Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 108 218632 652133 648636 2026-05-26T21:52:37Z Thuresson 20 652133 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=257 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tryck 7=263 8=tom /> |Anmärkningar={{Libris post|1331995}} <b>Andra bandet</b> <ol type="I" start="13"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_02/Kapitel_13|Lille Gervais]], 270</li> </ol> <b>Tredje boken. År 1817.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_01|Året 1817]], 289</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_02|En dubbelkvartett]], 302</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_03|Fyra par]], 312</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_04|Tholomyès är så upprymd, att han sjunger en spansk visa]], 321</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_05|Hos Bombarda]], 327</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_06|Ett kapitel, vari man tillber varandra]], 333</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_07|Tholomyès' vishet]], 336</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_08|En hästs död]], 348</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_03/Kapitel_09|Glatt slut på glädjen]], 354</li> </ol> <b>Fjärde boken. Att anförtro är stundom att lämna till spillo.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_01|Två mödrar, som träffas]], 361</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_02|Första utkastet till två tvetydiga figurer]], 380</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_04/Kapitel_03|Lärkan]], 385</li> </ol> <b>Femte boken. Det går utför.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_01|Historien om ett framsteg i tillverkningen av svart glaskram]], 391</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_02|Madeleine]], 395</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_03|Summor insatta hos Laffitte]], 403</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_04|Herr Madeleine i sorgdräkt]], 410</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_05|Svaga blixtar vid horisonten]], 415</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_06|Fader Fauchelevent]], 427</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_07|Fauchelevent blir trädgårdsmästare i Paris]], 434</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_08|Fru Victurnien ger ut trettiofem francs för sedlighetens skull]], 437</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_09|Fru Victurniens framgång]], 443</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_10|Framgångens följder]], 449</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_11|Kristus frälse oss]], 460</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_12|Dagdrivaren Bamatabois]], 463</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_05/Kapitel_13|Lösning av några frågor rörande polisen i städerna]], 469</li> </ol> <b>Sjätte boken. Javert.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_01|Vilan begynne]]r, 491</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_06/Kapitel_02|Huru Jean kan bli Champ]], 499</li> </ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 41hqaztsrh8s9mlui0ofictvx91jv76 108 218670 652142 650963 2026-05-27T07:31:13Z Jonatanskogsfors 17420 652142 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=titel 4=tryck 5=upplaga 6=tom 7=519 8=tom 220=tom 221=1 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331996}} <b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]], 527</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|Mäster Scaufflaires skarpsinnighet]], 534</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|En storm under en huvudskål]], 544</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|Former, som lidandet antager under sömnen]], 584</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|Hinder i vägen]], 591</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|Syster Simplice sätts på prov]], 615</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden]], 630</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|Inträde på grund av förmånsrätt]], 640</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form]], 647</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|Systemet att neka]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|Champmathieu allt mer och mer förvånad]], 678</li></ol> <b>Åttonde boken. Återverkan.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01|I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår]], 687</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|Fantine lycklig]], 693</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|Javert belåten]], 702</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|Passande grav]], 719</li></ol> <b>Andra delen. Cosette.</b> <b>Första boken. Waterloo.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_01|Vad man möter, då man kommer från Nivelles]], 3 <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_02|Hougomont]], 7</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_03|Den 18 juni 1815]], 22</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_04|A]], 28</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]], 33</li></ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] ca10dy79pr94j3wpam5t7axtkup0qqj 104 219114 652175 651269 2026-05-27T09:18:51Z Jonatanskogsfors 17420 652175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 6 —}}</noinclude><section begin="del_2_bok_02_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Sid. |- | colspan=2 | ANDRA BOKEN. Skeppet Orion. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_01|I. Nummer 24,601 blir nummer 9,430]] | style="text-align: right;" | 145 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_02|II. Där man läser två versar, som kanske in­spirerats av djävulen]] | style="text-align: right;" | 151 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_03|III. Det är nödvändigt att manillahampan pre­pareras på ett visst sätt för att kunna krossas av ett hammarslag]] | style="text-align: right;" | 161 |} <section end="del_2_bok_02_toc"/> <section begin="del_2_bok_03_toc"/> {| style="margin: 0 auto; border-spacing: 2em 0; width: 35em;" | colspan=2 style="text-align: right;" | Sid. |- | colspan=2 | TREDJE BOKEN. Uppfyllelsen av löftet till den döda. |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_01|I. Frågan om vattnet i Montfermeil]] | style="text-align: right;" | 179 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_02|II. Två fullbordade porträtt]] | style="text-align: right;" | 187 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_03|III. Människor behöva vin och hästar vatten]] | style="text-align: right;" | 199 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_04|IV. En docka kommer med i spelet]] | style="text-align: right;" | 206 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_05|V. Den lilla är alldeles ensam]] | style="text-align: right;" | 211 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_06|VI. Som kanske vittnar om Boulatruelles in­telligens]] | style="text-align: right;" | 224 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_07|VII. Cosette sida vid sida med den okände]] | style="text-align: right;" | 234 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_08|VIII. Besvikelsen i att hos sig taga emot en fattiglapp, som kanske är rik]] | style="text-align: right;" | 241 |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_09|IX. Thénardiers manöver]] | style="text-align: right;" | 277 |- | colspan=2 style="text-align: right;" | Band V |- | style="padding-left: 3em; text-indent: -2em;" | [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_10|X. Den som söker det bästa finner ibland det sämsta]] | style="text-align: right;" | 304<noinclude>{{nopt}} |} <references/></noinclude> f0aoivbg50ow4x2gian24p8trkpfmmp 104 219287 652121 648195 2026-05-26T19:12:23Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652121 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 349 —}}</noinclude>Ett ögonblicks tystnad inträdde. — Tholomyès, skrek Fameuil, Listolier och jag hade nyss en dispyt. — En dispyt är nog bra, svarade Tholomyès, men ett gräl är ändå bättre. — Den rörde filosofien. — Jaså. — Vem föredrar du, Descartes {{rättelse|eler|eller}} Spinoza? — Désaugiers, sade Tholomyès. Sedan han fällt detta utslag, drack han och åter­tog: — Jag samtycker att leva. Allt är inte slut här på jorden, efter som man ännu kan prata ga­lenskaper. Jag tackar de odödliga gudarne där­för. Man ljuger, men skrattar. Man bejakar, men tvivlar. Det oväntade springer fram ur för­nuftsslut. Det är skönt. Det finns ännu männi­skor härnere, som förstå att lustigt öppna och till­sluta paradoxens attrapp. Det här vinet, mina damer, som ni dricka med så lugn min, är madeira, vuxet på Coural das Freiras, som ligger tre hun­dra sjutton famnar över havsytan. Besinna det, medan ni dricka! Tre hundra sjutton famnar! Och herr Bombarda, denne ypperlige restauratör,<noinclude> <references/></noinclude> 971lw3x8kdg0gs3co71ksq6q3lyh15h 104 219288 652122 648198 2026-05-26T19:14:09Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652122 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 350 —}}</noinclude>ger er dessa tre hundra sjutton famnar för fyra francs och femtio centimes! Fameuil avbröt på nytt: — Tholomyès, dina åsikter äro lag. Vilken är din favoritförfattare? — Ber.. — Quin<ref> {{spärrad|Berquin}}, berömd författare av skrifter för barn. </ref>? — Nej, Choux<ref> {{spärrad|Berchoux}}, känd för kvicka poem rörande gastronomien. </ref>. Och Tholomyès fortfor: — Ära vare Bombarda! Han skulle i mina ögon gå upp emot Munofis från Elefantine, om han kunde plocka mig en alme<ref> {{spärrad|Alme}} eller {{spärrad|almeh}}, offentlig danserska och sångerska i Egypten och flerstädes. </ref>, och mot Tygelion från Kaironeia, om han kunde skaffa mig en hetär. Ty, mina damer, det fanns Bombardor även i Grekland och Egypten. Det har Apulejus berättat oss. Ack, ständigt samma saker och ingenting nytt! Ingenting outgivet mera i skapa­rens skapelse! {{spärrad|Nil sub sole novum}}, sade Salomo. {{spärrad|Amor omnibus idem}}, sade Virgilius. Och Carabine stiger med Carabin i båt<noinclude> <references/></noinclude> ic83pqda3m3izh8jrwogrp4fndjkqgh 104 219290 652123 648200 2026-05-26T19:16:37Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652123 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 351 —}}</noinclude>vid Saint-Cloud, liksom Aspasia inskeppade sig med Perikles på flottan vid Samos. Ett sista ord! Veta ni, vem Aspasia var, mina damer? Ehuru hon levde på en tid, då kvinnorna ännu icke hade själ, så var hon en själ, en själ skiftande i rosens och purpurns färg, mera glödande än elden, mera frisk än morgonrodnaden. Aspasia var en varel­se, hos vilken de bägge ytterligheterna i kvinnans natur berörde varandra: hon var en fal gudinna, en Sokrates i förening med [[Manon Lescaut]]. As­pasia blev skapad för den händelsen, att Prometeus skulle behöva en älskarinna. Tholomyès, som var riktigt i farten, skulle svår­ligen ha hejdat sig, om icke just i detta ögonblick en häst hade störtat på kajen utanför. Hans fall kom både kärran och talaren att tvärstanna. Det var ett gammalt och magert sto från Beauce, mo­get för hudavdragaren och spänt för en mycket tung kärra. Då det uttröttade och maktlösa dju­ret kommit utanför Bombardas, hade det vägrat att gå längre. Denna händelse hade lockat folk till stället. Knappt hade den svärjande och för­bittrade körsvennen haft tid att med vederbörlig kraft uttala de i ty fall vedertagna orden: {{spärrad|din}}<noinclude> <references/></noinclude> cwvafyk0byy9ukkprc1siqbl34x3fpd 104 219291 652124 648861 2026-05-26T19:19:59Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652124 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 352 —}}</noinclude>{{spärrad|hund!}} understödda av ett obarmhärtigt piskrapp, förrän skinkmärren föll för att aldrig mera resa sig. Vid det knotande sorlet bland de för­bigående vände sig Tholomyès' glada åhörare om, och Tholomyès begagnade sig därav för att av­sluta sitt tal med följande vemodiga strof {{dikt|Elle était de ce monde où coucous et carrosses ont le même destin, et, rosse, elle a vécu ce que vivent les rosses, l'espace d'un mâtin!}} — Stackars häst! suckade Fantine. Och Dahlia utbrast: — Nej, hör på Fantine, som ger sig till att öm­ka en häst! Hur kan man vara ett sådant erbarmligt kräk! I detta ögonblick lade Favourite armarna i kors, kastade huvudet tillbaka och sade, i det hon be­slutsamt såg på Tholomyès: — Nå, hur går det med överraskningen? — Riktigt ja. Ögonblicket är nu kommet, sva­rade Tholomyès. Mina herrar, timmen att över­raska dessa damer har slagit. Mina damer, vänta oss här ett ögonblick. — Det börjar med en kyss, sade Blachevelle. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4pd16ihzuanabnmsrnvw91pqa5tmy64 104 219292 652125 648203 2026-05-26T19:20:28Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652125 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 353 —}}</noinclude>— På pannan, tillade Tholomyès. Var och en tryckte högtidligt en kyss på sin älskarinnas panna. Sedan gingo de alla fyra i rad mot dörren, läggande fingret på munnen. Favourite klappade händerna, då de gingo ut. — Det börjar redan bli roligt, sade hon. — Dröj inte för länge, framviskade Fantine. Vi vänta på er. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> njji2mqgltko8dq47tm47onkogurk04 104 219293 652127 648204 2026-05-26T19:23:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652127 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 355 —}}</noinclude>— Jag för min del, sade Favourite, önskar, att det måtte vara någonting av guld. Deras tankar förströddes snart av livet vid flodstranden, vilket de urskiljde mellan grenarna på de stora träden och som roade dem mycket. Det var just timmen för postvagnarnas och dili­gensernas avgång. Nästan alla diligenserna till södra och västra Frankrike gingo då över Champs-Élysées. De flesta följde kajen och togo vägen genom tullporten till Passy. Stund efter annan sågs en stor vagn, målad i gult och svart, tungt lastad och med ett bullrande anspann, med en oformlig massa av uppstaplade koffertar, kapp­säckar och packor i vaxduk samt uppfylld av hu­vuden, som genast försvunno, rusa som en furie genom folkmassan, sönderbråkande gatan och förvandlande stenarna till eldstål, så att gnistorna yrde omkring den som i en smedja och dammet som röken däri. Detta larm roade de unga flic­korna. Favourite utbrast: — Sådant oljud! Man kunde tro, att det vore hela knippen av kedjor, som flöge i väg. En gång hände det, att en av dessa vagnar, som man knappast kunde urskilja genom<noinclude> <references/></noinclude> iingxm8tghk5zjwx42u9ynpus3u1ree 104 219294 652128 648205 2026-05-26T19:24:47Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652128 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 356 —}}</noinclude>almarnas lummiga grenar, stannade ett ögonblick samt därpå åter for av i fyrsprång. Detta förvånade Fantine. — Det var besynnerligt! sade hon. Jag trod­de, att diligensen aldrig stannade under vägen. Favourite höjde på axlarna. — Den Fantine, hon är då riktigt märkvärdig! Jag har just sett på henne av ren nyfikenhet. Hon förvånar sig över de enklaste saker. Antag nu, att jag är en resande och säger till diligenskusken: ”Jag vill gå förut, låt mig stiga i på kajen, då ni far förbi”. Diligensen kommer, ser mig, stannar och låter mig stiga upp. Sådant händer ju alla dagar. Du känner inte livet, kära du. En stund förflöt sålunda. Plötsligt gjorde Fa­vourite en rörelse, lik en, som vaknar upp ur söm­nen. — Nå, men överraskningen då? sade hon. — Ja, det var sant, återtog Dahlia, den märk­värdiga överraskningen. — De dröja bra länge, sade Fantine. Just som Fantine framsuckade dessa ord, in­trädde kyparen, som serverat middagen. Han höll i handen någonting, som liknade ett brev. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3givjabo4v08ogb8nwm2ru2pcsoygiy 104 219295 652129 648208 2026-05-26T19:25:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652129 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 357 —}}</noinclude>— Vad är det för slag? frågade Favourite. Kyparen svarade: — Det är ett papper, som herrarne bett mig lämna damerna. — Varför lämnade ni inte fram det genast? — Emedan herrarne befallde mig att inte läm­na det åt damerna förr än efter en timme. Favourite ryckte papperet ur kyparens hand. Det var verkligen ett brev. — Kors! sade hon. Det har ingen adress. Men se här, vad som står skrivet utanpå: ”{{spärrad|Detta är överraskningen.}}” Hon bröt ivrigt brevet, öppnade det och läste (hon kunde läsa): ”Våra älskarinnor! Vet, att vi ha föräldrar. Föräldrar, vad det vill säga, kunna ni inte just ha mycken reda på. Så kallas i den borgerliga, barnsliga och hederliga lagen far och mor. Dessa föräldrar sucka, dessa gubbar återfordra oss, dessa hederliga män och hederliga kvinnor kalla oss förlorade söner, de önska vår återkomst och erbjuda sig att för vår skull slakta den gödda kalven. Vi lyda dem som dygdiga unga män. I det ögonblick ni läsa<noinclude> <references/></noinclude> 8o9eu1o4s97cpl7awgmjvlt8z6d2dzy 104 219296 652130 648209 2026-05-26T19:26:36Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652130 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 358 —}}</noinclude>detta, föra oss fem ystra hästar till våra pappor och mammor. Vi bryta upp lägret, som Bossuet säger. Vi resa, vi äro resta. Vi fly i Laffittes armar och på Caillards vingar. Diligensen till Toulouse rycker oss undan avgrunden, och av­grunden, det är ni, våra små sköna! Vi återvän­da i fullt trav, med en fart av en mil i timmen, till samhället, till plikten och till ordningen. Det är av vikt för fäderneslandet, att vi, liksom alla an­dra, bli prefekter, familjefäder, gårdsfogdar eller statsråd. Vörda oss. Vi uppoffra oss. Begråt oss som hastigast och ersätt oss snart. Om detta brev söndersliter er, så ge det lika gott igen. Farväl! Under nära två år ha vi gjort er lyckliga. Hys därför intet agg till oss. {{indraget stycke|{{c|{{spärrad|Blachevelle.<br /> Fameuil.<br /> Listolier.<br /> Felix Tholomyès.}}}}|16}} {{spärrad|Postscriptum.}} Middagen är betald.” De fyra unga flickorna betraktade varandra. Favourite bröt först tystnaden. — Nå ja, utbrast hon, det var verkligen ett lustigt upptåg. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f3g6iubnrt6iu9ft0u58yybr7zpk1ld 104 219297 652131 648210 2026-05-26T19:28:46Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652131 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 359 —}}</noinclude>— Så befängt! sade Zéphine. — Det måste ha varit Blachevelle, som fått det där infallet, återtog Favourite. Det gör mig kär i honom på nytt. Så fort han rest bort, kommer kärleken igen. Det är hela historien. — Nej, sade Dahlia, det är ett påhitt av Tholomyès. Det känner man nog igen. — I så fall, återtog Favourite, ned med Blache­velle och leve Tholomyès! — Leve Tholomyès! ropade Dahlia och Zephine. Och de brusto ut i ett skallande skratt. Fantine skrattade som de andra. En timme därefter, då hon kommit hem i sin kammare, grät hon. Det var, som vi sagt, hen­nes första kärlek. Hon hade överlämnat sig åt denne Tholomyès som åt en make, och den stac­kars flickan hade ett barn. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> smfzu08jbdldfklbsv825e9780g4zh3 104 219321 652120 647837 2026-05-26T19:11:22Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652120 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> VIII.<br /> En hästs död. </h4> — Man äter bättre hos Édon än hos Bombarda, utbrast Zéphine. — Jag föredrar Bombarda framför Édon, förklarade Blachevelle. Hos honom är det mera lyx. Det är mera asiatiskt. Se bara salen därnere. Där finnas speglar (glaces) på väggarna. — Jag tycker mera om glass (glace) på min tallrik, sade Favourite. Blachevelle höll i sig: — Och se på knivarna sedan. Hos Bombarda äro skaften av silver, men hos Édon av ben. Och silver är dyrbarare än ben. — Undantagandes för dem, som ha silverhaka, anmärkte Tholomyès. I det samma betraktade han Invaliddômen, som syntes från Bombardas fönster. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a24594bnin3v1ole3h3lo67a3uut6oo 104 219345 652126 647602 2026-05-26T19:22:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 652126 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> IX.<br /> Glatt slut på glädjen. </h4> Sedan de unga flickorna blivit ensamma, lade de sig två och två med armbågarna på fönster­brädena och pratade, samt sträckte emellanåt ut huvudena för att tala från det ena fönstret till det andra. De sågo de unga karlarne arm i arm gå ut från Bombardas, därpå vända sig om och skrattande nicka åt dem samt därefter försvinna i denna dammhöljda och stojande söndagshop, som en gång i veckan inkräktar Champs-Élysées. — Dröj inte länge! ropade Fantine. — Vad kan det väl vara de gå efter åt oss? sade Zéphine. — Helt säkert blir det någonting vackert, sade Dahlia. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> po5kwp5nvbbnud7gtygmqzwni2em6tv 104 220886 652161 652117 2026-05-27T07:53:20Z Gottfried Multe 11434 652161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Februari}}</noinclude>{{Inre marginalnot|20}} <u>Tisdag.</u> Ännu ganska kalt och blåst. Glasmästar Grek var här hela dagen för att laga mina Bänkfönster. En hustru att slagta 3 små grisar. Jag var sysselsatt med hvarjehanda små arrangements med mina blomkruke växster — med små städning i Byreaux och skåp, och att läsa Dagblad — egentelig hvad jag kallar något arbete, vardt slutl: litet nystat, men illa spunnit garn, går fatalt långsamt att nysta väl. En fru Lindberg var här att köpa 1.½ tjog egg för 4 plåtar tjoget. Eftermidagen hitkom min Systers äldste son, men blef eij qvar till aftonmål. Då han tog afsked möttes han i dörren af Handelsman och distelatorn Schneider som med en Subscriptions lista halft pockande ville forcera mig att tekna en summa för fru Looström. Han hade sjelf teknad sig för 250. RD — en annan 200 förmodeligen Banco. Herr Rubenson var ock här med honom {{Inre marginalnot|21}} <u>Onsdag.</u> Ännu ganska sträng köld fastän Baromethren föll. Genast på morgonen var penninge utgifter mitt göromål — och Trädgårdsmästarens dumhet min plåga. Mamsell kokade korfbuding af de 3 i går slagtade grisar — och jag nystade lingarn, besvärlig åkigt. {{Inre marginalnot|22}} <u>Thorsdag.</u> En aldeles faselig frost fortfor. Mina stackars gamle hästar hemdrogo från Gropen 6 lass gödsell hvardera. Jag skref ett bref och en revers att få låna pängar af Kamrer Vesterstråle {{Inre marginalnot|23}} <u>Fredag.</u> Lika grufvelig frost och stundtals snögade smått. Grönberg var efter penningarne 300 RD Banco. Mamsell sydde ny matta till hela matsalsgålfvet. Jag nystade, och alla grufvade sig för kölden. {{Inre marginalnot|24}} <u>Lördag.</u> Alt lika kalt, stundom blåst och snöyra. Till Doctor Hæggström skickade jag en slagtad gris. Lieutenant Sivers kom hit kl. 5 och tog här en liten aftonvard. En kalf köptes af Musköbonde för 7. Riksdaler som vägde 2 L℔: {{Inre marginalnot|25}} <u>Söndag.</u> Kalt och klart. Man läste, åt och drack — om aftonen spisade Herr Capitaine Moltzer här en liten måltid. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> dkvjh7zf5yhwrhl63elsk5r3fzra25u 104 220888 652119 650252 2026-05-26T16:59:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652119 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Martii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|1}} <u>Thorsdag.</u> Kalt, mulit och blåst — så att här var rätt ruskigt och jag skref hela dagen bref och afskrifter af gamla verser åt Capitain Moltzer och till min Brorson. Mamsell var förmidagen till staden. Bobergskans gamla beskedeliga mor var nere, hon har några dagar varit här och skall i morgon resa hem till Muskön. {{Inre marginalnot|2}} <u>Fredag.</u> Snögade litet smått om Förmiddagen — Då var Herr Rubenson här — och då for Bobergskans mor åt Muskön, samt flickan Lovisa Åkermark fick följa henne, för att liten tid bli där och hjelpa dem spinna bomull på Långräck. Emedlertid slipper Bobergs gifva flickan mat så länge. Från Åkaren Lundberg hemfördes 8. lass gödsell; Sjövägen sades vara bra nog vågad för en Häst, men för smal att färdas med paret. {{Inre marginalnot|3}} <u>Lördag.</u> Ömsom klart Solsken och omsom småsnögade hela dagen. Carin Reenstjerna kom till midagen och gick mot aftonen hem. Jag lät bjuda Fru Rullman tills i morgon eftermiddag och ville låta hämta henne och dotter, men de voro redan bortbjudne. Eftermidagen hitkom en Capitaine von Engström, som önskade få hyra Valla, det jag sade vara bortlofvadt – då Han tog afsked hitkom Pastor Rinkberg och dess fru, hvilka kände mannen och sade det Han väl har en gård hitom Telje, men lärer vara skyldig mer än gårdens värde, och skulle således vist blifva en annan Jouvin. Han lärer varit en vän med Junbeckarne och af deras halt. I morgon eftermiddag skall gamla fru Ahlström begrafvas. Callaset blir vid Lisaberg {{Samma som|på|Q=Q5745001|ord=Öfverste Lieutenant Friesenheim}} är ock död, så att Kyrckoherden Gellerstedt i år skördar en hel hoper Likstol, och får nedmylla sina motståndare Jägerhorn, Rudberg och Frisenheim Till min Bror skref jag om att få korn, Slagtsvin och resterande ¼. tunna ärter. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> eacrtjxdwjx2qs39119ez3ycwm12kv5 0 221351 652140 650955 2026-05-27T07:30:08Z Jonatanskogsfors 17420 652140 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=223 to=226 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_02|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> kwmzpgduwr79j6sretlf4h3weityolz 652141 652140 2026-05-27T07:30:25Z Jonatanskogsfors 17420 652141 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=223 to=226 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 38kie803fzqyzge9ij2g0odk0et6qv1 0 221352 652143 650957 2026-05-27T07:31:31Z Jonatanskogsfors 17420 652143 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=227 to=241 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> hvzkirx758u3dew5bogh5bp6593iegq 0 221354 652144 650959 2026-05-27T07:31:40Z Jonatanskogsfors 17420 652144 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=242 to=247 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> t6yndor6t54umhrmqqs6xrbixwxdckk 0 221355 652145 650961 2026-05-27T07:31:49Z Jonatanskogsfors 17420 652145 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=248 to=252 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 2iad3qigtqbs5r8tkn72u6hzjk03hi0 0 221356 652139 651339 2026-05-27T07:20:43Z Jonatanskogsfors 17420 652139 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=109 to=114 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_02|Andra boken: Skeppet Orion]]" header=1 /> <references/> </div> etmaajpxmnfohzzu4wenjr7e8attit9 0 221357 652138 651900 2026-05-27T07:20:33Z Jonatanskogsfors 17420 652138 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=115 to=124 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_02|Andra boken: Skeppet Orion]]" header=1 /> <references/> </div> gy564ijts7oiuaeomkzdcfg9begcelu 0 221358 652136 651901 2026-05-27T07:18:54Z Jonatanskogsfors 17420 652136 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=125 to=141 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] - [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_02|Andra boken: Skeppet Orion]]" header=1 /> <references/> </div> el430o10qo7k0lwo3vxoedtq0fv5qoc 652137 652136 2026-05-27T07:19:20Z Jonatanskogsfors 17420 652137 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=125 to=141 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_02|Andra boken: Skeppet Orion]]" header=1 /> <references/> </div> 11nnxt5kjqs7eptx365iyzguqqtjghs 104 221552 652178 651203 2026-05-27T09:22:57Z Jonatanskogsfors 17420 652178 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 666 —}}</noinclude>omkring susar vildhavren. Om våren sjunga trädgårdssängarna i trädet. Stenen är alldeles bar. När man högg den, tänk­te man endast på det, som var mest nödvändigt, och man gjorde endast så. att stenen blev till­räckligt lång och smal för att kunna täcka en kista. Intet namn finnes på den. Men för många år sedan har någon med krita skrivit fyra rader, som regn och damm så småning­om gjort nästan oläsliga och som troligen nu äro utplånade: {{dikt|Han sover. Sorgligt var hans öde visst. Dock levde han, tills han en ängel mist; Då dog han. Det var givet liksom att På slutad dag det måste följa natt.}}<noinclude> <references/></noinclude> 2wvnyacy6rs8xvtbj91l3p253ppgd7a 652181 652178 2026-05-27T09:26:59Z Jonatanskogsfors 17420 652181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 666 —}}</noinclude>omkring susar vildhavren. Om våren sjunga trädgårdssängarna i trädet. Stenen är alldeles bar. När man högg den, tänk­te man endast på det, som var mest nödvändigt, och man gjorde endast så. att stenen blev till­räckligt lång och smal för att kunna täcka en kista. Intet namn finnes på den. Men för många år sedan har någon med krita skrivit fyra rader, som regn och damm så småning­om gjort nästan oläsliga och som troligen nu äro utplånade: {{dikt|Han sover. Sorgligt var hans öde visst. Dock levde han, tills han en ängel mist; Då dog han. Det var givet liksom att På slutad dag det måste följa natt.}} {{linje|10em}}<noinclude> <references/></noinclude> r4kvs0ifnu3pt0xdhtyxatvj8rc6bpa 652182 652181 2026-05-27T09:28:46Z Jonatanskogsfors 17420 652182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 666 —}}</noinclude>omkring susar vildhavren. Om våren sjunga {{rättelse|trädgårdssángarna|trädgårdssångarna}} i trädet. Stenen är alldeles bar. När man högg den, tänk­te man endast på det, som var mest nödvändigt, och man gjorde endast så. att stenen blev till­räckligt lång och smal för att kunna täcka en kista. Intet namn finnes på den. Men för många år sedan har någon med krita skrivit fyra rader, som regn och damm så småning­om gjort nästan oläsliga och som troligen nu äro utplånade: {{dikt|Han sover. Sorgligt var hans öde visst. Dock levde han, tills han en ängel mist; Då dog han. Det var givet liksom att På slutad dag det måste följa natt.}} {{linje|10em}}<noinclude> <references/></noinclude> t23864hhgfz98vdmt0ro8iy12x3ly9h 652183 652182 2026-05-27T09:29:30Z Jonatanskogsfors 17420 652183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 666 —}}</noinclude>omkring susar vildhavren. Om våren sjunga {{rättelse|trädgårdssángarna|trädgårdssångarna}} i trädet. Stenen är alldeles bar. När man högg den, tänk­te man endast på det, som var mest nödvändigt, och man gjorde endast så, att stenen blev till­räckligt lång och smal för att kunna täcka en kista. Intet namn finnes på den. Men för många år sedan har någon med krita skrivit fyra rader, som regn och damm så småning­om gjort nästan oläsliga och som troligen nu äro utplånade: {{dikt|Han sover. Sorgligt var hans öde visst. Dock levde han, tills han en ängel mist; Då dog han. Det var givet liksom att På slutad dag det måste följa natt.}} {{linje|10em}}<noinclude> <references/></noinclude> ppuqv7zkgrigl9h9roqac7p6m4d8296 108 221605 652176 651858 2026-05-27T09:19:27Z Jonatanskogsfors 17420 652176 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=43 8=tom /> |Anmärkningar={{Libris post|1331997}} <ol type="I" start="6"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|Klockan fyra på eftermiddagen]], 49</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_07|Napoleon i gott humör]], 55</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_08|Kejsaren ställer en fråga till vägvisa­ren Lacoste]], 66</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_09|Det oväntade]], 72</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_10|Höjden Mont-Saint-Jean]], 79</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_11|Napoleon har en dålig och Bulow en god vägvisare]], 89</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_12|Gardet]], 93</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_13|Katastrofen]], 97</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_14|Det sista regementet]], 103</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_15|Cambronne]], 106</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_16|Quot libras in duce]], 111</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_17|Var Waterloo något gott]], 122</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_18|Den gudomliga rättens landvinningar]], 126</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_19|Natt över slagfältet]], 132</li> </ol> <b>ANDRA BOKEN. Skeppet Orion.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_01|Nummer 24,601 blir nummer 9,430]], 145</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_02|Där man läser två versar, som kanske in­spirerats av djävulen]], 151</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_02/Kapitel_03|Det är nödvändigt att manillahampan pre­pareras på ett visst sätt för att kunna krossas av ett hammarslag]], 161</li> </ol> <b>TREDJE BOKEN. Uppfyllelsen av löftet till den döda.</b> <ol type="I" start="1"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_01|Frågan om vattnet i Montfermeil]], 179</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_02|Två fullbordade porträtt]], 187</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_03|Människor behöva vin och hästar vatten]], 199</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_04|En docka kommer med i spelet]], 206</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_05|Den lilla är alldeles ensam]], 211</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_06|Som kanske vittnar om Boulatruelles in­telligens]], 224</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_07|Cosette sida vid sida med den okände]], 234</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_08|Besvikelsen i att hos sig taga emot en fattiglapp, som kanske är rik]], 241</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_03/Kapitel_09|Thénardiers manöver]], 277</li> </ol> |Width= |Css= |Kommentar= }} r2ba9gpx1g68ryr5ky0ei9kiig0pz8w 0 221633 652134 651293 2026-05-27T07:12:48Z Jonatanskogsfors 17420 652134 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=253 to=256 next="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|Klockan fyra på eftermiddagen]]" kommentar={{nop}} header=1 /> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=9 to=12 kommentar={{nop}} header=0 /> <references/> </div> m1c47zkijdpaya8cnh955y2vc6kbmkv 652146 652134 2026-05-27T07:32:02Z Jonatanskogsfors 17420 652146 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_3_(1927).pdf" from=253 to=256 next="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_06|Klockan fyra på eftermiddagen]]" kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=9 to=12 kommentar={{nop}} header=0 /> <references/> </div> glxxubw23aq97u0ndvgxsxqry1m1ws1 104 221686 652162 651665 2026-05-27T07:57:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Problematiskt */ 652162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 69 —}}</noinclude>Då man emellertid upplevat något sådant som Beresina, Leipzig och Fontainebleau, borde man vara på sin vakt mot Waterloo, isynnerhet som gudarna vid Waterloo på ett misstänkt sätt börjat rynka pannan. I samma ögonblick, som Wellington ryggade tillbaka, ryckte Napoleon till. Han såg plötsligt höjden vid Mont-Saint-Jean blottad på trupper och den engelska armén försvinna. Denna samlade sig emellertid åter men höll sig väl dold. Kejsa­ren reste sig i stigbyglarna. Segerstoltheten lyste ur hans ögon. Wellingtons skull? För Blüchers? Nej. Men le bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike.<ref> '''[Red. anm.]''' Texten i detta stycke avviker här tydligt från det franska originalet. Sannolikt är det en tekniskt misstag där en rad från [[Sida:Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf/41|sid. 77]]. Hamnat på fel ställe. En återskapad översättning skulle kunna vara ungefär: "Wellington trängd mot skogen Soignes och förintad, det skulle bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike." </ref> Då skulle Crécy, Poitiers, Malplaquet och Ramillies vara hämnade. Mannen från Marengo skulle utplåna Azincourt. Så överblickade kejsaren för en sista gång med kikaren varje minsta del av slagfältet, allt under det han funderade på sakernas allvarliga vändning. Han var fullt medveten om den oerhörda vikten av vad som nu förestod, men det fanns knappast någon och allra minst han själv, som ett ögonblick tvivlade på att resultatet skulle ytterligare höja det<noinclude> <references/></noinclude> l685t0y6uf3ywvz7es164ppq207eomf 652163 652162 2026-05-27T07:57:55Z Jonatanskogsfors 17420 652163 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 69 —}}</noinclude>Då man emellertid upplevat något sådant som Beresina, Leipzig och Fontainebleau, borde man vara på sin vakt mot Waterloo, isynnerhet som gudarna vid Waterloo på ett misstänkt sätt börjat rynka pannan. I samma ögonblick, som Wellington ryggade tillbaka, ryckte Napoleon till. Han såg plötsligt höjden vid Mont-Saint-Jean blottad på trupper och den engelska armén försvinna. Denna samlade sig emellertid åter men höll sig väl dold. Kejsa­ren reste sig i stigbyglarna. Segerstoltheten lyste ur hans ögon. Wellingtons skull? För Blüchers? Nej. Men le bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike.<ref> '''[Red. anm.]''' Texten i detta stycke avviker här tydligt från det franska originalet. Sannolikt är det en tekniskt misstag där en rad från [[Sida:Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf/41|sid. 77]] Hamnat på fel ställe. En återskapad översättning skulle kunna vara ungefär: "Wellington trängd mot skogen Soignes och förintad, det skulle bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike." </ref> Då skulle Crécy, Poitiers, Malplaquet och Ramillies vara hämnade. Mannen från Marengo skulle utplåna Azincourt. Så överblickade kejsaren för en sista gång med kikaren varje minsta del av slagfältet, allt under det han funderade på sakernas allvarliga vändning. Han var fullt medveten om den oerhörda vikten av vad som nu förestod, men det fanns knappast någon och allra minst han själv, som ett ögonblick tvivlade på att resultatet skulle ytterligare höja det<noinclude> <references/></noinclude> ky83pel3zzyh39rayrvxebok5jz453o 652164 652163 2026-05-27T07:59:00Z Jonatanskogsfors 17420 652164 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 69 —}}</noinclude>Då man emellertid upplevat något sådant som Beresina, Leipzig och Fontainebleau, borde man vara på sin vakt mot Waterloo, isynnerhet som gudarna vid Waterloo på ett misstänkt sätt börjat rynka pannan. I samma ögonblick, som Wellington ryggade tillbaka, ryckte Napoleon till. Han såg plötsligt höjden vid Mont-Saint-Jean blottad på trupper och den engelska armén försvinna. Denna samlade sig emellertid åter men höll sig väl dold. Kejsa­ren reste sig i stigbyglarna. Segerstoltheten lyste ur hans ögon. Wellingtons skull? För Blüchers? Nej. Men le bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike.<ref> '''[Red. anm.]''' Texten i detta stycke avviker här tydligt från det franska originalet. Sannolikt är det en tekniskt misstag där en rad från [[Sida:Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf/41|sid. 77]] hamnat på fel ställe. En återskapad översättning skulle kunna lyda ungefär:<br /> ”Wellington trängd mot skogen Soignes och förintad, det skulle bliva det slutliga avgörandet mellan England och Frankrike.” </ref> Då skulle Crécy, Poitiers, Malplaquet och Ramillies vara hämnade. Mannen från Marengo skulle utplåna Azincourt. Så överblickade kejsaren för en sista gång med kikaren varje minsta del av slagfältet, allt under det han funderade på sakernas allvarliga vändning. Han var fullt medveten om den oerhörda vikten av vad som nu förestod, men det fanns knappast någon och allra minst han själv, som ett ögonblick tvivlade på att resultatet skulle ytterligare höja det<noinclude> <references/></noinclude> 8610lxhoqvk829psy54aw9v81b6fec9 0 221993 652135 651859 2026-05-27T07:13:36Z Jonatanskogsfors 17420 652135 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=13 to=18 prev="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]]" kommentar={{nop}} header=1 /> <references/> </div> stnx0zqhpbxixu0dp5aj5il5xhbyz2d 652147 652135 2026-05-27T07:32:13Z Jonatanskogsfors 17420 652147 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=13 to=18 prev="[[Samhällets olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]]" kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> f3bfikz0jgnm3juc7jy88l1fxgg9n04 0 221994 652148 651860 2026-05-27T07:32:22Z Jonatanskogsfors 17420 652148 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=19 to=29 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 2s96l12kuj466tcvqpz3hnciwa9kidi 0 221995 652149 651861 2026-05-27T07:32:41Z Jonatanskogsfors 17420 652149 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=30 to=35 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> rp8k6dogmfi7jb5wu3b4qtugpcgj2xb 0 221996 652150 651862 2026-05-27T07:32:50Z Jonatanskogsfors 17420 652150 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=36 to=42 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> fn856tugtb5484k4x9q9cb55ogfw2rb 0 221997 652151 651863 2026-05-27T07:33:04Z Jonatanskogsfors 17420 652151 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=43 to=52 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> a4bogvgamtewhnsr49l966pk3wnsapr 0 221998 652152 651864 2026-05-27T07:33:14Z Jonatanskogsfors 17420 652152 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=53 to=56 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 4uypgz9zwve6c9wmvx84xnjxgg5c0ny 0 221999 652153 651865 2026-05-27T07:33:22Z Jonatanskogsfors 17420 652153 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=57 to=60 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> h6ouzlikzmokrjsorm3baoj9104uu5r 0 222000 652154 651866 2026-05-27T07:33:41Z Jonatanskogsfors 17420 652154 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=61 to=66 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> mwcs4w74eyojk53hdzhgb9wr4jklli9 0 222001 652155 651867 2026-05-27T07:33:51Z Jonatanskogsfors 17420 652155 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=67 to=69 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 7rz3qfm5t0xh2lcbb97oltxt70sra5y 0 222002 652156 651868 2026-05-27T07:34:01Z Jonatanskogsfors 17420 652156 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=70 to=74 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> 4y83qkeu5mwsyql6av6wveemtwdm530 0 222003 652157 651869 2026-05-27T07:34:10Z Jonatanskogsfors 17420 652157 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=75 to=85 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> rk2qm5acluaad24zrn66hga22id9idv 0 222004 652158 651870 2026-05-27T07:34:19Z Jonatanskogsfors 17420 652158 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=86 to=89 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> cz69h0w1holh2ptd8kx1gusowp1m26g 0 222005 652159 651871 2026-05-27T07:34:32Z Jonatanskogsfors 17420 652159 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=90 to=95 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> h8d0kl16kt8hm3fc2pv96ey2c4ll9f0 0 222006 652160 651872 2026-05-27T07:34:43Z Jonatanskogsfors 17420 652160 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_4_(1927).pdf" from=96 to=107 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/|Andra delen: Cosette]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_2/Bok_01|Första boken: Waterloo]]" header=1 /> <references/> </div> oqnq20anhiqg0pj612qccqpo3sgnaw4 104 222070 652169 651949 2026-05-27T09:12:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652169 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 229 —}}</noinclude>konstaterades i den rapport, som samma afton avgavs till greve Anglès, polismästaren. När mannen i den gula bonjouren fört polisen på villospår, ökade lian stegen, sedan han några gånger vänt sig för att konstatera, att han ej var förföljd. En kvart över fyra, alltså strax före mörkrets inbrott, gick han förbi Porte Saint-Martin-teatern, där man då gav ”De två straffångarne”. Denna affisch, som upplystes av teaterns lyktor, fängslade hans uppmärksamhet, ty fastän han gick fort, stannade han för att läsa den. Ett ögonblick senare var han i återvändsgränden Planchette och trädde in på Tennstopet, där då Lagnys hyrverk var förlagt. En tur för allmänheten gick regelbundet halv fem varje dag. Hästarna voro redan förspända och resenärerna stego på kuskens uppmaning in i vagnen. Mannen frågade: — Finnes det någon plats? — En enda, på kuskbocken, svarade körsvennen. — Jag tager den. — Stig upp! Emellertid hann kusken kasta en blick på den<noinclude> <references/></noinclude> q5bf9suste7g3sqoilnjhx2cn74fg84 104 222071 652170 651950 2026-05-27T09:14:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652170 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 230 —}}</noinclude>nye passageraren, på det ringa omfånget av hans bagage, vilket gjorde, att han krävde förskottsbe­talning. — Tänker ni resa ända till Lagny? frågade for­mannen. — Ja, svarade mannen. Främlingen betalade för en resa till Lagny. Vagnen satte sig i gång. När man hunnit ige­nom tullbommen, försökte körsvennen att öppna konversationen. Resenären svarade blott enstavigt. Kusken tog då sitt parti och började vissla samt svära över hästarna. Han höljde in sig i sin kuskrock. Det kändes kyligt. Men främlingen tycktes ej lägga märke till det. Man for igenom Gournay och Neuilly-sur-Marne. Vid sextiden på kvällen var man i Chelles. Kus­ken stannade för att låta hästarna pusta ut, och viloplatsen var den gamla krog, som efterträtt den gamla biskopsbyggnaden och nu upptogs av for­männen. — Jag stiger av här, sade främlingen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k6fycoa7o27iwjni5ns9x59e6tjlvu7 104 222072 652171 651951 2026-05-27T09:15:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 231 —}}</noinclude>Han tog sitt paket och sin käpp samt hoppade ned. Ett ögonblick senare hade han försvunnit. Men han styrde ej stegen mot värdshuset. Och när omnibusen några minuter senare fort­satte åt Lagnyhållet, så fanns ej mannen på lands­vägen. Kusken vände sig till de resande i vagnen. — Det där var en man, som ej hörde hemma här, ty jag känner alla här på trakten. Han såg ej ut att äga ett öre, men han höll ej på pengarna. Han betalade för resan till Lagny men for ej läng­re än till Chelles. Det är mitt i natten och alla dörrar äro stängda, han kommer ej in på värdshu­set och han kan ej resa tillbaka. Han måste alltså sjunka ned i jorden. Men främlingen hade ej sjunkit ned i jorden, utan hade i stället med största hast skyndat in i mörkret av De Chelles-gatan, sedan vikit av till vänster, innan han nådde fram till kyrkan samt sla­git in på den väg, som leder till Montfermeil. Han var tydligen en man, som kände trakten. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8wkbo5v8fyzjp6cpr3qf7lidrgdi41q 104 222073 652172 651952 2026-05-27T09:16:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 232 —}}</noinclude>Han gick framåt med snabba steg. När han kom fram till det ställe, där gatan skäres av den gamla, av träd skuggade väg, vilken leder från Gagny till Lagny, hörde han steg. Han dolde sig snabbt i ett dike ocli väntade, till dess människor­na hunnit förbi. Denna försiktighet var dessutom nästan överflödig ty, som redan sagts, det var natt, det var december och alldeles mörkt. Man kunde knappast finna en stjärna på himlen. Mannen återvände ej till vägen, som för till Montfermeil. Han vek av till höger, gick tvärs över fälten och närmade sig med långa steg sko­gen. När han nått fram dit, saktade han stegen och började att uppmärksamt granska träden, så att det såg ut, som om han följde en mystisk väg, vil­ken var känd endast av honom själv. Det fanns ögonblick, då han stannade tvekande och ej syntes veta, vart han skulle gå. Slutligen kom han efter en mängd trevande försök fram till en öppen plats, där det fanns ett kummel av vita stenar. Han skyn­dade hastigt mot dessa stenar och undersökte dem noga trots dimman och mörkret, alldeles som om han sökte känna igen dem. Ett stort träd, fullt<noinclude> <references/></noinclude> pn48a7cbdkjkskj2rsmjcr9fg9dbymd 104 222074 652174 651953 2026-05-27T09:17:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 652174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 233 —}}</noinclude>av allehanda utväxter — trädens vårtor — stod några steg från stenkumlet. Han gick dit, trevade med handen längs barken, som om han sökte räk­na dessa vårtor och känna igen dem. Mitt emot detta träd, som var en ask, stod det en kastanj, där man sökt bota barkens avfallande med ett band av zink, som noga spikats fast. Mannen trampade omkring en stund på den mark, som inneslöts av trädet och stenkumlet, lik­som för att övertyga sig om att marken ej nyligen blivit uppgrävd. Sedan han gjort detta, fortsatte han sin vandring genom skogen. När han gick uppför sluttningarna mot Montfermeil, hade han lagt märke till den lilla skugga, som suckande rörde sig framåt, som satte ned en börda, tog upp den samt började åter gå framåt. Han hade närmat sig och funnit, att det var ett litet barn, bärande ett jättestort ämbar. Då hade han gått fram och tyst tagit bördan.<noinclude> <references/></noinclude> 9272e1k975coqmx5ttamjlarkvzl4ed 104 222169 652132 2026-05-26T20:26:41Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652132 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|57}}{{linje}}</noinclude>{{ant|Dominican}}-munkar i thetta kloster war ock {{ant|<i>Joannes Polonus</i>,}} som blef år 1286 Biskop i Åbo och år 1289 walder til Archebiskop i Vpsala, som ock här wardt begrafwen år 1299, fast han vnder sin Rom-reso efter {{ant|Pallium}} eller Archebiskops-kåpan, blefwit död i staden {{ant|Provins}} i Frankrike, nemligen belägen vti {{ant|Brie}} i {{ant|Champagne, d. 8 Sept.}} år 1291. Vti hans tid hade Predikaremunkarna, som wille heta {{ant|fratres S. Mariae,}} i {{ant|Sigtuna,}} Wårfru-kyrkio, teckt med koppar, och thervti, såsom föregafs, ett stycke af Christi kors, therföre ock han år 1290 {{ant|d. 27. Novembr.}} gaf them, som wille höra messon wid thet heliga kors-altaret, 40 dagars aflat. Hafwa ock thesvtan thesse Swartmunkar skaffat sig ganska monga aflats-bref alt ifrå 1281, ej allenast af Sweriges, vtan ock af Danmarks ja, ock Noriges Biskopar. Thesse munkar hade fuller, ifrå klostrets eller {{ant|Conventets}} begynnelse, sin enskyldta {{ant|Priorem;}} men blefwo med tiden så anseenlige, at theras {{ant|Prior}} blef för alla {{ant|Dominican}}- eller predikomunkar här i Norden, {{ant|<i>Prior Provincialis</i>,}} warandes then förste i thetta kloster af then myndigheten {{ant|frater <i>Petrus Philippi</i>,}} som therifrån, genom ordenteligit wal, vpsteg wid år 1332 til Archebiskopelig werdighet i Vpsala, och blef hos sina ordens-bröder i {{ant|Sigtuna}} begrafwen år 1341. Then sidste af thessa munkars förmän lärer warit {{ant|Martinus}} Skytte, som blef then förste {{ant|Euangeli}}ske Biskop i Åbo; ty han blef, sedan han vtom lands rest och {{ant|stu}}-<noinclude> {{huvud|||{{ant|derat,}}}} <references/></noinclude> b6yxd0cw7vre28b23071f65o9thw2hp 104 222170 652165 2026-05-27T08:09:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652165 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>NÅGRA BIDRAG TILL SVERIGES UPPODLINGSHISTORIA.</small>|53}}</noinclude>växte och ny bygd bröts. Å Vestmanlandsslätten utsträcktes den odlade bygden till Romfartuna och efter kusten i Medelpad till något norr om Indalselfven hvarjämte äfven enstaka bygder brötos i Dalarna. Från denna tid härstamma de äldre <i>sta-</i>namnen samt <i>tuna-</i> och <i>vi-</i>namnen och Asa-läran hade, såsom dessa senare namn utvisa, nu sin blomstringstid. — Befolkningen trängde längre fram efter vattendragen i Värmland och Dalarna, å Vestmanlandsslätten till Salatrakten och i Norrland in i floddalarna och efter kusten. Under framträngandet i Norrland anträffades norska nybyggare, som närmast kommit från Trondhjemsfjorden öfver Jämtland, och i förening med dem fortsattes Jämtlands bebyggande, och efter kusten bröts bygd till något norr om Gideån. Detta tidsrum motsvarar de yngre <i>sta-</i>namnens skede, och därefter vidtaga ännu yngre namnbildningar. I denna framställning hafva vi endast skilt mellan äldre och yngre namn. Ty tiden för de olika skedenas början och slut kan endast med hjälp af arkeologien besvaras och ortnamnsforskningen måste för detta ändamål träda i förbindelse med densamma. Till besvarandet af den för framställningen af Sveriges uppodlingshistoria så vigtiga frågan, om en yngre Svea-invandring i mellersta Sverige ägt rum, torde ortnamnsforskningen äfven kunna lemna bidrag. — För en gammal kulturel skilnad mellan å ena sidan Götalanden samt å andra sidan Svealand och norra Östergötland tala de olika beteckningarna för nybyggen i skogarna. I de förra nämnas de vanligen <i>ryd,</i> i de senare <i>boda,</i> hvilket tyder på att uppodlingen i Götalanden i allmänhet skett genom rödning men i Svealand genom fäbodar, som sedermera utbygts till verkliga gårdar. Vidare må anföras, hurusom namnen <i>-tuna</i> i öfvervägande antal förekomma i Svealand, samt att <i>Tibble-</i>namnen nästan uteslutande tillhöra mellersta Sverige. — På <i>Gotland</i> äro <i>tuna-</i>namnen jämförelsevis talrikare än i Götalanden och därstädes träffas också tvänne <i>Tibbles.</i> Med Gotland har Svealand äfven gemensamt hundares indelning och domare, hvilka ej förefinnas i Götalanden. Det gifves således åtskilligt, som talar för en närmare förbindelse mellan Gotland och Svealand, och detta kunde ju tyda på en invandring af ett nytt stambeslägtadt germanfolk från Weichselmynningen öfver Gotland till Svealand. Häraf skulle äfven kunna förklaras att <i>hem-</i>namnen så sporadiskt förekomma i mellersta Sverige. Dessa hafva då undanträngts af det nya folkets namnbildningar på <i>-sta,</i><noinclude> <references/></noinclude> 4u7y74qzcimogsjfr0y20kfhi9jxx8d 105 222171 652166 2026-05-27T08:10:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Rättelse av felaktig rad */ nytt avsnitt 652166 wikitext text/x-wiki == Rättelse av felaktig rad == Den tryckta texten har en underlig rad som är identisk med en rad några sidor senare. Det är omöjligt att göra en traditionell rättelse utan att ta på sig eget översättaransvar. Jag har valt att placera en extra fotnot så att läsaren ska ha en chans att förstå felet utan att hitta till diskussionssidan. Enligt transkription på [https://fr.wikisource.org/wiki/Page%3AHugo_-_Les_Mis%C3%A9rables_Tome_II_(1890).djvu/52 franska Wikisource] lyder originalet: "Wellington acculé à la forêt de Soignes et détruit, c’était le terrassement définitif de l’Angleterre par la France ; c’était Crécy, Poitiers, Malplaquet et Ramillies vengés. L’homme de Marengo raturait Azincourt." [[Användare:Jonatanskogsfors|Jonatan]] ([[Användardiskussion:Jonatanskogsfors|diskussion]]) 27 maj 2026 kl. 10.10 (CEST) dd0i03k84nei18gmcfibnru1dhym0o8 104 222172 652167 2026-05-27T08:17:25Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652167 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|54|<small>KARL HENRIK KARLSSON.</small>|}}</noinclude><i>-tuna</i> och <i>-vi</i> samt <i>Tibble.</i> Från detsamma skulle också Asa-lärans uppsving hafva kommit. Under ortnamnsforskningens nuvarande ståndpunkt kan dock denna åsigt ej framställas annat än som ett djärft antagande, och för att man med tillhjälp af ortnamnen med någon större säkerhet skulle kunna besvara denna och andra frågor rörande Sveriges uppodlingshistoria fordras, att ortnamnen mer systematiskt än hittills ägt rum undersökas. Det första vilkoret för att en dylik systematisk undersökning skall kunna ske, är att Sveriges jordaböcker utgifvas från trycket med upptagande af såväl gamla som nya namnformer och i tvifvelaktiga fall äfven dialektuttalet. Vidare böra namnen i hvarje landskap särskildt såväl etymologiskt som topografiskt och statistiskt bearbetas, ty hittills har ortnamnsforskaren väl ensidigt fäst sig nästan uteslutande vid namnens etymologiska tolkning. {{linje|8em}} <section end="Några bidrag till Sveriges uppodlingshistoria hemtade från ortnamnsforskningens område." /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2mnxv0hwzptrsoqojr1ffg8y7fiimho 104 222173 652168 2026-05-27T08:32:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652168 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Den nordiska jernålderns kronologi III." /> <h2 align=center style="border: none">Den nordiska jernålderns kronologi.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Oscar Montelius.</i></b>}} <h3 align=center style="border: none">III.</h3> <h3 align=center style="border: none">6. Jernålderns sjette period.</h3> <h4 align=center style="border: none">Folkvandringstidens förra del.</h4> {{c|Från tiden omkring år 400 efter Kr. föd. till tiden omkring år 600.}} Att de danska fornforskarne med uttrycket »Folkvandringstiden» beteckna icke denna utan den närmast föregående perioden, hafva vi redan sett (sid. 161<ref>Då sid. 155—274, äfvensom fig. 1—124, i det följande citeras, afses dermed de två första afdelningarna af denna afhandling, hvilka äro införda i 9:de bandet af <i>Svenska Fornminnesföreningens tidskrift.</i></ref>), äfvensom att de ännu för några år sedan ansågo den sistnämnda perioden — den femte i mitt system — hafva slutat ett århundrade senare än den enligt min åsigt slutat. Sedan början af denna afhandling trycktes, hvari jag redogjorde för de olika perioderna samt dessas början och slut enligt de danska forskarnes och min uppfattning, — den senare öfverensstämmande med den, som jag redan 1892 hyste<ref>Montelius, <i>Öfversigt öfver den nordiska forntidens perioder, intill kristendomens införande,</i> i <i>Sv. Fornm. fören:s tidskrift,</i> 8:de bandet, sid. 145.</ref>, — har emellertid direktör Sophus Müller<ref>S. Müller, <i>Ordning af Danmarks oldsager II, Jernalderen</i> (Kjöbenhavn 1895), sid. 1, och <i>Vor oldtid,</i> sid. 443.</ref> uttalat sig för en tidsbestämning, som mera öfverensstämmer med min, i det han låter den<noinclude> <references/></noinclude> js3eel1jb7jhvc1hdv7kxs2zxu3155v 104 222174 652173 2026-05-27T09:17:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|481}}</noinclude> {{c|{{större|{{sp|TRETTIONDEFÖRSTA BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Noachs Ark}} (På Missisippi).'''}}}}{{ph|''D. 18 Dec. 1850.''|5}} I förrgår, d. 16 dennes, lemnade jag Cincinnati. Mitt goda, förträffliga värdfolk följde mig om bord på ångbåten och öfverhopade mig, in i sista stunden, med bevis af sin välvilja, alla lätta och behagliga att bära, ty de voro gifna med varmt hjerta, och de skola följa med mig till Sverige och der påminna mig det sköna Ohio och mitt Cincinnati-hem. Den goda Jothun, mr Stetson, skänkte mig en samling snäckor ur Ohio-floden , af hvilka några äro oändligen vackra, och skifta på hvit grund i regnbågens alla färger. Det var en vacker solvarm dag, den, då jag afreste; och Cincinnati, dess vinplanterade höjder, dess vackra villor, och floden Ohio lyste af sol. I min själ, var det solvarmt också; de bevis af vänlighet jag rönt af flera vänner i staden, under dessa sista dagar, smekte mig som ljumma sommarvindar. Men jag var djupt trött efter en migrän och dagens ansträngningar. Jag längtade att hvila och tiga. Jätte-ångfartyget, Belle-Key, rörde sig långsamt, doft dundrande utföre den klarblåa floden; de höga stränderna, med vexlande scener, gledo förbi, värdiga<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. II.''}}||{{m|21}}}}</noinclude> bgucy43qbw3pnru6rpraolc07fact3n 104 222175 652177 2026-05-27T09:22:16Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />482</noinclude>och vackra. Floden blef bredare, höjderna sänkte sig, villorna försvunno, farm-husen och bjelkhusen framträdde, stränderna blefvo skogrikare och ödsligare. Vi nalkas Missisippi. Hvad är å färde? Hvarför springer folket akter ut? En jagt på {{nowrap|vattnet! . .}} En kronhjort simmar öfver floden ifrån Kentucky mot Ohio strand. Han är ej långt ifrån den fria stranden. Men två båtar äro efter honom från slafstatens strand. Hans stolta horn stå högt öfver vattnet. Han simmar raskt; kanske att han kan rädda sig. Nu är han nära stranden. Ack! Men nu lägger en båt iit frän den fria stranden mot honom. Ve den arma flyktingen! Han vänder om. De två båtarne från Kentucky möta honom. Nu är han kringränd. Jag ser åror lyftas från alla tre båtarne för att ge honom dödshugg. Det vackra hufvudet synes ännu öfver vattnet. Nu fällas årorna! … Jag vänder bort hufvudet. Ångfartyget vänder kring en udde. Borta är synen af den vilda jagten. Den värnlöse flyktingen är i sina förföljares våld. Jag är trött och nedslagen. Luften är Ijuflig, vattnet klart och blått. Himlen klar också. Finner ej hjorten bortom dödsfloden någon fridlyst mark, der han kan hvila efter den vilda jagten?! …… Ångfartyget Belle-Key är af flodjättarnes familj. Jag kallar den Noachs ark, ty den har öfver ett tusen stycken kreatur af allahanda slag om bord, på däcken under och öfver oss. Ofantliga oxar {riktiga mammoth-oxar, så feta att de knappast kunna gå), kor, kalfvar hästar, mulåsnor, får, svin, hela skockar, låta höra sina läten från nedra däcket, och skicka oss emellanåt mindre angenäma dofter; och på däcket öfver oss kackla kal-<noinclude> <references/></noinclude> r62aks40dhqb1qjytmtcfok4196cq2h 0 222176 652179 2026-05-27T09:25:49Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_13_(1928).pdf" from=196 to=197 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_4/|Fjärde delen: Jean Valjean]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_4/Bok_09|Nionde boken: Ljus efter mörkret]]" header=1 /> <references/> </div>' 652179 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Samhällets_olycksbarn_-_Volym_13_(1928).pdf" from=196 to=197 kommentar="[[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_4/|Fjärde delen: Jean Valjean]] / [[Samhällets_olycksbarn_(1927)/Del_4/Bok_09|Nionde boken: Ljus efter mörkret]]" header=1 /> <references/> </div> nkn9k0am30d5j1q3sks0pax2fv533p4 104 222177 652180 2026-05-27T09:26:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|483}}</noinclude>koner, gäss, ankor, höns; tuppar gala och slåss, och små grisar springa muntert omkring emellan burarne med fjäderfä. På mellersta däcket der vi, Adams söner och döttrar, befinna oss, är emedlertid särdeles behagligt. Fruntimmers-salongen är stor och vacker, och de resande få och trefliga. Jag är ensam om mitt »state room». Jag mår som en prinsessa — i sagan. Min kavaljer på resan, mr Lerner Harrisson, är af den energiska och varmhjertade klassen amerikanska män, och dertill en ganska hygglig karl, med den blandning af broderlig, öppen hjertlighet och ridderlig artighet, i förhållande till ett fruntimmer uti hans vård, som gör den nya verldens man till det angenämaste sällskap, som ett fruntimmer och dertill en främling, kan önska sig. Inga skrikande »babies» störa lugnet om bord, och grymtningen af svinen och andra läten af djuren i vår Noachs-ark låta vi oss ej bekomma. Alla djuren äro bestämda till Julmarknaden i New-Orleans. {{em|2}}{{större|'''''D. 19 Dec.'''''}} Missisippi-Missouri flyter grumlig och bred af stigande vatten, full af drifved, trädstammar och stockar, som ibland gifva oss duktiga knuffar. Stränderna äro låga och sumpiga, betäckta af naken löfskog, af ett trädslag, som man kallar »Cotton wood» (en slags poppel). Det är grufligt enformigt. Vädret är gråkallt, och allt ser grått ut omkring oss. Vi ha nu Missouri till höger, Kentucky till venster om oss. Jag är ledsen att ej ha fått tid att se mera af Kentucky och Kentucky-folket. De ha egendomligt utseende och lynne. De äro stor-<noinclude> <references/></noinclude> 7mvek2f9dafq6punelvubjrormd3gg7 104 222178 652184 2026-05-27T09:30:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />484</noinclude>växta, mycket lediga i leder och skick, frimodiga, frispråkiga, lustiga, godmodiga, hjertliga turar, folk som jag skulle tycka om. Och sedan »Skyrnirs handske», Mammoth-grottan, och den lilla gröna floden, som förer dit, — det hade jag bordt se. Men L. Harrison talar om grottan, så att jag nästan tycker mig ha sett den. Jag måste säga dig om ett nöje, som han beredde mig om afton på Ohio-floden. Han frågade om jag ville höra Negrerna af besättningen sjunga; förde mig derpå ned till nedersta däcket, och här såg jag en sällsam scen. Den ofantliga ugnen, der elden underhålles till drifvande af ångmachinen, ligger helt ofvan däck med åtta à nio stora gluggar i rad, vända åt fören; dessa likna gapande eldsvalg, och vid hvart svalg stod en Neger, naken till midjan, och slungade vedträn in deri. Träden langades, till dessa matare, af andra Negrer, som stodo uppställda på en fri, rymlig plats emellan dem, och en Neger, som stod högt på en hög ställning af vedtrafvar, hvarifrån han spenderade, med raska armar, födan för vidundret på däcket. L. Harrison uppmanade Negrerna att sjunga. Negern öfverst på vedtrafven begynte genast en improviserad sång i stanzer, emellan hvilka Negrerna nere på däcket instämde i kraftig chör. Det var ett fantastiskt och grannt skådespel att se dessa energiska, svarta athleter belysta af de vildt sprakande lågorna ur eldgapen, medan de under deras likaså fantastiska sång, med ypperlig takt och rythm, slungade vedträd efter vedträd i de glupande svalgen. Allt gick till med så mycket lif och så mycket method, och skådeplatsen för denna scen var så rymlig och väl ordnad, att scenen hade gjort god verkan på hvilken<noinclude> <references/></noinclude> lu2igvctro9attrhzbis1l0rovtmmpu 104 222179 652185 2026-05-27T09:34:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|485}}</noinclude>theater, som helst. Improvisationen gick slutligen förnämligast ut på att insinuera att de sjungande skulle bli dubbelt så glada, och sjunga dubbelt så väl, om de kunde få litet bränvin då de kommo till Louisville, och att de kunde köpa bränvin om de kunde få litet penningar, o. s. v. Mr Harrison lät dem ej missräkna sig i sina förhoppningar. Ännu äro vi i Missisippis sädesregion; men snart komma vi i bomullsregionen. Vi ha nu Arkansas på höger hand och Tennesee till venster, slafstater med rika tillgångar, men råa ännu i andlig och materiel kultur. {{em|2}}{{större|'''''D. 20 Dec.'''''}} Nu äro vi i bomullsregionen. Stränderna äro ännu på båda sidor låga och sumpiga, betäckta af bomullspoppelskogar (Cotton wood) nu aflöfvade. Här och der genombrytas de af en bomulls-plantage, med hvitmålade slafbyar och plantage-ägarnes bostäder; och man ser svarta gestalter röra sig på den grå jorden, plockande hvad af bomull ännu sitter qvar på de svartnade buskarne. Jag var i land i dag med mr Harrisson vid en bomulls-plantage, och bröt några qvistar med flockar nedhängande bomull från buskarne kring en slafhydda. Bomullsklasarne komma oändligt vackert fram ur fröhusets öppnade kapslar. Hvart frö är inbäddadt i bomullsbolstrar. Bomulln är fröets omklädnad. Du skall få se det, när jag kommer hem. Vi ha nu Arkansas till höger och Missisippis stat till venster. Längs med floden synas »the Cannebrakes«,<noinclude> <references/></noinclude> a5d49qfpo4zpqfjguan0djzkby4pef0 104 222180 652186 2026-05-27T09:37:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />486</noinclude>tjocka, vasslika rör, som likt täta murar stå mellan floden och landet. Så långt kom fader {{sp|Marquette}} på sin sol-lysta Missisippi-färd nord-ifrån. Så långt kom, söder-ifrån, Missisippis förste europeiske upptäckare, spanioren {{sp|Ferdinand de Soto}}. Missisippis upptäckt har tvenne poemer. Det ena så skönt och sol-ljust, som dess idylliska öar, dess klara vatten i norr; det andra så melankoliskt, så tragiskt dystert, som flodens färg och sceneri i den sydliga del, som jag nu genomfor. Hjelten i det förra är den milde, anspråkslösa fader Marquette, om hvilken jag berättat dig. Hjelten i det sednare är den stolta krigaren Ferdinand de Soto. Han hade jemte Pizzarro eröfrat Peru; han hade utmärkt sig vid stormningen af Cusco och blef af Ferdinand i Spanien utmärkt och belönad både med heder och med skatter. Han blef utnämd till guvernör på Cuba. Hans stolta, ärelystna sinne begärde mer. Dårad af falska profeter och främst af sitt eget hjerta, begärde han att på egen bekostnad utrusta en expedition, som skulle, ifrån Florida, intränga i Norra Amerika, och der eröfra åt Spanien rikare skatter och skönare länder än Mexicos och Perus. Och till den grad förmådde hans egen tro att tjusa Spaniorernas sinnen att stora skaror af. Spaniens rika ynglingar kommo för att ställa sig under hans befäl. De sålde sina vingårdar, hus och dyrbarheter, för att köpa dyrbara rustningar, vapen och hästar. Af de många, som erbjödo sig till den nya upptäsktsfärden, utvalde de Soto en skara af sexhundra unga män, vågsamma, förmögna, stolta som han. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6vnn85swrrmlwsn8xmto9prlvbkr2am 104 222181 652187 2026-05-27T09:44:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|487}}</noinclude>Ingenting var präktigare än skådespelet af dessa stolta kavaljerers landstigande på den nya verldens strand, der de läto sina fanor och standarer flyga i vinden, i Floridas milda vind, full af ungdomslif, af berusande lifselexir. Så galopperade de i glänsande rustningar »med silke ofvanpå silke» på stranden emellan hafvet och det okända landet, som de tänkte sig fullt af guld och stora städer. Ferdinand de Soto, som ville stänga for sig och de sina möjligheten af ett återtåg, vålladt af vankelmod eller fruktan, skickade sina skepp tillbaka till Cuba, och trängde med sina krigare in i den nya verldens vildmarker. De hade med sig alla slags vapen och verktyg, samt kedjor och blodhundar för de infödda. Detta var i Maj månad år 1539. Öfverallt der de trängde fram i vildmarken uppfördes den katholska mässan med noggrannhet och prakt; och öfverallt äfven begingo de öfvervåld och grymheter mot landets inbyggare. I lägret öfverlemnade de sig med raseri åt spel. Det första årets vandring vesterut förde dem in i Georgien, då ännu, liksom hela den obestämda sydöstra kontinenten, kalladt Florida. Vandringen var besvärlig, ofta farlig genom Indianernas fiendtlighet. De funno mais i öfverflöd, men intet guld och inga städer, endast oansenliga Indianbyar. Och Indianerna visste ej att uppgifva något land, der guld var att finna. Några af utvandrarne begärde att deras anförare skulle vända tillbaka. Men han svarade: »Jag skall icke vända tillbaka, förrän jag sett landets armod med mina egna ögon!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lzqc1buup12okunie6i8cc1ac2i1wx6 104 222182 652188 2026-05-27T10:19:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />488</noinclude>Och han lät bränna eller stympa de Indianer, som han ansåg hafva med flit fört honom på villospår. Andra fångna infödingar, skrämde häraf, läto förstå, att guld fanns längre i nordvest. Och de Soto och hans män vandrade vidare, ödeläggande och plundrande öfverallt. Andra årets vandring förde dem in i Georgiens högländer, der de träffade de fredliga, milda Cherokee-Indianerna. En del af de Sotos folk ville slå sig ned i dessa sköna nejder, bruka jorden, och njuta af det goda jorden ville gifva dem. Men de Soto hade lofvat Spanien guld och stora städer. Den stolte Spanioren ville ej stanna, förrän han funnit dem. Han var en »styfsint man af fä ord» och stark vilja. Hans följeslagare böjde sig för den. De vandrade vidare, kommo in i Alabama och der till en stor by, kallad Movilla (sedan Mobile). Här reste sig Indianerna emot dem. I ett förfärligt blodbad nattetid förlorade Spaniorerna en del folk och mycket af kläder och förråder, som jemte Indian-staden blef eldens rof. Spanska skepp anlände nu från Cuba till Pensacola-viken, nära Movilla. Men de Soto hade ännu ej funnit silfver eller guld; Movillas lågor hade förtärt hans samlingar, och för stolt att erkänna sitt felslagna hopp, beslöt han att icke gifva nyheter om sig, innan han vunnit hvad han sökte. Han vände sig ifrån hafskusten och trängde in nordvest i Missisippi stat. Hans lilla här hade nu sammansmält till femhundra man. I nordliga delen af Missisippi öfverraskades den af vintern med köld och snö. Men mais stod ännu på<noinclude> <references/></noinclude> 02t6cenczsstg14hz6d4bzluzj8sza1 104 222183 652189 2026-05-27T10:23:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|489}}</noinclude>fälten; Spaniorerne kunde förskaffa sig för vintern föda och qvarter i Chickasaw-Indianernas öfvergifna hyddor. Ännu hade de ej funnit guld. Ej heller hade Indianerna guldsmycken. De voro fattiga, men älskade friheten. När om våren de Soto begärde af dem en eskort af tvåhundra man, för att bära hans mäns bagage, tände Indianerna eld på hans läger och deras krigiska rop ljödo genom natten och lågorna. Spaniorerna beröfvades här de kläder och förråder, som Movillas lågor hade sparat. De voro mer nakna än infödingarne; de ledo af hunger och köld. Men med nöden växte de Sotos stolthet och envishet. Skulle han, som lofvat eröfra verldens skatter, återvända med halfnakna män, utblottade på allt?! … Han lät taga kedjorna från fångarnas händer och smidde nya vapen, klädde sitt folk med skinnhudar och mattor af murgrön; och trängde längre vesterut sökande guldlandet. I sju dagar vandrade de genom vildmarker af skogar och moras. Så kommo de till Indianska byar vid Missisippis strand. Ferdinand de Soto var den förste Europé, som såg den mäktiga floden. Tre århundradens lopp har ej förändrat dess karakter. Den beskrifves såsom bred och grumlig med en stark ström, och en mängd timmer och träd, flytande med strömmen. I Maj 1541 begåfvo sig Spaniorerna öfver floden på stora barker, som de sjelfva timrat. De Soto trängde in i Arkansas. Här helsades Spaniorerna af infödingarne<noinclude> <references/></noinclude> qidlxzkiu2azc7gz0gt421t9dsvlphf 104 222184 652190 2026-05-27T10:30:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />490</noinclude>såsom solens barn, och man förde till dem blinda »på det de måtte få sin syn af ljusets söner». »Bed blott till Gud, som bor i himmelen, svarade de Soto, och han skall beskära hvad J behöfven!» Följande sin dunkla dragning trängde Ferdinand de Soto djupare nordvest inåt landet, ända till den hvita flodens högländer, tvåhundra mil vesterut ifrån Missisippi. Men bergen här hade hvarken guld eller ädla stenar. De Soto blef med sitt folk öfver vintern i en Indianstad vid hvita floden, Washita, hos en fredlig Indianstam, som idkade åkerbruk och hade fasta städer. De unga kavaljererna öfvade på de fredliga inbyggarne hvarje grymhet, som deras nycker ingaf dem. De Soto hade, säges det, ingen fröjd i grymhet. Men Indianernas rätt och lif räknades för intet. Om våren, följande år, beslöt de Soto att följa Washita utföre till dess mynning, för att få höra nytt ifrån hafssidan. Han förvillade sig ibland morasen längs med röda floden och dess skattbärare. I en provins, som kallades Guachoga, frågade han höfdingen hur långt det var derifrån till hafvet? Höfdingen kunde ej säga det. »Voro der bostäder i landet ända till flodens mynning?» Det svarades att landet var alltigenom en obebodd sumpmark. De Soto ville icke tro en så ängslande berättelse och sände män till häst att undersöka landet söderut, längs Missisippi. De kunde på åtta dagar ej komma längre än trettio mil, så ständigt blef färden uppehållen af moras af de täta skogarne och de ogenomträngliga vassrören. Guvernören hörde rapporten med dyster tystnad. Hästar och män dogo rundt omkring honom, och In-<noinclude> <references/></noinclude> 1olauq6t5tr8ktsujnxdi3mucuuec5r 104 222185 652191 2026-05-27T10:33:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|491}}</noinclude>dianerna begynte bli allt farligare. Han försökte att skrämma en stam Indianer, nära Natchez, sägande att han var af öfvernaturlig härkomst, och fordrade infödingarnes lydnad. Höfdingen svarade: »Ni säger att ni är solens son. Uttorka denna flod och jag skall tro er!» Ferdinand de Soto kunde ej längre skrämma, eller straffa. Hans högmodiga egensinne och stolthet hade förbytts i mörk melankoli, och hans helsa begynte sjunka under kampen med motgång och lidelse. En elakartad feber förtärde honom, under hvilken han hvarken vårdades eller besöktes, såsom han hade det behöft. Hans lilla här var nu sammansmält till trehundra man. När han kände sin död nalkas, kallade han omkring sig återstoden af sina trogna följeslagare, som lydde honom ända till slutet, och utnämnde sin efterträdare. »Dagen derefter dog han. Hans soldater uttalade hans äreminne i det de sörjde hans förlust. Presterna sjöngo öfver honom det första requiem, som hördes öfver Missisippis vatten. För att dölja hans död, sveptes hans lik i en mantel. Och i nattens djup buro de honom ut på Missisippi, och sänkte honom tyst ned i strömmens midt». Det var nu åter Maj, och våren bröt herrlig in öfver Missisippi, men de Soto bröt ej mera upp att möta den. »Missisippis upptäckare (tillägger hans biograf) sof under dess vatten. I fyra år hade han vandrat, och genomvandrat en stor del af kontinenten, sökande guld, och hade ej funnit någonting så märkvärdigt, som stället för sin graf». {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6ulfuf36r8ua4wmplox7nitfxrwvyw0 104 222186 652192 2026-05-27T10:57:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />492</noinclude>Fader Marquette inslumrande vid altarets fot utan sjukdom och sorg, efter ett lif af fredliga eröfringar och oafbruten lycka; och Ferdinand de Soto långsamt döende ibland moraser och motgångar, det stolta hjertat frätt af bekymrens och förödmjukelsens dämoner, — hvilka taflor! Har väl dikten någon mer ljus än den förra, någon mer dyster än den sednare? {{em|2}}{{större|'''''D. 21 Dec.'''''}} Missisippi flyter grå, grumlig och bred, allt bredare, allt grumligare, tycker jag, under en höstgrå, våtkall himmel. Dess vatten svälla och stiga högre med hvar dag denna tid. Alltjemt äro stränderna låga och morasiga, kantade med Cotton woods och »Cannebrakes». På Missisippi flyta stora timmerstockar och hvarjehanda ting, som tala om vrak och förödelse. Den stora floden synes mig en syndaflod, och den bär äfven ett stort syndaregister. Men vår ståtliga Noachs ark — ändå mera kosmopolit än dess äldsta föregångare — flyter på den stora kosmopoliten Missisippis vågor med ett lugnt samvete, och är ett så trefligt ställe, att fast jag tänker ibland på syndaflod och Missisippis syndaregister och på de Sotos öde i dessa nejder, och ser hans andes stämpel på det dystra landskapet, på den mörkgrå jorden och himmelen, så kan jag ej låta bli att känna mig lätt och lycklig till mods. Det leker mig i hågen att jag här som en verldsborgarinna bäres af den stora verldsmedborgaren, och så leker det mig i hågen att jag nu skall lära känna hans geografiska historia ända till dess slut, att jag sedan skall se det sköna Cuba och tropikernas lif, och så tänker jag — — många tankar! … {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lqj28h0xc3vaqwjj1c8lr6hherh0y8q