Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.1 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Wikisource:Korrekturläsning/statistik 4 6147 661050 659131 2026-10-31T23:04:21Z Thuresson 20 Uppdaterar 661050 wikitext text/x-wiki ji5ajujm5fka3ot9hle1o9o30rxvw7t Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/398 104 147714 661045 575202 2026-10-31T12:02:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661045 proofread-page text/x-wiki 27wogbg9wk3gs14uq1xr5g92v76yb4l Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/399 104 147715 661046 575203 2026-10-31T12:08:29Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661046 proofread-page text/x-wiki 0z58xmty34w93jgg0fmv3aanx31zke3 Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/400 104 147716 661048 575205 2026-10-31T15:57:56Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661048 proofread-page text/x-wiki mdnlduei87cthdbq6s42sj1ufg8eqht Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/401 104 147717 661049 575206 2026-10-31T16:03:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661049 proofread-page text/x-wiki ag5qe3h15l7cfv1gajvk4shpeeo4puy Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/402 104 147718 661052 575207 2026-11-01T08:46:44Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661052 proofread-page text/x-wiki l25bxyrw3ngkarh8fz3x8w97kx413jy Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/403 104 147719 661053 577528 2026-11-01T08:53:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661053 proofread-page text/x-wiki 62pbl44jc1cuum5b4hqm6v72y1oquz0 Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/404 104 147777 661377 575209 2026-11-01T11:05:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661377 proofread-page text/x-wiki j44kbp19ws51h8h83ftthmsaz89liq0 Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/405 104 147778 661493 575210 2026-11-01T11:31:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661493 proofread-page text/x-wiki szgnqdsu7v772l5m6v6k6iythgkz873 Finska förordning om gårdskarl-eldarbefattningen vid Finlands statsarkiv (1930) 0 186365 661047 641223 2026-10-31T14:52:15Z Mik@el 17576 661047 wikitext text/x-wiki 56vrsj1dapyu87zvxub7yd1t5w9gvvk Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/235 104 227186 661051 2026-10-31T23:38:04Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661051 proofread-page text/x-wiki 3x25qre7440cal7y248yqmwj23il56c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/82 104 227187 661054 2026-11-01T09:18:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man vid namn Lombier, träffade på en kamrat, som frågade: — Varthän? — Jag har inga vapen. — Jag skall gå till verkstaden oclisöka reda på min passare. — Varför då? — Det vet jag inte, svarade Lombier. En viss Jacqueline ropade till alla möjliga ar­ betare, som gingo förbi: — Hör hit! Bjöd dem på vin och sade: — Har du arbete? — Nej. — Gå då till Filspierre, mellan Montreuil och Charonnebarriären. Där får du arbete. Hos Filspierre fa...' 661054 proofread-page text/x-wiki g3250h4kpz1yd1p5ajq8jpxne1460vu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/83 104 227188 661055 2026-11-01T09:18:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Maison-BrGlées gård och framför Berniers verk­ stad viskades det ivrigt. Bland de allra ivrigaste lade man märke till en viss Mavot, som aldrig stannade längre än en vecka på en verkstad. Mästarna avskedade honom alltid, därför att de voro tvungna att disputera med honom varje dag. Mavot dödades dagen därpå i barrikaden på rue Ménilmontant. Pretot, som också dog i striden, hjälpte Mavot. Då han frågade denne: — Vilket är ditt mål? svarade Mavot:...' 661055 proofread-page text/x-wiki a4z6tyvszewvb66up7g2iwvo65gtvf0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/84 104 227189 661056 2026-11-01T09:19:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'delning av "folkets vänner", jurister, medicinare, flyktingar fråii alla länder, spanska, italienska, tyska oclipolska flaggor, alla tänkbara banér. Barn, som viftade med gröna Icvistar, stenliuggare och timmermän, som strejkade. Tryckeriar­ betare, igenkännliga på sina pappmössor, mar­ scherade två och två i bredd eller tre och tre. De skreko och nästan alla slogo i luften med stora käppar. Några hade till och med sablar. Utan ordning och likväl en e... 661056 proofread-page text/x-wiki obu4as86s9xls7uft0gh76uzo0d73o3 661058 661056 2026-11-01T09:20:03Z Jonatanskogsfors 17420 661058 proofread-page text/x-wiki s47wwd0hsf9qdqhh62a7ktdkn5qvpfd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/85 104 227190 661057 2026-11-01T09:19:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stoden av trupperna voro kvar i kasernerna, bort­ sett från de regementen, som voro förlagda till Paris' närmaste omgivningar. Den oroliga rege­ ringen liöll tjugofyra tusen soldater i staden ocli trettio tusen i dess omnejd i beredskap att kasta mot den hotande folkmassan. Åtskilliga rykten cirkulerade i kortegen. Man talade om legitimistiska stämplingar. Man talade om hertigen av Reichstadt. I samma ögonblick som folket beslöt göra honom till kejsa... 661057 proofread-page text/x-wiki iu276l336qi4oy9pt1hfl7mao6vnx46 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/86 104 227191 661059 2026-11-01T09:20:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'episoder vill jag omnämna i förbigående. Mot hertig de Fitz-James kastade massan stenar, då han blev synlig på en balkong med hatten på hu­ vudet. Den galliska tuppen slets bort från en flagga och släpades i smutsen. En poliskonsta­ pel sårades med ett svärdshugg vid Porte SaintMartin. En officer sade högt: "Jag är republi­ kan!" — Polytekniska skolan deltog under ropen: "Leve polytekniska skolan! Leve republiken!" Vid Bastiljen blandade sig en frukta... 661059 proofread-page text/x-wiki tpsb4opz88dz8kkm9uhpjfbyz6udnmu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/87 104 227192 661060 2026-11-01T09:20:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'talade oclisade farväl till Lainarque. Det var ett rörande oclihögtidligt ögonblick. Allas huvuden blottades, allas hjärtan klappade häftigt. Plöts­ ligen syntes en svartklädd man till häst mitt i grup­ pen med en röd flagga. Somliga säga, att han bar en pilc med en röd mössa på. Lafayette vän­ de på huvudet. Den röda flaggan framkallade en storm, av vil­ ken den själv sopades bort. Från Bourdon-boulevarden till Austerlitz-bron skallade ropen: "Lam...' 661060 proofread-page text/x-wiki jksp13u07yxlfn8y1hrj9zrxp9hbzy4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/88 104 227193 661061 2026-11-01T09:21:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ropade: "Dragonerna! Dragonerna!" Dessa när­ made sig i skritt under tystnad med pistol i liölstret, sabel i skidan och karbin i karbinskon. De iakttogo en dystert avvaktande hållning. Tvåhundra steg från bron gjorde de halt. Dro­ skan med Lafayette kom ända fram till dem. Le­ den öppnade sig och lät dem passera men slöto sig åter. 1 detta ögonblick stötte dragonerna samman med folkmassan. Kvinnorna flydde un­ dan med fasa. Vad tilldrager sig i detta... 661061 proofread-page text/x-wiki 42dza6dwsf2dzcp4un55wocmoetzxci Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/89 104 227194 661062 2026-11-01T09:21:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Nu är det färdigt. Stormen bryter lös. Stenar regna, skotten smattra. Louviers-ön, som utgjorde en naturlig fästning, fylldes av stridande. Man rycker loss pålar, man skjuter, en barrikad reses. De unga männen drogo i språngmarsch kistan över Austerlitz-bron och anföll stadsgardet. Karabiniererna skyndade till, dragonerna höggo i med sina sablar, mängden skingrades åt alla håll. Stridsbullret tränger till Paris' alla hörn. Man ropar: "Till vapen!" Man... 661062 proofread-page text/x-wiki dncrubfdqi3jgidoljfienhl7qopm0d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/91 104 227195 661063 2026-11-01T09:21:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nare ut igen. Nu buro de en flagga, inhöljd i crépe, och i spetsen för dem gingo tre beväpnade män. Den ene bar en sabel, den andre en bössa, den tredje en pik. På rue des Nonnoins-d'Hyéres utbjöd en väl­ klädd borgare kulor till förbipasserande. Han var stormagad, hade klar röst, svart skägg och sträva, borstiga mustascher. På rue Saint-Pierre-Montmartre gingo män med nakna armar fram och tillbaka på gatan med en svart flagga, på vilken med vita boks... 661063 proofread-page text/x-wiki fk6p05zokukoysu8hnnfunh33n56rm0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/92 104 227196 661064 2026-11-01T09:22:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den ene endast en bössa, en annan endast en bajo­ nett. Mitt emot quai de la Greve installerade sig cn del unga män, beväpnade nied musköter lios kvin­ norna för att skjuta. De ringde på, stego in, ocli började göra kartescher. En av dessa Icvinnor be­ rättade: — Jag visste inte, vad kartesclier var. Min man måste tala om det för mig. En skara stormade en antikvitetshandel på rue des Vieilles-Haudriettes och tog där yatagans ocli turkiska vapen. Liket... 661064 proofread-page text/x-wiki fycku8ueqy4pyxesng50c1z0bu42l2y 661067 661064 2026-11-01T09:23:23Z Jonatanskogsfors 17420 661067 proofread-page text/x-wiki 38uzm083zzfs5e6tuatgbmnx6knvxu8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/93 104 227197 661065 2026-11-01T09:22:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skrev man med krita: "Vapen avlämnade". Man avväpnade enstaka vaktposter på gatorna och sol­ dater tillhörande nationalgardet. Man slet av of­ ficerare deras epåletter. På rue du CimetiéreSaint-Nicolas förföljdes en av nationalgardets of­ ficerare av en trupp, beväpnad med battonger ocli floretter. Han flydde med knapp nöd in i ett hus, varifrån han icke kunde undkomma, förrän det blev mörkt, oclidå måste han smyga sig därifrån förklädd. I kvarter...' 661065 proofread-page text/x-wiki 91vmsj7nng4g1bgqe6am1q3tfedqe35 661066 661065 2026-11-01T09:23:10Z Jonatanskogsfors 17420 661066 proofread-page text/x-wiki h2h0byn7sfd3otyfmy9e4h9plvlwi9t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/94 104 227198 661068 2026-11-01T09:23:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Soldaterna sleto sönder flaggan och togo trasorna med sig på bajonettspetsarna. Allt vad vi här berätta långsamt och successivt tilldrog sig samtidigt överallt i staden under ett fruktansvärt tumult, liksom det kan blixtra i alla väderstreck, under det att åskan oavbrutet mullrar. På mindre än en timma växte tjugosju barrikader upp ur jorden i k'arteret Hallarna. I mitten låg det ryktbara huset nummer 50. Det flankerades åt det ena hållet av en barrik... 661068 proofread-page text/x-wiki a6ectkhgdeiqmjmmyy77p6w98j32fhi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/95 104 227199 661069 2026-11-01T09:24:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den, som såg ut att vara chef för barrikaden, läm­ nade en del silvermynt. Han sade: — Här ha ni till diverse utgifter, vin etc. En blond ung man utan halsduk skyndade från den ena barrikaden till den andra med order. En annan gick på vakt med dragen sabel och blå polismössa på huvudet. Barrikadernas inre, krogar och portierloger hade förvandlats till högvakt. För övrigt känneteckna­ des upploppet av den sakkunnigaste militära tak­ tik. Man valde trå...' 661069 proofread-page text/x-wiki 4p8qlkuip0bvr4vd2zuemecqn9wup5i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/96 104 227200 661070 2026-11-01T09:24:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'd'Eau samt alla gator i närheten av Hallarna. På vänstra stranden — Veterankasemen, Sainte-Pélagie, place Maubert, krutbruket Deux-Moulins samt alla barriärerna. Klockan fem på eftermid­ dagen voro de herrar över Bastiljen, la Lingerie samt les Blancs-Manteaux. Förposterna nådde ända till place des Victoires och hotade la Banque, Petits-Péres-kasernen och 1'hötel des Postes. Tredjedelen av Paris var i de upproriskas händer. Överallt kämpades det av al... 661070 proofread-page text/x-wiki 7hje6k0pbjbwqey0m3w43ygf7pq4yb6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/97 104 227201 661071 2026-11-01T09:24:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fick en trumslagare ett dolkstygn. En annan blev på rue du Cygne angripen av ett trettiotal unga män, som slogo sönder hans trumma och tog från honom sabeln. En tredje dödades på rue GrenierSaint-Lazare. På rue Michel-le-Comte blevo tre officerare dödade efter varandra. Åtskilliga sol­ dater tillhörande stadsgardet blevo sårade på rue Lombards och drogo sig tillbaka. Framför la Cour-Batave fann en avdelning av nationalgardet en röd flagga med följand... 661071 proofread-page text/x-wiki 71mdda9zwg6bceq8xv2sp5nf805h9qo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/98 104 227202 661072 2026-11-01T09:25:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kompanier av nationalgardet, marscherade dt med en poliskommissarie i spetsen för att återerövra de gator, som fallit i de upproriskas händer. Dessa å sin sida ställde förposter till häst i gatukorsning­ arna ocli skickade djärvt patruller ut ur barrika­ derna. Man bevakade noga varandras rörelser. De styrande tvekade, fast de hade en armé till sitt förfogande. Natten föll på, och man började höra stormklockan i Saint-Merry. F. d. krigsminister Soult,... 661072 proofread-page text/x-wiki evhuabdx2x5iek0tcc3216bewf5agek Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/100 104 227203 661073 2026-11-01T09:25:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Man skjuter minsann. Man skjuter verkli­ gen. Om upploppet närmar sig oclitilltager, stänger lian ett ögonblick senare sin butik oclisätter liastigt på sig sin uniform, d. v. s. lian sätter sina varor i säkerhet och riskerar sig själv i stället. Det skjutes i gatukorsningar, i trånga gator och återvändsgränder. Barrikader stormas, förloras och återtagas. Blodet flyter. Husfasaderna splitt­ ras av kartescher. Kulorna döda människor i fönsteralkover...' 661073 proofread-page text/x-wiki nu5hvei1d9sw68uygwq9lxeff80pqgc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/101 104 227204 661074 2026-11-01T09:25:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sorts vätska. Opartiskt erbjöd han än de styran­ de än anarkisterna ett glas lakritsvatten. Det är egendomligt men i hög grad karakteris­ tiskt för upploppen i Paris. Något sådant kan icke tilldraga sig i någon annan stad, ty därtill kräves Paris' enorma storlek och parisarnas glada humör. Det kan endast ske i Napoleons och Voltaires stad. Denna gång kände de annars sorglösa parisar­ na emellertid något, som kanske var starkare än de själva. De kän...' 661074 proofread-page text/x-wiki rk45aoj2p21zjnn3fcje3fqzxf2grx7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/102 104 227205 661075 2026-11-01T09:25:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mest isolerade linsen i de ödsliga delarna av Paris bliva plundrade. — Ett batteri hade etablerats på rue Aubry-le-Boucher. — Lobau ocliBugeaud rådslogo. — Vid midnatt eller allra senast i daggry­ ningen skulle fyra kolonner samtidigt marschera mot de upproriskas högkvarter. Den första skulle komma från Bastiljen, den andra från Porte-SaintMartin, den tredje från la Greve, den fjärde från Hallarna. — Trupperna skulle kanske utrymma Paris och dra sig t... 661075 proofread-page text/x-wiki llynz1c086q4p10umsf6f6x2iet7a21 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/103 104 227206 661076 2026-11-01T09:26:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'störtskur. På andra ställen lågo fångarna på marken under bar himmel. Ängslan ocli oro rådde överallt, något som var ovanligt för Paris. Man barrikaderade sig i husen. Mödrar ocli hustrur voro oroliga. Man kunde få höra ängs­ liga: "0, Gud, Han har inte kommit hem än". På avstånd hördes något enstaka buller av vagns­ hjul. Från trösklarna lyssnade man till buller, skrik, tumult — dova och otydliga ljud, om vilka man sade: "Det är kavalleriet"....' 661076 proofread-page text/x-wiki 51lrdz8eczrurzto2oearufmwsri90u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/104 104 227207 661077 2026-11-01T09:26:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661077 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/106 104 227208 661078 2026-11-01T09:26:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'port blivit öppnad. I samma ögonbliclckom en trasigt klädd pojke ned för rue Ménilmontant. I lianden höll han en inöst blommande gullregn, som han nyss plockat på Belle-ville-kuliarna. I ett skyltfönster hos en kuriositetshandlare fick lian syn på en gammal pistol. Han kastade gullregiiskvisten på gatan och ropade: — Mor lilla, jag lånar den där maskinen. Och så skyndade han bort med pistolen. Om natten ser man ingenting Om dagen ser man många ting oc... 661078 proofread-page text/x-wiki 92jd40f13phzhqhxbgzhkxl84ekdvdh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/107 104 227209 661079 2026-11-01T09:26:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'månader varit springpojke hos en boktryckare. En dag hade han uträttat ett uppdrag till herr BauorLormian, en av Franska akademiens medlemmar; Gavroche var en litterär gamäng. Dessutom anade icke Gavroche, att han denna obehagliga regniga natt, då han spelat värd för tvenne pojkar i sin tillfälliga bostad i elefanten, hade spelat försyn för sina egna bröder. På nat­ ten hade han hjälpt sina bröder, på morgonen sin fader. När han i gryningen lämnade Ba... 661079 proofread-page text/x-wiki qomxibe0rfvfbi854d89qszhy8bj5lv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/108 104 227210 661080 2026-11-01T09:27:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någon kringresande cirkus eller lielt enkelt tap­ pat bort sig i den ofantliga labyrint, som lieter Paris. Det nutida samhällets undre värld är för närvarande fyllt av spårlöst försvunna individer. Gavroche hade icke återsett dem. Nu hade det gått tio eller tolv veckor. Mer än en gång rev han sig i huvudet och sade: — Vart tusan har mina två pysar tagit vägen? Under tiden hade han med pistolen i hand kom­ mit fram till Pont-aux-Chouxgatan. Han lade mä... 661080 proofread-page text/x-wiki 9fjiwlza0zawmo3lpyctn3tndko32ys Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/109 104 227211 661081 2026-11-01T09:27:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ta därigenom, att han i allas åsyn började riva ned teateraffischerna. Ett stycke längre fram såg han några stycken välklädda herrar gå förbi, vilka sågb ut som om de voro husägare. Han ryckte på axlarna och slungade på måfå ut följande filosofiska galla: — Tänk, vad de ändå äro feta, dessa kupongklippare! Titta så stinna de äro! De spara inte på goda middagar! Fråga dem, vad de använda sina pengar till! Då kunna de icke svara. De veta icke,...' 661081 proofread-page text/x-wiki 2jps2nupe8ihojk9iakd40jzvf5n8hq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/111 104 227212 661082 2026-11-01T09:27:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Nini! Men det gör detsamma, leve glädjen! Upp till strid! Jag liar fått nog av despotismen. I detta ögonblick snavade liästen fÖr en förbiridande löjtnant vid nationalgardet ociiföll på gatan. Gavroclie lade undan sin pistol, lijälpte först upp ryttaren och sedan hästen. Därefter tog han upp sin pistol och fortsatte sin väg fram­ åt. Thorignygatan låg fredlig och tyst, vilket ut­ gjorde stor kontrast mot allt oväsen 1 nejderna däromkring. Fyra skvall...' 661082 proofread-page text/x-wiki 9g0c9frsecwdu7gmrwmexz30qtcs5ab Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/112 104 227213 661083 2026-11-01T09:27:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att den sistnämnda bestämmer sophögens stor­ lek; den blir fet eller mager allt efter hennes ön­ skan, vilken sopar den tillsammans. Man kan göra en god gärning även med en sopkvast. Denna lumpsamlerska var en tacksam varelse och hon smålog helt vänligt åt de tre portvakterskorna. Deras samtal bestod av följande: — Är din katt lika otrevlig ännu? — Min Gud, du måtte väl veta, att kattorna av naturen äro fiender till hundarna; det är hundar­ na som...' 661083 proofread-page text/x-wiki rcb37q1979pgfnu56ni6tuuhdx7nvvc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/113 104 227214 661084 2026-11-01T09:28:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Här blandade sig lumpsamlerskan i talet; hon sade: — Vad handeln går dåligt; och kan frun tänka sig, att det finns rakt ingenting att få i sophögar­ na. Ingen kastar ut någonting. De äta upp alltting. — Men det finns nog de, vilka äro fattigare än Ni, fru Vargoulénie. — Ja, det är nog sant, svarade lumpsamler­ skan med ödmjuk stämma. Det är då för väl, att man har sitt yrke. Det inträdde en paus, men den bröts av lump­ samlerskan, som också...' 661084 proofread-page text/x-wiki mnl84hwft8ud4i5of1a8zlqtnyy9pdh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/114 104 227215 661085 2026-11-01T09:28:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kärringar, sade han, vem har givit er tilllåtelse att tala politik? En fyrdubbel salva av okvädingsord besvarade hans yttrande. — Vad är du för en rackare? — Vad är det, du håller i handen? Jag tycker det liknar en pistol. — Det säger jag då, har ni någonsin sett en sådan trashank? — Jag tror, att världen är upp och nedvänd. Gavroche blev arg, men han gjorde inga andra ansatser att svara dem än att han räckte dem en lång näsa. Luinpsamlersk...' 661085 proofread-page text/x-wiki 9kfhkgduqcuhwlhajr2xriu443plq6o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/115 104 227216 661086 2026-11-01T09:28:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'noner ute i staden. Vad skall regeringen göra med sådana odågor, som icke kunna annat än ställa till oreda, just nu när man skulle börja att komma i ordning efter alla de olyckor, vi ha haft. Gode Gud, tänk på den stackars drottningen, som jag såg, när hon åkte förbi pä kärran! Ack, det är för nedrigt. Men jag får nog också se dig åka till giljotinen, din drummel. — Du snörvlar, gamla mor, sade Gavroche; putsa nästippen på dig. Sedan gick han vid...' 661086 proofread-page text/x-wiki o6t1o48vf44swcc53bx29yzenee1s5g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/116 104 227217 661087 2026-11-01T09:28:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När han något senare passerade Hotel Lamoignon, höjde han rösten och ropade: — Framåt, till strid! Sedan blev han melankolisk. Han betraktade sin pistol med en min, som tycktes både förebrå­ ende och nedslagen. — Jag kan springa jag, sade han, men du kan inte springa av. Hans uppmärksamhet fästes nu vid någonting annat. En utmagrad pudelhund smög sig förbi honom. Gavroche kände medlidande med honom. — Stackars du, sade han; du tycks ha svalt en hel t...' 661087 proofread-page text/x-wiki qcdnabojhywmr3bb35jtg6p40jlmkb7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/118 104 227218 661088 2026-11-01T09:29:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Hade han vackra hästar? Han borde ha haft vackra hästar. — Den dagen, då han gav mig korset, gav jag akt på hans häst. Det var en härlig springare, alldeles vit; det var ett sto. Hon var mycket bred mellan öronen, hon hade ett fint huvud med en svart stjärna, mycket lång hals, smärta ben, vac­ ker bringa och hög länd. Den var något mer än femton kvarter i höjd. — En vacker häst, tilläde barberaren. — Det var Hans majestäts häst. Barberaren k...' 661088 proofread-page text/x-wiki h7heft1phwfvopdbutzvddco9tpeuk5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/119 104 227219 661089 2026-11-01T09:29:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jag eii annan i vänstra höften, vid Fridland ett bajonettstyng här, vid Moskva sju, åtta lansstygn här oclidär, vid Lutzen kom en granatskärva och krossade en finger på mig oclisedan vid Waterloo fick jag en kula i låret. Det var alltihop. Hur härligt måtte det icke vara att dö på slagfältet, utbrast barberaren. Vid min heder, skulle jag icke hellre vilja stupa för en kanon­ kula än långsamt tyna bort på en sjukbädd, om­ given av mediciner, plåster...' 661089 proofread-page text/x-wiki 8zxtfli0bqxl198ardjm13r10titky4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/120 104 227220 661090 2026-11-01T09:29:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'underlåta att sända barberaren en hälsning; där­ för kastade han in stenen på golvet. — Din lymmel! vrålade barberaren, som i stäl­ let för blek nu hade blivit blå. De där rackarna ställa till förargelse bara för förargelsens skull. Vem har väl gjort den där gamängen någonting ont.' 661090 proofread-page text/x-wiki 9oe0k9mjax4264yalwpt0p7j628s5z4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/122 104 227221 661091 2026-11-01T09:29:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vart ska ni gå? — Följ ined, sade Courfeyrac. Bakom Feuilly gick eller snarare hoppade Bahorel lik en fisk i upploppets vatten. Han hade en karmosinröd väst och hans ord voro sådana att de krossade allt. Hans väst förvirrade män­ niskorna och en person, som de mötte, skrek all­ deles utom sig: — Här komma de röda! — De röda, de röda! upprepade Bahorel. En­ faldig rädsla, medborgare. Jag darrar aldrig in­ för en åkervallmo, och den lilla rö...' 661091 proofread-page text/x-wiki arfz35cyt0o11teopofszsk8jy6blrv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/123 104 227222 661092 2026-11-01T09:29:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ditt förråd. Man giver icke eld, när man står i ledet. Varken med ord eller med gevär. — Var oclien har sina vanor, Enjolras, svara­ de Bahorel. Det var den biskopliga prosan, som retade mig. Jag äter ägg, när jag har lust, utan att någon behöver lämna mig sin tillåtelse därtill. Du är en lugn och kall natur; jag önskar roa mig. Förresten kastar jag icke bort någonting i onödan. Jag livar upp mig en smula och varför jag rev ned den där förordninge...' 661092 proofread-page text/x-wiki 6cyz3ply2vvl76s3gdf15ewkxpa4ypq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/124 104 227223 661093 2026-11-01T09:30:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De åtföljdes av en bullrande skara studenter, artister, unga män, vilka utgjorde en filialavdel­ ning av la Cougourde d'Aix, stadsbud, beväpnade med battonger och bajonetter; några hade lik­ som Combeferre pistoler nedstuckna i byxlinningarna. En gammal man, vilken tycktes hava upp­ nått en avsevärd ålder, befann sig även bland skaran. Han hade icke något vapen och han slcyndade sig för att icke bliva efter, men han såg ut, som ginge han i djupa tanka... 661093 proofread-page text/x-wiki m82j7in6jxoxn5pao43h71meswwl9vz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/126 104 227224 661094 2026-11-01T09:30:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na vanor, blev han mycket förvånad, när han såg honom mitt inne i tumultet helt nära det frarngalopperade kavalleriet, ja, nästan mitt i elden, utan hatt, trots regnet. Han gick bort till honom och emellan tjugofemåringen och åttioåringen ut­ spann sig följande samtal— Herr Mabeuf, gå hem! — Varför det? — Här kommer att bliva bråk. — Det är bra. — Här kommer att bliva våldsamma sabelhugg, och kulor komma att vina, herr Mabeuf. — Utmärkt!...' 661094 proofread-page text/x-wiki 0nt1utl448yg9ltyv1rxqlc4my6i5gc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/127 104 227225 661095 2026-11-01T09:30:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na sinsemellan. Massan menade, att det var en för detta konvenfsledamot, en gammal kungamördare. Truppen tågade genom Verrerie-gatan. Lille Gavroche gicl< i téten och sjöng med full hals följande sång: Månen lyser på himlen blå Säg, när ska' vi i skogen gå Så, min lilla Lotta! Tu, tu, tu Till Chatou, Äger blott en Gud, en kung, en slant, en sko, min flicka. Tvenne sparvar i morgonstund jämte timjan proppat i min mun Full med dagg oclidet utan måtta! Z... 661095 proofread-page text/x-wiki bcwpi6ht612vkpsgiupkpo31txwswoj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/129 104 227226 661096 2026-11-01T09:30:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smutsiga tvätt. Just som han sprang ned, ropäde portvakterskan till honom: — Herr Courfeyracl — Portvakterska, vad heter ni? frågade Courfeyrac. Portvakterskan blev helt häpen. — Men nog vet ni väl, att jag är den vanliga portvakterskan, ocliatt jag heter hustru Veuvayn. — Nå, så tala då, vad var det ni ville mig? — Det är någon, som önskar tala med eder. — Vem är det? — Jag vet inte. — Var är han någonstans? — I mitt rum. — Tusan ocks...' 661096 proofread-page text/x-wiki 1bpy8edv8vaaptdk8dltnxkm1w5jg42 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/130 104 227227 661097 2026-11-01T09:30:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kommer han tillbaka i afton? — Det vet jag icke. Och Courfeyrac tilläde: — Vad mig själv beträffar, så kommer jag icke hem. Den unge mannen fixerade honom skarpt och frågade: — Varför det då? — Därför. — Vart ska ni då gå? — Har ni med det att göra? — önskar ni att jag bär edert skrin? — Jag går till barrikaderna. — Vill ni att jag följer med eder? — Om du vill! svarade Courfeyrac. Gatan är fri för alla människor. Oclihan skynda...' 661097 proofread-page text/x-wiki 9t1clel1kjbx71et3zyh8ag4zhqz9z1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/132 104 227228 661098 2026-11-01T09:31:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man må erinra sig allt som blivit sagt om den här uppförda barrikaden, vilken emellertid ställ­ des i skuggan genom barrikaden vid Saint Merry. Det är över denna beryktade barrikad vid Chanvrerie-gatan, vilken nu fallit i glömskans natt, som vi nu gå att sprida en skymt av ljus. För att i någon mån tydliggöra berättelsen, må det tillåtas oss, att här använda samma enkla me­ del, som vi redan använt i vår berättelse om Walerloo. De personer, vilka ö...' 661098 proofread-page text/x-wiki 0dubbj51lt82ft80sd1g30nhzwjnc08 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/133 104 227229 661099 2026-11-01T09:31:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'clieurs-gatan på den andra sidan bildade sju små öar av hus med olika storlek, vilka utgjorde de mest egendomliga figurer och vilka voro kastade här ocli där, slumpvis, liksom stenblock på en byggnadsplats, skilda från varandra endast ge­ nom smala remnor. Vi säga smala remnor, något annat uttryck kun­ na vi ej begagna, om vi skola giva läsaren en riktig förställning om dessa mörka, trånga kro­ kiga gränder, vilka voro liksom infattade mellan långa hu... 661099 proofread-page text/x-wiki bdceieehzdgfto09xzmqyqpebhsyvw1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/134 104 227230 661100 2026-11-01T09:31:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'giver sig in i Chanvrerie-gatan, ser hur denna gata så småningom smalnar av liksom bildande en långdragen tratt. Vid slutet av denna gata ser vandraren passagen spärrad åt hallarna till genom en rad höga hus och han kunde tro, att han befann sig i en återvändsgränd, såvida han icke på båda sidor varseblivit tvenne mörka öpp­ ningar, genom vilka han kunde komma fram. Det var Mondétour-gatan, som på ena sidan förenade sig med Précheurs-gatan, på den and... 661100 proofread-page text/x-wiki gxyilimxd9ny4irjai69wwhhi7dxu3v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/135 104 227231 661101 2026-11-01T09:31:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'På Mathurin Regniérs tid kallades värdshuset Rosenkrukan, oclieftersom den tiden tyckte myc­ ket om rebusar, så hade det till skylt en stolpe målad i rosenrött. Under senaste århundradet ha­ de den hedervärde Natoire, en av de fantastiska mästare, vilka ses över axeln av den moderna skola'n, flera gånger gjort sig en festlig afton vid samma bord som Regniér, ocli för att visa sin tacksamhet målade han en klase korinter på den röda stolpen. I glädjen ä... 661101 proofread-page text/x-wiki 67p44mapj2al982mxn59l3ipsai2j00 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/136 104 227232 661102 2026-11-01T09:31:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'loup. Man kom upp till deras våning medels en trappa, där uppassningen bodde. Jämte salen i bottenvåningen befann sig även köket där. Fader Huclieloup var kanske född kemist, men ett faktum var, att han var skicklig kock; förutom dryckesvaror fick man hos honom en utmärkt mat. Hucheloup hade komponerat en utmärkt maträtt, som kunde fås endast hos honom, nämligen fylld karp; han kallade denna anrättning carpres au gras. Man åt denna rätt vid skenet fr... 661102 proofread-page text/x-wiki kgpp28xjtvq3awthlwrqsnyummh9n98 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/137 104 227233 661103 2026-11-01T09:32:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det G, som befann sig i början av det tredje or­ det, så att nu kvarstod endast: Carpe Ho ras. Tiden och regnet hade på så sätt förvandlat en helt vanlig notis om en maträtt till en vishetsregel. (Carpe horas betyder: tag vara på tim­ marna, använd tiden). Sålunda befanns att fader Hucheloup, som icke var fullt kunnig i sitt modersmål, likväl kunde la­ tin; att en filosofisk fars hade utgått från hans kök, och att han, som icke önskade mer än gå utan...' 661103 proofread-page text/x-wiki diukg4qyu8pjewkeefzoralvxuwg16a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/138 104 227234 661104 2026-11-01T09:32:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Carpes au Gras. Man åt, drack, skrek och lar­ made. Man betalade helt litet, man betalade ore­ gelbundet, man betalade alls inte; men man var alltid välkommen. Fader Hucheloup var en ge­ mytlig och trevlig man. Den gode Hucheloup var en krögare med mu­ stascher och av ett egendomligt slag. Han gick alltid omkring med en min, som om han var vid dåligt humör och såg ut, som om han ville skräm­ ma sina gäster; han mumlade alltid något mellan tänderna, d... 661104 proofread-page text/x-wiki fdy38sv5t6ac34m1gi99t38zwdbqgx7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/139 104 227235 661105 2026-11-01T09:32:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han hade en hustru, mor Hucheloup, som var både skäggig och mycket ful. Omkring 1830 dog fader Hucheloup. Med ho­ nom försvann hemligheten hur man lagade carpes au gras. Hans sorgsna änka fortsatte att dri­ va värdshusrörelsen. Men maten försämrades och blev oätbar; vinet, som alltid varit dåligt, blev nu omöjligt att dricka. Courfeyrac och hans vänner besökte dock fortfarande Korint, av medlidande sade Bossuet. Änkan Hucheloup var klumpig och andfådd... 661105 proofread-page text/x-wiki p6u0wdnk6lg31gpndad4nh9vssz67sc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/140 104 227236 661106 2026-11-01T09:32:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga andra prydnader än denna vers, vilken var skriven till madame Hucheloups ära: På avstånd häpnad, närmare likväl fasa väcker, På djärva näsans spets en vårta ut sig sträcker Man darrar var sekund, att bort hon snyter den. Och att en vacker dag, den täpper mun igen. Detta var skrivet direkt på väggen. Fru Hucheloup, som på så sätt var avporträtterad här, gick varj'e dag, från morgon till kväll, helt lugnt förbi dessa varelser. Två tjänsteflick...' 661106 proofread-page text/x-wiki 9vkti8yyf6oo0m3b7m3l30r3kb5nlds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/141 104 227237 661107 2026-11-01T09:33:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och smålog trots sin trötthet med ett sömnigt småleende. Det fanns en spegel ovanför disken. Ovanför dörren till matsalen kunde man läsa följande verser, skrivna med krita av Courfyrac: Bjud om du kan och ät om du vågar.' 661107 proofread-page text/x-wiki hkn9m98fr332oehj2ze5biv0l7xuffq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/143 104 227238 661108 2026-11-01T09:33:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Just som de tagit sin första östra, uppenbara­ de sig i tabukan ett huvud och en röst sade: — Jag gick förbi. En underbar lukt av Brieost märktes redan ute på gatan och därför gick jag hit in. Det var Grantaire. Grantaire hämtade en tablett och satte sig. Så snart Gibelotte fått syn på Grantaire, ställde hon två buteljer vin framför honom. Detta var således tre tillsamman. — Tänker du tömma båda flaskorna? frågade Laigle Grantaire. Grantaire svar...' 661108 proofread-page text/x-wiki 7e2prmflfnaiszwcafkmdd5g5wdu6we Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/144 104 227239 661109 2026-11-01T09:33:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och jag. Han har antagit just den form, jag ön­ skar, han besvärar mig icke på något vis, han lämpar sig efter alla mina rörelser, och den är ut­ märkt, emedan den håller mig varm. Gamla roc­ kar äro gamla vänner. — Du har rätt, utbrast Joly, som nu blandade sig i samtalet; en gammal rock är en gammal vän. — Säkert, sade Grantaire. I synnerhet då det sägs av en person, som har svår snuva. — Grantaire, frågade Laigle, kommer du från boulevard...' 661109 proofread-page text/x-wiki bewz0k1r5jg7aa3bn7t4pi598x9vmkl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/145 104 227240 661110 2026-11-01T09:33:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Tala icke om munkar, avbröt Grantaire, man riktigt känner, hur det kryper. Därpå utbrast han: — Fy tusan! Jag har fått ett skämt ostron. Nu blir jag hypokonder! Ostronen äro skämda och serveringsflickorna fula, jag hatar hela männi­ skosläktet; alldeles nyss gick jag på Richelieugatan förbi det offentliga biblioteket. Denna mas­ sa kråkfötter! Allt det där har skrivits förut! Vad var det för en obskyr människa, som sade, att vi äro tvåtota dju...' 661110 proofread-page text/x-wiki i0f7bdmu66kf41jh0l9hx4vzhywztpe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/146 104 227241 661111 2026-11-01T09:33:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avsky'ärda är att denna idiotiska flicka var lika vacker i dag som i går. Hennes penningstinne älskare skymtade icke i ett enda anletsdrag. Ro­ sorna ha den fördelen eller nackdelen över kvin­ norna, att spåren efter maskarna synas på dem. Det finns icke mera någon moral och till vittne på detta tager jag kärlekens symbol, myrten, kri­ gets symbol, lagern, fredens symbol, olivkransen, äpplet, som höll på att kväva Adam, samt fikon­ trädet, ursprunget...' 661111 proofread-page text/x-wiki 0g8c1qikg63rr6lch67wmq7hn3jjvdc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/147 104 227242 661112 2026-11-01T09:34:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'därpå, utan att någon lagt märke till att han tömt vinglaset: — Brennus, som erövrade Rom, är en örn; ban­ kiren, som tager grisetten, är även han en örn. Skamkänslan saknas hos båda. Lita icke på den. Det finns blott en enda pålitlig sak i världen, vi­ net! Vilken åsikt du än har, om du håller på den magra tuppen, som kantonen Uri, eller på den feta, som kantonen Glaris, det spelar ingen roll, blott man dricker. Du kan tala om boulevarder, kort...' 661112 proofread-page text/x-wiki 367429xzok644m8fxammlorr969sspr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/148 104 227243 661113 2026-11-01T09:34:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och händelserna. Men sorgligt nog bli stundom undantagen en nödvändighet. Både ifråga om händelserna och människorna räcker ej det van­ liga. Bland människorna behövas stundom snil­ len och bland historiens tilldragelser revolutioner. Dessa stora händelser äro den högsta lagen, som tingens vanliga ordning icke kan undvara och vid åsynen av kometerna skulle man frestas att tro, att själva himmelen hade behov av improviserade skådespelare. När man minst... 661113 proofread-page text/x-wiki onglsy8efv3szpy0s1n49n6e21tm2ej Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/149 104 227244 661114 2026-11-01T09:34:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mina vänner, Försynen är tvungen att gripa till alla medel för att klara sig. Vad bevisar en re­ volution: Att Gud befinner sig i trånginål. Han gör en statskupp, emedan den är ett medel att förena nutiden med framtiden och emedan han själv icke på annat sätt kunnat splitsa samman de båda ändarna. Allt detta visar att jag gissat rätt ifråga om Jehovah; när man ser en sådan massa missförhållanden överallt, så mycken små­ aktighet och gnidighet och...' 661114 proofread-page text/x-wiki a6u37o58gn3lmlz5ed6mfhlziyzva7l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/150 104 227245 661115 2026-11-01T09:34:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ständigt i svårigheter. Han ställer till med en revolution på samma sätt som en utfattig affärs­ man med en bal. Man får icke döma försynen efter det yttre skenet. Bakom det förgyllda him­ lavalvet skymtar jag en fattig värld. Även i uni­ versum finnes det något som heter bankrutt. Det är därför, som jag är missbelåten. Nu skriva vi den 5 juni och det är nästan natt; från och med i dag på morgonen har jag väntat på att det skulle bli ljust. Men...' 661115 proofread-page text/x-wiki n1gqdlpgiuk94nfimn4cox03hjc8yjx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/151 104 227246 661116 2026-11-01T09:34:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'försäkran om min utsökta högaktning! Vid alia Olympens och himmelens Gudar, jag skapades icke till parisare, det vill säga till att ständigt slungas som en boll mellan tvenne racketar från dagdrivarnas till skränfockarnas grupper! Jag skapades till turk, till att dagen lång se Österlan­ dets ungmör utföra de lidelsefulla egyptiska dan­ ser, vilka likna drömmarna hos en kysk man, eller till att bli en lantman i Beauce eller en venetiansk ädling, omgive... 661116 proofread-page text/x-wiki drah2he1lxck3q6cbphz7h6c06uma68 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/152 104 227247 661117 2026-11-01T09:34:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i stället kunde resa bort med ett flickebarn vid armen och ute i naturen inandas doften från den ofantliga tekopp, som heter nyslagna ängar! Det tar sannerligen intet slut på dumheterna! En gammal trasig lykta, som jag alldeles nyss såg hos en lumphandlare, väckte hos mig följande tanke: Tiden är inne att upplysa mänskligheten! Nu är jag åter dyster! Så blir det, när man tår ett ostron eller en revolution i vrångstrupen! Vil­ ken ryslig gammal värld!... 661117 proofread-page text/x-wiki k1yvxlhlue1wxuwoucoabtvwlv8xhbv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/153 104 227248 661118 2026-11-01T09:35:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lustigt älskande par. Jag förstår fullkomligt, hur det är. Det är en extas, och en så stor, att de glömma att Icyssas. Det är en kyskhet pä jorden, men de förena sig i evigheten. De äro själar, vil­ ka äga sinnen. De omfamna varandra bland stjärnorna. Grantaire började nu förtära sin andra butelj vin och måhända skulle han börjat en ny lång be­ rättelse, om icke en person visat sig i det fyrkan­ tiga takhålet. Det var en pojke, icke fullt tio å...' 661118 proofread-page text/x-wiki sfb4y7fwb2khp6dpaaxoeghf3antta7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/154 104 227249 661119 2026-11-01T09:35:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du finna herr Bossuet, och du skall säga till ho­ nom å mina vägnar: A-B-C. Det är väl något skämt, inte sant? Men han gav mig tio sou. — Joly, låna mig tio sou, sade Laigle ocli vän­ dande sig till Grantaire sade han: — Grantaire, låna du mig även tio sou. Detta blev sammanlagt tjugo sou, vilka Laigle gav åt barnet. — Tack, herre, sade den lille gossen. — Vad heter du? frågade Laigle. — Navet, Gavroches vän. — Stanna hos oss, sade Laigle....' 661119 proofread-page text/x-wiki 9yw9cq3s7gggxz7bd36ku8das9d1yzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/155 104 227250 661120 2026-11-01T09:35:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Under tiden hade LaigIe försjunkit i tankar; han sade nied halvhög röst: — A-B-C, det vill säga: Lamarques begrav­ ning. — Den långe, blonde herrn, anmärkte Grantaire, var Enjolras; det var han, som skickade poj­ ken. — Gå vi dit? frågade Bossuet. — Det regnar, sade Joly. Jag har svurit att gå i elden, icke i vattnet. Jag vill icke hava värre snuva. — Jag stannar här, sade Grantaire. Jag före­ drar en frukost framför en begravning. — Alltså:...' 661120 proofread-page text/x-wiki h9087ssmzjvm88qtalinf35a1gi2ugp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/156 104 227251 661121 2026-11-01T09:35:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en bomullsmössa, så att den icke skaver. Det är en spira med en paraply i ändan. — Jag tänker att den gode Ludvig Philip i denna väderlek kan göra dubbel nytra med sitt kungadöme; han kan vända spiran emot folket och slå upp paraplyändan emot himmelen. Salen var mörk; jtocka, täta moln borttogo den smula dager, som fanns. Ingen människa syntes till varken i värdushuset eller ute på gatan; hela världen tycktes ha gått för att åse "det, som skulle hä...' 661121 proofread-page text/x-wiki h0zmsfrojpm9yjjxopw695w12a1y0gj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/157 104 227252 661122 2026-11-01T09:35:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brunno nu, det ena i en gammal mässingsstake, det andra var nedstucket i halsen på en trasig butelj. Grantaire hade lockat Joly och Bussuet att även dricka vin; Bossuet och Joly hade åter­ fört Grantaire till glädje. Vad Grantaire beträf­ far, så hade han sedan klockan tolv övergått från att dricka vin; vinet är blott en medelmåttig till­ fredsställelse. Hos den verklige alkoholisten har den endast en uppgift att fylla, den att tillfreds­ ställa begär... 661122 proofread-page text/x-wiki labtqad333krn2tcazfiaxs8babsv5x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/158 104 227253 661123 2026-11-01T09:35:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'maran, natten, döden, vilka sväva omkring den sovande Psyke. Grantaire hade ännu icke nått detta sista sorg­ liga stadium; långt därifrån. Han var särdeles glad och Bossuet ocliJoly gåvo icJ<e efter för ho­ nom. De drucko med varandra. Grantaire lät de allvarligaste ocli egendomligaste tankar och ord åtföljas av märkvärdiga gester; nan stödde med värdighet sin vänstra knutna hand emot sitt knä och höll sin arm i rät vinkel; han hade knutit upp sin...' 661123 proofread-page text/x-wiki l6am53pee7k3fwew5q4ctxpds2vhvup Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/159 104 227254 661124 2026-11-01T09:36:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Grantaire inföll: — Vem är det, som utan min tillåtelse flyttat ned stjärnorna och satt dem på bordet i stället för ljus? Bossuet var tämligen drucken, men han hade bevarat sitt lugn. Han hade satt sig med ryg­ gen tätt intill det öppna fönstret, så att regnet öste utefter hans rygg, och han betraktade sina två vänner. Plötsligt hörde han bakom sig ett oväsen, has­ tiga steg åtföljda av ropen: Till vapen! Han vände sig om och varseblev på Sain...' 661124 proofread-page text/x-wiki h5dg4jzqgkcyq1vs5dzuf767eb6k3ci Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/160 104 227255 661125 2026-11-01T09:36:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Detta besvarades ögonblickligen med en ny fråga: — Vart ska ni ta vägen? — Vi skola bygga en barrikad, svarade Courfeyrac. — Nåväl, så bygg den här; här är god plats. — Du har rätt. Örn, sade Courfeyrac, och på ett tecken av Courfeyrac rusade hela skaran in på Chanvreriegatan.' 661125 proofread-page text/x-wiki fep024sm4x656y3ozi8idr0jaypal77 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/162 104 227256 661126 2026-11-01T09:36:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'massan rusade in där. — Ack, min Gud! Min Gud! suckade fru Hucheloup. Bossuet hade skyndat ned i förväg för att möta Courfeyrac. Joly, som stod vid fönstret, skrek: — Courfeyrac, du skulle hava tagit paraply med dig. Du får snuva. Under tiden hade på några minuter tjugo järn­ stänger blivit lösryckta från värdshusets gallerförsedda fasadfönster och tio famnar av gatlägg­ ningen hade rivits upp. Gavroche ocliBahorel hade lagt beslag på en kärra, s...' 661126 proofread-page text/x-wiki rkbnq9r5u6x10oj7r1tv6358wbb10x7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/163 104 227257 661127 2026-11-01T09:36:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'arbetande. Gibelotte kom fullastad med sten och grus. Hennes långsamma arbete bidrog docl<till barrikadens uppförande. Hon bar stenen på sam­ ma sätt som hon bar vin till gästerna, halvsovan­ de. En omnibus, som drogs av två vita hästar, passerade gatan. Bossuet hoppade över stenarna, skyndade efter kusken och förmådde honom att stanna; han bad passagerarna stiga ur, räckte damerna artigt han­ den, hjälpte dem ned, sade adjö till kusken och lade besl... 661127 proofread-page text/x-wiki 90ylireoe8jy89m4hmi3gu9jin0anqd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/164 104 227258 661128 2026-11-01T09:37:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Min kära, jag har alltid betraktat en kvinnas hals såsom någonting särdeles delikat. Men Grantalre svävade nu i högre rymder. När Matelote visade sig i första våningen, tog Grantaire henne om livet och förde fram henne till fönst­ ret under ihållande skrattsalvor. — Matelote är ful! skrek han. Matelote är fulheten personifierad. Matelote är en chimär. Hör hennes börds hemlighet: En gotisk Pygmalion, som gjorde symboliska vidunder för en dom­ ky...' 661128 proofread-page text/x-wiki s9nmtgbl028v7bgqy627wvjn73esjm5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/165 104 227259 661129 2026-11-01T09:37:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stå matematik. Jag förstår ingenting annat än kärleken och friheten. Jag är Grantaire, den lätt­ sinnige ynglingen. Pengar har jag aldrig ägt, har aldrig blivit van vid dem, vilket gjort att jag al­ drig saknat dem; men om jag hade varit rik, så skulle det aldrig funnits några fattiga! Då skulle ni ha fått se. Ack, om varje gott hjärta hade ägt en fylld börs, så skulle allt sett mycket bättre ut än det nu gör. Tänk om Jesus Kristus hade varit så ri...' 661129 proofread-page text/x-wiki q9b9mc4w3bwz7n2pds3bfj3jslce36w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/166 104 227260 661130 2026-11-01T09:37:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en annan berusning än spritens. Vanära icke bar­ rikaden. Detta tal hade en egendomlig inverkan på Grantaire. Han kände det, som om någon hade hällt ett glas kallt vatten över hans ansikte. Han kände sig fullkomligt nykter. Han satte sig vid ett bord, som stod helt nära fönstret, betraktande Enjolras med en outsägligt mild blick och sade till honom: — Du vet, att jag tror på dig. — Gå till ett annat ställe. — Låt mig sova här. — Gå bort och sov...' 661130 proofread-page text/x-wiki le0wu37y95eqa41mbvzihji60t2e5ve Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/168 104 227261 661131 2026-11-01T09:37:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'belåten på samma sätt som den arabkvinna, som, sedan hon mottagit en örfil av sin make, beklaga­ de sig inför sin fader och ropade på hämnd med följande ord: Fader, du är skyldig att hämnas öga för öga och tand för tand! Fadern frågade: På vilken kind fick du örfilen? På vänstra kinden. Fadern gav henne en örfil på den högra och sade: Är du nöjd nu! Gå till din make och säg, att han visserligen örfilat upp min dotter, men att jag gi­ vit hans...' 661131 proofread-page text/x-wiki 5ttahip4pf3frrykn5kxqg9u6svwhir Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/169 104 227262 661132 2026-11-01T09:37:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vinkel; den största av barrikaderna avstängde Clianvrerie-gatan, den andra Mondétour-gatan åt Cygneliållet. Denna sista barrikad var mycket trång och utgjordes uteslutande av tunnor och gatstenar. Ett femtiotal man arbetade där; ett trettiotal buro gevär, vilka de på vägen dit lånat hos en vapensmed. Intet kunde vara mera egendomligt och brokigt än denna trupp. Den ene hade en vapenrock, en kavallerisabel och två urgamla pistoler, en annan gick i skj... 661132 proofread-page text/x-wiki czfwgca39fe1uxbucx3923jqh55fb7j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/170 104 227263 661133 2026-11-01T09:37:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man kom åt — om hjälpen, som skulle komma klockan tre på morgonen — om ett regemente, som man kunde lita på — om hela Paris i uppror. För­ skräckliga ting, vilka framfördes med en hjärtlig godmodighet. Alla voro bröder, fast man icke visste varandras namn. Det vackra hos faran är att den framhäver broderskapet mellan männi­ skorna. 1 köket hade man tänt i spisen och smälte där i en kulform alla tennskedar, som funnos i värds­ huset. Trots detta...' 661133 proofread-page text/x-wiki j2qmbj57rq2jlhwlfhe2im4axl2n7hs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/171 104 227264 661134 2026-11-01T09:38:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den unge man, som hade sökt Courfeyrac i hans bostad och frågat efter herr Marius, hade för­ svunnit ungefär samtidigt med att man lagt be­ slag på omnibusen. Gavroche var fullständigt hänförd och hade ta­ git underhållningen på sin lott. Han gick och kom, klättrade upp och ned och var som en sprakande raket. Han tycktes vara där för att muntra upp alla. Vad sporrade honom? Hans olycka. Hade han vingar? Ja säkert, sin glät­ tighet. Gavroche var som e... 661134 proofread-page text/x-wiki kuag87koqfgvtpnr0u8qb6o7v7evocc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/172 104 227265 661135 2026-11-01T09:38:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans små armar verkade som ett perpetum mobile liksom hans lungor: — Fortsätt bara! Här behövs mera stenar! Flera tunnor! Här behövs murbruk, för att täp­ pa till det här hålet! Det här är allt en usel liten barrikad, den måste bli högre! Kom hit med me­ ra, plocka fram allt vad ni kan. Riv ned hela huset. En barrikad skall vara lika prima som mor Gibous té och så måste vi ha en glasdörr! — En glasdörr! Vad vill du, din lille rackare, med en glas...' 661135 proofread-page text/x-wiki 9avs0k33cog7aku322thn8kfnkp9fod Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/173 104 227266 661136 2026-11-01T09:38:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Varför skulle jag icke ha ett? svarade Gavroche. Jag hade ett år 1830, när vi icke stodo på god fot med Karl X. Enjolras ryckte på axlarna: — När vi fått tillräckligt många för männen, skola vi tänka på barnen. Gavroche vände sig om helt stolt och sade: — Om du stupar före mig, skall jag taga ditt. — Slyngel! sade Enjolras. — Bleknos! sade Gavroche. Nu visade sig vid gatans mynning en elegant snobb, som avbröt episoden. Gavroche ropade till ho...' 661136 proofread-page text/x-wiki 4zef6jtczaw3pfnxn4j7gpkh66h2746 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/175 104 227267 661137 2026-11-01T09:38:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hölls med några rep och från den svävade en röd fana. Den lilla barrikaden vid Mondétourgatan doldes av värdshuset. Tillsammans bildade dessa två barrikader en regelrätt redutt. Enjolras och Courfeyrac hade icke ansett det nödvändigt att barrikera den övriga delen av Mondétourgatan, som genom Précheursgatan erbjuder en genomfart till hallarna, emedan de otvivelaktigt på detta sätt ville äga en förbindelse med yttervärlden och föga fruktade ett angrepp... 661137 proofread-page text/x-wiki j4oihda1qo4qhhe6vzu5s7xwzwy2ign Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/176 104 227268 661138 2026-11-01T09:39:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'handfull djärva män såg skymten av en uni­ formsmössa eller en bajonett. De fåtaliga bor­ gare, vilka under denna upproriska timma våga­ de sig ned för Saint-Denisgatan, kastade ett för­ skräckt öga utmed Chanvrerie-gatan, sågo bar­ rikaden och ökade sina steg. Sedan de två barrikaderna blivit färdiga och fanan hissad, bar man ut ett bord från värdshu­ set och Courfeyrac steg upp därpå. Bnjolras tog fram den fyrkantiga lådan och Courfeyrac öpp­...' 661138 proofread-page text/x-wiki 4we98pingdtpy3o44fuzk1n2lbj2g3u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/177 104 227269 661139 2026-11-01T09:39:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sedan barrikaderna uppförts, posterna utställts, gevären laddats och vedetter utsatts, voro de en­ samma på dessa fruktansvärda gator, vilka lågo fullständigt övergivna; de voro liksom insvepta i den skymning, som nu började inbryta, befunno sig i fullständig tystnad och kände att de avvak­ tade något tragiskt och förskräckligt, avskurna från världen, beväpnade, beslutsamma, lugna och väntande. Victor Hugo X 12' 661139 proofread-page text/x-wiki cek0q1tj7po71gfiht5smpa2k1pkys1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/179 104 227270 661140 2026-11-01T09:39:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Säg, minns du ännu dessa dagar ljuva, Då vi unga voro bägge två, Oclivåra hjärtan endast ville ruva, Uppå att älska och att granna gå. Då när vi lade våra åldrar samman, Vi dock ej hunno mer än fyrtio år, Ocli i vårt lilla hem var fröjd och gamman, Oclisjälva vintern bytte sig i vår? Vad lycka! Manuel var stolt och modig. Paris sågs gå till helga tidsfördriv, Foy höll blixten, och jag stack mig blodigt Uppå en nål uti ditt klädningsliv. Var b...' 661140 proofread-page text/x-wiki 7rcly9fdzzvuijqndpck3tbgvnqiqey Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/180 104 227271 661141 2026-11-01T09:39:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Sorbonne var lierdetjället där jag drömde Och tillbad dig från morgon och till kväll Och på det sättet jag latinet glömde, Men lärde älska och att vara säll. O Place Maubert! 0, Place Dauphine! när skenet Av morgonsolen, i vår koja låg. Du drog din strumpa på det fina benet Och jag i kammarns djup en stjärna såg. Jag Plato läst, men litet minns jag av den; Långt bättre än Malebranche och Lamennais Du med en blomma, då du ömt mig gav den Mig lärde...' 661141 proofread-page text/x-wiki 54ffxs5vktf60xbg7v0y1cwvamlggn2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/181 104 227272 661142 2026-11-01T09:39:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jag fattig var, och du var givmild ständigt jag kyssar stal på arm så frisk och rund Min Dante tjänte oss som bord behändigt, När glatt jag firade vår middagsstund. Och första gången när jag stängt i vrån dig Och tog en kyss utav din mun så full När rodnande och brydd du gick ifrån mig. På Gud jag trodde för min kärleks skull! Minns du de tusen stunder av berusning. De rivna halsdukar, de brustna bandi 0, huru många suckar av förtjusning Ur våra hj...' 661142 proofread-page text/x-wiki 8cctboai8zpzr37mt8bbi6qxnmkzjbs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/182 104 227273 661143 2026-11-01T09:39:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stenar, vilken var sluten på tre sidor för att skyd­ da mot vinden samt anordnad på så sätt, att hela ljusstyrkan föll på fanan. Gatan och barrikaden lågo i mörker och man såg endast den röda fa­ nan, vilken på ett fruktansvärt sätt upplystes av den jättestora lyktan. Detta ljus skänkte åt den scharlakansröda fa­ nan en förskräckande purpurfärg.' 661143 proofread-page text/x-wiki 62lixkhhpnv6bjggcwg05s4y2q0vmbm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/184 104 227274 661144 2026-11-01T09:40:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det i salen. Han hade ett stort gevär, som han ställt mellan benen. Gavroche hade hittills varit så upptagen av tusen "roande" saker, att han icke sett denne man. När han trädde in följde Gavroche honom me­ kaniskt med ögonen, avundades honom hans ge­ vär samt reste sig hastigt, när mannen satt sig. Den, som bespejat denne man under de föregå­ ende timmarna, skulle ha funnit, att han med en egendomlig uppmärksamhet lagt märke till allt på barrikaden o... 661144 proofread-page text/x-wiki cxdpp7014uw8ietgk1xbveobvabka6b 661148 661144 2026-11-01T09:41:14Z Jonatanskogsfors 17420 661148 proofread-page text/x-wiki 4xefp1tvl6t9l1ud9odxz1qhlq8osw8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/185 104 227275 661145 2026-11-01T09:40:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sträckte fram underläppen så långt som möjligt Han var häpen, oviss, tvivlande, övertygad och bländad. Han såg ut som en evnuck på en slav­ marknad, när han upptäcker en Venus bland slynorna, som en konstälskare, vilken finner en Rafael bland en massa värdelöst skräp. Han var full av energi, av instinkt, aning och kombineran­ de förstånd. Det var uppenbart, att Gavroche upplevat något. När han var som mest fördjupad med detta, tilltalade Enjolras h...' 661145 proofread-page text/x-wiki 3g3jqnr74nvd87khrgn0i4upzvkaopi 661147 661145 2026-11-01T09:41:00Z Jonatanskogsfors 17420 661147 proofread-page text/x-wiki okv8bshvn2qsx56cedwv91oe8t2mjg8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/186 104 227276 661146 2026-11-01T09:40:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i örat på Royalbron, när jag var ute och prome­ nerade. Enjolras lämnade genast Gavroche och viskade några ord till en arbetare i närheten. Den­ ne gick genast ut och återvände tillsammans med tre andra. Dessa fyra män, fyra bärare med breda axlar, ställde sig, utan att på något vis till­ draga sig uppmärsamheten, bakom ett bord, vid vilket mannen från Billettegatan satt. De voro tydligen beredda att kasta sig över honom. Nu närmade sig Enjolras manne... 661146 proofread-page text/x-wiki 0njlncaeulfwep8ossu2nt1spxdw7ta Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/187 104 227277 661149 2026-11-01T09:41:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man fann hos honom ett litet runt kort mellan två glasskivor, på vars ena sida man såg det franska vapnet med orden: "Surveillance et vigilance" och på den andra "Javert, poliskommis­ sarie, femtiotvå år gammal" samt dåvarande po­ lismästarens, Gispuet, namn. Han hade dessutom en klocka oclien börs, som innehöll några guldmynt. Man lät honom behålla börsen och klockan. Bakom klockan i botten på fickan fann man ett förseglat papper, som Enjolras bröt o... 661149 proofread-page text/x-wiki kaef4pwvx4isku7rh0bnvy8ib43phrq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/188 104 227278 661150 2026-11-01T09:41:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märke till saken utanför värdshuset. Javert ha­ de icke höjt ett rop. När de sågo Javert bunden vid pelaren, hade Courfeyrac, Bossouet, Joly, Combeferre med flera skyndat till från båda barri­ kaderna. Javert var så omsurrad av rep, att han icke kunde göra en rörelse, men han lyfte sitt huvud med det oförändrade lugnet hos en man, som ic­ ke vet vad en lögn är. — Det är en polisspion, sade Enjolras. Han vände sig mot Javert: — Ni kommer att skju...' 661150 proofread-page text/x-wiki 92ytc10laru8y01ro2245hfs8sbqtf6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/189 104 227279 661151 2026-11-01T09:41:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Kan ni icke ge mig hans bössa! Musikan­ ten kan ni behålla, men jag vill ha klarinetten. Oavroche gjorde honnör ocli smög sig glatt fram bakom den stora barrikaden.' 661151 proofread-page text/x-wiki 9a18phs3gxnx44w5vh206cmbad66d91 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/191 104 227280 661152 2026-11-01T09:42:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'känna honom; tillsammans med några andra hade han satt sig vid ett bord, som burits ut ur värdshu­ set. Under det att Le Cabuc drack med dem, som sutto med honom, betraktade han tankfullt det sto­ ra femvåningshuset vid barrikadens bakgrund, som helt dominerade gatan och vette åt Salnt-Denisgatan. Plötsligt utropade han: — Hör på, kamrater! Det är från det där huset, som vi borde skjuta! Om vi stå i fönstren där up­ pe, vem tusan tror ni då kan ta sig... 661152 proofread-page text/x-wiki a6qvfvyunet8d2agxw7enfpcf85w3pp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/192 104 227281 661153 2026-11-01T09:42:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'port. Kolvslagen kommo huset att skaka men rub­ bade icke porten. Det föreföll emellertid troligt, att invånarnas uppmärksamhet väckts, ty man såg till slut ett ljus genom en liten lucka i tredje våningen, ocli i denna glugg visade sig ett enfaldigt ocliförskräckt ansik­ te; det var portvaktens gråhåriga huvud. Mannen, som knackat på, hejdade sig. — Mina herrar, frågade portvakten, vad ön­ skar ni? — öppna! sade Le Cabuc. — Det går icke an, mina...' 661153 proofread-page text/x-wiki t1qj24pmvu3hn7d9w5l32tysk53ecdo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/193 104 227282 661154 2026-11-01T09:42:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'huvudet nlot kanten av luckan och den ljusa krut­ röken, som svävade över taket. — Nu är den saken klar! sade Le Cabuc, i det lian stödde bösskolven mot gatan. Knappast hade han uttalat dessa ord, förrän han på sin axel kände en hand med ett fruktansvärt hårt grepp ocli hörde en röst, som sade: — På knä! Mördaren vände sig om och såg framför sig Enjolras bleka och kalla ansikte. Enjolras hade en pistol i handen. Han hade skyndat till vid ljudet a...' 661154 proofread-page text/x-wiki 3tukeub898szuy1zyxcs772nq8f2nkx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/194 104 227283 661155 2026-11-01T09:42:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tryck av vrede och renhet, vilket antikens värld för­ länade åt rättvisan. Alla barrikadens män hade skyndat till, samlat sig på några avstånd ocliförnummo det orimliga i att säga ett ord inför det, som nu skulle hända. Den besegrade Le Cabuc gjorde ej längre något motstånd samt darrade i hela kroppen. Enjolras tog fram sin klocka och släppte honom. — Behärska dig, sade han. Bed eller tänk! Du har en minut på dig! — Nåd, viskade mördaren; därp...' 661155 proofread-page text/x-wiki q2p74t3nxplerjwgd1dmb68lo14dtwy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/195 104 227284 661156 2026-11-01T09:42:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'iHan ännu förnam några reflexrörelser, samt kasUde den över den lilla barrikaden på Mondétourgatan. Enjolras liade fortfarande ett tankfullt utseende. Hans lugn var fruktansvärt och högtidligt. Plöts­ ligt höjde han rösten. Alla tego. — Medborgare, sade Enjolras, denne man liar handlat på ett avskyvärt sätt, och jag har straf­ fat honom på ett förskräckande. Han har mördat, och därför har jag mördat honom. Det var nöd­ vändigt, ty även uppro...' 661156 proofread-page text/x-wiki bmewjylv9msab7cz2bru3nwccxtzycd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/196 104 227285 661157 2026-11-01T09:43:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men framåtskridandets lag är att dessa vidunder försvinna inför änglarna ocliatt Ödet ger vika för Broderskap. Ögonblicket är illa valt för att nämna ordet kärlek. Men icke desto mindre uttalar jag och förhärligar det. Det är du, Kärlek, som har framtiden för dig. Men du, Död, dig begagnar jag mig av samtidigt som jag hatar dig. Medborgare, i framtiden kommer det ej att finnas någon skym­ ning, inga åskslag, ingen okunnighet och ingen blodig hämnd....' 661157 proofread-page text/x-wiki q1hwsxufa94nsyn6ahfunqpm1q8yjb5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/197 104 227286 661158 2026-11-01T09:43:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stränge ynglingen, som var både bödel och präst, klar som kristall men med granitens styrka. Låtom oss hellre genast än längre fram, efter striden, när liken förts till bårhuset och undersökts, berätta, att man hos Le Cabuc fann papper, vilka utvisade att han var en polisspion. Författaren till denna bok hade år 1848 i sina händer en polisrap­ port, vilken uppsatts av polismästaren år 1832. Vi böra vidare tillägga att om man får tro en otrolig men li...' 661158 proofread-page text/x-wiki rs7q8psn87f2sty8x3c6tvsg54xe52s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/198 104 227287 661159 2026-11-01T09:43:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661159 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/200 104 227288 661160 2026-11-01T09:43:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blott en önskan: Att sluta sitt liv så snart som möjligt. Han vandrade framåt med snabba steg. Av en slump var han beväpnad, eftersom lian hade kvar Javerts pistoler. Den unge man, som han trott sig se, hade inför hans ögon försvunnit bakom ett gathörn. Marius hade genom Plumetgatan nått fram till boulevarden, han gick över esplanaden ocli över Invalidbron, Champs-Elysées, Louis XV platsen samt kom ut på Rivoligatan. Affärerna där voro ännu öppna. Ga... 661160 proofread-page text/x-wiki 8ay9tbfirlgkkd28803nfoxx1y983ya Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/201 104 227289 661161 2026-11-01T09:43:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'butiker voro stängda, inga människor syntes i portarna, gatan blev allt mörkare, och samtidigt tätnade folkmassan. Ty de promenerande bilda­ de nu en massa. I denna hörde man ingen säga något, och trots detta utgick därifrån ett dovt och starkt mummel. Vid Arbre-Sec-fontänen fann man grupper av människor, orörliga och dystra. De liknade, i vimlet av kommande och gående, stenar i botten av en ström. Vid ingången till Prouvairegatan hejdades mas­ san. D... 661161 proofread-page text/x-wiki 23x8thsybg5qrjg215163ibqoeocr1o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/202 104 227290 661162 2026-11-01T09:44:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stjärnor, upphängda på metalltrådar, och de kas­ tade över gatorna skuggor, vilka liknade stora spindlar. Dessa gator voro icke öde. Man urskiljde på dem kopplade gevär, bajo­ netter och bivackerande trupper. Ingen flanör överskred denna gräns. Här stannade de pro­ menerande. Här slutade massan och började ar­ mén. Marius vilja var viljan hos en man, som ej me­ ra hoppas på något. Man hade kallat honom och han kom. Han rann möjlighet att taga sig f...' 661162 proofread-page text/x-wiki o6o2e7c62o28yk6sevnlzgkfesbnpdm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/203 104 227291 661163 2026-11-01T09:44:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'cle emot honoin. Var det en man? En kvinna? Var clet flera. Han skulle ej kunnat besvara frå­ gan. Det liadc passerat och försvunnit. Efter flera omvägar korn liaii in pä en gata, som han ansåg vara Portieregatan. Mitt på denna stöt­ te han på ett hinder. Hans fot trampade i vattenpölar, i gropar samt stötte mot upprivna gatste­ nar. Han hade träffat på en påbörjad men över­ given barrikad. Han kröp över stenarna och be­ fann sig snart på andra sid...' 661163 proofread-page text/x-wiki qnuuztk2gdcsc0znmnwa97yveu3e1r9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/204 104 227292 661164 2026-11-01T09:44:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'år 1846 kunde man på denna gata vid hörnet av hallarna se denna genomborrade skylt. Ett skott var dock en antydan om levande va­ relser. Men från detta ögonblick räknat stötte han ej längre på något levande. Hela denna vandring föreföll honom som ett uppstigande i en mörk trappa. Trots allt fortsatte lilcvä! Marius framåt.' 661164 proofread-page text/x-wiki lexw1yqxicylnsxu04fv41wfsh2k6se Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/206 104 227293 661165 2026-11-01T09:44:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom de möjligheter, vilka mörkret gåvo, detta år upprorets nödvändiga taktik. Vid nattens inbrott hade varje fönster, i vilket man såg ljus vara tänt, beskjutits. Ljuset hade släckts ocli ibland hade dess ägare dödats. Intet rörde sig mera. Man fann här endast skräcken, sorgen, häpnaden och på gatorna rådde en så att säga helig fasa. Man kunde icke en gång iakttaga de långa raderna av fönster, skorstenarnas ocli takens tandade inskär­ ningar elle...' 661165 proofread-page text/x-wiki aedjix2vla9qvxwp0bh34gnfb1bf6yx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/207 104 227294 661166 2026-11-01T09:45:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'da lyktor glänste, skulle en åskådare i fågelper­ spektiv kunnat uppfatta metallglansen från sab­ lar och bajonetter, det dova dånet från artilleriet och trampet från de tysta trupper, vilka tillväxte varje minut. Det var ett fruktansvärt bälte, som långsamt slöt sig och spändes åt kring revolutio­ nens härd. Revolutionens kvarter var nu endast en vidun­ derlig grotta; allt där tycktes orörligt och i dvala, som vi strax skola få se, rådde endast m...' 661166 proofread-page text/x-wiki h5p4axfbz7y742ipw27ihpta4c8u9ek Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/208 104 227295 661167 2026-11-01T09:45:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och revolutionen, trevande mötas. Båda drevos aV samma nödvändighet; enda sättet att lämna denna plats var som död eller som segrare. Spänningen hade nått en sådan höjd, mörkret var så tätt, att även de mest räddhågade grepos av skräckens l)eslutsamhet och mod. Hos l)åda motståndarna voro dessutom mordet, raseriet och fastheten lika stora. För den ene betydde framryckning detsamma som döden, men ingen tänkte på att rida tillbaka, för den andre in...' 661167 proofread-page text/x-wiki m19w2awyyto3yivzrq1k9uspyf6ssya Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/209 104 227296 661168 2026-11-01T09:45:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den dystra överensstämmelsen i denna situation. Inga stjärnor syntes, tunga moln draperade him­ len med sina dystra massor. En svart himmel välvde sig över de döda gatorna liksom ett ofant­ ligt bårtäcke över en lika ofantlig grav. Under det att en helt och hållet politisk strid förbereddes på denna plats, som redan sett så många revolutionära händelser, under det att ung­ domen, de hemliga sällskapen och studenterna i idealens namn och medelklassen p... 661168 proofread-page text/x-wiki p5bswcdbpncqnicd2875w6nor1mvhln Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/211 104 227297 661169 2026-11-01T09:45:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bindelseleden med yttei-världen. När han nått fram till det sista huset till vänster, sträckte han fram huvudet oclisåg in på den korta Mondétourgatan. Ett stycke bortom skärningen mellan denna gata och Chanvreriegatan skymtade han några ljus, en del av värdshuset samt en fackla, vilken var liksom dold av ett myller av stenar; han såg även män ligga hopkrupna med gevären i händerna. Allt detta befann sig på ett tjugotal stegs avstånd från honom. Det v... 661169 proofread-page text/x-wiki hn4w65pphd62o13lpddbcpuh2tuk1wa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/212 104 227298 661170 2026-11-01T09:45:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'regelrätta tiden hade grånat i krigstjänsten, som hade levat med bältet kring livet, epåletten på ax­ larna och kokarden svärtad av krutrök, med pan­ nan fårad av kasken, i baracker, i läger, bivacker och sjukhus och som efter tjugo år hade återvänt från de stora krigen med ärrig kind, leende ansikte, lugn och beundransvärd, oskyldig som ett barn, sedan han gjort allt för Frankrike och intet mot det. Marius sade sig, att hans timma var slagen, att han... 661170 proofread-page text/x-wiki 6pn02pfn71rqc1wdb8nw8lgiqusapj1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/213 104 227299 661171 2026-11-01T09:47:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det emedan det ägde förstånd och kunde skåda in i framtiden; att den förutsåg upproret, kriget i rännstenarna, gatstenarnas strid, skjutandet genom källargluggar och hugg, som utdelades och mottogos bakifrån; att denna värja, som kom från Marengo och Friedland, ej ville besöka Chanvreriegatan, att den försvunnit, emedan den ej efter det, som den gjort för fadern, ville tjäna sådana ändamål i sonens hand. Han sade sig, att om han hade denna värja, om h... 661171 proofread-page text/x-wiki heailq9iocestuhlgkbewbmbf8k4bm4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/214 104 227300 661172 2026-11-01T09:47:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lian skulle dö? Trots att lion visste detta, hade lion försvunnit, oclialltså önskade hon, att Marius dog. Det var vidare uppenbart, att lion icke älska­ de honom, när hon kunnat försvinna på detta sätt, utan att underrätta honom, utan ett ord, utan en rad, octi likväl visste hon hans adress! Vad hade han under sådana förhållanden för glädje av livet? Och dessutom, skulle han rygga tillbaka, när han nått så långt? Att närma sig faran för att fly! A...' 661172 proofread-page text/x-wiki nnzn3202gib6jz7phjitfs28vfud46y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/215 104 227301 661173 2026-11-01T09:47:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fram till en iiire Iclarhet. Inför döden liade han börjat se klart. Det verk, vari lian kanske snart skulle deltaga, syntes honom icke längre bekla­ gansvärt utan storslaget. Striden på gatorna syntes honom i helt annat ljus och liksom för­ klarat för hans inre öga. Alla de tidigare fråge­ tecknen trädde fram på nytt men oroade honom icke längre. Han kunde svara på dem alla. Varför skulle hans fader ha harmats? Finns det icke tillfällen, då upproret k... 661173 proofread-page text/x-wiki 1b9kabl7nyqu9kaxa12ynft6w4hpvhp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/216 104 227302 661174 2026-11-01T09:47:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tigade eller oberättigade. Tills den dag då mänskligheten,s stora enhet uppnås, kommer kri­ get, åtminstone det som vill närma oss de fram­ tida idealen, att vara nödvändigt. Vilken in­ vändning kan man resa mot ett sådant krig? Kriget besudlas icke, värjan blir icke en dolk annat än när ett mord förövas på rättvisan, framsteget, förnuftet, civilisationen oclisanningen. I så fall så är både det yttre och. det inre kriget en orätt­ visa och mås...' 661174 proofread-page text/x-wiki 1xwsz8zztgfj9bi7o6gt6yehl4hwkh0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/217 104 227303 661175 2026-11-01T09:48:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lingar. Men monarkien är en främling, liksom förtrycket. Den gudomliga rätten är ett främ­ mande namn. Despotismen rubbar de moraliska gränserna liksom anfallet de geografiska. Att för­ driva en tyrann eller engelsmännen, det är i lika Ilög grad att återerövra det egna. Ett ögonblick kommer, då det ej räcker med protester, och efter tänkaren måste handlingens man komma, våldet måste avsluta det, som påbörjats av tanken. Den Fjättrade Prometeus b...' 661175 proofread-page text/x-wiki re4pn4k2z8c46vksy2xzypxy8b3gx33 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/218 104 227304 661176 2026-11-01T09:48:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den oinskränkta despotismen. Mänskligheten bil­ dar en förslöad massa, vilken nöjer sig med att i den förrädiska skymningen betrakta den falska glansen, den triumferande natten. Ned med ty­ rannen! Men vem talar ni om? Kallar ni Lud­ vig Philip en tyrann? Nej, icke mera än Ludvig XVI! De äro båda vad historien plägar kalla go­ da konungar, men man kan icke kompromissa med principer oclisanningens logilcär rätlinjig. Det utmärkande för sanningen är, at... 661176 proofread-page text/x-wiki npjqiakwiz5rjhewav1up99fbj0ictg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/219 104 227305 661177 2026-11-01T09:48:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ning (ill strid genon i att giva envar sitt, att åter förinta det hinder, som kungadömet utgör för al­ las broderskap, att åter höja mänskligheten till rättvisans höjder, vad kan vara mera berättigat och vilket krig kan följaktligen vara ärofullare? Dessa krig leda till fred. Ännu höjer sig över mänskligheten en fruktansvärd befästning av för­ domar, privilegier, vidskepelse, lögner missbruk, våld, orättvisor ocli mörker med hatet till skott­ g...' 661177 proofread-page text/x-wiki fypegj9pt7blrxdcyr4o5or5emd9yaf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/220 104 227306 661178 2026-11-01T09:48:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans blick bort mot barrikaden. Upprorsmännen samtalade halvhögt, utan att röra sig, ocliman förnam i deras uppträdande den halva tystnad, som plägar utmärka väntans sista stunder. Ovan­ för dem, i en lucka i tredje våningen, upptäckte Marius en synnerligen intresserad iakttagare av skådespelet. Det var den portvakt, som dödades av Le Cabuc. Upplyst av den stora facklan skym­ tade man otydligt detta huvud. Intet kunde göra större intryck i denna osäkr... 661178 proofread-page text/x-wiki 1uq8oros25fvz2t9hj1okentjuhxt6i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/222 104 227307 661179 2026-11-01T09:48:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är Gavroche, sade Enjolras. — Han ger oss signal, sade Combeferre. Ljudet av snabba steg störde tystnaden, ocli man såg en varelse, som var vigare än en akro­ bat, klättra över omnibusen. Gavroche hoppade ned i barrikaden, alldeles anfådd, och ropade: — Var är mitt gevär? Jaså, här! Det var som en elektrisk ström passerat genom barrikadens män, ocliman hörde rasslet, när ge­ vären grepos. — Vill du ha min karbin? sade Enjolras till pojken....' 661179 proofread-page text/x-wiki 8ngnopmii86ybg62d3ddnv8m47i6qtx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/223 104 227308 661180 2026-11-01T09:48:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Var och en hade intagit sin plats. Fyrtiotre upprorsmän, däribland Enjolras, Conibeferre, Courfeyrac, Bossuet, Joly, Bahorel ocli Gavroche, lågo i knäställning på den stora bar­ rikaden med huvudena i höjd med översta skydds­ värnet och karbinerna framstuckna mellan anhop­ ningar av uppriven gatsten, vilka ordnats från skottgluggarna; hos alla var uppmärksamheten spänd oclide lågo tysta, färdiga att ge eld. Un­ der befäl av Feuilly hade sex av dem, me... 661180 proofread-page text/x-wiki 70qjy3qji443xmzi4nmve4js9yt793a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/224 104 227309 661181 2026-11-01T09:49:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'truppavdelning. Man kunde likväl icke se nå­ gonting och kunde endast i det täta mörkret ur­ skilja ett otal metalltrådar, fina som nålar ocli nästan omärkliga, vilka rörde sig liksom de obe­ skrivliga, glänsande företeelser, vilka skönjas, när ögonen slutas under den första sömnen. Det var bajonetterna och gevärspiporna, vilka svagt upplystes av det avlägsna skenet från facklan på barrikaden. Det uppkom ett ögonblicks paus, liksom vän­ tade man...' 661181 proofread-page text/x-wiki d9o2cf3g0m5v6pw4er84ucwnnwm0grq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/225 104 227310 661182 2026-11-01T09:49:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rit så våldsam, att den slagit ned standarets stång, som utgjordes av omnibussens skakel. De ku­ lor, vilka rikoscheterat mot husens kornischer, trängde in i barrikaden och sårade många. Verkan av denna första salva var förskräckande. Angreppet var våldsamt och av det slag, att de djärvaste ryggade tillbaka. — Kamrater! utropade Courfeyrac, låtom oss spara på krutet, vi vänta med att besvara salvan, tills de hunnit ett stycke in på gatan. — Och låtom...' 661182 proofread-page text/x-wiki 08kh9fymy48o3jaf5idx46ag8wgsupb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/227 104 227311 661183 2026-11-01T09:49:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'soiii om hans själ befann sig på en lielt annaii plats. När var och en intagit sin plats i striden, hade det i värdshussalen endast funnits kvar den vid pelaren bundne Javert, dennes med dragen sabel stående vaktare, samt Mabeuf. När an­ greppet skedde och salvan brakade, hade intryc­ ket därav liksom väckt honom, och han reste sig hastigt, gick tvärs över rummet, och i det ögon­ blick, då Enjolras upprepade sin fråga, visade sig gubben i värdshusets... 661183 proofread-page text/x-wiki r6ok3likeiw0v3wc2gb2r7uflqcyubl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/228 104 227312 661184 2026-11-01T09:49:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'anletsdrag, hans höga, kala och rynkiga panna, hans insjunkna ögon, hans vidöppna oclihäpna mun, hans gamla, magra armar med den röda fa­ nan, allt detta skymtade i dunklet ocliförstorades i det osäkra skenet från facklan. Alan trodde sig se en gengångare från 1793 med skräckväldets fana i handen. När han nått översta steget, när denne darran­ de och förskräcklige gengångare stod upprätt på denna ruinhög inför mynningarna på tolvhundra osynliga...' 661184 proofread-page text/x-wiki jsjfj1e6s4nxwor9gdee17dhl3cbk4u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/229 104 227313 661185 2026-11-01T09:49:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Blek och dyster oclimed glödande ögon lyfte Mabeuf fanan över sitt huvud och upprepade: — Leve republiken! — Eld! sade stämman. En andra salva, vilken verkade som avskjuten av ett batteri, träffade barrikaden. Den gamle sjönk ned på knä men reste sig åter, tappade fanan och föll baklänges, med armarna korslagda över bröstet. Blodet flöt i strömmar under honom. Hans bleka oclisorgsna ansikte tycktes betrakta him­ melen. Upprorsmännen grepos av en av...' 661185 proofread-page text/x-wiki ekshbq5mmr32kvpmtdixte1llsihye8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/230 104 227314 661186 2026-11-01T09:50:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'är en Brutus', svarade Enjolras. Sedan fortsatte han med högre röst: — Medborgare, det är sådana exempel, som de gamla giva de unga! Vi få icke tveka! Denne man gick framåt! Detta är, vad de under årens börda darrande lära de av fruktan darrande! Den­ ne gubbe står lagerkrönt inför fosterlandet. Han har haft ett långt liv och fått en härlig död! Låtom oss nu skydda hans kropp oclimå envar av oss försvara den, som vore den vår faders, ocli låt n...' 661186 proofread-page text/x-wiki hkqhbslcfwqyxm766jqeop43c9nfnrm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/232 104 227315 661187 2026-11-01T09:50:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Courfeyrac, Enjolras, Jean Prouvaire, Combeferre, Joly, Bahorel, Bossuet, alla störtade genast ut ur värdshuset. De l<ommo i sista ögonblicket. De sågo rader av glänsande bajonetter ovanför barrikaden. Högväxta municipalgardister träng­ de fram, över omnibusen eller genom den öppna gången, och framför den såg man Gavroche, som drog sig tillbaka, men utan att fly. ögonblicket var kritiskt. Det var de första fruktansvärda minuterna under en översvämning... 661187 proofread-page text/x-wiki laftzcfqc7nw8iqu4lb50wgg39f62q5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/233 104 227316 661188 2026-11-01T09:50:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mitt i pannan, och han föll baklänges till marken. En andra kula träffade mitt i bröstet den soldat, som angripit Courfeyrac. Det var Marius, som nått fram till barrikaden.' 661188 proofread-page text/x-wiki 30jdhzkf1xbl7qalk2sm3laxsyu5jio Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/235 104 227317 661189 2026-11-01T09:50:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de, liksom om de vädrade en fälla. De sågo ned i den mörka barrikaden, som man ser ned i en lejonkula. Ljuset från den stora facklan belyste endast bajonetterna, skinnmössorna och övre de­ len av de oroliga ocliuppretade ansiktena. Marius var ej längre beväpnad, ty han hade kas­ tat bort pistolerna, sedan han avskjutit dem, men han hade lagt märke till en kruttunna nära dörren till den stora salen. När han vände sig om till hälften mot detta håll, lad... 661189 proofread-page text/x-wiki oeeua043e8pjel2imesco8exqweiq5l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/236 104 227318 661190 2026-11-01T09:50:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De överraskade men icke förskräckta upprors­ männen hade hämtat sig. Enjolras hade utropat: Vänta! Skjut icke på måfå! I den första villervallan kunde man verkligen lika lätt såra vänner som fiender. De flesta hade besatt fönstren i första våningen eller vindsku­ porna, varifrån de behärskade de angripande. De mest beslutsamma, under ledning av Enjolras, Courfeyrac, Jean Prouveaire ocliCombeferre, ha­ de helt djärvt ställt sig framför husen i bakg...' 661190 proofread-page text/x-wiki n8wlbdxqsj2ae2033zt9ysz2sswgyx9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/237 104 227319 661191 2026-11-01T09:50:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När krutröken skingrats, såg man på båda sidor de stridande, vilkas leder glesnat, intaga sina gamla platser och under tystnad ladda vapnen på nytt. Plötsligt hörde man en dånande röst: — Ge er i väg, annars spränger jag barrikaden i luften! Alla vände sig åt det håll, varifrån rösten kom. Marius hade gått in i källarsalen, tagit kruttun­ nan, dragit fördel av röken och det dunkel, som fyllde barrikadens inre, samt smugit sig längs denna ända f...' 661191 proofread-page text/x-wiki ohn88htyuafk7u4l5o7de727arjn7s3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/238 104 227320 661192 2026-11-01T09:51:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gubben, det var den unga revolutionen, som vi­ sade sig efter visionen av den gamla. — Spränga barrikaden i luften! sade en serge­ ant. Men dig själv också! Marius svarade: — Mig själv också. Han förde facklan närmare krutdurken. Men det fanns icke längre någon på barrika­ den. Angriparna hade lämnat sina döda och så­ rade ocli i fullständig upplösning skyndat bort uppför gatan ocli smälte på nytt samman med nattens mörker. Det var en allmän f...' 661192 proofread-page text/x-wiki 3chq17vqsjvo2fndzv7h4awsqfattp9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/240 104 227321 661193 2026-11-01T09:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette, av denna barrikad, av herr Mabeufs frivil­ liga död för republiken, av hans eget val till le­ dare för upprorsmännen; allt detta föreföll ho­ nom som en fruktansvärd mardröm. Han var tvungen att göra en kraftansträngning för att erinra sig, att allt kring honom var verkligt. Marius liade ännu levat allt för litet för att lära, att intet är närmare än det omöjliga och att man alltid bör förutse det oväntade. Han upplevde sitt eget drama, so...' 661193 proofread-page text/x-wiki 481pb0uvghg6yj8seqrz3ssxmguiizi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/241 104 227322 661194 2026-11-01T09:51:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Man hade kastat ut alla borden ur värdshussa­ len med undantag för de två, vilka reserverats för charpi och patroner, och det, på vilket fader Mabeuf vilade; man hade använt dem för att förstär­ ka barrikaden och ersatt dem med de madrasser, som tillhörde änkan Hucheloup. På dessa ma­ drasser hade man sträckt ut de sårade. Ingen visste, vad som blivit av fru Hucheloup och hen­ nes tjänsteflickor, men slutligen fann man dem nere i källaren. En stark oc... 661194 proofread-page text/x-wiki iluw8dsgq5y7m6zwfgo4hcvlq5uklgv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/242 104 227323 661195 2026-11-01T09:51:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'näsduk vid min käpp och går som parlamentär för att erbjuda detta utbyte. — Lyssna, sade Enjolras och lade sin hand på Combeferres arm. Vid gatans mynning hördes ett betecknande vapenskrammel. Man hörde en manlig röst ropa: — Leve Frankrike! Leve Frankrike! Man kände igen Prouvaires röst. En blixt flammade upp och en knall hördes. Sedan var allt åter tystnad. — De döda honom! utropade Combeferre. Enjolras betraktade Javert och sade till ho­ nom: —...' 661195 proofread-page text/x-wiki 2h74cze5thr0kebswub1298zkpiepgg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/244 104 227324 661196 2026-11-01T09:51:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men nu tycktes denna röst vara som den sva­ gaste vindfläkt. Han såg sig omkring men fann ingen. Marius trodde, att han misstagit sig, att han varit utsatt för en hallucination på grund av de stora händelser, som trängts kring honom. Han tog ett steg för att lämna barrikaden. — Herr Marius! återtog rösten. Denna gång kunde han icke tvivla; han såg sig omkring men fann likväl ingen. — Vid edra fötter, sade rösten. Han lutade sig ned och såg i mörkre...' 661196 proofread-page text/x-wiki 87e7z6ly04vhhd1bzbm9bvvtke7aswr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/245 104 227325 661197 2026-11-01T09:52:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes ord och händelser, vilka väcka de mest förkrossande och nedtyngda varelser. Ma­ rins utropade liksom yrvaken: — Ni är sårad! Jag skall bära eder till värds­ huset. Man skall förbinda er. Är det allvarligt? Hur skall jag bära er, för att det icke skall göra ont? Var är såret? Min Gud! Varför har ni kommit hit? Han försökte lägga sin arm under henne för att lyfta upp henne. Under detta försök snuddade han vid hennes hand. Hon utstötte e...' 661197 proofread-page text/x-wiki g606c49jezrnemqstj13rsmobmtkxz6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/246 104 227326 661198 2026-11-01T09:52:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Lade ni märke till, att man siktade på er med ett gevär? — Ja ocli att en handgrep i dess mynning. — Det var min. Marius darrade. — Vilken galenskap! Stackars barn! Men så mycket bättre, ty om det icke är något annat är det en bagatell. Lät mig bära er till en bädd. Man skall förbinda eder, och man dör icke av en genomskjuten hand. Hon mumlade: — Kulan har gått genom handen, men den har också gått ut genom ryggen. Det är onödigt att flytta m...' 661198 proofread-page text/x-wiki nln0bidrprl2am1pgb40nq6cmcc5bt5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/247 104 227327 661199 2026-11-01T09:52:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dessutom borde jag kunnat förstå, att en ung man som ni.... Hon hejdade sig och i det hon gled över de dystra minnen, vilka detta otvivelaktigt väckt hos henne, återtog hon med ett smärtsamt leende: Ni tycker att jag är ful, icke sant? Hon fortsatte: — Förstår ni, att ni är förlo­ rad? Ingen kommer att kunna lämna barrikaden. Det är jag, som för Er hit. Ni skall dö. Jag har räknat rätt. Men när jag såg, att man siktade på Er, lade jag likväl min h...' 661199 proofread-page text/x-wiki k8za3kj078kc8r4fk1osfojh9rhwqpn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/248 104 227328 661200 2026-11-01T09:52:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon såg ut, soin om hon vore sinnesförvirrad, men väckte även medlidande. Hennes sönder­ slitna blus visade den nakna barmen. När hon talade, stödde hon sin genomskjutna hand mot bröstet, där det fanns ett annat hål ocliur vilket blodet då och då sprutade fram som vinet ur sprundet på ett uppslaget fat. Marius betraktade denna olyckliga varelse med djupt medlidande. .— Åh, utropade hon plötsligt, nu börjar det igen. Jag kvävs! Hon grep tag i sin blus...' 661200 proofread-page text/x-wiki kspczyxfrske57zef1k5effk9epqejw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/249 104 227329 661201 2026-11-01T09:52:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tas djup med smärta erinrade sig de plikter, hans fader ålagt honom mot Thénardlers, vem är det, som är Er broder? — Gossen. — Den som sjunger? — Ja. Marius gjorde en rörelse. — Gå icke dit! sade hon, det är snart slut. Hon hade nu nästan satt sig upp, men rösten var svag och avbröts av rosslingar. Hon förde sitt ansikte så nära Marius som möjligt och tillä­ de med ett egendomligt uttryck: — Jag vill icke narra Er. I min ficka har jag ett brev...' 661201 proofread-page text/x-wiki 3szveb8d0mqz420bz8i53ueyjdii9dp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/250 104 227330 661202 2026-11-01T09:53:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gjorde ett tecken av tillfredsställelse och instämmande. — Och nu skall Ni lova mig en sak för allt, jag gjort, lova mig.. Hon avbröt sig. — Vad då? frågade Marins. — Lova mig! — Jag lovar. — Lova mig att giva mig en kyss på pannan, när jag är död. jag kommer att känna den. Hennes huvud sjönk åter ned på Marius' knä och hennes ögon slötos. Han trodde, att hon gått hädan. Eponine förblev orörlig, men plötsligt, just som Marius trodde, a...' 661202 proofread-page text/x-wiki 17ev0udd5acs23i7e0d8h1g7oa349qt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/252 104 227331 661203 2026-11-01T09:53:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna kärlek var så oskyldig, att Marius icke en ^ån^ kände Cosettes stil. Vad som liade hänt kunde sägas i få ord. Eponine hade gjort allt. Alltifrån aftonen den 3 juni hade hon blott haft två tankar, att hindra sin faders och de övriga skurkarnas planer mot hu­ set vid Plumetgatan samt att skilja Marius ocli Cosette. Hon hade bytt trasor med första dag­ drivare, vilken funnit det roande att kläda ut sig till kvinna, under det Eponine förvandlade sig... 661203 proofread-page text/x-wiki 6iyyt1134qhkny9zvnnshgf3j37eqr7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/253 104 227332 661204 2026-11-01T09:53:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Bär detta brev genast till adressaten. Eponine hade stoppat brevet i sin ficka. Da­ gen därpå, den 5 juni, hade hon sökt Marius hos Courfeyrac, icke för att lämna honom brevet, men, vilket varje svartsjuk förstår, för att se honom. Där hade hon väntat på Marius eller åtminstone på Courfeyrac, alltjämt för att få se honom. När Courfeyrac hade sagt: — Vi gå till barrikaderna, fick hon en tanke att störta sig in i denna fara liksom i varje annan o...' 661204 proofread-page text/x-wiki rdjp40kg3ze85r6eeax429yokivnmo2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/254 104 227333 661205 2026-11-01T09:53:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den tanken, att han icke ville dö. Sedan sade han sig: — Hon reser. Hennes far tager henne med sig till England och min morfader sätter sig emot mitt giftermål. Nu tänkte han på att det ännu återstod honom två plikter: Att underrätta Cosette om sin död och sända henne ett sista farväl samt att undan den förestående katastrofen rädda den stackars gossen, Eponines broder ocl iThénardiers son. Han bar en plånbok, densamma, soin hade in­ nehållit de pa...' 661205 proofread-page text/x-wiki ge2ry5bod4s0oad6m93ekaczjx2ilk9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/255 104 227334 661206 2026-11-01T09:53:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blick försjunken i tankar, öppnade sedan plån­ boken och skrev med blyerts dessa fyra rader: "Jag heter Marius Pontmercy. För mitt lik till min morfader, herr Gillenormand, Filles-duCalvairregatan 6. Han stoppade åter ned plånboken samt ropade på Gavroche. — Vill du hjälpa mig med en sak? — Med allt, sade Gavroche. Gode Gud, om det ej varit för Er skull, hade jag varit kokt. — Ser du det här brevet? — ja. — Tag det, lämna barrikaden genast — Gav...' 661206 proofread-page text/x-wiki gedn5qrv4e773xk8vjt9gbk947o096v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf/256 104 227335 661207 2026-11-01T09:54:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'strider, vilka alltid följas av ett dubbelt häftigt anfall. — Men då, sade Gavroche, kan jag ju föra fram Ert brev i morgon förmiddag? — Då blir det för sent. Barrikaden kommer antagligen att omringas, alla gator komma att bevakas och du kan icke komma ut. Gå genast. Gavroche fann inget svar ocliförblev stående obeslutsam, i det han melankoliskt kliade sig bak­ om öronen. Plötsligt grep han med en av sina vanliga snabba rörelser brevet. — Jag skall g...' 661207 proofread-page text/x-wiki 2ni82jsda8lvc86yvc9g4wkletgoybl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/10 104 227336 661208 2026-11-01T09:54:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'saint flyttat till Homme-Armégatan. Där vänta­ de dem något oväntat. Cosette hade icke lämnat Plumetgatan utan att göra ett försök till motstånd. För första gången sedan de träffades hade Cosettes och Jean Valjeans viljor icke sammanfallit och även om de icke råkat i öppen strid med varandra hade de dock icke överenstämt. Ä ena sidan hade det funnits invändningar och å den andra oböjlighet. Det plötsliga rådet: Flytta, som av en okänd givits Je...' 661208 proofread-page text/x-wiki gxnubanrmg3yv0tssl0olgpydudr074 661210 661208 2026-11-01T09:55:12Z Jonatanskogsfors 17420 661210 proofread-page text/x-wiki i94snzndhaps8b3phis8hispve7nbpe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/11 104 227337 661209 2026-11-01T09:54:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'husbonde, beror detta alltid ursprungligen pä ny­ fikenhet, men alldeles som om hon förutbestämts till att tjäna Jean Valjean, saknade Toussaint varje spår av nyfikenhet. På sin stammande dia­ lekt sade hon: — jag är sådan jag är, och gör vad jag skall. Något annat har jag ej med att göra. Vid denna flyttning från Plumetgatan, som näs­ tan liknade en flykt, hade Jean Valjean icke tagit med sig något annat än den lilla kappsäcken, som Cosette döpt t...' 661209 proofread-page text/x-wiki bl7pjunwixvnlw9onlncsn5o2k6ddfx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/12 104 227338 661211 2026-11-01T09:56:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bostaden vid Homme-Armégatan vette åt går­ den, låg på andra våningen och utgjordes av två sovrum, en matsal, ett kök och en alkov, där det fanns plats för en tältsäng åt Toussaint. Mat­ salen utgjorde samtidigt salong och skilde de båda sovrummen åt. Våningen var fullt möblerad. Man lugnar sig nästan lika omotiverat som man oroar sig, sådan är människonaturen. Knappt befann sig Jean Valjean på Homme-Armégatan förrän hans ängslan så småning...' 661211 proofread-page text/x-wiki el4x556e57rw6li950ko7os9g88zooz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/13 104 227339 661212 2026-11-01T09:56:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han sov gott. Natten skänker goda räd lik­ som den lugnar. När han vaknade morgonen därpå, kände han sig nästan glad. Han fann mat­ salen förtjusande och likväl var den avskyvärd, möblerad med ett gammalt runt bord, en låg buffé med en sned spegel över, en maskstungen fåtölj och några stolar, vilka belamrades med Toussaints paketer. Genom ett hål i ett av dessa såg man Jean Valjeans nationalgardesuniform. Vad Cosette beträffar hade hon låtit Touss...' 661212 proofread-page text/x-wiki 0ttbbj2pozia5mz5q4q6k7ohxn6zgt0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/14 104 227340 661213 2026-11-01T09:57:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Paris. Men upptagen av sina egna tankar hade han ej lagt märke till detta. Sanning att säga, hade han icke hört det. Han reste sig och började gå fram och tillbaka mellan fönstret och dörren och blev för varje steg allt lugnare. Med detta återvändande lugn började Cosette allt mera upptaga hans tankar. Icke så att han oroade sig för denna huvudvärk, en bagatellartad nervkris eller en ung flickas nyck, ett förbiilande moln, som skulle vara borta om en... 661213 proofread-page text/x-wiki p58ea2boyd3q7ssai5c3syqtoiiltr4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/15 104 227341 661214 2026-11-01T09:57:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utan att något oväntat inträffat, var ett gott tec­ ken. Kanske skulle det vara klokt att lämna lan­ det, om så bara för några månader, samt resa till London? I så fall skulle man resa dit. Vad be­ tydde det, om han var i Frankrike eller i England, blott han hade Cosette hos sig! Cosette, det var hans folk! Hade han blott Cosette, så var han lycklig och tanken, att han kanske icke var till­ räcklig för att göra Cosette lycklig, föll honom numera icke... 661214 proofread-page text/x-wiki mne0ttx2uttzuqq5g2udd6fmzlqag13 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/16 104 227342 661215 2026-11-01T09:57:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Armé-gatan 7. Om åtta dagar äro vi i England. Cosette. 4 juni. Jean Valjean stannade med vilt stirrande ögon. När Cosette kom, hade hon ställt sin portfölj på byffén framför spegeln och i sin oro glömt den där, utan att lägga märke till att den stod öp­ pen vid just det läskplån, mot vilket hon tryckt dessa fyra rader, vilka hon bett den unge arbeta­ ren lämna fram. Skriften hade helt tryckts av på papperet. Spegeln reflekterade denna skrift. Nu upps...' 661215 proofread-page text/x-wiki g0uw3mcuimj1jyfawsmbldrlhhhik8a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/17 104 227343 661216 2026-11-01T09:57:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bilden kommer härifrån. Han undersökte feber­ aktigt de fyra rader, vilka där avtrycktes och bak­ vända bildade oläsliga krokfötter. Därpå sade han sig: Det har intet att betyda, det finns intet skrivet här. Han andades ut med en känsla av obeskrivlig lättnad. Vem har icke förnummit det­ ta under fruktansvärda stunder? Själen hängiver sig icke åt förtvivlan, förrän den prövat alla an­ dra möjligheter. Han höll portföljen i handen och betrakta...' 661216 proofread-page text/x-wiki ojj6sq87w1tjqcetaaiki4qdcdb475h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/18 104 227344 661217 2026-11-01T09:57:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dovt i mörkret. Försök att bedöva lejonet den hund, som det har i sin bur. Egendomligt och tråkigt nog hade Marius i det­ ta ögonblick icke mottagit Cosettes brev. Slum­ pen hade på ett förrädiskt sätt spelat det i hän­ derna på Jean Valjean, innan det gavs till Marius. Jean Valjean hade intill denna dag ännu icke besegrats av prövningarna. Fruktansvärda såda­ na hade mött honom, olyckan hade icke skonat honom, ödet hade varit grymt beväpnat med al...' 661217 proofread-page text/x-wiki t0bh00y608bor35n62x4lt0a1lyo9a0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/19 104 227345 661218 2026-11-01T09:57:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom. Han kände, att allt på ett mystiskt sätt ända innerst i hans själ torterades. Den största prövningen eller snarare den enda prövningen, det är förlusten av den varelse, som man älskar. Visserligen älskade den stackars Jean Valjean icke Cosette på annat sätt än som en fader, men — som vi ovan påpekat — i denna faderskärlek hade just den brist på kärlek, soni rått under hela hans liv, kommit all annan kärlek att innefat­ tas; han älskade Co...' 661218 proofread-page text/x-wiki brslxkwbh8cludfgs3zkc2irczkoa0s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/20 104 227346 661219 2026-11-01T09:58:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga med undantag av ett barn, hade Jean Valjean aldrig under sitt långa liv vetat, vad kärlek vill säga. Den oavbrutna följden av känslor och kärlek hade icke hos honom framkallat de olika nyanser av grönska från det spädaste ljusa till det mörkaste gröna, som man finner hos de träd, vilka leva över vintern och hos de män, vilka hun­ nit över femtiotalet. Vi upprepa ännu en gång att hela denna inre utveckling, som ledde fram till den stora dygden, av J... 661219 proofread-page text/x-wiki obmlc08g7cf2dvfvrs81yh075ihpi8m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/21 104 227347 661220 2026-11-01T09:58:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sade, en darrning av upproriskhet genom hela hans kropp. Ända in i sitt innersta kände han, huru själviskheten vaknade till liv på ett fruk­ tansvärt sätt. Man kan tala om inre jordbävningar. När en förtvivlans visshet tränger in hos människan, kan detta icke ske, utan att vissa delar, vilka stundom bilda människan själv, trängas undan. När smär­ tan nått denna höjd, söka alla själens krafter att rädda sig. Dessa kriser äro ödesdigra. Få av oss...' 661220 proofread-page text/x-wiki s6zhtsydr012sz9glnqo0lp1w5inpgj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/22 104 227348 661221 2026-11-01T09:58:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avgrunden, vilken alltid var densamma, men med den skillnaden, att Jean Valjean icke längre stod vid dess kant utan på dess botten. Det var oerhört och smärtande, att han fallit ned i den utan att märka det. Allt ljus hade för­ svunnit ur hans liv; likväl hade han alltjämt trott sig leva i solen. Hans instinkt tvekade icke. Han förde samman en del omständigheter, vissa data, den omväx­ lande rodnaden och blekheten hos Cosette och han sade sig: — Det ä... 661221 proofread-page text/x-wiki nc5oywfzop0ial41iau5hd9exvw1jkf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/23 104 227349 661222 2026-11-01T09:58:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mannen, som förnimmer den, känner att han be­ rövas något. För ungdomen är denna upplevel­ se dyster, men senare blir den hemsk och ödes­ diger. När blodet är varmt, håret svart, huvu­ det fäst vid kroppen som en låga vid ljuset, när ödets siända nästan ännu har hela sin trådmängd kvar, när hjärtat fyllt av kärlek ännu slår på ett sätt, som kan besvaras, när man ännu framför sig har tid att ersätta det förlorade, när världen är full...' 661222 proofread-page text/x-wiki kmu14a9mjxconl4vybhqthgorc74w4g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/24 104 227350 661223 2026-11-01T09:58:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finns många maskinmässiga rörelser, som utan att vi ana det, härstammar från våra in­ nersta känslor och tankar. Det var utan tvivel under inflytandet av en sådan knappt medveten rörelse, som Jean Valjean fem minuter senare be­ fann sig ute på gatan. Han hade barhuvad satt sig framför husets port. Han tycktes lyssna. Natten hade brutit in.' 661223 proofread-page text/x-wiki 0r77nfa2wo8p0exr856u5jze4um4zx2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/26 104 227351 661224 2026-11-01T09:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brådska, ty stormklockan, det är människan, ti­ den, det är Gud. Jean Valjean rörde sig icke, ty tiden hade ingen betydelse för Jean Valjean. Men vid denna tid hördes plötsligt en salva från trak­ ten av hallarna; den följdes av en andra, som var ännu starkare. Troligen var detta det angrepp på barrikaden vid Chanvreriegatan, som hade slagits tillbaka av Marius. Vid denna upprepade skottlossning, vars hemskhet tycktes ökas av nat­ tens mörker och tyst... 661224 proofread-page text/x-wiki 7tvv8y1lo7rjph4j37meq18p77q9fjp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/27 104 227352 661225 2026-11-01T09:59:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rarna och fönstren i bottenvåningarna. Alla voro de stängda och försedda med hänglås. Sedan pojken undersökt fem eller sex hus, ryckte han på axlarna och uttryckte sina känslor på följan­ de sätt: — Tusan så idiotiskt! Sedan började han på nytt titta uppåt. Jean Valjean, som ett ögonblick tidigare var i ett sådant tillstånd, att han icke skulle talat till någon människa, kände nu ett oemotståndligt be­ gär att säga några ord till barnet. —...' 661225 proofread-page text/x-wiki 94hsz802vhw0gnoynf6javg2d09lcb8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/28 104 227353 661226 2026-11-01T09:59:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nu få vi tillbaka 1793. Lampan slocknade och gatan blev hastigt all­ deles mörk. — Det är rätt, gamla gata, sade Gavroche, ta på dej nattmössan. Han vände sig mot Jean Valjean: — Vad kallar Ni det jättestora huset vid andra ändan av gatan? Det är arkivet, icke sant? Jag skulle allt behöva en av de där jättestora pe­ larna, för att kunna göra en ordentlig barrikad. Jean Valjean närmade sig Gavroche: — Din stackare, sade han halvhögt och som ta...' 661226 proofread-page text/x-wiki 6ut6cxz847pf5i5rqwqvmi6b3fr68su Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/29 104 227354 661227 2026-11-01T09:59:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'icke mig. Fem klor har det, men det skall icke ge mig en skråma. — Har du en moder? frågade Jean Valjean. Gavroche svarade: — Kanske fler än Ni. — Då, återtog Jean Valjean, kan du behålla myntet för din moders räkning. Gavroche kände sig rörd. Dessutom hade han lagt märke till, att mannen, som talade med ho­ nom, icke hade någon hatt, vilket ingav honom förtroende. — Är det sant, sade han, att det inte är för att hindra mig från att krossa lykt...' 661227 proofread-page text/x-wiki ak0tg1cw0qvgoy065b40khbthdbeu5u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/30 104 227355 661228 2026-11-01T09:59:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ängslan kan skänka sådana. Han sade till bar­ net: — Är det du, som kommer med ett brev, som jag väntar på? — Ni? sade Gavroche, Ni är icke en kvinna — Brevet är till fröken Cosette, icke sant? — Cosette? mumlade Gavroche, jag tror verk­ ligen det var det lustiga namnet. — Nåväl, återtog Jean Valjean, det är jag, som skall lämna henne det. Giv mig det! — I så fall bör Ni veta, att jag kommer från barrikaden? — Visstl sade Jean Valjean. Ga...' 661228 proofread-page text/x-wiki 4odu4qsagri5k0wl1m7lnuwvzp4y5ox Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/31 104 227356 661229 2026-11-01T09:59:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Giv mig den. — Ni ser verkligen ut som en hedersman, fort­ satte Gavroche. — Giv mig den genast. — Se här. Han lämnade papperet till Jean Valjean. — Skynda Er nu, herr Okänd, emedan fröken Cosette väntar! Gavroche kände sig mycket nöjd med sig själv. Jean Valjean fortsatte: — Är det i Saint Merry, som svaret skall läm­ nas? — Då skulle Ni allt, utropade Gavroche, ställa till en härlig pannkaka. Detta brev kommer från barrikaden vid Cha...' 661229 proofread-page text/x-wiki qbj6pknvgt3d9o1s16njw9lt13n3052 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/32 104 227357 661230 2026-11-01T10:00:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att han helt förflyktigats, om ej några minuter senare ljudet från en krossad lykta på nytt hade väckt de vredgade borgarna. Det var Gavroche, som passerade Chaumegatan.' 661230 proofread-page text/x-wiki krn4nop7unu55naleasy08y6hksamzm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/34 104 227358 661231 2026-11-01T10:00:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '"Jag dör. När du läser detta, skall min själ vara nära din. Han blev som bländad av dessa tvenne rader, och förblev ett ögonblick som krossad av "den förändring hans känslor undergingo. Han be­ traktade Marius' brev med ett slags berusad häp­ nad. Hans ögon sågo det mest eftersträvans­ värda av allt, den hatade varelsens död. 1 hans inre hördes ett rop av glädje och lätt­ nad. — Det var alltså slut, upplösningen kom snabbare, än han hade våg...' 661231 proofread-page text/x-wiki 6sfcpcxvy8a6g8n6i5k6b8yfbuk6fml Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/35 104 227359 661232 2026-11-01T10:00:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ensam om Cosette, han skulle icke ha någon rival och framtiden kunde börja på nytt. Han behövde blott behålla detta brev i sin ficka. Cosette skulle aldrig veta, vad som blivit av den unge mannen. — Jag behöver blott låta saken ha sin gång. Mannen kan inte undslippa. Om han icke redan är död, kommer han inom kort att vara det med säkerhet. Vilken lycka! Allt under det han sade detta för sig själv, bör­ jade han bliva dyster till sinnes. Han gick ned f... 661232 proofread-page text/x-wiki df896gmfi0a45rxshjoepv2fu5tklak Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/37 104 227360 661233 2026-11-01T10:00:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vackra är de tokarna unga, Mig med sitt gift de hänryckt ha', Men gjort drucken herr Orfila. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek jag älskar, och dess tunga, Agnes jag älskar och Pamela. Lise mig tänt, men sig brände bra! Vart gå de flickor unga. Lon la! När mantiljerna jag såg gunga På Sudette oclipä Zeila, Hjärtat smög sig bland veckena. Vart gå de flickor unga. Lon la! Kärlek, när du i skuggor tunga Blomsterbekransar min Lola, Får du fritt min... 661233 proofread-page text/x-wiki f5qwgwhqk3tr8magzpskd810l5hmp4f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/38 104 227361 661234 2026-11-01T10:00:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Samtidigt med att han sjöng, uppförde Gavroche en hel pantomin. Gesten måste stödja refrängen. Hans ansikte hade ett outtömligt förråd av ut­ tryck och visade de mest fantastiska och krampak­ tiga grimaser, mera egendomliga än de linjer, som kunna bildas av en tvätt, som hänger till tork en stormig dag. Olyckligtvis kunde ingen iakt­ taga honom, eftersom han var ensam på gatan i mörkret. Det var ett slöseri till ingen nytta. "Plötsligt stannade han....' 661234 proofread-page text/x-wiki o9hsqmdkat59g1n6zn5h0vpyqdi29gc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/39 104 227362 661235 2026-11-01T10:01:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tager kärran för republikens räkning och lämnar auvergnaren åt monarkien. Han hade fått följande ljusa infall: — Denna kärra skulle vara till stor nytta på barrikaden. Auvergnaren snarkade alltjämt. Gavroche sköt försiktigt kärran bakåt och drog auvergnaren framåt vid fötterna; efter en minut låg denne, som ej låtit störa sig av något, ut­ sträckt på gatan. Kärran hade blivit tom. Gavroche var van att alltid möta det oväntade och var därför...' 661235 proofread-page text/x-wiki j1uuitucp2hk132l8fkefp2qge3pkse Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/40 104 227363 661236 2026-11-01T10:01:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fanns det en postering. Gavroche hade glömt detta. Den utgjordes av förstädernas nationalgardister. Soldaterna började på att vakna, och en del huvuden höjdes från tältsängarna. Två lyktor krossades i följd, denna högt framskrålade visa, det var mycket för dessa fredliga gator, som önska gå till vila med solen och som så gär­ na tidigt taga på sig nattmössan. Sedan en tim­ me åstadkom Gavroche i detta fredliga kvarter ett oväsen som en broms i en...' 661236 proofread-page text/x-wiki d3ucatxpf3x3s02b41ez5zgphd72ggc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/41 104 227364 661237 2026-11-01T10:01:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jaså, sade han, är det Ordningsmakten. God­ dag min herre. Gavroche var aldrig häpen länge. — Vart skall du ta vägen, slyngel? utropade sergeanten. — Medborgare, sade Gavroche, jag har ännu icke kallat eder borgare. Varför förolämpar ni mig då? — Vart skall du ta' vägen, skojare? — Min herre, återtog Gavroche, ni var kanske i går en begåvad man, men det är ni icke nu. — Jag frågar, vart du är på väg, din upptågsmakare? Gavroche svarade...' 661237 proofread-page text/x-wiki i3yf01arlntyg939x3hf8ja8f0xakpq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/42 104 227365 661238 2026-11-01T10:01:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Herr general, sade Gavroche, jag söker en läkare för min hustru, som väntar ett barn. — I gevär! ropade sergeanten. Att rädda sig genom det, som lett in i faran, det är de stora männens konst. Gavroche fattade läget med ett enda ögonkast. Kärran hade utsatt honom för denna fara. Kärran skulle rädda honom. Just när sergeanten skulle störta mot Gavroche, hade kärran förvandlats till ett kastvapen och störtade mot sergeanten, träffade honom i magen...' 661238 proofread-page text/x-wiki i7sahyejlvcicmtsgcbddzjcns9abz6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/43 104 227366 661239 2026-11-01T10:01:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han med högra handen gav sitt bakhuvud några slag, en gest, i vilken Paris' gatpojkar samman­ pressat den franska ironien och som tydligen är mycket träffande, eftersom den håller sig kvar sedan ett halvt århundrade. Hans glädje grumlades dock av eftertankens kranka blekhet. — Ja, sade han, jag är utom mig av glädje, jag har tappat bort vägen oclijag måste nu göra en stor krok. Måtte jag ändå komma fram i tid till barrikaden! Sedan fortsatte han sin v... 661239 proofread-page text/x-wiki svvhtpk7fe7chol8k67ba6fq2eebeo5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/44 104 227367 661240 2026-11-01T10:02:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Gamla folk, din krycka slunga Att de slå ned Tuilerierna, Och monarkien i chapeau basl Vart gå de flickor unga, Lon la! Sämre port kan ingen kung ha, Ned de föllo för kryckorna Tionde Karl föll med — hurra! Vart gå de flickor unga, Lon la! Posteringens angrepp hade icke blivit utan re­ sultat. Kärran hade erövrats. Den berusade bäraren togs till fånga. Den förra sattes in i ett skjul, den senare ställdes senare inför krigsrätt. Regeringen gav vid de... 661240 proofread-page text/x-wiki 24fzhmanlw7wtnefqzj7augxgk4tcr9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/46 104 227368 661241 2026-11-01T10:02:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661241 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/48 104 227369 661242 2026-11-01T10:02:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'republikens styrelsesätt och att pöbeln reser sig emot folket. Tiggarna angripa den allmänna rätten; pöbelväldet reser sig emot folkväldet. Dessa dagar äro hemska, emedan det alltid fin­ nes någon liten tillstymmelse till rätt till och med i detta vanvett; det ligger självmord i en dylik tvekamp och orden tiggare, pack, pöbel, som äro skällsord, bevisa snarare felet hos dem som regera, än felet hos dem, som lida; snarare de privilegi­ erades fel, än d... 661242 proofread-page text/x-wiki kskfq9gyq61p89ey2oujelv9n7805op Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/49 104 227370 661243 2026-11-01T10:02:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tänkte, då han uttalade de mystiska orden: Fex urbis, lex orbis. Förbittringen hos denna hop, vilken lider och blöder, dess vredesutbrott emot själva de prin­ ciper, vilka utgöra dess liv, dess våldsdåd mot rätten äro folkets statsstreck och böra undertryc­ kas. Den redlige mannen vågar sitt liv härför; av kärlek till denna hop strider han emot den. Men hur ursäktlig finner han den icke till och med i det ögonblick, då han förklarar den krig, och hu...' 661243 proofread-page text/x-wiki fzhrvejgp5jemezf397axrb0koa9l0a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/50 104 227371 661244 2026-11-01T10:02:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'innebar egentligen juni 1848? En folkets revo­ lution emot sig själv. Där, varest man ännu icke förlorat saken ur sikte, finnes heller ingen avvikelse därifrån; tillåt oss därför att för ett ögonblick stanna och fästa läsarens uppmärksamhet på dessa två barrikader, absolut enastående i sitt slag, om vilka vi nyss talat, och vilka på ett alldeles särskilt sätt karak­ täriserade detta uppror. Den ena spärrade ingången till förstaden SaintAntoine;...' 661244 proofread-page text/x-wiki atymr57tpazokfmad438j1appdjxixv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/51 104 227372 661245 2026-11-01T10:03:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'in på gatorna i skuggan av denna huvudbarrikad. Vid dess blotta åsyn kände man, att det oerhörda lidandet inom denna förstad uppnått det yttersta ögonblick, då ångesten hotar att bliva en katastrof. Varav var denna barrikad gjord? Av tre instör­ tade sexvåningshus — med flit nedrivna, påstodo några — av raseriets alla påfund, menade andra. Den var en symbol för hatet; den var en bild av förstörelsen. Man kunde fråga: Vem har byggt den? Man kunde oc...' 661245 proofread-page text/x-wiki 24tn27i82g59atqhkfek1dbs71elhjc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/52 104 227373 661246 2026-11-01T10:03:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'färligt. Det var ett tiggarnes Akropolis. Kullvräkta kärror utgjorde dess sluttning; tvärs över låg en stor vagn kastad med hjulaxeln vänd emot himlen; på toppen av den uppstaplade högen hade placerats en omnibus och det såg ut, som om upp­ föraren av denna massa, upprorets alluviala avlagring, framstod såsom ett Ossa på Pelion av alla revolutioner; såsom 1793 efter 89, såsom den nion­ de thermudo efter den 10 augusti den 18 brumaire efter den 21 janu... 661246 proofread-page text/x-wiki 8x6dplq00yjn46yjtpo1ps24pt7ckne Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/53 104 227374 661247 2026-11-01T10:03:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bågar med rutorna nedstuckna bland ruinerna, ned­ rivna skorstenar, skåp, bord, bänkar, allt huller oni buller och tusentals andra föremål, vilket icke var annat än avskräde. Man skulle vilja kalla allt detta för ett folks trasa men en trasa av trä, järn, brons och sten, som förstaden Saint-Antolne med ett kraftigt tag sopat fram till sin port och bildat sin barrikad av. Block liknande stupstoc­ kar, träklossar, formade som galgar, och ur stenröset fr... 661247 proofread-page text/x-wiki n55aq06mibrqlc498fdbbyshg343ay5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/54 104 227375 661248 2026-11-01T10:03:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en röd flagga vajade för vinden; man hörde kom­ mandorop, stridssånger, trumvirvlar, kvinnornas snyftningar och tiggarnas dystra skratt. Den var ofantlig och levande; från den utgick ett sprakande och gnistrande, ungefär som när man stryker han­ den utefter ryggen på ett elektriskt djur. Upprorsandan lägrade sig över dess toppar, varifrån man hörde mullrandet av folkets röst, vilken liknar Guds röst; ett sällsamt majestät uppenbarade sig i denna jätte... 661248 proofread-page text/x-wiki 9kfdrfudifyfiopkz1ava01ndp6n0if Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/55 104 227376 661249 2026-11-01T10:03:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'konst krossades. Dess hålor, utväxter och knölat hånskrattade under krutröken. Kartescherna försvunno i det oformliga, granaterna uppslukades och kulorna lyckades endast göra hålen ännu stör­ re; vad tjänade det egentligen till att skjuta på ett kaos. Regementena, vana vid krigets bistra allvar, beskådade med oroliga ögon denna vilddjursartade redutt, vilken efter borsten att döma liknade ett vildsvin och efter storleken att döma såg ut som ett berg.... 661249 proofread-page text/x-wiki batdmo9hkhm8hpvydmpr6yv2f4i6oko Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/56 104 227377 661250 2026-11-01T10:04:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förringades icke därav. Av dess höjd anade man dess djup. Överkanten var enligt matematikens regler avpassad efter basen. Man urskilde här och där på den gråaktiga ytan nästan osynliga skottgluggar, vilka liknade svarta trådar. Dessa skottgluggar voro skilda från varandra medels jämna mellanrum. Gatan var, så långt ögat kunde se, ödslig och tom. Alla fönster och alla portar voro stängda. I bakgrunden höjde sig denna bar­ rikad, vilken gjorde gatan til... 661250 proofread-page text/x-wiki nscnlkz626xqp0ydgu9nrxonrwxcqdn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/57 104 227378 661251 2026-11-01T10:05:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'presentant då och då vågade passera den ödsliga gatan, hörde man strax ett vinande uppstiga från barrikaden, och den förbipasserande föll ned sårad eller död. Om han lyckades undgå faran, såg man en kula eller något slags skrot fastna i någon stängd fönsterlucka eller mellan stenarna i någon mur. Barrikadens män hade av två avhuggna gasrör, tilltäppta i ena ändan med grus ocli lera, för­ färdigat ett par små kanoner. Intet onödigt slö­ sande...' 661251 proofread-page text/x-wiki 8opufx89603b0mmuahjsmyj7x3k5pi1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/58 104 227379 661252 2026-11-01T10:05:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den tappre överste Monteynard beundrade bar­ rikaden med en rysning. Hur är den byggd? sade han till en representant. Icke en enda sten skjuter framför en annan. Den är jämn som porslin. I samma ögonblick kom en kula och krossade he­ derslegionens kors på hans bröst och han föll. — De fega uslingarna! sade man. Varför visa de sig icke? Varför får man icke se dem? De våga icke! De gömma sig! Barrikaden i första­ den Temple, försvarad av åttio man och...' 661252 proofread-page text/x-wiki jd5lii1duzlikt0xki1yh0u1chzlk48 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/59 104 227380 661253 2026-11-01T10:05:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de man bakom den första barrikaden draken och bakom den andra sfinxen. Dessa båda fästningar hade blivit uppförda av hrå män, vilka hette, den ene Cournet, den andre Barthélemy. Cournet hade byggt Saint-Antoinebarrikaden; Barthélemy hade byggt barrikaden i förstaden Temple. Var och en av dessa barrika­ der gav en föreställning om den, som skapat deni. Cournet var en storväxt man; han hade breda axlar, rött ansikte, starka nävar, ett modigt hjärta, lo... 661253 proofread-page text/x-wiki 02pa5l7pvpjrimlht75mgepqgeqjh15 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/60 104 227381 661254 2026-11-01T10:05:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nom en örfil. För denna sak kom han i fängelse; han var då sjutton år. När han lämnade fängel­ set, byggde han denna barrikad. Av en olycklig slump sammanträffade dessa bå­ da män senare i London, där Barthélemy dödade Cournet. Det var en hemsk duell. Någon tid se­ nare blev Barthélemy gripen under ett av dessa hemlighetsfulla äventyr, i vilka passionen spelar in, katastrofer, i vilka den franska rättvisan alltid finner förmildrande omständigheter,...' 661254 proofread-page text/x-wiki 0s6h7horsnk7j2bk5s270je4osh79kk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/62 104 227382 661255 2026-11-01T10:05:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'störarna att stiga upp på krönet, som vore det en fästningsmur. Man hade även gjort i ordning barrikaden, röjt ut värdshussalen, förvandlat köket till sjukhus, förbundit alla sårade, samlat upp allt krut, som spillts ut på marken och borden, gjutit kulor, till­ verkat patroner, lagat till charpi, delat ut de fall­ nas vapen, fejat upp inne i barrikaden och fört bort liken. Man lade de döda i en hög vid Mondétourgatan, som man ännu behärskade. Stenläg...' 661255 proofread-page text/x-wiki e99iz5v6qnr9ze44cpedarbalfbppyg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/63 104 227383 661256 2026-11-01T10:06:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De hade funnit möjlighet att fly till något när­ beläget hus. De flesta sårade kunde och ville fortsätta stri­ den. På bårar, bildade av halm och några ma­ drasser, lågo i det till sjukhus förvandlade köket fem svårt sårade, av vilka två voro munlcipalgardister. Dessa förbundos först. I värdshussalen fanns endast Mabeuf under sitt svarta bårtäcke och Javert, bunden vid sin pelare. — Detta är de dödas sal, sade Enjolras. Mitten av denna sal uppl...' 661256 proofread-page text/x-wiki 03s6h1pqnkfb4adgdmnlmsk58jajdyv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/64 104 227384 661257 2026-11-01T10:06:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barrikad, som håller stånd, oundvikligen till Medusas flotta. Man var tvungen att svälta. Det var under de första timmarna den spartan­ ska dagen, den 6 juni, i barrikaden Saint-Merry; anföraren Jeanne svarade till upprorsmännen, vilka krävde bröd: Varför? Klockan är tre. Klockan fyra äro ni döda. Eftersom man icke kunde äta, förbjöd Enjolras allt drickande av vin och ransonerade cognacen. I källaren hade man funnit femton fulla och väl förseglade fl... 661257 proofread-page text/x-wiki m0fwc800c6ek3clxe3idyy2snky2ijt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/65 104 227385 661258 2026-11-01T10:07:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Klockan två på morgonen höll man upprop. Be­ sättningen var ännu trettiosju man. Dagen började gry. Man hade just släckt fack­ lan, som man åter ställt tillbaka på dess gamla plats. Det inre av barrikaden, som liknade en li­ ten gård, genomskuren av gatan, låg helt i dun­ kel och liknade i denna förskräckande skymning däcket på ett övergivet fartyg. Försvararna kommo ocligingo som svarta skuggor. Ovanför detta det förskräckande mörkrets hemvist...' 661258 proofread-page text/x-wiki rs1jzri1ae1caf4p4n9yolbafzorjvu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/66 104 227386 661259 2026-11-01T10:07:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När Joly såg en katt promenera på en takränna, gjorde han följande iakttagelse: _Vad är katten? utropade han. En rättelse. Sedan den gode Guden skapat råttan, sade han: Nu har jag bestämt gjort en dumhet. Och därpå skapade han katten. Katten korrigerar misstaget med råttan. Råttan och katten, det är första och andra korrekturet på skapelsen. Omgiven av studenter och arbetare talade Combeferre om de döda, om Jean Prouvaire, Baherel, Mabeuf ocli till oc... 661259 proofread-page text/x-wiki rjgux39478nfhqlv7zj1hvt8dd1imum Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/67 104 227387 661260 2026-11-01T10:07:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'derverken vid Cesars död; vid nämnandet av ordet Cesar återkom samtalet till Brutus. — Cesar, sade Combeferre, föll rätvist, Cicero har varit sträng mot Cesar och med fog. Denna stränghet är icke en smädesskrift; när Zoilus smä­ dade Homeros, när Maevius skändade Vergilius, när Visé förolämpade Moliére, när Pope föroläm­ pade Shakespeare, när Fréron förolämpade Voltaire, så följde de endast avundsjukans och hatets gamla lag; snillena draga...' 661260 proofread-page text/x-wiki s9c26uayx1tnvxxvg4cafltc52do48x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/68 104 227388 661261 2026-11-01T10:07:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'över de samtalande, utropade med karbinen i han­ den: — 0, Kydathenaion, o Myrrhinous, o Probalynthos, o Aiantis' hebag! Vem låter mig uttala Homerus' versar, som om jag vore en grek från Laurium eller Edapteon.' 661261 proofread-page text/x-wiki lja5m3dghwioi8hpz9cmmpkm6zrqmm9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/70 104 227389 661262 2026-11-01T10:07:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den som stod under befäl av Jeanne, alltjämt icke var erövrad. Dessa hoppfulla tankar växlades mellan de olika grupperna under på en gång glättiga och fruktans­ värda viskningar, vilka påminde om surrandet i en kupa med retade bin. • Enjolras visade sig åter. Han återvände från sin dystra vandring i det omgivande mörkret. Han lyssnade ett ögonblick till all denna glädje med korsade armar. Han såg fullständigt utvilad ut i gryningens bleka dager. Han...' 661262 proofread-page text/x-wiki kjuvvwi1fuemjwphhf80qwn8lo1lo1a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/71 104 227390 661263 2026-11-01T10:08:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Mitt från en av de mörka grupperna ropade en röst till Enjolras: — Må vara! Låt oss göra barrikaden sju eller åtta meter hög och hålla oss fast inom den. Med­ borgare, låt oss protestera med våra döda kroppar, låt oss visa, att om folket överger republikanerna, så överger republikanerna likväl icke folket. Dessa ord befriade allas tankar från den egna oron. Ett hänfört bifall mötte dem. Man vet icke namnet på den man, som talade så; det var en o...' 661263 proofread-page text/x-wiki k8gigneroiqntqk99odr4oj504f9dxe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/73 104 227391 661264 2026-11-01T10:08:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'finnes en plikt att gå härifrån, så bör denna plikt fyllas liksom alla andra. Enjolras, en principernas man, hade över sina anhängare den oinskränkta makt, som utgår från det absoluta. Men hur stor denna makt än var, knotade man dock inför detta. Ledare ända ut i fingerspetsarna fasthöll Enjol­ ras likväl vid sitt beslut. Han fortsatte stolt: — Må de, vilka frukta att icke vara mer än trettio, säga detta! Knotet fördubblades. — Dessutom, inföll...' 661264 proofread-page text/x-wiki l5vwjvu6o5d7noumyhsszy6hi5txvin Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/74 104 227392 661265 2026-11-01T10:08:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bar de fyra unifonner, som han lagt beslag på ti­ digare. Combeferre gick bakom honom oclibar munderingarna och tschakåerna. — Med denna uniform, sade Enjolras, kan man blanda sig med angriparna och komma undan. Det räcker alltid för fyra. Han kastade på marken de fyra uniformerna. Icke en rörelse förmärktes bland de stoiska åhörarna. Comebeferre tog ordet. — Man måste dock ha en smula medlidande. Vet ni, vad det gäller? Det gäller kvinnorna. Finns d... 661265 proofread-page text/x-wiki aaxbah08ynp2fpnnpgo9ykm1dgj0j4v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/75 104 227393 661266 2026-11-01T10:08:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'femte våningen och bakom rutan skuggan av en gammal kvinna, som såg ut som hon tillbragt hela natten i orolig väntan. Kanske är denna kvinna mor till en av oss? Må denne son avlägsna sig och skynda sig att säga till sin mor: "Här är jag, mor!" Denne man kan vara lugn. Hans verk skall utföras under andra förhållanden. När man under­ håller sina anhöriga med sitt arbete, har man icke rätt att offra sig. Det är att desertera från sin fa­ milj. Och de, so... 661266 proofread-page text/x-wiki qh298asy1vva9w8fdi45gqlk7tpct9h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/76 104 227394 661267 2026-11-01T10:08:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'systrar, tänk på dem! Nöden, prostitutionen, poli­ serna, spinnhuset, skola dessa beundransvärda flickor råka ut för allt detta? Och ni skola låta dö­ da er! Men det har ännu icke skett. Ni ha velat befria folket från kungadömet och ni lämna era döttrar i polisens händer. Mina vänner, ni måste hysa medlidande! Kvinnorna, de olyckliga kvin­ norna, tänka icke mycket på sådana ting. Man li­ tar på att kvinnorna icke ha erhållit samma upp­ fostran s...' 661267 proofread-page text/x-wiki 1qliphnft8l3ln5g0o0a4rc70z53p19 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/77 104 227395 661268 2026-11-01T10:09:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni lämna? Jag har sett ett sådant barn, som icke var högre än så. Fadern var död. Fattiga männi­ skor hade tagit upp det av barmhärtighet, men de hade icke nog bröd för sig själva. Barnet var all­ tid hungrigt. Det var vinter, det grät icke; man såg det gå nära eldstaden, där det aldrig brann någon eld. Det andades med svårighet, ansiktet var likblekt och benen svullna. Det sade ingenting, det svarade icke, när man talade till det, det var som en dö...' 661268 proofread-page text/x-wiki hdryk1xkani7mmtybddaxpg36725416 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/78 104 227396 661269 2026-11-01T10:09:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'offra era liv för den stora saken; vi veta väl, att ni känna er utvalda till att på ett storslaget sätt dö för det allmänna bästa och att var och en av er har sin del i den stora triumfen. Nåväl! Men ni kan icke stå ensamma här i världen. Det finns andra människor, som ni måste tänka på; man får icke vara självisk. Alla sänkte dystert huvudena. Vilka egendomliga motsägelser finner man icke i människohjärtat under de mest avgörande och storslagna...' 661269 proofread-page text/x-wiki kh1sq73gs4tze66zhkl0h7q3s1icmvx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/79 104 227397 661270 2026-11-01T10:09:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fattade helheten, men icke enskildheterna, han såg kommande och gående som genom en dim­ ma. Han hörde röster tala som från en avgrund. Men detta satte hans känslor i rörelse. I det som tilldrog sig fanns det en sak, som väckte ho­ nom. Han hade blott en enda tanke: att dö, och han ville icke undandraga sig döden, men i sin dy­ stra dvala erinrade han sig. att det likväl icke var förbjudet att rädda någon annan. Han började tala: — Enjolras och Comb... 661270 proofread-page text/x-wiki 2bwvttd6s9psidc56b9941vgde2m1t2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/80 104 227398 661271 2026-11-01T10:09:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jolras order, gripna av Marins bön, började dessa hjältemodiga män att förråda varandra. — Det är sant, sade en ung man till en äldre. Du är familjefar. Du bör gål — Snarare du, svarade mannen, du har två sys­ trar att underhålla. En oerhörd tävlan rådde. Det gällde att icl<e bli sist, när det gällde att gå genom dödsrikets portar. — Skynda på, sade Courfeyrac, om en kvart är det för sent. — Medborgare, fortsatte Enjolras, här råder re...' 661271 proofread-page text/x-wiki sjwblfq0v5qyagogskhggop5etserr8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/81 104 227399 661272 2026-11-01T10:09:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Du har rätt att leva. Du är endast sjutton år och är alltför ung för att dö. Dessa revolutionens stora barrikader voro mö­ tesplatser för hjältar. Det otroliga blev här själv­ fallet. Dessa män förvånade sig icke över var­ andra. — Avgör saken hastigt, upprepade Courfeyrac. Man ropade till Marins: — Utse, den, som bör stanna kvar. — Ja, sade de fem, välj! Vi skola lyda. Marius trodde icke, att han mera var mottaglig för någon sinnesrör...' 661272 proofread-page text/x-wiki 52xo819e92r9i9dpdudv6yx4yefgzoz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/82 104 227400 661273 2026-11-01T10:10:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Marius lyfte ögonen och igenkände herr Fauchelevent. Jean Valjean hade just trängt in i barrikaden. Vare sig det berodde på de upplysningar han erhållit, på slumpen eller på instinkten, så hade lian likväl tagit sig fram genom Mondetourgatan. Tack vare sin uniform hade han icke hindrats. Den vaktpost, som av upprorsmännen utsatts i Mondétourgatan, hade icke brytt sig om att anmä­ la ankomsten av en enstaka nationalgardist utan sagt sig, att det anting... 661273 proofread-page text/x-wiki f62lz5082s1okiu0g04pz37ppr8dh6b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/83 104 227401 661274 2026-11-01T10:10:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Denna borgen var tillräcklig för alla. Enjolras vände sig mot Jean Valjean. — Välkommen, medborgare! Han tilläde: — Ni vet, att detta är döden. Utan att svara hjälpte Jean Valjean den revolu­ tionär, vars liv han nu räddade, att ikläda sig uni­ formen.' 661274 proofread-page text/x-wiki 5petwsd0s3r7ize8i6paksvo68wnnep Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/85 104 227402 661275 2026-11-01T10:10:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'armbågen stödd mot sin karbins pipa. Han tänk­ te. Ibland spratt han till liksom inför en kall vindpust. De platser, där döden vistas, ha stun­ dom samma verkningar som dunsterna från Si­ byllans grotta. Hans ögon upplystes av en vän­ tans inre eld. Plötsligt höjde han huvudet, hans blonda hår svallade ned bakom honom som en gloria eller som manen på ett retat lejon. Enjolras utropade: — Medborgare, tänken eder framtiden! Stä­ dernas gator fyllda av...' 661275 proofread-page text/x-wiki n6s7a5id4vhbrhljspj6qrkf419qhoz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/86 104 227403 661276 2026-11-01T10:10:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'klor som en tiger, förskräckliga djur, vilka voro starkare än människan. Men människan har lagt ut sina snaror, snaror, vilka invigts av förnuftet och slutat med att vinna övertaget. Vi ha tämjt hydran och den kallas nu för ång­ båt, vi ha tämjt draken och den kallas lokomotiv, vi liålla på att tämja luftens vidunder och kalla det nu ballong. Den dag. då detta Prometheusarbete är avslutat och människan för alltid har böjt under sin vilja antikens tre...' 661276 proofread-page text/x-wiki 0lpcx21zq3urufgudzj26u001caxrcj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/87 104 227404 661277 2026-11-01T10:10:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i Delfi, gudarnas plats, andra gången i Thermopyle, hjältarnas plats. Men Europa, ja hela världen, skall få siiia amfictyoner. Frankrike bär i sitt sköte denna glänsande framtid. Detta är adertonhundratalets verk, det, som påbörjades av Grekland, är värdigt att avslutas av Frankri­ ke. Lyssna till mig, Feuilly, du duktige ar­ betare, du folkets man. Jag hyser vördnad för dig. Du ser framtiden i klara linjer och du har rätt. Du hade varken fader eller... 661277 proofread-page text/x-wiki d647g7ok2tn95ivqzbmwaznbmkgbksj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/88 104 227405 661278 2026-11-01T10:11:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avstår en viss del av sin egen frihet för att skapa den gemensamma rättvisan. Den mängd, som avstås, är lika för alla. Denna likhet skapar vad som vi plägar kalla Jämlikhet. Den allmänna rättvisan är intet annat än det skydd, som ägnas den enskildes rätt av alla de övriga. Detta skydd åt alla kallas för Broderskap. Knutpunkten för alla dessa makter är samhället. Några kalla den­ na förening för Samhällskontraktet. Vilket ock­ så är riktigt. L...' 661278 proofread-page text/x-wiki 49igw4yr7uxp16i7sowsb0lnsd5insp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/89 104 227406 661279 2026-11-01T10:11:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett samhälle i jämlikhetens tecken skapas. Vi be­ höva upplysning! Ljus! Allt kommer från ljuset ocliåtervänder dit. Medborgare, adertonhundratalet är stort, men nästa sekel skall bli lyckligt! Det skall icke längre bli som i gamla tider. Man kom­ mer ej som nu att behöva frukta för erövrare, in­ vasioner, tävlan mellan beväpnade nationer, om­ välvningar i civilisationen, skapade av konungar­ nas giftermål, uppkomsten av ärftliga tyrannier, en delni...' 661279 proofread-page text/x-wiki 46roognuhtbrqaxgu8cgkw5hltol1rm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/90 104 227407 661280 2026-11-01T10:11:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ja, människosläktet skall befrias, höjas och trös­ tas! Vi på denna barrikad försäkra detta. Varifrån skulle kärlekens röst komma om icke från det hög­ sta offer? Mina bröder, detta är platsen för dem som tänka och dem som lida; denna barrikad har gjorts varken av gatstenar eller bjälkar eller skrot, den har gjorts av tvenne ting, tankar och lidanden. Eländet möter här idealet. Dagen omfamnar nat­ ten och säger: "Jag skall dö med dig och du skall...' 661280 proofread-page text/x-wiki kf58ttnxlzww5vgnmish7qzczghybcz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/92 104 227408 661281 2026-11-01T10:11:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Endast på Cosette tänkte han med ett beklämt hjärta. För resten talade Fauchelevent icke med honom, betraktade honom aldrig och tycktes inte ens ha hört honom, när han höjde rösten för att säga: "Jag känner honom". Vad Marius beträffar så tillfredsställde honom herr Fauchelevents hållning, eller rättare sagt, om man nu får begagna ett sådant uttryck för dylika känslor, den roade honom. Han hade alltid känt det som en absolut omöjlighet att tilltal...' 661281 proofread-page text/x-wiki n9nob0z2c92z25vsx24qwjvoppxm53d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/93 104 227409 661282 2026-11-01T10:11:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— När tänker du döda mig? — Vänta. För ögonblicket ha vi användning för alla våra patroner. — Så ge mig då någonting att dricka. Enjolras gav honom ett glas vatten, och, efter­ som Javert var bunden, hjälpte han honom att dricka. — Är det allt du önskar? återtog Enjolras. — Jag far illa av att stå vid denna stolpe, sva­ rade Javert. Det är icke vidare hyggligt av er att låta mig stå kvar här hela natten. Bind mig hur ni vill, men låt mi...' 661282 proofread-page text/x-wiki omew4f13jd15um1wdyxxhsso21l3k2s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/94 104 227410 661283 2026-11-01T10:12:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alldeles som de, vilka gå att bestiga schavotten. Man lät honom på detta vis gå fram till det tomma bordet, där han placerades och fastgjordes. Ehu­ ru han redan var bunden på ett sätt, som omöjlig­ gjorde varje rymningsförsök, fäste man dock för säkerhets skull ännu ett rep, vilket utgick ifrån en lina, kring hans hals. Detta nya rep utgick från nacken, delade sig över magen och efter att ha bli­ vit virat mellan benen, sammanbands det vid hän­ der...' 661283 proofread-page text/x-wiki drftzh3r9qureqpekgp4tdghuok5t7p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/96 104 227411 661284 2026-11-01T10:47:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan vettande mot hallarna, fattade Enjolras ett all­ varligt beslut. Han fruktade en överrumpling bak­ ifrån och därför lät han barrikadera lilla Mondétourgatan, som hittills varit fri. För detta ändamål uppbröts stenläggningen utanför ytterligare några hus. På så sätt blev barrikaden, vilken nu spär­ rade fyra gator, Chanvreriegatan, Cygnegatan, Lil­ la Truanderiegatan och Mondétourgatan, nästan ointaglig; visserligen var man själv på ett nästa...' 661284 proofread-page text/x-wiki q45pk9lunz8jcdi5jy7sm5nf4rlbryy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/97 104 227412 661285 2026-11-01T10:47:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de intaga de platser, vilka inga andra vill veta av. Många bereda sig till att strida sittande. Man vill ha det bekvämt, både när man dödar och när man dör. I det olyckliga junikriget 1848 hade en upp­ rorsman, vilken deltog i striden, låtit bära ut en stor fåtölj på en terass; en kula träffade honom när han satt i denna. 1 samma ögonblick anföraren gav tecken till att striden skall börja, upphöra alla rörelser och alla samtal; alla grupper upplösa...' 661285 proofread-page text/x-wiki couf4aafie3nz6q6i3f0r9esyibpeeo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/98 104 227413 661286 2026-11-01T10:47:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skeppsbrottet; likkistans lock kan bli en rädd-, ningsplanka. Liksom föregående afton var allas uppmärksamhet riktad mot slutet av gatan, vil­ ken nu låg ljus och var helt synlig. Väntan blev icke lång. Man hörde återigen helt tydligt ett buller från Saint-Leusidan, men det lik­ nade ej det buller, vilket föregått det första anfal­ let. Rasslet av kedjor, ett oredigt vapengny, lik­ som uppstiget ur jorden, och ett fruktansvärt dån, tillkännagav att n... 661286 proofread-page text/x-wiki 54yenfvh5bqucy0n6fvwvvnpppyvoc7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/99 104 227414 661287 2026-11-01T10:47:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'synliga; artilleristerna fortforo att föra fram ka­ nonen emot barrikaden; de gjorde detta långsamt, säkert, utan hast. Ingen enda hade blivit skjuten. Därefter lutade sig kanonens anförare ned för att vrida om skruven och riktade kanonen med samma allvar, som astronomen riktar sin tub. — Bravo, artillerister! skrek Bossuet. Hela barrikaden klappade i händerna. Ett ögonblick senare stod kanonen uppställd mitt på gatan, färdig att ge eld. Den hemska my... 661287 proofread-page text/x-wiki 61ifhypkrgvdrq1ho7gzm9doxt7df2d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/100 104 227415 661288 2026-11-01T10:48:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tan på detta gör man så gott man kan och det går alltid att finna kanonens hål eller ojämnheter tack vare en viska. Men det finns dock ett ännu bättre medel, Gribauvals rörliga stjärna. — På femtonhundratalet försökte man att reffla kanonerna, anmärkte Bossuet. — Ja, svarade Combeferre, refflingen ökar driv­ kraften, men minskar träffsäkerheten. Vid skjut­ ning på korta avstånd är skottlinjen icke tillräck­ ligt direkt, parabeln blir för st...' 661288 proofread-page text/x-wiki dvqvn4vwtjsztm01z41x7iua7ys5byk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/101 104 227416 661289 2026-11-01T10:48:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'motstå kanonkulan? Skulle den helt sönderskjutas? Detta var frågan. Medan upprorsmännen laddade sina gevär, laddade även artilleristerna kanonen. En djup oro rådde i redutten. Skottet brann av med en kraftig knall. — Närvarande! anmälde en glad stämma. På samma gång som kulan träffade barrikaden anlände Gavroche dit. Han kom från Cygnegatan och han hade med lätthet tagit sig fram över den utlöpare av barri­ kaden, som fanns vid Petite-Truanderiegatan...' 661289 proofread-page text/x-wiki 5kne8dirwf6xikde86os14x46phg1a8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/103 104 227417 661290 2026-11-01T10:48:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skilja. Visserligen var denne person barhuvad men detta var icke nog. Inom sig gjorde han sig svaga förebråelser för sitt förfaringssätt och han fruktade Marius' bannor. För att lättast komma ifrån det hela valde han den enklaste utvägen; han ljög fräckt. — Medborgare, jag har lämnat brevet till port­ vakten. Damen sov. Hon får brevet så fort hon vaknar. Marius hade haft tvenne olika avsikter med sitt brev; att taga farväl av Cosette och att rädda Ga... 661290 proofread-page text/x-wiki b7vc7dlynhccqt339q5o9etihawv7ns Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/104 104 227418 661291 2026-11-01T10:48:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Emellertid var Gavroche redan i andra ändan av barrikaden, ropande: — Mitt gevär! Courfeyrac lät honom få det. Gavroche underrättade "kamraterna", som han kallade dem, att barrikaden var blockerad. Han hade haft stort besvär för att återvända. En ba­ taljon av linjegardet, vars gevärskoppel befanns på Petite-Truanderi, bevakade Cygnegatan; på motsatta sidan bevakade municipalgardet Préucheurgatan. Mitt emot dem hade man hela hu­ vudstyrkan. När Gavro... 661291 proofread-page text/x-wiki azpr248dk9hk30axme1rig4e7fcenpt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/105 104 227419 661292 2026-11-01T10:48:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ta bröstvärn såg man de främsta leden av en ba­ taljon ifrån Saint-Denisgatan. Enjolras, som stod på lur, tyckte sig uppfatta det egendomliga ljus, som uppstår, då man lyfter upp karteschhylsan i ammunitionslådan, och han såg kanonbefälhavaren ändra riktningen och lång­ samt vända kanonmynningen till vänster. Däref­ ter började artilleristerna ladda pjesen. Kanonbe­ fälhavaren tog själv luntstaken och förde den när­ mare fänghålet. — Böj er...' 661292 proofread-page text/x-wiki jwq0dv9j055sr2dx2qinivvmwzxqz95 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/106 104 227420 661293 2026-11-01T10:48:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Låt oss förhindra ett andra skott, sade Enjolras. Och sänkande sin studsare siktade han på ka­ nonbefälhavaren, vilken i detta ögonblick stod lu­ tad över kanonen, sysselsatt med att rikta in den. Kanonbefälhavaren var en helt ung artiileriofficer; han såg bra ut och hans milda ansikte hade det in­ telligenta uttryck, som synes lämpligt för tjänstgö­ ringen vid ett vapen, vilket utgör fullkomningen av skräck och fasa och kommer att leda till att va...' 661293 proofread-page text/x-wiki t0b6nslwgfm9h05dmb4b8loff8ussth Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/107 104 227421 661294 2026-11-01T10:49:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Stör mig icke, det är nödvändigt. En tår rann sakta nedför Enjolras marmorbleka kinder. Samtidigt avfyrade han ett skott. Artilleristen snurrade runt och föll med utsträckta armar ned på kanonen, där han blev liggande orörlig. Man såg blodet strömma ut ur ett hål i ryggen. Kulan hade helt genomborrat bröstet. Han var död. Man måste föra bort honom och ersätta honom med en annan man, vilket betydde, att upprors­ männen vunnit några minuter.' 661294 proofread-page text/x-wiki p4xp6d9o1n615vb98jj2k4njjs437xu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/109 104 227422 661295 2026-11-01T10:49:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vindsfönster var beläget i sjätte våningen på ett hus strax utanför barrikaden. Madrassen vilade nedtill på tvenne stänger, vilka användes att hänga ut tvätt på, samt hölls upptill fast medels tvenne linor, fastgjorda vid ett par spikar i fönsterkarmen, dessa linor liknade på avstånd tunna trådar, vilka man tydligt urskilde mot himlen. — Kan någon låna mig en dubbelbössa? sade Jean Valjean. Enjolras, som just hade laddat sin, räckte ho­ nom den....' 661295 proofread-page text/x-wiki a9e1m82fqi629zgtxw83dlf0jjphhn2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/110 104 227423 661296 2026-11-01T10:49:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nitionen. Skotten träffade verkningslösa barrika­ den men sopade i täta skurar fram över gatan. Jean Valjean trädde ut på gatan, passerade tvärs genom kulregnet, tog upp madrassen, lade den på ryggen och återvände till barrikaden. Han lade själv madrassen i barrikadens öppning och fastgjorde den så mot muren, att kanoniärerna icke kunde se den. Man avvaktade nu nästa kanonskott, som ej lät vänta på sig. Med ett rytande utspydde kanonen sin skrotladdni... 661296 proofread-page text/x-wiki 1ski3jhtgvxx743krpwtkl5wfopchb6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/112 104 227424 661297 2026-11-01T10:49:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'plötsligt av beldämning och ängslan. Det var nu tre dagar sedan hon sett Marius, men hon sade sig, att han borde ha fått hennes brev, att han visste var hon var, och att han var så klok, att han säkert skulle finna på något medel att träffa henne. Och detta skulle säkert ske i dag, kanske redan på morgonen. Solen hade redan gått upp, men som strålarna föllo nästan vågrätt, antog hon, att det ännu var tidigt på dagen; hon borde dock stiga upp redan nu... 661297 proofread-page text/x-wiki dst98d8dqhvhjs0ual8x3ubw34vncr7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/113 104 227425 661298 2026-11-01T10:49:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig, vad Marius hade sagt rörande sin frånvaro, vilken blott skulle räcka en dag, och på vad sätt han förklarat den för henne. Alla människor hade lagt märke till, vilken förmåga ett mynt har att dölja sig om man tappar det. Det finnes tankar, som spela oss samma spratt; de huka sig ned i ett hörn av vår hjärna, de äro dolda och omöjliga att finna. Cosette förargade sig en smula över denna bristfällighet i sitt minne. Hon sade sig själv, att det var...' 661298 proofread-page text/x-wiki 6l0zjcur0ndrr65zo9uk0ouy1eymzeq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/114 104 227426 661299 2026-11-01T10:50:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'par ögon, detta linne, som liksom tyckes snabbt stiga uppför kroppen för att dölja axlarna inför en knarrande möbel eller ett förbipasserande åk­ don, dessa rosetter och band, dessa sprittningar, dessa små rysningar av kyla eller blyghet, denna utsökta skygghet i varje rörelse, denna nästan be­ vingade oro, när intet finnes att frukta, dessa olika avdelningar i påklädandet av plagg, vilka äro lika hänförande som gryningens moln, allt detta är av den...' 661299 proofread-page text/x-wiki tlacihz2dbidce43muaaxcp0zza9625 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/115 104 227427 661300 2026-11-01T10:50:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skapats vit men att den, när Adam betraktade den, när den skulle öppna sig, blygdes och rodnade. Vi tillhöra dem, vilka känna oss förlägna inför unga flickor och blommor och finna dem vörd­ nadsvärda. Cosette klädde snabbt på sig, ordnade sitt hår, vilket var lätt gjort under en tid, då kvinnorna icke ökade ut sina hårslingor med valkar och icke belamrade sig med korkskruvslockar. Sedan öpp­ nade hon fönstret och spejade runt gården i för­ hoppnin...' 661300 proofread-page text/x-wiki mb2le4mk3uzpu0khloezeprtp8gk71a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/116 104 227428 661301 2026-11-01T10:50:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på något, och att man hade förlorat varandra, om man icke träffades. Tanken på att Marius skulle kunna återvända till henne från himmelen var icke längre hänförande utan förskräckande. Sedan återvann hon sitt lugn och började hop­ pas och ett omedvetet småleende spelade över hen­ nes läppar, visande att hon litade på den gode Guden. Alla sovo ännu i huset och en djup och lantlig tystnad rådde. Ingen fönsterlucka hade ännu öppnats. Portvakten ha...' 661301 proofread-page text/x-wiki m6siqitq8liqq2kddlrd4ndyqbb14c8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/117 104 227429 661302 2026-11-01T10:50:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lilla paradis. Modern var där och täckte med ut­ fällda vingar sina ägg; fadern flög runt boet och varje gång han avlägsnade sig, återvände han med mat och kyssar. Den uppgående solens strålar belyste denna idyll; den stora lagen Föröken Eder hade här tillämpats och visade sig i hela sitt maje­ stät och en hänförande mystik bredde ut sig i gry­ ningens ljus. Med håret i solen och själen i dröm­ marnas värld, i sitt inre upplyst av kärleken och...' 661302 proofread-page text/x-wiki 6mo3lpvurjqg9su0ihaviwh3r2b9wjk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/119 104 227430 661303 2026-11-01T10:50:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Coiirfeyrac frågade kanonen, varför den gjorde så föga verkan och sade: — Du börjar på att bliva gammal, min heders­ man! I strider liksom på en bal är man intresserad av allt, det är troligt, att barrikadens tystnad började oroa de belägrade och lät dem frukta något ovän­ tat, att de kände ett behov av att se klart genom denna massa av gatstenar och att veta, vad som tilldrog sig bakom denna orörliga mur, vilken mot­ tog kulorna utan att besvara dem...' 661303 proofread-page text/x-wiki 5yytixjim55gi00cqbak7gdk33vofjj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/120 104 227431 661304 2026-11-01T10:51:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på den nykomne och lät officerens kask göta sol­ datens pickelhuva sällskap. Officeren envisades icke utan drog sig hastigt tillbaka. Denna gång hade man förstått meddelandet. Ingen visade sig mera på taket. Man avstod från att utspeja barri­ kaden. — Varför dödade ni icke mannen? frågade Bossuet Jean Valjean. Jean Valjean svarade icke.' 661304 proofread-page text/x-wiki 9q8sfxpwra4y3biq9triayg7zg1icu3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/122 104 227432 661305 2026-11-01T10:51:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blod för räkenskaperna och försvarade med spar­ tansk entusiasm sin egen affär, denna ofantligt förminskade upplaga av fosterlandet. Men i grund och botten fanns det, låtom oss upprepa det, endast det djupaste allvar bakom dessa tilldragelser. Det var olika delar av sam­ hället, som trädde in mot varandra på arenan i väntan på den dag, då jämvikt skulle råda. Ett annat tidens tecken var att anarkien hade trängt in i regeringsmakten. Man höll på ord­ n... 661305 proofread-page text/x-wiki 6y8fwt5u28siifvs97v525b2r9hxrvn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/123 104 227433 661306 2026-11-01T10:51:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'av nationalgardet upphävde sig på eget bevåg till krigsrätt och dömde och avrättade på fem minu­ ter en upprorsman. Det var på detta sätt som Jean Prouvaire hade dött. Det var domaren Lynchs grymma lag, som intet parti har rätt att förebrå det andra för att nyttja, ty den tillämpas i republiken Amerika likaväl som av Europas monarkier. Denna lag förvrängdes genom miss­ tag. En upprorsdag förföljdes en ung skald vid namn Paul-Aimé Garnier på Royalp...' 661306 proofread-page text/x-wiki pxhyj3nwnsa6iwnx47wm0g4w6al51mr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/124 104 227434 661307 2026-11-01T10:51:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stå lockelsen att skjuta, innan order getts ocliäran av att ensam intaga en barrikad med sitt kompani. Rasande över att först se den röda fanan och se­ dan den gamla rocken, som han trodde vara den svarta flaggan, vaja över barrikaden, klandrade han högröstat de högre militärerna, vilka ansågo att ögonblicket ännu icke var kommet att verk­ ställa den avgörande stormningen, i det de före­ drogo att enligt ett berömt uttryck "låta upproret koka i sin e...' 661307 proofread-page text/x-wiki dsauycl0jy93ulb493r1s0k6bt1hdus Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/125 104 227435 661308 2026-11-01T10:52:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'len, måste efter ett ögonblicks tvekan draga sig till­ baka med femton döda. Detta ögonblicks tvekan gav upprorsmännen tillfälle att ladda nå nytt och en andra, dödande salva träffade kompaniet, innan det hunnit fram till det skyddande hörnet. Ett ögonblick befann det sig i skottlinjen för de två kanonerna och träffades av deras kulor; dessa ar­ tillerister hade icke erhållit någon order att upp­ höra med eldgivningen. Den djärve och okloke Fannocit...' 661308 proofread-page text/x-wiki kce93pjqs66q4ldfhtglh22or2fs9eb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/126 104 227436 661309 2026-11-01T10:52:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'män och lika många vapendepåer som barrikaden har patroner. Dessa strider utkämpas också av en mot hundra, och de sluta alltid med att barrika­ derna intagas, såvida icke en hastigt uppkommen revolution i upprorsmännens vågskål kastar sitt bart flammande svärd. Detta kan inträffa. Då reser sig allt, gatornas stenläggning börjar jäsa, barrikader växa upp överallt, hela Paris darrar, man känner i luften den 10 augusti eller den 29 juli, ett förskräckan...' 661309 proofread-page text/x-wiki 1g28dnl7lx2lzqbbx0vlui2iooc4as0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/128 104 227437 661310 2026-11-01T10:52:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'axeln, sköt av skottet, dödade skvadronchefen och vände sig om, sägande: Där blevo vi av med en, som icke längre kan göra oss någon skada. Han blev nedhuggen. På Saint-Denisgatan sköt en kvinna på municipalgardet, under det hon stod bakom en jalusi. Man såg jalusiens spjälor darra vid varje skott. Ett fjorton års barn, som hade fickorna fulla med patroner, arresterades på Cossenneriegatan. Flera vakter blevo anhållna. Vid intågandet på Bertin-Poiréega... 661310 proofread-page text/x-wiki tq97nc3qk1qsamd3kqwjgvr6ylygh5q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/129 104 227438 661311 2026-11-01T10:52:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tia. Mari skyndade sig att släcka dessa tillbud tili eldsvådor. Man sparade angreppet på barrika­ derna Maubuée, Chanvrerie och Saint Merry, för att senare anfalla dem och få ett slut på det hela. Kolonner ryckte in på de jäsande gatorna, rensan­ de de stora och undersökande de små, till höger och vänster, än försiktigt och långsamt, än med jättesteg. Trupperna slogo in portarna till de hus, varifrån man skjutit; samtidigt skingrade ka­ valleritrupp...' 661311 proofread-page text/x-wiki 2xegi9qvfheey1u9maq5hin024n1wqy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/130 104 227439 661312 2026-11-01T10:52:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'märksamhet och generalernas krigskonst kunde nu koncentreras på tre eller fyra barrikader, vilka än­ nu höllo stånd. Solen visade sig nu vid horisonten. En av upprorsmännen yttrade till Enjolras: — Vi äro hungriga; är det verkligen möjligt att vi skola dö på detta sätt utan att äta? Enjolras, alltjämt lutad mot sin skottglugg, gjorde, utan att lyfta blicken från gatan, ett bifal­ lande tecken med huvudet.' 661312 proofread-page text/x-wiki bb6k0i1agmlrwii5hq65pefsybp2boh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/132 104 227440 661313 2026-11-01T10:52:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mindre älskarinnor, vilka göra oss galna, det vill säga göra oss modiga. När man är förälskad som en tiger, måste man slåss som ett lejon. Det är ett sätt, på vilket vi hämnas de spratt, våra gri­ setter spela oss. Roland låter:döda sig för att reta Angélique. Allt vårt hjältemod härleder sig från våra kvinnor. En man utan kvinna är som en pistol utan avtryckare. Nåväl, Enjolras har ingen kvinna. Han är icke förälskad och dock är han oför...' 661313 proofread-page text/x-wiki e1ig95v858b1tcfms2dmx68i9011n05 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/133 104 227441 661314 2026-11-01T10:53:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'varandra stående kanonerna mot barrikaden. Lin­ jeregementenas och nationalgardisternas gevärs­ salvor understödde artilleriet. På något avstånd hördes ännu en kanonsalva. På samma gång som två kanoner oavbrutet arbe­ tade på att förgöra barrikaden på Chanvreriegatan, besköts barrikaden Saint-Merry av tvenne an­ dra kanoner, vilka voro riktade, den ena åt SaintDenisgatan, den andra åt Aubry-le-Bouchergatan. De fyra kanonerna gåvo ett fruktansvärt...' 661314 proofread-page text/x-wiki e8180umdqnkrurjgdly9dit0cikwavx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/134 104 227442 661315 2026-11-01T10:53:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga sig in på gatan utan att bliva beskjutna; kanske skulle de till ocli nied osedda kunna storma bar­ rikaden liksom föregående afton och, vem vet, kanske intaga den genom överrumpling. — Man måste absolut förhindra dessa obehag­ liga pjesers åverkan, sade Enjolras ocli kommen­ derade: — Skjut på artilleristerna! Alla voro redo. Barrikaden, vilken nu så länge förhållit sig tyst och stilla, började ivrigt skjuta; sju eller åtta gevärssalvor följde...' 661315 proofread-page text/x-wiki a0g7gtj6coa2iys50qu8cd4a0990px5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/136 104 227443 661316 2026-11-01T10:53:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett tjugotal döda lågo här oclidär utsträcl<ta i sin fulla längd på gatans stenläggning. Där fick Gavroche några tjugotal patronkök. Ett ut­ märkt förråd patroner för barrikaden. Gatan insveptes i röl< liksom i dimma. Den, som sett ett moln sänka sig i ett bergpass mellan tvenne lodräta branter, kan föreställa sig denna rök hopträngd ocli liksom ännu tätare på grund av de båda höga, mörka husraderna. Den lyfte sig sakta, men den förnyades ou...' 661316 proofread-page text/x-wiki jxp8wgrbtcl0og9tnch0k5kyweifx99 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/137 104 227444 661317 2026-11-01T10:53:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andra och tömde patronköken ungefär som en apa öppnar en nöt. Från barrikaden, i vars närhet han befann sig, vågade man icke ropa honom tillbaka, av fruktan att fästa uppmärksamheten vid honom.' Hos liket efter en korpral fann han ett kruthorn. — Det kan vara bra att ha, när man behöver släcka törsten, sade han, och stoppade det i sin ficka. Genom att ideligen gå framåt närmade han sig den plats, där gevärseldens dimma blev genom­ skinlig. Han kom...' 661317 proofread-page text/x-wiki hv8usdr6u5iyl07kxwaqg40d4dzt5s0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/138 104 227445 661318 2026-11-01T10:53:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dorna och blicken fäst på nationalgardisterna som sköto, sjöng han: Ful man är i Naterre: Det är ditt fel, Voltaire, Oclidum i Palaiseau, Det är ditt fel, Rousseau. Därefter tog han upp sin korg, lade tillbaka dit utan att förlora en enda, patronerna som fallit ut därifrån, ocliunder det han gick allt närmare ge­ värselden, började han plundra ett annat patron­ kök. Då kom en fjärde kula, vilken icke heller träffade honom. Gavroche sjöng: Jag skrive...' 661318 proofread-page text/x-wiki 4zhdotjme297jpqjp35w82xqhnna9fx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/139 104 227446 661319 2026-11-01T10:54:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var sparven, angripande jägaren. Han besvarade varje salva med en kuplett. Man siktade på ho­ nom utan uppehåll, men man träffade aldrig. Nationalgardisterna och soldaterna skrattade under det de laddade. Han böjde sig ned, reste sig åter upp, smög sig undan i en poitgång, hoppade åter fram, försvann för att åter visa sig, sprang bort, kom tillbaka, räckte lång näsa åt soldaterna, ocli under allt detta plundrade han och tömde patron­ köken oclifyllde...' 661319 proofread-page text/x-wiki 4ahpzhuv8b3o1djwgj2h01wmm831o3t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/140 104 227447 661320 2026-11-01T10:54:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den var för jätten. Gavroche hade fallit för att åter resa sig. Han satte sig upp, en lång blodstråle visade sig på hans ansikte, han lyfte sina båda armar mot höjden, betraktade den sida, var­ ifrån skottet kommit, och började åter sjunga: Jag föll — det Icännes än! Ditt fel — Voltaire, min vän. Slog näsan i också, Ditt fel, min vän Rous... Han hann icke till slut. En andra kula av samma skytt avbröt honom. Denna gång föll han med ansiktet mo...' 661320 proofread-page text/x-wiki 3mrvc1fmgakw5g177dtssqhttp25pkl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/142 104 227448 661321 2026-11-01T10:54:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den eller på något närgränsande torg, vid vilket man kunde läsa orden: invenerunt parvulum pannis involutum. Kanske hade de föregående afton undgått trädgårdsuppsyningsmannens uppmärk­ samhet, när han skulle stänga, ocli tillbringat nat­ ten i något av de rum, där man läser tidningar? Faktum är, att de irrade omkring där, och att de syntes fria. Att vara kringirrande oclidock fri, är att vara förlorad. De stackars små voro i verkligheten också fö...' 661321 proofread-page text/x-wiki 46l69qo8yueru6dev6ospe5v85087ga Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/143 104 227449 661322 2026-11-01T10:54:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'syningsmänhen hade varseblivit de §må trashan­ karna, hade de genast jagat dem därifrån. Små fattiga stackare äga icke tillträde till de offentliga trädgårdarna; dock borde man tänka på att de, såsom varande barn, skulle äga rätt till blommor. Nu voro de emellertid där, tack vare de stäng­ da grindarna. Deras därvaro var en överträdelse. De hade smugit sig in i trädgården, och de hade stannat kvar. De stängda grindarna giva icke uppsyningsmänne...' 661322 proofread-page text/x-wiki kgwuwxpbjpi182q2odru288cv1uiu46 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/144 104 227450 661323 2026-11-01T10:54:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att solen år törstig. En skur är ett glas vatten, ett regn är strax utdrucket. Om morgonen kan allt vara genomvått, på eftermiddagen dammar det. Ingenting är mera underbart än grönskan, avdammad av regnet oclitorkad av solstrålarna. Det är en Ijummig svalka. Trädgårdarna och ängarna förvandlas, då de ha vatten i sina rötter och sol i sina blommor till rökelsekar, och de ut­ sprida alla sina vällukter på en gång. Allt skrat­ tar, sjunger och ser inb...' 661323 proofread-page text/x-wiki rx2ucg7wyv2ha00xmg5ki43hj0r7f1i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/145 104 227451 661324 2026-11-01T10:55:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Detta människans stora behov, det verkliga, det som man kommer åt, är för dem okänt. Det som tillåter framåtskridandet, det storslagna arbetet, på detta tänka de icke. Det oändliga, som upp­ står genom föreningen av det mänskliga och det gudomliga, undgår deras uppfattningsförmåga. Om blott de själva befinna sig ansikte mot ansikte med oändligheten, småle de. De känna sig aldrig uppfyllda av glädje, de äro alltid hänryckta. De fördjupa sig i det...' 661324 proofread-page text/x-wiki ak35zo9tkfdg65ckov1xhqgg1skenmm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/146 104 227452 661325 2026-11-01T10:55:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Goethe en annan; kanske också La Fontaine; stora egoister, lugna åskådare av smärtan, vilka icke sc Nero, oin det är vackert väder, för vilka solen döljer bålet, vilka skulle kunna åse en giljotinering och däri söka finna en ljuseffekt, som varken höra jämmerropen, suckarna, rosslingarna eller stormklockan, för vilka allt är gott och väl, emedan det finnes en maj månad, vilka förklara sig nöjda, så länge purpurfärgade och guldkantade moln svä­ va...' 661325 proofread-page text/x-wiki 7n380npm1s621stesxeugzy7gmpolgz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/147 104 227453 661326 2026-11-01T10:55:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mindre än människa. Det omätligt ofullkomliga finnes i naturen. Vem vet, om icke solen är blind? Men i så fall, vem skall man förlita sig på? Solem quis dicere falsum audeat? I så fall skulle även snillena, övermänniskorna, stjärnornas män kunna bedraga sig. Det som befinner sig på top­ pen, i zenit, det som sänder sitt ljus över jorden, det skulle då icke kunna se eller se dåligt? Skulle icke detta kunna väcka förtvivlan? Nej! Men vad finns då öve...' 661326 proofread-page text/x-wiki byn7c3sbfrhk4bhbr16huecuhwqbrx7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/148 104 227454 661327 2026-11-01T10:55:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förande och glatt, till och med det hotande regnet, varav förgätmigejerna och kaprifolierna skulle draga nytta och som icke hade något oroande i sig. Svalorna hotade på sitt förtjusande sätt ge.nom att flyga lågt. Allt andades lycka, och från hela naturen utströmmade oskuld, hjälpsamhet, smekningar, ljuva som morgonrodnaden. Himlens tankar voro milda som en barnhand, vilken man kysser. De nakna, vita statyerna under träden voro iförda skuggdräkter fy... 661327 proofread-page text/x-wiki 6uhx96y7b0lb906jyr5bq4pzcs201k2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/149 104 227455 661328 2026-11-01T10:55:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man oändligheten och bakom denna glans, vilken liknade en ridå av flammor, skymtade man Gud. Tack vare sanden fanns det icke en smutsfläck, och tack vare regnet fanns det intet damm. Bu­ ketterna hade nyss utfört sin tvagning, allt var sammet och siden, nyfernissat och förgyllt och oklanderligt. Den lyckliga naturens stora tystnad, sammansatt av tusen toner, fåglarnas kutter, bi­ svärmarnas surr och vindens fläktar. Årstidens hela harmoni smälte samma... 661328 proofread-page text/x-wiki 3dk7cf8zjuweh9a9wh5qcgus4ikyiwz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/150 104 227456 661329 2026-11-01T10:55:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'våtarven, rödhakesångaren maskar, biet blommor, flugan infusoricr, grönliämplingen flugor. Visser­ ligen ät man upp varandra, vilket är det mystiska med att det goda blandas med det onda, men ingen gick hungrig. De två övergivna barnen hade nått fram till den stora bassängen, och bländad av allt detta ljus, sökte de dölja sig, följande den fattiges och sva­ ges instinkt inför prakten ; barnen gömde sig bak­ om svandammen. Då och då, när vinden lå...' 661329 proofread-page text/x-wiki hwbtbrr9ygojgi9f5tppjhfq85l8ce3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/151 104 227457 661330 2026-11-01T10:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bourgträdgården, som de begagnade när portarna voro stängda, en rättighet, som sedermera indrogs. Fadern ocli sonen bodde troligen i ett sådant Iius. De två övergivna barnen sågo denne herre kom­ ma och gömde sig ännu bättre. Det var en borgare. Kanske samme, som Marius en gång, försjunken i kärleksdrömmar, hört uppmana sin son att "undvika överdrifter". Han såg vänlig och värdig ut, och hans öppna mun tycktes ständigt småle. Detta mekaniska sm...' 661330 proofread-page text/x-wiki ab9k8vutyr2y9jle16edugd3hadw12v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/152 104 227458 661331 2026-11-01T10:56:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen: — Den vise är nöjd med litet. Tänk på mig min son, jag tycker ej om flärd. Man ser mig aldrig i kläder, prydda med guld och ädel­ stenar; jag överlämnar denna falska glans åt an­ dra varelser. Nu hördes dova rop från hallarna samtidigt som smattrandet av klockringningen ökades. — Vad är det? frågade barnet. Fadern svarade: — Det är saturnalier. Plötsligt fick han syn på de två i trasor klädda barnen, vilka stodo orörliga bakom svandamme...' 661331 proofread-page text/x-wiki foc3hor8u0mdw6rsy07e2omh9z2w139 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/153 104 227459 661332 2026-11-01T10:56:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Giv den åt dessa simfåglar. Barnet tvekade. Visserligen kanske man icke vill äta mera på sin smörgås, men detta är icke en orsak, varför man skall giva bort den. Fadern fortsatte: — Du skall vara mänsklig. Man måste hysa medlidande med djuren. Han tog smörgåsen från sonen och kastade den i vattnet. Den föll ganska nära stranden. Svanorna voro långt borta. Mitt ute i bassän­ gen och upptagna med något byte. De hade var­ ken sett borgaren eller s...' 661332 proofread-page text/x-wiki jwfgbadybs4ux26c5pdy9a60gj31iip Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/154 104 227460 661333 2026-11-01T10:56:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligare än andra. Den, som nu blåste, meddelade att trumvirvlar slogos, att rop liördes, att salvor avfyrades ocli att stormldockan oclikanonen förde ett dystert samtal med varandra. Samtidigt dolde hastigt ett mörkt moln solen. Svanorna hade ännu icke nått fram till smör­ gåsen. — Låt oss gå hem, sade fadern, man angriper Tuilerierna. Han tog åter sin son i handen samt fortsatte: — Avståndet mellan Tuilerierna och Luxembourg är detsamma som mellan ku... 661333 proofread-page text/x-wiki m4utkv8jse8n6l8x7jwvh4z6wuq3139 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/155 104 227461 661334 2026-11-01T10:56:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men samtidigt med svanorna hade de två barnen närmat sig smörgåsen. Den flöt på vattnet. Den ininsta av dem betraktade smörgåsen, den störste mannen, som gick sin väg. Fadern och sonen hade nått fram till de sling­ rande gångar, vilka leda fram till den stora trap­ pan vid Madamegatan. Så snart de försvunnit, lade sig det äldre av barnen hastigt framstupa vid bassängens kant, höll sig fast med ena handen, böjde sig över vatt­ net, så att han var n...' 661334 proofread-page text/x-wiki qlnq6ps4r5lymrombawxbeg2eqyvxqw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/157 104 227462 661335 2026-11-01T10:57:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med den svarta schalen. Den var tillräckligt stor för båda. Combeferre delade ut patronerna, som funnos i den inburna korgen. Var och en fick femton stycken. Jean Valjean förblev alltjämt orörlig på sin plats. När Combeferre räckte honom de femton pa­ tronerna, skakade han på huvudet. — Det här är verkligen en märkvärdig män­ niska, sade Combeferre i låg ton till EnJolras; han finner på utvägar, för att icke strida i vår barrikad. — Vilket icke...' 661335 proofread-page text/x-wiki bxdbro85orf9509osvp4s07oq7fdwbq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/158 104 227463 661336 2026-11-01T10:57:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'här, som vore vi på en ungkarlsfrukost. Barri­ kaden vid Chanvreriegatan föreföll lielt lugn till sitt inre. Alla grader och alla stadier voro genom­ gångna eller skulle snart vara det. Ställningen liade från att vara kritisk blivit hotfull oclifrån att vara hotfull skulle den förmodligen bli hopplös. Allt eftersom ställningen försvårades, växte hjäl­ temodet inom barrikaden. Enjolras, allvarlig be­ härskade den, med hållningen hos en ung spartan, he...' 661336 proofread-page text/x-wiki qapgxsp07ip27gxnai808x6oqca3lup Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/159 104 227464 661337 2026-11-01T10:57:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'talade glatt med varandra, liksom om de haft brått­ om med att få tala sitt landsmål en sista gång. Joly, som tagit ned änkan Hucheloups spegel, un­ dersökte däri sin tunga. Några stridande hade funnit några halft mögliga brödbitar i en låda; de åto nu glupskt upp dessa. Marius oroade sig över, vad hans fader skulle komma att säga honom.' 661337 proofread-page text/x-wiki 67y3rft1ozcj9iokebnneoe9yu9pnxn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/161 104 227465 661338 2026-11-01T10:57:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mänskliga gestalter. mot framtidens ljus. Blickarna ha varit riktade Där hade funnits lik, som lågo och spöken som stodo. Timmarna voro oändliga och föreföllo långa som evighetens timmar. Man har varit i döden. Skuggor ha passerat. Vad var det? Man har sett händer, vilka voro blodiga; det var en ohyggglig domning, det var också en fruk­ tansvärd tystnad; där funnos öppna munnar, som skreko och andra öppna munnar, som tego; man var i rök ocli i mörke... 661338 proofread-page text/x-wiki qrvaqi8vubju26s9qttvukw9ypct4ka Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/162 104 227466 661339 2026-11-01T10:57:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En pluton av brandkårens soldater, med yxan på axeln, blev just synlig i slutet av gatan. Den­ na pluton var kanske endast de främre leden av en kolonn; ocli vilken kolonn? Brandkårens solmåste alltid föregå de soldater, vilka äro kom­ menderade att storma den. Man nalkades utan tvivel det ögonblick, vilket M. de Clermont-Tonnere 1822 kallade det avgö­ rande ögonblicket. Enjolras order åtlyddes med den korrekta has­ tighet, vilken är utmärkande för fa... 661339 proofread-page text/x-wiki q9kdga9z9dmumu14yhe9wu7cbe5q5ep 661341 661339 2026-11-01T10:58:23Z Jonatanskogsfors 17420 661341 proofread-page text/x-wiki g81icubtvncdkkvb3p3hm90jbt4jziz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/163 104 227467 661340 2026-11-01T10:58:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ramnä i den och om möjligt en öppning, genom vilken de kunde storma den. När stenarna voro anbragta, där de skulle vara, lät Enjolras till första våningen bära upp de bu­ teljer, vilka han hade gömt under bordet, varpå Mabeuf låg. — Vem skall dricka de där? frågade Bossuet. — De, svarade Enjolras. Därefter tillspärrade man bottenvåningens fön­ ster och höllo alla de järnslåar, vilka tjänade till att invändigt stänga värdshusporten oni natt...' 661340 proofread-page text/x-wiki 1rbfbpycfiwx856biot8p49dqye9act Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/164 104 227468 661342 2026-11-01T10:58:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ordentligt. Han kände, att eftersom sådana män skulle dö, borde deras död vara ett mästerverk. Han sade till Marius: — Vi äro de båda anförarna. Jag går att giva de sista orderna därinne. Stanna du härute och vakta. Marius ställde sig på utkik på barrikadens topp. Enjolras lät spika igen dörren till köket, vilket — man kanske påminner sig det — var förvandlat till sjukrum för att de sårade icke skulle bli berörda av kringflygande stenskärvor...' 661342 proofread-page text/x-wiki 2pccm5bvso9iac25saukkyot3ox6y4u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/165 104 227469 661343 2026-11-01T10:58:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'män på barrikaden. Sex i bakhåll vid gluggarna och i första våningens fönster för att skjuta på an­ griparna genom skottgluggarna i stenarna. Här får icke finnas en enda man, som icke gör nytta. Så fort trumman ger signal till stormning, skola de tjugo, som befinna sig här nere, störta upp på bar­ rikaden. De, som hinna dit först, få de bästa plat­ serna. När dessa anordningar voro vidtagna, vände han sig mot Javert och sade till honom: — Jag gl...' 661343 proofread-page text/x-wiki 126gxc8wcj9mssly7g335quvle6xac1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/166 104 227470 661344 2026-11-01T10:59:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja. — Ni tackade mig för en stund sedan. — I republikens namn. Barrikaden liar två räd­ dare: Marius Pontmercy ocli ni. — Tycker ni, att jag förtjänar en belöning? — Säkert. — Nåväl, jag begär en. — Vilken? — Att själv få skjuta sönder hjärnan på den där mannen. Javert lyfte upp huvudet, såg Jean Valjean, ska­ ldades av en omärkbar rörelse och sade: — Det är rätt. Vad Enjolras beträffar, hade han laddat om sitt gevär; han så...' 661344 proofread-page text/x-wiki i38205hr8zxykruhmm2rgkunkno5ilo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/167 104 227471 661345 2026-11-01T10:59:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skratt, som var utmärkande för honom; betraktan­ de upprorsmännen, sade han: — Er situation är icke bättre än min. — Alle man ut! ropade Enjolras. Upprorsmännen störtade under tumult därifrån och när de försvunno, kastade Javert följande ord efter dem: — Vi ses snart.' 661345 proofread-page text/x-wiki grxnxs2yonvfce8wuyud2tkxmu2j64v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/169 104 227472 661346 2026-11-01T10:59:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ögonblick släppa liononi, lät Jean Valjean den bundne Javert klättra över den lilla muren vid Mondétourgränden. När de klättrat över detta stängsel, voro de bå­ da ensamma i den lilla gränden. Ingen människa kunde se dem mer. Husets hörn undanskymde dem för upprorsmännen. De från barrikaden ut­ burna liken bildade en ohygglig hög några steg därifrån. Man uppfattade i denna hög av döda ett svartblått ansikte, en upplöst hårfläta, en genombor...' 661346 proofread-page text/x-wiki 42m4nacpde09o8ni8g1xef8pk4hd3sp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/170 104 227473 661347 2026-11-01T10:59:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— En dolk! utropade Javert. Du har rätt. Detta vapen passar dig bäst. Jean Valjean skar av språngremmen, som Javert hade kring halsen, därefter skar han av repen, som han hade kring handlederna, därefter böjde han sig ned och skar av repet kring fötterna; ocli re­ sande sig, sade han till honom: — Ni är fri. Javert blev icke lätt förvånad. Emellertid, hur mycket han än var herre över sig själv, kunde han icke avhålla sig från att visa en viss sinnesr...' 661347 proofread-page text/x-wiki 7ns4codd6ui0aipk418ijhqix50ra6t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/171 104 227474 661348 2026-11-01T10:59:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert upprepade med halvhög stämma: — Nummer sju. Han knäppte tillhopa sin rock, antog åter sin militära, stela hållning, gjorde halvomvändning, korsade armarna över bröstet, stödde sin haka i en av sina händer och började gå i riktning mot hallarna. Jean Valjean följde honom med ögonen. När Javert gått några steg, vände han sig om och ropade till Jean Valjean: — Ni förargar mig. Döda mig hellre. Javert märkte icke själv, att han slutat upp m...' 661348 proofread-page text/x-wiki 6r34174x02ksizcx9r6yrofo28t2zwq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/172 104 227475 661349 2026-11-01T10:59:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'över barrikaden för att gå döden till mötes, kände han igen honom. Ett hastigt minne uppdök för hans inre ögon. Han erinrade sig polisinspektö­ ren på Pontoisegatan och de båda pistoler, denne lämnat honom och vilka han, Marius, använt sig av just i denna barrikad. Nu kände han icke en­ dast igen honom, utan han erinrade sig även hans namn. Detta minne var dock otydligt och dunkelt lik­ som alla hans tankar. Han var dock icke säker på sin sak, utan h...' 661349 proofread-page text/x-wiki k29dt4knz3w1tlqjpdtrc0mwpsmxfw5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/173 104 227476 661350 2026-11-01T11:00:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Javert. Marius sträckte på sig. I detta ögonblick liörde man pistolskottet. Jean Valjean visade sig åter och ropade: — Det är gjort. En dyster kyla genomfor Marius' hjärta.' 661350 proofread-page text/x-wiki 2ox8vs02t2rjabxzeqmkros38cd5qnz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/175 104 227477 661351 2026-11-01T11:00:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nu leva, den timma randats, då follcet önskade ett slut pä ett tillstånd, vilket redan varat alldeles för länge, på en laglig regering, när luften var laddad med vrede, när staden gav sitt samtycke till gat­ stenarnas uppryckande, när borgarklassen smålog åt upprorsmännen, allt under det den viskade sin lösen i dess öra, då var den av upprorsanda upp­ fyllde invånaren de kämpandes bundsförvant och boningshuset så att säga förbrödrade sig med den...' 661351 proofread-page text/x-wiki h46j2ed92m19q46qfz1xzt70ojkpje6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/176 104 227478 661352 2026-11-01T11:00:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vilka dystra ting äro icke dessa stängda lius. De se ut som vore de döda, men de äro levande. Livet, vilket där är liksom hämmat, råder dock där inne. Ingen människa har gått ut därifrån sedan tjugo­ fyra timmar, men ingen fattas docl<där inne. I det inre av denna klippa kommer och går man, man lägger sig, man stiger upp, man är där tillsammans med familjen, man dricker och man äter och man är rädd, ohyggligt rädd. Rädslan ursäktar denna fruktans...' 661352 proofread-page text/x-wiki lxzvzx1axmor9dnxxxhg3b3gif1b9ft Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/177 104 227479 661353 2026-11-01T11:00:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nen utanför denna port kämpar med döden; han ser karteschelden ocli de dragna sablarna närma sig; om han ropar, vet han, att man hör honom, men att ingen kommer; det finnes murar, som skul­ le kunna skydda honom, det finnes människor, som skulle kunna rädda honom, men dessa murar ha öron av kött, och dessa människor ha hjärtan av sten. Vem bör anklagas? Ingen och alla. De ofullkomliga tider, i vilka vi leva. Det är alltid på egen risk utopin förvandl... 661353 proofread-page text/x-wiki 1cvrkb3hzc963cf63cad0bkmupemnuq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/178 104 227480 661354 2026-11-01T11:01:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'släktets liv i allmänhet heter framåtskridandet; människosläktets gemensamma steg kallas även framåtskridandet. Framåtskridandet går; det fö­ retager sig den stora, mänskliga och jordiska re­ san mot det himmelska och det gudomliga; det har sina viloplatser, där det samlar tillhopa den för­ dröjda flocken; det har sina stationer, där det över­ tänker och begrundar något underbart Kanaan, vil­ ket plötsligt avslöjar sin horisont; det har sina nät...' 661354 proofread-page text/x-wiki 2usensg46nkaexz5dzvonx9es2rjlwn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/179 104 227481 661355 2026-11-01T11:01:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mänskligheten att sjuda av raseri; se där, orsaker­ na till svårigheterna; men efter dessa svårigheter märker man, att man gått framåt. Ända till dess ordningen, vilken icke är någonting annat än världsfreden, är införd, ända tills dess harmoni och enhet härskar, skall framåtskridandet räkna revolutionerna såsom sina stationer. Vad är då framåtskridandet? Vi ha redan sagt det. Folkens beständiga liv. Men det händer någon gång, att individernas...' 661355 proofread-page text/x-wiki q251gcm9kv8rpq9l6akj6auc4b78qo0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/180 104 227482 661356 2026-11-01T11:01:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hyra ut, jag har pengar i statens kassor, jag är lycklig, jag har hustru och barn, jag älskar allt detta, jag önskar leva, låt mig vara i fred." Däri­ från härleder sig den djupa kyla, vilken vid vissa tider möta mänsklighetens stora ledare. Låtom oss komma överens om, att utopien mis­ ter sin strålande glans, i samma ögonblick den bör­ jar krig. Utopien, morgondagens sanning, lånar sitt förfaringssätt, striden, från gårdagens osan­ ning. Framtiden...' 661356 proofread-page text/x-wiki gx1jq9czho6a9llmu0tw2l2cy99mqqs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/181 104 227483 661357 2026-11-01T11:01:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'beundra framtidens ärorika kämpar, utopiens an­ hängare, vare sig de lyckas eller ej. Till och med när de misslyckas, äro de vördnadsvärda; måhän­ da synas de oss störst i motgången. Segern, när det är frågan om framåtskridande, förtjänar fol­ kens bifallsrop, men ett hjältemodigt nederlag för­ tjänar dess medkänsla. Segern är beundransvärd, nederlaget sublimt. För oss, som föredraga mar­ tyrskapet framför framgången, synes John Brown stö...' 661357 proofread-page text/x-wiki m7u8el8e3jnmhxoeawni66d51isxhwz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/182 104 227484 661358 2026-11-01T11:01:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'De skulle kunna svarat: — Det är därför vår barrikad är gjord av goda idéer! Den fredliga lösningen är visserligen den bästa. Låtom oss medge, att man ofrivilligt tänker på björnarna, när man ser gatstenarna, och att det är en sak, för vilket samhället oroar sig. Men det kommer an på samhället själv att försvara sig; det är till dess egen goda vilja, vi vädja. Intet våld­ samt botemedel är nödvändigt. Att lugnt studera det onda, erkänna de...' 661358 proofread-page text/x-wiki kugyxncctc3z12xd3p00bz5xlq1pc2i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/183 104 227485 661359 2026-11-01T11:01:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Guds tjänare. Den franska revolutionen är en handling av Gud själv. För resten finnes det, detta bör tilläggas de i ett annat kapitel redan nämnda skillnaderna, erkända uppror, som kallas revolutioner och icke erkända uppror, vilka kallas upplopp. Ett utbrytande upp­ ror är en sak, som prövas inför folket. Om fol­ ket låter sin svarta kula falla, är idéen ogillad; upproret slutar då fruktansvärt. Det är icke ett folks skyldighet att börja ett krig vi...' 661359 proofread-page text/x-wiki g64dvdn6g6qzmpd6m9gcouvhyqltz1n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/184 104 227486 661360 2026-11-01T11:01:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'utmärkte denne monark, vilken stod mitt emellan monarki och revolution; ingen hatade honom. Men de angrepo den yngre grenen, liksom de tidigare angripit den äldre, och de angrepo i båda fallen kungadömet av Guds nåde; vad de ville nå genom att störta detta, det var, ha vi redan sagt, den ena människans herravälde över den andra ocliprivi­ legierna över rättvisan. Paris utan konung mot­ svaras av en värld utan tyrann. Så är det. Man uppoffrar sig för d... 661360 proofread-page text/x-wiki 80xmvi4b1ve8jl9h1lsozbzq3kzum2j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/185 104 227487 661361 2026-11-01T11:02:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'framåtskridandet åter försatt i frihet, människo­ släktets utveckling, världens befrielse och i värsta fall upplever man ett nytt Termokele. Dessa vapenutfall för framåtskridandet gå ofta om intet; vi ha sagt, varför hopen ej alltid delar palladinernas hänförelse. Den stora massan, mäng­ den, bräcklig genom sin tyngd, fruktar äventyret, och det ligger någonting av äventyr i idealet. För övrigt må man icke glömma, att det egna intresset, föga vä...' 661361 proofread-page text/x-wiki sa0aeu29ror4il9pikru5il1ulz39mn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/186 104 227488 661362 2026-11-01T11:02:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett folks poesi är, sällsamma sak, dess framåt­ skridandes element. Civilisationens storlek jämföres med inbillningskraftens storliet. Endast ett ci­ viliserat folk förblir ett manligt folk. Korint, ja; Sybaris, nej. Den, som blir verklig, urartar. -Man får icke vara varken diletant eller virtuos; man bör vara konstnär. Vad civilisationen angår, så är det icke tillräckligt att uppnå den i hög grad, man må­ ste söka uppnå den i dess allra högsta grad...' 661362 proofread-page text/x-wiki bav4hg06x3qb3ytycvulhkvjcmkd1b7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/187 104 227489 661363 2026-11-01T11:02:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Att knäböja framför avgudabilden eller framför guldstycket skadar muskeln, som arbetar, och vil­ jan, som strävar framåt. Ett folks absorbering el­ ler ett brackmässigt vinstbegär minskar dess strålkraft, nedsänker dess horisont på samma gång som dess upphöjda ståndpunkt och berövar det denna det universella målets på samma gång mänskliga ocligudomliga insikt, som gör nationerna till mis­ sionärer. Babylon har intet ideal; Kartago icke heller. Ath...' 661363 proofread-page text/x-wiki hcrzuilouxvuzvrpdmn3pfpbvc8bp3n Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/188 104 227490 661364 2026-11-01T11:02:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det infallet att låtsa sig vara litet. Se där det hela. Emot detta finnes ingenting att säga. Folken li­ kaväl som stjärnorna ha rätt att förmörkas. Och allt är bra, om blott ljuset återkommer och förmör­ kelsen icke övergår till natt. Daggryning ocliupp­ ståndelse äro liktydiga. Ljusets återframträdande är likställt med det egna jagets ihålighet. Låtoin oss lugnt bevisa dessa fakta. Döden på barrika­ den eller graven i landsflykt är någonti...' 661364 proofread-page text/x-wiki hw2m486qlrkjf24ayxrjq5ffo8e4ypr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/189 104 227491 661365 2026-11-01T11:02:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'frågar henne, varför hon överger Sokrates för Falstaff, svarar hon: — Därför att jag tyckte om statsmän. Låtom oss säga ännu ett ord, innan vi återvända tili striden. En strid sådan som den, vilken vi nu omtala, är ingenting annat än en konvulsivisk ryckning mot idealet. Det fjättrade framåtskridandet är sjukligt och behäftat med dylika tragiska epileptier. Den­ na framåtskridandets sjukdom, det inbördes kriget, ha vi redan mött på vår väg. De...' 661365 proofread-page text/x-wiki sn23zboe6y9xswaz4u7vkx1tzk1z7lw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/190 104 227492 661366 2026-11-01T11:03:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det goda, det orättvisa till det rättvisa, det falska till det sanna, från det mörka till det ljusa, från be­ gäret till medvetandet, från förruttnelse till liv, från djurislchet till plikt, från helvetet till himlen, från intet till Gud. Utgångspunkten: materian, målet: själen, vattenormen i begynnelsen, ängeln i slutet.' 661366 proofread-page text/x-wiki as2ycekrbja57cgc989f9yhz8ip9m52 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/192 104 227493 661367 2026-11-01T11:03:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ursinnigt, att barrikaden ett ögonblick var över­ svämmad av angripare, men den skakade av sig soldaterna, liksom lejonet skakar av sig hundar­ na, och den betäckte sig endast med belägrare, liksom havsstranden med skum för att i nästa minut åter visa sig stupande, svart, fasansfull. Kolonnen, tvingad att vika tillbaka, stannade hopträngd på gatan, utan skydd, men dock fruk­ tansvärd oclibesvarade barrikaden med en ge­ värssalva. Den, som sett ett fyr... 661367 proofread-page text/x-wiki 5172o5d2krr7cnpgc3dbjgbwu230jhp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/193 104 227494 661368 2026-11-01T11:03:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'na strid ägde något av det sublima, som döds­ timmen skänker. Gatan var full av lik. Enjolras stod på barrikadens ena sida, Marius på den andra. Enjolras, som ansvarade för bar­ rikaden, skyddade sig; tre soldater stupade, den ene efter den andre under hans skottglugg, utan att de ens hade sett honom; Marius kämpade fullkomligt oskyddad. Han gjorde sig till skotttavla. Han sträckte ut sig med mer än halva kroppen över barrilcaden. Det finnes ingen me­... 661368 proofread-page text/x-wiki g66akvsvcl0ui6jee1cwb7i1899bohs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/194 104 227495 661369 2026-11-01T11:03:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '(och han citerade namn, kända nanin, till och med berömda namn, några tillhörande den gam­ la armén), vilka ha lovat att förena sig med oss, vilka vid sin heder svurit att hjälpa oss, och vil­ ka nu äro våra generaler, och vilka övergiva oss. Combeferre inskränkte sig till att svara med ett allvarligt småleende: — Det finnes människor, vilka betrakta he­ derns lagar såsom man betraktar stjärnorna, på långt avstånd. Barrikadens inre var så överså...' 661369 proofread-page text/x-wiki 8l2xy82q8qr3kml4d0gt21j6alhh7dp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/195 104 227496 661370 2026-11-01T11:04:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då uppstod på denna stenhög på Chanvreriegatan en strid, värdig en av Trojas murar. Dessa bleka, trasiga, utmattade män, vilka icke ätit på tjugofyra timmar, vilka icke sovit, vilka blott hade några skott kvar att skjuta, vilka grävde i sina tomma fickor efter patroner, vilka nästan alla vore sårade, nästan alla förbundna kring huvud ellei arm med någon svart, rostig trasa, vilka på sina rockar hade hål, genom vilka blodet rann, vilka knappast voro be... 661370 proofread-page text/x-wiki 9vunovurkq9zdn253zdfcstpbk2tlab Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/196 104 227497 661371 2026-11-01T11:04:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pistolskott, sabelhugg, knytnävslag, på avstånd, nära, uppe, nere, överallt, på hustaken, i krogfönsterna, i källargluggarna, dit några smugit sig. De voro en mot sextio. Korints fasad, hälft nedriven, var förskräcklig. Fönstren genomborrade av ku­ lor, hade förlorat rutor och bågar och voro nu en­ dast oformliga hål, här och där tilltäppta med gatstenar. Bossuet blev dödad, Courfeyrac blev dödad, Joly blev dödad; Combeferre, träffad i bröstet a...' 661371 proofread-page text/x-wiki 2qf3cu0q105396y7fzg7yzj2hxwx0gu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/197 104 227498 661372 2026-11-01T11:04:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tios, Ésépe och denne Pédasus som najaden Abarbarée avlade med den oförvitliga Boucolion; Ulysse, störtar Pidyte från Percose; Antiloque, Ablére; Polypaetés, Astyale, Polydamas, Otos från Cylléne, och Teucer, Arétaon, Meganthios dör under de knivstygn Eurypoloes ger honom Agamemnon, hjältarnas konung, besegrar Elatos, född i den branta staden, som badar i den sorlande floden Satnois". I våra gamla hjältedikter angriper Esplandian, med en dubbel strids... 661372 proofread-page text/x-wiki a7n2u3ddp4uew63ryrp91ei5ljl1n3k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/198 104 227499 661373 2026-11-01T11:04:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eller en hederssak. Den enfaldige soldaten, i går ännu bonde från Beauce eller Limousin, vilken strövar omkring bland barnsköterskorna i Luxembourträdgården, denne unge, bleke student, lutad över ett anatomiskt subjekt eller över en bok, den­ ne blonde yngling, som klipper sitt skägg med sax, tag dem båda, ingjut i dem pliktens anda, ställ dem mitt emot varandra på korsvägen Boucherat eller i återvändsgränden Planche-Mibreau, och den ene strider för s... 661373 proofread-page text/x-wiki ll5s49h2sxnns9gg1lfc5cffph1zge9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/200 104 227500 661374 2026-11-01T11:04:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Då vaknade hos några den dystra kärleken till livet. Ett mål för denna skog av gevär upptäckte plötsligt många, att de icke önskade dö; det är i ögonblick som dessa, då självbevarelsedriften gör sig hörbar och djuret visar sig hos människan. Upprorsmännen hade drivits mot det höga sexvåningshuset i barrikadens bakgrund. Detta hus skulle kunna rädda dem. Det var barrikaderat ocli utgjorde liksom en enda obruten mur. Innan trup­ perna hade hunnit in...' 661374 proofread-page text/x-wiki bdh915jl9p6s2gombh3qgh6d6zwj0ew Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/201 104 227501 661375 2026-11-01T11:04:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'griparna att närma sig. Han ropade åt de förtviv­ lade: — Det finnes blott en dörr öppen. Dennal Han skyddade dem med sin egen kropp och kämpade ensam mot en bataljon, under det han lät sina egna män skynda förbi honom. Alla störtade hit. Enjolras brukade sin karbin som en käpp för att slå ned bajonetterna runt omkring sig och träd­ de in i värdshuset som siste man. Det var ett fruk­ tansvärt ögonblick, soldaterna ville tränga in och upprorsmännen...' 661375 proofread-page text/x-wiki q1x74jvljwiw8perrpu32aafzur91na Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/202 104 227502 661376 2026-11-01T11:05:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ten och lade för järnbommen, under det att slagen utifrån haglade; soldaterna angrepo porten med gevärskolvarna och sapörema med sina hackor. Angriparna hade samlat sig framför denna port. Nu började belägringen av värdshuset. Soldaterna voro utom sig av vrede. Artilleriofficerens död hade retat dem och dess­ utom hade, ödesdigert nog, under timmarna före angreppet, bland dem spritt sig ett rykte, att upp­ rorsmännen stympade sina fångar, ocliatt det... 661376 proofread-page text/x-wiki ecfymnwt5ygnr3kbh1cu8jpr0ocop38 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/203 104 227503 661378 2026-11-01T11:05:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nadsvärda hand liksom han aftonen förut kysst denne man på pannan. Det var de enda två kyssar han utdelat under hela sitt liv. Låtom oss påskynda skildringen. Barrikaden hade kämpat, som man kämpade i Thebes portar, värdshuset kämpade, som om det varit hemma i ^aiagossa. Ett sådant motstånd är alltid hård­ nackat, och det gives ingen pardon och intet parlamenterande. Man vill dö, blott man kan döda. När Suchet sade: — Giv eder! svarade Palafox: Efter... 661378 proofread-page text/x-wiki c1a8myrmodvy5damm7kh6osdf21n8hk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/204 104 227504 661379 2026-11-01T11:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sande eld. Det var de sista patronerna. När de avfyrats, när dessa fruktansvärda döende icke längre hade varken krut eller kulor, tog var och en i handen två av de flaskor, som gömts undan av Enjolras, och sökte hindra stormningen med dessa fruktansvärt bräckliga klubbor. Flaskorna innehöllo skedvatten. Vi berätta allt, som skedde un­ der detta fruktansvärda slaktande, fullständigt san­ ningsenligt. De belägrade använde tyvärr allt till vapen. Den gre... 661379 proofread-page text/x-wiki iza699hq0vd2pwb43ae3jp1rexswv9p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/206 104 227505 661380 2026-11-01T11:05:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'artilleristen. Eftersom han själv ställt sig där borta, kan han ju få stå kvar. Låtom oss skjuta honom på stället. — Skjuten mig, sade Enjolras. Han kastade ifrån sig sitt halva vapen, korsade armarna och erbjöd sig åt kulorna. Djärvhet inför döden väcker alltid människor­ nas känslor till liv. Sedan Enjolras korsat armar­ na och ej gjorde motstånd mot döden, upphörde vapenbullret i salen, och ett plötsligt och nästan gravlikt lugn bredde sig ö...' 661380 proofread-page text/x-wiki cay8xfp1sdkn7zo36280tbcy5q63m1g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/207 104 227506 661381 2026-11-01T11:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En nationalgardist, som siktade på Enjolras, sänkte sitt vapen med orden: — Det förefaller mig, som om jag skulle skjuta en blomma. Tolv män ställde upp sig i hörnet mitt emot En­ jolras och ordnade under tystnad sina gevär. En sergeant kommenderade: — Eld! En officer trädde emellan. — Låtom oss vänta. Han vände sig mot Enjolras: — Vill ni ha ögonen förbundna? — Nej. — Var det ni, som dödade artilleristen? — Ja. Sedan några minuter hade Gra...' 661381 proofread-page text/x-wiki 2ius1bwqje3x9qnxtyk2jynl03dsf66 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/208 104 227507 661382 2026-11-01T11:06:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'marna under det händerna omslöto glas och flas­ kor. Han sov samma djupa sömn som björnen i sitt vinteride eller den mättade blodigeln. Intet hade stört honom, varken gevärssalvorna eller ka­ nonkulorna eller granatskärvorna, vilka trängt in genom salens fönster, ej heller det fruktansvärda larmet vid stormningen. Han besvarade endast någon gång ett kanonskott med en snarkning. Han tycktes vänta på att en kula skulle bespara honom besväret att vakna.... 661382 proofread-page text/x-wiki fny6yenzcukqbk7iqb07dkhh5atj527 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/209 104 227508 661383 2026-11-01T11:06:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'på en gång och den berusade, som icke vet något om vad som hänt det sista dygnet, har knappast hunnit öppna ögonlocken, förrän han är mitt inne i händelserna. Alla tankar komma åter tillbaka till honom med en plötslig klarhet; försvinnandet av ruset, som är som en slags tung dimma, vilken föl blindar hjärnan, medför en klar och tydlig upp­ fattning av omgivningen. Han hade förts undan i ett hörn och var delvis skyddad av biljarden, varför soldaterna...' 661383 proofread-page text/x-wiki icgm7z8plz3knu6xn7atezcizlvnsgd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/210 104 227509 661384 2026-11-01T11:06:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Enjolras tryckte småleende hans hand. Detta småleende hade ännu icke förbleknat, när salvan avfyrades. Genomborrad av åtta skott förblev Enjolras upp­ rätt mot muren, som om kulorna spikat fast honom vid den. Endast hans huvud lutade sig framåt. Grantaire sjönk död ned vid hans fötter. Några ögonblick senare drevo soldaterna ut de sista upprorsmännen, vilka hade tagit sin tillflykt till vindsvåningen. Man kämpade på taket. Man kastade ut kropparna gen... 661384 proofread-page text/x-wiki 9qiojy27yna7c6mqmfeepfqh9jnh0f9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/212 104 227510 661385 2026-11-01T11:06:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det såg ut som om Jean Valjean i stridens täta moln icke varseblivit Marius; ett faktum var emel­ lertid, att hans ögon icke lämnat honom ens för en minut. När ett skott slog omkull Marius, störta­ de sig Jean Valjean fram med en tigers snabbhet, slog ned över honom liksom över ett rov och bar bort honom. På grund av angreppet rådde en oro och ett virrvarr överallt; allas blickar voro riktade på Enjolras och värdshusporten, så att ingen såg Jean Valje... 661385 proofread-page text/x-wiki 6bd1o2pv5soap1dzaq1tj8868o51cki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/213 104 227511 661386 2026-11-01T11:06:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var denna utskjutande mur ett skydd; men på vad sätt skulle han undkomma detta slaktande? Han drog sig till minnes den ångest, vilken han för åtta år sedan utstått på Polonceaugatan och på vilket sätt han undkom, det var svårt då, i dag var det omöjligt. Han hade framför sig detta oförsonliga, döva sexvåningshus, vilket icke tyck­ tes bebott av andra än döda människor; till höger om sig hade han den tämligen låga barrikaden, vilken spärrade Petit...' 661386 proofread-page text/x-wiki owm3wt3yr8cxsv98d0bidtpc9h6b5cm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/214 104 227512 661387 2026-11-01T11:06:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'porten; men om en enda soldat kom på den idén att vika om huset eller att angripa det från sidan, var allt slut. Jean Valjean betraktade huset mitt emot sig, han betraktade barrikaden bredvid sig, därefter betraktade han marken så intensivt, som om han däri hade velat borra ett hål med sina blickar. Vad han egentligen betraktade, kunde han i den dödsångest, vari han befann sig, knappast göra sig reda för, men liksom om hans blick varit mäktig nog att... 661387 proofread-page text/x-wiki 56o9js0939cgla5zbbr0rphtqeloq8u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/215 104 227513 661388 2026-11-01T11:07:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'börda på sin rygg nedstiga i detta, lyckligtvis icke så djupa hål, hjälpande sig fram med armbågar och knä, att låta den tunga falluckan, över vilken stenarna åter ramlade, falla igen över sitt huvud, och att taga fotfäste på en stenlagd yta tre meter under jorden, allt detta utfördes såsom i yrsel, med en jättes kraft och en örns snabbhet. Det tog endast några minuter. Jean Valjean befann sig med den alltjämt medvetslöse Marius i en slags lång under...' 661388 proofread-page text/x-wiki 061r79mkwz7hisn9b9xdfqfae8bauee Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/216 104 227514 661389 2026-11-01T11:07:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661389 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/218 104 227515 661390 2026-11-01T11:07:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ser till staden utan att därifrån taga med sig två kar, fyllda med vad vi kalla smuts. Tack vare denna mänskliga gödsel är också jorden i Kina lika bördig som på Abrahams tid. Det kinesiska vetet ger ända till hundratjugonde kornet. Det finnes ingen gödsel, som i bördighet kan mäta sig med en huvudstads spillning. En stor stad är den, som giver mest gödsel. Om man använde staden till att gödsla fältet med, vore framgången säker. Om vårt guld är dyng...' 661390 proofread-page text/x-wiki kmei3so6y7yspt28ewb8dielvu88oqm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/219 104 227516 661391 2026-11-01T11:07:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skande gräset, det är timjan, salvia, det är villebrådet, boskapen, det är de stora nötkreaturens belåtna råmande om aftnarna, det är det välluk tände höet, det är den gyllene säden, det är brö. det pä ert bord, det är det varma blodet i edra ådror, det är hälsan, glädjen, livet. Det är på detta sätt denna hemlighetsfulla skapelse, som äi förvandling på jorden och förklaring i himlen, vill ha det. Giv tillbaka allt detta åt den stora smältd...' 661391 proofread-page text/x-wiki tj6r6zj11zl2mn82zhoab1b3ojgqkq7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/220 104 227517 661392 2026-11-01T11:08:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Varje hickning av våra kloaker kostar oss tusen francs. På grund härav två resultat: Jorden ut­ armas och vattnet förpestas. Hungern uppkom­ mer ifrån den plöjda fåran och sjukdomen ifrån floden. Det är ett faktum till exempel att Themsen fölnärvarande förgiftar London. Vad Paris beträffar har man på sista tiden tvingats flytta de flesta kloakmynningarna nedan­ för den sista bron. En dubbel, på en gång sugande och drivande rörapparat, utrustad med...' 661392 proofread-page text/x-wiki klpsg8dugt7jigxhlzz607u5dl1d6m7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/221 104 227518 661393 2026-11-01T11:08:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dess dubbla funktion att återlämna vad den tager, överallt trängt ut kloakernas utarmade sköljning, skall jordens avkastning tiodubblas och de elän­ diga problemen lösas betydligt enklare. Lägg därtill parasitismens undanskaffande, så är pro­ blemet löst. Emellertid rinner det allmänna välståndet bort med strömmen och läckaget fortgår. Läckaget är ordet. Europa ruinerar sig på detta sätt ge­ nom uttömning. Vad Frankrike beträffar, hava vi nämn...' 661393 proofread-page text/x-wiki 38wnypb4msnb02yolp71z25twu5zehi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/222 104 227519 661394 2026-11-01T11:08:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'välståndet rinna bort med strömmen och försvinna i djupet. Det borde finnas ledningar ifrån SaintCloud till fördel för allmänheten. Ur ekonomisk synpunkt sett kan detta förhål­ lande sammanfattas i några få ord: Paris är en läckande tunna. Paris, detta mönster för en välbyggd huvud­ stad, denna stad av vilken varje folk önskar skaffa en kopia, denna idealets huvudstad, denna medel­ punkt och samlingsplats för snillen, denna stad, som utgör en hel n...' 661394 proofread-page text/x-wiki o0h8afm7asop9nn952wgjsns940hqlr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/223 104 227520 661395 2026-11-01T11:08:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kloaker ha uppslukat världen. Dessa kloaker öppnade sina gap för både staden och världen. Urbi et orbi. Eviga stad, bottenlösa kloak. Rom har varit ett föredöme för såväl dessa som så många andra saker. Detta föredöme har följts av Paris med hela den dumhet, som är utmärkande för snillrika stä­ der. För att kunna utföra den operation, om vilken vi nyss talat, har Paris under sig ett annat Paris; ett Paris av kloaker; detta har sina gator, kors­ v...' 661395 proofread-page text/x-wiki p4jnlurn7cnar88y8zwjszlufj8r5ai Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/224 104 227521 661396 2026-11-01T11:08:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sig under Paris kan för ögat te sig som en stjärnkorall. En svamp har icke flera hål och gångar än den sex mil i omkrets stora jordbit, på vilken den gamla staden vilar. Utan att tala om kata­ komberna, vilka bilda en håla för sig, utan att tala om det invecklade nätet av gasrör, utan att beräkna den vidsträckta vattenledningen, som till­ godoser brunnarna med vatten, bilda kloakerna under de båda Seinestränderna ett mäktigt nät, en labyrint, vilken t... 661396 proofread-page text/x-wiki 3yxk1z2bl3o1gwfteowmd5i7pm8janv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/226 104 227522 661397 2026-11-01T11:08:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ofantliga vaggor betraktades nästan med vidskep­ lig rädsla. Ohyregropen i Benares inger icke större förskräckelse än lejongropen i Babylon. Enligt de rabbiniska böckerna svor Téglath-Phalasar vid Ninives dyngpöl. Det var ur Mönsters kloak som Jean de Leyde lät sin falska måne upp­ stiga, och det var ur Kekhschebes kloak, som den österländske Mokannå, Khorassens beslöjade pro­ fet, lät sin falska sol gå upp. Människornas historia avspeglar sig i klo...' 661397 proofread-page text/x-wiki eofbw0bl0geay6drszhp4sw5sz16lgp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/227 104 227523 661398 2026-11-01T11:09:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det är helt naturligt att de, vilka om dagen hade sitt tillhåll i återvändsgränden Vide-Gousset eller Coupe-George-gatan, skulle använda spången vid Chemen-Vert eller Hurepoix till härbärge. En oändlig mängd av minnen förskriver sig härifrån. Alla slags spöken vandra omkring i dessa långa, ensliga korridorer; överallt förruttnelse och sjuka ångor; här och där en källarglugg, varifrån Villon talar med den utanför stående Rabelais. Kloakerna i det...' 661398 proofread-page text/x-wiki 12ct1vmprfl0mannotcpq5i6puw92eo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/228 104 227524 661399 2026-11-01T11:09:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'när de kommit dit, breda de ut sig. Detta huller om buller är en bekännelse. Där upphör all falsk­ het, all sminkning är omöjlig, orenligheten avtager sin skjorta, fullkomlig nakenhet råder, alla illu­ sioner upphöra, och alla hägringar; intet annat än verkligheten finnes kvar, allt antagande den hem­ ska skepnaden av det som slutar. Verklighet och förintelse. Där förråder en flaskbotten drinkaren, en korggrepe berättar om hushållets hemlighet, bilden... 661399 proofread-page text/x-wiki ielc5fpjzgad0rami6fzec0jy8fanc2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/229 104 227525 661400 2026-11-01T11:09:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rättvisans, den officiella ärlighetens, den av sam­ hället påtvingade stränghetens, de omutliga do­ marnas förnäma later, är det en lättnad att få träda in i en kloak och se smuts, vilken tillstår att den är smuts. Det är på samma gång lyckligt. Vi hava nämnt det förut; historien passerar genom kloaken. Droppar av Saint-Barthélemy nedsippra genom gatstenarna. De stora offentliga morden, de politiska och religiösa blodbaden, gå igenom denna civilisa...' 661400 proofread-page text/x-wiki 0uziv5023agzyjr58tdbf7feee86bft Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/230 104 227526 661401 2026-11-01T11:09:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skuggor. Här flyter fram ett förskräckligt vatten, där blodiga händer tvagits. Den som studerar samhället, bör träda in i detta dunkel. Dessa platser utgöra en del av hans undersökningsfält. Filosofien är tankens mikro­ skop. Allt vill undfly den, men intet undgår den. Det lyckas icke att komma med undanflykter. Vad visar man genom den? Att man blyges. Filoso­ fien förföljer med sin sanningsälskande blick det onda och tillåter det icke att försvinna...' 661401 proofread-page text/x-wiki sb4juype2rhs357hsv5zayx7rhnuu7d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/231 104 227527 661402 2026-11-01T11:09:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'das i karaktären genom nesliga handlingar, spå­ ren av prostitution i själar, som varit svaga. På den romerska bärarens mantel finner den märken efter Messalinas armbåge.' 661402 proofread-page text/x-wiki fben2u5hlan6b43qvyhutap3n6cge8y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/233 104 227528 661403 2026-11-01T11:10:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Stundom översvämmade kloakerna i Paris som om denna misskända Nilflod plötsligt hade gripits av raseri. Det är en skam för tiden, att dessa kloa­ ker fingo översvämma. Stundom fungerade ej dessa civilisationens matsmältningsorgan. Kloa­ kerna spydde upp sitt innehåll genom stadens stru­ pe och i Paris spreds en obehaglig eftersmak. Den­ na likhet mellan kloaken och samvetskvalen var likväl en god sak. Den var en varning, som likväl icke upptogs väl; s... 661403 proofread-page text/x-wiki tjkpxu3sdu38bef31cghsra18a4nw5c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/234 104 227529 661404 2026-11-01T11:10:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bott, visande mera vördnad än för konungen. Sin högsta höjd nådde detta smutslager på Saint Pierregatan, där det stod tre fot över stenläggningen; sin största utsträckning nådde det på Saint-Sabinegatan, som betäcktes till en längd av tvåhundratrettioåtta meter. Vid början av detta sekel var Paris kloaknät ännu ganska okänt. Den stinkande smutsen kan sällan få något gott rykte, men i detta fall var dess vanrykte förskräckande. Paris visste oty...' 661404 proofread-page text/x-wiki 01iyl04q4409bdg5ccrwmtkkf8dxxw5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/235 104 227530 661405 2026-11-01T11:10:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vidrigt för läkarna än för lekmännen. Man be­ rättade, att Moine-Bourru hade stängts in i Mouffetardkloakens stinkande valv, att Marmousetes lik hade kastats i Barilleriekloaken; Fagon tillskrev den fruktansvärda febersjukdomen 1685 den stora öppningen i Maraiskloaken, vilken ej fylldes igen förrän år 1833. öppningen i kloaken på Martollerigatan var beryktad för de pestförande dunster, som stego upp därur; med sitt spetsiga järngaller, vilket liknade... 661405 proofread-page text/x-wiki 6xfx6169r0we37v4v755czuztizoi07 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/236 104 227531 661406 2026-11-01T11:10:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora republiken och kejsardömets soldater; hjäl­ tarna trängdes vid Napoleons dörr; männen från Rehn, Schelde, Etsch och Nilen, Jouberts, Desaix' Marceaus, Houches, Klébers, ledsagare funnos där, liksom grenadierer från Mainz, trängtrupper från Genua, husarer, som kämpat i pyramidernas åsyn, artillerister, som Junots kulor snuddat vid, kyrassiärer, som hade angripit den i Zuidersee förank­ rade flottan; en del av dessa hade följt Bonaparte över bron... 661406 proofread-page text/x-wiki rxxx34h15mtj4wstnsh9eji2snnuvra Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/238 104 227532 661407 2026-11-01T11:10:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ras omfattning, mäta höjden av varje trumma och varje valv både vid utgångs- och ändpunkterna, och slutligen att bestämma lutningen till höger om varje vatteninlopp både i förhållande till kloa­ kens förgreningar och markens yta. Man trängde fram med största svårighet. Det hände icke säl­ lan, att stegarna sjönko tre fot ned i gyttjan. Lyk­ torna slocknade i den dunstfyllda luften. Då ocli då måste man föra bort en avsvimmad arbetare. På vissa pl...' 661407 proofread-page text/x-wiki qu3dgncp4pi2u8mvbd6fw2p5gsujulm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/239 104 227533 661408 2026-11-01T11:10:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gjorts av Philibert Delorme, vilken av Henrik II erhållit i uppdrag att besöka de underjordiska ledningarna. Denna sten var femtonhundratalets monument i kloaken. Bruneseau återfann sextonhundratalets största bragd i Ponceauledningen och i kloaken under Veieille-du-Temple-gatan, vilka uppbyggts åren 1600—1650 och sjuttonhundra­ talets största verk i avdelningen väster om hu­ vudkanalen, vilken murades 1740. Dessa två valv, särskilt den yngsta, voro fu... 661408 proofread-page text/x-wiki qdrjqldy3aw55qvqcpsajru036ch6l0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/240 104 227534 661409 2026-11-01T11:11:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Bemhardinsgatan under sjuttonhundratalets sista år. Den stackars djävulen hade slutat med att drunkna i kloaken. I den långa, välvda gång, som mynnar ut i Arche-Marion, fann man en väl bevarad lumpsamlarkorg, som väckte alla kännares beundran. I denna smuts, som arbetarna snart handskades oförskräckt med, överflödade det av dyrbara ting, smycken av guld och silver, ädelstenar och peng­ ar. En jätte, som kunnat sila denna kloak, skulle i sitt såll ha f... 661409 proofread-page text/x-wiki 87rr9ogq2tehpwdep71kkprj24dhhav Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/241 104 227535 661410 2026-11-01T11:11:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Lavbesp. Det var en markiskrona och de sju bok­ stäverna tyddes som Laubespine. Man fann att det var en del av Marats svepning. I sin ungdom hade Marat haft ett förhållande; det var när han var anställd hos greven av Artois som läkare för hästarna. Av den förbindelse, han då inledde med en förnäm dam, återstcd endast denna svepning, som var det enda fina linne, man fann hos honom vid hans död. Gamla gummor hade klätt hans döda kropp i samma linne, som... 661410 proofread-page text/x-wiki 7rwcnmqxff4iv75rld6qosj8gf9svzg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/242 104 227536 661411 2026-11-01T11:11:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'år, från 1805 till 1812. Under denna tid ledde och avslutade Bruneseau ett avsevärt arbete; år 1808 sänkte han Ponceauledningen och genom att överallt lägga ut nya ledningar, nådde han 1809 under Saint-Denisgatan ända fram till Inocentsfontänen; år 1810 hade han passerat under Froidmanteaugatan och Salpétriéregatan, 1811 under Neuve-des-Petits-Péresgatan, Mailgatan, Echarpegatan samt Place-Royal; 1812 under Rue de la Paix och Anronchausséen; samtidigt... 661411 proofread-page text/x-wiki pgt4czfm8y66j0pkurxvot7dy81q1h8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/243 104 227537 661412 2026-11-01T11:11:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett Babylon, på en gång en grop och en med ga­ tor försedd avgrund, ett jättelikt mullvadsbo, där man i mörkret och de skröpliga resterna av gången prakt tycker sig skymta ett jättelikt, blint djur, det förgångna. Sådana voro de forna kloakerna.' 661412 proofread-page text/x-wiki m5ok9s8jzxwd5cxy9f5s4al3xsc50jw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/245 104 227538 661413 2026-11-01T11:11:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fått ett nästan officiellt utseende. Till och med i polisrapporterna, där den ibland förekommer, om­ talas den med tillbörlig respekt. Det officiella språket använder upphöjda och värdiga ord, när det gäller den. Vad man förr kallade för dike eller gång, heter nu galleri. Och vad man kallade ett hål, har nu förändrats till valvöppning. Villon skulle ej längre känna igen sin gamla nödfallsbostad. Detta underjordiska mästerverk hyser visserligen allt...' 661413 proofread-page text/x-wiki h7zjn7yk63aojf7foqw13lkno7kffvk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/246 104 227539 661414 2026-11-01T11:12:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upprensning ändå är en gärd av aktning från kloa­ kens sida mot den stigande kulturen, och att under sådana förhållanden Tartuffes samvete är ett fram­ steg i jämförelse med Augias' stall och att Paris' kloaker ha förbättrats. Det är mera än ett framsteg, det är en förvand­ ling. Mellan den gamla och den nya kloaken be­ finner sig en revolution. Vem har gjort denna revolution? Den man, som hela världen har glömt, och vars namn vi nämnt: Bruneseau.' 661414 proofread-page text/x-wiki 7tql718m5fale776nevsn58uwu3l4me Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/248 104 227540 661415 2026-11-01T11:12:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ter kloakledning, Paris' ofantliga inälvor. Ett dy­ stert grenverk, som alltid arbetar, en okänd och ofantlig mullvadsgång. Som man finner, är Paris' underjordiska laby­ rint nu mera än tio gånger så stor som vid århund­ radets början. Man har svårt att fatta, vilken ihär­ dighet och vilka ansträngningar som krävts, för att få denna kloak till den relativa fullkomlighet, som den nu har. Det var med stor möda, som borgerskapet under den gamla monarkie... 661415 proofread-page text/x-wiki 7osxm1ebp4dsov2xpcskwbfw91b23yz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/249 104 227541 661416 2026-11-01T11:12:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'napsburkar". Hackan tränger med svårighet ge­ nom kalklagren, vilka avbrytas av tunna lager av valklera och skiffer, fyllda av skal från ostron, jämnåriga med de preadamitiska haven. Stundom tränger en underjordlsl<källåder fram genom ett just uppfört valv och hotar att dränka arbetarna; stundom störtar ett märgellager med raseriet hos en katarakt, krossande även de tjockaste stödjepelare. Helt nyligen, när det var nödvändigt att dra­ ga en av kloaken... 661416 proofread-page text/x-wiki jz35xm53rrlgxtw5mponrkfbvvf8tew Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/250 104 227542 661417 2026-11-01T11:12:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'under liksom ingeniör Duleau, som utlade tretusen meter ledningar. Det finnes inga bulletiner för des­ sa djärva handlingar, som äro nyttigare för sam­ hället än det djuriska mördandet på slagfälten. År 1832 voro Parls' kloaker icke vad de äro nu. Bruneseau hade tagit initiativet, men det var nöd­ vändigt, att koleran kom, för att man skulle kunna få genomfört de omfattande nybyggnader, som se­ dan ägde rum. Man måste förvåna sig över att 1821 e...' 661417 proofread-page text/x-wiki 9ojl1jrbizk4fhb54soucenq40h8y2u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/251 104 227543 661418 2026-11-01T11:12:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'öppen plats, i gatans lägsta mitt stora fyrkantiga galler, vilkas järn voro blankpolerade av folkets tramp samt hala, slippriga och ofta orsak till att hästarna störtade. På gatuförvaltningens officiella språk kallades dessa galler för "halsbrytare". År l832 såg man ännu på en massa gator den urgam­ la kloakledningen öppna sina cyniska gap. Det var ofantliga avbrott i den vanliga gatubeläggningen, stundom kantade med uppresta stenar, en monu­ mental f... 661418 proofread-page text/x-wiki hfu97ff98p5nxrsfkgnakf7qqqahlqp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/252 104 227544 661419 2026-11-01T11:12:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vatten och ett av luft; vattenlagret befinner sig på ett avsevärt djup under marken, men man når fram dit vid borrningar; det har en utsträckning på tju­ gofem lieues och en massa floder tillföra den en del av sitt vatten, så att man dricker av både Sei­ ne, Marne, Yonne, Oise, Aisne, Cher, Vienne och Loire, när man hämtar ett glas vatten ur Grenelles brunnar. Vattenlagret är sunt; det kommer i för­ sta rummet från himlen och i andra rummet från jorde... 661419 proofread-page text/x-wiki ppv85fvp8mnd7z9ui6bt1ora2xtuz3m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/253 104 227545 661420 2026-11-01T11:13:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '^ift, som staden har i sina ådror. Den allmänna meningen har aldrig misstagit sig på detta. Renhållningsarbetarnas yrke var fordom nästan lika farligt och nästan lika motbjudande för allmänhe­ tens som rackarens, vilket sedan urgamla tider överlämnats åt bödeln. Det kräves en hög betal­ ning för att förmå en murare att försvinna i dessa stinkande valv och det fanns ett ordspråk som löd: "Att stiga ned i kloaken är att stiga ned i graven". Vi ha red...' 661420 proofread-page text/x-wiki podpilogedqkbcaodaeyrd0w5tr9hff Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/255 104 227546 661421 2026-11-01T11:13:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dövad och lyssnade häpen. Räddningens falluc­ ka hade plötsligt öppnat sig under honom. Den gudomliga godheten hade i viss mån fört honom bakom ljuset. Det var ett av försynens under­ bara bakhåll. Men den sårade rörde sig icke, och Jean Valjean visste icke, om det han bar i denna grav var en levande eller död. Det första, han förnam, var blindhet. Helt plötsligt var allt svart kring honom. Det före­ föll honom också, som om han blivit döv. Han hö...' 661421 proofread-page text/x-wiki k6dyyob27ny9j1dsf6xgez5gh5xejbf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf/256 104 227547 661422 2026-11-01T11:13:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En smula ljus silade ned genom den glugg, genom vilken han kommit ned, och hans ögon anpassade sig efter mörkret. Han började urskilja en del ting. Det valv, i vilket han nu befann sig, var stängt för honom bakåt; han befann sig som i en återvändsgränd. Framför honom fanns det en annan mur, mörkret. Ljuset från gluggen för­ svann tio eller tolv steg från den plats, där Jean Valjean stod, och fortsattes sedan av ett ogenom­ trängligt mörker. Det föref...' 661422 proofread-page text/x-wiki iisst1treir7vowinx8hkl7xuclpus6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/10 104 227548 661423 2026-11-01T11:13:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean insåg detta genast. Han sade sig, att han troligen befann sig i kloakledningen under hallarna och att, om han gick till vänster nedför sluttningen, skulle han inom en kvart nå fram till Seine mellan Pont- auChange och Pont- Neuf, det vill säga att han mitt på dagen skulle komma ut på en av Paris' folkrikaste platser. Kanske skulle Han rent av komma ut vid ett torg. Huru häpna skulle ej fotgängarna bliva, om de sågo tvenne blodiga m... 661423 proofread-page text/x-wiki hp5woug54zyxiyhk9r23n3r1cpng73y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/11 104 227549 661424 2026-11-01T11:14:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mar vilade om hans hals, under det fötterna häng­ de ned bakom honom. Han höll de båda armar­ na med sin ena hand och trevade längs muren med den andra. Marius kind vilade mot hans och var alldeles blodig. Han kände något varmt, som kom från Marius, rinna nedför sig och tränga genom kläderna. En fuktig värme, som härrörde från den sårades mun, visade, att denne anda­ des. Den gång, i vilken Jean Valjean nu be­ fann sig, var icke så trå...' 661424 proofread-page text/x-wiki mocv0nkp5x9617mx5zbe6a8zmkxb66p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/12 104 227550 661425 2026-11-01T11:14:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och började urskilja än muren, vid vilken han stödde sig, än valven, under vilka han passera­ de. Pupillen utvidgar sig i mörker och slutar med att uppfånga något ljus på samma sätt, som själen tillväxer under olyckan och slutar med att nå fram till Gud. Det var svårt att finna vägen. Kloakernas ledningar upprepa så att säga nät­ verket hos de gator, som löpa ovanför. I det dåtida Paris fanns det tvåtusentvåhundra gator. Må man tänka sig u...' 661425 proofread-page text/x-wiki gfkevw6wgvhpuitq1msdztquv2p97dk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/13 104 227551 661426 2026-11-01T11:14:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningen under Petite-Truanderigatan har aldrig stått i förbindelse med denna gamla kloak utan i stället med Montmartrekloaken, och det var där, Jean Valjean nu befann sig. I denna fanns det tusentals tillfällen att gå vilse. Denna kloak är en av de mest labyrintliknande i det gamla sy­ Lyckligtvis hade Jean Valjean lämnat stemet. bakom sig hallarnas kloak, vars planritning visar en massa i varandra intrasslade maskor, men han hade framför s... 661426 proofread-page text/x-wiki ngw951hs5l78sadip125dwfkgby3kqe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/14 104 227552 661427 2026-11-01T11:14:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men Jean betong till tvåhundra francs metern. Valjean visste intet om allt detta. Han gick framåt orolig men lugn, utan att se något, utan att veta något, litande på slumpen, det vill säga på försynen. Låtom oss erkänna, att han så småningom greps av en viss rädsla. Mörkret, som omgav honom, trängde in i hans själ; han befann sig som i en gåta. Dessa korsande ledningar äro fruktans­ värda och villande. Det är en hemsk sak att gri­ pas av...' 661427 proofread-page text/x-wiki 1tc8113kqhbnl6ekvrauhyf8sb64xpi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/15 104 227553 661428 2026-11-01T11:14:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Skulle det sluta med att de båda dukade under och att deras skelett skulle vitna i detta mörker? Han kunde ej besvara dessa frågor. Liksom pro­ feten Jona befann han sig i ett vidunders inre. Plötsligt blev han överraskad. När han minst anade det och utan att ha lämnat den räta linjen, fann han, att vägen icke längre bar uppåt; den porlande bäcken i mitten av gången träffade hans hälar i stället för hans tåspetsar. Kloaken lutade Varför? Hade h... 661428 proofread-page text/x-wiki 48nn40me6imjumvzdier4wj69uo7i6r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/16 104 227554 661429 2026-11-01T11:15:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'han i hörnen, och om han fann, att den nya gången var mindre än den, vari han befann sig, ansåg han med skäl att varje smärre ledning skulle visa sig som en återvändsgränd och endast avlägsna ho­ nom från målet. Han undvek alltså de fyrdubbla fällor, som ställdes för honom i mörkret av de fy­ ra olika sidogångar, vi ovan omtalat. Så småningom märkte han, att han lämnat det av upploppen liksom förstenade Paris, där barri­ kaderna hade häm...' 661429 proofread-page text/x-wiki ckgnt2qbfw1iasdyxfy3lq140nlvwko Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/17 104 227555 661430 2026-11-01T11:15:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vet över hans huvud och som både till höger och vänster spred sig över de slemmiga väggarna. Hä­ pen vände han sig om. Bakom honom långt borta i den gång, som han nyss lämnat, genomträngdes det täta mörkret av ett fruktansvärt ljusskimmer, som tycktes betrakta ho­ nom. Det var polisens fruktade stjärna, som gick upp i kloaken. Bakom denna stjärna skymtade han otydligt åtta till tio mörka, raka, fruktansvärda gestalter. Victor Hugo XII 2' 661430 proofread-page text/x-wiki fda4k1e78ogy1hduiiblb0845mtj69w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/19 104 227556 661431 2026-11-01T11:15:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Valjean, var den som undersökte högra stranden. De hade redan passerat genom den slingrande gången oclide tre återvändsgränderna under Gad- rangatan. Under det de läto sin facklor upplysa dessa smala gångar, hade Jean Valjean träffat på ingången till galleriet, men emedan den varit sma­ lare än den gång, han befann sig i, hade han ej trängt in där. Han hade fortsatt vidare. När po­ liserna lämnade kloakledningen under Cadrangatan, hade de trott... 661431 proofread-page text/x-wiki sr64fv94jx0htmx8hsovc3l6hyqscyr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/20 104 227557 661432 2026-11-01T11:15:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'inom honom. Sömnlösheten, bristen på föda, alla de känslostämningar, som behärskat honom, ska­ pade ett överretat tillstånd. Han såg ljuset flamma, och kring denna låga såg han insekter. Vad var det för någonting? Han förstod det icke. När Jean Valjean stannade, upphörde givetvis ljudet av hans steg. De patrullerande poliserna lyssnade, men hörde intet. De sågo, men upptäckte intet. De rådslogo. Vid denna tid fanns det på detta ställe i Montma...' 661432 proofread-page text/x-wiki 65sdts96a2rylol9zrregvar7tx7q3h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/21 104 227558 661433 2026-11-01T11:15:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'någonting att göra och någon upprorsman att gri­ pa, så skulle det vara på denna plats. Anföraren gav order att vika av snett åt vänster mot Seine. Om de kommit på den tanken att dela sig i två grupper och vika av åt båda hållen, skulle Jean Valjean fallit i deras händer. Det hängde på ett hår, att så hade blivit fallet. Det är troligt, att polismästaren, förutseende att flera upprorsmän skulle anträffas, hade förbjudit patrullen att dela s...' 661433 proofread-page text/x-wiki td3tgz949mv65ttnqycipoytlvcqaqa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/22 104 227559 661434 2026-11-01T11:16:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man, ljuset minskades flämtande för att slutligen helt försvinna, och åter rådde en djup tystnad och ett ogenomträngligt mörker. Jean Valjean vågade ännu icke röra på sig och förblev länge lutad mot muren med spända öron och vidgade pupiller.' 661434 proofread-page text/x-wiki a6jd9ahqy807xcvtvdefv45vfwvz1f6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/24 104 227560 661435 2026-11-01T11:16:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Här finnes icke längre någon strand, och utseen­ det har över lag förändrats. På denna strand syntes då brå män på ett be­ stämt avstånd från varandra, av vilka den ene för­ sökte undvika den andre. Det var, som om ett parti schack utspelats på avstånd och under tystnad. Varken den ene eller den andre av männen syntes skynda sig, båda gingo långsamt, som om de fruktade att genom över­ driven brådska påskynda den andres steg. Man skulle ku...' 661435 proofread-page text/x-wiki bqz6ty1ef3iuk0myqc911bw25w3uaqg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/25 104 227561 661436 2026-11-01T11:16:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kunnat läsa allt det hat och det hot, som skapats av fruktan. Stranden var öde, det fanns icke en gång några båtkarlar eller pråmskeppare. Det var endast från den mitt emot liggande ka­ jen, som man bekvämt skulle kunnat iakttaga des­ sa två män, och för den, som på detta avstånd be­ traktat dem, skulle den första mannen visat sig som en trasig, orolig, huttrande och misstänkt va­ relse, den andre som en myndighetsperson, vars of­ ficiella redingo... 661436 proofread-page text/x-wiki dessxbkt5hi51gfcvx9fc86bue37i6x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/26 104 227562 661437 2026-11-01T11:16:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blå, så är det statens uniform och ärorikt att bära den, är den röd, så är det mindre behagligt. Det finns även en purpurdrälct inom samhällets bottenlager. Det var troligen något dylikt purpurfärgat obe­ hag, som den förste mannen sökte undkomma. Om den andre lät honom gå före ocli ännu icke fasttog honom, så var det troligen i förhoppning att få se honom infinna sig till ett viktigt möte, ocliatt på så sätt kunna göra en större fångs...' 661437 proofread-page text/x-wiki 3po6wuuqmnyeqbgulypkvitbgx5kpgg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/27 104 227563 661438 2026-11-01T11:16:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En av polisernas hemliga instruktioner är att alltid om möjligt ha ett åkdon till hands. Allt under det dessa två på detta sätt utveck­ lade en oklanderlig strategi, närmade de sig en sluttning, som sträckte sig från kajen ända ned till vattenbrynet och tillät de droskkuskar, som kommo från Passy, att köra ned och vattna sina hästar. Denna sluttning har sedermera försvun­ nit för symetriens skull; hästarna hålla på att dö av törst, men det s...' 661438 proofread-page text/x-wiki 6fuafzwbaoqwucb3r8w9xw93df8qbj5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/28 104 227564 661439 2026-11-01T11:16:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hans ställning blev tydligen kritisk. Vad ämnade han göra, om han ej ville kasta sig i Seine? Det fanns ej längre någon möjlighet för honom Det fanns icke längre att komma upp på kajen. någon tillstymmelse till trappa eller sluttning ocli man närmade sig redan det område vid en krökning av Seine, där stranden smalnar och passa­ gen längs vattnet slutligen helt försvinner bland vågorna. När han hunnit hit, skulle han finna sig fången mellan mure... 661439 proofread-page text/x-wiki 3dd2syitgwuc3da333zqc5qfinu8dv1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/29 104 227565 661440 2026-11-01T11:17:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Avskrädeshögen bildade en framskjutande halvö, som nådde ända fram till kajen. Den förföljde mannen nådde fram till denna udde och rundade den, så att han doldes för den förföljande mannens blickar. Eftersom mannen ej såg någon, kunde ej heller någon annan iakttaga honom, och han begagnade sig härav för att upphöra med sitt hyckleri samt påskynda sina steg. Efter några ögonblick be­ fann han sig vid avskrädeshögen och rundade den. Där...' 661440 proofread-page text/x-wiki adu0go9r0r1zpo8z4ws0tr8u6np6e21 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/30 104 227566 661441 2026-11-01T11:17:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'oroliga blickar. Han lade hastigt handen över ögonen. Just där vattnet flöt samman med stran­ den hade han lagt märke till ett kupigt galler med rostiga, bristfälliga gångjärn. Detta galler var ett slags port, som vette både åt vattnet ocli stranden. En mörk, grumlig bäck flöt fram under det ned till Seine. Under de grova, rostiga stängerna skymtade man en välvd gång. Mannen korsade armarne ocl i betraktade gall­ ret med allt annat än vänliga... 661441 proofread-page text/x-wiki arlc4vdozm9ecdhc4agwsx509aosa74 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/31 104 227567 661442 2026-11-01T11:17:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han lugnade sig omedelbart och uttryckte en värld av tankar med utropet: Jaså. Han ställde sig därpå med en jakthunds tåla­ mod bakom avskrädicshögen i förhoppnning att antingen få se mannen komma tillbaka genom gallret eller andra följa efter honom. Droskan, som fullständigt följde hans anvis­ ningar, hade stannat bakom hörnet. Kusken be­ redde sig tydligen på en lång väntetid och för­ såg sin häst med den långsträckta havresäck, som är...' 661442 proofread-page text/x-wiki 7lowqqh00t28s3li2mcbgiqozcx4twi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/33 104 227568 661443 2026-11-01T11:17:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dimma, dunster och mörker. Jean Valjean bör­ jade känna hungerns och törstens kval. Kloaken liknar havet i så måtto att den är uppfylld av vatten, som ej kan drickas. Vi veta, att hans stryka var oerhörd, men den började trots detta att svika honom. Tröttheten grep honom, och han kände alltmera tyngden av den man, han bar på sina axlar. Marius var kanske redan död och han var så tung, som en­ dast döda föremål kunna vara. Jean Valjean bar... 661443 proofread-page text/x-wiki 280thxtr1j9w1obcnv98j4nzab7wuae Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/34 104 227569 661444 2026-11-01T11:18:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora ledningen är nämligen åtta fot bred och sju fot hög. Där Montmartrekanalen mynnar ut i huvudled­ ningen, löpa tvenne gallerier, vilka sträcka sig från gatorna Provence- och Abattoire samt här skära varandra. I detta vägskäl skulle en min­ dre klok man ha tvekat. Jean Valjean valde den bredaste, det vill säga huvudledningen. Nu stod han på nytt inför spörsmålet, om han skulle gå uppåt eller nedåt. Han fann att hans ställning var kritisk...' 661444 proofread-page text/x-wiki owestmwj4v4ob5nogbb3ly8nmgulija Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/35 104 227570 661445 2026-11-01T11:18:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med den gren av kloaken, som för avloppet från Popincourt och som utfaller i Seine genom Amellot-ledningen Louvirs. ett stycke ovanför den gamla ön Denna gren, som bildar den sista län­ ken i uppsamlingskloaken, skiljes från ledningen under Menilmomtentgatan genom ett bergsparti och är samtidigt vattenledare. Om Jean Valjean fortsatt framåt, skulle han, vandrande i mörkret och alldeles utmattad, ha nått fram till en mur. Han hade då varit alldel... 661445 proofread-page text/x-wiki 586kkbdhlmo8uxefroffg4j38w3x5y2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/36 104 227571 661446 2026-11-01T11:18:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var fullständigt okunnig om dessa vägar. Hade man frågat honom om, var han befann sig, skulle han ha svarat: I mörker. Hans instinkt förde honom dock på den rätta vägen och den enda räddningen låg i att gå ut­ för. Han passerade de två gångar, vilka gaffelfor- migt sträcka sig under La Fitte- och Saint Geor- ges-gatan samt den under Antin-gatan löpande ledningen. Ett stycke på andra sidan en biledning, som antagligen löpte fram under Madeleine-gat... 661446 proofread-page text/x-wiki awqure6skxsoq8mlw2ijpk1d8yjp0hc 661448 661446 2026-11-01T11:18:38Z Jonatanskogsfors 17420 661448 proofread-page text/x-wiki ibe359zb795ikrh6a3tkp94rl4vqesb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/37 104 227572 661447 2026-11-01T11:18:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skjortan hade klibbat fast vid såren och hans rock skavde mot de gapande såren. Jean Valje- an vek försiktigt undan de hindrande kläderna oclilade sin hand på hans bröst. pade ännu. Hjärtat klap­ Jean Valjean förband så gott han kunde med sin skjorta de blödande såren, böjde sig i dunklet ned mot den sårade samt betraktade honom med ett hatfyllt uttryck. Han hade hos Marius funnit två ting, som ut­ gjordes av det sedan gårdagen kvarglömda br... 661447 proofread-page text/x-wiki j2phlibtnxjby1n3ulkv5bkvqyodk23 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/38 104 227573 661449 2026-11-01T11:18:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gen, lade hans huvud mot axeln samt fortsatte nedför kloaken. Huvudledningen, som följer Medelmontants vat­ tendelar, är ej mindre än två lieus lång och är till stor del stenlagd. Den av Paris gatunamn bestående fackla, med vilken vi söka orientera våra läsare, ägde ej Jean Valjean. Intet sadre ho­ nom vilken del av staden, som han befann sig i eller vilken väg, han redan gått. Endast det allt svagare ljuset sade honom, att dagern snart höll på... 661449 proofread-page text/x-wiki cq2zz082wuaeei91ly7y6ztudbgwwam Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/40 104 227574 661450 2026-11-01T11:19:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vets invånare myllrar kring vandrarens fötter. Mannen fortsätter sin väg framåt med böjd rygg och strävar efter att närma sig den fasta marken. Man ser ingen oro i hans blickar. Varför skulle han vara orolig? Men hans fötter bliva tyngre för varje steg han tar, han sjunker ned. två tum, tre tum! En tum, Är han på den rätta vägen? Han stannar för att taga sikte på vägmärkena. Han ser ned på sina fötter. De ha försvunnit i sanden. Han lyfter...' 661450 proofread-page text/x-wiki s62x6r3dbdwiqab8hxe3c1rbc4h4oob Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/41 104 227575 661451 2026-11-01T11:19:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han ropar, han viftar med sin hatt eller sin näsduk rnen sanden stiger alltjämt. Om denna flygsand ligger allt för långt borta från männi- skohenmgar och den fasta marken är alltför av­ lägsen. Om det icke finnes några modiga män i närheten, då är denne man dömd att försvinna. Han är dömd till denna fruktansvärda och lång- siinma och oundvikliga begravning, som det var­ ken går att påskynda eHer fördröja, som kan va­ ra i timmar och ä...' 661451 proofread-page text/x-wiki 4l5myy0et5ru9z8ud5ehoeav4vpr431 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/42 104 227576 661452 2026-11-01T11:19:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lägga sig, att krypa, men alla rörelser påskynda hans begravning; han reser sig upp men sjunker ned ännu djupare, han tjuter, förbannar, vrider händerna och är vansinnig a ' förtvivlan. Nu når sanden upp till veka livet, nu räcker den bröstet och endast överkroppen är synlig. Han höjer händerna och utstöter rasande skrin, krafsar i sanden med sina fingrar och försöker att fasthålla dessa flyende ting, han stöder armbågarna mot det vikande under...' 661452 proofread-page text/x-wiki ggl7y8d8djt0p842drfv7wwba876wul Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/43 104 227577 661453 2026-11-01T11:19:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den ser ut som en slätt och är lika förrädisk som en våg. Endast avgrunden kan vara så svek­ full. Vad som kan inträffa på varje strand var ock­ så för trettio år sedan möjligt i Paris' kloaker. Före år 1833, då dre genomgripande ändringar­ na i Paris' kloaker ägde rum, inträffade synner­ ligen svåra ras. Vattnet sippradie här och där ned och samla­ de sig på bottnen, som aldrig hade stor mot­ ståndskraft vare sig den var stenlagd som i de...' 661453 proofread-page text/x-wiki mq97j6h4xz31lutvup9qx2qrx3bl5n4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/44 104 227578 661454 2026-11-01T11:19:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett sådant träsk. Antingen uppslukas man av vattnet eller också finner man en långsam död i jorden. Huru fasaväckande är ej en sådan död? Om det är förskräckligt att sjunka ned i flygsanden, hur skall det då kännas att försvinna i kloaken? Man har ej längre kring sig den fria luften, dags­ ljuset och himlavalvet, de tusen ljuden från de levande, har ej molnen över huvudet och skymtar icke de vita seglen; man har ingen möjlighet att hoppas eller att... 661454 proofread-page text/x-wiki ol93gk90tjpsyd4v559vyzvx9umt9ar Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/45 104 227579 661455 2026-11-01T11:20:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stad, som över sig har en annan, som ej vet av något. Huru fasaväckande är det ej att dö på detta sätt? Man försonas stundom med döden och dess grymhet genom den värdighet, som vilar över den. På bålet och vid katastroferna, på havet kan en man visa sig stor; bland flammorna liksom bland vågskummet kan en man visa sig som en hjälte och få en gloria över sig. I kloakerna är detta omöjligt. Här är döden smutsig. Det är en föro­ lämpning att b...' 661455 proofread-page text/x-wiki ek5o9ch42f2c8e8y7r4iyrqlhso8mho Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/46 104 227580 661456 2026-11-01T11:20:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Graven är alltid förskräckande, men här är den fasaväckande och ohygglig. Gyttjeträskens djup och storlek variera i för­ hållande till underlagets mer eller mindre olämp­ liga beskaffenhet. Stundom kunde man finna ett träsk, som var tre eller fyra fot djupt, stundom ett, som var åtta eller tio, om man ej hade otur att träffa på ett som var bottenlöst. Ibland kun­ de dyn nästan göra intryck av att vara fasta mar­ ken för att vid nästa tillfäl...' 661456 proofread-page text/x-wiki s9aq4az9cp56ms9pr3be1vjfhvfcw7p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/47 104 227581 661457 2026-11-01T11:20:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Orsakerna till förekomsten av gyttjeträsken äro varierande; de kunna bero på den olika upp­ luckringen i marken eller på en av människorna icke iakttagbar uppmjukning av marken, vilket framkallas av de häftiga skyfallen under som­ maren eller det silande vattnet under vintern. Det kan också inträffa, att de närliggande på märgelgrund vilande husen tynga på jordytan och låta de underjordiska gångarna spricka sönder under sitt tryck. Uppförandet av Pan... 661457 proofread-page text/x-wiki 4tfqjtkhyyx197qujo6c4ozdg5y6tfn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/48 104 227582 661458 2026-11-01T11:20:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den bland annat namnet på den arbetare, som om­ kom vid ett ras i Caréme-Prenantsgatan; hans namn var Blaise Poutrain, och han var en broder till den Nicolas Poutrain, som var den siste död­ grävaren på den kyrkogård, som bär namnet Charnier des Innonsents och där han själv be­ grovs. Bland dessa meddelanden finner man även, att den unge och hänförande vicomte d' Escoubleau, vilken var en av hjältarna vid belägringen av Leridas, en strid där man gick... 661458 proofread-page text/x-wiki 44s41b4zkcp12agm829fbi2gclwn6in Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/50 104 227583 661459 2026-11-01T11:20:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'der förstaden Saint-Honoré, där Jean Valjean för näivarande befann sig, förstördes för att uppföras i nytt skick, stötte man på så stora svårigheter vid arbetet i den mjuka sanden, att utförandet tog ett halvt år, till stor förargelse för de i trakten boende hotellägarna och åkarna. Arbetet var livs­ farligt. Man får ej glömma, att det under fyra och en halv månad regnade utan uppehåll, och att Seine översvämmade tre gånger. Det träsk, Jean Va...' 661459 proofread-page text/x-wiki 4si2pupewgh92oyeo9samxzr5ssqrao Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/51 104 227584 661460 2026-11-01T11:21:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han var själv utmattad. Vart skulle han gä? Jean Valjean gick framåt. Avgrunden föreföll vid de första stegen föga djup. Ju längre han skred framåt, dess djupare sjönk han ned. Snart nådde gyttjan honom upp till vaden och vattnet nådde hans knäskålar. Han fortsatte alltjämt och försökte att hålla Marius så högt, att han ej berördes av vattnet. Det var ej längre möjligt Han sjönk allt längre ned i träsket. Gyttjan var tillräckligt f...' 661460 proofread-page text/x-wiki a9irl9r0xglgq814zq8b3nolocaxkz6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/52 104 227585 661461 2026-11-01T11:21:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'målningar finna skildingar av syndafloden, där en moder bär sitt barn på detta sätt. Jean Valjean sjönk allt längre ned, han böjde huvudet bakåt för att komma åt att andas; den, som kunnat se honom i detta mörker, skulle ha trott, att det var en mask, som flöt på det svarta vattnet. Över sig skymtade Jean Valjean Marius' nedhängande huvud och blåaktiga ansikte; han gjorde en sista ansträngning och fann i sista ögonblicket en fast stödjepunkt. Han ha... 661461 proofread-page text/x-wiki fjl2bxzuxme5sijkt39okh72me4a7dq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/53 104 227586 661462 2026-11-01T11:21:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'i dvala och försjönk i vad man skulle kunnat tro vara en bön till Gud. Så småningom reste han på sig, genomilad av frossbrytningar och stinkande av kloakens dunster, böjd under bördan av dien kanske döde man­ nen samt släpade sig framåt, höljd i gyttja men med sitt yttre upplyst av ett strålande ljus.' 661462 proofread-page text/x-wiki hbyi4vewhsfj3js6t5bpvw9gqaagsxj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/55 104 227587 661463 2026-11-01T11:21:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gott som utan att andas och stötte plötsligt emot muren. Han hade uppnått ett ställe, där kloaken gjorde en krök, och framkommen dit hade han med sitt sänkta huvud stött emot murien. Han lyfte blicken och vid den underjordiska gångens bortre ända såg han långt borta en ljusstrimma. Denna gång var det icke det olycksbådande lju­ set; det var det goda, klara skenet. Det var dagsljuset. Jean Valjean säg utgången. En fördömd själ, vilken mitt i bränning...' 661463 proofread-page text/x-wiki obn8x8xqmu1470fq5x4dsa86rsoe9ie Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/56 104 227588 661464 2026-11-01T11:21:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sänkte sig. Tunneln slutade trattformigt, ett olämpligt avsmalnande, byggt efter fängelsepor­ tarnas modell; i ett fängelse är ett sådant avsmal­ nande lämpligt, men i en kloak olämpligt, varför det också sedermera blivit ändrat. Jean Valjean kom fram till utgången. Här hejdades han. Det var verkligen en utgång, men ingen, som han kunde komma ut igenom. Valvet var stängt medels ett kraftigt galler och detta galler, vilket efter utseendet att döma, myc... 661464 proofread-page text/x-wiki o2ms0uegensbvsyaw8z58r1pnd8878j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/57 104 227589 661465 2026-11-01T11:21:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'där man så lätt kan gömma sig, den vidsträckta horisonten, friheten. Till höger nedåt floden skönjde man Jenabron och till vänster mot ström­ men till såg man Invalidbron; platsen hade varit lämplig för att där avvakta nattens inbrott och sedan fly. Det var en av de mest ödsliga plat­ serna i hela Paris; flodstranden mitt emot GrosCaillou. Flugorna flögo in och ut genom galler­ grinden. Klockan kunde vara omkring nio på aftonen. Dagen avtog. Jean V... 661465 proofread-page text/x-wiki 300ymloyglywclrx9t1i4y947nd24hx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/58 104 227590 661466 2026-11-01T11:21:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lor. Ingen hävstång; ingenting att bända upp med. Hindret var oöverstigligt. Ingen utväg att öppna porten. Skulle han alltså sluta på detta sätt? Vad skul­ le han göra? Gå tillbaka; än en gång börja den fruktansvärda vandring, han nyss avslutat; lian ägde icke nog krafter därtill. Hur skulle han förresten kunna passera detta gungfly, vilket han en gång genom ett under undsluppit? Ocli bak­ om detta gungfly, fanns icke där polispatrullen, som man s...' 661466 proofread-page text/x-wiki 7h08gqdf9mnzjbl7t5m2wx78h485dyx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/59 104 227591 661467 2026-11-01T11:22:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'var till ingen nytta. Gud vägrade att hjälpa ho­ nom. De voro, såväl den ena som den andra, fångna i dödens mörka omätliga nät, och Jean Valjean kände den fruktansvärda spindeln springa av och an på de skälvande trådarna. Han vände ryggen åt gallret och sjönk ned på stenarna bred­ vid den alltjämt medvetslöse Marius, och hans huvud föll ned mellan hans knän. Ingen utgång! Det var den sista droppen i den ångestfyllda bä­ garen. Vem tänkte han...' 661467 proofread-page text/x-wiki q3fck23iw9jekvppo89fw1gl0vsyz6x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/61 104 227592 661468 2026-11-01T11:22:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ehuru Jean Valjeaii nästan blev uppväckt med våld, återfick han genast besinningen, van som han var vid oväntade stötar, vilka måste pareras, För övrigt kunde hans belägenhet icke bliva säm­ re än den var; vid en viss grad av förtvivlan finns inget crescendo, och icke ens Thénardier kunde öka detta nattsvarta mörker. Ett spännande ögonblick uppstod. Genom att lyfta upp högra handen till sin pan­ na gjorde Thénardier sig därigenom en skärm, däref...' 661468 proofread-page text/x-wiki je7v22nll4aw6m2x4fkpx8t98b1ybso Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/62 104 227593 661469 2026-11-01T11:22:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Valjean. Denna olikhet i villkoren gav Jean Valjean en viss fördel i denna hemlighetsfulla duell, vilken skulle utkämpas mellan dessa båda tillfäl­ ligheter och dessa båda män. Mötet ägde rum mellan Jean Valjean beslöjad ocliThénardier mas­ kerad. Jean Valjean förstod genast, att Thénardier ic­ ke kände igen honom. De betraktade varndra ett ögonblick i denna skymning som om de hade mätt varandra med blickarna. Thénardier bröt först tystnaden. — Hur...' 661469 proofread-page text/x-wiki bue7a93ozpt0c6lr1cz0h0boh3jjqh9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/63 104 227594 661470 2026-11-01T11:22:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier visade med fingret på Marius. Där­ efter fortsatte han: — Jag känner dig icke, men jag vill hjälpa dig. Du måste vara en vän. Jean Valjean började förstå. Thénardier an­ såg honom vara en mördare. Thénardier återtog: — Hör på, kamrat, du har inte dödat den man­ nen utan att se efter vad han hade i sina fickor. Giv mig min hälft, så skall jag öppna porten. Och, framdragande en halvstor nyckel från sin trasiga blus, tilläde han:...' 661470 proofread-page text/x-wiki 61yka63lqldn5snqrdbkl4pqg9qvk71 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/64 104 227595 661471 2026-11-01T11:22:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Där har du, sade han, du får det till på köpet. — Vad skall jag göra med ett rep? — Du behöver även en sten, men den finner du utanför. Där ligger en hel hög. — Vad skall jag göra med en sten? — Dumbom, eftersom du skall kasta den där gycken i floden, så behöver du en sten och ett rep; annars flyter han upp igen. Jean Valjean tog repet; det finnes icke någon människa, som icke ibland tager emot vad som erbjudes. Thénardier knäppte med fingr...' 661471 proofread-page text/x-wiki 6frfboot7c7osz5ui4zv474dkm66r99 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/65 104 227596 661472 2026-11-01T11:22:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dan riskerar man icke att tala för högt, när man icke talar alls. Det gör detsamma, och fastän jag icke ser ditt ansikte och icke känner ditt namn, vet jag nog, vad du är för ;en ändå. Sådant kän­ ner man nog till. Du har lappat till den där herrn och nu vill du gärna stoppa undan honom någon­ stans. Därtill fordras floden, den store gömma- ren av alla dumheter. Jag skall hjälpa dig ur klämman. Att hjälpa en hedersprick, som är i knipa, de...' 661472 proofread-page text/x-wiki fc62a75kfxt0ri5t7isb098xgsw10ng Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/66 104 227597 661473 2026-11-01T11:23:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tarna, vilka i morgon anlända hit för att täppa till hålet, skulle förmodligen ha hittat kroppen och man skulle tråd för tråd, steg för steg ha kunnat följa spåret och på så sätt skulle man ha funnit dig. Någon har passerat kloaken. Vem? Vilken väg har han tagit? Har någon sett ho­ nom smyga sig undan? Polisen har ögonen med sig. Kloaken är förrädisk och angiver lätt sitt offer. Ett dylikt fynd är en sällsynthet; det väc­ ker uppmärksamhet; f...' 661473 proofread-page text/x-wiki ks9v40ojznqabr4jmjy94085ja5hjpf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/67 104 227598 661474 2026-11-01T11:23:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Thénardier var hemsk, skygg, en smula hotan­ de men tämligen vänlig. Det märktes dock någonting egendomligt i hans sätt; han var icke fullt naturlig och verkade ej fullt obesvärad; han lade sig vinn om att icke förefalla hemlighetsfull, men på samma gång för­ de han samtalet i en viskande ton, och då och då lade han ett finger på munnen och mumlade: Tyst! Det var svårt att förstå varför. Där fanns ingen annan människa än de båda. Jean Valjean tr...' 661474 proofread-page text/x-wiki 4ta45c4suyny8q61r4elfr4jgex054m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/68 104 227599 661475 2026-11-01T11:23:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'form, hade han i sin djupa oro glömt att taga med sig sin plånbok. Han hade endast några få penningar i sin västficka. Han vände ut och in på den gyttjiga västfickan och bredde på strand­ remsans sand ut en louisdor, två femfrancsstycken och fem eller sex sous. Thénardier sköt fram underläppen och skaka­ de betänksamt på huvudet. — Du har dödat honom för nästan ingenting, sade han. Han började helt närgånget att känna på Jean Valjeans och Ma...' 661475 proofread-page text/x-wiki 2xg3tavnaf26018ymwvwelcfx2lj4bz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/69 104 227600 661476 2026-11-01T11:23:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är sant, sade han, den ene har lika litet som den andre; ni ha verkligen icke mera. Och glömmande att han förut talat om delning, hälften var, tog han allt. Han visade sig en smula tveksam inför de stora sousstyckena. Efter en stunds funderingar tog han likväl dem också, mumlande: — Det gör detsamma! Det är att slå ihjäl människor alldeles för billigt. Därefter tog han fram nyckeln från blusen. — Nu måste du ge dig i väg, kamrat. Det är...' 661476 proofread-page text/x-wiki tjvc2bwcluzwvmj7vslmr9gxtwylhlj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/70 104 227601 661477 2026-11-01T11:23:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kastade en blick utåt och lade fingret på mun­ nen ocii stod sedan några sekunder tveksam; när han undersökt omgivningen tillräckligt, satte han nyckeln i låset. Rigeln drogs bort oclidörren vred sig på sina gångjärn. Den varken knarrade eller gnisslade. Man märkte tydligt, att både dör­ ren och dess gångjärn voro onrsorgsfullt oljade och att den antagligen öppnades oftare än man skulle ha trott. Denna tysthet var hemsk; den avslöjade brottslingars h...' 661477 proofread-page text/x-wiki kkxodc3lnqvi0go0a7xva9u38w11bre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/72 104 227602 661478 2026-11-01T11:23:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'omätliga rymden. Aftonen utstrålade det oändli­ gas alla behag över Jean Valjeans huvud. Det var den obestämda timmen, som varken sä­ ger ja eller nej. Det var tillräckligt mörkt för att man på något avstånd skulle kunna förlora varan­ dra ur sikte, och det var tillräckligt ljust för att man på nära håll skulle kunna känna igen var­ andra. Jean Valjean kände sig under några minuter oemotståndligt gripen av detta smekande lugn; det finnes sådana...' 661478 proofread-page text/x-wiki 3c4cyh0ixbpdqt0a1cu6imj8lmklb2b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/73 104 227603 661479 2026-11-01T11:24:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stänkte Marius' ansikte. Marius' ögonlock öpp­ nade sig ej, men hans halvöppnade mun andades. Jean ValJean var på väg att åter doppa sin hand i floden, då han plötsligt kände det oförklarliga obehag som man känner, då man har någon bak­ om sig, vilken man icke ser. Vi ha redan förut talat om detta intryck, som var och en känner till. Han vände sig om. Liksom för en stund sedan stod nu åter någon bakom honom. En högväxt man, klädd i lång överr...' 661479 proofread-page text/x-wiki fb5h3emhidq7ycodqpljej3abndityv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/74 104 227604 661480 2026-11-01T11:24:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Läsaren har utan tvivel gissat, att Thénardiers förföljare icke var någon annan än Javert. Efter sin oväntade räddning från barrikaden hade Javert gått till polisprefekturen, avlagt en noggrann rap­ port och därefter omedelbart återinträtt i tjänsten, vilken, man påminner sig den hos honom funna förteckningen, ålade honom en särskild vaksamhet över den högra strandens flodsida, vilken vette åt Champs-Elysée, och vilken, sedan en tid tillbaka dragit...' 661480 proofread-page text/x-wiki p212opakvnxajz4cxkfy1nf7wy161p3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/75 104 227605 661481 2026-11-01T11:24:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för ett ännu viktigare uppdrag, belönade Javert, något som alltid smickrar en spion, tjänade trettio francs och hade hopp om att kunna fly tack vare detta avbrott. Jean Valjean hadé passerat från ett klippskär till ett annat. Dessa båda möten med först Thénardier sedan Javert voro påfrestande. Javert kände icke igen Jean Valjean som, vi ha redan nämnt det, icke längre liknade sig själv. Han stod fortfarande med korslagda armar, fatta­ de med en omärk... 661481 proofread-page text/x-wiki 7aiye48u28y1asgen93u1qv6yxx39od Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/76 104 227606 661482 2026-11-01T11:24:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Uppsyningsman Javert, sade han, ni har mig i ert våld. För övrigt betraktar jag mig såsom er fånge alltsedan i morse. Jag har icke gett er min adress för att söka undfly er. Tag mig. Bevilja mig endast en sak. Javert tycktes icke höra på. Han gav Jean Valjean en forskande blick. Hans rynkade haka sköt upp läpparna till näsan, ett tecken på djup tank­ fullhet. Slutligen släppte han Jean Valjean, räta­ de ut sig i sin fulla längd, tog battongen i sin...' 661482 proofread-page text/x-wiki iiijmgcvhxo3vaso6qtvs5s5lgr2anr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/77 104 227607 661483 2026-11-01T11:24:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'alltid gjorde varje gång, då han funderade över ett medgivande. Han sade emellertid icke nej. Han böjde sig ned på nytt, tog ur sin ficka upp en näsduk, som han doppade i vattnet och varmed han avtorkade Marius' blodiga panna. — Denne mannen var med på barrikaden, sade han med halvhög stämma, liksom talade han för sig själv. Det var honom, som man kallade Ma­ rius. Javert, som var en förstklassig spion, hade, ehu­ ru han trodde, att han skulle dö, ge... 661483 proofread-page text/x-wiki sbp48g8y3613gkvpaedt15du0fb6uof Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/78 104 227608 661484 2026-11-01T11:24:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han måste ha varit mycket tankspridd, när han icke vidare uppehöll sig vid denna egendomliga räddning genom kloaken, och när han icke ens märkte den tystnad, som Jean Valjean iakttog ef­ ter hans fråga. Jean Valjean tycktes å sin sida endast ha en en­ da tanke. Han fortsatte: — Han bor i Marais, Filles-du-Calvairegatan hos sin morfar. Jag kommer inte ihåg hans namn. Jean Valjean stack handen i Marius rockficka, tog upp plånboken, slog upp den sida, p... 661484 proofread-page text/x-wiki h4r8q9lfy0xzi48x9e1imocx1ye8cft Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/79 104 227609 661485 2026-11-01T11:24:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett ögonblick senare stannade vagnen invid flodbädden; Marius lyftes upp på baksätet och Javert satte sig bredvid Jean Valjean på framsätet. Vagnsdörren stängdes, kusken avlägsnade sig och körde längs kajerna i riktning åt Bastiljen till. De lämnade kajerna och kommo in på gatorna. Kusken, liknande en svart skuggbild på sin kusk­ bock, piskade på de magra hästarna. En isande tystnad rådde i droskan. Marius, orörlig, vilande i ena hörnet, satt med ned...' 661485 proofread-page text/x-wiki bfhvsyysh7l98ur7p1e4gkjsgje59vy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/81 104 227610 661486 2026-11-01T11:25:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'barnen gömma huvudet under täcket, när de tro, att busen kommer. Emellertid buro Jean Valjean och kusken Ma­ rins ur vagnen. Jean Valjean höll honom under armarna och kusken under knäna. Medan de på detta sätt buro Marius, lät Jean Valjean sin hand glida ned under hans sönderriv­ na kläder, kände på hans bröst och försäkrade sig om att hjärtat ännu slog. Det slog till och med en smula mindre svagt; det såg ut som om vag­ nens rörelser hjälpt till...' 661486 proofread-page text/x-wiki 2a2bvrrj03oc5m6lstqkxr3d39yu1kk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/82 104 227611 661487 2026-11-01T11:25:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Nej. Portvakten tycktes varken förstå Javerts ord el­ ler Jean Valjeans tecken. Javert fortsatte: — Han var med på barrikaden, och nu är han här. — På barrikaden? utropade portvakten. — Han har låtit döda sig. Gå och väck fadern. Portvakten rörde sig icke. — Så gå då! återtog Javert. Och han tilläde: — l morgon kommer här att bli begravning. — För Javert voro livets vanliga händelser kate­ goriskt ordnade, vilket är omtänksamhete...' 661487 proofread-page text/x-wiki s55i5lslbb89s5aeh4j5x4f9kxshk7c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/83 104 227612 661488 2026-11-01T11:25:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tant Gillenormand. Vad morfadern beträffar, lät man honom sova, tänkande att han tids nog skulle få veta hur saken stod till. Man bar upp Marius i första våningen utan att någon i de andra delarna av huset märkte det och lade honom på en gammal soffa i herr Gillenormands hall; under det Basque gick för att söka upp en läkare och Nicolette öppnade linneskåpet, kände Jean Valjean, att Javert vidrörde hans skuldra. Han förstod och gick ned igen, följd av... 661488 proofread-page text/x-wiki rmncja0gl4gz9zno5dmij2t821dkmid Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/84 104 227613 661489 2026-11-01T11:25:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert förblev tyst några minuter; han satt med hakan djupt nedtryckt i kragen. Därefter öppna­ de han fönstret och sade till kusken: — Kör till Homme-Armégatan sju.' 661489 proofread-page text/x-wiki kgkfsur9fp8bp72t4k8bbrvv8xl9ntf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/86 104 227614 661490 2026-11-01T11:25:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Självmordet, denna hemlighetsfulla våldsbragd, vilken leder till det okända, och vilken i viss mån kan innebära själens död, var otänkbar för Jean Valjean. När de kommo in på Homme-Armégatan, stan­ nade vagnen; gatan var så smal att vagnar icke kunde köra in där. Javert och Jean Valjean ste­ go av. Kusken gjorde blygsamt herr poliskommissarien uppmärksam på att sammeten i hans vagn blivit fördärvad av den mördade mannens blod ocliav mördarens smut...' 661490 proofread-page text/x-wiki hpaqq9hakmenso20bss7w54rtmriuo5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/87 104 227615 661491 2026-11-01T11:26:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Javert tog fram fyra guldmynt ur sin ficka och avfärdade därmed kusken. Jean Valjean trodde, att Javerts avsikt var att till fots föra honom till högvakten Blancs-Manteaux eller till högvakten Archibes, vilka båda lågo helt nära. De försvunno inåt gatan. Den låg som vanligt öde. javert följde Jean Valjean. De kommo fram till nummer sju. Jean Valjean klappade på. Por­ ten öppnades. — Det är bra, sade Javert. Gå upp. Han tilläde med ett egendomligt u...' 661491 proofread-page text/x-wiki 171nuc3548o38yd103a3xmq3kyg45xh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/88 104 227616 661492 2026-11-01T11:26:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pade åt portvakten, vilken redan hade gått och lagt sig: — Det är jag, och gick sedan upp för trappan. När han kommit upp i första våningen, stannade han. Alla smärtsamma färder ha sina stationer. Förstugans fönster, som var ett fallfönster, stod öppet. Liksom i många gamla hus erhöll trappan sitt dagsljus genom ett fönster, vilket vette ui åt gatan. Gatulyktan, vilken hängde alldeles mitt emot, spred sitt sken över trappstegen, vilket var en ljusbe...' 661492 proofread-page text/x-wiki r880hqkxh6vzy2d92ra3fulwya2jmcs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/90 104 227617 661494 2026-11-01T11:33:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hon gick så långt, att hon tilläde: — Jag har alltid sagt det! Vilket är den vanliga frasen vid dessa till­ fällen. På order av läkaren hade en tältsäng ställts i ordning bredvid soffan. Läkaren undersökte Marius, och sedan han funnit, att hjärtat ännu slog och att den sårade ej hade någon allvarlig skada i bröstet saint att blodet vid munvinklarna kom från näsborrarna, sträckte han ut honom på sän­ gen med huvudet en smula lägre än den öv...' 661494 proofread-page text/x-wiki hwodo9jy95txxvn9ny0istyc2394u7e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/91 104 227618 661495 2026-11-01T11:34:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'skadan vid nyckelbenet och detta var allvarligt. Överallt på armarna fann man spår av sabel­ hugg. Ansiktet vanställdes icke av något sår men själva huvudet var fullständigt bietäckt med rispor. Vad skulle bliva resultatet av dessa sår? Hade de nått djupare än till själva huvudsvålen? Var själva skallens ben träffade? Man kunde än­ nu icke säga det. Man hade anledning att oroa sig med tanke på att dessa sår förorsakat en svimning och att...' 661495 proofread-page text/x-wiki lf5l0g9bg5b599jyc7ixh6ygxx7ojy0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/92 104 227619 661496 2026-11-01T11:34:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ligen rött. Portvakten lyste honom med ett ljus i handen. Läkaren var allvarlig och eftertänksam. Då och då gjorde han ett avböjande tecken med hu­ vudet, som om han svarade på en fråga, han själv framställt. Dylika samtal med sig själv är ett dåligt tecken i ett sjukrum. Just när läkaren hade tvagit Marius' ansikte och med fingrarna lätt vidrört de alltjämt slutna ögonlocken, öppnades en dörr i andra ändan av rummet, och en lång, blek gestalt...' 661496 proofread-page text/x-wiki r08n0ztleoyjygl6e4z76g3ren9ox7e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/93 104 227620 661497 2026-11-01T11:34:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bullret. Han blev förvånad över den ljusstrimma, som han såg sila genom dörren och hade lämnat bädden samt trevande gått fram till salongen. Förvånad stod han på tröskeln med ena han­ den på den halvöppna dörrens lås, framåtböjd och med vacklande huvud; han bar en vit natt­ rock, som hängde i raka veck och påminde om en liksvepning. Hela hans utseende väckte tanl<ien på en gengångare, som blickar ned i en grav. Han såg sängen med den sårade m...' 661497 proofread-page text/x-wiki ibcuznh8mg44v4csjw2dok89esp04vf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/94 104 227621 661498 2026-11-01T11:34:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rade ut fingrarna. Knäna vekos och genom natt­ rockens öppning skymtade man de stackars nak­ na benen, som voro betäckta med vitt hår. Han viskade: Marius! — Man har just fört hit unge herrn, sade be­ tjänten. Han har varit på barrikaden och.... — Han är död! utropade den gamle med en fruktansvärd röst. Den skurken. I detta ögonblick förvandlades denne pä gra­ vens brädd stapplande hundraåring till en rak ocli spänstig yngling. — Det är ni, m...' 661498 proofread-page text/x-wiki 0yqh2e635omi1p5pmbusgrbyyrrar8b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/95 104 227622 661499 2026-11-01T11:34:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det, som om han varit nära att kvävas, samt bör­ jade utåt gatan och mörkret hålla följande tal: — Genomborrad av sablar, mördad, dödad, sön­ dersliten, huggen i stycken, det är vad som hänt den stackaren! Han visste allt för väl, att jag väntade på honom, att jag gjort hans rum i ord­ ning, och att jag över min säng hängt upp ett porträtt från den tid, då han ännu var ett litet barn! Han visste, att han bara behövde komma tillbaka, att jag...' 661499 proofread-page text/x-wiki dl28i9v13agwwxzrd1dwrqta4uvpd7z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/96 104 227623 661500 2026-11-01T11:34:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nas på mig för vad jag sagt dig om hertigen av Berry! Det är detta, som är skändligt, låtom oss gå till vila och sova lugnt! Han ör död! Det är på detta sätt man vaknar! Läkaren började bliva orolig av dubbel anled­ ning och lämnade ett ögonblick Marlus för att taga herr Gillnenormand i armen. Denne vände sig om, såg på läkaren med ögon som voro blodsprängda och sade lugnt: — jag tackar er. jag är lugn, jag är en man, jag har sett Ludvig XVl...' 661500 proofread-page text/x-wiki 52hinuuupc9t3ziqqobe5yvtpd8m6dv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/97 104 227624 661501 2026-11-01T11:35:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ni tror, att jag är förbittrad. Man blir icke ond på en död. Det skulle vara dumt. Han är ett barn, som jag har uppfostrat. Jag var redan gam­ mal, när han var en liten gosse. Han lekte vid Tuilerierna med sin lilla spade och sin skottkär­ ra, och för att ej vaktarna skulle gräla på honom, så täppte jag medels min käpp till de hål, han gjorde i marken med sin spådde. En dag ropade han: Ned med Ludvig XVlll och gick sin väg. Det var icke mitt fel. Ha... 661501 proofread-page text/x-wiki 1fue1epeev79pig33qidaysc4qjz309 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/98 104 227625 661502 2026-11-01T11:35:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som man annars bara ser på tavlor. Jag dom­ derade med min grova röst och hotade honom med min käpp, men han förstod, att det bara var skämt. När han på morgnarna kom in i mitt rum, så var jag barsk men för mig var han solen. Man kan icke hålla stånd mot de där små pyrena. De taga oss gamla till fånga och släppa icke taget. Sanningen är, att det icke fanns något älskligare än detta barn. Vad säger ni nu om Lafayette, Benjamin Constant och Tirecuir, d...' 661502 proofread-page text/x-wiki trdrn19ycfdvdbeqoxzoib369sxqffa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/99 104 227626 661503 2026-11-01T11:35:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'började orden ordna sig till sammanhängande meningar, men morfadern syntes ej längre äga nog styrka att uttala dem; hans röst var så svag och slocknad, att den syntes komma från bottnen av en avgrund. — Det spelar ingen roll för mig, ty även jag skall snart dö. Och att tänka sig, att det i Paris ej finns en enda tösunge, som ej skulle varit själa­ glad över att få lyckliggöra den där stackaren! En skojare, som i stället för att roa sig och taga var...' 661503 proofread-page text/x-wiki 905oqk59ths0rz3lvcthluwj9pc4rva Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/100 104 227627 661504 2026-11-01T11:35:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en död! Kan man icke bli galen att tänka på detta? Kan man förstå något sådant? Och vid tjugo år! Och utan att vända på huvudet för att se efter, om han lämnade någon efter sig? När det finns gamla hedersmän, som på så sätt tvin­ gas att dö ensamma! Du kan dö i ditt hål, din gamla uggla! Så mycket bättre, det var vad jag väntade, och det kommer att taga livet av mig. Jag är allt för gammal, jag är hundra år, jag är hundratusen år, och för...' 661504 proofread-page text/x-wiki 9gptiiu0tdvtina5pmbf9dgn1p8sbvr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/101 104 227628 661505 2026-11-01T11:35:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'parna i Tuilerriernas parker! Eftersom du varit utan medkänsla och låtit döda dig på detta sätt, kommer jag icke att sörja över din död, förstår du diet, din mördare! Just i detta ögonblick öpp­ nades långsamt Marius' ögon och hans ännu av dvalan beslöjade blick stannade på herr Gillenormand. — Marius! utropade den gamle. Marius! Min käre Marius! Mitt barn! Min älskade son! Dina ögon ha öppnats, du ser på mig, du lever, tack! Han sjönk avsvimma...' 661505 proofread-page text/x-wiki matw2lz4lfi9ovkazzimfpr9ytfptwh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/102 104 227629 661506 2026-11-01T11:35:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661506 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/104 104 227630 661507 2026-11-01T11:35:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men han följde en viss riktning. Han tog kortaste vägen till Seinen, nådde fram till Ormeskajen, gick längs utefter den, passerade Grévetorget och stannade något stycke från hög­ vakten på Chåtelettorget vid hörnet av Notre-Damebron. Seinen bildar här mellan Notre-Dameoch Changebroarna å ena sidan och kajerna Mégisserie och Fleurs å den andra sidan en sorts kvadratformig sjö, vilken genomskars av en fors. Denna del av Seinen är särdeles fruktad av sj... 661507 proofread-page text/x-wiki 119a5iru9u2dl8yxrlrwvgrxm979j47 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/105 104 227631 661508 2026-11-01T11:36:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rar automatiskt grepo om hans täta polisonger, funderade han. Någonting nytt, en revolution, en katastrof ha­ de försiggått inom honom; detta var orsak nog för att han skulle fundera. Javert led fruktansvärt. Sedan några timmar tillbaka hade Javert upphört att vara enkel. Han kände sig besvärad; denna hjärna, som brukade vara så klar i sin blindhet, hade med ens förlorat sin genomskinlighet; ett moln hade uppstått i kris­ tallen. Javert kunde icke d... 661508 proofread-page text/x-wiki qx6xuyyfxmytf1s3753zlbsitub286l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/106 104 227632 661509 2026-11-01T11:36:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'riktningar. Den ena av dessa linjer ville icke ha någonting att göra med den andra. Vilken av dessa två var nu den rätta? Hans belägenhet var omöjlig att beskriva. Att ha en ogärningsman att tacka för livet, att mottaga denna skuld och återgälda den, att ofri­ villigt jämnställas med en straffånge, att betala honom en tjänst med en annan tjänst, att låta ho­ nom säga till sig: "Gå din väg", och i sin tur sä­ ga till honom: "Du är fri"; att av pers...' 661509 proofread-page text/x-wiki 255mcd6749sb2mvhr6pvph2z360whu0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/107 104 227633 661510 2026-11-01T11:36:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad skulle han göra nu? Att utlämna Jean Valjean vore illa; att låta honom förbli fri var även illa. I det första fallet sjönk han, ämbetsmannen, lägre än straffången; i det andra steg straffången högre än lagen och trampade den under sina fötter. I båda fallen var det vanära för honom, Javert. I alla de utvägar, som kunde tänkas, fanns ett fall. Ödet har sina bestämda ytterligheter, som gränsa till det omöjliga, och bortom vilka livet en­ dast...' 661510 proofread-page text/x-wiki 5dkyxerk9xd4oho7xa4e3dbk3pawgnl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/108 104 227634 661511 2026-11-01T11:36:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tröttsamt; men att tänka på den förflutna dagen var en tortyr. Han måste dock efter alla dessa upprörande händelser rannsaka sitt samvete och stå till svars för sig själv. Den handling, han för en stund sedan begått, kom honom att rysa. Han, Javert, hade tvärt emot po­ lisförordningen, tvärt emot alla sociala och juri­ diska bestämmelser, ja, t'ärt emot lagen funnit för gott att skänka en brottsling friheten; detta hade förefallit honom vara rätt;...' 661511 proofread-page text/x-wiki sn62hezvxzip0cw4opvmv5hczi84jfc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/109 104 227635 661512 2026-11-01T11:36:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nat än domstolarna, polisen, myndigheten? Javert kände sig alldeles förvirrad. En galärslav fridlyst! En straffånge oåtkomlig för rättvisan! Och detta genom hans, Javerts, för­ vållande. Att Javert och Jean Valjean, den ena bestämd att bestraffa, den andra att bliva bestraffad, att dessa båda män, såväl den ene som den andre, båda lagens tillhörigheter, kunde komma i den ställningen att de båda satte sig över lagen, var icke detta fruktansvärt? All...' 661512 proofread-page text/x-wiki jwr75hqligj5mb4elguaxeoahym0nu6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/110 104 227636 661513 2026-11-01T11:36:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'för det större. För övrigt var förmodligen denna upprorsman död, och enligt lagen upphöra alla för­ följelser i och med döden. Jean Valjean, det var den tyngd, som vilade över hans själ. Jean Valjean bringade honom ur fattningen. Alla de axiomer, som varit hela hans livs stödjepelare, ramlade inför denne man. Jean Valjeans ädelmod mot honom, Javert, överväldigade honom. Han drog sig till minnes andra händelser, händJser, som han förut ansett vara...' 661513 proofread-page text/x-wiki 8a5s41rov0e2xpafavulko357mq3dyh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/111 104 227637 661514 2026-11-01T11:37:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dock erkänna, att denne olycklige var storslagen. Detta var vidrigt. En Ogärningsman välgörande, en straffånge medlidsam, mild, lijälpsam, ädelmodig, belönande ont med gott, betalande hat med förlåtelse, sättan­ de medlidandet framför hämnden, hellre uppoff­ rande sig själv än en fiende, räddande den, vilken störtat honom, knäböjande på dygdens topp, sna­ rare lik en ängel än en människa! Javert måste tillstå för sig själv, att ett sådant...' 661514 proofread-page text/x-wiki qu5akxgrzzpp8mfdemv9i8weksp2tgf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/112 104 227638 661515 2026-11-01T11:37:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Här är en förrymd straffånge! Han hade endast behövt säga till soldaterna: — Denne man är eder, tag honom! Sedan kunde han ha gått sin väg, lämnat kvar denna fördömde och olycklige man och icke orytt sig vidare om saken. Denne man var ju för alltid lagens fånge; varför skulle icke lagen få göra med honom vad den ansåg vara nödvändigt. Vad var mera rättvist? Javert hade sagt allt detta til! sig själv; han hade också önskat handla i överens...' 661515 proofread-page text/x-wiki 3pazxvxtk60lf76ffm1ezipf5aqdwfp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/113 104 227639 661516 2026-11-01T11:37:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'jean, desto mera liten och hopkrumpen farin han sig själv. En straffånge var hans välgörare. Men varför hade han tillåtit denne man att skän­ ka sig livet? Han hade haft rättighet att bliva dödad på denna barrikad. Han borde ha begagnat sig av denna rätt. Han borde ha kallat de andra upprorsmännen till hjälp mot Jean Valjean och med våld låtit skjuta sig; detta hade varit bättre. Hans ångest nådde sin höjdpunkt, när han kände sin forna visshet för...' 661516 proofread-page text/x-wiki 0uyuxa5wa2l2hh3c6419jy3ooetqg9z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/114 104 227640 661517 2026-11-01T11:37:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'medkänsla, som besegrar hårdheten, avskaffandet av obeveklig fördömelse, möjligheten att upptäcka en tår i lagens öga, ett slags gudomlig rättvisa, vilken uppträder på ett motsatt sätt till den mänsk­ liga rättvisan. Han varseblev i detta fruktansvärda mörker en okänd, moralisk soluppgång; den före­ föll honom fruktansvärd, och den förbländade ho­ nom. Han liknade sig själv vid en uggla, vilken tvingas att kasta blickar omkring sig som en örn...' 661517 proofread-page text/x-wiki 26imu9gt72sgiw7on8uqsxbtec4mkjs Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/115 104 227641 661518 2026-11-01T11:37:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'värdigt nog, hade han även själv varit god. Så­ ledes försämrades han. Han fann sig feg. Han kände avsky för sig själv. Javerts ideal var icke att vara mänsklig, att vara stor, att vara sublim; det var att vara oförvitlig. Nu hade han begått ett fel. Hur hade detta kunnat hända? Huru hade detta kunnat gå därhän? Han skulle icke ha kunnat säga det själv. Han lutade sitt huvud mellan båda sina händer, men det tjänade ingenting till, han förmådde ick...' 661518 proofread-page text/x-wiki troxxq67wgv1bi9lnakwrbmd2aqovr9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/116 104 227642 661519 2026-11-01T11:37:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och han besvarade dem; dessa svar förfärade ho­ nom. Han frågade sig själv: Denne straffånge, denne förtvivlade varelse, som jag förföljt med hätskhet, oclisom haft mig i sitt våld, som kunnat hämnas, som borde ha gjort det, såväl för sitt gamla groll som för sin trygg­ hets skull, vad gjorde han, då han skonade mig? Sin plikt. Nej. Någonting mera. Ocli jag, vad gjorde jag, när jag i min tur skonade honom? Min plikt. Nej. Någonting mera. Det fanns a...' 661519 proofread-page text/x-wiki 9w143kxk1dhw7dtwan2yuh07nlog51x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/117 104 227643 661520 2026-11-01T11:38:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'blivit tjänsteman, förläde han nästan alla sina re­ ligiösa känslor till ordningsmakten, i det han var, vi bruka här orden utan den ringaste ironi och på fullt allvar, han var, ha vi sagt spion på samma sätt som han var präst. Han hade en över­ ordnad, herr Gisquet, och han hade hittills knappt tänkt på, att det fanns en annan över honom. Gud. Denne nye chef. Gud, fick han nu helt oförmo­ dat känning av och fann sig förvirrad. Han bragtes ur fattning...' 661520 proofread-page text/x-wiki jl8qwfd7cgrl4tcyqizhhm3n72m73il Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/118 104 227644 661521 2026-11-01T11:38:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'förseelse. Han hade blundat för det faktum, att en dömd återfallsförbrytare hade fått fly. Han hade just släppt en galärslav. Han hade berövat lagen en man, som tillhörde den. Han hade gjoit allt detta. Han förstod sig icke längre själv. Han förstod ej ens orsaken till sin handling, ocliallt svindlade för honom. Han hade hittills levat i den blinda tro, som skapas av en redlighet, som ej kän­ ner sina motiv. Denna tro hade lämnat honom, och han var ej... 661521 proofread-page text/x-wiki 1fg55i5nsc7jr2ydpki20fverb8zeac Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/119 104 227645 661522 2026-11-01T11:38:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'personifikation, gjuten i ett enda stycke i lagens stöpform ocliplötsligt finna, att under detta bronsbröst det finnes något orimligt och upproriskt, som nästan liknar ett hjärta! Att komma så långt att man lönar gott med.gott, fastän man sagt sig ända till denna dag, att det goda är det onda! Att vara vakthund och släppa förbrytaren, att vara av is och smälta, att vara en gripklo och bliva en hand, att plötsligt finna, hur fingrarna släppa taget, vil... 661522 proofread-page text/x-wiki 6ifk16d47ngck7su6tsn7wie6mr0eq9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/120 104 227646 661523 2026-11-01T11:38:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'linjigt samvete slungades ur sin bana, det var ett oemotståndligt krossande av en redlighet, som förintades mot Gud. Detta var säkerligen egen­ domligt. Att ordningens upprätthållare, att aukto­ ritetens handhavare, ridande på en blind järnhäst sin raka väg, kan avväpnas genom en ljusstråle! Att det oföränderliga, det riktiga, det geometriska, det passiva och fullkomliga kan tvingas att böja sig! Att det även för ett lokomotiv kan finnas en Damaskusvä... 661523 proofread-page text/x-wiki 76ekawdsksoeak5txvde0rst3uv6wln Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/121 104 227647 661524 2026-11-01T11:38:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han var mer ett offer för detta under än den därigenom förvandlade. Förtvivlad underkastade han sig sitt öde. Han såg i detta endast den oer­ hörda svårigheten i att vara till. Det föreföll ho­ nom, som om hädanefter han aldrig fritt skulle kunna draga andan. Han var icke van vid att känna över sig något okänt. Allt, vad han hittills haft över sig, hade för hans blick visat en klar och genomskinlig yta; intet hade varit okänt eller mörkt, allt hade...' 661524 proofread-page text/x-wiki djs3lmfqrnf6bek48cibadrf2l4pxgk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/122 104 227648 661525 2026-11-01T11:39:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad nu! Skulle allt störta ned! Han kände sig fullständigt förvirrad. Varpå kunde man då lita? Allt, varpå han trodde, föll ju i spillror. Kunde alltså den svaga punkten i samhällets rustning fyllas av en högsinnad brottsling? Kunde en hederlig lagens tjänare plötsligt se sig i valet och kvalet mellan tvenne brott, mellan brottet att låta en man undslippa oclibrottet att arrestera honom? Var alltså allting ej givet för en statens tjänsteman? Kunde de... 661525 proofread-page text/x-wiki pmgpgzkkrpvv5tpjidnfeklt06g64d9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/123 104 227649 661526 2026-11-01T11:39:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'gränsa sig till att vittna åt lagen; det är Gud, som sänder verkligheten. Skulle alltså hädanefter anarkien komma uppifrån? Således skulle hädanefter, ty Javert säg allt förstorat av ångesten och genom förvirringens optiska villa, i det att all', som kun­ de korrigera hans uppfattning, samhället, mänsk­ ligheten ocliuniversum, försvann, strafflagen, do­ men, lagstiftningens makt, de högsta domstolarnas utslag, ämbetsverken, regeringen, nedslåendet...' 661526 proofread-page text/x-wiki e8i8tqqp0vkpkus7rroev2vx17jyvaw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/124 104 227650 661527 2026-11-01T11:39:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den fruktansvärda bild, som visade sig för hans inre. Kunde man uthärda något sådant? Nej! Det var ett förskräckligt tillstånd. Det fanns blott två sätt att draga sig därur. Det ena att helt beslutsamt gå till Jean Valjean och föra mannen till fängelset. Det andra ... Javert lämnade bröstvärnet, denna gång med högburet huvud, och gick med fasta steg till det medels en lykta utmärkta poliskontoret i ett av Chåtelet-torgets hörn. När han kommit dit...' 661527 proofread-page text/x-wiki ohtjvbielwnr5m3k74qy9jc2w4qv2p2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/125 104 227651 661528 2026-11-01T11:39:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'med halmflätad sits, har blivit en institution. Det finnes på alla polisstationer och det prydes oför­ änderligt av en buxbomsskål, fylld med sågspån och en pappkartong med röda stämplar; den ut­ gör bottenvåningen till den byråkratiska stilen. Det är här ämbetsmannalitteraturen börjar. Javert tog en penna och ett papper och började skriva. Se här vad han skrev: Några iakttagelser i tjänsten: 1) anhåller jag, att herr polismästaren behagar genoml...' 661528 proofread-page text/x-wiki 2u4664z1u61wk50jvz3fqzcutylo9f0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/126 104 227652 661529 2026-11-01T11:39:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'andre kan kontrollera honom och genast intaga hans plats. 4) Man har svårt att förstå varför det särskilda reglementet för Madelonnettes-fängelset förbjuder fångarna att hava en stol, även om de betala för den. 5) I Madelonnette-fängelset finns det endast två järnstänger för krogluckan, vilket tillåter värd­ innan att mottaga mutor av fångarna. 6) De bland de anhållna, vilka utsetts att hålla upprop och som kalla in fångarna till samtalsrum­ met...' 661529 proofread-page text/x-wiki 7v9ssef1mtfncu9g6mmiqlu5ze7d74s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/127 104 227653 661530 2026-11-01T11:39:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '9) Det är ett faktum, att man varje dag hör polismän offentligen redogöra för de förhör, som hållits inför undersökningsdomarna. Det är ett allvarligt oskick, att polismän på detta sätt upp­ repa, vad deras plikt borde bjuda dem att för­ tiga. 10) Fru Henry är en hederlig kvinna, och hen­ nes krog hålles i god ordning, men det är icke lämpligt att en kvinna håller uppsikt över de hem­ liga cellerna. Detta är ovärdigt fångvården inom en stor n...' 661530 proofread-page text/x-wiki d019jyhw3ftr8dol5tpva07lg4f9kdk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/128 104 227654 661531 2026-11-01T11:39:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'försedda dörren fÖll igen bakom honom. Han gick på nytt tvärs över Chåtelet-torget samt återtog sin plats på kajen med automatisk noggrannhet. Han lutade sig mot bröstvärnet och befann sig åter i samma ställning, på samma stenplatta, som för en kvart sedan. Man skulle ej kunnat tro, att han varit borta. Ett tjockt mörker rådde. Det var den gravlika timma, som följer efter midnatt. Molnens tak dolde stjärnorna och himlen var en dunkel töckenmassa. I hu... 661531 proofread-page text/x-wiki dx68j6sx3df4fcdob1zfb5211tzs8z1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/129 104 227655 661532 2026-11-01T11:40:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'javert lutade sig framåt och såg sig omkring. Allt var svart. Man urskiljde ej något. Man hör­ de strömvirvlarnas brus men såg icke floden. Då och då visade sig i detta svindlande djup ett otyd­ ligt ljus, ty vattnet har förmågan att även under den djupaste natt uppfånga ljus från de mest okända håll ocli låta det sila fram med ormlika rörelser. Ljuset försvann ocliallt blev åter otyd­ ligt. Oändligheten syntes öppna sig här. Vad man hade under s...' 661532 proofread-page text/x-wiki ea9nu9dsy3mur1w0xgy3wtspao4i6t7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/130 104 227656 661533 2026-11-01T11:40:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'detta mörka gap; han betraktade det osynliga med en envishet, som liknade uppmärksamhet. Vattnet brusade. Plötsligt tog han upp sin hatt och lade den på bröstvärnet. Ett ögonblick senare syntes på barrieren en hög ocli mörk gestalt, som någon försenad nattvandrare på avstånd skulle kunna ta­ ga för en gengångare; denna gestalt lutade sig över Seine, rätade sedan på sig och försvann i mörkret; man hörde ett dovt plaskande, men en­ dast skuggorna k...' 661533 proofread-page text/x-wiki gfu0pdmt6pblgjx64mp8k2bu8tk8if7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/131 104 227657 661534 2026-11-01T11:40:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'emedan han börjat finna, att det dock trots allt fanns mänskliga känslor i ett bröst, som förut ej vetat av dem.' 661534 proofread-page text/x-wiki m8v7e8pulstqih1ybfiu7oqwouta84o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/133 104 227658 661535 2026-11-01T11:40:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nedgrävd i skogen i Montfermeil. Han hoppades att en dag finna pengar vid foten av ett träd och i väntan på detta sökte han gärna få så mycket som möjligt, av vad som fanns i de förbigåendes fickor. Men icke desto mindre var han för närvarande försiktig. Han hade nyss nätt och jämt lyckats rädda sig. Vi veta, att han tillsammans med an­ dra skurkar gripits i Jondrettes ruckel. Här vi­ sade sig nyttan av en last, ty hans berusning hade räddat honom. M...' 661535 proofread-page text/x-wiki 54g5h8rh8smhg6574qaot2fsrtgqus3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/134 104 227659 661536 2026-11-01T11:40:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad den rörelse beträffar, soni liaii förnam strax efter sitt återvändande, så berodde den på följan­ de: En morgon när Boulatruelle som vanligt begav sig till sitt arbete eller kanske snarare till sitt bak­ håll, det var kanske strax före daggryningen, märkte han i skogen en man, som han endast såg ryggen av; mannens figur föreföll honom dock på avstånd och i halvdagern, som icke helt och hållet okänd. Fastän en drinkare hade Boulatruelle ett klart...' 661536 proofread-page text/x-wiki sfdv21e5w1hq7jqvexlvrvvidwhouas Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/135 104 227660 661537 2026-11-01T11:41:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vägen så tidigt till Montfernicil. Han hade alltså gått hela natten. Varifrån kom han? Icke.långt bortifrån. Han hade nämligen varken väska eller knyte. Han kom utan tvivel från Paris. Vad gjorde han i skogen? Varför var han där vid denna tidiga timma? Boulatruelle tänkte på skatten. Genom att grä­ va i sitt minne erinrade han sig svagt, att han re­ dan flera år tidigare lagt märke till en främmande man, som verkligen kunde vara densamme som denne. Al... 661537 proofread-page text/x-wiki kh2fe601piayn7khpahqg3dkne17k9v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/136 104 227661 661538 2026-11-01T11:41:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han tog sin vassa hacka. — Det här är någonting, mumlade lian, som man kan undersöka både jord oclimänniskor med. Liksom man fäster en tråd vid en annan, sä för­ sökte han att följa samma väg som främligen och begav sig in bland buskarna. När han gått ett hundratal steg underlättades hans vandring av det inbrytande dagsljuset. Mär­ kena efter fotsteg här och där i sanden, de ned­ tryckta grässträna och den avbrutna ljungen, de brutna grenarna...' 661538 proofread-page text/x-wiki 4lii7ey53h3jr9ojgfd6cd2mzzfn043 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/137 104 227662 661539 2026-11-01T11:41:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det var ett gott infall. När han spejande såg sig omkring varseblev plötsligt Boulatruelle man­ nen i den tätaste delen av skogen. Knappast hade han fått syn på honom, förrän han åter förlorade honom ur sikte. Mannen gick in i eller snarare smög sig in i en avlägsen glänta, vilken doldes av höga träd, men som Boulatruelle kände till mycket väl, emedan han där vid en stor hög av kvarnstenar lagt märke till en skadad kastanj, som erhållit ett zinkf...' 661539 proofread-page text/x-wiki 0kqsmu13ktluec07uhcyw9ymg4dsgvj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/138 104 227663 661540 2026-11-01T11:41:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'glänta. Slculle han följa de upptrampade stigarna, som löpa i tusen retfulla ringlar, skulle han behöva en hel kvart; gick han raka vägen genom snåren, som här äro ovanligt täta och snåriga, skulle han behöva minst en halvtimma. Det var Boulatruelles stora fel, att han icke insåg detta. Han trodde på den räta linjen, ett respektabelt optimistiskt miss­ tag, som likväl har bringat många män i fördär­ vet. Huru täta snåren än föreföllo, trodde han...' 661540 proofread-page text/x-wiki mi7rvlv52kiwvhd6uru5bozy6t9t8os Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/139 104 227664 661541 2026-11-01T11:41:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han nådde slutligen fram till Blarugläntan, ef­ ter fyrtio minuter, svettig, andtruten, sönderriven och rasande. Det fanns ingen där. Boulatruelle skyndade fram till stenhögen. Den var orörd. Vad mannen beträffar så hade han försvunnit i skogen. Han hade flytt. Åt vilket håll? På vad sätt? Det var omöjligt att gissa. Det förskräckliga var att det bakom högen av kvarnstenar framför trädet med zinkförbandet fanns ett nyöppnat hål i marken och bredvi...' 661541 proofread-page text/x-wiki avnzm0d5kzm12wpc1i4mnmz628c6ejr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/140 104 227665 661542 2026-11-01T11:41:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'För Boulatruelle var detta den bittraste av alla stunder och han hyste hädanefter ett glödande hat till den man, som han velat förorätta. Det var ej blott mot himmelen han höjde sina knutna händer med vredens geste.' 661542 proofread-page text/x-wiki qlt2cwhd0jxiqkw62cyoz05z6d1mwxf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/142 104 227666 661543 2026-11-01T11:42:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Förbanden voro svåra att anlägga, helst som man vid denna tid icke funnit på att fästa charpiremsorna med plåster. Nicolette förbrukade till charpi ett lakan, stort som ett tak, som hon ut­ tryckte sig. Det var icke utan möda, som man genom klorvatten och lapislösningar äntligen nåd­ de fram till kallbranden. Så länge omedelbar fara förelåg, satt herr Gillenormand alldeles förtvivlad vid sin dottersons bädd; liksom Marius var han varken död eller...' 661543 proofread-page text/x-wiki ixjwtnnkvyqj2wi5sncp8rfo97xu3t2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/143 104 227667 661544 2026-11-01T11:42:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'brott. Det finnes alltid på detta sätt en sista ska­ da, som icke vill läkas, och som förlänger förban­ den i oändlighet till den sjukes stora sorg. Dessutom räddade denna långa sjukdom och konvalescenttid honom för alla efterspaningar. 1 Frankrike finner man icke en gång hos staten nå­ gon vrede, som ej försvinner efter ett halvt år. De uppror, som äga rum i samhället, äro i så hög grad alla människors skuld, att de följas av ett visst be­ gär...' 661544 proofread-page text/x-wiki 7ebm1yzp0wg7s0jjs3jbxtfafuldplq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/144 104 227668 661545 2026-11-01T11:42:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora fåtölj till Marius' säng och krävde, att hans dotter använde husets bästa linne till förband ocli kompresser. Fröken Gillenorinand, som var en äldre och klok kvinna, fann lilcväl möjlighet att spara på det bästa av sitt linneförråd, i det hon lät fadern tro, att hans befallning åtlyddes. Herr Gillenormand tillät icke, att man klargjorde för ho­ nom, att det är bättre med grovt lärvt än med ba­ tist till charpi, ocli att det linne, som är n...' 661545 proofread-page text/x-wiki 283cx5oc1ovbiezavyz007xim20bc8z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/145 104 227669 661546 2026-11-01T11:42:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'galopp och knäppte med fingrarna som med ett par kastanjetter, sjöng han: Ifrån Fougéres är Netta Det kan jag er berätta, En retsam tös hon är, Den där. Den lilla kärleksguden Jämt till henne bjuden. Lärt henne ras och lek ocli — svek. Jag henne ömt tillbeder. För henne faller neder För hennes små behag, Så svag! Sedan föll han på knä vid en stol, och betjänten, som iakttog honom genom den halvöppna dörren, trodde säkert att han bad. Hittills...' 661546 proofread-page text/x-wiki 9a5fu6y4phks76du16sx4pf310q8xj7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/146 104 227670 661547 2026-11-01T11:43:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'En kvinnlig granne, som dessutom var vacker, blev en morgon helt häpen över att få en stor bukett. Det var herr Gillenormand, som hade sänt henne den. Hennes make ställde till en svartsjukescen. Herr Gillenormand försökte att dra ned Nicolette på sina knän, han kallade Marins för herr baron. Han ropade: Leve republiken! Varje minut frågade han läkaren: Är det säkert, att han är utom ail fara? Han betraktade Marius med en mormoders blickar. Han slukad... 661547 proofread-page text/x-wiki gdw226l85763alpk4gydosbxolpgzkn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/147 104 227671 661548 2026-11-01T11:43:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rynkorna, är det beundransvärt. Det vilar en obe­ skrivlig gloria över den lyckliga ålderdomen. Vad Marius beträffar hade han, under hela den tid, dessa omsorger slösades på honom, blott en enda tanke: Cosette. Sedan feberyrseln lämnat honom, uttalade han aldrig detta namn, och man skulle kunnat tro, att han aldrig tänkte på henne. Men han teg just emedan hans själ ständigt fylldes därav. Han visste icke vad det blivit av Cosette, och allt som hade hä... 661548 proofread-page text/x-wiki bf661lprez4bpq52s924sfrm0lfny66 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/148 104 227672 661549 2026-11-01T11:43:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'annat än ett virrvarr av otydliga föreställningar, men i denna dimma fanns det en fast punkt, något som av granit, ett beslut oclien vilja: Att åter­ finna Cosette. Tanken på livet var lios honom icke så stor som tanken på Cosette, oclihan hade inom sig bestämt, att han icke önskade det ena utan den andra, och det var hans orubbliga beslut, att av den, som ville tvinga honom att leva av sin morfader, av ödet, av avgrunden, kräva återstäl­ landet av de... 661549 proofread-page text/x-wiki m8b6xfaop724ch2ie5kdnrcxh21coqz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/149 104 227673 661550 2026-11-01T11:43:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'om Cosette väcktes, skulle finna ett helt annat be­ mötande i den gamles verkliga känslor ocli tan­ kar. Då skulle denne åter bliva hård inför talet om familjefrågor, då skulle alla sarkasmer och in­ vändningar komma fram, det skulle talas om Fauchelevent, Coupelevent, om förmögenhet, fattig­ dom och framtid, ett våldsamt motstånd och en bestämd vägran. Marlus beredde sig på förhand på detta. I samma mån som Marius återvann sina kraf­ ter, visa...' 661550 proofread-page text/x-wiki fvwrxc5exm8uif3u1t3ite0fqzufw2e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/150 104 227674 661551 2026-11-01T11:43:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'en enda gång kallat honom för fader. Han sade visserligen icke inin herre, det är sant, men han fann alltid möjlighet att varken säga det ena eller det andra. Ett avgörande förestod tydligen. Som nästan alltid vid dylika tillfällen ställde Marius på försök till några skärmytslingar i vän­ tan på det stora slaget. Detta kallas för att un­ dersöka terrängen. En morgon hände det, att herr Gillenormand med anledning av en tidning, som han läst av en s...' 661551 proofread-page text/x-wiki 8vcg3ua8ydxvdx211cpqwn5dvy7z2yj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/151 104 227675 661552 2026-11-01T11:43:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han beslöt sig för att i händelse aV avsläg rycka bort förbanden, föra nyckelbenet ur led, blotta alla sår, som ännu återstodo, samt avböja allt intagan­ de av föda. Hans sår skulle vara hans vapen. Antingen skulle han få Cosette eller dö. Med den sjukes listiga tålamod inväntade han det gynnsamma ögonblicket. Mycket kunde bero på att angreppet skedde vid den rätta tidpunkten. Han måste laga så att mor­ fadern genast insåg att han menade dödligt...' 661552 proofread-page text/x-wiki ra3aqn60rryvdre6w4lf2jvxb2bk6dm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/152 104 227676 661553 2026-11-01T11:43:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det framskridit så långt att han började återvinna alla sina forna krafter. Detta ögonblick kom. Marius utnyttjade det utaii en sekunds dröjsmål.' 661553 proofread-page text/x-wiki hoaf153l61129ieyuc745lphyeobbu0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/154 104 227677 661554 2026-11-01T11:44:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det har jag redan anat, sade morfadern med ett småleende. — Anat? På vad sätt? — Ja, anat. Du skall få din flicka. Den häpne och liksom bländade Marius darrade i hela kroppen. Herr Gillenormand fortsatte: — Ja, du skall få henne, din vackra lilla flicka. Hon kommer varje dag i form av en äldre herre för att inhämta nyheter om din hälsa. Alltsedan du sårades, tillbringar hon sin tid med att gråta ocli göra charpi. Jag har inhämtat underrättelser...' 661554 proofread-page text/x-wiki ix2kazcva5p8hay6yhh7j0b0ujq9te0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/155 104 227678 661555 2026-11-01T11:44:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'rar sig det. Vi skola försöka. Strid. Jaså, du tai tjuren vid hornen. Det är bra. Jag bjuder dig en kotlett och du svarar: Det är sant, jag vill gifta mig. Det är ett rätt sätt att samtala! Och du har räknat med att det skulle bli gräl! Du visste icke, att jag var en gammal feg stackare. Vad säger du om det? Blir du ond? Att finna att den gamle morfadern är ännu dummare än en själv, det väntade du icke, du glömmer bort vad du skulle säga mig, bäste... 661555 proofread-page text/x-wiki c10vzj9rvekv4lav9fs8lhqgj2m41wz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/156 104 227679 661556 2026-11-01T11:44:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'flickorna till de vackra sårade, som intressera dem. Sådant händer icke i verkligheten. Vad skulle din tant säga? Du låg ju naken tre fjärdedelar om dygnet, min bäste herre. Fråga Nicolette, som icke har lämnat dig en minut, om det fanns någon möjlighet att ha en kvinna i rummet. Och vad skulle läkaren sagt? En vacker flicka botar icke en feber. Men nu är allt i ordning. Vi behöva inte tala mera om saken. Tag henne nu, så förskräck­ lig är jag. Ser d... 661556 proofread-page text/x-wiki 9tuv86ikq84i8sllghwdfod2ion7kdx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/157 104 227680 661557 2026-11-01T11:44:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sitt gamla bröst och båda två började att gråta, detta är rätta sättet att uttrycka den högsta lyckan. Min far! utropade Marius. Du älskar mig då! sade den gainle. Det var ett ögonblick, som aldrig kunde glöm­ mas. De höllo på att kvävas, och kunde icke säga ett ord. Slutligen stammade gubben: Jaså du har fått tillbaka målföret. Han har sagt: Min far. Marius frigjorde sitt huvud från den gamles om­ famning och sade milt: oMen, min far, när jag...' 661557 proofread-page text/x-wiki 950sxa13q5r99m9iok7hiqlx4ioeqel Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/158 104 227681 661558 2026-11-01T11:44:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ordna den. Man skall föra hit henne. Jag har redan förutsett detta. En sådan här sak har re­ dan förutsetts av poeterna. Det är slutraderna i en elegi av André Chénier, denne man som avrät­ tades av Skurk ... — av jättarna från år 1793. Herr Gillnorniand trodde sig märka en lätt rynk­ ning av Marius' ögonbryn; vi böra dock vara san­ ningsenliga nog att säga, att Marius i sin extas icke hörde på och mera tänkte på Cosette än på 1793. Morfadern...' 661558 proofread-page text/x-wiki ptthskote8g8rjbcef53fdjq3gid3ww Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/159 104 227682 661559 2026-11-01T11:44:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lenormand, han kunde icke fortsätta, varken av­ sluta eller taga tillbaka den. Under det att hans dotter ordnade Marius' kuddar, störtade den gam­ le, utom sig av alla dessa sinnesrörelser, med all den snabbhet, hans ålder tillät honom, ut ur rum­ met, stängde dörren efter sig och alldeles blodröd och skummande med ögonen nästan ur ögonhålor­ na, befann han sig ansikte mot ansikte mot sin hedervärde betjänt, som putsade stövlar i tambu­ ren. Han grep... 661559 proofread-page text/x-wiki bbi4bsyzhl7mgq79yf8be24wowcg995 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/160 104 227683 661560 2026-11-01T11:45:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'upptäckt av hur djupt han älskade Marius ocli hur föga allt annat betydde i jämförelse därmed, allt detta hjälpte honom över detta första svåra prov, som han dittills bestått så glänsande.' 661560 proofread-page text/x-wiki tba7pzlcz71f7fr821la8udhqjsu0v1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/162 104 227684 661561 2026-11-01T11:45:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette var som berusad, hänförd, förskräckt och i sjunde himmelen. Hon var så förskräckt som man kan bliva av lycka. Hon stammade, var ömsom blek och ömsom röd, ville kasta sig i Ma­ rins' famn men vågade det icke. Hon var för blyg för att visa sin kärlek inför alla dessa människor. Man hyser intet medlidande med lyckliga älskande och man stannar hos dem, när de mest av allt önska att vara ensamma. De behöva dock icke alla dessa människor. Tillsam...' 661561 proofread-page text/x-wiki 5ldsztxmvgvfl8qbh0cvdygqmqghafx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/163 104 227685 661562 2026-11-01T11:45:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'smort av smuts och blod och stödjande den av­ svimmade Marius. Emellertid hade hans portvaktsnyfikenhet blivit väckt. När herr Fauchelevent hade anlänt med Cosette, kunde han icke un­ derlåta att viska till sin hustru: — Jag förstår inte varför jag alltid inbillar mig, att jag sett den där mannen förr. I Marius' rum stannade herr Fauchelevent ett stycke på avstånd, nära dörren. Han bar und^r ena armen ett paket, som liknade en vanlig oktavvolym insla... 661562 proofread-page text/x-wiki 7rxaisdrl5n16srh9o8rkoua47cfr4y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/164 104 227686 661563 2026-11-01T11:45:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Herr Gillenormand gjorde icke det med avsikt men glömskan av egennamn var hans sätt att visa sig som aristokrat. — Herr Tranchelevent, jag har den äran att för min dotterson, baron Marius Pontmercy begära er dotters hand. Herr Tranchelevent bugade sig. — Då är det avgjort, sade morfadern. Vändande sig mot Marius och Cosette med ut­ sträckta och välsignande händer sade han: — Ni ha tillåtelse att älska varandra. De läto ej säga sig det två gånger....' 661563 proofread-page text/x-wiki jir474k98i1ykd127k5sod0un53gq0u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/165 104 227687 661564 2026-11-01T11:45:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'det var av glädje. Jag var så ledsen! jag hade inte tid att Idäda om mig, och jag måste se för­ skräcklig ut. Vad skall dina släktingar säga, när de få se mig i en sådan skrynklig krage? Men så säg då något! Du låter mig tala ensam. Vi bo fortfarande på Homme-Armégatan. Din axel måste varit förskräckligt illa däran. Man sade mig, att man kunde stoppa in hela handen i den och att man klippt bort köttet med saxar. Det är hemskt, jag har gråtit, ti...' 661564 proofread-page text/x-wiki elrzwkqdc9a3kv26b89ze9lo7mvl22m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/166 104 227688 661565 2026-11-01T11:45:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bliva utnött. Intet annat ord skulle kunnat stått emot det obarmhärtiga bruk, som älskarna gjort därav. Men som de andra funnos närvarande, tystnade de och begränsade sig till att sakta trycka varan­ dras händer. Herr Gillenormand vände sig mot de andra i rummet och ropade: — Kan ni då icke tala högt? Ställ till lite ovä­ sen. Kan ni inte låta de här barnungarna få prata i fred! Han närmade sig Marius och Cosette oclisade sakta: — Ni förstår v...' 661565 proofread-page text/x-wiki 0fs0audf5q9uzd7phzxaigw02x0i4z1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/167 104 227689 661566 2026-11-01T11:46:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tiosjuårig ogift kvinna, det var ett misslyckat liv, som betraktade livets triumf, kärleken. — Fröken Gillenormand den äldre, sade liennes far, jag sade dig ju, att det skulle gå på detta sätt. Han satt tyst ett ögonblick och fortsatte: — Se på de andras lycka. Därpå vände han sig till Cosette: — Vad hon är vacker, vad hon är vacker! Det är som en tavla av Greuze. Jaså du, din skälm, skall få ha allt detta för dig själv! Du har lyckats komma und...' 661566 proofread-page text/x-wiki houc464e0n5349isskvjrh1zj6xjqs5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/168 104 227690 661567 2026-11-01T11:46:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ka den, sedan ni gift er. Det är värt resan. Min fröken, jag står helt och hållet på er sicla, jag an­ ser, att flickorna skola gifta sig, det äro de skapa­ de till. Det finns en viss heliga Katarina, som jag aldrig haft sympati för, det kan vara vackert att förbli ogift, men det väcker ingen värme. Bi­ beln säger: "Föröken eder". För att rädda ett folk kan det behövas en Jean d'Arc, men för att skaffa folk i världen behövs det andra kvinnor. Därf...' 661567 proofread-page text/x-wiki 2k3y2mm73zddyzth776oca3ribsr6a8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/169 104 227691 661568 2026-11-01T11:46:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ainse, bomant le cours de tes révasseries Alcippe, il est donc vrai, dans peu tu te maries. — Apropå! — Vad är det, min far? — Hade du icke en god vän? — Jo, Courfeyrac. — Vad har det blivit av honom? — Han är död. — Det är bra. Han satte sig bredvid dem, fick Cosette att sät­ ta sig ocli tog deras fyra händer i sina skrynkliga. — Vad hon är vacker, din lilla flicka. Denna Cosette är ett mästerverk! Hon är både en liten flicka oclien stor...' 661568 proofread-page text/x-wiki 6lgxa2bqpb16bh4dt5apu9gzitwqwnu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/170 104 227692 661569 2026-11-01T11:46:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eii livränta; så länge jag lever går det väl an, men sedan jag är död, om ett tjugotal år, då liar ni, mina stackars barn, icke ett öre! Era vackra, vi­ ta händer, fru baronessa, få då veta vad det vill säga att vara utfattig. Nu hörde man en allvarlig oclilugn röst som sade: — Fröken Eufrasia Fauchelevent äger sexhun­ dratusen francs. Det var Jean Valjean, som talade. Han hade hittills icke sagt ett enda ord, ingen tycktes längre veta vem han va...' 661569 proofread-page text/x-wiki sfxe28pqezjo4o9joa6nqk1pk0k9o96 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/171 104 227693 661570 2026-11-01T11:46:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Han lade ned på bordet det paket, som fröken Oillenormand hade trott vara en bok. Jean Valjean öppnade själv paketet; det innehöll sedlar. Man räknade dem. Det fanns femhundratusen sedlar på vardera tusen francs och etthundrasex­ tioåtta på femhundra francs. Tillsammans var det feinhundraåttiofyratusen francs. — Det var en präktig bok, sade herr Gillenormand. — Hundraåttiofyratusen francs! viskade fröken Gillenormand. — Det här ordnar sakerna, inte...' 661570 proofread-page text/x-wiki 8jw3e8p1hcacz1cx9yfnxncc5vswa5p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/172 104 227694 661571 2026-11-01T11:46:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Vad Marius och Cosette beträffa så sågo de på varandra under tiden och ladc knappast märke till denna detalj. De voro båda fortfarande helt upptagna av var­ andra; det var en oändlighet sedan de fått träffa varandra oclidet låg en evighet av smärta ocli li­ dande ocli tårar mellan detta möte oclidet före­ gående. De kunde knappast finna ord, de försjönko i stumt åskådande av varandra ocli uttryck­ te sin kärlek genom blyga, tafatta och oskyldiga s...' 661571 proofread-page text/x-wiki rpbxjaoyt6rkpvb1hvee95e4gpeais0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/174 104 227695 661572 2026-11-01T11:47:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'pens kandelabrar. Läsaren erinrar sig, att han fört ined sig dessa vid flykten från Montreuil-sur-Mer. Den man, som en afton iakttagits av Boulatruelle, var Jean Valjean. Varje gång senare, när Jean Valjean behövde pengar, hade han hämtat dem i Barugläntan. Detta var de resor, vi ovan nämnt, han företog. Han hade gömt en hacka i ljungen på ett ställe, som endast han kunde finna. När han fick veta, att Marius var på bättringsvägen, fann han tiden inne... 661572 proofread-page text/x-wiki e68ks1z2vsmmk3yw8307qi6w0h3ebic Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/175 104 227696 661573 2026-11-01T11:47:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean ställde de båda silverkandelabrar­ na på kakelugnsfrisen, där de glänste, till Toussaints stora beundran. Dessutom visste Jean Valjean, att han nu befri­ ats från Javert. Man hade berättat honom och han hade kontrollerat saken i Moniteur, att en polisin­ spektör vid namn Javert hade funnits drunknad vid en tvättbrygga mellan Change-bron och Pont Neuf ocliatt ett papper, som efterlämnats av denna an­ nars otadlige och av sina överordnade... 661573 proofread-page text/x-wiki av2hjruikem2n9f6v67lmtilbsf0zl1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/176 104 227697 661574 2026-11-01T11:47:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att fortsätta i de hjulspår, han hittills färdats i och att det under sådana förhållanden endast återstod för honom den stora, radikala lösningen: döden.' 661574 proofread-page text/x-wiki 518evlxfz1320hqgr86nhdt0vzhdgm3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/178 104 227698 661575 2026-11-01T11:47:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Cosette och Marius hade plötsligt lämnat en grav för himmelriket. Övergången hade varit has­ tig, och de skulle blivit föndrrade, om de icke varit bländade. — Förstår du någonting av vad som hänt? frå­ gade Marius Cosette. — Nej, svarade Cosette, men den gode Guden har tänkt på oss. Jean Valjean ordnade allt, hindrade alla tvister och lämnade råd åt alla. Han påskyndade Cosettes lycka med lika mycken iver och till det yttre med lika mycken glädj...' 661575 proofread-page text/x-wiki 6jum8uynq60l8xu72yo0cj7vav1xhfl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/179 104 227699 661576 2026-11-01T11:47:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'de bästa upplysningar; det fanns ett överflöd på trovärdiga vittnen; och de goda nunnorna, som voro föga skickade eller böjda för att undersöka frågan om faderskap och icke anat oråd, hade aldrig riktigt vetat vem av bröderna Fauchelevent, Cosette var dotter till. De sade vad man ville och sade det med iver. En laglig handling upprätta­ des. Cosette erkändes inför lagen som fröken Eufrasia Fauchelevent. Hon förklarades vara fa­ der- oclimoderlös. Jean... 661576 proofread-page text/x-wiki 2rt92i9gdxuzmb53w3l4ekew86lmb6r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/180 104 227700 661577 2026-11-01T11:48:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hetsdag. Allt detta var myclcet trovärdigt, särskilt när det stöddes av en halv million. Visserligen fanns det här och där en del egendomligheter, men man lade ej märke till dem, då en av de intresse­ rade var förblindad av kärlek oclide andra av de sexhundratusen francsen. Cosette fick veta, att hon icke var dotter till den gamle man, som hon så länge kallat fader. Han var endast en anhörig. En annan Fauchelevent var hennes verklige fader. Vid varje... 661577 proofread-page text/x-wiki hkd5io8xxdybcjqy08e5g84wcb7b8hd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/181 104 227701 661578 2026-11-01T11:48:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Den storinförtjusta Cosette var alldeles hänförd över herr Gillenorniand. Visserligen överhopade lian henne med dikter och gåvor. Under det att Jean Valjean åt Cosette skapade en av samhället godkänd och oangriplig ställning, vakade herr Gillenormand över presenterna. Intet roade honom så mycket som att slå på stort. Han skänkte Co­ sette en guipureklädning från Binche, som han ärvt efter sin egen farmoder. — Detta mod kommer tillbaka, sade han; allt...' 661578 proofread-page text/x-wiki r5xhgd7wbj0kimypki6ov99wg3zjxjq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/182 104 227702 661580 2026-11-01T11:48:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ningar, prydnadssaker och band, allt slösade han på Cosette. Den häpna Cosette, helt försjunken i sin kärlelc till Marius och fylld av tacksamhet mot herr Gillenormand, drömde om en lycka utan grän ser i siden och sammet. Hennes bröllopsgåvor syntes henne uppburna av serafer. Hennes själ svävade mot himlen på Malines-spetsar. De älskandes glädje kunde icke, det ha vi redan sagt, jämföras med något annat än morfaderns hänryckning. Det var fröjd och ga... 661580 proofread-page text/x-wiki t9554jhlzhdykn41y0swmuynnfwrsab Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/183 104 227703 661581 2026-11-01T11:48:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Morfadern tog dessa gåvor till orsak att komma med kloka anmärkningar. — Kärleken är visserligen bra, men det behövs även sådant här bjäfs. Lyckan är aldrig fullkom­ lig utan det överflödiga. Lyckan är endast det nödvändiga, men den behöver kraftigt kryddas med det, som icke är nödvändigt. Ett palats och hen­ nes hjärta. Hennes hjärta och Louvre. Hennes hjärta och Versailles springbrunnar. Giv mig min herdinna men laga helst, att hon även är...' 661581 proofread-page text/x-wiki ng8pwt5cfd1crmwt14il8yn89qtqq70 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/184 104 227704 661582 2026-11-01T11:48:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som om den hade gjorts för den sakens skull; efter att ha slagit tolv på dagen och tolv på natten, so­ lens och kärlekens timma ocli förresten vilken an­ nan timma som helst, visade det även månen ocli stjärnorna, jorden och havet, fåglarna ocli fiskarna, Phebus och Phebe, samt massor av andra ting, som kommo fram ur en nich. och de tolv apost­ larna och kejsar Karl V ocli Eponine ocli Sabinus samt till på köpet en massa små figurer, som blå­ ste trum... 661582 proofread-page text/x-wiki 71gptwee325t94oywqgahidiqi0fbls Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/185 104 227705 661583 2026-11-01T11:48:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'eller prakt vill säga. Det är för kort i rocken. Ert tredje stånd är dumt och färglöst och luktlöst oclivanskapt. Vad drömma borgarfruarna om, när de skola sätta bo: En nyinredd budoar med möbler av mahogny ocli sofforna klädda med kattunl Undan! Den hedersmannen smulgråt gifte sig med fröken silver! Vilken lyx och vilket över­ dåd. Man har placerat ett guldmynt på varje ljus. Sådan är denna tid. Jag skulle önska att kunna fly till barbarerna. Redan...' 661583 proofread-page text/x-wiki siwwgb4wjucw01g18te0ojt9o1q50jp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/186 104 227706 661584 2026-11-01T11:49:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'avskräcka till och med en ladugårdspiga, som sny­ ter sig i fingrarna. Jag skulle vhje. giva den nu­ varande tiden denna överskrift: En smutsig ren­ lighet. Bliv icke ond, Marius. Låt mig få tala, jag säger intet ont om folket, du ser, att jag säger mitt vackraste om det, men jag anser, att man bör få gräla på borgarna en smula. Jag hör själv till dem. Den man älskar, den agar man. Detta be­ tyder helt enkelt, att man visserligen gifter sig nu också,... 661584 proofread-page text/x-wiki 0ndfs0dhfzalmggrkygkj33sadtwppb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/187 104 227707 661585 2026-11-01T11:49:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sar den gudomliga Diomedes huvudet på den hjälmbärande Mereoneus, varför utdelar Akilles och Hector så väldiga slag? Emedan Helena hade låtit Paris få hennes strumpeband. Med Cosettes strumpeband skulle Homeros kunnat skapa en Iliad. Han skulle i sin dikt lägga in en gammal pratmakare som jag själv och kalla mig för Nestor. Under forna älskvärda dagar förstod man konsten att gifta sig; man upprättade ett lämpligt kontrakt, oclisedan festade man lika o... 661585 proofread-page text/x-wiki 8a21uuu4iv4hsqfm5i8e6m1ypr79jkd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/188 104 227708 661586 2026-11-01T11:49:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ma och ädlingen ett smycke. Man brukade varken hällor eller stövlar. Man var kokett, rasande, nä­ pen, fladdrande, vilket likväl icke hindrade, att man bar en värja vid sidan. En kolibri med näb­ bar och klor, som voro vassa. Den ena av seklets sidor var finkänsligheten, den andra prakten. Och man förstod vid min ära att roa sig. Nutiden är allvarsam. Borgaren är girig, och hans fru är pryd; sannerligen är icke detta sekel olyckligt. Man har jagat bor... 661586 proofread-page text/x-wiki 41n477cs8o5c551hrd2yqu5jwyy7lgk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/189 104 227709 661587 2026-11-01T11:49:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'så skall det ske under feber och berusning ocli buller och bång. Låt gå för kyrkans allvar. Men så snart mässan är slut, måste man, för tusan, låta allt bli som en förtrollad dröm, och man bör flytta ceremonien från katedralen till luftslottet. Jag av­ skyr ett sentimentalt bröllop. Saprolette! Åtmin­ stone bröllopsdagen bör man tro sig vara på Olym­ pen och lik gudarna. Man skall kunna vara som en sylfid, helt lek ocliskratt, om man uppträder som...' 661587 proofread-page text/x-wiki spyq63ft23t2mj91gm64jbwngs8stn0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/190 104 227710 661588 2026-11-01T11:49:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bud, ett moln av rosor och nakna, blomsterprydda nymfer, en skald med dikter åt gudinnan, och en char, dragen av havets vidunder. Är detta icke ett festprogram, som duger? Under det morfadern i lyrisk hänförelse lyssnade till sig själv, berusade sig Cosette ocliMarius av varandras åsyn. Fröken Gillenormand lät icke rubba sig ur sitt lugn. Sedan fem eller sex månader hade hon ut­ satts för vissa sinnesrörelser; Marius' återkomst, Marius sårad, Marius... 661588 proofread-page text/x-wiki j7ogsp54y68e3hqt9d3m1pww0j5857v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/191 104 227711 661589 2026-11-01T11:49:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Det finnes en viss asketism, under vilken själen blir som förlamad ocliicke mottager några intryclcmed undantag för jordbävningar och kata­ strofer ocliär oemottaglig för alla mänskliga in­ tryck, vare sig de äro behagliga eller obehagliga. Detta slags gudsfruktan, sade herr Gillenormand till sin dotter, motsvarar ett slaganfall, man för­ nimmer intet av livet och känner varken vällukten eller stanken. Dessutom hade de sexhundratusen francsen gjort sl... 661589 proofread-page text/x-wiki o232myv53vvbo6wufoy58c77slx06yp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/192 104 227712 661590 2026-11-01T11:50:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ga mig, så skall jag också lösa arvsfrågan efter mitt eget huvud. Hon var i själva verket rik, men det var icke morfadern. Hon hade alltså icke med­ delat sitt beslut i denna sak. Det är troligt, att om giftermålet icke medfört några pengar, hon icke skulle bidragit med något. Desto värre för liennes systerson! Om han gifte sig med en tig­ gerska, kunde han själv få förbli en tiggare. Men Cosettes halva million föll tanten på läppen och förändrade...' 661590 proofread-page text/x-wiki c06h1ogeki7ifsys100z651txqzac1y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/193 104 227713 661591 2026-11-01T11:50:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svårt att skilja mellan rikedom och människovärde. För dem är det nästan som en självklar sanning att den, som äger mycket, på något sätt förtjänat att äga det och alltså är en respektabel människa, som man bör se upp till. Detta förklarar, varför hon genast ansåg att de unga nygifta voro de lämpligaste att övertaga hen­ nes egen allt annat än föraktliga förmögenhet. Det bestämdes, att de unga skulle bo hemma hos morfadern, och denne ville...' 661591 proofread-page text/x-wiki 5uf1fmz8ivby4d5tn3ebyqrq4al183g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/194 104 227714 661592 2026-11-01T11:50:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till sängomhänge av hertiginnan av Anville å La Rocke-Guyon. På kakelugnsfrisen placerade han en figur av sachsiskt porslin, som höll en muff som enda be­ klädnad. Herr Gillenormands bibliotek blev det advokat­ kontor, som Marius behövde, ty man kanske erin­ rar sig, att detta kräves i reglementet för juristerna.' 661592 proofread-page text/x-wiki 77fhqwh5p4ef4kb1d2v9meiq29y4mu5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/196 104 227715 661593 2026-11-01T11:50:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'När man började i tydliga ordalag tala om politik och om förbättrandet av folkets ställning, så kom ingendera av männen sig för att säga annat än ja eller nej. En gång, på tal om undervisningen, som Marius önskade obligatorisk och kostnadsfri, slös­ aktigt utdelad till alla som sol och luft, med ett ord, att den skulle ställas till förfogande för hela folket, instämde herr Fauchelevent fullständigt, och de började nästan samtala. Marius lade vid d...' 661593 proofread-page text/x-wiki 0zrh6magvktdd0dkz6bvlxwuuzgu052 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/197 104 227716 661594 2026-11-01T11:50:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'att han på barrikaden hade sett herr Fauchelevent, denne allvarlige och lugne man. Detta var dessutom icke den enda häpnad, som de bevarade och glömda minnena framkallade hos honom. Men man får icke tro, att han ständigt be­ härskades av dessa anfäktelser, som låta oss van­ liga människor, även när vi äro lyckliga och nöjda att melankoliskt se tillbaka. Den människa, som icke ibland ser tillbaka mot vad som har skett, hy­ ser inom sig varken tankar e... 661594 proofread-page text/x-wiki od373c1v2q70svpsod17vkk775c0d55 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/198 104 227717 661595 2026-11-01T11:51:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stora drömmar. Han frågade sig själv, om han verkligen levde, och hans tanke svindlade inför möjligheten, att alla dessa verkligheter skulle ha försvunnit. Var voro de då alla? Var det sant, att allt var dött? Ett fall i mörker hade uppslukat allt utom honom själv. Allt syntes ha försvunnit som bakom en ridå. Det finns dylika ridåer, som sänka sig framför det levande livet, men Gud visar sig i nästa akt. Var han själv samme man som förut. Han, den fat... 661595 proofread-page text/x-wiki p210hgtaarm6fzw25n42ipl38lojgn4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/199 104 227718 661596 2026-11-01T11:51:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'svunna varelser. Marius vågade knappast tro, att herr Fauchelevent från barrikaden var densamme som den Fauchelevent i kött och blod, som satt så allvarlig bredvid Cosette. Den förre var troligen en av feberyrseln skapad bild. Dessutom voro dessa två människor så vitt olika varandra, att det ej skulle kunna komma i fråga, att Marius fram­ ställde någon förfrågan till herr Fauchelevent rö­ rande denna sak. Han hade icke en gång kommit på den tanken. V... 661596 proofread-page text/x-wiki re5b8as3cok2wupsxn9gnsdmqebsq6b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/200 104 227719 661597 2026-11-01T11:51:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Jag har aldrig hört namnet, svarade herr Fauchelevent med den mest naturliga ton. Svaret, som rörde gatans namn och icke själva gatan, syntes Marius mera avgörande än det i verkligheten var. — Jag har alldeles säkert drömt, tänkte han. Jag har haft en hallucination. Det har varit nå­ gon som liknade honom. Herr Fauchelevent har icke varit där. Marius var visserligen lugnad i fråga om herr Fauchelevents besök på barrikaden, men frågan vem den okände... 661597 proofread-page text/x-wiki s75pqsttp3wc4kocv5gzz0tgx9p2t4f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/201 104 227720 661598 2026-11-01T11:51:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hon tagit en verksam del. Det är som man förlorat en del av sin egen själ, som en stympning, vilken aldrig helt kan läkas och ständigt lämnar irrite­ rande ärr efter sig.' 661598 proofread-page text/x-wiki kyfqphtpbdyyf1s1g4meesmox3d1sta Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/203 104 227721 661599 2026-11-01T11:51:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'annars lovade att bli så lyckligt. Det var omöjligt för honom att lämna dessa plikter ouppfyllda, och innan han glatt trädde in i framtiden, ville han ha likviderat det förflutna. Även om Thénardier var en skurk, men det förändrade icke det faktum ,att han räddat överste Pontmercy. I allas ögon utom i Marius var Thé­ nardier en eländig varelse. Eftersom Marius icke kände till vad som verk­ ligen hänt vid Waterloo, visste han icke, att hans far till Th... 661599 proofread-page text/x-wiki 3c3bbqt1foj1c7gd7zkvyxihp4xx1w2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/204 104 227722 661600 2026-11-01T11:51:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lugnet på ytan den vågrörelse och de dystra rin­ gar, som utmärka, att något fallit i vattnet och vi­ sa, att man där kan finna något. När fru Thénardier var död, Boulatruelle frigi­ ven, Claquesous försvunnen, de i främsta rummet anklagade undflydda, så hade rättegången rörande överfallet i det Gourbeauska rucklet i det närmaste nedlagts. Saken hade blivit outredd. Man hade fått nöja sig med att på de anklagades bänk få se två underordnade med...' 661600 proofread-page text/x-wiki ajmh2fv2ou9s8pe6abj7erpfvyvvwa8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/205 104 227723 661601 2026-11-01T11:51:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dölja sig så mycket som möjligt, svårigheten för Marius att återfinna honom. Vad den andre beträffar, den okände, som hade räddat Marius, ledde undersökningarna i början till några spår, men avstannade sedan. Man hade lyckats återfinna den droska, som hade fört Ma­ rius till Filles-du-Calvaire-gatan natten den 6 juni. Kusken förklarade, att han den 6 juni på order av en polis hade blivit stående från tre på aftonen till midnatt vid Champs-Elysées-ka...' 661601 proofread-page text/x-wiki mt7e4tc52f1q5v2j16k9z4mbtxjy10x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/206 104 227724 661602 2026-11-01T11:52:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'återvänt till sin droska och att han några steg från Archive-porten uppmanats att stanna, att han här hade betalats, och att polismannen fört med sig den andre mannen; att han icke visste någon­ ting mera, och att natten hade varit mycket mörk. Vi ha redan sagt, att Marius icke erinrade sig någonting. Han mindes endast, att han bakifrån gripits av en kraftig hand, just som han föll framstupa i barrikaden; sedan var allt mörker. Han hade icke återfått... 661602 proofread-page text/x-wiki btnhy8drm2441k0owpnbw3qqcdknly1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/207 104 227725 661603 2026-11-01T11:52:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ehuru Marius, när det gällde denna sak, var tvungen att iakttaga den största försiktighet, drev han sina efterforskningar likväl ända fram till po­ lismyndigheterna. Men där lika lite.t som på an­ dra platser kunde han erhålla några värdefulla, upplysningar. Polisen visste till och med mindre än droskkusken. Man kände icke till, att någon arrestering ägt rum den 6 juni vid Stora kloakens mynning, man hade icke mottagit någon rapport om denna sak, och... 661603 proofread-page text/x-wiki 3vqlmffpk1u257ahtfkv8dhitphu4rd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/208 104 227726 661604 2026-11-01T11:52:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'mannen lyckats undfly? Hade han mutat polisen? Varför gav denne man icke ett livstecken från sig till Marius, soin var skyldig honom livet? Denna osjälviskhet var icke mindre förvånansvärd än hans hängivenhet. Varför framträdde han icke? Kan­ ske ville han icke ha någon belöning, men ingen människa är för gcd art tackas. Var han död? Vem var han? Hur såg han ut? Ingen visste det. Kusken svarade: Det var mycket mörkt. Basque ocliNicolette voro båd... 661604 proofread-page text/x-wiki cob23pud1rnhzppzih5c4ppeoevro1i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/209 104 227727 661605 2026-11-01T11:52:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hans framträdande voro döda med undantag för Marius själv, som intet mindes. Han hade icke en enda fast hållpunkt vid sina efterspaningar, polisen nästan drev gäck med ho­ nom och syntes anse honom som en fantast, under det att mannen, som bevisat honom denna oerhör­ da välgärning, åter hade sjunkit ned i världssta­ dens myller. Det föreföll vara en hopplös uppgift som Marius förelagt sig. I förhoppning, att de skulle kunna vara till nå­ gon nytta v...' 661605 proofread-page text/x-wiki 3qmf2ap54y48lbcanvofq2ei1lklhfy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/210 104 227728 661606 2026-11-01T11:52:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ja, denne man, vem han än har varit, har varit storslagen. Vet ni, vad han har gjort? Han har trätt emellan som en ärkeängel. Han var tvung­ en att störta sig mitt in i striden, smuggla undan mig, öppna kloaken, släpa ned mig dit och sedan bära mig! Han måste gå en oclien halv lieue i dessa fruktansvärda underjordiska gångar, framåt­ lutad i mörkret, i kloaken, mera än en och en halv lieue, min herre, med ett lik på ryggen! Och var­ för? Endast f...' 661606 proofread-page text/x-wiki 3ux9qhf1w94nhsjd2jbxduxmdte987d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/211 104 227729 661607 2026-11-01T11:52:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Då, sade Marius, skulle jag offra dem för att återfinna denne man. Jean Valjean sade intet.' 661607 proofread-page text/x-wiki noui867s4dkwl4hcq18549p8pygbb5a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/212 104 227730 661608 2026-11-01T11:53:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 661608 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/214 104 227731 661609 2026-11-01T11:53:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sin lycka och att förena uppförandet hos en förskingrare med Höga visans hänryckning. Man hade ännu icke förstått vilken utsökt kyskhet och hänsyn, som ligger i att låta den första hänförel­ sen ackompanjeras av posthästarnas hovar och att fira bröllopsnatten på ett värdshus, ocliatt lämna efter sig i den mest banala av alla alkover ett av livets vackraste minnen samt se detta blandat med erinringen om kuskar och uppasserskor. I den andra hälft av 18...' 661609 proofread-page text/x-wiki 33qbn6r800dw2nmeo9iak0j142o0en4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/215 104 227732 661610 2026-11-01T11:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'bröllopsdag utsattes för ett sådant vredesanfall från sin tant, ett anfall, som bringade honom lyc­ ka. De gamla skorna ingå ännu icke i våra bröllopsseder, men den goda smaken håller på att bre­ da ut sig, och snart ha vi den. År 1833 hade man icke på hundra år sett några bröllopsresor och offentlig ståt. Egendomligt nog inbillade man sig vid denna tid, att ett bröllop är en intim fest, att en familjemåltid icke skadade högtidligheten och att glä...' 661610 proofread-page text/x-wiki c5rhfbgk7q83t7iw8nko9zwwbz7tpf8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/216 104 227733 661611 2026-11-01T11:53:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'stat och samhälle och tradition; äktenskapet var icke bara en privatsak mellan tvenne människor och när det ingicks, önskade man gärna, att det skedde på ett sätt, som förde tanken på den verk­ liga innebörden av denna vändpunkt i tvenne män­ niskors liv. Enligt detta numera löjliga mod firades bröllo­ pet hos herr Gillenormand. Huru naturligt och vanligt det än är att gifta sig, att utfärda lysning­ ar, upprätta handlingar, besöka mären och kyrk...' 661611 proofread-page text/x-wiki nrcofnfkbqoc2tojd0ez6xt38rn9fse Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/217 104 227734 661612 2026-11-01T11:53:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Säkerligen inte! svarade den förälskade. — Låtom oss gifta oss, sade morfadern. Trots den allmänna glädjen ägde alltså bröllo­ pet rum den 16. Det regnade denna dag, men man såg alltid på himlen ett litet blått hörn, som överskyggade den lycka, de älskande väntade sig, och som de befunno sig under, även när resten av människorna buro paraplyer. Aftonen förut hade Jean Valjean i herr Gillenormands närvaro överlämnat till Marius de femhundraå...' 661612 proofread-page text/x-wiki igfvf1ixfrl6ksss6nhj0x0uvjvt1fi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/218 104 227735 661613 2026-11-01T11:53:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Jean Valjean ut för en olyckshändelse och hade nästan fått högra handens tumme krossad. Det var icke allvarligt och han tillät ingen att förbinda honom eller få se på skadorna, icke ens Cosette. Men han hade tack vare detta blivit tvungen att anlägga förband på hela handen samt bära armen i band, vilket hade förhindrat honom att under­ teckna några papper. Som godeman hade herr Gillenormand fått träda i hans ställe. Vi skola icke föra våra läsare va...' 661613 proofread-page text/x-wiki s8v81jm74awpbkcp1tamii01qdip913 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/219 104 227736 661614 2026-11-01T11:53:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'och det enklaste var att vika in på boulevarden. En av gästerna påpekade, att det var fettisdag, och att det skulle finnas massor av åkdon där. — Varför, frågade herr Gillenormand. — På grund av de maskerade. — Utmärkt, sade morfadern, låtom oss taga den vägen. Dessa unga människor skola gifta sig och pröva på livets allvar, och ödet är en lämplig förberedelse för dem att få se en maske­ rad. Man for genom boulevarden. Den första dros­ kan i...' 661614 proofread-page text/x-wiki rhw950bk26mhduhh5ee0hjtdjgy2ncz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/220 104 227737 661615 2026-11-01T11:54:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'fester nu för tiden. Eftersom allt, som finnes, är förklädnad, finnes det icke längre några särskilda karnevaler. Tvärgatorna nästan spydde ut människor, och fönstren voro fyllda av nyfikna. Terasserna fram­ för teatrarna voro fyllda av åskådare. Man be­ traktade icke blott maskerna utan även de förbi­ passerande, åkdon av alla slag, droskor, kärror, kabrioletter, vurstar och charabanger, vilka gledo fram i sträng ordning enligt polisreglementet. V...' 661615 proofread-page text/x-wiki b7zn3x6qznakifopv7z99iwh4xwpj65 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/221 104 227738 661616 2026-11-01T11:54:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'åriga pieroter och sexåriga pieretter, hänförande små varelser, vilka insågo, att de deltogo i den allmänna festligheten och genomträngdes av det glada skämtets värdighet för att stundom se lika allvarliga ut som någon ämbetsman. Då och då uppstod något hinder i den jämt frambrytande strömmen av vagnar, men knuten upplöstes snart och man fortsatte igen. Bröllopståget befann sig i den rad, som gled fram mot Bastiljen på boulevardens högra sida; niit...' 661616 proofread-page text/x-wiki i66ze1ps7o2fzr232inxbkd0yd29wsk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/222 104 227739 661617 2026-11-01T11:54:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'vildar, Herkules ledande markisinnor, fiskinånglerskor, som skulle kommit Rabelais att hålla för öronen, samt bacchanter, vilka skulle tvungit Aristofanes att slå ned ögonen, linperuker, rosafärga­ de trikåer, sotade glasögon, trekantiga fjärilsprydda hattar över narrdräkter, rop till fotgängarna, djärva ställningar, blottade axlar, gömda ansikten, otyglad oblyghet, ett kaos av oförskämdhet, kringfört av en blomsterprydd kusk. Grekland be­ hövde The...' 661617 proofread-page text/x-wiki et65v389kh9fp8anqmhdu0w6v4eewbj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/223 104 227740 661618 2026-11-01T11:54:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Inför dylika skådespel blir hela folket som ett. Gränserna mellan samhällsklasserna plånas ut av skrattet och kvickheten och massan får här tillfälle att låta sin satir och sin kritik spela, alldeles som fallet var med det stora Roms legionärer under triumftågen. Här fanns en möjlighet att ostraffat låta den, som hade makten, förstå att han var död­ lig och ej fick glömma att folket även hade ett ord att säga. Detta är det fasta ursprunget till söd...' 661618 proofread-page text/x-wiki 237oyvj3pn6gkruuy3d3qlbca9awmmk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/224 104 227741 661619 2026-11-01T11:54:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'till tre maskeradvagnar, avsedda att köras omkring på gatorna oclide allmänna platserna". I våra dagar köras vanligen dessa bullersamma varelser omkring på någon gammal vagn eller i en landå med nedfälld sufflett. De sitta tjugo i en vagn för sex. De trängas på sätena, kuskbocken, suffletten och vagnsstängerna. De sitta till och med grensle över lyktorna. De stå, de ligga, de sitta, de hänga i knävecken. Kvinnorna sitta på männens Imän; på långt h...' 661619 proofread-page text/x-wiki gshve18w4ecllihgteufa0yinxecrd5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/225 104 227742 661620 2026-11-01T11:54:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ett obeskrivligt mörker, väcker tankar hos filoso­ fen. Man finner däri en viss symbol för styran­ det. Man sätter här fingret på en mystisk släkt­ skap mellan de offentliga männen och de offentli­ ga kvinnorna. Att dessa utställda skamligheter tillsammans skapa en viss glättighet, att man ge­ nom att hopa nedsligheten på skammen, utfordrar folket, och att spioneriet, som tjänar som skydd åt prostitutionen, roar massorna på samma gång som de förolä...' 661620 proofread-page text/x-wiki 1tjw6eo4wznrkfgz3djnz0uu0xm4n62 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/226 104 227743 661621 2026-11-01T11:55:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'lare, folket har sin pajas. Paris är den stora, galna staden varje gång, som den icke är den stora, sublima staden. Karnevalen är där en del av politiken. Låt oss erkänna, att Paris gär­ na låter skändligheten spela komedi. När folket har sina behärskare, ber det endast om en sak: Sminka smutsen. Rom var likadant. Det älskade Nero. Nero var en jättelik sjåare. Som vi ha sagt, kom av en slump en av dessa ofantliga klungor av maskerade män och kvinnor,... 661621 proofread-page text/x-wiki bwvpojqwpaos2uqpsiazkmtt4nm22au Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/227 104 227744 661622 2026-11-01T11:55:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'nens invånare måste nu vända sig till mängden, och deras förråd av projektiler från hallarnas språk räckte knappast till för att besvara massans rop. Emellertid hade ett par masker i samma vagn, en spanjor med jättestor näsa, en mask som en gubbe och ofantliga, svarta mustascher, samt en mager slyna, som ännu var helt ung och bar en halvmask, lagt märke till bröllopståget, och under det deras kamrater och massan skändade varand­ ra, utbytte de med låg... 661622 proofread-page text/x-wiki a91pcu6jdwsx7rif5u2gbcygynr8dlk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/228 104 227745 661623 2026-11-01T11:55:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Den som sitter i första vagnen i bröllops­ tåget åt oss till. — Den som bär armen i ett svart band? — Ja. — Vad då? — Jag är säker på att jag känner honom. — Jaså. — Man får skära halsen av mig, och jag skall icke i hela mitt liv, säga ni, dig eller mig, om det inte är sant, att jag känner den där parisaren. — l dag äro alla människor parisare. — Kan du se bruden, om du böjer dig fram? — Nej. — Brudgummen då? — Det finns in...' 661623 proofread-page text/x-wiki 0si2wp7p65yyy146of38zj30okenkcv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/229 104 227746 661624 2026-11-01T11:55:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det kan man aldrig veta. — Jag för min del struntar i gamla gubbar. — Jag känner honom. — Du får känna honom så mycket du vill. — Hur tusan kan den vara med på bröllopet? — Vi äro ju också med. — Vad kan det vara för ett bröllop? — Hur skulle jag kunna veta det? — Hör på. — Vad är det? — Det är något, som du borde göra. — Vad då? — Stiga ur vagnen och följa efter bröllopståget. — Varför det? — För att taga reda på...' 661624 proofread-page text/x-wiki fxrjekg7z9624tqm6fwqqd2nbmds26w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/230 104 227747 661625 2026-11-01T11:55:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Det är sant. — Om jag lämnar vagnen, kommer första uppsyningsman att arrestera mig. Det vet du väl. — Jag vet det. — I dag är jag köpt av regeringen. — I alla fall så retar den där gubben mig. — Gubbarna reta dig, men du är likväl ingen ung flicka. — Han sitter i första vagnen. — Var då? — 1 brudens vagn. — Än sen då? — Han är alltså fadern. — Vad spelar det för roll? — Alltså är han fadern. — Vad rör det mig? — Jag s...' 661625 proofread-page text/x-wiki lmrmwdeqqlji6fdmzgtd6w742f9lm28 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/231 104 227748 661626 2026-11-01T11:55:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Men i morgon ser man icke mer några masker, i morgon är det askonsdagen, då riskerar jag att bli fast. Då måste jag åter vara i mitt hål. Men du, du kan röra dig fritt. '— Inte alldeles. — Men mer än jag. — Vart vill du hän? •— Du måste försöka ta reda på var detta bröl­ lopståg hör hemma. -— Vart det styr kosan? — Ja. Det vet jag redan. — Vart då? -— Till Cadran Bleu. Nej, det ligger ej åt den här sidan. Då far det till La Rapée...' 661626 proofread-page text/x-wiki 0mdikwheamw84hidts1f5q67gqeamcq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/232 104 227749 661627 2026-11-01T11:56:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'du det är att ta reda på ett bröllopståg åtta dagar sedan det passerat genom Paris en fettisdag. Det är som att söka efter en knappnål i en höstack. Det är omöjligt. — Du måste försöka i alla fall. Förstår du mig Azelma? De två raderna av vagnar satte sig åter i gång i motsatta riktningar, och vagnen med masker förlorade bröllopståget ur sikte.' 661627 proofread-page text/x-wiki 5vsyk0ioj12rfd5646dtiytbkln4e0a Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/234 104 227750 661628 2026-11-01T11:56:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'man såg här och där under de tjocka lockarna vita linjer, ärren efter striden på barrikaden. Morfadern var ståtlig och bar huvudet högt, samt förenade i sin toalett och sitt uppförande all elegans från Barras tid. Han förde Cosette. Han gjorde detta i stället för Jean Valjean, som, eme­ dan han bar armen i band, icke kunde räcka bruden handen. Den i svart klädde Jean Valjean följde småle­ ende efter. — Herr Fauchelevent, sade morfadern, detta är en...' 661628 proofread-page text/x-wiki cftbc4ae0q7yiln3qbicy8c1y19orn8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/235 104 227751 661629 2026-11-01T11:56:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'längre någon politisk åsikt och hoppas endast, att alla människor måtte bli rika, vilket är det­ samma, som att vara glada. Sedan alla ceremonier avslutats och så många ja som möjligt uttalats inför mär och präst, sedan namn undertecknats och ringar utbytts, och de båda älskande, sedan de knäböjt sida vid sida un­ der den vita moaréklädda brudpällen i doften från rökelsekaren, Icunde Cosette likväl ännu icke tro, att allt var sant, och när de...' 661629 proofread-page text/x-wiki h31v8ofw5qvo0b181pb9u18qxtdngsc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/236 104 227752 661630 2026-11-01T11:56:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'den första vagnen med herr Gillenorinand och Jean Valjean mitt emot. Fröken Gillenormand hade måst gå ett steg tillbaka och reste i andra vagnen. — Mina barn, sade morfadern, ni äro nu ba­ ronen och baronessan Pontmercy med trettiotusen i räntor. Cosette böjde sig mot Marius och smekte hans öra samt viskade: — Det är så sant, jag heter Marius, jag är fru Du. Båda strålade. Detta ögonblick kunde aldrig återfinnas och det var höjdpunkten av ungdom och...' 661630 proofread-page text/x-wiki f778ub70ch3akkpk413ge92a23jz1lq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/237 104 227753 661631 2026-11-01T11:56:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'berusning. Det fö uPP evt, förvandlades nu till Alla de lidanden Sömnlösa nätter t:ref°" dem, som om sorger och tvivlan, hade f"' ^r °ch ångest, skräck och för­ vår Samt ^iord^rjandlats till smekningar och stråmera hänförandesom närmade sig, ännu ^a tjänarinnor °m sorgerna vore lika måndet Var härligt' vi a skapat glädjens dräkt. Vad en gloria krinaa^^ ^a lidit! Deras olycka bildade kamp slutad ^eras lycka. Deras kärleks långa I bådas s^med h...' 661631 proofread-page text/x-wiki 5s6ah9njet2qa3t5dh250p614evudzz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/238 104 227754 661632 2026-11-01T11:56:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'drömmer om midnatt. Hänryckningen hos dessa båda varelser flödade ut över omgivningen och spred glädje bland de förbigående. Man stannade på Saint-Antoinegatan utanför Saint-Paulkyrkan för att genom vagnsrutorna se orangeblommorna dallra på Cosettes huvud. Bröl­ lopståget styrde sedan till Filles-du-Calvairegatan, till hemmet. Sida vid sida med Cosette steg Marius triumferande och strålande uppför den trappa, där han tidigare burits döende. De fattig... 661632 proofread-page text/x-wiki 6yhl2ki318yg2vk2xs8a4kli5dxnrdz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/239 104 227755 661633 2026-11-01T11:57:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Ett stort antal gamla vänner till familjen Gillenormand hade inbjudits. Man trängdes kring Cosette. Man tävlade om att få kalla henne fru ba- ronessan. Officeren Théodule Gillenormand, nu kapten, hade anlänt från Chartres, där han låg i garnison, för att närvara vid sin kusin Pontmercys bröllop. Cosette kände icke igen honom. Han å sin sida, som var van att beundras av kvinnorna, erinrade sig icke heller Cosette. - -Vad det var förståndigt av mig att... 661633 proofread-page text/x-wiki nch538h8xdkbix3smb2kl2p2ybj6sqm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/240 104 227756 661634 2026-11-01T11:57:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sa icke dem, som äro lyckliga. De önska ej att verka svarta. Låt gå för natten men icke för mörk­ ret. Om man icke har sol, måste man skapa en. Matsalen var som en smältugn av glädje. Mitt 1taket över det bländande vita bordet hängde en venetiansk ljuskrona med platta prismor, med alla slags färgade fåglar, blå, lila, röda ocli gröna, fastsatta mitt bland vaxljusen; runt kronan hängde guirlanger, på väggen såg man spegellampetter ined tre eller fem...' 661634 proofread-page text/x-wiki ptps4mythstbj8g6rkoj4jqlk72ljg1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/241 104 227757 661635 2026-11-01T11:57:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Är du nöjd, far? — Ja, svarade Jean Valjean, jag är nöjd. — Men då skall du vara glad och skratta Jean Valjean började skratta. Några ögonblick senare förklarade betjänten, att det var serverat. Med herr Gillenormand och Cosette i spetsen tå­ gade gästerna in i matsalen och intogo sina plat­ ser. På varje sida om de nygifta stodo två stora fåIjer, avsedda för herr Gillenormand och Jean ValJ an. Heri Gillenormand satte sig, men den andra fåtö...' 661635 proofread-page text/x-wiki gbxc4cf3l32em3xvdusskepdokncbvh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/242 104 227758 661636 2026-11-01T11:57:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sina ursäkter. Han skulle komma hit i morgon för­ middag. Han har just gått. Denna tomma fåtölj dämpade ett ögonblick fest­ glädjen. Men om herr Fauchelevent var borta, så var herr Gillenormand kvar och han var glad för båda. Han förklarade, att det var alldeles rätt gjort av herr Fauchelevent att gå tidigt till sängs, om hans hand plågade honom, men att det hela säker­ ligen blott var en bagatell. Denna förklaring var tillräcklig. Vad betyder för...' 661636 proofread-page text/x-wiki mpkwtpmaodb0767hwvsjxn22ro9gqpy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/243 104 227759 661637 2026-11-01T11:58:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'sette, som först känt sig nedstämd över Jean Valjeans frånvaro, slutade med att känna sig nöjd.I och med att Marius intog platsen, skulle Cosette icke en gång ha saknat den gode Guden. Hon sat­ te sin lilla, mjuka, vita satängsko på Marius fot. Så snart fåtöljen fått en innehavare, saknades ic­ ke herr Fauchelevent. Fem minuter efteråt skrat­ tade man från den ena bordsändan till den andra. Vid deserten reste sig herr Gillenormand med ett champagnegla... 661637 proofread-page text/x-wiki th21sd2t2zj66ulredxlghjb3uef2mx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/244 104 227760 661638 2026-11-01T11:58:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som rasande. Filosoferna tala som dårar. Jag skulle vilja stoppa hela deras filosofi i soplåren. Kan det finnas för mycket vällukt, för inånga halv­ öppna rosenknoppar, för många sjungande näkter­ galar, för många nyspruckna löv, för mycket morgonrodnad i livet? Kan man älska för mycket? Kan man behaga varandra för mycket? Akta dig, Estelle, du är allt för vacker! Se upp, Némorin, du är alltför skön! Sådana dumheter! Kan man bli för mycket för...' 661638 proofread-page text/x-wiki 5419uxf1lopiksmewa1s4p9zh437vfz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/245 104 227761 661639 2026-11-01T11:58:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Kärleken. Den som säger kärlek, säger kvinnan. Det finns en allmakt, kvinnan. Fråga denne de­ magog Marius, om han icke är slav under den lilla tyrannen Cosette. — Och av sin fria vilja, den fege veklingen! Kvinnan! Det finns ingen Robespierre, som kan stå emot, när kvinnan regerar. Jag är endast ro. jalist, när det gäller detta kungadöme. Vem var Adam? Evas kungarike. För Eva har det aldrig funnits något 1789. Man har sett den med den vi­ ta liljan... 661639 proofread-page text/x-wiki 9tajpnwtgxubym21cuh62bjkzbnxy4f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/246 104 227762 661640 2026-11-01T11:58:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som ni. Inbilla er icke, att ni ha skapat några stör­ re förändringar i universum, emedan ni nu kalla vår magknip för kolera morbus. Man kan aldrig upphöra att älska kvinnorna, och jag trotsar er att bevisa motsatsen. Dessa små satungar äro våra änglar. Ja, kärleken, kvinnan oclikyssen det är en cirkel, som ni icke kunna lämna oclivad mig be­ träffar, skulle jag gärna se, att jag vore innanför den på nytt. Vem av er har sett Venusstjärnan sti­...' 661640 proofread-page text/x-wiki rvomh058m433klwd6qe12kigx76p157 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/247 104 227763 661641 2026-11-01T11:58:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som var värd alla uppoffringar och starkare än nå­ gonting annat. Till oclimed den halte och sotige Hefaistos kun­ de icke undandraga sig dess trollmakt lika litet som den bistre och blodtörstige Ares eller världens harskare, den viggar utslungande Zeus, vilken nier än någon dödlig fick känna Afrodites styrka. Alla, både gudar och människor, stå under den blinde gudens band och underkasta sig. Den, som icke känner kärleken, vet icke vad livet ar o... 661641 proofread-page text/x-wiki 1g28cqaq4vny93dtv93s9kxbxby39z2