Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.3 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 20365 661739 342564 2026-11-04T20:47:59Z Thuresson 20 Första kolumnen klar 661739 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thuresson" /></noinclude>inackorderade 11 seminarister, så att hela hushållet bestått af 19 personer. Härigenom har tillfälle beredts flickorna att winna öfning i alla inom hus förefallande göromål. Hushållsskolans inkomster under året hafwa utgjorts af: {| style="border-collapse: collapse; margin: auto;" |- |align="left" valign="top"|Kassabehållning den 1 jan. 1882 |align="right" valign="top"|206: |align="left" valign="top" colspan="3"|53. |- |align="left" valign="top"|Influtit för inackorderingar, twätt, bak, sömnad m. m. |align="right" valign="top"|3,620: |align="left" valign="top" colspan="3"|59. |- |align="left" valign="top"|Kontant bidrag af styrelsen |align="right" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|619: |align="left" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|97. |align="right" valign="top"|4,447: |align="left" valign="top"|09. |- |align="left" valign="top" colspan="5"|Utgifterna ha warit: |- |align="left" valign="top"|För kost |align="right" valign="top"|3,034: |align="left" valign="top" colspan="3"|39. |- |align="left" valign="top"|{{em}}"{{em}}beklädnad |align="right" valign="top"|285: |align="left" valign="top" colspan="3"|74. |- |align="left" valign="top"|{{em}}"{{em}}wed och ljus |align="right" valign="top"|263: |align="left" valign="top" colspan="3"|75. |- |align="left" valign="top"|{{em}}"{{em}}löner |align="right" valign="top"|289: |align="left" valign="top" colspan="3"|— |- |align="left" valign="top"|{{em}}"{{em}}onera, reparationer, sjukwård, husgeråd och diverse |align="right" valign="top"|516: |align="left" valign="top" colspan="3"|15. |- |align="left" valign="top"|Kassabehållning wid årets slut |align="right" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|58: |align="left" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|06. |align="right" valign="top" |4,447: |align="left" valign="top" |09. |- |} Den egentlige kostnaden för de wid hemmet intagna 6 flickorna har således utgjort endast det kontanta bidrag, som lemnats af styrelsen, nemligen 619 kronor 97 öre, eller för hwarje flicka 103 kronor 33 öre. Då behofwet af ett hem för wärnlösa flickor är för wårt samhälle af stor och genomgripande betydelse, och det wisat sig att detta hem med jemförelsewis små bidrag utöfwar ett icke ringa gagn, känna wi oss på det lifligaste uppmanade uttala den förhoppning, att samhällets medlemmar med fortfarande intresse understödjer saken, då för dess bestånd hufwudsakligen erfordras, att de ringa bidrag, som styrelsen hittills årligen upptagit af föreningens ledamöter, fortfarande få påräknas, samt att den syföreningen, hwars ogennyttiga och werksamma medlemmar lemnat frukten af sitt årliga arbete till styrelsens förfogande, icke förtröttas, utan fortfar med sin kärleksfulla, gagnande werksamhet. Då mot räkenskaperna, som omsorgsfullt blifwit förda, ingen anmärkning förekommit, anse wi styrelsen för nästlidna år fullt answarsfri för sin förwaltning. Kalmar den 6 februari 1883. {{huvud|''C. Sundberg.''||''Fabian Berg.''}} {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} {{c|{{Större|<b>Good-Templar-Tidning</b>|125}}}} Oscarshamns mest framstående arbetsgifware hafwa samtligen, på derom af logen J. F. Hultenheim till dem skriftligen framstäldt önskan, uppmanat sina arbetare att gå in i Good Templarorden och förbundit sig att betala deras afgifter. En af dessa arbetsgifware har haft kaffebjudning för sina arbetare i sitt hem, derwid han anmodade dem att ingå i logen. — En goodtemplarloge med namnet Framgång har bildats i Wernamo d. 5 d:s. {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} <h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|Hwarjehanda}}.</h2> <b>Tala är silfwer, tiga är guld.</b> En indisk köpman förde en elefant till marknaden. Knappat hade han kommit dit, då han fick se en europé, som, utan att säga ett ord, gick rundt omkring elefanten och betraktade honom på alla sidor. Köpmannen stälde åtskilliga frågor till honom, men utan att kunna aflocka honom något swar. När så en köpare nalkades, wände indiern sig till europén och hwiskade honom i örat. “Säg ingenting innan jag sålt djuret, så skall jag ge er en wacker gåfwa.” Främlingen nickade och teg. Då köpet war afslutat, gaf köpmannen 10 procent af köpesumman åt den hemlighetsfulle främlingen och sade: “Nu får ni tala; jag skulle gerna wilja weta, hur ni kunnat upptäcka felet på elefantens wenstra ben, som jag trodde mig ha dolt så skickligt.” “Ett fel! Jag har inte upptäckt någonting. Jag har aldrig sett någon elefant förr än nu.” — <b>Något öfwerlägset war det.</b> En liten gosse i en aflägsen stad i Amerika, som låg långt från all samfärdsel, tillsades af sin mor att öppna, då det en dag ringde på dörren. Den besökande war öfwerste S. i full uniform. — Bed din mamma, min lille wän, sade han, att jag får tala wid henne ett ögonblick! Lille Axel rusade upp för trappan med den mest förfärade uppsyn man kan tänka sig: — Mamma, det är någon der nere som will tala wid dig. — Hwem är det, min gosse? — Jag wet inte, men jag tror det är Gud. — <b>Sannolikt.</b> Doktorn: — Nå, Peter Anders, har du tagit in pillerdosan jag sände dig? — Ja, men jag känner mig inte bättre för det — kanske locket borde tagits af dosan? {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} <h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|Auktioner}}.</h2> {{c|{{Större|Fastighets-, Waru- och Mobilie-auktion.|150}}}} {{Initial|I}} <b>anseende till afflyttning från</b> orten låter hattfabrikören J. W. Jacobsson genom friwillig auktion, som förrättas i hans fastighet № 8 wid Storgatan här i staden torsdagen och fredagen den 1 och 2 instundande mars, kl. 10 f.m., försälja: dels sin förenämnde fastighet, hwilken är bewillningstaxerad till 30,000 kronor och brandförsäkrad för 28,000 kronor, att tillträdas den 1 april detta år; dels sitt lager, bestående af finare och ordinära felb-, filt- och strhattar, flere sorter skinn- och tygmössor, diverse pelswaror, såsom muffar, boar och muffediser, norska lamskinspelsar m. m.; och dels möbler och husgeråd i godt skick, såsom: 2:ne förmakssoffor och en inventionschaiselongue, en spegel i förgyld ram, bord med marmorskifwor, 2:ne butiks- eller trymå-speglar i ram af walnöt, divan- och spelbord, en chiffonier, 2:ne enmans-imperialsängar, en lavoir och ett bokskåp af walnöt, en gungstol, 3 st. skåp, passande till bok- eller butikskåp, ett större köksskåp, en butikdisk, ett skrifbord, en regulator, diverse oljemålningar och oljetryckstaflor i eleganta, förgylda ramar, en kakelugnsskär (finare arbete), takkronor och lampor, ett litet finare bibliotek, deribland "Uppfinningarnas Bok", en gaskrona och 6 lampetter, en gårdslykta, fönsterhyllor, takställningar för mössor; sängkläder, glas, porslin, koppar-, jern- och träkärl, en wäfstol, 4 aktier i ångbåtsbolaget Kalmar Sund och 5 aktier i Kalmar-Emmaboda jernwägs-aktiebolag, m. m. som ej specificieras. Kände och säkre inropare erhålla tre månaders betalningsanstånd i afseende på lösören. Wilkoren för fastighetens försäljning tillkännagifwas före utropet. Herrar återförsäljare torde observera att lagret är nytt och kurant. {{huvud|Kalmar den 8 febr. 1883.||22}} {{högertext|Efter anmodan:<br />'''J. F. Jonsson.'''|offset=3em}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|Kaffeauktion.|150}}}} <b>Genom offentlig auktion, som</b> förrättas i packhuslägenhet wid Ölandsbron, nära jernwägsgodsmagasinet, onsdagen den 14 dennes, kl. 10 f.m., försäljes i mindre och större poster <b>3,000 skålp. godt kaffe,</b> flera sorter, <b>800 skålp. goda risgryn,</b> ett mindre parti swiskon m. m. Säkre inropare erhålla 3:ne mån. betalningsanstånd. Kalmar den 6 februari 1883. 20 {{högertext|Efter anmodan:<br />'''J. G. Jonsson.'''|offset=3em}} {{linje|height=2px}} {{Initial|G}}<b>enom offentlig auktion, som</b> förrättas i Norra Bärby af Mörbylånga socken på Öland måndagen den 26 nästkommande februari, kl. 10 f.m., försäljas nedan nämde Anders Perssons i Norra Bärby konkursmassa tillhörande fastigheter, nämligen: 1:o) 5/16 mtl. kr.-st. № 1 Norra Bärby, innehållande en areal af omkring 100 tid, deraf 24 tld åker, 8 tld äng — delwis bewäxt med ek- och annan löfskog — återstoden betesmark, födas i wanliga år 4 hästar, 12 fäkreatur och 8 får; 2:o) ½ mtl. № 3 Klefwa i Resmo socken, innehållande omkring 80 tld, deraf 60 tld åker, 2 tld äng, 6 tld bränntorfmosse samt återstoden betesmark. I wanliga år födas å detta hemman 6 hästar, 16 fäkreatur och 8 får; 3:o) ⅜ mtl kr.-st. № 3 Klefwa, innehållande en areal af omkring 70 tld, deraf 40 tld åker, 10 tld äng, samt återstoden betesmark och bränntofsmosse. Å hemmanet födas i wanliga år 5 hästar, 14 fäkreatur och 8 får. Fastigheterna äro hwar för sig försedde med erforderliga åbyggnader. De, hwilka ega intecknad fordran, som bör af fastigheterna utgå eller annan rätt att wid auktionen bewaka, böra derwid komma tillstädes. Betalningswillkoren tillkännagifwes wid auktionen. Norra Bärby den 24 januari 1883. {{huvud|15||<b>Konkursförwaltningen.</b>}} <section begin=SvenskaAfrikaforskare/> –- ''Svenska Afrika forskare''. De båda svenska officerare, löjtnanterna vid fortifikationen E. von Krusenstjerna och E. Sundvallson, hvilka vi förut omnämnt såsom blifvande deltagare i den af belgiska sällskapet “Société africaine” anordnade, under Stanleys ledning stående expeditionen till Kongoområdet, torde, sedan de nu erhållit kongl. permission från sin militärtjenst under ett år, efter någon liten tid komma att afresa och ansluta sig till expeditionen, i hvilken de, om ytterligare permission erhålles, naturligtvis komma att deltaga så länge den är ämnad att räcka, eller tre år. Det lär äfven vara ifrågasatt att hr G. Een, bekant genom sina resor i Damaralandet, och som af framstående vetenskapsmän erhållit de bästa vitsord om sin verksamhet i liknande syfte med det nu ifrågavarande företaget, möjligen skulle deltaga i expeditionen. Huruvida några svenska matroser, hvarom man hört talas, komma att engageras vid hr Stanleys kår, lärer icke vara afgjordt. <section end=SvenskaAfrikaforskare/><noinclude> <references/></noinclude> r41v5z6cjw1ez4hxg74x0o7pb6ufwvr 104 147840 661751 575221 2026-11-05T08:43:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|397}}</noinclude>siste stadsmajoren, sjelf ett ända in i sena ålderdomen alltid ungt exemplar af gamla Stockholm, har gått till hvila. Den siste ryttmästaren (lärftskramhandlaren L. Groll) tog afsked 1881. De militära titlarne nämnas icke längre tillsamman med de borgerliga yrkena, och man får nu mer icke höra en bodhandlares eller handtverkares hustru kallas majorska eller kaptenska, såsom bruket var ännu för tretio år sedan. {{tre stjärnor}} Om ''rådhuset'' och den der utanför liggande platsen i stadens äldre tider voro sjelfva kärn- och hjertpunkten för det borgerliga lifvet i dettas allvar och förströelse, under tunga dagar och lätta ögonblick, så har ett annat hus under det sist förflutna århundradet varit lika betydelsefullt, och det är ''börsen.'' Han ärfde tomten efter rådhuset och med denne ärfde han också en del af rådhusets vigt för borgerskapet. Men derjemte fick börsen en uppgift som rådhuset egentligen icke kände till, att vara ett reglerande af stadens större köpmansförrättningar och ett uttryck för stadens storhandel. I gamla tider, då Stockholm var, enligt Olof v. Dalins uttryck,<ref>I åminnelsetalet öfver erkebiskopen Eric Benzelius.</ref> likt en liten utländsk by med en mur omkring, var omsättningen i varor naturligtvis ganska ringa, och när handeln tillväxte, låg han, såsom vi här ofvan nämt, redan i händerna på hanseaterne. Stockholms egna köpmän behöfde icke något särskildt hus för att öfverenskomma om sina förrättningar, och äfven i det ändamålet fick Stortorget göra tjenst som öfverläggningsplats och nyhetsmarknad. En dag väcktes på Stortorget stor uppståndelse genom underrättelsen, att nu vore all sjöfart på utländska orter med de vanliga små farkosterne och skutorna förbjuden. Det var en stark väckelse att tänka på omedelbara handelsförbindelser med platser utom Östersjön och ett tecken, att regeringen ämnade helt och hållet bryta med Lübeck. Till Vesterhafvet kunde de ''små'' farkosterna ej gå och derför skulle de aflysas. Stockholm började skaffa sig större och tjenligare fartyg, och samtidigt beslöt man, under Gustaf den förstes regering, att upphöra med all handel med hansestäderna utmed Östersjön, hvilket naturligtvis gjorde lübeckarne ursinnige och nog gaf anledning till ett och annat stormigt uppträde på torget, der hanseater aldrig saknades. Men detta var kanske också den första egentliga början till ''Stockholms börs.'' Redan år 1557 kunde man på den vanliga samlingsplatsen med<noinclude> <references/></noinclude> i1crejrrjxntqcxgigrfov4nj31k0gi 104 147841 661752 575222 2026-11-05T08:49:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|398|BORGERSKAPET|}}</noinclude>fosterländsk tillfredsställelse omtala, att nu funnes, dels vid »bron», dels i skären, ej mindre än tolf ''stora'' fartyg som kunde fara på Holland. Det var Hans Gammals skepp, Trofast Olssons, Jakob Bagges, Lars Turessons och sju andra samt också »Ubsala skiepet». Dess utom hade man sju ''små'' skepp eller skutor som plägade »löpa till Norbotn» och de egdes af handtverkare i staden, t. ex. Nils Skräddares skuta, Erik Pungemakares, hustru Brijta Hans Skräddares m. fl. År 1560 seglade från Stockholm till Frankrike fyra fartyg, på 140—200 läster, med master, spiror och ved; till Amsterdam fem, på 70—150 läster, med läkter, ved, stångjern och smör; till England gick ett fartyg, på 70 läster, med osmundsjern och stångjern. Handeln med Lübeck var då åter upptagen, men dit seglade blott ett fartyg på 30 läster, med jern och hudar, då deremot sju gingo till Danzig, med jern, tran och hästar. Till Rostock och Königsberg gick hvar sitt fartyg.<ref>Jämförelsevis kan nämnas, att samtidigt med ofvan stående skeppningar från Stockholm utgingo från Elfsborg sex skepp till Frankrike, sedan last intagits i Norge. Två af dem mätte 200 läster hvar, det minsta 70. Från samma plats gingo åtta till Holland, af hvilka ett på 200 läster. För öfrigt seglade nitton fartyg från Gefle, af hvilka dock blott ett på 120 läster, nio från Öregrund samt fartyg från Nyköping, Söderköping, Norrköping och Vestervik.<br> {{em|3}}''Peter Jonas Bergius:'' Stockholm för 200 år sedan. Sthlm 1758.</ref> Samma år på hösten fördes från Amsterdam med Niels Ericssons skepp i Gefle och »med båtar från skeppet hit till Stockholm» lärft, kläde, kryddor, m. m., allt tillhörigt 24 svenska borgare och köpsvenner; från Lissabon med skeppet ''Elgen'' och skepparen Per Grönskalle, som på våren utgått till samma plats med trävaror, 150 läster salt för Lasse Gammal, Hans Gammal, Per Helsing, Ivar Nilsson och skepparen sjelf; samt från Bråwassze eller Browaas (Brouage i Frankrike) skeppet ''Hjorten,'' skepparen Per Helsing, en last af 205 läster för bägge herrarne Gammal, tre andra köpmän och skepparen.<ref>Tullregister anfördt af ''Hans Forssell'' i »Sveriges inre historia från Gustaf den förste», andra delen, Sthlm 1875.</ref> Prisen på de utskeppade varorna bestämdes icke efter tillgång och efterfrågan, utan enligt »kungl. maj:ts, vår nådige herres allvarliga vilja och befallning». Men äfven borgerskapet och magistraten sökte reglera handelsvärdena. År 1634 stadgades på allmän rådstuga, att ingen skulle få införskrifva lybskt eller rostocker öl, med mindre han ville sälja det för så godt köp som svenskt öl.<ref>''Stadens Tänkebok.''</ref> Mångfaldiga dylika stadgar sökte ordna köpenskapen och lade hinder för det fria utbytet. I en sådan<noinclude> <references/></noinclude> 22c0yusz76vnrpu2tj1gx9pt3shmvlk 104 155031 661736 609656 2026-11-04T18:56:25Z ~2026-58575-48 19219 661736 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|694|''Varþer — Varþveta.''}}</noinclude>VM.* ME.* hava garb ok- til urials, ME. Chr. I dessa talesätt, äfven då det heter hvarte v. æller garper (jfr. Hvarti), beteckna dessa ord samma sak, 1. gårdsgården såsom utmärkande gräns- skilnaden (jfr. Asker 2). Varber, m. (Isl. verðr) mat. Se Dagh-, Mal-, Natvarper. Varper, adj. (Isl. verðr, AS. weard, Fht. Mht. wart, wert, se GRAFF, Ahd. Sprachschatz, I. 998-1011) i samman- sättningar: vänd (åt ett visst håll); där- af någon vart, vestvart, invärtes, ve- dervärdig &c. Se Andverber, Niban-, Ovan varpa; Annan-, Nokon-, Norpan-, Synnan-, Vestan-, Ostan vart; Udvortes. Varper, part. se Væria. Varphald, n. vakthållning. U.* SM.* H. Præf. not. 12; Kg. ind. 9. Var hælde, n.?= varþhald. utan v. = utan var ok vaku (se Varper 1), ÖG.* Varping, n. räfsinga-, härads- och fjärdingsting som, enligt VG., höllos om våren. Se Höstbing. Varplos (vardalos, varpa laus, varþr laus, for varpar laus), adj. ovårdad, utan vård. G. su, dat. n., adv:er, om det ej är skriffel för -sa, acc. f. SM.* Varpmaper (vorpmaper, VM. vardh- man), m. vaktkarl, väktare, post. U.* SM.* H. Kg. 9: 1; St.* Vardnada hion (værnæþæ hion), n. pl. personer som äro under en annans om- vårdnad och ansvarighet. H.* Varpaaber, varnaþer, m. 1) (af v. a. varpa 1, 3) vård, omvårdnad, merendels med afseende på en därmed förenad ansvarighet. vara i mans -pe (om träl), ib bonda sins komin (om brud), lig- gi baggia bera v. a (n. barni), fore hu- sum uppi halda &c. VG.* U.* SM.* VM. I. G. 2; II. . 2: 1; Sm.* ME.* St.* Chr. hans a læggia, öfverlemna det intagna kreaturet åt egarens vård och ansvarighet, då den som intagit det, Varpveta. förklarar sig ej vidare skola vårda det och ansvara därför om egaren ej lö- ser det, ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 6: 2. þe men ser (o: hvilkas) v. ser ofna hans male, o: som hafva omvårdnad därom, Sk. bat ir ecki yr -þi, o: anses all- tid som han vore vårdad af egaren, fastän denne icke är tillstädes, G.* Jfr. Laghvardnaper. 2) borgen. fa fore sik eller væþ eller -, procuret ei vel pi- gnus vel fideiussorem, Sk. I. 182. jfr. II. 114. 3) person som är under en annans omvårdnad, anhörig. U.* VM. L. G. 5; II. Kr. 11:2; G.*; hit hör äfven Sk.*, där fråga är om de under de store godsegarne lydande bönder (Nd. vor- ned); jfr. KA. Jur. skr. II. 268 o. f. hava dopan - fore durum, se Dyr. - Det är icke tvifvelaktigt att d. o. kommer af varpa, och därför rättast skrifves med äfvensom att varnaþer är sam- ma ord, endast med en på ett mindre noggrannt uttal grundad orthografisk skilnad; hvaremot Isl. varnaðr, synes under samma form inefatta två ord, af hvilka det ena betyder försigtighet, och kommer af varma, hindra, förbjuda, men det andra, med bem:en omsorg, försorg, hänvisar på varða, och därför rätteli- gen skulle skrifvas varðnaðr. Var penningar, m. pl. vaktpänningar, en årlig skatt, som på Gotland erlades af hvar vapenför man. G.* Vardskrivare (verdskrivare), m. vakt- skrifvare, som för bok öfver vakthåll- ningen i staden. Däraf Vordskrivare dome, n. vaktskrifvare- sysla. St.* Vardh sætning, f. vakters utsättande, ordnande af vakthållningen i staden. St. Varþveta (vorvetha), v. a. m. dat. (af varþer, vård, och veta, göra; Isl. varðveita) vårda, underhålla, prov. vardvajta, vålveta. VG.* lati döma sær garþ at v., ɔ: tage dom angående den<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> lf0zg68r8t6pn159z8o8job4zv4brmt 104 218999 661744 647931 2026-11-04T20:53:18Z Thuresson 20 661744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 5 —}}</noinclude><section begin="del_2_toc"/> {{större|''Andra delen. COSETTE.''}} <section begin="del_2_bok_01_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Sid. |- | colspan=2 | FÖRSTA BOKEN. Waterloo. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_01|I. Vad man ser på vägen från Vinelles]] | style="text-align: right;" | 3 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_02|II. Hougomont]] | style="text-align: right;" | 7 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_03|III. Den 18 juni 1815.]] | style="text-align: right;" | 621 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_04|IV. A.]] | style="text-align: right;" | 28 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|V. Stridernas quid obscurum]] | style="text-align: right;" | 33 |} {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | BAND IV |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|VI. Klockan fyra på eftermiddagen]] | style="text-align: right;" | 49 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_07|VII. Napoleon i gott humör]] | style="text-align: right;" | 55 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_08|VIII. Kejsaren ställer en fråga till vägvisa­ren Lacoste]] | style="text-align: right;" | 66 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_09|IX. Det oväntade]] | style="text-align: right;" | 72 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_10|X. Höjden Mont-Saint-Jean]] | style="text-align: right;" | 79 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_11|XI. Napoleon har en dålig och Bülow en god vägvisare]] | style="text-align: right;" | 89 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_12|XII. Gardet]] | style="text-align: right;" | 93 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_13|XIII. Katastrofen]] | style="text-align: right;" | 97 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_14|XIV. Det sista regementet]] | style="text-align: right;" | 103 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_15|XV. Cambronne]] | style="text-align: right;" | 106 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_16|XVI. Quot libras in duce]] | style="text-align: right;" | 111 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_17|XVII. Var Waterloo något gott]] | style="text-align: right;" | 122 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_18|XVIII. Den gudomliga rättens landvinningar]] | style="text-align: right;" | 126 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_19|XIX. Natt över slagfältet]] | style="text-align: right;" | 132 |} <section end="del_2_bok_02_toc"/><noinclude> <references/></noinclude> 2hktvpa985z6p4vwfz9bypdhdukzgms 104 221628 661740 651285 2026-11-04T20:49:28Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XII. <br /> GARDET. </h4> Man vet det övriga. Framträdandet av en ny armé, hela striden i ett virrvarr, åttiosex eldgap, som plötsligt öppnade sig i det Pirchs första av­delning anlände samtidigt med Bülow, under det denne själv ledde Zietens kavalleri, fransmännen tillbakaträngda, Marcognet sopad undan från höj­den Ohain, Durutte bortdriven från Papelotte, Donzelot och Quiot vacklande, Lobau angripen från sidan; nya och friska stridskrafter störtade sig över våra utmattade regementen samtidigt som skymningen föll på, de engelska regementena häm­ta mod och samla sig till angrepp, den franska armén genomborras och engelska och tyska gra­nater hjälpas åt; allt förintas, fronten tillintetgöres, flyglarne finnas ej mera. Då, mitt i detta för­skräckliga virrvarr, kommer gardet. Då det insåg, att det skulle dö, utropade det: Leve kejsaren. Historien känner ej något mera<noinclude> <references/></noinclude> 1ri5n9241yzzsjnf5gadf8dmqe02jpq 104 221648 661745 651384 2026-11-04T20:54:24Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XIII. <br /> KATASTROFEN. </h4> Det var ett dystert skådespel, som visade sig bakom gardets leder. Armén vek plötsligt på alla punkter, från Hougomont, de la Haie-Sainte, från Papelotte och från Plancenoit. Ropet förräderi följdes av: Rädde sig den som kan! En armé, som spränger sina leder, smälter bort. Allt viker, rinner undan, skyndar bort, tränges i vild hast och fasa. Det är en enda oerhörd upplösning av alla formationer. Ney lånar en ny häst och störtar, utan hatt, utan krage, utan värja, in i massornas vimmel. Han ställer sig tvärs över vägen till Brüssel, hejdande både engelsmän och fransmän. Han försöken att hejda en flyende armé. Han ropar, han beder, han besvär. Men han förmår intet. Sol­daterna fly honom i det de utropa: Leve marskalk Ney! Två regementen komma från Durutte; män­nen äro skräckslagna och liksom bollas mellan<noinclude> <references/></noinclude> ophzchjddn3qacetdt6xqr0qmah2k5z 104 221707 661741 651513 2026-11-04T20:50:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 94 —}}</noinclude>rörande än denna storslagna dödskamp mitt under jubelrop. Himlen hade varit molnbetäckt hela dagen. Plötsligt just i detta ögonblick — klockan var åtta på aftonen — skingrades molnen vid horisonten och genom almarne vid Nivellesvägen trängde det rödaktiga skenet från den nedgående solen. Man hade sett den gå upp vid Austerlitz. Vid denna sista strid kommenderades varje ba­taljon i gardet av en general. Friant var där, Mi­chel, Roguet, Harlet, Mallet, Poret de Morvan, alla funnos där. När gardesgrenadjärernas höga mös­sor med den stora örnen visade sig, symetriska, i räta leder, lugna, praktfulla, förnam fienden re­spekten för Frankrike. Man trodde sig se tjugo segrar träda fram på slagfältet, tjugo segergudin­nor med hopfällda vingar, och de, som redan voro segrare, betraktade sig som besegrade och drogo sig tillbaka. Men Wellington utropade: — Gardet fram! Sikta rätt! Det engelska gardet i sina röda rockar, som ha­ de väntat bakom häckarne, reste sig och ett moln av kulor genomborrade trikoloren, som fladdrade kring våra örnar. Alla störtade sig fram och<noinclude> <references/></noinclude> jrsszmhgf8klnm97ucpeifuagbz888u 104 221708 661742 651514 2026-11-04T20:51:36Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 95 —}}</noinclude>blodbadet började. Det kejserliga gardet förnam i skymningen hur de egna trupperna förlorade mark och hörde, i stället för ropen leve kejsaren, de ord som nu ersatte det: rädde sig den som kan. Med flyende landsmän bakom sig fortsatte det att tränga framåt, minskande i antal för varje steg. Men det fanns ingen tvekan, ingen fruktan. Varje soldat var en lika stor hjälte som sin general. Det fanns ej en man som tvekade inför detta själv­mord. Ney, förtvivlad, stor inför den död, han frivil­ligt valde, utsatte sig för varje fiende i denna kamp. Hans femte häst dödades under honom. Glänsande av svett, med lågande ögon, med skum i munvinklarne, med uppknäppt uniform och epåletterna till hälften borta på grund av sabelhug­gen, den stora örnen i hatten genomborrad av en kula, blödande, nedsmutsad men storslagen och med en avbruten värja i handen ropar han: — Så här dör en fransk marskalk på slagfältet. Men förgäves. Han dog icke. Han var utom sig, han var förtvivlad. Han frågar under slakt­ningens vimmel, Drouet d'Erlon: — Tänker du icke dö? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> enylynqozcyqiky2pi08tet6gwycptz 104 221709 661743 651383 2026-11-04T20:52:00Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 96 —}}</noinclude>Han ropar mitt bland detta artilleri, som höll på att krossa en handfull män: — Finnes det då ingen kula för mig! Om ändå varenda av dessa engelska kulor ville genomborra min kropp! Men du var förbehållen franska kulor, din olycka var större. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> slkt3a37a2n73hww5c1bgr3n7c70w45 104 221710 661746 651385 2026-11-04T20:55:34Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 98 —}}</noinclude>ulanernas sablar och kulorna från Kempts brigader, stödda av Best, Pack och Rylandt. Det värsta i ett slag, det är oredan och flykten. Vänner döda varandra för att kunna fly, skvadroner och batal­joner krossas och upplösas mot varandra, som när en jättevåg brytes mot en klippa. Lobau på ena flygeln liksom Reille på den andra föras med av stormfloden. Förgäves bygger Napoleon murar av det, som återstår av gardet. Förgäves förbru­kar han som en sista ansträngning de skvadroner, som stodo till hans personliga tjänst. Quiot ryg­gar tillbaka inför Vivian, Kellermann inför Vandeleur, Lobau inför Bülow, Morand inför Pirch, Domon och Subervic inför prins Wilhelm. Guyot, som står i spetsen för kejsarens skvadroner vid det sista angreppet, krossas under de engelska dragonernas fötter. Napoleon själv skyndar i fyr­språng längs de flyendes leder, talar, hotar och beder. Alla dessa munnar, vilka på morgonen utro­pade: Leve kejsaren, förbli nu gapande och stumma, och det är knappt man känner igen Na­poleon. Det preussiska kavalleriet, som är utvilat, störtar sig över de flyende massorna, det flyger<noinclude> <references/></noinclude> j43gkvr4kbuogz80la4z86mbk6vqkdw 104 221711 661747 651661 2026-11-04T21:02:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 99 —}}</noinclude>fram, nedhugger allt utan förbarmande. Kanoner­nas hästar störta vilt framåt och kanonerna rädda sig. Soldaterna spänna hästarne från {{rättelse|ammuni?tionsvagnarne| ammunitionsvagnarne}} för att kunna fly. De kvarlämnade vagnarne, kullvälta på vägen, hindra de flyende och framkalla fullständiga handgemäng. Man krossar sig mot hjulen, trängseln blir oerhörd, man trampar på både döda och levande. Flyglarne ha gripits av panik. En vansinnig människomassa {{rättelse|kullar, dalar, skogar, allt myllrar av 40,000 män kullar, dalar, skogar, allt myllrar av 40,000 män|fyller kullar, dalar, skogar, allt myllrar av 40,000 män}} på flykt. Förtvivlans rop, tornistrar och gevär kastade in i vetefälten, vägar, som rensas med värjan i hand, utan uppfattning av vän eller fiende, en massa utan officerare eller generaler, endast en vansinnig skräck. Zieten sablar ned fransmännen efter behag. Lejonen ha blivit harar. Sådan var denna flykt. Vid Genappe försöker man göra halt, att skapa en ny front. Lobau samlar tre hundra män. Man barrikaderar vägen till byn. Vid den första preus­siska salvan fly alla och Lobau tillfångatages. Ännu i dag finner man spåren av denna preussiska salva i en gammal tegelkoja, som ligger till höger<noinclude> <references/></noinclude> hnlfqqavl7qivkaop87xkp8yqh9j69j 104 221712 661748 651662 2026-11-04T21:03:36Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 100 —}}</noinclude>om vägen, några minuter innan man är framme vid Genappe. Preussarne störta sig in i Genappe, rasan­de över att ha så litet att besegra. Förföl­jelsen blir fruktansvärd. Blücher ger order om att döda alla. Rouget har lärt honom detta, när han hotade med döden varje fransk grenadier, som förde till honom en preussisk fånge. Men Blücher överträffade Rouget. Chefen för det unga gardet, Duhesme, som upphinnes vid dörren till ett värdshus i Genappe, lämnar sin värja till en husar vid Dödsregementet. Denne tager värjan och dödar fången. Segern avslu­tades med ett dödande av de värnlösa besegrade, med ett mördande. Låtom oss straffa, eftersom vi utgöra historien. Den gamle Blücher vanhedrade sig här. Denna grymhet mitt under olyckans kul­men! Den rasande flykten fortsatte genom Genappe, genom Quatre-Bras, genom Gosselies och Frasnes och Charleroi och Thuin samt upphörde ej förrän {{Rättelse|vi|vid}} gränsen. Ack! Vilka voro de, som flydde så? Den stora armén. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1sbepr3gj5tavtkvax7davnujlsbmzv 104 221713 661749 651663 2026-11-04T21:04:34Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 101 —}}</noinclude>Denna svindel, denna fasa, denna upplösning av ett hjältemod, som har förvånat historien, varpå berodde det? Är det ej så att skuggan av en omut­lig rättvisa vilar över Waterloo? Det var domens dag. Den makt, som står över människorna, visa­de sig där. Därför denna fruktansvärda tyngd över så mångas huvuden, därför så många hjälte­modiga andar, sträckande gevär. De män, vilka besegrat Europa, föllo lamslagna till marken, kun­de intet göra, intet säga. De kände i dunklet när­varon av något fruktansvärt. Hoc erat in fatis. Denna dag förändrades män­niskosläktets öde. Waterloo, det är dörrhängslet till det nya seklet. Försvinnandet av den store mannen var en nödvändighet för att det stora sek­let skulle kunna födas. Och ansvaret för detta bäres av en varelse, vilken man icke klandrar. Hjältarnes panik kan endast förklaras på detta sätt; det var en övernaturlig fasa, som gjutits över dem från ovan. Vid slaget vid Waterloo härskade ej molnen utan en meteor. Gud hade passerat. När natten föll på grepo på ett fält strax intill Genappe Bernard och Bertrand en man i rockskör­ten; han var hemsk, dyster, hade tills nu dragits<noinclude> <references/></noinclude> ji3jw8m3eabxwu57ev3k88v1q62mtzg 104 221714 661750 651390 2026-11-04T21:04:57Z Thuresson 20 /* Validerad */ 661750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 102 —}}</noinclude>med av flykten, men hade nu stannat och virat tyglarne kring sin arm. Han ville tillbaka till Waterloo. Det var Napoleon, som ännu en gång för­sökte att gå framåt, en sömngångare, som ej vak­nat ur denna sammanbrottets dröm. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> svls348vlztev10u34ftg4vo6isi5kb 3 227791 661737 2026-11-04T19:00:42Z ~2026-58585-67 19220 Skapade sidan med 'Deixe de editar [[:w:pt:Julia de Castro|Julia de Castro]]' 661737 wikitext text/x-wiki Deixe de editar [[:w:pt:Julia de Castro|Julia de Castro]] 1kaqp3zpfmi2qcctf4ep7st3dtpe2e3 104 227792 661738 2026-11-04T20:33:44Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661738 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Strengnäs-Sticht.|201}}{{linje}}</noinclude><h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. II.}}}} <br> Om {{sp|ESKILDSTUNA-}}Kloster.</h3> {{Initial|T}}Hetta lärer warit thet äldsta kloster här i Stichtet; ty ej allenast sielfwa namnet medgifwer, at <b>St. Eskild</b> motte vnderstundom här bodt och haft sitt Tuna, hoff eller gård (Häraf kallas staden af landsfolket än i dag, icke <b>Eskildstuna</b>, vtan <b>Eskildsstuga</b>) Vtan ock {{ant|<i>Johannes Messenius</i>}} tyckes wara mycket wiss om then saken, at {{ant|<i>Cluniacens</i>}}-<b>Munkar</b> fingo här sin boning eller kloster år 1060 vti St. Eskilds tid och twifwels vthan genom hans bearbetande. Men Munke-{{ant|legendan}} om St. Eskild, eller hans lefwernes beskrifning, hafwer ibland andra ock thenna dicht, at när the trogne, som boro St. Eskilds lik ifrå Strengnäs, ther han blefwit stenad, ärnandes sig til Forss, ther han sin boning haft, kommo til Eskildstuna, blef them liket så tungt, at the orkade ej lengre thermed, vtan nödgades setta thet ther nid. Och sedan blef thenne orten mycket namnkunnog genom the monga Mirakel eller jerntekn, som skedde, medan St. Eskilds lik ther stod qwar; Men huru länge thesse {{ant|<i>Cluniacenser</i>}} här sig vppehöllo, är icke gent at säga; ty therom finnes ingen aldeles wiss vnderrettelse. Long tid therefter, när K. <b>WALDEMAR Börgesson</b> styrde Swea- och Gö-<noinclude> {{huvud|||tharike,}} <references/></noinclude> htawekzua5whppwefh2pqjtc1s0jlbs