Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 106 119541 652325 425728 2026-05-30T05:49:50Z Thuresson 20 652325 wikitext text/x-wiki [[File:Axel Munthe.jpg|miniatyr|Axel Munthe 1933]] '''Axel Munthe''' (1857–1949), svensk läkare och författare. ==Verk== *Från Napoli: resebref, 1885 *Små skizzer, 1888 *Bref och skisser: gammalt och nytt, 1909 *Boken om San Michele, 1930 *En gammal bok om människor och djur, 1931 [[Kategori:Författare|Munthe, Axel]] [[Kategori:Axel Munthe| ]] cs95f1rupbn64h4dlwdhccn3goqruar 104 220890 652322 652294 2026-05-29T16:43:42Z Thuresson 20 652322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|8.}} <u>Thorsdag.</u> Snögloppade hela dagen. Sista gödseln ur gropen hemfördes, där är efter Trögbergs utsago hemförda 70. lass men ditkörda voro 91. — hvaraf Kugelberg som en Dyngtjuf stulit och låtit till sitt Torpställe Lerkrogen bortföra tre lass. {{Inre marginalnot|9.}} <u>Fredag.</u> alla slags ombytligt väder — en man som fordom rest på flere orter och nu genom hvad orsak vet jag eij, är uselt fattig — heter Essenberg, sålde till mig en gedda. Herr Rubenson var här eftermiddagen, han gaf mig en Medaille med vår konungs bröstbild som var ljuten vid Bergsund. Grönberg var efter bräder och läckter, till Lådor i Trädgården som kostade 8 RD 24 ß rgds. Hela dagen bara skrefs och pratades bort för mig. {{Inre marginalnot|10.}} <u>Lördag.</u> Vackert väder. Jag sände ett par blommor till min Brorson och sedan en billette som jag fick från Molin att nu låter våldsvärkaren Jouvin nedbryta och bortföra ladan vid Valla hvarpå jag måste skicka Grönberg till nämndemän att om måndag komma hit och lägga Sequester på husen där — som ännu finnas qvar. Grönberg var förut borta efter flera bräder än dem han i går hämtade. Eftermiddagen kom Carin Reenstjerna hit — sednare Capitaine von Moltzer och en Lieut: vid Kronobergs Regimente som Heter {{Samma som|på|Q=Q139969306|ord=Jacob Gustaf Ridderstedt}} och är Son till min Cousine Anna Maria Reenstjerna Jacobs dotter. Han var ganska vacker och artig samt mycket proper karl och blir om Han lefver i maji 37 år. Den smakade mitt Oxläggevin och spisade en liten aftonmåldtid — men med förvåning åhörde vi Carins 700^<u>de</u> frågor om Creti och Pleti i Småland — Det var det odrägeligaste sladder hvari hon aldeles liknande sin mor och millanåt ett gapskratt. En Kopparslagare som haft arbete med Bränneri kjärlen lät jag bedja komma hit upp för att få byta min lilla hvardags Caffepanna — Han var en ganska hygglig och städad karl, och bor uti Kothens hus vid Hornsgatan. {{Inre marginalnot|11.}} <u>Söndag.</u> Mycket härligt väder men halt väglag. Mamsell gick förmiddagen till staden — Capitaine Moltzer kom hit eftermiddagen, och vi voro nere att bese Bränneriet. Han åt här ett litet aftonmål. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> nvo3aoaia95owpfd9pocqkm77g7wat2 104 220891 652323 650255 2026-05-29T17:00:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|12.}} <u>Måndag.</u> Stormade som Åskan hela natten och nästan lika i dag med blöt snö. Om morgonen hitkommo Nämndeman i Smidstad och Krono-Fjerdingsman Hellgren, hvilka voro till Valla där de besågo Jouvins föröfvade våldsvärkan att han nedbryter husen och bortförer virket därifrån. Denna Visite kostade mig 3 RD samt skicklig välfägnad till frukost och middag samt hö för deras häst. Med oro och skrifvande går nu mina dagar bort och ingen reel sysla göres. Pengar, mat, bränvin och Caffée täres. {{Inre marginalnot|13.}} <u>Tisdag.</u> Natten och morgonen blåste sedan lungt och smått daggrägn. I dag är 51 år sedan jag framfödde min första Kära dotter, Fredrica Maria. Ack hvad Hon på de förledne 48 åren sedan hon afsomnade varit lycklig framför de många 1000 lefvande. Hela dagen i dag läste jag tills Kl: 2. då jag måste hvila ögonen, och då ränsade litet bomull om aftonen. {{Inre marginalnot|14.}} <u>Onsdag.</u> Om natten hade snögadt. Dagen var klar. En hyglig kopparslagare var här, med en liten tingad Cafféepanna, den jag köpte, för 2 RDr och 12 ß rgds. Jag insände till Herr Dumrath märken, att få 8. små ramar gjorda till taflor. Bland andra behöfvande var här i dag Bobergs Systerson, en gosse som väl eij lärer bli dygdig — men jag önskar, att Gud må förbarma sig öfwer alla! Denne Gosse gaf jag en mörkblå Råck, som varit min Salige sons, och nu räckte gossen ned till hälarne att skyla dess trasor och skydda mot kölden. {{Inre marginalnot|15.}} <u>Thorsdag.</u> Kalt och klart Solskinsväder. Jag reviderade hela dagen i lådor och skrin — om lås och nycklar och malätna lappar — om aftonen var jag och Mamsell ner till Bränneriet där vi upbödo Handelsman Helsingius och en Dess Cousin en lika artig Herr Stangenberg på en liten gouttée. Eljest var här alting tyst — Jag skref till min Syster från hvilken jag eij fått bref sedan den 28 Januari. {{Inre marginalnot|16.}} <u>Fredag.</u> töknigt och mycket kalt. Jag var vid Lilljeholmen, ärnade mig till Grytgjuteriet men det blef eij utaf ty Herr Rubenson som lofvadt följa mig dit var eij hemma i dag. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> ln1mx6zf49mw9oz3msy45b86mmw3zay 652327 652323 2026-05-30T07:52:06Z Gottfried Multe 11434 652327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Mars}}</noinclude>{{Inre marginalnot|12.}} <u>Måndag.</u> Stormade som Åskan hela natten och nästan lika i dag med blöt snö. Om morgonen hitkommo Nämndeman i Smidstad och Krono-Fjerdingsman Hellgren, hvilka voro till Valla där de besågo Jouvins föröfvade våldsvärkan att han nedbryter husen och bortförer virket därifrån. Denna Visite kostade mig 3 RD samt skicklig välfägnad till frukost och middag samt hö för deras häst. Med oro och skrifvande går nu mina dagar bort och ingen reel sysla göres. Pengar, mat, bränvin och Caffée täres. {{Inre marginalnot|13.}} <u>Tisdag.</u> Natten och morgonen blåste sedan lungt och smått duggrägn. I dag är 51 år sedan jag framfödde min första Kära dotter, Fredrica Maria. Ack hvad Hon på de förledne 48 åren sedan hon afsomnade varit lycklig framför de många 1000 lefvande. Hela dagen i dag läste jag tills Kl: 2. då jag måste hvila ögonen, och då ränsade litet bomull om aftonen. {{Inre marginalnot|14.}} <u>Onsdag.</u> Om natten hade snögadt. Dagen var klar. En hyglig kopparslagare var här, med en liten tingad Cafféepanna, den jag köpte, för 2 RDr och 12 ß rgds. Jag insände till Herr Dumrath märken, att få 8. små ramar gjorda till taflor. Bland andra behöfvande var här i dag Bobergs Systerson, en gosse som väl eij lärer bli dygdig — men jag önskar, att Gud må förbarma sig öfwer alla! Denne Gosse gaf jag en mörkblå Råck, som varit min Salige sons, och nu räckte gossen ned till hälarne att skyla dess trasor och skydda mot kölden. {{Inre marginalnot|15.}} <u>Thorsdag.</u> Kalt och klart Solskinsväder. Jag reviderade hela dagen i lådor och skrin — om lås och nycklar och malätna lappar — om aftonen var jag och Mamsell ner till Bränneriet där vi upbödo Handelsman Helsingius och en Dess Cousin en lika artig Herr Stangenberg på en liten gouttée. Eljest var här alting tyst — Jag skref till min Syster från hvilken jag eij fått bref sedan den 28 Januari. {{Inre marginalnot|16.}} <u>Fredag.</u> töknigt och mycket kalt. Jag var vid Lilljeholmen, ärnade mig till Grytgjuteriet men det blef eij utaf ty Herr Rubenson som lofvadt följa mig dit var eij hemma i dag. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> ak07bkanwg6ksa2un9d3ptnssq3eaqr 104 220892 652326 650256 2026-05-30T06:18:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Martii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|17.}} <u>Lördag.</u> Svåra sträng frost förleden natt, att blomkrukorna i röda förmaket — oagtadt luckornas tilskrufning voro ganska genomfrusne. På begäran inkom handelsman Helsingius, Han följde mig att se mine Drängars — Mästares — upbrända Spisar, för att nu laga dem. En Lamunge föddes på förmiddagen — {{Inre marginalnot|18.}} <u>Söndag.</u> Mycket kalt men vackert väder. Lilla Carl Åkermark var här förmidagen med bladen Stockholms Tidning Min Brorson var till middagen och vi roade oss att läsa {{Samma som|på|Q=Q5563937|ord=Haquin Bagers}} gamla verser och andra gamla saker. {{Inre marginalnot|19.}} <u>Måndag.</u> En lika bister nattfrost, men klar dag. Mitt göromål var att skrifva — Se till mina blomkrukor och att läsa — Ledsen vid detta lifvet genom medmenniskors ovärdiga bemötande tröttnade jag vid att arbeta för samlad egendom åt otacksamma arfvingar — Jag önskar skilljas hädan. {{Inre marginalnot|20.}} <u>Tisdag.</u> Morgonen blåst och hela dagen mulit. Mamsell och Anna Stina voro förmiddagen till Stan att köpa bomull, Lin, Ljusmanchetter — gröna laquerade med mera. Min stora Sugga löpte igår till Lisaberg, hvarifrån hon i dag måste hämtas — och jag ge drikspengar för dess nattqvarter. Sedermera måste en fargalt hämtas, från Herr Helsingius, som på min begäran kom upp att jag fick därom vidtala honom. Doctor Hæggström var ock en moment här på förmiddagen — Sedan Mamsell sagt honom att min mage eij var bra. {{Inre marginalnot|21.}} <u>Onsdag.</u> Vackert väder och nu uptogs Winkasten — Gud gifve att det blifvit väl och lyckligt gjordt. Den Galten som i går hämtades till Slagt, vägde 6. L℔: och 5 marker. Jag skref och läste förmiddagen och efter middagen hitkom Fru Bergdahl med ½ års hyra för Pettersborg räknadt till nästa höst. Herr Rubensson var här litet förut och efter löfte följde mig till Bergsund där jag köpte en stor Bykgryta om 21 kannas rymd, litet defect i ena foten för 5 och ½ Rd Banco. Sjön var nu ganska rart upvägad men gata och väg stenar och smuts. Jag var liten stund vid hemfarten inne på Lilljeholmen under hemvägen efter Doctorns föreskrift var en gumma här att sätta Mamsel Lavement för Maskar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> s6kmux4d29yju9txzjugsu5xo5ccfi8 104 222247 652324 2026-05-29T20:55:57Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|60|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{ant|<i>nes</i>}} i Åbo vnderseglade. Är ock här begrafwen år 1293 Fru {{ant|<i>Christina</i>}} Lagmannens, Herr Birge Pederssons, förra Fru. År 1288 {{ant|testamenterade}} Fru {{ant|<i>Ragnild</i>}} <b>Erlands dotter</b> {{ant|<i>Engel</i>}} til Predikare-orden i {{ant|Sigtuna,}} ther hon wille blifwa begrafwen, sin gård <b>Lyteslund</b> med annat mera, som i brefwet vpräknas. År 1310 förskref och vtfäste sig Herr {{ant|<i>Magnus</i>}} <b>Gregersson</b>, at gifwa til Sigtuna-kloster inom natt och år 160 mark penningar för sin Sons {{ant|Petri}} siäl, både i {{ant|testamente}} och för förbrytelsen emot klostret; och tå war bemelte {{ant|Petri}} Morbroder, {{ant|<i>Frater IsraEl</i>,}} ther i klostret {{ant|Prior,}} som wid then tid wardt wald til Biskop i Wästerås, warandes han Riddarens Erland Engels Son. År 1311, {{ant|confirmerade}} <b>Folke Johansson</b> sin Faders Herr Johan Carlssons och sin Moders Fru Ragnilds gåfwo til Sigtuna-kloster af prediko-orden; nembl. Mossamyra med thes omflytande watn, liggande inom Wänegarns bolstad; och skulle hans Moderbroder, Biskop {{ant|<i>IsräEl</i>}} i Wästerås, legga therom rår och rör, såsom brefwet liuder, {{ant|dat.}} Söderköping {{ant|dicto anno}}. År 1321 gaf Fru <b>Ramborg</b>, Herr <b>Folke Johanssons</b> enckia, ett wackert {{ant|testamente}} til Sigtuna predikare-orden, ther hon sin lägerstad hafwa wille. Brefwet är {{ant|dateradt}} i Wässland. År 1326 giorde Fru {{ant|<i>Ingrid</i>,}} Herr {{ant|<i>Magnus</i>}} <b>Gregerssons</b> enckia, sitt {{ant|testamente}} til Sigtuna Prediko-ordens kloster, ther hon hos sin mans lekamen wille begrafwen warda. Monga sådana<noinclude> {{huvud|||{{ant|dona}}-}} <references/></noinclude> 9o57ufx58pt8qiw3gt4q7pksmf53oea 104 222248 652328 2026-05-30T08:39:09Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||321}}</noinclude>Äfven denna fracturs yttre rand är uppstående öfver den inre, hvarigenom sålunda uppkommer den ofvanför vid yttre besigtningen anmärkta trekantiga fördjupningen i pannans midt. Vid undersökning med fingret genom så väl den venstra som högra öppningen på hufvudskålen kännes hela den främre hälften af hjernskålens botten, från och med ōfre och innersta delen af näskavitetens skelett framtill, till och med kroppen af kilbenet (<i>corpus ossis sphænoidei</i>) baktill, söndersprängd i en mängd smärre bitar. Hjernskålens kavitet innehöll dels större och smärre sammanvikna och hoprullade linnelappar, jemte till största delen söndersmulade lemningar af vid balsameringen begagnade aromatiska kryddor, dels rester af hårda hjernhinnan och en till konsistensen vaxlik, till färgen på ytan hvitgrå, inuti brunaktig substans, hvilken i genomskärningsytan visade tunnare, hvitgrå genomgångar, hvarigenom det hela fick ett skifvigt utseende. Denna substans låg i botten af de båda bakre hjerngroparna (<i>fossæ cerebelli</i>) och bildade uti hvardera af dem en efter gropens insida formad kaka, hvars största tjocklek på midten utgjorde vid pass 0,4 decimaltum, och hvilken kaka tillkommit genom intorkning och hopskrumpning af sjelfva den bloddränkta hjernmassan med tillhörande fina hinnor. Uti dessa lemningar funnos inblandade en mängd större och smärre lösslagna bitar af hufvudskålsbenen, bland hvilka med lätthet igenkändes: ett stycke, utgörande största delen af <i>corpus ossis sphænoidei;</i> tvenne tillhörande <i>alœ majores</i> af samma ben; flera stycken af tinningbenens fjälldelar (<i>partes squamosæ</i>) och pannbenets <i>laminæ orbitales</i> o. s. v. Det inre af hufvudskålen, hvilket genom de stora öppningarna i tinningtrakterna ganska väl kunde öfverses, sedan allt löst blifvit uttaget och undersökt, visade ej spår efter någon qvarblifven främmande kropp. {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|<i><small>K. Vitterh. Hist. o. Ant. Ak. Handl. Del. 25.</small></i>||21}}</noinclude> o22brgql50sdzmy4ijm9ogf5e29ee0t 104 222249 652329 2026-05-30T08:45:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />8</noinclude>NewOrleans-middagen var utsökt god, och ''gumbo'' är kronan af alla smakliga, utsökta soppor i verlden, en riktig lifselixir af den bastantare sorten! Den som har ätit gumbo, kan se förnämt ned på den äktaste sköldpaddsoppa. Efter middagen språkade min värdinna, hennes syster och jag helt trefligt vid spiselden. Jag hade nöje af att språka med den okonstlade vänliga frun och att höra henne tala fransyska, och att få tala det också. Det är en ren vederqvickelse för tunga och öra efter det omelodiska och tillbråkade engelska språket. Om aftonen drack jag thé hos en familj Callendar, plantage-egare i Louisiana. Djup sorg öfver förlusten af tvenne hoppgifvande barn tyckes ha nedböjt fadren och nästan krossat modrens hjerta. En dotter är qvar, Julia. Ljufva, unga flicka! Vid månskenets dans på vägen, vid doftet af violetter och anblicken af milda förgät-mig-ej, vid allt som är täckt och liffullt, oskuldsfullt och lefnadsvarmt, men som ändå ser ut som det ej skulle dröja länge på jorden, Julia C., dervid skall jag tänka på dig, och längta att sluta dig åter i min faran, du bleka, ljufva, strålande barn af södern, och hålla dig qvar på jorden, på det att din moders hjerta ej måtte brista och din fader och ditt hem ha något ljus ännu! Den 31 Dec. vandrade jag (allt i regn och rusk), arm i arm med min hederliga, vänliga doktor, för att bevista en slaf-auktion, som försiggick icke långt ifrån min boning. Den hölls på en af de mindre auktionsställena, som finnas i åtskilliga delar af NewOrleans. Förnämsta stället för slaf-auktionen är en magnifik<noinclude> <references/></noinclude> otn3npl2tu4up8ky5z7cu1ijrl1o9pz 104 222250 652330 2026-05-30T08:48:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|62|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>sitta vanligen flera tillsammans, endast skilda af en liten, tunn, på kant stäld guldplåt; ett orneringssätt kändt under namnet »verroterie cloisonnée». Spännena af nu i fråga varande slag äro upptill antingen halfrunda (fig. 132—187) eller fyrsidiga (fig. 138—149 och 152). I Skandinavien, liksom i det med Skandinavien efter angelsachsernas invandring nära förbundna England, äro dock de med fyrsidigt öfverstycke mycket vanligare än de med halfrundt på kontinenten, der liknande spännen äro allmänna i de länder, som bebotts af germanska folk, träffas deremot de med halfrundt öfverstycke i allmänhet till större antal än de med fyrsidigt. På de nordiska spännena med halfrundt öfverstycke ses ofta tre utskjutande knoppar invid detta: en högst upp och en vid hvardera sidan nedtill. Knopparna äro på de äldsta spännena af detta slag (fig. 133) lika dem på de nyss omtalade korsformiga spännena, och liksom på dem representerar den förstnämnda knoppen den öfre ändan af sjelfva spännet, under det att de två andra äro minnen af ändarna på den spiralomgifna tvärstång, som en gång funnits der, och från hvilken nålen utgått. Några nordiska spännen med fyrsidigt öfverstycke hafva vid detta liknande utsprång (fig. 144). Förklaringen af dessa utsprångs uppkomst få vi af en jemförelse med sådana spännen som fig. 84, der vi återfinna de två paren sidoknoppar samt tre knoppar på öfversidan; de två yttre af de senare äro ändarna af de två korta tenar, som förena de båda spiralomgifna tvärstängerna. Spännen lika fig. 144 äro dock för närvarande kända endast från Skandinaviens sydligaste delar, liksom spännen lika fig. 84 hafva sitt hem i Tyskland. I Danmark och på den Skandinaviska halfön, äfven i Norge, har man funnit några spännen med fyrsidigt öfverstycke, som upptill och på sidorna är omgifvet af ett stort antal små, utskjutande prydnader (fig. 138—140 och 142). Dessa prydnader, hvilka någon gång likna de nyss omtalade knopparna, och hvilka icke hafva sin motsvarighet i äldre konstruktiva detaljer, blifva snart otydliga (fig. 142) och försvinna slutligen alldeles. Liksom på fig. 78 är på många spännen från olika delar af Norden understycket prydt med tre utskjutande rundlar, en nedtill och en något högre upp på hvardera sidan (fig. 138—140); men i stället för det par rundlar, som på fig. 144 sitter vid bågens bas,<noinclude> <references/></noinclude> neqvaa3pjaswgikp18apowf1czwokgr 104 222251 652331 2026-05-30T08:50:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|9}}</noinclude>rotunda, hvars praktfulla hvalf skulle vara värdigt att genljuda af frihets-sånger. Jag var der en gång med M:r Harrison, för att bevista en större slaf-auktion; men vi kommo för sent. Doktor D. och jag gingo in i en stor, temligen ruskig och smutsig sal, på nedra botten i ett hus, der en mängd folk var församladt. Några och tjugu herrelika männer stodo i halfcirkel omkring en hög pall af smutsfärgadt träd, som för ögonblicket var tom. På sidan, längs med muren, stodo några svarta män och qvinnor tysta och allvarsamma. Hela församlingen var tyst, och det tycktes mig som om ett tungt, grått moln hvilade deröfver. Genom den öppnade dörren åt gatan till hörde man det fallande regnet. Herrarne kastade på mig sneda, mörka blickar, och önskade troligen skicka mig till nordpolen. Ett par herrar kommo hastigt in. Den ene af dem, en stor, fetlagd man, med ett gladt, äfven godmodigt utseende, och tydligen en »bon vivant», uppsteg på auktionspallen. Han var, sades det mig, en engelsman, och jag skulle så tro af hans blomstrande, icke amerikanska, anletsfärg. Han kom tydligen från en god frukost, och tycktes muntert ännu arbeta på att nedsvälja sista biten. Han tog auktionsklubban i sin hand och tilltalade församlingen ungefärligen sålunda: »De slafvar, som nu skola försäljas, — ''för hvad'' ''pris som helst'', äro några få hus-slafvar, alla tillhöriga en enda husbonde. Han har gått i borgen för en sin vän; och då denne gjort cession är han nödsakad, för att honorera sin förbindelse, att göra sig af med sina trogna tjenare. Dessa slafvar säljas således icke i följd<noinclude> <references/></noinclude> pktj1hb2tvuw1bejjjj7eay4y9gpgbp 104 222252 652332 2026-05-30T08:54:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />10</noinclude>af något fel, som de begått, eller för några deras brister. De äro trogna och förträffliga tjenare; och endast en hård nödvändighet har kunnat förmå deras husbonde att skiljas vid dem. De äro värda det högsta pris, och den som köper dem, kan vara viss på att dermed föröka trefnaden i sitt hus». Härefter tecknade han åt en qvinna bland de svarta att framträda, och gaf henne handen för att stiga upp på pallen, der hon blef stående jemte honom. Hon var en lång, välväxt mulattska, med vackert, men sorgbundet utseende, och af utmärkt blygsam, ädel hållning; hon bar i sina armar ett spädt, sofvande barn, på hvilket hon, under hela auktions-ceremonien, oafvändt såg med nedböjdt hufvud. Hon var klädd i en grå klädning, hög i halsen, och ett blekgult, brunrutigt kläde var knutet i bandå kring hennes hufvud. Auktionsmannen begynte nu inför församlingen upphöja denna qvinnas alla goda egenskaper, samt konster och färdigheter. Han prisade hennes karakter, hennes goda sinne, ordning, trohet, hennes ovanliga förmåga att vårda ett hus, hennes fromhet, hennes talanger, och anmärkte att det barn, som hon bar vid sitt bröst, och som skulle gå under klubban jemte henne, äfven förhöjde hennes värde. Derefter ropade han med hög röst: »Nu, gentlemen, huru mycket för denna särdeles öfverlägsna qvinna (this very superior woman), denna utmärkta etc. etc. och hennes barn?» Härvid pekade han med uträckt arm och pekfinger från, den ena till den andra af de kringstående herrarne, hvilka här och der besvarade hans upprop<noinclude> <references/></noinclude> oaak1kaane0ct0le5g400e7de4rmnsq 104 222253 652333 2026-05-30T08:57:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|11}}</noinclude>med en kort, stum nick af hufvudet. Han fortfor härunder oupphörligt sålunda: »Bjuder ni mig femhundra dollars? gentlemen! Jag är bjuden femhundra dollars för denna öfverlägsna qvinna med sitt barn. Det är icke att tänka på. Hon med barnet är värd dubbelt så mycket. Femhundrafemtio! sexhundra! sexhundrafemtio, sexhundrasextio, sexhundrasjuttio! Min bästa herre, hvarföre icke genast säga sjuhundra dollars, för denna ovanliga, öfverlägsna qvinna med sitt barn? sjuhundra dollars är ett röfvarpris. Hon kunde aldrig säljas till det priset, om icke hennes husbonde varit olycklig nog o. s. v.» Klubban föll ned tungt. Qvinnan var såld med sitt barn, för sjuhundra dollars, till en af de mörka, stumma figurerna framför henne. Hvem han var, om han var god eller elak, om han skulle föra henne i ett drägligt, eller odrägligt slafveri — det visste den försålda qvinnan och modren lika litet som jag, ej heller till hvilken del af verlden han skulle föra henne. Och fadren till hennes barn — hvar var han? Med ögonen alltjemt fastade på det sofvande barnet, med nedslagen men undergifven uppsyn nedsteg den vackra mulattskan från auktionspallen, för att ställa sig utmed väggen, på motsatta sidan om denna. Derpå steg en ung, mycket mörk negerflicka upp på pallen, med ett gult, grant kläde, prydligt fästadt kring hufvudet så att snibbarne stodo ut som små vingar, på båda sidor om hufvudet. Hon var särdeles nätt och behändig till figur, och ögonen spelade modigt och nyfiket omkring i församlingen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rmg9bju5gj5sfcrdyd3k4cp1yiqd4f8 104 222254 652334 2026-05-30T09:00:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />12</noinclude>Auktions-mannen upphöjde äfven hennes förtjenster och utropade sedan: huru mycket för denna ganska hyggliga unga flicka, »this very likely young girl!» Hon såldes snart för, som jag vill minnas, trehundrafemtio dollars. Derefter uppsteg på pallen en ung man. Han var mulatt, och hade ett utmärkt godt ansigte, uttryckande mildhet och finkänsla. Han hade varit betjent i sin förre husbondes hus, blifvit uppfostrad af honom, var mycket älskad af honom, och förtjenade att vara det, en alldeles förträfflig ung man! »a most excellent young man!» Han såldes för fem, eller sexhundra dollars. Härnäst kom en äldre qvinna, äfven med ett af dessa godmodiga, trefliga ansigten, som man så ofta finner hos den svarta befolkningen, och med ett väsen, som tydligen vittnade om att äfven hon varit i en god husbondes tjenst, varit van vid mild behandling och hade blifvit mild och lycklig under den. Alla dessa slafvar, så när som på den unga flickan, som såg mera yster än god ut, buro prägeln af att ha lefvat i ett kärleksfullt familjelif. Och nu, härefter, hvad skulle deras öde bli? Huru bittert måste de ej, om de kommo i elaka händer, känna skillnaden mellan förr och nu, huru förfärlig måste ej deras lott kännas. Modren isynnerhet, hvars hela själ är samlad i hennes barn och som kanske snart skall se detta barn — säljas bort långt bort från henne, huru månde hon vara till mods?! …. Ingen predikan, inga antislavery-tal kunde tala så kraftigt mot slafveri-institutionen, som denna slaf-auktion!<noinclude> <references/></noinclude> oqogp5j53ufa0j9fbys4jkub3rmyodf 652335 652334 2026-05-30T09:01:01Z PWidergren 11678 652335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />12</noinclude>Auktions-mannen upphöjde äfven hennes förtjenster och utropade sedan: huru mycket för denna ganska hyggliga unga flicka, »this very likely young girl!» Hon såldes snart för, som jag vill minnas, trehundrafemtio dollars. Derefter uppsteg på pallen en ung man. Han var mulatt, och hade ett utmärkt godt ansigte, uttryckande mildhet och finkänsla. Han hade varit betjent i sin förre husbondes hus, blifvit uppfostrad af honom, var mycket älskad af honom, och förtjenade att vara det, en alldeles förträfflig ung man! »a most excellent young man!» Han såldes för fem, eller sexhundra dollars. Härnäst kom en äldre qvinna, äfven med ett af dessa godmodiga, trefliga ansigten, som man så ofta finner hos den svarta befolkningen, och med ett väsen, som tydligen vittnade om att äfven hon varit i en god husbondes tjenst, varit van vid mild behandling och hade blifvit mild och lycklig under den. Alla dessa slafvar, så när som på den unga flickan, som såg mera yster än god ut, buro prägeln af att ha lefvat i ett kärleksfullt familjelif. Och nu, härefter, hvad skulle deras öde bli? Huru bittert måste de ej, om de kommo i elaka händer, känna skillnaden mellan förr och nu, huru förfärlig måste ej deras lott kännas. Modren isynnerhet, hvars hela själ är samlad i hennes barn och som kanske snart skall se detta barn — säljas bort långt bort från henne, huru månde hon vara till mods?! …. Ingen predikan, inga antislavery-tal kunde tala så kraftigt mot slafveri-institutionen, som denna slaf-auktion! {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4nld5luanj1jf03mldrrm71mlxm8fjn 104 222255 652336 2026-05-30T09:05:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|13}}</noinclude>Husbonden var god, tjenarena goda också, tillgifna och trogna; och ändå såldes de till — hvem aom ville köpa dem, såldes som oskäliga djur! .…. {{em|2}}{{större|'''''Om aftonen.'''''}} Nyårsdagen är till ända. Äfven jag har på den haft visiter af artiga herrar, hittills mig främmande. Bland dessa minnes jag med särdeles nöje tvenne bröder, vid namn Duncan, bankirer i staden, allvarliga och hjertliga män, och som lära vara utmärkte genom deras broderliga kärlek och medborgerliga sinne. Min landsman, herr Ch. Schmidt, har sutit och språkat hos mig i afton. Han har lefvat länge i NewOrleans och känner till en hel mängd förhållanden, är öppen och meddelsam, så att jag har mycket godt af hans sällkap. Mitt lif här i huset är det trefligaste jag kan önska mig. Jag har riktigt njutit af det fula vädret, emedan det gifvit mig tid att litet läsa och rita. Det sednare är en nödvändig hvila och vederqvickelse för mig. Jag har tecknat några vänners porträtter, och målat af min lilla uppasserska här, en täck, mörk mulattska, med sköna ögon, och ett grant gult kläde om pannan, fästadt så som det brukas af Louisianas negrinnor. Hon har hittills varit jemförelsevis en lycklig slafvinna. »Ha dina ägare varit goda emot dig?» frågade jag henne. »De ha aldrig sagt mig ett ondt ord, Missis!» svarade hon. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2v4b1brxdfuajmpkpp947axc5vrpte2 104 222256 652337 2026-05-30T09:09:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />14</noinclude><div style=margin-top:2em;> {{em|2}}{{större|'''''Söndag d. 5 Januari.'''''}}</div> I hast och korthet några ord om — många ting upplefvade under dessa sednare dagar, särdeles i går och i dag. I går, förmiddagen, besökte jag fängelserna i staden, åtföljd af föreståndarne samt ett par utmärkta och hyggliga lagherrar. Den yttre vården af fängelserna syntes mig god. Ordning och snygghet var rådande här, såsom öfverallt der den anglo-amerikanska rasen stiftar lag. Af den inre ordningen har jag bevarat följande drag. Jag hade besökt några rum, der fruntimmer, misstänkta för grofva brott, sutto på bekännelse. Deras klädsel vittnade om vilkor, långt öfver fattigdomen, men deras utseende om väldet af våldsamma och oädla passioner. Bland dessa anmärkte jag isynnerhet en fru, misstänkt för mord (af svartsjuka) på sin man, som hade ett mycket fräckt och öfvermodigt väsen. Alla dessa damer bedyrade sin oskuld och klagade öfver orättvisa. De hade rum hvar och en för sig, men begagnade samfäldt en piazza, som följde längs med muren inåt gården. På denna piazza sutto, i en grupp, några negerqvinnor, som värmde sig i den framstickande solen. De sågo så goda och fridsamma ut, isynnerhet hade ett par unga flickor en så tydlig prägel af oskuld och godsinthet, att jag med någon förundran frågade: »Hvarföre äro dessa här? Hvad ondt ha de gjort?» »De ha ingenting ondt gjort», svarades det mig. Deras husbonde har gått i borgen för en man, som<noinclude> <references/></noinclude> ccmovftbutxcmfmvmo7uky247zea2z9 104 222257 652338 2026-05-30T09:22:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />15</noinclude>gjort cession, och på det att borgenärerne icke skola borttaga hans tjenare och låta dem gå på auktion, så äro de insatta här så länge, till dess han får tillfälle att återtaga dem». »Ni ser», tillade en af domrarne, »att det är för att beskydda dem, för deras bästas skuld, som de äro insatta här!» »Huru länge kunna de få sitta här?» frågade jag, i det jag tänkte på det synnerliga goda, som de måste hafva af det dagliga sällskapandet med »de oskyldiga», för de gröfsta brott anklagade hvita damerna. »Åh, högst två à tre veckor; en helt kort tid!» svarade domaren. En af de unga negerflickorna log hälft vemodigt, hälft ironiskt; »två veckor!» sade hon, »vi ha redan sutit här i två år!» Jag såg på domaren. Han syntes litet förbryllad. »Ah! sade han, detta är besynnerligt, något mycket ovanligt, mycket ovanligt. Alldeles ett undantagsförhållande; …. mycket sällsynt!» Och han skyndade att föra mig derifrån. Åter och alltid denna orättvisa mot menniskor, hvilkas hela skuld är — en mörkt färgad hud! Straxt efter middagen besökte jag det katholska orphan-asylet för tvåhundra små flickor, vårdade af femton barmhertiga systrar, — en vacker och väl vårdad anstalt. Knappt hemkommen derifrån afhämtades jag till den franska operan. Man gaf Jerusalem af Verdi, och gaf den ganska väl. Prima donnan M:me D. är en stor gunstling hos publiken och förtjenar att vara det för sin vackra gestalt, det ädla i hennes vä-<noinclude> <references/></noinclude> rr042x8ki7526ofjr5x3os9oinp3c9o 104 222258 652339 2026-05-30T09:59:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />16</noinclude>sen, och hennes utmärkt musikaliska sång, fastän hennes röst icke är stark. Hennes händer och armar voro af sällsynt skönhet och dessas rörelser i skön harmoni med sången. Den för mig mest intressanta scenen var emellertid icke på scenen, utan i theater-salongen, der NewOrleans damer sutto i logerna och på amfitheatern, likt en parterr af hvita rosor. De voro alla klädda i hvita florsklädningar, med bara halsar och armar (stundom mycket bara), bart hår, stundom med blommor. Alla voro mycket bleka, men utan sjuklighet; många unga voro mycket täcka, med fina drag och barnsligt runda ansigten. ''Skönhet'' var ondt om här, liksom öfverallt i verlden. Det hvita sminket, som fruntimren här allmänt nyttja, ger hyn mycken mjukhet, men är ofta alltför synligt. Och jag har ingenting emot att man söker, i sällskapslifvet, göra sig så vacker som möjligt; men man måste då göra det på fint sätt, och göra det väl, eljest ser det groft ut, och gör ett obehagligt intryck. Jag satt i loge på amfitheatern (som är indelad i loger), bjuden af en vän af Mr Harrison, en hygglig och musikalisk Mr Day. Jag hade af Mr Harrison fått en vacker hvit kamelia och hade satt den i Mrs Geddes vackra, mörkbruna hår, och hade nöje af att se den lysa i hennes ädelt vackra hufvud, der hon satt i en loge på första raden. Jag hade i öfrigt ondt i hufvudet af dagens hetta och strapatser; men var så angelägen att bli bra till morgonen derpå, då jag skulle besöka »french märket» med Mr Harrison, att jag genom stark vilja och starkt kaffe lyckades att bli bra,<noinclude> <references/></noinclude> r3qkcz11dl0ohz7rfu19vx6kkvqlpq8 104 222259 652340 2026-05-30T10:05:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|17}}</noinclude>och kl. 6 i dag på morgonqvisten vandrade jag med min kavaljer till den franska delen af staden. Den franska marknaden är i sitt högsta flor om söndagsmorgonen hvar vecka, och äfven detta betecknar franska folklynnets skiljaktighet med det anglo-normanska, — som skulle anse en sådan tillställning som ett sabbatsbrott. Den franska marknaden är en af NewOrleans mest liffulla och pittoreska uppträden. Man finner sig hor förflyttad till en stor parisisk marché, med den skilnad att man här ser flera folkslag, hör flera tungomål, och ser efi större mängd af olika zoners produkter. Här äro engelsmän, irländare, tyskar, fransoser, spanjorer, mexikanare, här äro negrer och indianer. De flesta af säljarena äro svarta creoler (eller infödda), ha fransysk liflighet och glädtighet, tala väl fransyska, och «bon jour madame! bon jour madame!» ljöd emot mig från mången mun med det gladaste leende och de vackraste hvita tänder, under det jag vandrade emellan de öfverfyllda stånden, med foglar och frukter och blommor, bröd och bakelser, gryn och grönsaker, och oräkneliga goda ting, allt ordnadt med prydlighet och vittnande om ett öfverflöd af jordens alster, som ofrivilligt bibringade känslan att det var rent af omöjligt att någon kunde behöfva lida nöd på jorden, om — allt der ställdes väl till. Fruktstånden voro riktigt en praktsyn; — de prålade af alla zoners granna frukter, bland hvilka många tropiska voro mig helt och hållet nya. Omkring två- à tretusen personer, dels köpare, dels säljare, voro i rörelse här, under så god ordning och ett så soligt, fryntligt lif, att man icke kunde annat än<noinclude> <references/></noinclude> kpfso2riyzfhkvytkjng6f20kx2qpne 104 222260 652341 2026-05-30T10:08:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />18</noinclude>vara hjertligen road. Man frukosterade och pratade och skrattade — alldeles som på torgen i Paris, och var högljudd och skämtsam; isynnerhet voro de svarta, vändkretsens barn, strålande af muntert lif. Det hela var ett riktigt soligt söderns uppträde, fullt af solsken gladt lif och godt lynne. På utkanterna af marknadsplatsen voro Indianerna. Små indianska flickor sutto på marken insvepta i sina filtar, med allvarsamma, stela ansigten, nedslagna ögon, fastade på utbredda dukar framför dem, med några vilda rötter och örter på, dem de hitfört till salu. Bakom dem och utanför marknadsplatsen sköto indianska gossar med bågar och pilar i luften, lockande hvita ungherrar att köpa deras leksaksvapen. De röda gossarne voro prydda med några lysande band om pannan och fjädrar, och visade, äfven här, en stark kontrast med de bleka, blyga, oprydda flickorna. Dessa Indianer voro af Choctaws- och Chickasaws-stammarne, hvaraf flera familjer ännu finnas i vestra Louisiana samt i Alabama. I den stigande solen (ty solen var äfven med på marknadsfesten), och drickande saften af ljufliga oranger, lemnade Harrisson och jag det glada uppträdet, och gingo hem längs med hamnen, der ofantliga sockerfastager voro upplagda. Sednare på dagen var jag i kyrkan. Presten, som sades vara »a genius», predikade menniskokärlek på — hedniskt vis, i det han anförde en ryktbar romares ord: »Om en man icke vårdar sig mer om sin nästa, än om sin boskap och sina slafvar, så förtjenar han icke namnet af en god man». {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ptudz4csjif59e5kaicwa617q065evu 104 222261 652342 2026-05-30T10:11:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|19}}</noinclude>Vare detta nog af predikan och om predikanten, som i öfrigt icke var utan talang, isynnerhet i utförandet, hvartill dock hörde alltför stora åthäfvor. På eftermiddagen förde mig Mr Geddes att bese de franska kyrkogårdarne. Der var en riktig »de dödas stad», hela gator och torg af stenkapeller och grifter, alla stående ofvan jorden (för fukten och vattnets skull derunder, ty marken är öfverallt här mycket vattensjuk), och emellan dessa intet träd, ingen gräsplan, intet grönt (utom vid några ensliga grafvar), inga blommor, intet som vittnade om lif, minne, kärlek. Allt var dödt, allt förstenadt, allt öde. Här voro ej heller några vandrare. Hvart jag gick, gick jag emellan murade grafvar och kapeller, hvart man såg, mötte ögat grafhus och nakna murar, med intet öfver dem eller i bakgrunden, utom den klart blå himmelen, ty den var klar öfver de dödas stad. Tre ofantliga grafplatser vandrade jag så igenom. Det var den största tänkbara kontrast till morgonens uppträde. I morgon följer jag med Mr och Mrs Geddes till Mobile i Alabama, dit jag är inbjuden af en ung Mrs Walton Le Vert, som jag hört ofta omtalas som en mycket förtjusande och mycket firad »belle», både i nord och söder af Förenta Staterna. Vi skola fara med ångbåt öfver Lake Pontchartrain, och sedan in i mexikanska viken, vid hvars vatten Movilla, nu Mobile ligger. {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> b3bagcw5yib50v672rb5oupzg57f58a