Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.1 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 151713 661674 609750 2026-11-01T23:23:22Z Mårtensås 11012 661674 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|778|''Æt — Ættarbot.''}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Æta_högher|Æta högher}}, m. ättehög. <b>grava a æ. annars,</b> Sm.* {{ssgl13ank|Ætborin}}, adj. född i fri slägt, friboren. VG.* )( {{ssgl13lnk|Frælsgivi|frælsgivi}}, VG. I. S. 6: {{m|1}}; R. 5: {{m|1}}; II. R. 7. ... {{ssgl13ank|Ætleder}}, adj. (part. pass. af {{ssgl13lnk|Ætleþa|ætleþa}}) frigifven (träl) som af någon friboren man blifvit upptagen i hans ätt. VG.* )( {{ssgl13lnk|Frælsgivi|frælsgivi}}, ɔ: en frigifven som, på en senare tid, då denna ordning hade börjat komma ur bruk, ej hade blifvit sålunda ättledd, VG.* Jfr. Bg, disp. <i>De vet. Suec. et Got. instit.</i> s. 50. {{ssgl13ank|Ætleþa}}, v. a. upptaga en frigifven träl i sin ätt (jfr. {{ssgl13lnk|Æt1-1|Æt 1}}, {{ssgl13lnk|Ætleder}}). VG.* ÖG.* ... {{ssgl13ank|Ætsku_spiæll|Ætsku spiæll}}, n. blodskamm, lägersmål i förbudna (skyldskaps-)leder. ÖG.* )( {{ssgl13lnk|Sivia_slit|sivia slit}}, Sm.* ... {{ssgl13ank|Ættarbot}}, '''ættabot''' ('''ætar bot''', '''æterbot'''), f. slägtbot; så kallades böter, som af dråpares slägtingar (l., om dråparen var träl, af hans egare) erlades till den dräpnes slägtingar. VG.* VM.* H.* Sk.*<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 7l2aiiiln2jt3wjly5yhohh49vrrax9 104 152615 661671 609039 2026-11-01T19:26:32Z ~2026-58233-41 19211 661671 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|138|''Enstöþings dagher — Etar men.''}}</noinclude>helghidagher sum æi ær fasta eller forheld firi, SM. Kk. 17: 1.). )( sunnodagher æller per daghar ær genfaster æro igen, VM.* Enti, se Ængin. Entima, adv. (acc. af '''en timi''') en gång. VG.* ÖG.* ME.* Jfr. {{ssgl13lnk||Timi}}. Enunga (enonga), adj. indecl. (dock dat. m. gum, U.) en, ende. e. (bi- skops) bot, U. SM.* VM. II. Kr. 24: 2; H. e. eþer, barn &c. U.* VM.* Enust, se Enost. En valdagher, en vældugher, adj. en- väldig, ensam rådande. SM.* Sk.* e. ku- uunger svea ok göta, U.* SM.* e. i gnd- deme, SM., där dock e. troligen bör vara enfalder, præfalder at namni, såsom i en del hss. läses. {{ssgl13ank|Envighe}}, n. (Isl. '''einvígi''') envig. U.* {{ssgl13ank|Enæggiaþer}}, adj. som blott har en ägg. '''e. kniver''', VG.* Enæng, en engh, f. (för enega) en iorp. almenninger aldra granna, VG. Jfr. En egha. Ensest, se Enost. Epti, Eptirferd &c. se Æptir &c. Er, n. se Ar. Er, part. rel. se Ær. Erfilytia, f. (af liauta = liuta) dotter som har tagit arf. G.* Erfingi, se Arvingi. {{ssgl13ank|Erfis_gierþ|Erfis gierþ}}, f. graföl. G.* T. öfvs. '''kost''' '''der begenknisse'''. Jfr. {{ssgl13lnk|Ærvis_öl|Ærvis öl}}. {{ssgl13ank|Eriks dagher}}, m. Eriks dag, den 18 Maj. Chr. {{ssgl13ank|Eriksgata}}, f. eriksgata, en nyvald konungs resa genom de förnämsta af rikets landskap. '''riþa (rætta''' l. '''sina) e.''', ÖG.* U.* SM.* ME.* Chr. Kg. 4: {{m|6}}; 6: pr, {{m|2}}. Anledningen till benämningen är oviss. Att, såsom Ih. menar, '''e''' i ordets början betyder det samma som all, och hela ordet således ''iter per universum regnum'', kan svårligen antagas; snarare kunde man tro att ordet tillfälligtvis uppkommit af orden i U.: <b>nu a han erix gatu riþa</b>, där '''erix gatu''' kunde anses vara sammandraget af '''e rikis gatu'''; och det är icke häller omöjligt att denna resa fått sitt namn efter någon Konung Erik, som man trott först hafva gjort densamma, l. till och med att man K. Erik den helige till ära gifvit den hans namn, utan att däraf följer att han skulle hafva varit den förste som gjort en sådan resa, hvilken mening, såsom ock Ih. anmärkt, är uppenbart falsk. Ld., som uppfann många dikter angående hss., berättade att <i>in antiquis manuscriptis codicibus scribi e rikzgatu</i> (disp. <i>De obligatione civis Suionici</i>, Ups. 1686, s. 55, 56); men huru härmed förhöll sig, visa två ännu i behåll varande hss., af hvilka den ena, som innehåller ME, blifvit af Ld. vid många tillfällen omtalad som mycket märkvärdig; här är i ordet '''erikx gatu''' på ett ställe bokstafven '''r''', på ett annat '''er''', och på ett tredje '''e''' utskrapadt (se U. Addenda s. 455; ME. Kg. 5: {{m|6}}. not. {{m|21}}; 7: pr. n. {{m|1}}; §. {{m|2}}. n. {{m|64}}.); i den andra, den Köpenhamnska hs. af SM., är i d. o. bokstafven '''e''' på alla ställen utplånad (se SM. föret. s. VII; Kg. ind. not. {{m|2}}.). Om eriksgatan se mina ''Jur. afh.'' s. 11 o. f. {{ssgl13ank|Eriksmessa}}, f. Eriksmessa, den 18 Maj. SM.* ME.* Jfr. {{ssgl13lnk|Eriks_dagher|Eriks dagher}}. {{ssgl13ank|Erpænninger}}, m. (Isl. '''eirpenningr''', af '''eir''', koppar, D. '''eer,''' se Mb. ''D. Gl.'') kopparpänning, kopparmynt. VG.* Ertang, se Ortugh. Erve man, m. arfvinge. Sk.* Eskils dagher, m. Eskils dag, den 12 Junii. U.* Eskilsmæssa, eskils messa, f. Eskils messa (jfr. Eskils dagher). U.* SM.* Et, se At. Etar men, m. pl. ättemän, slägtingar, i synn. aflägsnare. G.* )( '''skyldastir''', '''skyldir men''' och '''qvislar men,''' G.* T. öfvs:ren, som ej förstått d. o., har först<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> dhxlluutdftv4r5p19o8uuxn2647udl 104 155030 661673 609670 2026-11-01T23:16:43Z Mårtensås 11012 661673 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|706|''Vinter dagher — Virþa.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Vinter_dagher|Vinter dagher}}, m. vinterdag. til-gha, till vintrens början; tilläfventyrs me- nas samma tid som annars betecknas med o. vinternat, SM.* {{ssgl13ank|Vinternat}}, f. (pl. Isl. '''vetraætr''', N. '''vetternæter''') vinternatt; så kallades natten till den 14 October, då vintren ansågs taga sin början. '''fore, til, æptir v.''', SM.* VM.* '''um v.''', H.* <b>um -nætir, til -nata, fran -natum</b>, ɔ: tiden (l. veckan) omkring den 14 October (jfr. {{ssgl13lnk|Sumar_nat|Sumar nat}}), VM.* — I Valdemar IV:s privil. för Lund af 1361 (KR. ''GDL.'' V. 64) nämnes '''vinthermodz nghe''', den vecka då vintren möter l. börjas, ɔ: då vinternatten infaller; en annan hs. har '''vinthermaaneds uge''', hvilken meningslösa läsart KR. (anf. st. s. 594) tror vara riktigare, ehuru han icke söker att förklara hvad den skulle betyda. {{ssgl13ank|Vinter_not|Vinter not}}, f. not, som om vintren drages under isen, på det sättet, att två större vakar göras, den ena för notens nedläggande och den andra för hennes upplagande, och, mällan dessa, i två rader, smärre vakar, mällan hvilka noten framskjutes under isen med tillhjälp af stänger. SM.* Jfr. <i>Den Svenske fiskaren,</i> edit. 1826, s. 89–91; v. {{sc|Wright}}, ''Skandin. fiskar,'' Bih. s. 11. {{ssgl13ank|Vinterrugher}}, m. vinterråg (som sås om hösten och ligger i jorden öfver vintren). VG.* PM., ''Ordb.'' o. '''mandingemanda''' (måndagen efter Amandus-dagen), tror att vinterrågen kallas så därför att Amandus-dagen, ɔ: den 14 October efter gamla stilen (jfr. {{ssgl13lnk|Vinternat}}) anses vara den tjenligaste dagen att så densamma. {{ssgl13ank|Vinter_rogh_sæd|Vinter rogh sæd}}, f. utsäde af vinterråg. Chr.* {{ssgl13ank|Vinterstaþa}}, f. vinterläger. H.* {{ssgl13ank|Vinter_timi|Vinter timi}}, m. vintertid. G.* {{ssgl13ank|Vir}}, '''vi''', pron. pers. vi (två l. flere, jfr. {{ssgl13lnk||Vit}}). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME. Kg. 31; Egn. 12; B. 7: {{m|3}}. gen. '''var''', U.* SM.* dat. och acc. '''os, us''', VG. I. Þ. 12: {{m|2}}; Br. 6; ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* G.* ME. Kg. 31. '''hos''', VG. IV. 19: pr. Detta pron. bruka, om sig talande, konungar, drottningar och biskopar, VG.* U.* SM. Conf.; Sk. V. 5. prol. {{ssgl13ank|Virdar}}, m. pl. Värendsboar. <b>v. ok allir smalænningiar</b> (jfr. {{ssgl13lnk|Smalændingiar}}), SM.* '''-da laghmaþer''', ɔ: Värends och de till Tiohärad äfven hörande Finveds och Njudungs lagman, SM.* Jfr. VG. ind. n. pr. o. '''værænd''', ÖG. o. '''smaland''', och min skrift om [[Om Sveriges äldsta indelning i landskap/Om Sveriges äldsta indelning i landskap#s19|''Sv. ä. ind.'' s. 19-22]]. Isl. '''virðar''', af '''virða''', värdera, eg. män som värdera, brukas i poesi om män i allm. I gl. till ''Kormaks s.'', Köpenh. 1832, förklaras d. o. så: ”'''virðar''', ''ex'' '''virð''', <i>quod idem est ac</i> '''virðing''', <i>denotat itaque homines magnificos, honoratos</i>”. {{ssgl13ank|Virka}}, v. a. göra arbete. '''v. i skoghe''', = {{ssgl13lnk||ryþia 1}}. ÖG.* Jfr. {{ssgl13lnk|Löfvirkinger}}. {{ssgl13ank|Virki}}, n. {{ssgl13ank|Virki-1|1)}} verk. Se {{ssgl13lnk||Fast-}}, {{ssgl13lnk||Handvirki}}. {{ssgl13ank|Virki-2|2)}} virke. Se {{ssgl13lnk|Garþs_virki|Garþs virki}}. {{ssgl13ank|Virklika}}, adv. verkligen. '''hælla stander i iorþu v.''', en uppstående sten är jordfast, och ej upprest af människor, H.* {{ssgl13ank|Virning}}, se {{ssgl13lnk|Virþning}}. {{ssgl13ank|Virþa}} ('''værþa, virda, vyrda, vörda, vurdæ, wrthæ''', Sk. part. pass. n. '''virt, vyrt, vurt, vört'''), v. a. {{ssgl13ank|Virþa-1|1)}} värdera. VG.* SM.* VM.* G.* Sk.* ME.* St.* Chr. J. 7; B. 46: pr; Tj. 35: {{m|1}}. nott. {{m|57}}, {{m|58}}. <b>mæta ok v. skaþa</b>, ɔ: bestämma beloppet af den skada som blifvit gjord (å hö l. säd) och af den ersättning som därför skall gifvas, U.* '''v. lyte''', bestämma lytets svårhet och huru mycket därför skall bötas ('''svo som gothe mæn thykker ræt varæ'''), Sk. IV. 42. jfr. 41. <b>siþan laghlyst ær a þinge virt</b> &c., sedan det är kungjordt på tinget och kreaturet värderadt, ME.* '''festu aigur -þins''', n. om de ej blifvit lösta, G.* '''eþa -þin''', n.<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> kvlvb7vjn5fvfrpg5erubqjgn4vsj6r 104 155035 661670 609453 2026-11-01T19:13:54Z ~2026-58233-41 19211 661670 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|514|''Rishofþe — Rogher.''}}</noinclude>... {{ssgl13ank|River}} ('''rivar'''), adj. (Isl. '''rifr''', gifmild; N. '''riv''', ”rundhaandet, ikke sparsom, ivrig, hidsig, graadig efter noget”, A-n) ifrig, ej återhållsam l. sparsam. <b>r. i ræfstum</b>, allitt. VG.* ... {{ssgl13ank|Riþa}} (impf. 2 p. '''rest, reet''', för '''reþst''', VG.* pl. '''riþu''', ÖG. Eþs. 1: {{m|5}}.), v. n. och a. rida. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* '''r. hæsti (æller skiuti)''', ÖG.* VM.* G.* Sk.* '''r. eriksgatu''', se {{ssgl13lnk|Eriksgata}}. '''r. vaþa''', se {{ssgl13lnk||Vaþe}}. Jfr. {{ssgl13lnk||Rinna}}, {{ssgl13lnk||Inriþa}}, {{ssgl13lnk||Raiþ}}. ...<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> moctmx6bbwtve2d6p813veepzud2jlz 104 155113 661675 609487 2026-11-01T23:24:39Z Mårtensås 11012 661675 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|544|''Sitia — Siþar.''}}</noinclude>sökt, ÖG.* þæn sum firi siter, den som blir sökt, OG. 8. vip svar, : svara, U.* VM.* ME. AE. 4. 8. a þingi, H. A. 16: 1; Sk.* s. fæmt, se Fæmt 2. yver s., vara tillstädes, Sk.* site saklös )( hal- de garbum uppe, VM. II. B. 17: 5. 8. li- pagher, ugipter, VG.* SM.* s. i forbu- pi. banni, OG. U.* SM.* VM.* Sm.* siter maper ok gærs nokkadrumber, si- ter nokkadrumber.. vil eig &c. VG.* siti um þry ar, n. utan att erlägga huf- vudtionde, VG. 8... mab allum tinda, 5: utan att betala, VG. s. atiunda, Sm.* siti (o: blifve qvar på lingsstäl let) þær til daghrin ær urbinga, ÖG.* 8. for börnum sinum, : blifva qvar hos dem och vårda dem, Sk.* karl sat vi- per (iorp) ok nötti, VM.* qvar sitia, a) blifva qvar, VG.* ÖG.* U.* SM.* Sk.* ( ryma (undan), SM.* ME.* St. R. 17. siter po (n. hand eller fot) qvart vip, n. armen 1. benet, och är icke alldeles skild därifrån, SM.* Jfr. Qvarsæta. b) försumma 1. underlåta (det som skall göras). VG.* ÖG.* U.* SM.* Sk. I. 82, 178; III. 16; V. 8; ME.* Chr.* q. s. um tian- da, gengærp &c. VG.* ÖG. B. 44: 1; U.* SM. VM. Sk. I. 114. q. s. map tinnda, lagha gingard, almænnings öre &c. ÖG. Kr. 13: pr; 29: 1; U.* VM.* H* ater s., == qvar s. b, VM.* ME." siter sunno- dagh en &c., o: underlåter att taka skript, VM. II. Kr. 24: 9. jfr. §. 10. Jfr. Firisitia. 3) bo, vistas. s. innan sokna, i by, i girklandi, i be (saman), &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* Sm.* Sk. I. 163; V. 8; Chr. B. ind. 36; c. 35: pr, 1; jfr. Be 2. s. a an- nars iorp. gobse, a bole, a gamble tompt &c. VG. OG. B. 11: 1; U. SM.* VM. Sk. 1:18. s. saman barnlös, om ma- kar, Sk. udvortes sidende, : boende utom staden, Sk.* barn 1. kulder siter inne (i anno pughum stap), : är i ett främmande hus såsom träl, ÖG.* s. in- ni firi sak, se lani. firi be s., ɔ: förestå, VG. I. A. 4: 2; jfr. Bryti. þa skal landbee qvar s. (n. a bele), VG.* Jfr. Besitiande; Bod-, Græs-, Hasæti; Hus- sætis folk, Hussætu maper, Fulsada. 4) v. a. = firisitia 2. hvar snm þæt bubit siter, SM.* 5) v. a. förrätta, hålla (eg. sittande). s. varþ, G.* s. rætten, se Ræt- ter, m. 7. Sivi, m. (Isl. sifjungr) slägting, skyld 1. besvågrad person. Se Gup-, Mansivi; Hunsivia. {{ssgl13ank|Sivia_slit|Sivia slit}}, n. (af '''slita'''; Isl. '''sifjaslit''') = {{ssgl13lnk|Sifskaps_spiæl|sifskaps spiæll}}. )( {{ssgl13lnk|Ætsku_spiæll|ætsku spiæll}}, Sm.* {{ssgl13ank|Sivyrdhning}}, se Sævirdning. Sizskini, se Syskini. Sipa, f. sida. tva siþær (för sipur), på två sidor, åt två håll, H.* fytzman.. uppa badha sidher, o: på båda sidor boende (jfr. Nipan), Sk.* atta.. a ba þa sipor, o: på brudgummens och bru- dens sida, ME. G. 7: 1. vidher bot a ba- dha sidhor, n. säljarens och köparens, St.* til ryggia i ættene ok a badhe si- dhor, o: fäderne- och mödernesidan, Chr. Æ. 4. man a sama sidho, ɔ: på fä- dernet 1. mödernet, Chr. Æ. 3: pr. a ba dha sidher iordagenda ok fæægenda, Chr. B. ind. 10. Sipan (sipen, sypan, sydæn), 1) adv. a) sedan, därefter (postea). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* en 8., se adv. En. eptir (pet) s., G.* s. æer (relat.), efter det att (postea quod, postquam), VG.* ŌG.* VM. II. M. 8: pr; Sk.* s. sum, d. s., ÖG.* SM. B. 22: 2. s. en (relat.), d. s., G.* 8. ther (relat.), d. s., Sk.* b) vi- dare, ytterligare, åter. ÖG. G. 20; SM.* VM. G. Sk. I. 94, 105; Add. B. 7; V. 3. epil.; St.* æn s., se adv. En. c) dess- utom. ek s. böte edsörit, St.* 2) (utan efterfölj. relat.) conj. a) sedan, efter det att (postquam). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* b) då, när. s. ramsaka skal, G.* Jfr. Sin. Siþar, adv. senare. G.* '''þan et s. sei''',<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> kkhbzibt4tw1jpmovymkq6nwkee3cm3 104 209885 661676 613095 2026-11-02T09:40:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661676 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Sammanlefnad.|135}} {{linje}}</noinclude>hafwer åtminstone swårt före at begripa, huru den, som uti den {{ant|American}}iska ödemarken warit olidelig och orätrådig, skulle blifwa förnuftigare, når han wore kommen på Thronen, derest man till äfwentyrs torde bemöda sig at anwända så wäl lärdom som {{ant|Religion}}en, till at utsmycka och för billigt utgifwa alt hans förfarande med des undersåtare; och änteligen swärdet, till at ofördröjeligen stoppa munnen på alla dem, som understodo sig at tala deruppå. Ja, hwad beskydd utaf en Oinskränkt Enwålds Regering altid är at wänta, huru den giör Konungar till deras länders hulde fäder, samt hwad lycka och säkerhet en Borgerlig Sammanlefnad derigenom tilfaller, derest den ärnådt sin fulkommelighet, det lärer den lätteligen finna, som den sista berättelsen om Ön {{ant|Ceylon}} genomögna will. 17. Det är säkert, at, under Oinskränkt Enwålds Regering, så wäl som under all annan flags Styrelse i werlden, undersåtarne tilstädes<noinclude> <references/> {{huvud||J 4|at}}</noinclude> c5y5ab08ephxtrj3brktp1wy2o8jzou 104 209886 661677 613096 2026-11-02T09:55:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661677 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|136|Om Borgerlig|}} {{linje}}</noinclude>at wädja till lagen: Dem äro ock domare förordnade, till at afgiöra deras twister, samt till at hämma den wåldsamhet och orätt, som undersåtarne kunna hwarannan tilfoga; sådant tror ju hwar och en nödigt, och menar den böra anses for en Sammanlefnads, ja för hela det menniskeliga släktets afsagde fiende, som wille biuda till det at afskaffa. Men om en dylik ordning och anstalt härrörer utaf rätskaffens kärlek för menniskor och sammanlefnad, och af den ömhet som den ena menniskan är den andra skyldig, det hafwer man ordsak at twifla om. Förty det är uti sig sielft intet annat, än hwad hwar och en, som hafwer sin makt, höghet och nytta om hiärtat, kan, och naturligit wis måste giöra, hwilken säkert lärer tilse, det de Creaturen, som allenast för hans nöje och förmån tråla och arbeta, intet skada eller fördärfwa hwarannan; så at derföre den omwårdnad de åtniuta, förordsakas ingalunda utaf den kärlek deras herre för dem hyser, utan utaf den kärlek han drager till sig sielf, så wäl som till den nytta de honom förskaffa.<noinclude> <references/> {{huvud|||Skulle}}</noinclude> b37uaofej3uw2ob7cc29ae46kmwodbt 104 209887 661678 613097 2026-11-02T10:02:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Sammanlefnad.|137}} {{linje}}</noinclude>Skulle någon fråga, hwad säkerhet och förswar uti ett slikt tilstånd emot denne Oinskränkte Regentens wåldsamhet och förtryck är at hoppas? hwilken nyfikenhet likwäl näppeligen lårer någon åkomma: Så äro Enwäldets förfäktare med swaret genast färdige, nemligen, at en sådan fråga förtiänar döden. De medgifwa wäl änteligen, at hwad undersåtarne angår, så är lag och domare nödig, för deras inbördes frids och säkerhets skull: Men Regenten måste wara alrådande och till inga dylika omständigheter bunden; och efter såsom han hafwer makt at föröfwa mera ondt och orätt än andre, så är det ock rätt när han det giör. Frågar någon, på hwad sätt han må wara säker för olägenhet och förfång ifrån den, som måst är uti tilstånd at honom detsamma tilfoga? Så blifwer han straxt såsom en orolig och uprorisk anklagad. Detta låter, som skulle menniskorna, när de lemnade det Naturliga Tilståndet och begåfwo sig uti Sammanlefnad, hafwa kommit öfwerens, det de alla, förutan en allena, borde wara lagens twång och be-<noinclude> <references/> {{huvud||J 5|falnin-}}</noinclude> 3zmsujvpkifjxp7seb6p1x8k6kevgy7 104 209889 661679 613099 2026-11-02T10:09:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661679 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|138|Om Borgerlig|}} {{linje}}</noinclude>falningar underkastade, hwilken då ständigt skulle behålla all den frihet, som man eger uti Tilståndet efter Naturen, samt dertilmed begåfwas med större makt än de andra, och änteligen sålunda giöras berättigad, at utan fruktan för straff bedrifwa alt det sielfewåld hon wille. De som inbilla sig sådant, måste ju tillika tro, det menniskor äro så dåraktiga, at de söka at afwända det onda, som '''Lokattor''' eller '''Räfwar''' kunna dem tilskynda, men äro nögda, ja mena at det tiänar till deras wälfärds befodrande, det de af '''Lejon''' upslukas. 18. Men smikrare må säga hwad de wilja till at förblinda förnuftet, så kunna de dock aldrig betaga utwärtes sinnerna deras wärkan. Utan så snart undersåtarne blifwa warse, at någon, af hwad stånd han ock wara må, wiser sig intet wara bunden till de reglor, som hålla deras Borgerliga Sammanlefnad tilhopa, och de intet hafwa någon domare på jorden hos hwilken de kunna klaga öfwer det onda, som de af honom måste utstå: Så äro de lätteligen be-<noinclude> <references/> {{huvud|||nägne,}}</noinclude> 7xvlowk1lcc41gu6k0mebof5l2h5ml7 104 227168 661664 661008 2026-11-01T12:36:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661664 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 452 —}}</noinclude>tillfäl­lig opasslighet, dålig sömn, förkvävd äregirighet. Var och en, som anser sitt liv förfelat, men hoppas en vändning till det bättre genom en omvälvning, sällar sig till de upproriska. En verksam del i upploppet tar slutligen den stora pöbelhopen, som alltid är lättantändlig. De mest ideella och de lägst stående varelser dragas in i samma virvel. Människor, som stå utanför civilisationens gränser och vänta på sin chance, bohêmenaturer, landsvägsriddare, som under natten sova ute utan annat tak än himlens kalla moln, olyckliga varelser, som söka sin föda på en slump och icke förskaffa sig den genom arbete, eländets okända frysande barn. Varje människa, vars själ i hemlighet är upprörd över någon orättvisa, begången av staten, livet eller ödet, sluter sig till upploppet. Och snart bör­jar hon skälva av upphetsning och kommer med i virveln. Upploppet är en slags virvelstorm i den sociala atmosfären. Den uppstår hastigt vid ett visst tem­peraturtillstånd. I svindlande fart stiger och sjun­ker den, förstör, krossar, söndersmular och rycker upp de stoltaste träd med roten. Den sliter med sig såväl starka som svaga naturer, trädstammen såväl som halmstrået. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sis4q1koilf67jam1x4jh4m0d66yuu4 104 227208 661661 661078 2026-11-01T12:31:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661661 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 494 —}}</noinclude>slussport blivit öppnad. I samma ögonblick kom en trasigt klädd pojke ned för rue Ménilmontant. I lianden höll han en inöst blommande gullregn, som han nyss plockat på Belle-ville-kuliarna. I ett skyltfönster hos en kuriositetshandlare fick han syn på en gammal pistol. Han kastade gullregnskvisten på gatan och ropade: — Mor lilla, jag lånar den där maskinen. Och så skyndade han bort med pistolen. {{dikt|Om natten ser man ingenting Om dagen ser man många ting och för en hand, som skriver Rätt snarskrämd brackan bliver Gör rätt i allt, ca kära själ, Polisen värnar om dig väl!}} Det var lille Gavroche, som ryckte ut till kamp. När han kommit ut på boulevarden såg han, att hans pistol icke hade någon avtryckare. Vem hade författat dessa verser, vilka marke­rade takten i hans frammarsch och alla de övriga visor, som han så gärna sjöng: Vi veta det icke. Kanske var det han själv. Gavroche kände till alla slagdängor och ökade ut dem efter eget gottfinnande. Glad oclibekjrmmerslös skapade han ett potpourri av alla naturer och Paris' röster. Han smälte samman fåglarnas och verkstädernas repertoar. Han hade, enligt uppgift, under tre<noinclude> <references/></noinclude> kv5hfomh262iqwen94ucwlfdx7br1o5 661662 661661 2026-11-01T12:31:36Z Jonatanskogsfors 17420 661662 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 494 —}}</noinclude>slussport blivit öppnad. I samma ögonblick kom en trasigt klädd pojke ned för rue Ménilmontant. I lianden höll han en inöst blommande gullregn, som han nyss plockat på Belle-ville-kuliarna. I ett skyltfönster hos en kuriositetshandlare fick han syn på en gammal pistol. Han kastade gullregnskvisten på gatan och ropade: — Mor lilla, jag lånar den där maskinen. Och så skyndade han bort med pistolen. {{dikt|Om natten ser man ingenting Om dagen ser man många ting och för en hand, som skriver Rätt snarskrämd brackan bliver Gör rätt i allt, ca kära själ, Polisen värnar om dig väl!}} Det var lille Gavroche, som ryckte ut till kamp. När han kommit ut på boulevarden såg han, att hans pistol icke hade någon avtryckare. Vem hade författat dessa verser, vilka marke­rade takten i hans frammarsch och alla de övriga visor, som han så gärna sjöng: Vi veta det icke. Kanske var det han själv. Gavroche kände till alla slagdängor och ökade ut dem efter eget gottfinnande. Glad oclibekjrmmerslös skapade han ett potpourri av alla naturer och Paris' röster. Han smälte samman fåglarnas och verkstädernas repertoar. Han hade, enligt uppgift, under tre<noinclude> <references/></noinclude> 9o0a535g2irupzdu53fyieol4qbknm3 104 227764 661642 2026-11-01T11:59:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'der sedan, i dag gifter han sig. Det är rätt hand­ lat. Ja, Marius, ja, Cosette, ni ha varit kloka. Kort och gott, lev endast för varandra, skaffa er små knubbiga ättlingar och låt oss, som avguda er, spricka av vrede över att ej kunna följa ert exem­ pel. — Gripen med era näbbar alla de smulor av lyckan, som finnes på jorden, och byggen er därav ett bo för livet. Att älska och att älskas är ingen konst, när man är ung! Inbilla er ej, att det är ni,...' 661642 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 460 —}}</noinclude>der sedan, i dag gifter han sig. Det är rätt hand­ lat. Ja, Marius, ja, Cosette, ni ha varit kloka. Kort och gott, lev endast för varandra, skaffa er små knubbiga ättlingar och låt oss, som avguda er, spricka av vrede över att ej kunna följa ert exem­ pel. — Gripen med era näbbar alla de smulor av lyckan, som finnes på jorden, och byggen er därav ett bo för livet. Att älska och att älskas är ingen konst, när man är ung! Inbilla er ej, att det är ni, som upptäckt detta. Även jag har drömt och svär­ mat och suckat, och även jag har belysts av mån­ skenet. Kärleken är ett barn, som är sextusen år gammalt, men med rätt att bära ett långt vitt skägg. Methusalem är en pojke bredvid Cupido. Sedan sextio sekler älska män och kvinnor varan­ dra. Satan, som är slug, började hata mannen; mannen, som är ännu slugare, började älska kvin­ nan. På så sätt har han skaffat sig mera gott än djävulen kunnat göra honom ont. Detta knep var redan upptäckt i det jordiska paradiset. Mina vän­ ner, upptäckten är gammal, men den är alltid ny.<noinclude> <references/></noinclude> 09zblndvr040e6h2vx9ululy2meami6 104 227765 661643 2026-11-01T11:59:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Begagna den. Varen Dafnis och Chloé i väntan på att ni skola bli Filemon och Baucis. Ordna så, när ni äro tillsammans, att intet fattas, och att Cosette är Marius sol och Marius univer­ sum för Cosette; Cosette, måtte din make småleen­ de vara detsamma som solskenet för dig; Marius, måtte din makas tårar vara detsamma som regnbyarna! Må det aldrig regna i ert äktenskap. Ni ha skansat till er ett präktigt nummer i lotteriet, kärleken i äktenskapet....' 661643 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 461 —}}</noinclude>Begagna den. Varen Dafnis och Chloé i väntan på att ni skola bli Filemon och Baucis. Ordna så, när ni äro tillsammans, att intet fattas, och att Cosette är Marius sol och Marius univer­ sum för Cosette; Cosette, måtte din make småleen­ de vara detsamma som solskenet för dig; Marius, måtte din makas tårar vara detsamma som regnbyarna! Må det aldrig regna i ert äktenskap. Ni ha skansat till er ett präktigt nummer i lotteriet, kärleken i äktenskapet. Ni ha vunnit en stor vinst, göm den väl, lås in den, slösa icke bort den, be­ undra och älska varandra och strunta i resten. Tro vad jag säger er. Det är kloka ord. Det sunda förnuftet kan icke ljuga. Ni skola vara som reli­ gionen för varandra. Var och en dyrkar Gud på sitt sätt. Men, för tusan, det bästa sättet att dyr­ ka Gud är att älska den kvinna, han skapat. Jag älskar dig! Det är hela min katekes. Den som älskar är rättroende. Henrik lV:s svordom ventresaint-gris ställer hemligheten mellan frosseriet och dryckenskapen i ljuset. Jag hyllar inte den religion, som finnes i denna svordom. Kvinnan är glömd.<noinclude> <references/></noinclude> nsaxgutug4hyylcdj7fi1vbhsd52cqj 104 227766 661644 2026-11-01T11:59:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'Detta förvånar mig, när det gäller Henrik IV. Mina vänner, leve kvinnan! Jag är gammal, säges det, men det är förvånansvärt, vad jag känner mig på väg att bli ung. Jag skulle lia lust att gå ut i sko­ gen och lyssna till säckpiporna. Jag blir som be­ rusad vid att se de här ungdomarna, som haft turen att vara både vackra och lyckliga. Jag skulle gärna gifta mig, om jag kunde finna någon mot­ part. Det är omöjligt att tänka sig, att Gud ska­ pat...' 661644 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 462 —}}</noinclude>Detta förvånar mig, när det gäller Henrik IV. Mina vänner, leve kvinnan! Jag är gammal, säges det, men det är förvånansvärt, vad jag känner mig på väg att bli ung. Jag skulle lia lust att gå ut i sko­ gen och lyssna till säckpiporna. Jag blir som be­ rusad vid att se de här ungdomarna, som haft turen att vara både vackra och lyckliga. Jag skulle gärna gifta mig, om jag kunde finna någon mot­ part. Det är omöjligt att tänka sig, att Gud ska­ pat oss för något annat än att älska, kuttra, beun­ dra, vara som duvan eller tuppen, att tala om sin kärlek från morgon till k'äll, att spegla sig i sin lilla kvinnas beundran, att vara stolt och triumfe­ rande, det är livets mål. — Missförstå ej detta men det var, vad vi tänk­ te förr i tiden, när vi voro unga. För tusan, såda­ na härliga kvinnor det fanns på den tiden, så smek­ samma och så ömma! Hur jag härjade! Älska alltså varandra! Om man icke älskar varandra, så förstår jag sannerligen icke varför det skulle fin­ nas en vår, och för min del skulle jag i så fall be den gode Guden låsa in allt det vackra, som han<noinclude> <references/></noinclude> m8nryp7azgo9yxj6dzhjhlivhucxus1 104 227767 661645 2026-11-01T11:59:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'visar oss, och i sitt skrin åter lägga ned blommorna och fåglarna och de vackra flickorna. Mina barn, tag emot en gammal mans väl­ signelse! Kvällen var glad och förtjusande. Morfaderns ooverträffliga humör angav tonen, och var och en tittades av denna nästan hundraåriga hjärtlighet, an dansade en smula och skrattade mycket; det var som ett gott barns bröllop. Man skulle till och ed kunnat bjuda in hedersmannen Den gamla gotiden. Han fanns där för re... 661645 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 463 —}}</noinclude>visar oss, och i sitt skrin åter lägga ned blommorna och fåglarna och de vackra flickorna. Mina barn, tag emot en gammal mans väl­ signelse! Kvällen var glad och förtjusande. Morfaderns ooverträffliga humör angav tonen, och var och en tittades av denna nästan hundraåriga hjärtlighet, an dansade en smula och skrattade mycket; det var som ett gott barns bröllop. Man skulle till och ed kunnat bjuda in hedersmannen Den gamla gotiden. Han fanns där för resten redan i herr illenormands gestalt. Först var det glam och bul­ ler, sedan tystnad. Brudparet sig tillbaka. Strax efterdrog midnatt hade Gillenormandska huset förvandlats leende ängeltill n ett + brudgemakefs tröskel står en , Här stanna vi. '". "amande finger på läpparna, Själen förs^rk gedom dHr,nker i betraktelser inför denna hel- saMan^^ke/^ken hus. Den a" '^ ljussken svävar över desng ädje, de inrymma, måste som strålar<noinclude> <references/></noinclude> lgzcxzxbaxd2gj1kya8quh15vvtw61m 104 227768 661646 2026-11-01T11:59:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'tränga genom väggarnas stenar och genomtränga mörkret. Det är omöjligt att tänka sig, att denna heliga och oåterkalleliga fest ej sprider en him­ melsk glans i oändliga rymden. Kärleken är den smältdegel, där mannen och kvinnan förenas; ur den framgår den mänskliga treenigheten. Denna tvenne själars sammansmältande till en måste framkalla en rörelse till och med i mörkret. Älska­ ren är prästen och den hänryckta jungfrun förskräckes. Något a...' 661646 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>tränga genom väggarnas stenar och genomtränga mörkret. Det är omöjligt att tänka sig, att denna heliga och oåterkalleliga fest ej sprider en him­ melsk glans i oändliga rymden. Kärleken är den smältdegel, där mannen och kvinnan förenas; ur den framgår den mänskliga treenigheten. Denna tvenne själars sammansmältande till en måste framkalla en rörelse till och med i mörkret. Älska­ ren är prästen och den hänryckta jungfrun förskräckes. Något av denna glädje kommer från Gud. Där äktenskapet är verkligt, det vill säga, där kärleken finnes, möter man också idealet. Om det mänskliga ögat kunde uppfatta det högre li­ vets fruktansvärda och hänförande syner, är det troligt, att man skulle se nattens gestalter, okända, bevingade varelser, nöjda och välsignande böja sig framåt och skocka sina mörka huvuden kring detta strålande hus, visande för varandra den milt skyg­ ga, unga makan samt att deras anleten skulle åter­ spegla den mänskliga lyckan. Om de hänförda ma­ karna i denna sällhetsstund, då de tro sig vara en­ samma, lyssnade, skulle de i sin kammare höra det<noinclude> <references/></noinclude> t0n6gpuqets2so2irkr0wuv4f16a29l 104 227769 661647 2026-11-01T11:59:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'dova ljudet av vingslag. Den fullkomliga lyckan måste draga änglarna till sig. När genom kärle­ ken helgade läppar närma sig varandra för att ska­ pa, måste med nödvändighet denna obeskrivliga kyss framkalla en rörelse även bland stjärnornas oändliga rymd. Denna lycka är den enda verkliga. Denna gläd­ je är den enda. Kärleken är den enda extasen, res­ ten är tårar. Det är tillräckligt att älska eller att ha älskat. Kräv intet mera. Man kan...' 661647 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 465 —}}</noinclude>dova ljudet av vingslag. Den fullkomliga lyckan måste draga änglarna till sig. När genom kärle­ ken helgade läppar närma sig varandra för att ska­ pa, måste med nödvändighet denna obeskrivliga kyss framkalla en rörelse även bland stjärnornas oändliga rymd. Denna lycka är den enda verkliga. Denna gläd­ je är den enda. Kärleken är den enda extasen, res­ ten är tårar. Det är tillräckligt att älska eller att ha älskat. Kräv intet mera. Man kan icke finna någon annan pärla i detta mörka liv. Att älska är att fullkomna.<noinclude> <references/></noinclude> qoirw36vwnyxvnxtykdb5w7vqdhvy6z 104 227770 661648 2026-11-01T12:00:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '^™e några minuter orörlig i mörkret under a s rålande fönster. Han lyssnade. Ett otydig buller från festen nådde honom. Han hörde morfaderns höga och myndiga ord, fiolerna, slamfrån tallrikar och glas, skrattsalvorna samt and allt detta Cosettes milda och glada stämma, hyn lämnade Filles-du-Calvaire-gatan och giclc em till Homme-Armégatan. Han passerade därSaint-Louis-, Culture-Sainte-Chatherine- samt ,.. ancs-Manteaux-gatorna; vägen var en smula ngr... 661648 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 467 —}}</noinclude>^™e några minuter orörlig i mörkret under a s rålande fönster. Han lyssnade. Ett otydig buller från festen nådde honom. Han hörde morfaderns höga och myndiga ord, fiolerna, slamfrån tallrikar och glas, skrattsalvorna samt and allt detta Cosettes milda och glada stämma, hyn lämnade Filles-du-Calvaire-gatan och giclc em till Homme-Armégatan. Han passerade därSaint-Louis-, Culture-Sainte-Chatherine- samt ,.. ancs-Manteaux-gatorna; vägen var en smula ngre, men det var samma väg, han tagit sedan re månader för att undvika den under arbete va- b ande Vieille-du-Temple-gatan. Han hade alltid gått denna väg med Cosette, och edan fanns det ingen annan för honom. Jean Valjean trädde in i sin bostad. Han tände ett ljus. Våningen var tom. Icke ens Toussaint fanns där längre. Jean Valjeans steg genljödo me­ ra än vanligt. Alla skåp voro öppna. Han gick m i Cosettes rum. Det fanns inga lakan på sän­ gen. Huvudkudden var utan örngott och spetsar samt låg jämte täcket sammanvikt vid fotändan<noinclude> <references/></noinclude> pm3vnzuavsk3ko01uwdsoaxcvclpth2 104 227771 661649 2026-11-01T12:00:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'ovanpå madrassen, vars bolstrar man såg och där ingen mera skulle ligga. Alla de små kvinnliga fö­ remål, som tillhört Cosette, voro borta. Det enda, som var kvar, var de grova möblerna oclide fyra väggarna. Toussaints säng var också avröjd. En enda säng var bäddad och tycktes vänta på någon, Jean Valjean. Jean Valjean betraktade väggarna, stängde nå­ gra skåpsdörrar samt gick från det ena rummet till det andra. Så kom han in i sitt eget och sat...' 661649 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 468 —}}</noinclude>ovanpå madrassen, vars bolstrar man såg och där ingen mera skulle ligga. Alla de små kvinnliga fö­ remål, som tillhört Cosette, voro borta. Det enda, som var kvar, var de grova möblerna oclide fyra väggarna. Toussaints säng var också avröjd. En enda säng var bäddad och tycktes vänta på någon, Jean Valjean. Jean Valjean betraktade väggarna, stängde nå­ gra skåpsdörrar samt gick från det ena rummet till det andra. Så kom han in i sitt eget och satte ljuset på ett bord. Han hade tagit sin arm ur förband ocli kunde nu utan svårighet använda högra handen (Forts i trettonde bandet.,<noinclude> <references/></noinclude> k10u8qjka4oiw5dyyvmll94arsfh9t9 104 227772 661650 2026-11-01T12:04:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661650 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|FÖRSTA BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|En smula historia.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> VÄL TRÄFFAT. </h4> Åren 1831 och 1832, dessa två år, vilka inne­fatta julirevolutionen, innebära egenartade histo­riska händelser. Dessa tvenne år äro tillsammans med dem, vilka komma före och efter, som tven­ne bergstoppar. De äga en revolutionär storhet och höjd. Man skymtar där avgrunder. De so­ciala massorna, själva grunden för vår civilisa­tion, underlaget för våra intressemotsättningar, konturerna av vårt gamla samhälle, visa sig här bakom dimmor av teorier och fördomar. Man benämner stundom dessa reaktion mot revolutio­nen, och ibland skymtar man där sanningen, mänsklighetens själ. Denna märkliga tid är tillräckligt omskriven och den börjar vara så avlägsen, att man kan skönja de viktigaste konturerna. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> olydpafuo6h5uqza0urvsjjjzokwpr8 104 227773 661651 2026-11-01T12:07:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661651 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|ANDRA BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Eponine.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> LÄRKFÄLTET. </h4> Marius hade åsett det oväntade resultatet av den snara, vilken han övertalat Javert att lägga ut; men knappast hade Javert lämnat huset, med­förande sina fångar i tre hyrvagnar, förrän Marius smög sig ut ur byggnaden. Klockan var ännu icke mera än nio på aftonen. Marius gick till Courfeyrac. Courfeyrac var icke längre den för­näme invånaren i kvarter Latine; han hade flyttat till Verrerie-gatan, av politiska skäl; denna stads­ del var den, vars befolkning hade rest sig. Ma­rius sade till Courferyrac: — Jag önskar sova hos dig. Courfeyrac framdrog en madrass ur sin säng, i vilken han hade två, placerade den på golvet och sade: — Varsågod. Klockan sju följande morgon återkom Marius till det gamla rucklet, betalade hyran, och det,<noinclude> <references/></noinclude> svq9ok3xxrhx7hacqqf8ilzsk1risxs 104 227774 661652 2026-11-01T12:10:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661652 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|TREDJE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Huset vid Plumetgatan.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> DET UNDANGÖMDA HUSET. </h4> Mot mitten av sista århundradet lät en av parla­mentets i Paris presidenter, som hade en älskar­inna, och som höll detta hemligt — vid denna tid var det brukligt, att förnämt folk öppet visade sina mätresser, emedan medelklassen hemlighöll dem — bygga ett litet hus i Vaubourg saint Germain vid den ensliga Blometgatan, vilken numera heter Plumetgatan, icke långt ifrån den plats, som då kallades le Combat des Animaux. Detta hus bestod av en paviljong med blott en våning; i bottenvåningen funnos två salar, i första våningen två rum, och på dess allra nedersta bot­ten fanns ett kök, högre upp fanns en budoar, under taket en vind och utanför det hela låg en trädgård, omgiven av ett järnstaket åt gatan. Hela trädgården innefattade ungefär ett plogland. Detta var allt vad förbipasserande kunde se, men<noinclude> <references/></noinclude> fah0ycowe59pgnyjnv02go6kqgkxbfc 104 227775 661653 2026-11-01T12:13:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661653 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|FEMTE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Där slutet icke liknar början.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> ENSLIGHETEN OCH KASERNEN I FÖRENING. </h4> Cosettes sorg, som för fyra, fem månader sedan var så stor, hade nu betydligt mildrats, utan att hon så småningom dag efter dag droppvis kände någonting i sin unga, jungfruliga själ förändras, hon riktigt själv visste hur. Naturen, våren, ung­domen, kärleken till sin far, den glättiga åsynen av fåglarna och blommorna, allt detta gjorde, att och det liknade nästan glömska. Höll elden på att slockna helt och hållet, eller var den endast dämpad genom ett lager av aska? Det verkliga förhållandet var, att hon numera sällan kände nå­gon smärta eller någonting som brände. En dag kom hon dock helt plötsligt att tänka på Marius. — Ah! sade hon till sig själv, jag tänker ju aldrig mer på honom. I samma vecka upptäckte hon under en av<noinclude> <references/></noinclude> t14mtz1vietjl1lqpyjalpw0dxp7ohc 104 227776 661654 2026-11-01T12:15:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661654 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|FJÄRDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Bistånd från djupet kan ibland vara bistånd från höjden.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> SÅR TILL DET YTTRE, LÄKEDOM T1LL DET INRE. </h4> Deras liv blev på detta sätt allt dystrare och dystrare. Det återstod dem nu endast en förströelse, vilken förr utgjort en stor lycka för dem, den näm­ligen, att bära mat till de hungrande och kläder till dem, som fröso. Under dessa besök hos de fattiga, vid vilken Cosette ofta följde Jean Valjean, återfunno de någon gång en liten stänk av sin forna hjärtlighet, och ibland, när dagen hade varit lycklig, då de hade avhjälpt mångas nöd och de hade framlockat glädje och livslust hos många små barn, då kunde Cosette på aftonen till och med visa en smula glädje. Vid denna tid var det, som de gjorde besöket i Jondrettes koja. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qkg67pvs5gjcxsw6ve8dmtezkf21wsq 104 227777 661655 2026-11-01T12:18:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h3 align="center">''{{spärrad|SJUNDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Tjuvspråk.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> BEGYNNELSEN. </h4> Pigritia — lättja — är ett fruktansvärt ord. Därifrån härleder sig en hel värld, tjuveriet och ett helvete, hungern. Lättjan är sålunda en moder. Hon har en son, tjuvnaden, och en dotter, hun­gern. Var befinna vi oss nu? Mitt ibland tjuvarnas slangspråk, vilket man kallar argot. Vad är argot? Det är på en gå...' 661655 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|SJUNDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Tjuvspråk.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> BEGYNNELSEN. </h4> Pigritia — lättja — är ett fruktansvärt ord. Därifrån härleder sig en hel värld, tjuveriet och ett helvete, hungern. Lättjan är sålunda en moder. Hon har en son, tjuvnaden, och en dotter, hun­gern. Var befinna vi oss nu? Mitt ibland tjuvarnas slangspråk, vilket man kallar argot. Vad är argot? Det är på en gång nationen och språket, det är tjuvnad från två håll, från män­niskorna och språket. För trettiofyra år sedan införde berättaren av denna allvarliga och dystra historia i ett arbete, som han skrev i samma syfte, ”En dödsdömds sista stunder”, en tjuv, som talade argot; läsarna häpnade, och alla människor funno det rysligt att<noinclude> <references/></noinclude> ddca8to62dxiu4uiocn4whfsj7k0wvg 661658 661655 2026-11-01T12:23:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661658 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|SJUNDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Tjuvspråk.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> BEGYNNELSEN. </h4> Pigritia — lättja — är ett fruktansvärt ord. Därifrån härleder sig en hel värld, tjuveriet och ett helvete, hungern. Lättjan är sålunda en moder. Hon har en son, tjuvnaden, och en dotter, hun­gern. Var befinna vi oss nu? Mitt ibland tjuvarnas slangspråk, vilket man kallar argot. Vad är argot? Det är på en gång nationen och språket, det är tjuvnad från två håll, från män­niskorna och språket. För trettiofyra år sedan införde berättaren av denna allvarliga och dystra historia i ett arbete, som han skrev i samma syfte, ”En dödsdömds sista stunder”, en tjuv, som talade argot; läsarna häpnade, och alla människor funno det rysligt att<noinclude> <references/></noinclude> rcpif7xtd0qilp13x854toex883m5nb 104 227778 661656 2026-11-01T12:21:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661656 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|SJÄTTE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Lille Gavroche.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> NÄR VINDEN SPELAR ETT SPRATT. </h4> Sedan 1823, efter det värdshuset i Montfermeil gått omstyr, icke i den stora bankruttens avgrund utan i småskuldernas djup, hade makarna Thénardier haft ytterligare två barn; båda gossar. Detta var inalles fem, två flickor och tre gossar. Det var mycket. Fru Thénardier hade, gynnad av en egendomlig slump, gjort sig av med de båda minsta gossarna, medan de ännu voro mycket små. Gjort sig av med dem, är rätta ordet. Det fanns hos denna kvinna endast ett fragment av naturen. Hon är icke ensam om detta. Liksom marskalkinnan de la Mothe-Houdansourt var fru Thénardier mor endast för sina flickor. Där upphörde hennes egenskap av mor. Hennes hat mot människosläk­tet började med hennes egna gossar. Mot dem<noinclude> <references/></noinclude> 37ml5ecds7n7umws7mnaxhrvultfrwf 104 227779 661657 2026-11-01T12:23:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{rättelse|III.|IV.}} EN SPÄNNANDE RYMNING. Se här vad som samma natt hände i la Force: Babet, Brujon, Gueulemer och Thénardier hade gjort upp en plan att rymma, trots att Thénardier satt i isolerat fängelse. Babet hade tagit saken om hand, såsom man av Montparnasses meddelande till Gavroche förstår. Montparnasse skulle vara deras hjälp på ytter­ sidan. . Brujon, som hade tillbringat en månad i straffcell, hade haft tid nog att först göra sig ett rep... 661657 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{rättelse|III.|IV.}} EN SPÄNNANDE RYMNING. Se här vad som samma natt hände i la Force: Babet, Brujon, Gueulemer och Thénardier hade gjort upp en plan att rymma, trots att Thénardier satt i isolerat fängelse. Babet hade tagit saken om hand, såsom man av Montparnasses meddelande till Gavroche förstår. Montparnasse skulle vara deras hjälp på ytter­ sidan. . Brujon, som hade tillbringat en månad i straffcell, hade haft tid nog att först göra sig ett rep och därefter uppgöra en plan. Dessa celler, där för­ resten fängelsets disciplin överlämnas åt fången själv, bestodo förr i tiden av fyra stenväggar, ett stentak och ett golv av sten, vari fanns en tältsäng, en glugg med galler, en dubbel järndörr, och de kallades fängelsehål; men fängelsehålet ansågs alldeles för rysligt; numera består rummet av en järndörr, en gallerlucka, en tältsäng, tak och golv av sten, fyra stenväggar och kallas straffcell. Vid middagstiden tränger sig en smula dager dit in. Victor Hugo IX 11<noinclude> <references/></noinclude> p9s0swq64rfs4xteuq79o08xohfnc0u 104 227780 661659 2026-11-01T12:26:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661659 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|ÅTTONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Förtrollning och sorg.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> KLART LJUS. </h4> Läsaren har förstått, att Eponine, som ge­nom grinden känt igen hyresgästen i det hus vid Plumetgatan, dit Magnon hade skickat henne, till en början hade hållit banditerna undan här­ifrån och senare visat Marius dit, samt att denne, efter det han under flera dagars tid hänryckt be­skådat grinden men slutligen besegrad av denna oförklarliga kraft, som drager järnet till diaman­ten och älskaren till stenarna i det hus, där den älskade bor, hade begivit sig in i Cosettes träd­gård, liksom Romeo i Julias. Detta hade för ho­nom varit betydligt lättare än för Romeo. Romeo var tvingad att klättra uppför en mur, men Marius behövde endast rycka ett slag i en av järnstän­gerna i det gamla rostiga gallret, som skramlade i sin fördjupning, alldeles som tänderna i munnen<noinclude> <references/></noinclude> k5e92dl0fpnylksgpz3dc3tmee80c02 104 227781 661660 2026-11-01T12:29:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661660 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|ELFTE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Atomen förbrödrar sig med orkanen.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> NÅGRA UPPLYSNINGAR ANGÅENDE KÄL­LORNA TILL GAVR0CHE'S POESI. — EN AKADEMIKERS INFLYTANDE PÄ DENNA POESI. </h4> I samma ögonblick, som upproret, framkallat av sammandrabbningen mellan folket och trupperna framför Arsenalen, förorsakade en rörelse bakåt hos folkmassan, som följde likvagnen, och som längs boulevarderna tyngde på processionens tête, uppstod en fruktansvärd ebb. Massan vacklade, leden brötos, alla flydde springande, somliga un­der anfallsrop, andra med flyktens blekhet målad på sina anleten. Den stora människofloden, som täckte boule­varderna, delade sig på ett ögonblick, flöt ut till höger och vänster och strömmade fram genom två hundra gator. Det hördes, som om om en<noinclude> <references/></noinclude> 245p25dwrk57ib6vbm9s8024ojf00uy 104 227782 661663 2026-11-01T12:33:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661663 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|TIONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Den 5 juni 1832.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> YTAN. </h4> På vad sätt uppstår ett upplopp? Av intet och av allt. Av en så småningom frigjord elektricitet, av en plötsligt framsprungen låga, av en kraft i overksamhet, av en vindfläkt, som sveper förbi. Denna vindfläkt råkar huvud, som tänka, hjärnor, som drömma, själar, som lida, passionerade och olyckliga hjärtan. Den river dem alla med sig. Vart? På en slump. Utan att ta hänsyn till staten eller dess lagar eller till andra människors välgång. Ett upplopp är sammansatt av många olika fak­torer. Oroliga känslor, förbittrad entusiasm, in­dignation, förkvävda krigiska instinkter, överspänt mod, förblindat ädelmod, nyfikenhet, längtan efter omväxling, törst efter det oväntade; den känsla, som kommer en att glädja sig åt en ny teater­affisch; obestämt hat, ånger och missnöje,<noinclude> <references/></noinclude> sfkhllxfs8nfkcfpnvbsqwli6n6u78d 104 227783 661665 2026-11-01T12:38:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661665 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|NIONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{Varthän?}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> JEAN VALJEAN. </h4> Samma dag vid fyratiden på eftermiddagen satt Jean Valjean ensam bakom en av de ensligaste val­larna på Marsfältet. Numera gick han endast säl­lan ut tillsammans med Cosette, om av försiktighet eller av längtan efter ensamhet är svårt att avgöra. Möjligen hade han helt enkelt kommit in i andra vanor utan att ens själv vara medveten därom. Han hade på sig en arbetarekavaj och gråa lärftsbyxor. Hans mössa med den breda skärmen dol­de hans ansikte. Han var nu lugn och trygg med avseende på Cosette. Det, som en tid oroat honom och gjort honom villrådig, fanns ej mera. Men se­dan en vecka eller två hade han känt sig orolig av annan anledning. När han en dag promenerade på gatan, hade han fått syn på Thénardier. Tack vare Jean Valjeans förklädnad hade Thénardier icke känt igen honom. Men sedan Jean Valjean<noinclude> <references/></noinclude> 5kimpc2vcrfu0mlvp28ndeh3md6honn 661666 661665 2026-11-01T12:38:51Z Jonatanskogsfors 17420 661666 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|NIONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Varthän?}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> JEAN VALJEAN. </h4> Samma dag vid fyratiden på eftermiddagen satt Jean Valjean ensam bakom en av de ensligaste val­larna på Marsfältet. Numera gick han endast säl­lan ut tillsammans med Cosette, om av försiktighet eller av längtan efter ensamhet är svårt att avgöra. Möjligen hade han helt enkelt kommit in i andra vanor utan att ens själv vara medveten därom. Han hade på sig en arbetarekavaj och gråa lärftsbyxor. Hans mössa med den breda skärmen dol­de hans ansikte. Han var nu lugn och trygg med avseende på Cosette. Det, som en tid oroat honom och gjort honom villrådig, fanns ej mera. Men se­dan en vecka eller två hade han känt sig orolig av annan anledning. När han en dag promenerade på gatan, hade han fått syn på Thénardier. Tack vare Jean Valjeans förklädnad hade Thénardier icke känt igen honom. Men sedan Jean Valjean<noinclude> <references/></noinclude> fl2e61310f1d7rczzxgi1cfnvu8nahx 104 227784 661667 2026-11-01T12:40:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661667 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|TRETTONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Mörkret sänker sig över Marius.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> FRÄN PLUMETGATAN TILL SAINTDENISKVARTERET. </h4> Den stämma, vilken genom mörkret kallat Ma­rius till barrikaden vid Chanvreriegatan, hade på honom verkat, som om det varit själva Ödets röst. Han ville dö, och nu yppade sig ett tillfälle. Han klappade på gravens port och en hand räckte i mörkret fram nyckeln till honom. Sådana dystra erbjudanden i dunklet åt den förtvivlade äro all­tid lockande. Marlus sköt undan den gallergrind, som så många gånger öppnats för honom, lämnade trädgården och sade: — Jag skall gå dit! Utom sig av smärta och med hjärnan i ett en­da virrvarr, ur stånd att hädanefter uthärda nå­gra av ödets slag, på en gång nedtryckt av för­hoppningens och förtvivlans tyngd, hade han<noinclude> <references/></noinclude> fm58qsp8xqyfq0a1pcvtm2jnr0h2u9c 104 227785 661668 2026-11-01T12:43:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661668 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|TOLFTE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Korint.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> KORINTS HISTORIA FRÅN DESS GRUND­LÄGGNING. </h4> De parisare, vilka leva i dag, finna, när de trä­da in på Rambuteau-gatan vid sidan av hallarna och på höger hand mitt emot Mondétour-gatan, en korgmakarebutik, vars skylt utgör en bild av kejsar Napoleon den store, och vilken har följan­de inskrift: {{c|Napoleon är gjord<br /> uteslutande med korgflätnlng.}} Man anar knappast de fruktansvärda scener, som detta ställe bevittnat för knappt trettio år sedan. Det var här, som Chanvrerie-gatan, vilken i gamla skrifter kallades Chanverrerie-gatan, och det beryktade värdshuset Korint befann sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 33tauhyk7tg432imrtlpdywpymh3q3z 104 227786 661669 2026-11-01T12:46:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 661669 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h3 align="center">''{{spärrad|FJORTONDE BOKEN.}}''<br /> ''{{spärrad|Det storslagna hos förtvivlan.}}'' </h3> <h4 align="center"> I. <br /> FANAN. — FÖRSTA AKTEN. </h4> Fortfarande kom ingen. Klockan slog tio i Saint-Merry. — Enjolras ocliCombeferre hade med karbinerna i handen satt sig vid den stora barrikadens genomfartsväg. De sade intet, de lyssnade och försökte båda att uppfatta det av­lägsna och dova ljudet av marscherande trupper. Plötsligt hördes i denna dystra tystnad en klar, ung och glättig röst, vilken tycktes komma från Saint-Denisgatan, och började gnola på en gam­mal visa, som slutade med en tupps galande: {{dikt|Min näsa i tårar Är, min vän Bugeaud! Nog dina gendarmer Jag låna kan få! Med blå kapotter Och tupp-prydd schakå — Här ha vi balieuenl! Co-cocorico!}}<noinclude> <references/></noinclude> 5pt1ymdte9vhs46vu4b8v32t5wxpa9a 104 227787 661672 2026-11-01T20:56:18Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661672 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|198|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>eller the följande, äro, efter {{ant|reformations}} stadgan i Wästerås, gångne af klostret och brukade til annat, såsom prästetienster wid församblingarna. Kan dock wäl warit, at någre gamble, oduglige och enwise fådt loff at wid magert vnderhåll sitta ther qwar. <b>HELG-ANDS-HUS</b> eller <b>Hospital</b> hafwer fuller warit så wid Strengnäs-Domkyrkio, som wid the andra i Riket; fast man therom icke något serdeles i gambla Skrifter igenfunnit. Om the fattigas och vsla menniskiors skötsel och försörgning hafwa the Catholiske Biskopar i Swerige haft omsorg och giort anstalt i alla tider; ty longt tilbaka, åtminstonne, sedan then tionde, som war bewiljad och tildelad them siukom och fattigom, blef tagen och anwend til the <b>Andeligas</b>, erkannerligen <b>Kanikernas</b> vnderhåll wid Domkyrkiorna, hafwer öfwer hela Riket warit wedertaget, at af hwart hionelag årligen vtgifwets 4 penningar til the <b>Spetelskas</b>, eller theras, som med smittosamma siukdomar warit bekajade, skötsel och försörgning vti <b>Hospitaler</b> eller <b>Spetelskhus</b>. Härom skrefwo Archebiskopen i Vpsala {{ant|Nicolaus Ragvaldi}} och the andre Rikets Herrar {{ant|die Calixti annô 1440 in curiâ Regiâ}} Swartsiö, ett merkwerdigt bref til Finland, som i {{ant|Antiquitets Archivô}} är förwaradt. At vti Strengnäs hafwer warit Spetelskhus eller Hospital är i sig sielf otwiflachtigt. Kan thet dock för the äldre tider bewisas med thet,<noinclude> {{huvud|||som}} <references/></noinclude> ohf51j07onqvz2sku115t3mzqdwl5ji