinclude> <references/></noinclude> p4xp6d9o1n615vb98jj2k4njjs437xu 104 227422 661295 2026-11-01T10:49:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vindsfönster var beläget i sjätte våningen på ett hus strax utanför barrikaden. Madrassen vilade nedtill på tvenne stänger, vilka användes att hänga ut tvätt på, samt hölls upptill fast medels tvenne linor, fastgjorda vid ett par spikar i fönsterkarmen, dessa linor liknade på avstånd tunna trådar, vilka man tydligt urskilde mot himlen. — Kan någon låna mig en dubbelbössa? sade Jean Valjean. Enjolras, som just hade laddat sin, räckte ho­ nom den....' 661295 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 65 —}}</noinclude>vindsfönster var beläget i sjätte våningen på ett hus strax utanför barrikaden. Madrassen vilade nedtill på tvenne stänger, vilka användes att hänga ut tvätt på, samt hölls upptill fast medels tvenne linor, fastgjorda vid ett par spikar i fönsterkarmen, dessa linor liknade på avstånd tunna trådar, vilka man tydligt urskilde mot himlen. — Kan någon låna mig en dubbelbössa? sade Jean Valjean. Enjolras, som just hade laddat sin, räckte ho­ nom den. Jean Valjean siktade på vindsfönstret och sköt. En av de tvenne linorna hade brustit. Jean Valjean sköt ännu en gång. Den andra linan slog mot fönsterrutan och madrassen gled ned mellan stängerna och föll till marken. Alla i barrikaden applåderade och ropade: — Där ha vi vår madrass. — Ja, sade Combeferre, men vem skall gå efter den? Madrassen hade fallit ned utanför barrikaden, mellan de kämpande trupperna, men förbittrade av artillerisergeantens död hade soldaterna lagt sig i skjutställning bakom en anhopning av gatstenar samt börjat beskjuta barrikaden. Upprorsmännen besvarade icke dessa skott för att spara på ammu­<noinclude> <references/></noinclude> a9e1m82fqi629zgtxw83dlf0jjphhn2 104 227423 661296 2026-11-01T10:49:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nitionen. Skotten träffade verkningslösa barrika­ den men sopade i täta skurar fram över gatan. Jean Valjean trädde ut på gatan, passerade tvärs genom kulregnet, tog upp madrassen, lade den på ryggen och återvände till barrikaden. Han lade själv madrassen i barrikadens öppning och fastgjorde den så mot muren, att kanoniärerna icke kunde se den. Man avvaktade nu nästa kanonskott, som ej lät vänta på sig. Med ett rytande utspydde kanonen sin skrotladdni... 661296 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 66 —}}</noinclude>nitionen. Skotten träffade verkningslösa barrika­ den men sopade i täta skurar fram över gatan. Jean Valjean trädde ut på gatan, passerade tvärs genom kulregnet, tog upp madrassen, lade den på ryggen och återvände till barrikaden. Han lade själv madrassen i barrikadens öppning och fastgjorde den så mot muren, att kanoniärerna icke kunde se den. Man avvaktade nu nästa kanonskott, som ej lät vänta på sig. Med ett rytande utspydde kanonen sin skrotladdning. Inga av kulorna rikoscheterade. Granaten hade blivit verkningslös tack vare madrassen. Bar­ rikaden var räddad. — Medborgare, sade Enjolras till Jean Valjean, republiken tackar Eder. Bossuet log beundrande och utropade: — Det är verkligen omoraliskt att en madrass skall äga en sådan makt. Det är eftergivenhetens triumf över blixten. Jag framför i alla fall min vördnad till madrassen, som gör kanonen kraftlös.<noinclude> <references/></noinclude> 1ski3jhtgvxx743krpwtkl5wfopchb6 104 227424 661297 2026-11-01T10:49:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'plötsligt av beldämning och ängslan. Det var nu tre dagar sedan hon sett Marius, men hon sade sig, att han borde ha fått hennes brev, att han visste var hon var, och att han var så klok, att han säkert skulle finna på något medel att träffa henne. Och detta skulle säkert ske i dag, kanske redan på morgonen. Solen hade redan gått upp, men som strålarna föllo nästan vågrätt, antog hon, att det ännu var tidigt på dagen; hon borde dock stiga upp redan nu... 661297 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 68 —}}</noinclude>plötsligt av beldämning och ängslan. Det var nu tre dagar sedan hon sett Marius, men hon sade sig, att han borde ha fått hennes brev, att han visste var hon var, och att han var så klok, att han säkert skulle finna på något medel att träffa henne. Och detta skulle säkert ske i dag, kanske redan på morgonen. Solen hade redan gått upp, men som strålarna föllo nästan vågrätt, antog hon, att det ännu var tidigt på dagen; hon borde dock stiga upp redan nu för att vara färdig att taga emot Marius. Hon kände, att hon icke kunde leva utan Marius och att detta var tillräckligt skäl för att Marius skulle komma. Mot detta fanns ingen invändning. Det var ju tillräckligt förfärligt att hon plågats i tre dagar. Att Marius varit borta i tre dagar, det var förskräckligt illa handlat av den gode Guden. Men detta grymma skämt från himlen var nu en prövning, som genomlidits, Marius skulle komma och medföra goda nyheter. Ungdomen är skapad på detta sätt. Hon torkade snabbt tårarna ur sina ögon, fann lidandet onödigt och godtog det icke. Ungdomen är framtidens småleende inför något okänt, vilket är den själv. Det är naturligt för den att vara lycklig. Den synes andas hopp. Dessutom var det omöjligt för Cosette att erinra<noinclude> <references/></noinclude> dst98d8dqhvhjs0ual8x3ubw34vncr7 104 227425 661298 2026-11-01T10:49:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig, vad Marius hade sagt rörande sin frånvaro, vilken blott skulle räcka en dag, och på vad sätt han förklarat den för henne. Alla människor hade lagt märke till, vilken förmåga ett mynt har att dölja sig om man tappar det. Det finnes tankar, som spela oss samma spratt; de huka sig ned i ett hörn av vår hjärna, de äro dolda och omöjliga att finna. Cosette förargade sig en smula över denna bristfällighet i sitt minne. Hon sade sig själv, att det var...' 661298 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 69 —}}</noinclude>sig, vad Marius hade sagt rörande sin frånvaro, vilken blott skulle räcka en dag, och på vad sätt han förklarat den för henne. Alla människor hade lagt märke till, vilken förmåga ett mynt har att dölja sig om man tappar det. Det finnes tankar, som spela oss samma spratt; de huka sig ned i ett hörn av vår hjärna, de äro dolda och omöjliga att finna. Cosette förargade sig en smula över denna bristfällighet i sitt minne. Hon sade sig själv, att det var illa gjort och nästan brottsligt att ha glömt de ord, som Marius fällt. Hon lämnade sängen och verkställde själens och kroppens tvagningar, bönen och badet. Det kan anses tillåtet att införa en läsare i en brudkammare, men däremot icke i en ung jung­ frus. Poesien vågar det knappast och för prosan är det förbjudet. Den är det inre av en ännu icke öppnad blom­ ma, det är ljuset i mörkret, det är det innersta rummet hos en sluten lilja, som icke får betraktas av männen, förrän den har belysts av solen. En knoppande kvinna är helgad. Denna oskuldens bädd, denna beundransvärda intimitet, som nästan rodnar för sig själv, denna vita fot, som tagit sin tillflykt i en toffel, denna barm, som beslöjar sig framför en spegel, som om denna spegel vore ett Victor Hugo XI 8<noinclude> <references/></noinclude> 6l0zjcur0ndrr65zo9uk0ouy1eymzeq 104 227426 661299 2026-11-01T10:50:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'par ögon, detta linne, som liksom tyckes snabbt stiga uppför kroppen för att dölja axlarna inför en knarrande möbel eller ett förbipasserande åk­ don, dessa rosetter och band, dessa sprittningar, dessa små rysningar av kyla eller blyghet, denna utsökta skygghet i varje rörelse, denna nästan be­ vingade oro, när intet finnes att frukta, dessa olika avdelningar i påklädandet av plagg, vilka äro lika hänförande som gryningens moln, allt detta är av den...' 661299 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 70 —}}</noinclude>par ögon, detta linne, som liksom tyckes snabbt stiga uppför kroppen för att dölja axlarna inför en knarrande möbel eller ett förbipasserande åk­ don, dessa rosetter och band, dessa sprittningar, dessa små rysningar av kyla eller blyghet, denna utsökta skygghet i varje rörelse, denna nästan be­ vingade oro, när intet finnes att frukta, dessa olika avdelningar i påklädandet av plagg, vilka äro lika hänförande som gryningens moln, allt detta är av den art, att det icke kan berättas, oclidet är redan för mycket att antyda det. En mans öga bör uttrycka en lika starl< religiös känsla inför en ung flickas som inför en stjärnas uppstigande. Möjligheten att nå den bör öka vördnaden. Persikans fjun, plommonets stoft, de strålande snökristallerna, fjärilens pudrade vingar, allt detta är grova ting vid sidan av denna kysk­ het, som icke en gång vet, att den är kysk. Den unga flickan är endast en drömmens strålglans och har ännu icke blivit en staty. Hennes bädd är dold i idealets halvmörker. En främmande bliclc skulle oskära detta dunkel. Att betrakta är här detsamma som att vanhelga. Vi skola alltså icke vidare avslöja något om den förtjusande villervallan vid Cosettes uppvaknande. En orientalislc saga berättar, att rosen av Gud<noinclude> <references/></noinclude> tlacihz2dbidce43muaaxcp0zza9625 104 227427 661300 2026-11-01T10:50:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skapats vit men att den, när Adam betraktade den, när den skulle öppna sig, blygdes och rodnade. Vi tillhöra dem, vilka känna oss förlägna inför unga flickor och blommor och finna dem vörd­ nadsvärda. Cosette klädde snabbt på sig, ordnade sitt hår, vilket var lätt gjort under en tid, då kvinnorna icke ökade ut sina hårslingor med valkar och icke belamrade sig med korkskruvslockar. Sedan öpp­ nade hon fönstret och spejade runt gården i för­ hoppnin...' 661300 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 71 —}}</noinclude>skapats vit men att den, när Adam betraktade den, när den skulle öppna sig, blygdes och rodnade. Vi tillhöra dem, vilka känna oss förlägna inför unga flickor och blommor och finna dem vörd­ nadsvärda. Cosette klädde snabbt på sig, ordnade sitt hår, vilket var lätt gjort under en tid, då kvinnorna icke ökade ut sina hårslingor med valkar och icke belamrade sig med korkskruvslockar. Sedan öpp­ nade hon fönstret och spejade runt gården i för­ hoppning att få se en skymt av gatan, ett hörn av huset och upptäcka Marius. Men hon såg intet. Gården omgavs av ganska höga murar, och utsik­ ten var endast fri över några trädgårdar. Cosette ansåg dessa trädgårdar avskyvärda och för första gången i sitt liv fann hon blommorna fula. Hon skulle hellre velat se den minsta skymt av en rännsten. Hon beslöt sig i stället för att betrakta him­ len alldeles som om hon trodde, att Marius kunde komma därifrån. Plötsligt fylldes hennes ögon av tårar. Det var icke att hon var lättrörlig, men alla hennes för­ hoppningar gäckades nu plötsligt. Hon förnam på ett oklart vis, att något fruktansvärt höll på att hända. Själva luften kan fyllas av sådana aningar. Hon sade sig, att hon ej längre kunde vara säker<noinclude> <references/></noinclude> mb2le4mk3uzpu0khloezeprtp8gk71a 104 227428 661301 2026-11-01T10:50:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på något, och att man hade förlorat varandra, om man icke träffades. Tanken på att Marius skulle kunna återvända till henne från himmelen var icke längre hänförande utan förskräckande. Sedan återvann hon sitt lugn och började hop­ pas och ett omedvetet småleende spelade över hen­ nes läppar, visande att hon litade på den gode Guden. Alla sovo ännu i huset och en djup och lantlig tystnad rådde. Ingen fönsterlucka hade ännu öppnats. Portvakten ha...' 661301 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 72 —}}</noinclude>på något, och att man hade förlorat varandra, om man icke träffades. Tanken på att Marius skulle kunna återvända till henne från himmelen var icke längre hänförande utan förskräckande. Sedan återvann hon sitt lugn och började hop­ pas och ett omedvetet småleende spelade över hen­ nes läppar, visande att hon litade på den gode Guden. Alla sovo ännu i huset och en djup och lantlig tystnad rådde. Ingen fönsterlucka hade ännu öppnats. Portvakten hade ännu icke låst upp sin lucka. Toussaint hade icke stigit upp, och Cosette trodde naturligtvis, att hennes fader ännu sov. Hon måste ha lidit mycket och fortfarande lida, efter­ som hon kunde intala sig, att hennes fader hade varit elak. Hon litade alltjämt på Marius. Det var omöjligt, att ett sådant ljus skulle kunna för­ mörkas. Hon bad. Då och då hörde hon på av­ stånd några dova ljud och sade sig: — Det är egendomligt, att man arbetar och att man stänger skjutsstationerna så tidigt. Vad hon hörde var kanonskotten mot barrikaden. Ett par meter under Cosettes fönster fanns det i en mörk nisch i den svarta muren ett bo med tornsvalor; detta bo sköt ut en smula utanför ni­ schen, så att man från fönstret kunde se ned i detta<noinclude> <references/></noinclude> m6siqitq8liqq2kddlrd4ndyqbb14c8 104 227429 661302 2026-11-01T10:50:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lilla paradis. Modern var där och täckte med ut­ fällda vingar sina ägg; fadern flög runt boet och varje gång han avlägsnade sig, återvände han med mat och kyssar. Den uppgående solens strålar belyste denna idyll; den stora lagen Föröken Eder hade här tillämpats och visade sig i hela sitt maje­ stät och en hänförande mystik bredde ut sig i gry­ ningens ljus. Med håret i solen och själen i dröm­ marnas värld, i sitt inre upplyst av kärleken och...' 661302 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 73 —}}</noinclude>lilla paradis. Modern var där och täckte med ut­ fällda vingar sina ägg; fadern flög runt boet och varje gång han avlägsnade sig, återvände han med mat och kyssar. Den uppgående solens strålar belyste denna idyll; den stora lagen Föröken Eder hade här tillämpats och visade sig i hela sitt maje­ stät och en hänförande mystik bredde ut sig i gry­ ningens ljus. Med håret i solen och själen i dröm­ marnas värld, i sitt inre upplyst av kärleken och i sitt yttre av solen, lutade sig Cosette mekaniskt och nästan utan att våga erkänna för sig själv, att hon tänkte på Marius, utöver detta näste och började betrakta denna familj, denna fader, denna moder, dessa små med den djupa oro, som ett bo ingiver en jungfru.<noinclude> <references/></noinclude> 6mo3lpvurjqg9su0ihaviwh3r2b9wjk 104 227430 661303 2026-11-01T10:50:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Coiirfeyrac frågade kanonen, varför den gjorde så föga verkan och sade: — Du börjar på att bliva gammal, min heders­ man! I strider liksom på en bal är man intresserad av allt, det är troligt, att barrikadens tystnad började oroa de belägrade och lät dem frukta något ovän­ tat, att de kände ett behov av att se klart genom denna massa av gatstenar och att veta, vad som tilldrog sig bakom denna orörliga mur, vilken mot­ tog kulorna utan att besvara dem...' 661303 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 75 —}}</noinclude>Coiirfeyrac frågade kanonen, varför den gjorde så föga verkan och sade: — Du börjar på att bliva gammal, min heders­ man! I strider liksom på en bal är man intresserad av allt, det är troligt, att barrikadens tystnad började oroa de belägrade och lät dem frukta något ovän­ tat, att de kände ett behov av att se klart genom denna massa av gatstenar och att veta, vad som tilldrog sig bakom denna orörliga mur, vilken mot­ tog kulorna utan att besvara dem. De belägrade märkte plötsligt att en pickelhuva glänste i solen på ett tak i närheten. En brandsoldat stod lutad mot en hög skorsten som en vaktpost. Hans blick trängde ned i barrikadens virrvarr. — Där ha vi en besvärlig spejare, sade Enjolras. Jean Valjean hade lämnat tillbaka karbinen till Enjolras, men hade ännu kvar sitt gevär. Utan att säga ett ord siktade han på brandsol­ daten och en sekund senare föll pickelhuvan, träf­ fad av en kula, skramlande ned på gatan. Den förskräckte soldaten skyndade sig att för­ svinna. En ny man intog hans plats; det var en officer. Jean Valjean hade laddat om sitt gevär, siktade<noinclude> <references/></noinclude> 5yytixjim55gi00cqbak7gdk33vofjj 104 227431 661304 2026-11-01T10:51:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på den nykomne och lät officerens kask göta sol­ datens pickelhuva sällskap. Officeren envisades icke utan drog sig hastigt tillbaka. Denna gång hade man förstått meddelandet. Ingen visade sig mera på taket. Man avstod från att utspeja barri­ kaden. — Varför dödade ni icke mannen? frågade Bossuet Jean Valjean. Jean Valjean svarade icke.' 661304 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 76 —}}</noinclude>på den nykomne och lät officerens kask göta sol­ datens pickelhuva sällskap. Officeren envisades icke utan drog sig hastigt tillbaka. Denna gång hade man förstått meddelandet. Ingen visade sig mera på taket. Man avstod från att utspeja barri­ kaden. — Varför dödade ni icke mannen? frågade Bossuet Jean Valjean. Jean Valjean svarade icke.<noinclude> <references/></noinclude> 9q8sfxpwra4y3biq9triayg7zg1icu3 104 227432 661305 2026-11-01T10:51:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blod för räkenskaperna och försvarade med spar­ tansk entusiasm sin egen affär, denna ofantligt förminskade upplaga av fosterlandet. Men i grund och botten fanns det, låtom oss upprepa det, endast det djupaste allvar bakom dessa tilldragelser. Det var olika delar av sam­ hället, som trädde in mot varandra på arenan i väntan på den dag, då jämvikt skulle råda. Ett annat tidens tecken var att anarkien hade trängt in i regeringsmakten. Man höll på ord­ n... 661305 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 78 —}}</noinclude>blod för räkenskaperna och försvarade med spar­ tansk entusiasm sin egen affär, denna ofantligt förminskade upplaga av fosterlandet. Men i grund och botten fanns det, låtom oss upprepa det, endast det djupaste allvar bakom dessa tilldragelser. Det var olika delar av sam­ hället, som trädde in mot varandra på arenan i väntan på den dag, då jämvikt skulle råda. Ett annat tidens tecken var att anarkien hade trängt in i regeringsmakten. Man höll på ord­ ning, men icke på en disciplinerad. Trumvirv­ larna ljödo helt oväntat på befallning av vilken överste som helst vid nationalgardet; vilken kap­ ten som helst kommenderade fyr av en nyck, och nationalgardet kämpade för egen räkning och på grund av okontrollerade infall. Under dessa kri­ tiska dagar rådfrågade man mindre sina leder än sin egen instinkt. Bland ordningsmakten fanns det verkliga condottierer, värjans sådana som Fannicot, pennans sådana som Henri Fondréde. Civilisationen företräddes olyckligtvis vid den­ na tid snarare av en samling privatintressen än av principer; den upphävde nödrop, och var ocli en sökte skydda sig själv, samtidigt som förste bäste utgav sig för att rädda samhället. Detta nit gick ofta till överdrift. Varje pluton<noinclude> <references/></noinclude> 6y8fwt5u28siifvs97v525b2r9hxrvn 104 227433 661306 2026-11-01T10:51:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av nationalgardet upphävde sig på eget bevåg till krigsrätt och dömde och avrättade på fem minu­ ter en upprorsman. Det var på detta sätt som Jean Prouvaire hade dött. Det var domaren Lynchs grymma lag, som intet parti har rätt att förebrå det andra för att nyttja, ty den tillämpas i republiken Amerika likaväl som av Europas monarkier. Denna lag förvrängdes genom miss­ tag. En upprorsdag förföljdes en ung skald vid namn Paul-Aimé Garnier på Royalp...' 661306 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 79 —}}</noinclude>av nationalgardet upphävde sig på eget bevåg till krigsrätt och dömde och avrättade på fem minu­ ter en upprorsman. Det var på detta sätt som Jean Prouvaire hade dött. Det var domaren Lynchs grymma lag, som intet parti har rätt att förebrå det andra för att nyttja, ty den tillämpas i republiken Amerika likaväl som av Europas monarkier. Denna lag förvrängdes genom miss­ tag. En upprorsdag förföljdes en ung skald vid namn Paul-Aimé Garnier på Royalplatsen och lyckades endast rädda sig genom att dyka in i droskstationen numro sex. Man ropade: — Här ha vi ännu en Saint-Simons anhängare! Man ville döda honom. Men denne man bar under armen hertigen av Saint-Simons memoarer. En nationalgardist hade uppfattat författarens namn och ropar: Död åt förrädaren! Den 6 juni 1832 beslöt sig ett kompani av nationalgardisterna under befäl av kapten Fannicot att för sitt eget höga nöjes skull avfolka Chanvreriegatan. Huru egendomlig denna händelse än är, så har den dock bevisats genom den undersökning, som verkställes med hänsyn till detta uppror år 1832. Kapten Fannicot var en djärv och hetsig borgare, en obehärskad kämpe för samhället av det slag, som vi ovan omtalat, och han kunde icke mot­<noinclude> <references/></noinclude> pxhyj3nwnsa6iwnx47wm0g4w6al51mr 104 227434 661307 2026-11-01T10:51:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stå lockelsen att skjuta, innan order getts ocliäran av att ensam intaga en barrikad med sitt kompani. Rasande över att först se den röda fanan och se­ dan den gamla rocken, som han trodde vara den svarta flaggan, vaja över barrikaden, klandrade han högröstat de högre militärerna, vilka ansågo att ögonblicket ännu icke var kommet att verk­ ställa den avgörande stormningen, i det de före­ drogo att enligt ett berömt uttryck "låta upproret koka i sin e...' 661307 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 80 —}}</noinclude>stå lockelsen att skjuta, innan order getts ocliäran av att ensam intaga en barrikad med sitt kompani. Rasande över att först se den röda fanan och se­ dan den gamla rocken, som han trodde vara den svarta flaggan, vaja över barrikaden, klandrade han högröstat de högre militärerna, vilka ansågo att ögonblicket ännu icke var kommet att verk­ ställa den avgörande stormningen, i det de före­ drogo att enligt ett berömt uttryck "låta upproret koka i sin egen sås". För sin del fann han, att barrikaden var mogen för en stormning och, efter­ som det, som är moget, bör falla, gjorde han ett försök. Han förde befälet över män, vilka voro lika be­ slutsamma som han själv, enligt vad ett ögonvittne berättar. Hans kompani, detsamma som hade skju­ tit skalden Jean Prouvaire, stod främst vid gatans hörn. I det ögonblick då man minst av allt vän­ tade det, slungade kaptenen sina män mot barri­ kaden. Denna rörelse, vilken mera leddes av det goda uppsåtet än av strategiens lagar, blev dyrbar. Innan trupperna hunnit över två tredjedelar av ga­ tan, mottogos de av en salva. Fyra av de djär­ vaste, vilka löpte i spetsen, slungades ned framför barrikaden och denna massa av djärva nationalgardister, vilken likväl icke ägde den militära dril-<noinclude> <references/></noinclude> dsauycl0jy93ulb493r1s0k6bt1hdus 104 227435 661308 2026-11-01T10:52:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'len, måste efter ett ögonblicks tvekan draga sig till­ baka med femton döda. Detta ögonblicks tvekan gav upprorsmännen tillfälle att ladda nå nytt och en andra, dödande salva träffade kompaniet, innan det hunnit fram till det skyddande hörnet. Ett ögonblick befann det sig i skottlinjen för de två kanonerna och träffades av deras kulor; dessa ar­ tillerister hade icke erhållit någon order att upp­ höra med eldgivningen. Den djärve och okloke Fannocit...' 661308 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 81 —}}</noinclude>len, måste efter ett ögonblicks tvekan draga sig till­ baka med femton döda. Detta ögonblicks tvekan gav upprorsmännen tillfälle att ladda nå nytt och en andra, dödande salva träffade kompaniet, innan det hunnit fram till det skyddande hörnet. Ett ögonblick befann det sig i skottlinjen för de två kanonerna och träffades av deras kulor; dessa ar­ tillerister hade icke erhållit någon order att upp­ höra med eldgivningen. Den djärve och okloke Fannocit var en av dem, som dödades av kanon­ skotten. Han dödades av en kanon, det vill säga av ordningens upprätthållare. Detta angrepp, som var mera våldsamt än all­ varligt, retade Enjolras. De idioterna! sade han. De sände sina egna män i döden och låta oss slösa bort vår ammunition. Enjolras talade som den verklige upprorsgeneral han var. Upproret och samhället kämpa icke med lika vapen. Upproret har få resurser, har en­ dast ett visst antal skott att avskjuta och ett visst antal kämpar att förlora. När ett patronkök är tömt eller en man dödad, så finnes det ingen er­ sättning. Samhället har hela armén bakom sig, räknar icke männen, och eftersom det har arsena­ len bakom sig, räknar det icke skotten. Samhället har lika många regementen, som barrikaden har<noinclude> <references/></noinclude> kce93pjqs66q4ldfhtglh22or2fs9eb 104 227436 661309 2026-11-01T10:52:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'män och lika många vapendepåer som barrikaden har patroner. Dessa strider utkämpas också av en mot hundra, och de sluta alltid med att barrika­ derna intagas, såvida icke en hastigt uppkommen revolution i upprorsmännens vågskål kastar sitt bart flammande svärd. Detta kan inträffa. Då reser sig allt, gatornas stenläggning börjar jäsa, barrikader växa upp överallt, hela Paris darrar, man känner i luften den 10 augusti eller den 29 juli, ett förskräckan...' 661309 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 82 —}}</noinclude>män och lika många vapendepåer som barrikaden har patroner. Dessa strider utkämpas också av en mot hundra, och de sluta alltid med att barrika­ derna intagas, såvida icke en hastigt uppkommen revolution i upprorsmännens vågskål kastar sitt bart flammande svärd. Detta kan inträffa. Då reser sig allt, gatornas stenläggning börjar jäsa, barrikader växa upp överallt, hela Paris darrar, man känner i luften den 10 augusti eller den 29 juli, ett förskräckande sken sprides över allting, våldets vidöppna gap visar sig och hären, detta lejon, ser framför sig stolt och lugnt framtiden, Frankrike.<noinclude> <references/></noinclude> 1g28dnl7lx2lzqbbx0vlui2iooc4as0 104 227437 661310 2026-11-01T10:52:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'axeln, sköt av skottet, dödade skvadronchefen och vände sig om, sägande: Där blevo vi av med en, som icke längre kan göra oss någon skada. Han blev nedhuggen. På Saint-Denisgatan sköt en kvinna på municipalgardet, under det hon stod bakom en jalusi. Man såg jalusiens spjälor darra vid varje skott. Ett fjorton års barn, som hade fickorna fulla med patroner, arresterades på Cossenneriegatan. Flera vakter blevo anhållna. Vid intågandet på Bertin-Poiréega... 661310 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 84 —}}</noinclude>axeln, sköt av skottet, dödade skvadronchefen och vände sig om, sägande: Där blevo vi av med en, som icke längre kan göra oss någon skada. Han blev nedhuggen. På Saint-Denisgatan sköt en kvinna på municipalgardet, under det hon stod bakom en jalusi. Man såg jalusiens spjälor darra vid varje skott. Ett fjorton års barn, som hade fickorna fulla med patroner, arresterades på Cossenneriegatan. Flera vakter blevo anhållna. Vid intågandet på Bertin-Poiréegatan mottogs ett kyrrassiärregemente, i vars främsta led general Cavignac de Baragne marscherade, av en häftig och oväntad gevärseld. Från taken på Planche-Mibraygatan nedkastades gamla porslinsskärvor och husgerådssaker på truppen; ett dåligt tecken. När man berättade detta för marskalk Soult, Napoleons gamle löjtnant, blev han tankfull. Han drog sig till minnes Suchetes i Saragossa: — Vi äro för­ lorade, när käringarna tömma sina pottor över våra huvuden. Dessa allmänna symptom, vilka förmärktes i samma ögonblick, som man trodde upploppet in­ skränkt på ett håll, dessa vredesvågor, vilka togo överhanden, dessa eldgnistor, vilka flögo härs och tvärs över de brännbara massor, man kallade Pa­ ris förstäder, alla dessa tecken oroade befälhavar-<noinclude> <references/></noinclude> tq97nc3qk1qsamd3kqwjgvr6ylygh5q 104 227438 661311 2026-11-01T10:52:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tia. Mari skyndade sig att släcka dessa tillbud tili eldsvådor. Man sparade angreppet på barrika­ derna Maubuée, Chanvrerie och Saint Merry, för att senare anfalla dem och få ett slut på det hela. Kolonner ryckte in på de jäsande gatorna, rensan­ de de stora och undersökande de små, till höger och vänster, än försiktigt och långsamt, än med jättesteg. Trupperna slogo in portarna till de hus, varifrån man skjutit; samtidigt skingrade ka­ valleritrupp...' 661311 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 85 —}}</noinclude>tia. Mari skyndade sig att släcka dessa tillbud tili eldsvådor. Man sparade angreppet på barrika­ derna Maubuée, Chanvrerie och Saint Merry, för att senare anfalla dem och få ett slut på det hela. Kolonner ryckte in på de jäsande gatorna, rensan­ de de stora och undersökande de små, till höger och vänster, än försiktigt och långsamt, än med jättesteg. Trupperna slogo in portarna till de hus, varifrån man skjutit; samtidigt skingrade ka­ valleritrupper de på boulevarderna befintliga grup­ perna. Dessa försök att hämma elden, skedde ej utan bråk och tumultlika buller, vilket är säreget för alla sammandrabbningar mellan armén och folket. Det var detta buller, Enjolras uppfattat under pausen mellan kanonaderna och gevärssal­ vorna. För övrigt hade han i slutet av gatan upp­ täckt bårar med sårade, vilket föranlett honom att säga till Courfeyrac: — De där sårade komma icke från oss. Hoppet försvann snart; ljusskimret förmörkades hastigt. På kortare tid än en halvtimma hade vad som var i luften bortdunstat; det hade varit som en blixt utan dunder och upprorsmännen kände åter, som om ett blytäcke lagt sig över dem. Den allmänna rörelse, som man tyckte sig hava förmärkt, hade kvävts, och krigsministerns uppVictor Hugo XI 9<noinclude> <references/></noinclude> 2xegi9qvfheey1u9maq5hin024n1wqy 104 227439 661312 2026-11-01T10:52:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märksamhet och generalernas krigskonst kunde nu koncentreras på tre eller fyra barrikader, vilka än­ nu höllo stånd. Solen visade sig nu vid horisonten. En av upprorsmännen yttrade till Enjolras: — Vi äro hungriga; är det verkligen möjligt att vi skola dö på detta sätt utan att äta? Enjolras, alltjämt lutad mot sin skottglugg, gjorde, utan att lyfta blicken från gatan, ett bifal­ lande tecken med huvudet.' 661312 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 86 —}}</noinclude>märksamhet och generalernas krigskonst kunde nu koncentreras på tre eller fyra barrikader, vilka än­ nu höllo stånd. Solen visade sig nu vid horisonten. En av upprorsmännen yttrade till Enjolras: — Vi äro hungriga; är det verkligen möjligt att vi skola dö på detta sätt utan att äta? Enjolras, alltjämt lutad mot sin skottglugg, gjorde, utan att lyfta blicken från gatan, ett bifal­ lande tecken med huvudet.<noinclude> <references/></noinclude> bb6k0i1agmlrwii5hq65pefsybp2boh 104 227440 661313 2026-11-01T10:52:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mindre älskarinnor, vilka göra oss galna, det vill säga göra oss modiga. När man är förälskad som en tiger, måste man slåss som ett lejon. Det är ett sätt, på vilket vi hämnas de spratt, våra gri­ setter spela oss. Roland låter:döda sig för att reta Angélique. Allt vårt hjältemod härleder sig från våra kvinnor. En man utan kvinna är som en pistol utan avtryckare. Nåväl, Enjolras har ingen kvinna. Han är icke förälskad och dock är han oför...' 661313 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 88 —}}</noinclude>mindre älskarinnor, vilka göra oss galna, det vill säga göra oss modiga. När man är förälskad som en tiger, måste man slåss som ett lejon. Det är ett sätt, på vilket vi hämnas de spratt, våra gri­ setter spela oss. Roland låter:döda sig för att reta Angélique. Allt vårt hjältemod härleder sig från våra kvinnor. En man utan kvinna är som en pistol utan avtryckare. Nåväl, Enjolras har ingen kvinna. Han är icke förälskad och dock är han oförskräckt. Det är oförklarligt, att man på en gång kan vara kall som is och djärv som eld. Enjolras tycktes icke lyssna till dessa ord, men om någon stått mycket tätt intill honom, skulle denne någon ha hört honom halvhögt mumla: — Patria. Bossuet skrattade ännu, när Courfeyrac utro­ pade: — En nykomling! Och anläggande en anmälande dörrvakts stäm­ ma tillade han:— Herr Åttapunding! Någonting nytt hade verkligen visat sig på sce nen: Det var en kanon nummer två. Artilleristerna avbröstade denna hastigt ocli placerade den intill den förra. Detta var början till upplösningen. Några minuter därefter sköto de båda bredvid<noinclude> <references/></noinclude> e1ig95v858b1tcfms2dmx68i9011n05 104 227441 661314 2026-11-01T10:53:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varandra stående kanonerna mot barrikaden. Lin­ jeregementenas och nationalgardisternas gevärs­ salvor understödde artilleriet. På något avstånd hördes ännu en kanonsalva. På samma gång som två kanoner oavbrutet arbe­ tade på att förgöra barrikaden på Chanvreriegatan, besköts barrikaden Saint-Merry av tvenne an­ dra kanoner, vilka voro riktade, den ena åt SaintDenisgatan, den andra åt Aubry-le-Bouchergatan. De fyra kanonerna gåvo ett fruktansvärt...' 661314 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 89 —}}</noinclude>varandra stående kanonerna mot barrikaden. Lin­ jeregementenas och nationalgardisternas gevärs­ salvor understödde artilleriet. På något avstånd hördes ännu en kanonsalva. På samma gång som två kanoner oavbrutet arbe­ tade på att förgöra barrikaden på Chanvreriegatan, besköts barrikaden Saint-Merry av tvenne an­ dra kanoner, vilka voro riktade, den ena åt SaintDenisgatan, den andra åt Aubry-le-Bouchergatan. De fyra kanonerna gåvo ett fruktansvärt eko. De hemska krigshundarna besvarade varandras skall. De två kanonerna, vilka i detta ögonblick rik­ tades mot barrikaden på Chanvreriegatan, sköto, den ena med kartescher, den andra med kulor. Den, vilken sköt med kulor, var riktad högt; man beräknade, att kulan skulle träffa den yttre kanten av barrikadens övre del, sönderskjuta den och slunga de krossade stenarna på upprorsmännen. Avsikten med detta förfaringssätt var att driva de stridande från barrikadens topp och tvinga dem att draga sig tillbaka i det inre, det vill säga, det förkunnade anfallet. När de stridande en gång väl voro bortjagade från barrikadens topp av kulorna och ur värdshusfönstren av kartescherna, kunde de angripande vå-<noinclude> <references/></noinclude> e8180umdqnkrurjgdly9dit0cikwavx 104 227442 661315 2026-11-01T10:53:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga sig in på gatan utan att bliva beskjutna; kanske skulle de till ocli nied osedda kunna storma bar­ rikaden liksom föregående afton och, vem vet, kanske intaga den genom överrumpling. — Man måste absolut förhindra dessa obehag­ liga pjesers åverkan, sade Enjolras ocli kommen­ derade: — Skjut på artilleristerna! Alla voro redo. Barrikaden, vilken nu så länge förhållit sig tyst och stilla, började ivrigt skjuta; sju eller åtta gevärssalvor följde...' 661315 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 90 —}}</noinclude>ga sig in på gatan utan att bliva beskjutna; kanske skulle de till ocli nied osedda kunna storma bar­ rikaden liksom föregående afton och, vem vet, kanske intaga den genom överrumpling. — Man måste absolut förhindra dessa obehag­ liga pjesers åverkan, sade Enjolras ocli kommen­ derade: — Skjut på artilleristerna! Alla voro redo. Barrikaden, vilken nu så länge förhållit sig tyst och stilla, började ivrigt skjuta; sju eller åtta gevärssalvor följde på varandra med ett raseri, vilket var blandat med en viss glädje. Gatan fylldes av en förblindande rök ocli efter några minuters förlopp kunde man genom lågorna och rökmolnen otydligt skönja två tredjedelar av artilleristerna liggande under kanonvagnarnas hjul. De, vilka ännu stodo kvar, fortsatte, allvar­ liga och lugna, att ladda kanonerna; elden hade dock avtagit något. — Det där går bra, sade Bossuet till Enjolras. Framgång! Enjolras skakade på huvudet och svarade: — Ännu en kvarts timmas sådan framgång, och det finnes icke tio patroner kvar i hela barri­ kaden. Det tycktes, som om Gavroche hade hört des­ sa ord.<noinclude> <references/></noinclude> a0g7gtj6coa2iys50qu8cd4a0990px5 104 227443 661316 2026-11-01T10:53:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett tjugotal döda lågo här oclidär utsträcl<ta i sin fulla längd på gatans stenläggning. Där fick Gavroche några tjugotal patronkök. Ett ut­ märkt förråd patroner för barrikaden. Gatan insveptes i röl< liksom i dimma. Den, som sett ett moln sänka sig i ett bergpass mellan tvenne lodräta branter, kan föreställa sig denna rök hopträngd ocli liksom ännu tätare på grund av de båda höga, mörka husraderna. Den lyfte sig sakta, men den förnyades ou...' 661316 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 92 —}}</noinclude>Ett tjugotal döda lågo här oclidär utsträcl<ta i sin fulla längd på gatans stenläggning. Där fick Gavroche några tjugotal patronkök. Ett ut­ märkt förråd patroner för barrikaden. Gatan insveptes i röl< liksom i dimma. Den, som sett ett moln sänka sig i ett bergpass mellan tvenne lodräta branter, kan föreställa sig denna rök hopträngd ocli liksom ännu tätare på grund av de båda höga, mörka husraderna. Den lyfte sig sakta, men den förnyades oupphörligt; på så sätt uppstod en då ocli då tilltagande skymning, vilken till och med kom den ljusa dagen att blekna. De stridande kunde knappast urskilja varandra från den ena sidan av gatan till den andra, ehuru avståndet var ringa. Denna skymning, troligen önskad och beräknad av de anförare, vilka ledde barrikadens stormning, var till stor nytta för Gavroche. Taclc vare detta rökmoln och taclc vare sin lilla späda kropp, lyckades han smyga sig ganska långt fram på gatan utan att märkas. Utan någon nämnvärd rislc lyckades han tömma sju eller åtta patronkök. Han kröp på magen, han sprang på alla fyra, han höll sin korg fast mellan tänderna, han smög, gled, ålade och kryssade från det ena liket till det<noinclude> <references/></noinclude> jxp8wgrbtcl0og9tnch0k5kyweifx99 104 227444 661317 2026-11-01T10:53:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra och tömde patronköken ungefär som en apa öppnar en nöt. Från barrikaden, i vars närhet han befann sig, vågade man icke ropa honom tillbaka, av fruktan att fästa uppmärksamheten vid honom.' Hos liket efter en korpral fann han ett kruthorn. — Det kan vara bra att ha, när man behöver släcka törsten, sade han, och stoppade det i sin ficka. Genom att ideligen gå framåt närmade han sig den plats, där gevärseldens dimma blev genom­ skinlig. Han kom...' 661317 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 93 —}}</noinclude>andra och tömde patronköken ungefär som en apa öppnar en nöt. Från barrikaden, i vars närhet han befann sig, vågade man icke ropa honom tillbaka, av fruktan att fästa uppmärksamheten vid honom.' Hos liket efter en korpral fann han ett kruthorn. — Det kan vara bra att ha, när man behöver släcka törsten, sade han, och stoppade det i sin ficka. Genom att ideligen gå framåt närmade han sig den plats, där gevärseldens dimma blev genom­ skinlig. Han kom den så nära, att linjeregementets sol­ dater, uppställda i ordning och skyddade av sina av stenhögar byggda bröstvärn, gåvo akt på nå­ gonting, som rörde sig i röken. I det ögonblick Gavroche befriade en sergeant från hans patroner, träffades liket av en kula. — Å tusan! sade Gavroche. Jag tror man för­ söker skjuta mina lik. En andra kula framkallade gnistor ur stenarna bredvid honom. En tredje slog omkull hans korg. Gavroche såg sig omkring och märkte att detta skott lossades alldeles i närheten. Han reste sig upp i sin fulla längd och stående med håret fladdrande för vinden, händerna i si­<noinclude> <references/></noinclude> hv8usdr6u5iyl07kxwaqg40d4dzt5s0 104 227445 661318 2026-11-01T10:53:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dorna och blicken fäst på nationalgardisterna som sköto, sjöng han: Ful man är i Naterre: Det är ditt fel, Voltaire, Oclidum i Palaiseau, Det är ditt fel, Rousseau. Därefter tog han upp sin korg, lade tillbaka dit utan att förlora en enda, patronerna som fallit ut därifrån, ocliunder det han gick allt närmare ge­ värselden, började han plundra ett annat patron­ kök. Då kom en fjärde kula, vilken icke heller träffade honom. Gavroche sjöng: Jag skrive...' 661318 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 94 —}}</noinclude>dorna och blicken fäst på nationalgardisterna som sköto, sjöng han: Ful man är i Naterre: Det är ditt fel, Voltaire, Oclidum i Palaiseau, Det är ditt fel, Rousseau. Därefter tog han upp sin korg, lade tillbaka dit utan att förlora en enda, patronerna som fallit ut därifrån, ocliunder det han gick allt närmare ge­ värselden, började han plundra ett annat patron­ kök. Då kom en fjärde kula, vilken icke heller träffade honom. Gavroche sjöng: Jag skriver icke väl, Voltaire, det är ditt fel, jag kan blott drillar slå. Det är ditt fel, Rousseau. En femte kula avlockade honom endast en tredje kuplett: jag är en munter själ. Voltaire, det är ditt fel. Har överflöd på brist. Ditt fel, Rousseau, förvisst. Detta fortsatte på så sätt en stund. Skådespelet var på en gång fruktansvärt ocli ståtligt. Gavroche, omsvärmad av kulor, hånade gevärselden. Han såg ut att ha mycket roligt. Det<noinclude> <references/></noinclude> 4zhdotjme297jpqjp35w82xqhnna9fx 104 227446 661319 2026-11-01T10:54:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var sparven, angripande jägaren. Han besvarade varje salva med en kuplett. Man siktade på ho­ nom utan uppehåll, men man träffade aldrig. Nationalgardisterna och soldaterna skrattade under det de laddade. Han böjde sig ned, reste sig åter upp, smög sig undan i en poitgång, hoppade åter fram, försvann för att åter visa sig, sprang bort, kom tillbaka, räckte lång näsa åt soldaterna, ocli under allt detta plundrade han och tömde patron­ köken oclifyllde...' 661319 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 95 —}}</noinclude>var sparven, angripande jägaren. Han besvarade varje salva med en kuplett. Man siktade på ho­ nom utan uppehåll, men man träffade aldrig. Nationalgardisterna och soldaterna skrattade under det de laddade. Han böjde sig ned, reste sig åter upp, smög sig undan i en poitgång, hoppade åter fram, försvann för att åter visa sig, sprang bort, kom tillbaka, räckte lång näsa åt soldaterna, ocli under allt detta plundrade han och tömde patron­ köken oclifyllde sin korg. Upprorsmännen, fulla av ängslan, följde honom med blickarna. Barri­ kaden darrade; själv sjöng han. Det var icke ett barn, det var icke en man; det var en gamäng, förvandlad till en ande. Man kunde kalla honom stridens osårbare dvärg. Kulorna veno runt ho­ nom, men han var snabbare än de. Han lekte, man vet ej vilken fruktansvärd lek, med döden; varje gång benranglets hemska ansikte närmade sig, gjorde gamängen en grimas däråt. En kula, bättre riktad eller mera förrädisk än de övriga, träffade till slut det likt ett irrbloss kringilande barnet. Man såg Gavroche vackla och därefter falla ned. Hela barrikaden utstötte ett skri; men det fanns någonting av Anteus i denne Pygme; för gatpojken är vidrörandet av stenläggningen detsamma som vidrörandet av jor-<noinclude> <references/></noinclude> 4ahpzhuv8b3o1djwgj2h01wmm831o3t 104 227447 661320 2026-11-01T10:54:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den var för jätten. Gavroche hade fallit för att åter resa sig. Han satte sig upp, en lång blodstråle visade sig på hans ansikte, han lyfte sina båda armar mot höjden, betraktade den sida, var­ ifrån skottet kommit, och började åter sjunga: Jag föll — det Icännes än! Ditt fel — Voltaire, min vän. Slog näsan i också, Ditt fel, min vän Rous... Han hann icke till slut. En andra kula av samma skytt avbröt honom. Denna gång föll han med ansiktet mo...' 661320 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 96 —}}</noinclude>den var för jätten. Gavroche hade fallit för att åter resa sig. Han satte sig upp, en lång blodstråle visade sig på hans ansikte, han lyfte sina båda armar mot höjden, betraktade den sida, var­ ifrån skottet kommit, och började åter sjunga: Jag föll — det Icännes än! Ditt fel — Voltaire, min vän. Slog näsan i också, Ditt fel, min vän Rous... Han hann icke till slut. En andra kula av samma skytt avbröt honom. Denna gång föll han med ansiktet mot stenläggningen ocli rörde sig icke mer. Denna lilla, stora själ hade flytt sin kos.<noinclude> <references/></noinclude> 3mrvc1fmgakw5g177dtssqhttp25pkl 104 227448 661321 2026-11-01T10:54:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den eller på något närgränsande torg, vid vilket man kunde läsa orden: invenerunt parvulum pannis involutum. Kanske hade de föregående afton undgått trädgårdsuppsyningsmannens uppmärk­ samhet, när han skulle stänga, ocli tillbringat nat­ ten i något av de rum, där man läser tidningar? Faktum är, att de irrade omkring där, och att de syntes fria. Att vara kringirrande oclidock fri, är att vara förlorad. De stackars små voro i verkligheten också fö...' 661321 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 98 —}}</noinclude>den eller på något närgränsande torg, vid vilket man kunde läsa orden: invenerunt parvulum pannis involutum. Kanske hade de föregående afton undgått trädgårdsuppsyningsmannens uppmärk­ samhet, när han skulle stänga, ocli tillbringat nat­ ten i något av de rum, där man läser tidningar? Faktum är, att de irrade omkring där, och att de syntes fria. Att vara kringirrande oclidock fri, är att vara förlorad. De stackars små voro i verkligheten också förlorade. Dessa båda barn voro desamma, som Gavroche tyckt synd om ocli tagit sig an, och vilka läsaren säkerligen påmin­ ner sig. Barnen, i verkligheten tillhörande ma­ karna Thénardier, boende hos Magnon ocli in­ skrivna såsom tillhörande herr Gillenormand, dre­ vo nu omkring liksom ett par från sina kvistar lös­ ryckta blad, som föres fram av vinden. Deras kläder, vilka under Magnons tid varit rena ocli snygga, hängde nu i trasor. Dessa varelser kunde hädanefter hänskjutas till den avdelning, som i statistiken kallas "övergivna barn", en klass, soni polisen än tager i förvar, än borttappar ocli än återfinner på Paris' gator. All den uppståndelse, som råder på en dylik dag, är nödvändig för att dessa små olyckliga stackare skulle kunna vara i trädgården. Oni upp-<noinclude> <references/></noinclude> 46l69qo8yueru6dev6ospe5v85087ga 104 227449 661322 2026-11-01T10:54:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'syningsmänhen hade varseblivit de §må trashan­ karna, hade de genast jagat dem därifrån. Små fattiga stackare äga icke tillträde till de offentliga trädgårdarna; dock borde man tänka på att de, såsom varande barn, skulle äga rätt till blommor. Nu voro de emellertid där, tack vare de stäng­ da grindarna. Deras därvaro var en överträdelse. De hade smugit sig in i trädgården, och de hade stannat kvar. De stängda grindarna giva icke uppsyningsmänne...' 661322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 99 —}}</noinclude>syningsmänhen hade varseblivit de §må trashan­ karna, hade de genast jagat dem därifrån. Små fattiga stackare äga icke tillträde till de offentliga trädgårdarna; dock borde man tänka på att de, såsom varande barn, skulle äga rätt till blommor. Nu voro de emellertid där, tack vare de stäng­ da grindarna. Deras därvaro var en överträdelse. De hade smugit sig in i trädgården, och de hade stannat kvar. De stängda grindarna giva icke uppsyningsmännen rättighet att lämna sina poster; deras plikt är att alltjämt iakttaga vaksamhet, men de slappa av ocli vila sig; även uppsyningsmän­ nen tyckas gripna av den allmänt rådande ängslan oclioron, och de sysselsatte sig hellre med de ting, vilka skedde utanför trädgården än inuti den; de hade icke kastat en blick i trädgården efter stängningstiden; därför hade de icke heller sett de båda förbrytarna. Det hade regnat föregående afton ocli till och med en smula på morgonen. Men i juni månad fäster man sig icke vid störtskurar. En timma efter ett åskväder märker man knappt, att den ljusa, vackra dagen gråtit. Om somma­ ren torkar jorden lika hastigt som ett barns kind. Vid denna årstid är middagssolen, om man får så säga, stickande, den känns överallt. Den liksom suger till sig hela jorden. Man skulle kunna säga,<noinclude> <references/></noinclude> kgwuwxpbjpi182q2odru288cv1uiu46 104 227450 661323 2026-11-01T10:54:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att solen år törstig. En skur är ett glas vatten, ett regn är strax utdrucket. Om morgonen kan allt vara genomvått, på eftermiddagen dammar det. Ingenting är mera underbart än grönskan, avdammad av regnet oclitorkad av solstrålarna. Det är en Ijummig svalka. Trädgårdarna och ängarna förvandlas, då de ha vatten i sina rötter och sol i sina blommor till rökelsekar, och de ut­ sprida alla sina vällukter på en gång. Allt skrat­ tar, sjunger och ser inb...' 661323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 100 —}}</noinclude>att solen år törstig. En skur är ett glas vatten, ett regn är strax utdrucket. Om morgonen kan allt vara genomvått, på eftermiddagen dammar det. Ingenting är mera underbart än grönskan, avdammad av regnet oclitorkad av solstrålarna. Det är en Ijummig svalka. Trädgårdarna och ängarna förvandlas, då de ha vatten i sina rötter och sol i sina blommor till rökelsekar, och de ut­ sprida alla sina vällukter på en gång. Allt skrat­ tar, sjunger och ser inbjudande ut. Man känner sig ljuvt berusad, våren är ett provisoriskt paradis; solen gör människan tålmodig. Det finnes varelser, vilka icke begära mera; va­ relser, vilka, när de se den blå himlen, säga: Det är nog! Drömmare, försjunkna i det underbara, och vilka i sin dyrkan för naturen äro likgiltiga för både gott ocli ont; betraktare av naturen, vilka helt och hållet förgäta människan, vilka icke för­ stå, att man kan sysselsätta sig med den enes hunger, den andres törst, den fattiges nakenhet om vintern, en liten sjuklings krokiga ryggrad, halmbädden, vindskyffet, fängelsehålan ocli de unga, darrande flickornas trasor, när man kan drömma under träden; lugna och dock fruktans­ värda själar, obevekligt liknöjda. Sällsamma sak, oändligheten tillfredsställer den.<noinclude> <references/></noinclude> rx2ucg7wyv2ha00xmg5ki43hj0r7f1i 104 227451 661324 2026-11-01T10:55:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Detta människans stora behov, det verkliga, det som man kommer åt, är för dem okänt. Det som tillåter framåtskridandet, det storslagna arbetet, på detta tänka de icke. Det oändliga, som upp­ står genom föreningen av det mänskliga och det gudomliga, undgår deras uppfattningsförmåga. Om blott de själva befinna sig ansikte mot ansikte med oändligheten, småle de. De känna sig aldrig uppfyllda av glädje, de äro alltid hänryckta. De fördjupa sig i det...' 661324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 101 —}}</noinclude>Detta människans stora behov, det verkliga, det som man kommer åt, är för dem okänt. Det som tillåter framåtskridandet, det storslagna arbetet, på detta tänka de icke. Det oändliga, som upp­ står genom föreningen av det mänskliga och det gudomliga, undgår deras uppfattningsförmåga. Om blott de själva befinna sig ansikte mot ansikte med oändligheten, småle de. De känna sig aldrig uppfyllda av glädje, de äro alltid hänryckta. De fördjupa sig i det outgrundliga; så där ter sig de­ ras liv. Mänsklighetens historia är för dem ingen­ ting annat än en skiss, helheten finns icke däri; den kommer aldrig till synes; varför sysselsätta sig med denna detalj, som kallas människan? Män­ niskan lider, det är möjligt; men betrakta då stjärnbilden Aldebaran, som höjer sig på himlaval­ vet! Modern har icke mera någon mjölk, den nyfödde dör, det bryr jag mig icke om; men be­ trakta då denna underbara ljusröda båge, som bil­ das av en barkbit, sedd genom mikroskopet. Vad äro väl de vackraste spetsar jämförda härmed? Dessa tänkare glömma att älska, djurkretsen har på dem en sådan verkan, att den hindrar dem att se barnet som gråter. Gud bortskymmer själen för dem. Det är en familj av på samma gång stora som små andar. Horatius var en av dem, Victor Hugo Xl 10<noinclude> <references/></noinclude> ak35zo9tkfdg65ckov1xhqgg1skenmm 104 227452 661325 2026-11-01T10:55:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Goethe en annan; kanske också La Fontaine; stora egoister, lugna åskådare av smärtan, vilka icke sc Nero, oin det är vackert väder, för vilka solen döljer bålet, vilka skulle kunna åse en giljotinering och däri söka finna en ljuseffekt, som varken höra jämmerropen, suckarna, rosslingarna eller stormklockan, för vilka allt är gott och väl, emedan det finnes en maj månad, vilka förklara sig nöjda, så länge purpurfärgade och guldkantade moln svä­ va...' 661325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 102 —}}</noinclude>Goethe en annan; kanske också La Fontaine; stora egoister, lugna åskådare av smärtan, vilka icke sc Nero, oin det är vackert väder, för vilka solen döljer bålet, vilka skulle kunna åse en giljotinering och däri söka finna en ljuseffekt, som varken höra jämmerropen, suckarna, rosslingarna eller stormklockan, för vilka allt är gott och väl, emedan det finnes en maj månad, vilka förklara sig nöjda, så länge purpurfärgade och guldkantade moln svä­ va över deras huvuden, och vilka fast beslutat sig för att känna sig lyckliga, så länge det finnes stjärnor, som stråla ocli fåglar, som sjunga. De äro strålande men ljusskygga. De veta icke, att de äro beklagansvärda. Men säkerligen äro de det. Den som icke gråter, ser icke. Man må­ ste beundra och beklaga dem, liksom man skulle beklaga och beundra en varelse, som på samma gång tillhör natten och dagen och en varelse, som icke hade ögon under ögonbrynen, men i stället hade en stjärna mitt i pannan. Dessa tänkares likgiltighet är, enligt somligas mening, en storslagen filosofi. Må så vara; men i denna överlägsenhet finnes det något av ofär­ dighet. Man kan vara odödlig och halt; Vulcanus bevisar detta. Man kan vara mer än människa ocli<noinclude> <references/></noinclude> 7n380npm1s621stesxeugzy7gmpolgz 104 227453 661326 2026-11-01T10:55:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mindre än människa. Det omätligt ofullkomliga finnes i naturen. Vem vet, om icke solen är blind? Men i så fall, vem skall man förlita sig på? Solem quis dicere falsum audeat? I så fall skulle även snillena, övermänniskorna, stjärnornas män kunna bedraga sig. Det som befinner sig på top­ pen, i zenit, det som sänder sitt ljus över jorden, det skulle då icke kunna se eller se dåligt? Skulle icke detta kunna väcka förtvivlan? Nej! Men vad finns då öve...' 661326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 103 —}}</noinclude>mindre än människa. Det omätligt ofullkomliga finnes i naturen. Vem vet, om icke solen är blind? Men i så fall, vem skall man förlita sig på? Solem quis dicere falsum audeat? I så fall skulle även snillena, övermänniskorna, stjärnornas män kunna bedraga sig. Det som befinner sig på top­ pen, i zenit, det som sänder sitt ljus över jorden, det skulle då icke kunna se eller se dåligt? Skulle icke detta kunna väcka förtvivlan? Nej! Men vad finns då över solen? Gud. Den 6 juni 1832 klockan elva på förmiddagen var den övergivna Luxembourgträdgården förtju­ sande. Dungarna och terrasserna utbytte i sol­ skenet balsamiska dofter. De av solen belysta grenarna tycktes söka varandra och bland sycomorerna hördes ljuden av sädesärlorna, de trium­ ferande sparvarna ocli hackspettarna, som klättra­ de längs kastanjerna och hackade med sin spetsiga näbb, rabatterna erkände liljans suveränitet. Den förnämsta av alla dofter är den, som utgår från vitheten, man inandades nejlikornas skarpa doft, Maris av Medicis gamla kråkor sutto förälskade i trädtopparna. Solen förgyllde tulpanerna vilka icke äro något annat än flammor, förvandlade till blommor. Runt tulpanstänglarna virvlade bin, gnistor av dessa lågande blommor. Allt var hän­<noinclude> <references/></noinclude> byn7c3sbfrhk4bhbr16huecuhwqbrx7 104 227454 661327 2026-11-01T10:55:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förande och glatt, till och med det hotande regnet, varav förgätmigejerna och kaprifolierna skulle draga nytta och som icke hade något oroande i sig. Svalorna hotade på sitt förtjusande sätt ge.nom att flyga lågt. Allt andades lycka, och från hela naturen utströmmade oskuld, hjälpsamhet, smekningar, ljuva som morgonrodnaden. Himlens tankar voro milda som en barnhand, vilken man kysser. De nakna, vita statyerna under träden voro iförda skuggdräkter fy... 661327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 104 —}}</noinclude>förande och glatt, till och med det hotande regnet, varav förgätmigejerna och kaprifolierna skulle draga nytta och som icke hade något oroande i sig. Svalorna hotade på sitt förtjusande sätt ge.nom att flyga lågt. Allt andades lycka, och från hela naturen utströmmade oskuld, hjälpsamhet, smekningar, ljuva som morgonrodnaden. Himlens tankar voro milda som en barnhand, vilken man kysser. De nakna, vita statyerna under träden voro iförda skuggdräkter fyllda av ljuspunkter. Dessa gudinnor sågo tack vare solen ut som om de varit klädda i trasor och strålar hängde som sönderrivna kläder runt kring dem. Vid den stora bassängen var marken redan så uttorkad, att den nästan var förbränd, det blåste tillräckligt för att dammoln skulle uppkomma här och där. Några gula blad, minnen från den tysta hösten, jagade varandra glatt. Det överflödande ljuset ägde något lugnande i sig. Liv, värme, dofter, allt fanns i övermått och man förnam i skapelsen den ofantliga källan till den. I alla dessa vindfläktar, vilka syntes som fyllda av kärlek, i det ständigt växlande virrvarret av ljus ocliskugga, i denna underbart slösande rikedom på sol, på detta flytande guld, förnam<noinclude> <references/></noinclude> 6uhx96y7b0lb906jyr5bq4pzcs201k2 104 227455 661328 2026-11-01T10:55:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man oändligheten och bakom denna glans, vilken liknade en ridå av flammor, skymtade man Gud. Tack vare sanden fanns det icke en smutsfläck, och tack vare regnet fanns det intet damm. Bu­ ketterna hade nyss utfört sin tvagning, allt var sammet och siden, nyfernissat och förgyllt och oklanderligt. Den lyckliga naturens stora tystnad, sammansatt av tusen toner, fåglarnas kutter, bi­ svärmarnas surr och vindens fläktar. Årstidens hela harmoni smälte samma... 661328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 105 —}}</noinclude>man oändligheten och bakom denna glans, vilken liknade en ridå av flammor, skymtade man Gud. Tack vare sanden fanns det icke en smutsfläck, och tack vare regnet fanns det intet damm. Bu­ ketterna hade nyss utfört sin tvagning, allt var sammet och siden, nyfernissat och förgyllt och oklanderligt. Den lyckliga naturens stora tystnad, sammansatt av tusen toner, fåglarnas kutter, bi­ svärmarnas surr och vindens fläktar. Årstidens hela harmoni smälte samman till en hänförande enhet; vårens växlingar hade ägt rum, syrenerna slutade, jasminerna började, några blommor voro försenade, några insekter för tidiga, de första röda junifjärilarna syntes tillsammans med de sista vita majfjärilarna. Terrasserna visade sig i en ny dräkt. Vinden kom kastanjernas jättelika och ståtliga lövskrud att dallra. Det var praktfullt. En veteran i en angränsande kasern såg ut genom gallergrinden och sade: — Nu har våren klätt sig i paraduni­ form. Hela naturen satt vid frukostbordet; den stora blå duken hade bretts ut över himmelen ocli den stora gröna över jorden under det att solen upp­ lyste det hela å giorno. Gud själv bjöd alla på en gemensam måltid, var och en fick något, ringdu­ van fann hampfröet, bofinken hirskornet, steglitsen<noinclude> <references/></noinclude> 3dk7cf8zjuweh9a9wh5qcgus4ikyiwz 104 227456 661329 2026-11-01T10:55:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'våtarven, rödhakesångaren maskar, biet blommor, flugan infusoricr, grönliämplingen flugor. Visser­ ligen ät man upp varandra, vilket är det mystiska med att det goda blandas med det onda, men ingen gick hungrig. De två övergivna barnen hade nått fram till den stora bassängen, och bländad av allt detta ljus, sökte de dölja sig, följande den fattiges och sva­ ges instinkt inför prakten ; barnen gömde sig bak­ om svandammen. Då och då, när vinden lå...' 661329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 106 —}}</noinclude>våtarven, rödhakesångaren maskar, biet blommor, flugan infusoricr, grönliämplingen flugor. Visser­ ligen ät man upp varandra, vilket är det mystiska med att det goda blandas med det onda, men ingen gick hungrig. De två övergivna barnen hade nått fram till den stora bassängen, och bländad av allt detta ljus, sökte de dölja sig, följande den fattiges och sva­ ges instinkt inför prakten ; barnen gömde sig bak­ om svandammen. Då och då, när vinden låg på, hördes otydliga rop, buller och smattranden, tecken på gevärsel­ den och kanonskotten. Man såg rökmoln över hallarna. En klocka, vilken tycktes kalla, ljöd alltjämt i fjärran. Barnen tycktes icke lägga märke till dessa ljud. Det minsta av dem upprepade halvhögt: — Jag är hungrig. Nästan på samma gång som barnen närmade sig ett annat par den stora bassängen, det var en hedersman på femtio år, som vid handen ledde en hedersman på sex. Det var utan tvivel en fa­ der med sin son. Den sexårige hedersmannen höll en stor smörgås i handen. Vid denna tid hade ägarna till vissa hus på Enfer- och Madame-gatorna en nyckel till Luxem-<noinclude> <references/></noinclude> hwbtbrr9ygojgi9f5tppjhfq85l8ce3 104 227457 661330 2026-11-01T10:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bourgträdgården, som de begagnade när portarna voro stängda, en rättighet, som sedermera indrogs. Fadern ocli sonen bodde troligen i ett sådant Iius. De två övergivna barnen sågo denne herre kom­ ma och gömde sig ännu bättre. Det var en borgare. Kanske samme, som Marius en gång, försjunken i kärleksdrömmar, hört uppmana sin son att "undvika överdrifter". Han såg vänlig och värdig ut, och hans öppna mun tycktes ständigt småle. Detta mekaniska sm...' 661330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 107 —}}</noinclude>bourgträdgården, som de begagnade när portarna voro stängda, en rättighet, som sedermera indrogs. Fadern ocli sonen bodde troligen i ett sådant Iius. De två övergivna barnen sågo denne herre kom­ ma och gömde sig ännu bättre. Det var en borgare. Kanske samme, som Marius en gång, försjunken i kärleksdrömmar, hört uppmana sin son att "undvika överdrifter". Han såg vänlig och värdig ut, och hans öppna mun tycktes ständigt småle. Detta mekaniska småle­ ende, som uppkommit på grund av allt för stora käkar och allt för litet hud, visade snarare tänder­ na än själen. Barnet hade bitit i smörgåsen, men fortsatte icke att äta och tycktes vara mätt. På grund av upproret bar det en nationalgardistuniform, under det att fadern varit nog försiktig att uppträda civil. Fadern oclisonen hade stannat vid bassängen med de båda svanoma. Denne borgare syntes hysa en särskild beundran för dem. Han liknade dem i så måtto, att han hade samma gång som de. Just nu simmade svanorna, vilket är deras för­ nämsta konst, ocli sågo härliga ut. Oin de två små barnen hade lyssnat och varit så stora, att de kunnat förstå, skulle de kunnat höra en allvarlig man tala. Fadern sade till so­<noinclude> <references/></noinclude> ab9k8vutyr2y9jle16edugd3hadw12v 104 227458 661331 2026-11-01T10:56:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen: — Den vise är nöjd med litet. Tänk på mig min son, jag tycker ej om flärd. Man ser mig aldrig i kläder, prydda med guld och ädel­ stenar; jag överlämnar denna falska glans åt an­ dra varelser. Nu hördes dova rop från hallarna samtidigt som smattrandet av klockringningen ökades. — Vad är det? frågade barnet. Fadern svarade: — Det är saturnalier. Plötsligt fick han syn på de två i trasor klädda barnen, vilka stodo orörliga bakom svandamme...' 661331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 108 —}}</noinclude>nen: — Den vise är nöjd med litet. Tänk på mig min son, jag tycker ej om flärd. Man ser mig aldrig i kläder, prydda med guld och ädel­ stenar; jag överlämnar denna falska glans åt an­ dra varelser. Nu hördes dova rop från hallarna samtidigt som smattrandet av klockringningen ökades. — Vad är det? frågade barnet. Fadern svarade: — Det är saturnalier. Plötsligt fick han syn på de två i trasor klädda barnen, vilka stodo orörliga bakom svandammen. — Detta är början, sade han. Efter ett ögonblicks tystnad tilläde han: — Man finner anarkien även i denna trädgård. Emellertid bet sonen i sin smörgås, spottade ut biten och började gråta. — Varför gråter du? frågade fadern. — Jag är icke hungrig längre, sade barnet. Faderns småleende blev ännu tydligare. — Man behöver inte vara hungrig för att äta en smörgås. — Jag tycker icke om den. Den är gammal. — Du vill icke ha mera? — Nej. Fadern pekade på svanorna.<noinclude> <references/></noinclude> foc3hor8u0mdw6rsy07e2omh9z2w139 104 227459 661332 2026-11-01T10:56:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Giv den åt dessa simfåglar. Barnet tvekade. Visserligen kanske man icke vill äta mera på sin smörgås, men detta är icke en orsak, varför man skall giva bort den. Fadern fortsatte: — Du skall vara mänsklig. Man måste hysa medlidande med djuren. Han tog smörgåsen från sonen och kastade den i vattnet. Den föll ganska nära stranden. Svanorna voro långt borta. Mitt ute i bassän­ gen och upptagna med något byte. De hade var­ ken sett borgaren eller s...' 661332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 109 —}}</noinclude>— Giv den åt dessa simfåglar. Barnet tvekade. Visserligen kanske man icke vill äta mera på sin smörgås, men detta är icke en orsak, varför man skall giva bort den. Fadern fortsatte: — Du skall vara mänsklig. Man måste hysa medlidande med djuren. Han tog smörgåsen från sonen och kastade den i vattnet. Den föll ganska nära stranden. Svanorna voro långt borta. Mitt ute i bassän­ gen och upptagna med något byte. De hade var­ ken sett borgaren eller smörgåsen. Borgaren anade, att smörgåsen höll på att gå förlorad, och kände sig upprörd över denna me­ ningslösa förlust, varför han började göra en mas­ sa gester, som slutligen tilldrogo sig svanornas uppmärksamhet. De sågo något, som flöt på vattnet, gjorde en vändning liksom ett fartyg och styrde långsamt mot smörgåsen med det lugna majestät, som an­ står vita djur. — Svanorna förstå teckenspråket, sade bor­ garen, lycklig över sin egen klokhet. I detta ögonblick ökades det otydliga ljudet från upproret i staden. Denna gång lät ljudet olycks­ bådande. Det finnes vindfläktar, vilka tala tyd­<noinclude> <references/></noinclude> jwfgbadybs4ux26c5pdy9a60gj31iip 104 227460 661333 2026-11-01T10:56:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligare än andra. Den, som nu blåste, meddelade att trumvirvlar slogos, att rop liördes, att salvor avfyrades ocli att stormldockan oclikanonen förde ett dystert samtal med varandra. Samtidigt dolde hastigt ett mörkt moln solen. Svanorna hade ännu icke nått fram till smör­ gåsen. — Låt oss gå hem, sade fadern, man angriper Tuilerierna. Han tog åter sin son i handen samt fortsatte: — Avståndet mellan Tuilerierna och Luxembourg är detsamma som mellan ku... 661333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 110 —}}</noinclude>ligare än andra. Den, som nu blåste, meddelade att trumvirvlar slogos, att rop liördes, att salvor avfyrades ocli att stormldockan oclikanonen förde ett dystert samtal med varandra. Samtidigt dolde hastigt ett mörkt moln solen. Svanorna hade ännu icke nått fram till smör­ gåsen. — Låt oss gå hem, sade fadern, man angriper Tuilerierna. Han tog åter sin son i handen samt fortsatte: — Avståndet mellan Tuilerierna och Luxembourg är detsamma som mellan kungadömet och pärsdömet; skillnaden är icke stor. Det kommer att regna kulor. Han betraktade det mörka molnet. — Kanske få vi också ett annat regn och kan­ ske himlen blandar sig i leken. Den yngsta gre­ nen är dömd. Vi måste skynda hem. — Jag skulle vilja se svanorna äta upp smör­ gåsen, sade barnet. Fadern svarade: — Det skulle vara oklokt. Han ledde bort sin lille borgare. Ledsen över att lämna svanorna såg sonen bak­ om sig mot bassängen, ända tills en trädgrupp dolde dem.<noinclude> <references/></noinclude> m4utkv8jse8n6l8x7jwvh4z6wuq3139 104 227461 661334 2026-11-01T10:56:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men samtidigt med svanorna hade de två barnen närmat sig smörgåsen. Den flöt på vattnet. Den ininsta av dem betraktade smörgåsen, den störste mannen, som gick sin väg. Fadern och sonen hade nått fram till de sling­ rande gångar, vilka leda fram till den stora trap­ pan vid Madamegatan. Så snart de försvunnit, lade sig det äldre av barnen hastigt framstupa vid bassängens kant, höll sig fast med ena handen, böjde sig över vatt­ net, så att han var n...' 661334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 111 —}}</noinclude>Men samtidigt med svanorna hade de två barnen närmat sig smörgåsen. Den flöt på vattnet. Den ininsta av dem betraktade smörgåsen, den störste mannen, som gick sin väg. Fadern och sonen hade nått fram till de sling­ rande gångar, vilka leda fram till den stora trap­ pan vid Madamegatan. Så snart de försvunnit, lade sig det äldre av barnen hastigt framstupa vid bassängens kant, höll sig fast med ena handen, böjde sig över vatt­ net, så att han var nära att falla i samt sträckte med den högra handen ut en gren mot smörgåsen. När svanorna sågo denna rival, skyndade de sig och denna ökade hastighet visade sig nyttig för den lille fiskaren; vattnet svallade kring svanorna och dessa vågor förde sakta smörgåsen mot bar­ ret. När svanorna nått fram, nådde han just smör­ gåsen med sin gren. Barnet drog den närmare sig, skrämde bort svanorna och reste sig upp. Smör­ gåsen var genomvåt men barnen voro både hung­ riga och törstiga. Den äldste delade den i två delar, en större och en mindre, gav den större till sin mindre broder ocli sade: — Där har du något att täppa till munnen med.<noinclude> <references/></noinclude> qlnq6ps4r5lymrombawxbeg2eqyvxqw 104 227462 661335 2026-11-01T10:57:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med den svarta schalen. Den var tillräckligt stor för båda. Combeferre delade ut patronerna, som funnos i den inburna korgen. Var och en fick femton stycken. Jean Valjean förblev alltjämt orörlig på sin plats. När Combeferre räckte honom de femton pa­ tronerna, skakade han på huvudet. — Det här är verkligen en märkvärdig män­ niska, sade Combeferre i låg ton till EnJolras; han finner på utvägar, för att icke strida i vår barrikad. — Vilket icke...' 661335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 113 —}}</noinclude>med den svarta schalen. Den var tillräckligt stor för båda. Combeferre delade ut patronerna, som funnos i den inburna korgen. Var och en fick femton stycken. Jean Valjean förblev alltjämt orörlig på sin plats. När Combeferre räckte honom de femton pa­ tronerna, skakade han på huvudet. — Det här är verkligen en märkvärdig män­ niska, sade Combeferre i låg ton till EnJolras; han finner på utvägar, för att icke strida i vår barrikad. — Vilket icke hindrar honom från att försvara den, sade Enjolras. — Det finnes original även ibland hjältarna, sade Combeferre. Och Combeferre, som lyssnat, tilläde: — Han är av en annan sort än fader Mabeuf. En sak, som bör anmärkas, är att den eld, som var riktad mot barrikaden, knappast förmärktes i dess inre. De, vilka aldrig varit med om dessa slag av krig, kunna icke göra sig en föreställning om de sällsamma ögonblick av lugn, med vilka deras våldsamma skakningar äro uppblandade. Man kommer ocliman går, man pratar, skämtar och flanerar. Någon har en gång yttrat till en stridskämpe mitt under gevärselden: — Vi äro<noinclude> <references/></noinclude> bxdbro85orf9509osvp4s07oq7fdwbq 104 227463 661336 2026-11-01T10:57:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'här, som vore vi på en ungkarlsfrukost. Barri­ kaden vid Chanvreriegatan föreföll lielt lugn till sitt inre. Alla grader och alla stadier voro genom­ gångna eller skulle snart vara det. Ställningen liade från att vara kritisk blivit hotfull oclifrån att vara hotfull skulle den förmodligen bli hopplös. Allt eftersom ställningen försvårades, växte hjäl­ temodet inom barrikaden. Enjolras, allvarlig be­ härskade den, med hållningen hos en ung spartan, he...' 661336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 114 —}}</noinclude>här, som vore vi på en ungkarlsfrukost. Barri­ kaden vid Chanvreriegatan föreföll lielt lugn till sitt inre. Alla grader och alla stadier voro genom­ gångna eller skulle snart vara det. Ställningen liade från att vara kritisk blivit hotfull oclifrån att vara hotfull skulle den förmodligen bli hopplös. Allt eftersom ställningen försvårades, växte hjäl­ temodet inom barrikaden. Enjolras, allvarlig be­ härskade den, med hållningen hos en ung spartan, helgande sitt blottade svärd åt Epidotas dystra genius. Med ett förkläde framför sig förband Combeferre de sårade. Bossuet ocliFeuilly gjorde pa­ troner av krutet i det kruthorn, vilket Gavroche tog från den döde korpralen, ocli Bossuet sade till Feuilly: — Vi få nog snart taga diligiensen till en annan planet; Courfeyrac ordnade sina tillhörigheter på några stenar, vilka han reserverat åt sig bredvid Enjolras, med samma omsorgsfullhet, som en ung flicka ordnar åt sig i sitt rum; sin värja, sitt gevär, två pistoler ocli sin revolver. Stum betraktade Jean Valjean muren mitt emot sig. En arbetare fastband på sitt huvud med ett segelsnöre en stor halmhatt, vilken tillhört mor Hucheloup, för att skydda sig mot solstygn. De unga män­ nen, vilka tillhörde cougourdesällskapet i Aix sam­<noinclude> <references/></noinclude> qapgxsp07ip27gxnai808x6oqca3lup 104 227464 661337 2026-11-01T10:57:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'talade glatt med varandra, liksom om de haft brått­ om med att få tala sitt landsmål en sista gång. Joly, som tagit ned änkan Hucheloups spegel, un­ dersökte däri sin tunga. Några stridande hade funnit några halft mögliga brödbitar i en låda; de åto nu glupskt upp dessa. Marius oroade sig över, vad hans fader skulle komma att säga honom.' 661337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 115 —}}</noinclude>talade glatt med varandra, liksom om de haft brått­ om med att få tala sitt landsmål en sista gång. Joly, som tagit ned änkan Hucheloups spegel, un­ dersökte däri sin tunga. Några stridande hade funnit några halft mögliga brödbitar i en låda; de åto nu glupskt upp dessa. Marius oroade sig över, vad hans fader skulle komma att säga honom.<noinclude> <references/></noinclude> 67y3rft1ozcj9iokebnneoe9yu9pnxn 104 227465 661338 2026-11-01T10:57:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mänskliga gestalter. mot framtidens ljus. Blickarna ha varit riktade Där hade funnits lik, som lågo och spöken som stodo. Timmarna voro oändliga och föreföllo långa som evighetens timmar. Man har varit i döden. Skuggor ha passerat. Vad var det? Man har sett händer, vilka voro blodiga; det var en ohyggglig domning, det var också en fruk­ tansvärd tystnad; där funnos öppna munnar, som skreko och andra öppna munnar, som tego; man var i rök ocli i mörke... 661338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 117 —}}</noinclude>mänskliga gestalter. mot framtidens ljus. Blickarna ha varit riktade Där hade funnits lik, som lågo och spöken som stodo. Timmarna voro oändliga och föreföllo långa som evighetens timmar. Man har varit i döden. Skuggor ha passerat. Vad var det? Man har sett händer, vilka voro blodiga; det var en ohyggglig domning, det var också en fruk­ tansvärd tystnad; där funnos öppna munnar, som skreko och andra öppna munnar, som tego; man var i rök ocli i mörker. Man tror sig ha vidrört denna fuktighet, som tränger fram ur okända djup och som framkallar rysningar; man varsebliver någonting rött på sina naglar. Man min­ nes icke mera. Låtom oss återvända till Chanvreriegatan. Plötsligt hörde man, mellan tvenne lalvor, det avlägsna ljudet av en klocka, som slog. — Klockan slår tolv, sade Combeferre. De tolv slagen hade icke förklingat, innan Enjolras reste sig upp i sin fulla längd och utslungade ifrån barrikadens topp följande dundrande rop: — Bär upp gatstenar i huset. Förse fönsterna ocli gluggarna med dem! Hälften av männen till gevären, andra hälften till stenarna! Icke én minut att förlora! Victor Hugo X1 11<noinclude> <references/></noinclude> qrvaqi8vubju26s9qttvukw9ypct4ka 104 227466 661339 2026-11-01T10:57:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En pluton av brandkårens soldater, med yxan på axeln, blev just synlig i slutet av gatan. Den­ na pluton var kanske endast de främre leden av en kolonn; ocli vilken kolonn? Brandkårens solmåste alltid föregå de soldater, vilka äro kom­ menderade att storma den. Man nalkades utan tvivel det ögonblick, vilket M. de Clermont-Tonnere 1822 kallade det avgö­ rande ögonblicket. Enjolras order åtlyddes med den korrekta has­ tighet, vilken är utmärkande för fa... 661339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 116 —}}</noinclude>En pluton av brandkårens soldater, med yxan på axeln, blev just synlig i slutet av gatan. Den­ na pluton var kanske endast de främre leden av en kolonn; ocli vilken kolonn? Brandkårens solmåste alltid föregå de soldater, vilka äro kom­ menderade att storma den. Man nalkades utan tvivel det ögonblick, vilket M. de Clermont-Tonnere 1822 kallade det avgö­ rande ögonblicket. Enjolras order åtlyddes med den korrekta has­ tighet, vilken är utmärkande för fartyg och barri­ kader, de enda stridsplatser, varifrån det är omöj­ ligt att rymma. Inom kortare tid än en minut voro två tredjedelar av de stenar, vilka Enjolras låtit uppstapla vid Korints port, uppburna i första vå­ ningen och på vinden, och innan en andra minut förgått, voro fönstren i första våningen ocliglug­ garna till vindskuporna igenmurade med de konst­ färdigt sammansatta stenarna. Feuilly, den skick­ ligaste uppfinnaren av dem alla, hade omsorgsfullt inrättat några små hål, varigenom man kunde stic­ ka ut gevärspiporna. Som karteschelden hade upp­ hört, gick det så mycket lättare för sig att igenmura fönstren. De båda kanonerna sköto nu med kulor mot barrikadens mitt för att söka göra en<noinclude> <references/></noinclude> q9kdga9z9dmumu14yhe9wu7cbe5q5ep 661341 661339 2026-11-01T10:58:23Z Jonatanskogsfors 17420 661341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 118 —}}</noinclude>En pluton av brandkårens soldater, med yxan på axeln, blev just synlig i slutet av gatan. Den­ na pluton var kanske endast de främre leden av en kolonn; ocli vilken kolonn? Brandkårens solmåste alltid föregå de soldater, vilka äro kom­ menderade att storma den. Man nalkades utan tvivel det ögonblick, vilket M. de Clermont-Tonnere 1822 kallade det avgö­ rande ögonblicket. Enjolras order åtlyddes med den korrekta has­ tighet, vilken är utmärkande för fartyg och barri­ kader, de enda stridsplatser, varifrån det är omöj­ ligt att rymma. Inom kortare tid än en minut voro två tredjedelar av de stenar, vilka Enjolras låtit uppstapla vid Korints port, uppburna i första vå­ ningen och på vinden, och innan en andra minut förgått, voro fönstren i första våningen ocliglug­ garna till vindskuporna igenmurade med de konst­ färdigt sammansatta stenarna. Feuilly, den skick­ ligaste uppfinnaren av dem alla, hade omsorgsfullt inrättat några små hål, varigenom man kunde stic­ ka ut gevärspiporna. Som karteschelden hade upp­ hört, gick det så mycket lättare för sig att igenmura fönstren. De båda kanonerna sköto nu med kulor mot barrikadens mitt för att söka göra en<noinclude> <references/></noinclude> g81icubtvncdkkvb3p3hm90jbt4jziz 104 227467 661340 2026-11-01T10:58:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ramnä i den och om möjligt en öppning, genom vilken de kunde storma den. När stenarna voro anbragta, där de skulle vara, lät Enjolras till första våningen bära upp de bu­ teljer, vilka han hade gömt under bordet, varpå Mabeuf låg. — Vem skall dricka de där? frågade Bossuet. — De, svarade Enjolras. Därefter tillspärrade man bottenvåningens fön­ ster och höllo alla de järnslåar, vilka tjänade till att invändigt stänga värdshusporten oni natt...' 661340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 119 —}}</noinclude>ramnä i den och om möjligt en öppning, genom vilken de kunde storma den. När stenarna voro anbragta, där de skulle vara, lät Enjolras till första våningen bära upp de bu­ teljer, vilka han hade gömt under bordet, varpå Mabeuf låg. — Vem skall dricka de där? frågade Bossuet. — De, svarade Enjolras. Därefter tillspärrade man bottenvåningens fön­ ster och höllo alla de järnslåar, vilka tjänade till att invändigt stänga värdshusporten oni natten, i beredskap. Fästningen var fullständig. Barrikaden utgjor­ de skyddet, krogen fästningstornet. Med de återstående stenarna tillstängde man sidoöppningen. Eftersom en barrikads försvarare alltid äro tvungna att spara på ammunition och angriparna äro medvetna om detta, kombinera dessa sina an­ ordningar med en slags irriterande långsamhet; de utsätta sig, innan tiden är inne, för elden, dock mera till skenet än i verkligheten. Förberedelser­ na till anfallet göras alltid med en viss metodisk långsamhet; sedan kommer åskan. Denna lång­ samhet tillät Enjolras att se överallt och göra allt<noinclude> <references/></noinclude> 1rbfbpycfiwx856biot8p49dqye9act 104 227468 661342 2026-11-01T10:58:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ordentligt. Han kände, att eftersom sådana män skulle dö, borde deras död vara ett mästerverk. Han sade till Marius: — Vi äro de båda anförarna. Jag går att giva de sista orderna därinne. Stanna du härute och vakta. Marius ställde sig på utkik på barrikadens topp. Enjolras lät spika igen dörren till köket, vilket — man kanske påminner sig det — var förvandlat till sjukrum för att de sårade icke skulle bli berörda av kringflygande stenskärvor...' 661342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 120 —}}</noinclude>ordentligt. Han kände, att eftersom sådana män skulle dö, borde deras död vara ett mästerverk. Han sade till Marius: — Vi äro de båda anförarna. Jag går att giva de sista orderna därinne. Stanna du härute och vakta. Marius ställde sig på utkik på barrikadens topp. Enjolras lät spika igen dörren till köket, vilket — man kanske påminner sig det — var förvandlat till sjukrum för att de sårade icke skulle bli berörda av kringflygande stenskärvor. Han gav sina sista instruktioner i bottenvånin­ gen med fast, men fullkomligt lugn stämma; Feuilly lyssnade och svarade i allas namn. — Håll yxorna i beredskap i första våningen för att avhugga trappan. Ha ni dem? — Ja, sade Feuilly. — Huru många? — Två yxor och en klubba. — Det är bra. Vi äro ännu tjugosex stridande. Huru många gevär finns det? — Trettiofyra. — Alltså åtta för mycket. Ladda dessa åtta ge­ vär alldeles som de andra och ha även dessa till hands. Alla sablar och pistoler i bältena. Tjugo<noinclude> <references/></noinclude> 2pccm5bvso9iac25saukkyot3ox6y4u 104 227469 661343 2026-11-01T10:58:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'män på barrikaden. Sex i bakhåll vid gluggarna och i första våningens fönster för att skjuta på an­ griparna genom skottgluggarna i stenarna. Här får icke finnas en enda man, som icke gör nytta. Så fort trumman ger signal till stormning, skola de tjugo, som befinna sig här nere, störta upp på bar­ rikaden. De, som hinna dit först, få de bästa plat­ serna. När dessa anordningar voro vidtagna, vände han sig mot Javert och sade till honom: — Jag gl...' 661343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 121 —}}</noinclude>män på barrikaden. Sex i bakhåll vid gluggarna och i första våningens fönster för att skjuta på an­ griparna genom skottgluggarna i stenarna. Här får icke finnas en enda man, som icke gör nytta. Så fort trumman ger signal till stormning, skola de tjugo, som befinna sig här nere, störta upp på bar­ rikaden. De, som hinna dit först, få de bästa plat­ serna. När dessa anordningar voro vidtagna, vände han sig mot Javert och sade till honom: — Jag glömmer dig icke. Och, läggande sin pistol på bordet, tilläde han: — Den sista, som lämnar platsen, krossar hu­ vudet på denne spion. — Här? frågade en röst. — Nej, blanda icke detta lik med våra. Man kan klättra över den lilla barrikaden i Mondétourgränden; den är icke mer än fyra fot hög. Man­ nen är väl bunden. Man kan föra honom över den och skjuta honom där. Det fanns någon, som i detta ögonblick var mera okänslig än Enjolras; det var Javert. Nu uppenbarade sig även Jean Valjean. Han hade stått i upprorsmännens grupp. Han lämnade den, gick fram till Enjolras, och sade: — Är ni anföraren?<noinclude> <references/></noinclude> 126gxc8wcj9mssly7g335quvle6xac1 104 227470 661344 2026-11-01T10:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Ni tackade mig för en stund sedan. — I republikens namn. Barrikaden liar två räd­ dare: Marius Pontmercy ocli ni. — Tycker ni, att jag förtjänar en belöning? — Säkert. — Nåväl, jag begär en. — Vilken? — Att själv få skjuta sönder hjärnan på den där mannen. Javert lyfte upp huvudet, såg Jean Valjean, ska­ ldades av en omärkbar rörelse och sade: — Det är rätt. Vad Enjolras beträffar, hade han laddat om sitt gevär; han så...' 661344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 122 —}}</noinclude>— Ja. — Ni tackade mig för en stund sedan. — I republikens namn. Barrikaden liar två räd­ dare: Marius Pontmercy ocli ni. — Tycker ni, att jag förtjänar en belöning? — Säkert. — Nåväl, jag begär en. — Vilken? — Att själv få skjuta sönder hjärnan på den där mannen. Javert lyfte upp huvudet, såg Jean Valjean, ska­ ldades av en omärkbar rörelse och sade: — Det är rätt. Vad Enjolras beträffar, hade han laddat om sitt gevär; han såg sig omkring och sade: — Någon protest emot detta? Sedan vände han sig mot Jean Valjean, sägande: — Tag polisspionen. Jean Valjean satte sig mitt emot Javert på bor­ dets yttersta ända. Han grep pistolen och ett svagt ljud tillkännagav, att han laddade vapnet. Nästan i samma ögonblick, hörde man stormsignalen. — Giv akt! ropade Marius ifrån barrikadens topp. Javert började att skratta med detta ljudlösa<noinclude> <references/></noinclude> i38205hr8zxykruhmm2rgkunkno5ilo 104 227471 661345 2026-11-01T10:59:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skratt, som var utmärkande för honom; betraktan­ de upprorsmännen, sade han: — Er situation är icke bättre än min. — Alle man ut! ropade Enjolras. Upprorsmännen störtade under tumult därifrån och när de försvunno, kastade Javert följande ord efter dem: — Vi ses snart.' 661345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 123 —}}</noinclude>skratt, som var utmärkande för honom; betraktan­ de upprorsmännen, sade han: — Er situation är icke bättre än min. — Alle man ut! ropade Enjolras. Upprorsmännen störtade under tumult därifrån och när de försvunno, kastade Javert följande ord efter dem: — Vi ses snart.<noinclude> <references/></noinclude> grxnxs2yonvfce8wuyud2tkxmu2j64v 104 227472 661346 2026-11-01T10:59:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ögonblick släppa liononi, lät Jean Valjean den bundne Javert klättra över den lilla muren vid Mondétourgränden. När de klättrat över detta stängsel, voro de bå­ da ensamma i den lilla gränden. Ingen människa kunde se dem mer. Husets hörn undanskymde dem för upprorsmännen. De från barrikaden ut­ burna liken bildade en ohygglig hög några steg därifrån. Man uppfattade i denna hög av döda ett svartblått ansikte, en upplöst hårfläta, en genombor...' 661346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 125 —}}</noinclude>ögonblick släppa liononi, lät Jean Valjean den bundne Javert klättra över den lilla muren vid Mondétourgränden. När de klättrat över detta stängsel, voro de bå­ da ensamma i den lilla gränden. Ingen människa kunde se dem mer. Husets hörn undanskymde dem för upprorsmännen. De från barrikaden ut­ burna liken bildade en ohygglig hög några steg därifrån. Man uppfattade i denna hög av döda ett svartblått ansikte, en upplöst hårfläta, en genomborrad hand och en till hälften blottad kvinnobarm. Det var Eponine. Javert kastade några sidoblickar på detta lik och med orubbligt lugn mumlade han: — Det förefaller mig, som om jag kände den där flickan. Sedan vände han sig mot Jean Valjean. Jean Valjean stack pistolen under armen och be­ traktade Javert med en blick, vilken var talande nog utan ord: — Javert, det är jag. Javert svarade: — Tag din revansch. Jean Valjean framtog ur sin byxficka en kniv och öppnade den.<noinclude> <references/></noinclude> 42m4nacpde09o8ni8g1xef8pk4hd3sp 104 227473 661347 2026-11-01T10:59:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— En dolk! utropade Javert. Du har rätt. Detta vapen passar dig bäst. Jean Valjean skar av språngremmen, som Javert hade kring halsen, därefter skar han av repen, som han hade kring handlederna, därefter böjde han sig ned och skar av repet kring fötterna; ocli re­ sande sig, sade han till honom: — Ni är fri. Javert blev icke lätt förvånad. Emellertid, hur mycket han än var herre över sig själv, kunde han icke avhålla sig från att visa en viss sinnesr...' 661347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 126 —}}</noinclude>— En dolk! utropade Javert. Du har rätt. Detta vapen passar dig bäst. Jean Valjean skar av språngremmen, som Javert hade kring halsen, därefter skar han av repen, som han hade kring handlederna, därefter böjde han sig ned och skar av repet kring fötterna; ocli re­ sande sig, sade han till honom: — Ni är fri. Javert blev icke lätt förvånad. Emellertid, hur mycket han än var herre över sig själv, kunde han icke avhålla sig från att visa en viss sinnesrörelse. Han förblev stående orörlig och med vidöppen mun. Jean Valjean fortfor: — Jag tror icke, att jag kommer härifrån. Om jag doclc av en slump skulle göra det, så bor jag under namnet Fauchelevent på Homme-Armégatan nummer sju. Javert visade någonting, som liknade ett tigergrin, vilket till hälften drog upp hans ena mungipa, och han mumlade mellan tänderna: — Tag dig i akt. — Gå, sade Jean Valjean. Javert återtog: — Du sade ju Fauchelevent, Homme-Armégatan. — Nummer sju.<noinclude> <references/></noinclude> 7ns4codd6ui0aipk418ijhqix50ra6t 104 227474 661348 2026-11-01T10:59:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert upprepade med halvhög stämma: — Nummer sju. Han knäppte tillhopa sin rock, antog åter sin militära, stela hållning, gjorde halvomvändning, korsade armarna över bröstet, stödde sin haka i en av sina händer och började gå i riktning mot hallarna. Jean Valjean följde honom med ögonen. När Javert gått några steg, vände han sig om och ropade till Jean Valjean: — Ni förargar mig. Döda mig hellre. Javert märkte icke själv, att han slutat upp m...' 661348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 127 —}}</noinclude>Javert upprepade med halvhög stämma: — Nummer sju. Han knäppte tillhopa sin rock, antog åter sin militära, stela hållning, gjorde halvomvändning, korsade armarna över bröstet, stödde sin haka i en av sina händer och började gå i riktning mot hallarna. Jean Valjean följde honom med ögonen. När Javert gått några steg, vände han sig om och ropade till Jean Valjean: — Ni förargar mig. Döda mig hellre. Javert märkte icke själv, att han slutat upp med att dua Jean Valjean. — Gå, sade Jean Valjean. Javert avlägsnade sig med långsamma steg. Ett ögonblick senare vred han om hörnet vid Précheursgatan. När Javert försvunnit, avlossade Jean Valjean sitt pistolskott i luften. Därefter återvände han till barrikaden och sade: — Det är gjort. Se här vad som under tiden tilldragit sig här; Marius, mer intresserad av det, som tilldrog sig utanför än innanför, hade hitintills icke uppmärk­ samt betraktat spionen, som var bunden i källar­ salens bakgrund. När han såg honom vid fullt dagsljus klättra<noinclude> <references/></noinclude> 6r34174x02ksizcx9r6yrofo28t2zwq 104 227475 661349 2026-11-01T10:59:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'över barrikaden för att gå döden till mötes, kände han igen honom. Ett hastigt minne uppdök för hans inre ögon. Han erinrade sig polisinspektö­ ren på Pontoisegatan och de båda pistoler, denne lämnat honom och vilka han, Marius, använt sig av just i denna barrikad. Nu kände han icke en­ dast igen honom, utan han erinrade sig även hans namn. Detta minne var dock otydligt och dunkelt lik­ som alla hans tankar. Han var dock icke säker på sin sak, utan h...' 661349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 128 —}}</noinclude>över barrikaden för att gå döden till mötes, kände han igen honom. Ett hastigt minne uppdök för hans inre ögon. Han erinrade sig polisinspektö­ ren på Pontoisegatan och de båda pistoler, denne lämnat honom och vilka han, Marius, använt sig av just i denna barrikad. Nu kände han icke en­ dast igen honom, utan han erinrade sig även hans namn. Detta minne var dock otydligt och dunkelt lik­ som alla hans tankar. Han var dock icke säker på sin sak, utan han ställde snarare denna fråga till sig själv: — Var det icke samma polisinspektör, som på­ stod sig heta Javert? Kanske var det ännu tid att söka medling för denne man? Men först och främst måste han veta, om det verkligen var Javert. Marius ropade till Enjolras, vilken ställt upp sig vid barrikadens andra ända. — Enjolras! — Vad är det? — Vad hette den där mannen? — Vem? — Polisagenten. Vet du hans namn? — Säkert. Han har sagt oss det. — Hur heter han?<noinclude> <references/></noinclude> k29dt4knz3w1tlqjpdtrc0mwpsmxfw5 104 227476 661350 2026-11-01T11:00:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Javert. Marius sträckte på sig. I detta ögonblick liörde man pistolskottet. Jean Valjean visade sig åter och ropade: — Det är gjort. En dyster kyla genomfor Marius' hjärta.' 661350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 129 —}}</noinclude>— Javert. Marius sträckte på sig. I detta ögonblick liörde man pistolskottet. Jean Valjean visade sig åter och ropade: — Det är gjort. En dyster kyla genomfor Marius' hjärta.<noinclude> <references/></noinclude> 2ox8vs02t2rjabxzeqmkros38cd5qnz 104 227477 661351 2026-11-01T11:00:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nu leva, den timma randats, då follcet önskade ett slut pä ett tillstånd, vilket redan varat alldeles för länge, på en laglig regering, när luften var laddad med vrede, när staden gav sitt samtycke till gat­ stenarnas uppryckande, när borgarklassen smålog åt upprorsmännen, allt under det den viskade sin lösen i dess öra, då var den av upprorsanda upp­ fyllde invånaren de kämpandes bundsförvant och boningshuset så att säga förbrödrade sig med den...' 661351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 131 —}}</noinclude>nu leva, den timma randats, då follcet önskade ett slut pä ett tillstånd, vilket redan varat alldeles för länge, på en laglig regering, när luften var laddad med vrede, när staden gav sitt samtycke till gat­ stenarnas uppryckande, när borgarklassen smålog åt upprorsmännen, allt under det den viskade sin lösen i dess öra, då var den av upprorsanda upp­ fyllde invånaren de kämpandes bundsförvant och boningshuset så att säga förbrödrade sig med den improviserade fästning, vilken stödde sig däreuiot När situationen icke var mogen, när upproret icke vunnit den avgörande anslutningen, när massan ic­ ke instämde i rörelsen, var det ute med de kämpan­ de, staden kring upproret hade förvandlats till en öken, allas blickar voro kyliga, och gatorna hjälpte hären att intaga barrikaden. Man kan icke medels överrumpling förmå ett folk att gå fortare än det själv vill. Ve den, som försöker tvinga det! Ett folk låter icke göra med sig vad som helst. Då överlämnar det upproret åt sitt öde. Upprorsmännen förvandlas till pestsmit­ tade. Ett hus blir en ointaglig fästning, dess dörr ett vägrande, dess fasad en ogenomtränglig mur. Men denna mur ser, hör, men vill ej. Den skulle kunna öppna sig oclirädda er. Nej. Denna mur är en domare. Den betraktar er ocli den dömer er.<noinclude> <references/></noinclude> h46j2ed92m19q46qfz1xzt70ojkpje6 104 227478 661352 2026-11-01T11:00:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vilka dystra ting äro icke dessa stängda lius. De se ut som vore de döda, men de äro levande. Livet, vilket där är liksom hämmat, råder dock där inne. Ingen människa har gått ut därifrån sedan tjugo­ fyra timmar, men ingen fattas docl<där inne. I det inre av denna klippa kommer och går man, man lägger sig, man stiger upp, man är där tillsammans med familjen, man dricker och man äter och man är rädd, ohyggligt rädd. Rädslan ursäktar denna fruktans...' 661352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 132 —}}</noinclude>Vilka dystra ting äro icke dessa stängda lius. De se ut som vore de döda, men de äro levande. Livet, vilket där är liksom hämmat, råder dock där inne. Ingen människa har gått ut därifrån sedan tjugo­ fyra timmar, men ingen fattas docl<där inne. I det inre av denna klippa kommer och går man, man lägger sig, man stiger upp, man är där tillsammans med familjen, man dricker och man äter och man är rädd, ohyggligt rädd. Rädslan ursäktar denna fruktansvärda ogästvänlighet; förfäran är blandad med rädslan, vilket är en förmildrande omständig­ het. Ibland har man sett, att rädslan övergår till passion, förskräckelsen kan förvandla sig i raseri liksom försiktigheten kan göra det; härifrån härle­ da sig dessa djupsinniga ord: de rasande måttliga. Det finns blixtar av den yttersta förskräckelsen, ur vilka vreden strömmar ut liksom en hemslcrök. Vad önska dessa människor? De äro aldrig nöj­ da. De störa fredliga människor. Som om man icke hade haft nog av revolutioner i Paris! Var­ för ha de kommit hit? Må de hjälpa sig själva. Så mycket värre för dem. Det är deras eget fel. De få icke mer än de förtjäna. Det rör oss icke. Vår stackars gata översvämmar av kanonkulor. Det är en hop odågor. Öppna icke porten. Och huset antager utseendet av en grav. Upprorsman­<noinclude> <references/></noinclude> lxzvzx1axmor9dnxxxhg3b3gif1b9ft 104 227479 661353 2026-11-01T11:00:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen utanför denna port kämpar med döden; han ser karteschelden ocli de dragna sablarna närma sig; om han ropar, vet han, att man hör honom, men att ingen kommer; det finnes murar, som skul­ le kunna skydda honom, det finnes människor, som skulle kunna rädda honom, men dessa murar ha öron av kött, och dessa människor ha hjärtan av sten. Vem bör anklagas? Ingen och alla. De ofullkomliga tider, i vilka vi leva. Det är alltid på egen risk utopin förvandl... 661353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 133 —}}</noinclude>nen utanför denna port kämpar med döden; han ser karteschelden ocli de dragna sablarna närma sig; om han ropar, vet han, att man hör honom, men att ingen kommer; det finnes murar, som skul­ le kunna skydda honom, det finnes människor, som skulle kunna rädda honom, men dessa murar ha öron av kött, och dessa människor ha hjärtan av sten. Vem bör anklagas? Ingen och alla. De ofullkomliga tider, i vilka vi leva. Det är alltid på egen risk utopin förvandlar sig till uppror och övergår från filosofiens protest till beväpnad protest och från Minerva till Pallas. Den utopi, som blir otålig och förvandlar sig till upp­ ror, vet, vad den har att vänta; den kommer näs­ tan alltid för tidigt. Den finner sig då och under­ kastar sig lugnt katastrofen i stället för triumfen. Utan att klaga, hjälper och till och med ursäktar den med, som förnekar den, och den är högsinnad nog att samtycka till att bli övergiven. Den är okuvlig mot hindret och mild mot otacksamheten. Är det för resten otacksamhet? Från människo­ släktets synpunkt, ja! Från individens, nej! Framåtskridandet är människans norm. MänniVictor Hugo XI 12<noinclude> <references/></noinclude> 1cvrkb3hzc963cf63cad0bkmupemnuq 104 227480 661354 2026-11-01T11:01:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'släktets liv i allmänhet heter framåtskridandet; människosläktets gemensamma steg kallas även framåtskridandet. Framåtskridandet går; det fö­ retager sig den stora, mänskliga och jordiska re­ san mot det himmelska och det gudomliga; det har sina viloplatser, där det samlar tillhopa den för­ dröjda flocken; det har sina stationer, där det över­ tänker och begrundar något underbart Kanaan, vil­ ket plötsligt avslöjar sin horisont; det har sina nät...' 661354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 134 —}}</noinclude>släktets liv i allmänhet heter framåtskridandet; människosläktets gemensamma steg kallas även framåtskridandet. Framåtskridandet går; det fö­ retager sig den stora, mänskliga och jordiska re­ san mot det himmelska och det gudomliga; det har sina viloplatser, där det samlar tillhopa den för­ dröjda flocken; det har sina stationer, där det över­ tänker och begrundar något underbart Kanaan, vil­ ket plötsligt avslöjar sin horisont; det har sina nät­ ter, då det sover, och det är en tänkares största be­ kymmer att se skuggan över människosjälen och att i mörkret förnimma det insomnade framåtskri­ dandet utan att kunna väcka det. — Gud är kanske död, sade en dag Gérard de Nerval till den, som skriver dessa rader, förblan­ dande sålunda framåtskridandet med Gud och ta­ gande rörelsens avbrott för det högsta väsendets död. Den som tvivlar, har orätt. Framåtskridandet vaknar ofelbart, ocliman skall kunna säga, att det till och med sovande går framåt, ty det har blivit större. När man ser det stående, finner man att det är större. Förbliv alltid fredlig; det beror icke mera av framåtskridandet än av floden; uppres inga stängsel däremot, kasta inga klippstycken däri; hindret kommer vattnet att skumma ocli<noinclude> <references/></noinclude> 2usensg46nkaexz5dzvonx9es2rjlwn 104 227481 661355 2026-11-01T11:01:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mänskligheten att sjuda av raseri; se där, orsaker­ na till svårigheterna; men efter dessa svårigheter märker man, att man gått framåt. Ända till dess ordningen, vilken icke är någonting annat än världsfreden, är införd, ända tills dess harmoni och enhet härskar, skall framåtskridandet räkna revolutionerna såsom sina stationer. Vad är då framåtskridandet? Vi ha redan sagt det. Folkens beständiga liv. Men det händer någon gång, att individernas...' 661355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 135 —}}</noinclude>mänskligheten att sjuda av raseri; se där, orsaker­ na till svårigheterna; men efter dessa svårigheter märker man, att man gått framåt. Ända till dess ordningen, vilken icke är någonting annat än världsfreden, är införd, ända tills dess harmoni och enhet härskar, skall framåtskridandet räkna revolutionerna såsom sina stationer. Vad är då framåtskridandet? Vi ha redan sagt det. Folkens beständiga liv. Men det händer någon gång, att individernas ögonblickliga liv uppreser sig emot mänsklighetens eviga liv. Låtom oss utan bitterhet erkänna, att individen har sitt bestämda intresse och kan, utan att handla orätt, uppställa villkor till förmån för dessa intres­ sen och försvara det; det närvarande har sin ur­ säktliga kvantitet av egoism; det ögonblickliga li­ vet har sin rätt ocliär icke förpliktigat att oupp­ hörligt uppoffra sig för framtiden. Den genera­ tion, som för närvarande vandrar på jorden, är icke tvungen att avkorta sin vandring för de gene­ rationer, vilka komma efter dem. "Jag lever", mumlar denne någon, som kallar sig Alla. "Jag är ung ocl i jag är förälskad, jag är gammal och jag vill vila mig, jag är familjefar, jag arbetar, jag sköter mig, jag gör goda affärer, jag har hus att<noinclude> <references/></noinclude> q251gcm9kv8rpq9l6akj6auc4b78qo0 104 227482 661356 2026-11-01T11:01:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hyra ut, jag har pengar i statens kassor, jag är lycklig, jag har hustru och barn, jag älskar allt detta, jag önskar leva, låt mig vara i fred." Däri­ från härleder sig den djupa kyla, vilken vid vissa tider möta mänsklighetens stora ledare. Låtom oss komma överens om, att utopien mis­ ter sin strålande glans, i samma ögonblick den bör­ jar krig. Utopien, morgondagens sanning, lånar sitt förfaringssätt, striden, från gårdagens osan­ ning. Framtiden...' 661356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 136 —}}</noinclude>hyra ut, jag har pengar i statens kassor, jag är lycklig, jag har hustru och barn, jag älskar allt detta, jag önskar leva, låt mig vara i fred." Däri­ från härleder sig den djupa kyla, vilken vid vissa tider möta mänsklighetens stora ledare. Låtom oss komma överens om, att utopien mis­ ter sin strålande glans, i samma ögonblick den bör­ jar krig. Utopien, morgondagens sanning, lånar sitt förfaringssätt, striden, från gårdagens osan­ ning. Framtiden handlar som det förgångna. Den rena idéen blir våld. Den nedsätter sitt hjältemod, när den låter det åtföljas av ett våld, för villcen det är rättvist att den står till svars; ett emot princi­ perna stridande, tillfälligt ocliavgörande våld, för vilket det måste straffas. Utopien, förvandlad till uppror, kämpar med den gamla militära lagboken i hand; den skjuter spionerna, avrättar förrädarna, undanröjer levande varelser och kastar dem i okän­ da mörker. Den begagnar sig av döden, en be­ tänklig sak. Det tyckes, som om utopien icke läng­ re litade på sin egen utstrålningskraft, sin oemot­ ståndliga och oförvitliga styrka; den slår till med svärdet. Men varje svärd är tveeggat. Var och en, som sårar med den ena eggen, sårar sig själv med den andra. Efter denna reservation är det oss omöjligt att<noinclude> <references/></noinclude> gx1jq9czho6a9llmu0tw2l2cy99mqqs 104 227483 661357 2026-11-01T11:01:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'beundra framtidens ärorika kämpar, utopiens an­ hängare, vare sig de lyckas eller ej. Till och med när de misslyckas, äro de vördnadsvärda; måhän­ da synas de oss störst i motgången. Segern, när det är frågan om framåtskridande, förtjänar fol­ kens bifallsrop, men ett hjältemodigt nederlag för­ tjänar dess medkänsla. Segern är beundransvärd, nederlaget sublimt. För oss, som föredraga mar­ tyrskapet framför framgången, synes John Brown stö...' 661357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 137 —}}</noinclude>beundra framtidens ärorika kämpar, utopiens an­ hängare, vare sig de lyckas eller ej. Till och med när de misslyckas, äro de vördnadsvärda; måhän­ da synas de oss störst i motgången. Segern, när det är frågan om framåtskridande, förtjänar fol­ kens bifallsrop, men ett hjältemodigt nederlag för­ tjänar dess medkänsla. Segern är beundransvärd, nederlaget sublimt. För oss, som föredraga mar­ tyrskapet framför framgången, synes John Brown större än Washington och Pisacane större än Garibaldi. Någon måste stå på den besegrades sida. Man är orättvis mot dessa stora framtidens proberare, då de misslyckas. Man beskyller revolutionärerna för att utsprida fruktan. Varje barrikad synes som ett attentat. Man anklagar deras teorier, man misskänner deras mål, man fruktar deras hemliga tanke och man an­ klagar deras samveten såsom varande brottsliga. Man förebrår dem för att uppresa, hopsamla och uppstapla en hög av elände, sorg, olyckor och be­ kymmer mot den rådande samhällsordningen och för att de ur djupet upprycka block av mörker, vil­ ka de förse med skottgluggar, och vapen, med vil­ ka de strida. Man ropar till dem: — Ni rycka upp helvetets gatstenar!<noinclude> <references/></noinclude> m7u8el8e3jnmhxoeawni66d51isxhwz 104 227484 661358 2026-11-01T11:01:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De skulle kunna svarat: — Det är därför vår barrikad är gjord av goda idéer! Den fredliga lösningen är visserligen den bästa. Låtom oss medge, att man ofrivilligt tänker på björnarna, när man ser gatstenarna, och att det är en sak, för vilket samhället oroar sig. Men det kommer an på samhället själv att försvara sig; det är till dess egen goda vilja, vi vädja. Intet våld­ samt botemedel är nödvändigt. Att lugnt studera det onda, erkänna de...' 661358 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 138 —}}</noinclude>De skulle kunna svarat: — Det är därför vår barrikad är gjord av goda idéer! Den fredliga lösningen är visserligen den bästa. Låtom oss medge, att man ofrivilligt tänker på björnarna, när man ser gatstenarna, och att det är en sak, för vilket samhället oroar sig. Men det kommer an på samhället själv att försvara sig; det är till dess egen goda vilja, vi vädja. Intet våld­ samt botemedel är nödvändigt. Att lugnt studera det onda, erkänna det och sedan avhjälpa det; det är till detta, vi uppmana samhället. Hur som helst, äro alla dessa män, vilka överallt i världen, med blicken riktad på Frankrike, kämpa för det goda, med idealets obevekliga logik, vördnadsvärda, till och med när de lidit nederlag. De offra sitt liv för framåtskridandet; de uppfylla försynens vilja; de utföra ett gott verk. Med lika stor oegennytta som en skådespelare, vilken kommer till sin replik, ned­ stiga de, när tiden är inne, lydande en gudomlig regissör, i graven. Och för att föra den minnes­ värda mänskliga rörelsen, vilken börjades den 14 juli 1789, till ett för hela världen avgörande, lysan• de slut, voro de nöjda med denna hopplösa strid oclidetta stoiska försvinnande. Dessa soldater äro<noinclude> <references/></noinclude> kugyxncctc3z12xd3p00bz5xlq1pc2i 104 227485 661359 2026-11-01T11:01:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Guds tjänare. Den franska revolutionen är en handling av Gud själv. För resten finnes det, detta bör tilläggas de i ett annat kapitel redan nämnda skillnaderna, erkända uppror, som kallas revolutioner och icke erkända uppror, vilka kallas upplopp. Ett utbrytande upp­ ror är en sak, som prövas inför folket. Om fol­ ket låter sin svarta kula falla, är idéen ogillad; upproret slutar då fruktansvärt. Det är icke ett folks skyldighet att börja ett krig vi...' 661359 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 139 —}}</noinclude>Guds tjänare. Den franska revolutionen är en handling av Gud själv. För resten finnes det, detta bör tilläggas de i ett annat kapitel redan nämnda skillnaderna, erkända uppror, som kallas revolutioner och icke erkända uppror, vilka kallas upplopp. Ett utbrytande upp­ ror är en sak, som prövas inför folket. Om fol­ ket låter sin svarta kula falla, är idéen ogillad; upproret slutar då fruktansvärt. Det är icke ett folks skyldighet att börja ett krig vid varje tillfälle, som utopien önskar det. Nationerna ha icke alltid oclinär som helst lust att vara hjältar och marty­ rer. De äro positiva. I allmänhet synes dem upp­ roret avslcyvärt; för det första emedan det ofta re­ sulterar i en katastrof, för det andra, emedan det alltid förorsakas av en abstrakt idé. Det vackra ligger däruti, att de alltid uppoffra sig uteslutande för idealet. Ett uppror är ett ut­ slag av entusiasm. Entusiasmen kan yttre sig i vrede; då tar den till vapen. Men varje uppror, som riktas mot en regering eller mot en styrelse, har ett högre mål. Sålunda var det icke mot Lud­ vig Philip personligen, som anförarna för upproret 1832 ocli i synnerhet de unga entusiasterna på Chanvreriegatan, stredo. De flesta uppskat­ tade ocli gävo full rättvisa åt de egenskaper, som<noinclude> <references/></noinclude> g64dvdn6g6qzmpd6m9gcouvhyqltz1n 104 227486 661360 2026-11-01T11:01:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utmärkte denne monark, vilken stod mitt emellan monarki och revolution; ingen hatade honom. Men de angrepo den yngre grenen, liksom de tidigare angripit den äldre, och de angrepo i båda fallen kungadömet av Guds nåde; vad de ville nå genom att störta detta, det var, ha vi redan sagt, den ena människans herravälde över den andra ocliprivi­ legierna över rättvisan. Paris utan konung mot­ svaras av en värld utan tyrann. Så är det. Man uppoffrar sig för d... 661360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 140 —}}</noinclude>utmärkte denne monark, vilken stod mitt emellan monarki och revolution; ingen hatade honom. Men de angrepo den yngre grenen, liksom de tidigare angripit den äldre, och de angrepo i båda fallen kungadömet av Guds nåde; vad de ville nå genom att störta detta, det var, ha vi redan sagt, den ena människans herravälde över den andra ocliprivi­ legierna över rättvisan. Paris utan konung mot­ svaras av en värld utan tyrann. Så är det. Man uppoffrar sig för dessa visioner, vilka för de uppoffrande nästan alltid äro visioner, men illusioner, i vilka hela den mänskliga vissheten är blandad. Upprorsmannen förgyller upproret. Man kastar sig in i dessa tragiska saker, berusan­ de sig vid tanken på det, som man skall göra. Vem vet? Kanske skall man lyckas. Man är det lilla antalet; man har emot sig en hel armé, men man försvarar rätten, den naturliga lagen, varje individs suveränitet över sig själv, en suveränitet, från vil­ ken ingen abdikation är möjlig, rätten, sanningen, och oni så erfordras dör man som de trehundra spartanerna, man tänker icke på don Quixote utan på Léonidas. Man störtar framåt, och väl en gång med, ryggar man icke tillbaka och man rusar in i vimlet med huvudet sänkt, inom sig hysande hop­ pet på en stor seger; revolutionens fulländande.<noinclude> <references/></noinclude> 80xmvi4b1ve8jl9h1lsozbzq3kzum2j 104 227487 661361 2026-11-01T11:02:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'framåtskridandet åter försatt i frihet, människo­ släktets utveckling, världens befrielse och i värsta fall upplever man ett nytt Termokele. Dessa vapenutfall för framåtskridandet gå ofta om intet; vi ha sagt, varför hopen ej alltid delar palladinernas hänförelse. Den stora massan, mäng­ den, bräcklig genom sin tyngd, fruktar äventyret, och det ligger någonting av äventyr i idealet. För övrigt må man icke glömma, att det egna intresset, föga vä...' 661361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 141 —}}</noinclude>framåtskridandet åter försatt i frihet, människo­ släktets utveckling, världens befrielse och i värsta fall upplever man ett nytt Termokele. Dessa vapenutfall för framåtskridandet gå ofta om intet; vi ha sagt, varför hopen ej alltid delar palladinernas hänförelse. Den stora massan, mäng­ den, bräcklig genom sin tyngd, fruktar äventyret, och det ligger någonting av äventyr i idealet. För övrigt må man icke glömma, att det egna intresset, föga vänligt stämt mot idealet och det sentimentala, också spelar in. Ibland förlamar ma­ gen hjärtat. Det stora och sköna hos Frankrike är, att det materiella spelar mindre roll än hos andra folk; det handlar snabbt. Det är det första att vakna, det sista att somna. Det går framåt. Det går mot ljuset. Det beror därpå, att det har en konstnärssjäl. Idealet är ingenting annat än logikens högsta höjd, liksom det sköna endast är det sannas spets. Konstnärer äro också konsekventa människor. Att älska är att se ljuset. Det är orsaken till att Euro­ pas fackla, det vill säga civilisationens, först blivit buren av Grekland, som överlämnade den åt Ita­ lien, vilket sedan gav den åt Frankrike. Gudom­ liga ljusspridande folk! Vitai' lampada tradunt.<noinclude> <references/></noinclude> sa0aeu29ror4il9pikru5il1ulz39mn 104 227488 661362 2026-11-01T11:02:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett folks poesi är, sällsamma sak, dess framåt­ skridandes element. Civilisationens storlek jämföres med inbillningskraftens storliet. Endast ett ci­ viliserat folk förblir ett manligt folk. Korint, ja; Sybaris, nej. Den, som blir verklig, urartar. -Man får icke vara varken diletant eller virtuos; man bör vara konstnär. Vad civilisationen angår, så är det icke tillräckligt att uppnå den i hög grad, man må­ ste söka uppnå den i dess allra högsta grad...' 661362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 142 —}}</noinclude>Ett folks poesi är, sällsamma sak, dess framåt­ skridandes element. Civilisationens storlek jämföres med inbillningskraftens storliet. Endast ett ci­ viliserat folk förblir ett manligt folk. Korint, ja; Sybaris, nej. Den, som blir verklig, urartar. -Man får icke vara varken diletant eller virtuos; man bör vara konstnär. Vad civilisationen angår, så är det icke tillräckligt att uppnå den i hög grad, man må­ ste söka uppnå den i dess allra högsta grad; på så sätt ger man människosläktet ett idealiskt mönster. Det moderna idealet har sin typ i konsten ocli sitt medel i vetenskapen. Det är genom vetenskapen man skall förverkliga denna skaldernas upphöjda vision; det sociala sköna. Man skall återupprätta ett Eden genom att lägga A + B. På det stadium, dit civilisationen nått, är det exakta vetandet ett oundgängligt element av det vackra och poetiska, och den artistiska känslan är icke endast nyttig utan fulländad genom vetenskapen. Konsten, som är erövraren, måste ha vetenskapen, vilken är framåtskridaren, till stödjepunkt. Detta är nöd­ vändigt. Den moderna anden är Greklands genius, begagnande Indiens genius såsom fortskaffningsmedel; Alexander på elefanten. De i dogmen för­ stenade eller i vinningslystnaden demoraliserade släkterna äro odugliga till att leda civilisationen.<noinclude> <references/></noinclude> bav4hg06x3qb3ytycvulhkvjcmkd1b7 104 227489 661363 2026-11-01T11:02:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att knäböja framför avgudabilden eller framför guldstycket skadar muskeln, som arbetar, och vil­ jan, som strävar framåt. Ett folks absorbering el­ ler ett brackmässigt vinstbegär minskar dess strålkraft, nedsänker dess horisont på samma gång som dess upphöjda ståndpunkt och berövar det denna det universella målets på samma gång mänskliga ocligudomliga insikt, som gör nationerna till mis­ sionärer. Babylon har intet ideal; Kartago icke heller. Ath...' 661363 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 143 —}}</noinclude>Att knäböja framför avgudabilden eller framför guldstycket skadar muskeln, som arbetar, och vil­ jan, som strävar framåt. Ett folks absorbering el­ ler ett brackmässigt vinstbegär minskar dess strålkraft, nedsänker dess horisont på samma gång som dess upphöjda ståndpunkt och berövar det denna det universella målets på samma gång mänskliga ocligudomliga insikt, som gör nationerna till mis­ sionärer. Babylon har intet ideal; Kartago icke heller. Athén och Rom ha och behålla till och med genom seklernas mörker, civilisationens gloria. Frankrikes folk är av samma slag som Grek­ lands och Italiens. Det är likt Athéns folk genom det sköna. Roms genom det stora. För övrigt äro de goda människor. Det ger sig själv. De visa oftare än andra nationer, att de kunna uppoffra sig, men denna lust att uppoffra sig försvinner ibland. Det är just det farliga för dem, som springa, när de endast vilja gå, eller de som gå, när de vilja stanna. Fransmännen ha sina återfall av materia­ lism och vissa ögonblick ha de idéer, vilka tillstän­ ga deras annars så sublima hjärna, och de visa in­ genting, som påminner om den franska storheten, utan de antaga dimensionerna av ett Missouri el­ ler ett Sydkarolina. Vad är att göra däråt? Jät­ ten spelar dvärg; det omätliga Frankrike får ibland<noinclude> <references/></noinclude> hcrzuilouxvuzvrpdmn3pfpbvc8bp3n 104 227490 661364 2026-11-01T11:02:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det infallet att låtsa sig vara litet. Se där det hela. Emot detta finnes ingenting att säga. Folken li­ kaväl som stjärnorna ha rätt att förmörkas. Och allt är bra, om blott ljuset återkommer och förmör­ kelsen icke övergår till natt. Daggryning ocliupp­ ståndelse äro liktydiga. Ljusets återframträdande är likställt med det egna jagets ihålighet. Låtoin oss lugnt bevisa dessa fakta. Döden på barrika­ den eller graven i landsflykt är någonti...' 661364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 144 —}}</noinclude>det infallet att låtsa sig vara litet. Se där det hela. Emot detta finnes ingenting att säga. Folken li­ kaväl som stjärnorna ha rätt att förmörkas. Och allt är bra, om blott ljuset återkommer och förmör­ kelsen icke övergår till natt. Daggryning ocliupp­ ståndelse äro liktydiga. Ljusets återframträdande är likställt med det egna jagets ihålighet. Låtoin oss lugnt bevisa dessa fakta. Döden på barrika­ den eller graven i landsflykt är någonting, som självuppoffringen bör vara beredd på. Det verkliga namnet på självuppoffringen är oegennyttan. Må de övergivna låta sig övergivas, må de landsförvisade låta sig förvisas och låtom oss inskränka oss till att bönfalla de stora folken om att ej rygga allt för mycket tillbaka. Man bör icke, under förevänd­ ning att ha återfått förståndet, gå för långt i ned­ stigandet. Materien finnes, minuten finnes, intressena fin­ nas, magen finnes, men magen får icke vara grun­ den till levnadsvisheten. Det nuvarande livet har också sin rätt. Att ha lyckats komma sig upp av­ håller en tyvärr ej från att falla. Man ser detta i historien oftare än man skulle önska. Eii nation är lysande, den njuter av idealet, därefter prövar hon på smutsen ocli finner den god; och om man<noinclude> <references/></noinclude> hw2m486qlrkjf24ayxrjq5ffo8e4ypr 104 227491 661365 2026-11-01T11:02:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'frågar henne, varför hon överger Sokrates för Falstaff, svarar hon: — Därför att jag tyckte om statsmän. Låtom oss säga ännu ett ord, innan vi återvända tili striden. En strid sådan som den, vilken vi nu omtala, är ingenting annat än en konvulsivisk ryckning mot idealet. Det fjättrade framåtskridandet är sjukligt och behäftat med dylika tragiska epileptier. Den­ na framåtskridandets sjukdom, det inbördes kriget, ha vi redan mött på vår väg. De...' 661365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 145 —}}</noinclude>frågar henne, varför hon överger Sokrates för Falstaff, svarar hon: — Därför att jag tyckte om statsmän. Låtom oss säga ännu ett ord, innan vi återvända tili striden. En strid sådan som den, vilken vi nu omtala, är ingenting annat än en konvulsivisk ryckning mot idealet. Det fjättrade framåtskridandet är sjukligt och behäftat med dylika tragiska epileptier. Den­ na framåtskridandets sjukdom, det inbördes kriget, ha vi redan mött på vår väg. Det är en av dessa olycksbringande handlingar, vilka på en gång äro akt och mellanakt i det drama, vars huvudsakliga handling rör sig kring en av samhället fördömd, och vars egentliga namn är: Framåtskridandet. Framåtskridandet! Detta rop, vilket vi ofta utslunga, utgör själva grunden för vårt tänkande och vid den punkt av dramat, där vi befinna oss, ha de tankar, som det­ ta rop innesluter mera än en skärseld att passera och det är kanske tillåtet för oss att något antyda vad som döljer sig bakom dessa ord. Den bok, läsaren i detta ögonblick har under si­ na ögon är, från första sidan till den sista, i sin helhet och i sina detaljer, sina ojämnheter, undan­ tag och svagheter, en övergång från det onda till<noinclude> <references/></noinclude> sn23zboe6y9xswaz4u7vkx1tzk1z7lw 104 227492 661366 2026-11-01T11:03:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det goda, det orättvisa till det rättvisa, det falska till det sanna, från det mörka till det ljusa, från be­ gäret till medvetandet, från förruttnelse till liv, från djurislchet till plikt, från helvetet till himlen, från intet till Gud. Utgångspunkten: materian, målet: själen, vattenormen i begynnelsen, ängeln i slutet.' 661366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 146 —}}</noinclude>det goda, det orättvisa till det rättvisa, det falska till det sanna, från det mörka till det ljusa, från be­ gäret till medvetandet, från förruttnelse till liv, från djurislchet till plikt, från helvetet till himlen, från intet till Gud. Utgångspunkten: materian, målet: själen, vattenormen i begynnelsen, ängeln i slutet.<noinclude> <references/></noinclude> as2ycekrbja57cgc989f9yhz8ip9m52 104 227493 661367 2026-11-01T11:03:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ursinnigt, att barrikaden ett ögonblick var över­ svämmad av angripare, men den skakade av sig soldaterna, liksom lejonet skakar av sig hundar­ na, och den betäckte sig endast med belägrare, liksom havsstranden med skum för att i nästa minut åter visa sig stupande, svart, fasansfull. Kolonnen, tvingad att vika tillbaka, stannade hopträngd på gatan, utan skydd, men dock fruk­ tansvärd oclibesvarade barrikaden med en ge­ värssalva. Den, som sett ett fyr... 661367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 148 —}}</noinclude>ursinnigt, att barrikaden ett ögonblick var över­ svämmad av angripare, men den skakade av sig soldaterna, liksom lejonet skakar av sig hundar­ na, och den betäckte sig endast med belägrare, liksom havsstranden med skum för att i nästa minut åter visa sig stupande, svart, fasansfull. Kolonnen, tvingad att vika tillbaka, stannade hopträngd på gatan, utan skydd, men dock fruk­ tansvärd oclibesvarade barrikaden med en ge­ värssalva. Den, som sett ett fyrverkeri, erinrar sig måhända den konsteld i form av en kärve, gjord av blixtar, vilka korsa varandra; den kal­ las buketten. Man kan föreställa sig denna bu­ kett, dock icke vertikal utan horisontal, bärande på spetsen av var och en av sina eldstrålar en kula eller ett hagel, utsprutande döden. Under allt detta befann sig barrikaden. På båda sidor rådde samma beslutsamhet. Tapperheten var nästan barbarisk, och den före­ nade sig med ett slags vilt hjältemod, som bör­ jade med fullkomlig självuppoffring. Det var den tid, då en gardist slogs som en zuav. Trup­ pen önskade ett slut; upprorsmännen ville strida. Det frivilliga kämpandet med döden, då man är i besittning av ungdom oclihälsa, förvandlar oförskräcktheten till vansinne. Varje man i den­<noinclude> <references/></noinclude> 5172o5d2krr7cnpgc3dbjgbwu230jhp 104 227494 661368 2026-11-01T11:03:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na strid ägde något av det sublima, som döds­ timmen skänker. Gatan var full av lik. Enjolras stod på barrikadens ena sida, Marius på den andra. Enjolras, som ansvarade för bar­ rikaden, skyddade sig; tre soldater stupade, den ene efter den andre under hans skottglugg, utan att de ens hade sett honom; Marius kämpade fullkomligt oskyddad. Han gjorde sig till skotttavla. Han sträckte ut sig med mer än halva kroppen över barrilcaden. Det finnes ingen me­... 661368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 149 —}}</noinclude>na strid ägde något av det sublima, som döds­ timmen skänker. Gatan var full av lik. Enjolras stod på barrikadens ena sida, Marius på den andra. Enjolras, som ansvarade för bar­ rikaden, skyddade sig; tre soldater stupade, den ene efter den andre under hans skottglugg, utan att de ens hade sett honom; Marius kämpade fullkomligt oskyddad. Han gjorde sig till skotttavla. Han sträckte ut sig med mer än halva kroppen över barrilcaden. Det finnes ingen me­ ra fruktansvärd i en drabbning än en drömmare. Marius var förfärlig och han var tankfull. Han var med i striden alldeles som i en dröm. Man kunde kalla honom ett spöke, som sköt med gevär. De belägrades patroner minskades men icke deras sarkasmer. I det gravlika virrvarr, vari de befunno sig, skrattade de. Courfeyrac var barhuvad. — Var har du gjort av din hatt? frågade Bossuet honom. Courfeyrac svarade: — De ha till slut lyckats taga den av mig med kanonkulor. Ibland talade de med en bitter anstrykning. — Föreställ er dessa män, utropade Feuilly, Victor Hugo XI 13<noinclude> <references/></noinclude> g66akvsvcl0ui6jee1cwb7i1899bohs 104 227495 661369 2026-11-01T11:03:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '(och han citerade namn, kända nanin, till och med berömda namn, några tillhörande den gam­ la armén), vilka ha lovat att förena sig med oss, vilka vid sin heder svurit att hjälpa oss, och vil­ ka nu äro våra generaler, och vilka övergiva oss. Combeferre inskränkte sig till att svara med ett allvarligt småleende: — Det finnes människor, vilka betrakta he­ derns lagar såsom man betraktar stjärnorna, på långt avstånd. Barrikadens inre var så överså...' 661369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 150 —}}</noinclude>(och han citerade namn, kända nanin, till och med berömda namn, några tillhörande den gam­ la armén), vilka ha lovat att förena sig med oss, vilka vid sin heder svurit att hjälpa oss, och vil­ ka nu äro våra generaler, och vilka övergiva oss. Combeferre inskränkte sig till att svara med ett allvarligt småleende: — Det finnes människor, vilka betrakta he­ derns lagar såsom man betraktar stjärnorna, på långt avstånd. Barrikadens inre var så översållat med trasiga patroner, att det såg ut som om det hade snöat. Angriparna voro överlägsna i styrka, upprors­ männen ägde den fördelaktigaste positionen. De befunno sig uppe på höjden av en mur och de sköto ned på soldaterna, vilka föllo bland döda och sårade på den branta sluttningen. Denna väl byggda barrikad, stödd emot husraderna, var en av dessa positioner, där en handfull män kan hålla en legion i schack. Emellertid närmade sig den alltjämt förstärkta angreppskolonnen, trots kulregnet, och så småningom, steg för steg, med obeveklig säkerhet klämde trupperna in barrika­ den, såsom en skruv klämmer samman en vin­ press. Anfall följde på anfall. Fasan ökades.<noinclude> <references/></noinclude> 8l2xy82q8qr3kml4d0gt21j6alhh7dp 104 227496 661370 2026-11-01T11:04:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då uppstod på denna stenhög på Chanvreriegatan en strid, värdig en av Trojas murar. Dessa bleka, trasiga, utmattade män, vilka icke ätit på tjugofyra timmar, vilka icke sovit, vilka blott hade några skott kvar att skjuta, vilka grävde i sina tomma fickor efter patroner, vilka nästan alla vore sårade, nästan alla förbundna kring huvud ellei arm med någon svart, rostig trasa, vilka på sina rockar hade hål, genom vilka blodet rann, vilka knappast voro be... 661370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 151 —}}</noinclude>Då uppstod på denna stenhög på Chanvreriegatan en strid, värdig en av Trojas murar. Dessa bleka, trasiga, utmattade män, vilka icke ätit på tjugofyra timmar, vilka icke sovit, vilka blott hade några skott kvar att skjuta, vilka grävde i sina tomma fickor efter patroner, vilka nästan alla vore sårade, nästan alla förbundna kring huvud ellei arm med någon svart, rostig trasa, vilka på sina rockar hade hål, genom vilka blodet rann, vilka knappast voro beväpnade med dåliga gevär och avbrutna sablar, alla dessa män förvandlades nu till titaner. Barrikaden bestegs tio gånger men togs aldrig. För att göra sig en föreställning om denna strid måste man tänka sig en hög, bildad av ett fruk­ tansvärt mod, antänd, och sig själv betraktande denna brand. Det var icke en strid, det var det in­ re av en brännugn; murarna utandades lågor; an­ siktena sågo övernaturliga ut. Den mänskliga for­ men syntes omöjlig, de stridande flammade, och det var förskräckligt att se dessa stridens sala­ mandrar röra sig i denna röda rök. Vi avstå från att beskriva de ohyggliga scenerna i detta blodbad. Endast hjältedikten är berättigad att fylla tolv tusen verser med en strid. Man stred kropp mot kropp, fot för fot, med<noinclude> <references/></noinclude> 9vunovurkq9zdn253zdfcstpbk2tlab 104 227497 661371 2026-11-01T11:04:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pistolskott, sabelhugg, knytnävslag, på avstånd, nära, uppe, nere, överallt, på hustaken, i krogfönsterna, i källargluggarna, dit några smugit sig. De voro en mot sextio. Korints fasad, hälft nedriven, var förskräcklig. Fönstren genomborrade av ku­ lor, hade förlorat rutor och bågar och voro nu en­ dast oformliga hål, här och där tilltäppta med gatstenar. Bossuet blev dödad, Courfeyrac blev dödad, Joly blev dödad; Combeferre, träffad i bröstet a...' 661371 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 152 —}}</noinclude>pistolskott, sabelhugg, knytnävslag, på avstånd, nära, uppe, nere, överallt, på hustaken, i krogfönsterna, i källargluggarna, dit några smugit sig. De voro en mot sextio. Korints fasad, hälft nedriven, var förskräcklig. Fönstren genomborrade av ku­ lor, hade förlorat rutor och bågar och voro nu en­ dast oformliga hål, här och där tilltäppta med gatstenar. Bossuet blev dödad, Courfeyrac blev dödad, Joly blev dödad; Combeferre, träffad i bröstet av tre bajonettstygn, i det ögonblick han skulle lyfta upp en sårad soldat, fick endast tid att kasta en blick mot himlen för att därefter utandas sin sista suck. Marius, alltjämt stridande, var så full med sår, särskilt i huvudet, att hans ansikte försvann under blodet, och man kunde ha sagt, att hans ansikte var övertäckt med en röd näsduk. Endast Enjolras var icke skadad. När han icke mera ägde något vapen, sträckte han ut handen till höger eller vänster och genast stack en upprors­ man ett vapen däri. Nu återstod honom endast en stump av fyra värjor; en mer än Frans I vid Marignan. Homerus sade: "Dioméde dödar Axyle, son till Teuthranis, som bodde i det lyckliga Arisba; Euryale, son till Mécistée dödar Drésos och Ophel-<noinclude> <references/></noinclude> 2qf3cu0q105396y7fzg7yzj2hxwx0gu 104 227498 661372 2026-11-01T11:04:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tios, Ésépe och denne Pédasus som najaden Abarbarée avlade med den oförvitliga Boucolion; Ulysse, störtar Pidyte från Percose; Antiloque, Ablére; Polypaetés, Astyale, Polydamas, Otos från Cylléne, och Teucer, Arétaon, Meganthios dör under de knivstygn Eurypoloes ger honom Agamemnon, hjältarnas konung, besegrar Elatos, född i den branta staden, som badar i den sorlande floden Satnois". I våra gamla hjältedikter angriper Esplandian, med en dubbel strids... 661372 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 153 —}}</noinclude>tios, Ésépe och denne Pédasus som najaden Abarbarée avlade med den oförvitliga Boucolion; Ulysse, störtar Pidyte från Percose; Antiloque, Ablére; Polypaetés, Astyale, Polydamas, Otos från Cylléne, och Teucer, Arétaon, Meganthios dör under de knivstygn Eurypoloes ger honom Agamemnon, hjältarnas konung, besegrar Elatos, född i den branta staden, som badar i den sorlande floden Satnois". I våra gamla hjältedikter angriper Esplandian, med en dubbel stridsyxa, jätten greve Svantibore, vilken försvarar sig genom att på rid­ daren slunga hela torn, vilka han rycker upp. Vå­ ra gamla freskomålningar visa oss de båda herti­ garna av Bretagne och Bourbon till häst i full ut­ rustning med vapensköld, kask, harnesk och järn­ handskar, angripande varandra med stridsyxan i handen, den ene med ett hästtäcke av hermelin, den andre av himmelsblå sammet. Bretagne med sitt lejon emellan de båda hornen på sin krona. Bour­ bon med en kask, föreställande en lilja. Men för att vara ståtlig, är det icke nödvändigt att som Yvonne bära den hertigliga hatten eller att som Esplandian ha i handen en levande flamma, eller att som Phyles, far till Polydamas, ha hemfört från Ephyrée en präktig rustning, gåva av konung Euphéte; det är tillräckligt att offra sitt liv för en tro<noinclude> <references/></noinclude> a7n2u3ddp4uew63ryrp91ei5ljl1n3k 104 227499 661373 2026-11-01T11:04:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eller en hederssak. Den enfaldige soldaten, i går ännu bonde från Beauce eller Limousin, vilken strövar omkring bland barnsköterskorna i Luxembourträdgården, denne unge, bleke student, lutad över ett anatomiskt subjekt eller över en bok, den­ ne blonde yngling, som klipper sitt skägg med sax, tag dem båda, ingjut i dem pliktens anda, ställ dem mitt emot varandra på korsvägen Boucherat eller i återvändsgränden Planche-Mibreau, och den ene strider för s... 661373 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 154 —}}</noinclude>eller en hederssak. Den enfaldige soldaten, i går ännu bonde från Beauce eller Limousin, vilken strövar omkring bland barnsköterskorna i Luxembourträdgården, denne unge, bleke student, lutad över ett anatomiskt subjekt eller över en bok, den­ ne blonde yngling, som klipper sitt skägg med sax, tag dem båda, ingjut i dem pliktens anda, ställ dem mitt emot varandra på korsvägen Boucherat eller i återvändsgränden Planche-Mibreau, och den ene strider för sin fana, den andre för sitt ideal, och båda inbilla sig, att de kämpa för sitt fädernes­ land, så skall striden bli het; och den skugga, den­ ne soldat och denne andre kasta på det stora etis­ ka fält, där mänskligheten strider, kan jämföras med den skugga, vilken kastas av Mégaryon, det tigeruppfyllda Lyciens konung, när han i en tve­ kamp dödar Ajax, gudarnas jämlike.<noinclude> <references/></noinclude> ll5s49h2sxnns9gg1lfc5cffph1zge9 104 227500 661374 2026-11-01T11:04:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då vaknade hos några den dystra kärleken till livet. Ett mål för denna skog av gevär upptäckte plötsligt många, att de icke önskade dö; det är i ögonblick som dessa, då självbevarelsedriften gör sig hörbar och djuret visar sig hos människan. Upprorsmännen hade drivits mot det höga sexvåningshuset i barrikadens bakgrund. Detta hus skulle kunna rädda dem. Det var barrikaderat ocli utgjorde liksom en enda obruten mur. Innan trup­ perna hade hunnit in...' 661374 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 156 —}}</noinclude>Då vaknade hos några den dystra kärleken till livet. Ett mål för denna skog av gevär upptäckte plötsligt många, att de icke önskade dö; det är i ögonblick som dessa, då självbevarelsedriften gör sig hörbar och djuret visar sig hos människan. Upprorsmännen hade drivits mot det höga sexvåningshuset i barrikadens bakgrund. Detta hus skulle kunna rädda dem. Det var barrikaderat ocli utgjorde liksom en enda obruten mur. Innan trup­ perna hade hunnit in i barrikaden, skulle en dörr kunna öppnas och stängas på ett ögonblick, och om detta hände, betydde det livet för de förtviv­ lade. Bakom detta hus fanns det gator, som gjor­ de flykten möjlig. De började slå på porten med bösskolvar, ropade, skreko, bådo och knäppte hän­ derna samman. Ingen öppnade. Från fönstret i tredje våningen betraktade den döde mannen dem. Omgivna av sex eller sju män hade Enjolras och Marius störtat sig fram för att skydda dem. En­ jolras hade ropat åt soldaterna: — Kom icke närmare! Och när en officer icke hade följt ordern, hade Enjolras dödat mannen. Han stod nu på barrika­ dens inre lilla gård, lutad mot värdshuset med vär­ jan i ena handen och karbinen i den andra, samt höll dörren till värdshuset öppen och hindrade an-<noinclude> <references/></noinclude> bdh915jl9p6s2gombh3qgh6d6zwj0ew 104 227501 661375 2026-11-01T11:04:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'griparna att närma sig. Han ropade åt de förtviv­ lade: — Det finnes blott en dörr öppen. Dennal Han skyddade dem med sin egen kropp och kämpade ensam mot en bataljon, under det han lät sina egna män skynda förbi honom. Alla störtade hit. Enjolras brukade sin karbin som en käpp för att slå ned bajonetterna runt omkring sig och träd­ de in i värdshuset som siste man. Det var ett fruk­ tansvärt ögonblick, soldaterna ville tränga in och upprorsmännen...' 661375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 157 —}}</noinclude>griparna att närma sig. Han ropade åt de förtviv­ lade: — Det finnes blott en dörr öppen. Dennal Han skyddade dem med sin egen kropp och kämpade ensam mot en bataljon, under det han lät sina egna män skynda förbi honom. Alla störtade hit. Enjolras brukade sin karbin som en käpp för att slå ned bajonetterna runt omkring sig och träd­ de in i värdshuset som siste man. Det var ett fruk­ tansvärt ögonblick, soldaterna ville tränga in och upprorsmännen ville stänga dörren. Den stäng­ des med sådan våldsamhet, att den därvid klippte av alla fem fingrarna på en soldat, som klängt sig fast vid den. Marlus hade stannat utanför; ett skott hade krossat hans nyckelben; han kände, att han svim­ made och föll till marken. I detta ögonblick, när hans ögon redan slutit sig, kände han, huru en kraf­ tig hand grep honom och hans svimning lät honom knappast få tid att, under det hans sista tankar sysslade med Cosette, uppfatta: — Jag är tillfångatagen. Jag blir arkebuserad. När Enjolras icke såg Marius bland flyktingarna i värdshuset, hyste han samma tanke. Men det ögonblick var inne, då var och en hade nog med att tänka på sin egen död. Enjolras reglade por­<noinclude> <references/></noinclude> q1x74jvljwiw8perrpu32aafzur91na 104 227502 661376 2026-11-01T11:05:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ten och lade för järnbommen, under det att slagen utifrån haglade; soldaterna angrepo porten med gevärskolvarna och sapörema med sina hackor. Angriparna hade samlat sig framför denna port. Nu började belägringen av värdshuset. Soldaterna voro utom sig av vrede. Artilleriofficerens död hade retat dem och dess­ utom hade, ödesdigert nog, under timmarna före angreppet, bland dem spritt sig ett rykte, att upp­ rorsmännen stympade sina fångar, ocliatt det... 661376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 158 —}}</noinclude>ten och lade för järnbommen, under det att slagen utifrån haglade; soldaterna angrepo porten med gevärskolvarna och sapörema med sina hackor. Angriparna hade samlat sig framför denna port. Nu började belägringen av värdshuset. Soldaterna voro utom sig av vrede. Artilleriofficerens död hade retat dem och dess­ utom hade, ödesdigert nog, under timmarna före angreppet, bland dem spritt sig ett rykte, att upp­ rorsmännen stympade sina fångar, ocliatt det i värdshuset fanns liket av en soldat utan huvud. Sådana ödesdigra rykten uppkomma vanligen un­ der inbördes strider, och det var ett dylikt rykte, som senare förorsakade katastrofen på Transnoniangatan. När porten barrikaderats, sade Enjolras till de övriga: — Vi skola sälja våra liv dyrt. Sedan närmade han sig bordet, där Mabeuf och Gavroche lågo utsträckta. Under det svarta täc­ ket såg man tvenne raka och stela gestalter, den ena stor, den andra liten, och två ansikten avteck­ nade sig otydligt under svepdukens kalla veck. En hand visade sig under bårtäcket och hängde ned mot golvet, det var en gubbes. Enjolras böjde sig ned och kysste denna vörd­<noinclude> <references/></noinclude> ecfymnwt5ygnr3kbh1cu8jpr0ocop38 104 227503 661378 2026-11-01T11:05:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nadsvärda hand liksom han aftonen förut kysst denne man på pannan. Det var de enda två kyssar han utdelat under hela sitt liv. Låtom oss påskynda skildringen. Barrikaden hade kämpat, som man kämpade i Thebes portar, värdshuset kämpade, som om det varit hemma i ^aiagossa. Ett sådant motstånd är alltid hård­ nackat, och det gives ingen pardon och intet parlamenterande. Man vill dö, blott man kan döda. När Suchet sade: — Giv eder! svarade Palafox: Efter... 661378 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 159 —}}</noinclude>nadsvärda hand liksom han aftonen förut kysst denne man på pannan. Det var de enda två kyssar han utdelat under hela sitt liv. Låtom oss påskynda skildringen. Barrikaden hade kämpat, som man kämpade i Thebes portar, värdshuset kämpade, som om det varit hemma i ^aiagossa. Ett sådant motstånd är alltid hård­ nackat, och det gives ingen pardon och intet parlamenterande. Man vill dö, blott man kan döda. När Suchet sade: — Giv eder! svarade Palafox: Efter kanonen kniven. Allt fanns vid stormningen av Hucheloups värds­ hus, gatstenarna regnade från fönstren och taken över de angripande och uppretade soldaterna, från källargluggar och vindsfönster ljödo skott och både angreppet och försvaret skedde med raseri. När slutligen porten gav vika, återfann man här dödandets otyglade vanvett. När angriparna störtade sig in i värdshuset, hindrade av spillrorna från den inslagna porten, funno de likväl inga mot­ ståndare. Den medels yxhugg förstörda spiraltiappan låg mitt i den stora salen, några sårade hade just uppgivit andan, alla, som icke voro döda, befunno sig en trappa upp och genom ett hål i ta­ ket, där trappan förut mynnat ut, började en ra­<noinclude> <references/></noinclude> c1a8myrmodvy5damm7kh6osdf21n8hk 104 227504 661379 2026-11-01T11:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sande eld. Det var de sista patronerna. När de avfyrats, när dessa fruktansvärda döende icke längre hade varken krut eller kulor, tog var och en i handen två av de flaskor, som gömts undan av Enjolras, och sökte hindra stormningen med dessa fruktansvärt bräckliga klubbor. Flaskorna innehöllo skedvatten. Vi berätta allt, som skedde un­ der detta fruktansvärda slaktande, fullständigt san­ ningsenligt. De belägrade använde tyvärr allt till vapen. Den gre... 661379 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 160 —}}</noinclude>sande eld. Det var de sista patronerna. När de avfyrats, när dessa fruktansvärda döende icke längre hade varken krut eller kulor, tog var och en i handen två av de flaskor, som gömts undan av Enjolras, och sökte hindra stormningen med dessa fruktansvärt bräckliga klubbor. Flaskorna innehöllo skedvatten. Vi berätta allt, som skedde un­ der detta fruktansvärda slaktande, fullständigt san­ ningsenligt. De belägrade använde tyvärr allt till vapen. Den grekiska elden har icke lagts Arkimedes till last lika litet som det sjudande becket har vanärat Bayard. Varje krig rymmer skräck och fasa, och man kan icke undgå det. De angripandes gevärssalvor voro mördande, fastän de med svårighet avfyrades nedifrån och uppåt. Hålet i taket kantades snart av döda huvuden, ur vilka röda och rykande blodströmmar runno nedåt. Bull­ ret var obeskrivligt, en kvävande rök höljde de kämpande i mörker. Det fattas ord för att be­ skriva en sådan fasa. Det fanns ej längre några människor i denna djävulska strid. Det var ej längre jättar, som stredo mot kolosser. Detta lik­ nade mera Milton och Dante än Homeros. Demo­ ner angrepo och gengångare gjorde motstånd. Det var en vanvettig och förvrängd heroism.<noinclude> <references/></noinclude> iza699hq0vd2pwb43ae3jp1rexswv9p 104 227505 661380 2026-11-01T11:05:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'artilleristen. Eftersom han själv ställt sig där borta, kan han ju få stå kvar. Låtom oss skjuta honom på stället. — Skjuten mig, sade Enjolras. Han kastade ifrån sig sitt halva vapen, korsade armarna och erbjöd sig åt kulorna. Djärvhet inför döden väcker alltid människor­ nas känslor till liv. Sedan Enjolras korsat armar­ na och ej gjorde motstånd mot döden, upphörde vapenbullret i salen, och ett plötsligt och nästan gravlikt lugn bredde sig ö...' 661380 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 162 —}}</noinclude>artilleristen. Eftersom han själv ställt sig där borta, kan han ju få stå kvar. Låtom oss skjuta honom på stället. — Skjuten mig, sade Enjolras. Han kastade ifrån sig sitt halva vapen, korsade armarna och erbjöd sig åt kulorna. Djärvhet inför döden väcker alltid människor­ nas känslor till liv. Sedan Enjolras korsat armar­ na och ej gjorde motstånd mot döden, upphörde vapenbullret i salen, och ett plötsligt och nästan gravlikt lugn bredde sig över platsen. Det tyck­ tes att den hotande värdigheten hos Enjolras, där han stod avväpnad och orörlig, tyngde ned detta tumult och att endast genom makten hos sin lugna blick denne unge man, som ensam av alla icke hade en skråma, som stod där överlägsen, dräpande, likgiltig som en osårbar, tvingande denna dystra skara att döda honom under vördnad. Hans skön­ het, som i detta ögonblick ökades av hans stolthet, var bländande och som han lika litet tycktes kunna bliva uttröttad som sårad, trots de förskräckliga tjugofyra timmar, som gått, såg han frisk ocliobe­ rörd ut. Det var kanske om honom det vittne se­ nare yttrade sig, vilket inför krigsrätten sade: — Det fanns en upprorsman, som jag hörde kallas Apotlo.<noinclude> <references/></noinclude> cay8xfp1sdkn7zo36280tbcy5q63m1g 104 227506 661381 2026-11-01T11:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En nationalgardist, som siktade på Enjolras, sänkte sitt vapen med orden: — Det förefaller mig, som om jag skulle skjuta en blomma. Tolv män ställde upp sig i hörnet mitt emot En­ jolras och ordnade under tystnad sina gevär. En sergeant kommenderade: — Eld! En officer trädde emellan. — Låtom oss vänta. Han vände sig mot Enjolras: — Vill ni ha ögonen förbundna? — Nej. — Var det ni, som dödade artilleristen? — Ja. Sedan några minuter hade Gra...' 661381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 163 —}}</noinclude>En nationalgardist, som siktade på Enjolras, sänkte sitt vapen med orden: — Det förefaller mig, som om jag skulle skjuta en blomma. Tolv män ställde upp sig i hörnet mitt emot En­ jolras och ordnade under tystnad sina gevär. En sergeant kommenderade: — Eld! En officer trädde emellan. — Låtom oss vänta. Han vände sig mot Enjolras: — Vill ni ha ögonen förbundna? — Nej. — Var det ni, som dödade artilleristen? — Ja. Sedan några minuter hade Grantaire vaknat ur sin medvetslöshet. Läsaren kanske erinrar sig, att han sedan före­ gående afton suttit sovande på en stol i övre salen. Han hade verkligen varit vad man kallar dödfull. Hans avskyvärda favoritdryck, en blandning av absint, öl oclibrännvin, hade försänkt honom i dvala. Då hans bord var litet och ej kunde göra någon nytta på barrikaden, hade han fått behålla det. Han befann sig alltjämt i samma ställning med bröstet mot bordet och huvudet lutat mot ar­<noinclude> <references/></noinclude> 2ius1bwqje3x9qnxtyk2jynl03dsf66 104 227507 661382 2026-11-01T11:06:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'marna under det händerna omslöto glas och flas­ kor. Han sov samma djupa sömn som björnen i sitt vinteride eller den mättade blodigeln. Intet hade stört honom, varken gevärssalvorna eller ka­ nonkulorna eller granatskärvorna, vilka trängt in genom salens fönster, ej heller det fruktansvärda larmet vid stormningen. Han besvarade endast någon gång ett kanonskott med en snarkning. Han tycktes vänta på att en kula skulle bespara honom besväret att vakna.... 661382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 164 —}}</noinclude>marna under det händerna omslöto glas och flas­ kor. Han sov samma djupa sömn som björnen i sitt vinteride eller den mättade blodigeln. Intet hade stört honom, varken gevärssalvorna eller ka­ nonkulorna eller granatskärvorna, vilka trängt in genom salens fönster, ej heller det fruktansvärda larmet vid stormningen. Han besvarade endast någon gång ett kanonskott med en snarkning. Han tycktes vänta på att en kula skulle bespara honom besväret att vakna. Flera lik lågo runt omkring honom och vid ett flyktigt ögonkast skilde honom intet från dessa, som sovo den sista sömnen. Larm och oväsen väcker icke en berusad men däremot tystnaden. Denna egendomlighet har iakttagits mera än en gång. Kullkastandet av allt omkring honom hade ökat Grantaires djupa dvala, men det uppehåll i larmet, som skedde inför Enjolras' framträdande förorsakade en förändring hos den medvetslöse. Det var som ett åkdon i full galopp, vilket plötsligt hejdar sig. De, som som­ nat in däri, vakna. Grantaire reste sig plötsligt upp, sträckte på armarna, gnuggade sig i ögonen, såg sig omkring, gäspade och förstod. Det slutande ruset liknar ett draperi, som slites sönder. Man ser med ett enda ögonkast allt, som dolt sig bakom det. Allt visar sig nu för minnet<noinclude> <references/></noinclude> fny6yenzcukqbk7iqb07dkhh5atj527 104 227508 661383 2026-11-01T11:06:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på en gång och den berusade, som icke vet något om vad som hänt det sista dygnet, har knappast hunnit öppna ögonlocken, förrän han är mitt inne i händelserna. Alla tankar komma åter tillbaka till honom med en plötslig klarhet; försvinnandet av ruset, som är som en slags tung dimma, vilken föl blindar hjärnan, medför en klar och tydlig upp­ fattning av omgivningen. Han hade förts undan i ett hörn och var delvis skyddad av biljarden, varför soldaterna...' 661383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 165 —}}</noinclude>på en gång och den berusade, som icke vet något om vad som hänt det sista dygnet, har knappast hunnit öppna ögonlocken, förrän han är mitt inne i händelserna. Alla tankar komma åter tillbaka till honom med en plötslig klarhet; försvinnandet av ruset, som är som en slags tung dimma, vilken föl blindar hjärnan, medför en klar och tydlig upp­ fattning av omgivningen. Han hade förts undan i ett hörn och var delvis skyddad av biljarden, varför soldaterna, vilka hade sin uppmärksamhet riktade på Enjolras, icke ens hade lagt märke till Grantaire. Sergeanten beledde sig att upprepa ordern om eldgivning, när de plötsligt hörde en kraftig röst ropa vid sidan av dem: Leve republiken! Grantaire hade rest sig upp. Den ofantliga glansen från denna strid, som Lan gått miste om, visade sig plötsligt för den drucknes yrvakna blick. Han upprepade: — Leve republiken! samt gick tvärs över rummet med säkra steg för att ställa sig framför gevärsmynningarna vid Enjolras' sida. Skjut oss båda på en gång, sade han. Vändande sig mot Enjolras tilläde han milt: — Tillåter du? Victor Hugo XI 14<noinclude> <references/></noinclude> icgm7z8plz3knu6xn7atezcizlvnsgd 104 227509 661384 2026-11-01T11:06:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Enjolras tryckte småleende hans hand. Detta småleende hade ännu icke förbleknat, när salvan avfyrades. Genomborrad av åtta skott förblev Enjolras upp­ rätt mot muren, som om kulorna spikat fast honom vid den. Endast hans huvud lutade sig framåt. Grantaire sjönk död ned vid hans fötter. Några ögonblick senare drevo soldaterna ut de sista upprorsmännen, vilka hade tagit sin tillflykt till vindsvåningen. Man kämpade på taket. Man kastade ut kropparna gen... 661384 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 166 —}}</noinclude>Enjolras tryckte småleende hans hand. Detta småleende hade ännu icke förbleknat, när salvan avfyrades. Genomborrad av åtta skott förblev Enjolras upp­ rätt mot muren, som om kulorna spikat fast honom vid den. Endast hans huvud lutade sig framåt. Grantaire sjönk död ned vid hans fötter. Några ögonblick senare drevo soldaterna ut de sista upprorsmännen, vilka hade tagit sin tillflykt till vindsvåningen. Man kämpade på taket. Man kastade ut kropparna genom fönstren, medan de ännu visade tecken till liv. Två soldater, vilka sökte resa upp den krossade omnibusen, dödades av två karbinskott från en vindskupa. En blusklädd man störtade ut därifrån med ett bajonettstygn i magen och kastade sig rosslande till mar­ ken. En soldat och en upprorsman gledo tillsam­ mans ned för ett tegeltak, ville icke släppa varan­ dra och föllo i varandras armar till marken. En liknande kamp utspann sig i källarvåningen. Rop och skott överallt. Därpå tystnad. Barrikaden var tagen. Soldaterna började undersöka de angränsande husen och förfölja de flyende.<noinclude> <references/></noinclude> 9qiojy27yna7c6mqmfeepfqh9jnh0f9 104 227510 661385 2026-11-01T11:06:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det såg ut som om Jean Valjean i stridens täta moln icke varseblivit Marius; ett faktum var emel­ lertid, att hans ögon icke lämnat honom ens för en minut. När ett skott slog omkull Marius, störta­ de sig Jean Valjean fram med en tigers snabbhet, slog ned över honom liksom över ett rov och bar bort honom. På grund av angreppet rådde en oro och ett virrvarr överallt; allas blickar voro riktade på Enjolras och värdshusporten, så att ingen såg Jean Valje... 661385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 168 —}}</noinclude>Det såg ut som om Jean Valjean i stridens täta moln icke varseblivit Marius; ett faktum var emel­ lertid, att hans ögon icke lämnat honom ens för en minut. När ett skott slog omkull Marius, störta­ de sig Jean Valjean fram med en tigers snabbhet, slog ned över honom liksom över ett rov och bar bort honom. På grund av angreppet rådde en oro och ett virrvarr överallt; allas blickar voro riktade på Enjolras och värdshusporten, så att ingen såg Jean Valjean passera över barrikaden och försvinna bakom Ko­ rints hörna, bärande den medvetslöse Marius i sina armar. Man erinrar sig kanske, att detta hörn bildade en utskjutande udde på gatan; detta skyddade på några fots omkrets mot kulor, hagel och blickar. Det händer ibland, att man mitt under eldsvådor kan påträffa ett rum, vilket icke brinner och i de mest upprörda hav på ena sidan om en landtunga, en liten lugn vrå. Det var på detta undanskymda ställe i barrikadens inre som Eponine hade utan­ dats sin sista suck. Jean Valjean stannade här, han lät Marius glida ned på marken, lutade sig mot muren och såg sig omkring. Situationen var fruktansvärd. För ögonblicket, för två eller tre minuter kanske,<noinclude> <references/></noinclude> 6bd1o2pv5soap1dzaq1tj8868o51cki 104 227511 661386 2026-11-01T11:06:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var denna utskjutande mur ett skydd; men på vad sätt skulle han undkomma detta slaktande? Han drog sig till minnes den ångest, vilken han för åtta år sedan utstått på Polonceaugatan och på vilket sätt han undkom, det var svårt då, i dag var det omöjligt. Han hade framför sig detta oförsonliga, döva sexvåningshus, vilket icke tyck­ tes bebott av andra än döda människor; till höger om sig hade han den tämligen låga barrikaden, vilken spärrade Petit...' 661386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 169 —}}</noinclude>var denna utskjutande mur ett skydd; men på vad sätt skulle han undkomma detta slaktande? Han drog sig till minnes den ångest, vilken han för åtta år sedan utstått på Polonceaugatan och på vilket sätt han undkom, det var svårt då, i dag var det omöjligt. Han hade framför sig detta oförsonliga, döva sexvåningshus, vilket icke tyck­ tes bebott av andra än döda människor; till höger om sig hade han den tämligen låga barrikaden, vilken spärrade Petite-Truanderiegatan; att klättra över detta hinder var ganska lätt, men man kunde ovanför barrikadens topp skönja en rad bajonettspetsar. Det var en trupp linjeinfanterister, vilken var posterad på andra sidan om barrikaden. Om man alltså gick över barrikaden, kunde man vara säker om att mötas av en gevärssalva; varje hu­ vud, som vågade visa sig ovanom muren, skulle bli till skottavla för sextio gevär. Till vänster om sig hade han stridsfältet. Bakom husets hörna hade han döden. Vad var att göra? Endast en fågel hade kun­ nat rädda sig ur dessa svårigheter. Oclihan mäste fortast möjligt bestämma sig, finna på en utväg, fatta ett beslut. Man kämpade några steg ifrån honom; lyckligtvis voro alla sam­ manträngda på en enda plats utanför värdshus­<noinclude> <references/></noinclude> owm3wt3yr8cxsv98d0bidtpc9h6b5cm 104 227512 661387 2026-11-01T11:06:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'porten; men om en enda soldat kom på den idén att vika om huset eller att angripa det från sidan, var allt slut. Jean Valjean betraktade huset mitt emot sig, han betraktade barrikaden bredvid sig, därefter betraktade han marken så intensivt, som om han däri hade velat borra ett hål med sina blickar. Vad han egentligen betraktade, kunde han i den dödsångest, vari han befann sig, knappast göra sig reda för, men liksom om hans blick varit mäktig nog att... 661387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 170 —}}</noinclude>porten; men om en enda soldat kom på den idén att vika om huset eller att angripa det från sidan, var allt slut. Jean Valjean betraktade huset mitt emot sig, han betraktade barrikaden bredvid sig, därefter betraktade han marken så intensivt, som om han däri hade velat borra ett hål med sina blickar. Vad han egentligen betraktade, kunde han i den dödsångest, vari han befann sig, knappast göra sig reda för, men liksom om hans blick varit mäktig nog att frammana det, som han önskade och längtade efter, så varseblev han, på några stegs avstånd, vid foten av den lilla barrikaden, under några nedrasande stenar, vilka till hälften dolde det, ett järngaller, vilket var insatt längs med marken. Detta galler, vilket var gjort av tvärslåar, var ungefär två fot i kvadrat. Det var inramat mellan några gatstenar, som hade blivit uppbrutna, och det låg nu nästan lösryckt. Genom gallret kunde man skymta en mörk öppning, nå­ gonting, som liknade ett skorstensrör eller en vat­ tencisterncylinder. Jean Valjean skyndade dit. Hans gamla kännedom i konsten att rymma hjälpte honom. Att kasta undan stenarna, lyfta upp gall­ ret, att taga Marius, som i detta ögonblick på­ minde om ett lik, på sina axlar och med denna<noinclude> <references/></noinclude> 56o9js0939cgla5zbbr0rphtqeloq8u 104 227513 661388 2026-11-01T11:07:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'börda på sin rygg nedstiga i detta, lyckligtvis icke så djupa hål, hjälpande sig fram med armbågar och knä, att låta den tunga falluckan, över vilken stenarna åter ramlade, falla igen över sitt huvud, och att taga fotfäste på en stenlagd yta tre meter under jorden, allt detta utfördes såsom i yrsel, med en jättes kraft och en örns snabbhet. Det tog endast några minuter. Jean Valjean befann sig med den alltjämt medvetslöse Marius i en slags lång under...' 661388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 171 —}}</noinclude>börda på sin rygg nedstiga i detta, lyckligtvis icke så djupa hål, hjälpande sig fram med armbågar och knä, att låta den tunga falluckan, över vilken stenarna åter ramlade, falla igen över sitt huvud, och att taga fotfäste på en stenlagd yta tre meter under jorden, allt detta utfördes såsom i yrsel, med en jättes kraft och en örns snabbhet. Det tog endast några minuter. Jean Valjean befann sig med den alltjämt medvetslöse Marius i en slags lång underjordisk gång. Här rådde djupaste fred, absolut tystnad och natt. Han erfor samma intryck nu som han hade erfarit, när han från gatan föll ned i klostret; men det var icke Cosette han bar i dag, det var Marius. Det fruktansvärda oväsen, vilket uppstått kring det stormade värdshuset över hans huvud, uppfat­ tade han endast som ett avlägset sorl.<noinclude> <references/></noinclude> 061r79mkwz7hisn9b9xdfqfae8bauee 104 227514 661389 2026-11-01T11:07:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227515 661390 2026-11-01T11:07:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ser till staden utan att därifrån taga med sig två kar, fyllda med vad vi kalla smuts. Tack vare denna mänskliga gödsel är också jorden i Kina lika bördig som på Abrahams tid. Det kinesiska vetet ger ända till hundratjugonde kornet. Det finnes ingen gödsel, som i bördighet kan mäta sig med en huvudstads spillning. En stor stad är den, som giver mest gödsel. Om man använde staden till att gödsla fältet med, vore framgången säker. Om vårt guld är dyng...' 661390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 174 —}}</noinclude>ser till staden utan att därifrån taga med sig två kar, fyllda med vad vi kalla smuts. Tack vare denna mänskliga gödsel är också jorden i Kina lika bördig som på Abrahams tid. Det kinesiska vetet ger ända till hundratjugonde kornet. Det finnes ingen gödsel, som i bördighet kan mäta sig med en huvudstads spillning. En stor stad är den, som giver mest gödsel. Om man använde staden till att gödsla fältet med, vore framgången säker. Om vårt guld är dynga, så är också vår dynga guld. Vad gör man med detta guld eller denna dynga? Man sopar den i avgrunden. Man offrar stora summor på att utrusta hela flottor, vilka vid sydpolen skola hämta träck efter stormfåglar och pingviner, men det oberäkneliga element av rikedom, som man har alldeles inpå sig, kastas i havet. All den spillning efter männi­ skor och djur, som världen kastar bort, skulle, ifall den återgavs åt jorden, i stället för att kastas i vattnet, räcka till att föda hela världen. Dessa smutshögar i hörnorna, dessa vagnar fyllda med avfall, som skaka fram på gatorna om nätterna, dessa avskyvärda renhållningstunnor, dessa gräsligt stinkande avloppsrännor, vet ni vad de äro? De äro den blomstrande ängen, det grön­<noinclude> <references/></noinclude> kmei3so6y7yspt28ewb8dielvu88oqm 104 227516 661391 2026-11-01T11:07:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skande gräset, det är timjan, salvia, det är villebrådet, boskapen, det är de stora nötkreaturens belåtna råmande om aftnarna, det är det välluk tände höet, det är den gyllene säden, det är brö. det pä ert bord, det är det varma blodet i edra ådror, det är hälsan, glädjen, livet. Det är på detta sätt denna hemlighetsfulla skapelse, som äi förvandling på jorden och förklaring i himlen, vill ha det. Giv tillbaka allt detta åt den stora smältd...' 661391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 175 —}}</noinclude>skande gräset, det är timjan, salvia, det är villebrådet, boskapen, det är de stora nötkreaturens belåtna råmande om aftnarna, det är det välluk tände höet, det är den gyllene säden, det är brö. det pä ert bord, det är det varma blodet i edra ådror, det är hälsan, glädjen, livet. Det är på detta sätt denna hemlighetsfulla skapelse, som äi förvandling på jorden och förklaring i himlen, vill ha det. Giv tillbaka allt detta åt den stora smältdegeln; ert välstånd härleder sig därifrån. Ängarnas nä­ ring är människans föda. Ni äger rätt att förlora denna rikedom och att dessutom finna mig löjlig. Detta skulle vara höj­ den av okunnighet. Statistiken har beräknat att ensamt Frankrike årligen genom sina floders mynningar kastar en summa av en halv milliard i Atlantiska havet. Lägg märke till att med dessa femhundra millio­ ner skulle man kunna täcka en fjärdedel av budge­ tens utgifter. Men människans fyndighet är så­ dan, att den föredrar att kasta fem millioner i havet. Det är doclc själva kärnan hos folket som medföljer, här droppvis, där strömvis, dessa våra kloakers avskyvärda uttömningar i floderna och våra floders oerhörda uttömningar i oceanen.<noinclude> <references/></noinclude> tj6r6zj11zl2mn82zhoab1b3ojgqkq7 104 227517 661392 2026-11-01T11:08:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Varje hickning av våra kloaker kostar oss tusen francs. På grund härav två resultat: Jorden ut­ armas och vattnet förpestas. Hungern uppkom­ mer ifrån den plöjda fåran och sjukdomen ifrån floden. Det är ett faktum till exempel att Themsen fölnärvarande förgiftar London. Vad Paris beträffar har man på sista tiden tvingats flytta de flesta kloakmynningarna nedan­ för den sista bron. En dubbel, på en gång sugande och drivande rörapparat, utrustad med...' 661392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 176 —}}</noinclude>Varje hickning av våra kloaker kostar oss tusen francs. På grund härav två resultat: Jorden ut­ armas och vattnet förpestas. Hungern uppkom­ mer ifrån den plöjda fåran och sjukdomen ifrån floden. Det är ett faktum till exempel att Themsen fölnärvarande förgiftar London. Vad Paris beträffar har man på sista tiden tvingats flytta de flesta kloakmynningarna nedan­ för den sista bron. En dubbel, på en gång sugande och drivande rörapparat, utrustad med tappar och vatteninsläppningsslussar, ett helt vanligt dräneringssystem, lika enkelt som en människas lunga, redan i full funktion inom flera av Englands kommuner, vore tillräcklig för att tillföra våra städer fältens rena vatten och återskänka våra fält städernas kraftiga vatten och genom denna växelverkan, den enklaste sak i världen, skulle de femhundra millio­ ner, vilka nu kastas bort, i stället stanna hos oss. Men man tänker på helt andra saker. Det nuvarande tillvägagångssättet gör skada, trots att det önskar vara till nytta. Avsikten är god, resultatet sorgligt. Man tror sig rena staden, men man låter befolkningen avtyna. Kloaksyste­ met är ett missförstånd. När dräneringen med<noinclude> <references/></noinclude> klpsg8dugt7jigxhlzz607u5dl1d6m7 104 227518 661393 2026-11-01T11:08:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dess dubbla funktion att återlämna vad den tager, överallt trängt ut kloakernas utarmade sköljning, skall jordens avkastning tiodubblas och de elän­ diga problemen lösas betydligt enklare. Lägg därtill parasitismens undanskaffande, så är pro­ blemet löst. Emellertid rinner det allmänna välståndet bort med strömmen och läckaget fortgår. Läckaget är ordet. Europa ruinerar sig på detta sätt ge­ nom uttömning. Vad Frankrike beträffar, hava vi nämn...' 661393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 177 —}}</noinclude>dess dubbla funktion att återlämna vad den tager, överallt trängt ut kloakernas utarmade sköljning, skall jordens avkastning tiodubblas och de elän­ diga problemen lösas betydligt enklare. Lägg därtill parasitismens undanskaffande, så är pro­ blemet löst. Emellertid rinner det allmänna välståndet bort med strömmen och läckaget fortgår. Läckaget är ordet. Europa ruinerar sig på detta sätt ge­ nom uttömning. Vad Frankrike beträffar, hava vi nämnt dess siffra. Eftersom Paris rymmer en femtedel av Frankrikes befolkning och dess guano är det kraf­ tigaste av alla, överdriver man icke, snarare un­ derskattar, då man antager Paris' förlust vara tjugofem millioner i den halva milliard, som Frank­ rike varje år avsäger sig. Dessa tjugofem millio­ ner, använda till understöd och hjälp, skulle för­ dubbla Paris' välstånd. Staden skänker hellre detta åt kloakerna. På så sätt skulle man kunna säga att Paris' största slöseri, dess mest charmanta fest, dess förnämsta nöjeslokal, dess orgie, dess största bortslösande av guld, dess ståt, dess lyx, dess prakt, det är dess kloak. Det är på detta sätt, man genom en dålig ståtsekonomisk blindhet dränker och låter det allmänna<noinclude> <references/></noinclude> 38wnypb4msnb02yolp71z25twu5zehi 104 227519 661394 2026-11-01T11:08:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'välståndet rinna bort med strömmen och försvinna i djupet. Det borde finnas ledningar ifrån SaintCloud till fördel för allmänheten. Ur ekonomisk synpunkt sett kan detta förhål­ lande sammanfattas i några få ord: Paris är en läckande tunna. Paris, detta mönster för en välbyggd huvud­ stad, denna stad av vilken varje folk önskar skaffa en kopia, denna idealets huvudstad, denna medel­ punkt och samlingsplats för snillen, denna stad, som utgör en hel n...' 661394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 178 —}}</noinclude>välståndet rinna bort med strömmen och försvinna i djupet. Det borde finnas ledningar ifrån SaintCloud till fördel för allmänheten. Ur ekonomisk synpunkt sett kan detta förhål­ lande sammanfattas i några få ord: Paris är en läckande tunna. Paris, detta mönster för en välbyggd huvud­ stad, denna stad av vilken varje folk önskar skaffa en kopia, denna idealets huvudstad, denna medel­ punkt och samlingsplats för snillen, denna stad, som utgör en hel nation, denna underliga bland­ ning av Babylon och Korint, skulle emellertid på grund av de saker vi nyss nämnt, komma en bonde från Fo-Kian att rycka på axlarna. Imitera Paris och ni skola ruinera eder. För övrigt är Paris icke uppfinnaren av detta sedan urminnes tider bedrivna slösandet; Paris själv imiterar. Dessa överraskande dumheter äro icke nya; den gamla tiden handlade alldeles som den nya. — "Roms kloaker", säger Liebig, "ha uppslukat den romerske bondens hela välstånd". När Roms landsbygd blev ruinerad genom de romerska kloa­ kerna, utarmade Rom Italien, och när det stoppat Italien i sina kloaker, stoppade det även Sicilien dit, därefter Sardinien och slutligen Afrika. Roms<noinclude> <references/></noinclude> o0h8afm7asop9nn952wgjsns940hqlr 104 227520 661395 2026-11-01T11:08:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kloaker ha uppslukat världen. Dessa kloaker öppnade sina gap för både staden och världen. Urbi et orbi. Eviga stad, bottenlösa kloak. Rom har varit ett föredöme för såväl dessa som så många andra saker. Detta föredöme har följts av Paris med hela den dumhet, som är utmärkande för snillrika stä­ der. För att kunna utföra den operation, om vilken vi nyss talat, har Paris under sig ett annat Paris; ett Paris av kloaker; detta har sina gator, kors­ v...' 661395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 179 —}}</noinclude>kloaker ha uppslukat världen. Dessa kloaker öppnade sina gap för både staden och världen. Urbi et orbi. Eviga stad, bottenlösa kloak. Rom har varit ett föredöme för såväl dessa som så många andra saker. Detta föredöme har följts av Paris med hela den dumhet, som är utmärkande för snillrika stä­ der. För att kunna utföra den operation, om vilken vi nyss talat, har Paris under sig ett annat Paris; ett Paris av kloaker; detta har sina gator, kors­ vägar, torg, återvändsgränder och ådror och det, som cirkulerar i dessa ådror, är smutsen. Man bör icke smickra någonting, icke ens en stor nation; där allting finnes måste man även på­ träffa det nesliga vid sidan av det storslagna; och om Paris innefattar Athen, ljusets stad, Tyr, mak­ tens stad, Sparta, dygdernas stad, Ninive, under­ verkens stad, så innefattar det även Lutéce, smut­ sens stad. Beviset på dess makt finner man likväl även i dess kloak; Paris' smutspöl, som har titaniska mått, visar likaväl som något monument det mänsklighetens ideal, som förfäktats av sådana män som Machiaveli, Bacon ocli Mirabeau. Den underjordiska källarvåning, som befinner<noinclude> <references/></noinclude> p4jnlurn7cnar88y8zwjszlufj8r5ai 104 227521 661396 2026-11-01T11:08:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig under Paris kan för ögat te sig som en stjärnkorall. En svamp har icke flera hål och gångar än den sex mil i omkrets stora jordbit, på vilken den gamla staden vilar. Utan att tala om kata­ komberna, vilka bilda en håla för sig, utan att tala om det invecklade nätet av gasrör, utan att beräkna den vidsträckta vattenledningen, som till­ godoser brunnarna med vatten, bilda kloakerna under de båda Seinestränderna ett mäktigt nät, en labyrint, vilken t... 661396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 180 —}}</noinclude>sig under Paris kan för ögat te sig som en stjärnkorall. En svamp har icke flera hål och gångar än den sex mil i omkrets stora jordbit, på vilken den gamla staden vilar. Utan att tala om kata­ komberna, vilka bilda en håla för sig, utan att tala om det invecklade nätet av gasrör, utan att beräkna den vidsträckta vattenledningen, som till­ godoser brunnarna med vatten, bilda kloakerna under de båda Seinestränderna ett mäktigt nät, en labyrint, vilken till ledtråd har sin lutning. Där visar sig i den fuktiga dimman råttorna, vilka synas vara resultatet av Paris' födslovåndor.<noinclude> <references/></noinclude> 3yxk1z2bl3o1gwfteowmd5i7pm8janv 104 227522 661397 2026-11-01T11:08:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ofantliga vaggor betraktades nästan med vidskep­ lig rädsla. Ohyregropen i Benares inger icke större förskräckelse än lejongropen i Babylon. Enligt de rabbiniska böckerna svor Téglath-Phalasar vid Ninives dyngpöl. Det var ur Mönsters kloak som Jean de Leyde lät sin falska måne upp­ stiga, och det var ur Kekhschebes kloak, som den österländske Mokannå, Khorassens beslöjade pro­ fet, lät sin falska sol gå upp. Människornas historia avspeglar sig i klo...' 661397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 182 —}}</noinclude>ofantliga vaggor betraktades nästan med vidskep­ lig rädsla. Ohyregropen i Benares inger icke större förskräckelse än lejongropen i Babylon. Enligt de rabbiniska böckerna svor Téglath-Phalasar vid Ninives dyngpöl. Det var ur Mönsters kloak som Jean de Leyde lät sin falska måne upp­ stiga, och det var ur Kekhschebes kloak, som den österländske Mokannå, Khorassens beslöjade pro­ fet, lät sin falska sol gå upp. Människornas historia avspeglar sig i kloaker­ na. Gemoniaerna berätta Roms. Paris' kloaker ha sedan urminnes tider varit någonting förskräck­ ligt. De ha varit mörka tillflyktsorter. Brottet, snillet, tanken, stölden, allt det, som de mänskliga lagarna förfölja, har gömt sig i dessa hålor; de förfallna lekarna under trettonhundratalet, lego­ knektarna under fjortonhundratalet, hugenotterna under femtonhundratalet, Morins anhängare un­ der sextonhundratalet. För hundra år sedan var det härifrån som den nattliga dolkstöten utdela­ des och det var hit den förföljde spetsboven smög sig undan. Skogen har sin grotta. Paris sina kloa­ ker. Medeltidens lösdrivare betraktade dessa kloa­ ker som sitt verkliga hem, och trädde på kvällen in genom det stora valvet vid Maubiiée som i en alkov.<noinclude> <references/></noinclude> eofbw0bl0geay6drszhp4sw5sz16lgp 104 227523 661398 2026-11-01T11:09:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är helt naturligt att de, vilka om dagen hade sitt tillhåll i återvändsgränden Vide-Gousset eller Coupe-George-gatan, skulle använda spången vid Chemen-Vert eller Hurepoix till härbärge. En oändlig mängd av minnen förskriver sig härifrån. Alla slags spöken vandra omkring i dessa långa, ensliga korridorer; överallt förruttnelse och sjuka ångor; här och där en källarglugg, varifrån Villon talar med den utanför stående Rabelais. Kloakerna i det...' 661398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 183 —}}</noinclude>Det är helt naturligt att de, vilka om dagen hade sitt tillhåll i återvändsgränden Vide-Gousset eller Coupe-George-gatan, skulle använda spången vid Chemen-Vert eller Hurepoix till härbärge. En oändlig mängd av minnen förskriver sig härifrån. Alla slags spöken vandra omkring i dessa långa, ensliga korridorer; överallt förruttnelse och sjuka ångor; här och där en källarglugg, varifrån Villon talar med den utanför stående Rabelais. Kloakerna i det gamla Paris voro mötesplatser för alla uttömningar och alla försök. Statseko­ nomien ser i dessa ett avskräde, samhällsfilosofien ett residuum. Kloaken är en stads samvete. Där löper allt tillsammans, där mötes allt. På denna hemska plats råder mörker, men där finnes icke längre nå­ gra hemligheter. Varje sak har där sin rätta eller åtminstone sin bestämda form. Smutshögen har det goda med sig, att den icke ljuger. Menlöshe­ ten har flytt dit. Där kan man visserligen finna Basiless mask, men man ser pappet och trådarna ocli såväl den inre som den yttre sidan, och den saknar icke den behöriga smutsen. Scapins lös­ näsa finnes där även. Alla civilisationens osnygg­ heter nedfalla i denna sanningsgrop, när de icke längre göra någon nytta. De nedfalla där, men<noinclude> <references/></noinclude> 12ct1vmprfl0mannotcpq5i6puw92eo 104 227524 661399 2026-11-01T11:09:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när de kommit dit, breda de ut sig. Detta huller om buller är en bekännelse. Där upphör all falsk­ het, all sminkning är omöjlig, orenligheten avtager sin skjorta, fullkomlig nakenhet råder, alla illu­ sioner upphöra, och alla hägringar; intet annat än verkligheten finnes kvar, allt antagande den hem­ ska skepnaden av det som slutar. Verklighet och förintelse. Där förråder en flaskbotten drinkaren, en korggrepe berättar om hushållets hemlighet, bilden... 661399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 184 —}}</noinclude>när de kommit dit, breda de ut sig. Detta huller om buller är en bekännelse. Där upphör all falsk­ het, all sminkning är omöjlig, orenligheten avtager sin skjorta, fullkomlig nakenhet råder, alla illu­ sioner upphöra, och alla hägringar; intet annat än verkligheten finnes kvar, allt antagande den hem­ ska skepnaden av det som slutar. Verklighet och förintelse. Där förråder en flaskbotten drinkaren, en korggrepe berättar om hushållets hemlighet, bilden på kopparslanten ärgar i lugn ocli ro, Caiphas spottklump blandas med Falstaffs, louisdoren, som kommer från en spelklubb, ligger intill den spik, varpå en självmördares rep hängt, ett svartblått, ofullbordat foster rullar omkring, in­ svept i någon grannlåt, som nyligen dansat om­ kring på sista operamaskeraden, en huvudbonad, tillliörig någon domare, ligger bredvid en förmult­ nad trasa, som en gång varit en glädjeflickas kjol, det råder mera än broderlighet dessa saker emel­ lan; det råder duskap. Allt, som fordom var be­ täckt med smink, är nu betäckt med smuts. En kloak är en cyniker. Han säger allt. Denna orenlighetens uppriktighet tilltalar oss och den skänker själen vila. När man tillbringar sin tid här på jorden med att reta sig över stats­ maktens, den politiska vishetens, den mänskliga<noinclude> <references/></noinclude> ielc5fpjzgad0rami6fzec0jy8fanc2 104 227525 661400 2026-11-01T11:09:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rättvisans, den officiella ärlighetens, den av sam­ hället påtvingade stränghetens, de omutliga do­ marnas förnäma later, är det en lättnad att få träda in i en kloak och se smuts, vilken tillstår att den är smuts. Det är på samma gång lyckligt. Vi hava nämnt det förut; historien passerar genom kloaken. Droppar av Saint-Barthélemy nedsippra genom gatstenarna. De stora offentliga morden, de politiska och religiösa blodbaden, gå igenom denna civilisa...' 661400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 185 —}}</noinclude>rättvisans, den officiella ärlighetens, den av sam­ hället påtvingade stränghetens, de omutliga do­ marnas förnäma later, är det en lättnad att få träda in i en kloak och se smuts, vilken tillstår att den är smuts. Det är på samma gång lyckligt. Vi hava nämnt det förut; historien passerar genom kloaken. Droppar av Saint-Barthélemy nedsippra genom gatstenarna. De stora offentliga morden, de politiska och religiösa blodbaden, gå igenom denna civilisatio­ nens underjord och skuffa sina lik ned däri. För en tänkares öga visa sig där alla historiska mör­ dare; de finnas där i den dystra halvdagern, lig­ gande på knä med en flilc av sina svepdukar till förkläde, med en svamp tvättande deras verk. Ludvig XI är där tillsammans med Tristan. Frans I med Duprat, Karl IX med sin moder, Richelieu med Ludvig XIII, Louvois är där liksom Letellier ocliHébert och Maillard, skrapande mot stenarna och försökande att utplåna spåren av sina gär­ ningar. Under dessa valv ser man gengångare hålla i kvastskaften. Man Inandas här den kvä­ vande utdunstningen från samhälleliga katastro­ fer. Överallt i vinklar och vrår ser man rödaktiga<noinclude> <references/></noinclude> 0uziv5023agzyjr58tdbf7feee86bft 104 227526 661401 2026-11-01T11:09:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skuggor. Här flyter fram ett förskräckligt vatten, där blodiga händer tvagits. Den som studerar samhället, bör träda in i detta dunkel. Dessa platser utgöra en del av hans undersökningsfält. Filosofien är tankens mikro­ skop. Allt vill undfly den, men intet undgår den. Det lyckas icke att komma med undanflykter. Vad visar man genom den? Att man blyges. Filoso­ fien förföljer med sin sanningsälskande blick det onda och tillåter det icke att försvinna...' 661401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 186 —}}</noinclude>skuggor. Här flyter fram ett förskräckligt vatten, där blodiga händer tvagits. Den som studerar samhället, bör träda in i detta dunkel. Dessa platser utgöra en del av hans undersökningsfält. Filosofien är tankens mikro­ skop. Allt vill undfly den, men intet undgår den. Det lyckas icke att komma med undanflykter. Vad visar man genom den? Att man blyges. Filoso­ fien förföljer med sin sanningsälskande blick det onda och tillåter det icke att försvinna i mörkret. Till och med i tingens försvinnande och 1 deras oigenkänliga rester finner den medel att vinna kunskap. Den återuppväcker purpurn med led­ ning av en trasa och kvinnan med ledning av en spetsbit. Tack vafe kloaken kan den återskapa staden ocli med ledning av smutsen kan den sluta sig till gångna tiders seder. Av en skärva sluter den sig till en amfora eller en kruka. På ett av­ tryck av en nagel på ett pergament kan den finna skillnaden mellan den tyske och den engelske ju­ den. Av det, som återstår, hämtar den kunskap om det som varit, det goda, det onda, det falska, det sanna, blodfläckarna i palatset, bläckfläcken i grottan, svettdropparna i bordellen, de genom­ gångna prövningarna, orgierna, de fåror, som bil-<noinclude> <references/></noinclude> sb4juype2rhs357hsv5zayx7rhnuu7d 104 227527 661402 2026-11-01T11:09:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'das i karaktären genom nesliga handlingar, spå­ ren av prostitution i själar, som varit svaga. På den romerska bärarens mantel finner den märken efter Messalinas armbåge.' 661402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 187 —}}</noinclude>das i karaktären genom nesliga handlingar, spå­ ren av prostitution i själar, som varit svaga. På den romerska bärarens mantel finner den märken efter Messalinas armbåge.<noinclude> <references/></noinclude> fben2u5hlan6b43qvyhutap3n6cge8y 104 227528 661403 2026-11-01T11:10:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Stundom översvämmade kloakerna i Paris som om denna misskända Nilflod plötsligt hade gripits av raseri. Det är en skam för tiden, att dessa kloa­ ker fingo översvämma. Stundom fungerade ej dessa civilisationens matsmältningsorgan. Kloa­ kerna spydde upp sitt innehåll genom stadens stru­ pe och i Paris spreds en obehaglig eftersmak. Den­ na likhet mellan kloaken och samvetskvalen var likväl en god sak. Den var en varning, som likväl icke upptogs väl; s... 661403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 189 —}}</noinclude>Stundom översvämmade kloakerna i Paris som om denna misskända Nilflod plötsligt hade gripits av raseri. Det är en skam för tiden, att dessa kloa­ ker fingo översvämma. Stundom fungerade ej dessa civilisationens matsmältningsorgan. Kloa­ kerna spydde upp sitt innehåll genom stadens stru­ pe och i Paris spreds en obehaglig eftersmak. Den­ na likhet mellan kloaken och samvetskvalen var likväl en god sak. Den var en varning, som likväl icke upptogs väl; staden harmades över att smut­ sen visade en sådan djärvhet, och försökte för­ jaga den på bästa möjliga vis. översvämningen 1802 är ännu ett personligt minne för de parisare, som hunnit till åttiotalet. Smutsen bredde sig över Victorieplatsen, där Lud­ vig XlV:s staty står; den trädde in på Saint-Honorégatan genom de två kloakrören från ChampsElysées, på Saint-Florentingatan, på Pierre-aPoissongatan genom Sonnerie-kloaken, på Poplncourtgatan genom Chemin-Vertgatan, på Roquettegatan genom Lappe-kloaken. Den stod så högt på Champs-Elyséegatan, att den nådde en tredje­ dels meter upp på husväggarna, och vid middags­ tiden trängde den fram till Mazarlnegatan, Maraisgatan, där den trängde in hundranio meter och stannade just några steg från det hus, där Racine<noinclude> <references/></noinclude> tjkpxu3sdu38bef31cghsra18a4nw5c 104 227529 661404 2026-11-01T11:10:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bott, visande mera vördnad än för konungen. Sin högsta höjd nådde detta smutslager på Saint Pierregatan, där det stod tre fot över stenläggningen; sin största utsträckning nådde det på Saint-Sabinegatan, som betäcktes till en längd av tvåhundratrettioåtta meter. Vid början av detta sekel var Paris kloaknät ännu ganska okänt. Den stinkande smutsen kan sällan få något gott rykte, men i detta fall var dess vanrykte förskräckande. Paris visste oty...' 661404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 190 —}}</noinclude>bott, visande mera vördnad än för konungen. Sin högsta höjd nådde detta smutslager på Saint Pierregatan, där det stod tre fot över stenläggningen; sin största utsträckning nådde det på Saint-Sabinegatan, som betäcktes till en längd av tvåhundratrettioåtta meter. Vid början av detta sekel var Paris kloaknät ännu ganska okänt. Den stinkande smutsen kan sällan få något gott rykte, men i detta fall var dess vanrykte förskräckande. Paris visste otyd­ ligt, att det under sig hade en skräckinjagande grotta. Man talade om den som om den förskräck­ liga dypölen i Thebe, där femton fot långa mångfotingar vimlade, och där djävulen Behemot skulle kunna bada. De i höga stövlar klädda kloakrensarna vågade sig aldrig över vissa kända punkter. Man var ännu nära den tid, då renhållningsarbetarnas tunnor, från vilka Sainte-Foix fraterniserade med markisen av Créqui, helt enkelt töm­ des ned i kloaken. Vad muddringen beträffar, så anförtrodde man den åt regnet, som mera hindrade än gjorde rent hus. Rom skänkte en smula poesi åt sin kloak och kallade den Gemonies; Paris föro­ lämpade sin och kallade den det stinkande hålet. Vetenskapen oclividskepelsen funno dem båda förskräcklig. Det stinkande hålet var icke mindre<noinclude> <references/></noinclude> 01iyl04q4409bdg5ccrwmtkkf8dxxw5 104 227530 661405 2026-11-01T11:10:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vidrigt för läkarna än för lekmännen. Man be­ rättade, att Moine-Bourru hade stängts in i Mouffetardkloakens stinkande valv, att Marmousetes lik hade kastats i Barilleriekloaken; Fagon tillskrev den fruktansvärda febersjukdomen 1685 den stora öppningen i Maraiskloaken, vilken ej fylldes igen förrän år 1833. öppningen i kloaken på Martollerigatan var beryktad för de pestförande dunster, som stego upp därur; med sitt spetsiga järngaller, vilket liknade... 661405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 191 —}}</noinclude>vidrigt för läkarna än för lekmännen. Man be­ rättade, att Moine-Bourru hade stängts in i Mouffetardkloakens stinkande valv, att Marmousetes lik hade kastats i Barilleriekloaken; Fagon tillskrev den fruktansvärda febersjukdomen 1685 den stora öppningen i Maraiskloaken, vilken ej fylldes igen förrän år 1833. öppningen i kloaken på Martollerigatan var beryktad för de pestförande dunster, som stego upp därur; med sitt spetsiga järngaller, vilket liknade vassa tänder, liknade denna öppning en drakes gap, spyende helvetets plågor över män­ niskorna. Den folkliga fantasien kryddade denna förskräckliga, parisiska smuts med tanken på nå­ got ofantligt, ja, omätligt. Kloaken var bottenlös. Kloaken var detsamma som Athéns Baratherum. Icke en gång polisen fick den tanken att under­ söka dessa förpestade platser. Att treva sig fram i detta okända, att köra in en sond i detta mörker, att gå på upptäcktsfärd i denna avgrund, vem skulle vågat det? Det var förskräckande. Likväl erbjöd sig en man. Kloaken fick sin Kolumbus. En dag år 1805, under ett av de korta besök, som kejsaren gjorde i Paris, visade sig Inrikesmi­ nistern, en man vid namn Decrés eller Crétet, vid kejsarens första mottagning. Man hörde på Carrousel-platsen skramlandet av sablarna från den<noinclude> <references/></noinclude> 6xfx6169r0we37v4v755czuztizoi07 104 227531 661406 2026-11-01T11:10:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora republiken och kejsardömets soldater; hjäl­ tarna trängdes vid Napoleons dörr; männen från Rehn, Schelde, Etsch och Nilen, Jouberts, Desaix' Marceaus, Houches, Klébers, ledsagare funnos där, liksom grenadierer från Mainz, trängtrupper från Genua, husarer, som kämpat i pyramidernas åsyn, artillerister, som Junots kulor snuddat vid, kyrassiärer, som hade angripit den i Zuidersee förank­ rade flottan; en del av dessa hade följt Bonaparte över bron... 661406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 192 —}}</noinclude>stora republiken och kejsardömets soldater; hjäl­ tarna trängdes vid Napoleons dörr; männen från Rehn, Schelde, Etsch och Nilen, Jouberts, Desaix' Marceaus, Houches, Klébers, ledsagare funnos där, liksom grenadierer från Mainz, trängtrupper från Genua, husarer, som kämpat i pyramidernas åsyn, artillerister, som Junots kulor snuddat vid, kyrassiärer, som hade angripit den i Zuidersee förank­ rade flottan; en del av dessa hade följt Bonaparte över bron vid Lodi, andra hade ledsagat Murat i Mantuas löpgravar eller skyndat före Lannes på hålvägen vid Montebello. Hela armén fanns här, liksom Tuileriernas hovstat, och bevakade Napo­ leons vila. Det var vid denna tid som huvudar­ mén hade kämpat vid Marengo och hade framför sig Austerlitz. — Sire, sade inrikesministern till Napoleon, jag träffade i går kejsardömets djärvaste man. — Vem är det? sade genast kejsaren, oclivad har han gjort? — Han vill utföra något, sire. — Vad då? — Besöka Paris' kloaker. Denne man fanns verkligen, och hette Bruneseau.<noinclude> <references/></noinclude> rxxx34h15mtj4wstnsh9eji2snnuvra 104 227532 661407 2026-11-01T11:10:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ras omfattning, mäta höjden av varje trumma och varje valv både vid utgångs- och ändpunkterna, och slutligen att bestämma lutningen till höger om varje vatteninlopp både i förhållande till kloa­ kens förgreningar och markens yta. Man trängde fram med största svårighet. Det hände icke säl­ lan, att stegarna sjönko tre fot ned i gyttjan. Lyk­ torna slocknade i den dunstfyllda luften. Då ocli då måste man föra bort en avsvimmad arbetare. På vissa pl...' 661407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 194 —}}</noinclude>ras omfattning, mäta höjden av varje trumma och varje valv både vid utgångs- och ändpunkterna, och slutligen att bestämma lutningen till höger om varje vatteninlopp både i förhållande till kloa­ kens förgreningar och markens yta. Man trängde fram med största svårighet. Det hände icke säl­ lan, att stegarna sjönko tre fot ned i gyttjan. Lyk­ torna slocknade i den dunstfyllda luften. Då ocli då måste man föra bort en avsvimmad arbetare. På vissa platser träffade man på oväntade bråd­ djup. Marken hade givit vika, stenläggningen hade störtat in, och kloaken hade förvandlats till en bottenlös grund, där man icke fann någon fast hållpunkt. En man försvann plötsligt, och det var endast med yttersta svårighet, man kunde rädda honom. På anvisning av Fourcroy tände man på jämna avstånd och på de minst förpestade plat­ serna stora facklor. Man såg här hur murarna voro betäckta med jättestora svampväxter, som liknade tumörer; till och med stenarna syntes sjuka i denna kvävande atmosfär. Vid sin upptäcktsfärd började Bruneseau vid kloakens mynning. På den plats, där de båda vattenrören från Grand-Hurleur dela sig, fann man på en utskjutande sten årtalet 1550. Denna sten tillkännagav gränsen för det framträngande, som<noinclude> <references/></noinclude> qu3dgncp4pi2u8mvbd6fw2p5gsujulm 104 227533 661408 2026-11-01T11:10:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gjorts av Philibert Delorme, vilken av Henrik II erhållit i uppdrag att besöka de underjordiska ledningarna. Denna sten var femtonhundratalets monument i kloaken. Bruneseau återfann sextonhundratalets största bragd i Ponceauledningen och i kloaken under Veieille-du-Temple-gatan, vilka uppbyggts åren 1600—1650 och sjuttonhundra­ talets största verk i avdelningen väster om hu­ vudkanalen, vilken murades 1740. Dessa två valv, särskilt den yngsta, voro fu... 661408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 195 —}}</noinclude>gjorts av Philibert Delorme, vilken av Henrik II erhållit i uppdrag att besöka de underjordiska ledningarna. Denna sten var femtonhundratalets monument i kloaken. Bruneseau återfann sextonhundratalets största bragd i Ponceauledningen och i kloaken under Veieille-du-Temple-gatan, vilka uppbyggts åren 1600—1650 och sjuttonhundra­ talets största verk i avdelningen väster om hu­ vudkanalen, vilken murades 1740. Dessa två valv, särskilt den yngsta, voro fulla av sprickor och illa åtgångna och detta i ännu högre grad än det valv, som daterade sig från år 1412, då Menilmontantbäcken upphöjdes till rang, heder och värdighet av den stora kloakledningen i Paris, en befordran, som kunde jämföras med en bondes till första kam­ martjänare hos kungen. Här och där, särskilt under justitiepalatset, trodde man sig kunna finna spår efter gamla fäng­ elsehålor, vilka varit anbragta i själva kloaken. Förskräckande spår! Ett halsjärn hängde i en av dessa celler. Man murade igen alla. Man gjorde en del egendomliga fynd, bland andra skelettet av en urangutang, som försvunnit från zoologiska trädgården år 1800, ett försvinnande, som antagligen stod i samband med den berykta­ de och obestridliga djävulsuppenbarelsen på<noinclude> <references/></noinclude> qdrjqldy3aw55qvqcpsajru036ch6l0 104 227534 661409 2026-11-01T11:11:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bemhardinsgatan under sjuttonhundratalets sista år. Den stackars djävulen hade slutat med att drunkna i kloaken. I den långa, välvda gång, som mynnar ut i Arche-Marion, fann man en väl bevarad lumpsamlarkorg, som väckte alla kännares beundran. I denna smuts, som arbetarna snart handskades oförskräckt med, överflödade det av dyrbara ting, smycken av guld och silver, ädelstenar och peng­ ar. En jätte, som kunnat sila denna kloak, skulle i sitt såll ha f... 661409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 196 —}}</noinclude>Bemhardinsgatan under sjuttonhundratalets sista år. Den stackars djävulen hade slutat med att drunkna i kloaken. I den långa, välvda gång, som mynnar ut i Arche-Marion, fann man en väl bevarad lumpsamlarkorg, som väckte alla kännares beundran. I denna smuts, som arbetarna snart handskades oförskräckt med, överflödade det av dyrbara ting, smycken av guld och silver, ädelstenar och peng­ ar. En jätte, som kunnat sila denna kloak, skulle i sitt såll ha funnit seklers rikedomar. Där de två grenarna under Temple- och Sainte-Avoyegatan skilja sig åt, fann man en egendomlig hugenottmedalj av koppar, som på ena sidan visade ett svin med kardinalshatt, och på den andra en varg med den påvliga tiaran. Den mest överraskande upptäckt, som gjordes, var vid ingången till Stora kloaken. Denna in­ gång hade tidigare stängts av ett galler, varav man nu endast såg rester. Vid ett av gångjärnen hängde en fläckig trasa, som troligen vid uttöm­ ningen av tunnorna fastnat där, och nu vajade i dunklet i väntan på sin fullständiga förstörelse. Bruneseau närmade sin lykta ocliundersökte tra­ san. Den var av fin batist, ocli i ett av hörnen såg man en krona samt de sju bokstäverna:<noinclude> <references/></noinclude> 87rr9ogq2tehpwdep71kkprj24dhhav 104 227535 661410 2026-11-01T11:11:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Lavbesp. Det var en markiskrona och de sju bok­ stäverna tyddes som Laubespine. Man fann att det var en del av Marats svepning. I sin ungdom hade Marat haft ett förhållande; det var när han var anställd hos greven av Artois som läkare för hästarna. Av den förbindelse, han då inledde med en förnäm dam, återstcd endast denna svepning, som var det enda fina linne, man fann hos honom vid hans död. Gamla gummor hade klätt hans döda kropp i samma linne, som... 661410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 197 —}}</noinclude>Lavbesp. Det var en markiskrona och de sju bok­ stäverna tyddes som Laubespine. Man fann att det var en del av Marats svepning. I sin ungdom hade Marat haft ett förhållande; det var när han var anställd hos greven av Artois som läkare för hästarna. Av den förbindelse, han då inledde med en förnäm dam, återstcd endast denna svepning, som var det enda fina linne, man fann hos honom vid hans död. Gamla gummor hade klätt hans döda kropp i samma linne, som varit vittne till hans ungdoms kärlek. Bruneseau fortsatte. Man lämnade denna trasa, där den fanns, och fullbordade ej dess förstö­ ring. Var det på grund av förakt eller vördnad? Marat förtjänade båda delarna. Dessutom hade ödet så kraftigt tryckt sin stämpel på den, att man tvekade att vidröra den. Dessutom måste man lämna åt gravens ting rätten att behålla den plats, de själva valt. Men denna relik var dock sällsam. En markisinna hade vilat på den. Marat hade för­ ruttnats däri; denna trasa hade passerat genom Pantheon för att sluta bland kloakens råttor. Detta minne från en alkov, som Watteau säkert fordom gärna skulle målat, hade slutat med att vara vär­ dig en Dantes dystra blick. Undersökningen av dessa kloaker varade i sju Victor Hugo XI 16<noinclude> <references/></noinclude> 7rwcnmqxff4iv75rld6qosj8gf9svzg 104 227536 661411 2026-11-01T11:11:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'år, från 1805 till 1812. Under denna tid ledde och avslutade Bruneseau ett avsevärt arbete; år 1808 sänkte han Ponceauledningen och genom att överallt lägga ut nya ledningar, nådde han 1809 under Saint-Denisgatan ända fram till Inocentsfontänen; år 1810 hade han passerat under Froidmanteaugatan och Salpétriéregatan, 1811 under Neuve-des-Petits-Péresgatan, Mailgatan, Echarpegatan samt Place-Royal; 1812 under Rue de la Paix och Anronchausséen; samtidigt... 661411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 198 —}}</noinclude>år, från 1805 till 1812. Under denna tid ledde och avslutade Bruneseau ett avsevärt arbete; år 1808 sänkte han Ponceauledningen och genom att överallt lägga ut nya ledningar, nådde han 1809 under Saint-Denisgatan ända fram till Inocentsfontänen; år 1810 hade han passerat under Froidmanteaugatan och Salpétriéregatan, 1811 under Neuve-des-Petits-Péresgatan, Mailgatan, Echarpegatan samt Place-Royal; 1812 under Rue de la Paix och Anronchausséen; samtidigt rensades he­ la kloaknätet och desinfekterades. Redan andra året hade Bruneseau börjat samarbeta med sin måg Nargaud. Det var på detta sätt, som det gamla samhället vid början av detta sekel rensade sina två botten­ lager. Slingrande, full av sprickor och djupa hålor, stigande upp och ned utan motivering, stinkande, fasaväckande, mörk, med ärr på sina golvplattor och sår på sina murar, förskräckande, sådana voro Paris' gamla kloaker. Överallt strålade det ut smala ledningar och återvändsgränder, söndervitt­ rade valv och stinkande brunnar omväxlade med den från taket strömmande fuktigheten och mörk­ ret; ingenting kunde jämföras med det hemska i denna gamla håla, matsmältningsapparaten för<noinclude> <references/></noinclude> pgt4czfm8y66j0pkurxvot7dy81q1h8 104 227537 661412 2026-11-01T11:11:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett Babylon, på en gång en grop och en med ga­ tor försedd avgrund, ett jättelikt mullvadsbo, där man i mörkret och de skröpliga resterna av gången prakt tycker sig skymta ett jättelikt, blint djur, det förgångna. Sådana voro de forna kloakerna.' 661412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 199 —}}</noinclude>ett Babylon, på en gång en grop och en med ga­ tor försedd avgrund, ett jättelikt mullvadsbo, där man i mörkret och de skröpliga resterna av gången prakt tycker sig skymta ett jättelikt, blint djur, det förgångna. Sådana voro de forna kloakerna.<noinclude> <references/></noinclude> m5ok9s8jzxwd5cxy9f5s4al3xsc50jw 104 227538 661413 2026-11-01T11:11:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fått ett nästan officiellt utseende. Till och med i polisrapporterna, där den ibland förekommer, om­ talas den med tillbörlig respekt. Det officiella språket använder upphöjda och värdiga ord, när det gäller den. Vad man förr kallade för dike eller gång, heter nu galleri. Och vad man kallade ett hål, har nu förändrats till valvöppning. Villon skulle ej längre känna igen sin gamla nödfallsbostad. Detta underjordiska mästerverk hyser visserligen allt...' 661413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 201 —}}</noinclude>fått ett nästan officiellt utseende. Till och med i polisrapporterna, där den ibland förekommer, om­ talas den med tillbörlig respekt. Det officiella språket använder upphöjda och värdiga ord, när det gäller den. Vad man förr kallade för dike eller gång, heter nu galleri. Och vad man kallade ett hål, har nu förändrats till valvöppning. Villon skulle ej längre känna igen sin gamla nödfallsbostad. Detta underjordiska mästerverk hyser visserligen alltjämt sin urgamla befolkning av gnagare, vilka äro talrikare än någonsin; då och då vågar en gammal råtta med stora mustascher sticka ut huvudet genom kloakens galler för atj titta på parisarna, men till och med denna ohyra synes ha blivit tamare och mera nöjd med sina underjordiska boningar. Kloaken har icke längre kvar något av sin ursprungliga vildhet. Regnet, som fordom smutsade ned kloaken, tvättar den nu. Men man bör ej lita för mycket på den; här finnas ännu giftiga dunster. Man skulle snarare kunna säga, att den är hycklande, än att den är oklanderlig. Det hjälper icke, vad än polismästa­ ren och hälsovårdsnämnden göra. Trots allt kom­ mer därifrån en misstänkt luft, alldeles som från Tartuffe efter bikten. Men låttom oss i alla fall medgiva, att denna<noinclude> <references/></noinclude> h7zjn7yk63aojf7foqw13lkno7kffvk 104 227539 661414 2026-11-01T11:12:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upprensning ändå är en gärd av aktning från kloa­ kens sida mot den stigande kulturen, och att under sådana förhållanden Tartuffes samvete är ett fram­ steg i jämförelse med Augias' stall och att Paris' kloaker ha förbättrats. Det är mera än ett framsteg, det är en förvand­ ling. Mellan den gamla och den nya kloaken be­ finner sig en revolution. Vem har gjort denna revolution? Den man, som hela världen har glömt, och vars namn vi nämnt: Bruneseau.' 661414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 202 —}}</noinclude>upprensning ändå är en gärd av aktning från kloa­ kens sida mot den stigande kulturen, och att under sådana förhållanden Tartuffes samvete är ett fram­ steg i jämförelse med Augias' stall och att Paris' kloaker ha förbättrats. Det är mera än ett framsteg, det är en förvand­ ling. Mellan den gamla och den nya kloaken be­ finner sig en revolution. Vem har gjort denna revolution? Den man, som hela världen har glömt, och vars namn vi nämnt: Bruneseau.<noinclude> <references/></noinclude> 7tql718m5fale776nevsn58uwu3l4me 104 227540 661415 2026-11-01T11:12:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ter kloakledning, Paris' ofantliga inälvor. Ett dy­ stert grenverk, som alltid arbetar, en okänd och ofantlig mullvadsgång. Som man finner, är Paris' underjordiska laby­ rint nu mera än tio gånger så stor som vid århund­ radets början. Man har svårt att fatta, vilken ihär­ dighet och vilka ansträngningar som krävts, för att få denna kloak till den relativa fullkomlighet, som den nu har. Det var med stor möda, som borgerskapet under den gamla monarkie... 661415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 204 —}}</noinclude>ter kloakledning, Paris' ofantliga inälvor. Ett dy­ stert grenverk, som alltid arbetar, en okänd och ofantlig mullvadsgång. Som man finner, är Paris' underjordiska laby­ rint nu mera än tio gånger så stor som vid århund­ radets början. Man har svårt att fatta, vilken ihär­ dighet och vilka ansträngningar som krävts, för att få denna kloak till den relativa fullkomlighet, som den nu har. Det var med stor möda, som borgerskapet under den gamla monarkien och de revolu­ tionära municipalförsamlingarna under revolutio­ nens första tio år lyckades ordna de sjuttontusen meter kloakledningar, som funnos före 1806. Al­ lehanda hinder uppstodo mot detta företag, be­ roende dels på markens beskaffenhet, dels på de fördomar, som man fann bland den arbetande be­ folkningen i Paris. Den grund, på vilken Paris vilar, är synnerligen hårdarbetad, vare sig det gäl­ ler hackan eller spaden. Intet är svårare än att ge­ nomtränga den geologiska formation, ovanpå vil­ ken reser sig den underbara historiska formation, som kallas Paris. Så fort man under arbetet nått genom det alluviala lagret stöter man i överflöd på underjordiska hinder. Man finner blålera, källåd­ ror, hårda klippor, mjuka gyttjelager, som äro säll­ synt djupa och som av vetenskapen kallas för "se-<noinclude> <references/></noinclude> 7osxm1ebp4dsov2xpcskwbfw91b23yz 104 227541 661416 2026-11-01T11:12:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'napsburkar". Hackan tränger med svårighet ge­ nom kalklagren, vilka avbrytas av tunna lager av valklera och skiffer, fyllda av skal från ostron, jämnåriga med de preadamitiska haven. Stundom tränger en underjordlsl<källåder fram genom ett just uppfört valv och hotar att dränka arbetarna; stundom störtar ett märgellager med raseriet hos en katarakt, krossande även de tjockaste stödjepelare. Helt nyligen, när det var nödvändigt att dra­ ga en av kloaken... 661416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 205 —}}</noinclude>napsburkar". Hackan tränger med svårighet ge­ nom kalklagren, vilka avbrytas av tunna lager av valklera och skiffer, fyllda av skal från ostron, jämnåriga med de preadamitiska haven. Stundom tränger en underjordlsl<källåder fram genom ett just uppfört valv och hotar att dränka arbetarna; stundom störtar ett märgellager med raseriet hos en katarakt, krossande även de tjockaste stödjepelare. Helt nyligen, när det var nödvändigt att dra­ ga en av kloakens huvudledningar under SaintMartinkanalen vid Villette, uppstod en spricka i kanalens botten; vattnet störtade plötsligt ned i de underjordiska kloakerna och alla försök att använ­ da pumpar visade sig lönlösa. Det var nödvändigt att genom en dykare lokalisera sprickan och att med mycket arbete täppa den. Vidare finner man nära Seine och till och med på ett ganska stort av­ stånd från floden, som vid Belleville, Granderue och Luniére, nästan bottenlösa sandlager, där en människa nästan Ögonblickligen kan sjunka ned och försvinna. Lägg härtill faran för kvävning på grund av de giftiga dunsterna, faran för att begra­ vas av hastiga jordras, samt den fara för att angri­ pas av tyfus, som alltid hotar arbetarna. I våra dagar har en av ledarna för dessa arbeten, Monnot, efter fyra månaders oavbrutet arbete dukat<noinclude> <references/></noinclude> jz35xm53rrlgxtw5mponrkfbvvf8tew 104 227542 661417 2026-11-01T11:12:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'under liksom ingeniör Duleau, som utlade tretusen meter ledningar. Det finnes inga bulletiner för des­ sa djärva handlingar, som äro nyttigare för sam­ hället än det djuriska mördandet på slagfälten. År 1832 voro Parls' kloaker icke vad de äro nu. Bruneseau hade tagit initiativet, men det var nöd­ vändigt, att koleran kom, för att man skulle kunna få genomfört de omfattande nybyggnader, som se­ dan ägde rum. Man måste förvåna sig över att 1821 e...' 661417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 206 —}}</noinclude>under liksom ingeniör Duleau, som utlade tretusen meter ledningar. Det finnes inga bulletiner för des­ sa djärva handlingar, som äro nyttigare för sam­ hället än det djuriska mördandet på slagfälten. År 1832 voro Parls' kloaker icke vad de äro nu. Bruneseau hade tagit initiativet, men det var nöd­ vändigt, att koleran kom, för att man skulle kunna få genomfört de omfattande nybyggnader, som se­ dan ägde rum. Man måste förvåna sig över att 1821 en del av huvudkloaken, vilken kallades Sto­ ra kanalen liksom i Venedig, ännu var helt öppen på Gourdesgatan. Det var först 1823, som staden Paris lyckades finna det 266,080 francs och sex centimer, som voro nödvändiga för att hölja över denna stinkande skamfläck. De tre uppsamlings­ brunnarna vid Combat, Cunette och Saint-Mandé med sina avloppsrör och andra tillbehör äro icke äldre än från 1836. Det underjordiska Paris har byggts om på nytt och, som vi redan sagt, har det ökat sin storlek med det tiodubbla under ett kvarts sekel. För trettio år sedan, vid tiden för upproren den 5 och 6 juni, återfann man på många platser den gamla kloaken. Ett stort antal gator, där körba­ nan nu är upphöjd, verkade då diken. Man såg ofta, där gatorna möttes eller mynnade ut vid en<noinclude> <references/></noinclude> 9ojl1jrbizk4fhb54soucenq40h8y2u 104 227543 661418 2026-11-01T11:12:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'öppen plats, i gatans lägsta mitt stora fyrkantiga galler, vilkas järn voro blankpolerade av folkets tramp samt hala, slippriga och ofta orsak till att hästarna störtade. På gatuförvaltningens officiella språk kallades dessa galler för "halsbrytare". År l832 såg man ännu på en massa gator den urgam­ la kloakledningen öppna sina cyniska gap. Det var ofantliga avbrott i den vanliga gatubeläggningen, stundom kantade med uppresta stenar, en monu­ mental f... 661418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 207 —}}</noinclude>öppen plats, i gatans lägsta mitt stora fyrkantiga galler, vilkas järn voro blankpolerade av folkets tramp samt hala, slippriga och ofta orsak till att hästarna störtade. På gatuförvaltningens officiella språk kallades dessa galler för "halsbrytare". År l832 såg man ännu på en massa gator den urgam­ la kloakledningen öppna sina cyniska gap. Det var ofantliga avbrott i den vanliga gatubeläggningen, stundom kantade med uppresta stenar, en monu­ mental fräckhet. Är 1806 utgjorde omfånget av Paris' kloaker un­ gefär detsamma som i maj 1863 eller femtusentrehundratjugoåtta famnar. Efter Bruneseau år 1832 omfattade de fyrtiotusentrehundra meter; från 1806 till 1831 utlades årligen i genomsnitt sjuhun­ drafemtio meter; sedan har man årligen lagt ut från åtta till tiotusen meter, uppförda i murbruk och kalk på en grund av betong. Efter ett pris av tvåhundra francs per meter representerar Paris' sextio lieues långa kloakledningar för närvarande ett värde av fyrtioåtta millioner francs. Bortsett från det ekonomiska framsteg, som vi ovan framhållit, beröras allvarliga hygieniska pro­ blem av den ofantliga fråga, som utgöres av Paris' kloaker. Paris befinner sig mellan tvenne lager, ett av<noinclude> <references/></noinclude> hfu97ff98p5nxrsfkgnakf7qqqahlqp 104 227544 661419 2026-11-01T11:12:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vatten och ett av luft; vattenlagret befinner sig på ett avsevärt djup under marken, men man når fram dit vid borrningar; det har en utsträckning på tju­ gofem lieues och en massa floder tillföra den en del av sitt vatten, så att man dricker av både Sei­ ne, Marne, Yonne, Oise, Aisne, Cher, Vienne och Loire, när man hämtar ett glas vatten ur Grenelles brunnar. Vattenlagret är sunt; det kommer i för­ sta rummet från himlen och i andra rummet från jorde... 661419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 208 —}}</noinclude>vatten och ett av luft; vattenlagret befinner sig på ett avsevärt djup under marken, men man når fram dit vid borrningar; det har en utsträckning på tju­ gofem lieues och en massa floder tillföra den en del av sitt vatten, så att man dricker av både Sei­ ne, Marne, Yonne, Oise, Aisne, Cher, Vienne och Loire, när man hämtar ett glas vatten ur Grenelles brunnar. Vattenlagret är sunt; det kommer i för­ sta rummet från himlen och i andra rummet från jorden. Luftlagret är osunt och kommer från kloa­ kerna. Alla kloakernas dunster blanda sig i sta­ dens atmosfär, som där blir förskämd. Man har vetenskapligt konstaterat, att luften ovanför en gödselstack är renare än Parisluften. När tiden är inne och nya uppfinningar gjorts, kommer man att använda vattenlagret till att rena luftlagret, det vill säga, man kommer att. spola kloakerna. Med spolning av kloakerna mena vi, att vi skola åter­ lämna smutsen till jorden, gödseln till marken. En­ dast genom denna enkla sak skulle man kunna minska nöden och förbättra hälsotillståndet. För närvarande är sjukligheten störst på ett område av femton lieues runt Louvre, som utgör centrum för denna cirkelrunda pesthärd. Man skulle kunna säga, att sedan ett årtusende kloaken är Paris sjukdom. Den är det förrädiska<noinclude> <references/></noinclude> ppv85fvp8mnd7z9ui6bt1ora2xtuz3m 104 227545 661420 2026-11-01T11:13:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '^ift, som staden har i sina ådror. Den allmänna meningen har aldrig misstagit sig på detta. Renhållningsarbetarnas yrke var fordom nästan lika farligt och nästan lika motbjudande för allmänhe­ tens som rackarens, vilket sedan urgamla tider överlämnats åt bödeln. Det kräves en hög betal­ ning för att förmå en murare att försvinna i dessa stinkande valv och det fanns ett ordspråk som löd: "Att stiga ned i kloaken är att stiga ned i graven". Vi ha red...' 661420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 209 —}}</noinclude>^ift, som staden har i sina ådror. Den allmänna meningen har aldrig misstagit sig på detta. Renhållningsarbetarnas yrke var fordom nästan lika farligt och nästan lika motbjudande för allmänhe­ tens som rackarens, vilket sedan urgamla tider överlämnats åt bödeln. Det kräves en hög betal­ ning för att förmå en murare att försvinna i dessa stinkande valv och det fanns ett ordspråk som löd: "Att stiga ned i kloaken är att stiga ned i graven". Vi ha redan sett, att allehanda folkliga legender frodades kring denna förskräckliga och jättelika kloak, i vilken man finner spår av alla stora om­ välvningar, allt ifrån syndaflodens snäckor till Marats liksvepning.<noinclude> <references/></noinclude> podpilogedqkbcaodaeyrd0w5tr9hff 104 227546 661421 2026-11-01T11:13:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dövad och lyssnade häpen. Räddningens falluc­ ka hade plötsligt öppnat sig under honom. Den gudomliga godheten hade i viss mån fört honom bakom ljuset. Det var ett av försynens under­ bara bakhåll. Men den sårade rörde sig icke, och Jean Valjean visste icke, om det han bar i denna grav var en levande eller död. Det första, han förnam, var blindhet. Helt plötsligt var allt svart kring honom. Det före­ föll honom också, som om han blivit döv. Han hö...' 661421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 211 —}}</noinclude>dövad och lyssnade häpen. Räddningens falluc­ ka hade plötsligt öppnat sig under honom. Den gudomliga godheten hade i viss mån fört honom bakom ljuset. Det var ett av försynens under­ bara bakhåll. Men den sårade rörde sig icke, och Jean Valjean visste icke, om det han bar i denna grav var en levande eller död. Det första, han förnam, var blindhet. Helt plötsligt var allt svart kring honom. Det före­ föll honom också, som om han blivit döv. Han hörde ingenting; den fruktansvärda mördande storm, som rasade några fot ovanför honom, nådde honom icke tack vare det tjocka jordlager, som skilde honom därifrån, annat än som ett otydligt buller. Han kände, att han hade fast mark under fötterna, det var allt, men det var tillräckligt. Han sträckte ut en arm, sedan den andra, och nådde muren på båda sidor samt upptäckte, att kloaken var smal. Han höll på att halka och fann att golvet var fuktigt. Han lyfte fram en fot med stor försiktighet i fruktan för en grop eller en brunn; han fann, att stensättningen sträckte sig vidare; avskyvärda dunster läto honom förstå, var han var. Efter några ögonblick var han icke längre blind.<noinclude> <references/></noinclude> k6dyyob27ny9j1dsf6xgez5gh5xejbf 104 227547 661422 2026-11-01T11:13:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En smula ljus silade ned genom den glugg, genom vilken han kommit ned, och hans ögon anpassade sig efter mörkret. Han började urskilja en del ting. Det valv, i vilket han nu befann sig, var stängt för honom bakåt; han befann sig som i en återvändsgränd. Framför honom fanns det en annan mur, mörkret. Ljuset från gluggen för­ svann tio eller tolv steg från den plats, där Jean Valjean stod, och fortsattes sedan av ett ogenom­ trängligt mörker. Det föref...' 661422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 212 —}}</noinclude>En smula ljus silade ned genom den glugg, genom vilken han kommit ned, och hans ögon anpassade sig efter mörkret. Han började urskilja en del ting. Det valv, i vilket han nu befann sig, var stängt för honom bakåt; han befann sig som i en återvändsgränd. Framför honom fanns det en annan mur, mörkret. Ljuset från gluggen för­ svann tio eller tolv steg från den plats, där Jean Valjean stod, och fortsattes sedan av ett ogenom­ trängligt mörker. Det föreföll fasansfullt att tränga in där. Men det var dock möjligt att tränga igenom denna nattsvarta mur och det var även nödvändigt att göra så. Han måste till och med skynda sig att göra det. Jean Valjean tänkte på att detta galler, som han själv funnit under gatubeläggningen, även kunde finnas av solda­ terna, och att allt berodde på en slump. Även de kunde stiga ned i kloaken och undersöka den. Han hade icke en minut att förlora. Han hade lagt ned Marius på marken, men tog honom åter på sina axlar och fortsatte framåt. Beslutsamt dök han in i mörkret. (Farts, i tolvte bandet.)<noinclude> <references/></noinclude> iisst1treir7vowinx8hkl7xuclpus6 104 227548 661423 2026-11-01T11:13:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean insåg detta genast. Han sade sig, att han troligen befann sig i kloakledningen under hallarna och att, om han gick till vänster nedför sluttningen, skulle han inom en kvart nå fram till Seine mellan Pont- auChange och Pont- Neuf, det vill säga att han mitt på dagen skulle komma ut på en av Paris' folkrikaste platser. Kanske skulle Han rent av komma ut vid ett torg. Huru häpna skulle ej fotgängarna bliva, om de sågo tvenne blodiga m... 661423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 222 —}}</noinclude>Jean Valjean insåg detta genast. Han sade sig, att han troligen befann sig i kloakledningen under hallarna och att, om han gick till vänster nedför sluttningen, skulle han inom en kvart nå fram till Seine mellan Pont- auChange och Pont- Neuf, det vill säga att han mitt på dagen skulle komma ut på en av Paris' folkrikaste platser. Kanske skulle Han rent av komma ut vid ett torg. Huru häpna skulle ej fotgängarna bliva, om de sågo tvenne blodiga män träda upp ur marken framför sina fötter! Poliser och soldater skulle lägga märke till dem och de skulle gripas, innan de lämnat kloaken. Då var det bättre att fortsätta in i labyrinten, att lita på detta mörker och hoppas, att försynen skulle föra dem till någon annan utgång. Han gick uppför sluttningen till höger. När han hade vikit om hörnet, försvann det avlägsna ljuset från gluggen, mörkret omhöljde honom på nytt och han blev blind. Han fortsatte trots detta så hastigt som möjligt. Marius ar­<noinclude> <references/></noinclude> hp5woug54zyxiyhk9r23n3r1cpng73y 104 227549 661424 2026-11-01T11:14:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mar vilade om hans hals, under det fötterna häng­ de ned bakom honom. Han höll de båda armar­ na med sin ena hand och trevade längs muren med den andra. Marius kind vilade mot hans och var alldeles blodig. Han kände något varmt, som kom från Marius, rinna nedför sig och tränga genom kläderna. En fuktig värme, som härrörde från den sårades mun, visade, att denne anda­ des. Den gång, i vilken Jean Valjean nu be­ fann sig, var icke så trå...' 661424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 223 —}}</noinclude>mar vilade om hans hals, under det fötterna häng­ de ned bakom honom. Han höll de båda armar­ na med sin ena hand och trevade längs muren med den andra. Marius kind vilade mot hans och var alldeles blodig. Han kände något varmt, som kom från Marius, rinna nedför sig och tränga genom kläderna. En fuktig värme, som härrörde från den sårades mun, visade, att denne anda­ des. Den gång, i vilken Jean Valjean nu be­ fann sig, var icke så trång som den förra. Han gick framåt med svårighet. Gårdagens regnvatten hade ännu icke flutit bort utan bildade en liten bäck mitt i ledningen och Jean Valjean var tvungen att trycka sig mot muren för att icke vada i vatten. Han fortsatte på samma sätt i mörkret. Han liknade en nattens varelse, trevan­ de i det osynliga. Men så småningom, vare sig det berodde på att några avlägsna gluggar släppte igenom en smula ljus i detta ogenomskinliga mörker eller också att hans ögon vande sig därvid, började han åter få en svag uppfattning av tingen omkring sig<noinclude> <references/></noinclude> mocv0nkp5x9617mx5zbe6a8zmkxb66p 104 227550 661425 2026-11-01T11:14:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och började urskilja än muren, vid vilken han stödde sig, än valven, under vilka han passera­ de. Pupillen utvidgar sig i mörker och slutar med att uppfånga något ljus på samma sätt, som själen tillväxer under olyckan och slutar med att nå fram till Gud. Det var svårt att finna vägen. Kloakernas ledningar upprepa så att säga nät­ verket hos de gator, som löpa ovanför. I det dåtida Paris fanns det tvåtusentvåhundra gator. Må man tänka sig u...' 661425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 224 —}}</noinclude>och började urskilja än muren, vid vilken han stödde sig, än valven, under vilka han passera­ de. Pupillen utvidgar sig i mörker och slutar med att uppfånga något ljus på samma sätt, som själen tillväxer under olyckan och slutar med att nå fram till Gud. Det var svårt att finna vägen. Kloakernas ledningar upprepa så att säga nät­ verket hos de gator, som löpa ovanför. I det dåtida Paris fanns det tvåtusentvåhundra gator. Må man tänka sig under staden denna skog av mörka grenar, som man kallar kloaken. Samman­ lagda längden av dåtidens ledningar var elva lieues. Vi ha ovan nämnt, att detta nätverk, tack vare den livliga verksamheten under de sista trettio åren, nu utgör icke mindre än sextio lieues. Jean Valjean misstog sig redan från början. Han trodde, att han befann sig under Saint-Denisgatan och det var otur, att han icke hade rätt. Under Saint-Denisgatan finnes det en gammal kloak av sten från Ludvig XlII:s tid, som leder raka vägen till stora kloaken. Men den lilla led­<noinclude> <references/></noinclude> gfkevw6wgvhpuitq1msdztquv2p97dk 104 227551 661426 2026-11-01T11:14:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningen under Petite-Truanderigatan har aldrig stått i förbindelse med denna gamla kloak utan i stället med Montmartrekloaken, och det var där, Jean Valjean nu befann sig. I denna fanns det tusentals tillfällen att gå vilse. Denna kloak är en av de mest labyrintliknande i det gamla sy­ Lyckligtvis hade Jean Valjean lämnat stemet. bakom sig hallarnas kloak, vars planritning visar en massa i varandra intrasslade maskor, men han hade framför s... 661426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 225 —}}</noinclude>ningen under Petite-Truanderigatan har aldrig stått i förbindelse med denna gamla kloak utan i stället med Montmartrekloaken, och det var där, Jean Valjean nu befann sig. I denna fanns det tusentals tillfällen att gå vilse. Denna kloak är en av de mest labyrintliknande i det gamla sy­ Lyckligtvis hade Jean Valjean lämnat stemet. bakom sig hallarnas kloak, vars planritning visar en massa i varandra intrasslade maskor, men han hade framför sig mer än en besvärlig passage och mera än en korsning, inför vilken han måste stå frågande. Om Jean Valjean hade haft samma kunskap som vi om dessa förhållanden, skulle han snart ha funnit, endast genom att treva på muren, att han icke befann sig i ledningen under Saint-De- nisgatan. Istället för hugggen sten, i stället för den gamla arkitekturen, som var förnäm och kunglig, till och med när det gällde kloakerna, skulle hans hand ha funnit samtidens billiga gods, tegelstenar och murbruk på ett lager av<noinclude> <references/></noinclude> ngw951hs5l78sadip125dwfkgby3kqe 104 227552 661427 2026-11-01T11:14:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men Jean betong till tvåhundra francs metern. Valjean visste intet om allt detta. Han gick framåt orolig men lugn, utan att se något, utan att veta något, litande på slumpen, det vill säga på försynen. Låtom oss erkänna, att han så småningom greps av en viss rädsla. Mörkret, som omgav honom, trängde in i hans själ; han befann sig som i en gåta. Dessa korsande ledningar äro fruktans­ värda och villande. Det är en hemsk sak att gri­ pas av...' 661427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 226 —}}</noinclude>Men Jean betong till tvåhundra francs metern. Valjean visste intet om allt detta. Han gick framåt orolig men lugn, utan att se något, utan att veta något, litande på slumpen, det vill säga på försynen. Låtom oss erkänna, att han så småningom greps av en viss rädsla. Mörkret, som omgav honom, trängde in i hans själ; han befann sig som i en gåta. Dessa korsande ledningar äro fruktans­ värda och villande. Det är en hemsk sak att gri­ pas av mörkret i detta underjordiska Paris. Jean Valjean var tvungen att finna eller snarare att sakna en väg utan att kunna se den. I detta okända mörker kunde varje steg han tog, vara det sista. Huru skulle han kunna komma ut här­ ifrån? Skulle han finna en utgång? nå den 1 tid? Skulle han Denna jättestora, underjordiska svamp, skulle det vara omöjligt för honom att genomtränga den? Skulle han i mörkret träffa på något oväntat hinder? Skulle han trassla in sig obotligt, och under tiden höll Marius på att förblöda och han själv på att dö av hunger.<noinclude> <references/></noinclude> 1tc8113kqhbnl6ekvrauhyf8sb64xpi 104 227553 661428 2026-11-01T11:14:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Skulle det sluta med att de båda dukade under och att deras skelett skulle vitna i detta mörker? Han kunde ej besvara dessa frågor. Liksom pro­ feten Jona befann han sig i ett vidunders inre. Plötsligt blev han överraskad. När han minst anade det och utan att ha lämnat den räta linjen, fann han, att vägen icke längre bar uppåt; den porlande bäcken i mitten av gången träffade hans hälar i stället för hans tåspetsar. Kloaken lutade Varför? Hade h... 661428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 227 —}}</noinclude>Skulle det sluta med att de båda dukade under och att deras skelett skulle vitna i detta mörker? Han kunde ej besvara dessa frågor. Liksom pro­ feten Jona befann han sig i ett vidunders inre. Plötsligt blev han överraskad. När han minst anade det och utan att ha lämnat den räta linjen, fann han, att vägen icke längre bar uppåt; den porlande bäcken i mitten av gången träffade hans hälar i stället för hans tåspetsar. Kloaken lutade Varför? Hade han helt oförmodat nått fram till Seine? Denna fara var stor, men det var nedåt. ännu större risk att vända tillbaka. Han fortsatte alltså framåt. Det var icke Seine, han närmade sig. På högra sidan om Seine finnes en långsträckt å, vars vatten tömmes både i Seine och i den Stora kloaken. Höjdpunkten på denna å bildar en nyckfull linje. Jean Valjean hade nu nått fram till den första höj­ den av denna ås. Han var på väg mot huvudkloa­ ken, vilket var den rätta vägen, men därom visste han intet. Varje gång han mötte en ny korsning, trevade<noinclude> <references/></noinclude> 48nn40me6imjumvzdier4wj69uo7i6r 104 227554 661429 2026-11-01T11:15:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i hörnen, och om han fann, att den nya gången var mindre än den, vari han befann sig, ansåg han med skäl att varje smärre ledning skulle visa sig som en återvändsgränd och endast avlägsna ho­ nom från målet. Han undvek alltså de fyrdubbla fällor, som ställdes för honom i mörkret av de fy­ ra olika sidogångar, vi ovan omtalat. Så småningom märkte han, att han lämnat det av upploppen liksom förstenade Paris, där barri­ kaderna hade häm...' 661429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 228 —}}</noinclude>han i hörnen, och om han fann, att den nya gången var mindre än den, vari han befann sig, ansåg han med skäl att varje smärre ledning skulle visa sig som en återvändsgränd och endast avlägsna ho­ nom från målet. Han undvek alltså de fyrdubbla fällor, som ställdes för honom i mörkret av de fy­ ra olika sidogångar, vi ovan omtalat. Så småningom märkte han, att han lämnat det av upploppen liksom förstenade Paris, där barri­ kaderna hade hämmat trafiken, och att han befann sig under ett levande och normalt Paris. Han hör­ de plötsligt över sig liksom ett avlägset men ihål­ lande mullrande av åska. Det var skramlet från åkdonens hjul. Han hade vandrat på detta sätt omkring en halv timma, det räknade han ut, och hade ännu icke tänkt på att vila sig; han hade endast bytt hand, när det gällde att hålla fast Marius. Mörkret var tätare än någonsin, men detta lugnade honom. Plötsligt såg han sin egen skugga framför sig. Den avtecknade sig mot ett svagt, otydligt, rött sken, som belyste gången vid hans fötter och val­<noinclude> <references/></noinclude> ckgnt2qbfw1iasdyxfy3lq140nlvwko 104 227555 661430 2026-11-01T11:15:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vet över hans huvud och som både till höger och vänster spred sig över de slemmiga väggarna. Hä­ pen vände han sig om. Bakom honom långt borta i den gång, som han nyss lämnat, genomträngdes det täta mörkret av ett fruktansvärt ljusskimmer, som tycktes betrakta ho­ nom. Det var polisens fruktade stjärna, som gick upp i kloaken. Bakom denna stjärna skymtade han otydligt åtta till tio mörka, raka, fruktansvärda gestalter. Victor Hugo XII 2' 661430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 229 —}}</noinclude>vet över hans huvud och som både till höger och vänster spred sig över de slemmiga väggarna. Hä­ pen vände han sig om. Bakom honom långt borta i den gång, som han nyss lämnat, genomträngdes det täta mörkret av ett fruktansvärt ljusskimmer, som tycktes betrakta ho­ nom. Det var polisens fruktade stjärna, som gick upp i kloaken. Bakom denna stjärna skymtade han otydligt åtta till tio mörka, raka, fruktansvärda gestalter. Victor Hugo XII 2<noinclude> <references/></noinclude> fda4k1e78ogy1hduiiblb0845mtj69w 104 227556 661431 2026-11-01T11:15:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Valjean, var den som undersökte högra stranden. De hade redan passerat genom den slingrande gången oclide tre återvändsgränderna under Gad- rangatan. Under det de läto sin facklor upplysa dessa smala gångar, hade Jean Valjean träffat på ingången till galleriet, men emedan den varit sma­ lare än den gång, han befann sig i, hade han ej trängt in där. Han hade fortsatt vidare. När po­ liserna lämnade kloakledningen under Cadrangatan, hade de trott... 661431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 231 —}}</noinclude>Valjean, var den som undersökte högra stranden. De hade redan passerat genom den slingrande gången oclide tre återvändsgränderna under Gad- rangatan. Under det de läto sin facklor upplysa dessa smala gångar, hade Jean Valjean träffat på ingången till galleriet, men emedan den varit sma­ lare än den gång, han befann sig i, hade han ej trängt in där. Han hade fortsatt vidare. När po­ liserna lämnade kloakledningen under Cadrangatan, hade de trott sig höra några misstänkta ljud från huvudledningen. Valjeans steg. Det var i själva verket Jean Befälhavaren höjde sin lykta, och hans män började se åt det håll, varifrån ljudet hördes. Det var ett förskräckligt ögonblick för Jean Val­ jean. Lyckligtvis för honom kunde han se lyktan, men de, som buro den, kunde icke se honom. ljuset oclihan var mörkret. De voro Han var långt borta och smälte samman med mörkret, han kröp sam­ man invid muren och väntade. Han klargjorde icke för sig, vad som rörde sig<noinclude> <references/></noinclude> sr64fv94jx0htmx8hsovc3l6hyqscyr 104 227557 661432 2026-11-01T11:15:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inom honom. Sömnlösheten, bristen på föda, alla de känslostämningar, som behärskat honom, ska­ pade ett överretat tillstånd. Han såg ljuset flamma, och kring denna låga såg han insekter. Vad var det för någonting? Han förstod det icke. När Jean Valjean stannade, upphörde givetvis ljudet av hans steg. De patrullerande poliserna lyssnade, men hörde intet. De sågo, men upptäckte intet. De rådslogo. Vid denna tid fanns det på detta ställe i Montma...' 661432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 232 —}}</noinclude>inom honom. Sömnlösheten, bristen på föda, alla de känslostämningar, som behärskat honom, ska­ pade ett överretat tillstånd. Han såg ljuset flamma, och kring denna låga såg han insekter. Vad var det för någonting? Han förstod det icke. När Jean Valjean stannade, upphörde givetvis ljudet av hans steg. De patrullerande poliserna lyssnade, men hörde intet. De sågo, men upptäckte intet. De rådslogo. Vid denna tid fanns det på detta ställe i Montmartrekloaken ett slags rotunda, som sedan igen­ fyllts på grund av att regnvattnet här samlade sig vid skyfall. Här stannade poliserna. Jean Valjean såg dessa insekter bilda ett slags cirkel. Dessa hundhuvuden närmade sig och vis­ kade till varandra. Resultatet av detta rådslag, hållet av vakthun­ darna, blev att man misstagit sig, att det icke hörts något ljud, att det icke fanns någon där, att det var överflödigt att tränga in i huvudkloaken, att det skulle vara förlorad tid, men att man i stället mås­ te skynda tillbaka till Saint-Merry, ty om det fanns<noinclude> <references/></noinclude> 65sdts96a2rylol9zrregvar7tx7q3h 104 227558 661433 2026-11-01T11:15:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någonting att göra och någon upprorsman att gri­ pa, så skulle det vara på denna plats. Anföraren gav order att vika av snett åt vänster mot Seine. Om de kommit på den tanken att dela sig i två grupper och vika av åt båda hållen, skulle Jean Valjean fallit i deras händer. Det hängde på ett hår, att så hade blivit fallet. Det är troligt, att polismästaren, förutseende att flera upprorsmän skulle anträffas, hade förbjudit patrullen att dela s...' 661433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 233 —}}</noinclude>någonting att göra och någon upprorsman att gri­ pa, så skulle det vara på denna plats. Anföraren gav order att vika av snett åt vänster mot Seine. Om de kommit på den tanken att dela sig i två grupper och vika av åt båda hållen, skulle Jean Valjean fallit i deras händer. Det hängde på ett hår, att så hade blivit fallet. Det är troligt, att polismästaren, förutseende att flera upprorsmän skulle anträffas, hade förbjudit patrullen att dela sig. Den fortsatte alltså och vände ryggen åt Jean Valjean. Jean Valjean märkte intet annat än att ljuset försvann. För att lugna sitt polissamvete avsköt ledaren sin karbin i den riktning, varifrån man hört ljudet komma, alltså mot Jean Valjean. Skottet ekade i valven. En smula murbruk föll ned i vattnet på gångens botten och kom detta att stänka ända upp på Jean Valjean; detta underrättade honom om att kulan hade träffat valvet över hans huvud. Långsamma, taktfasta steg hördes en stund i gången, men ljudet blev allt svagare, ju längre bort männen kommo, de svarta gestalterna smälte sam­<noinclude> <references/></noinclude> td3tgz949mv65ttnqycipoytlvcqaqa 104 227559 661434 2026-11-01T11:16:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man, ljuset minskades flämtande för att slutligen helt försvinna, och åter rådde en djup tystnad och ett ogenomträngligt mörker. Jean Valjean vågade ännu icke röra på sig och förblev länge lutad mot muren med spända öron och vidgade pupiller.' 661434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 234 —}}</noinclude>man, ljuset minskades flämtande för att slutligen helt försvinna, och åter rådde en djup tystnad och ett ogenomträngligt mörker. Jean Valjean vågade ännu icke röra på sig och förblev länge lutad mot muren med spända öron och vidgade pupiller.<noinclude> <references/></noinclude> a6jd9ahqy807xcvtvdefv45vfwvz1f6 104 227560 661435 2026-11-01T11:16:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Här finnes icke längre någon strand, och utseen­ det har över lag förändrats. På denna strand syntes då brå män på ett be­ stämt avstånd från varandra, av vilka den ene för­ sökte undvika den andre. Det var, som om ett parti schack utspelats på avstånd och under tystnad. Varken den ene eller den andre av männen syntes skynda sig, båda gingo långsamt, som om de fruktade att genom över­ driven brådska påskynda den andres steg. Man skulle ku...' 661435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 236 —}}</noinclude>Här finnes icke längre någon strand, och utseen­ det har över lag förändrats. På denna strand syntes då brå män på ett be­ stämt avstånd från varandra, av vilka den ene för­ sökte undvika den andre. Det var, som om ett parti schack utspelats på avstånd och under tystnad. Varken den ene eller den andre av männen syntes skynda sig, båda gingo långsamt, som om de fruktade att genom över­ driven brådska påskynda den andres steg. Man skulle kunna säga, att det var hungern som följde sitt utsedda rov utan att direkt vilja visa det. Rovet var slugt och höll sig på avstånd. Det överenskomna avståndet mellan jägaren och den jagade iakttogs. Den, som försökte undkom­ ma, såg spenslig och späd ut; den, som försökte hinna upp honom, var högvuxen och kraftig och säkerligen ej behaglig att råka ut för. Eftersom den förste kände sig svagare, sökte han komma undan, men han undvek den andre på ett sätt, som tydde på ursinne och raseri och den, som kunnat iakttaga honom, skulle i hans ögon<noinclude> <references/></noinclude> bqz6ty1ef3iuk0myqc911bw25w3uaqg 104 227561 661436 2026-11-01T11:16:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kunnat läsa allt det hat och det hot, som skapats av fruktan. Stranden var öde, det fanns icke en gång några båtkarlar eller pråmskeppare. Det var endast från den mitt emot liggande ka­ jen, som man bekvämt skulle kunnat iakttaga des­ sa två män, och för den, som på detta avstånd be­ traktat dem, skulle den första mannen visat sig som en trasig, orolig, huttrande och misstänkt va­ relse, den andre som en myndighetsperson, vars of­ ficiella redingo... 661436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 237 —}}</noinclude>kunnat läsa allt det hat och det hot, som skapats av fruktan. Stranden var öde, det fanns icke en gång några båtkarlar eller pråmskeppare. Det var endast från den mitt emot liggande ka­ jen, som man bekvämt skulle kunnat iakttaga des­ sa två män, och för den, som på detta avstånd be­ traktat dem, skulle den första mannen visat sig som en trasig, orolig, huttrande och misstänkt va­ relse, den andre som en myndighetsperson, vars of­ ficiella redingot var liopknäppt ända upp till ha­ kan. Läsaren skulle kanske känna igen dessa båda män, om han fick se dem på nära håll. Vad ville den siste mannen? Troligen skaffa den förste mannen en varmare rock. När en mer eller mindre uniformsklädd man föl­ jer en man i trasor, sker det ofta för att skaffa den senare en ny beklädnad på statens bekostnad. Det gäller endast, vilken färg dräkten skall ha. Är den<noinclude> <references/></noinclude> dessxbkt5hi51gfcvx9fc86bue37i6x 104 227562 661437 2026-11-01T11:16:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blå, så är det statens uniform och ärorikt att bära den, är den röd, så är det mindre behagligt. Det finns även en purpurdrälct inom samhällets bottenlager. Det var troligen något dylikt purpurfärgat obe­ hag, som den förste mannen sökte undkomma. Om den andre lät honom gå före ocli ännu icke fasttog honom, så var det troligen i förhoppning att få se honom infinna sig till ett viktigt möte, ocliatt på så sätt kunna göra en större fångs...' 661437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 238 —}}</noinclude>blå, så är det statens uniform och ärorikt att bära den, är den röd, så är det mindre behagligt. Det finns även en purpurdrälct inom samhällets bottenlager. Det var troligen något dylikt purpurfärgat obe­ hag, som den förste mannen sökte undkomma. Om den andre lät honom gå före ocli ännu icke fasttog honom, så var det troligen i förhoppning att få se honom infinna sig till ett viktigt möte, ocliatt på så sätt kunna göra en större fångst. Detta finurliga förfaringssätt kallas att skugga en förbrytare. Vad som gör denna gissning trolig är, att den välklädde mannen, när han på stranden såg en tom droska skynda förbi ocligjorde ett tecken åt kusken, denne förstod det och tydligen insåg, vad som ålåg honom, vände och sakta följde efter de två männen. Denna händelse iakttogs icke av den misstänkta och trasiga figuren framför. Droskan fortsatte längs Champs-Elysées allé- en. Man såg ovanför bröstvärnet kusken med piskan i handen.<noinclude> <references/></noinclude> 3po6wuuqmnyeqbgulypkvitbgx5kpgg 104 227563 661438 2026-11-01T11:16:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En av polisernas hemliga instruktioner är att alltid om möjligt ha ett åkdon till hands. Allt under det dessa två på detta sätt utveck­ lade en oklanderlig strategi, närmade de sig en sluttning, som sträckte sig från kajen ända ned till vattenbrynet och tillät de droskkuskar, som kommo från Passy, att köra ned och vattna sina hästar. Denna sluttning har sedermera försvun­ nit för symetriens skull; hästarna hålla på att dö av törst, men det s...' 661438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 239 —}}</noinclude>En av polisernas hemliga instruktioner är att alltid om möjligt ha ett åkdon till hands. Allt under det dessa två på detta sätt utveck­ lade en oklanderlig strategi, närmade de sig en sluttning, som sträckte sig från kajen ända ned till vattenbrynet och tillät de droskkuskar, som kommo från Passy, att köra ned och vattna sina hästar. Denna sluttning har sedermera försvun­ nit för symetriens skull; hästarna hålla på att dö av törst, men det ser behagligare ut för ögat. Det var troligt, att den i trasor klädde mannen ämnade sig uppför denna sluttning för att kunna smyga sig in på Champs-Elysées, där det fanns gott om träd men även massor av poliser, och där förföljaren skulle äga övertaget. Denna del av kajen ligger icke långt från det hus, som av överste Bräck år 1824 fördes från Moret till Paris, ocli som kallas för Frans I:s hus. Strax intill ligger en gardeskasern. Till sin förföljares stora häpnad tog den förste mannen icke denna väg. stranden. Han fortsatte längs<noinclude> <references/></noinclude> 6fuafzwbaoqwucb3r8w9xw93df8qbj5 104 227564 661439 2026-11-01T11:16:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans ställning blev tydligen kritisk. Vad ämnade han göra, om han ej ville kasta sig i Seine? Det fanns ej längre någon möjlighet för honom Det fanns icke längre att komma upp på kajen. någon tillstymmelse till trappa eller sluttning ocli man närmade sig redan det område vid en krökning av Seine, där stranden smalnar och passa­ gen längs vattnet slutligen helt försvinner bland vågorna. När han hunnit hit, skulle han finna sig fången mellan mure... 661439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 240 —}}</noinclude>Hans ställning blev tydligen kritisk. Vad ämnade han göra, om han ej ville kasta sig i Seine? Det fanns ej längre någon möjlighet för honom Det fanns icke längre att komma upp på kajen. någon tillstymmelse till trappa eller sluttning ocli man närmade sig redan det område vid en krökning av Seine, där stranden smalnar och passa­ gen längs vattnet slutligen helt försvinner bland vågorna. När han hunnit hit, skulle han finna sig fången mellan muren till höger och floden till vänster och framför sig, under det att ordnings­ makten befann sig bakom honom. Det är sant, att detta stranremsans försvinnan­ de doldes av en sex till sju fot hög avskrädeshög. Väntade verkligen den förföljde mannen, att han skulle kunna dölja sig tack vare denna anhopning av diverse avfall? skulle ha varit barnslig. En sådan tanke Man kan knappast tro, att mannen hyste en sådan förhoppning. brottsling är sällan så naiv. En<noinclude> <references/></noinclude> 3dd2syitgwuc3da333zqc5qfinu8dv1 104 227565 661440 2026-11-01T11:17:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Avskrädeshögen bildade en framskjutande halvö, som nådde ända fram till kajen. Den förföljde mannen nådde fram till denna udde och rundade den, så att han doldes för den förföljande mannens blickar. Eftersom mannen ej såg någon, kunde ej heller någon annan iakttaga honom, och han begagnade sig härav för att upphöra med sitt hyckleri samt påskynda sina steg. Efter några ögonblick be­ fann han sig vid avskrädeshögen och rundade den. Där...' 661440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 241 —}}</noinclude>Avskrädeshögen bildade en framskjutande halvö, som nådde ända fram till kajen. Den förföljde mannen nådde fram till denna udde och rundade den, så att han doldes för den förföljande mannens blickar. Eftersom mannen ej såg någon, kunde ej heller någon annan iakttaga honom, och han begagnade sig härav för att upphöra med sitt hyckleri samt påskynda sina steg. Efter några ögonblick be­ fann han sig vid avskrädeshögen och rundade den. Därpå stannade han häpen. Den förföljde mannen syntes ej mera. Mannen i blus hade uppslukats av jorden. Strandremsan sträckte sig endast ett trettiotal steg bortom avskrädeshögen för att sedan för­ svinna i vattenbrynet. Den flyende kunde varken ha störtat i floden eller klättrat upp för kajens mur utan att iaktta­ gas av sin förföljare. Mannen Var befann han sig? med den högt upp knäppta rocken gick ända fram till strandens yttersta kant och stannade där med knäppta händer och nervösa,<noinclude> <references/></noinclude> adu0go9r0r1zpo8z4ws0tr8u6np6e21 104 227566 661441 2026-11-01T11:17:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'oroliga blickar. Han lade hastigt handen över ögonen. Just där vattnet flöt samman med stran­ den hade han lagt märke till ett kupigt galler med rostiga, bristfälliga gångjärn. Detta galler var ett slags port, som vette både åt vattnet ocli stranden. En mörk, grumlig bäck flöt fram under det ned till Seine. Under de grova, rostiga stängerna skymtade man en välvd gång. Mannen korsade armarne ocl i betraktade gall­ ret med allt annat än vänliga... 661441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 242 —}}</noinclude>oroliga blickar. Han lade hastigt handen över ögonen. Just där vattnet flöt samman med stran­ den hade han lagt märke till ett kupigt galler med rostiga, bristfälliga gångjärn. Detta galler var ett slags port, som vette både åt vattnet ocli stranden. En mörk, grumlig bäck flöt fram under det ned till Seine. Under de grova, rostiga stängerna skymtade man en välvd gång. Mannen korsade armarne ocl i betraktade gall­ ret med allt annat än vänliga blickar. Blicken var ej tillräcklig; han försökte även att öppna gallret, riste det, men utan verkan. Troligen hade det helt nyligen öppnats, men intet buller hade hörts, vilket måste vara förvånans­ värt, då det var så rostigt. tid stängt. Nu var det emeller­ Detta visade att den, som fått denna port att öppna sig, haft en nyckel till sitt förfo­ gande. Denna upptäckt kom den förargade förföljaren att skaka på huvudet samt yttra dessa ord: Nu går det för långt! En polisnyckel!<noinclude> <references/></noinclude> arlc4vdozm9ecdhc4agwsx509aosa74 104 227567 661442 2026-11-01T11:17:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han lugnade sig omedelbart och uttryckte en värld av tankar med utropet: Jaså. Han ställde sig därpå med en jakthunds tåla­ mod bakom avskrädicshögen i förhoppnning att antingen få se mannen komma tillbaka genom gallret eller andra följa efter honom. Droskan, som fullständigt följde hans anvis­ ningar, hade stannat bakom hörnet. Kusken be­ redde sig tydligen på en lång väntetid och för­ såg sin häst med den långsträckta havresäck, som är...' 661442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 243 —}}</noinclude>Han lugnade sig omedelbart och uttryckte en värld av tankar med utropet: Jaså. Han ställde sig därpå med en jakthunds tåla­ mod bakom avskrädicshögen i förhoppnning att antingen få se mannen komma tillbaka genom gallret eller andra följa efter honom. Droskan, som fullständigt följde hans anvis­ ningar, hade stannat bakom hörnet. Kusken be­ redde sig tydligen på en lång väntetid och för­ såg sin häst med den långsträckta havresäck, som är en så välbekant företeelse för varje pari­ sare. De fåtaliga trafikanterna av Jenabron vre­ do på huvudet för att iakttaga dessa levande ting i det orörliga landskapet, mannen på kajen och den stillastående droskan.<noinclude> <references/></noinclude> 7lowqqh00t28s3li2mcbgiqozcx4twi 104 227568 661443 2026-11-01T11:17:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dimma, dunster och mörker. Jean Valjean bör­ jade känna hungerns och törstens kval. Kloaken liknar havet i så måtto att den är uppfylld av vatten, som ej kan drickas. Vi veta, att hans stryka var oerhörd, men den började trots detta att svika honom. Tröttheten grep honom, och han kände alltmera tyngden av den man, han bar på sina axlar. Marius var kanske redan död och han var så tung, som en­ dast döda föremål kunna vara. Jean Valjean bar... 661443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 245 —}}</noinclude>dimma, dunster och mörker. Jean Valjean bör­ jade känna hungerns och törstens kval. Kloaken liknar havet i så måtto att den är uppfylld av vatten, som ej kan drickas. Vi veta, att hans stryka var oerhörd, men den började trots detta att svika honom. Tröttheten grep honom, och han kände alltmera tyngden av den man, han bar på sina axlar. Marius var kanske redan död och han var så tung, som en­ dast döda föremål kunna vara. Jean Valjean bar honom så, att han kunde andas fritt samt ej be­ sväras av något tryck på bröstkorgen. Råttorna kilade fram mellan hans ben. En blev så rädd, att hon högg sina tänder i hans fot. Ge­ nom kloakernas öppningar sipprade det fram en smula frisk luft, som upplivade honom. Vid tretiden på aftonen nådde han fram till huvudledningen. Han förvånade sig över den stora, plötsligt inträffade utvidgningen av gån­ gen; han märkte, att han befann sig i ett galleri, där han varken kunde nå tak eller väggar. Victor Hugo XII Den 3<noinclude> <references/></noinclude> 280thxtr1j9w1obcnv98j4nzab7wuae 104 227569 661444 2026-11-01T11:18:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora ledningen är nämligen åtta fot bred och sju fot hög. Där Montmartrekanalen mynnar ut i huvudled­ ningen, löpa tvenne gallerier, vilka sträcka sig från gatorna Provence- och Abattoire samt här skära varandra. I detta vägskäl skulle en min­ dre klok man ha tvekat. Jean Valjean valde den bredaste, det vill säga huvudledningen. Nu stod han på nytt inför spörsmålet, om han skulle gå uppåt eller nedåt. Han fann att hans ställning var kritisk...' 661444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 246 —}}</noinclude>stora ledningen är nämligen åtta fot bred och sju fot hög. Där Montmartrekanalen mynnar ut i huvudled­ ningen, löpa tvenne gallerier, vilka sträcka sig från gatorna Provence- och Abattoire samt här skära varandra. I detta vägskäl skulle en min­ dre klok man ha tvekat. Jean Valjean valde den bredaste, det vill säga huvudledningen. Nu stod han på nytt inför spörsmålet, om han skulle gå uppåt eller nedåt. Han fann att hans ställning var kritisk och att det gällde att till varje pris uppnå Seine. Han måste alltså gå nedåt ocli vek därför av till vänster. Detta var rätt. Det hade varit felaktigt att tro att huvudledningen ägde tvenne utgångar, den ena åt Bercy, den andra åt Passy, samt att denna huvudledning bildade en gördel kring det underjordiska Paris. Huvudledningen, som en­ ligt vad vi meddelat tidigare, ej är annat än den forna bäcken Montmiltant, slutar med en åter­ vändsgränd vid en Montmiltantbacke, där den rin­ ner upp. Den äger ingen omedelbar förbindelse<noinclude> <references/></noinclude> owestmwj4v4ob5nogbb3ly8nmgulija 104 227570 661445 2026-11-01T11:18:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med den gren av kloaken, som för avloppet från Popincourt och som utfaller i Seine genom Amellot-ledningen Louvirs. ett stycke ovanför den gamla ön Denna gren, som bildar den sista län­ ken i uppsamlingskloaken, skiljes från ledningen under Menilmomtentgatan genom ett bergsparti och är samtidigt vattenledare. Om Jean Valjean fortsatt framåt, skulle han, vandrande i mörkret och alldeles utmattad, ha nått fram till en mur. Han hade då varit alldel... 661445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 247 —}}</noinclude>med den gren av kloaken, som för avloppet från Popincourt och som utfaller i Seine genom Amellot-ledningen Louvirs. ett stycke ovanför den gamla ön Denna gren, som bildar den sista län­ ken i uppsamlingskloaken, skiljes från ledningen under Menilmomtentgatan genom ett bergsparti och är samtidigt vattenledare. Om Jean Valjean fortsatt framåt, skulle han, vandrande i mörkret och alldeles utmattad, ha nått fram till en mur. Han hade då varit alldeles förlorad. Genom att efter att ha något gått tillbaka skul­ le han, efter att ha fördjupat sig i Filles- de- C.al- vartgången samt om han ej tagit fel på den väg­ korsning, som han mötte vid Boucherat-torget, kunnat nå fram till Amelot-kloaken samt därifrån, under förutsättning att han ej förvillade sig i den F-formade kloak, som löper fram under Bastil- jen, ha nått fram till Seine strax under Arsena­ len. Men för att kunna göra detta måste han ha ägt en ingående kunskap om detta kloaknäts alla gångar och, vi uppprepa ännu en gång, att han<noinclude> <references/></noinclude> 586kkbdhlmo8uxefroffg4j38w3x5y2 104 227571 661446 2026-11-01T11:18:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var fullständigt okunnig om dessa vägar. Hade man frågat honom om, var han befann sig, skulle han ha svarat: I mörker. Hans instinkt förde honom dock på den rätta vägen och den enda räddningen låg i att gå ut­ för. Han passerade de två gångar, vilka gaffelfor- migt sträcka sig under La Fitte- och Saint Geor- ges-gatan samt den under Antin-gatan löpande ledningen. Ett stycke på andra sidan en biledning, som antagligen löpte fram under Madeleine-gat... 661446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 249 —}}</noinclude>var fullständigt okunnig om dessa vägar. Hade man frågat honom om, var han befann sig, skulle han ha svarat: I mörker. Hans instinkt förde honom dock på den rätta vägen och den enda räddningen låg i att gå ut­ för. Han passerade de två gångar, vilka gaffelfor- migt sträcka sig under La Fitte- och Saint Geor- ges-gatan samt den under Antin-gatan löpande ledningen. Ett stycke på andra sidan en biledning, som antagligen löpte fram under Madeleine-gatan, stannade han. Genom ett galler föll ett par ljusstrimmor in. Med en broderlig ömhet ned­ lade Jean Valjean den sårade Marius på en upp­ höjning i kloaken. Marius blodiga ansikte syn­ tes i det sparsamma ljuset som en döendes. ögo­ nen voro slutna, håret var sammanklibbat och såg ut som röda penslar på tinningarne; hans händer hängde slappa, lemmarne voro kalla och i mungiporna syntes levrat blod. I hans halsduk syntes en stor blodklump,<noinclude> <references/></noinclude> awqure6skxsoq8mlw2ijpk1d8yjp0hc 661448 661446 2026-11-01T11:18:38Z Jonatanskogsfors 17420 661448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 248 —}}</noinclude>var fullständigt okunnig om dessa vägar. Hade man frågat honom om, var han befann sig, skulle han ha svarat: I mörker. Hans instinkt förde honom dock på den rätta vägen och den enda räddningen låg i att gå ut­ för. Han passerade de två gångar, vilka gaffelfor- migt sträcka sig under La Fitte- och Saint Geor- ges-gatan samt den under Antin-gatan löpande ledningen. Ett stycke på andra sidan en biledning, som antagligen löpte fram under Madeleine-gatan, stannade han. Genom ett galler föll ett par ljusstrimmor in. Med en broderlig ömhet ned­ lade Jean Valjean den sårade Marius på en upp­ höjning i kloaken. Marius blodiga ansikte syn­ tes i det sparsamma ljuset som en döendes. ögo­ nen voro slutna, håret var sammanklibbat och såg ut som röda penslar på tinningarne; hans händer hängde slappa, lemmarne voro kalla och i mungiporna syntes levrat blod. I hans halsduk syntes en stor blodklump,<noinclude> <references/></noinclude> ibe359zb795ikrh6a3tkp94rl4vqesb 104 227572 661447 2026-11-01T11:18:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skjortan hade klibbat fast vid såren och hans rock skavde mot de gapande såren. Jean Valje- an vek försiktigt undan de hindrande kläderna oclilade sin hand på hans bröst. pade ännu. Hjärtat klap­ Jean Valjean förband så gott han kunde med sin skjorta de blödande såren, böjde sig i dunklet ned mot den sårade samt betraktade honom med ett hatfyllt uttryck. Han hade hos Marius funnit två ting, som ut­ gjordes av det sedan gårdagen kvarglömda br... 661447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 249 —}}</noinclude>skjortan hade klibbat fast vid såren och hans rock skavde mot de gapande såren. Jean Valje- an vek försiktigt undan de hindrande kläderna oclilade sin hand på hans bröst. pade ännu. Hjärtat klap­ Jean Valjean förband så gott han kunde med sin skjorta de blödande såren, böjde sig i dunklet ned mot den sårade samt betraktade honom med ett hatfyllt uttryck. Han hade hos Marius funnit två ting, som ut­ gjordes av det sedan gårdagen kvarglömda bre­ vet samt plånboken. Det förra åt han upp och den senare öppnade han. Han fann genast de av Marius skrivna raderna, som läsaren kanske erinrar sig: Jag heter Maraius Pontmercy. Mitt lik skall föras till min morfader, Gillenormand, Filles-du-Calvairegatan i Maraiskvarteret. Jean Valjean läste dessa rader i det sparsamma ljuset samt stannade ett ögonblick försjunken i tankar mumlande: Filles-du-Calvairegatan, num­ mer sex, herr Gillenormand. Han stack tillbaka plånboken i fickan. Han hade ätit och hans gam­ la styrka återvände. Han tog åter Marius på ryg­<noinclude> <references/></noinclude> j2phlibtnxjby1n3ulkv5bkvqyodk23 104 227573 661449 2026-11-01T11:18:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gen, lade hans huvud mot axeln samt fortsatte nedför kloaken. Huvudledningen, som följer Medelmontants vat­ tendelar, är ej mindre än två lieus lång och är till stor del stenlagd. Den av Paris gatunamn bestående fackla, med vilken vi söka orientera våra läsare, ägde ej Jean Valjean. Intet sadre ho­ nom vilken del av staden, som han befann sig i eller vilken väg, han redan gått. Endast det allt svagare ljuset sade honom, att dagern snart höll på... 661449 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 250 —}}</noinclude>gen, lade hans huvud mot axeln samt fortsatte nedför kloaken. Huvudledningen, som följer Medelmontants vat­ tendelar, är ej mindre än två lieus lång och är till stor del stenlagd. Den av Paris gatunamn bestående fackla, med vilken vi söka orientera våra läsare, ägde ej Jean Valjean. Intet sadre ho­ nom vilken del av staden, som han befann sig i eller vilken väg, han redan gått. Endast det allt svagare ljuset sade honom, att dagern snart höll på att försvinna och vagnarnas dån över hans huvud lärde honom, art han nu närmade sig utkanterna av staden. Kloakens gluggar stå i ett visst förhållande till antalet in­ vånare och mörkret blev allt djupare. Jean Valje­ an fortsatte dock trevande. Mörkret blev allt mera skräckinjagande.<noinclude> <references/></noinclude> cq2zz082wuaeei91ly7y6ztudbgwwam 104 227574 661450 2026-11-01T11:19:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vets invånare myllrar kring vandrarens fötter. Mannen fortsätter sin väg framåt med böjd rygg och strävar efter att närma sig den fasta marken. Man ser ingen oro i hans blickar. Varför skulle han vara orolig? Men hans fötter bliva tyngre för varje steg han tar, han sjunker ned. två tum, tre tum! En tum, Är han på den rätta vägen? Han stannar för att taga sikte på vägmärkena. Han ser ned på sina fötter. De ha försvunnit i sanden. Han lyfter...' 661450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 252 —}}</noinclude>vets invånare myllrar kring vandrarens fötter. Mannen fortsätter sin väg framåt med böjd rygg och strävar efter att närma sig den fasta marken. Man ser ingen oro i hans blickar. Varför skulle han vara orolig? Men hans fötter bliva tyngre för varje steg han tar, han sjunker ned. två tum, tre tum! En tum, Är han på den rätta vägen? Han stannar för att taga sikte på vägmärkena. Han ser ned på sina fötter. De ha försvunnit i sanden. Han lyfter upp dem, han vill gå tillbaka men sjunker allt djupare ned. Sanden räcker än­ da upp till fotknölarna, han sliter sig ur greppet och dyker ned till vänster, så att sanden stiger långt upp på vadorna; går han till höger, sjunker han ned till knäna. Till sin förskräckelse finner han, att han råkat in på ett gungfly och att under sig har han en förskräcklig lös massa, där männi­ skan ej kan vandra oclidär fisken icke kan sim­ ma. Han kastar ifrån sig allt, han kan frigöra sig från, och liksom ett fartyg i sjönöd befriar han sig från all barlast. Det är dock försent oclisan­ den betäcker redan hans lårben.<noinclude> <references/></noinclude> s62x6r3dbdwiqab8hxe3c1rbc4h4oob 104 227575 661451 2026-11-01T11:19:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han ropar, han viftar med sin hatt eller sin näsduk rnen sanden stiger alltjämt. Om denna flygsand ligger allt för långt borta från männi- skohenmgar och den fasta marken är alltför av­ lägsen. Om det icke finnes några modiga män i närheten, då är denne man dömd att försvinna. Han är dömd till denna fruktansvärda och lång- siinma och oundvikliga begravning, som det var­ ken går att påskynda eHer fördröja, som kan va­ ra i timmar och ä...' 661451 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 253 —}}</noinclude>Han ropar, han viftar med sin hatt eller sin näsduk rnen sanden stiger alltjämt. Om denna flygsand ligger allt för långt borta från männi- skohenmgar och den fasta marken är alltför av­ lägsen. Om det icke finnes några modiga män i närheten, då är denne man dömd att försvinna. Han är dömd till denna fruktansvärda och lång- siinma och oundvikliga begravning, som det var­ ken går att påskynda eHer fördröja, som kan va­ ra i timmar och äger rum, under det att man är fullt frislcoch färdig. Den liksom griper fast i fötterna vid varje ansträngning med ett dubbelt så hårt grepp och drager långsamt människan ned i djupet och låter henne få god tid att betrakta ho­ risonten, träden, de grönskande fälten, de på slät­ terna spridda byarna och de på vattnet uppdykan­ de seglen; fåglarna flyga och sjunga och solen upplyser himlen. Sanden är en grav, som förvand­ lar sig till ebb ocli flod, en makt, som strävar efter att bemäktiga sig en levande varelse. Varje minut finner man, att en obeveklig liksveperska är i verk­ samhet. Den olycklige försöker att sätta sig, att<noinclude> <references/></noinclude> 4l5myy0et5ru9z8ud5ehoeav4vpr431 104 227576 661452 2026-11-01T11:19:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lägga sig, att krypa, men alla rörelser påskynda hans begravning; han reser sig upp men sjunker ned ännu djupare, han tjuter, förbannar, vrider händerna och är vansinnig a ' förtvivlan. Nu når sanden upp till veka livet, nu räcker den bröstet och endast överkroppen är synlig. Han höjer händerna och utstöter rasande skrin, krafsar i sanden med sina fingrar och försöker att fasthålla dessa flyende ting, han stöder armbågarna mot det vikande under...' 661452 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 254 —}}</noinclude>lägga sig, att krypa, men alla rörelser påskynda hans begravning; han reser sig upp men sjunker ned ännu djupare, han tjuter, förbannar, vrider händerna och är vansinnig a ' förtvivlan. Nu når sanden upp till veka livet, nu räcker den bröstet och endast överkroppen är synlig. Han höjer händerna och utstöter rasande skrin, krafsar i sanden med sina fingrar och försöker att fasthålla dessa flyende ting, han stöder armbågarna mot det vikande underlaget men sanden stiger obönhörligt uppåt. Nu når den hans axlar och Mun­ hans hals och endast ansiktet är synligt. nen ropar men fylles av sanden. Allt blir tyst­ nad. ögonen se ännu, men sanden fyller dem och allt blir natt. En hand sticker fram över gung- flyets yta men försvinner. På detta dystra sätt utplånas en människa. Stundom sjunker både ryttare ocl i häst ned lik­ som åkaren med sin kärra. Det är ett skepps­ brott, som icke äger rum på havet. Det är jor­ den, som dränker en människa. Den av vattnet genomträngda jorden förvandlar sig till en snara.<noinclude> <references/></noinclude> ggl7y8d8djt0p842drfv7wwba876wul 104 227577 661453 2026-11-01T11:19:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den ser ut som en slätt och är lika förrädisk som en våg. Endast avgrunden kan vara så svek­ full. Vad som kan inträffa på varje strand var ock­ så för trettio år sedan möjligt i Paris' kloaker. Före år 1833, då dre genomgripande ändringar­ na i Paris' kloaker ägde rum, inträffade synner­ ligen svåra ras. Vattnet sippradie här och där ned och samla­ de sig på bottnen, som aldrig hade stor mot­ ståndskraft vare sig den var stenlagd som i de...' 661453 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 255 —}}</noinclude>Den ser ut som en slätt och är lika förrädisk som en våg. Endast avgrunden kan vara så svek­ full. Vad som kan inträffa på varje strand var ock­ så för trettio år sedan möjligt i Paris' kloaker. Före år 1833, då dre genomgripande ändringar­ na i Paris' kloaker ägde rum, inträffade synner­ ligen svåra ras. Vattnet sippradie här och där ned och samla­ de sig på bottnen, som aldrig hade stor mot­ ståndskraft vare sig den var stenlagd som i de gamla kloakerna eller bestod av betong som i de nya ledningarna. till ett ras. Varje spricka kan giva upphov Kloakens botten störtade då samman och det uppstod i stället ett gyttjeträsk. Vad är ett gyttjeträsk? Det är strändernas flygsand, som helt oväntat möter vandraren under jorden, det är berget Saint-Mikael i en kloak. Den upp­ luckrade jorden liksom smälter, alla dess be­ ståndsdelar befinna sig i rörelse; det liknar vat­ ten som är jord. Djupet kan stundom vara ofant­ ligt ocli det finns intet hemskare än att träffa på<noinclude> <references/></noinclude> mq97j6h4xz31lutvup9qx2qrx3bl5n4 104 227578 661454 2026-11-01T11:19:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett sådant träsk. Antingen uppslukas man av vattnet eller också finner man en långsam död i jorden. Huru fasaväckande är ej en sådan död? Om det är förskräckligt att sjunka ned i flygsanden, hur skall det då kännas att försvinna i kloaken? Man har ej längre kring sig den fria luften, dags­ ljuset och himlavalvet, de tusen ljuden från de levande, har ej molnen över huvudet och skymtar icke de vita seglen; man har ingen möjlighet att hoppas eller att... 661454 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 256 —}}</noinclude>ett sådant träsk. Antingen uppslukas man av vattnet eller också finner man en långsam död i jorden. Huru fasaväckande är ej en sådan död? Om det är förskräckligt att sjunka ned i flygsanden, hur skall det då kännas att försvinna i kloaken? Man har ej längre kring sig den fria luften, dags­ ljuset och himlavalvet, de tusen ljuden från de levande, har ej molnen över huvudet och skymtar icke de vita seglen; man har ingen möjlighet att hoppas eller att tänka på dem, som möjligen skul­ le passera förbi och i sista stund räcka ut en hjäl­ pande hand; i stället för allt detta finner man tystnaden och blindheten, ett svart valv, som re­ dan verkar som grav, man finner döden i smutsen och orenligheten i en stenkista, där vanmakten spärrar ut sina klor i gyttjan omkring människans strupe, en vedervärdig stank, som blandar sig med dödsrosslingarna. I stället för sanden finner man de svavelfyllda dunsterna och i stället för orkanen avfallet! Förgäves ropar man, skär tän­ derna och kämpar mot döden i denna oändliga<noinclude> <references/></noinclude> ol93gk90tjpsyd4v559vyzvx9umt9ar 104 227579 661455 2026-11-01T11:20:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stad, som över sig har en annan, som ej vet av något. Huru fasaväckande är det ej att dö på detta sätt? Man försonas stundom med döden och dess grymhet genom den värdighet, som vilar över den. På bålet och vid katastroferna, på havet kan en man visa sig stor; bland flammorna liksom bland vågskummet kan en man visa sig som en hjälte och få en gloria över sig. I kloakerna är detta omöjligt. Här är döden smutsig. Det är en föro­ lämpning att b...' 661455 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 257 —}}</noinclude>stad, som över sig har en annan, som ej vet av något. Huru fasaväckande är det ej att dö på detta sätt? Man försonas stundom med döden och dess grymhet genom den värdighet, som vilar över den. På bålet och vid katastroferna, på havet kan en man visa sig stor; bland flammorna liksom bland vågskummet kan en man visa sig som en hjälte och få en gloria över sig. I kloakerna är detta omöjligt. Här är döden smutsig. Det är en föro­ lämpning att behöva draga sin sista suck där. De sista föremål blickarna falla på äro avskyvärda. Orenlighet är diet samma som vanära. död är både ful och vanhederlig. En sådan Det kan gå an att göra som Clarence att dö i ett fat malvoisier men att som Escoubleau dö i en dypöl, det är hemskt! Diet är avskyvärt att behöva spjärna emot detta och att kämpa mot döden genom att strida mot dyn. Här råder ett mörker, som på­ minner om avgrunden, och den döende vet ej, om han skall återuppstå som en gengångare eller som en slemmlg padda.<noinclude> <references/></noinclude> ek5o9ch42f2c8e8y7r4iyrqlhso8mho 104 227580 661456 2026-11-01T11:20:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Graven är alltid förskräckande, men här är den fasaväckande och ohygglig. Gyttjeträskens djup och storlek variera i för­ hållande till underlagets mer eller mindre olämp­ liga beskaffenhet. Stundom kunde man finna ett träsk, som var tre eller fyra fot djupt, stundom ett, som var åtta eller tio, om man ej hade otur att träffa på ett som var bottenlöst. Ibland kun­ de dyn nästan göra intryck av att vara fasta mar­ ken för att vid nästa tillfäl...' 661456 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 258 —}}</noinclude>Graven är alltid förskräckande, men här är den fasaväckande och ohygglig. Gyttjeträskens djup och storlek variera i för­ hållande till underlagets mer eller mindre olämp­ liga beskaffenhet. Stundom kunde man finna ett träsk, som var tre eller fyra fot djupt, stundom ett, som var åtta eller tio, om man ej hade otur att träffa på ett som var bottenlöst. Ibland kun­ de dyn nästan göra intryck av att vara fasta mar­ ken för att vid nästa tillfälle vara helt flytande. Den, som råkade ut i Luniére-träsket, skulle icke sjunkit ned där på mindre än en dag, under det att det icke hade krävts mera än fem minuter för att försvinna i Phélippeaux-träsket. Dyn kan vara mer eller mindre tät och tåla mer eller min­ dre tyngder. Det finns möjlighet för ett barn att rädda sig, där en man skulle gått under. Det första budet är att man skall befria sig från varje överflödig tyngd. Det finns icke en renhållnings- man, som känner, att marken vacklar under hans fötter, vilken ej genast kastar bort sina verktyg, sin matsäclc och sitt murbrukstråg.<noinclude> <references/></noinclude> s9aq4az9cp56ms9pr3be1vjfhvfcw7p 104 227581 661457 2026-11-01T11:20:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Orsakerna till förekomsten av gyttjeträsken äro varierande; de kunna bero på den olika upp­ luckringen i marken eller på en av människorna icke iakttagbar uppmjukning av marken, vilket framkallas av de häftiga skyfallen under som­ maren eller det silande vattnet under vintern. Det kan också inträffa, att de närliggande på märgelgrund vilande husen tynga på jordytan och låta de underjordiska gångarna spricka sönder under sitt tryck. Uppförandet av Pan... 661457 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 259 —}}</noinclude>Orsakerna till förekomsten av gyttjeträsken äro varierande; de kunna bero på den olika upp­ luckringen i marken eller på en av människorna icke iakttagbar uppmjukning av marken, vilket framkallas av de häftiga skyfallen under som­ maren eller det silande vattnet under vintern. Det kan också inträffa, att de närliggande på märgelgrund vilande husen tynga på jordytan och låta de underjordiska gångarna spricka sönder under sitt tryck. Uppförandet av Pantheon orsakade på detta vis för ett sekel sedan ett ras i SaintGeneviéves-källaren. Man märkte instörtandet av en kloakledning på så sätt, att vid vissa till­ fällen visade sig en långsträckt och ojämn spric­ ka mellan gatubeläggningens stenar. Men det inträffade ofta, att de underjordiska skadorna ej visade sig genom något sådant yttre tecken. var det synd om renhållningsarbetarna! Då Om de utan att vara beredda på saken trängde in i led­ ningarna, omkommo de ömkligen. Anteckningar från dessa tider visa, att flera arbetare ljöto dö­ den på detta sätt. Man finner i dessa meddelan­<noinclude> <references/></noinclude> 4tfqjtkhyyx197qujo6c4ozdg5y6tfn 104 227582 661458 2026-11-01T11:20:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den bland annat namnet på den arbetare, som om­ kom vid ett ras i Caréme-Prenantsgatan; hans namn var Blaise Poutrain, och han var en broder till den Nicolas Poutrain, som var den siste död­ grävaren på den kyrkogård, som bär namnet Charnier des Innonsents och där han själv be­ grovs. Bland dessa meddelanden finner man även, att den unge och hänförande vicomte d' Escoubleau, vilken var en av hjältarna vid belägringen av Leridas, en strid där man gick... 661458 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 260 —}}</noinclude>den bland annat namnet på den arbetare, som om­ kom vid ett ras i Caréme-Prenantsgatan; hans namn var Blaise Poutrain, och han var en broder till den Nicolas Poutrain, som var den siste död­ grävaren på den kyrkogård, som bär namnet Charnier des Innonsents och där han själv be­ grovs. Bland dessa meddelanden finner man även, att den unge och hänförande vicomte d' Escoubleau, vilken var en av hjältarna vid belägringen av Leridas, en strid där man gick till angrepp iförd sil­ kesstrumpor och med fiolspelare i téten, en natt överraskades han hos sin kusin, hertiginnan av Sourdis, samt drunknade i ett gyttjeträsk i kloa­ kerna, dit han flytt för att undkomma hertigen. När man förtäljde för hertiginnan denna död, bad hon om sin luktflaska och glömde för dess dof­ ter att begråta sin älskare. Ingen kärlek kan stå emot något sådant. Kloaken hindrar alla käns­ lor. Hero vägrar att tvaga Leanders lik. Thispe håller för näsan, när hon står inför Pyramus ocli säger: Usch.<noinclude> <references/></noinclude> 44s41b4zkcp12agm829fbi2gclwn6in 104 227583 661459 2026-11-01T11:20:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'der förstaden Saint-Honoré, där Jean Valjean för näivarande befann sig, förstördes för att uppföras i nytt skick, stötte man på så stora svårigheter vid arbetet i den mjuka sanden, att utförandet tog ett halvt år, till stor förargelse för de i trakten boende hotellägarna och åkarna. Arbetet var livs­ farligt. Man får ej glömma, att det under fyra och en halv månad regnade utan uppehåll, och att Seine översvämmade tre gånger. Det träsk, Jean Va...' 661459 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 262 —}}</noinclude>der förstaden Saint-Honoré, där Jean Valjean för näivarande befann sig, förstördes för att uppföras i nytt skick, stötte man på så stora svårigheter vid arbetet i den mjuka sanden, att utförandet tog ett halvt år, till stor förargelse för de i trakten boende hotellägarna och åkarna. Arbetet var livs­ farligt. Man får ej glömma, att det under fyra och en halv månad regnade utan uppehåll, och att Seine översvämmade tre gånger. Det träsk, Jean Valjean träffat på, hade upp­ kommit tack vare störtskuren föregående afton. Stenläggningen hade förskjutit sig tack vare sitt dåliga underlag och en massa regnvatten hade samlats här. Sedan hade raset följt. Kloakens botten hade pressats ned i gyttjan. Hur mycket? Man kan icke säga det. Mörkret var tätare än någonsin. Jean Valjean märkte, hur den fasta marken gav vika under hans fötter och att han trampade i gyttja. Han märkte, att det fanns vatten på ytan och dy under. Men han måste fortsätta. omöjligt att vända tillbaka. Det var Marins var döende<noinclude> <references/></noinclude> 4si2pupewgh92oyeo9samxzr5ssqrao 104 227584 661460 2026-11-01T11:21:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han var själv utmattad. Vart skulle han gä? Jean Valjean gick framåt. Avgrunden föreföll vid de första stegen föga djup. Ju längre han skred framåt, dess djupare sjönk han ned. Snart nådde gyttjan honom upp till vaden och vattnet nådde hans knäskålar. Han fortsatte alltjämt och försökte att hålla Marius så högt, att han ej berördes av vattnet. Det var ej längre möjligt Han sjönk allt längre ned i träsket. Gyttjan var tillräckligt f...' 661460 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 263 —}}</noinclude>och han var själv utmattad. Vart skulle han gä? Jean Valjean gick framåt. Avgrunden föreföll vid de första stegen föga djup. Ju längre han skred framåt, dess djupare sjönk han ned. Snart nådde gyttjan honom upp till vaden och vattnet nådde hans knäskålar. Han fortsatte alltjämt och försökte att hålla Marius så högt, att han ej berördes av vattnet. Det var ej längre möjligt Han sjönk allt längre ned i träsket. Gyttjan var tillräckligt fast för att kunna bära en man men kunde ej utan fara bära två; var för sig skulle Marius och Jean Valjean utan risk kunnat rädda sig, men trots detta fortsatte Jean Valjean att bära en man, som kanske redan var död. för honom att vända tillbaka. Nu nådde vattnet honom redan upp till armar­ na, och han kände, att han sjönk allt djupare ned­ åt. Han kunde knappast röra sig i bottnen på det träsk, där han befann sig. Han lyfte fortfa­ rande upp Marius och fortsatte med ansträngan­ de av sina yttersta krafter. Man kan på gamla<noinclude> <references/></noinclude> a9irl9r0xglgq814zq8b3nolocaxkz6 104 227585 661461 2026-11-01T11:21:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'målningar finna skildingar av syndafloden, där en moder bär sitt barn på detta sätt. Jean Valjean sjönk allt längre ned, han böjde huvudet bakåt för att komma åt att andas; den, som kunnat se honom i detta mörker, skulle ha trott, att det var en mask, som flöt på det svarta vattnet. Över sig skymtade Jean Valjean Marius' nedhängande huvud och blåaktiga ansikte; han gjorde en sista ansträngning och fann i sista ögonblicket en fast stödjepunkt. Han ha... 661461 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 264 —}}</noinclude>målningar finna skildingar av syndafloden, där en moder bär sitt barn på detta sätt. Jean Valjean sjönk allt längre ned, han böjde huvudet bakåt för att komma åt att andas; den, som kunnat se honom i detta mörker, skulle ha trott, att det var en mask, som flöt på det svarta vattnet. Över sig skymtade Jean Valjean Marius' nedhängande huvud och blåaktiga ansikte; han gjorde en sista ansträngning och fann i sista ögonblicket en fast stödjepunkt. Han hakade sig fast och satte med förtvivlans raseri foten mot denna fasta mark, som för ho­ nom verkade som en till livet ledande trappa. Den fasta punkt, som han funnit i sista ögon­ blicket, var fortsättningen på kloakbädden. Un­ der påfrestningen hade det uppstått en remna, men den väl anlagda stensättningen hade endast givit vika utan att falla sönder. Jean Valjean tog sig långsamt uppför sluttningen. När han hunnit över vattenytan stötte han mot en sten och föll omkull. Han blev liggande en stund<noinclude> <references/></noinclude> fjl2bxzuxme5sijkt39okh72me4a7dq 104 227586 661462 2026-11-01T11:21:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i dvala och försjönk i vad man skulle kunnat tro vara en bön till Gud. Så småningom reste han på sig, genomilad av frossbrytningar och stinkande av kloakens dunster, böjd under bördan av dien kanske döde man­ nen samt släpade sig framåt, höljd i gyttja men med sitt yttre upplyst av ett strålande ljus.' 661462 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 265 —}}</noinclude>i dvala och försjönk i vad man skulle kunnat tro vara en bön till Gud. Så småningom reste han på sig, genomilad av frossbrytningar och stinkande av kloakens dunster, böjd under bördan av dien kanske döde man­ nen samt släpade sig framåt, höljd i gyttja men med sitt yttre upplyst av ett strålande ljus.<noinclude> <references/></noinclude> hbyi4vewhsfj3js6t5bpvw9gqaagsxj 104 227587 661463 2026-11-01T11:21:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gott som utan att andas och stötte plötsligt emot muren. Han hade uppnått ett ställe, där kloaken gjorde en krök, och framkommen dit hade han med sitt sänkta huvud stött emot murien. Han lyfte blicken och vid den underjordiska gångens bortre ända såg han långt borta en ljusstrimma. Denna gång var det icke det olycksbådande lju­ set; det var det goda, klara skenet. Det var dagsljuset. Jean Valjean säg utgången. En fördömd själ, vilken mitt i bränning...' 661463 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 267 —}}</noinclude>gott som utan att andas och stötte plötsligt emot muren. Han hade uppnått ett ställe, där kloaken gjorde en krök, och framkommen dit hade han med sitt sänkta huvud stött emot murien. Han lyfte blicken och vid den underjordiska gångens bortre ända såg han långt borta en ljusstrimma. Denna gång var det icke det olycksbådande lju­ set; det var det goda, klara skenet. Det var dagsljuset. Jean Valjean säg utgången. En fördömd själ, vilken mitt i bränningen plötsligt varsebliver utgången från gehenna skul­ le känna vad Jean Valjean kände; han skulle med resterna av sina brända vingar flyga mot den strålande dörren. Jean Valjean kände icke läng­ re någon trötthet, han kände icke längre Marius' tyngd, han återfick styrkan i sina knän, han sna­ rare sprang än gick. Allt eftersom han närmade sig, syntes utgången tydligare och tydligare. Den bestod av en båge, icke så hög som valvet; höj­ den avtog så småningom. Den var icke så bred som gallret, som smalnade, allt efter som valvet<noinclude> <references/></noinclude> obn8x8xqmu1470fq5x4dsa86rsoe9ie 104 227588 661464 2026-11-01T11:21:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sänkte sig. Tunneln slutade trattformigt, ett olämpligt avsmalnande, byggt efter fängelsepor­ tarnas modell; i ett fängelse är ett sådant avsmal­ nande lämpligt, men i en kloak olämpligt, varför det också sedermera blivit ändrat. Jean Valjean kom fram till utgången. Här hejdades han. Det var verkligen en utgång, men ingen, som han kunde komma ut igenom. Valvet var stängt medels ett kraftigt galler och detta galler, vilket efter utseendet att döma, myc... 661464 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 268 —}}</noinclude>sänkte sig. Tunneln slutade trattformigt, ett olämpligt avsmalnande, byggt efter fängelsepor­ tarnas modell; i ett fängelse är ett sådant avsmal­ nande lämpligt, men i en kloak olämpligt, varför det också sedermera blivit ändrat. Jean Valjean kom fram till utgången. Här hejdades han. Det var verkligen en utgång, men ingen, som han kunde komma ut igenom. Valvet var stängt medels ett kraftigt galler och detta galler, vilket efter utseendet att döma, mycket sällan vred sig på sina oxiderade gång­ järn, var fogat i en ram av sten med ett kraftigt lås, vilket, rött av rost, liknade en stor tegelsten. Man såg nyckelhålet och den stora rigeln djupt inskjuten i järnkrampan. Låset var tydligen stängt två gånger. Det var ett av dessa fängelselås, som det forna Paris gärna begagnade sig av. På andra sidan om detta galler fanns den fris­ ka luften, floden, dagsljuset, den visserligen sma­ la, men dock för att gå på tillräckligt breda flod­ bädden, de avlägsna kajerna. Paris, detta svalg.<noinclude> <references/></noinclude> o2ms0uegensbvsyaw8z58r1pnd8878j 104 227589 661465 2026-11-01T11:21:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'där man så lätt kan gömma sig, den vidsträckta horisonten, friheten. Till höger nedåt floden skönjde man Jenabron och till vänster mot ström­ men till såg man Invalidbron; platsen hade varit lämplig för att där avvakta nattens inbrott och sedan fly. Det var en av de mest ödsliga plat­ serna i hela Paris; flodstranden mitt emot GrosCaillou. Flugorna flögo in och ut genom galler­ grinden. Klockan kunde vara omkring nio på aftonen. Dagen avtog. Jean V... 661465 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 269 —}}</noinclude>där man så lätt kan gömma sig, den vidsträckta horisonten, friheten. Till höger nedåt floden skönjde man Jenabron och till vänster mot ström­ men till såg man Invalidbron; platsen hade varit lämplig för att där avvakta nattens inbrott och sedan fly. Det var en av de mest ödsliga plat­ serna i hela Paris; flodstranden mitt emot GrosCaillou. Flugorna flögo in och ut genom galler­ grinden. Klockan kunde vara omkring nio på aftonen. Dagen avtog. Jean Valjean lade Marius utefter muren på den del, där kloakbädden var torr, därefter gick han bort till gallret och gav det två knytnävslag; stöten var fruktansvärd, men den förorsakade in­ gen skakning. Gallret rörde sig icke ens. Jean Valjean grep tag i den ena stången efter den an­ dra i hopp om att kunna rycka loss den minst kraftiga av dem och därav göra sig en hävstång för att på så sätt kunna lyfta upp porten eller bryta sönder låset. Ingen stång lät rubba sig. En tigers tänder sitta icke fastare i sina tandhå­<noinclude> <references/></noinclude> 300ymloyglywclrx9t1i4y947nd24hx 104 227590 661466 2026-11-01T11:21:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lor. Ingen hävstång; ingenting att bända upp med. Hindret var oöverstigligt. Ingen utväg att öppna porten. Skulle han alltså sluta på detta sätt? Vad skul­ le han göra? Gå tillbaka; än en gång börja den fruktansvärda vandring, han nyss avslutat; lian ägde icke nog krafter därtill. Hur skulle han förresten kunna passera detta gungfly, vilket han en gång genom ett under undsluppit? Ocli bak­ om detta gungfly, fanns icke där polispatrullen, som man s...' 661466 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 270 —}}</noinclude>lor. Ingen hävstång; ingenting att bända upp med. Hindret var oöverstigligt. Ingen utväg att öppna porten. Skulle han alltså sluta på detta sätt? Vad skul­ le han göra? Gå tillbaka; än en gång börja den fruktansvärda vandring, han nyss avslutat; lian ägde icke nog krafter därtill. Hur skulle han förresten kunna passera detta gungfly, vilket han en gång genom ett under undsluppit? Ocli bak­ om detta gungfly, fanns icke där polispatrullen, som man sällan undslipper två gånger? Oclise­ dan, vart skulle han sedan gå? Vilken riktning skulle han taga? Att följa sluttningen var icke att komma till målet. Om han också anlände till en annan utgång, skulle han troligen finna den stängd av en annan järndörr eller ett annat gal­ ler. Alla utgångar voro otvivelaktigt stängda på samma sätt. Slumpen hade lösryckt det galler, genom vilket han stigit ned, men säkerligen vo­ ro alla andra kloaköppningar stängda. Han ha­ de tydligen endast lyckats fly till ett fängelse. Det var slut. Allt vad Jean Valjean hade gjort<noinclude> <references/></noinclude> 7h08gqdf9mnzjbl7t5m2wx78h485dyx 104 227591 661467 2026-11-01T11:22:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var till ingen nytta. Gud vägrade att hjälpa ho­ nom. De voro, såväl den ena som den andra, fångna i dödens mörka omätliga nät, och Jean Valjean kände den fruktansvärda spindeln springa av och an på de skälvande trådarna. Han vände ryggen åt gallret och sjönk ned på stenarna bred­ vid den alltjämt medvetslöse Marius, och hans huvud föll ned mellan hans knän. Ingen utgång! Det var den sista droppen i den ångestfyllda bä­ garen. Vem tänkte han...' 661467 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 271 —}}</noinclude>var till ingen nytta. Gud vägrade att hjälpa ho­ nom. De voro, såväl den ena som den andra, fångna i dödens mörka omätliga nät, och Jean Valjean kände den fruktansvärda spindeln springa av och an på de skälvande trådarna. Han vände ryggen åt gallret och sjönk ned på stenarna bred­ vid den alltjämt medvetslöse Marius, och hans huvud föll ned mellan hans knän. Ingen utgång! Det var den sista droppen i den ångestfyllda bä­ garen. Vem tänkte han väl på i sin djupa ned­ slagenhet? Varken på sig själv eller på Marius. Han tänkte på Cosette.<noinclude> <references/></noinclude> q3fck23iw9jekvppo89fw1gl0vsyz6x 104 227592 661468 2026-11-01T11:22:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ehuru Jean Valjeaii nästan blev uppväckt med våld, återfick han genast besinningen, van som han var vid oväntade stötar, vilka måste pareras, För övrigt kunde hans belägenhet icke bliva säm­ re än den var; vid en viss grad av förtvivlan finns inget crescendo, och icke ens Thénardier kunde öka detta nattsvarta mörker. Ett spännande ögonblick uppstod. Genom att lyfta upp högra handen till sin pan­ na gjorde Thénardier sig därigenom en skärm, däref...' 661468 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 273 —}}</noinclude>Ehuru Jean Valjeaii nästan blev uppväckt med våld, återfick han genast besinningen, van som han var vid oväntade stötar, vilka måste pareras, För övrigt kunde hans belägenhet icke bliva säm­ re än den var; vid en viss grad av förtvivlan finns inget crescendo, och icke ens Thénardier kunde öka detta nattsvarta mörker. Ett spännande ögonblick uppstod. Genom att lyfta upp högra handen till sin pan­ na gjorde Thénardier sig därigenom en skärm, däreftier rynkade han ögonbrynen, vilket tillika med en lätt hopknipning av munnen karaktäri­ serar den skarpsinniga uppmärksamheten hos en människa, vilken försöker känna igen en annan. Han lyckades dock icke däri. Jean Valjean vän­ de, som vi redan sagt, ryggen mot dagsljuset och dessutom var han så vanställd, smutsig och blodig, att han icke ens vid fullt dagsljus skulle varit lätt igenkännlig. Thénardier däremot, som var belyst av det genom gallret inströmmande ljuset, visserligen en mörk men dock tillräckligt stark källardager, blev genast igenkänd av Jean<noinclude> <references/></noinclude> je7v22nll4aw6m2x4fkpx8t98b1ybso 104 227593 661469 2026-11-01T11:22:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Valjean. Denna olikhet i villkoren gav Jean Valjean en viss fördel i denna hemlighetsfulla duell, vilken skulle utkämpas mellan dessa båda tillfäl­ ligheter och dessa båda män. Mötet ägde rum mellan Jean Valjean beslöjad ocliThénardier mas­ kerad. Jean Valjean förstod genast, att Thénardier ic­ ke kände igen honom. De betraktade varndra ett ögonblick i denna skymning som om de hade mätt varandra med blickarna. Thénardier bröt först tystnaden. — Hur...' 661469 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 274 —}}</noinclude>Valjean. Denna olikhet i villkoren gav Jean Valjean en viss fördel i denna hemlighetsfulla duell, vilken skulle utkämpas mellan dessa båda tillfäl­ ligheter och dessa båda män. Mötet ägde rum mellan Jean Valjean beslöjad ocliThénardier mas­ kerad. Jean Valjean förstod genast, att Thénardier ic­ ke kände igen honom. De betraktade varndra ett ögonblick i denna skymning som om de hade mätt varandra med blickarna. Thénardier bröt först tystnaden. — Hur ämnar du göra för att komma ut? Jean Valjean svarade icke. Thénardier fortsatte: — Det är omöjligt att dyrka upp dörren. Du måste dock ut härifrån. — Det är sant, sade Jean Valjean. — Nåväl, hälften var. — Vad menar du med det? — Du har dödat mannen; det är bra, jag har nyckeln.<noinclude> <references/></noinclude> bue7a93ozpt0c6lr1cz0h0boh3jjqh9 104 227594 661470 2026-11-01T11:22:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier visade med fingret på Marius. Där­ efter fortsatte han: — Jag känner dig icke, men jag vill hjälpa dig. Du måste vara en vän. Jean Valjean började förstå. Thénardier an­ såg honom vara en mördare. Thénardier återtog: — Hör på, kamrat, du har inte dödat den man­ nen utan att se efter vad han hade i sina fickor. Giv mig min hälft, så skall jag öppna porten. Och, framdragande en halvstor nyckel från sin trasiga blus, tilläde han:...' 661470 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 275 —}}</noinclude>Thénardier visade med fingret på Marius. Där­ efter fortsatte han: — Jag känner dig icke, men jag vill hjälpa dig. Du måste vara en vän. Jean Valjean började förstå. Thénardier an­ såg honom vara en mördare. Thénardier återtog: — Hör på, kamrat, du har inte dödat den man­ nen utan att se efter vad han hade i sina fickor. Giv mig min hälft, så skall jag öppna porten. Och, framdragande en halvstor nyckel från sin trasiga blus, tilläde han: — Vill du se hur nyckeln till friheten ser ut? Här har du den. Jean Valjean såg så fånig ut, som om han tviv­ lat på verkligheten av det han såg. Det var för­ synen, som uppenbarade sig på ett förskräckligt sätt; den goda ängeln framsteg ur jorden i Thénardiers skepnad. Thénardier stack ned sin näve i en stor ficka, som han hade gömd under blusen, tog därifrån fram ett rep och räckte det till Jean Valjean.<noinclude> <references/></noinclude> 61yka63lqldn5snqrdbkl4pqg9qvk71 104 227595 661471 2026-11-01T11:22:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Där har du, sade han, du får det till på köpet. — Vad skall jag göra med ett rep? — Du behöver även en sten, men den finner du utanför. Där ligger en hel hög. — Vad skall jag göra med en sten? — Dumbom, eftersom du skall kasta den där gycken i floden, så behöver du en sten och ett rep; annars flyter han upp igen. Jean Valjean tog repet; det finnes icke någon människa, som icke ibland tager emot vad som erbjudes. Thénardier knäppte med fingr...' 661471 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 276 —}}</noinclude>— Där har du, sade han, du får det till på köpet. — Vad skall jag göra med ett rep? — Du behöver även en sten, men den finner du utanför. Där ligger en hel hög. — Vad skall jag göra med en sten? — Dumbom, eftersom du skall kasta den där gycken i floden, så behöver du en sten och ett rep; annars flyter han upp igen. Jean Valjean tog repet; det finnes icke någon människa, som icke ibland tager emot vad som erbjudes. Thénardier knäppte med fingrarna som om han hade fått en idé. — Men hör du, kamrat, hur har du gjort för Jag har Du luktar icke gott. att komma igenom gungflyet därborta? icke vågat mig dit. Fy! Efter en stund tilläde han: — Här står jag och gör dig frågor men du gör rätt i att icke besvara dem. Det är en övning till den obehagliga kvartstimma som du måste ge­ nomgå, när du står framför domaren. Och se­<noinclude> <references/></noinclude> 6frfboot7c7osz5ui4zv474dkm66r99 104 227596 661472 2026-11-01T11:22:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan riskerar man icke att tala för högt, när man icke talar alls. Det gör detsamma, och fastän jag icke ser ditt ansikte och icke känner ditt namn, vet jag nog, vad du är för ;en ändå. Sådant kän­ ner man nog till. Du har lappat till den där herrn och nu vill du gärna stoppa undan honom någon­ stans. Därtill fordras floden, den store gömma- ren av alla dumheter. Jag skall hjälpa dig ur klämman. Att hjälpa en hedersprick, som är i knipa, de...' 661472 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 277 —}}</noinclude>dan riskerar man icke att tala för högt, när man icke talar alls. Det gör detsamma, och fastän jag icke ser ditt ansikte och icke känner ditt namn, vet jag nog, vad du är för ;en ändå. Sådant kän­ ner man nog till. Du har lappat till den där herrn och nu vill du gärna stoppa undan honom någon­ stans. Därtill fordras floden, den store gömma- ren av alla dumheter. Jag skall hjälpa dig ur klämman. Att hjälpa en hedersprick, som är i knipa, det är just min specialité. Allt under det han gillade Jean Valjeans tyst­ nad försökte han synbarligen på allt sätt förmå honom till att tala. Han stötte till hans skuldra i avsikt att komma åt att se hans profil och ut­ ropade, dock utan att höja stämman: — Apropå gungflyet så är du en dumbom. Var­ för kastade du icke ut mannen? Jean Valjean iakttog fortfarande tystnad. Thénardier återtog, i det han drog upp den tra­ sa, som han använde till handduk, över strupen, en gest, som fulländar en allvarlig mans utseende. — Kanhända har du ändå gjort klokt. ArbeVictor Hugo XII 5<noinclude> <references/></noinclude> fc62a75kfxt0ri5t7isb098xgsw10ng 104 227597 661473 2026-11-01T11:23:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tarna, vilka i morgon anlända hit för att täppa till hålet, skulle förmodligen ha hittat kroppen och man skulle tråd för tråd, steg för steg ha kunnat följa spåret och på så sätt skulle man ha funnit dig. Någon har passerat kloaken. Vem? Vilken väg har han tagit? Har någon sett ho­ nom smyga sig undan? Polisen har ögonen med sig. Kloaken är förrädisk och angiver lätt sitt offer. Ett dylikt fynd är en sällsynthet; det väc­ ker uppmärksamhet; f...' 661473 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 278 —}}</noinclude>tarna, vilka i morgon anlända hit för att täppa till hålet, skulle förmodligen ha hittat kroppen och man skulle tråd för tråd, steg för steg ha kunnat följa spåret och på så sätt skulle man ha funnit dig. Någon har passerat kloaken. Vem? Vilken väg har han tagit? Har någon sett ho­ nom smyga sig undan? Polisen har ögonen med sig. Kloaken är förrädisk och angiver lätt sitt offer. Ett dylikt fynd är en sällsynthet; det väc­ ker uppmärksamhet; få människor använda sig av kloakerna men nästan alla begagna floden. Floden är den rätta graven. Efter en månads tid drager man upp karlen igen i Saint-Clauds ka­ nal. Nåväl, vad gör det? Ett gammalt lik. Vem har dödat mannen? Paris. Och rättvisan gör inga undersökningar. Du har handlat alldeles klokt. Ju mer Thénardier pratade, desto stummare blev Jean Valjean. Thénardier slog honom än en gång på skuldran. Låt oss nu komma över­ ens om affärerna. Vi dela lika. Du har sett min nyckel, visa mig nu dina pengar.<noinclude> <references/></noinclude> ks9v40ojznqabr4jmjy94085ja5hjpf 104 227598 661474 2026-11-01T11:23:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier var hemsk, skygg, en smula hotan­ de men tämligen vänlig. Det märktes dock någonting egendomligt i hans sätt; han var icke fullt naturlig och verkade ej fullt obesvärad; han lade sig vinn om att icke förefalla hemlighetsfull, men på samma gång för­ de han samtalet i en viskande ton, och då och då lade han ett finger på munnen och mumlade: Tyst! Det var svårt att förstå varför. Där fanns ingen annan människa än de båda. Jean Valjean tr...' 661474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 279 —}}</noinclude>Thénardier var hemsk, skygg, en smula hotan­ de men tämligen vänlig. Det märktes dock någonting egendomligt i hans sätt; han var icke fullt naturlig och verkade ej fullt obesvärad; han lade sig vinn om att icke förefalla hemlighetsfull, men på samma gång för­ de han samtalet i en viskande ton, och då och då lade han ett finger på munnen och mumlade: Tyst! Det var svårt att förstå varför. Där fanns ingen annan människa än de båda. Jean Valjean trodde, att några andra skurkar möjligen lågo gömda i en vrå i närheten och att Thénardier icke hade lust att dela med sig även åt dem. Thénardier fortsatte: — Låt oss få en uppgörelse. Hur mycket hade gycken på sig? Jean Valjean stack ned handen i sin ficka. Som man erinrar sig hade han vanligen pennin­ gar på sig. Hans dystra liv hade lärt honom, att detta var en nödvändig sak. Denna gång blev han docl<helt oväntat överraskad. När han af­ tonen förut tagit på sig sin nationalgardistuni-<noinclude> <references/></noinclude> 4ta45c4suyny8q61r4elfr4jgex054m 104 227599 661475 2026-11-01T11:23:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'form, hade han i sin djupa oro glömt att taga med sig sin plånbok. Han hade endast några få penningar i sin västficka. Han vände ut och in på den gyttjiga västfickan och bredde på strand­ remsans sand ut en louisdor, två femfrancsstycken och fem eller sex sous. Thénardier sköt fram underläppen och skaka­ de betänksamt på huvudet. — Du har dödat honom för nästan ingenting, sade han. Han började helt närgånget att känna på Jean Valjeans och Ma...' 661475 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 280 —}}</noinclude>form, hade han i sin djupa oro glömt att taga med sig sin plånbok. Han hade endast några få penningar i sin västficka. Han vände ut och in på den gyttjiga västfickan och bredde på strand­ remsans sand ut en louisdor, två femfrancsstycken och fem eller sex sous. Thénardier sköt fram underläppen och skaka­ de betänksamt på huvudet. — Du har dödat honom för nästan ingenting, sade han. Han började helt närgånget att känna på Jean Valjeans och Marius' fickor. Jean Valjean, som var angelägen om att vända ryggen mot ljuset, lät honom fortsätta. Under det Thénardier sökte i Marius' rock, bortryckte han, med en taskspelades händighet och utan att Jean Valjean märkte det, en flik av den, vilken han gömde under sin blus, förmodligen i hopp om att denna tygbit skulle hjälpa honom att senare känna igen den mördade ocli mördaren. För övrigt fann han in­ genting annat än de tretton francsen.<noinclude> <references/></noinclude> 2xg3tavnaf26018ymwvwelcfx2lj4bz 104 227600 661476 2026-11-01T11:23:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är sant, sade han, den ene har lika litet som den andre; ni ha verkligen icke mera. Och glömmande att han förut talat om delning, hälften var, tog han allt. Han visade sig en smula tveksam inför de stora sousstyckena. Efter en stunds funderingar tog han likväl dem också, mumlande: — Det gör detsamma! Det är att slå ihjäl människor alldeles för billigt. Därefter tog han fram nyckeln från blusen. — Nu måste du ge dig i väg, kamrat. Det är...' 661476 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 281 —}}</noinclude>— Det är sant, sade han, den ene har lika litet som den andre; ni ha verkligen icke mera. Och glömmande att han förut talat om delning, hälften var, tog han allt. Han visade sig en smula tveksam inför de stora sousstyckena. Efter en stunds funderingar tog han likväl dem också, mumlande: — Det gör detsamma! Det är att slå ihjäl människor alldeles för billigt. Därefter tog han fram nyckeln från blusen. — Nu måste du ge dig i väg, kamrat. Det är här alldeles som på marknadsplatserna, man be­ talar vid utgången. Du har betalt, iväg. Och han började att skratta. Hade han, då han lät en obekant få använda sig av denna nyckel, då han öppnade en port för någon annan än sig själv, den rena och oegen­ nyttiga avsikten att rädda en mördare? låta oss att tvivla på detta. Vi till- Thénardier hjälpte Jean Valjean att lyfta upp Marius på axlarna, därefter gick han på tå fram till gallret, gav Jean Valjean tecken att följa efter,<noinclude> <references/></noinclude> tjvc2bwcluzwvmj7vslmr9gxtwylhlj 104 227601 661477 2026-11-01T11:23:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade en blick utåt och lade fingret på mun­ nen ocii stod sedan några sekunder tveksam; när han undersökt omgivningen tillräckligt, satte han nyckeln i låset. Rigeln drogs bort oclidörren vred sig på sina gångjärn. Den varken knarrade eller gnisslade. Man märkte tydligt, att både dör­ ren och dess gångjärn voro onrsorgsfullt oljade och att den antagligen öppnades oftare än man skulle ha trott. Denna tysthet var hemsk; den avslöjade brottslingars h...' 661477 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 282 —}}</noinclude>kastade en blick utåt och lade fingret på mun­ nen ocii stod sedan några sekunder tveksam; när han undersökt omgivningen tillräckligt, satte han nyckeln i låset. Rigeln drogs bort oclidörren vred sig på sina gångjärn. Den varken knarrade eller gnisslade. Man märkte tydligt, att både dör­ ren och dess gångjärn voro onrsorgsfullt oljade och att den antagligen öppnades oftare än man skulle ha trott. Denna tysthet var hemsk; den avslöjade brottslingars hemlighetsfulla lurande steg. Kloaken stod otvivelaktigt i komplott med något hemlighetsfullt band. Detta tysta galler var en tjuvgömmare. Thénardier öppnade dörren endast så mycket att Jean Valjean nätt och jämt kunde komma ige­ nom den, sedan stängde han åter gallergrinden, vred nyckeln två gånger om i låset och försvann i mörkret utan att göra mera buller av sig än en vindfläkt. Han tycktes gå med en tigers sammetstassar. Ett ögonblick senare hade denna för­ skräckliga försyn åter försvunnit i det osynliga. Jean Valjean befann sig åter ute i det fria.<noinclude> <references/></noinclude> kkxodc3lnqvi0go0a7xva9u38w11bre 104 227602 661478 2026-11-01T11:23:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'omätliga rymden. Aftonen utstrålade det oändli­ gas alla behag över Jean Valjeans huvud. Det var den obestämda timmen, som varken sä­ ger ja eller nej. Det var tillräckligt mörkt för att man på något avstånd skulle kunna förlora varan­ dra ur sikte, och det var tillräckligt ljust för att man på nära håll skulle kunna känna igen var­ andra. Jean Valjean kände sig under några minuter oemotståndligt gripen av detta smekande lugn; det finnes sådana...' 661478 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 284 —}}</noinclude>omätliga rymden. Aftonen utstrålade det oändli­ gas alla behag över Jean Valjeans huvud. Det var den obestämda timmen, som varken sä­ ger ja eller nej. Det var tillräckligt mörkt för att man på något avstånd skulle kunna förlora varan­ dra ur sikte, och det var tillräckligt ljust för att man på nära håll skulle kunna känna igen var­ andra. Jean Valjean kände sig under några minuter oemotståndligt gripen av detta smekande lugn; det finnes sådana minuter av glömska; lidandet avstår från att plåga den olycklige; allt försvinner i tan­ ken; friden sänker sig över drömmaren liksom ett mörker och i denna strålande skymning uppgå sjä­ lens stjärnor liksom himlens. Jean Valjean kunde icke avhålla sig från att betrakta detta vidsträckta dunkel, som välvde sig över honom; omgiven av himmelens majestätiska tystnad försjönk han tank­ full i beundran och bön. Därefter böjde han sig hastigt, liksom om plikt­ känslan hade vaknat inom honom, ned över Ma- rius och tog en handfull vatten, varmed han be­<noinclude> <references/></noinclude> 3c4cyh0ixbpdqt0a1cu6imj8lmklb2b 104 227603 661479 2026-11-01T11:24:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stänkte Marius' ansikte. Marius' ögonlock öpp­ nade sig ej, men hans halvöppnade mun andades. Jean ValJean var på väg att åter doppa sin hand i floden, då han plötsligt kände det oförklarliga obehag som man känner, då man har någon bak­ om sig, vilken man icke ser. Vi ha redan förut talat om detta intryck, som var och en känner till. Han vände sig om. Liksom för en stund sedan stod nu åter någon bakom honom. En högväxt man, klädd i lång överr...' 661479 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 285 —}}</noinclude>stänkte Marius' ansikte. Marius' ögonlock öpp­ nade sig ej, men hans halvöppnade mun andades. Jean ValJean var på väg att åter doppa sin hand i floden, då han plötsligt kände det oförklarliga obehag som man känner, då man har någon bak­ om sig, vilken man icke ser. Vi ha redan förut talat om detta intryck, som var och en känner till. Han vände sig om. Liksom för en stund sedan stod nu åter någon bakom honom. En högväxt man, klädd i lång överrock, stod med korslagda armar bakom Jean Valjean, som lu­ tade sig ned över Marius; i sin högra hand höll mannen en battong, vars blyknapp man såg. Det var som om en uppenbarelse visat sig i mörkret. En lätt skrämd människa skulle ha bli­ vit rädd för den på grund av skymningen, och en tämligen lugn människa skulle ha blivit rädd för batongen. Jean Valjean kände igen Javert.<noinclude> <references/></noinclude> fb5h3emhidq7ycodqpljej3abndityv 104 227604 661480 2026-11-01T11:24:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Läsaren har utan tvivel gissat, att Thénardiers förföljare icke var någon annan än Javert. Efter sin oväntade räddning från barrikaden hade Javert gått till polisprefekturen, avlagt en noggrann rap­ port och därefter omedelbart återinträtt i tjänsten, vilken, man påminner sig den hos honom funna förteckningen, ålade honom en särskild vaksamhet över den högra strandens flodsida, vilken vette åt Champs-Elysée, och vilken, sedan en tid tillbaka dragit...' 661480 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 286 —}}</noinclude>Läsaren har utan tvivel gissat, att Thénardiers förföljare icke var någon annan än Javert. Efter sin oväntade räddning från barrikaden hade Javert gått till polisprefekturen, avlagt en noggrann rap­ port och därefter omedelbart återinträtt i tjänsten, vilken, man påminner sig den hos honom funna förteckningen, ålade honom en särskild vaksamhet över den högra strandens flodsida, vilken vette åt Champs-Elysée, och vilken, sedan en tid tillbaka dragit polisens uppmärksamhet åt sig. Där hade han varseblivit Thénardier och följt efter honom. Det övriga känner man till. Man förstår också, att detta galler, så vänligt öppnat för Jean Valjean, var en fint av Thénardi­ er. Thénardier visste, att Javert alltjämt fanns där. Den förföljde mannen har ett väderkorn, som säl­ lan leder honom vilse; han måste kasta ett ben åt denne spårhund. En mördare, vilket kap! Det var ett fynd, som man icke borde gå miste om. När Thénardier släppte ut Jean Valjean i sitt stäl­ le, gav han polisen ett nytt byte, ledde dem bort ifrån sitt eget spår, tvingade den att glömma detta<noinclude> <references/></noinclude> p212opakvnxajz4cxkfy1nf7wy161p3 104 227605 661481 2026-11-01T11:24:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för ett ännu viktigare uppdrag, belönade Javert, något som alltid smickrar en spion, tjänade trettio francs och hade hopp om att kunna fly tack vare detta avbrott. Jean Valjean hadé passerat från ett klippskär till ett annat. Dessa båda möten med först Thénardier sedan Javert voro påfrestande. Javert kände icke igen Jean Valjean som, vi ha redan nämnt det, icke längre liknade sig själv. Han stod fortfarande med korslagda armar, fatta­ de med en omärk... 661481 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 287 —}}</noinclude>för ett ännu viktigare uppdrag, belönade Javert, något som alltid smickrar en spion, tjänade trettio francs och hade hopp om att kunna fly tack vare detta avbrott. Jean Valjean hadé passerat från ett klippskär till ett annat. Dessa båda möten med först Thénardier sedan Javert voro påfrestande. Javert kände icke igen Jean Valjean som, vi ha redan nämnt det, icke längre liknade sig själv. Han stod fortfarande med korslagda armar, fatta­ de med en omärklig rörelse ett ännu stadigare tag i sin battong, oclisade med en kort och lugn röst: — Vem är ni? — Jag. — Vilken jag? — Jean Valjean. Javert tog battonger mellan sina tänder, böjde knäna, lutade sig ned, lade sina båda kraftiga hän­ der pä Jean Valjeans skuldror, undersökte hans utseende oclikände igen honom; deras ansikten nästan vidrörde varandra. Javerts blick var fruk­ tansvärd.<noinclude> <references/></noinclude> 7aiye48u28y1asgen93u1qv6yxx39od 104 227606 661482 2026-11-01T11:24:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Uppsyningsman Javert, sade han, ni har mig i ert våld. För övrigt betraktar jag mig såsom er fånge alltsedan i morse. Jag har icke gett er min adress för att söka undfly er. Tag mig. Bevilja mig endast en sak. Javert tycktes icke höra på. Han gav Jean Valjean en forskande blick. Hans rynkade haka sköt upp läpparna till näsan, ett tecken på djup tank­ fullhet. Slutligen släppte han Jean Valjean, räta­ de ut sig i sin fulla längd, tog battongen i sin...' 661482 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 288 —}}</noinclude>— Uppsyningsman Javert, sade han, ni har mig i ert våld. För övrigt betraktar jag mig såsom er fånge alltsedan i morse. Jag har icke gett er min adress för att söka undfly er. Tag mig. Bevilja mig endast en sak. Javert tycktes icke höra på. Han gav Jean Valjean en forskande blick. Hans rynkade haka sköt upp läpparna till näsan, ett tecken på djup tank­ fullhet. Slutligen släppte han Jean Valjean, räta­ de ut sig i sin fulla längd, tog battongen i sin hand och liksom i en dröm, snarare frammumlade än uttalade han denna fråga: — Vad gör ni här? Och vem är denne man? Han sade icke mer du till Jean Valjean. Jean Valjean svarade och ljudet av hans röst väckte upp Javert. — Det var just om honom jag önskade tala. Förfoga över mig alldeles som ni vill, men hjälp mig först att bära honom hem till sig. Jag ber er endast om detta. Javierts ansikte drog sig tillsammans, såsom det<noinclude> <references/></noinclude> iiijmgcvhxo3vaso6qtvs5s5lgr2anr 104 227607 661483 2026-11-01T11:24:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alltid gjorde varje gång, då han funderade över ett medgivande. Han sade emellertid icke nej. Han böjde sig ned på nytt, tog ur sin ficka upp en näsduk, som han doppade i vattnet och varmed han avtorkade Marius' blodiga panna. — Denne mannen var med på barrikaden, sade han med halvhög stämma, liksom talade han för sig själv. Det var honom, som man kallade Ma­ rius. Javert, som var en förstklassig spion, hade, ehu­ ru han trodde, att han skulle dö, ge... 661483 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 289 —}}</noinclude>alltid gjorde varje gång, då han funderade över ett medgivande. Han sade emellertid icke nej. Han böjde sig ned på nytt, tog ur sin ficka upp en näsduk, som han doppade i vattnet och varmed han avtorkade Marius' blodiga panna. — Denne mannen var med på barrikaden, sade han med halvhög stämma, liksom talade han för sig själv. Det var honom, som man kallade Ma­ rius. Javert, som var en förstklassig spion, hade, ehu­ ru han trodde, att han skulle dö, gett akt på allt, lyssnat till allt och samlat allt i sitt minne, till och med under, som han trodde, de sista ögonblicken hade han spionerat och lutad emot gravens första trappsteg hade han gjort sina anteckningar. Han fattade Marius' hand, sökande pulsen. — Det är en sårad, sade Jean Valjean. — Det är en död, sade Javert. Jean Valjean svarade: — Nej, icke ännu. — Ni har alltså burit honom hit från barrika­ den? anmärkte Javert.<noinclude> <references/></noinclude> sbp48g8y3613gkvpaedt15du0fb6uof 104 227608 661484 2026-11-01T11:24:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han måste ha varit mycket tankspridd, när han icke vidare uppehöll sig vid denna egendomliga räddning genom kloaken, och när han icke ens märkte den tystnad, som Jean Valjean iakttog ef­ ter hans fråga. Jean Valjean tycktes å sin sida endast ha en en­ da tanke. Han fortsatte: — Han bor i Marais, Filles-du-Calvairegatan hos sin morfar. Jag kommer inte ihåg hans namn. Jean Valjean stack handen i Marius rockficka, tog upp plånboken, slog upp den sida, p... 661484 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 290 —}}</noinclude>Han måste ha varit mycket tankspridd, när han icke vidare uppehöll sig vid denna egendomliga räddning genom kloaken, och när han icke ens märkte den tystnad, som Jean Valjean iakttog ef­ ter hans fråga. Jean Valjean tycktes å sin sida endast ha en en­ da tanke. Han fortsatte: — Han bor i Marais, Filles-du-Calvairegatan hos sin morfar. Jag kommer inte ihåg hans namn. Jean Valjean stack handen i Marius rockficka, tog upp plånboken, slog upp den sida, på vilken Marius skrivit och överlämnade den åt Javert. Det var ännu så pass ljust, att man knude se att läsa. Javert hade för övrigt något av nattfåglar­ nas och kattens förmåga att se i mörker. Han uttydde de få raderna, Marius hade skrivit, ocli mumlade: — Gillenormand, Filles-du-Calvairegatan 6. Därefter ropade han: — Kusk! Man påminner sig att kusken väntade. Javert behöll Marius' plånbok.<noinclude> <references/></noinclude> h4r8q9lfy0xzi48x9e1imocx1ye8cft 104 227609 661485 2026-11-01T11:24:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett ögonblick senare stannade vagnen invid flodbädden; Marius lyftes upp på baksätet och Javert satte sig bredvid Jean Valjean på framsätet. Vagnsdörren stängdes, kusken avlägsnade sig och körde längs kajerna i riktning åt Bastiljen till. De lämnade kajerna och kommo in på gatorna. Kusken, liknande en svart skuggbild på sin kusk­ bock, piskade på de magra hästarna. En isande tystnad rådde i droskan. Marius, orörlig, vilande i ena hörnet, satt med ned...' 661485 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 291 —}}</noinclude>Ett ögonblick senare stannade vagnen invid flodbädden; Marius lyftes upp på baksätet och Javert satte sig bredvid Jean Valjean på framsätet. Vagnsdörren stängdes, kusken avlägsnade sig och körde längs kajerna i riktning åt Bastiljen till. De lämnade kajerna och kommo in på gatorna. Kusken, liknande en svart skuggbild på sin kusk­ bock, piskade på de magra hästarna. En isande tystnad rådde i droskan. Marius, orörlig, vilande i ena hörnet, satt med nedböjt huvud, hängande armar oclistela ben och tycktes endast vänta på en likkista; Jean Valjean såg ut som vore han ska­ pad av en skugga och Javert som vore han gjord av sten; ocli i denna mörka vagn, vars inre upp­ lystes liksom av en avbruten blixt varje gång de passerade en gatlykta, tycktes slumpen ha förenat och sammanfört dessa trenne tragiska och orörliga gestalter, liket, spöket och bildstoden.<noinclude> <references/></noinclude> bfhvsyysh7l98ur7p1e4gkjsgje59vy 104 227610 661486 2026-11-01T11:25:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barnen gömma huvudet under täcket, när de tro, att busen kommer. Emellertid buro Jean Valjean och kusken Ma­ rins ur vagnen. Jean Valjean höll honom under armarna och kusken under knäna. Medan de på detta sätt buro Marius, lät Jean Valjean sin hand glida ned under hans sönderriv­ na kläder, kände på hans bröst och försäkrade sig om att hjärtat ännu slog. Det slog till och med en smula mindre svagt; det såg ut som om vag­ nens rörelser hjälpt till...' 661486 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 293 —}}</noinclude>barnen gömma huvudet under täcket, när de tro, att busen kommer. Emellertid buro Jean Valjean och kusken Ma­ rins ur vagnen. Jean Valjean höll honom under armarna och kusken under knäna. Medan de på detta sätt buro Marius, lät Jean Valjean sin hand glida ned under hans sönderriv­ na kläder, kände på hans bröst och försäkrade sig om att hjärtat ännu slog. Det slog till och med en smula mindre svagt; det såg ut som om vag­ nens rörelser hjälpt till att återkalla honom till livei. Javert tilltalade portvakten med den ton, som anstår en ämbetsman inför en upprorsmans port­ vakt. — Bor här någon, som heter Gillenormand? — Han bor här. Vad vill ni honom? — Man vill lämna honom hans son. — Hans son? sade portvakten förvånad. — Han är död. Jean Valjean, som, trasig och smutsig, följde bakom Javert, och vilken portvakten betraktade med fasa, tecknade med huvudet åt honom: Victor Hugo XII 6<noinclude> <references/></noinclude> 2a2bvrrj03oc5m6lstqkxr3d39yu1kk 104 227611 661487 2026-11-01T11:25:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej. Portvakten tycktes varken förstå Javerts ord el­ ler Jean Valjeans tecken. Javert fortsatte: — Han var med på barrikaden, och nu är han här. — På barrikaden? utropade portvakten. — Han har låtit döda sig. Gå och väck fadern. Portvakten rörde sig icke. — Så gå då! återtog Javert. Och han tilläde: — l morgon kommer här att bli begravning. — För Javert voro livets vanliga händelser kate­ goriskt ordnade, vilket är omtänksamhete...' 661487 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 294 —}}</noinclude>— Nej. Portvakten tycktes varken förstå Javerts ord el­ ler Jean Valjeans tecken. Javert fortsatte: — Han var med på barrikaden, och nu är han här. — På barrikaden? utropade portvakten. — Han har låtit döda sig. Gå och väck fadern. Portvakten rörde sig icke. — Så gå då! återtog Javert. Och han tilläde: — l morgon kommer här att bli begravning. — För Javert voro livets vanliga händelser kate­ goriskt ordnade, vilket är omtänksamhetens och försiktighetens början; varje tillfällighet hade sin särskilda avdelning; de möjliga tilldragelserna lågo så att säga i fack, ur vilka de, när det så föll sig, kunde uttagas; på gatan fanns oväsen, upp­ ror, karneval och begravning. Portvakten inskränkte sig till att väcka upp Basque. Basque väckte Nicolette; Nicolette väckte<noinclude> <references/></noinclude> s55i5lslbb89s5aeh4j5x4f9kxshk7c 104 227612 661488 2026-11-01T11:25:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tant Gillenormand. Vad morfadern beträffar, lät man honom sova, tänkande att han tids nog skulle få veta hur saken stod till. Man bar upp Marius i första våningen utan att någon i de andra delarna av huset märkte det och lade honom på en gammal soffa i herr Gillenormands hall; under det Basque gick för att söka upp en läkare och Nicolette öppnade linneskåpet, kände Jean Valjean, att Javert vidrörde hans skuldra. Han förstod och gick ned igen, följd av... 661488 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 295 —}}</noinclude>tant Gillenormand. Vad morfadern beträffar, lät man honom sova, tänkande att han tids nog skulle få veta hur saken stod till. Man bar upp Marius i första våningen utan att någon i de andra delarna av huset märkte det och lade honom på en gammal soffa i herr Gillenormands hall; under det Basque gick för att söka upp en läkare och Nicolette öppnade linneskåpet, kände Jean Valjean, att Javert vidrörde hans skuldra. Han förstod och gick ned igen, följd av javert, vars steg hördes tätt bakom honom. Portvakten såg dem avlägsna sig, liksom han sett dem anlända, med samma stupida häpenhet. De stego åter upp i vagnen och kusken satte sig på sin kuskbock. — Kommissarie Javert, sade Jean Valjean, be­ vilja mig ännu en sak. — Vilken? frågade Javert barskt. — Låt mig få återvända hem för ett ögonblick; i så fall skall jag villigt foga mig i alla edra be­ stämmelser.<noinclude> <references/></noinclude> rmncja0gl4gz9zno5dmij2t821dkmid 104 227613 661489 2026-11-01T11:25:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert förblev tyst några minuter; han satt med hakan djupt nedtryckt i kragen. Därefter öppna­ de han fönstret och sade till kusken: — Kör till Homme-Armégatan sju.' 661489 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 296 —}}</noinclude>Javert förblev tyst några minuter; han satt med hakan djupt nedtryckt i kragen. Därefter öppna­ de han fönstret och sade till kusken: — Kör till Homme-Armégatan sju.<noinclude> <references/></noinclude> kgkfsur9fp8bp72t4k8bbrvv8xl9ntf 104 227614 661490 2026-11-01T11:25:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Självmordet, denna hemlighetsfulla våldsbragd, vilken leder till det okända, och vilken i viss mån kan innebära själens död, var otänkbar för Jean Valjean. När de kommo in på Homme-Armégatan, stan­ nade vagnen; gatan var så smal att vagnar icke kunde köra in där. Javert och Jean Valjean ste­ go av. Kusken gjorde blygsamt herr poliskommissarien uppmärksam på att sammeten i hans vagn blivit fördärvad av den mördade mannens blod ocliav mördarens smut...' 661490 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 298 —}}</noinclude>Självmordet, denna hemlighetsfulla våldsbragd, vilken leder till det okända, och vilken i viss mån kan innebära själens död, var otänkbar för Jean Valjean. När de kommo in på Homme-Armégatan, stan­ nade vagnen; gatan var så smal att vagnar icke kunde köra in där. Javert och Jean Valjean ste­ go av. Kusken gjorde blygsamt herr poliskommissarien uppmärksam på att sammeten i hans vagn blivit fördärvad av den mördade mannens blod ocliav mördarens smuts. Så hade han uppfattat saken. Han tilläde, att han borde ha skadeersättning. Samtidigt tog han upp ett block ur sin ficka, bad herr poliskommissarien vara vänlig att skriva "ett litet intyg" åt honom. Javert sköt undan papperet, som kusken räckte honom, oclisade: — Hur mycket blir det för det hela? — Det är sju och en kvarts timma, svarade kus­ ken och mitt sammet var alldeles nytt. Åttio francs, herr poliskommissarie.<noinclude> <references/></noinclude> hpaqq9hakmenso20bss7w54rtmriuo5 104 227615 661491 2026-11-01T11:26:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert tog fram fyra guldmynt ur sin ficka och avfärdade därmed kusken. Jean Valjean trodde, att Javerts avsikt var att till fots föra honom till högvakten Blancs-Manteaux eller till högvakten Archibes, vilka båda lågo helt nära. De försvunno inåt gatan. Den låg som vanligt öde. javert följde Jean Valjean. De kommo fram till nummer sju. Jean Valjean klappade på. Por­ ten öppnades. — Det är bra, sade Javert. Gå upp. Han tilläde med ett egendomligt u...' 661491 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 299 —}}</noinclude>Javert tog fram fyra guldmynt ur sin ficka och avfärdade därmed kusken. Jean Valjean trodde, att Javerts avsikt var att till fots föra honom till högvakten Blancs-Manteaux eller till högvakten Archibes, vilka båda lågo helt nära. De försvunno inåt gatan. Den låg som vanligt öde. javert följde Jean Valjean. De kommo fram till nummer sju. Jean Valjean klappade på. Por­ ten öppnades. — Det är bra, sade Javert. Gå upp. Han tilläde med ett egendomligt uttryclc och lik­ som om det varit honom svårt att tala på detta sätt: — Jag väntar er här. Jean Valjean betraktade Javert. Detta hand­ lingssätt var icke likt hans vanliga. Eftersom Jean Valjean nu var fast besluten att överlämna sig, överraskade det honom icke mycket, att Javert fat­ tat ett slags förtroende till honom, samma förtro­ ende som katten, vilken beviljar råttan tillstånd att fritt röra sig intill det ögonblick, då hans klo slu­ ter sig. Han sköt upp porten, steg in i huset, ro­<noinclude> <references/></noinclude> 171nuc3548o38yd103a3xmq3kyg45xh 104 227616 661492 2026-11-01T11:26:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pade åt portvakten, vilken redan hade gått och lagt sig: — Det är jag, och gick sedan upp för trappan. När han kommit upp i första våningen, stannade han. Alla smärtsamma färder ha sina stationer. Förstugans fönster, som var ett fallfönster, stod öppet. Liksom i många gamla hus erhöll trappan sitt dagsljus genom ett fönster, vilket vette ui åt gatan. Gatulyktan, vilken hängde alldeles mitt emot, spred sitt sken över trappstegen, vilket var en ljusbe...' 661492 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 300 —}}</noinclude>pade åt portvakten, vilken redan hade gått och lagt sig: — Det är jag, och gick sedan upp för trappan. När han kommit upp i första våningen, stannade han. Alla smärtsamma färder ha sina stationer. Förstugans fönster, som var ett fallfönster, stod öppet. Liksom i många gamla hus erhöll trappan sitt dagsljus genom ett fönster, vilket vette ui åt gatan. Gatulyktan, vilken hängde alldeles mitt emot, spred sitt sken över trappstegen, vilket var en ljusbesparing för hyresgästerna. Kanske var det för att andas, eller kanske sked­ de det helt mekaniskt, när Jean Valjean sträckte ut huvudet genom fönstret. Han såg ned på gatan. Den var helt kort och den upplystes av lyktan från den ena ändan till den andra. Jean Valjean blev alldeles bländad av överraskning; där fanns ingen människa längre. Javert hade gått sin väg.<noinclude> <references/></noinclude> r880hqkxh6vzy2d92ra3fulwya2jmcs 104 227617 661494 2026-11-01T11:33:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gick så långt, att hon tilläde: — Jag har alltid sagt det! Vilket är den vanliga frasen vid dessa till­ fällen. På order av läkaren hade en tältsäng ställts i ordning bredvid soffan. Läkaren undersökte Marius, och sedan han funnit, att hjärtat ännu slog och att den sårade ej hade någon allvarlig skada i bröstet saint att blodet vid munvinklarna kom från näsborrarna, sträckte han ut honom på sän­ gen med huvudet en smula lägre än den öv...' 661494 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 302 —}}</noinclude>Hon gick så långt, att hon tilläde: — Jag har alltid sagt det! Vilket är den vanliga frasen vid dessa till­ fällen. På order av läkaren hade en tältsäng ställts i ordning bredvid soffan. Läkaren undersökte Marius, och sedan han funnit, att hjärtat ännu slog och att den sårade ej hade någon allvarlig skada i bröstet saint att blodet vid munvinklarna kom från näsborrarna, sträckte han ut honom på sän­ gen med huvudet en smula lägre än den övriga kroppen och med blottad överkropp för att under­ lätta andningen. Fröken Gillenormand avlägsna­ de sig, när hon såg, att läkaren började kläda av Marius. Hon började i stället att fingra på sitt radband inne i sitt eget rum. Marius' överkropp hade icke lidit någon större inre skada; en kula hade hejdats av plånboken ocli tvingats ur sin bana, så att den vid sidan om revbenet åstadkommit en kraftig skråma, vilken likväl var fullständigt ofarlig. Den långa vand­ ringen under jorden hade ytterligare försvårat<noinclude> <references/></noinclude> hwodo9jy95txxvn9ny0istyc2394u7e 104 227618 661495 2026-11-01T11:34:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skadan vid nyckelbenet och detta var allvarligt. Överallt på armarna fann man spår av sabel­ hugg. Ansiktet vanställdes icke av något sår men själva huvudet var fullständigt bietäckt med rispor. Vad skulle bliva resultatet av dessa sår? Hade de nått djupare än till själva huvudsvålen? Var själva skallens ben träffade? Man kunde än­ nu icke säga det. Man hade anledning att oroa sig med tanke på att dessa sår förorsakat en svimning och att...' 661495 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 303 —}}</noinclude>skadan vid nyckelbenet och detta var allvarligt. Överallt på armarna fann man spår av sabel­ hugg. Ansiktet vanställdes icke av något sår men själva huvudet var fullständigt bietäckt med rispor. Vad skulle bliva resultatet av dessa sår? Hade de nått djupare än till själva huvudsvålen? Var själva skallens ben träffade? Man kunde än­ nu icke säga det. Man hade anledning att oroa sig med tanke på att dessa sår förorsakat en svimning och att man ej alltid vaknar ur en så­ dan vanmakt. Den stora blodförlusten hade vi­ dare ökat den skadades utmattning. Nedre de­ len av kroppen hade varit fullständigt skyddad av barrikaden. Den baskiske tjänaren och Nicolette gjorde i ordning förbandsartiklarna. Man hade ingen charpi ocliläkaren hade därför för tillfället hej­ dat blodflödet med bomull. Vid sidan av sängen stod ett bord med instrument samt tre tända ljus. Läkaren tvättade den sårades ansikte och huvud med kallt vatten. Tvättfatet färgades ögonblick­<noinclude> <references/></noinclude> lf5l0g9bg5b599jyc7ixh6ygxx7ojy0 104 227619 661496 2026-11-01T11:34:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen rött. Portvakten lyste honom med ett ljus i handen. Läkaren var allvarlig och eftertänksam. Då och då gjorde han ett avböjande tecken med hu­ vudet, som om han svarade på en fråga, han själv framställt. Dylika samtal med sig själv är ett dåligt tecken i ett sjukrum. Just när läkaren hade tvagit Marius' ansikte och med fingrarna lätt vidrört de alltjämt slutna ögonlocken, öppnades en dörr i andra ändan av rummet, och en lång, blek gestalt...' 661496 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 304 —}}</noinclude>ligen rött. Portvakten lyste honom med ett ljus i handen. Läkaren var allvarlig och eftertänksam. Då och då gjorde han ett avböjande tecken med hu­ vudet, som om han svarade på en fråga, han själv framställt. Dylika samtal med sig själv är ett dåligt tecken i ett sjukrum. Just när läkaren hade tvagit Marius' ansikte och med fingrarna lätt vidrört de alltjämt slutna ögonlocken, öppnades en dörr i andra ändan av rummet, och en lång, blek gestalt visade sig. Det var morfadern. Sedan två dagar hade upproret i hög grad upp­ skakat och retat herr Gillenormand. Han hade icke sovit föregående natt och hade hela dagen gått som i feber. Han hade gått tidigt till vila och givit order om att man noga skulle stänga till hela huset samt sedan domnat bort av nen trötthet. Gamla människor sova lätt, och eftersom herr Gillenormands rum gränsade till salongen, så ha­ de han, trots alla försiktighetsmått, väckts av<noinclude> <references/></noinclude> r08n0ztleoyjygl6e4z76g3ren9ox7e 104 227620 661497 2026-11-01T11:34:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bullret. Han blev förvånad över den ljusstrimma, som han såg sila genom dörren och hade lämnat bädden samt trevande gått fram till salongen. Förvånad stod han på tröskeln med ena han­ den på den halvöppna dörrens lås, framåtböjd och med vacklande huvud; han bar en vit natt­ rock, som hängde i raka veck och påminde om en liksvepning. Hela hans utseende väckte tanl<ien på en gengångare, som blickar ned i en grav. Han såg sängen med den sårade m...' 661497 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 305 —}}</noinclude>bullret. Han blev förvånad över den ljusstrimma, som han såg sila genom dörren och hade lämnat bädden samt trevande gått fram till salongen. Förvånad stod han på tröskeln med ena han­ den på den halvöppna dörrens lås, framåtböjd och med vacklande huvud; han bar en vit natt­ rock, som hängde i raka veck och påminde om en liksvepning. Hela hans utseende väckte tanl<ien på en gengångare, som blickar ned i en grav. Han såg sängen med den sårade mannen, som låg där orörlig och vaxblek med slutna ögon, öp­ pen mun, färglösa läppar, naken till midjan och överallt betäckt med röda sår, vilka klart belystes av vaxljusen. Dien gamle genomilades av en frosskakning från huvud till fot; hans ögon, vilka på grund av hans höga ålder voro gula, beslöjades och ver­ kade glasartade, samtidigt som hela hans ansikte ficl<de skarpa konturerna hos en dödskalle, ar­ marna hängde slappt nedåt som om en fjäder hade brustit och hans häpnad visade sig därige­ nom att hans gammalmanshänder hjälplöst spär­<noinclude> <references/></noinclude> ibcuznh8mg44v4csjw2dok89esp04vf 104 227621 661498 2026-11-01T11:34:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rade ut fingrarna. Knäna vekos och genom natt­ rockens öppning skymtade man de stackars nak­ na benen, som voro betäckta med vitt hår. Han viskade: Marius! — Man har just fört hit unge herrn, sade be­ tjänten. Han har varit på barrikaden och.... — Han är död! utropade den gamle med en fruktansvärd röst. Den skurken. I detta ögonblick förvandlades denne pä gra­ vens brädd stapplande hundraåring till en rak ocli spänstig yngling. — Det är ni, m...' 661498 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 306 —}}</noinclude>rade ut fingrarna. Knäna vekos och genom natt­ rockens öppning skymtade man de stackars nak­ na benen, som voro betäckta med vitt hår. Han viskade: Marius! — Man har just fört hit unge herrn, sade be­ tjänten. Han har varit på barrikaden och.... — Han är död! utropade den gamle med en fruktansvärd röst. Den skurken. I detta ögonblick förvandlades denne pä gra­ vens brädd stapplande hundraåring till en rak ocli spänstig yngling. — Det är ni, min herre, sade han, som är lä­ karen. Vill ni börja med att säga mig en sak. Han är död, icke sant? Fylld av oro och ängslan svarade icke läkaren. Herr Gillenormand vred sina händer och ut­ stötte ett fasaväckande skratt. — Han är död! Han är död! Han har låtit döda sig på barrikaderna, han har gjort det av hat till mig! Den blodtröstige kanaljen! Det är på detta sätt han kommer tillbaka! Han är död! Han gick fram till ett fönster och öppnade<noinclude> <references/></noinclude> 0yqh2e635omi1p5pmbusgrbyyrrar8b 104 227622 661499 2026-11-01T11:34:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det, som om han varit nära att kvävas, samt bör­ jade utåt gatan och mörkret hålla följande tal: — Genomborrad av sablar, mördad, dödad, sön­ dersliten, huggen i stycken, det är vad som hänt den stackaren! Han visste allt för väl, att jag väntade på honom, att jag gjort hans rum i ord­ ning, och att jag över min säng hängt upp ett porträtt från den tid, då han ännu var ett litet barn! Han visste, att han bara behövde komma tillbaka, att jag...' 661499 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 307 —}}</noinclude>det, som om han varit nära att kvävas, samt bör­ jade utåt gatan och mörkret hålla följande tal: — Genomborrad av sablar, mördad, dödad, sön­ dersliten, huggen i stycken, det är vad som hänt den stackaren! Han visste allt för väl, att jag väntade på honom, att jag gjort hans rum i ord­ ning, och att jag över min säng hängt upp ett porträtt från den tid, då han ännu var ett litet barn! Han visste, att han bara behövde komma tillbaka, att jag sedan år längtat efter honom och att jag på kvällarna satt framför brasan med hän­ derna i knäet utan att veta vad jag skulle göra, och att jag varit en stor narr! Du visste allt det­ ta, att du bara behövde vända tillbaka och säga: — Det är jag — och att du då skulle ha varit herne här i huset och att jag skulle lytt din min­ sta vink ocli att du slculle kunnat göra vad du ön­ skat med din gamle tol<till morfader! Allt detta visste du, men du sade: — Nej, han är en rojalist, och jag skall icke gå till honom! Därför gick du till barrikaderna och har låtit döda dig av ren elakhet och för att häm­<noinclude> <references/></noinclude> dl28i9v13agwwxzrd1dwrqta4uvpd7z 104 227623 661500 2026-11-01T11:34:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nas på mig för vad jag sagt dig om hertigen av Berry! Det är detta, som är skändligt, låtom oss gå till vila och sova lugnt! Han ör död! Det är på detta sätt man vaknar! Läkaren började bliva orolig av dubbel anled­ ning och lämnade ett ögonblick Marlus för att taga herr Gillnenormand i armen. Denne vände sig om, såg på läkaren med ögon som voro blodsprängda och sade lugnt: — jag tackar er. jag är lugn, jag är en man, jag har sett Ludvig XVl...' 661500 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 308 —}}</noinclude>nas på mig för vad jag sagt dig om hertigen av Berry! Det är detta, som är skändligt, låtom oss gå till vila och sova lugnt! Han ör död! Det är på detta sätt man vaknar! Läkaren började bliva orolig av dubbel anled­ ning och lämnade ett ögonblick Marlus för att taga herr Gillnenormand i armen. Denne vände sig om, såg på läkaren med ögon som voro blodsprängda och sade lugnt: — jag tackar er. jag är lugn, jag är en man, jag har sett Ludvig XVl dö, och jag kan bära en sorg. Det finns en sak, som är fruktansvärd, och det är att tänka sig, att det är edra tidningar som ställt till allt detta. Ni ha velat ha pennfäktare, talare, advokater tribuner, diskussioner, framåt­ skridande, ljus, människans rättigheter, yttrande­ frihet, ocli se på vilket sätt inan för hem ett barn till sitt hem! Marius! Det är avskyvärt! Dö­ dad! Död före mig! En barrikad! Den skurken! Doktor, ni bor här i kvarteret, icke sant? Visst känner jag er. jag har sett er vagn frän mitt fönster, jag vill säga er en sak. Ni tar fel. om<noinclude> <references/></noinclude> 52hinuuupc9t3ziqqobe5yvtpd8m6dv 104 227624 661501 2026-11-01T11:35:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni tror, att jag är förbittrad. Man blir icke ond på en död. Det skulle vara dumt. Han är ett barn, som jag har uppfostrat. Jag var redan gam­ mal, när han var en liten gosse. Han lekte vid Tuilerierna med sin lilla spade och sin skottkär­ ra, och för att ej vaktarna skulle gräla på honom, så täppte jag medels min käpp till de hål, han gjorde i marken med sin spådde. En dag ropade han: Ned med Ludvig XVlll och gick sin väg. Det var icke mitt fel. Ha... 661501 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 309 —}}</noinclude>ni tror, att jag är förbittrad. Man blir icke ond på en död. Det skulle vara dumt. Han är ett barn, som jag har uppfostrat. Jag var redan gam­ mal, när han var en liten gosse. Han lekte vid Tuilerierna med sin lilla spade och sin skottkär­ ra, och för att ej vaktarna skulle gräla på honom, så täppte jag medels min käpp till de hål, han gjorde i marken med sin spådde. En dag ropade han: Ned med Ludvig XVlll och gick sin väg. Det var icke mitt fel. Han var frisk och sund och blond. Hans mor är död. Har ni lagt märke till, att alla små barn äro blonda? Vad beror det på? Han var en son till en av de där skurkarna från Loire. Men barnen ha ingen del i sina fäders brott. Jag kommer ihåg, när han ej var högre än så här. Han kunde icke lära sig att säga a. Han talade så mjukt och sakta, att man skulle kunna tagit honom för en fågelunge. Jag erinrar mig, att man en gång, när vi befunno oss framför den farneiska Herkules, människorna bildade en ring runt kring honom bara för att beundra honom, så vackert var detta barn! Han hade ett huvud, Victor Hugo XII 7<noinclude> <references/></noinclude> 1fue1epeev79pig33qidaysc4qjz309 104 227625 661502 2026-11-01T11:35:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som man annars bara ser på tavlor. Jag dom­ derade med min grova röst och hotade honom med min käpp, men han förstod, att det bara var skämt. När han på morgnarna kom in i mitt rum, så var jag barsk men för mig var han solen. Man kan icke hålla stånd mot de där små pyrena. De taga oss gamla till fånga och släppa icke taget. Sanningen är, att det icke fanns något älskligare än detta barn. Vad säger ni nu om Lafayette, Benjamin Constant och Tirecuir, d...' 661502 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 310 —}}</noinclude>som man annars bara ser på tavlor. Jag dom­ derade med min grova röst och hotade honom med min käpp, men han förstod, att det bara var skämt. När han på morgnarna kom in i mitt rum, så var jag barsk men för mig var han solen. Man kan icke hålla stånd mot de där små pyrena. De taga oss gamla till fånga och släppa icke taget. Sanningen är, att det icke fanns något älskligare än detta barn. Vad säger ni nu om Lafayette, Benjamin Constant och Tirecuir, de Corselles, vilka ha dödat honom för mig? På detta sätt kan det icke få fortsätta! Han närmade sig den alltjämt likbleke ocliorörlige Marius. Läkaren hade närmat sig den så­ rade, och morfadern fortsatte att vrida händerna. Den gamles vita läppar rörde sig mekaniskt, och man kunde nätt och jämt bland hans rosslande andedräkt urskilja dessa ord: — Den hjärtlöse! En klubbist! Den skurken! framviskade förebråelser mot ett lik från en man på gravens brädd. Så småningom, liksom vid alla inre utbrott.<noinclude> <references/></noinclude> trdrn19ycfdvdbeqoxzoib369sxqffa 104 227626 661503 2026-11-01T11:35:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'började orden ordna sig till sammanhängande meningar, men morfadern syntes ej längre äga nog styrka att uttala dem; hans röst var så svag och slocknad, att den syntes komma från bottnen av en avgrund. — Det spelar ingen roll för mig, ty även jag skall snart dö. Och att tänka sig, att det i Paris ej finns en enda tösunge, som ej skulle varit själa­ glad över att få lyckliggöra den där stackaren! En skojare, som i stället för att roa sig och taga var...' 661503 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 311 —}}</noinclude>började orden ordna sig till sammanhängande meningar, men morfadern syntes ej längre äga nog styrka att uttala dem; hans röst var så svag och slocknad, att den syntes komma från bottnen av en avgrund. — Det spelar ingen roll för mig, ty även jag skall snart dö. Och att tänka sig, att det i Paris ej finns en enda tösunge, som ej skulle varit själa­ glad över att få lyckliggöra den där stackaren! En skojare, som i stället för att roa sig och taga vara på tiden gelt sig in i slagsmål och låtit döda sig som en idiot! Varför? För vad? För repu­ bliken! I stället för att hansa på Chauniére som en ung rnan bör göra! Vad har man då för nytta av att vara tjugo år? Republiken är allt en här­ lig tillställning! Stackars mödrar, som sätta välskapade barn i världen! Men nu är han död. Det blir två lik på en gång nere i porten. Hur har du kunnat låta dig behandlas på detta sätt för ge­ neral Lamarques' skull! Vad hade du med den där genera! Lamarque att göra? En sådan slags- kämpe! En pratmakare! Att låta döda sig för<noinclude> <references/></noinclude> 905oqk59ths0rz3lvcthluwj9pc4rva 104 227627 661504 2026-11-01T11:35:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en död! Kan man icke bli galen att tänka på detta? Kan man förstå något sådant? Och vid tjugo år! Och utan att vända på huvudet för att se efter, om han lämnade någon efter sig? När det finns gamla hedersmän, som på så sätt tvin­ gas att dö ensamma! Du kan dö i ditt hål, din gamla uggla! Så mycket bättre, det var vad jag väntade, och det kommer att taga livet av mig. Jag är allt för gammal, jag är hundra år, jag är hundratusen år, och för...' 661504 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 312 —}}</noinclude>en död! Kan man icke bli galen att tänka på detta? Kan man förstå något sådant? Och vid tjugo år! Och utan att vända på huvudet för att se efter, om han lämnade någon efter sig? När det finns gamla hedersmän, som på så sätt tvin­ gas att dö ensamma! Du kan dö i ditt hål, din gamla uggla! Så mycket bättre, det var vad jag väntade, och det kommer att taga livet av mig. Jag är allt för gammal, jag är hundra år, jag är hundratusen år, och för länge sedan har jag för­ värvat rätten att dö. Detta har givit mig dråp­ slaget. Jag är lycklig över att allt är slut. Vad tjänar det till att inandas amoniak och alla andra läkemedel? Det är förspilld möda, ni idiotiske läkare! Ser ni inte, att han är död, riktigt död! Jag förstår mig på den saken, jag som är död. Han har inte gjort någonting till hälften. Den här tiden är avskyvärd, avskyvärd, avskyvärd, och här har ni mina tankar om er, om edra idéer och systemer och härskare om er, förbannade bläck- suddare och doktorer och filosofer, om alla de revolutioner, som nu i sextio år skrämt upp tor-<noinclude> <references/></noinclude> 9gptiiu0tdvtina5pmbf9dgn1p8sbvr 104 227628 661505 2026-11-01T11:35:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'parna i Tuilerriernas parker! Eftersom du varit utan medkänsla och låtit döda dig på detta sätt, kommer jag icke att sörja över din död, förstår du diet, din mördare! Just i detta ögonblick öpp­ nades långsamt Marius' ögon och hans ännu av dvalan beslöjade blick stannade på herr Gillenormand. — Marius! utropade den gamle. Marius! Min käre Marius! Mitt barn! Min älskade son! Dina ögon ha öppnats, du ser på mig, du lever, tack! Han sjönk avsvimma...' 661505 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 313 —}}</noinclude>parna i Tuilerriernas parker! Eftersom du varit utan medkänsla och låtit döda dig på detta sätt, kommer jag icke att sörja över din död, förstår du diet, din mördare! Just i detta ögonblick öpp­ nades långsamt Marius' ögon och hans ännu av dvalan beslöjade blick stannade på herr Gillenormand. — Marius! utropade den gamle. Marius! Min käre Marius! Mitt barn! Min älskade son! Dina ögon ha öppnats, du ser på mig, du lever, tack! Han sjönk avsvimmad ned på golvet.<noinclude> <references/></noinclude> matw2lz4lfi9ovkazzimfpr9ytfptwh 104 227629 661506 2026-11-01T11:35:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661506 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227630 661507 2026-11-01T11:35:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men han följde en viss riktning. Han tog kortaste vägen till Seinen, nådde fram till Ormeskajen, gick längs utefter den, passerade Grévetorget och stannade något stycke från hög­ vakten på Chåtelettorget vid hörnet av Notre-Damebron. Seinen bildar här mellan Notre-Dameoch Changebroarna å ena sidan och kajerna Mégisserie och Fleurs å den andra sidan en sorts kvadratformig sjö, vilken genomskars av en fors. Denna del av Seinen är särdeles fruktad av sj... 661507 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 316 —}}</noinclude>Men han följde en viss riktning. Han tog kortaste vägen till Seinen, nådde fram till Ormeskajen, gick längs utefter den, passerade Grévetorget och stannade något stycke från hög­ vakten på Chåtelettorget vid hörnet av Notre-Damebron. Seinen bildar här mellan Notre-Dameoch Changebroarna å ena sidan och kajerna Mégisserie och Fleurs å den andra sidan en sorts kvadratformig sjö, vilken genomskars av en fors. Denna del av Seinen är särdeles fruktad av sjö­ fararna. Ingenting är heller farligare än denna fors, vid den tiden inklämd och liksom uppretad av den nu nedrivna kirarnens stolpverk. De båda broarna, som lågo så nära varandra, ökade faran; vattnet slår med fruktansvärd kraft mot broarnas valv. Det slungar förfärliga massor av skum, som hopar sig där; vågorna skaka brostolparna, liksom försökte de rycka bort dem med sig. De, som fal­ la ned här, komma aldrig mera till synes; de skick­ ligaste simmare finna här sin död. Javert stödde båda armbågarna mot bröstvärnet, sköt ned hakan i händerna, och medan hans fing­<noinclude> <references/></noinclude> 119a5iru9u2dl8yxrlrwvgrxm979j47 104 227631 661508 2026-11-01T11:36:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rar automatiskt grepo om hans täta polisonger, funderade han. Någonting nytt, en revolution, en katastrof ha­ de försiggått inom honom; detta var orsak nog för att han skulle fundera. Javert led fruktansvärt. Sedan några timmar tillbaka hade Javert upphört att vara enkel. Han kände sig besvärad; denna hjärna, som brukade vara så klar i sin blindhet, hade med ens förlorat sin genomskinlighet; ett moln hade uppstått i kris­ tallen. Javert kunde icke d... 661508 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 317 —}}</noinclude>rar automatiskt grepo om hans täta polisonger, funderade han. Någonting nytt, en revolution, en katastrof ha­ de försiggått inom honom; detta var orsak nog för att han skulle fundera. Javert led fruktansvärt. Sedan några timmar tillbaka hade Javert upphört att vara enkel. Han kände sig besvärad; denna hjärna, som brukade vara så klar i sin blindhet, hade med ens förlorat sin genomskinlighet; ett moln hade uppstått i kris­ tallen. Javert kunde icke dölja för sig själv, att han inom sig kände hur plikten liksom delade sig och strävade åt två olika håll. Då han så plötsligt och oväntat mötte Jean Valjean vid floden, kunde hans känslor jämföras med vargens, då denne gri­ per tag i ett byte och med hundens, då denne åter­ finner sin herre. Han såg framför sig två vägar, vilka båda voro lika raka; men vad som förfärade honom var, att han såg två, han, som i hela sitt liv aldrig vetat av mer än en enda rak linje. Hans ångest ökades, när han märkte, att dessa båda vägar gingo i motsatta<noinclude> <references/></noinclude> qx6xuyyfxmytf1s3753zlbsitub286l 104 227632 661509 2026-11-01T11:36:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'riktningar. Den ena av dessa linjer ville icke ha någonting att göra med den andra. Vilken av dessa två var nu den rätta? Hans belägenhet var omöjlig att beskriva. Att ha en ogärningsman att tacka för livet, att mottaga denna skuld och återgälda den, att ofri­ villigt jämnställas med en straffånge, att betala honom en tjänst med en annan tjänst, att låta ho­ nom säga till sig: "Gå din väg", och i sin tur sä­ ga till honom: "Du är fri"; att av pers...' 661509 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 318 —}}</noinclude>riktningar. Den ena av dessa linjer ville icke ha någonting att göra med den andra. Vilken av dessa två var nu den rätta? Hans belägenhet var omöjlig att beskriva. Att ha en ogärningsman att tacka för livet, att mottaga denna skuld och återgälda den, att ofri­ villigt jämnställas med en straffånge, att betala honom en tjänst med en annan tjänst, att låta ho­ nom säga till sig: "Gå din väg", och i sin tur sä­ ga till honom: "Du är fri"; att av personliga skäl offra plikten, denna hedersskuld till det allmänna, kanske till och med något däröver stående, att för­ råda samhället för att förbli sitt samvete troget, kort sagt, att veta, att alla dessa otänkbarheter blivit förvandlade till verklighet, allt detta var or­ sak till hans häpenhet. En sak hade förvånat honom, det var att Jean Valjean hade benådat honom; en annan sal< hade förstenat honom, det var att han, Javert, hade be­ nådat Jean Valjean. Var befann han sig? Han sökte finna sig själv, men lyckades icke.<noinclude> <references/></noinclude> 255mcd6749sb2mvhr6pvph2z360whu0 104 227633 661510 2026-11-01T11:36:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad skulle han göra nu? Att utlämna Jean Valjean vore illa; att låta honom förbli fri var även illa. I det första fallet sjönk han, ämbetsmannen, lägre än straffången; i det andra steg straffången högre än lagen och trampade den under sina fötter. I båda fallen var det vanära för honom, Javert. I alla de utvägar, som kunde tänkas, fanns ett fall. Ödet har sina bestämda ytterligheter, som gränsa till det omöjliga, och bortom vilka livet en­ dast...' 661510 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 319 —}}</noinclude>Vad skulle han göra nu? Att utlämna Jean Valjean vore illa; att låta honom förbli fri var även illa. I det första fallet sjönk han, ämbetsmannen, lägre än straffången; i det andra steg straffången högre än lagen och trampade den under sina fötter. I båda fallen var det vanära för honom, Javert. I alla de utvägar, som kunde tänkas, fanns ett fall. Ödet har sina bestämda ytterligheter, som gränsa till det omöjliga, och bortom vilka livet en­ dast är ett bråddjup. Javert befann sig vid en av dessa ytterligheter. En sak som förorsakade honom ångest var den, att nödgas tänka. Det våldsamma i alla dessa stri­ diga sinnesrörelser tvingade honom därtill. Tan­ ken var för honom en alldeles okänd sak; den fö­ reföll honom främmande och smärtsam. I tanken finnes alltid en viss kvantitet inre upp­ roriskhet; det förargade honom att känna denna upproriskhet inom sig. Att tänl<a på någonting, som låg utanför den trånga kretsen av hans tjänsteåligganden, hade all­ tid varit någonting, som han ansett onödigt och<noinclude> <references/></noinclude> 5dkyxerk9xd4oho7xa4e3dbk3pawgnl 104 227634 661511 2026-11-01T11:36:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tröttsamt; men att tänka på den förflutna dagen var en tortyr. Han måste dock efter alla dessa upprörande händelser rannsaka sitt samvete och stå till svars för sig själv. Den handling, han för en stund sedan begått, kom honom att rysa. Han, Javert, hade tvärt emot po­ lisförordningen, tvärt emot alla sociala och juri­ diska bestämmelser, ja, t'ärt emot lagen funnit för gott att skänka en brottsling friheten; detta hade förefallit honom vara rätt;...' 661511 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 320 —}}</noinclude>tröttsamt; men att tänka på den förflutna dagen var en tortyr. Han måste dock efter alla dessa upprörande händelser rannsaka sitt samvete och stå till svars för sig själv. Den handling, han för en stund sedan begått, kom honom att rysa. Han, Javert, hade tvärt emot po­ lisförordningen, tvärt emot alla sociala och juri­ diska bestämmelser, ja, t'ärt emot lagen funnit för gott att skänka en brottsling friheten; detta hade förefallit honom vara rätt; han hade låtit sina personliga angelägenheter intaga de offentliga an­ gelägenheternas plats; var icke detta någonting fruktansvärt? Varje gång han tänkte på denna oerhörda, namnlösa gärning, som han utfört, dar­ rade han ifrån huvud till fot. Vad skulle han be­ stämma sig för? En enda utväg återstod honom: Att skyndsamt återvända till Homme-Armégatan och låta häkta Jean Valjean. Han insåg tydligt, att detta var vad han borde göra. Men han kunde det icke. Någonting spärrade denna väg för honom. Någonting? Vad? Finns det då någonting an­<noinclude> <references/></noinclude> sn62hezvxzip0cw4opvmv5hczi84jfc 104 227635 661512 2026-11-01T11:36:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat än domstolarna, polisen, myndigheten? Javert kände sig alldeles förvirrad. En galärslav fridlyst! En straffånge oåtkomlig för rättvisan! Och detta genom hans, Javerts, för­ vållande. Att Javert och Jean Valjean, den ena bestämd att bestraffa, den andra att bliva bestraffad, att dessa båda män, såväl den ene som den andre, båda lagens tillhörigheter, kunde komma i den ställningen att de båda satte sig över lagen, var icke detta fruktansvärt? All...' 661512 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 321 —}}</noinclude>nat än domstolarna, polisen, myndigheten? Javert kände sig alldeles förvirrad. En galärslav fridlyst! En straffånge oåtkomlig för rättvisan! Och detta genom hans, Javerts, för­ vållande. Att Javert och Jean Valjean, den ena bestämd att bestraffa, den andra att bliva bestraffad, att dessa båda män, såväl den ene som den andre, båda lagens tillhörigheter, kunde komma i den ställningen att de båda satte sig över lagen, var icke detta fruktansvärt? Alltså! Sådana oerhördheter skulle få passera utan att någon därför straffades! Skulle Jean Val­ jean, mäktigare än hela samhällsordningen få för­ bliva fri, och skulle han, Javert, fortsätta att äta statens bröd? Hans drömmerier blevo så småningom förfär­ liga. Under dessa drömmerier skulle han även ha kunnat förebrå sig, att han låtit föra upprorsman­ nen till Filles-du-Calvairegatan, men därpå tänkte han icke alls. Det mindre felet försvann totalt in­<noinclude> <references/></noinclude> jwr75hqligj5mb4elguaxeoahym0nu6 104 227636 661513 2026-11-01T11:36:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för det större. För övrigt var förmodligen denna upprorsman död, och enligt lagen upphöra alla för­ följelser i och med döden. Jean Valjean, det var den tyngd, som vilade över hans själ. Jean Valjean bringade honom ur fattningen. Alla de axiomer, som varit hela hans livs stödjepelare, ramlade inför denne man. Jean Valjeans ädelmod mot honom, Javert, överväldigade honom. Han drog sig till minnes andra händelser, händJser, som han förut ansett vara...' 661513 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 322 —}}</noinclude>för det större. För övrigt var förmodligen denna upprorsman död, och enligt lagen upphöra alla för­ följelser i och med döden. Jean Valjean, det var den tyngd, som vilade över hans själ. Jean Valjean bringade honom ur fattningen. Alla de axiomer, som varit hela hans livs stödjepelare, ramlade inför denne man. Jean Valjeans ädelmod mot honom, Javert, överväldigade honom. Han drog sig till minnes andra händelser, händJser, som han förut ansett vara lögner och galenskaper, vilka nu föreföllo honom verkliga. Herr Madeleine visade sig bakom Jean Valjean, och dessa båda ge­ stalter förenade sig på ett sådant sätt, att de till slut utgjorde en enda, och den var vördnadsvärd. Javert kände någonting förfärligt smyga sig in i hans själ, beundran för en galärslav. Att hysa vördnad för en straffånge, är detta verkligen möj­ ligt? Han darrade vid tanken härpå, men han kunde icke bli den kvitt. Han försökte bekämpa denna känsla, men i djupet av sin själ måste han<noinclude> <references/></noinclude> 8a5s41rov0e2xpafavulko357mq3dyh 104 227637 661514 2026-11-01T11:37:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dock erkänna, att denne olycklige var storslagen. Detta var vidrigt. En Ogärningsman välgörande, en straffånge medlidsam, mild, lijälpsam, ädelmodig, belönande ont med gott, betalande hat med förlåtelse, sättan­ de medlidandet framför hämnden, hellre uppoff­ rande sig själv än en fiende, räddande den, vilken störtat honom, knäböjande på dygdens topp, sna­ rare lik en ängel än en människa! Javert måste tillstå för sig själv, att ett sådant...' 661514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 323 —}}</noinclude>dock erkänna, att denne olycklige var storslagen. Detta var vidrigt. En Ogärningsman välgörande, en straffånge medlidsam, mild, lijälpsam, ädelmodig, belönande ont med gott, betalande hat med förlåtelse, sättan­ de medlidandet framför hämnden, hellre uppoff­ rande sig själv än en fiende, räddande den, vilken störtat honom, knäböjande på dygdens topp, sna­ rare lik en ängel än en människa! Javert måste tillstå för sig själv, att ett sådant vidunder verkli­ gen existerade. Men på detta sätt kunde det icke fortsätta. Dock hade han icke utan motstånd givit vika för detta vidunder, denna nedriga ängel, denna för­ skräcklige hjälte, på vilken han både vredgades och var förvånad. Medan han satt i vagnen mitt emot Jean Valjean, hade lagtigern inom honom rutit minst tjugo gånger. Minst tjugo gånger hade han haft lust att kasta sig över Jean Valjean, gripa honom och arrestera honom. Vilket hade väl varit enklare? Han hade endast behövt ropa till någon högvakt, som de passerade:<noinclude> <references/></noinclude> qu5akxgrzzpp8mfdemv9i8weksp2tgf 104 227638 661515 2026-11-01T11:37:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Här är en förrymd straffånge! Han hade endast behövt säga till soldaterna: — Denne man är eder, tag honom! Sedan kunde han ha gått sin väg, lämnat kvar denna fördömde och olycklige man och icke orytt sig vidare om saken. Denne man var ju för alltid lagens fånge; varför skulle icke lagen få göra med honom vad den ansåg vara nödvändigt. Vad var mera rättvist? Javert hade sagt allt detta til! sig själv; han hade också önskat handla i överens...' 661515 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 324 —}}</noinclude>— Här är en förrymd straffånge! Han hade endast behövt säga till soldaterna: — Denne man är eder, tag honom! Sedan kunde han ha gått sin väg, lämnat kvar denna fördömde och olycklige man och icke orytt sig vidare om saken. Denne man var ju för alltid lagens fånge; varför skulle icke lagen få göra med honom vad den ansåg vara nödvändigt. Vad var mera rättvist? Javert hade sagt allt detta til! sig själv; han hade också önskat handla i överens­ stämmelse med dessa åsikter, han hade önskat gripa denne man, men då, likaväl som nu, hade han inte kunnat göra det. Varje gång hans hand höjt sig mot Jean Valjeans rockkrage, hade den åter fallit ned, liksom dragen av en oerhörd tyngd, ocli i sitt inre hade han hört en egendomlig röst, som sade till honom: Det är bra. Utlämna din räd­ dare. Låt sedan hämta fram till dig Pontius Pi­ latus' tvättfat och två dina händer. Därefter började han anställa betraktelser övet sin egen person, och ju större han fann Jean Val-<noinclude> <references/></noinclude> 3pazxvxtk60lf76ffm1ezipf5aqdwfp 104 227639 661516 2026-11-01T11:37:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jean, desto mera liten och hopkrumpen farin han sig själv. En straffånge var hans välgörare. Men varför hade han tillåtit denne man att skän­ ka sig livet? Han hade haft rättighet att bliva dödad på denna barrikad. Han borde ha begagnat sig av denna rätt. Han borde ha kallat de andra upprorsmännen till hjälp mot Jean Valjean och med våld låtit skjuta sig; detta hade varit bättre. Hans ångest nådde sin höjdpunkt, när han kände sin forna visshet för...' 661516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 325 —}}</noinclude>jean, desto mera liten och hopkrumpen farin han sig själv. En straffånge var hans välgörare. Men varför hade han tillåtit denne man att skän­ ka sig livet? Han hade haft rättighet att bliva dödad på denna barrikad. Han borde ha begagnat sig av denna rätt. Han borde ha kallat de andra upprorsmännen till hjälp mot Jean Valjean och med våld låtit skjuta sig; detta hade varit bättre. Hans ångest nådde sin höjdpunkt, när han kände sin forna visshet försvinna. Han kände sig lik en planta, vars rötter blivit uppryckta. Lagboken var nu blott en spillra i hans hand. Han kände före­ bråelser av ett för honom okänt slag. Han erfor känslor, så helt olika den lagliga bestämda över­ tygelse, som hittills varit hans enda måttstock. Att förbliva hederlig på samma gamla sätt som han förut varit det, tillfredsställde honom icke längre. En mängd oväntade fakta framträdde och kuvade honom. En alldeles ny värld uppenbarade sig för hans själ. Han såg en välgärning, som gives och mottages, förbarmande, tillgivenhet, överseende, Victor Hugo XII 8<noinclude> <references/></noinclude> 0uyuxa5wa2l2hh3c6419jy3ooetqg9z 104 227640 661517 2026-11-01T11:37:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'medkänsla, som besegrar hårdheten, avskaffandet av obeveklig fördömelse, möjligheten att upptäcka en tår i lagens öga, ett slags gudomlig rättvisa, vilken uppträder på ett motsatt sätt till den mänsk­ liga rättvisan. Han varseblev i detta fruktansvärda mörker en okänd, moralisk soluppgång; den före­ föll honom fruktansvärd, och den förbländade ho­ nom. Han liknade sig själv vid en uggla, vilken tvingas att kasta blickar omkring sig som en örn...' 661517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 326 —}}</noinclude>medkänsla, som besegrar hårdheten, avskaffandet av obeveklig fördömelse, möjligheten att upptäcka en tår i lagens öga, ett slags gudomlig rättvisa, vilken uppträder på ett motsatt sätt till den mänsk­ liga rättvisan. Han varseblev i detta fruktansvärda mörker en okänd, moralisk soluppgång; den före­ föll honom fruktansvärd, och den förbländade ho­ nom. Han liknade sig själv vid en uggla, vilken tvingas att kasta blickar omkring sig som en örn. Han sade till sig själv, att det således ändå var sant, att det fanns undantag, att myndigheterna kunde bringas ur fattningen, att man måste frångå den fastställda regeln, att allt ändå inte passade in i lagförordningarna, att det oförutsedda också kun­ de vinna anklang, att en straffånges dygd kunde lägga ut snaror för ämbetsmannens, att det vid­ underliga kunde vara gudomligt, att ödet kunde lägga ut försåt, och med förtvivlan tänkte han på, att icke ens han hade kunnat undkomma en dylik överrumpling. Han tvingades erkänna, att godheten verkligen fanns till, denne fånge hade varit god. Och, märk­<noinclude> <references/></noinclude> 26imu9gt72sgiw7on8uqsxbtec4mkjs 104 227641 661518 2026-11-01T11:37:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'värdigt nog, hade han även själv varit god. Så­ ledes försämrades han. Han fann sig feg. Han kände avsky för sig själv. Javerts ideal var icke att vara mänsklig, att vara stor, att vara sublim; det var att vara oförvitlig. Nu hade han begått ett fel. Hur hade detta kunnat hända? Huru hade detta kunnat gå därhän? Han skulle icke ha kunnat säga det själv. Han lutade sitt huvud mellan båda sina händer, men det tjänade ingenting till, han förmådde ick...' 661518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 327 —}}</noinclude>värdigt nog, hade han även själv varit god. Så­ ledes försämrades han. Han fann sig feg. Han kände avsky för sig själv. Javerts ideal var icke att vara mänsklig, att vara stor, att vara sublim; det var att vara oförvitlig. Nu hade han begått ett fel. Hur hade detta kunnat hända? Huru hade detta kunnat gå därhän? Han skulle icke ha kunnat säga det själv. Han lutade sitt huvud mellan båda sina händer, men det tjänade ingenting till, han förmådde icke förklara det ändå. Säkerligen hade alltid hans avsikt varit att ut­ lämna Jean Valjean åt lagen, vars fånge denne var, liksom han, Javert, själv varit dess slav. Me­ dan han suttit mitt emot honom, hade han icke ett ögonblick tänkt att låta honom få gå sin väg. På något märkvärdigt sätt, vilket han själv icke för­ stod, hade hans hand öppnat sig, och han hade släppt honom lös. Alla möjliga nya oförklarliga saker passerade förbi hans ögon. Han ställde frågor till sig själv<noinclude> <references/></noinclude> troxxq67wgv1bi9lnakwrbmd2aqovr9 104 227642 661519 2026-11-01T11:37:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han besvarade dem; dessa svar förfärade ho­ nom. Han frågade sig själv: Denne straffånge, denne förtvivlade varelse, som jag förföljt med hätskhet, oclisom haft mig i sitt våld, som kunnat hämnas, som borde ha gjort det, såväl för sitt gamla groll som för sin trygg­ hets skull, vad gjorde han, då han skonade mig? Sin plikt. Nej. Någonting mera. Ocli jag, vad gjorde jag, när jag i min tur skonade honom? Min plikt. Nej. Någonting mera. Det fanns a...' 661519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 328 —}}</noinclude>och han besvarade dem; dessa svar förfärade ho­ nom. Han frågade sig själv: Denne straffånge, denne förtvivlade varelse, som jag förföljt med hätskhet, oclisom haft mig i sitt våld, som kunnat hämnas, som borde ha gjort det, såväl för sitt gamla groll som för sin trygg­ hets skull, vad gjorde han, då han skonade mig? Sin plikt. Nej. Någonting mera. Ocli jag, vad gjorde jag, när jag i min tur skonade honom? Min plikt. Nej. Någonting mera. Det fanns alltså någonting mer än plikten? Hunnen hit i sina tan­ kar, blev han förskräckt; hans vågskål var i olag, den ena skålen sänktes ned i avgrunden, den andra höjdes ända upp mot himlen; Javert förskräcktes icke mindre över den, som befann sig ovanför ho­ nom än över den, som befann sig nedanför. Utan att vara det ringaste Voltaieran eller filosof eller vantrogen — han var tvärtom av instinkt full av vördnad för styrkan — ansåg han den likväl icke vara annat än en värdefull del av samhället; ord­ ningen var hans dogm och tillfredsställande nog för honom, och alltsedan han nått mogen ålder och<noinclude> <references/></noinclude> 9w143kxk1dhw7dtwan2yuh07nlog51x 104 227643 661520 2026-11-01T11:38:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blivit tjänsteman, förläde han nästan alla sina re­ ligiösa känslor till ordningsmakten, i det han var, vi bruka här orden utan den ringaste ironi och på fullt allvar, han var, ha vi sagt spion på samma sätt som han var präst. Han hade en över­ ordnad, herr Gisquet, och han hade hittills knappt tänkt på, att det fanns en annan över honom. Gud. Denne nye chef. Gud, fick han nu helt oförmo­ dat känning av och fann sig förvirrad. Han bragtes ur fattning...' 661520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 329 —}}</noinclude>blivit tjänsteman, förläde han nästan alla sina re­ ligiösa känslor till ordningsmakten, i det han var, vi bruka här orden utan den ringaste ironi och på fullt allvar, han var, ha vi sagt spion på samma sätt som han var präst. Han hade en över­ ordnad, herr Gisquet, och han hade hittills knappt tänkt på, att det fanns en annan över honom. Gud. Denne nye chef. Gud, fick han nu helt oförmo­ dat känning av och fann sig förvirrad. Han bragtes ur fattningen av denna oväntade närvaro och visste ej, vad han skulle göra med denna högsta överordnade, ty han var icke okun­ nig om att en underordnad ständigt är tvungen att böja sig, att alltid lyda, att varken klandra eller disputera och att inför en överordnad, som väcker allt för stor häpnad, den underordnade icke har någon annan möjlighet än att begära sitt avsked. Men hur skulle han framlägga sin avskedsan­ sökan till Gud? Det var till denna fråga han alltid återkom, och den hade ständigt övertaget i hans själ, och han kunde icke glömma, att han begått en fruktansvärd<noinclude> <references/></noinclude> jl8qwfd7cgrl4tcyqizhhm3n72m73il 104 227644 661521 2026-11-01T11:38:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förseelse. Han hade blundat för det faktum, att en dömd återfallsförbrytare hade fått fly. Han hade just släppt en galärslav. Han hade berövat lagen en man, som tillhörde den. Han hade gjoit allt detta. Han förstod sig icke längre själv. Han förstod ej ens orsaken till sin handling, ocliallt svindlade för honom. Han hade hittills levat i den blinda tro, som skapas av en redlighet, som ej kän­ ner sina motiv. Denna tro hade lämnat honom, och han var ej... 661521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 330 —}}</noinclude>förseelse. Han hade blundat för det faktum, att en dömd återfallsförbrytare hade fått fly. Han hade just släppt en galärslav. Han hade berövat lagen en man, som tillhörde den. Han hade gjoit allt detta. Han förstod sig icke längre själv. Han förstod ej ens orsaken till sin handling, ocliallt svindlade för honom. Han hade hittills levat i den blinda tro, som skapas av en redlighet, som ej kän­ ner sina motiv. Denna tro hade lämnat honom, och han var ej sam.ne redbare man. All hans tro hade skingrats. Han belägrades obönhörligt av sanningar, som han icke ville kännas vid. Han måste i framtiden bliva en annan människa. Han kände den egendomliga smärtan hos ett samvete, som helt oförmodat opererats för starr. Han bör­ jade att se, vad han icke önskade att se. Han kände sig tom, onyttig, rubbad ur sitt vanliga liv, berövad allt och utstött. Ämbetsmannen var död i honom. Han hade icke längre något existensbe­ rättigande. Vilken fruktansvärd situation att vara upprördi Att vara av granit och tvivla! Att var straffets<noinclude> <references/></noinclude> 1fg55i5nsc7jr2ydpki20fverb8zeac 104 227645 661522 2026-11-01T11:38:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personifikation, gjuten i ett enda stycke i lagens stöpform ocliplötsligt finna, att under detta bronsbröst det finnes något orimligt och upproriskt, som nästan liknar ett hjärta! Att komma så långt att man lönar gott med.gott, fastän man sagt sig ända till denna dag, att det goda är det onda! Att vara vakthund och släppa förbrytaren, att vara av is och smälta, att vara en gripklo och bliva en hand, att plötsligt finna, hur fingrarna släppa taget, vil... 661522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 331 —}}</noinclude>personifikation, gjuten i ett enda stycke i lagens stöpform ocliplötsligt finna, att under detta bronsbröst det finnes något orimligt och upproriskt, som nästan liknar ett hjärta! Att komma så långt att man lönar gott med.gott, fastän man sagt sig ända till denna dag, att det goda är det onda! Att vara vakthund och släppa förbrytaren, att vara av is och smälta, att vara en gripklo och bliva en hand, att plötsligt finna, hur fingrarna släppa taget, vil­ ken fruktansvärd sak! Att vara ett kastvapen och icke längre känna sin bana utan studsa tillbaka! Att vara tvungen att erkänna detta: Att det ofelbara icke är ofelbart, att tron kan misstaga sig, att allt icke är sagt, när lagen har talat, att sam­ hället icke är fullkomligt, att auktoriteten kan vack­ la och att det är möjligt, att det kan uppkomma sprickor i det oförgängliga, att domarna äro män­ niskor, att lagen kan misstaga sig, liksom dom­ stolarna! Detta bildade en spricka i det oändliga blå firmamentet! Vad som skedde inom Javert var att ett rak-<noinclude> <references/></noinclude> 6ifk16d47ngck7su6tsn7wie6mr0eq9 104 227646 661523 2026-11-01T11:38:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'linjigt samvete slungades ur sin bana, det var ett oemotståndligt krossande av en redlighet, som förintades mot Gud. Detta var säkerligen egen­ domligt. Att ordningens upprätthållare, att aukto­ ritetens handhavare, ridande på en blind järnhäst sin raka väg, kan avväpnas genom en ljusstråle! Att det oföränderliga, det riktiga, det geometriska, det passiva och fullkomliga kan tvingas att böja sig! Att det även för ett lokomotiv kan finnas en Damaskusvä... 661523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 332 —}}</noinclude>linjigt samvete slungades ur sin bana, det var ett oemotståndligt krossande av en redlighet, som förintades mot Gud. Detta var säkerligen egen­ domligt. Att ordningens upprätthållare, att aukto­ ritetens handhavare, ridande på en blind järnhäst sin raka väg, kan avväpnas genom en ljusstråle! Att det oföränderliga, det riktiga, det geometriska, det passiva och fullkomliga kan tvingas att böja sig! Att det även för ett lokomotiv kan finnas en Damaskusväg! Förstod Javert, att Gud, som alltid finnes inom människan, kämpar mot människan och ställer det rätta samvetet mot det dåliga, att han hindrar sin gnista att slockna och därför tillkallar en stråle av minne från solen samt därmed tvingar själen att igenkänna den absoluta sanningen genom att jäm­ föra den mot den relativa och att detta tillhör de mest storslagna och vackra händelserna i vårt in­ re? Insåg javert detta? Klargjorde han detta för sig? Tydligen icke. Men under trycket av detta obegripliga kände han, att hans hjärna lik­ som vidgades.<noinclude> <references/></noinclude> 76ekawdsksoeak5txvde0rst3uv6wln 104 227647 661524 2026-11-01T11:38:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han var mer ett offer för detta under än den därigenom förvandlade. Förtvivlad underkastade han sig sitt öde. Han såg i detta endast den oer­ hörda svårigheten i att vara till. Det föreföll ho­ nom, som om hädanefter han aldrig fritt skulle kunna draga andan. Han var icke van vid att känna över sig något okänt. Allt, vad han hittills haft över sig, hade för hans blick visat en klar och genomskinlig yta; intet hade varit okänt eller mörkt, allt hade...' 661524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 333 —}}</noinclude>Han var mer ett offer för detta under än den därigenom förvandlade. Förtvivlad underkastade han sig sitt öde. Han såg i detta endast den oer­ hörda svårigheten i att vara till. Det föreföll ho­ nom, som om hädanefter han aldrig fritt skulle kunna draga andan. Han var icke van vid att känna över sig något okänt. Allt, vad han hittills haft över sig, hade för hans blick visat en klar och genomskinlig yta; intet hade varit okänt eller mörkt, allt hade varit be­ stämt sammanlänkat, tydligt, klart, begränsat och slutet; allt hade varit förutsett; auktoriteten är ett föremål i endast två dimensioner; man kan ej falla, när man befinner sig på ett plan eller känna någon svindel. Javert hade aldrig sett det okända under­ ifrån. Det oregelbundna, det oväntade, det oord­ nade kaos, möjligheten att glida ned i en avgrund, detta är ting, som gäller de lägre regionerna, upp­ rorsmännen, de onda och de olyckliga. Nu vände sig Javert bakåt och förskräcktes plötsligt av åsy­ nen av detta oerhörda: En avgrund ovanför sig.<noinclude> <references/></noinclude> djs3lmfqrnf6bek48cibadrf2l4pxgk 104 227648 661525 2026-11-01T11:39:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad nu! Skulle allt störta ned! Han kände sig fullständigt förvirrad. Varpå kunde man då lita? Allt, varpå han trodde, föll ju i spillror. Kunde alltså den svaga punkten i samhällets rustning fyllas av en högsinnad brottsling? Kunde en hederlig lagens tjänare plötsligt se sig i valet och kvalet mellan tvenne brott, mellan brottet att låta en man undslippa oclibrottet att arrestera honom? Var alltså allting ej givet för en statens tjänsteman? Kunde de... 661525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 334 —}}</noinclude>Vad nu! Skulle allt störta ned! Han kände sig fullständigt förvirrad. Varpå kunde man då lita? Allt, varpå han trodde, föll ju i spillror. Kunde alltså den svaga punkten i samhällets rustning fyllas av en högsinnad brottsling? Kunde en hederlig lagens tjänare plötsligt se sig i valet och kvalet mellan tvenne brott, mellan brottet att låta en man undslippa oclibrottet att arrestera honom? Var alltså allting ej givet för en statens tjänsteman? Kunde det alltså finnas återvänds­ gränder även för plikten? Var allt detta verkligt? Var det sant, att en för detta brottsling, böjd under sitt straff, kunde resa sig upp på nytt och sluta med att ha rätt? Kunde man tro något sådant? Fanns det då tillfällen, där lagen borde draga sig tillbaka för ett brott, som förvandlas genom fram­ stammade ursäkter? Det var så, och Javert insåg det och kunde ej tvivla på det, kunde icke ens förneka det utan måste gilla det. Det var avskyvärt, att verklighe­ ten kunde visa sig sä vanskapt. Om verkligheten gjorde sin plikt, skulle den be­<noinclude> <references/></noinclude> pmgpgzkkrpvv5tpjidnfeklt06g64d9 104 227649 661526 2026-11-01T11:39:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gränsa sig till att vittna åt lagen; det är Gud, som sänder verkligheten. Skulle alltså hädanefter anarkien komma uppifrån? Således skulle hädanefter, ty Javert säg allt förstorat av ångesten och genom förvirringens optiska villa, i det att all', som kun­ de korrigera hans uppfattning, samhället, mänsk­ ligheten ocliuniversum, försvann, strafflagen, do­ men, lagstiftningens makt, de högsta domstolarnas utslag, ämbetsverken, regeringen, nedslåendet...' 661526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 335 —}}</noinclude>gränsa sig till att vittna åt lagen; det är Gud, som sänder verkligheten. Skulle alltså hädanefter anarkien komma uppifrån? Således skulle hädanefter, ty Javert säg allt förstorat av ångesten och genom förvirringens optiska villa, i det att all', som kun­ de korrigera hans uppfattning, samhället, mänsk­ ligheten ocliuniversum, försvann, strafflagen, do­ men, lagstiftningens makt, de högsta domstolarnas utslag, ämbetsverken, regeringen, nedslåendet av uppror, den offentliga visheten, lagens ofelbarhet, ordningens princip, alla de dogmer, på vilka den politiska och sociala säkerheten vila, suveräniteten, rättvisan, juridikens logik, samhällets absoluta makt, den offentliga sanningen, allt detta skulle falla i spillror och bli till kaos! Han själv, Javert, ordningens väktare, den omutlige i polisens tjänst, den samhälleliga försynens vakthund, skulle alltså vara besegrad och slagen till marken, oclipå den­ na ruin skulle det stå upprätt en man med en grön mössa på huvudet och en gloria kring pannan; detta var den omvälvning, han nått fram till och<noinclude> <references/></noinclude> e8i8tqqp0vkpkus7rroev2vx17jyvaw 104 227650 661527 2026-11-01T11:39:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den fruktansvärda bild, som visade sig för hans inre. Kunde man uthärda något sådant? Nej! Det var ett förskräckligt tillstånd. Det fanns blott två sätt att draga sig därur. Det ena att helt beslutsamt gå till Jean Valjean och föra mannen till fängelset. Det andra ... Javert lämnade bröstvärnet, denna gång med högburet huvud, och gick med fasta steg till det medels en lykta utmärkta poliskontoret i ett av Chåtelet-torgets hörn. När han kommit dit...' 661527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 336 —}}</noinclude>den fruktansvärda bild, som visade sig för hans inre. Kunde man uthärda något sådant? Nej! Det var ett förskräckligt tillstånd. Det fanns blott två sätt att draga sig därur. Det ena att helt beslutsamt gå till Jean Valjean och föra mannen till fängelset. Det andra ... Javert lämnade bröstvärnet, denna gång med högburet huvud, och gick med fasta steg till det medels en lykta utmärkta poliskontoret i ett av Chåtelet-torgets hörn. När han kommit dit, såg han genom rutan en polis och trädde in. Polismännen kunna känna igen varandra endast på det sätt, varpå de skjuta upp dörren till en station. Javert nämnde sitt namn, visade sitt kort för den vakthavande och satte sig vid ett bord, där ett ljus brann. Där låg en penna och ett bläckhorn av bly samt några papper i den händelse några protokoll skulle behöva uppsättas eller några anteckningar göras av de natt-tjänstgörande. Detta bord, som alltid kompletteras av en stol<noinclude> <references/></noinclude> ohtjvbielwnr5m3k74qy9jc2w4qv2p2 104 227651 661528 2026-11-01T11:39:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med halmflätad sits, har blivit en institution. Det finnes på alla polisstationer och det prydes oför­ änderligt av en buxbomsskål, fylld med sågspån och en pappkartong med röda stämplar; den ut­ gör bottenvåningen till den byråkratiska stilen. Det är här ämbetsmannalitteraturen börjar. Javert tog en penna och ett papper och började skriva. Se här vad han skrev: Några iakttagelser i tjänsten: 1) anhåller jag, att herr polismästaren behagar genoml...' 661528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 337 —}}</noinclude>med halmflätad sits, har blivit en institution. Det finnes på alla polisstationer och det prydes oför­ änderligt av en buxbomsskål, fylld med sågspån och en pappkartong med röda stämplar; den ut­ gör bottenvåningen till den byråkratiska stilen. Det är här ämbetsmannalitteraturen börjar. Javert tog en penna och ett papper och började skriva. Se här vad han skrev: Några iakttagelser i tjänsten: 1) anhåller jag, att herr polismästaren behagar genomläsa detta. 2) de anhållna personerna avtaga, när de kom­ ma från förhören, sina skodon och stå med nakna fötter på stengolvet under det de visiteras. Många ådraga sig förkylning vid återkomsten till fängel­ set, vilket medför ökade utgifter för sjukvård. 3) att förfölja en man med på lämpliga av­ stånd utsatta poliser till stöd är lämpligt, men det är nödvändigt att i viktigare fall två män följas åt för att ej förlora varandra ur sikte, för att i den händelse en av polismännen ej fyller sin plikt, den<noinclude> <references/></noinclude> 2u4664z1u61wk50jvz3fqzcutylo9f0 104 227652 661529 2026-11-01T11:39:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andre kan kontrollera honom och genast intaga hans plats. 4) Man har svårt att förstå varför det särskilda reglementet för Madelonnettes-fängelset förbjuder fångarna att hava en stol, även om de betala för den. 5) I Madelonnette-fängelset finns det endast två järnstänger för krogluckan, vilket tillåter värd­ innan att mottaga mutor av fångarna. 6) De bland de anhållna, vilka utsetts att hålla upprop och som kalla in fångarna till samtalsrum­ met...' 661529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 338 —}}</noinclude>andre kan kontrollera honom och genast intaga hans plats. 4) Man har svårt att förstå varför det särskilda reglementet för Madelonnettes-fängelset förbjuder fångarna att hava en stol, även om de betala för den. 5) I Madelonnette-fängelset finns det endast två järnstänger för krogluckan, vilket tillåter värd­ innan att mottaga mutor av fångarna. 6) De bland de anhållna, vilka utsetts att hålla upprop och som kalla in fångarna till samtalsrum­ met, låta betala sig ett par kopparmynt av varje fånge för att tydligt nämna dennes namn. Detta är stöld. 7) För en sned tråd drager man för vävarna av två kopparmynt, vilket är en försnillning av en­ treprenören, emedan detta icke gör väven sämre. 8) Det är icke lämpligt att de, som besöka LaForce, måste gå över den gård, där de vanartiga barnen vistas, för att komma till Saint-MarieEgyptiennes samtalsrum.<noinclude> <references/></noinclude> 7v9ssef1mtfncu9g6mmiqlu5ze7d74s 104 227653 661530 2026-11-01T11:39:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '9) Det är ett faktum, att man varje dag hör polismän offentligen redogöra för de förhör, som hållits inför undersökningsdomarna. Det är ett allvarligt oskick, att polismän på detta sätt upp­ repa, vad deras plikt borde bjuda dem att för­ tiga. 10) Fru Henry är en hederlig kvinna, och hen­ nes krog hålles i god ordning, men det är icke lämpligt att en kvinna håller uppsikt över de hem­ liga cellerna. Detta är ovärdigt fångvården inom en stor n...' 661530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 339 —}}</noinclude>9) Det är ett faktum, att man varje dag hör polismän offentligen redogöra för de förhör, som hållits inför undersökningsdomarna. Det är ett allvarligt oskick, att polismän på detta sätt upp­ repa, vad deras plikt borde bjuda dem att för­ tiga. 10) Fru Henry är en hederlig kvinna, och hen­ nes krog hålles i god ordning, men det är icke lämpligt att en kvinna håller uppsikt över de hem­ liga cellerna. Detta är ovärdigt fångvården inom en stor nation. Javert skrev dessa rader med stadig stil och på det korrektaste sätt i världen, utan att glömma ett komma och full av beslutsamhet. Han underteck­ nade Javert, Inspektör av första klassen. Skrivet på polisstationen vid Chåtelet-torget den 7 juni 1832 kl. 7 f. m. Javert lät bläcket torka, vek sedan samman papperet och förseglade det samt skrev därpå: Meddelande till kommissariatet, lämnade brevet på bordet och gick ut från polisstationen. Den galler-<noinclude> <references/></noinclude> d019jyhw3ftr8dol5tpva07lg4f9kdk 104 227654 661531 2026-11-01T11:39:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'försedda dörren fÖll igen bakom honom. Han gick på nytt tvärs över Chåtelet-torget samt återtog sin plats på kajen med automatisk noggrannhet. Han lutade sig mot bröstvärnet och befann sig åter i samma ställning, på samma stenplatta, som för en kvart sedan. Man skulle ej kunnat tro, att han varit borta. Ett tjockt mörker rådde. Det var den gravlika timma, som följer efter midnatt. Molnens tak dolde stjärnorna och himlen var en dunkel töckenmassa. I hu... 661531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 340 —}}</noinclude>försedda dörren fÖll igen bakom honom. Han gick på nytt tvärs över Chåtelet-torget samt återtog sin plats på kajen med automatisk noggrannhet. Han lutade sig mot bröstvärnet och befann sig åter i samma ställning, på samma stenplatta, som för en kvart sedan. Man skulle ej kunnat tro, att han varit borta. Ett tjockt mörker rådde. Det var den gravlika timma, som följer efter midnatt. Molnens tak dolde stjärnorna och himlen var en dunkel töckenmassa. I husen i La Cité såg man icke en ljus­ strimma, ingen märniska gick förbi ocliman såg endast de öde gatorna och kajerna. Vårfrukyrkan och justitiepalatsets torn smälte samman med mörkret. En lykta rödfärgade kajens kant. Bro­ arnas silhuetter skymtade otydligt bakom varandra i dimman. Regnskurarna hade kommit flodens vatten att stiga. Man kanske erinrar sig, att den plats, där Javert befann sig, låg just över det starkaste strömdra­ get i Seine. Det låg alldeles lodrätt över en oändlig virvel.<noinclude> <references/></noinclude> dx68j6sx3df4fcdob1zfb5211tzs8z1 104 227655 661532 2026-11-01T11:40:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'javert lutade sig framåt och såg sig omkring. Allt var svart. Man urskiljde ej något. Man hör­ de strömvirvlarnas brus men såg icke floden. Då och då visade sig i detta svindlande djup ett otyd­ ligt ljus, ty vattnet har förmågan att även under den djupaste natt uppfånga ljus från de mest okända håll ocli låta det sila fram med ormlika rörelser. Ljuset försvann ocliallt blev åter otyd­ ligt. Oändligheten syntes öppna sig här. Vad man hade under s...' 661532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 341 —}}</noinclude>javert lutade sig framåt och såg sig omkring. Allt var svart. Man urskiljde ej något. Man hör­ de strömvirvlarnas brus men såg icke floden. Då och då visade sig i detta svindlande djup ett otyd­ ligt ljus, ty vattnet har förmågan att även under den djupaste natt uppfånga ljus från de mest okända håll ocli låta det sila fram med ormlika rörelser. Ljuset försvann ocliallt blev åter otyd­ ligt. Oändligheten syntes öppna sig här. Vad man hade under sig var icke vatten utan en av­ grund. Kajens mur, som blandade sig med dim­ morna, doldes plötsligt och verkade som en brant framför oändligheten. Man såg intet men man kände den fientliga ky­ lan från vattnet ocli den fadda lukten från de våta stenarna. Hemska dunster stego upp ur denna avgrund. Den ökade vattenmängden i floden, som man snarare gissade sig till än såg, vågornas sorgsna viskningar, brovalvens dystra valvbågar, tanken på ett fall ned i detta mörka tomrum, allt detta fyllde själen med fasa. Javert stod några minuter orörlig och såg ned i Victor Hugo XII 9<noinclude> <references/></noinclude> ea9nu9dsy3mur1w0xgy3wtspao4i6t7 104 227656 661533 2026-11-01T11:40:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'detta mörka gap; han betraktade det osynliga med en envishet, som liknade uppmärksamhet. Vattnet brusade. Plötsligt tog han upp sin hatt och lade den på bröstvärnet. Ett ögonblick senare syntes på barrieren en hög ocli mörk gestalt, som någon försenad nattvandrare på avstånd skulle kunna ta­ ga för en gengångare; denna gestalt lutade sig över Seine, rätade sedan på sig och försvann i mörkret; man hörde ett dovt plaskande, men en­ dast skuggorna k...' 661533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 342 —}}</noinclude>detta mörka gap; han betraktade det osynliga med en envishet, som liknade uppmärksamhet. Vattnet brusade. Plötsligt tog han upp sin hatt och lade den på bröstvärnet. Ett ögonblick senare syntes på barrieren en hög ocli mörk gestalt, som någon försenad nattvandrare på avstånd skulle kunna ta­ ga för en gengångare; denna gestalt lutade sig över Seine, rätade sedan på sig och försvann i mörkret; man hörde ett dovt plaskande, men en­ dast skuggorna kände hemligheterna hos denna fi­ gur och hans dödskamp i det mörka vattnet. Intet mänskligt öga fanns, vilket i detta täta dunkel, kunde urskilja de ringar på vattnet, vilka långsamt vidgade sig och som var det sista, vilket bar vittne om att mänskligt liv här släckts. Det enda, som förde hans minne vidare till ef­ tervärlden var hädanefter de egendomliga rader, vilka han tillställt sin chef vid polisen, samt den hatt, vilken alltjämt låg kvar på brons bröstvärn. En varelse, vilken hela sitt liv hade stått isole­ rad från hela mänskligheten, som slutit inne sig i pliktens stela pansar, hade lämnat det jordiska.<noinclude> <references/></noinclude> gfu0pdmt6pblgjx64mp8k2bu8tk8if7 104 227657 661534 2026-11-01T11:40:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'emedan han börjat finna, att det dock trots allt fanns mänskliga känslor i ett bröst, som förut ej vetat av dem.' 661534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 343 —}}</noinclude>emedan han börjat finna, att det dock trots allt fanns mänskliga känslor i ett bröst, som förut ej vetat av dem.<noinclude> <references/></noinclude> m8v7e8pulstqih1ybfiu7oqwouta84o 104 227658 661535 2026-11-01T11:40:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nedgrävd i skogen i Montfermeil. Han hoppades att en dag finna pengar vid foten av ett träd och i väntan på detta sökte han gärna få så mycket som möjligt, av vad som fanns i de förbigåendes fickor. Men icke desto mindre var han för närvarande försiktig. Han hade nyss nätt och jämt lyckats rädda sig. Vi veta, att han tillsammans med an­ dra skurkar gripits i Jondrettes ruckel. Här vi­ sade sig nyttan av en last, ty hans berusning hade räddat honom. M...' 661535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 345 —}}</noinclude>nedgrävd i skogen i Montfermeil. Han hoppades att en dag finna pengar vid foten av ett träd och i väntan på detta sökte han gärna få så mycket som möjligt, av vad som fanns i de förbigåendes fickor. Men icke desto mindre var han för närvarande försiktig. Han hade nyss nätt och jämt lyckats rädda sig. Vi veta, att han tillsammans med an­ dra skurkar gripits i Jondrettes ruckel. Här vi­ sade sig nyttan av en last, ty hans berusning hade räddat honom. Man hade aldrig kunnat komma till klarhet om han befann sig där i egenskap av tjuv eller bestulen. På grund av hans berusning, som var otvivelaktig, hade han skiljts från målet och frigivits. Han hade återvänt till sin arbets­ plats, landsvägen mellen Gagny ocliLagny, för att under polisuppsikt stenlägga den för statens räkning. Han var alltjämt nedslagen och tank­ full, allt för rädd för att försöka sig på en stöld, som kanske skulle bringat honom i fördärvet, men dubbelt älskande det vin, som nyss hade räddat honom.<noinclude> <references/></noinclude> 54g5h8rh8smhg6574qaot2fsrtgqus3 104 227659 661536 2026-11-01T11:40:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad den rörelse beträffar, soni liaii förnam strax efter sitt återvändande, så berodde den på följan­ de: En morgon när Boulatruelle som vanligt begav sig till sitt arbete eller kanske snarare till sitt bak­ håll, det var kanske strax före daggryningen, märkte han i skogen en man, som han endast såg ryggen av; mannens figur föreföll honom dock på avstånd och i halvdagern, som icke helt och hållet okänd. Fastän en drinkare hade Boulatruelle ett klart...' 661536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 346 —}}</noinclude>Vad den rörelse beträffar, soni liaii förnam strax efter sitt återvändande, så berodde den på följan­ de: En morgon när Boulatruelle som vanligt begav sig till sitt arbete eller kanske snarare till sitt bak­ håll, det var kanske strax före daggryningen, märkte han i skogen en man, som han endast såg ryggen av; mannens figur föreföll honom dock på avstånd och i halvdagern, som icke helt och hållet okänd. Fastän en drinkare hade Boulatruelle ett klart och gott minne, vilket är ett oundgängligt försvarsmedel för dem, som befinna sig i strid med ordningsmakten. — Var tusan har jag sett den mannen? fråga­ de han sig. Han kunde icke besvara frågan på annat sätt än att mannen liknade någon, som han dunkelt erinrade sig. Bortsett från denna ofullständigt fastställda likhet gjorde Boulatruelle likväl sina beräkningar och slutsatser. Denne man var icke härifrån trakten. Han hade kommit dit, tydligen till fots. Intet åkdon tillhörande posten passerade<noinclude> <references/></noinclude> sfdv21e5w1hq7jqvexlvrvvidwhouas 104 227660 661537 2026-11-01T11:41:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vägen så tidigt till Montfernicil. Han hade alltså gått hela natten. Varifrån kom han? Icke.långt bortifrån. Han hade nämligen varken väska eller knyte. Han kom utan tvivel från Paris. Vad gjorde han i skogen? Varför var han där vid denna tidiga timma? Boulatruelle tänkte på skatten. Genom att grä­ va i sitt minne erinrade han sig svagt, att han re­ dan flera år tidigare lagt märke till en främmande man, som verkligen kunde vara densamme som denne. Al... 661537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 347 —}}</noinclude>vägen så tidigt till Montfernicil. Han hade alltså gått hela natten. Varifrån kom han? Icke.långt bortifrån. Han hade nämligen varken väska eller knyte. Han kom utan tvivel från Paris. Vad gjorde han i skogen? Varför var han där vid denna tidiga timma? Boulatruelle tänkte på skatten. Genom att grä­ va i sitt minne erinrade han sig svagt, att han re­ dan flera år tidigare lagt märke till en främmande man, som verkligen kunde vara densamme som denne. Allt under det han tänkte efter, hade han sänkt huvudet, vilket är en naturlig men icke någon klolc rörelse. När han åter lyfte ögonen, såg han intet. Man­ nen hade försvunnit i skogen och skymningen. Nog tusan skall jag återfinna lionom, sade sig Boulatruelle. Jag skall ta reda på vilken för­ samling den där mannen hör hemma i. Den här tidiga morgonvandringen har någon orsak, som jag skall ta reda på. Man kan inte ha någon hem­ lighet i min skog, utan att jag skall klara upp den.<noinclude> <references/></noinclude> kh2fe601piayn7khpahqg3dkne17k9v 104 227661 661538 2026-11-01T11:41:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tog sin vassa hacka. — Det här är någonting, mumlade lian, som man kan undersöka både jord oclimänniskor med. Liksom man fäster en tråd vid en annan, sä för­ sökte han att följa samma väg som främligen och begav sig in bland buskarna. När han gått ett hundratal steg underlättades hans vandring av det inbrytande dagsljuset. Mär­ kena efter fotsteg här och där i sanden, de ned­ tryckta grässträna och den avbrutna ljungen, de brutna grenarna...' 661538 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 348 —}}</noinclude>Han tog sin vassa hacka. — Det här är någonting, mumlade lian, som man kan undersöka både jord oclimänniskor med. Liksom man fäster en tråd vid en annan, sä för­ sökte han att följa samma väg som främligen och begav sig in bland buskarna. När han gått ett hundratal steg underlättades hans vandring av det inbrytande dagsljuset. Mär­ kena efter fotsteg här och där i sanden, de ned­ tryckta grässträna och den avbrutna ljungen, de brutna grenarna på buskarna, vilka långsamt med behaget hos en vacker kvinnoarm började sträcka ut sig på nytt, visade honom spåret. Han följde det men förlorade det åter. Tiden gick. Han gick ännu längre in i skogen och kom till en väl gömd, öppen plats. En morgontidig jägare syntes på avstånd på en gångstig, visslande en munter visa, ocli detta gav honom tanken att klättra upp i ett träd. Trots att han var gammal,, var han mycket vig. Här fanns en stor bok, värdig Tityrus ocli Boulatruelle. Han klättrade upp så högt, han kunde.<noinclude> <references/></noinclude> 4lii7ey53h3jr9ojgfd6cd2mzzfn043 104 227662 661539 2026-11-01T11:41:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var ett gott infall. När han spejande såg sig omkring varseblev plötsligt Boulatruelle man­ nen i den tätaste delen av skogen. Knappast hade han fått syn på honom, förrän han åter förlorade honom ur sikte. Mannen gick in i eller snarare smög sig in i en avlägsen glänta, vilken doldes av höga träd, men som Boulatruelle kände till mycket väl, emedan han där vid en stor hög av kvarnstenar lagt märke till en skadad kastanj, som erhållit ett zinkf...' 661539 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 349 —}}</noinclude>Det var ett gott infall. När han spejande såg sig omkring varseblev plötsligt Boulatruelle man­ nen i den tätaste delen av skogen. Knappast hade han fått syn på honom, förrän han åter förlorade honom ur sikte. Mannen gick in i eller snarare smög sig in i en avlägsen glänta, vilken doldes av höga träd, men som Boulatruelle kände till mycket väl, emedan han där vid en stor hög av kvarnstenar lagt märke till en skadad kastanj, som erhållit ett zinkförband. Denna glänta kallades fordom för hål­ vägen Blaru. Mängden av kvarnstenar, vars än­ damål man icke kände, hade legat där i ett trettio­ tal är oclifinnas där utan tvivel ännu. Intet har så långt liv som en stenhög, om det icke skulle vara ett plank. Det finnes där endast provisoriskt. Vad är orsaken till varaktigheten? Med glädjens snabbhet skyndade Boulatruelle ned ur trädet sna­ rare än han klättrade ned. Han hade funnit lyan, och det gällde nu att fånga djuret. Den berömda skatt han drömt om fanns troligen här. Det var icke en lätt sak att nå fram till denna<noinclude> <references/></noinclude> 0kqsmu13ktluec07uhcyw9ymg4dsgvj 104 227663 661540 2026-11-01T11:41:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'glänta. Slculle han följa de upptrampade stigarna, som löpa i tusen retfulla ringlar, skulle han behöva en hel kvart; gick han raka vägen genom snåren, som här äro ovanligt täta och snåriga, skulle han behöva minst en halvtimma. Det var Boulatruelles stora fel, att han icke insåg detta. Han trodde på den räta linjen, ett respektabelt optimistiskt miss­ tag, som likväl har bringat många män i fördär­ vet. Huru täta snåren än föreföllo, trodde han...' 661540 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 350 —}}</noinclude>glänta. Slculle han följa de upptrampade stigarna, som löpa i tusen retfulla ringlar, skulle han behöva en hel kvart; gick han raka vägen genom snåren, som här äro ovanligt täta och snåriga, skulle han behöva minst en halvtimma. Det var Boulatruelles stora fel, att han icke insåg detta. Han trodde på den räta linjen, ett respektabelt optimistiskt miss­ tag, som likväl har bringat många män i fördär­ vet. Huru täta snåren än föreföllo, trodde han denna väg vara den bästa. — Låtom oss taga vargarnas stora landsväg, sade han. Boulatruelle, som annars var van att gå krok­ vägar, begick alltså denna gång felet att taga den raka vägen. Han störtade sig beslutsamt in bland snåren. Han träffade på små järnekar ocli höga näss­ lor, hagtorn ocli törnrosbuskar, tistlar ocliandra besvärliga växter, och han blev ganska illa tilltygad. Längst ned i hålvägen fann han en bäck, som han måste passera.<noinclude> <references/></noinclude> mi7rvlv52kiwvhd6uru5bozy6t9t8os 104 227664 661541 2026-11-01T11:41:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han nådde slutligen fram till Blarugläntan, ef­ ter fyrtio minuter, svettig, andtruten, sönderriven och rasande. Det fanns ingen där. Boulatruelle skyndade fram till stenhögen. Den var orörd. Vad mannen beträffar så hade han försvunnit i skogen. Han hade flytt. Åt vilket håll? På vad sätt? Det var omöjligt att gissa. Det förskräckliga var att det bakom högen av kvarnstenar framför trädet med zinkförbandet fanns ett nyöppnat hål i marken och bredvi...' 661541 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 351 —}}</noinclude>Han nådde slutligen fram till Blarugläntan, ef­ ter fyrtio minuter, svettig, andtruten, sönderriven och rasande. Det fanns ingen där. Boulatruelle skyndade fram till stenhögen. Den var orörd. Vad mannen beträffar så hade han försvunnit i skogen. Han hade flytt. Åt vilket håll? På vad sätt? Det var omöjligt att gissa. Det förskräckliga var att det bakom högen av kvarnstenar framför trädet med zinkförbandet fanns ett nyöppnat hål i marken och bredvid en kvarglömd hacka. Detta hål var tomt. — Din fördömda tjuv! utropade Boulatruelle oclihöjde tvenne knutna händer mot himmelen. Finnes det någon större besvikelse än att under åratal ha fikat efter en annans ägodelar, att finna sig stå vid målet, när denna brottsliga längtan skall kunna tillfredsställas, för att sedan brutalt ryckas ur alla drömmar och finna, att man blivit förekommen en hårsmån?<noinclude> <references/></noinclude> avnzm0d5kzm12wpc1i4mnmz628c6ejr 104 227665 661542 2026-11-01T11:41:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'För Boulatruelle var detta den bittraste av alla stunder och han hyste hädanefter ett glödande hat till den man, som han velat förorätta. Det var ej blott mot himmelen han höjde sina knutna händer med vredens geste.' 661542 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 352 —}}</noinclude>För Boulatruelle var detta den bittraste av alla stunder och han hyste hädanefter ett glödande hat till den man, som han velat förorätta. Det var ej blott mot himmelen han höjde sina knutna händer med vredens geste.<noinclude> <references/></noinclude> qlt2cwhd0jxiqkw62cyoz05z6d1mwxf 104 227666 661543 2026-11-01T11:42:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Förbanden voro svåra att anlägga, helst som man vid denna tid icke funnit på att fästa charpiremsorna med plåster. Nicolette förbrukade till charpi ett lakan, stort som ett tak, som hon ut­ tryckte sig. Det var icke utan möda, som man genom klorvatten och lapislösningar äntligen nåd­ de fram till kallbranden. Så länge omedelbar fara förelåg, satt herr Gillenormand alldeles förtvivlad vid sin dottersons bädd; liksom Marius var han varken död eller...' 661543 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 354 —}}</noinclude>Förbanden voro svåra att anlägga, helst som man vid denna tid icke funnit på att fästa charpiremsorna med plåster. Nicolette förbrukade till charpi ett lakan, stort som ett tak, som hon ut­ tryckte sig. Det var icke utan möda, som man genom klorvatten och lapislösningar äntligen nåd­ de fram till kallbranden. Så länge omedelbar fara förelåg, satt herr Gillenormand alldeles förtvivlad vid sin dottersons bädd; liksom Marius var han varken död eller levande. Varje dag och stundom två gånger om dagen kom en, enligt portvaktens beskrivning, välklädd gråhårig herre för att inhämta nyheter om den så­ rade samt lämnade en stor packe charpi till för­ band. Äntligen, den 7 september, på dagen fyra måna­ der efter den fruktansvärda natt, när man döende fört honom till hans morfader, förklarade läkaren, att han svarade för tillfrisknandet. Marius måste likväl ännu ligga utsträckt på en schäslong i två månader på grund av följden av sitt nyckelbens-<noinclude> <references/></noinclude> ixjwtnnkvyqj2wi5sncp8rfo97xu3t2 104 227667 661544 2026-11-01T11:42:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brott. Det finnes alltid på detta sätt en sista ska­ da, som icke vill läkas, och som förlänger förban­ den i oändlighet till den sjukes stora sorg. Dessutom räddade denna långa sjukdom och konvalescenttid honom för alla efterspaningar. 1 Frankrike finner man icke en gång hos staten nå­ gon vrede, som ej försvinner efter ett halvt år. De uppror, som äga rum i samhället, äro i så hög grad alla människors skuld, att de följas av ett visst be­ gär...' 661544 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 355 —}}</noinclude>brott. Det finnes alltid på detta sätt en sista ska­ da, som icke vill läkas, och som förlänger förban­ den i oändlighet till den sjukes stora sorg. Dessutom räddade denna långa sjukdom och konvalescenttid honom för alla efterspaningar. 1 Frankrike finner man icke en gång hos staten nå­ gon vrede, som ej försvinner efter ett halvt år. De uppror, som äga rum i samhället, äro i så hög grad alla människors skuld, att de följas av ett visst be­ gär att blunda. Låtom oss tillägga, att Gisquets oberättigade befallning, att läkarna skulle anmäla de sårade, hade uppretat den allmänna opinionen och icke blott denna utan även konungen; de sårade skyd­ dades av denna allmänna harm och med undantag för dem, vilka hade tagits på bar gärning under striden, vågade krigsrätten icke anklaga någon. Man lämnade alltså Marius i fred. Herr Gillenormand genomgick först alla ånges­ tens stadier och sedan alla hänryckningens. Man hade stort besvär att hindra honom från att varje natt sitta vid den sårades sida; han lät flytta sin<noinclude> <references/></noinclude> 7ebm1yzp0wg7s0jjs3jbxtfafuldplq 104 227668 661545 2026-11-01T11:42:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora fåtölj till Marius' säng och krävde, att hans dotter använde husets bästa linne till förband ocli kompresser. Fröken Gillenorinand, som var en äldre och klok kvinna, fann lilcväl möjlighet att spara på det bästa av sitt linneförråd, i det hon lät fadern tro, att hans befallning åtlyddes. Herr Gillenormand tillät icke, att man klargjorde för ho­ nom, att det är bättre med grovt lärvt än med ba­ tist till charpi, ocli att det linne, som är n...' 661545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 356 —}}</noinclude>stora fåtölj till Marius' säng och krävde, att hans dotter använde husets bästa linne till förband ocli kompresser. Fröken Gillenorinand, som var en äldre och klok kvinna, fann lilcväl möjlighet att spara på det bästa av sitt linneförråd, i det hon lät fadern tro, att hans befallning åtlyddes. Herr Gillenormand tillät icke, att man klargjorde för ho­ nom, att det är bättre med grovt lärvt än med ba­ tist till charpi, ocli att det linne, som är nött, är bättre än det, som är nytt. Han var närvarande vid alla omläggningar, under vilka fröken Gillenorniand blygt avlägsnade sig. När man med saxar klippte bort det döda köttet, sade han: Aj! Intet var mera rörande än att se, huru ömt han med sin av ålder darrande hand räckte den sårade läke­ medlen. Han överhopade läkaren med frågor. Han märkte icke själv, att han ständigt upprepade detsamma. Den dag, då läkaren förklarade, att Marius var utan fara, blev han som rusig av glädje. Han gav portvakten tre guldmynt i belöning. När han på kvällen återvände till sitt sovrum, dansade han en<noinclude> <references/></noinclude> 283cx5oc1ovbiezavyz007xim20bc8z 104 227669 661546 2026-11-01T11:42:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'galopp och knäppte med fingrarna som med ett par kastanjetter, sjöng han: Ifrån Fougéres är Netta Det kan jag er berätta, En retsam tös hon är, Den där. Den lilla kärleksguden Jämt till henne bjuden. Lärt henne ras och lek ocli — svek. Jag henne ömt tillbeder. För henne faller neder För hennes små behag, Så svag! Sedan föll han på knä vid en stol, och betjänten, som iakttog honom genom den halvöppna dörren, trodde säkert att han bad. Hittills...' 661546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 357 —}}</noinclude>galopp och knäppte med fingrarna som med ett par kastanjetter, sjöng han: Ifrån Fougéres är Netta Det kan jag er berätta, En retsam tös hon är, Den där. Den lilla kärleksguden Jämt till henne bjuden. Lärt henne ras och lek ocli — svek. Jag henne ömt tillbeder. För henne faller neder För hennes små behag, Så svag! Sedan föll han på knä vid en stol, och betjänten, som iakttog honom genom den halvöppna dörren, trodde säkert att han bad. Hittills hade han dock knappast trott på Gud. Vid varje ny förändring till det bättre visade mor­ fadern på nytt en utomordentlig glädje. Utan att tänka på det, utförde han en massa handlingar, vilka uttryckte hans förtjusning; han sprang upp och ned för trapporna utan den ringaste orsak. Victor Hugo XII 10<noinclude> <references/></noinclude> 9a5fu6y4phks76du16sx4pf310q8xj7 104 227670 661547 2026-11-01T11:43:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En kvinnlig granne, som dessutom var vacker, blev en morgon helt häpen över att få en stor bukett. Det var herr Gillenormand, som hade sänt henne den. Hennes make ställde till en svartsjukescen. Herr Gillenormand försökte att dra ned Nicolette på sina knän, han kallade Marins för herr baron. Han ropade: Leve republiken! Varje minut frågade han läkaren: Är det säkert, att han är utom ail fara? Han betraktade Marius med en mormoders blickar. Han slukad... 661547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 358 —}}</noinclude>En kvinnlig granne, som dessutom var vacker, blev en morgon helt häpen över att få en stor bukett. Det var herr Gillenormand, som hade sänt henne den. Hennes make ställde till en svartsjukescen. Herr Gillenormand försökte att dra ned Nicolette på sina knän, han kallade Marins för herr baron. Han ropade: Leve republiken! Varje minut frågade han läkaren: Är det säkert, att han är utom ail fara? Han betraktade Marius med en mormoders blickar. Han slukade honom med ögonen under måltiderna. Han visste icke mera till sig, tänkte aldrig på sig själv; Marius var husets herre, och i sin glädje avsade han sig alltså, att han blev sin dottersons dotterson. Un­ der den hänförelse, vilken behärskade honom, blev han det mest vördnadsvärda barn. Av rädsla för att trötta eller oroa konvalescenten höll han sig bakom honom med ett småleende. glad, strålande, ung. Han var nöjd, Hans vita hår skänkte ett milt majestät och det glada sken, som vilade över hans ansikte. När behaget ingår förening med<noinclude> <references/></noinclude> gdw226l85763alpk4gydosbxolpgzkn 104 227671 661548 2026-11-01T11:43:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rynkorna, är det beundransvärt. Det vilar en obe­ skrivlig gloria över den lyckliga ålderdomen. Vad Marius beträffar hade han, under hela den tid, dessa omsorger slösades på honom, blott en enda tanke: Cosette. Sedan feberyrseln lämnat honom, uttalade han aldrig detta namn, och man skulle kunnat tro, att han aldrig tänkte på henne. Men han teg just emedan hans själ ständigt fylldes därav. Han visste icke vad det blivit av Cosette, och allt som hade hä... 661548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 359 —}}</noinclude>rynkorna, är det beundransvärt. Det vilar en obe­ skrivlig gloria över den lyckliga ålderdomen. Vad Marius beträffar hade han, under hela den tid, dessa omsorger slösades på honom, blott en enda tanke: Cosette. Sedan feberyrseln lämnat honom, uttalade han aldrig detta namn, och man skulle kunnat tro, att han aldrig tänkte på henne. Men han teg just emedan hans själ ständigt fylldes därav. Han visste icke vad det blivit av Cosette, och allt som hade hänt på Chanvreriegatan var som en dröm för honom; otydliga skuggestalter visade sig för hans minne, Eponine, Gavroche, Mabuef, Thénardier samt hans vänner, vilka dystert skymtade i barrikadens krutrök. Den egendomliga episoden Fauchelevent under detta blodiga äventyr var för honom en gåta, han förstod intet av sitt eget liv, visste lika litet vem som räddat honom, som någon annan i hans omgivning; allt vad man kunnat säga honom var, att han på natten i en droska förts till Filles-du-Calvaire-gatan. Det förflutna, det när­ varande och framtiden utgjorde för honom int^t<noinclude> <references/></noinclude> bf661lprez4bpq52s924sfrm0lfny66 104 227672 661549 2026-11-01T11:43:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'annat än ett virrvarr av otydliga föreställningar, men i denna dimma fanns det en fast punkt, något som av granit, ett beslut oclien vilja: Att åter­ finna Cosette. Tanken på livet var lios honom icke så stor som tanken på Cosette, oclihan hade inom sig bestämt, att han icke önskade det ena utan den andra, och det var hans orubbliga beslut, att av den, som ville tvinga honom att leva av sin morfader, av ödet, av avgrunden, kräva återstäl­ landet av de... 661549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 360 —}}</noinclude>annat än ett virrvarr av otydliga föreställningar, men i denna dimma fanns det en fast punkt, något som av granit, ett beslut oclien vilja: Att åter­ finna Cosette. Tanken på livet var lios honom icke så stor som tanken på Cosette, oclihan hade inom sig bestämt, att han icke önskade det ena utan den andra, och det var hans orubbliga beslut, att av den, som ville tvinga honom att leva av sin morfader, av ödet, av avgrunden, kräva återstäl­ landet av detta försvunna paradis. Han blundade ej för de hinder, som skulle möta. Låtom oss här framhålla en sak: Han hade icke vunnit det minsta av sin morfaders ömhet och omsorg. För det första visste han ej allt därom, ocli slutligen misstrodde han i sina kanske ännu feberaktiga, sjukliga drömmar denna vänlighet, som var en ny ocli främmande sak, för att kanske avse att kuva honom. Han förblev kall. Morfa­ dern slösade förgäves med sina stackars småleen­ den. Marius sade sig, att allt var gott och väl, så länge han, Marius, icke sade någonting och lät andra sköta om honom, men att han, när frågan<noinclude> <references/></noinclude> m8b6xfaop724ch2ie5kdnrcxh21coqz 104 227673 661550 2026-11-01T11:43:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'om Cosette väcktes, skulle finna ett helt annat be­ mötande i den gamles verkliga känslor ocli tan­ kar. Då skulle denne åter bliva hård inför talet om familjefrågor, då skulle alla sarkasmer och in­ vändningar komma fram, det skulle talas om Fauchelevent, Coupelevent, om förmögenhet, fattig­ dom och framtid, ett våldsamt motstånd och en bestämd vägran. Marlus beredde sig på förhand på detta. I samma mån som Marius återvann sina kraf­ ter, visa...' 661550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 361 —}}</noinclude>om Cosette väcktes, skulle finna ett helt annat be­ mötande i den gamles verkliga känslor ocli tan­ kar. Då skulle denne åter bliva hård inför talet om familjefrågor, då skulle alla sarkasmer och in­ vändningar komma fram, det skulle talas om Fauchelevent, Coupelevent, om förmögenhet, fattig­ dom och framtid, ett våldsamt motstånd och en bestämd vägran. Marlus beredde sig på förhand på detta. I samma mån som Marius återvann sina kraf­ ter, visade sig åter hans tidigare groll, de gamla bölderna i hans minne öppnade sig på nytt, han tänkte på det förgångna och överöste Pontmercy, ställde sig åter mellan herr Gillenormand och Ma­ rius; han sade sig, att han icke kunde vänta sig någon verklig godhet av den, som hade varit så orättvis ocli hård mot hans fader. Med hälsan återvände också bitterheten mot morfadern. Den gamle plågades i tysthet av detta. Utan att på något sätt visa det, märkte herr Gillenormand, att Marlus, allt sedan han förts hem till honom octi tills han återfått medvetandet, icke<noinclude> <references/></noinclude> fvwrxc5exm8uif3u1t3ite0fqzufw2e 104 227674 661551 2026-11-01T11:43:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en enda gång kallat honom för fader. Han sade visserligen icke inin herre, det är sant, men han fann alltid möjlighet att varken säga det ena eller det andra. Ett avgörande förestod tydligen. Som nästan alltid vid dylika tillfällen ställde Marius på försök till några skärmytslingar i vän­ tan på det stora slaget. Detta kallas för att un­ dersöka terrängen. En morgon hände det, att herr Gillenormand med anledning av en tidning, som han läst av en s...' 661551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 362 —}}</noinclude>en enda gång kallat honom för fader. Han sade visserligen icke inin herre, det är sant, men han fann alltid möjlighet att varken säga det ena eller det andra. Ett avgörande förestod tydligen. Som nästan alltid vid dylika tillfällen ställde Marius på försök till några skärmytslingar i vän­ tan på det stora slaget. Detta kallas för att un­ dersöka terrängen. En morgon hände det, att herr Gillenormand med anledning av en tidning, som han läst av en slump, kom att säga några förflug­ na ord om konventet och återgav ett rojalistiskt epigram över Danton, Saint-Juste och Robespierre. Männen från år 1793 voro jättar, sade Marius strängt. Den gamle teg och sade ej ett ord mera under hela dagen. Marius, som alltid erinrade sig den oböjlige morfadern från sin barndoms dagar, uppfattade denna tystnad som en innestängd vrede och slöt sig till, att en förbittrad strid förestod, vilket gjor­ de, att han innerst inne förberedde sig för den kom­ mande kraftmätningen.<noinclude> <references/></noinclude> 8vcg3ua8ydxvdx211cpqwn5dvy7z2yj 104 227675 661552 2026-11-01T11:43:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han beslöt sig för att i händelse aV avsläg rycka bort förbanden, föra nyckelbenet ur led, blotta alla sår, som ännu återstodo, samt avböja allt intagan­ de av föda. Hans sår skulle vara hans vapen. Antingen skulle han få Cosette eller dö. Med den sjukes listiga tålamod inväntade han det gynnsamma ögonblicket. Mycket kunde bero på att angreppet skedde vid den rätta tidpunkten. Han måste laga så att mor­ fadern genast insåg att han menade dödligt...' 661552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 363 —}}</noinclude>Han beslöt sig för att i händelse aV avsläg rycka bort förbanden, föra nyckelbenet ur led, blotta alla sår, som ännu återstodo, samt avböja allt intagan­ de av föda. Hans sår skulle vara hans vapen. Antingen skulle han få Cosette eller dö. Med den sjukes listiga tålamod inväntade han det gynnsamma ögonblicket. Mycket kunde bero på att angreppet skedde vid den rätta tidpunkten. Han måste laga så att mor­ fadern genast insåg att han menade dödligt allvar; han måste vara säker på att morfadern skulle höra på honom och helt förstå innebörden av hans ord. Marius insåg att han kämpade icke bara för sitt hv utan även för det som betydde mera, sin kom­ mande lycka, och han var fast besluten att ej låta någon möjlighet glida sig ur händerna. Trots den iver, han kände, var han fast besluten att icke förivra sig. Timme efter timme, dag efter dag förhöll han sig avvaktande på ett sätt som var i högsta grad påfrestande för hans självaktning. Endast vissheten om att detta var nödvändigt kun­ de hålla honom tillbaka, helst nu när tillfrisknan­<noinclude> <references/></noinclude> ra3aqn60rryvdre6w4lf2jvxb2bk6dm 104 227676 661553 2026-11-01T11:43:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det framskridit så långt att han började återvinna alla sina forna krafter. Detta ögonblick kom. Marius utnyttjade det utaii en sekunds dröjsmål.' 661553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 364 —}}</noinclude>det framskridit så långt att han började återvinna alla sina forna krafter. Detta ögonblick kom. Marius utnyttjade det utaii en sekunds dröjsmål.<noinclude> <references/></noinclude> hoaf153l61129ieyuc745lphyeobbu0 104 227677 661554 2026-11-01T11:44:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det har jag redan anat, sade morfadern med ett småleende. — Anat? På vad sätt? — Ja, anat. Du skall få din flicka. Den häpne och liksom bländade Marius darrade i hela kroppen. Herr Gillenormand fortsatte: — Ja, du skall få henne, din vackra lilla flicka. Hon kommer varje dag i form av en äldre herre för att inhämta nyheter om din hälsa. Alltsedan du sårades, tillbringar hon sin tid med att gråta ocli göra charpi. Jag har inhämtat underrättelser...' 661554 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 366 —}}</noinclude>— Det har jag redan anat, sade morfadern med ett småleende. — Anat? På vad sätt? — Ja, anat. Du skall få din flicka. Den häpne och liksom bländade Marius darrade i hela kroppen. Herr Gillenormand fortsatte: — Ja, du skall få henne, din vackra lilla flicka. Hon kommer varje dag i form av en äldre herre för att inhämta nyheter om din hälsa. Alltsedan du sårades, tillbringar hon sin tid med att gråta ocli göra charpi. Jag har inhämtat underrättelser. Hon bor på Homme-Armégatan 7. Jaså, du vill det. Nåväl, du skall få henne. Det förvånar dig. Du hade haft dina funderingar för dig oclisagt dig: — Jag skall säga det rent ut till min morfar, till denne mumie från regéncens och direktorlets tid, till denne gamle snobb, till denne Dorante som blivit en Géronte; han har väl också varit ung ocli vetat vad kärlek och grisetter ocli Cosetter vill säga; han har väl också sått sin vildhavre och va­ rit med om våren; det är nödvändigt att han erin­<noinclude> <references/></noinclude> ix2kazcva5p8hay6yhh7j0b0ujq9te0 104 227678 661555 2026-11-01T11:44:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rar sig det. Vi skola försöka. Strid. Jaså, du tai tjuren vid hornen. Det är bra. Jag bjuder dig en kotlett och du svarar: Det är sant, jag vill gifta mig. Det är ett rätt sätt att samtala! Och du har räknat med att det skulle bli gräl! Du visste icke, att jag var en gammal feg stackare. Vad säger du om det? Blir du ond? Att finna att den gamle morfadern är ännu dummare än en själv, det väntade du icke, du glömmer bort vad du skulle säga mig, bäste... 661555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 367 —}}</noinclude>rar sig det. Vi skola försöka. Strid. Jaså, du tai tjuren vid hornen. Det är bra. Jag bjuder dig en kotlett och du svarar: Det är sant, jag vill gifta mig. Det är ett rätt sätt att samtala! Och du har räknat med att det skulle bli gräl! Du visste icke, att jag var en gammal feg stackare. Vad säger du om det? Blir du ond? Att finna att den gamle morfadern är ännu dummare än en själv, det väntade du icke, du glömmer bort vad du skulle säga mig, bäste herr advokat, och det är retsamt. Nåväl, så mycket värre, bliv ond. Jag göi vad du vill, oclidet bringar dig ur fattningen, din dumbom! Hör på! Jag har inhämtat upplysningar, ty också jag är slug. Hon är förtjusande och hon är dygdig. Lanciären talade icke sanning; hon har gjort massor av charpi, hon är en juvel och hon beundrar dig. Om du hade dött, skulle vi blivit tre, och hennes kista skulle ha följt min. Jag hade den tanken, så snart du blivit bättre, att låta dig få se henne vid din bädd, men det är bara i romanerna, som man så hastigt för fram de unga<noinclude> <references/></noinclude> c10vzj9rvekv4lav9fs8lhqgj2m41wz 104 227679 661556 2026-11-01T11:44:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'flickorna till de vackra sårade, som intressera dem. Sådant händer icke i verkligheten. Vad skulle din tant säga? Du låg ju naken tre fjärdedelar om dygnet, min bäste herre. Fråga Nicolette, som icke har lämnat dig en minut, om det fanns någon möjlighet att ha en kvinna i rummet. Och vad skulle läkaren sagt? En vacker flicka botar icke en feber. Men nu är allt i ordning. Vi behöva inte tala mera om saken. Tag henne nu, så förskräck­ lig är jag. Ser d... 661556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 368 —}}</noinclude>flickorna till de vackra sårade, som intressera dem. Sådant händer icke i verkligheten. Vad skulle din tant säga? Du låg ju naken tre fjärdedelar om dygnet, min bäste herre. Fråga Nicolette, som icke har lämnat dig en minut, om det fanns någon möjlighet att ha en kvinna i rummet. Och vad skulle läkaren sagt? En vacker flicka botar icke en feber. Men nu är allt i ordning. Vi behöva inte tala mera om saken. Tag henne nu, så förskräck­ lig är jag. Ser du, jag såg, att du icke älskade mig mera, och jag sade mig: Jag har min lilla Cosette på hand, jag skall skänka honom henne, ocli då måste han älska mig en smula eller säga mig varför han icke gör det. Jaså, du trodde, att den gamle skulle brusa ut, skrika nej och lyfta käppen mot denna helgongloria. Du misstog dig. Låt gå för Cosette och kärlek. Jag begär icke bättre. Min bäste herre, vill ni ha besvär med att gifta er. Bliv lycklig, mitt älskade barn. Sedan den gamle sagt detta, började han snyfta. Han grep Marius' huvud och tryckte det mot<noinclude> <references/></noinclude> 9tuv86ikq84i8sllghwdfod2ion7kdx 104 227680 661557 2026-11-01T11:44:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sitt gamla bröst och båda två började att gråta, detta är rätta sättet att uttrycka den högsta lyckan. Min far! utropade Marius. Du älskar mig då! sade den gainle. Det var ett ögonblick, som aldrig kunde glöm­ mas. De höllo på att kvävas, och kunde icke säga ett ord. Slutligen stammade gubben: Jaså du har fått tillbaka målföret. Han har sagt: Min far. Marius frigjorde sitt huvud från den gamles om­ famning och sade milt: oMen, min far, när jag...' 661557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 369 —}}</noinclude>sitt gamla bröst och båda två började att gråta, detta är rätta sättet att uttrycka den högsta lyckan. Min far! utropade Marius. Du älskar mig då! sade den gainle. Det var ett ögonblick, som aldrig kunde glöm­ mas. De höllo på att kvävas, och kunde icke säga ett ord. Slutligen stammade gubben: Jaså du har fått tillbaka målföret. Han har sagt: Min far. Marius frigjorde sitt huvud från den gamles om­ famning och sade milt: oMen, min far, när jag nu befinner mig bättre, så förefaller det mig som om jag skulle kunna få träffa henne. — Detta är förutsett, och du skall få träffa hen­ ne i morgon. — Min far! — Vad nu då? — Varför icke i dag? Nå låt gå för i dag. Du har tre gånger sagt min far ocli det kan väl vara värt saken. Jag skall<noinclude> <references/></noinclude> 950sxa13q5r99m9iok7hiqlx4ioeqel 104 227681 661558 2026-11-01T11:44:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ordna den. Man skall föra hit henne. Jag har redan förutsett detta. En sådan här sak har re­ dan förutsetts av poeterna. Det är slutraderna i en elegi av André Chénier, denne man som avrät­ tades av Skurk ... — av jättarna från år 1793. Herr Gillnorniand trodde sig märka en lätt rynk­ ning av Marius' ögonbryn; vi böra dock vara san­ ningsenliga nog att säga, att Marius i sin extas icke hörde på och mera tänkte på Cosette än på 1793. Morfadern...' 661558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 370 —}}</noinclude>ordna den. Man skall föra hit henne. Jag har redan förutsett detta. En sådan här sak har re­ dan förutsetts av poeterna. Det är slutraderna i en elegi av André Chénier, denne man som avrät­ tades av Skurk ... — av jättarna från år 1793. Herr Gillnorniand trodde sig märka en lätt rynk­ ning av Marius' ögonbryn; vi böra dock vara san­ ningsenliga nog att säga, att Marius i sin extas icke hörde på och mera tänkte på Cosette än på 1793. Morfadern, som darrade över att på ett så olämpligt sätt ha talat om André Chénier, fort­ satte hastigt: — Avrätta är icke rätta ordet. Faktum är, att de stora revolutionsmännen, som icke voro elaka, detta är obestridligt, som till och med, för tusan voro hjältar, funno att André Chénier generade dem en smula och därför läto de giljotin ... — det vill säga att dessa stora män från den sjunde Termedior, med hänsyn till den allmänna välfär­ den bådo André Chénier att vara så vänlig att gå sin väg... Den egna frasen fastnade i strupen på herr Gil-<noinclude> <references/></noinclude> ptthskote8g8rjbcef53fdjq3gid3ww 104 227682 661559 2026-11-01T11:44:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lenormand, han kunde icke fortsätta, varken av­ sluta eller taga tillbaka den. Under det att hans dotter ordnade Marius' kuddar, störtade den gam­ le, utom sig av alla dessa sinnesrörelser, med all den snabbhet, hans ålder tillät honom, ut ur rum­ met, stängde dörren efter sig och alldeles blodröd och skummande med ögonen nästan ur ögonhålor­ na, befann han sig ansikte mot ansikte mot sin hedervärde betjänt, som putsade stövlar i tambu­ ren. Han grep... 661559 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 371 —}}</noinclude>lenormand, han kunde icke fortsätta, varken av­ sluta eller taga tillbaka den. Under det att hans dotter ordnade Marius' kuddar, störtade den gam­ le, utom sig av alla dessa sinnesrörelser, med all den snabbhet, hans ålder tillät honom, ut ur rum­ met, stängde dörren efter sig och alldeles blodröd och skummande med ögonen nästan ur ögonhålor­ na, befann han sig ansikte mot ansikte mot sin hedervärde betjänt, som putsade stövlar i tambu­ ren. Han grep basquen i kragen och skrek rasan­ de till honom: Vid tusan millioner djävlar, dessa skurkar ha mördat honom! — Vem, herrn? - André Chénier! Ja, herrn, svarade den förskräckte betjänten. Herr Gillenormand befann sig i ett sådant till­ stånd av upphetsning att han knappast visste var­ ken, vad han gjorde eller sade. För första gången fick han pröva på hur svår den nya väg var att vandra, som han valt. Men de gångna månadernas sinnesrörelser, hans<noinclude> <references/></noinclude> bbi4bsyzhl7mgq79yf8be24wowcg995 104 227683 661560 2026-11-01T11:45:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upptäckt av hur djupt han älskade Marius ocli hur föga allt annat betydde i jämförelse därmed, allt detta hjälpte honom över detta första svåra prov, som han dittills bestått så glänsande.' 661560 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 372 —}}</noinclude>upptäckt av hur djupt han älskade Marius ocli hur föga allt annat betydde i jämförelse därmed, allt detta hjälpte honom över detta första svåra prov, som han dittills bestått så glänsande.<noinclude> <references/></noinclude> tba7pzlcz71f7fr821la8udhqjsu0v1 104 227684 661561 2026-11-01T11:45:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette var som berusad, hänförd, förskräckt och i sjunde himmelen. Hon var så förskräckt som man kan bliva av lycka. Hon stammade, var ömsom blek och ömsom röd, ville kasta sig i Ma­ rins' famn men vågade det icke. Hon var för blyg för att visa sin kärlek inför alla dessa människor. Man hyser intet medlidande med lyckliga älskande och man stannar hos dem, när de mest av allt önska att vara ensamma. De behöva dock icke alla dessa människor. Tillsam...' 661561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 374 —}}</noinclude>Cosette var som berusad, hänförd, förskräckt och i sjunde himmelen. Hon var så förskräckt som man kan bliva av lycka. Hon stammade, var ömsom blek och ömsom röd, ville kasta sig i Ma­ rins' famn men vågade det icke. Hon var för blyg för att visa sin kärlek inför alla dessa människor. Man hyser intet medlidande med lyckliga älskande och man stannar hos dem, när de mest av allt önska att vara ensamma. De behöva dock icke alla dessa människor. Tillsammans med Cosette och bakom henne ha­ de kommit in en man med grå hår och allvarligt men likväl småleende ansikte. Det var "herr Fauchelevent”. Det vill säga Jean Valjean. Han var synnerligen välklädd, som portvakten redan sagt, helt i svart och med en vit halsduk. Portvakten hade ej den avlägsnaste aning om att denne korrekte borgare, som antagligen var en advokat, var den samma som den förskräckliga människan, som natten den 7 juni kommit fram till honom med ett lik på sina axlar, klädd i trasor, smutsig, förskräcklig, hemsk, med ansiktet ned-<noinclude> <references/></noinclude> 5ldsztxmvgvfl8qbh0cvdygqmqghafx 104 227685 661562 2026-11-01T11:45:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smort av smuts och blod och stödjande den av­ svimmade Marius. Emellertid hade hans portvaktsnyfikenhet blivit väckt. När herr Fauchelevent hade anlänt med Cosette, kunde han icke un­ derlåta att viska till sin hustru: — Jag förstår inte varför jag alltid inbillar mig, att jag sett den där mannen förr. I Marius' rum stannade herr Fauchelevent ett stycke på avstånd, nära dörren. Han bar und^r ena armen ett paket, som liknade en vanlig oktavvolym insla... 661562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 375 —}}</noinclude>smort av smuts och blod och stödjande den av­ svimmade Marius. Emellertid hade hans portvaktsnyfikenhet blivit väckt. När herr Fauchelevent hade anlänt med Cosette, kunde han icke un­ derlåta att viska till sin hustru: — Jag förstår inte varför jag alltid inbillar mig, att jag sett den där mannen förr. I Marius' rum stannade herr Fauchelevent ett stycke på avstånd, nära dörren. Han bar und^r ena armen ett paket, som liknade en vanlig oktavvolym inslagen i papper. Papperet var grönaktigt och syntes en smula mögligt. — Brukar herrn alltid ha en bok under armen, frågade sakta Nicolette fröken Gillenormand, som knappast älskade böcker. — Javisst, svarade i samma viskande ton herr Gillenormand, som hade hört frågan. Det är en lärd. Är det hans fel? Herr Boulard, som jag har känt, gick aldrig ut utan en bok, som han li - som denne herre bar tryckt mot hjärtat. I det han bugade sig, sade han med hög — Herr Tranchelevent...<noinclude> <references/></noinclude> 7rxaisdrl5n16srh9o8rkoua47cfr4y 104 227686 661563 2026-11-01T11:45:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Gillenormand gjorde icke det med avsikt men glömskan av egennamn var hans sätt att visa sig som aristokrat. — Herr Tranchelevent, jag har den äran att för min dotterson, baron Marius Pontmercy begära er dotters hand. Herr Tranchelevent bugade sig. — Då är det avgjort, sade morfadern. Vändande sig mot Marius och Cosette med ut­ sträckta och välsignande händer sade han: — Ni ha tillåtelse att älska varandra. De läto ej säga sig det två gånger....' 661563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 376 —}}</noinclude>Herr Gillenormand gjorde icke det med avsikt men glömskan av egennamn var hans sätt att visa sig som aristokrat. — Herr Tranchelevent, jag har den äran att för min dotterson, baron Marius Pontmercy begära er dotters hand. Herr Tranchelevent bugade sig. — Då är det avgjort, sade morfadern. Vändande sig mot Marius och Cosette med ut­ sträckta och välsignande händer sade han: — Ni ha tillåtelse att älska varandra. De läto ej säga sig det två gånger. Så mycket värre, viskningarna började. Marius låg lutad på sin schäslong ocliCosette stod bredvid honom. — Ack, min Gud! viskade Cosette, jag åter­ ser dig. Det är du! Att ge sig till att strida på detta sätt! Men varför? Det är rysligt. Jag har varit som död i fyra månader. Vad du har varit elak, som gett dig in i denna strid! Vad har jag gjort dig? Jag förlåter dig, men du får aldrig göra så mera. Alldeles nyss när man bad mig att komma till dig, trodde jag, att jag skulle dö, men<noinclude> <references/></noinclude> jir474k98i1ykd127k5sod0un53gq0u 104 227687 661564 2026-11-01T11:45:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det var av glädje. Jag var så ledsen! jag hade inte tid att Idäda om mig, och jag måste se för­ skräcklig ut. Vad skall dina släktingar säga, när de få se mig i en sådan skrynklig krage? Men så säg då något! Du låter mig tala ensam. Vi bo fortfarande på Homme-Armégatan. Din axel måste varit förskräckligt illa däran. Man sade mig, att man kunde stoppa in hela handen i den och att man klippt bort köttet med saxar. Det är hemskt, jag har gråtit, ti...' 661564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 377 —}}</noinclude>det var av glädje. Jag var så ledsen! jag hade inte tid att Idäda om mig, och jag måste se för­ skräcklig ut. Vad skall dina släktingar säga, när de få se mig i en sådan skrynklig krage? Men så säg då något! Du låter mig tala ensam. Vi bo fortfarande på Homme-Armégatan. Din axel måste varit förskräckligt illa däran. Man sade mig, att man kunde stoppa in hela handen i den och att man klippt bort köttet med saxar. Det är hemskt, jag har gråtit, tills ögonen varit igen­ svullna. Tänl< att man kan uthärda så mycket. Din morfar ser väldigt snäll ut! Flytta dig icke, akta dig för att stödja dig på armbågen, du kan göra dig illa. Vad jag är lycklig! Är det då slut med olyckorna! Vad jag är dum. jag kommer inte ihåg allt vad jag skulle vilja säga dig. Älskar du mig ännu? Vi bo på Homme-Armégatan. Där finns det ingen trädgård, jag har gjort charpi liela tiden. Se här, min herre, det är ditt fel, att fingrarna ha fått valkar. — Ängel! sade Marius. Ängel är det enda ord i språket, som icke kan<noinclude> <references/></noinclude> elrzwkqdc9a3kv26b89ze9lo7mvl22m 104 227688 661565 2026-11-01T11:45:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bliva utnött. Intet annat ord skulle kunnat stått emot det obarmhärtiga bruk, som älskarna gjort därav. Men som de andra funnos närvarande, tystnade de och begränsade sig till att sakta trycka varan­ dras händer. Herr Gillenormand vände sig mot de andra i rummet och ropade: — Kan ni då icke tala högt? Ställ till lite ovä­ sen. Kan ni inte låta de här barnungarna få prata i fred! Han närmade sig Marius och Cosette oclisade sakta: — Ni förstår v...' 661565 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 378 —}}</noinclude>bliva utnött. Intet annat ord skulle kunnat stått emot det obarmhärtiga bruk, som älskarna gjort därav. Men som de andra funnos närvarande, tystnade de och begränsade sig till att sakta trycka varan­ dras händer. Herr Gillenormand vände sig mot de andra i rummet och ropade: — Kan ni då icke tala högt? Ställ till lite ovä­ sen. Kan ni inte låta de här barnungarna få prata i fred! Han närmade sig Marius och Cosette oclisade sakta: — Ni förstår väl, att ni ogenerat kan dua var­ andra. Fröken Gillenormand upplevde med häpnad det­ ta nya ljus i hennes gamla hem. Denna häpnad var dock icke präglad av ovilja, oclihennes blick hade intet av det förolämpade och avundsjuka hos en uggla, som betraktar tveniie turturduvor: den uttryckte snarare häpenheten hos en stackars fem -<noinclude> <references/></noinclude> 0fs0audf5q9uzd7phzxaigw02x0i4z1 104 227689 661566 2026-11-01T11:46:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tiosjuårig ogift kvinna, det var ett misslyckat liv, som betraktade livets triumf, kärleken. — Fröken Gillenormand den äldre, sade liennes far, jag sade dig ju, att det skulle gå på detta sätt. Han satt tyst ett ögonblick och fortsatte: — Se på de andras lycka. Därpå vände han sig till Cosette: — Vad hon är vacker, vad hon är vacker! Det är som en tavla av Greuze. Jaså du, din skälm, skall få ha allt detta för dig själv! Du har lyckats komma und...' 661566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 379 —}}</noinclude>tiosjuårig ogift kvinna, det var ett misslyckat liv, som betraktade livets triumf, kärleken. — Fröken Gillenormand den äldre, sade liennes far, jag sade dig ju, att det skulle gå på detta sätt. Han satt tyst ett ögonblick och fortsatte: — Se på de andras lycka. Därpå vände han sig till Cosette: — Vad hon är vacker, vad hon är vacker! Det är som en tavla av Greuze. Jaså du, din skälm, skall få ha allt detta för dig själv! Du har lyckats komma undan mig, du är lycklig, och om jag inte vore femtio år gammal, skulle jag utmana dig på värja om henne, jag är förälskad i er, min fröken, det är så enkelt så, det är er rättighet. Vilket för­ tjusande bröllop skall det inte bli! Vi bo i försam­ lingen C'est Saint-Denis du Saint-Sacrement. Man jag skall laga, att ni får dispens att viga er i Samt Paul. Den kyrkan är bättre. Den är byggd av jesuiterna. Den är mycket vackrare. Den ligger mitt emot kardinal de Biragues fontän. MästerverIcet av jesuiternas byggnadskonst finner man i Na mur. Kyrkan heter Saint-Loup. Ni måste beso-<noinclude> <references/></noinclude> houc464e0n5349isskvjrh1zj6xjqs5 104 227690 661567 2026-11-01T11:46:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ka den, sedan ni gift er. Det är värt resan. Min fröken, jag står helt och hållet på er sicla, jag an­ ser, att flickorna skola gifta sig, det äro de skapa­ de till. Det finns en viss heliga Katarina, som jag aldrig haft sympati för, det kan vara vackert att förbli ogift, men det väcker ingen värme. Bi­ beln säger: "Föröken eder". För att rädda ett folk kan det behövas en Jean d'Arc, men för att skaffa folk i världen behövs det andra kvinnor. Därf...' 661567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 380 —}}</noinclude>ka den, sedan ni gift er. Det är värt resan. Min fröken, jag står helt och hållet på er sicla, jag an­ ser, att flickorna skola gifta sig, det äro de skapa­ de till. Det finns en viss heliga Katarina, som jag aldrig haft sympati för, det kan vara vackert att förbli ogift, men det väcker ingen värme. Bi­ beln säger: "Föröken eder". För att rädda ett folk kan det behövas en Jean d'Arc, men för att skaffa folk i världen behövs det andra kvinnor. Därför böra de vackra flickorna gifta sig. Jag in­ ser sannerligen icke det goda i att förbli ogift. Jag vet visserligen, att man har sitt särskilda kapell i kyrkan, och att man söker trösta sig genom Jung­ fru Marie orden, men en vacker oclitapper make ocli efter ett år en blond och knubbig byting med ett leende som morgonrodnaden, det är mera värt än att bära ett vaxljus vid aftonsången ocli sjun­ ga Turris eburnea! Morfadern snurrade runt på sina nitliotvååriga fötter och började prata som ett urverk, vilket nyss dragits upp:<noinclude> <references/></noinclude> 2k3y2mm73zddyzth776oca3ribsr6a8 104 227691 661568 2026-11-01T11:46:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ainse, bomant le cours de tes révasseries Alcippe, il est donc vrai, dans peu tu te maries. — Apropå! — Vad är det, min far? — Hade du icke en god vän? — Jo, Courfeyrac. — Vad har det blivit av honom? — Han är död. — Det är bra. Han satte sig bredvid dem, fick Cosette att sät­ ta sig ocli tog deras fyra händer i sina skrynkliga. — Vad hon är vacker, din lilla flicka. Denna Cosette är ett mästerverk! Hon är både en liten flicka oclien stor...' 661568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 381 —}}</noinclude>Ainse, bomant le cours de tes révasseries Alcippe, il est donc vrai, dans peu tu te maries. — Apropå! — Vad är det, min far? — Hade du icke en god vän? — Jo, Courfeyrac. — Vad har det blivit av honom? — Han är död. — Det är bra. Han satte sig bredvid dem, fick Cosette att sät­ ta sig ocli tog deras fyra händer i sina skrynkliga. — Vad hon är vacker, din lilla flicka. Denna Cosette är ett mästerverk! Hon är både en liten flicka oclien stor dam. Hon blir icke baronessa, det vore att degradera henne, hon är född markisinna. Vilka ögonfransar har hon icke! Glöm icke bort, mina barn, att ni nu kommit in på den rätta vägen. Älska varandra! Var inte alltför kloka. Kärleken är människans dumhet ocli Guds ande. Beundra varandra. Men, tillade han, och blev dys­ ter, vilken olycka! Jag har inte tänkt på det för­ ut! Mer än hälften av vad jag äger är i form av<noinclude> <references/></noinclude> 6lgxa2bqpb16bh4dt5apu9gzitwqwnu 104 227692 661569 2026-11-01T11:46:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eii livränta; så länge jag lever går det väl an, men sedan jag är död, om ett tjugotal år, då liar ni, mina stackars barn, icke ett öre! Era vackra, vi­ ta händer, fru baronessa, få då veta vad det vill säga att vara utfattig. Nu hörde man en allvarlig oclilugn röst som sade: — Fröken Eufrasia Fauchelevent äger sexhun­ dratusen francs. Det var Jean Valjean, som talade. Han hade hittills icke sagt ett enda ord, ingen tycktes längre veta vem han va...' 661569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 382 —}}</noinclude>eii livränta; så länge jag lever går det väl an, men sedan jag är död, om ett tjugotal år, då liar ni, mina stackars barn, icke ett öre! Era vackra, vi­ ta händer, fru baronessa, få då veta vad det vill säga att vara utfattig. Nu hörde man en allvarlig oclilugn röst som sade: — Fröken Eufrasia Fauchelevent äger sexhun­ dratusen francs. Det var Jean Valjean, som talade. Han hade hittills icke sagt ett enda ord, ingen tycktes längre veta vem han var, och han stod fort­ farande orörlig bakom alla dessa lyckliga männi­ skor. — Vem är denna fröken Eufrasia? frågade den häpne morfadern. — Det är jag, svarade Cosette. — Sexhundratusen! upprepade herr Gillenormand. — Möjligtvis mindre, fjorton eller femtontusen francs, sade Jean Valjean.<noinclude> <references/></noinclude> sfxe28pqezjo4o9joa6nqk1pk0k9o96 104 227693 661570 2026-11-01T11:46:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han lade ned på bordet det paket, som fröken Oillenormand hade trott vara en bok. Jean Valjean öppnade själv paketet; det innehöll sedlar. Man räknade dem. Det fanns femhundratusen sedlar på vardera tusen francs och etthundrasex­ tioåtta på femhundra francs. Tillsammans var det feinhundraåttiofyratusen francs. — Det var en präktig bok, sade herr Gillenormand. — Hundraåttiofyratusen francs! viskade fröken Gillenormand. — Det här ordnar sakerna, inte...' 661570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 383 —}}</noinclude>Han lade ned på bordet det paket, som fröken Oillenormand hade trott vara en bok. Jean Valjean öppnade själv paketet; det innehöll sedlar. Man räknade dem. Det fanns femhundratusen sedlar på vardera tusen francs och etthundrasex­ tioåtta på femhundra francs. Tillsammans var det feinhundraåttiofyratusen francs. — Det var en präktig bok, sade herr Gillenormand. — Hundraåttiofyratusen francs! viskade fröken Gillenormand. — Det här ordnar sakerna, inte sant, fröken Gillenormand den äldre? återtog morfadern. Den satans Marius har i drömmarens värld funnit en grisette, som är millionärska! Hädanefter måste man lita på de förälskade unga herrarnas väder­ korn ! Studenterna finna väninnor med sexhundra­ tusen francs. Cherubin är klokare än Rotschild. — Femhundraåttiofyratusen francs, upprepade viskande fröken Gillenormand. Då kan man näs­ tan säga jämt sexhundratusen.<noinclude> <references/></noinclude> 8jw3e8p1hcacz1cx9yfnxncc5vswa5p 104 227694 661571 2026-11-01T11:46:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad Marius och Cosette beträffa så sågo de på varandra under tiden och ladc knappast märke till denna detalj. De voro båda fortfarande helt upptagna av var­ andra; det var en oändlighet sedan de fått träffa varandra oclidet låg en evighet av smärta ocli li­ dande ocli tårar mellan detta möte oclidet före­ gående. De kunde knappast finna ord, de försjönko i stumt åskådande av varandra ocli uttryck­ te sin kärlek genom blyga, tafatta och oskyldiga s...' 661571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 384 —}}</noinclude>Vad Marius och Cosette beträffa så sågo de på varandra under tiden och ladc knappast märke till denna detalj. De voro båda fortfarande helt upptagna av var­ andra; det var en oändlighet sedan de fått träffa varandra oclidet låg en evighet av smärta ocli li­ dande ocli tårar mellan detta möte oclidet före­ gående. De kunde knappast finna ord, de försjönko i stumt åskådande av varandra ocli uttryck­ te sin kärlek genom blyga, tafatta och oskyldiga smekningar. Världen existerade icke för dem, lika litet som det faktum att Cosette: liastigt förvandlats till en rik arvtagerska.<noinclude> <references/></noinclude> rpbxjaoyt6rkpvb1hvee95e4gpeais0 104 227695 661572 2026-11-01T11:47:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pens kandelabrar. Läsaren erinrar sig, att han fört ined sig dessa vid flykten från Montreuil-sur-Mer. Den man, som en afton iakttagits av Boulatruelle, var Jean Valjean. Varje gång senare, när Jean Valjean behövde pengar, hade han hämtat dem i Barugläntan. Detta var de resor, vi ovan nämnt, han företog. Han hade gömt en hacka i ljungen på ett ställe, som endast han kunde finna. När han fick veta, att Marius var på bättringsvägen, fann han tiden inne... 661572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 386 —}}</noinclude>pens kandelabrar. Läsaren erinrar sig, att han fört ined sig dessa vid flykten från Montreuil-sur-Mer. Den man, som en afton iakttagits av Boulatruelle, var Jean Valjean. Varje gång senare, när Jean Valjean behövde pengar, hade han hämtat dem i Barugläntan. Detta var de resor, vi ovan nämnt, han företog. Han hade gömt en hacka i ljungen på ett ställe, som endast han kunde finna. När han fick veta, att Marius var på bättringsvägen, fann han tiden inne att nyttja dessa pengar och hämtade dem; även nu hade Boulatruelle sett honom i sko­ gen men denna gång på morgonen och icke på kvälLen. Bolatruelle fick ärva hackan. Den verkliga summan var femhundraåttiofyratusen francs. Jean Valjean behöll för egen räkning femhundra francs. Jag klarar mig alltid, tänkte han. Skillnaden mellan denna summa och de sexhundratrettiotusen francs han lyft hos Lafitte, repre­ senterade tio års utgifter, från 1823 till 1833. De fem årens uppehåll i klostret liade endast kostat femtusen francs.<noinclude> <references/></noinclude> e68ks1z2vsmmk3yw8307qi6w0h3ebic 104 227696 661573 2026-11-01T11:47:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean ställde de båda silverkandelabrar­ na på kakelugnsfrisen, där de glänste, till Toussaints stora beundran. Dessutom visste Jean Valjean, att han nu befri­ ats från Javert. Man hade berättat honom och han hade kontrollerat saken i Moniteur, att en polisin­ spektör vid namn Javert hade funnits drunknad vid en tvättbrygga mellan Change-bron och Pont Neuf ocliatt ett papper, som efterlämnats av denna an­ nars otadlige och av sina överordnade... 661573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 387 —}}</noinclude>Jean Valjean ställde de båda silverkandelabrar­ na på kakelugnsfrisen, där de glänste, till Toussaints stora beundran. Dessutom visste Jean Valjean, att han nu befri­ ats från Javert. Man hade berättat honom och han hade kontrollerat saken i Moniteur, att en polisin­ spektör vid namn Javert hade funnits drunknad vid en tvättbrygga mellan Change-bron och Pont Neuf ocliatt ett papper, som efterlämnats av denna an­ nars otadlige och av sina överordnade mycket väiderade man lät tro, att han blivit sinnesförvirrad och begått självmord. — Antagligen, tänkte Jean Valjean, har han va­ rit galen, eftersom han hade mig fast och släppte mig. Jean Valjean var fjärran från att ana den stoia roll, som han spelat i förhållande till Javerts själv mord. Han kom aldrig på den tanken att han själv varit den, som skakat Javerts livsuppfattning i dess^ grundvalar och att Javert på detta sätt tvungits at. lära något nytt, som gjorde det omöjligt för hono<noinclude> <references/></noinclude> av2hjruikem2n9f6v67lmtilbsf0zl1 104 227697 661574 2026-11-01T11:47:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att fortsätta i de hjulspår, han hittills färdats i och att det under sådana förhållanden endast återstod för honom den stora, radikala lösningen: döden.' 661574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 388 —}}</noinclude>att fortsätta i de hjulspår, han hittills färdats i och att det under sådana förhållanden endast återstod för honom den stora, radikala lösningen: döden.<noinclude> <references/></noinclude> 518evlxfz1320hqgr86nhdt0vzhdgm3 104 227698 661575 2026-11-01T11:47:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette och Marius hade plötsligt lämnat en grav för himmelriket. Övergången hade varit has­ tig, och de skulle blivit föndrrade, om de icke varit bländade. — Förstår du någonting av vad som hänt? frå­ gade Marius Cosette. — Nej, svarade Cosette, men den gode Guden har tänkt på oss. Jean Valjean ordnade allt, hindrade alla tvister och lämnade råd åt alla. Han påskyndade Cosettes lycka med lika mycken iver och till det yttre med lika mycken glädj...' 661575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 390 —}}</noinclude>Cosette och Marius hade plötsligt lämnat en grav för himmelriket. Övergången hade varit has­ tig, och de skulle blivit föndrrade, om de icke varit bländade. — Förstår du någonting av vad som hänt? frå­ gade Marius Cosette. — Nej, svarade Cosette, men den gode Guden har tänkt på oss. Jean Valjean ordnade allt, hindrade alla tvister och lämnade råd åt alla. Han påskyndade Cosettes lycka med lika mycken iver och till det yttre med lika mycken glädje som flickan själv. Eftersom han varit mär, förstod han att lösa ett delikat problem, vars hemlighet endast han själv kände till, nämligen Cosettes civilstånd. Om han hade talat om sanningen, så kanske detta kunnat hindra giftermålet. Han räddade Cosette från alla svårigheter. Han skapade åt henne en familj av döda, Cosette var icke hans dotter utan dottern till en annan Fauchelevent. Två bröder Fauchelevent hade varit trädgårdsmästare i klostret Petit-Picpus. Man begav sig till detta kloster och erhöll<noinclude> <references/></noinclude> 6jum8uynq60l8xu72yo0cj7vav1xhfl 104 227699 661576 2026-11-01T11:47:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de bästa upplysningar; det fanns ett överflöd på trovärdiga vittnen; och de goda nunnorna, som voro föga skickade eller böjda för att undersöka frågan om faderskap och icke anat oråd, hade aldrig riktigt vetat vem av bröderna Fauchelevent, Cosette var dotter till. De sade vad man ville och sade det med iver. En laglig handling upprätta­ des. Cosette erkändes inför lagen som fröken Eufrasia Fauchelevent. Hon förklarades vara fa­ der- oclimoderlös. Jean... 661576 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 391 —}}</noinclude>de bästa upplysningar; det fanns ett överflöd på trovärdiga vittnen; och de goda nunnorna, som voro föga skickade eller böjda för att undersöka frågan om faderskap och icke anat oråd, hade aldrig riktigt vetat vem av bröderna Fauchelevent, Cosette var dotter till. De sade vad man ville och sade det med iver. En laglig handling upprätta­ des. Cosette erkändes inför lagen som fröken Eufrasia Fauchelevent. Hon förklarades vara fa­ der- oclimoderlös. Jean Valjean ordnade det så, att han under namnet Fauchelevent utsågs till för­ myndare för Cosette med herr Gillenormand som kontrollerande godeman. Vad de femhundraåttiofyratusen francsen be­ träffa, var det ett legat till Cosette från en död person, som önskade förbliva okänd. Det ur­ sprungliga legatet hade varit på femhundranittiofyratusen francs, men tiotusen francs hade åtgått till fröken Eufrasias uppfostran. Därav femtusen betalade direkt till klostret. Denna donation, som överlämnades i taka händer, borde tillställas Co­ sette vid hennes giftermål eller på hennes myndig­<noinclude> <references/></noinclude> 2rt92i9gdxuzmb53w3l4ekew86lmb6r 104 227700 661577 2026-11-01T11:48:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hetsdag. Allt detta var myclcet trovärdigt, särskilt när det stöddes av en halv million. Visserligen fanns det här och där en del egendomligheter, men man lade ej märke till dem, då en av de intresse­ rade var förblindad av kärlek oclide andra av de sexhundratusen francsen. Cosette fick veta, att hon icke var dotter till den gamle man, som hon så länge kallat fader. Han var endast en anhörig. En annan Fauchelevent var hennes verklige fader. Vid varje... 661577 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 392 —}}</noinclude>hetsdag. Allt detta var myclcet trovärdigt, särskilt när det stöddes av en halv million. Visserligen fanns det här och där en del egendomligheter, men man lade ej märke till dem, då en av de intresse­ rade var förblindad av kärlek oclide andra av de sexhundratusen francsen. Cosette fick veta, att hon icke var dotter till den gamle man, som hon så länge kallat fader. Han var endast en anhörig. En annan Fauchelevent var hennes verklige fader. Vid varje annat tillfälle skulle hon blivit förtvivlad över detta. Men vid detta oförglömliga tillfälle blev detta endast en svag skugga, och hennes glädje var så stor, att det­ ta moln hastigt försvann. Hon hade Marius. Den unge mannen kom och den gamle försvann. Livet är sådant. Dessutom hade Cosette sedan många år tillbaka varit van att kring sig finna gåtor. Varje varelse, som ägt en hemlighetsfull barndom, är alltid färdig att godtaga vissa försakelser. Hon fortsatte emellertid att kalla Jean Valjean för fader.<noinclude> <references/></noinclude> hkd5io8xxdybcjqy08e5g84wcb7b8hd 104 227701 661578 2026-11-01T11:48:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den storinförtjusta Cosette var alldeles hänförd över herr Gillenorniand. Visserligen överhopade lian henne med dikter och gåvor. Under det att Jean Valjean åt Cosette skapade en av samhället godkänd och oangriplig ställning, vakade herr Gillenormand över presenterna. Intet roade honom så mycket som att slå på stort. Han skänkte Co­ sette en guipureklädning från Binche, som han ärvt efter sin egen farmoder. — Detta mod kommer tillbaka, sade han; allt...' 661578 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 393 —}}</noinclude>Den storinförtjusta Cosette var alldeles hänförd över herr Gillenorniand. Visserligen överhopade lian henne med dikter och gåvor. Under det att Jean Valjean åt Cosette skapade en av samhället godkänd och oangriplig ställning, vakade herr Gillenormand över presenterna. Intet roade honom så mycket som att slå på stort. Han skänkte Co­ sette en guipureklädning från Binche, som han ärvt efter sin egen farmoder. — Detta mod kommer tillbaka, sade han; allt gammalt kommer tillbaka, ocli de unga kvinnorna nu för tiden kläda sig som de gamla i min ungdom. Han plundrade sina vördnadsvärda skåp av lac­ kerat koromandelträd, vilka icke öppnats på åratal. — Låtom oss bikta dessa gamla änkenåder, sade lian, ocli se vad de dölja för hemligheter. Han tömde lådor, fyllda med kläder, som tillhört alla lians hustrur, älskarinnor ocli kvinnliga anförvan­ ter. Kinesiskt siden, damast, moaré, indiska scha­ lar broderade med guld till överflöd, spetsar från Genua ocli Alon^on, gamla smycken av guld, bon lionierer, prydda med minutiöst utförda bataljmål­<noinclude> <references/></noinclude> r5xhgd7wbj0kimypki6ov99wg3zjxjq 104 227702 661580 2026-11-01T11:48:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningar, prydnadssaker och band, allt slösade han på Cosette. Den häpna Cosette, helt försjunken i sin kärlelc till Marius och fylld av tacksamhet mot herr Gillenormand, drömde om en lycka utan grän ser i siden och sammet. Hennes bröllopsgåvor syntes henne uppburna av serafer. Hennes själ svävade mot himlen på Malines-spetsar. De älskandes glädje kunde icke, det ha vi redan sagt, jämföras med något annat än morfaderns hänryckning. Det var fröjd och ga... 661580 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 394 —}}</noinclude>ningar, prydnadssaker och band, allt slösade han på Cosette. Den häpna Cosette, helt försjunken i sin kärlelc till Marius och fylld av tacksamhet mot herr Gillenormand, drömde om en lycka utan grän ser i siden och sammet. Hennes bröllopsgåvor syntes henne uppburna av serafer. Hennes själ svävade mot himlen på Malines-spetsar. De älskandes glädje kunde icke, det ha vi redan sagt, jämföras med något annat än morfaderns hänryckning. Det var fröjd och gamman på Fillesdu-Calvaire-gatan. Varje morgon gav morfadern Cosette någon ny gåva. Alla tänkbara prydnader utbredde sig prakt­ fullt kring henne. En dag sade Marius, som trots sin lycka gärna talade allvarligt, med anledning av någonting; — Revolutionens män äro så stora, att de redan liksom Cato ocliPhocion omstrålas av historiens vördnadsvärda glans. — Antikt siden! utropade gubben. Dagen därpå hade Cosettes utstyrsel ökats med en ståtlig klädning av antikt siden i théfärg.<noinclude> <references/></noinclude> t9554jhlzhdykn41y0swmuynnfwrsab 104 227703 661581 2026-11-01T11:48:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Morfadern tog dessa gåvor till orsak att komma med kloka anmärkningar. — Kärleken är visserligen bra, men det behövs även sådant här bjäfs. Lyckan är aldrig fullkom­ lig utan det överflödiga. Lyckan är endast det nödvändiga, men den behöver kraftigt kryddas med det, som icke är nödvändigt. Ett palats och hen­ nes hjärta. Hennes hjärta och Louvre. Hennes hjärta och Versailles springbrunnar. Giv mig min herdinna men laga helst, att hon även är...' 661581 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 395 —}}</noinclude>Morfadern tog dessa gåvor till orsak att komma med kloka anmärkningar. — Kärleken är visserligen bra, men det behövs även sådant här bjäfs. Lyckan är aldrig fullkom­ lig utan det överflödiga. Lyckan är endast det nödvändiga, men den behöver kraftigt kryddas med det, som icke är nödvändigt. Ett palats och hen­ nes hjärta. Hennes hjärta och Louvre. Hennes hjärta och Versailles springbrunnar. Giv mig min herdinna men laga helst, att hon även är hertigin­ na. Tag hit Pliyllis, prydd med en krans av blå­ klint, oclilägg till hundratusen livrés i ränta. Spela, herdar, men under oändliga marmorarkader. Det går jag med på, men liksom i sagorna skall allt stråla i marmor och guld. Lyckan i och för sig liknar det torra brödet. Man äter men man dine­ rar icke. Jag älskar det överflödiga, det onyttiga, det som är för mycket, det som icke tjänar något visst ändamål. Jag erinrar mig, att jag i Strassburgerdömen sett ett urverk, högt som ett trevå­ ningshus, som markerade timman, som hade den godheten att markera timman, men icke såg ut<noinclude> <references/></noinclude> ng8pwt5cfd1crmwt14il8yn89qtqq70 104 227704 661582 2026-11-01T11:48:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som om den hade gjorts för den sakens skull; efter att ha slagit tolv på dagen och tolv på natten, so­ lens och kärlekens timma ocli förresten vilken an­ nan timma som helst, visade det även månen ocli stjärnorna, jorden och havet, fåglarna ocli fiskarna, Phebus och Phebe, samt massor av andra ting, som kommo fram ur en nich. och de tolv apost­ larna och kejsar Karl V ocli Eponine ocli Sabinus samt till på köpet en massa små figurer, som blå­ ste trum... 661582 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 396 —}}</noinclude>som om den hade gjorts för den sakens skull; efter att ha slagit tolv på dagen och tolv på natten, so­ lens och kärlekens timma ocli förresten vilken an­ nan timma som helst, visade det även månen ocli stjärnorna, jorden och havet, fåglarna ocli fiskarna, Phebus och Phebe, samt massor av andra ting, som kommo fram ur en nich. och de tolv apost­ larna och kejsar Karl V ocli Eponine ocli Sabinus samt till på köpet en massa små figurer, som blå­ ste trumpet. Utan att räkna med de förtjusande klockringningar, som utan något särskilt ändamål dallrade i luften, kan en vanlig enkel klocka, som bara täljer timmarna, gå upp mot ett sådant ur? Jag för min del håller på det stora urverket i Strassburg, ocli jag föredrager det framför en van­ lig schweizerklocka. Särskilt pratade lierr Gillenormand på, när det gällde bröllopet, ocli all sjut­ tonhundratalets prakt blandades in i lians lovsån­ ger. — Ni känna inte till vad en fest vill säga, ni kunna icke roa er. Ert sekel är en tölp ocli kan icke gå till överdrift. Det vet icke vad rikedom<noinclude> <references/></noinclude> 71gptwee325t94oywqgahidiqi0fbls 104 227705 661583 2026-11-01T11:48:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eller prakt vill säga. Det är för kort i rocken. Ert tredje stånd är dumt och färglöst och luktlöst oclivanskapt. Vad drömma borgarfruarna om, när de skola sätta bo: En nyinredd budoar med möbler av mahogny ocli sofforna klädda med kattunl Undan! Den hedersmannen smulgråt gifte sig med fröken silver! Vilken lyx och vilket över­ dåd. Man har placerat ett guldmynt på varje ljus. Sådan är denna tid. Jag skulle önska att kunna fly till barbarerna. Redan...' 661583 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 397 —}}</noinclude>eller prakt vill säga. Det är för kort i rocken. Ert tredje stånd är dumt och färglöst och luktlöst oclivanskapt. Vad drömma borgarfruarna om, när de skola sätta bo: En nyinredd budoar med möbler av mahogny ocli sofforna klädda med kattunl Undan! Den hedersmannen smulgråt gifte sig med fröken silver! Vilken lyx och vilket över­ dåd. Man har placerat ett guldmynt på varje ljus. Sådan är denna tid. Jag skulle önska att kunna fly till barbarerna. Redan år 1787 förutsåg jag, att allt skulle gå under, ända sedan den dag då jag såg hertigen av Rohan, prins av Leon, hertig av Chabot, hertig av Monbazon, markis av Soubise, vicomte av Thouars samt pär av Frankrike begiva sig till Longchamps i en vanlig kärra. Det har burit vackra frukter. Nu för tiden gör man affä­ rar, man spelar på börsen, man förtjänar pengar, och är en smulgråt. Man vårdar och polerar sitt yttre, ser alltid nyborstad, ren och putsad, rakad och uppsnyggad ut till det yttre, är oklanderlig och slipad som en kiselsten, men samtidigt har man inom sig avskrädeshögar och kloaker, som skulle<noinclude> <references/></noinclude> siwwgb4wjucw01g18te0ojt9o1q50jp 104 227706 661584 2026-11-01T11:49:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avskräcka till och med en ladugårdspiga, som sny­ ter sig i fingrarna. Jag skulle vhje. giva den nu­ varande tiden denna överskrift: En smutsig ren­ lighet. Bliv icke ond, Marius. Låt mig få tala, jag säger intet ont om folket, du ser, att jag säger mitt vackraste om det, men jag anser, att man bör få gräla på borgarna en smula. Jag hör själv till dem. Den man älskar, den agar man. Detta be­ tyder helt enkelt, att man visserligen gifter sig nu också,... 661584 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 398 —}}</noinclude>avskräcka till och med en ladugårdspiga, som sny­ ter sig i fingrarna. Jag skulle vhje. giva den nu­ varande tiden denna överskrift: En smutsig ren­ lighet. Bliv icke ond, Marius. Låt mig få tala, jag säger intet ont om folket, du ser, att jag säger mitt vackraste om det, men jag anser, att man bör få gräla på borgarna en smula. Jag hör själv till dem. Den man älskar, den agar man. Detta be­ tyder helt enkelt, att man visserligen gifter sig nu också, men att man icke förstår hur det skall gå till. Jag saknar verkligen den gamla tidens finess. Jag saknar allt, elegansen, ridderligheten, den ut­ sökta artigheten, denna utsökta lyx, som man fann överallt, musiken vid bröllopet, symfonier i fest­ våningen oclitrummor på gatan, danserna, de gla­ da ansiktena kring borden, de snillrika madrigalerna, visorna, fyrverkerierna, de glada och öppna skratten, djävulen oclihela hans anhang, de stora rosetterna och banden. Jag saknar brudens strum­ peband, som var släkt med Venus gördel. Vad gällde Trojanska kriget? Intet annat än Helenas strumpeband. Varför kämpar man, varför kros­<noinclude> <references/></noinclude> 0ndfs0dhfzalmggrkygkj33sadtwppb 104 227707 661585 2026-11-01T11:49:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sar den gudomliga Diomedes huvudet på den hjälmbärande Mereoneus, varför utdelar Akilles och Hector så väldiga slag? Emedan Helena hade låtit Paris få hennes strumpeband. Med Cosettes strumpeband skulle Homeros kunnat skapa en Iliad. Han skulle i sin dikt lägga in en gammal pratmakare som jag själv och kalla mig för Nestor. Under forna älskvärda dagar förstod man konsten att gifta sig; man upprättade ett lämpligt kontrakt, oclisedan festade man lika o... 661585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 399 —}}</noinclude>sar den gudomliga Diomedes huvudet på den hjälmbärande Mereoneus, varför utdelar Akilles och Hector så väldiga slag? Emedan Helena hade låtit Paris få hennes strumpeband. Med Cosettes strumpeband skulle Homeros kunnat skapa en Iliad. Han skulle i sin dikt lägga in en gammal pratmakare som jag själv och kalla mig för Nestor. Under forna älskvärda dagar förstod man konsten att gifta sig; man upprättade ett lämpligt kontrakt, oclisedan festade man lika ordentligt; så snart Cajus gått sin väg, kom Gamache. Men magen är ett trevligt djur, som kräver sin tribut och icke vill bli utan vid ett bröllop. Man åt gott och hade vid bordet en dam, vars hals och barm icke doldes under höga kragar. Vad man kunde vara glad på den tiden! Ungdomen liknade en blombukett, och varje ung man avslutades med en syren eller en ros. Om man var soldat, var man en herde, och om man händelsevis var en dragonkapten, så kunde man hitta på att kalla sig Florian. Man ansåg det som en plikt att vara glad. Man prydde sig på alla sätt och vis. Borgaren liknade en blom­<noinclude> <references/></noinclude> 8a21uuu4iv4hsqfm5i8e6m1ypr79jkd 104 227708 661586 2026-11-01T11:49:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ma och ädlingen ett smycke. Man brukade varken hällor eller stövlar. Man var kokett, rasande, nä­ pen, fladdrande, vilket likväl icke hindrade, att man bar en värja vid sidan. En kolibri med näb­ bar och klor, som voro vassa. Den ena av seklets sidor var finkänsligheten, den andra prakten. Och man förstod vid min ära att roa sig. Nutiden är allvarsam. Borgaren är girig, och hans fru är pryd; sannerligen är icke detta sekel olyckligt. Man har jagat bor... 661586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 400 —}}</noinclude>ma och ädlingen ett smycke. Man brukade varken hällor eller stövlar. Man var kokett, rasande, nä­ pen, fladdrande, vilket likväl icke hindrade, att man bar en värja vid sidan. En kolibri med näb­ bar och klor, som voro vassa. Den ena av seklets sidor var finkänsligheten, den andra prakten. Och man förstod vid min ära att roa sig. Nutiden är allvarsam. Borgaren är girig, och hans fru är pryd; sannerligen är icke detta sekel olyckligt. Man har jagat bort gracerna, emedan de voro allt­ för dekolleterade. Nu döljer man skönheten, som vore den ett fel. Efter revolutionen bära alla byxor, till och med dansöserna; en skådespelerska måste vara allvarlig, och baletterna lärda. Man måste vara majestätisk. Man skulle känna sig förtvivlad om ej hakan borrades ned i halsduken. Varje tjugoårig pojke, som gifter sig, strävar efter att likna en gammal domare. Vad vinner man med allt detta allvar? Att man blir liten och obetydlig. Glöm icke, att glädjen icke endast uttrycker glät­ tighet utan även storhet. Man skall inte vara för­ älskad utan att vara glad. När man gifter sig,<noinclude> <references/></noinclude> 41n477cs8o5c551hrd2yqu5jwyy7lgk 104 227709 661587 2026-11-01T11:49:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'så skall det ske under feber och berusning ocli buller och bång. Låt gå för kyrkans allvar. Men så snart mässan är slut, måste man, för tusan, låta allt bli som en förtrollad dröm, och man bör flytta ceremonien från katedralen till luftslottet. Jag av­ skyr ett sentimentalt bröllop. Saprolette! Åtmin­ stone bröllopsdagen bör man tro sig vara på Olym­ pen och lik gudarna. Man skall kunna vara som en sylfid, helt lek ocliskratt, om man uppträder som...' 661587 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 401 —}}</noinclude>så skall det ske under feber och berusning ocli buller och bång. Låt gå för kyrkans allvar. Men så snart mässan är slut, måste man, för tusan, låta allt bli som en förtrollad dröm, och man bör flytta ceremonien från katedralen till luftslottet. Jag av­ skyr ett sentimentalt bröllop. Saprolette! Åtmin­ stone bröllopsdagen bör man tro sig vara på Olym­ pen och lik gudarna. Man skall kunna vara som en sylfid, helt lek ocliskratt, om man uppträder som en bracka, mina vänner, varje ny äkta man bör vara en prins Aldobrandini. Man skall be­ gagna varje minut i livet oclisärskilt denna för att med svanor ocli örnar svinga sig upp till de himmelska boningarna, ty tids nog faller man da­ gen därpå ned bland de kväkande grodorna. Man skall icke nagga på bröllopsglädjen, och icke vara sparsam den dagen. Bröllopet har icke med snål­ heten att göra, finge jag göra, som jag hade lust, skulle det bli förtjusande. Man skulle finna fioler i varje träd. Jag skulle i festglädjen blanda in himmelska gudomligheter ocli samla bryader ocli nereider. Det skulle bli som Amfitryons gästa­<noinclude> <references/></noinclude> spyq63ft23t2mj91gm64jbwngs8stn0 104 227710 661588 2026-11-01T11:49:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bud, ett moln av rosor och nakna, blomsterprydda nymfer, en skald med dikter åt gudinnan, och en char, dragen av havets vidunder. Är detta icke ett festprogram, som duger? Under det morfadern i lyrisk hänförelse lyssnade till sig själv, berusade sig Cosette ocliMarius av varandras åsyn. Fröken Gillenormand lät icke rubba sig ur sitt lugn. Sedan fem eller sex månader hade hon ut­ satts för vissa sinnesrörelser; Marius' återkomst, Marius sårad, Marius... 661588 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 402 —}}</noinclude>bud, ett moln av rosor och nakna, blomsterprydda nymfer, en skald med dikter åt gudinnan, och en char, dragen av havets vidunder. Är detta icke ett festprogram, som duger? Under det morfadern i lyrisk hänförelse lyssnade till sig själv, berusade sig Cosette ocliMarius av varandras åsyn. Fröken Gillenormand lät icke rubba sig ur sitt lugn. Sedan fem eller sex månader hade hon ut­ satts för vissa sinnesrörelser; Marius' återkomst, Marius sårad, Marius hemburen från en barrikad, Marius än död, än levande, Marius återupptagen av familjen, Marius förlovad, Marius tillkommande en tiggerska, Marius giftande sig med millionärska. De sexhundratusen francsen hade varit en sista överraskning. Nu hade hennes gamla lik­ giltighet återvänt. Hon gick regelbundet till mäs­ san, fingrade på sitt radband, läste sina helgon­ legender, framviskade i ett hörn sitt Ave Maria, under det att man i ett annat viskade: Jag älskar dig, och otydligt skymtade hon Marius ocliCo­ sette, som tvenne skuggor, själv var hon en skugga.<noinclude> <references/></noinclude> j7ogsp54y68e3hqt9d3m1pww0j5857v 104 227711 661589 2026-11-01T11:49:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes en viss asketism, under vilken själen blir som förlamad ocliicke mottager några intryclcmed undantag för jordbävningar och kata­ strofer ocliär oemottaglig för alla mänskliga in­ tryck, vare sig de äro behagliga eller obehagliga. Detta slags gudsfruktan, sade herr Gillenormand till sin dotter, motsvarar ett slaganfall, man för­ nimmer intet av livet och känner varken vällukten eller stanken. Dessutom hade de sexhundratusen francsen gjort sl... 661589 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 403 —}}</noinclude>Det finnes en viss asketism, under vilken själen blir som förlamad ocliicke mottager några intryclcmed undantag för jordbävningar och kata­ strofer ocliär oemottaglig för alla mänskliga in­ tryck, vare sig de äro behagliga eller obehagliga. Detta slags gudsfruktan, sade herr Gillenormand till sin dotter, motsvarar ett slaganfall, man för­ nimmer intet av livet och känner varken vällukten eller stanken. Dessutom hade de sexhundratusen francsen gjort slut på tantens osäkerhet. Hennes fader hade tagit för vana, att så litet räkna med henne, att han icke hade frågat henne till råds, när det gällde Marius' giftermål. Enligt sin vana hade han handlat efter första infall, och sedan han från despot förvand­ lats till slav, tänkte han blott på att göra Marius till viljes. Vad dottern beträffar, att hon fanns och kunde ha en åsikt, det tänkte han alls icke på, och trots att hon var en gammal höna, sårade det henne. Hon gillade icke saken i sitt innersta men visade till det yttre intet och sade till sig själv: När min fader avgör detta äktenskap utan att frå­<noinclude> <references/></noinclude> o232myv53vvbo6wufoy58c77slx06yp 104 227712 661590 2026-11-01T11:50:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga mig, så skall jag också lösa arvsfrågan efter mitt eget huvud. Hon var i själva verket rik, men det var icke morfadern. Hon hade alltså icke med­ delat sitt beslut i denna sak. Det är troligt, att om giftermålet icke medfört några pengar, hon icke skulle bidragit med något. Desto värre för liennes systerson! Om han gifte sig med en tig­ gerska, kunde han själv få förbli en tiggare. Men Cosettes halva million föll tanten på läppen och förändrade...' 661590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 404 —}}</noinclude>ga mig, så skall jag också lösa arvsfrågan efter mitt eget huvud. Hon var i själva verket rik, men det var icke morfadern. Hon hade alltså icke med­ delat sitt beslut i denna sak. Det är troligt, att om giftermålet icke medfört några pengar, hon icke skulle bidragit med något. Desto värre för liennes systerson! Om han gifte sig med en tig­ gerska, kunde han själv få förbli en tiggare. Men Cosettes halva million föll tanten på läppen och förändrade hennes hållning till det unga paret. Man måste taga hänsyn till sexhundratusen francs, ocli det var uppenbart, att hon nu var tvungen att lämna sin förmögenhet till dessa ungdomar, efter­ som de icke behövde den. Människorna resonera i allmänhet på detta sätt ocli tant Gillenormand skilde sig sannerligen icke från mängden. Denne Marius, som hon förut näs­ tan hatat emedan han uppträdde soni en farlig rival till Théodulc, vann nu nästan med ett slag hennes gamla ungmöhjärta, sedan lian oväntat fått denna stora förmögenliet i sin hand. Människor av tant Gillenormands typ ha oftast<noinclude> <references/></noinclude> c06h1ogeki7ifsys100z651txqzac1y 104 227713 661591 2026-11-01T11:50:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svårt att skilja mellan rikedom och människovärde. För dem är det nästan som en självklar sanning att den, som äger mycket, på något sätt förtjänat att äga det och alltså är en respektabel människa, som man bör se upp till. Detta förklarar, varför hon genast ansåg att de unga nygifta voro de lämpligaste att övertaga hen­ nes egen allt annat än föraktliga förmögenhet. Det bestämdes, att de unga skulle bo hemma hos morfadern, och denne ville...' 661591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 405 —}}</noinclude>svårt att skilja mellan rikedom och människovärde. För dem är det nästan som en självklar sanning att den, som äger mycket, på något sätt förtjänat att äga det och alltså är en respektabel människa, som man bör se upp till. Detta förklarar, varför hon genast ansåg att de unga nygifta voro de lämpligaste att övertaga hen­ nes egen allt annat än föraktliga förmögenhet. Det bestämdes, att de unga skulle bo hemma hos morfadern, och denne ville nödvändigt överlämna åt dem sitt sovrum, som var det vackraste i hela huset. . — Det skall föryngra mig, sade han. Det är en gammal plan. Jag har alltid tänkt mig, att mitt rum skulle bli en brudkammare. Han möblerade det med en massa prydnads­ saker i den gamla tidens galanta stil, lät tapet­ sera det med dyrbara tyger, som han trodde här­ stammade från Otrecht där man mot en citrongul botten såg massor av sammetsblommor. — Det är samma tyg, sade han, som användes Victor Hugo XII 13<noinclude> <references/></noinclude> 5uf1fmz8ivby4d5tn3ebyqrq4al183g 104 227714 661592 2026-11-01T11:50:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till sängomhänge av hertiginnan av Anville å La Rocke-Guyon. På kakelugnsfrisen placerade han en figur av sachsiskt porslin, som höll en muff som enda be­ klädnad. Herr Gillenormands bibliotek blev det advokat­ kontor, som Marius behövde, ty man kanske erin­ rar sig, att detta kräves i reglementet för juristerna.' 661592 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 406 —}}</noinclude>till sängomhänge av hertiginnan av Anville å La Rocke-Guyon. På kakelugnsfrisen placerade han en figur av sachsiskt porslin, som höll en muff som enda be­ klädnad. Herr Gillenormands bibliotek blev det advokat­ kontor, som Marius behövde, ty man kanske erin­ rar sig, att detta kräves i reglementet för juristerna.<noinclude> <references/></noinclude> 77fhqwh5p4ef4kb1d2v9meiq29y4mu5 104 227715 661593 2026-11-01T11:50:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När man började i tydliga ordalag tala om politik och om förbättrandet av folkets ställning, så kom ingendera av männen sig för att säga annat än ja eller nej. En gång, på tal om undervisningen, som Marius önskade obligatorisk och kostnadsfri, slös­ aktigt utdelad till alla som sol och luft, med ett ord, att den skulle ställas till förfogande för hela folket, instämde herr Fauchelevent fullständigt, och de började nästan samtala. Marius lade vid d...' 661593 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 408 —}}</noinclude>När man började i tydliga ordalag tala om politik och om förbättrandet av folkets ställning, så kom ingendera av männen sig för att säga annat än ja eller nej. En gång, på tal om undervisningen, som Marius önskade obligatorisk och kostnadsfri, slös­ aktigt utdelad till alla som sol och luft, med ett ord, att den skulle ställas till förfogande för hela folket, instämde herr Fauchelevent fullständigt, och de började nästan samtala. Marius lade vid detta tillfälle märke till att herr Fauchelevent talade väl och till och med begagnade ett upphöjt språk. Det fattades dock något. Herr Fauchelevent var på en gång något mindre och något mer än en världs­ man. Innerst inne uppställde sig för Marius en massa frågor rörande denne herr Fauchelevent, som mot honom alltid visade en naturlig men kylig välvilja. Han började stundom tvivla på sina eg­ na minnen. Det fanns i hans minne ett svart hål, en avgrund av fyra månaders kamp med döden. Mycket hade försvunnit i denna avgrund. Han frågade sig stundom, om det verkligen var sant,<noinclude> <references/></noinclude> 0zrh6magvktdd0dkz6bvlxwuuzgu052 104 227716 661594 2026-11-01T11:50:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att han på barrikaden hade sett herr Fauchelevent, denne allvarlige och lugne man. Detta var dessutom icke den enda häpnad, som de bevarade och glömda minnena framkallade hos honom. Men man får icke tro, att han ständigt be­ härskades av dessa anfäktelser, som låta oss van­ liga människor, även när vi äro lyckliga och nöjda att melankoliskt se tillbaka. Den människa, som icke ibland ser tillbaka mot vad som har skett, hy­ ser inom sig varken tankar e... 661594 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 409 —}}</noinclude>att han på barrikaden hade sett herr Fauchelevent, denne allvarlige och lugne man. Detta var dessutom icke den enda häpnad, som de bevarade och glömda minnena framkallade hos honom. Men man får icke tro, att han ständigt be­ härskades av dessa anfäktelser, som låta oss van­ liga människor, även när vi äro lyckliga och nöjda att melankoliskt se tillbaka. Den människa, som icke ibland ser tillbaka mot vad som har skett, hy­ ser inom sig varken tankar eller kärlek. Stundom stödde Marius huvudet i händerna och otydliga och våldsamma minnen skymtade genom den slöja, som delvis dolde hans förflutna. Han såg åter Mabeuf falla, han hörde Gavroche sjunga i kulregnet, han kände under sina läppar Eponines kalla pan­ na; Enjolras, Courfeyrac, Jean Prouvaire, Combeferre, Bossuet, Grantaire, alla hans vänner stego åter upp framför honom för att sedan försvinna. Alla dessa älskade, tappra, hänförande eller tragi­ ska varelser, voro de endast drömbilder? Hade de verkligen levat? Upproret hade inhöljt allt i krutrök. Under dessa stora feberanfall uppstå<noinclude> <references/></noinclude> od373c1v2q70svpsod17vkk775c0d55 104 227717 661595 2026-11-01T11:51:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora drömmar. Han frågade sig själv, om han verkligen levde, och hans tanke svindlade inför möjligheten, att alla dessa verkligheter skulle ha försvunnit. Var voro de då alla? Var det sant, att allt var dött? Ett fall i mörker hade uppslukat allt utom honom själv. Allt syntes ha försvunnit som bakom en ridå. Det finns dylika ridåer, som sänka sig framför det levande livet, men Gud visar sig i nästa akt. Var han själv samme man som förut. Han, den fat... 661595 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 410 —}}</noinclude>stora drömmar. Han frågade sig själv, om han verkligen levde, och hans tanke svindlade inför möjligheten, att alla dessa verkligheter skulle ha försvunnit. Var voro de då alla? Var det sant, att allt var dött? Ett fall i mörker hade uppslukat allt utom honom själv. Allt syntes ha försvunnit som bakom en ridå. Det finns dylika ridåer, som sänka sig framför det levande livet, men Gud visar sig i nästa akt. Var han själv samme man som förut. Han, den fattige, som hade blivit rik. Han, som icke ägt någon familj, hade det nu, han som misströstat och förtvivlat, skulle gifta sig med Cosette. Det syntes honom, som om han gått igenom en grav, som om han trätt in där alldeles svart och lämnat den vit. I denna grav hade de andra stannat. Stun­ dom samlade sig alla dessa varelser från det för­ gångna runt omkring honom och fördystrade hans sinne; då tänkte han på Cosette och blev åter glad. Det behövdes en så stor lycka för att utplåna verk­ ningarna av katastrofen. Herr Fauchelevent tillhörde nästan dessa för­<noinclude> <references/></noinclude> p210hgtaarm6fzw25n42ipl38lojgn4 104 227718 661596 2026-11-01T11:51:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svunna varelser. Marius vågade knappast tro, att herr Fauchelevent från barrikaden var densamme som den Fauchelevent i kött och blod, som satt så allvarlig bredvid Cosette. Den förre var troligen en av feberyrseln skapad bild. Dessutom voro dessa två människor så vitt olika varandra, att det ej skulle kunna komma i fråga, att Marius fram­ ställde någon förfrågan till herr Fauchelevent rö­ rande denna sak. Han hade icke en gång kommit på den tanken. V... 661596 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 411 —}}</noinclude>svunna varelser. Marius vågade knappast tro, att herr Fauchelevent från barrikaden var densamme som den Fauchelevent i kött och blod, som satt så allvarlig bredvid Cosette. Den förre var troligen en av feberyrseln skapad bild. Dessutom voro dessa två människor så vitt olika varandra, att det ej skulle kunna komma i fråga, att Marius fram­ ställde någon förfrågan till herr Fauchelevent rö­ rande denna sak. Han hade icke en gång kommit på den tanken. Vi ha redan påpekat denna karakteristiska detalj. Det är mindre sällsynt än man tror att finna två män, vilka ha en gemensam hemlighet, men på grund av ett slags tyst överenskommelse aldrig sä­ ga ett ord till varandra om den. En enda gång gjorde Marius ett försök. Han förde samtalet på Chanvreriegatan och vändande sig mot herr Fauchelevent sade han: — Ni känner väl till den gatan? — Vilken gata? — Chanvreriegatan.<noinclude> <references/></noinclude> re5b8as3cok2wupsxn9gnsdmqebsq6b 104 227719 661597 2026-11-01T11:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag har aldrig hört namnet, svarade herr Fauchelevent med den mest naturliga ton. Svaret, som rörde gatans namn och icke själva gatan, syntes Marius mera avgörande än det i verkligheten var. — Jag har alldeles säkert drömt, tänkte han. Jag har haft en hallucination. Det har varit nå­ gon som liknade honom. Herr Fauchelevent har icke varit där. Marius var visserligen lugnad i fråga om herr Fauchelevents besök på barrikaden, men frågan vem den okände... 661597 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 412 —}}</noinclude>— Jag har aldrig hört namnet, svarade herr Fauchelevent med den mest naturliga ton. Svaret, som rörde gatans namn och icke själva gatan, syntes Marius mera avgörande än det i verkligheten var. — Jag har alldeles säkert drömt, tänkte han. Jag har haft en hallucination. Det har varit nå­ gon som liknade honom. Herr Fauchelevent har icke varit där. Marius var visserligen lugnad i fråga om herr Fauchelevents besök på barrikaden, men frågan vem den okände varit, som räddat honom, var allt­ jämt lika dunkel. Marius hade visserligen tillfrisknat, men det fanns alltjämt stora, plågsamma luckor i hans min­ ne; det var som mörka avgrunder, 1 vilka han stän­ digt hotade att falla ner, och det var lika mycket detta som en stark känsla av inneboende tacksam­ het, som hindrade honom att slå sig till ro. Det är en fruktansvärd sak för en människa att veta sig okunnig om en del av de händelser, i vilka<noinclude> <references/></noinclude> s75pqsttp3wc4kocv5gzz0tgx9p2t4f 104 227720 661598 2026-11-01T11:51:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon tagit en verksam del. Det är som man förlorat en del av sin egen själ, som en stympning, vilken aldrig helt kan läkas och ständigt lämnar irrite­ rande ärr efter sig.' 661598 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 413 —}}</noinclude>hon tagit en verksam del. Det är som man förlorat en del av sin egen själ, som en stympning, vilken aldrig helt kan läkas och ständigt lämnar irrite­ rande ärr efter sig.<noinclude> <references/></noinclude> kyfqphtpbdyyf1s1g4meesmox3d1sta 104 227721 661599 2026-11-01T11:51:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'annars lovade att bli så lyckligt. Det var omöjligt för honom att lämna dessa plikter ouppfyllda, och innan han glatt trädde in i framtiden, ville han ha likviderat det förflutna. Även om Thénardier var en skurk, men det förändrade icke det faktum ,att han räddat överste Pontmercy. I allas ögon utom i Marius var Thé­ nardier en eländig varelse. Eftersom Marius icke kände till vad som verk­ ligen hänt vid Waterloo, visste han icke, att hans far till Th... 661599 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 415 —}}</noinclude>annars lovade att bli så lyckligt. Det var omöjligt för honom att lämna dessa plikter ouppfyllda, och innan han glatt trädde in i framtiden, ville han ha likviderat det förflutna. Även om Thénardier var en skurk, men det förändrade icke det faktum ,att han räddat överste Pontmercy. I allas ögon utom i Marius var Thé­ nardier en eländig varelse. Eftersom Marius icke kände till vad som verk­ ligen hänt vid Waterloo, visste han icke, att hans far till Thénardier befann sig i den situationen att hans liv visserligen räddats genom honom men utan att han var skyldig honom någon tacksamhet därför. Ingen av de olika ombud, Marius använde, lycka­ des återfinna Thénardiers spår. Denne man syn­ tes fullständigt ha uppslukats. Fru Thénardier ha­ de dött i fängelse under tiden som rättegången på­ gick. Thénardier oclidottern Azelma, de enda som återstodo av denna beklagansvärda familj, hade försvunnit i dunklet. Samhällets stora malström hade slutit sig över dem. Man såg icke en gång i<noinclude> <references/></noinclude> 3c3bbqt1foj1c7gd7zkvyxihp4xx1w2 104 227722 661600 2026-11-01T11:51:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lugnet på ytan den vågrörelse och de dystra rin­ gar, som utmärka, att något fallit i vattnet och vi­ sa, att man där kan finna något. När fru Thénardier var död, Boulatruelle frigi­ ven, Claquesous försvunnen, de i främsta rummet anklagade undflydda, så hade rättegången rörande överfallet i det Gourbeauska rucklet i det närmaste nedlagts. Saken hade blivit outredd. Man hade fått nöja sig med att på de anklagades bänk få se två underordnade med...' 661600 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 416 —}}</noinclude>lugnet på ytan den vågrörelse och de dystra rin­ gar, som utmärka, att något fallit i vattnet och vi­ sa, att man där kan finna något. När fru Thénardier var död, Boulatruelle frigi­ ven, Claquesous försvunnen, de i främsta rummet anklagade undflydda, så hade rättegången rörande överfallet i det Gourbeauska rucklet i det närmaste nedlagts. Saken hade blivit outredd. Man hade fått nöja sig med att på de anklagades bänk få se två underordnade medbrottslingar, Panchaud kal­ lad Printanier, kallad Bigrenaille samt Demi-Liard kallad Deux-Milliard, vilka trots sitt nekande ha­ de dömts till tio år på galärerna. Man hade dömt till livstids straffarbete deras undflydda medbrotts­ lingar, under det att ledaren och anstiftaren, Thé­ nardier, likaledes i sin frånvaro, hade dömts till döden. Denna dom var det enda, Thénardier läm­ nat efter sig, och det kastade över hans begravda namn samma dystra sken som vaxljusen över en bår. Dessutom ökade denna dom, som givetvis för­ mådde Thénardier att, av fruktan att bliva gripen.<noinclude> <references/></noinclude> ajmh2fv2ou9s8pe6abj7erpfvyvvwa8 104 227723 661601 2026-11-01T11:51:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dölja sig så mycket som möjligt, svårigheten för Marius att återfinna honom. Vad den andre beträffar, den okände, som hade räddat Marius, ledde undersökningarna i början till några spår, men avstannade sedan. Man hade lyckats återfinna den droska, som hade fört Ma­ rius till Filles-du-Calvaire-gatan natten den 6 juni. Kusken förklarade, att han den 6 juni på order av en polis hade blivit stående från tre på aftonen till midnatt vid Champs-Elysées-ka...' 661601 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 417 —}}</noinclude>dölja sig så mycket som möjligt, svårigheten för Marius att återfinna honom. Vad den andre beträffar, den okände, som hade räddat Marius, ledde undersökningarna i början till några spår, men avstannade sedan. Man hade lyckats återfinna den droska, som hade fört Ma­ rius till Filles-du-Calvaire-gatan natten den 6 juni. Kusken förklarade, att han den 6 juni på order av en polis hade blivit stående från tre på aftonen till midnatt vid Champs-Elysées-kajen ovanför mynningen av den stora kloaken; att klockan nio på aftonen gallret till kloaken, som vetter mot strandens sluttning, hade öppnats; att en man hade kommit ut, vilken på sina axlar bar en annan, vil­ ken syntes död; att polismannen, som stod på vakt här, hade hejdat de båda männen; att han själv, kusken, på order av polismannen hade släppt in männen i sin droska, att man hade färdats till Filles-du-Calvairegatan; att han där lämnat ifrån sig den döde mannen; att den döde mannen var herr Marius, och att kusken väl kände igen honom, fast­ än han var levande denna gång, att han sedan<noinclude> <references/></noinclude> mt7e4tc52f1q5v2j16k9z4mbtxjy10x 104 227724 661602 2026-11-01T11:52:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'återvänt till sin droska och att han några steg från Archive-porten uppmanats att stanna, att han här hade betalats, och att polismannen fört med sig den andre mannen; att han icke visste någon­ ting mera, och att natten hade varit mycket mörk. Vi ha redan sagt, att Marius icke erinrade sig någonting. Han mindes endast, att han bakifrån gripits av en kraftig hand, just som han föll framstupa i barrikaden; sedan var allt mörker. Han hade icke återfått... 661602 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 418 —}}</noinclude>återvänt till sin droska och att han några steg från Archive-porten uppmanats att stanna, att han här hade betalats, och att polismannen fört med sig den andre mannen; att han icke visste någon­ ting mera, och att natten hade varit mycket mörk. Vi ha redan sagt, att Marius icke erinrade sig någonting. Han mindes endast, att han bakifrån gripits av en kraftig hand, just som han föll framstupa i barrikaden; sedan var allt mörker. Han hade icke återfått medvetandet förrän hos herr Gillenormand. Han förlorade sig i gissningar. Han kunde icke tvivla på sin egen identitet. Men hur kunde det komma sig, att han, vilken stupat på Chanvreriegatan, hade anträffats av en polis vid Seine nära Invalid-bron? Någon hade fört honom från barrikaden till Champs-Elysées. På vad sätt? Genom kloaken. En oerhörd uppoff­ ring! Någon? Men vem? Det var denne man, som Marius sökte. Men det fanns icke ett spår av denne man, som varit hans räddare<noinclude> <references/></noinclude> btnhy8drm2441k0owpnbw3qqcdknly1 104 227725 661603 2026-11-01T11:52:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ehuru Marius, när det gällde denna sak, var tvungen att iakttaga den största försiktighet, drev han sina efterforskningar likväl ända fram till po­ lismyndigheterna. Men där lika lite.t som på an­ dra platser kunde han erhålla några värdefulla, upplysningar. Polisen visste till och med mindre än droskkusken. Man kände icke till, att någon arrestering ägt rum den 6 juni vid Stora kloakens mynning, man hade icke mottagit någon rapport om denna sak, och... 661603 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 419 —}}</noinclude>Ehuru Marius, när det gällde denna sak, var tvungen att iakttaga den största försiktighet, drev han sina efterforskningar likväl ända fram till po­ lismyndigheterna. Men där lika lite.t som på an­ dra platser kunde han erhålla några värdefulla, upplysningar. Polisen visste till och med mindre än droskkusken. Man kände icke till, att någon arrestering ägt rum den 6 juni vid Stora kloakens mynning, man hade icke mottagit någon rapport om denna sak, och polisen betraktade det hela som en fabel, uppfunnen av kusken. En kusk, som vill ha drickspengar, är i stånd till allt, även till att ha fantasi. Likväl hade det verkligen gått till på det sättet, det kunde Marius icke tvivla på, såvida han ville erkänna sin egen identitet. Allt i denna egendomliga gåta syntes olösligt. Denne mystiske man, som kusken hade sett kom­ ma ut ur Stora kloaken med den medvetslöse Ma­ rius på sina axlar, och som den i bakhåll stående polisen hade arresterat, i färd med att rädda en upprorsman, vad hade det blivit av honom? Var fanns denne polis? Varför hade han tegat? Hade<noinclude> <references/></noinclude> 3vqlmffpk1u257ahtfkv8dhitphu4rd 104 227726 661604 2026-11-01T11:52:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mannen lyckats undfly? Hade han mutat polisen? Varför gav denne man icke ett livstecken från sig till Marius, soin var skyldig honom livet? Denna osjälviskhet var icke mindre förvånansvärd än hans hängivenhet. Varför framträdde han icke? Kan­ ske ville han icke ha någon belöning, men ingen människa är för gcd art tackas. Var han död? Vem var han? Hur såg han ut? Ingen visste det. Kusken svarade: Det var mycket mörkt. Basque ocliNicolette voro båd... 661604 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 420 —}}</noinclude>mannen lyckats undfly? Hade han mutat polisen? Varför gav denne man icke ett livstecken från sig till Marius, soin var skyldig honom livet? Denna osjälviskhet var icke mindre förvånansvärd än hans hängivenhet. Varför framträdde han icke? Kan­ ske ville han icke ha någon belöning, men ingen människa är för gcd art tackas. Var han död? Vem var han? Hur såg han ut? Ingen visste det. Kusken svarade: Det var mycket mörkt. Basque ocliNicolette voro båda förskrämda och hade en­ dast haft ögon för sin sårade unge herre. Endast portvakten, vars lykta hade varit tänd, hade lagt märke till mannen, men allt vad han kunde säga var: Han var förskräcklig. För en man, som önskar gömma sig, är Paris den idealiska platsen. Brottslingen, som är känd av polisens tusentals spårhundar, kan stundom hålla sig dold här i åratal. Hur mycket lättare skulle det icke vara för en man, av vars utseende man endast hade de svagaste beskrivningar, som uppträtt på en barrikad, där alla åsyna vittnen till<noinclude> <references/></noinclude> cob23pud1rnhzppzih5c4ppeoevro1i 104 227727 661605 2026-11-01T11:52:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans framträdande voro döda med undantag för Marius själv, som intet mindes. Han hade icke en enda fast hållpunkt vid sina efterspaningar, polisen nästan drev gäck med ho­ nom och syntes anse honom som en fantast, under det att mannen, som bevisat honom denna oerhör­ da välgärning, åter hade sjunkit ned i världssta­ dens myller. Det föreföll vara en hopplös uppgift som Marius förelagt sig. I förhoppning, att de skulle kunna vara till nå­ gon nytta v...' 661605 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 421 —}}</noinclude>hans framträdande voro döda med undantag för Marius själv, som intet mindes. Han hade icke en enda fast hållpunkt vid sina efterspaningar, polisen nästan drev gäck med ho­ nom och syntes anse honom som en fantast, under det att mannen, som bevisat honom denna oerhör­ da välgärning, åter hade sjunkit ned i världssta­ dens myller. Det föreföll vara en hopplös uppgift som Marius förelagt sig. I förhoppning, att de skulle kunna vara till nå­ gon nytta vid hans undersökningar, hade Marius bevarat de blodiga kläder, han varit iförd, när han fördes till morfadern, När han undersökte roc­ ken, fann han, att ena hörnet egendomligt nog var avskuret. Det fattades en bit. Marius talade en afton inför Cosette ocliJean Valjean om denna egendomliga händelse, och de otaliga men resultatlösa undersökningar, han låtit göra. Herr Fauchelevents kalla ansikte utvisade den största otålighet. Med en häftighet, som näs­ tan tydde på vrede, utropade Marius: Victor Hugo XII 14<noinclude> <references/></noinclude> 3qmf2ap54y48lbcanvofq2ei1lklhfy 104 227728 661606 2026-11-01T11:52:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja, denne man, vem han än har varit, har varit storslagen. Vet ni, vad han har gjort? Han har trätt emellan som en ärkeängel. Han var tvung­ en att störta sig mitt in i striden, smuggla undan mig, öppna kloaken, släpa ned mig dit och sedan bära mig! Han måste gå en oclien halv lieue i dessa fruktansvärda underjordiska gångar, framåt­ lutad i mörkret, i kloaken, mera än en och en halv lieue, min herre, med ett lik på ryggen! Och var­ för? Endast f...' 661606 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 422 —}}</noinclude>— Ja, denne man, vem han än har varit, har varit storslagen. Vet ni, vad han har gjort? Han har trätt emellan som en ärkeängel. Han var tvung­ en att störta sig mitt in i striden, smuggla undan mig, öppna kloaken, släpa ned mig dit och sedan bära mig! Han måste gå en oclien halv lieue i dessa fruktansvärda underjordiska gångar, framåt­ lutad i mörkret, i kloaken, mera än en och en halv lieue, min herre, med ett lik på ryggen! Och var­ för? Endast för att rädda detta lik. Och detta lik var jag. Han har sagt sig: Här finns kanske en gnista liv, och jag vill sätta mitt eget liv på spel för att rädda denna svaga gnista, oclihan har riskerat det icke blott en gång utan tjugo! Vid varje steg hotade en ny fara; beviset är, att han ar­ resterades, när han lämnade kloaken. Vet ni, min herre, att denne man har gjort allt detta? Och att han icke haft någon belöning att vänta. Vem var jag? En upprorsman. Vad är jag? En be­ segrad. Om ändå Cosettes sexhundratusen francs tillhörde mig... — De tillhöra er, avbröt Jean Valjean.<noinclude> <references/></noinclude> 3ux9qhf1w94nhsjd2jbxduxmdte987d 104 227729 661607 2026-11-01T11:52:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Då, sade Marius, skulle jag offra dem för att återfinna denne man. Jean Valjean sade intet.' 661607 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 423 —}}</noinclude>— Då, sade Marius, skulle jag offra dem för att återfinna denne man. Jean Valjean sade intet.<noinclude> <references/></noinclude> noui867s4dkwl4hcq18549p8pygbb5a 104 227730 661608 2026-11-01T11:53:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661608 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l 104 227731 661609 2026-11-01T11:53:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sin lycka och att förena uppförandet hos en förskingrare med Höga visans hänryckning. Man hade ännu icke förstått vilken utsökt kyskhet och hänsyn, som ligger i att låta den första hänförel­ sen ackompanjeras av posthästarnas hovar och att fira bröllopsnatten på ett värdshus, ocliatt lämna efter sig i den mest banala av alla alkover ett av livets vackraste minnen samt se detta blandat med erinringen om kuskar och uppasserskor. I den andra hälft av 18...' 661609 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 426 —}}</noinclude>sin lycka och att förena uppförandet hos en förskingrare med Höga visans hänryckning. Man hade ännu icke förstått vilken utsökt kyskhet och hänsyn, som ligger i att låta den första hänförel­ sen ackompanjeras av posthästarnas hovar och att fira bröllopsnatten på ett värdshus, ocliatt lämna efter sig i den mest banala av alla alkover ett av livets vackraste minnen samt se detta blandat med erinringen om kuskar och uppasserskor. I den andra hälft av 1800-talet, i vilken vi nu befinna oss, räcker det icke längre med mären och hans skärp, prästen och hans mässkjorta, lagen och Gud; de måste utökas med kusken från Longjumeau; en blå, åtsittande rock, röda byxor, bjällerknappar, mässingsskyltar, svordomar åt nor­ mandiska hästar med flätade svansar, oäkta galo­ ner, höga hattar, pudrat hår, jättestora piskor och smorlädersstövlar. Frankrike har icke drivit ele­ gansen så långt som den engelska adeln, och låter ej över de nygiftas vagn komma ett regn av ut­ nötta skor, vilket sker till minne av Churchill, se­ nare Marlborough eller Malbrouck, vilken på sin<noinclude> <references/></noinclude> 33qbn6r800dw2nmeo9iak0j142o0en4 104 227732 661610 2026-11-01T11:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bröllopsdag utsattes för ett sådant vredesanfall från sin tant, ett anfall, som bringade honom lyc­ ka. De gamla skorna ingå ännu icke i våra bröllopsseder, men den goda smaken håller på att bre­ da ut sig, och snart ha vi den. År 1833 hade man icke på hundra år sett några bröllopsresor och offentlig ståt. Egendomligt nog inbillade man sig vid denna tid, att ett bröllop är en intim fest, att en familjemåltid icke skadade högtidligheten och att glä...' 661610 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 427 —}}</noinclude>bröllopsdag utsattes för ett sådant vredesanfall från sin tant, ett anfall, som bringade honom lyc­ ka. De gamla skorna ingå ännu icke i våra bröllopsseder, men den goda smaken håller på att bre­ da ut sig, och snart ha vi den. År 1833 hade man icke på hundra år sett några bröllopsresor och offentlig ståt. Egendomligt nog inbillade man sig vid denna tid, att ett bröllop är en intim fest, att en familjemåltid icke skadade högtidligheten och att glädjen, även om den gick till överdrift, men höll sig inom hederliga gränser, icke skadade lyckan oclislutli­ gen att det var önskvärt, att detta sammansmäl­ tande av tvenne öden, vilket skulle leda till upp­ komsten av en familj, tog sin början i hemmet. Man hade den oförskämdheten att gifta sig hemma. Man hyste ännu den för de nutida människorna löjliga uppfattningen att äktenskapet i främsta rummet avsåg att skapa ett hem, en familj. Man hade ännu icke blivit så inpyrd i det nuti­ dens individualism, att man kände sig lösgjord från<noinclude> <references/></noinclude> c5rhfbgk7q83t7iw8nko9zwwbz7tpf8 104 227733 661611 2026-11-01T11:53:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stat och samhälle och tradition; äktenskapet var icke bara en privatsak mellan tvenne människor och när det ingicks, önskade man gärna, att det skedde på ett sätt, som förde tanken på den verk­ liga innebörden av denna vändpunkt i tvenne män­ niskors liv. Enligt detta numera löjliga mod firades bröllo­ pet hos herr Gillenormand. Huru naturligt och vanligt det än är att gifta sig, att utfärda lysning­ ar, upprätta handlingar, besöka mären och kyrk...' 661611 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 428 —}}</noinclude>stat och samhälle och tradition; äktenskapet var icke bara en privatsak mellan tvenne människor och när det ingicks, önskade man gärna, att det skedde på ett sätt, som förde tanken på den verk­ liga innebörden av denna vändpunkt i tvenne män­ niskors liv. Enligt detta numera löjliga mod firades bröllo­ pet hos herr Gillenormand. Huru naturligt och vanligt det än är att gifta sig, att utfärda lysning­ ar, upprätta handlingar, besöka mären och kyrkan, så finns det liki-äl alltid några förvecklingar. Man kunde icke vara färdig före den 16 februari. Vi påpeka, endast för nöjet av att vara exakta, att den 16 februari var en fettisdag. Vilken tvekan och vilka samvetskval väckte icke detta och då främst hos fröken Gillenormand. — En fettisdag! utropade morfadern, så mycket bättre. Det finns ett ordspråk, som säger: Mariage un mardi gras N'aura point d'enfants ingrats. — Det behöver icke bekymra oss. Låt gå för den 16! Är du för ett uppskov, Marius?<noinclude> <references/></noinclude> nrcofnfkbqoc2tojd0ez6xt38rn9fse 104 227734 661612 2026-11-01T11:53:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Säkerligen inte! svarade den förälskade. — Låtom oss gifta oss, sade morfadern. Trots den allmänna glädjen ägde alltså bröllo­ pet rum den 16. Det regnade denna dag, men man såg alltid på himlen ett litet blått hörn, som överskyggade den lycka, de älskande väntade sig, och som de befunno sig under, även när resten av människorna buro paraplyer. Aftonen förut hade Jean Valjean i herr Gillenormands närvaro överlämnat till Marius de femhundraå...' 661612 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 429 —}}</noinclude>— Säkerligen inte! svarade den förälskade. — Låtom oss gifta oss, sade morfadern. Trots den allmänna glädjen ägde alltså bröllo­ pet rum den 16. Det regnade denna dag, men man såg alltid på himlen ett litet blått hörn, som överskyggade den lycka, de älskande väntade sig, och som de befunno sig under, även när resten av människorna buro paraplyer. Aftonen förut hade Jean Valjean i herr Gillenormands närvaro överlämnat till Marius de femhundraåttiofyratusen francsen. Eftersom man hade valt borgerlig vigsel, voro alla ceremonier mycket enkla. Jean Valjean behövde icke längre Toussaint, och Cosette hade därför fått ärva henne samt befordrat henne till kammarjungfru. Vad Jean Valjean beträffar så hade i Gillenormandska huset ett vackert rum inretts åt honom, och Cosette hade på ett oemotståndligt sätt sagt till honom: Far, jag ber dig därom, vilket hade haft till följd, att han ej kunnat undgå att lova att bebo det. Några dagar före bröllopet råkade<noinclude> <references/></noinclude> igfvf1ixfrl6ksss6nhj0x0uvjvt1fi 104 227735 661613 2026-11-01T11:53:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean ut för en olyckshändelse och hade nästan fått högra handens tumme krossad. Det var icke allvarligt och han tillät ingen att förbinda honom eller få se på skadorna, icke ens Cosette. Men han hade tack vare detta blivit tvungen att anlägga förband på hela handen samt bära armen i band, vilket hade förhindrat honom att under­ teckna några papper. Som godeman hade herr Gillenormand fått träda i hans ställe. Vi skola icke föra våra läsare va...' 661613 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 430 —}}</noinclude>Jean Valjean ut för en olyckshändelse och hade nästan fått högra handens tumme krossad. Det var icke allvarligt och han tillät ingen att förbinda honom eller få se på skadorna, icke ens Cosette. Men han hade tack vare detta blivit tvungen att anlägga förband på hela handen samt bära armen i band, vilket hade förhindrat honom att under­ teckna några papper. Som godeman hade herr Gillenormand fått träda i hans ställe. Vi skola icke föra våra läsare varken till mären eller till kyrkan. Man följer knappast två älskan­ de dit, och man har för vana att vända ryggen åt detta drama, sedan brudbuketten mottagits. Vi skola begränsa oss till att anföra en händelse, som, fastän icke iakttogs av bröllopståget, ägde rum pä sträckan från Filles-du-Calvaire-gatan och Saint-Paul-kyrkan. Vid denna tid lade man ny stenläggning på norra delen av Saint Louis-gatan; den var avstängd från trafik ända från skärningen med Parc-Royal-gatan. Bröllopståget kunde alltså icke färdas raka vägen till Saint-Paul. Man måste göra en omväg,<noinclude> <references/></noinclude> s8v81jm74awpbkcp1tamii01qdip913 104 227736 661614 2026-11-01T11:53:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och det enklaste var att vika in på boulevarden. En av gästerna påpekade, att det var fettisdag, och att det skulle finnas massor av åkdon där. — Varför, frågade herr Gillenormand. — På grund av de maskerade. — Utmärkt, sade morfadern, låtom oss taga den vägen. Dessa unga människor skola gifta sig och pröva på livets allvar, och ödet är en lämplig förberedelse för dem att få se en maske­ rad. Man for genom boulevarden. Den första dros­ kan i...' 661614 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 431 —}}</noinclude>och det enklaste var att vika in på boulevarden. En av gästerna påpekade, att det var fettisdag, och att det skulle finnas massor av åkdon där. — Varför, frågade herr Gillenormand. — På grund av de maskerade. — Utmärkt, sade morfadern, låtom oss taga den vägen. Dessa unga människor skola gifta sig och pröva på livets allvar, och ödet är en lämplig förberedelse för dem att få se en maske­ rad. Man for genom boulevarden. Den första dros­ kan inrymde Cosette och Jean Valjean samt herr och fröken Gillenormand. Marius, som enligt bru­ ket ännu skulle vara skild från sin tillkommande, satt i nästa. När bröllopståget lämnade Filles-duCalvaire-gatan, kom det in i den långa processio­ nen av åkdon, som bildar en oavbruten kedja från Madeleine-gatan till Bastiljen och tvärtom. Det fanns ett otal maskerade på boulevarden. Ingen bekymrade sig om regnskurarna. Under denna vinter 1833 hade Paris förvandlats till ett Venedig. Man finner aldrig sådana fettisdags-<noinclude> <references/></noinclude> rhw950bk26mhduhh5ee0hjtdjgy2ncz 104 227737 661615 2026-11-01T11:54:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fester nu för tiden. Eftersom allt, som finnes, är förklädnad, finnes det icke längre några särskilda karnevaler. Tvärgatorna nästan spydde ut människor, och fönstren voro fyllda av nyfikna. Terasserna fram­ för teatrarna voro fyllda av åskådare. Man be­ traktade icke blott maskerna utan även de förbi­ passerande, åkdon av alla slag, droskor, kärror, kabrioletter, vurstar och charabanger, vilka gledo fram i sträng ordning enligt polisreglementet. V...' 661615 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 432 —}}</noinclude>fester nu för tiden. Eftersom allt, som finnes, är förklädnad, finnes det icke längre några särskilda karnevaler. Tvärgatorna nästan spydde ut människor, och fönstren voro fyllda av nyfikna. Terasserna fram­ för teatrarna voro fyllda av åskådare. Man be­ traktade icke blott maskerna utan även de förbi­ passerande, åkdon av alla slag, droskor, kärror, kabrioletter, vurstar och charabanger, vilka gledo fram i sträng ordning enligt polisreglementet. Var och en, som befinner sig i dessa vagnar, både åskådar och åskådas. De franska pärernas va­ penprydda åkdon samt ambassadörernas befunno sig mitt på körbanan och rörde sig fritt. Samma privilegium hade vissa karnevalskorteger. I denna franska glättighet klatschade England med sin pis­ ka; det var lord Seymours postvagn, som passe­ rade med buller och brak. I den dubbla raden av åkdon på körbanans si­ dor fann man gamla hederliga berlinare, fyllda med fastrar och mormödrar, vid vars vagnsdör­ rar man såg täcka klungor av utklädda barn, sju­<noinclude> <references/></noinclude> b7zn3x6qznakifopv7z99iwh4xwpj65 104 227738 661616 2026-11-01T11:54:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åriga pieroter och sexåriga pieretter, hänförande små varelser, vilka insågo, att de deltogo i den allmänna festligheten och genomträngdes av det glada skämtets värdighet för att stundom se lika allvarliga ut som någon ämbetsman. Då och då uppstod något hinder i den jämt frambrytande strömmen av vagnar, men knuten upplöstes snart och man fortsatte igen. Bröllopståget befann sig i den rad, som gled fram mot Bastiljen på boulevardens högra sida; niit...' 661616 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 433 —}}</noinclude>åriga pieroter och sexåriga pieretter, hänförande små varelser, vilka insågo, att de deltogo i den allmänna festligheten och genomträngdes av det glada skämtets värdighet för att stundom se lika allvarliga ut som någon ämbetsman. Då och då uppstod något hinder i den jämt frambrytande strömmen av vagnar, men knuten upplöstes snart och man fortsatte igen. Bröllopståget befann sig i den rad, som gled fram mot Bastiljen på boulevardens högra sida; niitt framför Pont-aux-Choixgatan uppstod ett ögonblicks dröjsmål. Nästan samtidigt hejdades också vagnarna på andra sidan. På andra sidan gatan stod en vagn, fylld med maskerade. Dessa vagnar eller snarare dess lass med masker äro välbekanta för parisarna. Om de skulle saknas en fettisdag eller en midfastodag, skulle man ge­ nast misstänka något och säga: Här ligger något under, troligen kommer regeringen att störtas. Vad finner man i dessa vagnar? Kassandra, Harlequin och Columbine i ett otal upplagor samt allehanda groteska figurer, allt ifrån turkar och<noinclude> <references/></noinclude> i66ze1ps7o2fzr232inxbkd0yd29wsk 104 227739 661617 2026-11-01T11:54:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vildar, Herkules ledande markisinnor, fiskinånglerskor, som skulle kommit Rabelais att hålla för öronen, samt bacchanter, vilka skulle tvungit Aristofanes att slå ned ögonen, linperuker, rosafärga­ de trikåer, sotade glasögon, trekantiga fjärilsprydda hattar över narrdräkter, rop till fotgängarna, djärva ställningar, blottade axlar, gömda ansikten, otyglad oblyghet, ett kaos av oförskämdhet, kringfört av en blomsterprydd kusk. Grekland be­ hövde The...' 661617 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 434 —}}</noinclude>vildar, Herkules ledande markisinnor, fiskinånglerskor, som skulle kommit Rabelais att hålla för öronen, samt bacchanter, vilka skulle tvungit Aristofanes att slå ned ögonen, linperuker, rosafärga­ de trikåer, sotade glasögon, trekantiga fjärilsprydda hattar över narrdräkter, rop till fotgängarna, djärva ställningar, blottade axlar, gömda ansikten, otyglad oblyghet, ett kaos av oförskämdhet, kringfört av en blomsterprydd kusk. Grekland be­ hövde Thespis kärra, Frankrike Vardés droska. Medelhavens folk ha alltid behöft dylika utlopp för sin glättighet. Det var icke för intet, man i det gamla Rom hörde massan ropa på skådespel och den eviga stadens kejsare visste väl, att enklaste sättet att styra denna oregerliga pöbel var att låta deras ögon mätta sig med prakt och spänning. Alla dessa upptåg och karnevaler höra hemma hos de romanska folken. De passa ej i nordens kyla eller bland Englands dimmor, de kräva sö­ derns blå himmel över sig för att komma till sin rätt oclisydlänningens spontana glättighet för att göra sin fulla verkan.<noinclude> <references/></noinclude> et65v389kh9fp8anqmhdu0w6v4eewbj 104 227740 661618 2026-11-01T11:54:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Inför dylika skådespel blir hela folket som ett. Gränserna mellan samhällsklasserna plånas ut av skrattet och kvickheten och massan får här tillfälle att låta sin satir och sin kritik spela, alldeles som fallet var med det stora Roms legionärer under triumftågen. Här fanns en möjlighet att ostraffat låta den, som hade makten, förstå att han var död­ lig och ej fick glömma att folket även hade ett ord att säga. Detta är det fasta ursprunget till söd...' 661618 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 435 —}}</noinclude>Inför dylika skådespel blir hela folket som ett. Gränserna mellan samhällsklasserna plånas ut av skrattet och kvickheten och massan får här tillfälle att låta sin satir och sin kritik spela, alldeles som fallet var med det stora Roms legionärer under triumftågen. Här fanns en möjlighet att ostraffat låta den, som hade makten, förstå att han var död­ lig och ej fick glömma att folket även hade ett ord att säga. Detta är det fasta ursprunget till söderns karnevalsstämning; karnevalen har varit en säker­ hetsventil. Allt kan parodieras, till och med parodien. Saturnalierna, denna den antika skönhetens grimas, förgrovas och blir karnevalsfesten; Bacchanalen, fordom blomsterhöljd och belyst av solen, har även den förgrovats under ett kallare klimat och be­ nämnes med namn, som icke äro vackra att uttala. Traditionen att föra omkring med masker fyllda vagnar är nästan lika gammal som kungadömet. Enligt Ludvig XI:s räkenskaper tillerkändes ord­ föranden i borgarrätten "tjugo tournesiska sous<noinclude> <references/></noinclude> 237oyvj3pn6gkruuy3d3qlbca9awmmk 104 227741 661619 2026-11-01T11:54:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till tre maskeradvagnar, avsedda att köras omkring på gatorna oclide allmänna platserna". I våra dagar köras vanligen dessa bullersamma varelser omkring på någon gammal vagn eller i en landå med nedfälld sufflett. De sitta tjugo i en vagn för sex. De trängas på sätena, kuskbocken, suffletten och vagnsstängerna. De sitta till och med grensle över lyktorna. De stå, de ligga, de sitta, de hänga i knävecken. Kvinnorna sitta på männens Imän; på långt h...' 661619 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 436—}}</noinclude>till tre maskeradvagnar, avsedda att köras omkring på gatorna oclide allmänna platserna". I våra dagar köras vanligen dessa bullersamma varelser omkring på någon gammal vagn eller i en landå med nedfälld sufflett. De sitta tjugo i en vagn för sex. De trängas på sätena, kuskbocken, suffletten och vagnsstängerna. De sitta till och med grensle över lyktorna. De stå, de ligga, de sitta, de hänga i knävecken. Kvinnorna sitta på männens Imän; på långt håll ser man över människomassans hu­ vud denna stojande pyramid, dessa vagnar bilda berg av glädjen bland hopen. Man utöser därifrån över folket hela pöbelkatekesen. Den genom sin last oformliga drosl:an har ett utseende som en erövrare. Skrik och svordomar på alla håll, glädjen ryter, elakheterna blixtra och två gamla hästkrakar släpa fram denna fars, som blivit en apoteos; det är skrattets triumfvagn. Men detta skratt är alltför cyniskt för att vara ärligt, oclidet verkar också misstänkt. Detta skratt har en uppgift, det skall visa parisarna, att det är karneval. Dessa pöbelvagnar, omgivna av<noinclude> <references/></noinclude> gshve18w4ecllihgteufa0yinxecrd5 104 227742 661620 2026-11-01T11:54:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett obeskrivligt mörker, väcker tankar hos filoso­ fen. Man finner däri en viss symbol för styran­ det. Man sätter här fingret på en mystisk släkt­ skap mellan de offentliga männen och de offentli­ ga kvinnorna. Att dessa utställda skamligheter tillsammans skapa en viss glättighet, att man ge­ nom att hopa nedsligheten på skammen, utfordrar folket, och att spioneriet, som tjänar som skydd åt prostitutionen, roar massorna på samma gång som de förolä...' 661620 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 437 —}}</noinclude>ett obeskrivligt mörker, väcker tankar hos filoso­ fen. Man finner däri en viss symbol för styran­ det. Man sätter här fingret på en mystisk släkt­ skap mellan de offentliga männen och de offentli­ ga kvinnorna. Att dessa utställda skamligheter tillsammans skapa en viss glättighet, att man ge­ nom att hopa nedsligheten på skammen, utfordrar folket, och att spioneriet, som tjänar som skydd åt prostitutionen, roar massorna på samma gång som de förolämpas, att mängden älskar att i en droska se passera denna underliga trasgranna, sjungande, skrålande, skrällande hop, till hälften smuts, till hälften ljus, att man applåderar denna glans, som består av all slags skamlöshet, att det ej finns nå­ gon fest för massan. Men vad skall man gÖra? Dessa med band och blommor prydda anhop­ ningar av smuts törolämpas och frigivas av det allmänna skrattet Allmänhetens skratt är medbrottsling i denna förnedring. Vissa osun­ da fester skapa upplösning inom folket ocli förvandlar det till pöbel, och både pöbeln och tyrannerna behöva narrar. Victor Hugo XI! Kungen har Ropue15<noinclude> <references/></noinclude> 1tjw6eo4wznrkfgz3djnz0uu0xm4n62 104 227743 661621 2026-11-01T11:55:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lare, folket har sin pajas. Paris är den stora, galna staden varje gång, som den icke är den stora, sublima staden. Karnevalen är där en del av politiken. Låt oss erkänna, att Paris gär­ na låter skändligheten spela komedi. När folket har sina behärskare, ber det endast om en sak: Sminka smutsen. Rom var likadant. Det älskade Nero. Nero var en jättelik sjåare. Som vi ha sagt, kom av en slump en av dessa ofantliga klungor av maskerade män och kvinnor,... 661621 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 438 —}}</noinclude>lare, folket har sin pajas. Paris är den stora, galna staden varje gång, som den icke är den stora, sublima staden. Karnevalen är där en del av politiken. Låt oss erkänna, att Paris gär­ na låter skändligheten spela komedi. När folket har sina behärskare, ber det endast om en sak: Sminka smutsen. Rom var likadant. Det älskade Nero. Nero var en jättelik sjåare. Som vi ha sagt, kom av en slump en av dessa ofantliga klungor av maskerade män och kvinnor, sammanpackade i en stor kalesch, att stanna på boulevardens vänstra sida, samtidigt med att bröl­ lopståget stannade på den högra. De maskerade blevo tvärs över boulevarden varse den vagn, där bruden åkte. — Se där ett bröllop, sade en av maskerna. Man var på alltför långt avstånd för att kunna ropa till bröllopståget, och som man var rädd för polisens ingrepp, brydde man sig icke om det. Maskerna i vagnen fingo nu plötsligt mycket att göra, massan började att vissla, vilket, när det gäller maskerader, är ett bifallstecken, oclivag­<noinclude> <references/></noinclude> bwvpojqwpaos2uqpsiazkmtt4nm22au 104 227744 661622 2026-11-01T11:55:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nens invånare måste nu vända sig till mängden, och deras förråd av projektiler från hallarnas språk räckte knappast till för att besvara massans rop. Emellertid hade ett par masker i samma vagn, en spanjor med jättestor näsa, en mask som en gubbe och ofantliga, svarta mustascher, samt en mager slyna, som ännu var helt ung och bar en halvmask, lagt märke till bröllopståget, och under det deras kamrater och massan skändade varand­ ra, utbytte de med låg... 661622 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 439 —}}</noinclude>nens invånare måste nu vända sig till mängden, och deras förråd av projektiler från hallarnas språk räckte knappast till för att besvara massans rop. Emellertid hade ett par masker i samma vagn, en spanjor med jättestor näsa, en mask som en gubbe och ofantliga, svarta mustascher, samt en mager slyna, som ännu var helt ung och bar en halvmask, lagt märke till bröllopståget, och under det deras kamrater och massan skändade varand­ ra, utbytte de med låg röst några ord. Vad de sade försvann helt i bullret. Regnet hade gjort den öppna vagnen genomvåt, vinden är icke varm i februari, och allt under det att den dekolleterade flickan svarade spanjoren huttrande, skrattade och hostade hon omväxlande. Vad sade de? — Hör på. — Vad då, farsgubben? — Ser du den där gubben? — Vilken gubbe?<noinclude> <references/></noinclude> a91pcu6jdwsx7rif5u2gbcygynr8dlk 104 227745 661623 2026-11-01T11:55:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Den som sitter i första vagnen i bröllops­ tåget åt oss till. — Den som bär armen i ett svart band? — Ja. — Vad då? — Jag är säker på att jag känner honom. — Jaså. — Man får skära halsen av mig, och jag skall icke i hela mitt liv, säga ni, dig eller mig, om det inte är sant, att jag känner den där parisaren. — l dag äro alla människor parisare. — Kan du se bruden, om du böjer dig fram? — Nej. — Brudgummen då? — Det finns in...' 661623 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 440 —}}</noinclude>— Den som sitter i första vagnen i bröllops­ tåget åt oss till. — Den som bär armen i ett svart band? — Ja. — Vad då? — Jag är säker på att jag känner honom. — Jaså. — Man får skära halsen av mig, och jag skall icke i hela mitt liv, säga ni, dig eller mig, om det inte är sant, att jag känner den där parisaren. — l dag äro alla människor parisare. — Kan du se bruden, om du böjer dig fram? — Nej. — Brudgummen då? — Det finns ingen brudgum i den vagnen. — Är det sant? — Ja, om det inte skulle vara den andre gubben. — Försök att se bruden. — Jag kan inte. — Då kan ingen hjälpa det, men jag är säker på, att jag känner den gamle gubben. — Vad har du för nytta av det?<noinclude> <references/></noinclude> 0si2wp7p65yyy146of38zj30okenkcv 104 227746 661624 2026-11-01T11:55:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det kan man aldrig veta. — Jag för min del struntar i gamla gubbar. — Jag känner honom. — Du får känna honom så mycket du vill. — Hur tusan kan den vara med på bröllopet? — Vi äro ju också med. — Vad kan det vara för ett bröllop? — Hur skulle jag kunna veta det? — Hör på. — Vad är det? — Det är något, som du borde göra. — Vad då? — Stiga ur vagnen och följa efter bröllopståget. — Varför det? — För att taga reda på...' 661624 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 441 —}}</noinclude>— Det kan man aldrig veta. — Jag för min del struntar i gamla gubbar. — Jag känner honom. — Du får känna honom så mycket du vill. — Hur tusan kan den vara med på bröllopet? — Vi äro ju också med. — Vad kan det vara för ett bröllop? — Hur skulle jag kunna veta det? — Hör på. — Vad är det? — Det är något, som du borde göra. — Vad då? — Stiga ur vagnen och följa efter bröllopståget. — Varför det? — För att taga reda på vem som firar bröllopet, skynda dig och stig ur, spring, du som är jng! — Jag kan inte lämna vagnen. — Varför inte? — Jag är hyrd. — Å tusan! — Det är prefekturen, som i dag hyrt mig tiH fiskmånglerska.<noinclude> <references/></noinclude> fxrjekg7z9624tqm6fwqqd2nbmds26w 104 227747 661625 2026-11-01T11:55:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är sant. — Om jag lämnar vagnen, kommer första uppsyningsman att arrestera mig. Det vet du väl. — Jag vet det. — I dag är jag köpt av regeringen. — I alla fall så retar den där gubben mig. — Gubbarna reta dig, men du är likväl ingen ung flicka. — Han sitter i första vagnen. — Var då? — 1 brudens vagn. — Än sen då? — Han är alltså fadern. — Vad spelar det för roll? — Alltså är han fadern. — Vad rör det mig? — Jag s...' 661625 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 442 —}}</noinclude>— Det är sant. — Om jag lämnar vagnen, kommer första uppsyningsman att arrestera mig. Det vet du väl. — Jag vet det. — I dag är jag köpt av regeringen. — I alla fall så retar den där gubben mig. — Gubbarna reta dig, men du är likväl ingen ung flicka. — Han sitter i första vagnen. — Var då? — 1 brudens vagn. — Än sen då? — Han är alltså fadern. — Vad spelar det för roll? — Alltså är han fadern. — Vad rör det mig? — Jag säger dig, att han är brudens fader. — Det finns väl fler fäder än han. — Hör på. — Vad nu då. —^Jag kan endast gå ut, när det är maskerad. Nu är jag gömd, och ingen vet, att jag är här.<noinclude> <references/></noinclude> lmrmwdeqqlji6fdmzgtd6w742f9lm28 104 227748 661626 2026-11-01T11:55:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men i morgon ser man icke mer några masker, i morgon är det askonsdagen, då riskerar jag att bli fast. Då måste jag åter vara i mitt hål. Men du, du kan röra dig fritt. '— Inte alldeles. — Men mer än jag. — Vart vill du hän? •— Du måste försöka ta reda på var detta bröl­ lopståg hör hemma. -— Vart det styr kosan? — Ja. Det vet jag redan. — Vart då? -— Till Cadran Bleu. Nej, det ligger ej åt den här sidan. Då far det till La Rapée...' 661626 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 443 —}}</noinclude>Men i morgon ser man icke mer några masker, i morgon är det askonsdagen, då riskerar jag att bli fast. Då måste jag åter vara i mitt hål. Men du, du kan röra dig fritt. '— Inte alldeles. — Men mer än jag. — Vart vill du hän? •— Du måste försöka ta reda på var detta bröl­ lopståg hör hemma. -— Vart det styr kosan? — Ja. Det vet jag redan. — Vart då? -— Till Cadran Bleu. Nej, det ligger ej åt den här sidan. Då far det till La Rapée. Eller också någon annanstans. — Vart som helst, ty bröllopstågen äro fria. — Men du måste försöka ta reda på, vem som gifter sig på det här bröllopet och var brudparet - bor. — Det var ett underligt påhitt. Hur lätt tror<noinclude> <references/></noinclude> 0mdikwheamw84hidts1f5q67gqeamcq 104 227749 661627 2026-11-01T11:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du det är att ta reda på ett bröllopståg åtta dagar sedan det passerat genom Paris en fettisdag. Det är som att söka efter en knappnål i en höstack. Det är omöjligt. — Du måste försöka i alla fall. Förstår du mig Azelma? De två raderna av vagnar satte sig åter i gång i motsatta riktningar, och vagnen med masker förlorade bröllopståget ur sikte.' 661627 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 444 —}}</noinclude>du det är att ta reda på ett bröllopståg åtta dagar sedan det passerat genom Paris en fettisdag. Det är som att söka efter en knappnål i en höstack. Det är omöjligt. — Du måste försöka i alla fall. Förstår du mig Azelma? De två raderna av vagnar satte sig åter i gång i motsatta riktningar, och vagnen med masker förlorade bröllopståget ur sikte.<noinclude> <references/></noinclude> 5vsyk0ioj12rfd5646dtiytbkln4e0a 104 227750 661628 2026-11-01T11:56:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man såg här och där under de tjocka lockarna vita linjer, ärren efter striden på barrikaden. Morfadern var ståtlig och bar huvudet högt, samt förenade i sin toalett och sitt uppförande all elegans från Barras tid. Han förde Cosette. Han gjorde detta i stället för Jean Valjean, som, eme­ dan han bar armen i band, icke kunde räcka bruden handen. Den i svart klädde Jean Valjean följde småle­ ende efter. — Herr Fauchelevent, sade morfadern, detta är en...' 661628 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 446 —}}</noinclude>man såg här och där under de tjocka lockarna vita linjer, ärren efter striden på barrikaden. Morfadern var ståtlig och bar huvudet högt, samt förenade i sin toalett och sitt uppförande all elegans från Barras tid. Han förde Cosette. Han gjorde detta i stället för Jean Valjean, som, eme­ dan han bar armen i band, icke kunde räcka bruden handen. Den i svart klädde Jean Valjean följde småle­ ende efter. — Herr Fauchelevent, sade morfadern, detta är en härlig dag; jag hoppas, att alla lidanden och bekymmer skola vara slut. Hädanefter får det ingenstädes finnas några sorger. Jag föreslår, att glädjen skall härska. Det onda får icke finnas. Det är verkligen en skamfläck för den blåa him­ melen, att det finnes olyckliga människor. Det onda kommer icke från människan, som i grund oclibotten är god. Alla mänskliga olyckor ha sin huvudstad oclisin styrelse i helvetet, vilket skulle kunna kallas djävulens Tuilerier. Jag börjar verk­ ligen på att tala som en demagog, men jag har inte<noinclude> <references/></noinclude> cftbc4ae0q7yiln3qbicy8c1y19orn8 104 227751 661629 2026-11-01T11:56:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'längre någon politisk åsikt och hoppas endast, att alla människor måtte bli rika, vilket är det­ samma, som att vara glada. Sedan alla ceremonier avslutats och så många ja som möjligt uttalats inför mär och präst, sedan namn undertecknats och ringar utbytts, och de båda älskande, sedan de knäböjt sida vid sida un­ der den vita moaréklädda brudpällen i doften från rökelsekaren, Icunde Cosette likväl ännu icke tro, att allt var sant, och när de...' 661629 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 447 —}}</noinclude>längre någon politisk åsikt och hoppas endast, att alla människor måtte bli rika, vilket är det­ samma, som att vara glada. Sedan alla ceremonier avslutats och så många ja som möjligt uttalats inför mär och präst, sedan namn undertecknats och ringar utbytts, och de båda älskande, sedan de knäböjt sida vid sida un­ der den vita moaréklädda brudpällen i doften från rökelsekaren, Icunde Cosette likväl ännu icke tro, att allt var sant, och när de hand i hand, beund­ rade och avundade av alla, Marius i svart och hon i vitt, föregångna av en pedell med översteepåletter, vilken slog mot stenplattorna med sin hil­ lebard, passerade mellan två rader av förvånade åskådare genom kyrkans öppna dörrar samt voro färdiga att stiga upp i vagnen och allt var slut, så trodde fortfarande Cosette, att hon drömde. Hon såg på Marius, på människorna och på him­ melen. Det såg ut, som om hon vore rädd för att vakna. Hennes förvånade och oroliga utseende gjorde henne ännu mera förtrollande. På hem­ vägen satte sig Marius och Cosette tillsammans i<noinclude> <references/></noinclude> h31v8ofw5qvo0b181pb9u18qxtdngsc 104 227752 661630 2026-11-01T11:56:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den första vagnen med herr Gillenorinand och Jean Valjean mitt emot. Fröken Gillenormand hade måst gå ett steg tillbaka och reste i andra vagnen. — Mina barn, sade morfadern, ni äro nu ba­ ronen och baronessan Pontmercy med trettiotusen i räntor. Cosette böjde sig mot Marius och smekte hans öra samt viskade: — Det är så sant, jag heter Marius, jag är fru Du. Båda strålade. Detta ögonblick kunde aldrig återfinnas och det var höjdpunkten av ungdom och...' 661630 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 448 —}}</noinclude>den första vagnen med herr Gillenorinand och Jean Valjean mitt emot. Fröken Gillenormand hade måst gå ett steg tillbaka och reste i andra vagnen. — Mina barn, sade morfadern, ni äro nu ba­ ronen och baronessan Pontmercy med trettiotusen i räntor. Cosette böjde sig mot Marius och smekte hans öra samt viskade: — Det är så sant, jag heter Marius, jag är fru Du. Båda strålade. Detta ögonblick kunde aldrig återfinnas och det var höjdpunkten av ungdom och glädje. De förverkligade Jean Prouvaires dikt. De voro ej tillsammans fyrtio år. Det var det ideala äktenskapet oclidessa två barn voro som två liljor. De sågo ej varandra, de slukade varandra med ögonen. Cosette såg Marius genom en gloria och Marius såg Costette som på ett altare, och på detta altare och i denna gloria fanns likväl bakom ett moln för Cosette oclien flamma för Marius, idealet, verkligheten, kyssens oclidrömmens mötesplats, brudgemaket.<noinclude> <references/></noinclude> f778ub70ch3akkpk413ge92a23jz1lq 104 227753 661631 2026-11-01T11:56:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'berusning. Det fö uPP evt, förvandlades nu till Alla de lidanden Sömnlösa nätter t:ref°" dem, som om sorger och tvivlan, hade f"' ^r °ch ångest, skräck och för­ vår Samt ^iord^rjandlats till smekningar och stråmera hänförandesom närmade sig, ännu ^a tjänarinnor °m sorgerna vore lika måndet Var härligt' vi a skapat glädjens dräkt. Vad en gloria krinaa^^ ^a lidit! Deras olycka bildade kamp slutad ^eras lycka. Deras kärleks långa I bådas s^med h...' 661631 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 449 —}}</noinclude>berusning. Det fö uPP evt, förvandlades nu till Alla de lidanden Sömnlösa nätter t:ref°" dem, som om sorger och tvivlan, hade f"' ^r °ch ångest, skräck och för­ vår Samt ^iord^rjandlats till smekningar och stråmera hänförandesom närmade sig, ännu ^a tjänarinnor °m sorgerna vore lika måndet Var härligt' vi a skapat glädjens dräkt. Vad en gloria krinaa^^ ^a lidit! Deras olycka bildade kamp slutad ^eras lycka. Deras kärleks långa I bådas s^med himmelsfärd. hos Marius blä^a' ^dde samma förtrollning, ineii Sette med bl "dades den med vällust och hos Co— Vi skof^samhet. De viskade till varandra: Plumetgatan ' å^er besöka vår lilla trädgård vid rius. rosettes klänning dolde delvis MaVecken på c dröm och ve p^ är en obeskrivlig blandning av har Enännu sadan°''i^het. Man äger och nian anar. Man plats för ., 'nycken tid framför sig att det finnes se man d™ninw. Det är med obeskriviig röreidenna dag finner, att det är middag och<noinclude> <references/></noinclude> 5s6ah9njet2qa3t5dh250p614evudzz 104 227754 661632 2026-11-01T11:56:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'drömmer om midnatt. Hänryckningen hos dessa båda varelser flödade ut över omgivningen och spred glädje bland de förbigående. Man stannade på Saint-Antoinegatan utanför Saint-Paulkyrkan för att genom vagnsrutorna se orangeblommorna dallra på Cosettes huvud. Bröl­ lopståget styrde sedan till Filles-du-Calvairegatan, till hemmet. Sida vid sida med Cosette steg Marius triumferande och strålande uppför den trappa, där han tidigare burits döende. De fattig... 661632 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 450 —}}</noinclude>drömmer om midnatt. Hänryckningen hos dessa båda varelser flödade ut över omgivningen och spred glädje bland de förbigående. Man stannade på Saint-Antoinegatan utanför Saint-Paulkyrkan för att genom vagnsrutorna se orangeblommorna dallra på Cosettes huvud. Bröl­ lopståget styrde sedan till Filles-du-Calvairegatan, till hemmet. Sida vid sida med Cosette steg Marius triumferande och strålande uppför den trappa, där han tidigare burits döende. De fattiga, vilka samlat sig framför porten och delade gästernas penningpungar, välsignade dem. Överallt var det blomstersmyckat. Huset var ej mindre uppfyllt av vällukter än kyrkan, efter rökelsen kom rosornas doft. De trodde sig höra röster sjunga i rymden. Gud befann sig i deras hjärtan, framtiden visade sig för dem som en stjärnbeströdd himmel, de sågo över sitt huvud en strålglans som den uppgående solen. Plötsligt slog tornuret. Marius såg på Co­ settes hänförande blottade armar och de rosafär­ gade ting, som skymtade genom klänningens spet­ sar och Cosette, som såg Marius blick, rodnade.<noinclude> <references/></noinclude> 6yhl2ki318yg2vk2xs8a4kli5dxnrdz 104 227755 661633 2026-11-01T11:57:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett stort antal gamla vänner till familjen Gillenormand hade inbjudits. Man trängdes kring Cosette. Man tävlade om att få kalla henne fru ba- ronessan. Officeren Théodule Gillenormand, nu kapten, hade anlänt från Chartres, där han låg i garnison, för att närvara vid sin kusin Pontmercys bröllop. Cosette kände icke igen honom. Han å sin sida, som var van att beundras av kvinnorna, erinrade sig icke heller Cosette. - -Vad det var förståndigt av mig att... 661633 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 451 —}}</noinclude>Ett stort antal gamla vänner till familjen Gillenormand hade inbjudits. Man trängdes kring Cosette. Man tävlade om att få kalla henne fru ba- ronessan. Officeren Théodule Gillenormand, nu kapten, hade anlänt från Chartres, där han låg i garnison, för att närvara vid sin kusin Pontmercys bröllop. Cosette kände icke igen honom. Han å sin sida, som var van att beundras av kvinnorna, erinrade sig icke heller Cosette. - -Vad det var förståndigt av mig att icke tro på den där lanciärens historia, sade för sig själv herr Gillenormand. Cosette hade aldrig visat sig mera öm mot Jean Valjean. Den, som är lycklig, önskar att alla skola vara lyckliga. När hon talade till Jean Valjean, fick hennes rÖst samma tonfall, som när hon var en liten flicka. Hennes leende var smeksamt. Ett stort bord hade dukats i matsalen. En belysning å giorno är den nödvändiga kryd­ dan vid en stor glädjefest. Dunkel och mörker pas<noinclude> <references/></noinclude> nch538h8xdkbix3smb2kl2p2ybj6sqm 104 227756 661634 2026-11-01T11:57:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sa icke dem, som äro lyckliga. De önska ej att verka svarta. Låt gå för natten men icke för mörk­ ret. Om man icke har sol, måste man skapa en. Matsalen var som en smältugn av glädje. Mitt 1taket över det bländande vita bordet hängde en venetiansk ljuskrona med platta prismor, med alla slags färgade fåglar, blå, lila, röda ocli gröna, fastsatta mitt bland vaxljusen; runt kronan hängde guirlanger, på väggen såg man spegellampetter ined tre eller fem...' 661634 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 452 —}}</noinclude>sa icke dem, som äro lyckliga. De önska ej att verka svarta. Låt gå för natten men icke för mörk­ ret. Om man icke har sol, måste man skapa en. Matsalen var som en smältugn av glädje. Mitt 1taket över det bländande vita bordet hängde en venetiansk ljuskrona med platta prismor, med alla slags färgade fåglar, blå, lila, röda ocli gröna, fastsatta mitt bland vaxljusen; runt kronan hängde guirlanger, på väggen såg man spegellampetter ined tre eller fem armar; kristaller, glas, speglar skålar, porslin, fajans, keramik, guld oclisilversa­ ker, allt glänste ocli väckte glädje. Tomrummen mellan kandelabrarna fylldes av blommor, så att där det icke fanns ljus, fanns det doftande färger I rummet utanför spelade tre fioier och cn flöjt dämpade kvartetter av Hayden. Jean Valjean hade satt sig i salongen bakom dörren, som öppnades, så att den nästan dolde honom. Några minuter innan man skulle sätta sig till bords gjorde Cosette liksom av en nyck en djup bugning för honom ocli frågade honom med en öm och skälmaktig blick:<noinclude> <references/></noinclude> ptps4mythstbj8g6rkoj4jqlk72ljg1 104 227757 661635 2026-11-01T11:57:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Är du nöjd, far? — Ja, svarade Jean Valjean, jag är nöjd. — Men då skall du vara glad och skratta Jean Valjean började skratta. Några ögonblick senare förklarade betjänten, att det var serverat. Med herr Gillenormand och Cosette i spetsen tå­ gade gästerna in i matsalen och intogo sina plat­ ser. På varje sida om de nygifta stodo två stora fåIjer, avsedda för herr Gillenormand och Jean ValJ an. Heri Gillenormand satte sig, men den andra fåtö...' 661635 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 453 —}}</noinclude>— Är du nöjd, far? — Ja, svarade Jean Valjean, jag är nöjd. — Men då skall du vara glad och skratta Jean Valjean började skratta. Några ögonblick senare förklarade betjänten, att det var serverat. Med herr Gillenormand och Cosette i spetsen tå­ gade gästerna in i matsalen och intogo sina plat­ ser. På varje sida om de nygifta stodo två stora fåIjer, avsedda för herr Gillenormand och Jean ValJ an. Heri Gillenormand satte sig, men den andra fåtöljen förblev tom. H ^sib om efter herr Fauchelevent. Han var där icke längre. jr Gillenormand frågade Basque du vai herr Fauchelevent är? ja Visst, svarade Basque. Herr Fauchelevent till herrn, att han plågades av sin baron e land och att han icke kunde dinera med en och baronessan Victor Hugo XII Han bad mig framföra<noinclude> <references/></noinclude> gbxc4cf3l32em3xvdusskepdokncbvh 104 227758 661636 2026-11-01T11:57:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina ursäkter. Han skulle komma hit i morgon för­ middag. Han har just gått. Denna tomma fåtölj dämpade ett ögonblick fest­ glädjen. Men om herr Fauchelevent var borta, så var herr Gillenormand kvar och han var glad för båda. Han förklarade, att det var alldeles rätt gjort av herr Fauchelevent att gå tidigt till sängs, om hans hand plågade honom, men att det hela säker­ ligen blott var en bagatell. Denna förklaring var tillräcklig. Vad betyder för...' 661636 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 454 —}}</noinclude>sina ursäkter. Han skulle komma hit i morgon för­ middag. Han har just gått. Denna tomma fåtölj dämpade ett ögonblick fest­ glädjen. Men om herr Fauchelevent var borta, så var herr Gillenormand kvar och han var glad för båda. Han förklarade, att det var alldeles rätt gjort av herr Fauchelevent att gå tidigt till sängs, om hans hand plågade honom, men att det hela säker­ ligen blott var en bagatell. Denna förklaring var tillräcklig. Vad betyder för övrigt ett mörkt hörn, när glädjen svämmar över på detta sätt? Cosette och Marius voro nu så stora och hänförda egoister, att de icke förmådde uppfatta annat än sin egen lycka. Och därpå fick herr Gillenormand ett in­ fall: — Den där fåtöljen står ju tom, kom hit, Ma­ rius. Ehuru din faster har anspråk på dig, ger hon nog sin tillåtelse. Denna fåtölj är för dig. Det är både riktigt och vackert. Fortunatus bredvid Fortuna. Alla applåderade. Marius intog vid Cosettes si­ da Jean Valjeans plats och resultatet blev att Co-<noinclude> <references/></noinclude> mpkwtpmaodb0767hwvsjxn22ro9gqpy 104 227759 661637 2026-11-01T11:58:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette, som först känt sig nedstämd över Jean Valjeans frånvaro, slutade med att känna sig nöjd.I och med att Marius intog platsen, skulle Cosette icke en gång ha saknat den gode Guden. Hon sat­ te sin lilla, mjuka, vita satängsko på Marius fot. Så snart fåtöljen fått en innehavare, saknades ic­ ke herr Fauchelevent. Fem minuter efteråt skrat­ tade man från den ena bordsändan till den andra. Vid deserten reste sig herr Gillenormand med ett champagnegla... 661637 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 455 —}}</noinclude>sette, som först känt sig nedstämd över Jean Valjeans frånvaro, slutade med att känna sig nöjd.I och med att Marius intog platsen, skulle Cosette icke en gång ha saknat den gode Guden. Hon sat­ te sin lilla, mjuka, vita satängsko på Marius fot. Så snart fåtöljen fått en innehavare, saknades ic­ ke herr Fauchelevent. Fem minuter efteråt skrat­ tade man från den ena bordsändan till den andra. Vid deserten reste sig herr Gillenormand med ett champagneglas, som endast var halvfullt därför att hans nittiotvååriga darrning icke skulle komma det att rinna över, samt föreslog en skål för de nygifta. — Det finns två predikningar, som ni ej kunna undslippa, började han, på förmiddagen har ni fått höra prästens och på kvällen måste ni höra morfa­ derns. jag vill ge er ett råd: älska varandra. Jag vill icke gå några krokvägar utan rakt på saken och säga: Bliv lyckliga. I hela skapelsen finns det inga, som äro så kloka som turturduvorna. Fi­ losoferna säga: "Moderera glädjen". Jag säger: Släpp glädjen lös. Älska varandra som djävlar,<noinclude> <references/></noinclude> th21sd2t2zj66ulredxlghjb3uef2mx 104 227760 661638 2026-11-01T11:58:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som rasande. Filosoferna tala som dårar. Jag skulle vilja stoppa hela deras filosofi i soplåren. Kan det finnas för mycket vällukt, för inånga halv­ öppna rosenknoppar, för många sjungande näkter­ galar, för många nyspruckna löv, för mycket morgonrodnad i livet? Kan man älska för mycket? Kan man behaga varandra för mycket? Akta dig, Estelle, du är allt för vacker! Se upp, Némorin, du är alltför skön! Sådana dumheter! Kan man bli för mycket för...' 661638 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 456 —}}</noinclude>som rasande. Filosoferna tala som dårar. Jag skulle vilja stoppa hela deras filosofi i soplåren. Kan det finnas för mycket vällukt, för inånga halv­ öppna rosenknoppar, för många sjungande näkter­ galar, för många nyspruckna löv, för mycket morgonrodnad i livet? Kan man älska för mycket? Kan man behaga varandra för mycket? Akta dig, Estelle, du är allt för vacker! Se upp, Némorin, du är alltför skön! Sådana dumheter! Kan man bli för mycket förälskad, smekas för mycket, dåras för mycket? Kan man leva för mycket? Kan man vara för mycket lycklig? Moderera glädjen. Strunt! Ned med filisoferna! Glädje och vishet är ju sam­ ma sak. Låtom oss glädjas. Äro vi lyckliga, eme­ dan vi äro goda, eller äro vi goda, emedan vi äro lyckliga? Heter diamanten Sancy, emedan den tillhör Harlay de Sancy eller emedan den väger etthundrasex karat? Jag vet det icke, och livet är fullt av så­ dana frågor, men det enda viktiga är att äga Sancy och lyckan. Låtom oss vara lyckliga utan invänd­ ningar. Låt oss blint lyda solen. Vad är solen?<noinclude> <references/></noinclude> 5419uxf1lopiksmewa1s4p9zh437vfz 104 227761 661639 2026-11-01T11:58:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Kärleken. Den som säger kärlek, säger kvinnan. Det finns en allmakt, kvinnan. Fråga denne de­ magog Marius, om han icke är slav under den lilla tyrannen Cosette. — Och av sin fria vilja, den fege veklingen! Kvinnan! Det finns ingen Robespierre, som kan stå emot, när kvinnan regerar. Jag är endast ro. jalist, när det gäller detta kungadöme. Vem var Adam? Evas kungarike. För Eva har det aldrig funnits något 1789. Man har sett den med den vi­ ta liljan... 661639 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 457 —}}</noinclude>Kärleken. Den som säger kärlek, säger kvinnan. Det finns en allmakt, kvinnan. Fråga denne de­ magog Marius, om han icke är slav under den lilla tyrannen Cosette. — Och av sin fria vilja, den fege veklingen! Kvinnan! Det finns ingen Robespierre, som kan stå emot, när kvinnan regerar. Jag är endast ro. jalist, när det gäller detta kungadöme. Vem var Adam? Evas kungarike. För Eva har det aldrig funnits något 1789. Man har sett den med den vi­ ta liljan pryda spiran, den kejserliga spiran med en jordglob, Karl den stores järnspira, Ludvig den stores guldspira, men revolutionen har smulat sön­ der dem alla mellan tummen och pekfingret, som hade de varit halmstrån; spirorna ha försvunnit, de äro söndertrampade, men försök att göra en revq lution mot den lilla broderade patchoulidoftand näsduken! — jag skulle gärna vilja se er försöka, för är den för stark? Emedan den blott är en tra, sa. Ni tillhöra adertonhundratalet? Än sen! tillhöra sjuttonhundratalet! Vi voro lika dumm<noinclude> <references/></noinclude> 9tajpnwtgxubym21cuh62bjkzbnxy4f 104 227762 661640 2026-11-01T11:58:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ni. Inbilla er icke, att ni ha skapat några stör­ re förändringar i universum, emedan ni nu kalla vår magknip för kolera morbus. Man kan aldrig upphöra att älska kvinnorna, och jag trotsar er att bevisa motsatsen. Dessa små satungar äro våra änglar. Ja, kärleken, kvinnan oclikyssen det är en cirkel, som ni icke kunna lämna oclivad mig be­ träffar, skulle jag gärna se, att jag vore innanför den på nytt. Vem av er har sett Venusstjärnan sti­...' 661640 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 458 —}}</noinclude>som ni. Inbilla er icke, att ni ha skapat några stör­ re förändringar i universum, emedan ni nu kalla vår magknip för kolera morbus. Man kan aldrig upphöra att älska kvinnorna, och jag trotsar er att bevisa motsatsen. Dessa små satungar äro våra änglar. Ja, kärleken, kvinnan oclikyssen det är en cirkel, som ni icke kunna lämna oclivad mig be­ träffar, skulle jag gärna se, att jag vore innanför den på nytt. Vem av er har sett Venusstjärnan sti­ ga upp i rymden, lugnande allt under sig och be­ traktande vågorna som en Icvinna, denna stjärna, som är avgrundens stora protest, oceanens Céliméne? Oceanen är en odödlig Alceste. Men vad hjäl­ per det att han knotar. Venus visar sig, och han måste småle. Till och med denna tölp underkas­ tar sig. Finns det någon, som ej skulle gjort som Pria- mos' fagre son och skänkt Venus priset bland de tre gudinnorna? Fanns det någon bland Grek­ lands och Trojas män, som tvekade att kämpa för Helena? Erkände ej alla att kärleken var en makt,<noinclude> <references/></noinclude> rvomh058m433klwd6qe12kigx76p157 104 227763 661641 2026-11-01T11:58:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som var värd alla uppoffringar och starkare än nå­ gonting annat. Till oclimed den halte och sotige Hefaistos kun­ de icke undandraga sig dess trollmakt lika litet som den bistre och blodtörstige Ares eller världens harskare, den viggar utslungande Zeus, vilken nier än någon dödlig fick känna Afrodites styrka. Alla, både gudar och människor, stå under den blinde gudens band och underkasta sig. Den, som icke känner kärleken, vet icke vad livet ar o... 661641 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 459 —}}</noinclude>som var värd alla uppoffringar och starkare än nå­ gonting annat. Till oclimed den halte och sotige Hefaistos kun­ de icke undandraga sig dess trollmakt lika litet som den bistre och blodtörstige Ares eller världens harskare, den viggar utslungande Zeus, vilken nier än någon dödlig fick känna Afrodites styrka. Alla, både gudar och människor, stå under den blinde gudens band och underkasta sig. Den, som icke känner kärleken, vet icke vad livet ar och det är med rätta, som alla tiders store för­ fattare ägnat den otaliga, högstämda hymner allt ifrån den Höga visa, som med språkets mest glö­ dande ord besjunger den. Kärleken är livets alfa och omega och den, som icke lärt känna dess allmakt och tvungits ned på knä av den, är okunnig om det viktigaste i detta vart liv. Hela naturen underkastar sig. Så förhåller det sig med oss alla. Vrede, storm, skslag ocliskummande vågor i oändlighet. En kvinna visar sig, en stjärna höjer sig, och alla falla vi ned och tillbedja. Marius stred för sex måna­<noinclude> <references/></noinclude> 1g28cqaq4vny93dtv93s9kxbxby39z2