Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.48.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 106 37106 661880 106219 2026-11-11T21:20:12Z ~2026-59857-54 19237 661880 wikitext text/x-wiki '''Lars Lunell''' (1858–1935), folkskollärare i Gagnef och författare. == Verk == *[[Vid Siljan är mitt hem]] {{STANDARDSORTERING:Lunell, Lars}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Lars Lunell| ]] myicysa96chtf4h61pnia2yj5irzzv9 104 147911 661884 575245 2026-11-12T08:41:22Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661884 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|420|BORGERSKAPET|}}</noinclude>hofgulddragaren som befordrades först till rådman och sedan till borgmästare, ett bland de icke få exempel på handlande och handtverkare som i gamla Stockholm hunno den högsta magistratsvärdigheten. Gulddragaren-brigadchefen-borgmästaren hade i sitt äktenskap med Brita Elisabeth Zelling tre söner, af hvilka den äldste, Frantz Ernst, också var gulddragare, först i Stockholm, sedan i Norge. Det skulle föra oss allt för mycket in i enskildheter, om vi ville fördjupa oss i de gamla borgarslägtenas genealogier, hvilka för öfrigt ingalunda äro lätt tillgängliga; men af de slägttaflor som kunna uppletas finner man, det benägenheten att fortsätta faderns yrke tyckes hafva varit tämligen allmän. Att gamla Stockholms borgare också gerna deltogo i det offentliga lifvet och vid riksdagarne ofta egde stort politiskt inflytande hafva vi redan antydt. Om Abraham Westman icke hade så stort inflytande som herrarne Westin, far och son, var han likväl en verksam medlem af borgareståndet under 1789 och 1792 års riksdagar, och Carl Oldenburg arbetade mycket i samma stånd. Vi hafva redan nämt några ord om borgarståndets talman vid 1809 års riksdag, men det kan måhända vara af intresse att erinra sig hvilka för öfrigt af Stockholms magistrat, köpmän och handtverkare vid den riksdagen sutto i borgareståndet. De voro: {{m|Rådmännen I. R. Blom, C. F. Landberg och A. Fredin, grosshandlarne J. Schmidt och C. A. Grevesmühl, sidenfabrikören C. J. Schönherr, handelsmannen A. Engel, källarmästaren (på Dufvan) och kaptenen N. Otter, handelsmannen och bryggaren Richnau samt åldermannen och kaptenen D. Lindgren.}} Vid den långa riksdagen 1828—30, då borgmästaren L. L. Weser var talman, utgjordes Stockholms riksdagsmän i borgarståndet af: {{m|Rådmännen L. J. Lundgren och N. Sandblad, grosshandlarne T. A. Aspelin och C. J. Ekerman, fabrikören och kaptenen A. Hiessleiter, kramhandlaren C. Strehlenert, bryggaren D. Helsingius, skräddareåldermannen och kaptenen (sedermera stadsmajoren) P. Winbladh samt guldsmeden A. Zethelius.}} {{tre stjärnor}} Stockholms borgerskap tyckes alltid hafva velat visa sig konungskt sinnadt, men konungarne hafva också visat sitt nådiga välbehag mot borgerskapet. Ett bland uttrycken deraf kan man ännu se i ''obelisken'' på Slottsbacken. Då Gustaf den tredje efter återkomsten från ryska kriget på rådhuset tackade borgerskapet för »god vakt», tillkännagaf han också sitt beslut att såsom ett uttryck af sitt välbehag uppresa en stod eller obelisk. I en under riksdagen i Gefle, Januari 1792, aflåten kungl. proposition omnämnes, att konungen ville i<noinclude> <references/></noinclude> 12khyrnxi1shso1fbwvsb5n2o4hl5r0 104 147925 661885 575246 2026-11-12T08:44:47Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661885 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|421}}</noinclude>en obelisk af svenska stenarter, förädlade af svenska händer, till efterverlden öfverlemna sina tänkesätt för Stockholms borgerskap. Men Gustaf rycktes bort, och det var Gustaf den fjerde Adolf som inlöste faderns löfte, fastän detta just icke gick synnerligen fort. Först nära sex år efter den nyss nämda kungl. propositionen afläts ett kungl. bref till öfverståthållaren, att denne skulle bestyra om obeliskens förfärdigande och uppsättande. Platsen skulle vara på Adolf Fredriks torg. Denna plats ansågs dock sedermera mindre lämplig, och i Juni 1798 började man lägga grund till minnesvården på ett helt annat ställe, på Slottsbacken mellan Indebetouska huset, Storkyrkan och slottet. Den 3 Oktober 1800 aftäcktes obelisken och öfverlemnades af Gustaf den fjerde Adolf till borgerskapet, och på dettas vägnar förklarade öfverståthållaren, att borgerskapet med stor undersåtlig tacksamhet mottog denna minnesvård. En beskrifning af denna för alla stockholmare och andra som besökt hufvudstaden väl kända obelisk anse vi öfverflödig. Vi vilja endast erinra, att på densamma finnes Gustaf den fjerde Adolfs namn, hvilket icke står att läsa på något annat offentligt minnesmärke i Stockholm. När Gustaf Adolf var afsatt, skyndade man att utplåna hans namn hvar det på offentliga platser påträffades, men på obelisken lemnades det orördt. Då Norrbro fullbordats, under Gustaf den fjerde Adolfs senare regeringsår, upprestes till minne af det lyckligt slutade arbetet en sten vid södra ändan af bron, nedanför Lejonbacken, och man skulle nog tycka, att ett så stort byggnadsverks fullbordande förtjente att med någon minnesskrift utmärkas; men stället var illa valdt, hette det, och så väl derför, som af ''andra kända orsaker,'' såsom P. R. Ferlin säger i sin »Stockholms stad», togs stenen bort efter regementsförändringen 1809. Hvart han tog vägen hafva vi icke kunnat utransaka. En uppgift är, att denna sten lades under ett af brohvalfven; en annan har sagt, att han flyttades till Almare-Stäke och står der ännu, fastän med förändrad inskrift; men åtminstone den senare uppgiften är icke sanningsenlig. Den sten som står vid Almare-Stäke, invid den gamla landsvägen och bredvid det ställe, der landshöfdingen grefve Samuel af Ugglas, hvilken äfven varit öfverståthållare i Stockholm, lät bygga en bro öfver sundet, är visserligen också upprest såsom ett minne från Gustaf den fjerde Adolfs regering, men har ingenting gemensamt med Stockholms borgerskap och Norrbro. Inskriften på Stäke-stenen är nu: <i>För beqvämligare öfverfart bygdes denna bro år 1804 af grefve Samuel af Ugglas.</i> Den ursprungliga inskriften är utplånad och öfvertäckt så godt sig göra låtit,<noinclude> <references/></noinclude> 1wch6ii24rozp24yygu9xalk6xnp6sd 104 147926 661886 575248 2026-11-12T09:08:57Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661886 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|422|BORGERSKAPET|}}</noinclude>dock ej bättre än att man ännu kan läsa de underdånighetsbetygelser, hvilka smyckade den dag, den 7 Februari 1805, då Gustaf den fjerde Adolf »med en älskad gemål och dotter första gången vid återkomsten från utrikes orter» for öfver den nya bron vid Stäket. Ännu bär stenen under Samuel af Ugglas gyllene ord vittne om »Minnet af trogne undersåters glädje att återse sin öfverhet». Stenen vid Stäket är i pyramidform, men stenen nedanför Lejonbacken var af temligen simpel, rektangulär form, enligt hvad man kan se af en i stadens byggnadskontor befintlig, af Gustaf Adolf i Malmö den 8 Maj 1807 gillad samt egenhändigt påskrifven ritning. {{tre stjärnor}} Så snart någon för konungahuset glädjande tilldragelse inträffat, har Stockholms borgerskap vanligtvis skyndat sig att visa sin glada medkänsla. Så var det också vid Gustaf den fjerde Adolfs födelse, och festligheterna voro då till och med mera lysande än vanligt. Den 2 November 1778 lästes i Inrikes Tidningar: {{m|Den milde Guden har Nådigst hört Landets Faders och samtlige Dess Undersåtares trognaste och innerligaste Förböner för Hennes Kongl. Maj:t Drottningen, som i går kl. {{bråk|3|4}} 7 om morgonen lyckligen blef förlöst af en sund och välskapad Prins.}} Denna högst glada händelse hade genast genom 256 styckeskott i fyra omgångar bebådats för allmänheten, och borgerskapet skyndade utan dröjsmål att anhålla om tillåtelse att illuminera den dag, då döpelseakten skulle försiggå. Redan dagen efter prinsens födelse hade, såsom Inrikes Tidningar, med den tidens vanliga snabbhet i notiser, åtta dagar efteråt omtalar, Hallrätten jemte åtskilliga fabrikssocieteters ledamöter låtit på Stadshuskällaren, i den der varande stora salen, anrätta en middagsmåltid för så många personer som rummets storlek medgaf samt dertill inbjudit öfverståthållaren, frih. Carl Sparre, landtmarskalken, erkebiskopen, borgar- och bondeståndens talmän, några ledamöter af alla fyra stånden, såsom ock från kommerskollegium och magistraten. »Under hela sammankomsten hördes musik af pukor och trumpeter, och då de kungl. skålarne druckos, lossades i flera omgångar skott af kanoner nedanför hamnen. Om aftonen voro rummen illuminerade. I fem fönster syntes konungens och drottningens namn, och mellan dem en stjerna. I den stora salen visades å en tafla konung Gustaf den förste i kungl. skrud med öfverskrift: {{c|''Fäderneslandet och Barnet i Waggan''}}<noinclude> <references/></noinclude> 4l5fzvarn3w313a97s9kllb1sowmrsj 661887 661886 2026-11-12T09:09:58Z Gottfried Multe 11434 661887 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|422|BORGERSKAPET|}}</noinclude>dock ej bättre än att man ännu kan läsa de underdånighetsbetygelser, hvilka smyckade den dag, den 7 Februari 1805, då Gustaf den fjerde Adolf »med en älskad gemål och dotter första gången vid återkomsten från utrikes orter» for öfver den nya bron vid Stäket. Ännu bär stenen under Samuel af Ugglas gyllene ord vittne om »Minnet af trogne undersåters glädje att återse sin öfverhet». Stenen vid Stäket är i pyramidform, men stenen nedanför Lejonbacken var af temligen simpel, rektangulär form, enligt hvad man kan se af en i stadens byggnadskontor befintlig, af Gustaf Adolf i Malmö den 8 Maj 1807 gillad samt egenhändigt påskrifven ritning. {{tre stjärnor}} Så snart någon för konungahuset glädjande tilldragelse inträffat, har Stockholms borgerskap vanligtvis skyndat sig att visa sin glada medkänsla. Så var det också vid Gustaf den fjerde Adolfs födelse, och festligheterna voro då till och med mera lysande än vanligt. Den 2 November 1778 lästes i Inrikes Tidningar: {{m|Den milde Guden har Nådigst hört Landets Faders och samtlige Dess Undersåtares trognaste och innerligaste Förböner för Hennes Kongl. Maj:t Drottningen, som i går kl. {{bråk|3|4}} 7 om morgonen lyckligen blef förlöst af en sund och välskapad Prins.}} Denna högst glada händelse hade genast genom 256 styckeskott i fyra omgångar bebådats för allmänheten, och borgerskapet skyndade utan dröjsmål att anhålla om tillåtelse att illuminera den dag, då döpelseakten skulle försiggå. Redan dagen efter prinsens födelse hade, såsom Inrikes Tidningar, med den tidens vanliga snabbhet i notiser, åtta dagar efteråt omtalar, Hallrätten jemte åtskilliga fabrikssocieteters ledamöter låtit på Stadshuskällaren, i den der varande stora salen, anrätta en middagsmåltid för så många personer som rummets storlek medgaf samt dertill inbjudit öfverståthållaren, frih. Carl Sparre, landtmarskalken, erkebiskopen, borgar- och bondeståndens talmän, några ledamöter af alla fyra stånden, såsom ock från kommerskollegium och magistraten. »Under hela sammankomsten hördes musik af pukor och trumpeter, och då de kungl. skålarne druckos, lossades i flera omgångar skott af kanoner nedanför hamnen. Om aftonen voro rummen illuminerade. I fem fönster syntes konungens och drottningens namn, och mellan dem en stjerna. I den stora salen visades å en tafla konung Gustaf den förste i kungl. skrud med öfverskrift: {{c|''Fäderneslandet och Barnet i Waggan''}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5w24w0uq353jz3kp08sxcu5r2u1kqpi 104 147927 661888 575249 2026-11-12T09:14:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 661888 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BORGERSKAPET|423}}</noinclude>och der bredvid, på en annan tafla, en stor vase, omkring hvilken syntes insignier af alla näringarne, med öfverskrift: {{c|''Förökens.''}} Konungen kom sjelf och visade den höga och utmärkta nåden att sjelf åse illuminationen. Hallrättens præses, rådman Printzell, höll på Södermalmstorg tal för konungen. Styckeskott aflossades vid ankomsten och vid återfarten till slottet». »Sedermera roade sig sällskapet med flere hela aftonen tillkommande vänner af alla stånd till sent in på natten; och är det obeskrifligt» — så sluta Inrikes Tidningar sitt meddelande — »huru glädjen hos alla var brinnande samt önskningarna för Kungl. Maj:t och det kungliga husets beständiga lycka och sällhet mångfaldiga». Under den sedermera följande illuminationen sökte borgerskapet att hedra sig på det mest lysande sätt. Öfver allt syntes »sinnebilder på transperenter». På öfverståthållarehuset såg man »Gustaf den tredjes byst, den en målare aftager, med inskrift: ''Erit Similis,'' och ofvanför bokstäfverna ''G. A.'' Derunder några genier, af hvilka en pekar upp åt: ''Hic erat in votis.'' På ett hus vid Vesterlånggatan lyste drottningens och kronprinsens namnchiffer och följande vers: <poem> Välkommen dyre Prins At til Gustavers ära, Åt efterverlden lära, At deras like fins. </poem> Efter en maskeradbal på hofvet, den 13 November, hvarvid alla anständiga och välklädda masker utan biljetter fritt insläptes, stälde borgerskapet till en dylik maskeradbal, den 16 November, på stora börssalen, hvartill stadens ''alla'' invånare och främmande med deras fruntimmer voro inbjudna, »och jemväl till stort antal sig instälde». Dermed voro borgerskapets glädjebetygelser för denna gång dock icke uttömda. I slutet af December ville det visa sin undersåtliga fröjd öfver drottningens »högst önskade uppkomst» och stälde derför till den fest på Norrmalms (Gustaf Adolfs) torg, hvilken fick en så olycklig utgång. På sjelfva torget, der stoden då ännu icke fans, hade borgerskapet låtit uppbygga en stor, 80 alnar lång sal, hvilken var inuti väl utsirad och med många ljus och kronor upplyst samt försedd med målade läktare för åskådare, och derunder voro skänkar, i hvilka vin, bränvin och öl utdelades åt folket, som derjemte skulle roa sig med dans. Utantill var salen prydd med illuminerade dekorationer. En stark musik af klarinetter, valdhorn, pukor och trumpeter inviterade populacen att dansa. På salen voro fem portar till in- och utgång, hvilka alla voro besatta med vakt, men då portarne<noinclude> <references/></noinclude> qk295ptfj1or92l2o4df2cib0olx8o8 0 184357 661866 636099 2026-11-11T18:25:10Z Mik@el 17576 typo 661866 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> Finlands författningssamling 313/1952 <div style="text-align: center;">'''N:o 313.'''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;"><big>'''Förordning'''</big></div> <div style="text-align: center;">'''om riksarkivet'''</div> <div style="text-align: center;"><small>Given i Nådendal den 8 augusti 1952</small></div> <div style="text-align: center;">_______________</div> {{Tomrad}} På föredragning av undervisningsministern stadgas med stöd av [[Finlands lag om offentliga arkiv (1939)|lagarna den 20 januari 1939 om offentliga arkiv]] samt den 2 maj 1952 [[Lag om tjänster och befattningar vid finska riksarkivet (1952)|om tjänster och befattningar vid riksarkivet]] (18/39 ja 201/52) som följer: <div style="text-align: center;">Kap. 1.</div> <div style="text-align: center;">''Allmänna stadganden.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">1 §.</div> Riksarkivet utgör under undervisningsministeriet ett centralt ämbetsverk för de offentliga arkiven. Dess uppgift är att övervaka och leda arkivväsendet, att med stöd av gällande bestämmelser mottaga, bevara och ordna arkivalier samt att hålla dem tillgängliga för myndigheter, forskare och andra, som behöva dem. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">2 §.</div> Vid handhavandet av arkivförvaltningen åligger det riksarkivet 1. att övervaka att författningarna om arkivväsendet efterföljas; 2. att främja arkivförvaltningens allsidiga utveckling; 3. att övervaka och leda landsarkivens verksamhet; 4. att med stöd av gällande stadganden förrätta inspektioner i statens ämbetsarkiv och giva anvisningar om vården av handlingar, som förvaras i dem; 5. att likaså inspektera kommunala arkiv och giva anvisningar om vården av dem; 6. att på begäran av myndigheter inom den evangelisk-lutherska kyrkan meddela råd om vården av kyrkliga arkiv, såsom därom är särskilt stadgat, samt att förrätta inspektioner i arkiv, som tillhöra andra religionssamfund, och giva anvisningar om vården av handlingar, som förvaras i dem; 7. att övervaka skyddandet av sådana skriftliga minnesmärken, som avses is § 13 av [[Finlands lag om offentliga arkiv (1939)|lagen om offentliga arkiv]]; 8. att beträffande statens ämbetsarkiv och kommunala arkiv samt arkiv, som tillhöra den grekisk-katolska kyrkan och inregistrerade trossamfund, lämna samtycke till utgallring av handlingar, vilka befunnits obehövliga, och åt myndigheter inom den evangelisk-lutherska kyrkan på deras begäran råd om utgallring av sådana handlingar; 9. att övervaka, att indragna statliga ämbetsverks och inrättningars arkiv överlåtas till vederbörande allmänna arkiv samt handlingar från statskommitteér och med dem jämförbara organ, vilka avslutat sin verksamhet, till riksarkivet; 10. att i mån av möjlighet meddela råd om vården av handlingar av privat natur och träffa överenskommelser om deras skötsel under överinseende av de allmänna arkiven; 11. att på sätt, som förutsättes i lag, förordna om överflyttning av ämbetsarkivs handlingar till riksarkivet eller landsarkiv eller lämna samtycke till att handlingar överföras frän kommunalt eller kyrkligt arkiv till landsarkiv; samt 12. att årligen före utgången av juni månad avgiva berättelse till undervisningsministeriet om riksarkivets tillstånd och verksamhet under föregående kalenderår. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">3 §.</div> Såsom forskningsinrättning åligger det riksarkivet 1. att ordna och förteckna arkiv och samlingar av arkivalier i riksarkivet samt uppgöra register och avfatta översikter, som underlätta användningen av dem; 2. att i avsikt att förvara och anskaffa arkivalier av enskilda, antingen som gåva eller deposition eller medels köp, samt taga avskrifter av inhemskt och utländskt källmaterial och sålunda komplettera sina samlingar, som belysa Finlands historia; 3. att i fotografisk avbildning bevara innehållet i arkivserier, som belysa Finlands historia, dels för att underlätta forskningsarbetet, dels för att säkerställa arkivmaterialet mot eventuell förstörelse; 4. att hålla handlingar, som förvaras i riksarkivet, tillgängliga för myndigheter och enskilda, som önska använda dem, dock så, att handlingar, som enligt gällande stadganden och föreskrifter äro hemliga eller för vilka nyttjanderätten är begränsad, icke utgivas åt obehöriga: 5. att publicera urkunder rörande Finlands historia samt att i tryck utgiva specialkataloger över och redogörelser för samlingarna i de allmänna arkiven och för arkivalier, som gälla Finland och förvaras på annat håll; 6. att handleda forskare i användningen av arkivalier; 7. att underhålla och komplettera sitt vetenskapliga handbibliotek och hålla det tillgängligt för forskare; 8. att i enlighet med gällande stadganden avgiva utlåtanden i heraldiska frågor; samt 9. att med stöd av material i riksarkivet till myndigheter avgiva av dem inbegärda andra utlåtanden, som förutsätta forskningsarbete. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">4 §.</div> Såsom arkivdepå åligger det riksarkivet 1. att i den mån gällande föreskrifter det påbjuda mottaga handlingar från statsrådet, ministerierna, justitiekanslersämbetet, de högsta domstolarna, de centrala ämbetsverken och med dem jämförbara inrättningar och organ samt enligt egen prövning undantagsfall även från andra myndigheten och inrättningar; 2. att sörja för att det mottagna materialet bevaras och vårdas till sittyttre skick och att i mån av möjligheter i sitt bokbinderi reparera skadade arkivalier; 3. att åt myndigheter och mot fastställd avgift åt enskilda med stöd av uppgifter i arkivalier giva intyg och utredningar samt utfärda bestyrkta avskrifter och utdrag i de fall beställaren kan lämna tillräckliga upplysningar om de behövliga handlingarna; 4. att till statens myndigheter utlåna behövliga handlingar; samt 5. att, såvitt det är möjligt, för forskares räkning låna forskningsmaterial från annat håll till riksarkivet samt på samma sätt från riksarkivet till landsarkiven och andra sådana forskningsinrättningar, som av riksarkivet godkänts för ändamålet. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">5 §.</div> Endast ledamöter av statsrådet, justitiekansler, innehavare av tjänst vid statsrådet och de högsta domstolarna, presidenter och ledamöter vid hovrätterna, landshövdingar och länsråd samt chefer, avdelningsföreståndare eller med dessa jämställda tjänstemän vid centrala ämbetsverk och med dem jämförbara ämbetsverk och inrättningar äga rätt att till sitt tjänsterum i officiella ärenden utlåna i riksarkivet förvarade handlingar. Andra myndigheter än de, som ovan avsetts, böra inbegära behövliga handlingar på beställning och genom förmedling av närmast högre myndighet, som har rätt att utlåna arkivalier. Från riksarkivet lånade handlingar få icke föras till privat bostad. Sådana äldre handlingar som ha ett betydande historiskt värde, må dock icke utan tvingande skäl utlånas från riksarkivet. Utlåning från riksarkivet bör äga rum med anlitande av lånesedel, på vilken antecknats 1) ämbetsverket eller inrättningen, dit handlingen utlånas, 2) handlingens diarienummer eller namn, 3) ärendet, för vars handläggning handlingen utlånas, 4) utlåningsdagen samt 5) låntagarens egenhändiga namnteckning och tjänsteställning. Lånesedeln bevaras i riksarkivet som kvitto tills handlingen återställes. Lånetiden för handlingar till ämbetsverken må vara högst ett halvt år. Behöves handling för längre tid, kan lånet förnyas, då särskilda skäl det kräva. Har utlånad handling ej inom stadgad tid återställts, må riksarkivet därom göra anmälan till vederbörande ministerium för vidare åtgärd. Tjänsteman, som utlånat handlingar från riksarkivet, bör, då tjänsteförhållandet avbrytes, omedelbart till riksarkivet återställa alla de handlingar han lånat. Låntagaren är ansvarig för att lånad handling återställes till riksarkivet fullständig och i oskadat skick utan tillfogade anteckningar. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">6 §.</div> Utlåning utom arkivet av handlingar i riksarkivet till privata personer är förbjuden. Ej heller riksarkivets tjänstemän ha rätt att för enskilt behov från arkivbyggnaden föra bort arkivalier, som tillhöra riksarkivets samlingar. Böra handlingar föras från riksarkivet för fotografering, inbindning eller för andra oundgängliga behov, må riksarkivarien i varje enskilt fall besluta om de åtgärder, som krävas för att bevara handlingarna i oskadat skick. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">7 §.</div> Forskare, som anlitar riksarkivets samlingar, är skyldig att till riksarkivets bibliotek överlämna ett exemplar av varje publikation, som stöder sig på dessa forskningar. {{Tomrad}} {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">Kap. 2.</div> <div style="text-align: center;">''Riksarkivets organisation.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">8 §.</div> Riksarkivarien, som har professors titel, är chef för riksarkivet. Riksarkivarien åligger i främsta rummet att leda landets arkivväsen och svara för att de uppgifter, som åligga riksarkivet, bli utförda. Han är även skyldig att övervaka, att innehavare av tjänst eller befattning vid riksarkivet eller landsarkiven omsorgsfullt utföra sitt arbete. Likaså äger han övervaka, att riksarkivets byggnad och där befintlig statsegendom väl vårdas. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">9§</div> Inom riksarkivet finnas trenne avdelningar, avdelningen för arkivförvaltningen, forskningsavdelningen och kansliavdelningen. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">10§.</div> Avdelningen för arkivförvaltningen förestås av ett arkivråd, forskningsavdelningen av ett arkivråd och kansliavdelningen a avdelningsföreståndare. Arkivarierna handhava skötseln av de sektioner, på vilka i riksarkivet förvarade arkiv och samlingar äro fördelade, och utföra inom avdelningarna de arbetsuppgifter, som föreläggas dem. Riksarkivarien förordnar, vid vilka avdelningar och sektioner arkivarierna tjänstgöra. Kanslisten hör till kansliavdelningen. Maskinskriverskorna, bokbindarna, vaktmästarna och gårdskarlen-eldaren äro befattningshavare med grundlön, gemensamma för hela riksarkivet och underställda kansliavdelningens uppsikt. Riksarkivet kan dessutom, inom ramen för beviljade anslag, i sin tjänst antaga arkivamanuenser och övriga innehavare av extraordinarie befattning samt tillfälliga funktionärer, om vilkas placering på avdelningarna och sektionerna riksarkivarien äger att bestämma. På förordnande av riksarkivarien äro riksarkivets innehavare av tjänst eller befattning skyldiga att taga del även i andra arbeten inom riksarkivet än dem, som höra till deras ordinarie arbetsuppgifter. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">11 §.</div> Arkivrådet, som förestår avdelningen för arkivförvaltningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 2 § åligga riksarkivet. Arkivrådet, som förestår forskningsavdelningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 3 § åligga riksarkivet. Avdelningsföreståndaren, som förestår kansliavdelningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 4 § åligga riksarkivet, samt övervaka verksamheten vid riksarkivets expedition. Han skall ock omhänderhava skötseln och redovisningen av riksarkivets penningmedel, ifall ej riksarkivarien anför tror en annan tjänsteman denna arbetsuppgift. Avdelningarnas föreståndare böra närmast övervaka, att deras personal utför sitt arbete omsorgsfullt och att ärenden, som höra till deras arbetsområde, utan dröjsmål handläggas. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">12 §.</div> De arkivarier, vilka tjänstgöra som sektionsföreståndare, ansvara närmast för vården av de arkivalier, som tillhöra deras sektion, och för de utredningar, som givas ur detta material. Dock kan riksarkivarien ställa någon särskild sektion eller någon särskild samling direkt under uppsikt av ett arkivråd eller avdelningsföreståndaren samt lämna vården av någon särskild samling åt annan innehavare av tjänst eller befattning än arkivarie. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">13 §.</div> Riksarkivarien äger ensam beslutanderätt i de ärenden, i vilkas behandling han tager del, med undantag av dem, som omnämnas i 15 och 16 §. Ärendena föredragas inför honom av den innehavare av tjänst eller befattning, till vars verksamhetsområde ärendet hör, eller som riksarkivarien givit i uppdrag att förbereda och föredraga detsamma. Över de viktigaste ärendena, som avgöras av riksarkivarien, föres ett kortfattat beslutsprotokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">14 §.</div> Arkivråd, avdelningsföreståndare eller annan tjänsteman avgör de ärenden, som av riksarkivarien lämnats till hans avgörande. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">15 §.</div> Handläggas ärenden, som omnämnas i 2 § 8 mom. och som gälla utgallring av handlingar, vilka befunnits obehövliga, deltaga i avgörandet riksarkivarien, arkivråden och kansliavdelningens avdelningsföreståndare. Ärendet föredrages av den tjänsteman, som riksarkivarien givit i uppdrag att förbereda detta. Beslut fattas av dem, som deltaga i avgörandet, efter omröstning, och flertalets åsikt blir riksarkivets beslut. Falla rösterna lika, blir den åsikt gällande, som riksarkivarien företräder. Vid jäv eller förfall för arkivråd eller avdelningsföreståndaren deltager i avgörandet av ärendet i stället för honom den arkivarie, som av riksarkivarien utsetts därtill. Över handläggningen av sådana ärenden föres alltid protokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">16 §.</div> Vid avgörande av disciplinära ärenden må samma förfarande tillämpas, som stadgas i § 15. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">17 §.</div> Handläggas i riksarkivet sådana ärenden, vilka kunna anses röra också andra myndigheters ämbetsområde eller vilka kräva särskild sakkunskap utanför arkivfacket, kan riksarkivarien med en representant för ifrågavarande område överenskomma om att denne som sakkunnig tager del i överläggningen. Över sådan överläggning föres protokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">18 §.</div> Under riksarkivariens semesterledighet samt vid jäv eller förfall för honom handhavas hans åligganden av det till tjänsteåren äldre närvarande arkivrådet och vid jäv eller förfall för arkivråden av kansliavdelningens avdelningsföreståndare, för såvitt ej undervisningsministeriet på framställning av riksarkivarien annorlunda bestämmer. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">Kap. 3.</div> <div style="text-align: center;">''Kompetensvillkor och rättigheter för innehavare av tjänst eller befattning samt besättande av tjänster eller befattningar.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">19 §.</div> För tjänster vid riksarkivet gälla följande kompetensvillkor: 1. för riksarkivarietjänst filosofie- eller politices doktors grad, för denna grad godkänd dissertation, genom sådan eller genom på arkivforskningar grundade andra publikationer ådagalagd god kännedom om Finlands historia, grundlig kännedom om arkivväsendet, god erfarenhet i arkivvård samt administrativ förmåga; 2. till arkivråds- och avdelningsföreståndartjänster filosofie- eller politices doktors grad, för denna grad godkänd dissertation, genom sådan eller genom på arkivforskningar grundade andra publikationer ådagalagd kännedom om Finlands historia och arkivexamen samt inalles minst två års tjänstgöring vid riksarkivet och något landsarkiv, varav åtminstone ett år vid riksarkivet; 3. till arkivarietjänst filosofie- eller politices kandidatexamen med högsta vitsord enligt fordringarna för denna examen antingen i Finlands historia eller finsk och skandinavisk historia eller annat sådant läroämne, vari Finlands historia ingår såsom en integrerande del, samt arkivexamen och inalles två års tjänstgöring vid riksarkivet och något landsarkiv eller något därmed jämförbart arkiv, varav minst ett år vid riksarkivet; samt 4. till kanslisttjänst studentexamen samt kännedom om kansli- och bokföringsarbeten. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">20 §.</div> För arkivamanuensbefattning äro kompetensvillkoren filosofie- eller politices kandidatexamen med högsta vitsord enligt fordringarna för denna examen antingen i Finlands historia eller finsk och skandinavisk historia eller annat sådant läroämne, vari Finlands historia ingår som en integrerande del. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">21 §.</div> Grunderna för ovan i § 19 förutsatt arkivexamen stadfästas av riksarkivarien, inför vilken även arkivexamen avlägges. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">22 §.</div> Republikens president utnämner riksarkivarie på förslag av statsrådet. Republikens president utnämner arkivråd och avdelningsföreståndare, sedan tjänsten anslagits ledig att sökas under trettio dagar och förslag till tjänstens besättande uppgjorts av riksarkivet. Riksarkivarien utnämner arkivarie och kanslist, sedan tjänsten anslagits ledig att sökas under trettio dagar. Riksarkivarien utnämner innehavare av fasta befattningar samt antager i tjänst arkivamanuenser och övriga innehavare av extraordinarie befattningar och tillfälliga funktionärer. Avsked från tjänst eller befattning beviljas av den myndighet, som besatt tjänsten eller befattningen. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">23 §.</div> Tjänstledighet beviljas och vikarie förordnas för riksarkivarien av statsrådet, dock för kortare tid än en månad av undervisningsministeriet, för arkivråden och avdelningsföreståndaren av undervisningsministeriet och för andra innehavare av tjänst av riksarkivarien. När tjänst är ledig, förordnar motsvarande myndighet vikarie. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">4 luku.</div> <div style="text-align: center;">''Särskilda bestämmelser.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">24 §.</div> Ändring får icke sökas i riksarkivariens beslut, som gäller utnämning till tjänst eller fast befattning, antagande i extraordinarie tjänst eller entledigande av befattningshavare. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">25 §.</div> Åtal för tjänstefel mot riksarkivarie, arkivråd och avdelningsföreståndare handläggas och avgöras av Helsingfors hovrätt. Tjänstefel, som begåtts av annan innehavare av tjänst eller befattning, handläggas och avgöras av vederbörande underrätt. Har innehavare av tjänst eller befattning vid riksarkivet eller landsarkiv gjort sig skyldig till felaktigt förfarande eller försumlighet eller uppträtt olämpligt, utan att hans förfarande eller försumlighet är av den art, att han på grund därav bör åtalas inför domstol eller mot honom bör inledas disciplinärt förfarande, som avser hans avsättning, må riksarkivet tilldela den skyldige varning eller undervisningsministeriet på framställning av riksarkivet förordna, att han för en tid av högst sex månader bör avhållas från tjänsteutövning och under samma tid gå förlustig sina löneförmåner antingen helt och hållet eller delvis. Om avsättning genom disciplinärt förfarande och om innehavares av tjänst eller befattning avhållande från tjänsteutövning, då mot honom inletts disciplinärt förfarande, som avser skiljande från tjänsten, eller då han står under åtal för brott eller såsom misstänkt för sådant är under rannsakning, är särskilt stadgat. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">26 §.</div> Undervisningsministeriet fastställer vid behov på framställning av riksarkivet närmare bestämmelser för riksarkivets verksamhet. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">27 §.</div> Då denna förordning träder i kraft, överföras av nuvarande tjänsteinnehavarna de till tjänsteåren två äldsta arkivarierna arkivrädstjänsterna, den tredje arkivarien till avdelningsföreståndartjänsten, de äldre och yngre amanuenserna till arkivarietjänsterna och de extraordinarie amanuenserna till arkivamanuenstjänsterna, och äger envar sköta de uppgifter, som tilldelas honom av riksarkivarien. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">28 §.</div> Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1952, och genom densamma upphäves [[Instruktion för Finlands Statsarkiv (1918)|instruktionen för Finlands Statsarkiv]] av den 8 november 1918. {{Tomrad}} Nådendal den 8 augusti 1952. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">'''Republikens President'''</div> <div style="text-align: center;">'''J. K. PAASIKIVI'''</div> <br> <div align=right> T. f. undervisningsminister ''V. J. Sukselainen''.</div> [[Kategori:Riksarkivet i Finland]] [[Kategori:Lagar och författningar angående Riksarkivet i Finland]] b2wnzj0po0asgk38b0hi930181h88dp 661868 661866 2026-11-11T18:26:18Z Mik@el 17576 typo 661868 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> Finlands författningssamling 313/1952 <div style="text-align: center;">'''N:o 313.'''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;"><big>'''Förordning'''</big></div> <div style="text-align: center;">'''om riksarkivet'''</div> <div style="text-align: center;"><small>Given i Nådendal den 8 augusti 1952</small></div> <div style="text-align: center;">_______________</div> {{Tomrad}} På föredragning av undervisningsministern stadgas med stöd av [[Finlands lag om offentliga arkiv (1939)|lagarna den 20 januari 1939 om offentliga arkiv]] samt den 2 maj 1952 [[Lag om tjänster och befattningar vid finska riksarkivet (1952)|om tjänster och befattningar vid riksarkivet]] (18/39 ja 201/52) som följer: <div style="text-align: center;">Kap. 1.</div> <div style="text-align: center;">''Allmänna stadganden.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">1 §.</div> Riksarkivet utgör under undervisningsministeriet ett centralt ämbetsverk för de offentliga arkiven. Dess uppgift är att övervaka och leda arkivväsendet, att med stöd av gällande bestämmelser mottaga, bevara och ordna arkivalier samt att hålla dem tillgängliga för myndigheter, forskare och andra, som behöva dem. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">2 §.</div> Vid handhavandet av arkivförvaltningen åligger det riksarkivet 1. att övervaka att författningarna om arkivväsendet efterföljas; 2. att främja arkivförvaltningens allsidiga utveckling; 3. att övervaka och leda landsarkivens verksamhet; 4. att med stöd av gällande stadganden förrätta inspektioner i statens ämbetsarkiv och giva anvisningar om vården av handlingar, som förvaras i dem; 5. att likaså inspektera kommunala arkiv och giva anvisningar om vården av dem; 6. att på begäran av myndigheter inom den evangelisk-lutherska kyrkan meddela råd om vården av kyrkliga arkiv, såsom därom är särskilt stadgat, samt att förrätta inspektioner i arkiv, som tillhöra andra religionssamfund, och giva anvisningar om vården av handlingar, som förvaras i dem; 7. att övervaka skyddandet av sådana skriftliga minnesmärken, som avses is § 13 av [[Finlands lag om offentliga arkiv (1939)|lagen om offentliga arkiv]]; 8. att beträffande statens ämbetsarkiv och kommunala arkiv samt arkiv, som tillhöra den grekisk-katolska kyrkan och inregistrerade trossamfund, lämna samtycke till utgallring av handlingar, vilka befunnits obehövliga, och åt myndigheter inom den evangelisk-lutherska kyrkan på deras begäran råd om utgallring av sådana handlingar; 9. att övervaka, att indragna statliga ämbetsverks och inrättningars arkiv överlåtas till vederbörande allmänna arkiv samt handlingar från statskommitteér och med dem jämförbara organ, vilka avslutat sin verksamhet, till riksarkivet; 10. att i mån av möjlighet meddela råd om vården av handlingar av privat natur och träffa överenskommelser om deras skötsel under överinseende av de allmänna arkiven; 11. att på sätt, som förutsättes i lag, förordna om överflyttning av ämbetsarkivs handlingar till riksarkivet eller landsarkiv eller lämna samtycke till att handlingar överföras frän kommunalt eller kyrkligt arkiv till landsarkiv; samt 12. att årligen före utgången av juni månad avgiva berättelse till undervisningsministeriet om riksarkivets tillstånd och verksamhet under föregående kalenderår. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">3 §.</div> Såsom forskningsinrättning åligger det riksarkivet 1. att ordna och förteckna arkiv och samlingar av arkivalier i riksarkivet samt uppgöra register och avfatta översikter, som underlätta användningen av dem; 2. att i avsikt att förvara och anskaffa arkivalier av enskilda, antingen som gåva eller deposition eller medels köp, samt taga avskrifter av inhemskt och utländskt källmaterial och sålunda komplettera sina samlingar, som belysa Finlands historia; 3. att i fotografisk avbildning bevara innehållet i arkivserier, som belysa Finlands historia, dels för att underlätta forskningsarbetet, dels för att säkerställa arkivmaterialet mot eventuell förstörelse; 4. att hålla handlingar, som förvaras i riksarkivet, tillgängliga för myndigheter och enskilda, som önska använda dem, dock så, att handlingar, som enligt gällande stadganden och föreskrifter äro hemliga eller för vilka nyttjanderätten är begränsad, icke utgivas åt obehöriga: 5. att publicera urkunder rörande Finlands historia samt att i tryck utgiva specialkataloger över och redogörelser för samlingarna i de allmänna arkiven och för arkivalier, som gälla Finland och förvaras på annat håll; 6. att handleda forskare i användningen av arkivalier; 7. att underhålla och komplettera sitt vetenskapliga handbibliotek och hålla det tillgängligt för forskare; 8. att i enlighet med gällande stadganden avgiva utlåtanden i heraldiska frågor; samt 9. att med stöd av material i riksarkivet till myndigheter avgiva av dem inbegärda andra utlåtanden, som förutsätta forskningsarbete. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">4 §.</div> Såsom arkivdepå åligger det riksarkivet 1. att i den mån gällande föreskrifter det påbjuda mottaga handlingar från statsrådet, ministerierna, justitiekanslersämbetet, de högsta domstolarna, de centrala ämbetsverken och med dem jämförbara inrättningar och organ samt enligt egen prövning undantagsfall även från andra myndigheten och inrättningar; 2. att sörja för att det mottagna materialet bevaras och vårdas till sittyttre skick och att i mån av möjligheter i sitt bokbinderi reparera skadade arkivalier; 3. att åt myndigheter och mot fastställd avgift åt enskilda med stöd av uppgifter i arkivalier giva intyg och utredningar samt utfärda bestyrkta avskrifter och utdrag i de fall beställaren kan lämna tillräckliga upplysningar om de behövliga handlingarna; 4. att till statens myndigheter utlåna behövliga handlingar; samt 5. att, såvitt det är möjligt, för forskares räkning låna forskningsmaterial från annat håll till riksarkivet samt på samma sätt från riksarkivet till landsarkiven och andra sådana forskningsinrättningar, som av riksarkivet godkänts för ändamålet. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">5 §.</div> Endast ledamöter av statsrådet, justitiekansler, innehavare av tjänst vid statsrådet och de högsta domstolarna, presidenter och ledamöter vid hovrätterna, landshövdingar och länsråd samt chefer, avdelningsföreståndare eller med dessa jämställda tjänstemän vid centrala ämbetsverk och med dem jämförbara ämbetsverk och inrättningar äga rätt att till sitt tjänsterum i officiella ärenden utlåna i riksarkivet förvarade handlingar. Andra myndigheter än de, som ovan avsetts, böra inbegära behövliga handlingar på beställning och genom förmedling av närmast högre myndighet, som har rätt att utlåna arkivalier. Från riksarkivet lånade handlingar få icke föras till privat bostad. Sådana äldre handlingar som ha ett betydande historiskt värde, må dock icke utan tvingande skäl utlånas från riksarkivet. Utlåning från riksarkivet bör äga rum med anlitande av lånesedel, på vilken antecknats 1) ämbetsverket eller inrättningen, dit handlingen utlånas, 2) handlingens diarienummer eller namn, 3) ärendet, för vars handläggning handlingen utlånas, 4) utlåningsdagen samt 5) låntagarens egenhändiga namnteckning och tjänsteställning. Lånesedeln bevaras i riksarkivet som kvitto tills handlingen återställes. Lånetiden för handlingar till ämbetsverken må vara högst ett halvt år. Behöves handling för längre tid, kan lånet förnyas, då särskilda skäl det kräva. Har utlånad handling ej inom stadgad tid återställts, må riksarkivet därom göra anmälan till vederbörande ministerium för vidare åtgärd. Tjänsteman, som utlånat handlingar från riksarkivet, bör, då tjänsteförhållandet avbrytes, omedelbart till riksarkivet återställa alla de handlingar han lånat. Låntagaren är ansvarig för att lånad handling återställes till riksarkivet fullständig och i oskadat skick utan tillfogade anteckningar. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">6 §.</div> Utlåning utom arkivet av handlingar i riksarkivet till privata personer är förbjuden. Ej heller riksarkivets tjänstemän ha rätt att för enskilt behov från arkivbyggnaden föra bort arkivalier, som tillhöra riksarkivets samlingar. Böra handlingar föras från riksarkivet för fotografering, inbindning eller för andra oundgängliga behov, må riksarkivarien i varje enskilt fall besluta om de åtgärder, som krävas för att bevara handlingarna i oskadat skick. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">7 §.</div> Forskare, som anlitar riksarkivets samlingar, är skyldig att till riksarkivets bibliotek överlämna ett exemplar av varje publikation, som stöder sig på dessa forskningar. {{Tomrad}} {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">Kap. 2.</div> <div style="text-align: center;">''Riksarkivets organisation.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">8 §.</div> Riksarkivarien, som har professors titel, är chef för riksarkivet. Riksarkivarien åligger i främsta rummet att leda landets arkivväsen och svara för att de uppgifter, som åligga riksarkivet, bli utförda. Han är även skyldig att övervaka, att innehavare av tjänst eller befattning vid riksarkivet eller landsarkiven omsorgsfullt utföra sitt arbete. Likaså äger han övervaka, att riksarkivets byggnad och där befintlig statsegendom väl vårdas. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">9§</div> Inom riksarkivet finnas trenne avdelningar, avdelningen för arkivförvaltningen, forskningsavdelningen och kansliavdelningen. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">10§.</div> Avdelningen för arkivförvaltningen förestås av ett arkivråd, forskningsavdelningen av ett arkivråd och kansliavdelningen a avdelningsföreståndare. Arkivarierna handhava skötseln av de sektioner, på vilka i riksarkivet förvarade arkiv och samlingar äro fördelade, och utföra inom avdelningarna de arbetsuppgifter, som föreläggas dem. Riksarkivarien förordnar, vid vilka avdelningar och sektioner arkivarierna tjänstgöra. Kanslisten hör till kansliavdelningen. Maskinskriverskorna, bokbindarna, vaktmästarna och gårdskarlen-eldaren äro befattningshavare med grundlön, gemensamma för hela riksarkivet och underställda kansliavdelningens uppsikt. Riksarkivet kan dessutom, inom ramen för beviljade anslag, i sin tjänst antaga arkivamanuenser och övriga innehavare av extraordinarie befattning samt tillfälliga funktionärer, om vilkas placering på avdelningarna och sektionerna riksarkivarien äger att bestämma. På förordnande av riksarkivarien äro riksarkivets innehavare av tjänst eller befattning skyldiga att taga del även i andra arbeten inom riksarkivet än dem, som höra till deras ordinarie arbetsuppgifter. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">11 §.</div> Arkivrådet, som förestår avdelningen för arkivförvaltningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 2 § åligga riksarkivet. Arkivrådet, som förestår forskningsavdelningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 3 § åligga riksarkivet. Avdelningsföreståndaren, som förestår kansliavdelningen, äger ombesörja de arbeten, som enligt 4 § åligga riksarkivet, samt övervaka verksamheten vid riksarkivets expedition. Han skall ock omhänderhava skötseln och redovisningen av riksarkivets penningmedel, ifall ej riksarkivarien anför tror en annan tjänsteman denna arbetsuppgift. Avdelningarnas föreståndare böra närmast övervaka, att deras personal utför sitt arbete omsorgsfullt och att ärenden, som höra till deras arbetsområde, utan dröjsmål handläggas. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">12 §.</div> De arkivarier, vilka tjänstgöra som sektionsföreståndare, ansvara närmast för vården av de arkivalier, som tillhöra deras sektion, och för de utredningar, som givas ur detta material. Dock kan riksarkivarien ställa någon särskild sektion eller någon särskild samling direkt under uppsikt av ett arkivråd eller avdelningsföreståndaren samt lämna vården av någon särskild samling åt annan innehavare av tjänst eller befattning än arkivarie. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">13 §.</div> Riksarkivarien äger ensam beslutanderätt i de ärenden, i vilkas behandling han tager del, med undantag av dem, som omnämnas i 15 och 16 §. Ärendena föredragas inför honom av den innehavare av tjänst eller befattning, till vars verksamhetsområde ärendet hör, eller som riksarkivarien givit i uppdrag att förbereda och föredraga detsamma. Över de viktigaste ärendena, som avgöras av riksarkivarien, föres ett kortfattat beslutsprotokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">14 §.</div> Arkivråd, avdelningsföreståndare eller annan tjänsteman avgör de ärenden, som av riksarkivarien lämnats till hans avgörande. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">15 §.</div> Handläggas ärenden, som omnämnas i 2 § 8 mom. och som gälla utgallring av handlingar, vilka befunnits obehövliga, deltaga i avgörandet riksarkivarien, arkivråden och kansliavdelningens avdelningsföreståndare. Ärendet föredrages av den tjänsteman, som riksarkivarien givit i uppdrag att förbereda detta. Beslut fattas av dem, som deltaga i avgörandet, efter omröstning, och flertalets åsikt blir riksarkivets beslut. Falla rösterna lika, blir den åsikt gällande, som riksarkivarien företräder. Vid jäv eller förfall för arkivråd eller avdelningsföreståndaren deltager i avgörandet av ärendet i stället för honom den arkivarie, som av riksarkivarien utsetts därtill. Över handläggningen av sådana ärenden föres alltid protokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">16 §.</div> Vid avgörande av disciplinära ärenden må samma förfarande tillämpas, som stadgas i § 15. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">17 §.</div> Handläggas i riksarkivet sådana ärenden, vilka kunna anses röra också andra myndigheters ämbetsområde eller vilka kräva särskild sakkunskap utanför arkivfacket, kan riksarkivarien med en representant för ifrågavarande område överenskomma om att denne som sakkunnig tager del i överläggningen. Över sådan överläggning föres protokoll. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">18 §.</div> Under riksarkivariens semesterledighet samt vid jäv eller förfall för honom handhavas hans åligganden av det till tjänsteåren äldre närvarande arkivrådet och vid jäv eller förfall för arkivråden av kansliavdelningens avdelningsföreståndare, för såvitt ej undervisningsministeriet på framställning av riksarkivarien annorlunda bestämmer. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">Kap. 3.</div> <div style="text-align: center;">''Kompetensvillkor och rättigheter för innehavare av tjänst eller befattning samt besättande av tjänster eller befattningar.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">19 §.</div> För tjänster vid riksarkivet gälla följande kompetensvillkor: 1. för riksarkivarietjänst filosofie- eller politices doktors grad, för denna grad godkänd dissertation, genom sådan eller genom på arkivforskningar grundade andra publikationer ådagalagd god kännedom om Finlands historia, grundlig kännedom om arkivväsendet, god erfarenhet i arkivvård samt administrativ förmåga; 2. till arkivråds- och avdelningsföreståndartjänster filosofie- eller politices doktors grad, för denna grad godkänd dissertation, genom sådan eller genom på arkivforskningar grundade andra publikationer ådagalagd kännedom om Finlands historia och arkivexamen samt inalles minst två års tjänstgöring vid riksarkivet och något landsarkiv, varav åtminstone ett år vid riksarkivet; 3. till arkivarietjänst filosofie- eller politices kandidatexamen med högsta vitsord enligt fordringarna för denna examen antingen i Finlands historia eller finsk och skandinavisk historia eller annat sådant läroämne, vari Finlands historia ingår såsom en integrerande del, samt arkivexamen och inalles två års tjänstgöring vid riksarkivet och något landsarkiv eller något därmed jämförbart arkiv, varav minst ett år vid riksarkivet; samt 4. till kanslisttjänst studentexamen samt kännedom om kansli- och bokföringsarbeten. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">20 §.</div> För arkivamanuensbefattning äro kompetensvillkoren filosofie- eller politices kandidatexamen med högsta vitsord enligt fordringarna för denna examen antingen i Finlands historia eller finsk och skandinavisk historia eller annat sådant läroämne, vari Finlands historia ingår som en integrerande del. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">21 §.</div> Grunderna för ovan i § 19 förutsatt arkivexamen stadfästas av riksarkivarien, inför vilken även arkivexamen avlägges. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">22 §.</div> Republikens president utnämner riksarkivarie på förslag av statsrådet. Republikens president utnämner arkivråd och avdelningsföreståndare, sedan tjänsten anslagits ledig att sökas under trettio dagar och förslag till tjänstens besättande uppgjorts av riksarkivet. Riksarkivarien utnämner arkivarie och kanslist, sedan tjänsten anslagits ledig att sökas under trettio dagar. Riksarkivarien utnämner innehavare av fasta befattningar samt antager i tjänst arkivamanuenser och övriga innehavare av extraordinarie befattningar och tillfälliga funktionärer. Avsked från tjänst eller befattning beviljas av den myndighet, som besatt tjänsten eller befattningen. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">23 §.</div> Tjänstledighet beviljas och vikarie förordnas för riksarkivarien av statsrådet, dock för kortare tid än en månad av undervisningsministeriet, för arkivråden och avdelningsföreståndaren av undervisningsministeriet och för andra innehavare av tjänst av riksarkivarien. När tjänst är ledig, förordnar motsvarande myndighet vikarie. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">Kap. 4.</div> <div style="text-align: center;">''Särskilda bestämmelser.''</div> {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">24 §.</div> Ändring får icke sökas i riksarkivariens beslut, som gäller utnämning till tjänst eller fast befattning, antagande i extraordinarie tjänst eller entledigande av befattningshavare. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">25 §.</div> Åtal för tjänstefel mot riksarkivarie, arkivråd och avdelningsföreståndare handläggas och avgöras av Helsingfors hovrätt. Tjänstefel, som begåtts av annan innehavare av tjänst eller befattning, handläggas och avgöras av vederbörande underrätt. Har innehavare av tjänst eller befattning vid riksarkivet eller landsarkiv gjort sig skyldig till felaktigt förfarande eller försumlighet eller uppträtt olämpligt, utan att hans förfarande eller försumlighet är av den art, att han på grund därav bör åtalas inför domstol eller mot honom bör inledas disciplinärt förfarande, som avser hans avsättning, må riksarkivet tilldela den skyldige varning eller undervisningsministeriet på framställning av riksarkivet förordna, att han för en tid av högst sex månader bör avhållas från tjänsteutövning och under samma tid gå förlustig sina löneförmåner antingen helt och hållet eller delvis. Om avsättning genom disciplinärt förfarande och om innehavares av tjänst eller befattning avhållande från tjänsteutövning, då mot honom inletts disciplinärt förfarande, som avser skiljande från tjänsten, eller då han står under åtal för brott eller såsom misstänkt för sådant är under rannsakning, är särskilt stadgat. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">26 §.</div> Undervisningsministeriet fastställer vid behov på framställning av riksarkivet närmare bestämmelser för riksarkivets verksamhet. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">27 §.</div> Då denna förordning träder i kraft, överföras av nuvarande tjänsteinnehavarna de till tjänsteåren två äldsta arkivarierna arkivrädstjänsterna, den tredje arkivarien till avdelningsföreståndartjänsten, de äldre och yngre amanuenserna till arkivarietjänsterna och de extraordinarie amanuenserna till arkivamanuenstjänsterna, och äger envar sköta de uppgifter, som tilldelas honom av riksarkivarien. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">28 §.</div> Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1952, och genom densamma upphäves [[Instruktion för Finlands Statsarkiv (1918)|instruktionen för Finlands Statsarkiv]] av den 8 november 1918. {{Tomrad}} Nådendal den 8 augusti 1952. {{Tomrad}} <div style="text-align: center;">'''Republikens President'''</div> <div style="text-align: center;">'''J. K. PAASIKIVI'''</div> <br> <div align=right> T. f. undervisningsminister ''V. J. Sukselainen''.</div> [[Kategori:Riksarkivet i Finland]] [[Kategori:Lagar och författningar angående Riksarkivet i Finland]] l3gixg85xjhd2j671igv6tv41ghs73r 104 209896 661851 613106 2026-11-11T12:12:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661851 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Sammanlefnaders Begynnelse.|145}} {{linje}}</noinclude>eller förhålla sig som honom höfwes, hwilket likwäl hwars ens förnämsta upsåt war, som samtykte till des uprättande. Följer altså derutaf, at detta samtycket förbinder hwar och en at begifwa sig uti det, som den största hopen besluter. Wi finne ock för samma ordsaks skull, at uti samqwämer som äro tilsatta at handhafwa borgerlig lag, när bemälte lag till sakers afgiörande intet föreskrifwer något wist antal af röster, det slut som då af de måste blifwer fattadt, anses såsom hela samqwämets dom, och winner altid laga kraft; emädan Naturens och Förnuftets lag tillägger dem samma makt, som hela samqwämet eger. 3. Hwar och en menniska derföre, som tillika med andra samtycker at giöra en Regementskropp under en inrättad Regering, förbinder sig derigenom emot hwar och en denna Sammanlefnadens ledamot, samt underkastar sig den största hopens beslut, såsom en ting hwilken bör tiäna henne till efterlefnad. Om sådant intet skulle ske, så kunde ju<noinclude> <references/> {{huvud||K|hennes}}</noinclude> 66op688lwvwdcjczk9npexdtks5dv1j 104 209897 661852 613107 2026-11-11T12:17:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661852 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|146|Om Borgerliga|}} {{linje}}</noinclude>hennes första förening, hwarmedelst hon giorde sig till en Sammanlefnads lem, uti sig sielf ingen ting betyda, ej heller hållas för någon förening, så wida henne ännu framgent lemnades fulkommelig frihet, och hon intet annat twång wore undergifwen, än hon warit tilförne uti Tilståndet efter Naturen. Förty hwad likhet skulle det hafwa med en förening? Hwad för ny plikt kunde då sägas henne åligga, om hon intet borde lyda någon af Sammanlefnadens uprättade förordningar, widare än henne sielf behagade och hon wärkeligen dertill samtykte? Hennes frihet wore då uti intet mål mindre, än den hon egde förr sin ingångna förening, eller som någon annan hafwer uti Tilståndet efter Naturen, uppå hwilkens godtycke det allena beror, at samtycka till en Sammanlefnads förordningar och sig dem undergifwa. 4. Om intet största hopens öfwerensstämmelse bör anses som hela Sammanlefnadens beslut, och i följe deraf binda hwar och en utaf de öfrige lem-<noinclude> <references/> {{huvud|||marne}}</noinclude> 1p0hb0igjovfjct3rrgsk10gk7klp8f 104 209898 661853 613108 2026-11-11T12:26:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661853 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Sammanlefnaders Begynnelse.|147}} {{linje}}</noinclude>marne till lydna: Så kan ju intet beslut wara giltigt, förutan det, som är författadt igenom hwar enda ledamots enskylt dertill gifna samtycke. Men huru omöjeligen sådant står at ärhållas, märke wi lätt nog, när wi betrakte, det ibland ett antal menniskor, hwilket är olika mindre än det, som fodras till ett Regemente, mången så wäl af bräckelig hälsa, som andra hinder och angelägenheter kan ifrån almänna sammankomster ofta blifwa afhållen; den skilnad dessutan och stridighet, som oundwikeligen finnas uti deras tankar, så wäl som nytta och afsikter, giöra omöjeligheten ännu större, åtminstone bidraga de dertill en ansenlig del. Skulle derföre menniskor med dylika wilkor begifwa sig uti Sammanlefnad, så måste den nödwändigt likna Catonis ankomst till skådeplatsen, {{ant|tantum ut exiret}}, det är, <b>allenast på det han måtte gå Derifrån igen;</b> ja en sådan Regerings-Form skulle giöra den mäktige {{ant|Leviathans}}<ref name="s147">Här pekar Herr Locke uppå ett Wärk, som</ref> blifwande ännu obeständigare<noinclude> {{huvud||K 2|än}} <references/></noinclude> my0v2cuzg5mpdvow9xya06mk1w8nrs8 104 209899 661854 613109 2026-11-11T12:35:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|148|Om Borgerliga|}} {{linje}}</noinclude>än de swagaste diurens, och näppeligen läta honom öfwerlefwa den dagen han wore född. Detta kan likwäl ingalunda förmodas, så framt man icke tillika tror, det förnuftiga Creatur en Sammanlefnad derföre endast åstunda och uprätta, på det de må se den åter uphäfwas; ty ehwarest den största hopens beslut ej är berättigadt at tiäna dem öfrigom till efterlefnad, der kunna de alle tilsamman aldrig handla som en kropp tilkommer, och måste i följe deraf ofördröjeligen igen förskingras. 5. Hwar och en derföre som öfwergifwer det Naturliga Tilståndet, och träder med andre uti en menighet, måste förstås hafwa öfwerantwardadt den största hopens öfwerensstämmelse, all den makt, som kräfwes till at befodra det ändamålet, hwarföre de förenadt sig uti Sammanlefnad; så framt de ej uttryckeligen welat stadga om ännu ett större antal af röster, än den större hopens öfwerensstämmelse. Och sker <ref follow="s147">den bekante Engeländaren {{ant|Hobbes}} utgifwit, benämdt {{ant|Leviathan}}. </ref><noinclude> {{huvud|||detta}} <references/></noinclude> swglwo3x2wzqiop8n56n8mcucez3u7w 104 209900 661889 613111 2026-11-12T10:40:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 661889 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Sammanlefnaders Begynnelse.|149}} {{linje}}</noinclude>detta öfwerantwardandet, så snart de man endast samtycka at begifwa sig uti en Borgerlig Sammanlefnad, warandes sådant alt det förafskedande, som giöres och som äfwenwäl behöfwes emellan de enskylte personer, hwilke uprätta ett Regemente tilsamman. Sålunda är det som en Borgerlig Sammanlefnad begynner och wärkeligen inrättar, intet annat, än at några fria menniskor, som i anseende till deras antal kunna hwarannan öfwerrösta, gifwa sitt samtycke, till at förena och förbinda sig uti en sådan Sammanlefnad. Hwilket och bör höllas för det endesta, som någonsin har kunnat gifwa begynnelse åt all rätmatig Regering i werlden. 6. Häremot infinna sig twänne inkast. Det första, <b>Man ser uti historierna aldrig något exempel, at ett sälskapp af sådana fria och lika rådande menniskor warit till, som hafwa sig sålunda förenadt, samt en Regering grundadt och inrättadt.</b><noinclude> <references/> {{huvud||K 3|Det}}</noinclude> pzfbbcwllem1zatox4uocbg3e0hh2qi 2 217932 661882 631721 2026-11-11T23:59:26Z Tenshi Hinanawi 18787 Please translate 661882 wikitext text/x-wiki {{bot|Tenshi Hinanawi}} == Tasks == Please translate this page as I don't speak Swedish. Any significant errors that occur with any task that require human intervention are reported at [[/Errors]]. {| class="wikitable" |- ! Task !! Description !! Frequency |- | [[Special:Permalink/631220#Request for bot flag|Task 1]] || Fix [[mw:Help:Extension:Linter|Linter]] errors. || Doing |} 5q3avmgq250ybig0eouqkvv1nz5bbcm 104 227806 661855 2026-11-11T16:58:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661855 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|13}}</noinclude>rare hade fört befälet över männen, och det skulle inte bli svårt att få reda på vilka de voro. Han återvände till rosenträdgården och bland de nedtrampade blommorna och buskarna stod han vid sin dödas grav — med sänkt huvud tog han ett tyst farväl. Och medan solen långsamt sjönk bakom skogarna i väster, drog han sakta bort på samma väg, som man lätt kunde se att kapten Fritz Schneider och hans blodtörstiga män tagit. Det var en stum sorg som fått makt med honom. Det var en enda tanke, som ständigt kom tillbaka och hamrade på hans hjärna: Hon är död! Hon är död! Hon är död! Hela hans själ var uppfylld av den enda tanken, och mekaniskt följde han hennes mördares spår, medan omedvetet alla hans sinnen voro på vakt mot djungelns oförutsedda faror. Hans sorg övergick så småningom i en annan känsla, som till slut stod så levande för honom att den tycktes taga verklig gestalt och följa honom vid sidan. Det var Hatet. Det skänkte honom en viss tröst och tillfredsställelse. Det var ett sublimt hat, som visserligen i första rummet riktade sig mot den som mördat hans hustru, men så småningom kom att omfatta alla av samma land och samma folk. Han stannade ett ögonblick sin vandring, och med ansiktet vänt mot Goro, månen, förbannade han den, som förövat det hemska dådet i hans förut så fredliga bungalow, och svor en dyr ed att utkräva hämnd på honom och hela hans ras. Förkastande alla de yttre kännetecknen på civilisationen hade Tarzan också moraliskt och psykiskt återgått till de vilda djurens ståndpunkt, bland vilka han levat största delen av sitt liv. Civilisationen hade aldrig varit annat än en tunn fernissa för honom, som han underkastat sig endast för att göra henne lycklig som han älskade. I själva verket hade han alltid djupt föraktat den s. k.<noinclude> <references/></noinclude> sjr2uvr43e1iet470a82in5wvo5m0aj 104 227807 661856 2026-11-11T17:01:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661856 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />14</noinclude>kulturen. Tarzan, apornas son, fann att kulturen var ingenting annat än en inskränkning av friheten i alla möjliga avseenden — handlingsfriheten, tankefriheten, friheten att älska och friheten att hata. I civilisationen hade Tarzan funnit mera själviskhet och grymhet än han någonsin träffat på i den vilda djungeln. Och fastän civilisationen hade skänkt honom hans hustru och åtskilliga vänner, som han älskade och beundrade, hade han aldrig accepterat civilisationen såsom något avgjort gott, vilken man absolut borde underkasta sig. Det var därför med en känsla av lättnad han nu bestämt beslöt att en gång för alla övergiva den och allt vad den förde med sig. Hans fars jaktkniv hängde vid hans vänstra höft, bågen och pilkogret över axlarna och bröstet, om ena skuldran hade han virat det långa hamprepet, utan vilket Tarzan skulle ha känt sig lika naken och oklädd som ni och jag, ifall vi plötsligt försatts på en livligt trafikerad storstadsgata i blotta underkläderna. Ett långt krigsspjut fullbordade hans utrustning. Den lilla diamantprydda berlocken med hans fars och mors porträtt, som han förut alltid brukade bära, fattades nu. Han hade givit den till Jane Clayton redan före deras giftermål såsom ett bevis på hans innerliga ömhet. Sedan hade hon alltid burit den. Men den hade inte funnits på hennes kropp, när han fann henne mördad i hennes rum. Nu hade han en ytterligare orsak till hämnd: den stulna berlocken. Framemot midnatt började Tarzan känna följderna av de många timmarnas vandring och att t. o. m. hans muskler inte kunde påfrestas över en viss gräns. Hans jakt efter mördarne hade inte karaktäriserats av någon synnerlig snabbhet. Han hade huvudsakligen varit försjunken i sig själv och i ett fast beslut att taga en hämnd, som skulle kräva mera än öga för öga och tand för tand.<noinclude> <references/></noinclude> onkn7gadbpqzbqrs5lw0jrzkq1rahmz 104 227808 661857 2026-11-11T17:06:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661857 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|15}}</noinclude>Tiden var ett begrepp, som inte spelade någon vidare roll i apmannens beräkningar. Tarzan hade återgått till att leva djurens liv och där har tiden såsom ett mått för en begränsad räcka händelser ingenting att betyda. Djuret är alltid intresserat blott och bart av nuet. Det lever endast i nuet. Apmannen hade helt naturligt mera förståelse för tidsbegreppet, men så länge ingenting särskilt tvang honom till snabb och omedelbar handling, levde han i stolt oberoende av tiden. Han hade varit så fullt upptagen av sina sorgsna och hämndlystna tankar, att han inte märkt, att han var trött. Men nu kände han det, och han sökte reda på ett jättelikt träd i djungeln, som mera än en gång givit honom en skyddad sovplats under natten. Mörka moln, som jagade över himmeln och då och då skymde bort den glänsande månen, varslade om en annalkande storm. Inne i djungeln tätnade dunklet till ett ogenomträngligt svart mörker, som man nästan kunde känna och som skulle verkat skrämmande på en vanlig människa, helst som ljudet av de knakande grenarna ibland åtföljdes av långa intervaller av en hemsk, hotfull tystnad, varvid t. o. m. den torftigaste fantasi borde kunna få en föreställning om rovdjur, som smögo omkring, färdiga till det dödande språnget. Men Tarzan gick oberörd, fast med alla sinnen på spänn. Ibland svingade han sig snabbt upp i det lägre grenverket, när något lät honom ana, att Numa, lejonet, låg på rov ett stycke framför. Eller också hoppade han vigt åt sidan, när Buto, flodhästen, kom emot honom på den trånga stigen, ty fastän apmannen när som helst var färdig till strid, om det var av nöden, undvek han att i onödan utsätta sig för faran. När han slutligen svingade sig upp i det träd, han på förhand utvalt och sökt, förmörkades månen av ett svart moln och trädtopparna vajade vilt i den ständigt till-<noinclude> <references/></noinclude> mkxelbpsthff7k9rexhcz4u73cgfrjj 104 227809 661858 2026-11-11T17:08:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661858 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />16</noinclude>tagande blåsten, som förkvävde alla andra ljud i djungeln. Tarzan klättrade upp till en stadig klyka i trädet, där han redan för längesedan bundit fast en liten plattform av grenar. Det var alldeles svart nu, mörkare än förut, ty hela himlen hade blivit betäckt av tjocka svarta moln. Plötsligt stannade apmannen, hans näsborrar vidgades, när han vädrade i luften runt omkring. Vig som en ekorre sprang han ut på den vajande grenen, kastade sig handlöst upp i luften, fick fatt i en annan gren och fortsatte högre upp i trädet. Vad stod på? När Tarzan skulle svänga sig in över kanten av plattformen, hörde han en olycksbådande morrning, och i månljuset som glänste fram ur molnen, varsnade han en mörk massa, som låg utsträckt på den — en mörk massa, som visade sig vara Heeta, pantern. Till svar på panterns morrning kom ett lågt men fruktansvärt ljud ur apmannens strupe, ett varningsrop, som lät pantern förstå, att han inkräktat den andres lägerplats. Men Heeta var inte i humör att låta sig drivas undan. Med ett elakt väsande stirrade han på den vita apan ovanför honom. Tarzan rörde sig försiktigt inåt grenen tills han befann sig alldeles ovanför panterns huvud. I handen höll han sin för längesedan döde faders jaktkniv, just det vapen, med vilket han förvärvat sig herraväldet över alla vilddjuren i djungeln. Men han hoppades, att han inte skulle behöva använda den, ty han visste att flera strider i djungeln utkämpades med rytanden och morranden än med klor och huggtänder. Konsten att bluffa var ingen hemlighet för de vilda djuren. Det var endast, när hungern eller kärleken kom med i spelet, som de grepo till vapen. Tarzan lutade sig ned mot Heeta. »Lägertjuv!» skrek han. Pantern satte sig upp, och hans blottade huggtänder voro endast några fot från ap-<noinclude> <references/></noinclude> lu2t2bw2wr7ofsz8fd89xgi13rw22k7 104 227810 661859 2026-11-11T17:16:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661859 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|17}}</noinclude>mannens ansikte. Tarzan utstötte förfärliga vrål och stack med kniven efter panterns ansikte. »Jag är Tarzan, apornas son», skrek han. »Detta är Tarzans läger. Gå därifrån, eljest dödar jag dig.» Fastän han talade på de stora apornas språk, är det möjligt att Heeta förstod honom, ty han visste nog, att den vita apan ville skrämma bort honom från den välvalda positionen, under vilken man kunde förmoda att något djur med välsmakande kött skulle passera under nattens lopp. Snabb som blixten reste pantern sig och måttade mot sin plågoande ett fruktansvärt slag med utspärrade klor, som säkert skulle ha slitit bort en god bit av Tarzans ansikte, om slaget träffat. Men det träffade inte, ty Tarzan var snabbare än Heeta. När pantern kom ned på alla fyra igen på plattformen, grep Tarzan sitt tunga spjut och måttade åt sin fiendes väsande gap. Heeta avvärjde stötarna med sina väldiga tassar och så fortsatte den hemska duellen under skräckinjagande skrik och morranden. Driven till raseri beslöt slutligen pantern att gå upp i trädet till sin plågoande. Men så snart han ville hoppa upp på den gren, där Tarzan satt, möttes han ständigt av den oblidkeliga spjutspetsen, och varje gång han kom ned på plattformen igen hade han alltid ett eller annat spjutstyng i någon av kroppens ömtåligare delar. När till slut raseriet fick sådan makt med Heeta att han förlorade sitt sunda omdöme, rusade han uppför mittstammen till Tarzans gren. Nu stodo de två fienderna öga mot öga. Heeta anade en snabb hämnd och en smaklig måltid. Den vita apan med de dåliga huggtänderna och de obetydliga klorna skulle bli ett lätt rov för Heeta, pantern! Den tjocka grenen böjde sig under tyngden av de två djuren, när Heeta försiktigt kröp ut på den och Tarzan<noinclude> <references/> {{mindre|2. ''Tarzan och den vita kvinnan.''}}</noinclude> 5fbye3cz33b1czyur0jkci9stg04esc 104 227811 661860 2026-11-11T17:18:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661860 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />18</noinclude>sakta drog sig tillbaka. Vinden hade vuxit i styrka och övergått till orkan, så att t. o. m. de största träden i djungeln sviktade vid dess anlopp. Grenen, där de två fienderna stodo öga mot öga, svängde upp och ned som en skuta på den stormande oceanen. Goro hade nu alldeles försvunnit bakom molnen, men ibland blänkte den likväl fram och belyste den ohyggliga episoden på den svajande grenen. Tarzan drog sig tillbaka och lockade Heeta allt längre ut på den smalnande grenen, där hans fotfäste blev allt osäkrare. Retad av de ständiga spjutstyngen gick det stora kattdjuret över försiktighetens gränser. Han hade redan kommit så långt ut att han nätt och jämt kunde hålla sig kvar. Just det ögonblicket hade Tarzan väntat på. Med ett skri, som överröstade stormens dån, sprang han på pantern, som endast kunde slå med den ena tassen, emedan han måste hålla sig fast med den andra. Men apmannen aktade sig visligen för att komma inom räckhåll för Heetas utspärrade klor. I stället gjorde han ett hopp, vände i luften och kom ned på panterns rygg, samtidigt som hans jaktkniv borrade sig in i det brungula skinnet. Heeta blev vild av smärta, raseri och hat. Skrikande och klösande försökte han nå apan på ryggen. Ett ögonblick släppte han taget på den våldsamt gungande grenen, arbetade för att få nytt tag, men föll ned i mörkret med Tarzan fortfarande på ryggen. Inte för ett ögonblick tänkte apmannen att släppa efter det dödande taget på sin motståndare. Enligt djungelns oskrivna lag måste en eller båda dö, innan striden tog slut. Heeta föll med fötterna, utspärrade som alla kattor. Tyngden av apmannen på ryggen prässade pantern till marken. Alltjämt högg kniven obarmhärtigt gång på gång in i sidan. Pantern försökte först att resa sig, men sjönk genast ned igen. Tarzan kände hur musklerna började<noinclude> <references/></noinclude> qgdh0mxhj3ssanh4ebnchuka5o4c8iu 104 227812 661861 2026-11-11T17:23:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661861 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|19}}</noinclude>slappna under honom. Heeta var död. Apmannen reste sig upp, satte ena foten på den besegrade motståndarens kropp, vände ansiktet mot den åskande himlen, och medan blixtarna ljungade och regnet strömmade ned uppstämde han de stora apornas vilda, förfärande segerskri. Därefter samlade Tarzan hop några stora palmblad och klättrade upp till sitt dyvåta läger. Han lade några av bladen på golvet och hängde upp de andra som tak. Trots det strömmande regnet och de dånande åskskrällarna föll han därpå i djup sömn. <section end=kap01 /> <section begin=kap02 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">ANDRA KAPITLET.<br />{{Spärrad|''I lejonets håla.''}}</h2> Regnet fortsatte oupphörligt i tjugofyra timmar och stundom föll det i så strida strömmar, att när det äntligen upphörde, hade stigen, som Tarzan följt, fullständigt utplånats. Frusen och otrevlig till humöret var det en nästan vild Tarzan, som trängde in i den genomdränkta djungelns virrvarr. Manu, markattan, som skrek och pladdrade i träden, flydde förfärad vid hans annalkande. T. o. m. pantrarna och lejonen läto den bistre apmannen passera oantastad. När solen följande dag på nytt bröt fram och svepte sina värmande strålar kring Tarzans frusna, bruna kropp, livades humöret en smula, men det var dock fortfarande en vresig figur, som färdades mot söder, ständigt i samma riktning, ty där hoppades han få upp sin fiendes spår. Han befann sig nu i Tyska Ostafrika och det var hans avsikt att gå omkring bergen väster om Kilimandsjaro och därefter fortsätta mot öster fram till järnvägen, som går till Tanga, ty hans erfarenhet av vita män sade honom<noinclude> <references/></noinclude> i7fspwcfjh0mcraxgcjgm7n45jn2cm9 0 227813 661862 2026-11-11T17:42:18Z Thuresson 20 Kap 1 661862 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tarzan och den vita kvinnan 1926.djvu" from=11 to=23 fromsection="kap01" tosection="kap01" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Tarzan och den vita kvinnan|01]] b7zn3z2r0tnk23smb958jfus5nhiuo0 661878 661862 2026-11-11T19:02:45Z Thuresson 20 661878 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tarzan och den vita kvinnan 1926.djvu" from=11 to=23 fromsection="kap01" tosection="kap01" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Tarzan och den vita kvinnan|01]] [[en:Tarzan the Untamed/Chapter I]] 9714jison7h132ioajvvgb2jcmzu7bt 104 227814 661863 2026-11-11T18:18:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661863 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />20</noinclude>att tyskarna troligen skulle dirigera sina trupper mot den banan. Två dagar senare hörde han de första kanonskotten långt i öster. Kvällen hade varit mulen, och de första dropparna började falla, när han befann sig inne i ett trångt pass. Tarzan uttryckte högt sitt ogillande och såg sig omkring efter skydd för ovädret, ty han hade sannerligen fått nog av regn och kyla. Han behövde endast fortsätta i den riktning varifrån kanonerna dånade, ty där visste han, att tyskar och engelsmän voro i strid med varandra. »I morgon», tänkte han, »skall jag giva mig i väg och taga rätt på mördarna.» Därefter började han genast söka efter något skydd mot stormen. Han upptäckte en låg och trång öppning troligen till en håla vid foten av de klippor, som omslöto klyftan på den norra sidan. Med dragen kniv närmade han sig försiktigt stället, ty han visste, att ifall det verkligen var en håla, så var det troligen boningsplatsen för något vilt djur. Framför ingången låg en massa stenar av olika storlekar och Tarzan tänkte att om han fann hålan obebodd, skulle han barrikadera ingången och sova lugnt under natten. Stormen och regnet kunde få härja hur mycket som helst utanför, Tarzan skulle stanna därinne till dess det upphörde. En liten bäck med klart vatten ringlade förbi utanför ingången. Tätt utanför hålan föll Tarzan på knä och vädrade i alla riktningar efter marken. Ett undertryckt rytande undslapp honom, hans överläpp kröktes trotsigt och blottade hans präktiga tänder. »Numa!» mumlade han. Men han stannade inte. Numa var kanske inte hemma, han skulle undersöka den saken. Ingången var så låg, att han måste krypa på alla fyra för att komma in, men först luktade han, lyssnade och vädrade — han ville inte överraskas i den ställningen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5h6zbispy68utejasosrkxg4etbt4fb 104 227815 661864 2026-11-11T18:20:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661864 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|21}}</noinclude>Så fort han tittade in i hålan, såg han att den var en lång tunnel, där dagsljuset syntes i andra ändan. Det inre av tunneln var inte mörkare än att apmannen kunde se att den för tillfället var obebodd. Försiktigt kröp han fram emot den andra öppningen, fullt medveten om vad det skulle innebära, ifall Numa plötsligt skulle visa sig framför honom i tunneln. Men Numa visade sig inte och apmannen nådde snart fram till den motsatta öppningen. När han trädde ut ifrån tunneln, fann han en klippklyfta med tvärbranta väggar på alla sidor. Tunneln ledde genom berget ditin. Någon annan ingång fanns inte. En liten ström, som härstammade från Kilimandsjaros eviga snö, flöt fram i den otillgängliga klyftan, som var några hundra fot lång och c:a femtio fot bred. Ett enda träd växte ungefär i mitten och några grästuvor funnos här och där bland klipporna. Ben, härstammande från stora djur, lågo kringströdda, jämte ett flertal människoskallar. Tarzan rynkade ögonbrynen. »En människoätare», mumlade han, »och av allt att döma har han hållit till länge här. Men i kväll vill Tarzan taga Numas läger i besittning och Numa må ryta och bråka så mycket han vill utanför.» Apmannen hade kommit rätt långt in i klyftan, medan han höll på med sin undersökning, och nu stod han nära trädet, rätt belåten med att stället lovade bli ett gott och bekvämt läger för natten och besluten att krypa tillbaka genom tunneln för att stänga ingången med de stora stenarna, innan Numa uppenbarade sig på skådeplatsen. Men just som han tyst tänkt den tanken, hörde hans öra något, som kom honom att stå stilla som en staty med blicken stadigt riktad mot tunnelmynningen. Ögonblicket därefter visade sig ett väldigt lejon med huvudet inramat av en yvig svart man. De gulstrimmiga ögonen sågo stelt och utan att blinka på den inkräktande Tarzan, ett lågt<noinclude> <references/></noinclude> 44nkrs3sltrug3h0x76kig6h6un8faw 104 227816 661865 2026-11-11T18:22:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661865 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />22</noinclude>rytande bröt fram ur hans djupa bröst och läpparna drogos tillbaka, blottande de väldiga huggtänderna. »Broder till Dango!» skrek Tarzan, förargad över att Numas återkomst syntes breda ett brett streck över hans förhoppningar på ett bekvämt nattläger. »Jag är Tarzan, apornas son, djungelns herre! I natt ligger jag här. Gå!» Men Numa gick inte. I stället gav han upp ett hotfullt rytande och tog några steg i riktning mot Tarzan. Apmannen tog upp en sten och kastade den mitt på nosen på lejonet. Man kan aldrig vara säker på hur ett lejon skall bete sig. Ibland kunna de sätta svansen mellan benen och taga till flykten vid minsta tecken till attack. Så skedde i varje fall inte nu. Numas nos var ömtålig och slaget av stenen försatte den i ett tillstånd av raseri och hämndbegär. Med svansen styvt i vädret och en serie fruktansvärda rytanden störtade den lös på apmannen med farten av ett expresståg. I sista ögonblicket nådde Tarzan trädet och svingade sig upp i grenarna, och där blev han sittande, smädande djurens konung, medan Numa kretsade nedanför, rytande i raseri. Regnet började falla på allvar, vilket ännu mera ökade det obehagliga i apmannens situation. Han var i högsta grad uppretad. Men eftersom han endast i yttersta nödfall inlät sig i strid med lejon, tänkte han inte på att stiga ned ur trädet och upptaga den ojämna kampen. Han blev alltså sittande kvar däruppe, medan regnet stod som spön i marken och Numa ideligen cirklade nedanför och vid vart tredje steg kastade ett hatfullt ögonkast upp mot inkräktaren. Tarzan betraktade de tvärbranta väggarna för att undersöka om det fanns någon möjlighet till flykt. En vanlig man skulle ha blivit avskräckt, men apmannen, som var van vid att klättra, såg många ställen där han kunde få<noinclude> <references/></noinclude> e3un2d8qz2ohv84ih7p5jdv10qapuyn 104 227817 661867 2026-11-11T18:25:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661867 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|23}}</noinclude>fäste för händer och fötter, ett mycket osäkert fäste ibland, men dock tillräckligt för att giva en möjlighet till flykt, om det bara kunde falla Numa in att för ett enda ögonblick begiva sig till den bortre ändan av klyftan. Men Numa trotsade regnet och visade intet tecken till att lämna sin post, så att till slut började verkligen Tarzan fundera på om det inte vore bättre att stiga ned och öppna en kamp på liv och död med besten än att sitta kvar däruppe i trädet kall, våt och förödmjukad. Just då vände Numa och gick majestätiskt mot tunnelöppningen utan att kasta en blick bakom sig. I samma ögonblick, han försvann, hoppade Tarzan ned och ilade pilsnabbt mot klippväggen. Men lejonet hade knappast inträtt i tunneln, förrän det vände och flög som en blixt över klyftans botten efter apmannen. Tarzans försprång var för stort — kunde han bara finna fäste i klippväggen var han säker, men om han skulle halka på den våta väggen var hans öde beseglat, ty då skulle han falla rätt i famnen på Numa, och där vore även den starkaste hjälplös. Vig som en vessla flög Tarzan trettio fot uppför klippan, innan han stannade, men eftersom han fann gott fotfäste där, hejdade han sig och såg ned på Numa, som gjorde vildsamma språng uppåt klippan i fåfänga försök att nå stt offer. Tjugo fot högt nådde lejonet i sina rasande språng. Tarzan betraktade honom ett ögonblick och fortsatte sedan sakta och försiktigt att komma upp till toppen av bergväggen. Väl där, tog han upp en lös sten, kastade den på Numa och gick vidare. Men plötsligt ilade en hastig tanke genom hans hjärna. Snabbt gick han tillbaka till den yttre öppningen i Numas håla. Han lyssnade. Ingenting oroväckande förnams. Då började han stapla stora stenar för ingången. Han hade fyllt igen nästan hela hålet, när Numa uppenbarade sig på inre sidan i tunneln och röt, så jorden skakade. Men<noinclude> <references/></noinclude> ovgd9vfys42xym6njx2tebf9nwl0fgz 104 227818 661869 2026-11-11T18:26:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661869 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />24</noinclude>Tarzan brydde sig inte om den saken. Han var van vid alla möjliga skräckinjagande ljud i djungeln. Tarzan arbetade obekymrat på att beröva lejonet varje möjlighet att komma ut ur hålan. »En människoätare, som inte skall äta flera människor», sade han för sig själv. Den natten låg Tarzan under en utskjutande klippa. Nästa morgon återtog han sin vandring och hejdade sig endast, när han nedlade ett byte och förtärde det. Han märkte att dånet från kanonerna tilltog eller avtog under olika perioder av dygnet. Det var starkast efter dagningen och skymningen, men avtog alldeles under natten. Framåt kvällningen på andra dagen mötte han trupper, som voro på väg till fronten. De tycktes vara trängtrupper, ty de förde med sig långa rader getter och kor och hade infödda bärare, lastade med gryn och andra födoämnen. Trupperna voro infödda soldater iförda tyska uniformer. Officerarne voro vita män. Ingen märkte Tarzan, fastän han var mitt ibland dem i två hela timmar. Han granskade tecknen på uniformerna, men de voro inte av samma slag som de vilka burits av mördarne i bungalown. Och därför gick han ifrån dem vidare in i den täta snårskogen. Det var skymning, när han nådde ett stort fältläger vid foten av Pare Mountains. Som han nalkades från bakre delen av lägret, var bevakningen rätt fåtalig, och de vakter, som utställts, hade inte ögonen med sig, så det var en lätt sak för honom att efter mörkrets inbrott tränga in i lägret och smyga fram och lyssna bakom tälten för att om möjligt få reda på vem det var som mördat hans hustru. Bakom ett av tälten uppfångade han några ord, som fängslade hans intresse i hög grad. »Wasiris fäktade som djävlar. Men vi voro skickligare och dödade dem till sista man. Mitt i stridsvimlet råkade kaptenen fälla kvinnan. Ja, det gick hett till.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fw6g5njwz3gm021e8rvibv83yf4ir0r 104 227819 661870 2026-11-11T18:30:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661870 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|25}}</noinclude>Grym och förfärad kröp Tarzan lik ett rovdjur i skuggan vid tältet. Vilka tankar korsade den vilde mannens hjärna? Vem kan säga det. Intet yttre tecken på inre upphetsning stod att läsa i hans vackra ansikte. De kalla gråa ögonen talade endast om spänd, intensiv vaksamhet. Nu reste sig soldaten, som fört ordet, sade några ord till avsked och gick ut. Han passerade inte tio fot från apmannen och fortsatte i riktning mot baksidan av lägret. Tarzan följde efter och grep sitt offer i skuggan av ett tält. Inte ett ljud trängde över soldatens läppar, när apmannen sprang på honom och grep honom, ty fingrar av järn kramade om hans strupe. Tarzan släpade honom med sig in i buskagen. »Inte ett ljud!» sade han till soldaten och släppte något efter på greppet om hans strupe. Karlen kippade efter andan och tittade sig förskräckt om för att se vad det var för ett vidunder, som gripit honom. Han såg endast en naken brun man, men om han hyst någon tanke på flykt, så försvann den troligen fullständigt vid åsynen av Tarzans fruktansvärda muskler, ty han gjorde inte ens ett försök att undkomma. »Vad heter den officeren, som dödade kvinnan i huset, där ni kämpade med wasiris?» frågade Tarzan. »Kapten Schneider», svarade svartingen, när han äntligen återfick talförmågan. »Var är han nu?» frågade apmannen. »Han är här. Kanske han är i högkvarteret. Dit gå många officerare om kvällarna för att taga emot order.» »Visa mig dit», befallde Tarzan, och om jag blir upptäckt, dödar jag dig på fläcken. Stig upp!» Den svarte reste sig och tog vägen i en rundel omkring lägret. Ofta måste de gömma sig, när soldater passerade. Slutligen nådde de fram till en stor höstack, varifrån den svarte pekade ut ett tvåvåningshus på något avstånd. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 39bvuuhcoh0m2hxiplwf8trskm48blh 104 227820 661871 2026-11-11T18:34:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661871 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />26</noinclude>26 »Huvudkvarteret!» sade han. »Ni kan inte komma längre utan att upptäckas. Här är för mycket soldater.» Tarzan insåg, att han inte kunde smyga fram längre i sällskap med svartingen. Han vände sig om och betraktade honom ett ögonblick som om han tänkte över vad han skulle taga sig till med honom. »Ni var med», sade han med lågmäld, men skräckinjagande stämma. Den svarte darrade och knäna veko sig under honom. Det var som om han hört sin dödsdom. Utan ett ord vidare grep Tarzan honom i nacken, de väldiga musklerna spändes, och den svarte soldaten sjönk ihop som ett bylte. Sedan styrde apmannen stegen mot huvudkvarteret. En enda post spärrade vägen. Tarzan kröp fram emot honom med magen mot marken. Såg posten åt Tarzans håll, låg denne stilla som en sten på marken, men så fort han vände ryggen till, gjorde Tarzan en snabb framryckning. Nu hade han kommit så långt fram att han kunde nå soldaten med ett språng. Han väntade till dess han vände sig bort, då reste han sig och sprang ljudlöst på honom. Inte heller nu hördes något skrik, när Tarzan släpade kroppen med sig fram mot byggnaden. Det var ljust i bottenvåningen, men mörkt en trappa upp. Genom de upplysta fönstren såg Tarzan ett stort rum rätt fram och ett mindre innanför. I det större voro många officerare församlade. I det mindre rummet satt en stor, rödbrusig man vid ett bord. Några andra officerare sutto bakom honom och två stodo i givakt framför generalen, som ställde frågor till dem. Medan generalen talade fingrade han på en fotogenlampa. Nu knackade det på dörren och en adjutant inträdde. »Fröken Kircher har anlänt», rapporterade han. »Bed henne stiga in», sade generalen och gav de två unga männen framför honom ett tecken till avsked. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 36q5y69slo0dadsfuvvo1hfclegy98x 661881 661871 2026-11-11T22:24:22Z Thuresson 20 661881 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />26</noinclude>»Huvudkvarteret!» sade han. »Ni kan inte komma längre utan att upptäckas. Här är för mycket soldater.» Tarzan insåg, att han inte kunde smyga fram längre i sällskap med svartingen. Han vände sig om och betraktade honom ett ögonblick som om han tänkte över vad han skulle taga sig till med honom. »Ni var med», sade han med lågmäld, men skräckinjagande stämma. Den svarte darrade och knäna veko sig under honom. Det var som om han hört sin dödsdom. Utan ett ord vidare grep Tarzan honom i nacken, de väldiga musklerna spändes, och den svarte soldaten sjönk ihop som ett bylte. Sedan styrde apmannen stegen mot huvudkvarteret. En enda post spärrade vägen. Tarzan kröp fram emot honom med magen mot marken. Såg posten åt Tarzans håll, låg denne stilla som en sten på marken, men så fort han vände ryggen till, gjorde Tarzan en snabb framryckning. Nu hade han kommit så långt fram att han kunde nå soldaten med ett språng. Han väntade till dess han vände sig bort, då reste han sig och sprang ljudlöst på honom. Inte heller nu hördes något skrik, när Tarzan släpade kroppen med sig fram mot byggnaden. Det var ljust i bottenvåningen, men mörkt en trappa upp. Genom de upplysta fönstren såg Tarzan ett stort rum rätt fram och ett mindre innanför. I det större voro många officerare församlade. I det mindre rummet satt en stor, rödbrusig man vid ett bord. Några andra officerare sutto bakom honom och två stodo i givakt framför generalen, som ställde frågor till dem. Medan generalen talade fingrade han på en fotogenlampa. Nu knackade det på dörren och en adjutant inträdde. »Fröken Kircher har anlänt», rapporterade han. »Bed henne stiga in», sade generalen och gav de två unga männen framför honom ett tecken till avsked. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kq51oci0ft6bmam5i0h9di8zp330mow 104 227821 661872 2026-11-11T18:46:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661872 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|27}}</noinclude>Fröken gjorde sin entré. Officerarne i det yttre rummet reste sig och hälsade, och den unga damen besvarade deras artighet med en böjning på huvudet och ett vänligt leende. Det var en vacker flicka. Ej ens den grova riddräkten och landsvägsdammet, som låg i ett tjockt lager i hennes ansikte, kunde dölja att hon var ung. Hon kunde inte vara mera än nitton år. Hon gick rätt fram till generalens bord, tog fram ett hopvikt papper ur en innerficka och lämnade det åt generalen. »Var god och sitt, fröken», sade han och en officer erbjöd henne en stol. Ingen sade ett ord, medan generalen läste papperet. Tarzan betraktade forskande de olika personerna därinne. Han undrade om någon av dem kunde vara kapten Schneider, ty två av dem voro kaptener. Flickan ansåg han helt naturligt vara en spion. Hennes skönhet inverkade inte på honom — han skulle utan ett spår av betänkande kunna vrida nacken av den unga skönheten. Men för tillfället hade han viktigare saker att tänka på: kapten Schneider. Slutligen såg generalen upp från papperen. »Gott», sade han till flickan. Och till en av adjutanterna: »Hämta major Schneider.» ''Major'' Schneider! Tarzan kände hur håret reste sig på hans huvud. De hade redan befordrat skurken, som mördat hans hustru — utan tvivel hade han befordrats som belöning för det dådet. Otåligt väntade han att den han sökte skulle visa sig. Äntligen återkom adjutanten i sällskap med en officer av medelstorlek och med styva, uppåtstående mustascher. Den nykomne gick fram till bordet, stannade och hälsade. »Fröken Kircher», sade generalen, tillåt mig få föreställa major Schneider —» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ak9ufuxtbamg8720mjw3zo1ufrba4yt 104 227822 661873 2026-11-11T18:48:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661873 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />28</noinclude>Tarzan brydde sig inte om att höra mera. Han stödde sig med ena handen i fönsterposten och tog ett språng in i kretsen av kejsarens förvånade officerare. Han svepte till lampan så den krossades och flög rätt i famnen på generalen, som gjorde fåfänga försök att bibehålla jämvikten och ramlade överända på stolen. Två adjutanter rusade på apmannen, men han grep den ena och kastade honom rätt på den andra. Flickan hade sprungit upp från stolen och stod tätt tryckt emot väggen. De andra officerarne rände omkring och skreko på hjälp. Men en enda av dem var Tarzans mål, och den släppte han inte för ett enda ögonblick ur sikte. Han grep major Schneider, slängde honom över axeln och hoppade ut genom fönstret med en sådan fart, att de förvånade officerarne knappast visste vad som egentligen inträffat. Tarzan såg genast att någon ny vakt inte kommit i den dödades ställe, och ögonblicket därefter var han med sitt byte i skuggan av den stora höstacken. Major Schneider hade inte låtit ett ljud undslippa sig av det enkla skälet att det var omöjligt. Men nu släppte Tarzan något litet efter på sitt fasta grepp om sitt offers strupe. »Säger ni ett ord stryper jag er», hotade han. Försiktigt och med utomordentligt tålamod smög Tarzan igenom de sista vaktlinjerna. Med fången framför sig skyndade han därefter mot väster till dess han sent på kvällen uppnådde järnvägen, där han ansåg sig vara skäligen fri från upptäckt. Majoren hade svurit och förbannat, hotat och framställt frågor, men Tarzans enda svar var en liten kittling med spjutspetsen. Apmannen föste honom framåt som ett svin, men med den skillnaden att han skulle varit litet mera hänsynsfull mot svinet. Hittills hade Tarzan inte tänkt över detaljerna i den hämnd, han var fast besluten att taga. Nu började han fundera över den frågan. En enda sak var viss och ofrån-<noinclude> <references/></noinclude> bw8lldvd88pbjp6dgeurkr30ukmexcg 104 227823 661874 2026-11-11T18:50:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661874 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|29}}</noinclude>komlig: det måste bli döden. Liksom alla tappra och modiga män hyste Tarzan avsky för tortyr, nu tvekade han, ty detta fallet var enastående. Den naturliga rättskänslan krävde öga för öga och tand för tand, och hans avlagda ed krävde ännu mera. Ja, kreaturet måste lida lika mycket som Jane Clayton fått lida. Tarzan visste att han inte kunde göra människan lika ont som han själv lidit, ty fysisk smärta är trots allt inte att jämföra med själsliga kval. Hela natten föste apmannen den uttröttade och förfärade fången framför sig. Det hade blivit morgon innan Tarzan fattat något beslut, men då kom det som en inspiration från ovan. Ett leende gled över hans läppar och han började genast söka ett ställe där de kunde vila — han ville att hans fånge skulle vara i kondition, när han skulle gå emot det som väntade honom. De slogo läger vid en bäck, Tarzan fångade en bock och åt det råa köttet, men tillät fången att steka sin portion vid en eld. Först nästa afton började de på nytt sin vandring, som föreföll Schneider, som inte visste dess mål eller avsikt, så förfärlig, att han ibland kastade sig för Tarzans fötter och bad om förklaring och nåd. Men apmannen bibehöll sin tystnad och nöjde sig med att använda spjutet som sporre, när farten sackade av för mycket Tredje dagens kväll uppnådde de målet för sin vandring. Efter en mödosam klättring och ett kort styckes ytterligare marsch gjorde de halt vid kanten av några tvärbranta klippor, och Schneider såg ned i en trång klyfta med ett enda träd och några grästuvor strödda här och där. Tarzan förde honom fram till kanten av klippan och fången spjärnade emot med förtvivlans mod. Men apmannen grep honom och föste honom brutalt fram till klippkanten igen. »Stig ned!» sade han. Det var andra gången, han talat under tre dagar, och kanske hade hans<noinclude> <references/></noinclude> pz5c4i675d05oys1eur7rs6eer73c8y 104 227824 661875 2026-11-11T18:56:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661875 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />30</noinclude>olycksbådande tystnad starkare bidragit till att injaga fruktan än den alltid påpassliga spjutspetsen. Schneider tittade förfärad över kanten. Men vad tjänade det till att streta emot när Tarzan höll honom. »Jag är lord Greystoke», sade han. »Det var min hustru, ni mördade i Wasiri-landet. Nu kanske ni förstår varför jag tagit er med mig. Stig ned!» Tysken föll på knä. »Jag har inte mördat er hustru», skrek han. »Hav förbarmande! Jag har inte mördat er hustru. Jag vet ingenting om det —» »Stig ned!» befallde Tarzan kort och lyfte spjutet. Han visste att karlen ljög och han förvånade sig inte över det. En man som kunde mörda utan orsak kunde ljuga för mindre. Schneider tvekade ännu och gnällde. Apmannen drev honom framför sig med spjutet och Schneider gled förfärad över branten och började det pinsamma klättrandet nedåt. Tarzan följde med och hjälpte honom över de svåraste ställena, till dess de voro endast några fot från klyftans botten. »Håll er tyst nu», sade apmannen. Han pekade mot ingången till tunneln i klyftans bortre ända. »Därinne bor ett hungrigt lejon. Om ni kan nå trädet, innan det upptäcker er, kan ni få glädja er åt livet ännu några dagar. Men när ni inte orkar hålla er fast i grenarna längre, får människoätaren ett mål igen, det sista.» Han stötte till sin fiende, så att han förlorade fotfästet och åkte ned på botten av klyftan. »Spring nu!» sade han. Fången, som darrade av förskräckelse, satte iväg mot trädet. Han hade nästan kommit ända fram, när ett hemskt rytande hördes från tunneln och i nästa ögonblick störtade ett lejon, vansinnigt av hunger, ut i klyftan. Schneider hade bara några fot kvar, men lejonet formligen flög över marken för att hinna upp honom. Tarzan betraktade kapplöpningen med ett småleende. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bgdy8b9yovzob44w3v0arkay0oj4p7b 104 227825 661876 2026-11-11T18:59:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 661876 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|31}}</noinclude>Schneider vann med en hårsmån, och när Tarzan klättrade uppför klippväggen hörde han lejonets rytande blandas med tjutet från en mänsklig stämma, som inte lät mindre bestialisk än vilddjurets. När han kommit upp till toppen av klippan, såg han sig tillbaka ned i klyftan. Högt uppe i trädet klängde hans fiende och höll sig krampaktigt fast. Nedanför stod Numa — väntande. Apmannen lyfte sitt ansikte mot Kudu, solen, och ur hans väldiga bröst steg de stora apornas vilda segerskri. <section end=kap02 /> <section begin=kap03 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">TREDJE KAPITLET.<br />{{Spärrad|''I fiendens linjer.''}}</h2> När Tarzan befann sig i det tyska lägret vid Pare Mountains strax öster om gränslinjen mellan tyska och brittiska Ostafrika, hade han hört tillräckligt för att förstå, att de engelska stridskrafterna voro otillräckliga och lågo under i kampen. Till en början hade han inte ägnat den saken något vidare begrundande, ty nu efter sin hustrus död hade han avbrutit all förbindelse med civilisationen och betraktade sig inte längre som en människa utan som en apa. Sedan han gjort upp räkningen med Schneider gick han runt om Kilimandsjaro och färdades fram vid foten av den mäktiga bergskedjans norra sida. Han erfor ett grymt nöje i att tänka på Schneider, uppflugen i det ensamma trädet i klyftan med det hungriga lejonet. Han log bistert, när han föreställde sig huru mannen skulle ängslas av skräck och ångest, när han kände hur krafterna alltmera avtogo av hunger och törst och förstod, att han snart<noinclude> <references/></noinclude> hwtjah0a497qd0po62lw4glkma1bse0 0 227826 661877 2026-11-11T19:02:05Z Thuresson 20 Kap 2 661877 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Tarzan och den vita kvinnan 1926.djvu" from=23 to=35 fromsection="kap02" tosection="kap02" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Tarzan och den vita kvinnan|02]] [[en:Tarzan the Untamed/Chapter II]] k2c7dv1mszgi277l3q1zveco4h6nre4 104 227827 661879 2026-11-11T20:36:00Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 661879 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|208|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>hafwa sin lägerstad. {{ant|Datum}} <b>Hydö</b> andra Söndagen för Påsch år 1279. År 1301 gaf Herr <b>Niklas Ingemundasson</b> och hans hustru <b>Ramfrid</b>, för {{ant|Tuphonis}} siäl, en gård benemnd <b>Flustata</b> til Wårfruberga-kloster. År 1309 giorde Herr {{ant|Christiernus de OElandiâ,}} K. <b>BÖRGES</b> Embetsman i Stockholm, sitt {{ant|testamente,}} gifwandes til Wårfruberga-kloster, ther han sig lägerstad waldt hade, 50 marker penningar. År 1312 giorde <b>Herr Nicolaus Jonsson</b> ett jordabyte med Abbedisson i Wårfruberga-kloster. Äfwen så år 1319 giorde <b>Christina</b>, berörda <b>Nils Jonssons</b> enckiefru, ett godsabyte med Fru <b>Kirmundi</b> {{ant|Sanctimonialium Abbedissa in Monte b. Virginis}}. År 1320, hwilket {{ant|confirmerades}} år 1325, gaf Fru <b>Christin Philpusadotter</b> något gods, som i brefwet nemnes, til Wårfruberga-kloster, ther hon sig hade tingat och köpt lägerstad. År 1328 vtwalde Herr <b>Eskild Andersson</b> sig lägerstad, hos sin husfru <b>Margareta</b>, vti Wårfruberga-kloster, och giorde förthenskul tit ett hederligit Testamente. Hwilket blef {{ant|confirmerat}} i Stockholm år 1340 af hans Son, Herr <b>Anders Eskildsson</b>, med K. MAGNI Smeks och flere Herrars namn och {{ant|Sigill}}. År 1329 gaf Fru <b>Birgita Jonsdotter</b> en qwarn wid <b>Thorsharga</b> (som sedan är wordet kalladt <b>Thorshella</b> eller Torsilla) til Wårfruberga-kloster. År 1335 {{ant|d. 5 April,}} när Kaniken i Vpsala och Wästerås, Herr <b>Vlf Holmgersson</b>,<noinclude> {{huvud|||giorde}} <references/></noinclude> qwu5m4jacz1bkbzdmgviwbjlnvedf2y 104 227828 661883 2026-11-12T00:12:42Z Bio2935c 11474 1:a spalten (nästan) 661883 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Bio2935c" /></noinclude>Den andra listan upptog från skattekomitéen hrr Andersson, Montgomery-Cederhjelm och Carlson, hwilken sistnämnde nu skulle bewittna sitt barns — kompromissens — konfirmationsakt; från förswarskomitéerna herrarna Lagerberg och von Vegesach, båda militärer, grefwe Ehrenswärd och hr Kockum samt konsul O. Ekman, en tid ledamot af landtförswarskomitén, äfwensom slutligen hr Gahn, representant för bruksidkarne. Kammaren sågs talrikt församlad, 19 af dess 137 ledamöter woro frånwarande, en del för sjukdom, och statsråden fingo, enligt grundlagens bud, ej deltaga i walet. Uppläsningen af listorna tog lång tid; protokollsförande arbetade med “språnglistorna” och kammarens ledamöter skockade sig tätt omkring röstbordet. Ändtligen blef det slag i saken; från läktaren uppfångades med möda talmannens tillkännagifwande. Enligt detta, befunnos 5 af den De Geerska listan inwalda och 4 af den andra, utom de tre gemensamma. Det hade uppenbarligen warit författarne af wissa spränglistor, som bestämt resultatet. De hade nemligen kastat sig på de mest misstänkta af kompromissmännen och i deras ställe inwalt twå framstående personer från motlistan, hwarjemte slumpen spelade sin roll i fråga om ett par. Sålunda gingo hrr Carlson, Montgomery-Cederhjelm, Kockum och O. Ekman bort och i deras ställe kommo hrr v. Ehrenheim, Björnstjerna, grefwe Knut Posse (från Wexiö) och häradsh. Königsfeldt. Öfwerraskningen på “walplatsen” föreföll här ej stor; man wisste, att “bältespännarne” uppfördes. Så mycket större blef den i Andra kammaren. Här woro listorna tre. Landtmannamajoritetens upptog mest komitéledamöter; landtmannaminoritetens nihilister och motståndare eller anhängare af andra förslag, centerns blandade namn. Men centern öfwergaf till större delen sin egen lista och röstade med den Rundbäckska. Resultatet blef sålunda följande: hrr Ifwarson och Danielson, om hwilka alla förenat sig, gingo först in; dernäst kommo 6 namn från den Rundbäckska listan, hwilka lyckats eröfra centerns 60 a 70 röster samt omkring 40 från landtmannaminoriteten. Widare insattes herrar Key och Ola Andersson genom landtmannaflertalets (80 a 90 röster) samt en särskild mot förslaget wänligare fraktion af centern (16 a 20 man). Dessutom frih. Stackelberg, ordförande i sjöförswarskomitén, insatt af centern och landtmännens flertal, samt slutligen hr Abr. Rundbäck genom lottning. Tydligen hade i afseende å den sistnämnde centern ej warit enig. Man antager, att försöket att utesluta Liss Olof Larsson och Swen Andreasson bidragit till “Rundbäckarnes” seger. Lätt hade också Key och Ola Andersson kunnat gå miste om platserna, men härutinnan war, såsom wi funnit, koalitionen ej fullt enig. Hwad nu följden af allt blir, är ej godt att förutsäga. Troligast är, att det stora förslaget blir till stoft och aska, ty huru mycket en och annan talar om, att det kan gå med modifikationer, så är sannolikheten derför ej stor. Första kammaren går troligen ej in på 60 dagar (i st. för 90) och en god del af Andra kammaren är wisserligen för ett förslag, <i>innan</i> det skall genomvoteras, men icke längre. Kanske förkortas också riksdagen i följd häraf, så att fäderne komma hem till den 15 maj. För tillfället är nihilismen stark, och den smittar af sig, så att föga är att wänta. {{em}} <i>Observator.</i> {{linje|height=2px}}{{linje|height=1px}} <h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|Från Utlandet}}.</h2> <b>Mördareligan i Irland.</b> Til hwad som förut i detta ämne meddelats må i dag läggas, att den hemliga polisens afslöjanden och intyg ställa så godt som utom allt twifwel, att å Irland har sedan tre år bestått en förening, som haft ett helt annat syfte än hwarje agrarisk sådan, neml. icke en landboreform, utan ett utrotande af jordherrarne, de s. k. “land-grabber” och deras agenter. Detta sällskaps utgreningar äro mycket widsträckta, gående ända från Donegal till yttersta sydwestern och från Dublin till det westliga Galway's wildmarker. Det är denna organisation, som rikligen understödt den bekanta “Skirmishingfonden” med medel. I alla städer har sällskapet aktive agenter, som understödja det, insamlande penningar och insmugglande wapen. Huruwida detta stora förbund warit detsamma eller stått i direkt beröring med det band i Dublin, som hade satt sig före att utrota de högre embetsmännen, framgår ej af framställningen. Det skall wara ådagalagdt, att mer än 20 personer på ett eller annat sätt tagit del i mordet i Fenixparken. Af de numer 32 häktade är det särskildt 8, som äro anklagade för mordet på Cavendish och Bourke. De anklagade beswarade anklagelsen med ett hånskratt, hwilket i domsalen gjorde ett obehagligt intryck. Hemliga polisagenter äro sända äfwen till Amerika för att anställa efterforskningar efter en wiss Johan Devoy och general Milles, hwilka, såsom angifwaren Farrell berättat, under de sista åren uppehållit sig på Irland. <b>Från ryska hofwet.</b> Til “Times” skrifwes från S:t Petersburg: Sistlidne onsdag gafs i Winterpalatset en galabal, den praktfullaste, som på flere år gifwits. Deltagarne woro bjudna till kl. 9, hwilket är tidigare än wanligt, och för att hindra det någon objuden kunde skaffa sig inträde, anwändes biljetter. Balen började kl. 10 i Nikolaussalen, då den kejserliga familjen inträdde. Kejsaren bar gardesuniform och införde hertiginnan af Edinburg; hertigen af Edinburg, som bar det ryska regementes uniform, hwars öfwerste han är, förde kejsarinnan i den polonäs, hwarmed balen öppnades. Den kejserliga familjens medlemmar sysselsatte sig med de närwarande diplomaterna. Kl. 12 serverades supé i konsertsalen. Kejsaren wisade sig wid åtskilliga bord, och underhöll sig på det älskwärdaste sätt med gästerna. Kl. 1 drog sig den kejserliga familjen tillbaka. <b>Agrariska oroligheter på Hebriderna.</b> Den agrariska rörelsen, afseende en jordreform till förmån för arrendatorerne, griper alltmer kring sig i nordwestra Skotland. “Högländernas förening” har haft flere sammanträden af rätt hotfull karaktär. Partiet har wunnit en anhängare af stor betydelse, hwilkens öfwergång wäckt mycket uppseende, näml. hertigen af Argylls egen son, Colin Campbell. Nu komma underrättelser från Sky, ön bland de yttre Hebriderna, att förpaktarne kort och godt satt sig i besittning af en mängd boskap. Det framhålles i skildringar häraf, att folket både till språk och utseende wittnar om sin härstamning från Norge. Det skall wara ett högwäxt, kraftigt slägte. Bredwid denna befolkning lefwer en annan liten, swartmustig af iberiskgälisk härkomst, som skildras som särdeles listig, och som nu gör tjenst som spioner på jordherrarne och deras agenter. Rörelsen på Sky har spridt sig till flere andra öar. Då den siste ångbåten lade till wid Sky, mottogs han af en skara bewäpnade män och qwinnor, alldenstund man hade befara, att godsegarne skulle reqvirera dit trupper. {{linje|height=2px}}{{linje|height=1px}}<noinclude> <references/></noinclude> tqcznzvm81rg12e2fbop47v7yd98apm