Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.3 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 4961 651722 651529 2026-05-21T09:03:18Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 651722 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 393&nbsp;000 redigeringar]] (per 21 maj 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} lo121xaycew6gagjitqnjj5utj9jytl 3 168361 651707 568504 2026-05-20T17:16:57Z MediaWiki message delivery 4265 /* Du kan vara berättigad att rösta i U4C-valet */ nytt avsnitt 651707 wikitext text/x-wiki == Hej! == Hej PWidergren, praxis för namngivning av sidor i huvudnamnrymden är enbart verkets titel, behövs det särskiljningar från andra verk läggs dessa efter titeln inom en parentes. Verk ska också kategoriseras med författare, tidskategori samt ämne (främst facklitteratur) och/eller genre (främst skönlitteratur)./ Hälsningar [[Användare:Thurs|Thurs]] ([[Användardiskussion:Thurs|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.46 (CEST) :I will make a note of that. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 1 maj 2023 kl. 18.53 (CEST) == Tack == …för att du korrade mina transkriberingsförsök av de latinska fraserna i Min son på galejan. [[Användare:Belteshassar|Belteshassar]] ([[Användardiskussion:Belteshassar|diskussion]]) 5 juli 2023 kl. 23.38 (CEST) == <span lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr">Reminder to vote now to select members of the first U4C</span> == <div lang="en" dir="ltr" class="mw-content-ltr"> <section begin="announcement-content" /> :''[[m:Special:MyLanguage/Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder|You can find this message translated into additional languages on Meta-wiki.]] [https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Translate&group=page-{{urlencode:Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024/Announcement – vote reminder}}&language=&action=page&filter= {{int:please-translate}}]'' Dear Wikimedian, You are receiving this message because you previously participated in the UCoC process. This is a reminder that the voting period for the Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) ends on May 9, 2024. Read the information on the [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Election/2024|voting page on Meta-wiki]] to learn more about voting and voter eligibility. The Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C) is a global group dedicated to providing an equitable and consistent implementation of the UCoC. Community members were invited to submit their applications for the U4C. For more information and the responsibilities of the U4C, please [[Universal Code of Conduct/Coordinating Committee/Charter|review the U4C Charter]]. Please share this message with members of your community so they can participate as well. On behalf of the UCoC project team,<section end="announcement-content" /> </div> [[m:User:RamzyM (WMF)|RamzyM (WMF)]] 3 maj 2024 kl. 00.54 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:RamzyM (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2024/Previous_voters_list_3&oldid=26721208 --> == Understrycka == Hej. Jag såg att du arbetat med en mall kallad "understrycka". Borde den inte heta "understryka" eller kanske "understrykning"? [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 18.55 (CEST) :Tack. [[Användare:PWidergren|PWidergren]] ([[Användardiskussion:PWidergren|diskussion]]) 3 september 2024 kl. 19.35 (CEST) == Du kan vara berättigad att rösta i U4C-valet == <section begin="announcement-content" /> Jag kontaktar dig eftersom du tidigare röstat i val relaterade till [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee|Universal Code of Conduct Coordinating Committee (U4C)]]. Du kan vara berättigad att rösta i det nuvarande U4C-valet, som är öppet nu och stänger den 2 juni 2026. Du kan läsa mer om kandidaterna och valet på [[m:Special:MyLanguage/Universal_Code_of_Conduct/Coordinating_Committee/Election/2026|valsidan på Meta]], och därifrån kan du komma åt själva omröstningen. Ditt deltagande i dessa val är viktigt för styrningen av Wikimedias olika gemenskaper, och den tid som du lägger på att lära dig om kandidaterna och rösta uppskattas. -- I samarbete med U4C, [[m:User:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User talk:Keegan (WMF)|talk]])<section end="announcement-content" /> [[m:Keegan (WMF)|Keegan (WMF)]] ([[m:User_talk:Keegan (WMF)|talk]]) 20 maj 2026 kl. 19.16 (CEST) <!-- Meddelande skickades av User:Keegan (WMF)@metawiki med hjälp av listan på https://meta.wikimedia.org/w/index.php?title=User:Keegan_(WMF)/test&oldid=30569826 --> sq17sglxwd1clzj7et51f96e926hzho 104 217092 651709 630042 2026-05-20T23:16:45Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651709 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|89}}</noinclude>skapat den moderna harmoniken, ja visst! Men varigenom? Behöver jag säga er varigenom? Genom den framåtskridande utvecklingen av den kontrapunktiska stilen — det vet ni lika bra som jag. Vad har alltså varit den drivande principen i denna utveckling? Harmoniken? Å nej! För ingen del! Utan kontrapunkten, min nådigaste! Kontrapunkten! … Vartill, det frågar jag, skulle väl ett absolut harmoniskt experimenterande ha fört? Jag varnar … så länge min tunga lyder mig, varnar jag för ett blott och bart harmoniskt experimenterande! …» Han blev alltid ytterst ivrig vid dylika samtal, och han lämnade sin iver fritt lopp, ty i denna salong kände han sig fullt hemmastadd. Varje onsdags eftermiddag uppenbarade sig hans långa, kantiga gestalt i den kaffebruna livrocken, vars skört räckte ner över knäskålarna, på tröskeln till salongen, och under det han väntade på sin medspelerska, öppnade han Bechsteinflygeln med kärleksfull hand, ordnade fiolstämmorna på notställaren och preludierade sedan ett ögonblick med lätt och konstskicklig hand, under det han med välbehag vaggade av och an med huvudet. En häpnadsväckande hårväxt, en oredig massa av små tjocka brunröda och gråsprängda lockar kom detta huvud att se ovanligt stort och tjockt ut, fastän det tronade fritt på den långa, med ett stort struphuvud försedda halsen, som stack upp ur klaffkragen. De ofriserade buskiga mustascherna av samma färg som håret stodo längre ut från ansiktet än den lilla hopklämda näsan. Under de runda ögonen, som voro bruna och blanka och vars blick, när han spelade, tycktes drömmande genomskåda tingen och vila på andra sidan om deras yttre uppenbarelse, var huden en smula påsaktigt uppsvälld … Detta ansikte hade ingenting anmärkningsvärt, åtminstone bar det icke prägeln av en stark och vaken intelligens. Ögonlocken voro för det mesta halvt sänkta, och ofta hängde den slätrakade hakan slappt och viljelöst ned, fastän munnen fortfarande hölls sluten, vilket gav denna ett vekt,<noinclude> <references/></noinclude> hlz8g7nboch1molnxjia4syzrmmlbij 104 217093 651710 630044 2026-05-20T23:31:53Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651710 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />90</noinclude>enfaldigt och hängivet uttryck, sådant man plägar se hos en sött slumrande … För övrigt stod denna yttre vekhet i sällsam kontrast mot hans stränga och allvarliga karaktär. Edmund Pfühl var en vida omkring högt uppskattad organist, och ryktet om hans kontrapunktiska lärdom hade spritt sig även utanför hans fädernestads murar. Den lilla bok om kyrkotonarter, han låtit trycka, anbefalldes vid ett par tre konservatorier till privatstudium, och hans fugor och koralbearbetningar spelades litet varstädes, där en orgel ljöd till Guds ära. Dessa kompositioner voro liksom de fantasier, han om söndagarna spelade i Mariakyrkan, oklanderliga, felfria, fyllda av den »stränga satsens» obevekliga, imposanta, moraliskt logiska allvar. Deras väsen var främmande för all jordisk skönhet, och vad de uttryckte berörde ingen lekmans rent mänskliga känslor. I dem triumferade segerrikt den till asketisk religion vordna tekniken, den till självändamål, till absolut helighet upphöjda kunskapen. Edmund Pfühl ringaktade allt slags sinnligt behag och ägnade den sköna melodien föga kärlek. Men hur besynnerligt det än kan låta, så var han likväl ingen torr pedant. »Palestrina!» sade han med en kategorisk och skräckinjagande min. Men ögonblicket därpå, då han vid instrumentet lät en följd av arkaistiska konststycken ljuda, var hans ansikte idel vekhet, hänförelse och svärmeri, och hans blick tycktes sväva bort i ett heligt fjärran … denna musikerblick, som förefaller tom och obestämd, därför att den tränger in i en värld av renare, djupare, slaggfriare och mer obetingad logik än den som våra språkliga begrepp och tankar omfatta. Hans händer voro stora, mjuka, skenbart benlösa och betäckta av fräknar … och mjuk och ihålig, som om något fastnat i matstrupen på honom, var den stämma, med vilken han hälsade Gerda Buddenbrook, då hon slog tillbaka portiärerna och trädde in från vardagsrummet: »Mjuka tjänare, hennes nåd!» Under det han lätt reste sig från stolen och med sänkt huvud vördnadsfullt fattade den hand hon räckte<noinclude> <references/></noinclude> 9hxh07yvk723cgclvzccq5jiub5gkoq 104 217094 651711 630045 2026-05-20T23:34:48Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651711 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|91}}</noinclude>honom, slog han med den vänstra redan fast och klart an kvinten, varpå Greda grep sin Stradivarius och snabbt, med säkert gehör stämde strängarna. »G-mollkonserten av Bach, herr Pfühl. Jag tyckte, att adagiot gick ganska bristfälligt sist …» Och organisten började. Men knappt hade de första ackorderna följt på varandra, förrän merendels dörren till korridoren långsamt och försiktigt öppnades och lille Johann ljudlöst smög sig fram över mattan till en länstol. Där slog han sig ned, fattade om sitt ena knä med båda {{Rättelse|hänherna|händerna}}, satt alldeles stilla och lyssnade så väl till tonerna som till vad som sades. »Jaså, Hanno, kommer du för att snatta litet musik?» frågade Gerda under en paus och lät sina närsittande ögon, i vilka musiken tänt en fuktig glans, glida över till honom … Då steg han upp och räckte med en stum bugning handen åt herr Pfühl, som sakta och ömt strök honom över det ljusbruna håret, som mjukt och behagfullt smög sig kring pannan och tinningarna. »Hör du lugnt på, min son!» sade han med milt eftertryck, och Hanno såg en smula skyggt på organistens stora struphuvud, som rörde sig uppåt, när han talade, och skyndade därpå sakta tillbaka till sin plats, som om han knappt kunde avvakta fortsättandet av spelet och samtalet. En sats Haydn, några sidor Mozart, en sonat av Beethoven genomgingos. Men därpå, under det Gerda med fiolen under armen letade efter nya noter, hände det märkvärdiga, att herr Pfühl, organist i Sankt Maria, under sitt mellanspel på egen hand småningom gled över till en sällsam melodi, i det hans fjärrskådande blick glänste av en slags skamsen lycka … Under hans fingrar svällde och jublade, flätade sig samman och sjöngo underbara toner, ur vilka, först sakta och åter förklingande, sedan allt klarare och mera markerat, ett gammaldags storslaget och pompöst marschmotiv trädde fram … Ett crescendo, ett sammanflätande av<noinclude> <references/></noinclude> e5agdfq779gk4jiharg905rjbhugr7q 104 217095 651712 630047 2026-05-20T23:37:28Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651712 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />92</noinclude>motiven … och så vid finalen föll fiolen in i fortissimo. Förspelet till Mästersångarne drog förbi. Gerda Buddenbrook var en lidelsefull anhängarinna av den nya musiken. Men vad herr Pfühl beträffade, så stötte hon hos honom på ett så upprört motstånd, att hon i början förtvivlade om att vinna honom för sig. Den dag, då hon för första gången ställde klaverutdraget till »Tristan och Isolde» framför honom på notställaren och bad honom spela för henne, hade han rusat upp efter tjugufem takter och med alla tecken till den yttersta vedervilja sprungit av och an i rummet. »Detta spelar jag icke, min nådiga, jag är er hängivne tjänare, men det här spelar jag icke! Det här är ingen musik … ni kan tro mig … jag har alltid inbillat mig att begripa en smula musik! Det här är kaos, rabulism, hädelse och vanvett! Det här är ett parfymerat kvalm, i vilket det blixtrar! Det här är slutet på all moral i konsten! Jag spelar det icke!» Men hur våldsamt han än stretade emot, drog hon honom långsamt och steg för steg över på sin sida. Som hon sade honom, var denna musik honom i grund och botten mindre främmande, än han först trodde. Med »Tristan» försonade han sig visserligen aldrig riktigt, fastän han till slut med mycken skicklighet efterkom hennes bön att sätta »Isoldes kärleksdöd» för fiol och piano. Visa delar av »Mästersångarne» var det, som först framlockade ett eller annat ord av erkännande från honom … och så började kärleken till denna konst vakna inom honom med oemotståndligt växande styrka. Han tillstod den icke, han kände sig nästan skrämd av den och förnekade den brummande. Men hans medspelerska behövde nu icke längre tigga och be honom, för att han, sedan de gamla mästarna fått sin beskärda del, skulle med alltid samma uttryck av skamsen och nästan förargad sällhet i blicken låta fingrarna övergå till mera komplicerade grepp och fördjupa sig i de Wagnerska ledmotiven. Hanno satt alldeles tyst med de små händerna<noinclude> <references/></noinclude> 9ptssk3unar01v3ix26y5pnva0rplbb 104 217096 651713 630048 2026-05-20T23:39:44Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651713 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|93}}</noinclude>hopknäppta i knäet och tungan, som han brukade, skavande mot en kindtand, varigenom munnen drogs en smula på sned. Med stora oavvända ögon iakttog han sin mor och herr Pfühl. Han lyssnade till deras spel och deras samtal, och så kom det sig, att han redan vid sina första steg här i livet fick klart för sig, att musiken var en ovanligt allvarlig, viktig och djupsinnig sak. Visserligen förstod han endast ett och annat ord av vad som talades, och av vad som spelades gick det mesta långt över hans barnsliga fattningsförmåga. Men om han oupphörligt kom igen och utan att ha tråkigt kunde sitta timme efter timme orörlig på sin plats, så var det tro, kärlek och vördnad, som drevo honom därtill. Han var bara sju år gammal, då han började försöka med att på flygeln upprepa vissa klangförbindelser, som gjort intryck på honom. Hans mor såg leende på honom, hjälpte honom att få de rätta greppen och lärde honom, varför just den tonen icke finge saknas, för att det ena ackordet skulle kunna följa av det andra. Och hans öra bekräftade för honom, vad hon sagt. Sedan Gerda låtit honom hålla på så där en tid, beslöt hon, att han skulle få taga lektioner i pianospelning. »Skulle ni icke vilja taga hand om honom, Pfühl,» sade hon till denne. Jag vet nog, att det finns ett par tre andra personer här i staden — fruntimmer, tror jag — som ge lektioner, men det är bara pianolärarinnor och ingenting annat … Ni förstår mig … Huvudsaken är ju icke alls att bli dresserad till skicklighet på ett instrument, utan att lära sig förstå musik en smula, icke sant? … På er kan jag lita. Ni tar saken allvarligare. Och ni skall få se, att ni kommer att få heder av honom. Han har de Buddenbrookska händerna … Buddenbrookarna kunna allesammans taga både nona- och decima-ackord. Men de ha aldrig lagt någon vikt vid den förmågan,» slöt hon skrattande, och herr Pfühl förklarade sig villig att övertaga undervisningen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9wcilu0beew719dkdp143boquow9g1u 104 217097 651714 630049 2026-05-20T23:42:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651714 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />94</noinclude>Hädanefter kom han också om måndagseftermiddagarna för att sysselsätta sig med lille Johann, under det Gerda satt inne i vardagsrummet. Han gick därvid icke till väga på vanligt sätt, ty han kände, att han var skyldig gossens stumma och lidelsefulla iver mera, än att bara lära honom spela en smula piano. Knappt voro de första elementära svårigheterna övervunna, förrän han redan började teoretisera i lätt, begriplig form och visa sin elev grundvalarna för harmoniläran. Och Hanno förstod, ty han fick ju endast bekräftat, vad han egentligen visste förut. Vid sitt broderi eller sin bok följde Gerda på andra sidan om portiärerna undervisningens gång. »Ni överträffar alla mina förväntningar,» sade hon vid tillfälle till herr Pfühl. »Men går ni icke för långt? Går ni icke alltför ovanligt till väga? Er metod tycks mig vara särskilt anlagd på att väcka skaparlusten … Han har verkligen redan börjat på med försök att fantisera. Men om han icke förtjänar er metod, om han icke är nog begåvad för den, så lär han sig ingenting alls …» »Han förtjänar den,» sade herr Pfühl och nickade. Ofta ser jag på hans ögon … det ligger så mycket i dem, men munnen håller han sluten. Längre fram i livet, då hans mun är kanske ännu hårdare sluten, måste han ha en möjlighet att kunna tala … Hon såg på honom, på den kantiga gestalten med rävperuken, påsarna under ögonen, de buskiga mustascherna och det stora struphuvudet och därpå räckte hon honom handen och sade: »Tack, Pfühl. Ni menar väl, och vi kunna ännu icke veta, vad ni kan göra av honom.» Och Hannos tacksamhet och hängivenhet för denne sin lärare var utan gränser. Han som i skolan trots alla extralektioner slött ruvade över sin räknetavla utan hopp att någonsin begripa något, han förstod vid flygeln allt, vad herr Pfühl sade honom, förstod och tillägnade sig det så, som man endast kan tillägna sig, vad man hört redan förut. Och Edmund Pfühl själv i sin lång-<noinclude> <references/></noinclude> 7v0myrlxehqxzj6fv1xzpl5813o0ox4 104 217098 651715 630050 2026-05-20T23:44:37Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651715 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|95}}</noinclude>skörtade bruna rock föreföll honom som en stor ängel, som varje måndagseftermiddag tog honom i sina armar för att föra honom bort från allt vardagslivets elände till tonernas milda, ljuva och tröstefulla rike … — Den 15 april 1869, på sin åttonde födelsedag, spelade Hanno tillsammans med sin mor för den församlade familjen en egen liten fantasi, ett enkelt motiv, som han hittat på och utarbetat en smula. Naturligtvis hade herr Pfühl, at vilken han anförtrott den, en mängd anmärkningar att göra. »Vad är det där för ett teatraliskt slut, Johann, — det passar ju icke alls till det övriga! I början är allt ordentligt och bra, men hur råkar du här med ens från H-dur i fjärde intervallens kvart-sext-ackord med förminskad ters, det skulle jag just vilja veta? Det är ju gyckelspel. Och så tremulerar du det till på köpet. Det har du uppsnappat någonstans … Å, jag vet nog, var det härstammar ifrån. Du har hört på för bra, när jag varit tvungen att spela vissa saker för din fru mamma … Ändra slutet, barn, så är det en riktigt nätt liten bit.» Men just på detta mollackord och detta slut lade Hanno den allra största vikten, och hans mor hade så roligt åt det, att det fick förbli därvid. Hon tog fiolen, spelade med överstämman och varierade sedan, under det Hanno upprepade satsen, diskanten ända till slutet i trettiotvåendelslöpningar. Det lät riktigt storartat, Hanno kysste henne glädjestrålande, och nu skulle de den 15 april föredraga det för familjen. Konsulinnan, fru Permaneder, Christian, Klothilde, konsul och fru Kröger, direktör och fru Weinschenk, damerna Buddenbrook från Breitenstrasse och fröken Weichbrodt hade för att fira Hannos födelsedag ätit middag hos senatorns och sutto nu i salongen och blickade lyssnande på gossen, som i sin matrosdräkt satt vid flygeln och på den egendomliga och eleganta uppenbarelsen av Gerda, som först utförde en praktfull kantilena på g-strängen och sedan med ofelbar virtuositet släppte lös en ström av pärlande och skummande<noinclude> <references/></noinclude> i1lcncupmmckmv9yfbh4zg4gdg6ln1p 104 217099 651716 630051 2026-05-20T23:46:54Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651716 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />96</noinclude>kadenser. Silverhandtaget på stråken glittrade i ljusskenet. Hanno var blek av sinnesrörelse och hade icke kunnat äta något vid middagen, men nu var han så inne i sin komposition, som tyvärr om två minuter skulle vara slut igen, att han i sin extas glömde allt omkring sig. Hans lilla melodiska stycke var av mer harmonisk än rytmisk natur, och det rådde en sällsam kontrast mellan de primitiva och barnsliga musikaliska medlen och det allvarliga, lidelsefulla och nästan raffinerade sätt, varpå dessa medel betonades och gjordes gällande. Sittande på främre kanten av pianostolen, sökte Hanno med tillhjälp av pedal och sina små fingrars hela kraft förläna varje nytt ackord en mystisk och verkningsfull betydelse … Och nu kom slutet, Hannos älskade slut, som i fråga om primitiv upphöjdhet satte kronan på det hela. Sakta omflutet av fiolens klockrena löpningar, tremulerade pianissimo E-mollackordet … Det växte, tog till, det svällde långsamt, långsamt, i forte anslog Hanno det dissonerande, till grundtonarten ledande Cis, och under det fiolen klingande och böljande ombrusade också detta Cis, stegrade han dissonansen med all sin kraft ända till fortissimo. Han nekade sig ännu upplösningen, han ville ännu icke unna sig och sina åhörare den. Vad skulle den väl bli, denna upplösning, detta hänförande och befriande försjunkande i H-dur? En sällhet utan like, en njutning av översvinnlig ljuvhet! Himmelrikets frid och salighet … Ännu icke … ännu icke! Ännu ett ögonblicks uppskov, dröjsmål och spänning, som måste kännas outhärdlig, för att tillfredsställelsen skulle bli så mycket större … Hannos överkropp rätade sig långsamt uppåt, hans ögon blevo alldeles stora, hans slutna läppar skälvde, i stötvisa drag söp han in luften genom näsan … och så kunde det fröjdfulla ögonblicket icke längre hållas tillbaka. Hans muskler slappnade, utmattat och överväldigat sjönk huvudet ned mot ena axeln, ögonen slötos och ett vemodigt, nästan smärtsamt leende av outsäglig sällhet<noinclude> <references/></noinclude> evwnjhu3li2gj8nyym957sxiaw31rpq 104 217100 651717 630053 2026-05-20T23:48:44Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651717 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|97}}</noinclude>lekte kring hans mun, under det hans tremolo, alltjämt omböljat av fiolens viskande, porlande löpningar, gled över till H-dur, hastigt stegrade sig till fortissimo och så tvärt slutade med ett kort, brusande ackord. Det var omöjligt, att Hannos spel skulle kunna göra samma verkan på hans åhörare som på honom själv. Fru Permaneder till exempel hade icke förstått det minsta av hela ståten. Men hon hade sett gossens leende, överkroppens rörelse framåt, det lilla kära huvudets sjunkande ned mot axeln i ett övermått av sällhet … och denna anblick hade djupt gripit hennes lättrörda godmodighet. »Nej, men så barnet spelar!» utbrast hon, i det hon nästan gråtande ilade fram till honom och slöt honom i sina armar … »Gerda, Tom, han blir en Mozart, en Meyerbeer, en» … och som hon för ögonblicket icke kunde hitta på ett tredje namn av lika stor berömmelse, inskränkte hon sig till att överhölja brorsonen, som satt alldeles utmattad med händerna i knäet och frånvarande blick, med en störtflod av kyssar. »Nog, Tony, nog!» sade senatorn sakta. Låt bli, du sätter ju bara griller i huvudet på honom …» {{linje|5em}} <section end=kap06 /> <section begin=kap07 /> <h3 align="center" style="border-bottom:none;"><b>VII.</b></h3> Thomas Buddenbrook var i själ och hjärta icke riktigt nöjd med lille Johanns väsen och utveckling. Han hade en gång, trots alla skakningar på huvudet av häpna kälkborgare, hemfört Gerda Arnoldsen som sin brud, emedan han kände sig stark och fri nog att utan skada för sin borgerliga verksamhet lägga i dagen en mera distingerad smak än den allmänt gängse. Men skulle nu barnet, denne så länge förgäves efterlängtade arvinge, som ju i det yttre före-<noinclude> <references/> {{mindre|7. — ''Huset Buddenbrook.'' II.}}</noinclude> afs9hnx1f34ehpuocsw0kc4ki2tzqmr 104 219092 651697 648404 2026-05-20T16:25:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651697 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h3 align="center">TREDJE BOKEN.<br /> {{spärrad|År 1817.}} </h3> <h4 align="center"> I.<br /> Året 1817. </h4> Det var detta år, som Louis XVIII, med en viss kunglig säkerhet, som icke saknade stolthet, kal­lade det tjugoandra året av sin regering. Det var det året, då herr Bruguiére de Sorsum var rykt­bar. Alla perukmakarbutiker voro, i hoppet om pudrets och hårpiskornas återkomst, målade med liljor på blå botten. Det var den okonstlade tid, då greve Lunch i egenskap av kyrkovärd alla sön­dagar satt i kyrkovärdsbänken i kyrkan Saint-Germain-des-Prés, klädd i sin skrud som pär av Frankrike, med sitt röda band och sin långa näsa, samt med denna majestätiska uppsyn, som är egen för en man, som utfört en lysande handling. Den<noinclude> <references/></noinclude> 28n536wdqp1gnpyxip0rqidyk7sjqsz 104 219215 651698 647361 2026-05-20T16:31:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651698 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 290 —}}</noinclude>lysande handling, som herr Lynch utfört, var, att han den 12 mars 1814 som mär i Bordeaux litet för tidigt överlämnat staden åt hertigen av Angouléme. Detta var anledningen till hans pärskap. År 1817 inhyste modet små gossar om fyra till sex år i stora marokängkasketter med öronlappar, en huvudbonad, som var tämligen lik eskimåernas. Franska armén var klädd i vitt ef­ter österrikiskt bruk, regementena kallades legio­ner och buro i stället för nummer departementens namn. Napoleon var på S:t Helena och lät vända sina gamla kläder, emedan England nekade ho­nom grönt kläde. År 1817 sjöng Pellegrini, dan­sade mamsell Bigottini, regerade Portier. Odry fanns ännu icke. Fru Saqui efterträdde Forioso. Det fanns ännu preussare i Frankrike. Herr Delalot var en framstående personlighet. Legitimiteten hade nyss stadgat sitt välde ge­nom att först hugga handen och sedan huvudet av Pleignier, Carbonneau och Tolleron. Överste­kammarherren, furst de Talleyrand och abbé Louis, den blivande finansministern, sågo på var­andra och skrattade som ett par olycksprofeter. Båda två hade den 14 juli 1790 förrättat mässan<noinclude> <references/></noinclude> sypayo2n14tx4t2rp4e5ort1s6bdlb2 104 219233 651699 647458 2026-05-20T16:34:04Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651699 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 291 —}}</noinclude>vid förbundsfästen på Marsfältet, Talleyrand som biskop och Louis som hans dekan. I sidoalléerna på detta samma Marsfält såg man år 1817 stora blåmålade träcylindrar, med spår efter en gång förgyllda örnar och bin, ligga i gräset, i regn och oväder, och ruttna. Det var de kolon­ner, som två år förut hade uppburit den kejserliga estraden på Majlägret. De voro här och där svär­tade och svedda av de vid Gros-Caillou lägrade österrikarnes vakteldar. Två eller tre av dessa kolonner hade slukats av dessa vakteldar och tjä­nat "les kaiserlicks" (de kejserlige) till att därvid värma sina stora händer. Med Majlägret ägde också det märkliga förhållandet rum, att det blev hållet i juni månad och på Marsfältet. Under detta samma år 1817 voro två saker mycket på modet: Touquets upplagor av Voltaires arbeten och à la Charte-snusdosor. Den hän­delse, som senast uppskakat parisarne, var ett brott av Dautun, vilken hade kastat sin brors hu­vud i dammen vid Marché-aux-Fleurs. Man bör­jade i sjöministeriet oroa sig över uteblivandet av underrättelser från den olyckliga fregatten {{spärrad|Medusa}}, som skulle hölja Chaumareix med skam<noinclude> <references/></noinclude> 5i2d8mxnqokl1alvtx6a277fql3rk8a 104 219234 651700 647460 2026-05-20T16:37:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651700 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 292 —}}</noinclude>och Géricault med ära. Överste Selves begav sig till Egypten för att där bliva Soliman pascha. Thermespalatset vid de La Harpegatan begagna­des av en tunnbindare till verkstad. Man såg ännu på plattformen ovanpå det åttkantiga tornet i Hôtel de Cluny det lilla träkyffe, som tjänat till observatorium åt Messier, marinastronom under Louis XVI. Hertiginnan de Duras föreläste för tre eller fyra vänner i sin med himmelsblått siden möblerade budoar handskriften till sin {{spärrad|Ourika}}. Man skrapade ut alla N i Louvren. Austerlitzbron fick avsked och kallades i stället för Pont du Jardin du Roi, en dubbel gåta, som på samma gång maskerade Pont d'Austerlitz och Jardin des Plantes. Louis XVIII, som, allt under det han med nageln gjorde märken i sin Horatius, helt och hål­let upptogs av tanken på hjältar, som göra sig till kejsare, och träskomakare, som göra sig till kronprinsar, hade två bekymmer: Napoleon och Mathurin Bruneau. Franska akademien utsatte till prisämne: {{spärrad|Den lycka, som studier skänka}}. Herr Bellart utvecklade officiell väl­talighet. I hans skugga såg man den blivande generaladvokaten de Broë växa upp till ett offer<noinclude> <references/></noinclude> bfgo4qb9c02n7mwu5vidmrervjrdgx0 104 219235 651701 647462 2026-05-20T16:39:16Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651701 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 293 —}}</noinclude>för Paul-Louis Couriers sarkasmer. Man hade en falsk Châteaubriand vid namn Marchangy, medan man väntade på en falsk Marchangy vid namn d'Arlincourt. {{spärrad|Claire d'Albe}} och {{spärrad|Malek-Adel}} voro mästerstycken. Fru Cottin förklara­des för tidevarvets utmärktaste författarförmåga. Institutet lät ur listan på sina medlemmar utstryka akademikern Napoleon Bonaparte. En kunglig ordonnans befallde upprättande av en sjökrigsskola i Angoulême, ty då hertigen av Angoulême var storamiral, var det uppenbart, att staden Angoulême rätteligen måste äga alla en sjöstads egenskaper, så framt icke den monarkis­ka principen skulle få en knuff. I ministerrådet avhandlades livligt frågan, om man skulle tåla de bilder, föreställande dansövningar på slak lina, som så lockande prydde Franconis affischer och samlade hopar av gatpojkar omkring sig. Herr Paër, författaren till {{spärrad|l'Agnese}}, en beskedlig karl med fyrkantigt ansikte och en vårta på kin­den, anförde markisinnan de Sassenayes små för­troliga konserter vid gatan de la ville-l'Evêque. Alla unga flickor sjöngo {{spärrad|l'Ermite de Saint-Avelle}}, orden av Edmond Géraud.<noinclude> <references/></noinclude> kwj8yc1bif6xjqsw18g2i5ofbrn6gj4 104 219236 651702 647463 2026-05-20T16:42:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651702 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 294 —}}</noinclude>tidningen {{spärrad|Le Nainjaune}} omskapades till {{spärrad|Miroir}}. Café Lemblin höll med kejsaren emot café Valois, som höll med bourbonerna. Hertigen av Berry, på vilken Louvel redan från sitt dunkel höll sina blickar fästa, hade nyss blivit förmäld med en prinsessa av Båda Sicilierna. Fru de Staël hade dött för ett år sedan. De kungliga livdrabanterna visslade ut mamsell Mars. De stora tidningarna voro helt små. Formatet var inskränkt, men fri­heten stor. {{spärrad|Constitutionnel}} var konstitutionel. {{spärrad|La Minerve kallade}} Châteaubriand {{spärrad|Chateaubriant}}. Detta t väckte hos all­mänheten mycket löje på den store författarens bekostnad. I köpta tidningar skymfade fala tid­ningsskrivare de år 1815 landsförviste. David hade icke mera någon talang, Arnault icke mera någon kvickhet, Carnot icke mera någon redlig­het. Soult hade icke vunnit något fältslag, men så hade icke heller Napoleon mera något snille. Envar vet, att det är tämligen sällsynt, att brev, som äro ställda till en landsflykting och in­lämnas på posten, komma honom tillhanda, eme­dan polisen gör sig till en helig plikt att lägga be­slag på dem. Detta är ingenting nytt. Redan<noinclude> <references/></noinclude> omdgdj4obsa1pgj4s4u1oj82klqjs76 104 219237 651703 647470 2026-05-20T16:46:26Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651703 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 295 —}}</noinclude>den landsförviste Descartes beklagade sig där­över. När därför David i en belgisk tidning hade yttrat någon förtrytelse över, att han icke fick de brev, man skrev till honom, funno de rojalistiska bladen detta mycket roligt och hånade den lands­förviste. Att säga {{spärrad|konungamördare}} eller {{spärrad|voterande}}, {{spärrad|fienderna}} eller {{spärrad|de allierade}}, {{spärrad|Napoleon}} eller {{spärrad|Buonaparte}}, detta {{rättelse|skillde|skilde}} två personer mera åt än en av­grund. Allt förnuftigt folk var ense om, att revolu­tionernas tidevarv var för alltid avslutat av Louis XVIII, som kallades "kartans odödlige stiftare". På den fotställning, som å planen på Pont-neuf väntade på Henri IV:s bildstod, inhöggs ordet {{spärrad|Redivivus}}. Herr Piet uppgjorde i sitt hus, Thérèsegatan n:r 4, planen till ett hemligt sällskap till monarkiens befästande. Huvudmännen för hö­gern sade vid kinkiga tillfälen: "Man måste skri­va till Bacot". Herrar Canuel, O'Mahony och de Chappedelaine gjorde, icke utan monsieurs bifall, ett utkast till vad som sedermera blev "la conspiration du bord de l'eau". Tidningen L'Epingle Noire stämplade på sitt håll. Delaverderie hade överläggningar med Trogoff. Herr Decazes, en<noinclude> <references/></noinclude> sxjxriw96eb7n0dxv1chrls2ttanxe6 104 219238 651704 647469 2026-05-20T16:56:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651704 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 296 —}}</noinclude>man med till en viss grad frisinnade åsikter, stod på höjden av sitt inflytande. I sitt fönster i huset n:r 27 vid gatan Saint-Dominique stod var enda morgon Châteaubriand, klädd i tofflor och långbyxor samt med en silkes­näsduk knuten omkring det grå håret, med ögo­nen fästa på en spegel och ett fullständigt tandläkargarnityr uppslaget framför sig samt syssel­satt med att putsa sina präktiga tänder, allt un­der det han för sin sekreterare herr Pilorge före­stavade {{spärrad|La monarchie selon la charte}}. Den kritik, vars utslag var lag, satte Lafon framför Talma. Herr de Féletz' signatur var A, herr Hoffmans Z. Charles Nodier skrev {{spärrad|Thérése Aubert}}. Den lag, som tillät äk­tenskapsskillnad, upphävdes. Lycéerna fingo namnet colleges. Lärjungarne fingo en guldbroderad lilja på kragen och klappade på varandra för konungens av Rom skull. Slottets enskilda polis inberättade till hennes kunglig höghet madame, att man över allt i bodfönstren såg ett porträtt av hertigen av Orléans, varå han i sin uniform som högste befälhavare över samtliga husarregementen, tog sig bättre ut än härtigen av<noinclude> <references/></noinclude> o1fxlu3m3gx5bmc2cxu95s5lfo5bhli 104 219239 651705 647471 2026-05-20T17:06:30Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651705 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 297 —}}</noinclude>Berry i sin uniform som högste befälhavare över samtliga dragonregementen — en mycket betänk­lig sak! Staden Paris lät på sin bekostnad om­förgylla Invaliddômen. Allvarligt folk frågade sig, vad herr de Trinquelague i det eller det fallet skulle göra. Herr Clausel de Montals skilde sig i åtskilliga punkter från herr Clausel de Coussergues. Herr de Salaberry var missnöjd. Komedi­författaren Picard, som var medlem av akademien, vilket komediförfattaren Moliére icke hade kunnat bli, lät uppföra sin {{spärrad|Les deux Philibert}} på Odéon, på vars fronton man ännu, trots bokstäver­nas bortslitande, tydligt kunde läsa: {{spärrad|Théatre de l'Impératrice}}. Man tog parti för eller emot Cugnet de Montarlot. Fabvier var en orostiftare, Bavoux en samhälsomstörtare. Bokhand­laren Pélicier utgav en upplaga av Voltaire under titel: {{spärrad|Oeuvres de Voltaire}}, de L'Académie française. “Det skall locka köpare”, sade den menlöse förläggaren. Allmänna tanken var, att herr Charles Loyson skulle bli århundradets snille. Avunden började hacka på honom, ett tecken till, att han var någonting utmärkt, och följande vers skrevs om honom: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6wk9377ukao8x9qdl2ox4uwbp95aynz 104 219240 651706 647473 2026-05-20T17:08:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 651706 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 298 —}}</noinclude>Till och med när Loyson stjäl, märker man, att han har fötter. Som kardinal Fesch vägrade att taga avsked, styrde herr de Pins, ärkebiskop av Amasia, Lyons stift. Grälet om Dappesdalen mellan Schweiz och Frankrike började med en promemoria av kapten, sedermera general Dufour. Saint-Simon, ännu okänd, byggde på sitt sublima drömslott. I Académie des sciences fanns en ryktbar Fourier, som eftervärlden glömt, och i jag vet ej vilken vinds­kupa en okänd Fourier, som framtiden skall min­nas. Lord Byron började låta höra av sig. En not till ett skaldestycke av Millevoye omnämnde honom för Frankrike som {{spärrad|en viss lord Ba­ron}}. David d'Angers gjorde början till att ge liv åt marmorn. I ett litet seminaristsällskap vid Feuillantinesgränden yttrade sig abbé Caron med lovord om en okänd präst vid namn Félicité Ro­bert, som sedermera blev Lamennais. Ett före­mål, som frustade och plaskade på Seine, bullran­de som en badande hund, gick fram och tillbaka förbi Tuileriernas fönster, mellan Pont Royal och Pont Louis XV. Det var en mekanisk tingest, som just icke dugde till mycket, ett slags leksak, en<noinclude> <references/></noinclude> jbybuqkesjptxajwfc0blu5dqp55xgg 104 220977 651690 650341 2026-05-20T13:31:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651690 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|December.}}</noinclude>Vägen var ganska smutsig, något blåste men höll uppe och om afton var nu ett vackert månljus. Grönborg körde ty Boberg var hos Doctorn, emedan lilla Lovisa hade Charlakans feber — här var alt tyst, och hos Rättaren Sup Callas. {{Inre marginalnot|27}} <u>Thorsdag.</u> — vackert väder men om aftonen stark blåst — Som besynnerligt må anmärkas att den 24 och 25. November gingo flera personer öfver sjön efven körde Grönberg hem ris från skogen den 26 då isen sades vara 6 à 8 tum tjock — och nu i går när Boberg för öfver var någon is qvar men i dag var sjön aldeles isfri då Mamsell roddes till Staden förmiddagen. Grönberg var då att efterfråga Kamrer Brogrens tilstånd — Hans hälsa tycks bättras men mattheten fortfar och all matlust är ännu borta. Jag stickade i dag rätt flitigt på den brokiga Stubborden circa ½ qvarter högt. Hos Boberg var i dag Callas då mina Pigor efven voro hela eftermiddagen med och efter Anna Gretas egna ord, Spelade karlarne kort men vi fruntimmer Lotterie med tärningar om pengar. {{Inre marginalnot|28}} <u>Fredag.</u> Det aldraombyteligaste väder Solsken, mulit, lungt och storms, rägn och upphåls. Till min bror skickades en liten korg färsk Spenat. Jag framtog min brudstubb och flera siden stubbar och lifstycken som af fugt i gula kamaren hade tagit en odräglig elak lukt emedan här i alla rum fugtar som jag tror från Kjällrarne men utom detta förhinder var jag i dag mycket flitig att sticka på den till Fru Moltzer ärnade Couleur de Chaire yllestubben. {{Inre marginalnot|29}} <u>Lördag.</u> Vackert väder — Klart och Kalt — jag såg de små Grisarne som af den dumma, döfva pigans dåliga tilsyn och skötsell voro för usla. Om eftermiddagen drogs not och jag fick stora delicata Abborrar. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> lpci6ondi5sus0ojc30ryccaajfijrs 104 220978 651692 650342 2026-05-20T13:38:18Z PWidergren 11678 /* Utan text */ detsamma som sida 107. 651692 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="PWidergren" /></noinclude><div style="text-decoration: line-through;"> December rägen var ganska smutsig, något blåste men höll uppe och om afton var nu ett vackert månljus. Grönborg Körde ty Boberg var hos Doctorn, emedan lilla Lovisa hade Charlakares feber - har var alt tyss- och hos Rättaren Sup kallas. 27 Thorsdag - vackert väder men om aftonen Stark blåst — Som besynner ligt må anmärkas att ren 24 och 25. November gingo flera personer öfver sjön efven Körde Grönberg hem ris från Skogen den 26 då isen sades wara 6 à 8 tum tjock — och nu i går nar Boberg för öfver war någon is qvar men i dag var sjön aldeles infri då Mamsell roddes till Staden förmid- dagen. Grönborg var då att efterfråga Kamrer Brogrens tilstånd - Hans hälsa tycks bättras men mattheten fortfar och all matlust är ännu borta. Jag stickadde i dag rätt flitigt på den brokiga Stubborden circa ½ qvarter högt Hos Boberg var i dag kallas då mina Pigor efven woro hela eftermiddagen med och efter Anna Gretas egna ord, Spelade Karlarne kort men vi fruntimmer Lotterie med tärningar om pengar Fredag. Det aldra om beteligaste 28 rader Solsken, mulit, lungt och Storms, rägn och upphåls. Till min bror skickades en liten korg färsk Spenal. Jag framtog min brachtubb och flera siden stubbar och lifstycken som af Engs i gula kamaren hade tagit en odräglig elak hitt emedan här i alla rum fagtan som jag tror från Kjällrarne men utom detta förhinder war Jag i dag mycket flitig att sticka på den till fru Moltzer ärnade Coulius de Chaire yllestubben 22 Lördag. Vackert väder - Klart och Kall _ jag såg de små Grisarne J:om af den Summa döfra pigans dåliga vilsyn och Skötsell voro för usla. Om eftermiddagen drogs not och jag Fick Stora delicata Abborrar </div><noinclude> <references/></noinclude> klsmqcudz3wwlptturwtjzi8h53scdg 108 221224 651689 651643 2026-05-20T13:24:29Z Johshh 17980 kinda works but there should be a template for this in the swedish wikisource edition somthing like Template:Auxiliary Table of Contents. 651689 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Muhammad|Muhammad]] |Titel=[[Koran öfversatt från arabiska originalet]] |År=1843 |Oversattare=Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe |Utgivare= |Källa=https://archive.org/details/koranfversattfrn00stoc |Bild=[[File:Koran öfversatt från arabiska originalet (IA koranfversattfrn00stoc).pdf|page=9|200px]] |Sidor=<b>Forord.</b> <pagelist from=1 9=forside 11=forord to=172 /> <b>I. KAPITLET.</b> <pagelist from=173 to=174 /> <b>II. KAPITLET.</b> <pagelist from=239 to=271 /> <b>III. KAPITLET.</b> <pagelist from=272 to=305 /> <b>IV. KAPITLET.</b> <pagelist from=306 to=331 /> <b>V. KAPITLET.</b> <pagelist from=392 to=405 /> <b>VI. KAPITLET.</b> <pagelist from=429 to=445 /> <b>VII. KAPITLET.</b> <pagelist from=462 to=478 /> <b>VIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=495 to=503 /> <b>IX. KAPITLET.</b> <pagelist from=521 to=553 /> <b>X. KAPITLET.</b> <pagelist from=564 to=579 /> <b>XI. KAPITLET.</b> <pagelist from=592 to=604 /> <b>XII. KAPITLET.</b> <pagelist from=614 to=627 /> <b>XIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=636 to=649 /> <b>XIV. KAPITLET.</b> <pagelist from=661 to=674 /> <b>XV. KAPITLET.</b> <pagelist from=682 to=695 /> <b>XVI. KAPITLET.</b> <pagelist from=698 to=726 /> <b>XVII. KAPITLET.</b> <pagelist from=733 to=745 /> <b>XVIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=755 to=775 /> <b>XIX. KAPITLET.</b> <pagelist from=782 to=789 /> <b>XX. KAPITLET.</b> <pagelist from=803 to=828 /> <b>XXI. KAPITLET.</b> <pagelist from=829 to=844 /> <b>XXII. KAPITLET.</b> <pagelist from=848 to=858 /> <b>XXIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=863 to=867 /> <b>XXIV. KAPITLET.</b> <pagelist from=871 to=878 /> <b>XXV. KAPITLET.</b> <pagelist from=880 to=882 /> <b>XXVI. KAPITLET.</b> <pagelist from=884 to=896 /> <b>XXVII. KAPITLET.</b> <pagelist from=897 to=900 /> <b>XXVIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=905 to=907 /> <b>XXIX. KAPITLET.</b> <pagelist from=913 to=916 /> <b>XXX. KAPITLET.</b> <pagelist from=919 to=928 /> <b>XXXI. KAPITLET.</b> <pagelist from=930 to=932 /> <b>XXXII. KAPITLET.</b> <pagelist from=933 to=935 /> <b>XXXIII. KAPITLET.</b> <pagelist from=937 to=952 /> <b>XXXIV. KAPITLET.</b> <pagelist from=954 to=978 /> |Anmärkningar=<div class="toc" style="width: 30em; margin: 1em 0; padding: 0.5em; background: #f8f9fa; border: 1px solid #a2a9b1;"> <div style="font-weight: bold; margin-bottom: 0.5em;">Kapitel (saknas i originalet)</div> * [[Koran/Kapitel 1/|Kapitel 1]] * [[Koran/Kapitel 2/|Kapitel 2]] * [[Koran/Kapitel 3/|Kapitel 3]] * [[Koran/Kapitel 4/|Kapitel 4]] * [[Koran/Kapitel 5/|Kapitel 5]] * [[Koran/Kapitel 6/|Kapitel 6]] * [[Koran/Kapitel 7/|Kapitel 7]] * [[Koran/Kapitel 8/|Kapitel 8]] * [[Koran/Kapitel 9/|Kapitel 9]] * [[Koran/Kapitel 10/|Kapitel 10]] * [[Koran/Kapitel 11/|Kapitel 11]] * [[Koran/Kapitel 12/|Kapitel 12]] * [[Koran/Kapitel 13/|Kapitel 13]] * [[Koran/Kapitel 14/|Kapitel 14]] * [[Koran/Kapitel 15/|Kapitel 15]] * [[Koran/Kapitel 16/|Kapitel 16]] * [[Koran/Kapitel 17/|Kapitel 17]] * [[Koran/Kapitel 18/|Kapitel 18]] * [[Koran/Kapitel 19/|Kapitel 19]] * [[Koran/Kapitel 20/|Kapitel 20]] * [[Koran/Kapitel 21/|Kapitel 21]] * [[Koran/Kapitel 22/|Kapitel 22]] * [[Koran/Kapitel 23/|Kapitel 23]] * [[Koran/Kapitel 24/|Kapitel 24]] * [[Koran/Kapitel 25/|Kapitel 25]] * [[Koran/Kapitel 26/|Kapitel 26]] * [[Koran/Kapitel 27/|Kapitel 27]] * [[Koran/Kapitel 28/|Kapitel 28]] * [[Koran/Kapitel 29/|Kapitel 29]] * [[Koran/Kapitel 30/|Kapitel 30]] * [[Koran/Kapitel 31/|Kapitel 31]] * [[Koran/Kapitel 32/|Kapitel 32]] * [[Koran/Kapitel 33/|Kapitel 33]] * [[Koran/Kapitel 34/|Kapitel 34]] * [[Koran/Kapitel 35/|Kapitel 35]] * [[Koran/Kapitel 36/|Kapitel 36]] * [[Koran/Kapitel 37/|Kapitel 37]] * [[Koran/Kapitel 38/|Kapitel 38]] * [[Koran/Kapitel 39/|Kapitel 39]] * [[Koran/Kapitel 40/|Kapitel 40]] * [[Koran/Kapitel 41/|Kapitel 41]] * [[Koran/Kapitel 42/|Kapitel 42]] * [[Koran/Kapitel 43/|Kapitel 43]] * [[Koran/Kapitel 44/|Kapitel 44]] * [[Koran/Kapitel 45/|Kapitel 45]] * [[Koran/Kapitel 46/|Kapitel 46]] * [[Koran/Kapitel 47/|Kapitel 47]] * [[Koran/Kapitel 48/|Kapitel 48]] * [[Koran/Kapitel 49/|Kapitel 49]] * [[Koran/Kapitel 50/|Kapitel 50]] * [[Koran/Kapitel 51/|Kapitel 51]] * [[Koran/Kapitel 52/|Kapitel 52]] * [[Koran/Kapitel 53/|Kapitel 53]] * [[Koran/Kapitel 54/|Kapitel 54]] * [[Koran/Kapitel 55/|Kapitel 55]] * [[Koran/Kapitel 56/|Kapitel 56]] * [[Koran/Kapitel 57/|Kapitel 57]] * [[Koran/Kapitel 58/|Kapitel 58]] * [[Koran/Kapitel 59/|Kapitel 59]] * [[Koran/Kapitel 60/|Kapitel 60]] * [[Koran/Kapitel 61/|Kapitel 61]] * [[Koran/Kapitel 62/|Kapitel 62]] * [[Koran/Kapitel 63/|Kapitel 63]] * [[Koran/Kapitel 64/|Kapitel 64]] * [[Koran/Kapitel 65/|Kapitel 65]] * [[Koran/Kapitel 66/|Kapitel 66]] * [[Koran/Kapitel 67/|Kapitel 67]] * [[Koran/Kapitel 68/|Kapitel 68]] * [[Koran/Kapitel 69/|Kapitel 69]] * [[Koran/Kapitel 70/|Kapitel 70]] * [[Koran/Kapitel 71/|Kapitel 71]] * [[Koran/Kapitel 72/|Kapitel 72]] * [[Koran/Kapitel 73/|Kapitel 73]] * [[Koran/Kapitel 74/|Kapitel 74]] * [[Koran/Kapitel 75/|Kapitel 75]] * [[Koran/Kapitel 76/|Kapitel 76]] * [[Koran/Kapitel 77/|Kapitel 77]] * [[Koran/Kapitel 78/|Kapitel 78]] * [[Koran/Kapitel 79/|Kapitel 79]] * [[Koran/Kapitel 80/|Kapitel 80]] * [[Koran/Kapitel 81/|Kapitel 81]] * [[Koran/Kapitel 82/|Kapitel 82]] * [[Koran/Kapitel 83/|Kapitel 83]] * [[Koran/Kapitel 84/|Kapitel 84]] * [[Koran/Kapitel 85/|Kapitel 85]] * [[Koran/Kapitel 86/|Kapitel 86]] * [[Koran/Kapitel 87/|Kapitel 87]] * [[Koran/Kapitel 88/|Kapitel 88]] * [[Koran/Kapitel 89/|Kapitel 89]] * [[Koran/Kapitel 90/|Kapitel 90]] * [[Koran/Kapitel 91/|Kapitel 91]] * [[Koran/Kapitel 92/|Kapitel 92]] * [[Koran/Kapitel 93/|Kapitel 93]] * [[Koran/Kapitel 94/|Kapitel 94]] * [[Koran/Kapitel 95/|Kapitel 95]] * [[Koran/Kapitel 96/|Kapitel 96]] * [[Koran/Kapitel 97/|Kapitel 97]] * [[Koran/Kapitel 98/|Kapitel 98]] * [[Koran/Kapitel 99/|Kapitel 99]] * [[Koran/Kapitel 100/|Kapitel 100]] * [[Koran/Kapitel 101/|Kapitel 101]] * [[Koran/Kapitel 102/|Kapitel 102]] * [[Koran/Kapitel 103/|Kapitel 103]] * [[Koran/Kapitel 104/|Kapitel 104]] * [[Koran/Kapitel 105/|Kapitel 105]] * [[Koran/Kapitel 106/|Kapitel 106]] * [[Koran/Kapitel 107/|Kapitel 107]] * [[Koran/Kapitel 108/|Kapitel 108]] * [[Koran/Kapitel 109/|Kapitel 109]] * [[Koran/Kapitel 110/|Kapitel 110]] * [[Koran/Kapitel 111/|Kapitel 111]] * [[Koran/Kapitel 112/|Kapitel 112]] * [[Koran/Kapitel 113/|Kapitel 113]] * [[Koran/Kapitel 114/|Kapitel 114]] </div> |Width= |Css= |Kommentar= }} irdvqzngzi3d1ux0m4txnmvf2m9j17s 104 221677 651691 651351 2026-05-20T13:35:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651691 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 59 —}}</noinclude>vara nog enfaldig att vänta ers majestät. Han skämtade gärna, säger Fleury de Chaboulon. I grund och botten hade han ett glatt humör, säger Gourgaud. Han hade ett överflöd av kvickheter, som snarare voro bisarra än spirituella, säger Ben­jamin Constant. Det lönar verkligen mödan att höra på hans kvickheter. Det var han, som kal­lade sina grenadiärer brumbjörnar, han nöp dem i örat oclidrog dem i mustascherna. Kejsaren hittar aldrig på annat än skoj med oss, säger en av dem. Under den mystiska resan från Elba till Frank­rike den 27 februari mötte briggen Inconstant, där Napoleon var gömd, krigsskeppet Zephyr, vars be­fälhavare frågade den förres om nyheter om kej­saren. Napoleon, som ännu bar hatten med den vita och amarantfärgade kokarden besatt med bin, tog skrattande språkröret och svarade själv: — Kejsaren mår bra. Napoleon hade skämtat mer än en gång under frukosten i Waterloo. Efter frukosten hade han hållit andakt en kvart, varpå två generaler satte sig på halmkärven med penna i hand och papper i<noinclude> <references/></noinclude> jasvq6etctvrmdaa8mvwc36ep51t3l4 104 221678 651693 651352 2026-05-20T13:41:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651693 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 60 —}}</noinclude>knät under det att kejsaren hade dikterat strids­ordningen för dem. Klockan nio, i samma ögonblick som den fran­ska armén ställt upp sig och fem kolonner satt sig i rörelse med musiken i têten, spelande en marsch, allt under trummornas dån och trumpeternas horn­ signaler, hade kejsaren rörd upprepat två gånger: — Ståtligt, ståtligt! Mellan nio och halv elva hade hela armén, fast­än det låter otroligt, intagit sina ställningar och delat sig på sex linjer, för att enligt kejsarens eget uttryck bilda sex V. Några minuter efter uppställ­ningen, mitt under den djupa tystnad, som föregår ett oväder, då han såg tre batterier av de tolv de­ilera förbi under d'Erlon, de Reille och de Lobau och färdiga att gå till anfall mot Mont-Saint-Jean, där vägarna från Nivelies och från Genappe mö­tas, hade kejsaren slagit Haxo på axeln, sägande: — Se där, general, tjugofyra vackra flickor. Vid avtåget hade han ingivit sappörerna vid för­ sta kåren mod genom sitt småleende. De hade av honom beordrats att efter intagandet av byn göra en barrikad på Mont-Saint-Jean. Hans glada lugn hade endast en gång förbytts i några ord av<noinclude> <references/></noinclude> df5nhw308lefbgzeeiv9l9zlsde3lwp 651695 651693 2026-05-20T13:50:30Z Jonatanskogsfors 17420 651695 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 60 —}}</noinclude>knät under det att kejsaren hade dikterat strids­ordningen för dem. Klockan nio, i samma ögonblick som den fran­ska armén ställt upp sig och fem kolonner satt sig i rörelse med musiken i têten, spelande en marsch, allt under trummornas dån och trumpeternas horn­ signaler, hade kejsaren rörd upprepat två gånger: — Ståtligt, ståtligt! Mellan nio och halv elva hade hela armén, fast­än det låter otroligt, intagit sina ställningar och delat sig på sex linjer, för att enligt kejsarens eget uttryck bilda sex V. Några minuter efter uppställ­ningen, mitt under den djupa tystnad, som föregår ett oväder, då han såg tre batterier av de tolv de­filera förbi under d'Erlon, de Reille och de Lobau och färdiga att gå till anfall mot Mont-Saint-Jean, där vägarna från Nivelies och från Genappe mö­tas, hade kejsaren slagit Haxo på axeln, sägande: — Se där, general, tjugofyra vackra flickor. Vid avtåget hade han ingivit sappörerna vid för­ sta kåren mod genom sitt småleende. De hade av honom beordrats att efter intagandet av byn göra en barrikad på Mont-Saint-Jean. Hans glada lugn hade endast en gång förbytts i några ord av<noinclude> <references/></noinclude> 9eijdrftd5hfc5kn8jo8wf7uxlvrzgr 104 221679 651694 651353 2026-05-20T13:44:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651694 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 61 —}}</noinclude>en storslagen medkänsla. Det var då han till vän­ster, där det i dag är en stor grav, såg några av dessa beundransvärda skottar falla med sina över­dådiga hästar. — Det var synd, sade han. Därpå hade han stigit till häst och ridit bort i närheten av Rossomme, där han till åskådarplats valt en gräsfläck till höger om vägen från Genappe till Bryssel. Det var hans andra plats under stri­den. Den tredje, där han uppehöll sig klockan sju på kvällen, mellan Belle-Alliance och la Haie-Sainte, var förskräcklig: det var på en ganska hög kulle, som ännu existerar, och bakom vilken gardet var samlat på en sluttning. Runt omkring denna kulle studsade till höger och vänster kulorna. Lik­som i Brienne veno kulorna och kartescherna om honom. Nästan på det ställe, där hans häst stod, har man funnit kanonkulor, gamla klingor och formlösa projektiler, nästan förstörda av rost. {{spärrade|Scabrerubigine}}. För några år sedan grävde man upp en ännu laddad sextiopundig gra­nat, vars brandrör brutits jämns med bombens yta. Det var vid denna sista plats, som Napoleon sade till sin vägvisare, Lacoste, som var en fientligt<noinclude> <references/></noinclude> ibd5za0lnmyg5qpshyyilhzwjzfridg 104 221958 651696 2026-05-20T14:32:55Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651696 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA BIDRAG TILL SVERIGES UPPODLINGSHISTORIA.</small>|41}}</noinclude>och <i>borg</i> t. ex. <i>Husby</i> och <i>Rumblaborg.</i> De många sockennamnen <i>Husby</i> vittna dock om att <i>hus-</i> i dem också härstammar från heden tid. Ty socknen fick sitt namn af gården, en konungens husaby, där kyrkan af konungen bygdes, och dess namn <i>Husby</i> härstammar således från en tid, då den kristna läran ännu ej var blifven statsreligion i Sverige. — <i>Upp-</i> och <i>Ut-</i> i ortnamn, t. ex. <i>Upsala, Utkumla,</i> afse belägenhet högre opp eller norrut samt längre ned eller söderut i landet, då däremot dessa ord nu i språket beteckna något annat. På den skiljaktiga betydelsen af orden <i>hem-</i> samt <i>-stad</i> i ortnamnen och i språket skall här nedan fästas uppmärksamhet. Vore nu språkhistorien så utvecklad, att man i detalj kände hvarje ords historia, när det lefvat, hvilken betydelse det ursprungligen haft och hvilka betydelse-öfvergångar det sedermera underkastats, samt om man äfven hade bestämda data för dessa, skulle man genom ortnamnen lätt kunna följa odlingens gång och utveckling i Sverige. Man behöfde endast på kartan draga linier och kurvor genom de ortnamn, som härstammade från samma tid, och på så sätt erhölle man en grafisk bild af, huru Sveriges mark uppodlats och vid hvilka skilda tider olika delar af landet bebygts. Men dithän har språkhistorien ännu ej kommit, och den kan ej heller någonsin uppnå denna ståndpunkt, enär de nödvändiga dokumenten, skriftliga handlingar och litteratur, saknas. Vill man därför med ledning af ortnamnen framvisa olika skeden i Sveriges uppodlingshistoria, måste man följa en annan väg. Man har att välja vissa grupper af ortnamn, så beskaffade att det i dem ingående <i>grundordet</i> för längre eller kortare tid sedan i det lefvande språket antingen dött bort eller ock så förändrat betydelse, att det ej vidare kan begagnas som namngifvande element. Vidare böra de till en dylik grupp hörande namnen vara så typiska att de ej lätt sammanblandas med andra namn och ej heller i högre grad underkastats analogibildning. Till sist måste de hithörande namnen förekomma i så stort antal, att man kan hafva rätt att vänta sig finna ett eller annat af dem, hvarhelst någon större bygd funnits under den tid det i dem ingående grundordet användts vid ortnamnsgifningen. Så stor utsträckning som Sverige har, är det dock gifvet, att man äfven i afseende på ortnamnen skall kunna urskilja en mängd dialektiska egendomligheter. Sålunda förekomma dels grupper af<noinclude> <references/></noinclude> qkpqfasf79kdw7qts1nr8tae11nmbi0 104 221959 651708 2026-05-20T20:21:46Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 651708 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|51}}{{linje}}</noinclude>mens begynnelse här i norden. Thet man wäl theraf sluta kan, at redan år 1168 war i Eneköping ett Probstesätet, ty thet året vnderskref {{ant|Valtherus Præpositus Enecopiensis}} then första Archebiskopens {{ant|Stephani donation,}} såsom Sal. Örnhielm i sin Kyrkio-{{ant|historiâ}} wet beretta. Thet samma kan man ock sluta theraf, at i thenna staden hafwa warit, i Påwedömets tid, twenne wäl försedda kloster, nembligen 1. {{ant|<i>FRANCISCANORUM</i>}} eller {{ant|Minorum,}} ett mindre- eller Gråmunkabröders-kloster, lärer blefwit först anlagdt i K. {{ant|Erik}} hin Läspes tid, om icke förr; men i fulkomligit stånd bragdt wid år 1272, tå K. {{ant|Magnus}} Ladulås <b>gaf gråbrödra i Eneköpinge ena ö liggandes wid byen, at bygga sig kloster på</b>. {{ant|<i>Item</i>,}} <b>halfwa brona, som löper ifrå ön och til byen, at wid henne bygga boder til klostrets behof.</b> Thetta kallades, vthan twifwel af sin belägenhet, <b>Tröggö</b>, och thes inwånare finnas blefwit i gambla Skrifter kallade <b>Mindre bröderskap ifrån Eneköping</b>. The woro redan i K. {{ant|Waldemars}} tid i thet anseende, at {{ant|Laurentius,}} som war en af thessa munkar, blef år 1255 Archebiskop i Vpsala och förthenskull altid skref sig Broder {{ant|Lars}} eller {{ant|Frater Laurentius, DEI gratiâ Ecclesiæ Upsalensis Archiepiscopus.}} Thenne hade then kiärlek och wördnad för sitt bröderskap, at han blef, i följe af sin giorda anstalt, och efter sin död, som tildrog sig {{ant|tertio Nonas Martii,}} eller {{ant|d. 5}}<noinclude> {{huvud||D 3|{{ant|Martii}}}} <references/></noinclude> nwwpqdppd9lsyy4m98amkuzidcehude 104 221960 651718 2026-05-21T08:22:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651718 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||307}}</noinclude>climate och borde med sorgfällighet planteras såsom en clenode och rikets produkt. Hela wettenskapen af <i>Historia Naturalis</i> har jag upbygt af ny grund till all den höjd hon nu ärnåt; jag wet icke om någon wågar sig fram denna tiden i denna wettenskapen, utan at hålla mig wid handen. Men för än jag så långt kunnat kommit, har jag måst resa både in och utom fäderneslandet, jag har måst hafwa mina elever till de aflägsnaste orter på jordklotet, fast jag haft för dem intet understöd af publico, om jag ej kunnat utbedja mig ett litet stipendium academicum. Jag har måst correspondera med alla curieusa öfwer hela werlden. Jag har måst skaffa mig de dyrbaraste böcker, att först wetta hwad redan wore uptäckt. Således har jag änteligen fått sedt mera af Skaparens dråpelige wärk än någon som nu lefwer äller för mig lefwat; alt har jag med oändeligt observerande ställt i naturlig systematisk ordning och således brackt wettenskapen till den höjd hon nu äger. Jag har utgifwit flere wärk än någon som nu lefwer, wid pass 40 särskilte böcker, alla skrefne på egne rön, hwilka fodrat all omtanka. Många hafwa tyckt, at endast Species Plantarum eller Systema Naturæ varit tillräckelige arbeten för en mans lefnad. Mången torde swigta wid att endast afcopiera de wärk jag redan utgifwit. Men som det ej kommer an på huru många wärk en skrifwit, utan huru han dem förfärdigat, så har jag därvid ej annat att andraga, än att mine mäste wärk äro afcopierade och uplagde i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien etc., hvilket icke skedt, om de ej haft afgång och funnits ega det man ej sett i andra. Mine egne editioner har wåra inländske bokförare uplagt till nationell winst, och som jag ej haft rygg at på egit förlag dem utgifwa, hafwa uppläggarena njutit min swett till godo. Jag har genom allt detta wunnit, att utlänningar besökt wåra academier; at mine disciplar så inom som utom<noinclude> <references/></noinclude> myqlpsoywlm31w5bt2t3lhohieeqndu 104 221961 651719 2026-05-21T08:29:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651719 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|308||}}</noinclude>lands wunnit fördelaktigare poster och professioner, än jag hugnar mig af. At jag blifwit inviterad med största offerter till de orter jag ej kunnat komma. Men det wissaste för mig har warit en utsläpad kropp. Jag är stadd på en wäg, som slutar sig sjelf. Tjenste-åhr och meriter kunna intet sätta mig i bättre omständigheter. Hade jag så användt min möda på egen hushållning, som på wettenskaper, hade de minas utkomst och min omsorg blifvit drägeligare. Wettenskaper äro Riksens Ständers egne pupiller; har jag varit trogen amma för en af dem, så kan jag hoppas, att så ömma som mägtige förmyndare ej låta mig gå bort ur werlden utan någon hugnad. {{högertext|Carl Linnæus.”|8em}} Känslan af eget värde må anses till någon del hafva förestafvat denna skrifvelse, men när var denna känsla mera befogad? Sekreta Utskottet erkände ock billigheten deraf, att en man, som ”genom sina många lärda arbeten gjort sig öfver hela verlden namnkunnig såsom den ypperste och vittraste uti naturkunnigheten, förtjente att af riket på något sätt hugnas”; men man frestas att anse detta erkännande för en ironi, då dermed jemföres den slutliga utgången af saken. Ty hvad blef egentligen denna utgång? Utskottet lät bero dervid, att en enskild man tillhandlade sig hemligheten för en summa motsvarande hälften af hvad Kammar-Ekonomi-Utskottets Deputerade såsom belöning föreslagit, eller, såsom det heter i protokollet, Utskottet fann ”skäl att härtill samtycka.” Men för en afhandling om hemlighetens öfverlåtelse till enskild man hade Linné ingalunda behof af Sekreta Utskottets bemedling än mindre af dess ”samtycke”. Utskottet gick dock ännu längre i sitt sällsamma sätt att tillämpa erkänslans fordringar, då det lät denne enskilde tillförsäkra Kronan<noinclude> <references/></noinclude> sxi8f7c1kj3jehsayis7gvgl89nm75n 104 221962 651720 2026-05-21T08:43:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651720 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||309}}</noinclude>hälften af den vinst, som honom genom perlors frambringande kunde tillflyta. Långt ifrån alltså att förunna Linné ett enda ōre såsom national-belöning, ville man låta det allmänna, utan vederlag, ockra på hans lärdom. Ty uppenbart är, att om hälftenbruks-aftalet icke kommit i fråga, köparen kunnat för hemligheten gifva en högre lösepenning. Dock, ehuru Utskottets protokoll förespeglar, att deraf ”någon vinst framdeles torde Kronan tillflyta”, är frågan om halfva afkastningen i förslaget till privilegium alldeles öfverhalkad. — Var det glömska, förlitande på köparens hedersord, eller klarnad insigt af det grannlaga? Den bestämda belöningen af 6,000 Dal. S:mt skulle för öfrigt, enligt Utskottets egna ord, icke vara ett vederlag för den utforskade hemligheten att frambringa perlor, utan ”ett vedermäle af det värde riket satte på hans förtjenst och till uppmuntran för andra att söka träda uti hans fotspår”; men Utskottet fann sig i denna del icke dess mindre qvitt med Linné, så snart representanten från Göteborg, såsom æquivalent för perlproduktions-konsten, erbjöd den fastställda summan. Belöningen, såsom sådan, blef alltså tillintetgjord, ty Utskottets förfarande kunde icke afse att öfverflytta nationens förbindelse i detta hänseende på Hr Bagge. Tillåtelsen för Linné att afstå Professors-sysslan åt sin son, eller någon annan, som dertill vore förtjent, kan i sjelfva verket ej heller tillerkännas egenskapen af en national-belöning. Med kännedom om Linnés brinnande kärlek för sin vetenskap och om hans guldrena hjertelag, ej blott i det enskilda, men i allt, hvad fäderneslandet rörde, kunde man icke bättre betrygga det allmännas interesse att erhålla en så värdig efterträdare som möjligt på den oupphinneliges lärostol, än att lägga valet i hans händer. Såsom utmärkelse var medgifvandet ock värdelöst. Riksdagsprotokollerna för den tiden bära vittne om Sekreta Utskottets frikostighet på ynnestbevis af detta slag, utan<noinclude> <references/></noinclude> a15admj6pgjk5kzpjqpox2h2cpcd1tz 104 221963 651721 2026-05-21T08:47:57Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651721 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|310||}}</noinclude>hänsigt till föremålens förtjenster, blott namnen funnos i partiets rullor. Då alltså Hr Bagges lösepenning icke kunde för Linné gälla såsom en national-belöning och otvifvelaktigt är, att återbesättandet af Linnés Professors-syssla utfallit på samma sätt, ehvad Linné genom särskildt konungabref berättigats att bestämma valet eller ej, så följer häraf ovedersägligen, att framställningen om någon national-belöning åt Linné hos Sekreta Utskottet fick en utgång, som i sjelfva verket var liktydig med ett afslag; och ett sådant besked gafs till en af de störste män, som någonsin verkat för ljusets sak, ”totius Europæ oraculum, ornamentum regni Svecici” (såsom Baltimore rättvisligen kallade honom), då han vände sig till ”vetenskapernes ömme och mägtige förmyndare”, med den förhoppning, att de ”icke skulle låta honom gå bort ur verlden utan någon hugnad.” {{linje|8em}} <section end="Utredning af frågan om national-belöning åt CARL von LINNÉ" /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fi8n5n9f2z5ppyzrh854v0r290tf2eg 104 221964 651723 2026-05-21T09:46:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651723 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|{{sp|TRETTIONDE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|''Till Kyrkoherden P. J. Böklin.''}}}} {{c|{{större|'''{{sp|Cincinnati}} (Ohio)'''}}}}{{ph|''D. 27 Nov. 1850.''|5}} Mer än ett år har jag tillbringat i den nya verlden, utan att ännu ha uppfyllt mitt löfte att skrifva till dig, min vän och lärare, utan att säga dig hvad jag tänker om den, hvad jag hoppas af den. Och likväl vet jag att du önskar veta det! …. Min goda vän, jag har ej förr kunnat skrifva till dig. Jag ville icke ge dig omogna försök att tänka och skildra. Och länge har jag ej kunnat gifva annat. Intrycken och de dagliga tilldragelserna af mitt lif, i detta land, voro i förstone öfverväldigande, så för själens, som för kroppens lif; och till en viss grad dignade jag verkligen under dem. Den häftiga strömmen af nya, om än till större delen tjusande intryck, det oupphörliga arbetet med nya föremål, nya menniskor, samt det nya hetsiga klimatets och de främmande födoämnenas inflytande, bragte mig i ett febertillstånd, som angrep mina nerver till den grad, att jag för månader blef oduglig att läsa eller tänka något, som fordrade ringaste ansträngning. Guds nåd, goda menniskors vård, naturens och konstens helande krafter, läto mig småningom komma<noinclude> <references/></noinclude> lf12avr3qkr9ywim2oe7ka4iaficx1f 104 221965 651724 2026-05-21T10:09:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651724 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />424</noinclude>upp ur detta tillstånd. Jag kunde åter lefva och lära. Men under det dagliga arbetet att bemäktiga mig föremålen, som trängde sig på mig under mina vandringar, och försöket att ordna dem, kände jag allt klarare, att, för att tänka med någon redighet öfver den nya verldsbildning, som Nord-Amerikas stater förete, måste jag se mera af dess olika gestalter och utvecklingar; måste jag ha gjort bekantskap med lifvet, så väl i de nord-östra, som i de södra och vestra staterna af Unionen, måste ha sett Amerikas lif, der det satt sig och blifvit någorlunda färdigt med sig sjelft, och der det ännu sträfvar att bryta jorden, bygga nya hem, eröfra nytt lif och nya länder. »När jag sett den stora vestern, Missisippi-dalen, Cincinnati, »vesterns drottning», vill jag skrifva till Böklin! Der skall jag bättre förstå, bättre tala om den nya verlden, och om den mensklighetens framtid, som den bär i sitt sköte». Så sade jag till mig sjelf. Nu är jag i Cincinnati. Jag har sett och jag ser framför mig den stora vestern i Nord-Amerikas central-region. Jag har genomfarit Missisippi-dalen — det blifvande hemmet för mer än 175 millioner menniskor — på den stora floden, hvars stränder redan svärma af europeiska folkskaror, ända ifrån Minnesota (ännu indianska stammars vilda hembygd) från S:t Anthonys fall, som stänga flodfarten i norr, till dess medlersta region vid Missouri och Ohio, och står nu i begrepp att följa dess lopp ända till dess utlopp i Mexikanska viken, sockerrörets och sommarens hem. Och medan jag här, vid den sköna floden Ohio hvilar, som den trötta dufvan på olive-qvist i ett<noinclude> <references/></noinclude> pa9e8n2t20ejkdmo7q90vzabciwt85s 104 221966 651725 2026-05-21T10:12:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651725 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|425}}</noinclude>af dessa sköna, fridsälla hem, som öfverallt på min väg genom Amerika ha öppnat sig för mig, och gifvit mig lugnet af ett modershem, frid, kärlek, glädje, och nya krafter — vill jag tala med dig, du min andes, min tankes bästa vän, funnen sent, men för evigheten. Ack! äfven nu kan jag blott säga dig några ord, gifva dig blott fragmenter af hvad jag lefvat och lärt, af hvad jag lefver och lärer i denna nya verld. Men du skall förstå hvad jag blott ofullkomligt kan antyda, du skall föra vidare genom labyrinthen den tråd, som jag lägger i din hand. Du vet det: jag kom ej till Amerika, för att söka nya föremål, utan fastmer ett nytt hopp. Medan halfva Europa, efter en kamp till ljus och frihet, som till en del misstog sig om sitt mål, och ej visste klart hvad den ville, syntes (om än skenbart) sjunka tillbaka under en despotism, som visste bättre hvad den ville och fick för en tid styrkans rätt, sträckte sig min själ i djup tro och kärlek mot det fjerran land, der folket upprest ''menniskans'' frihetsfana, förklarat hennes rätt och förmåga att styra sig sjelf, och på denna rätt grundat ett rike af stater, — begynnelsen af jordens största statsbildning. Hvad jag sökte der var ''den nya menniskan'' och dess verld, den nya menskligheten, och en syn af dess framtid på den nya jorden. Jag vill säga dig hvad jag hittills sett och funnit. Förliden höst och vinter lefde jag i de nordöstra staterna af Unionen, NewYork, Massachusetts, Conecticut — Moder-staterna, hvarifrån folksvärmar utgått och utgå att befolka den amerikanska kontinenten, och gifva<noinclude> <references/></noinclude> ni6rzjj2z08367z26r0l58fqyx36knq 104 221967 651726 2026-05-21T10:18:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651726 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />426</noinclude>den sina lagar och seder. Hvad man i dessa Moderstater måste beundra är de stora anstalterna för ungdomens uppfostran, och för de olyckligas hjelp, skolor och asyler. Dessa äro foster af ett stort hjerta och stå på stor fot. Det är en glädje att i de allmänna skolornas (alla friskolor) stora, luftiga salar, höra och se barnen. Man ser att de äro fullt vakna och liffulla, man hör att de förstå hvad de läsa och lära. Den stora reformen i skolväsendet och impulsen till en allmän folkuppfostran i Amerika, framkallad till stor del genom en enskilt mans enthusiasm, ihärdighet och kämpa-kraft — (han heter Horrace Mann) är väl, utan fråga, ett af denna verldsbildnings skönaste och mest betydande fenomener, isynnerhet som det omfattar qvinnokönet, äfvensåväl som mankönet, och ställer qvinnan i bredd med mannen, som det unga slägtets lärarinna<ref> Unga flickor lära i högskolan latin, grekiska, matematik, algebra, fysik etc., och påstås ha största lätthet att tillegna sig dessa ämnen, hos oss ansedda så svärlärda, om icke alldeles ofattliga för qvinliga hjernor.</ref>. Jag har följt detta fenomen ifrån öster och till vester, ifrån den ståtliga akademien, der femhundra lärjungar (gossar eller flickor) studera och graduera, för att utgå i allmänna lifvet som lärare och lärarinnor, och till bjelkhyddan i vesterns vildmarker, der för de trasiga ungarne upplåtas skolböcker med utsigt öfver hela verlden, och med amerikanska litteraturens ädlaste perlor; jag har talat med Horrace Mann — mannen af omätligt hopp — och jag har deraf fattat stort hopp för menniskoslägtets ''intelligenta fullkomning'' och framtid i<noinclude> <references/></noinclude> 0h92ydel5e5dqgxlyp9nzfamdr7twua 104 221968 651727 2026-05-21T10:20:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651727 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|427}}</noinclude>denna verldsdel. Ty hvad som är i de nordöstra staterna, pilgrimernas äldsta hem, det blir förr eller sednare i de södra och de vestra. Ett stort folkmedvetande gör sig allt mera gällande i folkuppfostrans stora fråga och går segrande fram, såsom en andlig naturmakt, en ström af andligt lif, brytande sig väg genom alla hinder. Vill du höra huru det talar genom dess kraftigaste representant i den nya verlden? Så skrifver Horrace Mann i sin inbjudning att bevista den nationala sammankomsten af uppfostringens vänner i Augusti 1850. »Det har aldrig funnits en större nödvändighet att meddela makt åt menskliga intelligensen, och att fylla den med kunskap, än i närvarande tid, och uti intet land är denna nödvändighet så befallande, som i vårt. Lifvets vanliga göromål fordra hundrafallt mera kunskaper nu, än de gjorde det för ett århundrade sedan. Nya arter och former af göromål (buissness) komma äfven dagligen fram i allmänt bruk, som måste brukas med förstånd och skicklighet, eller skola de ruinera deras brukare» .…. »De djupaste vetenskaper arbeta sig väg in i lifvets hvardagliga göromål, förande makt och skönhet och mångdubbling af produkter, hvarthelst de gå; och hvem som ej kan bemäktiga sig de välgerningar, som de skänka, skall blifva lemnad till elände och förakt». »Men icke endast i alla afifärs-lifvets afdelningar är det öfverallt mera lif, energi och omfång; folkets massor ikläda sig eller bli ständigt iklädda med nya, politiska och sociala rättigheter. Den fria mannen, som kan gå hvart han behagar och utvälja hvilken<noinclude> <references/></noinclude> rmcqfdeg8o18k4gcugs6bht8x48pmj7 104 221969 651728 2026-05-21T10:24:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651728 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />428</noinclude>sysselsättning, han vill, behöfver vida mera omdöme och intelligens än undersåten i en despotisk stat, som är född i någon arbetets nisch, och måste stanna der, hvarest han är född. Medborgaren, som sköter icke blott sina personliga affärer, men äfven sin kommuns, som styrer sjelf i alla sina politiska förhållanden genom representanter, som han sjelf väljer, hvars röst kan bestämma icke blott öfver hvilka, som skola bli styresmännen, men hvilka mått och steg af inländsk eller utländsk politik skola antagas, på hvars vilja fred eller krig, national heder eller vanheder kan bero — en sådan medborgare borde i förmåga, i kunskaper och i vishet, vara såsom en Gud, i jemförelse med en rysk lif-egen, eller en hinduisk Paria. I denna tid säger jag, är det oändligt mycket mera för menniskans själ att göra och förstå, än det någonsin var förut, och derföre måste själen bli stärkt och upplyst i förhållande dertill». »Det fanns aldrig någon tid, då menniskans moraliska natur behöfde odling och rening, mer än den behöfver det i närvarande stund. Hvad vi kalla civilisation och fortgång, ha förökat frestelserna tusenfaldigt — i detta land tiotusenfaldigt. Täflingsbanan för rikedom, lyx, äregirighet, högmod, är öppen för alla. Med våra mångdubblade privilegier hafva kommit, icke blott mångdubblade skyldigheter, hvilka vi kunna förneka, utan mångdubblade faror, i hvilka vi kunna falla. Der hvarest förtryck och despotism regera, äro alla menniskans ädlare förmågor fördvergade, släckta, beröfvade deras välde. Men förtryck och despotism stäcker äfven makten af menniskornas onda passioner (?) lika väl,<noinclude> <references/></noinclude> 1d735mnosash4uadikzg52theoi9ejr 104 221970 651729 2026-05-21T10:28:20Z PWidergren 11678 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'som den af deras ädla impulser. I detta land har allt, som är lågt och förderfvadt i menniskans hjerta, så full frihet, så stort område, så het drifkraft till handling, som aldrig varit kända tillförne. Elakhet liksom dygd; djefvulskap liksom menniskokärlek medföra deras ångmaschiner, deras makt-pressar, deras elektriska telegrafer. De yttre tillbakahållande krafter af blind vördnad för auktoritet, blind fruktan för religions-lärare och för gry... 651729 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="PWidergren" />{{ph|429}}</noinclude>som den af deras ädla impulser. I detta land har allt, som är lågt och förderfvadt i menniskans hjerta, så full frihet, så stort område, så het drifkraft till handling, som aldrig varit kända tillförne. Elakhet liksom dygd; djefvulskap liksom menniskokärlek medföra deras ångmaschiner, deras makt-pressar, deras elektriska telegrafer. De yttre tillbakahållande krafter af blind vördnad för auktoritet, blind fruktan för religions-lärare och för grymma straff-lagar, hvilka fordom återhöllo menniskornas vilda passioner och förlamade all energi, äro nu aflyftade. Om inre och moraliska återhåll icke blifva satta i stället för de yttre och arbiträra, som äro borttagne, skall folket, i stället för att bli herrar och besegrare öfver sina passioner, bli deras slafvar och deras offer. Äfven den klaraste uppenbarelse från himmelen och de helgande inflytelserna ifrån Gud, med mindre de gifvas så dagligen och stundligen, att de tillintetgöra all den fria viljans rörelse-kraft, kunna icke utesluta en dygdig öfning, såsom oafvislig fordran och förberedelse till ett lyckligt och hedersamt lif. Den menniska eger en inskränkt åsigt af inflytandet och verksamheten af all kristlig sedolära, som icke söker att leda den in i alla ungdomens vanor och känslor; och som ej, i samma mån, som den unga själen öppnar sig till iakttagande af skönhetens och sanningens under, icke har tillreds ett outtömligt förråd af sedliga under, skönheter och sanningar att ingjuta deri«. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} Så presidenten för den nationella konventionen af uppfostringens vänner, uppfostrings-mannen i Nord-Ame-<noinclude> <references/></noinclude> tq2rpr5ceymhr2yafjiy6jf1e37v761 651730 651729 2026-05-21T10:28:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651730 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|429}}</noinclude>som den af deras ädla impulser. I detta land har allt, som är lågt och förderfvadt i menniskans hjerta, så full frihet, så stort område, så het drifkraft till handling, som aldrig varit kända tillförne. Elakhet liksom dygd; djefvulskap liksom menniskokärlek medföra deras ångmaschiner, deras makt-pressar, deras elektriska telegrafer. De yttre tillbakahållande krafter af blind vördnad för auktoritet, blind fruktan för religions-lärare och för grymma straff-lagar, hvilka fordom återhöllo menniskornas vilda passioner och förlamade all energi, äro nu aflyftade. Om inre och moraliska återhåll icke blifva satta i stället för de yttre och arbiträra, som äro borttagne, skall folket, i stället för att bli herrar och besegrare öfver sina passioner, bli deras slafvar och deras offer. Äfven den klaraste uppenbarelse från himmelen och de helgande inflytelserna ifrån Gud, med mindre de gifvas så dagligen och stundligen, att de tillintetgöra all den fria viljans rörelse-kraft, kunna icke utesluta en dygdig öfning, såsom oafvislig fordran och förberedelse till ett lyckligt och hedersamt lif. Den menniska eger en inskränkt åsigt af inflytandet och verksamheten af all kristlig sedolära, som icke söker att leda den in i alla ungdomens vanor och känslor; och som ej, i samma mån, som den unga själen öppnar sig till iakttagande af skönhetens och sanningens under, icke har tillreds ett outtömligt förråd af sedliga under, skönheter och sanningar att ingjuta deri«. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} Så presidenten för den nationella konventionen af uppfostringens vänner, uppfostrings-mannen i Nord-Ame-<noinclude> <references/></noinclude> ce5xkmli71j6mdlt8wg652e551ovboa 104 221971 651731 2026-05-21T10:32:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651731 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />430</noinclude>rika par excellence. Han är en Massachusetts man, och för närvarande pilgrim-statens representant vid kongressen i Washington. Du ser hans ståndpunkt. Intelligensens och det moraliska medvetandets upplysning, gifven i skolans uppfostran åt alla medborgare — är grundvalen, på hvilken den nya verlden har att bygga sitt rike, och frambringa den nya menniskan. Så långt har folkmedvetandet kommit i den nya verlden, icke längre, åtminstone icke med fullt medvetande. Detta medvetande har uppgått klarast och starkast i Ny-Englands stater, pilgrimernas äldsta hem. Rastlöst modigt arbete i utvecklingen af statslifvet, och upplyftande af de fattigare samhällsklasserna, sträfvandet att frambringa ett fullt harmoniskt, menskligt samhälle, karakteriserar dessa statens lif. Begreppet af kristlig stat, kristligt samhälle ligger tydligt till grund derför. Kristi lära, allas ära, allas rätt och allas väl, alla för alla, äro de fältrop, man här hör. Skaldernas harpor uppkalla menniskans och samhällets sedliga idealer. Från dessa stater reste jag i Mars månad, medan snö och frost än betäckte deras marker, till Nord- Amerikas södra stater, och tillbragte omkring tre månader i Palmetto-staterna, södra Carolina och Georgia. Der var solen varm. Och fast jag fann slafveriet der, och såg dess mörka skugga öfver den solvarma jorden, säg dess boja återhålla dessa staters moraliska och politiska utveckling, njöt jag mitt lif, såsom jag icke hade gjort det i de intellektuella, uppåt-sträfvande, rastlöst arbetande, norra staterna. Jag hvilade mer, och — jag mådde bättre. Luftens och klimatets mjuka<noinclude> <references/></noinclude> 2vkl93c5s35w29lgshespz2xycez73g 104 221972 651732 2026-05-21T10:38:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651732 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|431}}</noinclude>skönhet vid denna årstid, yppigheten af vegetationen; de sköna, nya blommorna, dofterna, frukterna, prakten af urskogarne längs med de röda floderna, eldflugornas glans i de mörka, varma nätterna, vandringen under lif-ekarnes, med långa, svajande mossor behängda, göthiska arkader — skådespel nya och tjusande för ett europeiskt öga; — ett visst romantiskt pittoreskt lif genom beröringen af den hvita och den svarta folkracen på den sköna, välluktsfulla jorden; negrernas egendomliga lif och lynne, deras sånger och religiösa fester, .…. vill du förlåta om detta allt tjusade mig och lät mig glömma, eller mindre se slafveriets mörker, än de ljusbilder, som söderns skönhet i naturföremål och hos enskilta menniskor uppkallade? Inga skalder sjöngo här samhällets sedliga idealer, men »den hundratungade» fogeln ([[w:Nordhärmtrast|Turdus Polyglottus]]), Norra Armerikas näktergal, sjöng i de doftrika skogarne, och jorden med dess menniskor och blommor tycktes bada i ljus. Dock; — att jag ej var blind för nattsidan och lögnen i söderns lif, derom vittna mina bref hem. Det skönaste sedliga fenomen, jag i dessa stater iakttog, var kristendomens inbrytande ljus hos Afrikas barn, och de bemödanden, som sanna Kristna, isynnerhet i Georgien, göra för slafvarnes religions-undervisning, frigifvande och kolonisation i Liberia på afrikanska kusten. Hvart år går från Savannah ett fartyg till Liberia, lastadt med frigjorda slafvar, samt medel till deras bosättning i det äldsta moderlandet. Men detta fenomen är ej mer än en liten ljuspunkt i den dunkla taflan af slafveriet i dessa stater. Det är ett verk af enskilta personer. Staternas lagar sakna<noinclude> <references/></noinclude> fhkjp4wr5edef17vqcxjphzacii1b0i