Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.3 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Användare:Thurs-bot 2 58349 651890 161060 2026-05-23T12:29:08Z Thurs 138 651890 wikitext text/x-wiki {{Bot|Thurs}} Denna bot är för närvarande inte aktiv. 2h8dbtv7ddazxn1w82dg35l0txhharz Wikisource:GUS2Wiki 4 157148 651888 651167 2026-05-23T12:01:58Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 651888 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-05-22T19:56:50Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,4 proofread-editnext,25,0 --> aoeiu3mwxd3ck2kb9jk1fxvmhxxlx9n Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/6 104 220876 651892 650439 2026-05-23T14:04:58Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651892 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|11.}} <u>Thorsdag</u>. Frös, småsnögade. Jag och Mamsell inviterades af Herr Rubinson och Dess fru, att eftermidagen åka till Värdshuset Långpannan där vi fägnades med rödt glödgadt vin och glacerad Mandeltårta. Från och till Nyboda backe åkte fru Rubenson hos mig i kursläda och Mamsell med Herr Rubenson i skrinda. Luften sökte mig — för ovanan att jag om aftonen eij mådde fullkomligt väl då jag hemkom, och mamsel klagade sig ock fast ett stop glödgadt vin eij egentelig kunde berusa 5. personer som eij fyllest utdrucko det. {{Inre marginalnot|12.}} <u>Fredag.</u> Litet Snösmol och bra kalt. Om natten plågades jag af Håll i högra sidan, beslöt dock att eftermidagen fara till Major Lemke, hvarest jag drack Caffee och ett glas rödt vin. Drängarne fägnades med lika — sedan var jag hos Åldermannen Caloander och drack thée och tyckte mig på begge ställen vara välkommen samt kom ganska lyckligt hem. Jag hade nu första gången min nya sydda hvita långchawle som admirerades af fruarne Lemke och Solberg — äfven sjelfva väfnaden omtycktes {{Inre marginalnot|13.}} <u>Lördag.</u> Så kallad 20<sup><u>de</u></sup> dag Knut. som på Julen gör slut. Här var en gruflig frost att sjön nu måtte bli säker att köra öfver förmiddagen lät jag med stora Skrindan hithämta och om aftonen hemföra Min Cousin Carl Adolph Reenstjerna, Dess fru och dotter. Carin Reenstjerna som sjelf begärdt och nu var bjuden till midag kom eij. Vist har hon fått veta att de andre skulle komma men hvad har Hon för meriter eller företräden till kunskaper eller rang? åtminstone platt intet på mörderne sidan. {{Inre marginalnot|14.}} <u>Söndag.</u> Frost, litet snö men om aftonen och natten en förfärlig storm. Gud afvändt alla Eldsvådor!! Carin Reenstjerna och ingen menniska mer var här i dag. Hon åt middag och en liten aftonvard. {{Inre marginalnot|15.}} <u>Måndag.</u> Stormen fortfor rysligen i natt och med snöyra samt stark frost var det rätt plågsamt. Dock Gud ske evig lof! jag behöfde eij vara ute som många andra. Jag fulbordade ett till min Syster börjat bref om eldsvådan m m: ock skref sedan annatt, men skrifva och läsa var nu för mina ögon ganska plågsamt. {{Inre marginalnot|16.}} <u>Tisdag.</u> Friskt och klart väder. Drängarne voro efter ramarne till mina 4. långsamma Dörrstycken — Ramarne äro nu målade af Hofmålaren Gottman. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> n8gmu9y7lq25qblrfnj2u3j2ixv1dik Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/10 104 220880 651891 650528 2026-05-23T13:55:23Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651891 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude><noinclude>och </noinclude>hvarje mening eller rättare ord besegladt med de aldrafaseligaste Eder — vid alt — ondt eller godt — Herre förlåt dem! de veta icke hvad de göra. Ack rysliga missbruk, att så begagna tallgåfvan. Från Kung: Secreteraren Forslund fick jag bref om en Bok som Han ville Läna, och från min Syster ett bref af den 13 Januari om Syskonens Flyttning, mottagning af Gustafva med musique, verser, matförning, påhälsningar och Julkallasen borta Lyckligare anser jag min lugna lefnad. {{Inre marginalnot|29}} <u>Måndag.</u> Snögade något. Jag skickade enligt begäran af Kungl: Secreter Forslund Resebeskrifningar öfver Stockholms Län och Nykjöpings Län — Dito till kamreraren Brogren, Drottning Christinas Historia. Ett bref på Posten till en slägtinge uti Vestergötland — och en Billette till Carl Ad: Reenstjerna. Således var mitt arbete skrifva, läsa, litet ränsa bomull och om aftonen var Mäster Strömberg här som omtalade att min fordne Dräng Rönqvists Hustru nu varit hos dem, efven här hos folket vid gården, att väl skryta om goda dagar i Köping dit de i Höstas Flyttade, men säkert nu att söka ny tjenst till våhren. Grönberg och Trögberg som voro vid Gödselgropen att skotta af snön fingo se att man därifrån bort stulit åtminstonen 12 à 16 Lass brunnen gödsell och befants det varit Fabriqueur Kugelborg som låtit föra den till Lerkrogen på andra sidan Brännkyrcka. {{Inre marginalnot|30}} <u>Tisdag.</u> Mycket klart och härligt väder. Jag insatte nu i Salsfönstren de Törnros krukor som hela vintern stått i förstugan, jag bläddrade i papper, skref och eftermeddagen fick visites af fru Moltzer, Capitaine Plank och Lieut: Sivers — nu börjades föra hem gödsell ur den vid Skantz tull af tjufvar lämnade gödseln {{Inre marginalnot|31}} <u>Onsdag.</u> Stark frost. Jag sände förmiddagen att med Släda hämta Pastor Rinkberg som inskref uti Géneralogien några nya namn med mera. då han for hem kom Arrendatoren Molins Hustru som pratade till Kl: mot 8 om aftonen angående Walla som Molin vill Arrenderera. Trädgårdsmästaren var i stan att köpa frön för tillkommande Sommar för 6 RD 14 ß rgds. Till kungl Secreter Forslund skref jag en liten billette om Årstad för hans Geographie {{c|<u>Februari</u>}} {{Inre marginalnot|1.}} <u>Thorsdag.</u> Snögade — Sotades — En Sjöman sålde 1. ℔ metade Abborrar — Han heter Essenberg och bror till Schröders hustru som hade det stora Brölloppet 1800 hos Mäster<noinclude> {{ph|Anders|5}} <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 9jvekqykt82bz9fpphiafkyhppamj3x 651893 651891 2026-05-23T14:06:39Z PWidergren 11678 651893 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Januari}}</noinclude><noinclude>och </noinclude>hvarje mening eller rättare ord besegladt med de aldrafaseligaste Eder — vid alt — ondt eller godt — Herre förlåt dem! de veta icke hvad de göra. Ack rysliga missbruk, att så begagna tallgåfvan. Från Kung: Secreteraren Forslund fick jag bref om en Bok som Han ville Läna, och från min Syster ett bref af den 13 Januari om Syskonens Flyttning, mottagning af Gustafva med musique, verser, matförning, påhälsningar och Julkallasen borta Lyckligare anser jag min lugna lefnad. {{Inre marginalnot|29}} <u>Måndag.</u> Snögade något. Jag skickade enligt begäran af Kungl: Secreter Forslund Resebeskrifningar öfver Stockholms Län och Nykjöpings Län — Dito till kamreraren Brogren, Drottning Christinas Historia. Ett bref på Posten till en slägtinge uti Vestergötland — och en Billette till Carl Ad: Reenstjerna. Således var mitt arbete skrifva, läsa, litet ränsa bomull och om aftonen var Mäster Strömberg här som omtalade att min fordne Dräng Rönqvists Hustru nu varit hos dem, efven här hos folket vid gården, att väl skryta om goda dagar i Köping dit de i Höstas Flyttade, men säkert nu att söka ny tjenst till våhren. Grönberg och Trögberg som voro vid Gödselgropen att skotta af snön fingo se att man därifrån bort stulit åtminstonen 12 à 16 Lass brunnen gödsell och befants det varit Fabriqueur Kugelborg som låtit föra den till Lerkrogen på andra sidan Brännkyrcka. {{Inre marginalnot|30}} <u>Tisdag.</u> Mycket klart och härligt väder. Jag insatte nu i Salsfönstren de Törnros krukor som hela vintern stått i förstugan, jag bläddrade i papper, skref och eftermeddagen fick visites af fru Moltzer, Capitaine Plank och Lieut: Sivers — nu börjades föra hem gödsell ur den vid Skantz tull af tjufvar lämnade gödseln {{Inre marginalnot|31}} <u>Onsdag.</u> Stark frost. Jag sände förmiddagen att med Släda hämta Pastor Rinkberg som inskref uti Géneralogien några nya namn med mera. då han for hem kom Arrendatoren Molins Hustru som pratade till Kl: mot 8 om aftonen angående Walla som Molin vill Arrenderera. Trädgårdsmästaren var i stan att köpa frön för tillkommande Sommar för 6 RD 14 ß rgds. Till kungl Secreter Forslund skref jag en liten billette om Årstad för hans Geographie <h3 align="center"><u>Februari</u></h3> {{Inre marginalnot|1.}} <u>Thorsdag.</u> Snögade — Sotades — En Sjöman sålde 1. ℔ metade Abborrar — Han heter Essenberg och bror till Schröders hustru som hade det stora Brölloppet 1800 hos Mäster<noinclude> {{ph|Anders|5}} <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> li98a6tmyybmvqmzc01urzkm7mbhlhm Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/15 104 220885 651889 651774 2026-05-23T12:06:15Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 651889 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Februari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|17}} <u>Lördag.</u> Den aldrasträngsaste frost i år varit förleden natt och efvenså hela dagen. En gris slagtades — Krukorna som stått i fönstren voro frusna — Jag skref, läste dagblad, nystade rätt litet och sof litet middag då man berättade att här kom främande och det var Herrar Magistrar Norlander Salén och Norberg. Den sistnämnde berättade att min Cousin Ryttmästaren Sven Kafle länge legat skjuk i nervslag och att han är så svag och oredig att han icke vet namngifva någon ting rätt utan med underliga och obegripeliga ord — Dess usla Hustru är så oförnuftig att hon sällan trifs hemma hos honom och dessutom äro nu deras tilgångar ganska knappa. Gud hjelpe Honom och alla nödlidande! Som jag förut för Magister Norberg yttrat min önskan att få någon Souvenir af Kafles tilvärkning emedan Han svarfvade mycket väl, oagtadt aldeles hopkrymta fingrar och nu på flere månader legat skjuk, så skänkte Magister Norberg mig en Snusdosa den han sjelf fått af Kafle och på hvars lock var Källgrens Portrait utaf mörkare träd infattat. Man öfvertygade mig sedan att detta portrait af Källgren var gjutit jern från Avestad, där man beflitar sig att för efterverlden lämna vittre mäns skuggor till påminnelser att efterfölja dem i dygdens och förnuftets granskning {{Inre marginalnot|18}} <u>Söndag.</u> Hög grad: frost. Eftermiddag enligt skriftel: invitation var jag och Mamsell Leufstedt, hos Major Lemke, att dricka Caffée och soupera. Sälskapet bestod af ungefärligen 20. fruntimer och 2. Herrar. Handskemakare Fabriqueurer Isos — {{Inre marginalnot|19}} <u>Måndag</u>. Mindre svår köld — dock klart väder — Jag hemsöktes f:m: af den pratsamma, så kallade fru Molin — om Walla Contract, om den infame våldsvärkaren Jouvins och hans horas infamier — och till alt kunde jag eij värka någon ändring eller förbättring, då Lagen nu skyddar Dommare och Kronobetjenter från skyldigheten, att lämna den lidande rätt, men som eij har råd att muta sig fram till ärhållandet däraf. Jag var eftermidagen hos fru Rullman och hos Doctor Sundströms – han var skjuk. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 6ohylmjvls0oqg5du609ybwrganw25v Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/16 104 220886 651898 650250 2026-05-24T10:04:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 651898 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Februari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|20}} <u>Tisdag.</u> Ännu ganska kalt och blåst. Glasmästar Grek var här hela dagen för att laga mina Bänkfönster. En hustru att slagta 3 små grisar. Jag var sysselsatt med hvarjehanda små arrangements med mina blomkruke växster — med små städning i Byreaux och skåp, och att läsa Dagblad — egentelig hvad jag kallar något arbete, vardt slutl: litet nystat, men illa spunnit garn, går fatalt långsamt att nysta väl. En fru Lindberg var här att köpa 1.½ tjog egg för 4 plåtar tjoget. Eftermidagen hitkom min Systers äldste son, men blef eij qvar till aftonmål. Då han tog afsked möttes han i dörren af Handelsman och distelatorn Schneider som med en Subscriptions lista halft pockande ville forcera mig att tekna en summa för fru Looström. Han hade sjelf teknad sig för 250. RD — en annan 200 förmodeligen Banco. Herr Rubenson var ock här med honom {{Inre marginalnot|21}} <u>Onsdag.</u> Ännu ganska sträng köld fastän Baromethren föll. Genast på morgonen var penninge utgifter mitt göromål — och och Trädgårdsmästarens dumhet min plåga. Mamsell kokade Korfbuding af de 3 i går slagtade grisar — och jag nystade lingarn, besvärlig åkigt. {{Inre marginalnot|22}} <u>Thorsdag.</u> En aldeles faselig frost fortfor. Mina stackars gamle hästar hemdrogo från Gropen 6 lass gödsell hvardera. Jag skref ett bref och en revers att få låna pängar af Kamrer Vesterstråle. {{Inre marginalnot|23}} <u>Fredag.</u> Lika grufvelig frost och stundtals snögade smått. Grönberg var efter penningarne 300 RD Banco. Mamsell sydde ny matta till hela matsalsgålfvet. Jag nystade, och alla grufvade sig för kölden. {{Inre marginalnot|24}} <u>Lördag.</u> Alt lika kalt, stundom blåst och snöyra. Till Doctor Hæggström skickade jag en slagtad gris. Lieutenant Sivers kom hit kl. 5 och tog här en liten aftonvard. En kalf köptes af Musköbonde för 7. Riksdaler som vägde 2 L℔: {{Inre marginalnot|25}} <u>Söndag.</u> Kalt och klart. Man läste, åt och drack — om aftonen spisade Herr Capitaine Moltzer här in liten måltid. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> gmeejzf2nehkdj8tzr2c1l4sicu9p1e Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/76 104 220946 651894 650634 2026-05-23T14:08:07Z PWidergren 11678 651894 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Augusti och September}}</noinclude>{{Inre marginalnot|31}} <u>Fredag.</u> Vackert väder. Bullerhus plockades och imättes till salu Eftermidagen for jag till Fru Moltzer och medhade en liten Brassilliansk pumpa. Capitaine var vid Engby. Jag proberade en Morgonråck som Mamsell Öberg / hvilken bor där i huset / nu sydde åt mig. Jag var sedan till Lilljeholm gaf fru Rubenson en grön och en Brasiliansk Pumpa, en syltmelon och fick en bouteille kjörsbärsvin samt fägnades med confect och Pounch. <h3 align="center"><u>September</u></h3> {{Inre marginalnot|1}} <u>Lördag.</u> Ganska behagligt väder. Mamsell och Marie gingo Kl: 6. om morgonen till staden då Mamsell af en fru Schildt fick till skänka en i modern facon gjord svart Hatt af Bombasin. Och hemkopet för morgondagen mat behofver. Jag rangerade hvarjehanda förmiddagen och e:m: ransade ärter samt var i trädgården då något Meijram upskars och efven aftogs en vindrufva af de hvita att smaka på. Från Herrskapet Moltzer fick jag skickandes en färsk delicat krydlimpa. Grönberg var till Staden med litet grönsaker neml: Blomkål, Turkiska bönor samt En Tunna och 3 kappar Äplen hvarföre jag tilsamans fick 12 RDr 20 ß: rgds. {{Inre marginalnot|2.}} <u>Söndag.</u> Ett välsignadt härligt väder Jag var i Jesu namn till Den Heliga Nattvarden i Bränkyrcka Eftermiddagen hitkommo först Ålderman Caloander och fru Solberg — vi gingo litet i Trädgården Sedan hitkom fru Salander och Dess förtrogne Hofkamreraren Ståhle — visade mig en tilärnad Stämning till nästa Ting, den 8.<sup><u>de</u></sup> November, för det jag lofvadt att Herr Rubenson skall få Hyra Grönbrink då fru Salanders Arrende år 1829. äro till ända lupne. Fru Salander betalt nu ½ års hyran {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> j7de6qeeyhrur37rr311honiu1h0vzi Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 02/Kapitel 02 0 221357 651900 651340 2026-05-24T10:58:45Z Jonatanskogsfors 17420 651900 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=115 to=124 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> cy127pxumlvlxwdcslnlo0evge2guzj Samhällets olycksbarn (1927)/Del 2/Bok 02/Kapitel 03 0 221358 651901 651341 2026-05-24T11:00:27Z Jonatanskogsfors 17420 651901 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=125 to=141 kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> fsmghmq1ldt79wja9oz0b9q0x0i64uc Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/415 104 222022 651895 2026-05-23T14:30:55Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651895 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA BIDRAG TILL SVERIGES UPPODLINGSHISTORIA.</small>|45}}</noinclude>I <b>Herjedalen</b> åter finnas inga <i>sta-</i>namn. Hvad södra Sverige beträffar, äro <i>sta-</i>namnen därstädes vida mer sällsynta in i de nu genomgångna delarna af landet. I <b>Småland</b> träffas de här och hvar i närheten af sjöar och floder och jämförelsevis talrika äro de i Tjust, Kind och på <b>Öland,</b> men man märker dock ofta, hurusom de saknas i trakter, som ganska tidigt måste varit bebygda och där eljes synnerligt ålderdomliga namn finnas. De hafva således därstädes dels ej så allmänt och dels helt säkert ej så lång tid som i mellersta Sverige användts vid namngifningen. — Det samma är förhållandet i <b>Vestergötland</b> och <b>Dalsland,</b> där de knappast kunna sägas förekomma mer än sporadiskt. Men dessa slättbygder voro väl, da <i>sta-</i>namnen började komma i bruk, till större delen redan upptagna af andra ännu äldre ortnamn. I <b>Värmland</b> åter äro de något talrikare särskildt efter kusterna af Venern, och man finner dylika namn i alla härad, som gränsa intill denna sjö. Inåt landet gå de dock ej långt, efter Klarelfven blott till <i>Sundsta</i> på norra gränsen till N. Ulleruds socken, om ock man långt opp i Dalby socken finner ett enstaka <i>Tutsta.</i> Vid Fryken sträcka de sig till <i>Sätersta</i> i Sunne socken och vid Glafsfjorden och dess tillflöden till <i>Bälsta</i> och <i>Elgesta</i> i Kölens socken. I dessas närhet gick också den gamla vanliga vägen till Norge öfver Edaskogen. Af den här gifna redogörelsen för <i>sta-</i>namnens utsträckning framgår, att i de trakter, där de hufvudsakligen anträffas, de nästan uteslutande förefinnas på de större slätterna och endast i floddalarna gå längre in i landet. Då i ordet <i>stad,</i> hvaraf de bildats, intet ligger, som binder dem just vid slättbygden, måste orsaken till deras uteslutande förekomst därstädes sättas i samband med betydelse-utvecklingen af detta ord. Under den tid <i>stad</i> ännu betydde gård och således mer allmänt begagnades som namngifningselement, togos dessa trakter i besittning af en mer bofast befolkning, men då <i>stad</i> förlorade sin gamla betydelse, hade befolkningen ännu icke vuxit så att den behöfde inkräkta de endast med större svårighet odlingsbara skogsbygderna. Genom <i>sta-</i>namnen angifves således ett bestämdt skede i Sveriges uppodlingshistoria. I de skilda landskapen har dock detsamma helt säkert varat i olika tidslängd, troligen helt kort i Vestergötland och Småland, något längre i Värmland, Östergötland och mellersta Sverige samt längst i Norrland. Detta bestyrkes af att i<noinclude> <references/></noinclude> eb2ch6bi0fs0ki41w1h8pt8ln6ptuxc Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/92 104 222023 651896 2026-05-24T06:27:44Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 651896 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|54|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude><h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. VIII.}}}} <br> Om {{ant|Sigtuna}}-Kloster.</h3> {{ant|{{Initial|S}}Igtuna}} en ibland Swearikes äldsta Städer, först bygd, eller merkeligen vtwidgad, af then {{ant|Asiati}}ska {{ant|Odin,}} som för Christi födelses tid hit i norden inkom och tog på thenna orten sin boning, nemnandes Staden, af ett sitt tilnamn {{ant|Sigi}} eller <b>Sigfader</b>, {{ant|Sigtuna}}. Hwarefter thenne staden tiltog i storlek och macht, hafwandes haft til sin säkerhet åtskilliga fästen eller förskantsningar vt med Mälaren, hwarefter några lemningar än kunna finnas. Thetta {{ant|Sigtuna}} war i hedna tid några Konungars {{ant|residence}} och altså ansedd för en Riksens hufwudstad; Och när Christendomen först i landet begyntes, bodde här the förste Christne lärare eller Biskopar vti thet ellofte {{ant|seculô,}} såsom {{ant|Adelwardus}} then yngre wid år 1064 och twenne andre efter honom, til thes Biskopssätet, efter afgudahusets förstöring och afguderiets ändteliga vtrotande, flyttes til Upsala wid år 1120. Emedlertid och sedan en rund tid, war {{ant|Sigtuna}} (fast han hafwer ledit någon skada wid år 1008 af Noriges Konung <b>Oluf hin</b> {{ant|Digra}} eller heliga, som plundrade och brende omkring Mälaren) en stor och herlig stad alt in til år 1188, {{ant|d. 14. Julii,}} tå {{ant|Est}}ländare {{ant|i. e.}} Finnar, {{ant|Careler}} och andre Hednin-<noinclude> {{huvud|||gar,}} <references/></noinclude> 7j76xw943e6xlvan41l82mw7kdqcqdd Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/416 104 222024 651897 2026-05-24T08:44:01Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651897 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|46|<small>KARL HENRIK KARLSSON.</small>|}}</noinclude>de båda förstnämda landskapen synnerligt ålderdomliga namn såsom <i>-hem, -tuna</i> och <i>-vi</i> m.&nbsp;fl. träffas utanför <i>sta-</i>gränsen. I Östergötland och mellersta Sverige förekomma åter dessa äldre namn endast inom eller i närheten af <i>sta-</i>gränsen, och i Norrland går denna gräns mycket längre i norr än desamma. Tidpunkten för dessa <i>sta-</i>namn är dock ytterst svår att bestämma, och därtill måste arkeologerna lemna sitt bistånd. — Det må dock anmärkas, att det i dessa namn ingående bestämnings-ordet aldrig utgöres af ord hämtade från den kristna kulten såsom <i>munk, kanik, djäken</i> och <i>kloster,</i> samt att de likaledes aldrig äro sammansatta med de efter kristendomens införande i Norden så vanliga namnen <i>Jöns, Lars, Nils</i> och <i>Per.</i> Man torde därför vara berättigad att datera äfven de yngsta till tiden före kristendomens införande i Sverige. Härmed öfverensstämmer, att de endast i ett ringa fåtal förekomma i Finland, som i jämförelsevis sen tid från Sverige erhållit sin nuvarande svenska befolkning. — På Island användes <i>stad</i> synnerligen ofta vid namngifningen under 900-talet och det är ej otroligt, att en del af de norrländska <i>sta-</i>namnen härstamma från samma eller något yngre tid. Bland de gamla namn, som finnas inom detta <i>sta-</i>område, må först de märkas, i hvilka det gamla nu i språket utdöda ordet <i>-tun</i> ingår. Detsamma förekommer, om ock ej så allmänt som <i>-stad,</i> äfven i andra germanska stammars ortnam, och det har haft samma betydelse-utveckling som det ännu qvarlefvande svenska ordet <i>gård,</i> d.&nbsp;v.&nbsp;s. först stängsel, sedan den inhägnade gårdsplatsen och sist det bebodda stället, gården själf. Denna sista betydelse förlorade dock ordet mycket tidigt och kunde därefter ej mer användas vid ortnamnsgifningen. — I motsats mot namnen på <i>sta-</i> förekommer det ej sällan osammansatt, men oftast är dock tillfogadt ett bestämningsord, hvilket i ej få fall utgöres af ett gammalt gudanamn såsom i namnen <i>Thorstuna, Frötuna, Närtuna,</i> och <i>Ultuna.</i> Detta gifver anledning misstänka att <i>tun</i> i dessa namn hufvudsakligen afsåg att beteckna offerplats eller ett åt en gud helgadt ställe. <i>Tuna-</i>namnen förekomma talrikast i mellersta Sverige. Så ingå de, förutom i en mängd by- och gårdsnamn, i ej få sockennamn: uti <b>Upland</b> i tolf, uti <b>Södermanland</b> i sju och uti <b>Vestmanland</b> i fyra. Uti <b>Nerike</b> finnas tre <i>tuna-</i>namn och i <b>Östergötland</b> åtta. Även i <b>Dalarna</b> och <b>Norrland</b> förekomma spridda dylika, såväl<noinclude> <references/></noinclude> k1wvqglc4i3r9cid46sio3k3ze7j703 Sida:Hemmen i den nya verlden, Andra delen.djvu/467 104 222025 651899 2026-05-24T10:34:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 651899 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|461}}</noinclude>Bland särskilta dramatiska församlingar och scener, i hvilka mennisko-naturen och folklifvet uttala sig på den nya verldens jord, vill jag nämna de små samhällena af socialister, som åsyfta att pånyttföda samhället — (men som alla ha mindre goda affärer, utom shäker-samfundet, som har inga barn) — de dansande shäkers, de stumma qväkare-mötena, de mångtalande anti-slavery-mötena, de religiösa festerna (Camp-meetings) om natten i skogarna, och döpelse-scenerna vid floderna, sköna och betydelsefulla isynnerhet då de gälla Afrikas barn. Konventioner för qvinnans rättigheter, der qvinnor så väl som män uppträda och tala för qvinnans medborgarerätt, har jag ännu ej besökt, men skall begagna första tillfälle att så göra. De ha uppkommit först i Ohio, men fortsättas som bäst i Ny-Englands stater — beledda och förlöjligade af många, besökta och uppburna af många också. Äfven de utgöra ett märkligt uppträde i det stora dramat, som här utföres. Ty allt som lefver bundet i Europa, det kommer ut i Amerika, det antager form, bygger en kyrka, sluter en förening, ger sig namn, talar ut och får gehör, pröfvotid, ransakning och — ''dom'', d. v. s. tid och tillfälle att stiga eller falla, allt efter dess halt och kraft. Till det dramatiska och pittoreska af Amerikas lif hör äfven scenerna af Indianernas och Negrernas lif på dess jord, de förras vilda dansar på vesterns prairies, de sednares milda sånger i söderns doftfulla skogar. Amerikanska styrelsen har icke litet att förebrå sig, med afseende på Indianernas behandling. I sednare tider har likväl denna behandling blifvit mera rättvis och mild. Man ''köper'' deras jord, man tränger<noinclude> <references/></noinclude> 102cit7bl6m6wf2hnoom5hu657jxsd9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/145 104 222026 651902 2026-05-24T11:01:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 181 — att Cosette var nyttig för Thénardiers på tvenne sätt: de fingo betalt av modern ocli liade barnet till tjänsteflicka. Det är också därför man förstår, varför Tliénardiers beliöllo barnet, även sedan mo­ dern uppliört att betala för det. De sluppo av­ löna en främmande. 1 egenskap av tjänsteflicka måste lion liämta vatten, när sä beliövdes. Ocli hon var särskilt förskräckt för detta, när natten föll på, ocl i passade därför...' 651902 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 181 —}}</noinclude>— 181 — att Cosette var nyttig för Thénardiers på tvenne sätt: de fingo betalt av modern ocli liade barnet till tjänsteflicka. Det är också därför man förstår, varför Tliénardiers beliöllo barnet, även sedan mo­ dern uppliört att betala för det. De sluppo av­ löna en främmande. 1 egenskap av tjänsteflicka måste lion liämta vatten, när sä beliövdes. Ocli hon var särskilt förskräckt för detta, när natten föll på, ocl i passade därför alltid noga på, att det fanns vatten i huset. Det kan ofta vara svårt för en vuxen människa att sätta sig in i eller erinra sig de känslor, vilka behärska ett barn. Tiden glider snabbt ocli minnena utplånas och det är ej säkert, att förståelsen liällcr jämna steg med det ökade antalet år. Men om man sett ett barn som denna Cosette, måste man obestridligen känna ett djupt medli­ dande. Man kunde ej undgå att se den fasa, som avspeglades i hennes ansikte vid tanken på de natt­ liga vandringarna till den i mörka skogen belägna källan. Det är inför sådana öden man kommer att tän­ da på den store Barnavännens ord, att de små, att barnen tillliöra honom. Detta är ord, i vilka alla Victor Hugo IV 10<noinclude> <references/></noinclude> taxuxtkxmey9thtqxrbmwf8z5wyer28 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/146 104 222027 651903 2026-05-24T11:01:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 182 — människor så lätt instämma, men hur många tänka på att tillämpa dem, när det verkligen gäller? Huru mänga omsätta dem i praktiken? Männi­ skorna ha så lätt för att instämma ocli så svårt för att tillämpa; det är den gamla motsättningen mellan teori och praktik, som här visar sig star­ kare än inom något annat område. Julen 1823 var ovanligt vacker i Montfermeil. Vintern hade börjat milt utan vare sig frost eller snö. Några task...' 651903 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 182 —}}</noinclude>— 182 — människor så lätt instämma, men hur många tänka på att tillämpa dem, när det verkligen gäller? Huru mänga omsätta dem i praktiken? Männi­ skorna ha så lätt för att instämma ocli så svårt för att tillämpa; det är den gamla motsättningen mellan teori och praktik, som här visar sig star­ kare än inom något annat område. Julen 1823 var ovanligt vacker i Montfermeil. Vintern hade börjat milt utan vare sig frost eller snö. Några taskspelare från Paris hade erhållit tillåtelse att resa upp sina tält vid den stora by­ gatan, och ett sällskap gårdfarihandlare hade un­ der samma beskydd slagit upp sina stå^nd vid kyrkplatsen och ända fram till Boulanger-gatan, där, som man kanske erinrar sig, Thénardiers värds­ hus var beläget. Tack vare detta voro både värds­ hus och krogar fulla, och den lantliga orten visade ett livligt oclirörligt utseende. Vi böra till ocli med, för att vara historien trogna, omtala, att bland de märkvärdigheter, som här utbjödos, fanns ett menageri, där man bland annat i en hemsk utstyr­ sel kunde få se en av dessa sydamerikanska ga­ mar, vilka vårt naturhistoriska museum ej förvär­ vade förrän 1845, ocli som i stället för ögon ha en<noinclude> <references/></noinclude> f44w53l4mjqhsu4vryh1fmcmae73hwi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/147 104 222028 651904 2026-05-24T11:01:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 183 — trikolor. Naturforskarne kalla, tror jag, denna fågel Caracara Polyboros. Några av Napoleons veteraner betraktade med vördnad detta djur. Taskspelarna betraktade detta egendomliga öga som en direkt gåva från den gode Guden till menageriet. Själva julaftonen liade flera människor, formän och gårdfarihandlare, samlats kring de fyra eller fem Ijusstakarne i Thenardiers värdshus. Salen, som de sutto i, liknade den, som finnes i varje värdhus... 651904 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 183 —}}</noinclude>— 183 — trikolor. Naturforskarne kalla, tror jag, denna fågel Caracara Polyboros. Några av Napoleons veteraner betraktade med vördnad detta djur. Taskspelarna betraktade detta egendomliga öga som en direkt gåva från den gode Guden till menageriet. Själva julaftonen liade flera människor, formän och gårdfarihandlare, samlats kring de fyra eller fem Ijusstakarne i Thenardiers värdshus. Salen, som de sutto i, liknade den, som finnes i varje värdhus; bord, tennstop, buteljer, drickande män, tobaksrök, halvdager och stoj och oväsen. Årtalet 1823 utmärktes dock genom tvenne föremål, som då kommo på modet bland borgarne, nämligen ett kaleidoskop och en vattrad lampa, gjord av bleck. Fru Thenardier övervakade supén, som stektes framför elden, under det att hennes make drack med gästerna oclipratade politik. Men det var ej blott politik — den rörde i så fall kriget med Spanien oclihertigen av Angouléme — man talade här. Det var även lokala ting. — Åt Nanterre ocliSuresnes-hållen har vinet utfallit bra. Man hade räknat på att få tio ocli<noinclude> <references/></noinclude> 1z9b5eg6ccmrxetxp6b2qpnhnfc0tsa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/148 104 222029 651905 2026-05-24T11:01:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 184 — har fått ända upp till tolv. Det kommer att bliva mycket arbete för vinpressarne. — Men druvorna äro väl inte mogna än? — 1 de trakterna skall de inte bli mogna. Om man skördar dem sä sent, blir vinet surt till påsl:cn. — Då är det blott helt lätt vin, som man till­ verkar? — Javisst, mycket lättare än det, som vi skörda liär. Och där är det. som jag sade, nödvändigt att taga druvorna, innan de mognat, annars blir vinet alldeles...' 651905 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 184 —}}</noinclude>— 184 — har fått ända upp till tolv. Det kommer att bliva mycket arbete för vinpressarne. — Men druvorna äro väl inte mogna än? — 1 de trakterna skall de inte bli mogna. Om man skördar dem sä sent, blir vinet surt till påsl:cn. — Då är det blott helt lätt vin, som man till­ verkar? — Javisst, mycket lättare än det, som vi skörda liär. Och där är det. som jag sade, nödvändigt att taga druvorna, innan de mognat, annars blir vinet alldeles tjockt efter några månader, så att det knappast rinner ut genom sprundet. Eller också var det en mjölnare, som skrek: — Äro vi verkligen ansvariga för vad som fin­ nes i våra säcl:ar. Vi finna en massa agnar ocli annat skräp, som vi sannerligen ej kunna roa oss med att rensa bort och som vi måste låta gå igenom kvarnen. Det är allehanda ogräs, ja till och ined småsten, ocli alltid händer det med vetet från Brctage. Tror någon, att det kan bli en prima vara av sådant. Inte är det vårt fel, att det finnes sand i mjölet.<noinclude> <references/></noinclude> lkbwmugryubu2lrsjpeplq8jr9jaj8u Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/149 104 222030 651906 2026-05-24T11:02:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 185 — Mellan ett par fönster satt en lantarbetare, som just höll på att göra upp med en gårdsägare om arbete: — Det är intet ont i att gräset är vått. Det sl<är bättre då. Det är bra med en smula dagg. Men felet är, att ert gräs är för spätt, det böjer sig för lien. Cosette satt på sin vanliga plats tvärs över ett köksbord intill spisen. Hon var klädd i trasor, och de nakna benen slutade med ett par träskor. Hon stickade i det svaga l...' 651906 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 185 —}}</noinclude>— 185 — Mellan ett par fönster satt en lantarbetare, som just höll på att göra upp med en gårdsägare om arbete: — Det är intet ont i att gräset är vått. Det sl<är bättre då. Det är bra med en smula dagg. Men felet är, att ert gräs är för spätt, det böjer sig för lien. Cosette satt på sin vanliga plats tvärs över ett köksbord intill spisen. Hon var klädd i trasor, och de nakna benen slutade med ett par träskor. Hon stickade i det svaga ljuset på ett par strumpor, soin voro avsedda för Thénardiers barn. En katt­ unge lekte under stolarna. 1 rummet bredvid hör­ de man späda barnröster prata; det var Eponine ocli Azelma. I ett liörn av spisen liängde eii hammare på en Icrok. Då ocl idå hörde man ett spätt barn skrikna; ljudet genomträngde bullret i krogsalen. Det var en liten pojke, Thénardiers fått en av de föregå­ ende vintrarne — utan att förstå varför, kanske på grund av kylan, plägade fru Thenardier säga — ocli som nu var omkring tre år gammal. Mo­<noinclude> <references/></noinclude> gcesd0zaeagpxt0uhozp7j93m3pj36x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/150 104 222031 651907 2026-05-24T11:02:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 186 — dern hade ammat honom men älskade honom ej. När bytingens skrik blevo alltför högljudda, sade Thénardier: — Din son gnäller, gå då ocl i se efter liur det är fatt. — Han tråkar ut mig, svarade modern. Ocliden övergivne stackaren fortsatte att skri­ ka i mörkret.' 651907 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 186 —}}</noinclude>— 186 — dern hade ammat honom men älskade honom ej. När bytingens skrik blevo alltför högljudda, sade Thénardier: — Din son gnäller, gå då ocl i se efter liur det är fatt. — Han tråkar ut mig, svarade modern. Ocliden övergivne stackaren fortsatte att skri­ ka i mörkret.<noinclude> <references/></noinclude> 0lwinhmreh8awphrtapo0h7infqoawj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/152 104 222032 651908 2026-05-24T11:02:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— ISS — hennes röst, glasruior, möbler och människor. Hennes stora ansikte, fullt av finnar ocliblemor, liknade en skumslev. Hennes skäggväxt var ut­ vecklad. Hen liknade en av hallarnas atleter, klädd tid flicka. Hon svor som en hel l:arl och skröt med att Imnna krossa en nöt med knytnäven. Om kon ej hade läst en massa romaner ocl i un­ derbart nog förmått att lära sig något av jättiiinornas smeksamhet, så skulle man aldrig kommit på den tanken at...' 651908 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 188 —}}</noinclude>— ISS — hennes röst, glasruior, möbler och människor. Hennes stora ansikte, fullt av finnar ocliblemor, liknade en skumslev. Hennes skäggväxt var ut­ vecklad. Hen liknade en av hallarnas atleter, klädd tid flicka. Hon svor som en hel l:arl och skröt med att Imnna krossa en nöt med knytnäven. Om kon ej hade läst en massa romaner ocl i un­ derbart nog förmått att lära sig något av jättiiinornas smeksamhet, så skulle man aldrig kommit på den tanken att kalla henne en kvinna. Denna fru Tliénardier kunde kalias produkten av en spanslcdonna inympad på en fiskmånglerska. När man Itörde henne tala, sade man: det är en gen­ darm; när man såg henne dricka, sade man: det är en ålmre; när .man såg henne handskas med Cosette, sade man: det är en bödel. När hon sov, staclc en av tänderna ut mellan läpparna. Man skulle kanske Imnna tycka, att vi gått allt för långt i sltildringen av denna kvinna! Att vi överdrivit hennes motbjudande egensltaper, sam­ tidigt med att vi tidigare skildrat Iienne som en kvinna, vilken varit nog moderligt öm att narra även den intuitivt skarpsynta modern till Cosette! Men vi hoppas ha klarlagt denna ingalunda<noinclude> <references/></noinclude> fftd4kktn9ndw5c3bproslrzoysm6ar Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/153 104 222033 651909 2026-05-24T11:02:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 189 — ovanliga typ för våra läsare. Det inträffar ej säl­ lan, att den värsta megära l<an vara den ömmaste moder, men tyvärr är detta icke alltid fallet! Ocli striden mellan kråkans ocliugglans ungar finner sin motsvarigliet bland de varelser, vilka stundom med orätt kalla sig människor. Det kan synas som Irårda ord, men vi skjuta i detta fall lielt ocli liållet skulden på det samliälle, vilket fostrat dessa människor eller bildat deras miljö, m...' 651909 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 189 —}}</noinclude>— 189 — ovanliga typ för våra läsare. Det inträffar ej säl­ lan, att den värsta megära l<an vara den ömmaste moder, men tyvärr är detta icke alltid fallet! Ocli striden mellan kråkans ocliugglans ungar finner sin motsvarigliet bland de varelser, vilka stundom med orätt kalla sig människor. Det kan synas som Irårda ord, men vi skjuta i detta fall lielt ocli liållet skulden på det samliälle, vilket fostrat dessa människor eller bildat deras miljö, med eller utan straffåtgärder, vilka, om de ej tillämpats, dock funnits som ett stadigt hot ocli ett avskräckande exempel. Denna kvinna, fru Thénardier, var förkropps­ ligandet av en brottslingstyp, vilken ägt nog slugliet att undvika att leomma i omedelbar konflikt med rättvisan, samtidigt som intet direkt hinder hade lagts på cle brottsliga instinkterna. Thénardier var liten, mager, blelc, knotig, klen, med sjukligt utseende men med en utmärkt liälsa; hans falskhet började redan vid denna detalj. Hans leende var försiktigt ocli han var hövlig mot prak­ tiskt taget hela världen, till ocli med mot tiggarna, som han vägrade en femöring. Han såg ut som en mård i ögonen, men hans ansikte var en heders­<noinclude> <references/></noinclude> hk8u7541uc9h8c984g8i9gg6r9j6ebb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/154 104 222034 651910 2026-05-24T11:02:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 190 — mans. Han påminde mycket om porträtten av abbé Delille. Hans stolthet var att dricka med för­ männen. Ingen hade någonsin sett honom beru­ sad. Han rökade gärna ur en lång pipa. Han var klädd i en blus, och under den hade han en gammal svart kostym. Han gjorde anspråk på att vara materialist och att hysa litterära intres­ sen. Det fanns namn, han ofta uttalade, för att stödja sina utsäger, Voltaire, Raynal, Parny ocli egendomligt nog, Augus...' 651910 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 190 —}}</noinclude>— 190 — mans. Han påminde mycket om porträtten av abbé Delille. Hans stolthet var att dricka med för­ männen. Ingen hade någonsin sett honom beru­ sad. Han rökade gärna ur en lång pipa. Han var klädd i en blus, och under den hade han en gammal svart kostym. Han gjorde anspråk på att vara materialist och att hysa litterära intres­ sen. Det fanns namn, han ofta uttalade, för att stödja sina utsäger, Voltaire, Raynal, Parny ocli egendomligt nog, Augustinus. Han påstod sig äga ett system. Dessutom var han en skurk. En klolc skurk. Ty denna avart finnes. Man kanske er­ inrar sig, att han påstått sig ha tillhört arméen. Med en viss bredd berättade han, att under tiden han var sergeant vid sjette eller nionde "lätta" ha­ de han ensam mot en skvadron av Dödshusarerna med sin egen kropp mot granaterna skyddat en "general, som var allvarligt sårad". Därför hade han soni skylt denna tavla, som förskaffat honom namnet "sergeanten från Waferloo". Han var libe­ ral, klassiker ocl iBonapartist. Man sade i byn, att han hade studerat till präst. Vi tro, att han helt enkelt i Holland hade stu­ derat för att bli värdshusvärd. Denne slcurk till­<noinclude> <references/></noinclude> s7qb9jrscokhbr77ej93sr3vwsrcjl3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/155 104 222035 651911 2026-05-24T11:03:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 191 — hörde antagligen flera raser; det fanns inslag från Lille i Flandern, franska från Paris, belgiska från Bryssel, oclihan trivdes lika bra på alla sidor gränserna. Vi ha redan sett vilken tapperhet, han utvecklade vid Waterloo. Vi behöva ej tvivla på, att hans egna berättelser överdrevo en smula. Han slets ständigt mellan olika tendenser och vi behö­ va knappt tvivla på att han, under ovädret den 18 juni 1815, tillhörde dessa marodörer, vi f...' 651911 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 191 —}}</noinclude>— 191 — hörde antagligen flera raser; det fanns inslag från Lille i Flandern, franska från Paris, belgiska från Bryssel, oclihan trivdes lika bra på alla sidor gränserna. Vi ha redan sett vilken tapperhet, han utvecklade vid Waterloo. Vi behöva ej tvivla på, att hans egna berättelser överdrevo en smula. Han slets ständigt mellan olika tendenser och vi behö­ va knappt tvivla på att han, under ovädret den 18 juni 1815, tillhörde dessa marodörer, vi förut talat om, säljande till en del, stjälande från en del, allt under det han förde fram sin familj, hustru ocli barn, i ett rullande hem i truppernas följe ocli all­ tid med tanken att hålla sig till segraren. Sedan han gjort allt vad han kunde på detta fält, blev han krögare i Montfermeil. Det börjande adertonhundratalet var sannolikt den sista tidpunkt, under vilken man kunde iakt­ taga dessa människors leverne. Deras existens vilade till största delen på tillvaron av legoarméerna, en institution, som den franska revolutionen av år 1789 avskaffade, genom att visa dess otill­ räcklighet, genom att visa segerkraften ocli segerviljan hos de — låt vara relativt oövade trupper — som folkets djupa led kunde ställa upp.<noinclude> <references/></noinclude> d0vrc6p3vlwxtubm44ozqgoewc7ncwv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/156 104 222036 651912 2026-05-24T11:03:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 192 — Vi ha uppehållit oss vid den nuvarande krögarren Thénardicr så länge, emedan han utgör en av typerna för den grupp, vilken är stadd i utdö­ ende. Hans baksluga feghet, hans omätliga för­ värvsbegär, hans oförmåga att anpassa detta efter de godkända, för ögonblicket gällande samliätleliga normerna, hans skrupelfrihet, allt detta kan man finna under andra och nyare former, typen lever dock kvar oclivi ha ansett oss skyldiga vår berättarp...' 651912 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 192 —}}</noinclude>— 192 — Vi ha uppehållit oss vid den nuvarande krögarren Thénardicr så länge, emedan han utgör en av typerna för den grupp, vilken är stadd i utdö­ ende. Hans baksluga feghet, hans omätliga för­ värvsbegär, hans oförmåga att anpassa detta efter de godkända, för ögonblicket gällande samliätleliga normerna, hans skrupelfrihet, allt detta kan man finna under andra och nyare former, typen lever dock kvar oclivi ha ansett oss skyldiga vår berättarplikt att fasthålla den i historiens minne, utan att göra anspråk på att skildra alla utan blott en enstaka sida hos några av tidens marodörer. Hans besparingar utgjordes av börsar och Idoc­ kor, guldringar cch silverkors, samlade pä slag­ fältet och skördade i de fåror, där soldaterna stu­ pat; det sammanlagda värdet var ej så stort, att det kunde skaffa ett säkert underlag för en värds­ husvärd. Thénardier hade något rätlinjigt över sig, detta något, sont i samband med en svordom påminner om lusernen och i samband med kors­ tecknet om prästseminariet. Han talade väl. Han ville gärna göra gällande, att han var studerad. Icke desto mindre förklarade skolläraren, att han "smet". Han ägde stor förmåga att sälta upp en<noinclude> <references/></noinclude> q4yzdu71sdjszt982f4mq34gdmstfda Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/157 104 222037 651913 2026-05-24T11:03:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 193 — räkning för kunderna, men tränade ögon funno ofta ortografiska fel. Thenardier var slug, frnsmakare och en smidig drönare. Han föraktade ej sina tjänare, men hans hustru gjorde det i hans ställe. Ty denna jättinna var svartsjuk. Det föreföll hen­ ne, som om all världen skulle avundas henne den­ ne lille magre och bleksiktige man. Trots all sin sluga skurkaktighet var dock Thenardier en skälm med lugnt temperament. Detta slag är det värsta; d...' 651913 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 193 —}}</noinclude>— 193 — räkning för kunderna, men tränade ögon funno ofta ortografiska fel. Thenardier var slug, frnsmakare och en smidig drönare. Han föraktade ej sina tjänare, men hans hustru gjorde det i hans ställe. Ty denna jättinna var svartsjuk. Det föreföll hen­ ne, som om all världen skulle avundas henne den­ ne lille magre och bleksiktige man. Trots all sin sluga skurkaktighet var dock Thenardier en skälm med lugnt temperament. Detta slag är det värsta; där finnes även hyckleri. Man skall ej förstå detta så, att Thenardier ej var i stånd att bli ond lika väl som hustrun; men detta inträffade mera sällan ocliemedan han då ville träffa hela mänskligheten, ty han kände en vulkan av hat inom sig, emedan han tillhörde dessa män, som ständigt liämnas, som anklaga allt de se för allt, som händer dem, oc'n som alltid äro be­ redda att kasta sig över det, som kommer i deras väg, som ett rättmätigt byte, så hade han ständigt orsak att liata; han var förskräcklig. Ve den, som träffade honom under sådana utbrott. Till sina övriga förtjänster kunde Thenardier lägga den att vara uppmärksam ocliskarpsynt.<noinclude> <references/></noinclude> 1x3sm6c54l2479imt87kki8y8z9woww Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/158 104 222038 651914 2026-05-24T11:03:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 194 — tystlåten eller pratsam efter behov, och ständigt göra allt med klok beräkning. Thenardier var en statsman. Varje främling, som trädde in i värdshuset, sade vid fru Thenardiers åsyn: Det här är herrn i hu­ set. Det var ett misstag. Hon var icke ens hus­ frun. Thenardier räckte till för båda uppgifterna. Hon verkställde, han skapade. Han ledde allt på något slags magnetiskt sätt, osynligt men ständigt. Det räckte med ett ord, med ett tecke...' 651914 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 194 —}}</noinclude>— 194 — tystlåten eller pratsam efter behov, och ständigt göra allt med klok beräkning. Thenardier var en statsman. Varje främling, som trädde in i värdshuset, sade vid fru Thenardiers åsyn: Det här är herrn i hu­ set. Det var ett misstag. Hon var icke ens hus­ frun. Thenardier räckte till för båda uppgifterna. Hon verkställde, han skapade. Han ledde allt på något slags magnetiskt sätt, osynligt men ständigt. Det räckte med ett ord, med ett tecken. Mastodonten löd. För fru Thenardier var mannen, utan att hon visste det klart, ett högre väsende. Hon hade sina goda egenskaper, men aldrig skulle det fallit henne in att !:ysa en åsikt, motsatt den The­ nardier hade, eller att Kista med honom. Fastän deras enighet blott avsåg det onda, finnes det kan­ ske något gott att utrinna ur betraktandet av hus­ truns undergivenhet i detta tall. Detta berg av kötT ocli ben rörde sig villigt vid en vink av den oansenlige makens finger. Det var ett uttrycl< för ma­ teriens beundran för anden, ty vissa oskönheter ha sitt berättigande på grund av sin eviga skönhet. Det fanns något okänt, något outforskat hos Tlienardier, oclidärpå vilade denne mans absoluta<noinclude> <references/></noinclude> 46e1cvru4dimltomaup8of8wtihnqre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/159 104 222039 651915 2026-05-24T11:03:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 195 — välde över denna kvinna. Stundom betraktade hon honom som ett tänt ljus, stundom som en rovfågelsklo. Denna kvinna var en fruktansvärd varelse, som ej älskade något annat än sina barn eller fruktade något annat än sin make. Hon var moder, emedan hon var ett däggdjur. Dessutom stannade hennes moderlighet vid döttrarna och sträckte sig, som vi sett, ej till gossarna. Ocli han, mannen, hade blott en tanke, att bli rik. Han lyckades ej. Det sakna... 651915 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 195 —}}</noinclude>— 195 — välde över denna kvinna. Stundom betraktade hon honom som ett tänt ljus, stundom som en rovfågelsklo. Denna kvinna var en fruktansvärd varelse, som ej älskade något annat än sina barn eller fruktade något annat än sin make. Hon var moder, emedan hon var ett däggdjur. Dessutom stannade hennes moderlighet vid döttrarna och sträckte sig, som vi sett, ej till gossarna. Ocli han, mannen, hade blott en tanke, att bli rik. Han lyckades ej. Det saknades en arena, värdig hans talanger. Thenardier i Montfermeil ruinerade sig, om man kan ruinera sig utan tillgångar. I Schweiz eller i Pyreneerna skulle denne fattiglapp blivit millionär. Men där ödet placerar krögaren, där sker klippningen. Jag behöver väl ej förutskicka, att ordet krögare här användes i inskränkt betydelse ocliej omfat­ tar en liel klass. Under detta år, 1823, hade Thenardier skuldsatt sig för 1,500 francs, ocli han började känna sig orolig. Huru ovänligt än ödet varit stämt mot honom.<noinclude> <references/></noinclude> n0kvsn2het4gvtwllz76yicddzl3arz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/160 104 222040 651916 2026-05-24T11:04:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 196 så förstod dock Thenardier bättre än de flesta och i ordets djupaste mening detta, som varit en dygd hos de barbariska folken och en marknadsvara hos de moderna, gästfriheten. Dessutom var han en utomordentlig tjuvskytt och känd för sin träffsä­ kerhet. Han var särskilt tarlig, när han visade sitt kaha och lugna leende. Hans teorier som värdshusvärd slungades stund­ om ut som blixtar. Han hade en del professionella aforismer, som han präntade... 651916 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 196 —}}</noinclude>— 196 så förstod dock Thenardier bättre än de flesta och i ordets djupaste mening detta, som varit en dygd hos de barbariska folken och en marknadsvara hos de moderna, gästfriheten. Dessutom var han en utomordentlig tjuvskytt och känd för sin träffsä­ kerhet. Han var särskilt tarlig, när han visade sitt kaha och lugna leende. Hans teorier som värdshusvärd slungades stund­ om ut som blixtar. Han hade en del professionella aforismer, som han präntade in i sin hustru. "Värdshusvärdens plikt", brukade han säga, "det är att till den förstkommande sälja vila, ljus, vär­ me, smutsiga lakan, loppor oclismåleenden; att hejda de förbigående, tomma deras plånböcker, att vördnadsfullt stå till tjänst för resande familjer, att plundra männen och plocl:a kvinnorna oclinag­ ga på barnens dunförråd. Att debitera för det öppna fönstret och för det stängda, för hörnet i spiselvrån ocl i för fåtöljen, för stolen ocli för ta­ buretten, för fjäderbolctern ocli för lialnikärven. Att veta liur mycket spegeln nötes under begag­ nandet, att låta den resande ljetala allt, ända till flugorna, som hans liund äter upp."<noinclude> <references/></noinclude> bw9175e83b19nuqupfyofglx1lphbf1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/161 104 222041 651917 2026-05-24T11:04:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 197 — Hos denne man och denna kvinna fanns det list och raseri i förening, ett fruktansvärt och hemskt spann. Under det maken kläckte ut sina planer, tänkte fru Thenardier blott på de frånvarande kreditorerna oclihade ej ro varken natt eller dag, levde blott för minuten. Sådana voro dessa två varelser. Cosette träng­ des mellan dem, undergående ett dubbelt tryck lik­ som en varelse, vilken males sönder av en kvarn oclislites i bitar av en tång. Ma... 651917 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 197 —}}</noinclude>— 197 — Hos denne man och denna kvinna fanns det list och raseri i förening, ett fruktansvärt och hemskt spann. Under det maken kläckte ut sina planer, tänkte fru Thenardier blott på de frånvarande kreditorerna oclihade ej ro varken natt eller dag, levde blott för minuten. Sådana voro dessa två varelser. Cosette träng­ des mellan dem, undergående ett dubbelt tryck lik­ som en varelse, vilken males sönder av en kvarn oclislites i bitar av en tång. Mannen och kvinnan hade var sin metod. Cosette randades av käpprapp, dä var det kvinnan. Giclchon barfota om vintern, då var det mannen. Cosette steg upp, steg ned, tvättade, borstade, sopade, sprang ärenden flämtande och rädd, slä­ pade på tunga saker och helt liten oclispäd uträt­ tade hon alla grova sysslor. Men ingen barmhärtigliet. En vildsint härskarinna, en bakslug herre. Krogen Thenardier var som ett spindelnät, i vilket Cosette fångats. Förtryckets idé var realiserad i detta fall. Det var som flugan i tjänst hos spindeln. Victor Hugo IV 11<noinclude> <references/></noinclude> 4f3mbaadq7fifbu4eb38ms0u8fgz3rh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/162 104 222042 651918 2026-05-24T11:04:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 198 — Det stackars barnet gjorde intet motstånd; det teg. När de äro sådana, helt små och värnlösa bland människorna, hurudana äro då deras själar, när de lämna gudomen?' 651918 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 198 —}}</noinclude>— 198 — Det stackars barnet gjorde intet motstånd; det teg. När de äro sådana, helt små och värnlösa bland människorna, hurudana äro då deras själar, när de lämna gudomen?<noinclude> <references/></noinclude> cc1xxwspwgo6cgyee8umyq98yjt7heo 651919 651918 2026-05-24T11:05:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651919 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 198 —}}</noinclude>Det stackars barnet gjorde intet motstånd; det teg. När de äro sådana, helt små och värnlösa bland människorna, hurudana äro då deras själar, när de lämna gudomen?<noinclude> <references/></noinclude> 9amf07a911jcm2qukmpl5e1xw0y7kbf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/164 104 222043 651920 2026-05-24T11:05:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 200 — hus. Det var ingen brist på folk, som voro törstiga men deras törst var av det slag, som släckes i krus och bägare. Vem skulle väl begärt ett glas vatten bland alla dessa vinglas! Den mannen skulle ver­ kat som en vilde bland människor. Förmännen tillhöra sannerligen ej de människor, vilka hellre föra vattenkrukan än vinstånkan till munnen; ocliicke föredrager den bonde, som själv skördar druvorna på sina knappa men givande sluttningar, at...' 651920 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 200 —}}</noinclude>— 200 — hus. Det var ingen brist på folk, som voro törstiga men deras törst var av det slag, som släckes i krus och bägare. Vem skulle väl begärt ett glas vatten bland alla dessa vinglas! Den mannen skulle ver­ kat som en vilde bland människor. Förmännen tillhöra sannerligen ej de människor, vilka hellre föra vattenkrukan än vinstånkan till munnen; ocliicke föredrager den bonde, som själv skördar druvorna på sina knappa men givande sluttningar, att undvara en dryck, som han blivit uppfödd vid. Och några främlingar med egen­ domliga vanor kommo aldrig till detta värdshus, som var tillräckligt ruskigt att avskräcka en var, som hade möjlighet att välja något bättre och ej som dessa, vilka nu sutto här, hörde hemma på platsen. Det enda Cosette hade att frukta var att det skulle komma någon resande, vars häst var så tröttkörd, att lian ansåg sig böra övernatta; dju­ ren behöva vatten, ej människorna, det var en sak, som hon tidigt fått lära sig ocli som mer än en gång kommit hennes späda armar att värka av trötthet. Ett ögonbliclcdarrade barnet. Det var när fru<noinclude> <references/></noinclude> nb6m84fcms556j7pgpglvjvz3nu255r 652013 651920 2026-05-24T11:34:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652013 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 200 —}}</noinclude>värdshus. Det var ingen brist på folk, som voro törstiga men deras törst var av det slag, som släckes i krus och bägare. Vem skulle väl begärt ett glas vatten bland alla dessa vinglas! Den mannen skulle ver­kat som en vilde bland människor. Förmännen tillhöra sannerligen ej de människor, vilka hellre föra vattenkrukan än vinstånkan till munnen; och icke föredrager den bonde, som själv skördar druvorna på sina knappa men givande sluttningar, att undvara en dryck, som han blivit uppfödd vid. Och några främlingar med egen­domliga vanor kommo aldrig till detta värdshus, som var tillräckligt ruskigt att avskräcka en var, som hade möjlighet att välja något bättre och ej som dessa, vilka nu sutto här, hörde hemma på platsen. Det enda Cosette hade att frukta var att det skulle komma någon resande, vars häst var så tröttkörd, att lian ansåg sig böra övernatta; dju­ren behöva vatten, ej människorna, det var en sak, som hon tidigt fått lära sig och som mer än en gång kommit hennes späda armar att värka av trötthet. Ett ögonblick darrade barnet. Det var när fru<noinclude> <references/></noinclude> 3bleu6kfb9msfmuzr89goegz96rragu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/165 104 222044 651921 2026-05-24T11:05:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 201 — Thenardier lyfte på locket till en kastrull, som ko­ kade över elden, och sedan tog ett glas och gick till källan. Hon vred på kranen; barnet följde det hela med lyft huvud. En smal stråle silade ned i glaset, som fylldes till hälften. — Jaså, vattnet är slut. Det blev ett ögonblicks tystnad. Barnet vågade knappast andas. — Nåja, sade fru Thénardier, det räcker. Cosette återtog sitt arbete, men under den när­ maste kvarten kände hon...' 651921 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 201 —}}</noinclude>— 201 — Thenardier lyfte på locket till en kastrull, som ko­ kade över elden, och sedan tog ett glas och gick till källan. Hon vred på kranen; barnet följde det hela med lyft huvud. En smal stråle silade ned i glaset, som fylldes till hälften. — Jaså, vattnet är slut. Det blev ett ögonblicks tystnad. Barnet vågade knappast andas. — Nåja, sade fru Thénardier, det räcker. Cosette återtog sitt arbete, men under den när­ maste kvarten kände hon sitt hjärta hoppa som en fjäder i bröstet. Hon räknade minuterna ocli längtade vansinnigt efter att det skulle bli morgon. Då oclidå tittade dryckesbröderna ut ocli sade: — Det är mörkt som i en säck. Eller också sade de: — Det skall vara en katt, som kan ta sig fram i detta beckmörker. Cosettcs oro ökades. Plötsligt sade en av gårdfarihandlarne i ilsken ton:<noinclude> <references/></noinclude> en3p27h5zgzu7z7vzllcp5njt6hzzra Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/166 104 222045 651922 2026-05-24T11:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 202 — — Min häst har inte fått något att dricka! — Verkligen, svarade Thenardier. — Han har inte fått något, svarade handlanden. Cosette hade krupit under bordet. — Jo, min herre, svarade Cosette, han har druc­ kit en hel så, och jag har till ocli med själv givit honom vattnet och talat med honom. Det var icke sant. Cosette narrades. — Se där på en, som är stor som en knytnäve oclinarras som en hel karl, utropade handlanden. Jag säger di...' 651922 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 202 —}}</noinclude>— 202 — — Min häst har inte fått något att dricka! — Verkligen, svarade Thenardier. — Han har inte fått något, svarade handlanden. Cosette hade krupit under bordet. — Jo, min herre, svarade Cosette, han har druc­ kit en hel så, och jag har till ocli med själv givit honom vattnet och talat med honom. Det var icke sant. Cosette narrades. — Se där på en, som är stor som en knytnäve oclinarras som en hel karl, utropade handlanden. Jag säger dig, att han icke haft något att dricka, ocIijag vet det, ty då flämtar han. Cosette stod på sig och tilläde med en röst, som var hes av ängslar.: — Han har till och med druckit mycket. — Nog nu, fortsatte mannen. Ge min häst nå­ got att dricka ocIisluta med pratet. Cosette kröp åter under bordet. — Det är verkligen rätt, sade fru Tlienardier; om djuret ej har druckit, skall det ha vatten. Sedan såg hon sig om.<noinclude> <references/></noinclude> o16ako5coyxk2udcwxjw6bry5jo45qp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/167 104 222046 651923 2026-05-24T11:06:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 203 — — Vart tog jäntan vägen? Hon böjde sig ned och upptäckte Cosette, nedhukad vid andra sidan av bordet: — Skulle fröken "Byracka-utan-namn" vilja ge liästen vatten? — Men, min fru, det finns intet vatten. Fru Thenardier öppnade dörren: — Men gå då efter. Cosette sänkte huvudet, tog ett ämbar, som var så stort, att hon själv kunnat få rum däri, samt giclcmed dröjande steg mot dörren. Fru Thénardier rumsterade i sin spis och sma­ k...' 651923 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 203 —}}</noinclude>— 203 — — Vart tog jäntan vägen? Hon böjde sig ned och upptäckte Cosette, nedhukad vid andra sidan av bordet: — Skulle fröken "Byracka-utan-namn" vilja ge liästen vatten? — Men, min fru, det finns intet vatten. Fru Thenardier öppnade dörren: — Men gå då efter. Cosette sänkte huvudet, tog ett ämbar, som var så stort, att hon själv kunnat få rum däri, samt giclcmed dröjande steg mot dörren. Fru Thénardier rumsterade i sin spis och sma­ kade med en slev på innehållet i kastrullen, i det hon mumlade: — Det finns ju en brunn. Men ungen är trilsk. Jag undrar, om jag icke skulle ha passerat löken. Sedan trevade hon i en låda och ficlc fram pep­ par oclinågra andra kryddor; bland dem ett par småslantar. — Se där, fröken "Padda", fortsatte hon, när du går hem kan du köpa ett stort bröd. Där har du sjuttiofem öre.<noinclude> <references/></noinclude> blmmqdlnw01nmpwv7ytpqetxqa3p3h3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/168 104 222047 651924 2026-05-24T11:06:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 204 — Cosette hade en liten ficka i sitt förlcläde. Hon tog myntet utan att säga ett ord oclistoppade ned det. Sedan blev hon stående orörlig med ämbaret i handen och porten öppen. Det såg ut, som om hon väntade, att någon skulle komma henne till hjälp. — Gå då någon gång, skrek fru Thénardier. Cosette gick, och porten stängdes. Det är omöjligt att skildra den ängslan, Cosette kände. Att hon måste framåt, att hon måste häm­ ta vattnet, a...' 651924 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 204 —}}</noinclude>— 204 — Cosette hade en liten ficka i sitt förlcläde. Hon tog myntet utan att säga ett ord oclistoppade ned det. Sedan blev hon stående orörlig med ämbaret i handen och porten öppen. Det såg ut, som om hon väntade, att någon skulle komma henne till hjälp. — Gå då någon gång, skrek fru Thénardier. Cosette gick, och porten stängdes. Det är omöjligt att skildra den ängslan, Cosette kände. Att hon måste framåt, att hon måste häm­ ta vattnet, att hon måste passera den mörka sko­ gen, detta var akt en självklar sak. 1 motsatt fall skulle hon ha utsatt sig för fru Thénardiers vrede, ocl idetta var en fruktansvärd sak, det visste hon också, genom en dyrköpt ocl ismärtsam erfaren­ het. Alen å andra sidan, att våga sig ut i dessa trak­ ter, där skymningen vid varje steg hotade med mystiska faror! Att ej blott gå förbi liusen med släckta lyl:tor, att passera byvägen ocl i att sedan fördjupa sig i skogsstigen, var detta ej lika fasaväckande som fru Thénardier! Det var endast i sina ljusaste fantasier, som<noinclude> <references/></noinclude> 010dkr91p9gh5cypucozmsj2c86kpue Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/169 104 222048 651925 2026-05-24T11:06:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 205 — Cosette tvekade i detta val. Hon visste alltför väl, att den kroppsliga tortyren skulle bli den svåraste och att den andliga — låt vara att hon ej skulle kunnat själv uttrycka sig på detta sätt — var den, som man helst mottog. Hon var nämligen ännu nog ung att tänka på detta sätt, att undvika den avlägsna faran, även om denna var större, för den närmare, den fysiska för den psykiska, och detta trots att hon redan kände båda sväva öve...' 651925 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 205 —}}</noinclude>— 205 — Cosette tvekade i detta val. Hon visste alltför väl, att den kroppsliga tortyren skulle bli den svåraste och att den andliga — låt vara att hon ej skulle kunnat själv uttrycka sig på detta sätt — var den, som man helst mottog. Hon var nämligen ännu nog ung att tänka på detta sätt, att undvika den avlägsna faran, även om denna var större, för den närmare, den fysiska för den psykiska, och detta trots att hon redan kände båda sväva över sina späda axlar. Cosette kände ej till dessa distinktioner, men hon gick; hon gick-, därför att hon annars skulle omedelbart träffats av fru Thénardiers straffande hand oclidenna för ögonblicket gällde mera än alla tänkta faror på den mörka vägen. Den, som lider mycket, lär sig att se framtiden i endast små etapper ocliinser sanningen i det språk, som säger: var dag har nog av sin egen plåga.<noinclude> <references/></noinclude> dkiebba2gi9j2mexe0wg4fhd78rggf4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/171 104 222049 651926 2026-05-24T11:06:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 207 — Bredvid trumpeterna såg man härliga trummor, vil­ kas sidor strålade i rött och guld, och pojkarne slu­ kade riktiga piskor, som voro mycket vackrare än de som forkarlarne brukade fast icke fullt så stora. Allra närmast kunderna hade handlan­ den placerat, på några vita servietter, en ofant­ lig docka, som var nära två fot hög och som var iförd en klänning av rosafärgad kräpp; hon bar ett gyllene hår och hade emaljögon. Hela dagen hade m...' 651926 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 207 —}}</noinclude>— 207 — Bredvid trumpeterna såg man härliga trummor, vil­ kas sidor strålade i rött och guld, och pojkarne slu­ kade riktiga piskor, som voro mycket vackrare än de som forkarlarne brukade fast icke fullt så stora. Allra närmast kunderna hade handlan­ den placerat, på några vita servietter, en ofant­ lig docka, som var nära två fot hög och som var iförd en klänning av rosafärgad kräpp; hon bar ett gyllene hår och hade emaljögon. Hela dagen hade mängden gapat över detta underverk, eller åtminstone de av åskådarna, vilka voro un­ der tio år, men det hade i hela Montfermeil ej fun­ nits en moder nog rik att kunna slösa en sådan present på sitt barn. Eponine ocliAzelma hade stått framför dockan i timmar och till och med Cosette hade förstulet vågat titta åt det hållet. När nu Cosette gick ut med sitt ämbar i handen, så kunde hon ej, liur nedslagen och förtvivlad hon än var, underlåta att lyfta ögonen mot denna un-derbara docka, mot "damen", som hon kallade henne. Det stackars barnet stannade som för­ stenat. Hon hade ej förut sett dockan på så nära håll. Hela denna butik tycktes henne som ett pa­ lats ocli dockan, det var ingen docka, det var en<noinclude> <references/></noinclude> jmppnnz3cdhpaei3eigk10iln9h58kb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/172 104 222050 651927 2026-05-24T11:06:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 208 — uppenbarelse. Det var glädje, glans och inakt och härlighet, vilket allt strålade detta stackars barn till mötes i hennes fattigdom och olycka. Cosette mätte med barndomens naiva vishet den avgrund, som skilde henne från denna docka. Hon sade sig, att man måste vara drottning eller åt­ minstone prinsessa för att kunna äga något så­ dant. Hon tittade på den rosafärgade klänningen, på det gyllene, lockiga håret, oclitänkte: Vad hon bör var...' 651927 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 208 —}}</noinclude>— 208 — uppenbarelse. Det var glädje, glans och inakt och härlighet, vilket allt strålade detta stackars barn till mötes i hennes fattigdom och olycka. Cosette mätte med barndomens naiva vishet den avgrund, som skilde henne från denna docka. Hon sade sig, att man måste vara drottning eller åt­ minstone prinsessa för att kunna äga något så­ dant. Hon tittade på den rosafärgade klänningen, på det gyllene, lockiga håret, oclitänkte: Vad hon bör vara lycklig, denna docka! Hennes ögon ville icke släppa denna underbara affär. Ju mera hon såg dit in, dess mer bländades hon. Hon trodde sig se paradiset. Bakom den stora dockan fanns det andra, vilka tycktes henne som feer och äng­ lar. Och köpmannen själv, som gicl: fram oclitill­ baka framför ståndet, syntes henne som Gud Fa­ der själv. Det var som om himmelen öppnats för henne. Det finnes knappast några möjligheter att skildra de känslor, vilka bemäktigade sig henne. Man skulle då vara tvungen att använda det språk, som man finner i Äpokalypsen eller de exstatiska skildringar, vilka man finner i VGdas he­<noinclude> <references/></noinclude> imlvetxm0ljjcufi6zis3lqtqg5a1ij Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/173 104 222051 651928 2026-05-24T11:06:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 209 — liga urkunder, när de förtälja om de största fakirernas bragder inom asketismens stora område. Det torde endast vara barnen och de dem när­ stående naturfolken, vilka äro i stånd att uttrycka denna största grad av hänförelse! Det är icke utan skäl, som vår egen religionsstiftare sagt or­ den: Utan att I varen såsom barn, kommen I aldrig att höra himmelriket till! Finnes det någon fader, vilken ej sett sina barns ögon stråla av överjord...' 651928 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 209 —}}</noinclude>— 209 — liga urkunder, när de förtälja om de största fakirernas bragder inom asketismens stora område. Det torde endast vara barnen och de dem när­ stående naturfolken, vilka äro i stånd att uttrycka denna största grad av hänförelse! Det är icke utan skäl, som vår egen religionsstiftare sagt or­ den: Utan att I varen såsom barn, kommen I aldrig att höra himmelriket till! Finnes det någon fader, vilken ej sett sina barns ögon stråla av överjordisk glädje vid vissa till­ fällen, någon moder, vilken ej sett livets högsta fulländning i sina barns ögon? Skulle det finnas någon sådan — vilket jag ej tror — så skulle det varit tillräckligt att peka på Cosette, för att visa, vad jag menar med de ord, jag ovan anfört. Man kunde knappast säga, att Cosette levde i denna världen, hennes ansikte var som upplyst av en inre strålglans — och kanske var det en sådan, trots den materiella orsaken. Under denna extas glömde hon allt, till och med det ärende, hon skulle uträtta. Men plötsligt åter­ kallade Thénardierskans röst henne till verklig­ heten: — Har du inte gått än, din rackarunge! Jag<noinclude> <references/></noinclude> 8x1rm57asyigd4rf14t1331eua3ocv8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/174 104 222052 651929 2026-05-24T11:07:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 210 — skall minsann hjälpa dig i väg! och gapar för? Vad står du där Marsch! Fru Thénardier hade kastat ett öga ut på ga­ tan, där Cosette stod. Cosette sprang sin väg med sitt ämbar ocli tog så långa steg, hon kunde.' 651929 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 210 —}}</noinclude>— 210 — skall minsann hjälpa dig i väg! och gapar för? Vad står du där Marsch! Fru Thénardier hade kastat ett öga ut på ga­ tan, där Cosette stod. Cosette sprang sin väg med sitt ämbar ocli tog så långa steg, hon kunde.<noinclude> <references/></noinclude> e0j708o196d99v6qeb3e5cagi4sikhv 651930 651929 2026-05-24T11:08:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651930 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 210 —}}</noinclude>skall minsann hjälpa dig i väg! Vad står du där och gapar för? Marsch! Fru Thénardier hade kastat ett öga ut på ga­tan, där Cosette stod. Cosette sprang sin väg med sitt ämbar ocli tog så långa steg, hon kunde.<noinclude> <references/></noinclude> f2ivkvj7b4w609qmen8arn4lpcs06n5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/176 104 222053 651931 2026-05-24T11:08:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 212 — Sedan kände hon igen Cosette. — Jaså, det är "Lärkan"! Cosette gick alltså genom de slingrande gator­ na; så länge hon hade husen eller åtminstone murarne på båda sidor om vägen, kände hon sig gan­ ska djärv. Då och då såg hon en ljusstrimma sila tram bakom en fönsterlucka; det var ljuset, det var livet, där ranns det människor ocli det lugnade henne. Me snart började hon gä långsammare. När hon gått förbi det sista husets knu...' 651931 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 212 —}}</noinclude>— 212 — Sedan kände hon igen Cosette. — Jaså, det är "Lärkan"! Cosette gick alltså genom de slingrande gator­ na; så länge hon hade husen eller åtminstone murarne på båda sidor om vägen, kände hon sig gan­ ska djärv. Då och då såg hon en ljusstrimma sila tram bakom en fönsterlucka; det var ljuset, det var livet, där ranns det människor ocli det lugnade henne. Me snart började hon gä långsammare. När hon gått förbi det sista husets knut, stannade hon. Att gå förbi det sista ståndet hade varit svårt, att gå förbi de: sista huset, det var omöj­ ligt. Hon ställde ned ämbaret, stack fingrarna i håret oclibörjade långsamt riva sig i huvudet, en gest, som är vanlig hos förskräckta eller tve­ kande barn. Hon var ej längre i Alontfermeil, hon var ute på fälten. Framför henne låg allt mörkt ocli övergivet. Förtvivlad betraktade lion detta mörker, där det ej fanns någon, där det fanns djur och kanske spöken. Hon sökte genom­ tränga mörkret ocl i hon Iiörde kreaturen ströva omkring i gräset ocli hon såg tydligt gengångarna,<noinclude> <references/></noinclude> 2zv7agt4294bmv0dvtffoth021lhh0y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/177 104 222054 651932 2026-05-24T11:08:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 213 — som rörde sig bland träden. Men så tog lion äm- baret, fruktan gjorde henne djärv, ocli sade: — Jag skall säga, att vattnet är slut. Oclihon återvände beslutsamt till.Montfermeil. Men hon hade knappast gått hundra steg, förr­ än hon stannade ocli långsamt började riva sig i huvudet. Nu var det fru Thénardier som visade Den rysliga Thénardierskan med sig för henne. sin hyenamun ocli av raseri glödande ögon. Bar­ net kastade en...' 651932 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 213 —}}</noinclude>— 213 — som rörde sig bland träden. Men så tog lion äm- baret, fruktan gjorde henne djärv, ocli sade: — Jag skall säga, att vattnet är slut. Oclihon återvände beslutsamt till.Montfermeil. Men hon hade knappast gått hundra steg, förr­ än hon stannade ocli långsamt började riva sig i huvudet. Nu var det fru Thénardier som visade Den rysliga Thénardierskan med sig för henne. sin hyenamun ocli av raseri glödande ögon. Bar­ net kastade en förskräckt blick framåt och en lik­ nande bakåt. Vad skulle hon göra? Vart skulle hon gå? Framför sig hade hon Thénardierskans gestalt, bakom sig skogens alla spöken ocli fan­ tomer. Men hon fruktade mest fru Thénardier. Hon slog in på vägen till källan ocli började sprin­ ga . Hon sprang ut ur byn, sprang in i skogen och såg ej något, lyssnade cj efter något. Hon stan­ nade ej, förrän hon höll på att tappa andan, men hon fortsatte gående. Alldeles förskräckt gicl<hon vidare. Hela tiden lion sprang, hade hon känt gråten i halsen. Victor Hugo IV 12<noinclude> <references/></noinclude> 13pkvcl2lvn5szp8c8oltpfy5h2obzu Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/417 104 222055 651933 2026-05-24T11:08:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651933 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA BIDRAG TILL SVERIGES UPPODLINGSHISTORIA.</small>|47}}</noinclude>gårds- som sockennamn, men där alltid utan bestämningsord. Det nordligaste är <i>Tuna</i> i Ljustorps socken i Medelpad, något norr om Indalselfven. — I södra Sverige förekomma också här och hvar enstaka <i>tuna-</i>namn, men ju längre söderut man kommer, dess mer sporadiskt uppträda de. På <b>Island</b> finnes knappast något gammalt <i>tuna-</i>namn och i <b>Finland</b> endast ett, det gamla <i>Snappertuna</i> vid Raseborg, måhända ett minne från svenskarnes första bosättning i dessa trakter. Att denna namngrupp, hvilken egentligen tillhör Svealand, representerar en äldre period, än de yngre <i>sta-</i>namnen, framgår af att den dels i Norrland icke går så långt upp eller in i landet som dessa, och dels äfven att å Vestmanlandsslätten, på hvars nordliga del <i>sta-</i>namnen äro ganska talrika, den icke går längre än till <i>Nortuna</i> i Romfartana socken. De lågländta markerna efter Sagån och kring Lillån å denna slätt hafva tydligen under den tid <i>tuna-</i>namnen voro i bruk, varit allt för vattendränkta för att då kunna emottaga en bofast befolkning. Såsom en egendomlighet helt säkert ej utan betydelse må påpekas, att i de egentliga Mälarlandskapen hundaret ofta uppkallats efter ett namn på <i>-tuna,</i> hvilket ställe således utgjort hufvudorten i detsamma, t.&nbsp;ex. i Upland: <i>Håtuna</i> och <i>Håbo-hundare, Thorstuna</i> och <i>Thorsåkers-hundare, Ultuna</i> och <i>Ullersåkers-hundare;</i> i Vestmanland: <i>Tortuna</i> (förut <i>Thyristuna</i>) och <i>Thyurbo-hundare;</i> samt i Södermanland: <i>Runtuna</i> (förut <i>Röntuna</i>) och <i>Röne-hundare.</i> I likhet med <i>tuna-</i>namnen äro namnen på <i>-vi</i> i södra och mellersta Sverige ofta sammansatta med ett gudanamn, t.&nbsp;ex. <i>Frövi, Odensvi, Thorsvi, Ullvi,</i> hvaremot de i Norrland alltid förekomma utan bestämningsord. Grundordet <i>vi</i> betydde äldst gård och hus samt sedan tempel och är af samgermansk börd. De hithörande namnen syns vara jämnare fördelade öfver hela Sverige än <i>tuna-</i>nаmnen. — I norr sträcka de sig till Alnön vid Sundsvall, således endast något söder om det nordligaste <i>Tuna,</i> och å Vestmanlandsslätten till <i>Frövi</i> i Romfartuna socken. De torde därför kunna hänföras till samma period som <i>tuna-</i>namnen. Fäster man sig särskildt vid bestämningsorden, synes denna period motsvarat Asa-lärans blomstringstid. De andra tempelnamnen, <i>hof</i> och <i>harg,</i> förekomma så sparsamt att knappast någon slutsats kan dragas af dem. Dock må anmärkas, att det nordligaste <i>Hof</i> träffas i Anundsjö socken i<noinclude> <references/></noinclude> 9nylxzjbi1urni14b5fpvvp32u3m3ey Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/178 104 222056 651934 2026-05-24T11:08:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 214 — Finnes det något för människan mera förskräc­ kande än mörkret! l^ilka minnen ligga väl till grund för denna vår rädsla för frånvaron av ljus? jag bestrider, att ens den djärvaste man kan utsätta sig för fasorna hos detta mörker; han kan, för att visa sin tapperhet, sitt mod, trotsa farorna, vare sig inbillade eller verkliga, men jag tror ho­ nom ej, om han säger, att han ej förnummit ett spår av rädsla inför en sådan situation. Det...' 651934 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 214 —}}</noinclude>— 214 — Finnes det något för människan mera förskräc­ kande än mörkret! l^ilka minnen ligga väl till grund för denna vår rädsla för frånvaron av ljus? jag bestrider, att ens den djärvaste man kan utsätta sig för fasorna hos detta mörker; han kan, för att visa sin tapperhet, sitt mod, trotsa farorna, vare sig inbillade eller verkliga, men jag tror ho­ nom ej, om han säger, att han ej förnummit ett spår av rädsla inför en sådan situation. Det vilar ett mystiskt dunkel över denna människoandens fasa inför det, man ej klart kan skön­ ja. Solen skingrar alla dimmor oclidet är säker­ ligen ej av en slump, som så många naturfolk byggt sin gudakult på den uppgående solen. Allt det, som människan fruktar eller anar, allt det hon avskyr och vars åsyn hon vill undvika, det placerar hon i mörkret på ett undandolt ställe, pä en plats, där det ej kan ses. Kan man då förvåna sig över att man fruktar detta mörker, som inrymmer ej blott verkliga utan även alla inbillade faror! Finnes det någon, som tror, att det är av en slump, som vi benämna kristendomens store fiende<noinclude> <references/></noinclude> iihr208m9i5qfo8drvwn49970gm8kxj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/179 104 222057 651935 2026-05-24T11:08:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 215 — för "Mörkrets furste"! Att varje naturfolk har sina nattsvarta, onda demoner? Detta kan ej vara en tillfälligheternas lek. Här liksom vid så många andra tillfällen finner man den verkliga sanningen hos de enfaldigaste. Cosette tillhörde dessa. Det skulle vara mera förvånansvärt, om hon ej gjort det. Vad hade hon lärt sig om den verkliga innebörden hos de mys­ tiska ljud, hon hörde i skogen? Om de skuggor oclidimmor, hon säg skymta framför si...' 651935 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 215 —}}</noinclude>— 215 — för "Mörkrets furste"! Att varje naturfolk har sina nattsvarta, onda demoner? Detta kan ej vara en tillfälligheternas lek. Här liksom vid så många andra tillfällen finner man den verkliga sanningen hos de enfaldigaste. Cosette tillhörde dessa. Det skulle vara mera förvånansvärt, om hon ej gjort det. Vad hade hon lärt sig om den verkliga innebörden hos de mys­ tiska ljud, hon hörde i skogen? Om de skuggor oclidimmor, hon säg skymta framför sig? Alla de forntida anornas instinkter gjorde sig gällande vid detta tillfälle. Alla minnen från forna geologiska perioder, alla reminiscenser från tidigare utvecklingsstadier visade sig här i en utprägling, som skulle kunnat fägna Cuvier. Alla de nattliga ljuden i skogen liksom svepte in henne. Hon hade ej längre en tanke, hon såg intet. Hon stod inför det oändliga mörkret. Å ena sidan det stora dunklet, å den andra en enda atom. Det var blott sju eller åtta minuters väg från skogsbrynet till källan. Cosette kände väl vägen, så ofta hon gått den, fast om dagen. Egendomligt<noinclude> <references/></noinclude> ek4dwsegjpm74zmt3ezdkf86ztramne Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/180 104 222058 651936 2026-05-24T11:08:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 216 — nog gick hon inte vilse nu. Hon leddes av en slags instinkt. Hon tittade varken åt höger eller vänster av rädsla för att få se något i snåren ocli småskogen. Så kom hon till källan. Den var en naturlig fördjupnig i den feta ler­ jorden, ungefär två fot djup; den omgavs av mos­ sa cch dessa stora, gauffrerade växter, som man då kallade Henrik lV:s kragar. Den var belagd med några Ilata stenar. En rännil sipprade fram, sakta porlande. Cosett...' 651936 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 216 —}}</noinclude>— 216 — nog gick hon inte vilse nu. Hon leddes av en slags instinkt. Hon tittade varken åt höger eller vänster av rädsla för att få se något i snåren ocli småskogen. Så kom hon till källan. Den var en naturlig fördjupnig i den feta ler­ jorden, ungefär två fot djup; den omgavs av mos­ sa cch dessa stora, gauffrerade växter, som man då kallade Henrik lV:s kragar. Den var belagd med några Ilata stenar. En rännil sipprade fram, sakta porlande. Cosette tog sig icke tid att hämta andan. Det var alldeles svart, men hon var van vid källan. Med vänstra handen trevade hon efter en ung ek, som stod lutad över vattnet, cclimot vilken hon vanligen brukade stödja sig; hon fann grenen, höll sig last ocli sänkte ned ämbaret i vattnet. Hon var i sådan spänning, att hennes krafter tredubbla­ des. Under det hon höll på med detta, lade hon icke märke till att hon tappade, vad hon hade i sin förklädesficka. De sjuttiofem ören, hon fått med sig, föllo i vattnet. Cosette såg intet, liörde intet. Hon drog upp det nästan fulla ämljarel ocli satte ned det på marken.<noinclude> <references/></noinclude> isvcjhos05pn1mr9g1ds5iwxcqn0m0b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/181 104 222059 651937 2026-05-24T11:09:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 217 — — Når detta var gjort, fann hon, att hon var all­ deles uttröttad. Hon skulle gärna ha velat åter­ vända med detsamma, men ansträngningen att fylla ämbaret gjorde det omöjligt att taga ett steg. Hon tvangs att sätta sig ned. Hon lät sig handlöst falla på gräset oclilåg sedan där hopkrupen. Hon slöt ögonen, öppnade dem åter, utan att veta varför, men hon kunde ej låta bli det. Bredvid henne bildade vattnet i ämbaret ringar, vilka li...' 651937 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 217 —}}</noinclude>— 217 — — Når detta var gjort, fann hon, att hon var all­ deles uttröttad. Hon skulle gärna ha velat åter­ vända med detsamma, men ansträngningen att fylla ämbaret gjorde det omöjligt att taga ett steg. Hon tvangs att sätta sig ned. Hon lät sig handlöst falla på gräset oclilåg sedan där hopkrupen. Hon slöt ögonen, öppnade dem åter, utan att veta varför, men hon kunde ej låta bli det. Bredvid henne bildade vattnet i ämbaret ringar, vilka liknade glänsande ormar. Över hennes huvud var himlen betäckt av stora, svarta moln, vilka liknade en mur av rök. Mörk­ rets tragiska mask syntes sänka sig ned över detta barn. Jupiter giclcned i det djupa mörkret. Barnet betraktade med ett förfärat öga den stora stjärna, som hon ej kände till oclisom in­ jagade henne fasa. Planeten var verkligen just nu mycket nära horisonten ocli passerade genom en tät dimma, som lät dess ljus få en hemsk, rödaktig skiftning. Dimman, som dystert rödfärgades, kom stjärnan att se större ut. Man skulle kun­ nat kalla den ett lysande sår.<noinclude> <references/></noinclude> s1eeyiqoanjdj12i3c0i90ppsuzb5u8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/182 104 222060 651938 2026-05-24T11:09:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 218 — Det blåste kallt från slätten. Skogen var mörk, icke ett blad rördes och man såg intet av somma­ rens friska grönska och ljus. De stora grenarna visade förskräckande konturer. De små, vanskap- ta buskarna gåvo ett vinande ljud från sig i gläntorna. Det höga gräset snodde sig som ålar i brisen. Hallonbuskarna sågo ut, som om de sträckte ut långa fångstarmar, sökande efter byte; några torra ljunggrenar, vilka fångats av vinden, flö...' 651938 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 218 —}}</noinclude>— 218 — Det blåste kallt från slätten. Skogen var mörk, icke ett blad rördes och man såg intet av somma­ rens friska grönska och ljus. De stora grenarna visade förskräckande konturer. De små, vanskap- ta buskarna gåvo ett vinande ljud från sig i gläntorna. Det höga gräset snodde sig som ålar i brisen. Hallonbuskarna sågo ut, som om de sträckte ut långa fångstarmar, sökande efter byte; några torra ljunggrenar, vilka fångats av vinden, flögo förbi och tycktes förskräckta fly för något, som förföljde dem. överalt bodde fasan. Mörkret var sida.:., a.: det kunde framkalla svindel. Människan behöver ljus. Var oclien, som träffar på dagens motsats, känner en viss beklämning. När ögat :; ser annat än mörker bedrövas vårt inre. Under en solförmörkelse, under natten, inför allt fullkomligt ogenomskinligt, kän­ na vi ängslan, ocli detta gäller även den starkaste. Ingen går ensam genom skogen i mörkret utan att darra. Mörker ocli skog, det är tvenne ogenom­ skinliga, fruktansvärda saker. I det otydliga dju­ pet visar sig en fantastisk verklighet. iJel ofatt­ bara framträder några steg ifrån oss med en spö):-<noinclude> <references/></noinclude> r80j98a3kubu92rerszhomn0y1rueax Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/183 104 222061 651939 2026-05-24T11:09:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 219 — lik tydlighet. I rymden eller i sin egen hjärna fin­ ner man något ofattbart oclimystiskt fladdra, nå­ got, som man skulle kunna tro vara blommornas drömmar. Mot horisonten avteckna sig rysliga silhuetter. Man inandas doften från det stora, tomma mörkret. Man är rädd för, men kan ej låta bli, att se sig om. Man befinner sig mitt i nattens ogripbara dunkel, allt får ett spöklikt utseende, de stumma profilerna upplösa sig, när man närmar...' 651939 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 219 —}}</noinclude>— 219 — lik tydlighet. I rymden eller i sin egen hjärna fin­ ner man något ofattbart oclimystiskt fladdra, nå­ got, som man skulle kunna tro vara blommornas drömmar. Mot horisonten avteckna sig rysliga silhuetter. Man inandas doften från det stora, tomma mörkret. Man är rädd för, men kan ej låta bli, att se sig om. Man befinner sig mitt i nattens ogripbara dunkel, allt får ett spöklikt utseende, de stumma profilerna upplösa sig, när man närmar sig dem, allt för tanken på graven, på en värld, som ej är vår egen, och man känner sig fullständigt värnlös. Det finnes intet mod så stort, att det ej vid sådana tillfällen känner sig komma närmare ångesten. Man förnimmer något hiskligt, något rysansvärt, liksom om vår själ för­ enade sig med mörkret. Detta sammansmältan­ de med mörkret var obeskrivligt hemskt för barnet. Skogarna äro dunkla som apokalypsen och en liten själs vingslag låter som en dödskamp under deras fantastiska valv. Ingen människa kan undandraga sig detta och även den modigaste, som kanske blott för att visa<noinclude> <references/></noinclude> ksioup3xk0bcn8u45hy70egl5ivmckh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/184 104 222062 651940 2026-05-24T11:09:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 220 — sin duktighet utsätter sig därför, ryser dock trots sin tapperhet. Solen och livet höra samman som mörkret oclidöden och det ligger i människans na­ tur att fly mörkret lika mycket som att fly döden. Det var därför som de gamle hyllade Prometeus som mänsklighetens störste välgörare, som den, vilken från gudarnes boning medfört den livgivan­ de elden, vilken förjagar dunklet oclirädslan ocli kölden. Utan att göra klart för sig vad ho...' 651940 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 220 —}}</noinclude>— 220 — sin duktighet utsätter sig därför, ryser dock trots sin tapperhet. Solen och livet höra samman som mörkret oclidöden och det ligger i människans na­ tur att fly mörkret lika mycket som att fly döden. Det var därför som de gamle hyllade Prometeus som mänsklighetens störste välgörare, som den, vilken från gudarnes boning medfört den livgivan­ de elden, vilken förjagar dunklet oclirädslan ocli kölden. Utan att göra klart för sig vad hon kände, kän­ de sig Coselte gripen av naturens ofantliga mör­ ker. Det var ej endas: skräcken, som bemäktigade sig henne, det var något än värre. Hon skakade. Det finnes inga ord för att uttrycka det egendomliga med denna rysning, som isadc henne in till hjärtat. 1 ögat avspeglades fasan, hon stir­ rade vilt. Hon trodde sig känna, att intet skulle kunna hindra lienne från att Återvända dit nästa dag vid samma klockslag. Då insåg hon instinktivt, att för att leomma från detta egendomliga tillstånd, som hon ej förstod men som förskräckte henne, måste iion företaga sig något, och hon började räkna med liög röst:<noinclude> <references/></noinclude> 9mgy2y7ozeai6kc89tkws5bshhhx95f Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/185 104 222063 651941 2026-05-24T11:10:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 221 — ett, två, tre, fyra, ända till tio, och när hon kom­ mit dit, började hon på nytt. Detta återgav henne den riktiga uppfattningen av tingen, som omgåvo henne. Hon kände, att händerna, som blivit våta i källan, voro iskalla. Hon steg upp. Fruktan återvände, men en naturlig och oövervinnlig fruktan. Hon hade ej mera än en tanke: att fly, fly för brinnande livet, tvärs genom skogen, över fäl­ ten ända fram till husen, till fönstren oclid...' 651941 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 221 —}}</noinclude>— 221 — ett, två, tre, fyra, ända till tio, och när hon kom­ mit dit, började hon på nytt. Detta återgav henne den riktiga uppfattningen av tingen, som omgåvo henne. Hon kände, att händerna, som blivit våta i källan, voro iskalla. Hon steg upp. Fruktan återvände, men en naturlig och oövervinnlig fruktan. Hon hade ej mera än en tanke: att fly, fly för brinnande livet, tvärs genom skogen, över fäl­ ten ända fram till husen, till fönstren oclide tända ljusen. Hennes ögon föllo pä det fyllda ämbaret. Så stor var hennes fruktan för Thenardiers, att hon ej vågade fly utan det. Hon grep ämbaret med båda händerna. Hon kunde knappast lyfta det. Hon gicl<ett tiotal steg, men ämbaret var fullt, det var tungt oclihon var tvungen att sätta ned det. Hon andades ut ett ögonblick, ficl<fast i handtaget på nytt ocli började åter sin vandring, men nu långsammare. Snart måste hon vila igen. Men blott några sekunder. Hon gick framåtböjd, med sänkt liuvud som en gumma. Ämbarets tyngd sträckte hennes späda, magra armar, järnhand­ taget gjorde hennes våta händer ännu iskallare. Då ocli då måste lion göra ett uppehåll, och varje<noinclude> <references/></noinclude> 7ux1d9vlsz78pmywagwy17cqcl4xrth Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/186 104 222064 651942 2026-05-24T11:10:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 222 — gång spilldes det Icalla vattnet ut över hennes bara fötter. Och detta skedde mitt inne i skogen, under natten, på vintern, fjärran från varje mänsk­ ligt öga. Och det var ett barn på åtta år. Det var endast Gud, som åskådade detta dystra drama. Men också hennes moder, tyvärr. Ty det finnes ting, vilka kunna hdnga de döda i sina gravar att slå upp ögonen. Hon nästan rosslade, när hon gick; gråten satt i halsen, men hon vågade ej gråta...' 651942 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 222 —}}</noinclude>— 222 — gång spilldes det Icalla vattnet ut över hennes bara fötter. Och detta skedde mitt inne i skogen, under natten, på vintern, fjärran från varje mänsk­ ligt öga. Och det var ett barn på åtta år. Det var endast Gud, som åskådade detta dystra drama. Men också hennes moder, tyvärr. Ty det finnes ting, vilka kunna hdnga de döda i sina gravar att slå upp ögonen. Hon nästan rosslade, när hon gick; gråten satt i halsen, men hon vågade ej gråta, så rädd var hon för Thenardiers, även när hon var långt borta från dem. Det var hennes vana att alltid tro, att Thenardierskan såg henne. Men hon kom ej fort fram på detta sätt. Det hjälpte föga, att hon gjorde vilostunderna kortare ocli gick längre vägsträcka mellan varje rast. Hon räknade med ångest ut, att det skulle behövas en hel timma, innan hon hann tillbaka ocI iatt Thenardiers skulle slå henne. Denna ängslan blan­ dade sig med hennes förskräckelse över att vara ensam i skogen mitt i natten, llon var utom sig av trötthet och hade ännu ej kommit ut ur skogen. Hon kom fram till en gammal kastanj, som hon<noinclude> <references/></noinclude> 7uwdcqfgoyzs71wiox69cfg5l1zudnl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/187 104 222065 651943 2026-05-24T11:10:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 228 — kände igen och tog sig där en sista rast, längre än den föregående, för att riktigt vila ut sig samt begav sig sedan modigt på väg. Men den stac­ kars olyckliga flickan kunde ej låta bli att utropa: — 0, min Gud! Min Gud! Just då märkte hon, att ämbaret ej var så tungt som förut, att det ej vägde något. En hand, som tycktes henne ofantlig, hade just gripit handtaget och lyfte upp det med ett kraftigt grepp. lyfte huvudet. Hon En...' 651943 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 223 —}}</noinclude>— 228 — kände igen och tog sig där en sista rast, längre än den föregående, för att riktigt vila ut sig samt begav sig sedan modigt på väg. Men den stac­ kars olyckliga flickan kunde ej låta bli att utropa: — 0, min Gud! Min Gud! Just då märkte hon, att ämbaret ej var så tungt som förut, att det ej vägde något. En hand, som tycktes henne ofantlig, hade just gripit handtaget och lyfte upp det med ett kraftigt grepp. lyfte huvudet. Hon En stor, mörk gestalt skymtade, gående bredvid henne. Det var en man, som kom­ mit vägen fram och hört hennes rop. livets möten talar instinkten. rädsla. Vid alla Barnet kände ingen<noinclude> <references/></noinclude> c3tpz560s4k0krqwykqhoyahmvnuvso 651944 651943 2026-05-24T11:12:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651944 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 223 —}}</noinclude>kände igen och tog sig där en sista rast, längre än den föregående, för att riktigt vila ut sig samt begav sig sedan modigt på väg. Men den stac­kars olyckliga flickan kunde ej låta bli att utropa: — O, min Gud! Min Gud! Just då märkte hon, att ämbaret ej var så tungt som förut, att det ej vägde något. En hand, som tycktes henne ofantlig, hade just gripit handtaget och lyfte upp det med ett kraftigt grepp. Hon lyfte huvudet. En stor, mörk gestalt skymtade, gående bredvid henne. Det var en man, som kom­mit vägen fram och hört hennes rop. Vid alla livets möten talar instinkten. Barnet kände ingen rädsla.<noinclude> <references/></noinclude> a4nz86w2qvxob1s7z4cczmga9xj6pur Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/189 104 222066 651945 2026-05-24T11:12:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 225 — respekt, man känner för den, som är mycket fat­ tig och mycket aktningsvärd. Han hade en myc­ ket gammal, rund hatt, som var välborstad, en trådsliten bonjour av något gulaktigt tyg, en färg, som icke vid denna tid verkade bisarr, en stor väst med fickor i den stil, som var modern vid sekel­ skiftet, svarta långbyxor, vilka blivit grå på knäna, svarta bomullsstrumpor ocligrova skor med kop­ parspännen. Man skulle kunnat tro att det var e...' 651945 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 225 —}}</noinclude>— 225 — respekt, man känner för den, som är mycket fat­ tig och mycket aktningsvärd. Han hade en myc­ ket gammal, rund hatt, som var välborstad, en trådsliten bonjour av något gulaktigt tyg, en färg, som icke vid denna tid verkade bisarr, en stor väst med fickor i den stil, som var modern vid sekel­ skiftet, svarta långbyxor, vilka blivit grå på knäna, svarta bomullsstrumpor ocligrova skor med kop­ parspännen. Man skulle kunnat tro att det var en gammal Informator, som återvänt från landsflyk­ ten. Hans kritvita hår, hans fårade panna, hans likbleka läppar, hans ansikte, där allt talade om trötthet vid livet, allt lät gissa på en ålder av sextio år. Hans fasta om än långsamma hållning ocli uppträdande, den styrka, som talade ur varje hans rörelse, gjorde honom docl cej till mer än femtio. Rynkorna i lians panna voro mycket framträdande ocli av den art, att man ficlc ett gynnsamt intryclc av mannen. Hans läppar pressades samman på ett egendomligt sätt, som uttryckte både stränghet ocli ödmjukliet. 1 lians blick slcymtade man något både dystert och blitt. I vänstra lianden bar han ett litet i en näsduk inknutet paket, den högra<noinclude> <references/></noinclude> kc799s09jbdbmfu1h28dfn3ws4t4qte Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/190 104 222067 651946 2026-05-24T11:12:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 226 — stödde han på en käpp, han hämtat från en häck. Denna käpp var utarbetad med en viss omsorg och såg ej allt för hemsl< ut. Kvistarnas ojämn­ heter tjänade som prydnad och medels rött vax hade handtaget blivit imiterad korall; det var en påk, som såg ut som en spatserkäpp. Det fanns ej många på boulevarden, helst som det var vinter. Denne man tycktes också på ett diskret sätt söka undvika människorna. Vid denna tid for Ludvig XVIlI n...' 651946 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 226 —}}</noinclude>— 226 — stödde han på en käpp, han hämtat från en häck. Denna käpp var utarbetad med en viss omsorg och såg ej allt för hemsl< ut. Kvistarnas ojämn­ heter tjänade som prydnad och medels rött vax hade handtaget blivit imiterad korall; det var en påk, som såg ut som en spatserkäpp. Det fanns ej många på boulevarden, helst som det var vinter. Denne man tycktes också på ett diskret sätt söka undvika människorna. Vid denna tid for Ludvig XVIlI nästan varje dag till Choisy-le-Roi. Det var hans favoritutflykt. Nästan regelbundet klockan två såg man den kungliga kareten och kavalkaden passera i fyr­ språng längs Boulevard de 1'Hopital. De fattiga i Icvarteret funno här en utmärkt tid­ mätare och sade: — Klockan är två, ty nu vänder han tillbaka till Tuillerierna. Ocli en del sprungo dit, en del höllo sig undan, fy när en konung reser förbi, betyder det alltid nå­ got. Dessutom gjorde Ludvig XVIII:s framträ­ dande på Paris gator alltid en viss effekt. Han<noinclude> <references/></noinclude> s490u7wxg4fvxd398sbp5uwt04x9h5t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/191 104 222068 651947 2026-05-24T11:13:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 227 — passerade snabbt men majestätiskt. Denne odug­ lige konung älskade hastigheten, kunde aldrig gå och ville alltid galoppera. Denne krympling skulle helst ha velat dragas av åskviggar. Han färdades, fredlig och sträng, mellan dragna sablar. Hans tunga berlinare, helt förgylld, med stora liljor må­ lade på sidorna, kom våldsamt dånande. Man hade knappast tid att kasta ett öga på den. Djupt nere i dess högra hörn såg man på vita sidenkud­ dar...' 651947 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 227 —}}</noinclude>— 227 — passerade snabbt men majestätiskt. Denne odug­ lige konung älskade hastigheten, kunde aldrig gå och ville alltid galoppera. Denne krympling skulle helst ha velat dragas av åskviggar. Han färdades, fredlig och sträng, mellan dragna sablar. Hans tunga berlinare, helt förgylld, med stora liljor må­ lade på sidorna, kom våldsamt dånande. Man hade knappast tid att kasta ett öga på den. Djupt nere i dess högra hörn såg man på vita sidenkud­ dar ett stort, rött ocli lugnt ansikte, en klar panna, ett par stolta ögon, ett småleende, som liknade en lärds, tvä stora epåletter, som fladdrade frän en svart, borgerlig dräkt, det Gyllene skinnet, SaintLouis-orden, Hederslegionens storkors, Heligeandsordens silverplakett, en stor mage och ett blått band. Det var kungen. När han ej var i Paris, höll han sin med vita plymer försedda hatt i jämn­ höjd med de i engelska damasker höljda knäna; när han återvände till staden, satte han pä sig hat­ ten och hälsade sällan. Kallt betraktade han fol­ ket, som återgäldade dessa blickar. När han för­ sta gängen visade sig i Saint-Marceau-ki'arteret, inskränkte sig hans succés till dessa ord, som en förstadsbo sade till en granne:<noinclude> <references/></noinclude> nd8lt0c4q9fdzqmlu37mba3lunf8ggp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/192 104 222069 651948 2026-05-24T11:13:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 228 — — Det är den där fetknoppen, som är vår sty­ relse. Denna kungens regelbundna passage var dä den dagliga stora händelsen på Boulevard de 1'Hopital. Flanören i den gula rocken hörde tydligen ej till kvarteret och troligen hörde han ej heller hemma i Paris, ty han var okunnig om detta förhållande. När därför klockan två den kungliga vagnen, om­ given av en skvadron av det silvergalonerade gar­ det visade sig vid gatans mynning, tycktes h...' 651948 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 228 —}}</noinclude>— 228 — — Det är den där fetknoppen, som är vår sty­ relse. Denna kungens regelbundna passage var dä den dagliga stora händelsen på Boulevard de 1'Hopital. Flanören i den gula rocken hörde tydligen ej till kvarteret och troligen hörde han ej heller hemma i Paris, ty han var okunnig om detta förhållande. När därför klockan två den kungliga vagnen, om­ given av en skvadron av det silvergalonerade gar­ det visade sig vid gatans mynning, tycktes han överraskad oclinästan förskräckt. Han var ensam på gatan och han skyndade sig bakom en fram­ skjutande mur, något som likväl ej hindrade her­ tigen av Havre att upptäcka honom. Denne var tjänstgörande gardeskapten denna dag oclisatt i vagnen mitt emot konungen. Han sade: — Se där en karl, som ser ganska misstänkt ut. De polismän, vilka beredde väg för kungen, lade likaledes märke till honom och en av dem fick or­ der att följa efter. Men mannen döl<ner i första­ dens smågator, och då det började skymma, förlo­ rade polismannen hans spår, något som konstate­<noinclude> <references/></noinclude> 5fkrwm14jj3irfjjx52gwdfl42zlln1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/193 104 222070 651949 2026-05-24T11:13:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 229 — rades i den rapport, som samma afton avgavs till greve Anglés, polismästaren. När mannen i den gula bonjouren fört polisen på villospår, ökade lian stegen, sedan han några gånger vänt sig för att konstatera, att han ej var förföljd. En kvart över fyra, alltså strax före mörkrets inbrott, gicl< han förbi Porte Saint-Martin-teatern, där man då gav "De två straffångarne". Denna affisch, som upplystes av teaterns lyktor, fängslade hans upp...' 651949 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 229 —}}</noinclude>— 229 — rades i den rapport, som samma afton avgavs till greve Anglés, polismästaren. När mannen i den gula bonjouren fört polisen på villospår, ökade lian stegen, sedan han några gånger vänt sig för att konstatera, att han ej var förföljd. En kvart över fyra, alltså strax före mörkrets inbrott, gicl< han förbi Porte Saint-Martin-teatern, där man då gav "De två straffångarne". Denna affisch, som upplystes av teaterns lyktor, fängslade hans uppmärksamhet, ty fastän han gick fort, stannade han för att läsa den. Ett ögonbliclc senare var han i återvändsgränden Planchette ocliträdde in på Tennstopet, där då Lagnys liyrverk var förlagt. En tur för allmänheten gick regelbundet halv fem varje dag. Hästarna voro redan förspända och resenärerna stego på kuskens uppmaning in i vagnen. Mannen frågade: — Finnes det någon plats? — En enda, på kuskboclcen, svarade körsvennen. — Jag tager den. — Stig upp! Emellertid hann kuslcen kasta en blick på den Victor Hugo IV 13<noinclude> <references/></noinclude> r6k8q70sadnatwnh35w544qsv7evb6d Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/194 104 222071 651950 2026-05-24T11:13:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 230 ^ hye passageraren, på det ringa omfånget av hans bagage, vilket gjorde, att han krävde förskottsbe­ talning. — Tänker ni resa ända till Lagny? frågade för­ mannen. — Ja, svarade mannen. Främlingen betalade för en resa till Lagny. /?gnen saue sig i gång. lar man nunnit ige­ nom tullbommen, försökte körsvennen att öppna konversationen. Resenären svarade blott enstavigt. Kusken tog då sitt parti och började vissla samt svära över häst...' 651950 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 230 —}}</noinclude>— 230 ^ hye passageraren, på det ringa omfånget av hans bagage, vilket gjorde, att han krävde förskottsbe­ talning. — Tänker ni resa ända till Lagny? frågade för­ mannen. — Ja, svarade mannen. Främlingen betalade för en resa till Lagny. /?gnen saue sig i gång. lar man nunnit ige­ nom tullbommen, försökte körsvennen att öppna konversationen. Resenären svarade blott enstavigt. Kusken tog då sitt parti och började vissla samt svära över hästarna. Han höljde in sig i sin kuskrock. Det kändes kyligt. Men främlingen tycktes ej lägga märke till det. Man for igenom Gournay och Neuilly-surMarne. Vid sextiden på kvällen var man i Chelles. Kus­ ken stannade för att låta hästarna pusta ut, och viloplatsen var den gamla krog, som efterträtt den gamla biskopsbyggnaden och nu upptogs av för­ männen. — Jag stiger av här, sade främlingen.<noinclude> <references/></noinclude> nxw87k0rhp08yhw35zw689w6kxkswgm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/195 104 222072 651951 2026-05-24T11:13:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 2ji — Han tog sitt paket och sin käpp samt hoppade ned. Ett ögonblick senare hade han försvunnit. Men han styrde ej stegen mot värdshuset. Och när omnibusen några minuter senare fort­ satte åt Lagnyhållet, så fanns ej mannen på lands­ vägen. Kusken vände sig till de resande i vagnen. — Det där var en man, som ej hörde hemma här, ty jag känner alla här på trakten. Han såg ej ut att äga ett öre, men han höll ej på pengarna. Han betalade...' 651951 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 231 —}}</noinclude>— 2ji — Han tog sitt paket och sin käpp samt hoppade ned. Ett ögonblick senare hade han försvunnit. Men han styrde ej stegen mot värdshuset. Och när omnibusen några minuter senare fort­ satte åt Lagnyhållet, så fanns ej mannen på lands­ vägen. Kusken vände sig till de resande i vagnen. — Det där var en man, som ej hörde hemma här, ty jag känner alla här på trakten. Han såg ej ut att äga ett öre, men han höll ej på pengarna. Han betalade för resan till Lagny men for ej läng­ re än till Chelles. Det är mitt i natten och alla dörrar äro stängda, han kommer ej in på värdshu­ set och han kan ej resa tillbaka. Han måste alltså sjunka ned i jorden. Men främlingen hade ej sjunkit ned i jorden, utan hade i stället med största hast skyndat in i mörkret av De Chelles-gatan, sedan vikit av till vänster, innan han nådde fram till kyrkan samt sla­ git in på den väg, som leder till Montfermeil. Han var tydligen en man, som kände trakten.<noinclude> <references/></noinclude> k81b8qhkjxp3gmfn4f120bc7rmeo40w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/196 104 222073 651952 2026-05-24T11:13:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 232 — Han gick framåt med snabba steg. När han kom fram till det ställe, där gatan skäres av den gamla, av träd skuggade väg, vilken leder från Gagny till Lagny, hörde han steg. Han dolde sig snabbt i ett dike ocli väntade, till dess människor­ na hunnit förbi. Denna försiktighet var dessutom nästan överflödig ty, som redan sagts, det var natt, det var december och alldeles mörkt. Man kunde knappast finna en stjärna på himlen. Mannen återvänd...' 651952 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 232 —}}</noinclude>— 232 — Han gick framåt med snabba steg. När han kom fram till det ställe, där gatan skäres av den gamla, av träd skuggade väg, vilken leder från Gagny till Lagny, hörde han steg. Han dolde sig snabbt i ett dike ocli väntade, till dess människor­ na hunnit förbi. Denna försiktighet var dessutom nästan överflödig ty, som redan sagts, det var natt, det var december och alldeles mörkt. Man kunde knappast finna en stjärna på himlen. Mannen återvände ej till vägen, som för till Montfermeil. Han vek av till höger, gick tvärs över fälten och närmade sig med långa steg sko­ gen. När han nått fram dit, saktade han stegen ocli började att uppmärksamt granska träden, så att det såg ut, som om han följde en mystisk väg, vil­ ken var känd endast av honom själv. Det fanns ögonblick, då han stannade tvekande ocliej syntes veta, vart han skulle gå. Slutligen kom han efter en mängd trevande försök fram till en öppen plats, där det fanns ett kummel av vita stenar. Han skyn­ dade hastigt mot dessa stenar och undersökte dem noga trots dimman oclimörkret, alldeles som om han sökte känna igen dem. Ett stort träd, fullt<noinclude> <references/></noinclude> ceh6n7br4zed8kthg0oqdqkbxjvhgb5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/197 104 222074 651953 2026-05-24T11:14:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 233 — av allehanda utväxter — trädens vårtor — stod några steg från stenkumlet. Han gick dit, trevade med handen längs barken, som om han sökte räk­ na dessa vårtor och känna igen dem. Mitt emot detta träd, som var en ask, stod det en kastanj, där man sökt bota barkens avfallande med ett band av zink, som noga spikats fast. Mannen trampade omkring en stund på den mark, som inneslöts av trädet och stenkumlet, lik­ som för att övertyga sig om...' 651953 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 233 —}}</noinclude>— 233 — av allehanda utväxter — trädens vårtor — stod några steg från stenkumlet. Han gick dit, trevade med handen längs barken, som om han sökte räk­ na dessa vårtor och känna igen dem. Mitt emot detta träd, som var en ask, stod det en kastanj, där man sökt bota barkens avfallande med ett band av zink, som noga spikats fast. Mannen trampade omkring en stund på den mark, som inneslöts av trädet och stenkumlet, lik­ som för att övertyga sig om att marken ej nyligen blivit uppgrävd. Sedan han gjort detta, fortsatte han sin vandring genom skogen. När han gick uppför sluttningarna mot Montfermeil, hade han lagt märke till den lilla skugga, som suckande rörde sig framåt, som satte ned en börda, tog upp den samt började åter gå framåt. Han hade närmat sig och funnit, att det var ett litet barn, bärande ett jättestort ämbar. Då hade han gått fram och tyst tagit bördan.<noinclude> <references/></noinclude> 3jtrvevqx9f84vp61qoitn709a96xj3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/199 104 222075 651954 2026-05-24T11:14:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 235 — — Åtta år, min herre. — Kommer du långt härifrån? — Från källan i skogen. — Skall du gå långt? — En kvarts väg härifrån. Mannen stannade tyst ett ögonblick och sade se­ dan hastigt: — Har du ingen moder? — Det vet jag ej, svarade barnet. Innan mannen hade tid att säga något, fortsatte Cosette: — Jag tror inte jag har det. Men jag har ingen. De andra ha det. Sedan hon gått tyst några minuter, tilläde hon: — Jag tror al...' 651954 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 235 —}}</noinclude>— 235 — — Åtta år, min herre. — Kommer du långt härifrån? — Från källan i skogen. — Skall du gå långt? — En kvarts väg härifrån. Mannen stannade tyst ett ögonblick och sade se­ dan hastigt: — Har du ingen moder? — Det vet jag ej, svarade barnet. Innan mannen hade tid att säga något, fortsatte Cosette: — Jag tror inte jag har det. Men jag har ingen. De andra ha det. Sedan hon gått tyst några minuter, tilläde hon: — Jag tror aldrig, jag haft någon. Mannen stannade, satte ned ämbaret, böjde sig ned ocli lade båda liänderna på barnets axlar, lik­ som för att försöka att se dess ansikte i mörkret. Cosettes magra ocl iklena gestalt avtecknade sig otydligt mot den blyfärgade himlen. — Vad lieter du? sade mannen.<noinclude> <references/></noinclude> i2lpedfd3t3t2f8b5f040dpdmcyunei Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/200 104 222076 651955 2026-05-24T11:14:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 236 — — Cosette. Det var som om en elektrisk stöt gått genom mannen. Han fortsatte att stirra på henne, tog sedan bort händerna från hennes axlar och grep åter ämbaret samt började gå. Efter några sekunder sade han: — Var bor du, liten? — I Montfermeil, om ni vet var det ligger. — Det är dit vi nu gå? — Ja, min herre. Han fortsatte nästan genast: — Vem är det då, som skickat dig ut efter vatten så här dags? — Det är fru Thénardi...' 651955 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 236 —}}</noinclude>— 236 — — Cosette. Det var som om en elektrisk stöt gått genom mannen. Han fortsatte att stirra på henne, tog sedan bort händerna från hennes axlar och grep åter ämbaret samt började gå. Efter några sekunder sade han: — Var bor du, liten? — I Montfermeil, om ni vet var det ligger. — Det är dit vi nu gå? — Ja, min herre. Han fortsatte nästan genast: — Vem är det då, som skickat dig ut efter vatten så här dags? — Det är fru Thénardier. Mannen svarade med en röst, som han med all makt sökte göra oberörd, men där man dock spå­ rar en dallring: — Vad gör denna fru Thenardier? — Det är min husmor, svarade barnet. Hon har ett värdshus. — Ett värdshus! sade mannen. Nåväl, jag tän­ ker ta in där 1 kväll. För mig dit!<noinclude> <references/></noinclude> aouik1t4yudf4n42xbrla39rmgnrl5v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/201 104 222077 651956 2026-05-24T11:16:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 237 — — Vi äro på väg, svarade barnet. Mannen gick rätt fort, men Cosette följde med utan ansträngning. Hon kände ingen trötthet. Då och då höjde hon ögonen med ett outtryckligt lugn oclien egendomlig hängivenhet mot mannen. Man hade aldrig lärt henne att vända sig till Försynen ocliatt bedja. Men hon kände nu något, som när­ made sig förhoppningen ocliglädjen hos den, som är på väg mot himlen. Det var en alldeles ny känsla för Cosett...' 651956 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 237 —}}</noinclude>— 237 — — Vi äro på väg, svarade barnet. Mannen gick rätt fort, men Cosette följde med utan ansträngning. Hon kände ingen trötthet. Då och då höjde hon ögonen med ett outtryckligt lugn oclien egendomlig hängivenhet mot mannen. Man hade aldrig lärt henne att vända sig till Försynen ocliatt bedja. Men hon kände nu något, som när­ made sig förhoppningen ocliglädjen hos den, som är på väg mot himlen. Det var en alldeles ny känsla för Cosette, och hon förstod den ej. Hon förnam blott en lugn, en ljuvlig ro och säkerhet ocli trygghet som aldrig förr. Det var som om hon skulle kunnat gå så här vid hans sida hela natten utan att tröttna, som om alla ängsliga tankar på Thénardiers försvunnit genom ett trollslag. För första gången i sitt liv kände Cosette något som liknade lycka. Eller snarare, hon kände ej för ögonblicket sin egen olycka och redan detta var nog för att förvandla henne. Några minuter gingo. Sä återtog mannen: — Finnes det intet tjänstefolk hos fru Thenardier?<noinclude> <references/></noinclude> rn8qiebg2k9xhw28l93vgyaqwocnbi6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/202 104 222078 651957 2026-05-24T11:16:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '238 — — Nej, min herre. Han fick ej fortsätta med frågorna, Cosette av­ bröt och sade: — Det vill säga det finns två små flickor. — Vilka små flickor? — Ponine och Zelma. Barnet förenklade de romantiska namn, som fru Thenardier älskade så högt. — Vilka äro Ponine och Zelma? — Det är fru Thenardiers fröknar. de säga hennes döttrar. Eller som — Men vad göra de, då? — 0, sade barnet, de ha vackra dockor och sa­ ker, som det finns...' 651957 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 238 —}}</noinclude>238 — — Nej, min herre. Han fick ej fortsätta med frågorna, Cosette av­ bröt och sade: — Det vill säga det finns två små flickor. — Vilka små flickor? — Ponine och Zelma. Barnet förenklade de romantiska namn, som fru Thenardier älskade så högt. — Vilka äro Ponine och Zelma? — Det är fru Thenardiers fröknar. de säga hennes döttrar. Eller som — Men vad göra de, då? — 0, sade barnet, de ha vackra dockor och sa­ ker, som det finns guld på. De leka och roa sig. — Hela dagen? — Ja, min herre. — Och du? — Jag, jag arbetar. — Hela dagen? Barnet höjde blicken, och på grund av mörkret såg man ej den tår, som smög sig fram i ögonvrån, och svarade milt:<noinclude> <references/></noinclude> fha3m0p2ku7kh04vvxb32w0q2ohetmu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/203 104 222079 651958 2026-05-24T11:16:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 239 — — Ja, min herre. Efter ett par ögonblick fortsatte hon: — Ibland, när jag har slutat arbetet och man inte är ond på mig, så får jag också leka. — Hur leker du då? — Det beror på. Men jag har inte många lek­ saker. Ponine och Zelma vilja inte, att jag skall leka med deras dockor, jag har bara en liten sa­ bel av tenn. Den är inte längre än så. Barnet visade på lillfingret. — Och den är inte vass? — Jo, min herre, man kan skär...' 651958 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 239 —}}</noinclude>— 239 — — Ja, min herre. Efter ett par ögonblick fortsatte hon: — Ibland, när jag har slutat arbetet och man inte är ond på mig, så får jag också leka. — Hur leker du då? — Det beror på. Men jag har inte många lek­ saker. Ponine och Zelma vilja inte, att jag skall leka med deras dockor, jag har bara en liten sa­ bel av tenn. Den är inte längre än så. Barnet visade på lillfingret. — Och den är inte vass? — Jo, min herre, man kan skära sallad och flughuvuden med den. De närmade sig byn. Cosette ledde främlingen genom gatorna. De gingo förbi bageriet, men Co­ sette tänkte ej på det bröd, hon skulle taga med sig hem. Mannen hade slutat att fråga ut henne och iakttog en dyster tystnad. När de hade hun­ nit förbi kyrkan, frågade mannen, som såg att alla stånden voro upplysta: — Är det marknad här? — Nej, min herre, det är jul.<noinclude> <references/></noinclude> hud3n7oilh3fbp3zw799fdtnzgjsgnj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/204 104 222080 651959 2026-05-24T11:16:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 240 — När de närmade sig värdshuset, rörde Cosette blygt vid hans arm. — Min herre! — Vad är det, mitt barn? — Nu äro vi snart framme. — Det är ju bra. — Men vill ni inte låta mig taga ämbaret nu. — Varför? — Jo, om frun ser, att någon burit det åt mig, så slår hon mig. Mannen gav henne ämbaret. voro de framme vid värdshuset. Ögonbliclcet efter' 651959 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 240 —}}</noinclude>— 240 — När de närmade sig värdshuset, rörde Cosette blygt vid hans arm. — Min herre! — Vad är det, mitt barn? — Nu äro vi snart framme. — Det är ju bra. — Men vill ni inte låta mig taga ämbaret nu. — Varför? — Jo, om frun ser, att någon burit det åt mig, så slår hon mig. Mannen gav henne ämbaret. voro de framme vid värdshuset. Ögonbliclcet efter<noinclude> <references/></noinclude> l41yql28dc5wjpzvonms2ekbg3of7rf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/206 104 222081 651960 2026-05-24T11:17:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 242 — Rika resenärer äro ej så hövliga. Denna gest och anblicken av främlingens klädsel och resgods voro tillräckliga för att låta den älskvärda minen ersättas av den vanliga trumpenheten. Hon sva­ rade kort: — Stig in, min gode man. Den "gode" mannen trädde in. Fru Thénardier kastade ännu en snabb blick på honom, gran­ skade särskilt noga hans bonjour, som var all­ deles trådsliten, och hans hatt, som förlorat en del av sin ursprungliga f...' 651960 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 242 —}}</noinclude>— 242 — Rika resenärer äro ej så hövliga. Denna gest och anblicken av främlingens klädsel och resgods voro tillräckliga för att låta den älskvärda minen ersättas av den vanliga trumpenheten. Hon sva­ rade kort: — Stig in, min gode man. Den "gode" mannen trädde in. Fru Thénardier kastade ännu en snabb blick på honom, gran­ skade särskilt noga hans bonjour, som var all­ deles trådsliten, och hans hatt, som förlorat en del av sin ursprungliga form, rådfrågade med en skakning på huvudet, en rynkning av pannan och en blinkning sin make, som alltjämt satt och drack med förmännen. Maken svarade med denna omärkliga rörelse av pekfingret, förd till läpparna, som i detta fall betyder: — En besvärlig klämma. Fru Thenardier utropade därför: — 0, min gode man, jag är mycket ledsen, men jag ser, att jag ej har någon plats över. — Lägg mig var ni vill, sade mannen, på vinden, i stallet. Jag skall betala som för ett vanligt rum. — Två kronor? '— Två kronor. Gärna det.<noinclude> <references/></noinclude> i92hsu2g9u4hvmhzrbvsddx6iplrlhi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/207 104 222082 651961 2026-05-24T11:17:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 243 — — Då må det vara hänt. — Två kronor, sade en av förmännen lågt till Thénardier, men det kostar ju bara en? — För honom där är det två kronor, svarade Thénardier i samma ton. jag tar ej emot fattig­ lappar för mindre betalning. — Det är riktigt, tilläde makan, det skämmer ut ett hus att ha sådant där folk. Emellertid hade mannen, sedan han lagt ifrån sig sin käpp och sitt knyte på en bänk, satt sig vid ett bord, där Cosette...' 651961 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 243 —}}</noinclude>— 243 — — Då må det vara hänt. — Två kronor, sade en av förmännen lågt till Thénardier, men det kostar ju bara en? — För honom där är det två kronor, svarade Thénardier i samma ton. jag tar ej emot fattig­ lappar för mindre betalning. — Det är riktigt, tilläde makan, det skämmer ut ett hus att ha sådant där folk. Emellertid hade mannen, sedan han lagt ifrån sig sin käpp och sitt knyte på en bänk, satt sig vid ett bord, där Cosette skyndat att ställa fram ett glas och en flaska vin. Handlanden, vilken begärt vatten till sin häst, hade själv gått för att utfodra djuret. Cosette hade återtagit sin plats under köksbordet och stickade. Hon var så van vid att hon alltid skulle arbeta att det aldrig föll henne in, att man kunde få vila sig på dagen. På kvällarna var hon glad, blott hon kunde få krypa samman i denna vrå och så länge som möjligt undgå fru Thénardiers uppmärksam­ het. Men hon visste också, att hon måste arbeta för att Eponine och Azelma skulle ha strumpor, och det<noinclude> <references/></noinclude> dh70la4t6mtnd6623c6b1xdl37m5poa Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/208 104 222083 651962 2026-05-24T11:17:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 244 — enda hon fruktade var, att hon ett ögonblick skulle glömma stickningen, låta händerna sjunka ned i knäet; om hon glömde sig så långt, så visste hon, att fru Thénardiers argusögon genast skulle lägga märke till det, och på ett hårdhänt sätt skulle hon bli underrättad om sin obotliga lättja. Mannen hade knappast fuktat läpparne med vi­ net oclibarnet betraktade honom nyfiket. Cesette var ful. Hade hon varit lycklig, skulle hon kanske ha v...' 651962 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 244 —}}</noinclude>— 244 — enda hon fruktade var, att hon ett ögonblick skulle glömma stickningen, låta händerna sjunka ned i knäet; om hon glömde sig så långt, så visste hon, att fru Thénardiers argusögon genast skulle lägga märke till det, och på ett hårdhänt sätt skulle hon bli underrättad om sin obotliga lättja. Mannen hade knappast fuktat läpparne med vi­ net oclibarnet betraktade honom nyfiket. Cesette var ful. Hade hon varit lycklig, skulle hon kanske ha varit vacker. Vi ha redan givit en hastig blick av hennes lilla dystra gestalt. Cosetfe var mager och blek, hon var nästan åtta år men man skulle knappast tro, att lion var sex. Hennes stora, djupt liggande ögon voro alltid som i en djup skugga och hade förlorat sin glans av all gråten. Munvinklarna hade denna böjning, som framkallas av ständig ångest ocli som man finner hos fångar och svårt sjuka. Hennes hän­ der voro, som modern skulle ha gissat, "dolda under frostknölar". Elden, som nu kastade sitt sken över lienne, framhävde hennes kanfighet ocli underströk hennes fruktansvärda magerhet. Då hon alltid huttrade av köld, hade lion fått vanan<noinclude> <references/></noinclude> 2el7sk3uwhaav5fy4xzzwijugvghpxp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/209 104 222084 651963 2026-05-24T11:17:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 245 — att trycka knäna mot varandra. Hon hade intet annat på sig än trasor, vilka väckte medlidande om sommaren och om vintern stum förvåning. Hon hade intet annat än 'några bomullstrasor, ej en tillstymmelse till ylle. Här och där såg man det bara skinnet, och man såg överallt svarta eller blå fläckar, vilka utmärkte de ställen, där fru Thénardier träffat henne. Hennes bara ben voro röda och smala. Man hade aldrig kunnat finna dju­ pare "sal...' 651963 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 245 —}}</noinclude>— 245 — att trycka knäna mot varandra. Hon hade intet annat på sig än trasor, vilka väckte medlidande om sommaren och om vintern stum förvåning. Hon hade intet annat än 'några bomullstrasor, ej en tillstymmelse till ylle. Här och där såg man det bara skinnet, och man såg överallt svarta eller blå fläckar, vilka utmärkte de ställen, där fru Thénardier träffat henne. Hennes bara ben voro röda och smala. Man hade aldrig kunnat finna dju­ pare "saltkar". Hela denna lilla varelse, hennes hållning, hennes röst, hennes blick, hennes tyst­ nad, hennes minsta rörelse, uttryckte en och sam­ ma sak: fruktan. Det finnes människor vilka äro som personifika­ tionen av en enda känsla. Det finnes flera än Tårtuffe, som i hela sitt väsen äro en inkarnation av girigheten ocl idet finnes flera hycklare än Harpagon. Men ingen känsla har en sådan förmåga som fruktan att lielt sätta sin prägel pä en varelse. Var­ enda del av kroppen tränges igenom därav, var­ enda blick uttrycker denna ständiga skygghet och vaksamhet, som uppkommer av tvånget att stän­ digt vara på sin vakt. Victor Hugo IV 14<noinclude> <references/></noinclude> 6n9l25pnrn8ix4d0wgs9luwu5ov0k8p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/210 104 222085 651964 2026-05-24T11:17:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 246 — över hela Cosettes jag vilade denna fruktan. Hon var nästan — skulle man kunna säga — betäckt därav. Fruktan förde hennes armbagar intill höf­ terna, drog in hennes tötter under kjolen, kom henne att intaga den minsta möjliga plats, lät hen­ ne andas det minsta möjliga. Längst inne i hennes ögon fanns det en vra, där man säg fruktan härska. Denna fruktan var så stor att Cosette, fast hon var alldeles genomvåt, när hon kom hem, ej v...' 651964 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 246 —}}</noinclude>— 246 — över hela Cosettes jag vilade denna fruktan. Hon var nästan — skulle man kunna säga — betäckt därav. Fruktan förde hennes armbagar intill höf­ terna, drog in hennes tötter under kjolen, kom henne att intaga den minsta möjliga plats, lät hen­ ne andas det minsta möjliga. Längst inne i hennes ögon fanns det en vra, där man säg fruktan härska. Denna fruktan var så stor att Cosette, fast hon var alldeles genomvåt, när hon kom hem, ej vå­ gade torka sig vid elden utan tyst fortsatte sitt arbete. Blicken lios detta åtta års barn var vanligen dyster och stundom sa tragisk, att man ibland undrade om hon höll pä att bli en idiot eller en djävul. Aldrig — det ha vi redan sagt — hade hon fått lära sig vad det är att bedja, aldrig hade hon satt sin lot i en kyrka. — Inte har hon tid till sådant, sade fru Thénardier. Mannen i den gula bonjouren såg hela tiden på Cosette.<noinclude> <references/></noinclude> gtztwikr10utj3awvqrycfheul4a86h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/211 104 222086 651965 2026-05-24T11:18:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 247 — Plötsligt ropade fru Thénardier: — Det är sant, var är det där brödet? Cosette skyndade sig, som vanligt var gång fru Thénardier ropade, fram från bordet. Hon hade alldeles glömt bort brödet. Hon gjor­ de som alla barn, när de äro rädda. Hon ljög. — Min fru, bageriet var stängt. — Du skulle ha knackat. — Jag knackade, frun. — Nå! — Ingen öppnade. — jag får i morgon reda på, om det är sant, sade fru Thénardier, och o...' 651965 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 247 —}}</noinclude>— 247 — Plötsligt ropade fru Thénardier: — Det är sant, var är det där brödet? Cosette skyndade sig, som vanligt var gång fru Thénardier ropade, fram från bordet. Hon hade alldeles glömt bort brödet. Hon gjor­ de som alla barn, när de äro rädda. Hon ljög. — Min fru, bageriet var stängt. — Du skulle ha knackat. — Jag knackade, frun. — Nå! — Ingen öppnade. — jag får i morgon reda på, om det är sant, sade fru Thénardier, och om du ljuger, så skall du få veta att du lever. Men under tiden kan du ju ge mig tillbaka de sjuttiofem örena. Cosette stoppade handen i fickan och blev all­ deles likblek. Det fanns inga pengar i förklädet. — Har du inte förstått vad jag säger! Cosette trevade åter i fickan och fann intet. Vad kunde det ha blivit av pengarne? Den stackars Hickan kunde ej säga ett ord. Hon var som för­ stenad.<noinclude> <references/></noinclude> kfb3xwn02cch0wzdr6h8ah5dauxug7j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/212 104 222087 651966 2026-05-24T11:18:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 248 — — Har du tappat pengarne? vrålade Thénardierskan, eller tänker du bestjäla mig? Samtidigt sträckte hon ut handen mot hamma­ ren, som hängde i spisen. Denna rörelse var sä fruktansvärd, att Cosette återfick talförmågan. — Nåd, frun! Jag skall aldrig göra så mera. Fru Thénardier tog ned hammaren. Under tiden hade mannen i den gula bonjouren trevat i sin västficka utan att någon lagt märke till det. De andra gästerna sutto dessutom o...' 651966 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 248 —}}</noinclude>— 248 — — Har du tappat pengarne? vrålade Thénardierskan, eller tänker du bestjäla mig? Samtidigt sträckte hon ut handen mot hamma­ ren, som hängde i spisen. Denna rörelse var sä fruktansvärd, att Cosette återfick talförmågan. — Nåd, frun! Jag skall aldrig göra så mera. Fru Thénardier tog ned hammaren. Under tiden hade mannen i den gula bonjouren trevat i sin västficka utan att någon lagt märke till det. De andra gästerna sutto dessutom och drucko och spelade och bekymrade sig ej om nå­ got annat. Cosette kröp förskräckt ihop i ett hörn och för­ sökte att gömma sina halvnakna lemmar. Fru Thénardier lyfte armen. Ursäkta, min fru, sade mannen, men alldeles nyss såg jag något falla ur den lillas ficka och rulla hit. Är det kanske dessa pengar? Han böjde sig samtidigt ned och tycktes leta ett ögonblick. — Jag visste jag hade rätt. Se här, fortsatte han ocli reste sig upp.<noinclude> <references/></noinclude> ox9e3w2t7o5990ncno01qr6fz6dqifo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/213 104 222088 651967 2026-05-24T11:18:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 249 — Han räckte fram ett par mynt till fru Thénardier. — Det är rätt, svarade hon. Det var det nu inte, ty det var en krona och ej sjuttiofem öre, men fru Thénardier förlorade ej på saken. Hon stoppade pengarna i svn ficka, kastade en ilsken blick på barnet, och sade: — Laga att det här ej händer om igen. Cosette återvände till vad fru Thénardier kal­ lade hennes "koja" och hennes stora ögon, fästa på främlingen, fingo ett uttryck, de aldri...' 651967 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 249 —}}</noinclude>— 249 — Han räckte fram ett par mynt till fru Thénardier. — Det är rätt, svarade hon. Det var det nu inte, ty det var en krona och ej sjuttiofem öre, men fru Thénardier förlorade ej på saken. Hon stoppade pengarna i svn ficka, kastade en ilsken blick på barnet, och sade: — Laga att det här ej händer om igen. Cosette återvände till vad fru Thénardier kal­ lade hennes "koja" och hennes stora ögon, fästa på främlingen, fingo ett uttryck, de aldrig haft förr. Det var ännu blott en naiv beundran, men det fanns också ett slags häpet förtroede och tillit. — Kanske vill ni äta, frågade fru Thénardier gästen. Han svarade ej utan tycktes försjunken i tankar. — Vad är det där för en karl, mumlade hon för sig själv. Han måste vara fruktansvärt fattig, då ham inte har några ören till mat. Men kan han betala för rummet? Det är ändå tur, att han ej kom åt att stjäla pengarna, som låg på golvet. Men nu öppnades en dörr. Eponine och Azelma kommo in.<noinclude> <references/></noinclude> pxvkh36yr7y80otsx9zu2xtvwz375ou Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/214 104 222089 651968 2026-05-24T11:18:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 250 — Det var verkligen brå vackra små flickor, mera borgerliga än bondska, alldeles förtjusande, den ena med kastanjebruna, den andra med kolsvarta flätor efter ryggen; båda voro livliga, snygga, välfödda och friska. De voro varmt klädda, men ined sådan moderlig omsorg, att materialets tjocklek ej störde utseendet. Vintern var förutsedd utan att våren utplånats. De voro strålande uppen­ barelser. Deras kläder, deras glättighet och bul­ ler och...' 651968 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 250 —}}</noinclude>— 250 — Det var verkligen brå vackra små flickor, mera borgerliga än bondska, alldeles förtjusande, den ena med kastanjebruna, den andra med kolsvarta flätor efter ryggen; båda voro livliga, snygga, välfödda och friska. De voro varmt klädda, men ined sådan moderlig omsorg, att materialets tjocklek ej störde utseendet. Vintern var förutsedd utan att våren utplånats. De voro strålande uppen­ barelser. Deras kläder, deras glättighet och bul­ ler och bång behärskade allt. När de kommo, sade fru Thénardier i en vresig ton, som var full av beundran: — Jaså, där är ni. Sedan drog hon dem ned på sina knän, glät­ tade deras hårflätor, knöt om deras bandrosetter och släppte dem sedan på detta ömsinta sätt, som är eget för mödrar, och sade: — Äro de inte utstyrda! De gingo och satte sig vid elden. De hade en docka, som de ständigt hade i knät och som fram­ lockade glada jubelrop. Då och då lyfte Cosette ögonen från sin stickning och åsåg dyster deras lek.<noinclude> <references/></noinclude> 7xyzgmahukmnyqhft8h25si5f5kr4mc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/215 104 222090 651969 2026-05-24T11:18:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 251 — Eponine och Azelma brydde sig ej om Cosette. Hon var för dem som en hund. Dessa tre små flickor voro ej tjugofyra år tillsammans alla tre, men de återgåvo redan samhället; å ena sidan avundsjukan, å den andra föraktet. Systrarna Thénardiers docka var ganska nött och gammal och trasig här och där, men den före­ föll icke desto mindre Cosette underbar, Cosette, som i hela sitt liv aldrig haft en docka, en riktig docka, för att använda ett or...' 651969 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 251 —}}</noinclude>— 251 — Eponine och Azelma brydde sig ej om Cosette. Hon var för dem som en hund. Dessa tre små flickor voro ej tjugofyra år tillsammans alla tre, men de återgåvo redan samhället; å ena sidan avundsjukan, å den andra föraktet. Systrarna Thénardiers docka var ganska nött och gammal och trasig här och där, men den före­ föll icke desto mindre Cosette underbar, Cosette, som i hela sitt liv aldrig haft en docka, en riktig docka, för att använda ett ord alla barn förstå. — Plötsligt märkte fru Thenardiers spanande ögon, att Cosette då och då tittade på barnens lel<och glömde sin stickning: — Ah, nu kom jag allt på dig, ropade hon. Är det så du arbetar? jag skall lära dig att ar­ beta med hammarslag! Främlingen sade utan att lämna sin plats: — Min fru — hans leende blev nästan ödmjukt — ack, låt henne lekal Från varje annan resande skulle en sådan ön­ skan, om gästen ätit ett stycke fårkött och druckit två flaskor vin och ej sett så fruktansvärt fattig ut, lia varit en befallning. Men att en man, som<noinclude> <references/></noinclude> 6ln5u3clslmlvtb06dhi16iums4mjyc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/216 104 222091 651970 2026-05-24T11:18:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 252 — hade en sådan hatt, tillät sig att ha önskemål och att en man, som hade en sådan bonjour, tillät sig att ha en vilja, det var något fru Thénardier ej anså^ si2 behöva finna sig i. Hon svarade beskt: — Hon måste arbeta, emedan hon vill äta. Jag kan ej föda henne för intet. — Vad är det då hon gör? återtog främlingen med denna milda röst, som så stred mot hans tarvliga dräkt och hans grovarbetaraxlar. Fru Thénardier värdigades svara...' 651970 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 252 —}}</noinclude>— 252 — hade en sådan hatt, tillät sig att ha önskemål och att en man, som hade en sådan bonjour, tillät sig att ha en vilja, det var något fru Thénardier ej anså^ si2 behöva finna sig i. Hon svarade beskt: — Hon måste arbeta, emedan hon vill äta. Jag kan ej föda henne för intet. — Vad är det då hon gör? återtog främlingen med denna milda röst, som så stred mot hans tarvliga dräkt och hans grovarbetaraxlar. Fru Thénardier värdigades svara: — Strumpor, om ni vill veta. Strumpor åt mi­ na små flickor, som annars snart komma att vara alldeles utan. Mannen tittade på Cosettes röda ben ocli fort­ satte: — När skall hon ha det där paret färdigt? — Det dröjer åtminstone tre eller fyra dagar, så lat som hon är. — Hur mycket kan ett sådant par vara värt, när hon gjort det färdigt? Fru Thénardier gav honom en föraktlig blick: — Åtminstone ett par kronor.<noinclude> <references/></noinclude> mhij5hgh477oggichox2ocowa26dx7s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/217 104 222092 651971 2026-05-24T11:19:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 253 — — Kan jag få köpa dem för fem kronor? frå­ gade mannen. — Åh tusan, utropade skrattande en forman, som lyssnat, fem kronor! Tacka tusan för det. Fem hela bagare! Fru Thénardier tyckte sig böra ta honom på orden. — Ja, min herre, om ni så önskar, skal! ni få dessa yllestrumpor för fem kronor. Vi vilja ej vägra våra gäster något. — Men betalning genast, ljöd det från maken. — Jag köper dessa par strumpor, svarade man­ nen, ocl...' 651971 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 253 —}}</noinclude>— 253 — — Kan jag få köpa dem för fem kronor? frå­ gade mannen. — Åh tusan, utropade skrattande en forman, som lyssnat, fem kronor! Tacka tusan för det. Fem hela bagare! Fru Thénardier tyckte sig böra ta honom på orden. — Ja, min herre, om ni så önskar, skal! ni få dessa yllestrumpor för fem kronor. Vi vilja ej vägra våra gäster något. — Men betalning genast, ljöd det från maken. — Jag köper dessa par strumpor, svarade man­ nen, oclitilläde i det han tog fram fem kronor ur fickan — jag betalar det. Sedan vände han sig mot Cosette, — Nu är det för mig, du arbetar. Lek, mitt barn." Formannen blev så upprörd över de fem kronor, han såg, att han lämnade sitt glas och sprang dit. — Det är verkligen sant, ropade han, sedan han beskådat pengarna. Och de äro inte falska. Herr Thénardier kom närmare och stoppade tyst ned mynten i sin ficka.<noinclude> <references/></noinclude> i0rbdz2cv5jz9blvung839x8lcki2hu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/218 104 222093 651972 2026-05-24T11:19:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 254 — Fru Thénardier hade intet att säga. Hon bet sig i läpparna och hon fick ett hatfullt uttryck. Emellertid darrade Cosette av ångest. Men hon vågade en fråga: — Frun, är det sant? Får jag lov att leka? — Lek, svarade fru Thénardier med en för­ skräcklig stämma. — Tack, frun, kom det från Cosette. Och under det hennes mun tackade fru Thé­ nardier, tackade hela hennes själ främlingen. Thénardier hade återgått till de drickande gä...' 651972 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 254 —}}</noinclude>— 254 — Fru Thénardier hade intet att säga. Hon bet sig i läpparna och hon fick ett hatfullt uttryck. Emellertid darrade Cosette av ångest. Men hon vågade en fråga: — Frun, är det sant? Får jag lov att leka? — Lek, svarade fru Thénardier med en för­ skräcklig stämma. — Tack, frun, kom det från Cosette. Och under det hennes mun tackade fru Thé­ nardier, tackade hela hennes själ främlingen. Thénardier hade återgått till de drickande gäs­ terna. Hans hustru viskade i hans öra: — Vem kan den gulklädde mannen vara? — jag har ofta, svarade Thénardier, sett mil­ lionärer, som ha haft sådana bonjourer. Cosette hade lagt ifrån sig stickningen men hade ej krupit fram från bordet Cosette rörde sig alltid det minsta möjliga. Ur en låda bakom sig hade hon tagit fram några gamla trasor samt den lilla tennsabeln. Eponine och Azelma brydde sig ej om, vad som hände. De voro mycket upptagna, ty de hade fått<noinclude> <references/></noinclude> 56insju6jwkg9832ecw74cspgdpnuwr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/219 104 222094 651973 2026-05-24T11:19:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '255 tag i katten. Dockan hade de kastat på golvet och Eponine, som var den äldsta, tog på katten, trots dess jamanden och försök att undkomma, en massa gamla trasor i röda och blå färger samt en del nipper. Under det hon utförde detta viktiga och krä­ vande arbete, sade hon till systern på.det mjuka och beundransvärda språk, som barn bruka, och som liknar behaget hos en fjärilsvinge, vilket för­ flyktigas, när man söker gripa det: — Ser du, syster,...' 651973 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 255 —}}</noinclude>255 tag i katten. Dockan hade de kastat på golvet och Eponine, som var den äldsta, tog på katten, trots dess jamanden och försök att undkomma, en massa gamla trasor i röda och blå färger samt en del nipper. Under det hon utförde detta viktiga och krä­ vande arbete, sade hon till systern på.det mjuka och beundransvärda språk, som barn bruka, och som liknar behaget hos en fjärilsvinge, vilket för­ flyktigas, när man söker gripa det: — Ser du, syster, den här dockan är mycket ro­ ligare än den andra. Den rör sig och den skriker och den är varm. Kom och lek med denl Det skall vara min lilla flicka. Jag är en stor dam. Jag kommer och hälsar på dig och du skall beundra min flicka. Så småningom ser du hennes musta­ scher och då blir du förvånad. Och sedan ser du de stora öronen, och sedan ser du svansen och det gör dig alldeles häpen. Och då säger du: — 0, min Gudl Och jag säger: — Ja, min fru, den lilla flickan är sådan. De små flickorna äro sådana nu för tiden. Azelma lyssnade full av beundran till Eponine. Emellertid hade formännen börjat sjunga en<noinclude> <references/></noinclude> kyd6htm587r4r3zw2qzlcaovdy7687y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/220 104 222095 651974 2026-05-24T11:19:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 256 — oanständig visa, åt vilken de skrattade ohejdat. Thénardier uppmuntrade dem ocliunderstödde dem. Liksom fåglarna göra sitt näste av allt, skapa barn en docka av allt de finna. Den ena instinkten är lika fast rotad som den andra, oclilika litet som fågeln kan underlåta att göra i ordning sitt rede, när den väntar, att det snart skall befolkas av årets första kull, lika litet kunna flickorna underlåta att skapa sig något, som låter dem uttryc...' 651974 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 256 —}}</noinclude>— 256 — oanständig visa, åt vilken de skrattade ohejdat. Thénardier uppmuntrade dem ocliunderstödde dem. Liksom fåglarna göra sitt näste av allt, skapa barn en docka av allt de finna. Den ena instinkten är lika fast rotad som den andra, oclilika litet som fågeln kan underlåta att göra i ordning sitt rede, när den väntar, att det snart skall befolkas av årets första kull, lika litet kunna flickorna underlåta att skapa sig något, som låter dem uttrycka sin modersinstinkt. En docka kan skapas av allt, men en docka måste finnas, an­ nars känner den lilla flickan, att det är något som saknas, något, som hon ej kan undvara ocli som för henne står som det viktigaste av allt i hennes lilla begränsade värld, som docl< utgör en åter­ spegling eller ett frö till de storas. Under det att Eponine och Azelma klädde på katten, hade Cosette börjat kläda på sin sabel. Se­ dan hon gjort detta, lade hon den i sina armar och nynnade sakta en vaggsång. Dockan är ett uttryck för ett de starkaste be­ hoven och på samma gång ett av de vackraste ut­<noinclude> <references/></noinclude> f7p1h6w5l7ce69h5gvpvwo8x7wju8ir Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/221 104 222096 651975 2026-05-24T11:19:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 257 — trycken för det omedvetna hos den lilla flickans själsliv. Att vårda den, kläda den, pryda den, un­ dervisa och uppfostra den, lägga den och låta den stiga upp, gräla på den en smula och vagga den till sömns, att inbilla sig, att en viss sak är någon, hela kvinnans kommande liv ligger i detta. Allt under det de prata oclidrömma ocligöra i ordning små utstyrslar oclisy små klänningar och blusar ocliförkläden, bli flickorna kvinnor. Det för...' 651975 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 257 —}}</noinclude>— 257 — trycken för det omedvetna hos den lilla flickans själsliv. Att vårda den, kläda den, pryda den, un­ dervisa och uppfostra den, lägga den och låta den stiga upp, gräla på den en smula och vagga den till sömns, att inbilla sig, att en viss sak är någon, hela kvinnans kommande liv ligger i detta. Allt under det de prata oclidrömma ocligöra i ordning små utstyrslar oclisy små klänningar och blusar ocliförkläden, bli flickorna kvinnor. Det första barnet ersätter den sista dockan. En liten flicka utan docka är nästan lika olyck­ lig och lika omöjlig som en kvinna utan barn. Cosette hade alltså gjort sig en docka av sin sabel. Oclifru Thenardier hade närmat sig mannen i den gula bonjouren. — Min make har rätt, tänkte hon, det är kanske herr Lafitte. De rika ha sådana egendomliga nycker. Hon stödde armbågarne mot hans bord. — Min herre.. började hon. Vid ordet "herre" vände sig mannen om. Fru<noinclude> <references/></noinclude> a0nvg7xr03xhnfa3bdspetcednin7ai Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/222 104 222097 651976 2026-05-24T11:19:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '—. 258 — Thenardier hade förut kallat honom min bäste man eller min gode man. — Ser ni, min herre, fortsatte hon i det hon anlade sin mildaste min, som nästan var ännu obe­ hagligare att se än hennes ilsknaste utseende, jag har intet emot att barnet leker, inte när ni har varit så frikostig. Alen det är också nödvändigt, att hon arbetar. — Det är då inte ert eget barn? frågade man­ nen. — 0, nej, min herre. Det är en fattig liten stac­ kare,...' 651976 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 258 —}}</noinclude>—. 258 — Thenardier hade förut kallat honom min bäste man eller min gode man. — Ser ni, min herre, fortsatte hon i det hon anlade sin mildaste min, som nästan var ännu obe­ hagligare att se än hennes ilsknaste utseende, jag har intet emot att barnet leker, inte när ni har varit så frikostig. Alen det är också nödvändigt, att hon arbetar. — Det är då inte ert eget barn? frågade man­ nen. — 0, nej, min herre. Det är en fattig liten stac­ kare, som vi ha tagit upp av ren barmhärtighet. Hon är nog inte riktigt Klok. Jag tror, att hon har vatten i huvudet. Det är mycket stort, som ni ser. Vi göra allt vi kunna för henne, men vi äro inte rika. Vi ha förgäves skrivit till hennes hemtrakt ocl i fast det var sex månader sedan ha vi ännu inte fått något svar. Hennes mor måtte vara död. — Så, sade mannen och sjönl<tillbaka i sina funderingar. — Det var ej mycket med hennes mor, då hon kunde överge barnet så som lion gjort, fortsatte fru Thenardier.<noinclude> <references/></noinclude> 9p6rgl4miu1re0fdhn7jqhchbgxr6mr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/223 104 222098 651977 2026-05-24T11:19:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 259 — Under hela detta samtal hade Cosette, som in­ stinktivt kände, att man talade om henne, ej lämnat fru Thenardier med ögonen. Hon lyssnade för­ strött ocl iuppfattade då cch då ett ord. Emellertid hade de drickande formännen, som nu voro i det närmaste berusade, åter tagit upp den oanständiga visan, vilket fördubblade deras munterhet. Det var ett skämt, de förstodo, med både Jesusbarnet och jungfru Maria. Fru The­ nardier deltog i skrattsal...' 651977 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 259 —}}</noinclude>— 259 — Under hela detta samtal hade Cosette, som in­ stinktivt kände, att man talade om henne, ej lämnat fru Thenardier med ögonen. Hon lyssnade för­ strött ocl iuppfattade då cch då ett ord. Emellertid hade de drickande formännen, som nu voro i det närmaste berusade, åter tagit upp den oanständiga visan, vilket fördubblade deras munterhet. Det var ett skämt, de förstodo, med både Jesusbarnet och jungfru Maria. Fru The­ nardier deltog i skrattsalvorna. Under bordet satt Cosette och stirrade in i elden. Hon hade åter bör­ jat vagga den docka, hon gjort sig och sjöng sak­ ta: Min moder är död, min moder är död, min mo­ der är död. På förnyade uppmaningar av värdinnan sam­ tyckte "millionären" i den gula rocken att supéra. — Vad önskar min herre? — Bröd ocli ost! — Det är alldeles avgjort en tiggare, tänkte fru Thenardier. De berusade fortsatte alltjämt med sin säng och barnet under bordet fortsatte med sin. Plötsligt tystnade Cosette. Hon hade kommit<noinclude> <references/></noinclude> k0sihwj7wv3rh9g2rnbd97e6hwnifoz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/224 104 222099 651978 2026-05-24T11:20:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 260 — att vända sig om och fått syn på barnen Thenardiers klocka, som de kastat på golvet, när de bör­ jade roa sig med katten; den låg några steg från köksbordet. Då släppte hon genast den utklädda sabeln, som dock blott var ett surrogat, och såg sig noga om i salen. Fru Thenardier talade med låg röst med sin make och räknade pengar, Ponine och Zelma lekte med katten, gästerna åto eller drucko eller sjöngo, och ingen !ade märke till henne....' 651978 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 260 —}}</noinclude>— 260 — att vända sig om och fått syn på barnen Thenardiers klocka, som de kastat på golvet, när de bör­ jade roa sig med katten; den låg några steg från köksbordet. Då släppte hon genast den utklädda sabeln, som dock blott var ett surrogat, och såg sig noga om i salen. Fru Thenardier talade med låg röst med sin make och räknade pengar, Ponine och Zelma lekte med katten, gästerna åto eller drucko eller sjöngo, och ingen !ade märke till henne. Hon hade ej ett ögonblick att förlora: hon kröp fram från bordet, försäkrade sig än en gång om att ingen tittade på henne och gled sedan fram till dockan, som hon grep. Ett ögonblick senare var hon åter på sin vanliga plats, orörlig, nch vänd, så att doc­ kan, Iion höll i armarna, kom i skuggan. Lyckan att få leka med en riktig docka var så sällsynt att lion nästan var i extas. Ingen hade sett lienne med undantag för främ­ lingen i den gula rocl:en, vilken långsamt förtärde sin enkla aftonvard. Denna lycka varade nästan en kvart. Men hur försiktig Cosette än var, lade hon ej<noinclude> <references/></noinclude> 9wc12eyyrfjvg38pbmfkn3yyfn6nq6c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/225 104 222100 651979 2026-05-24T11:20:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 261 — märke til! att ett av dockans ben släpade på gol­ vet ocl iklart belystes av elden. Denna rosafärgade och glänsande strumpa, vilken stacl<fram ur mörkret, träffade plötsligt Azelmas blick; hon sa­ de till Eponine: — Titta dit, syster! De båda flickorna blevo stumma av förvåning. Cosette hade vågat taga deras docka. Eponine reste sig ocliutan att släppa katten giclchon fram till modern oclidrog henne i kjolen. — Låt mig vara, sade modern....' 651979 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 261 —}}</noinclude>— 261 — märke til! att ett av dockans ben släpade på gol­ vet ocl iklart belystes av elden. Denna rosafärgade och glänsande strumpa, vilken stacl<fram ur mörkret, träffade plötsligt Azelmas blick; hon sa­ de till Eponine: — Titta dit, syster! De båda flickorna blevo stumma av förvåning. Cosette hade vågat taga deras docka. Eponine reste sig ocliutan att släppa katten giclchon fram till modern oclidrog henne i kjolen. — Låt mig vara, sade modern. Vad vill du? — Mamma, sade barnet, titta! Oclihon pekade på Cosette. Cosette var lielt upptagen av ägandets njutning oclivarken såg eller hörde något. Fru Thenardiers ansikte ficlcdetta uttryck, som består av en blandning av det skräckinjagande med det tomma ocli som kommer oss att kalla vissa kvinnor f()r megäror. Denna gång (ökades hennes vrede av den sårade stoltheten. Cosette hade glömt bort alla avstånd. Hon liade vågat ett attentat mot "fröknarnes" docka. Victor Hugo IV 15<noinclude> <references/></noinclude> iwzlrnnbq0vjmod6ba6wr8kel5gngqj Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/418 104 222101 651980 2026-05-24T11:20:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 651980 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|48|<small>KARL HENRIK KARLSSON.</small>|}}</noinclude>Ångermanland samt att ett <i>Hof</i> finnes i Sala-trakten uti Vestmanland i närheten af <i>sta-</i>gränsen, hvilka båda omständigheter tyda på ett yngre skede än <i>tuna-</i> och <i>vi-</i>namnen. Ett särskildt mellansvenskt namn är <i>Tibble</i> (äldre <i>Thigbyle</i>), hvars härledning ännu ej är tillfredsställande förklarad. På slättbygderna finnas uti Upland femton, i Södermanland åtta, i Vestmanland sju, i Nerike två och i Dalarna, i Leksands socken, ett dylikt namn. Dessutom märkas två på Gotland, ett i norra Östergötland i Godegårds socken och ett i Värmland i By socken, i hvars närhet Olof Trätälja enligt sägnen skall bott. — Som endast ett dialektiskt förekommande namn kan det knappast betraktas, då dialektnamn i allmänhet endast uppträda i senare befolkade trakter, men <i>Tibble</i> återigen endast förefinnes å slättbygden, som mycket tidigt måste bebygts. Helt säkert finnes därför någon annan ännu ej utredd orsak till dess uppträdande just i mellersta Sverige. Äldre än någon af de nu behandlade namngrupperna äro i allmänhet de bynamn, i hvilka det gamla ordet <i>hem</i> ingår som grundord. Också detta är ett samgermanskt namnbildningselement och samstämmigt anse alla ortnamnsforskare de hithörande namnen vara bland de allra äldsta och vittna om urgermansk bygd. <i>Hem-</i>namnens bristande förekomst i vissa trakter förklaras vanligen genom antagandet att dessa först i yngre tid erhållit en bofast befolkning. Äfvenledes har framhållits, att den urgamla befolkningen kunnat bortträngas af andra folkstammar, hvilka ej mer begagnade <i>hem</i> i sina ortnamn, och de äldre <i>hem-</i>namnen hafva då utbytts emot yngre namn. Den äldre betydelsen hos detta ord <i>hem</i> synes varit <i>byalag</i> eller <i>bygd</i> och icke gård. Därpå tyder dels att det i senare tid kunnat förändra sin betydelse till verld, och dels äfven att man nästan aldrig invid ett gammalt <i>hem-</i>namn finner ett annat dylikt eller eljes något ålderdomligt namn utan i stället synnerligt unga namnformer, hvilka bära vittne om, huru den ena gården efter den andre utbrutits och utflyttats från den gamla hem-byn. Härmed sammanhänger att bestämningsordet nästan aldrig utgöres af ett person- eller guda-namn, i hvilket afseende de således skilja sig från <i>sta-, tuna-</i> och <i>vi-</i>namnen, men öfverensstämma med de yngre namnen på <i>-by.</i> I sammanhang härmed må redan nu påpekas, hurusom i Sveriges äldsta bygd, Vestergötland, <i>hem-</i>namnen vanligen förekomma i sockennamn. Detta och annat gifver skäl för den<noinclude> <references/></noinclude> kddp5rlp26bqi8zbsy3abxt714u859z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/226 104 222102 651981 2026-05-24T11:20:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 262 — En tsaritsa, som fick se en inusjik prova sin kej­ serlige sons förnämsta ordensdekoration, skulle ej ha kunnat se annorlunda ut. Med en stämma, hes av harm och raseri, skrek hon: — Cosette! Cosette skakade som om jorden bävat under henne. Hon vände sig om. — Cosette! återtog fru Thenardier. Cosette tog dockan och satte varsamt ned den på golvet med en försiktighet, i vilken även rym­ des förtvivlan. Utan att lämna den med ögonen knäppt...' 651981 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 262 —}}</noinclude>— 262 — En tsaritsa, som fick se en inusjik prova sin kej­ serlige sons förnämsta ordensdekoration, skulle ej ha kunnat se annorlunda ut. Med en stämma, hes av harm och raseri, skrek hon: — Cosette! Cosette skakade som om jorden bävat under henne. Hon vände sig om. — Cosette! återtog fru Thenardier. Cosette tog dockan och satte varsamt ned den på golvet med en försiktighet, i vilken även rym­ des förtvivlan. Utan att lämna den med ögonen knäppte hon samman händerna och, vilket är för­ skräckligt hos ett så litet barn, började vrida dem. Och sedan började hon gråta; oclidock hade var­ ken vandringen i skogen eller förlusten av pen­ garna eller tyngden hos vattenämbaret eller de förskräckliga saker, fru Thénardier sagt, för­ mått framlocka en enda tår. Men nu snyftade hon. Under tiden hade främlingen rest sig. — Vad står på? frågade han fru Thenardier.<noinclude> <references/></noinclude> p7j1bc2v5ptrmmwqido7zgvpuou5tun Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/227 104 222103 651982 2026-05-24T11:20:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 263 — — Ser ni inte det? sade fru Thenardier och pe­ kade på den övergivna dockan vid Cosettes fötter. — Nå, fortsatte mannen. — Denna tiggarunge, svarade fru Thenardier, har tillåtit sig att taga barnens docka. — Det är väl intet att göra väsen av, sade man­ nen. Vad gör det, om hon leker med dockan? — Hon har tagit i den med sina smutsiga hän­ der, fortsatte fia Thenardier, med sina rysliga händer. Här fördubblades Cosettes snyftnin...' 651982 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 263 —}}</noinclude>— 263 — — Ser ni inte det? sade fru Thenardier och pe­ kade på den övergivna dockan vid Cosettes fötter. — Nå, fortsatte mannen. — Denna tiggarunge, svarade fru Thenardier, har tillåtit sig att taga barnens docka. — Det är väl intet att göra väsen av, sade man­ nen. Vad gör det, om hon leker med dockan? — Hon har tagit i den med sina smutsiga hän­ der, fortsatte fia Thenardier, med sina rysliga händer. Här fördubblades Cosettes snyftningar. — Tig! skrel< fru Thenardier. Mannen gick ut genom dörren. Sedan han gått, begagnade fru Thenardier till­ fället att under bordet ge Cosette en spark, som framkallade höga skrik. Dörren öppnades åter, och mannen kom in med den underbara dockan i händerna, denna docka, som alla barn i staden betraktat hela dagen. Han satte ned den framför Cosette och sade: — Där har du, liten. Man måste veta, att mannen under den tid, han<noinclude> <references/></noinclude> kvn3j4g2jxczjct8apmizg4d4r57y38 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/228 104 222104 651983 2026-05-24T11:20:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 264 — varit i värdshuset, hade kommit ihåg leksaksboden med dess glittrande innehåll, belyst av de många lylrtorna ocliljusen, detta barnens paradis, som belystes av ett otal lampor. Cosette höjde ögonen, ty Iton liade sett mannen komma emot sig med dockan, ocl ilion hade upp­ fattat de oerhörda orden: — Det är din. Hon betraktade dockan, ryggade långsamt till­ baka samt gömde sig längst bort under muren. Hon grät ej längre, hon var alldeles tyst...' 651983 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 264 —}}</noinclude>— 264 — varit i värdshuset, hade kommit ihåg leksaksboden med dess glittrande innehåll, belyst av de många lylrtorna ocliljusen, detta barnens paradis, som belystes av ett otal lampor. Cosette höjde ögonen, ty Iton liade sett mannen komma emot sig med dockan, ocl ilion hade upp­ fattat de oerhörda orden: — Det är din. Hon betraktade dockan, ryggade långsamt till­ baka samt gömde sig längst bort under muren. Hon grät ej längre, hon var alldeles tyst och såg ut, som om hon ej vågade draga andan. Fru Thénardier, Eponine ocli Azelma liknade statyer. Till och med dryckeshjältarna liknade saltstoder. över hela värdshuset vilade en för­ väntansfull tystnad. Fru Tlicnardier var som förstenad ocli alldeles stum samt fortsatte med sina gissningar: — Vem är den där mannen? Är det en tig­ gare? Är det en millionär? Kanske är del bå­ da sakerna, det vill säga en tjuv. Herr Thénardiers ansikte uppvisade detta egen­<noinclude> <references/></noinclude> 77182d8sodr08uo1h5dex4om3lupaui Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/229 104 222105 651984 2026-05-24T11:20:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 265 — domliga veck vid näsroten, som hos varje mänsk­ lig varelse utmärker, att den förhärskade instink­ ten liar herraväldet i all sin djuriskhet. Värds­ husvärden betraktade omväxlande dockan och främlingen. Han syntes nosa efter denne man som efter en säck med silver. Men det varade blott ett ögonblick. Han närmade sig sin hustru ocli sade: — Den där saken kostar åtminstone trettio kro­ nor. Gör inga dumlieter. Ligg på knä för karlen....' 651984 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 265 —}}</noinclude>— 265 — domliga veck vid näsroten, som hos varje mänsk­ lig varelse utmärker, att den förhärskade instink­ ten liar herraväldet i all sin djuriskhet. Värds­ husvärden betraktade omväxlande dockan och främlingen. Han syntes nosa efter denne man som efter en säck med silver. Men det varade blott ett ögonblick. Han närmade sig sin hustru ocli sade: — Den där saken kostar åtminstone trettio kro­ nor. Gör inga dumlieter. Ligg på knä för karlen. De grova naturerna likna i det fallet de naiva ocl i ursprungliga, att de ej äro i stånd till att över<zå frän en sal< till en annan. — Nåväl, Cosette, sade fru Thénardier, med en röst som skulle föreställa mild, men som bestod av denna lionung, elaka kvinnor ha till sitt för­ fogande, tänker du ej ta doclcan? Cosette flyktsort. vågade sig nu verkligen ur sin till­ — Min lilla Cosette, återtog fru Thénardier med ett smekande tonfall, den där herrn har gett dig dockan; ta< remot den. Den är din. Cosette betraktade den underbara dockan med<noinclude> <references/></noinclude> c9fn94pa044lcjxo0mirdvzyfxzi6dz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/230 104 222106 651985 2026-05-24T11:21:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 266 — alla tecken till förcåning. Hennes ansikte var än­ nu alldeles vått av tårarna, men hennes ögon bör­ jade liksom gryningens himmel att fyllas av strå­ lar, där man kunde skönja en egendomlig, häpen glädje. Vad hon kände i detta ögonblick, likna­ de kanske vad hon skulle förnummit, om någon plötsligt sagt: — Du är drottning av Frankrike, liten. Det föreföll henne, som om vidrörandet av den­ na docka, vore att framkalla en blixt. N...' 651985 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 266 —}}</noinclude>— 266 — alla tecken till förcåning. Hennes ansikte var än­ nu alldeles vått av tårarna, men hennes ögon bör­ jade liksom gryningens himmel att fyllas av strå­ lar, där man kunde skönja en egendomlig, häpen glädje. Vad hon kände i detta ögonblick, likna­ de kanske vad hon skulle förnummit, om någon plötsligt sagt: — Du är drottning av Frankrike, liten. Det föreföll henne, som om vidrörandet av den­ na docka, vore att framkalla en blixt. Något som också till en viss grad var sanning, ty hon sade sig, att om hon gjorde det, skulle fru Thénardier gräla på henne — oclislå henne. Men hon drogs dock dit. Hon slutade med att gå närmare. Hon viskade sakta till fru Thénar­ dier: — Får jag verkligen, frun? Inga ord kunna skildra det på en gång för­ tvivlade, häpna och förtjusta uttrycket i hennes an­ sikte. — Den är ju din, för tusan, sade fru Thénar­ dier. Eftersom herrn har gett dig den.<noinclude> <references/></noinclude> d2utf57dfrvjjp53y0zkjshkyrx1tge Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/231 104 222107 651986 2026-05-24T11:21:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 267 — — År det verkligen sant? återtog Cosette, är det sant? Den är min, riktigt min, frun? Främlingens ögon tycktes fulla av tårar. Han tycktes vara så rörd som man är, när man ej vå­ gar tala för att ej falla i gråt. Han gjorde ett tecken åt Cosette och lade "damens" hand i hen­ nes. Cosette drog snabbt tillbaka sin hand som om "damen" hade bränt henne samt stirrade ned i gol­ vet. Vi äro tvungna att tillägga, att hon vid det­ ta tillfäl...' 651986 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 267 —}}</noinclude>— 267 — — År det verkligen sant? återtog Cosette, är det sant? Den är min, riktigt min, frun? Främlingens ögon tycktes fulla av tårar. Han tycktes vara så rörd som man är, när man ej vå­ gar tala för att ej falla i gråt. Han gjorde ett tecken åt Cosette och lade "damens" hand i hen­ nes. Cosette drog snabbt tillbaka sin hand som om "damen" hade bränt henne samt stirrade ned i gol­ vet. Vi äro tvungna att tillägga, att hon vid det­ ta tillfälle sträckte ut tungan mycket långt. Plöts­ ligt vände hon sig om och grep hänförd tag i doc­ kan. — Hon skall heta Katarina, sade hon. Situationen var egendomlig. Cosettes trasor mötte och omfamnade dockans band och fina, ro­ safärgade musslin. — Frun, började hon igen, får jag lov att sät­ ta den på en stol? — ja, mitt barn, svarade fru Thénardier. Nu var det Eponine och Azelma, som betrakta­ de Cosette med avundsjuka ögon.<noinclude> <references/></noinclude> hd4j0w8t6pmczxqfp2z346ba4ehpcf6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/232 104 222108 651987 2026-05-24T11:21:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 268 — Cosette satte Katarina på en stol, satte sig se­ dan själv på golvet bredvid lienne ocliförblev orörlig, utan att säga ett ord, upptagen av att liänryckt betrakta henne. — Lek då, Cosette, sade främlingen. — 0, jag leker ju, sade barnet. Denne främling, denne okände, som liksom För­ synen gjorde ett besök hos Cosette, var i detta ögonbliclcden människa, fru Thénardier hatade mest av allt. Men det var nödvändigt att behär­ ska sig....' 651987 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 268 —}}</noinclude>— 268 — Cosette satte Katarina på en stol, satte sig se­ dan själv på golvet bredvid lienne ocliförblev orörlig, utan att säga ett ord, upptagen av att liänryckt betrakta henne. — Lek då, Cosette, sade främlingen. — 0, jag leker ju, sade barnet. Denne främling, denne okände, som liksom För­ synen gjorde ett besök hos Cosette, var i detta ögonbliclcden människa, fru Thénardier hatade mest av allt. Men det var nödvändigt att behär­ ska sig. Men det var mera än hon kunde bara, så van, som hon var att alltid vara beroende av mannen, att aldrig handla självständigt. Hon skyndade sig att skicka flickorna till sängs ocli bad sedan mannen i den gula rocken om tillåtel­ se att sända bort Cosette — som borde vara gan­ ska trött nu, tilläde hon med moderlig omsorg. Cosette gick oclilade sig med Katarina i sina armar. Fru Thénardier gick då ocli då till den del av salen, där formännen sutto, och kallade det för "att pigga upp sig en smula". Hon bytte några<noinclude> <references/></noinclude> rldeioocb5kmmja2y7ex2pc8wnxefbn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/233 104 222109 651988 2026-05-24T11:21:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 269 — ord med mannen, vilken darrade av undertryckt ilska: — Vad är det där för en gammal narr? Kom­ ma och ställa till med sådantl Vilja att det där lilla odjuret skall leka! Ge henne en docka! En docka för fyrtio kronor till en sådan stackare, som jag ej skulle vilja ge fem öre för. Om en stund kommer han väl att kalla henne Ers maje­ stät alldeles som man gör med hertiginnan Berry! Vad är meningen med det här? Är han ga­ len, den mystiska...' 651988 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 269—}}</noinclude>— 269 — ord med mannen, vilken darrade av undertryckt ilska: — Vad är det där för en gammal narr? Kom­ ma och ställa till med sådantl Vilja att det där lilla odjuret skall leka! Ge henne en docka! En docka för fyrtio kronor till en sådan stackare, som jag ej skulle vilja ge fem öre för. Om en stund kommer han väl att kalla henne Ers maje­ stät alldeles som man gör med hertiginnan Berry! Vad är meningen med det här? Är han ga­ len, den mystiska människan? — Varför det? svarade Thénardier. Det hela är ju så enkelt. Det roar honom. Du tycker om att den lilla arbetar, han tycker om när hon leker. Han är i sin fulla rätt. En resande, det är en man som gör, vad som faller honom in. Bara han betalar. Vad rör det dig, om det är en gammal filantrop? Om det är en idiot, vad har du med det att göra? Han har ju pengar? Det var husbondens ord och värdshusvärdens åsikt oclidäremot fanns ingen appell. na Mannen i den gula rocken satt med armbågar­ mot bordet oclihade återtagit sitt tankfulla<noinclude> <references/></noinclude> ikw4nu2duneo66n2iqhg8a1vilneo1t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/234 104 222110 651989 2026-05-24T11:21:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 270 — utseende. Alla de andra gästerna, köpmännen och formännen, hade dragit sig undan en smula och sjöngo ej längre. De betraktade en aning vördnadsfullt mannen från ett tryggt avstånd. Denne ensamme, så fattigt klädd oclidock i stånd att ur sina fickor taga fram gigantiska dockor med sidenklänningar, var säkerligen en fruktans­ värd och beundransvärd människa. Timmarna gingo. Midnattsmässan hade ägt rum, dryckeskämparna hade gått, krogen va...' 651989 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 270 —}}</noinclude>— 270 — utseende. Alla de andra gästerna, köpmännen och formännen, hade dragit sig undan en smula och sjöngo ej längre. De betraktade en aning vördnadsfullt mannen från ett tryggt avstånd. Denne ensamme, så fattigt klädd oclidock i stånd att ur sina fickor taga fram gigantiska dockor med sidenklänningar, var säkerligen en fruktans­ värd och beundransvärd människa. Timmarna gingo. Midnattsmässan hade ägt rum, dryckeskämparna hade gått, krogen var stängd, salen var övergiven, elden hade slocknat, inen främlingen satt alltjämt kvar i samma ställ­ ning. Han hade ej sagt ett ord sedan Cosette gått och lagt sig. Det var bara herr och fru Thénardier, som av både hövlighet och nyfikenhet stannat kvar i salen. — Tänker han sitta här hela natten, muttrade fru Thénardier. Klockan slog just två på morgonen, och hon förklarade sig uttröttad. — Jag går och lägger mig. Gör vad du vill. Maken satte sig vid ett bord i ett hörn, tände ett ljus och började läsa Courrier Fran^ais.<noinclude> <references/></noinclude> rl0boum14an33oo0sf613ppr0c5lhh1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/235 104 222111 651990 2026-05-24T11:21:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 271 — En timma gick. Den vördnadsvärde krogägaren hade åtminstone tre gånger läst igenom Courrier Francais. Främlingen hade ej gjort en rörelse. Thénardier flyttade på sig, hostade, spottade, nös och bullrade med stolen. Ingen rörelse hos mannen. — Kanske han sover, tänkte Thénardier. Mannen sov inte, men det fanns intet, som kun­ de väcka honom. Slutligen tog Thénardier av sig mössan, när­ made sig sakta ocli riskerade ett par ord: — Tä...' 651990 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 271 —}}</noinclude>— 271 — En timma gick. Den vördnadsvärde krogägaren hade åtminstone tre gånger läst igenom Courrier Francais. Främlingen hade ej gjort en rörelse. Thénardier flyttade på sig, hostade, spottade, nös och bullrade med stolen. Ingen rörelse hos mannen. — Kanske han sover, tänkte Thénardier. Mannen sov inte, men det fanns intet, som kun­ de väcka honom. Slutligen tog Thénardier av sig mössan, när­ made sig sakta ocli riskerade ett par ord: — Tänker ej herrn gå till sängs? Att gå ocli lägga sig skulle varit för familjärt. Gå till sängs, det är en fras, som uttrycker vörd­ nad, ord, vilka ha en magisk förmåga att komma räkningen på morgonen att antaga trevliga dimen­ sioner. Ett rum, där man går ocli lägger sig, det kostar två kronor, men när man går till sängs, då kostar det fyra. — Ja visst, sade mannen. Var ligger stallet? — Jag skall visa herrn. Det har ni rätt i!<noinclude> <references/></noinclude> 94zrzlghbgq9wctsfv7qnmekpxhh52e Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/236 104 222112 651991 2026-05-24T11:21:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 272 — Han tog ett ljus, mannen tog sitt paket oclisin käpp och Thénardier förde honom till ett rum i första våningen som var ovanligt elegant, varje möbel var av mahogny, sängen jättestor och gar­ dinerna av röd kalikå. — Vad är det här? frågade mannen. — Det är vårt eget bröllopsrum, svarade vär­ den. Vi bo själva i ett annat rum, min fru ocli jag. Vi använda ej det här rummet mer än ett par gånger vart år. — jag skulle tyckt bät...' 651991 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 272 —}}</noinclude>— 272 — Han tog ett ljus, mannen tog sitt paket oclisin käpp och Thénardier förde honom till ett rum i första våningen som var ovanligt elegant, varje möbel var av mahogny, sängen jättestor och gar­ dinerna av röd kalikå. — Vad är det här? frågade mannen. — Det är vårt eget bröllopsrum, svarade vär­ den. Vi bo själva i ett annat rum, min fru ocli jag. Vi använda ej det här rummet mer än ett par gånger vart år. — jag skulle tyckt bättre om stallet, sade man­ nen bryskt. Thénardier låtsades ej höra detta föga vänli­ ga uttalande. Han tände de två ljusstakarna på kakelugnsfri­ sen. En präktig brasa flammade. I rummet fanns en pokal och en hårprydnad av silvertrådar och orangeblommor. — Vad är detta? frågade mannen. — Min herre, det är min hustrus brudkrona. Främlingen betraktade föremålet med en blick, som tycktes säga:<noinclude> <references/></noinclude> efpscpj3pu3lr1mlsyhcfuurz55tcos Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/237 104 222113 651992 2026-05-24T11:22:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 273 — — Det har då funnits en tid, då detta monster var en oskyldig jungfru. Dessutom ljög Thénardier. När han hade hyrt denna lokal för att sätta upp sin krog, hade han funnit detta rum i samma skick, som det var i nu, och han köpte möblerna och brudkronan, i det han tänkte, att det skulle skänka hans hustru en viss nimbus och att hans hus pä så sätt skulle få en smula engelslc "respektabilitet". När främlingen vände sig om, hade världen för...' 651992 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 273 —}}</noinclude>— 273 — — Det har då funnits en tid, då detta monster var en oskyldig jungfru. Dessutom ljög Thénardier. När han hade hyrt denna lokal för att sätta upp sin krog, hade han funnit detta rum i samma skick, som det var i nu, och han köpte möblerna och brudkronan, i det han tänkte, att det skulle skänka hans hustru en viss nimbus och att hans hus pä så sätt skulle få en smula engelslc "respektabilitet". När främlingen vände sig om, hade världen försvunnit. Tliénardier hade diskret avlägsnat sig utan att våga säga god natt, då han ej ville visa någon olämplig familiaritet mot en man, som han föresatt sig att grundligt skinna nästa morgon. Krogvärden drog sig tillbaka till sitt rum. Hans hustru hade lagt sig men hade icke somnat. När hon hörde sin mans steg, vände hon sig om och sade: — Jag kommer att sparka ut Cosette i morgon. Thénardier svarade kallt: — Vad du går pål De bytte inga fler ord, och några minuter se­ nare var ljuset släckt.<noinclude> <references/></noinclude> 7n83zg1cq27lz44dwbm004z7tzb2vo0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/238 104 222114 651993 2026-05-24T11:22:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 274 — Främlingen å sin sida hade försiktigt lagt ifrån sig käppen och paketet. Sedan värden gått, ha­ de han satt sig i en fåtölj och försjunkit i tan­ kar. Sedan tog han av sig skorna, tog en av de två stakarna, blåste ut den andra, gick ut ur rum­ met samt såg sig omkring som om han sökte nå­ got. Han gick igenom en korridor och kom till en trappa. Han hörde ett svagt ljud som från ett sovande barn. Han gick efter detta ljud och kom till en...' 651993 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 274 —}}</noinclude>— 274 — Främlingen å sin sida hade försiktigt lagt ifrån sig käppen och paketet. Sedan värden gått, ha­ de han satt sig i en fåtölj och försjunkit i tan­ kar. Sedan tog han av sig skorna, tog en av de två stakarna, blåste ut den andra, gick ut ur rum­ met samt såg sig omkring som om han sökte nå­ got. Han gick igenom en korridor och kom till en trappa. Han hörde ett svagt ljud som från ett sovande barn. Han gick efter detta ljud och kom till en liten trekantig vrå, som var infälld under själva trappan. Där låg bland allehanda korgar och gamla trasor och spindelväv Cosette i en säng, som utgjordes av en trasig halmmadrass och ett utnött täcke. Lakan fanns icke. Det hela vilade på bara golvet. Mannen närmade sig och bara såg. Cosette sov lugnt. Hon var fullt påklädd. Om vintern tog hon av sig det minsta möjliga för att ej behöva frysa. Hon höll dockan tryckt emot sig och dess sto­ ra, vidöppna ögon glänste i mörkret. Då oclidå utstötte Cosette en svag suck, som om hon höll på att vakna, kramade dockan fastare intill sig,<noinclude> <references/></noinclude> cxdmnns6gvrdjjx52hlp0ou66fghuqo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/239 104 222115 651994 2026-05-24T11:22:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 275 — nästan konvulsiviskt. Vid hennes bädd fanns in­ tet annat än ett par skor. En dörr bredvid Cosettes kyffe stod öppen och ledde in till ett stort, mörkt rum. Främlingen gick in. Längst bort såg han genom en glasdörr två vita sängar. Det var Azelmas och Eponines. Bakom sängarna skymtade han en vagga av flä­ tad korg; där sov den lilla gosse, som skrikit för­ ut under aftonen. Främlingen räknade ut, att detta rum stod i för­ bindelse med...' 651994 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 275 —}}</noinclude>— 275 — nästan konvulsiviskt. Vid hennes bädd fanns in­ tet annat än ett par skor. En dörr bredvid Cosettes kyffe stod öppen och ledde in till ett stort, mörkt rum. Främlingen gick in. Längst bort såg han genom en glasdörr två vita sängar. Det var Azelmas och Eponines. Bakom sängarna skymtade han en vagga av flä­ tad korg; där sov den lilla gosse, som skrikit för­ ut under aftonen. Främlingen räknade ut, att detta rum stod i för­ bindelse med makarna Thénardiers. Han var på väg tillbaka, när ha^ns bliclcträffade kakelugnsfri­ sen; han såg ett par utsökta små skor, fast de voro omaka. Mannen kom då ihåg den gamla va­ nan hos barnen att på julafton sätta fram sina skor i förhoppning att den goda féen skall lägga en glänsande gåva i dem. Eponine och Azelma hade ej försummat att göra detta. Mannen böjde sig ned. Féen, det vill säga modern, hade redan varit där, och i varje sko låg en blank enkrona. Mannen reste sig upp och skulle gå, när han fick syn på något annat längst inne i spisen. Det<noinclude> <references/></noinclude> f8y5d415t040dadq6u0ifmlxi8wzshe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/240 104 222116 651995 2026-05-24T11:22:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 276 — var en träsko, en ryslig träsko, nästan utsliten ocli alldeles nedsmutsad. Den var Cosettes. Cosette hade med barnens rörande förtroende ocl itillit, utan att låta sig nedslås av alla besvikelser, satt fram även sin sko. Barnens förtroende är en sublim ocli storslagen sak. Det fanns ingenting i träskon. Främlingen trevade i sin väst, böjde sig ned ocli lade ett guld­ mynt i slcon. Sedan smög o han sig 0 försiktig' 0 tillbaka till sitt rum.' 651995 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 276 —}}</noinclude>— 276 — var en träsko, en ryslig träsko, nästan utsliten ocli alldeles nedsmutsad. Den var Cosettes. Cosette hade med barnens rörande förtroende ocl itillit, utan att låta sig nedslås av alla besvikelser, satt fram även sin sko. Barnens förtroende är en sublim ocli storslagen sak. Det fanns ingenting i träskon. Främlingen trevade i sin väst, böjde sig ned ocli lade ett guld­ mynt i slcon. Sedan smög o han sig 0 försiktig' 0 tillbaka till sitt rum.<noinclude> <references/></noinclude> sefzx75t5wxncy82ukkk021cbcnl2lz 651996 651995 2026-05-24T11:24:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 651996 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 276 —}}</noinclude>var en träsko, en ryslig träsko, nästan utsliten och alldeles nedsmutsad. Den var Cosettes. Cosette hade med barnens rörande förtroende och tillit, utan att låta sig nedslås av alla besvikelser, satt fram även sin sko. Barnens förtroende är en sublim och storslagen sak. Det fanns ingenting i träskon. Främlingen trevade i sin väst, böjde sig ned och lade ett guld­mynt i skon. Sedan smög han sig försiktig† tillbaka till sitt rum.<noinclude> <references/></noinclude> agntzkgyu92d8v0wlxc3780xvlu09q2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/242 104 222117 651997 2026-05-24T11:24:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 278 — Räkning till Herrn på n:o 1. Supé ....................................................................... 3 francs. Logs .................................................................... 10 Lyse ....................................................................... 5 " 'ärme .................................................................... 4 Uppassning ........................................................... 1 Summa 23 francs. Uppa... 651997 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 278 —}}</noinclude>— 278 — Räkning till Herrn på n:o 1. Supé ....................................................................... 3 francs. Logs .................................................................... 10 Lyse ....................................................................... 5 " 'ärme .................................................................... 4 Uppassning ........................................................... 1 Summa 23 francs. Uppassning hade stavats u pasni n g. — Tjugotre francs! utropade hustrun med en förtjusning, vari blandades en smula tvekan. Liksom alla stora konstnärer var doclcicke Thenardier nöjd med sitt verk. — Asch! utropade. Det var samma tonfall, som när Castlereagli vid Wienerkongressen satte upp förteckningen på Frankrikes skulder till Europa. — Herr Thenardier, du liar alldeles rätt, han är verkligen skyldig allt delta, mumlade hustrun under del Iion tä.ikte på dockan, som lian i hennes flickors närvaro givit Cosette, del är rättvist, men det är för mycket. Han kommer ej all vilja be­ tala.<noinclude> <references/></noinclude> bljxlzt6lww6nutqrfpz4lxw9pweiwy Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/243 104 222118 651998 2026-05-24T11:24:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 279 — Thenardier skrattade kallt och sade: — Han kommer att betala. Detta skratt var det största tecken på säkerhet ocliauktoritet. Vad som sades på detta sätt, det måste ske. Kvinnan envisades ej läagre. Hon började göra i ordning bordet, under det mannen med långa steg mätte salen. Efter ett ögonblick tilläde han: — Jag är skyldig femton francs. Han satte sig åter vid spiselvrån, lade upp fötlerna bland den varma askan, och försjönk i tan...' 651998 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 279 —}}</noinclude>— 279 — Thenardier skrattade kallt och sade: — Han kommer att betala. Detta skratt var det största tecken på säkerhet ocliauktoritet. Vad som sades på detta sätt, det måste ske. Kvinnan envisades ej läagre. Hon började göra i ordning bordet, under det mannen med långa steg mätte salen. Efter ett ögonblick tilläde han: — Jag är skyldig femton francs. Han satte sig åter vid spiselvrån, lade upp fötlerna bland den varma askan, och försjönk i tankar. — Det var sant, avbröt fru Thénardier, du har väl inte glömt att jag sparkar ut Cosette i dag? Det odjuret! jag kan inte tåla att se hennes doc­ ka. jag skulle hellre gifta mig med Ludvig XVIII än att ha henne kvar en enda dag till! Thenardier tände sin pipa oclisvarade mellan tvenne rökmoln: — Du skall lämna fram den här räkningen till mannen! Sedan gick han ut.<noinclude> <references/></noinclude> 7o40ybgw2c6lsr2m40opz9fitms8oyd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/244 104 222119 651999 2026-05-24T11:25:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 280 — Han hade knappt hunnit ut ur rummet, förrän främlingen inträdde. Thenardier visade sig genast bakom honom och förblev orörlig i den halvöppna dörren, osyn­ lig tör alla utom sin hustru. Den gulklädde mannen bar i handen sin käpp och sitt paket. — Redan uppstigen? sade fru Thenardier. Tän­ ker min herre redan lämna oss? Under det hon sade detta, rullade hon räkningen nellan fingrarna med ett förvirrat uttryck. Hen­ nes hårda ansikte vis...' 651999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 280 —}}</noinclude>— 280 — Han hade knappt hunnit ut ur rummet, förrän främlingen inträdde. Thenardier visade sig genast bakom honom och förblev orörlig i den halvöppna dörren, osyn­ lig tör alla utom sin hustru. Den gulklädde mannen bar i handen sin käpp och sitt paket. — Redan uppstigen? sade fru Thenardier. Tän­ ker min herre redan lämna oss? Under det hon sade detta, rullade hon räkningen nellan fingrarna med ett förvirrat uttryck. Hen­ nes hårda ansikte visade spår av känslor, man sällan fann där, räddhåga och samvetsförebrå­ elser. Att lämna en sådan räkning till en man, som såg så utblottad ut, det var allt annat än behagligt. Gästen syntes upptagen och tankfull. Han sva­ rade: — Ja, min fru. Jag skall resa. Min herie har då icke flera affärer att uträtta i Monlfermeil? — Nej. Jag kom att resa igenom här, det var<noinclude> <references/></noinclude> tlg6dma7cm0cx1xh1qconzvq0eg9brh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/245 104 222120 652000 2026-05-24T11:25:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 281 — allt. Min fru, fortsatte han, hur mycket är jag skyldig? Utan att svara räckte fru Thenardier honom räkningen. Mannen vecklade upp papperet, såg på det men utan att visa den ringaste förvåning. — Min fru, sade han, gör ni goda affärer här i Montfermeil. — Inte vidare, min herre, svarade fru Thenardier, häpen över att ej* få höra något värre utbrott. Hon fortsatte i en elegisk, klagande ton: — Ja, min herre, tiderna äro hårdal Och de...' 652000 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 281 —}}</noinclude>— 281 — allt. Min fru, fortsatte han, hur mycket är jag skyldig? Utan att svara räckte fru Thenardier honom räkningen. Mannen vecklade upp papperet, såg på det men utan att visa den ringaste förvåning. — Min fru, sade han, gör ni goda affärer här i Montfermeil. — Inte vidare, min herre, svarade fru Thenardier, häpen över att ej* få höra något värre utbrott. Hon fortsatte i en elegisk, klagande ton: — Ja, min herre, tiderna äro hårdal Och dess­ utom finnes det så få borgare i den här trakten. Det är bara småfolk, alltsammans, förstår ni. Om vi icke då och då hade en del resande, lika rika och frikostiga som min herre, skulle det inte gå. Skatterna äro så höga. Och den där lilla lägger beslag på det sista vi hava. — Vilken lilla? — Å, den lilla, det vet ni väl. Cosette! Lärkan, som folket i trakten säger.<noinclude> <references/></noinclude> 6snuou6sjm4mfyc99a3l6hw56rzj0k3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/246 104 222121 652001 2026-05-24T11:25:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 282 — — Jaså, svarade mannen. Hon fortsatte: — Vad dessa bönder äro dumma med sina ök­ namn. Hon ser ju snarare ut som en flädermus än som en lärka. Ser ni, min herre, vi begära inga allmosor, men vi kunna icke heller giva några. Vi förtjäna nästan intet, och vi ha stora utgifter. Myndigheternas tillåtelser, alla stämplar, skatten för alla fönster och dörrar, alla dessa avgifter! Min herre vet nog, att staten kräver fruktansvärt med peng...' 652001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 282 —}}</noinclude>— 282 — — Jaså, svarade mannen. Hon fortsatte: — Vad dessa bönder äro dumma med sina ök­ namn. Hon ser ju snarare ut som en flädermus än som en lärka. Ser ni, min herre, vi begära inga allmosor, men vi kunna icke heller giva några. Vi förtjäna nästan intet, och vi ha stora utgifter. Myndigheternas tillåtelser, alla stämplar, skatten för alla fönster och dörrar, alla dessa avgifter! Min herre vet nog, att staten kräver fruktansvärt med pengar. Och sedan har jag mina två flickor, jag. jag har då ingen orsak att föda upp andras barn. Mannen svarade, med en röst, som han försökte göra oberörd, men där det likväl fanns en darrning: — Om man befriade er från henne? — Från vem? Från Cosette? — Ja. Krogvärdinnans röda och violetta ansikte upp­ lystes av en hemslcglädje.<noinclude> <references/></noinclude> 56o8yfi46z8ej0164n29wybv542srdl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/247 104 222122 652002 2026-05-24T11:25:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 283 — — Ä, min herre, min herre! Tag heine, be­ håll henne, för bort henne, sylta in henne, tryffera henne, drick henne, ät henne och ni skall väl­ signas av den heliga jungfrun och alla paradisets helgon! — Det är överenskommet? — Är det sant? Ni tar henne med er? — Jag tar henne med mig. — Genast? — Genast. Ropa hit barnet! — Cosette, ropade fru Thenardier. — Under det vi vänta, fortsatte mannen, kai jag ju betala min skuld. Hur mycke...' 652002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 283 —}}</noinclude>— 283 — — Ä, min herre, min herre! Tag heine, be­ håll henne, för bort henne, sylta in henne, tryffera henne, drick henne, ät henne och ni skall väl­ signas av den heliga jungfrun och alla paradisets helgon! — Det är överenskommet? — Är det sant? Ni tar henne med er? — Jag tar henne med mig. — Genast? — Genast. Ropa hit barnet! — Cosette, ropade fru Thenardier. — Under det vi vänta, fortsatte mannen, kai jag ju betala min skuld. Hur mycket blir det? Han kastade en blick på räkningen och kunde ej återhålla en rörelse av förvåning: — Tjugotre francs! Han såg på krogvärdinnan och upprepade: — Tjugotre francs? I uttalet av dessa två ord och upprepade på detta sätt fanns det det tonfall, som skiljer ut­ ropstecknet från frågetecknet.<noinclude> <references/></noinclude> 8ensr36hx3ozhdcu9b56sz3h2kavl2r Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/248 104 222123 652003 2026-05-24T11:25:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 284 — Fru Thenardier hade haft tid att förbereda sig på angreppet. Hon svarade därför med stor sä­ kerhet: — Javisst, min herre, det är tjugotre francs. Främlingen lade fem guldmynt på fem francs vardera på bordet. — Gä efter den lilla, sade han. I detta ögonblick trädde herr Thenardier in i rummet ocli sade: — Herrn är bara skyldig tjugosex sous. .— Tjugosex sous! utropade hans hustru. — Tjugo sous för rummet, svarade Thenardier kallt,...' 652003 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 284 —}}</noinclude>— 284 — Fru Thenardier hade haft tid att förbereda sig på angreppet. Hon svarade därför med stor sä­ kerhet: — Javisst, min herre, det är tjugotre francs. Främlingen lade fem guldmynt på fem francs vardera på bordet. — Gä efter den lilla, sade han. I detta ögonblick trädde herr Thenardier in i rummet ocli sade: — Herrn är bara skyldig tjugosex sous. .— Tjugosex sous! utropade hans hustru. — Tjugo sous för rummet, svarade Thenardier kallt, ocli sex sous för supén. Vad den lilla be­ träffar skulle jag vilja tala ett ord med herrn. Lämna oss ensamma! Fru Thenaidier kände sig alldeles som bländad av denna oförutsedda snilleblixt. Hon förnam, att det var den store skådespelaren, som nu in­ trädde på scenen, svarade ej med ett ord och gick ut ur rummet. Så snart de blivit ensamma, erbjöd Thenar­ dier gästen en stol. Främlingen satte sig, men<noinclude> <references/></noinclude> 4t0w9acdnvfwkfgigq9s86xrj9rfdcm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/249 104 222124 652004 2026-05-24T11:25:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 285 — Thenardier förblev själv stående, hans ansikte ha­ de antagit ett uttryck, som bestod av en egen­ domlig blandning av godmodighet och enfald. — Min herre, började han, jag skall säga det genast. Det är så, att jag för min del avgudar det där barnet. Främlingen betraktade honom skarpt. — Vilket barn? — Thenardier fortsatte: — Är det inte egendomligt, hur man kan fästa sig? Vad betyder då en sädan sak som pengar. Tag tillbaka edra guld...' 652004 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 285 —}}</noinclude>— 285 — Thenardier förblev själv stående, hans ansikte ha­ de antagit ett uttryck, som bestod av en egen­ domlig blandning av godmodighet och enfald. — Min herre, började han, jag skall säga det genast. Det är så, att jag för min del avgudar det där barnet. Främlingen betraktade honom skarpt. — Vilket barn? — Thenardier fortsatte: — Är det inte egendomligt, hur man kan fästa sig? Vad betyder då en sädan sak som pengar. Tag tillbaka edra guldmynt! Det är ett barn jag längtar efter, ej efter guld. — Vem talar ni om? frågade gästen. — Om vem? Om vem annan än vår lilla Cosette. Vill ni inte taga henne med er? Nå väl, jag skall tala öppet: lika säkert som ni är en he­ derlig karl, lika säkert är det, att jag ej kan sam­ tycka till det. Det skulle göra mig alltför ont. jag har ju sett henne, sedan hon bara var ett litet knyte. Det är visserligen sant, att hon kostar oss pengar, det är sant, att hon har sina fel, det<noinclude> <references/></noinclude> 2vu1rn5240bwhxjedseikz2odg3a4gz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/250 104 222125 652005 2026-05-24T11:25:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 286 — är sant, att vi ej äro rika, det är sant att jag be­ talat ut för henne mera än fyra hundra francs me­ dicin och till ingen nytta för bara en enda av hennes sjukdomar! Men man måste ju också gö­ ra något för den gode Gudens skull. Stackarn har ju varken far eller mor. ocl ijag har uppfostrat henne, jag har bröd både för henne ocli för mig själv. Ocli i grund och botten håller jag mycket av detta stackars barn. Ni förstår, man kan inte r...' 652005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 286 —}}</noinclude>— 286 — är sant, att vi ej äro rika, det är sant att jag be­ talat ut för henne mera än fyra hundra francs me­ dicin och till ingen nytta för bara en enda av hennes sjukdomar! Men man måste ju också gö­ ra något för den gode Gudens skull. Stackarn har ju varken far eller mor. ocl ijag har uppfostrat henne, jag har bröd både för henne ocli för mig själv. Ocli i grund och botten håller jag mycket av detta stackars barn. Ni förstår, man kan inte rå för att man känner så. jag är själv en god­ modig karl och jag tycker aldrig om att bråka, jag älskar henne i aka fall, den lilla stackarn. Låt vara, att min hustru är en smula liäftig av sig, men hon liåller också av henne. Ni förstår, det är ju alldeles som om det vore vårt eget barn. Ocli jag kan inte undvara den lilla tösen i mitt hem. Främlingen betraktade honom skarpt. Tlienardier foitsatte: fortfarande — Förlåt, ursäkta, min herre, men man skän­ ker dock inte bort sitt barn på sådant sätt åt förste bäste, som kommer förbi. Har jag inte rätt? Det är inte så att jag har något eniot er. Ni är<noinclude> <references/></noinclude> 1rh7qhba4aum9xj1o94lvi7ujf9wjj7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/251 104 222126 652006 2026-05-24T11:26:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 287 — rik, ni ser ut att vara en hedersman och det skulle kanske vara en lycka för henne? Men det är nöd­ vändigt att känna till allt. Ni förstår mig? Om vi antaga att jag skulle låta henne gå ocliatt jag skulle bortse från mina egna känslor, vore det dä inte rättvist att jag finge veta vart hon fördes, om jag inte ville förlora henne ur sikte, om jag ville ha reda på, hos vem hon kom att stanna för att då och då kunna komma och hälsa på hen...' 652006 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 287 —}}</noinclude>— 287 — rik, ni ser ut att vara en hedersman och det skulle kanske vara en lycka för henne? Men det är nöd­ vändigt att känna till allt. Ni förstår mig? Om vi antaga att jag skulle låta henne gå ocliatt jag skulle bortse från mina egna känslor, vore det dä inte rättvist att jag finge veta vart hon fördes, om jag inte ville förlora henne ur sikte, om jag ville ha reda på, hos vem hon kom att stanna för att då och då kunna komma och hälsa på hen­ ne, sä att hon kunde veta, att hennes gamla fos­ terfar alltjämt vakade över henne och alltid fanns till hands? Oclidet finns saker, som äro omöj­ liga. Om ni tager henne med er, dä säger jag: Var är lärkan? Vart har hon tagit vägen? Det niåste då åtminstone finnas någon skriven pap­ perslapp, någonting ordnat i fråga om överta­ gandet! Ert pass kan jag ju få se. Utan att upphöra med att betrakta honom med denna blick, som så att säga går direkt in i själen, svarade gästen honom i en allvarlig och fast ton: l lcrr Tlienardier, men behöver inte pass med sig för att fara några mil utanför Paris. Om jag tager med mig Cosette, så tager jag helt enkelt<noinclude> <references/></noinclude> 601zcyk677jvol8fxmgpbw5a86uzwv7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/252 104 222127 652007 2026-05-24T11:26:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 288 — med mig henne utan några ceremonier. Ni kom­ mer inte att få veta mitt namn, inte min bostad, inte vart hon kommer att fara och det är min av­ sikt, att hon aldrig mera i sitt liv skall behöva återse er. Jag rycker av den tråd, som fjättrar hennes fötter, och hon försvinner. Passar det er? Ja eller nej. Pä samma sätt som demoner ocliandra andar på grund av vissa tecken förnimma närvaron av en överlägsen mak:, förstod nu Thenardier, at...' 652007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 288 —}}</noinclude>— 288 — med mig henne utan några ceremonier. Ni kom­ mer inte att få veta mitt namn, inte min bostad, inte vart hon kommer att fara och det är min av­ sikt, att hon aldrig mera i sitt liv skall behöva återse er. Jag rycker av den tråd, som fjättrar hennes fötter, och hon försvinner. Passar det er? Ja eller nej. Pä samma sätt som demoner ocliandra andar på grund av vissa tecken förnimma närvaron av en överlägsen mak:, förstod nu Thenardier, att han hade en mycket stark man framför sig. Det var en intiution. lian fattade det både hastigt ocliklart. Under gårdagen hade han, allt under det han drack med förmännen, rökte med dem och sjöng, förstått att iakttaga gästen, vakta honom som katten på råttan och studerat honom som en matematiker, ilan hade spionerat på lionom bå­ de lör sin egen räkning, av nöje och instinkt, och spionerat som om lian varit betald för det. Ej en rörelse, ej en gest hos mannen i den gula bonjou­ ren hade undgått honom. Redan innan gästen så tydligt visade sitt intresse för Cosette, liade Tlienardier gissat sig till det. Han hade lagt märke<noinclude> <references/></noinclude> kqld10ocdiy2y7b3985y217871l19d7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/253 104 222128 652008 2026-05-24T11:26:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 289 — till de blickar denne gubbe ständigt kastade på barnet. Varför detta intresse? Vem var denne man? Varför var lian, med så mycket pengar på fickan, klädd i denna dräkt? Frågor, vilka gjorde sig själva, men som han ej kunde lösa, vilket oro­ ade honom. Han hade drömt om det hela natten. Det kunde inte vara Cosettes far. Var det kanske hennes morfar, hennes farfar? Varför gav han sig då ej genast tillkänna? När man har rätt, visar man det....' 652008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 289 —}}</noinclude>— 289 — till de blickar denne gubbe ständigt kastade på barnet. Varför detta intresse? Vem var denne man? Varför var lian, med så mycket pengar på fickan, klädd i denna dräkt? Frågor, vilka gjorde sig själva, men som han ej kunde lösa, vilket oro­ ade honom. Han hade drömt om det hela natten. Det kunde inte vara Cosettes far. Var det kanske hennes morfar, hennes farfar? Varför gav han sig då ej genast tillkänna? När man har rätt, visar man det. Denne man hade tydligen ingen rätt över Cosette. Men vem var han då? Thenardier förlorade sig i gissningar. Han skymtade allt men såg intet. Men när han inledde sitt samtal med gästen, var han säker på att det fanns en hemlighet, säker på att mannen gärna ville för­ bli i skuggan, ocli därför kände han sig stark. Vid främlingens korta ocli klara svar, kände han sig svag. Han hade ej väntat sig något sådant. Det rubbade alla hans antaganden. Han sökte samla sina tankar. Han övervägde allt under en sekund. Tlienardier var cn av dessa män, som med ett ögonkast bedöma en situation. Han fann, att tiden var inne att snabbt gå rakt på målet. Han gjorde<noinclude> <references/></noinclude> dwvf1imeevr3iimt5k4bylepny7g1hv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/254 104 222129 652009 2026-05-24T11:26:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 290 — som de stora härförarna i de avgörande ögonblic­ ken, vilka blott de förmå att igenkänna, ocli brös­ tade hastigt av sitt artilleri. — Min herre, sade han, jag behöver femton- hundra francs. Främlingen tog ur sin sidoficka fram en gam­ mal plånbok av svart läder, öppnade den och tog fram tre sedlar, som han lade på bordet. Sedan satte han sin stora tumme på dem ocl i sade till värden: — Låt Cesette komma hit. Vad gjorde väl Coset...' 652009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 290 —}}</noinclude>— 290 — som de stora härförarna i de avgörande ögonblic­ ken, vilka blott de förmå att igenkänna, ocli brös­ tade hastigt av sitt artilleri. — Min herre, sade han, jag behöver femton- hundra francs. Främlingen tog ur sin sidoficka fram en gam­ mal plånbok av svart läder, öppnade den och tog fram tre sedlar, som han lade på bordet. Sedan satte han sin stora tumme på dem ocl i sade till värden: — Låt Cesette komma hit. Vad gjorde väl Cosette, under det detta pågick? Så fort lian hade vaknat, hade hon sprungit till sin sko. Där liade hon funnit guldmyntet. Det var inte cn napoleon, det var en av dessa tjugofrancsstycken, som utsläpptes av den första re­ staurationstiden, ocli där den preussiska hårpis­ kan har ersatt lagerkransen. Cosetfe blev som bländad. Hennes lycka började berusa henne. Hon visste ej vad ett guldmynt var, ty lion liade aldrig sett ett, men hon gömde det snabbt i sin ticka, som om hon stulit det. Men hon kände att<noinclude> <references/></noinclude> m0dkkeew04b62oywzkhnvs3x4zxefi7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/255 104 222130 652010 2026-05-24T11:26:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 291 — detta verkligen var ämnat åt henne, hon anade varifrån gåvan kom, och hennes glädje blandades också med fruktan. Hon var glad, men hon var framför allt alldeles häpen. Alla dessa vackra ocliunderbara saker syntes ej längre som alldeles oåtkomliga. Dockan hade gjort henne rädd, guld­ myntet hade gjort henne rädd. Hon darrade på något sätt inför allt detta vackra. Det var endast främlingen, som ej kom henne att darra. Tvärtom, han...' 652010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 291 —}}</noinclude>— 291 — detta verkligen var ämnat åt henne, hon anade varifrån gåvan kom, och hennes glädje blandades också med fruktan. Hon var glad, men hon var framför allt alldeles häpen. Alla dessa vackra ocliunderbara saker syntes ej längre som alldeles oåtkomliga. Dockan hade gjort henne rädd, guld­ myntet hade gjort henne rädd. Hon darrade på något sätt inför allt detta vackra. Det var endast främlingen, som ej kom henne att darra. Tvärtom, han lugnade henne. Ända sedan i går kväll, trots alla förvånande händelser, trots sömnen, drömde hon i sin lilla barnasjäl blott om denne man, som säg så gammal ocli fattig och sorgsen ut och som var sä ril< ocli god. Sedan hon mött honom i sko­ gen, hade allt varit som förändrat för henne. Cosette, mindre lycklig än den minsta svala under himlen, hade aldrig vetat vad det vill säga att kunna fly till modern eller in under en vinge. Un­ der lem år eller så långt tillbaka som hennes min­ ne sträckte sig, hade det stackars barnet blott ska­ kat ocli darrat. Hon hade alltid varit oklädd, när det gällde att möta olyckans kalla vind, men nu<noinclude> <references/></noinclude> a1darpmqprfyak5slt6rvzovnnfh6wv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/151 104 222131 652011 2026-05-24T11:30:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652011 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> TVÄ FULLBORDADE PORTRÄTT. </h4> Hittills liar man blott sett makarne Thénardiers i profil. Nu är ögonblicket kommet att betrakta dessa äkta makar en face. Thénardier hade just hunnit över de femtio åren och fru Thénardier närmade sig fyrtiotalet, vilket är kvinnans femtiotal. Makarna voro alltså jämn­åriga. Läsarne ha kanske sedan deras första framträ­dande bevarat ett minne av fru Thénardier, en stor, lång, blond, rödbrusig, fet och både kraftig och smidig person; hon tillhörde, det ha vi redan sagt, de otämda kolossernas typ, vilka visa sig på mark­naderna med gatstenar hängande i håret. Hon uträttade allt arbete i huset, skötte sängarna, rum­men, tvätten, köket, regnet, det vackra vädret och fan själv. Som enda hjälpreda hade hon Cosette, en mus i tjänst hos en elefant. Allt darrade vid<noinclude> <references/></noinclude> psxr2olxeeg095mzxvugd7cyblccb6p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/163 104 222132 652012 2026-05-24T11:32:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> MÄNNISKOR BEHÖVA VIN OCH HÄSTAR VATTEN. </h4> Det hade kommit fyra nya resande. Cosette satt i dystra tankar, ty fastän hon blott var åtta år, hade hon redan lidit så mycket, att hon hade en gammal kvinnas dystra utseende, när hon drömde. Hennes ena öga var blått efter ett knytnävslag, som fru Thenardier givit henne, något som kom denna att då och då säga till Thenardier: — Vad hon är ful med den där utväxten över ögat. Cosette satt alltså och tänkte på att det var kväll, att det hade varit nödvändigt att fylla — och helt oväntat — karaffer och tvättfat i de nykomnas rum och att vattnet var slut. Det enda, som lugnade henne en smula, var att man ej drack mycket vatten i Thenardiers<noinclude> <references/></noinclude> f5hqreu8suv0o1optg34ywr8xits1jo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/170 104 222133 652014 2026-05-24T11:35:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652014 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> EN DOCKA KOMMER MED I SPELET. </h4> IV. Raden av salustånd räckte, som man erinrar sig, från kyrkan ända fram till Thénardiers värds­hus. På grund av de många borgare, vilka gingo till midnattsmässan, voro stånden ännu upplysta av papperslyktor, något som enligt skollärarens åsikt skapade "en magisk verkan". Men i stället såg man ej en enda stjärna på himlen. Det yttersta av dessa stånd befann sig just mitt emot Thénardiers dörr; där således allehanda lek­saker, glänsande blecktrumpeter och ett virrvarr av glittrande glaspärlor. Det förtenta järnblecket glänste på ett sätt, som var oemotståndligt för alla dessa barnaögon, helst när det formats till de mest underbara ting. Det fanns så mycket vackert, att man ofta nog ej visste hur man skulle leka med det och nöjde sig med att blott bländas av glansen.<noinclude> <references/></noinclude> eny7o68fz42gjqd8ppumn1y36buzqky 652015 652014 2026-05-24T11:36:07Z Jonatanskogsfors 17420 652015 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IV. <br /> EN DOCKA KOMMER MED I SPELET. </h4> Raden av salustånd räckte, som man erinrar sig, från kyrkan ända fram till Thénardiers värds­hus. På grund av de många borgare, vilka gingo till midnattsmässan, voro stånden ännu upplysta av papperslyktor, något som enligt skollärarens åsikt skapade "en magisk verkan". Men i stället såg man ej en enda stjärna på himlen. Det yttersta av dessa stånd befann sig just mitt emot Thénardiers dörr; där således allehanda lek­saker, glänsande blecktrumpeter och ett virrvarr av glittrande glaspärlor. Det förtenta järnblecket glänste på ett sätt, som var oemotståndligt för alla dessa barnaögon, helst när det formats till de mest underbara ting. Det fanns så mycket vackert, att man ofta nog ej visste hur man skulle leka med det och nöjde sig med att blott bländas av glansen.<noinclude> <references/></noinclude> p931iwta6hb0zos53izip903vi5tg0j Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/175 104 222134 652016 2026-05-24T11:38:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652016 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> V. <br /> DEN LILLA ÄR ALLDELES ENSAM. </h4> Eftersom Thenardiers värdshus låg i den del av byn, som var närmast kyrkan, måste Cosette gå till den källa, som låg i skogen åt Chelles till. Hon stannade ej ett ögonblick framför något av stånden. Så länge hon var på Boulangergatan och i närheten av kyrkan, upplyste ljusen från bu­tikerna vägen, men snart försvann det sista ljuset och det sista huset. Det stackars barnet befann sig i mörkret. Hon uppslukades av det. Allt ef­ter som hon kände rädslan bemäktiga sig, började hon svänga med ämbaret, handtagets gnisslande liksom höll henne sällskap. Ju längre hon kom, dess tätare blev mörkret. Det fanns ej en enda människa på vägen. Men hon mötte en gammal kvinna, som vände sig om och som mumlade mellan de torra läpparna: — Vart kan det där barnet gå? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> im01iwxwsju6wfxcxmj4h1dumpchdbp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/188 104 222135 652017 2026-05-24T11:41:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652017 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VI. <br /> SOM KANSKE VITTNAR OM BOULATRUELLES INTELLIGENS. </h4> På eftermiddagen samma dag julen 1823 gick en man ganska långsamt framåt den mest ödsliga delen av Boulevard de l'Hopital i Paris. Denne man såg ut att söka efter en bostad och stannade med förkärlek framför de mest anspråkslösa husen i denna förfallna utkant till förstaden Saint-Marceau. Man kommer längre fram att finna, att denne man verkligen hade hyrt ett rum i detta isolerade kvarter. Denne man företrädde både i sin klädsel och hela sitt utseende den typ, som man skulle kunna kalla tiggaren av god familj, den yttersta fattig­dom i förening med den yttersta snygghet. Delta är en ganska sällsynt blandning, som ingiver en tänkande och varmhjärtad människa den dubbla<noinclude> <references/></noinclude> 0byr4zjg7c45sz9s9zaij51e1j4gbhm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/198 104 222136 652018 2026-05-24T11:43:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<h4 align="center"> VII. <br /> COSETTE SIDA VID SIDA MED DEN OKÄNDE. </h4> Vi ha redan omtalat, att Cosette ej kände sig rädd. Mannen sade några ord. Han talade med en låg och allvarlig röst. — Mitt barn, det där var alldeles för tungt för dig att bära. Cosette lyfte huvudet och svarade: — Ja, min herre. — Giv mig det, återtog mannen. Jag skall hjälpa dig. Cosette släppte helt och hållet ämbaret. Man­nen började gå bredvid henne. — Det...' 652018 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VII. <br /> COSETTE SIDA VID SIDA MED DEN OKÄNDE. </h4> Vi ha redan omtalat, att Cosette ej kände sig rädd. Mannen sade några ord. Han talade med en låg och allvarlig röst. — Mitt barn, det där var alldeles för tungt för dig att bära. Cosette lyfte huvudet och svarade: — Ja, min herre. — Giv mig det, återtog mannen. Jag skall hjälpa dig. Cosette släppte helt och hållet ämbaret. Man­nen började gå bredvid henne. — Det är verkligen tungt, mumlade han. Sedan tillade han: — Hur gammal är du, liten? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> id78i6idbjek5jyb1792eo1t91ne8x0 652019 652018 2026-05-24T11:43:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652019 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VII. <br /> COSETTE SIDA VID SIDA MED DEN OKÄNDE. </h4> Vi ha redan omtalat, att Cosette ej kände sig rädd. Mannen sade några ord. Han talade med en låg och allvarlig röst. — Mitt barn, det där var alldeles för tungt för dig att bära. Cosette lyfte huvudet och svarade: — Ja, min herre. — Giv mig det, återtog mannen. Jag skall hjälpa dig. Cosette släppte helt och hållet ämbaret. Man­nen började gå bredvid henne. — Det är verkligen tungt, mumlade han. Sedan tillade han: — Hur gammal är du, liten? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8knkxzjjoqhokb00x2qbf06mrffvdp9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/205 104 222137 652020 2026-05-24T11:45:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652020 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> VIII. <br /> BESVIKELSEN I ATT HOS SIG TAGA EMOT EN FATTIGLAPP, SOM KANSKE ÄR RIK. </h4> Cosette kunde ej underlåta att kasta en blick åt det håll, där den stora dockan fortfarande stod utställd hos kramhandlaren, men sedan knackade hon på dörren, som öppnades. Fru Thénardier visade sig med ett ljus i handen. — Jaså, det är du, din strykerska! Gudarne skall veta, att du tagit tid på dig. Har du varit ute och roat dig? — Min fru, svarade Cosette med darrande stämma, här är en herre, som vill ha rum. Fru Thenardier ersatte snabbt sin ilskna upp­syn med en älskvärd grimas, en vanlig förvandling hos dessa människor, samt betraktade nyfiket främlingen. — Det är ni, min herre? — Ja, min fru, svarade mannen och förde han­ den till mössan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q6qpqpiwtncv1986ah4airvo0lod3rj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf/241 104 222138 652021 2026-05-24T11:46:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652021 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h4 align="center"> IX. <br /> THENARDIERS MANÖVER. </h4> Tidigt följande morgon — klockan var väl knappt två — satte herr Thenardier vid skenet av ett ensamt ljus i nedre salen samman räkningen åt gästen i den gula bonjouren. Hans hustru lutade sig till hälften över honom och följde varje hans rörelse med ögonen. Ej ett ord utbyttes. Å ena sidan rådde en djup efter­tanke, å den andra denna religiösa beundran, var­ med man ser ett den mänskliga andens underverk födas och utvecklas. Det hördes några ljud ovan­på; det var lärkan, som sopade trappan. Efter en kvart och några raderingar kunde Thenardier visa fram följande mästerverk: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j0w0lxdr7hfsbbmk12dltsn9g8qpold