Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 4 157148 652343 651888 2026-05-30T13:52:40Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 652343 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-05-28T19:49:17Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,4 proofread-editnext,25,0 --> p671tp2yekgepmjetqbkkovfv161pdu 104 220893 652354 650257 2026-05-31T09:28:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Martii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22.}} <u>Thorsdag.</u> Våhrdagjemning — Om morgonen Snögade mycket men bortsmälte vid middagssolens Klarhet. Herr Grek var här f:m: att isätta rutor i 2 fönster till en ny Vinkast. Jouvin grasserer med våldsvärkan vid Valla, hvarom jag fick bud och skref genast till min brorson därom. Fläsket af det i går slagtade Svinet insaltades och Korfmaten skars. {{Inre marginalnot|23.}} <u>Fredag.</u> Hade om natten Snögadt, bra. Doctor Häggström hämtades hit förmidagen, att ytterligare ordonnera för Mamsels — förmodeliga Binnike Maskars utdrifwande — Han såg till Bränmästarens concubine Brita Stina som var illa skjuk i en nu gänse smittosam feber — På Malmbergs ben som af Fargaltens tand vardt blesserat — och alt ynkeliga saker. Doctorns fru är ock ännu Kraslig efter barnsängen. Mästarn och Grönberg fingo deras månadspenningar. Murarena som arbetat på Bränneriets upsättning och Spisars lagning blefvo i dag afskedade och deras saker hänfördes med 2 Hästar. Klockan millan 7 och 8 om afton var en ganska långvarig Cannonad då Hans Majestet hemkom från Norrsska Stortinget, och Boberg berättade det Timmermannen sagt att Borgerskapet skulle möta Kungl: Majst vid Norr Tull, samt Drottningatan blifva Illuminerad. Jag ränsade bomull. {{Inre marginalnot|24.}} <u>Lördag.</u> Snögloppade hela dagen. Pastor Rinkberg var om morgonen att ge Bränmästarens Brita Stina Nattvarden och sedan frukosterade hos mig. Carl Ekbergs Hustru som 1805 här stod brud och nu varit på Murarbete här vid Bränneriet lät jag kalla in för att höra om deras nuvarande tilstånd. Mannen ligger på Lazarettet som en följd af dess lidderliga supande. Fjerdingsmannen Hellberg, måste Jag ge 10. RD Banco för det han för Valla nu bestrider Skjutsskyldigheten tils där blir ny ordning med arrendet. Grönberg hade hördt att de höggo och skrålade vid Valla att bryta ned alt hvad våldsvärkas kunde. Jag skref därom till min brorson. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 7hin79dag1l0uvzt74m4k1y7asvrc8t 104 222262 652344 2026-05-30T14:13:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|63}}</noinclude>ses på de flesta andra nordiska spännena två gapande djurhufvud, som ett på hvardera sidan utgå från bågens bas (fig. 138—143, 145 —147; jfr fig. 74). Dessa djurhufvud, som i början är mycket tydliga, blifva slutligen så försämrade, att man endast genom en jemförelse med de äldre spännena kan se, hvad de äro eller rättare varit (fig. 148, 149, 152). I stället för de tre nyssomtalade rundlarna träffa vi på många nordiska spännen med fyrsidigt öfverstycke tre utskjutande djurhufvud eller någon gång, ehuru sällan, ett djurhufvud nedtill och en rundel på hvardera sidan. Bågen på de nu i fråga varande breda spännena, såväl de med halfrundt som de med fyrsidigt öfverstycke, är i början jemnbred, liksom på spännena från föregående period. Sedan får den stundom ett sådant utseende som fig. 147 visar; samma form har bågen äfven på några af de yngre korsformiga spännena (fig. 127 och 128). Redan några spännen från den femte perioden hafva på bågens topp en rund skifva (fig. 70—72). Äfven flera spännen från den sjette perioden hafva på samma ställe en rundel eller en bred oval, vanligen fastsittande, men någon gång, liksom under följande period, rörlig (fig. 134, 144, 147, 152). På de breda spännena från början af den sjette perioden hafva af typologiska skäl öfverstycket och understycket olika form. Från denna period, hufvudsakligen från dess senare del, finnas emellertid några sådana spännen, på hvilka dessa två delar hafva nästan eller alldeles samma form. Ett sådant likarundt spänne ses fig. 150; det är funnet ensamt, men att döma af ornamenten torde det förskrifva sig ungefär från periodens midt<ref>Andra likarmade spännen från en senare del af den sjette perioden äro afbildade i <i>Antiqv. tidskrift för Sverige,</i> 2, sid. 300 (Forssa socken i Helsingland) och pl. 1 fig. 1 och 2 (Hade i Gestrikland; om detta fynd, se här ofvan sid. 256, not ²). Ett alldeles dylikt spänne är funnet i Finland och afbildadt i Aspelin’s <i>Antiquités du Nord Finno-Ougrien,</i> fig. 1261.</ref>. Jemte de korsformiga och de stora breda spännena träffar man i fynden från den sjette perioden också några smärre spännen, vanligen korta, samt jemförelsevis breda och tjocka. Liksom många spännen från föregående århundraden hafva de upptill en kort tvär slå, utan ändknoppar, hvilken är omgifven af en i nålen slutande<noinclude> <references/></noinclude> ilge11zk9jt7w036xvmikv70c0hheli 104 222263 652345 2026-05-31T01:13:32Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|61}}{{linje}}</noinclude>{{ant|donationer}} och {{ant|testamenten}} äro tid efter annan giorde til thetta klostret, hwarigenom thet är dråpeliga riktadt blefwit, så at thet ock år 1328 ägde Almarstäket genom Herr {{ant|<i>Carl {{rättelse|Christers-|Christersson}}</i>}} <!-- se t.ex. https://www.ukforsk.se/almare1_texter.htm --> och hans husfrus {{ant|Helenas testamente}}. Här war ock ett på then tiden anseenligit {{ant|Bibliothek,}} genom inköp och {{ant|testamenten}} sambladt, at thet knapt fans sådant annorstädes. Men alt hwad thesso kloster genom köp eller gåfwo i Påwedömets tid tilfallit, föll på en gång wid {{ant|reformations}} tiden therifrån, antingen vnder Cronon, eller tilbaka til the {{ant|familier,}} hwilkas förfäder sina gods til munkarna bortgifwit hade. Men {{ant|Bibliotheket}} kom til {{ant|Upsala-Academie,}} ther än en hop böker med widhengande jernkiedjor äro förwarade. Nu wet man knapt hwar thetta klostret hafwer stådt. Och är vtom skröpliga stenhögar, sedan wådeld gådt theröfwer år 1648, 1658 {{ant|d. 22 April,}} och {{ant|1666 d. 24 Mart.}} nu ingen ting i Sigtuna werdt at besichtiga, vndantagandes then wackra och wälbelägna Wårfrukyrkia, som förr warit klostrets, och therwid med murada gångar hophengande. Nu är hon ensam Stads och Sochnekyrkia, på en förtreffeliga angenäm kyrkiogård emellan asketräd belägen, hafwandes mycket at tacka Herrskapet på Steninge för sina öfriga zirater. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. IX.}}}} <br> Om Biörkö-Kloster.</h3> {{Initial|V}}Ti then gambla och fordom mycket stora {{ant|residence}}-staden, <b>Birkö</b> eller <b>Biörkö</b>,<noinclude> {{huvud|||som}} <references/></noinclude> l3vwtbby38gvhzsris8pykyxln34v22 104 222264 652346 2026-05-31T07:22:44Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|322||}}</noinclude>På grund af ofvanstående få vi undertecknade härmedelst förklara och tillika såsom svar på antydda frågor meddela följande: 1:o. Skadan har varit ögonblickligen dödande och tillkommit genom skjutvapen. 2:o. Skottet har <i>gått in</i> på <i>venstra</i> sidan vid yttre kanten af ögonhålans benring (<i>margo orbitalis</i>); derifrån, med i det närmaste horisontal riktning, passerat genom hjernhålans främre hälft, utefter dennas botten <i>snedt bakåt</i> till trakten framom <i>högra örat</i> och der <i>gått ut.</i> Skulle någon skottkanalens afvikning från horisontalplanet möjligen hafva egt rum, synes denna, att döma af skadorna i hufvudskålsbenen, hafva bestått uti en lutning <i>mot utgångsstället;</i> sålunda antydande att skottet afskjutits från en punkt, högre än den plats, på hvilken Konungen befann sig då han träffades af detsamma. 3:o. Hvad angår formen och beskaffenheten af den dödande kastkroppen, så kan derom intet med bestämdhet sägas. Sannolikast synes dock, att denna varit en muskött- eller kartesch-kula; möjligen, ehuru mindre sannolikt (att döma af formen på hålet i betäckningarna å högra sidan), ett skrotstycke eller en bombskärfva. I sistnämnda båda fallen har dock den sårande kroppen haft minst lika stor utsträckning som genomskärningen af endera utaf nämnda kulor. 4:o. Har kastkroppen varit en kula eller ett skrotstycke, så måste skottet hafva blifvit aflossadt från så långt håll, att densamma, redan då den träffade Konungens hufvud, något mattats, d. v. s. dess primitiva hastighet minskats; ehuru farten ännu var tillräckligen stark att drifva projektilen tvärt igenom hufvudet. 5:o. Hvarje stöd för den förmodan, att tvenne kulor följts åt och åstadkommit skadan, saknas. 6:o. Ingen del af skottet fanns vid den af oss gjorda besigtning qvarstadnad inom hufvudskålen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> beqkzsoe3ncwesqowk36ocde9hl8dft 104 222265 652347 2026-05-31T07:28:08Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||323}}</noinclude>7:o. Att uppgifterna uti besigtnings-instrumentet af den 12 Juli 1746 om så väl skadornas i hufvudskålsbenen dimensioner, som skottets riktning, äro dels ofullständiga, dels oriktiga, — hvilket tydligen berott derpå, att undersökningen verkställts utan att hudbetäckningarne förut blifvit öppnade, så som nu skett, och hvarigenom det endast blifvit möjligt att fullständigt öfverse skadan i hela dess utsträckning och riktigt bedöma beskaffenheten af densamma. {{c|<i>A. Retzius.{{em|3}} Carl Santesson.{{em|3}} Vincent Lundberg.</i>}} {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mjzut0hpuebznv02g6o9ab7bstt7sn9 104 222266 652348 2026-05-31T07:37:29Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|324||}}</noinclude><h3 align=center style="border: none">2.</h3> {{högertext|Protokoll, vid öppnande af<br> Konung {{sc|Gustaf den Tredjes}}<br> likkista i Riddarholmskyrkan den 23:dje<br> Riddarholmskyrkan i Stockholm den<br> Maj 1866.}} Närvarande vid detta tillfälle voro: {{indraget stycke|{{sp|Hans Maj:t Konungen}}. {{sp|Hennes Maj:t Drottningen}}. Hans Excellence Riks Marskalken Herr Grefve G. A. {{sp|Sparre}}. Hans Excellence Statsministern för Utrikes ärender Herr Grefve C. R. L. {{sp|Manderström}}. Öfverste Kammarherren och Chefen för Hans Maj:ts Hofstat i Norge Herr S. H. E. {{sp|Lövenskiold}}. Hoffröken hos Hennes Maj:t Drottningen {{sp|Hedvig Lewenhaupt}}. Kammarherren hos Hennes Maj:t Drottningen Hr Friherre Fr. {{sp|von Essen}}. Adjutanten hos Hans Maj:t Konungen Hr Grefve O. {{sp|Thott}}. Ordonance Officeraren hos Hans Maj:t Konungen Hr Löjtnanten G. A. {{sp|Bråkenhjelm}}|4}} {{c|samt}} {{indraget stycke|Undertecknad, som af Hans Excellence Riks Marskalken blifvit anmodad att föra protokoll.|4}} Emedan hos Hans Maj:t Konungen blifvit genom Riks Marskalken anmäldt, att locket på Konung Gustaf den<noinclude> <references/></noinclude> ka5sa0yjqybn40h37fwez10ob2d06k8 104 222267 652349 2026-05-31T07:43:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|64|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=434|bildtext=Fig. 138. <i>Silfverspänne, med spår av förgyllning. Roligheden, Norge.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=434|bildtext=Fig. 139. <i>Silfverspänne, förgyldt. Grönby, Skåne.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=434|bildtext=Fig. 140. <i>Silfverspänne, förgyldt. Vestergötland.</i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> lgx7ixj8w3x1jzmtvzm1pucisf2e2zg 104 222268 652350 2026-05-31T07:47:05Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|65}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 141. <i>Silfverspänne, förgyldt. Gummersmark (Maglemosen), Sælland.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 142. <i>Silfverspänne, förgyldt. Jernskogsboda, Vermland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=435|bildtext=Fig. 143. <i>Silfverspänne, förgyldt. Å, Norge.</i> {{bråk||2}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> da89qhv97gt3ycira1nwj66ybb6jxjm 104 222269 652351 2026-05-31T08:24:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|66|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=436|bildtext=Fig. 144. <i>Guldspänne, med granater. Skodborg, Slesvig.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=436|bildtext=Fig. 145. <i>Silfverspänne, förgyldt. Indre Arne, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=436|bildtext=Fig. 146. <i>Silfverspänne, förgyldt. Garpestad, Norge. </i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> bs8ex8gnkfgnqot4tbojzbbeufqhql1 104 222270 652352 2026-05-31T08:29:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|67}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 147. <i>Bronsspänne, förgyldt. Hällan, Helsingland. </i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 148. <i>Silfverspänne, förgyldt. Fredrikshald, Norge. </i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 149. <i>Bronsspänne, förgyldt. Bjällsta, Medelpad. </i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> l17cski8hyprlfk624r3wnmj635ltnf 104 222271 652353 2026-05-31T08:51:50Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|68|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>spiral (fig. 151). Af det följande få vi se, att äfven dessa små spännen slutligen blifva »likarmade». En mellanform ses fig. 153. {{tre stjärnor}} Ett slags prydnader, som jemte spännena hafva stor betydelse för tidsbestämningen under den sjette perioden, äro de runda, medaljliknande, ensidigt präglade guldsmycken, hvilka pläga kallas brakteater.<ref name="s438">Namnet är bildadt af det latinska »bractea», som betyder en tunn (vanligen mycket tunn) plåt af guld eller annan metall. — För närmare kännedom om de nordiska guldbrakteaterna hänvisas till: <i>Atlas for nordisk oldkyndighed</i> (Kjöbenhavn 1857); den dithörande beskrifningen finnes i C. J. Thomsens afhandling <i>Om guldbracteaterne og bracteaternes tidligste brug som mynt,</i> tryckt i <i>Annaler for nordisk oldkyndighed,</i> 1855, sid. 265 o. följ. (Förstnämnda arbete citeras i det följande endast som <i>Atlas</i> och det senare endast som <i>Annaler.</i> Emedan figurerna i den del af <i>Atlas,</i> som behandlar brakteaterna, äro fortlöpande, anföres endast fig., ej planchen). — Stephens, The <i>Oldnorthern Runic Monuments of Scandinavia and England.</i> I—III (Kjöbenhavn 1866—1884), och <i>Handbook of the Oldnothern Runic Monuments of Scandinavia and England</i> (Kjöbenhavn 1884). Brakteaterna hafva samma nummer i båda arbetena. — Montelius, <i>Från jernåldern</i> (Stockholm 1869; i det följande citeradt <i>Fr. jernåld.</i>). — Worsaae, <i>Om forestillingerne på guldbrakteaterne,</i> i <i>Årböger,</i> 1870, sid. 382. — S. Bugge, <i>Bemærkninger om runeindskrifter på guldbrakteater,</i> i <i>Årböger,</i> 1871, sid. 171. — B. Salin, <i>De nordiska guldbrakteaterna. Några bidrag till kännedomen om brakteaternas utbredning och kulturhistoriska betydelse.</i> I <i>Antiqv. tidskrift f. Sv.,</i> 14: <small>2</small> (Stockholm 1895). <p>Professor Japetus Steenstrup har i två arbeten nyligen behandlat frågan om de nordiska guldbrakteaternas uppkomst och betydelse: <i>Yak-Lungta-bracteaterne, archæologernes »nordiske gruppe af guldbracteater» fra den ældre jernalder, betragtede som særegne minder om en kultur-forbindelse imellem Höj-Asiens og det Skandinaviske Nordens folkefærd i tidlige århundreder af vor tidsregning, nærmest i folkevandringstiden,</i> i <i>Videnskabs Selskabets Skrifter, 6. række, histor. og filosof. afd.,</i> I, 2 (Kjöbenhavn 1893), samt <i>Til forståelsen af Nordens »guldbrakteat-fænomen» og dets betydning for Nord-Europas kulturhistoria,</i> <i>Vidensk. Selsk. Forh.</i> (Kjöbenhavn 1897). Tyvärr</ref> De äro gjorda här i Norden, men efterbildade efter efterbildningar af romerska, tvåsidigt präglade mynt eller medaljonger af guld från det 4:de — eller någon gång från det 5:te — århundradet. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oobt4jkq5pc1o9krce0vvi00n03ypp1 104 222272 652355 2026-05-31T09:28:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|'''{{sp|Mobile}} (Alabama).'''}}}}{{ph|''D. 8 Jan.''|5}} Sommar, sommar, fullkomligt midsommarväder, min Agathe! Ack! att jag kunde, genom någon trollkonst flytta dig i denna luft, eller denna luft till dig, ty den skulle göra dig frisk, och göra dig lycklig, liksom den gör mig helt lycklig till mods nu sedan några dagar. Allt ifrån den 5:te Januari, dagen då vädret slog om från ohyggligt till förtjusande (dock hade det begynt klarna upp ett par dagar förut), har jag gått uti en slags förundran öfver en sådan luft och en sådan ljuflighet; och hade jag blott haft dig att njuta den med mig, så skulle ingenting ha felats mig. I måndags eftermiddag afreste jag från NewOrleans i sällskap med den hederliga svedenborgaren Mr Geddes och hans älskvärda, innerligt behagliga fru. Det var den allraskönaste afton och solnedgången var herrlig på lake Pontchartrain, en stor insjö med utlopp i mexikanska viken, vid hvars låga stränder Louisianas plantage-egare ha sköna lyx-uppfyllda villor och trädgårdar. Ångfartyget Florida, som bar oss öfver den stilla, klara sjön, var en blomma bland ångfartyg, så prydlig och täck, och i sin första friskhet ännu; Mr Geddes, delägare i fartyget, ville icke tillåta mig att betala min öfverfart. Vi njöto den ljufliga luften, betraktade den praktfulla aftonhimlen, åto, drucko, sofvo godt, och sågo, nästa morgon, solen lysa klar öfver Mobile. Mrs Le Vert kom och af hämtade mig i vagn. Jag såg i henne en liten vacker fru, märkvärdigt lik fru L. till utseende, väsen och sätt att tala, men med<noinclude> <references/></noinclude> jnllejyvib2anvv1ae87cn0z29b2gfi 104 222273 652356 2026-05-31T09:34:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|21}}</noinclude>mindre stål i sin natur, än hon. Jag hade mycket hört omtalas hennes liflighet och behag, och det förundrade mig att i hennes ansigte tydligen se spåren af en djup sorg. Hon har nemligen för tvenne år sedan träffats slag på slag af sin broders och två sina barns död, och sedan den tiden har hon öfvergifvit sällskapslifvet, hvars prydnad hon varit, och all verldens fåfänglighet. Hon stängde sig inne i sina rum och lefde der innesluten i flera månaders tid under ständiga tårar. [[w:Mary Wortley Montagu|Lady Worthly Montagues]] visit i Mobile, själfulla sällskap och sympathi, ryckte henne först ur hennes djupa melankoli och hon blef småningom bättre. Men svart bär hon allt ännu, och för verldens nöjen är hon som död. Hon tror ej att hon någonsin kan öfvervinna den känsla af sorg, som likasom krossat henne. Likväl är hon liflig, och kan ibland hjertligen skratta. Men man ser på hennes ögon att de mycket gråtit. I går eftermiddagen förde hon mig i vagn på en skön promenad genom en magnolia-skog, längs med mexikanska vikens strand. Magnolian är ett lagerträd med evigt gröna löf af mörk, men klar färg; det är oregelbundet i sin gestalt, min resligt och dess krona är merendels rundad och rik. De länga mosslafvarne »Tillandsia Usnoides», hänga som slöjor på dess starka, knotiga armar emellan grottor af dunkla löf. Det är ett i hög grad romantiskt träd, och när det sänder ut sina snöhvita, doftande blommor, påminner det om ett Byronskt poem. Luften var ljuflig. Mexikanska vikens vågor bröto sig mjuka och breda mot stranden under ett stort,<noinclude> <references/></noinclude> os9clx7uvmd53mbbygbtdglqb7yr3tq 104 222274 652357 2026-05-31T09:46:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />22</noinclude>men dämpadt sorl. Skogen stod tyst, frisk och grön. Jag hvilade, andades, njöt, i djup harmoni med naturscenen och den unga, älskliga frun vid min sida. Om aftonen var jag på spektaklet, bjuden af theaterns föreståndare, som haft den artigheten att ställa en loge till min disposition under mitt vistande i staden. Jag såg en liten rolig pjes, kallad »Jenny Lind i Heidelberg», utförd med humoristiskt lif, och hade stort nöje att i en annan pjes, »the daughter of the stars», se en helt ung, ovanligt begåfvad aktris, Miss Julia D., som lät mig till min egen öfverraskning fälla tårar. Så naturfriskt och sant med så mycken pathos har jag ej sett spelas, sedan jag på theatern i Stockholm såg Jenny Lind. {{em|2}}{{större|'''''D. 8 — 12 Januari'''''}} Sköna, stilla dagar! Jag tycker om Mobile, och folket i Mobile, och vädret i Mobile, och allting i Mobile. Jag trifves förträffligt i Mobile. Mitt hem der är hos Mrs Walton, moder åt Mrs Le Vert, en god, gammal fru, enka efter förre guvernören i Florida. Hemmet är soligt och fridfullt, och negerslafvarnes utseende och väsen är soligt och fridfullt också. Hvar morgon går jag ut till ett läger af Choctaws-Indianer straxt utanför staden, ty det roar mig oändligen att se dessa vilda folks lif och lefverne. För att komma dit går jag uppföre »Government-Street», förnämsta gatan i staden, en bred, rak allé, af vackra villor, omgifna af träd och trädgårdsplaner; de allraskönaste, unga orangeträd, betäckta med frukter, lysa i solen, och solen, den<noinclude> <references/></noinclude> 8fdtklnyj77avb6ni8ri5j39ue72h9x 652358 652357 2026-05-31T09:46:46Z PWidergren 11678 652358 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />22</noinclude>men dämpadt sorl. Skogen stod tyst, frisk och grön. Jag hvilade, andades, njöt, i djup harmoni med naturscenen och den unga, älskliga frun vid min sida. Om aftonen var jag på spektaklet, bjuden af theaterns föreståndare, som haft den artigheten att ställa en loge till min disposition under mitt vistande i staden. Jag såg en liten rolig pjes, kallad »Jenny Lind i Heidelberg», utförd med humoristiskt lif, och hade stort nöje att i en annan pjes, »the daughter of the stars», se en helt ung, ovanligt begåfvad aktris, Miss Julia D., som lät mig till min egen öfverraskning fälla tårar. Så naturfriskt och sant med så mycken pathos har jag ej sett spelas, sedan jag på theatern i Stockholm såg Jenny Lind. {{em|2}}{{större|'''''D. 8 — 12 Januari.'''''}} Sköna, stilla dagar! Jag tycker om Mobile, och folket i Mobile, och vädret i Mobile, och allting i Mobile. Jag trifves förträffligt i Mobile. Mitt hem der är hos Mrs Walton, moder åt Mrs Le Vert, en god, gammal fru, enka efter förre guvernören i Florida. Hemmet är soligt och fridfullt, och negerslafvarnes utseende och väsen är soligt och fridfullt också. Hvar morgon går jag ut till ett läger af Choctaws-Indianer straxt utanför staden, ty det roar mig oändligen att se dessa vilda folks lif och lefverne. För att komma dit går jag uppföre »Government-Street», förnämsta gatan i staden, en bred, rak allé, af vackra villor, omgifna af träd och trädgårdsplaner; de allraskönaste, unga orangeträd, betäckta med frukter, lysa i solen, och solen, den<noinclude> <references/></noinclude> 6j7fc10t8h33dbllssfuy3on9lfqbz2 104 222275 652359 2026-05-31T09:49:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652359 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|23}}</noinclude>varma välsignade söderlands-solen lyser här alla dagar, och gör dem till sköna sommardagar. Indianlägret består af tretton barkhyddor, byggda ungefär som våra marknadsstånd, men alldeles öppna på en sida, åtminstone om dagen. Inom hyddorna ser det högst torftigt ut. Invånarnes hela verksamhet och omtanke synes gå ut på magens försörjande. Jag har varit der vid åtskilliga tider på dagen, och ser dem alltid sysselsatta med att äta, eller med att tillreda mat. I dag på morgonen frukosterade de på oranger, som i stora högar tycktes blifvit nyss hämtade till lägret. Jag misstänkte att de ej voro af friskaste beskaffenhet. Men det röda folket, ätande de granna frukterna vid den gröna sollysta skogens kant, var ett rätt gladt uppträde. Eld brinner ständigt framför barkhyddorna, och vid elden sitta gamla qvinnor, gråhåriga och skrumpna, med utseende af riktiga hexor, som antingen röra i en kittel öfver elden, eller värma sina magra händer, och tyckas vilja så mycket som möjligt insvepa sig i röken. Barnen, som sitta i grupper kring elden eller springa på gräsvallen och kasta boll, äro vackra, lifliga, och ha sköna mörka ögon. De unga qvinnorna äro stundom mycket prydda med armband och halsband, och ha åtskilliga målade grannlåter på kinderna. Man möter ständigt på vägen till staden Indianskor, bärande på ryggen stora korgar med lysved (light wood)-stickor (liknande vår torrved) dem de försälja i staden; korgen uppbäres genom ett bälte, som de fästa om pannan, liksom Indianskorna i Minnesota. Männerna äro ute på jagt högre upp i Albama bergstrakter denna tid. Ett par af dem, som dröja här, ha gjort sig, emel-<noinclude> <references/></noinclude> qxckbi4bdll23c7e9532fxrdkd4h458 104 222276 652360 2026-05-31T09:53:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">1<br />Ungdom</h2> Postbåten från Sorrento firade ner sitt latinska segel och jag sprang upp på stranden. Svärmar av nakna pojkar badade sina glänsande bronskroppar i vågsvallet, och bland de uppdragna båtarna satt gamla fiskare i röda frygiska ylleluvor och lagade nät. Mittemot den lilla bryggan stod ett halvt dussin åsnor med sadlar på ryggarna och blomkvastar instuckna i betslen och kring dem skrattade och sjöng lika många flickor med silverspadella i de svarta flätorna och röd halsduk om axlarna. Den lilla åsnan som skulle föra mig upp till Capri hette Rosina och flickan hette Gioia. Hennes blanka svarta ögon gnistrade av ungdom, hennes läppar var röda som korallerna kring hennes hals, de starka vita tänderna glimmade som pärlor då hon skrattade. Hon sade att hon var femton år och jag sade att jag var yngre än jag någonsin varit. Men Rosina var gammal, è antica, sade Gioia. Så jag gled ur sadeln och klättrade i sakta mak uppför den slingrande stigen till byn. Framför mig dansade Gioia på nakna fötter med en krans blommor i håret som en backantinna, och bakom mig stapplade Rosina i sina nätta svarta skor, med hängande huvud och slokande öron, försänkt i djupa tankar. Jag hade ingen tid att tänka, mitt huvud var fyllt av hänryckning, mitt hjärta fyllt av livsglädje, världen var skön och jag var arton år. Vår väg gick genom blommande ginestra och myrten, och här och där lyfte många små blommor, som jag aldrig sett i Linnés land, sina vackra huvuden ur det doftande gräset och såg på oss när vi gick förbi. — Vad heter den här blomman? Gioia tog min blomma, såg ömt på den och sade: — Fiore! — Och vad heter den här? Hon såg på blomman lika kärleksfullt och sade: — Fiore! — Och den här? — Fiore. Bello! Bello! Hon plockade en knippa doftande myrten, men ville inte ge den till mig. Den var till San Costanzo, sade hon, Capris skyddshelgon som var av rent silver och hade gjort så många underverk. San Costanzo, bello, bello! {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|27}}</noinclude> ptqroqkwbjruq3qynxzw4em2osifhz6 108 222277 652361 2026-05-31T09:53:49Z Thuresson 20 Ny 652361 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Axel Munthe |Titel=[[Boken om San Michele]] |År=1968 |Oversattare= |Utgivare=Bokförlaget Forum |Källa=[[:File:Boken om San Michele 1968.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Boken om San Michele 1968.djvu|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2="tom" 3="smutstitel" 4="tom" 5="titel" 6="tryck" 7="tillägnan" 8="tom" 9to12="innehåll" 13to27="förord" 28="tom" 29=27 381to386="tom" 387="reklam" 388="baksida" /> |Anmärkningar={{clear}} :[[Boken om San Michele/Förord 1|Förord till första engelska upplagan]], 11 :[[Boken om San Michele/Förord 2|Förord till första svenska upplagan]], 14 :[[Boken om San Michele/Förord 3|Nytt företal]], 17 :[[Boken om San Michele/Förord 4|Istället för ett företal till den illustrerade upplagan]], 22 #[[Boken om San Michele/Kapitel 01|Ungdom]], 27 #[[Boken om San Michele/Kapitel 02|Quartier Latin]], 39 #[[Boken om San Michele/Kapitel 03|Avenue de Villiers]], 46 #[[Boken om San Michele/Kapitel 04|En doktor på modet]], 56 #[[Boken om San Michele/Kapitel 05|Patienter]], 5 #[[Boken om San Michele/Kapitel 06|Château Rameaux]], 79 #[[Boken om San Michele/Kapitel 07|Lappland]], 104 #[[Boken om San Michele/Kapitel 08|Napoli]], 127 #[[Boken om San Michele/Kapitel 09|Tillbaka till Paris]], 142 #[[Boken om San Michele/Kapitel 10|Der Leichenbegleiter]], 151 #[[Boken om San Michele/Kapitel 11|Madame Réquin]], 163 #[[Boken om San Michele/Kapitel 12|Jätten]], 166 #[[Boken om San Michele/Kapitel 13|Mamsell Agata]], 173 #[[Boken om San Michele/Kapitel 14|Vicomte Maurice]], 180 #[[Boken om San Michele/Kapitel 15|John]], 190 #[[Boken om San Michele/Kapitel 16|En resa till Sverige]], 204 #[[Boken om San Michele/Kapitel 17|Doktorer]], 209 #[[Boken om San Michele/Kapitel 18|La Salpêtrière]], 222 #[[Boken om San Michele/Kapitel 19|Hypnotism]], 234 #[[Boken om San Michele/Kapitel 20|Sömnlöshet]], 240 #[[Boken om San Michele/Kapitel 21|Sant' Antonious mirakel]], 248 #[[Boken om San Michele/Kapitel 22|Piazza di Spagna]], 258 #[[Boken om San Michele/Kapitel 23|Bland kolleger]], 266 #[[Boken om San Michele/Kapitel 24|Grand Hôtel]], 276 #[[Boken om San Michele/Kapitel 25|De små Fattigsystrarna]], 284 #[[Boken om San Michele/Kapitel 26|Miss Hall]], 292 #[[Boken om San Michele/Kapitel 27|Mrs Charles W. Washington Longfellow Perkins junior]], 305 #[[Boken om San Michele/Kapitel 28|Sommar]], 314 #[[Boken om San Michele/Kapitel 29|Fågelberget]], 329 #[[Boken om San Michele/Kapitel 30|Kristusbarnet]], 334 #[[Boken om San Michele/Kapitel 31|La festa di Sant' Antonio]], 337 #[[Boken om San Michele/Kapitel 32|Regattan]], 342 #[[Boken om San Michele/Kapitel 33|Början till slutet]], 354 #[[Boken om San Michele/Kapitel 34|I det gamla tornet]], 358 |Width= |Css= |Kommentar=Första svenska upplagan publicerades 1930 }} [[Kategori:Ej kompletta index]] srnsye9m844bnej6fjndncvhck240fa 104 222278 652362 2026-05-31T09:54:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />24</noinclude>lan några träd, en skärm af qvistar och löf, bakom hvilken de kläda, måla och pryda sig. De bära ringar i näsan, och kläda sig mycket grant. En af dessa Indianer är en ovanligt vacker ung man, och bär sitt hår i långa, utåt skuldrorna fallande lockar. Ett par unga flickor har jag aftecknat. De se rätt frodiga och muntra ut, och äro till anletsdragen lika judinnor, nemligen judinnor, som ha något breda och platta näsor. Man berömmer dessa Indianers trohet och ordhållighet. Längre uppåt Alabamafloden lär man ännu finna en hel mängd Indianer i vildt tillstånd. Och en stor del af Alabama stat är i vildt tillstånd ännu, så till natur som till dess hvita inbyggares seder. Staten är ung, fick först år 1819 sin konstitution, och har slafveri-institutionen (den af alla institutioner mest befordrande andligt och materielt stillestånd). Slafbojan binder de hvita herrarne, lika väl som de svarta tjenarne. Äfven Mobile har sin slafmarknad, som jag besökt: men jag fann der blott några öfverblefna mulattflickor, som sågo tröga och likgiltiga ut. På theatern har jag varit flera gånger, alltid road och intresserad af den unga, lofvande skådespelerskan Miss D. En afton såg jag, hos Mrs Le Vert, Miss D. och flera af skådespelarsällskapet. De föreföllo mig såsom angenäma och bildade menniskor, och den unga Miss D. var vackrare i rum än på scenen, och så blygsam i klädsel och väsen, som någonsin en af Nya Englands unga puritanskor. Hon är åtföljd af (eller åtföljer) sin far, sona äfven är en skådespelare af förtjenst. {{Tomrad}}<noinclude>{{ph|Hos|5}} <references/></noinclude> pxkkl2uve0waio0e1nnj9phbai3qfaj 104 222279 652363 2026-05-31T09:56:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652363 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>En rad flickor som bar väldiga stenblock av tuff på huvudet kom långsamt emot oss i en ståtlig procession liksom karyatiderna på Erekteion. En av flickorna log vänligt mot mig och stack en apelsin i min hand. Hon var syster till Gioia och ännu vackrare, tyckte jag. Ja, de var åtta systrar och bröder hemma och två var in Paradiso. Deras far var på korallfiske i Barbaria, se vilket vackert halsband han just skickat henne, che bella collana, bella, bella! — Och du är också bella, Gioia, bella, bella! — Si, sade hon. Min fot snavade mot en sönderbruten marmorpelare. — Roba di Timberio,<ref>Den gamle kejsaren, som tillbragte sina sista elva år på Capri och ännu lever på folkets läppar, heter där Timberio, ej Tiberius.</ref> förklarade Gioia. Timberio cattivo, Timberio mal'occhio! Timberio camorrista! sade hon och spottade på marmorn. — Ja, sade jag med min Tacitus och Suetonius i friskt minne. Timberio cattivo! Vi kom ut på stora vägen och stod snart på piazzan. Några sjömän lutade sig över bröstvärnet mot marinan, ett par sömniga caprioter satt framför don Antonios osteria och i kyrkporten stod ett halvt dussin präster, vilt gestikulerande i ivrigt samspråk: — Moneta, moneta. Molto moneta, poco moneta, niente moneta! Gioia sprang fram och kysste handen på don Giacinto, hennes biktfader, un vero santo, fastän han inte såg så ut. Hon biktade sig två gånger i månaden, hur ofta biktade jag mig? — Aldrig nånsin. — Cattivo, cattivo! Tänkte hon tala om för don Giacinto att jag hade kysst hennes bruna kind under citronträden? — Visst inte. Vi gick genom byn och stannade vid Punta Tragara. — Jag måste klättra upp till toppen av den där klippan, sade jag och pekade på den brantaste av de tre Faraglioni som glänste som ametister under våra fötter. Men Gioia var säker på att jag inte skulle kunna göra det. En fiskare hade försökt klättra dit efter måsägg, men hade kastats ner i havet av en ond ande som bodde där i skepnad av en blå ödla, lika blå som Blå grottan, och som vakade över en guldskatt gömd där av Timberio själv. Högt över den vänliga lilla byn avtecknade sig i väster<noinclude> <references/> 28</noinclude> 5lpgzmzlzak9b3tlxwy8wfcerq5jjr4 104 222280 652364 2026-05-31T09:57:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|25}}</noinclude>Hos Mrs Le Vert har jag sett en hel del af Mobiles granna sällskap, och vackrare unga fruntimmer har jag ingenstädes sett. Några af dessa voro från de norra staterna och röjde det intelligenta lif, som företrädesvis tillhör dessa stater. Och åter måste jag tänka, att något behagligare än den vackra och bildade amerikanskan finnes näppeligen på jorden. Några äldre herrar, embetsmän i staten, minnes jag ock med nöje, kloka och klara i alla frågor, så när som i den om slafveriet. Och bland unga herrar måste jag göra mig nöjet att för dig presentera, såsom min synnerligen goda vän, den unga talangfulle skalden och dramatiska författaren Mr Reynolds, som åtföljt mig på mången vandring, och skänkt mig genom sitt goda hjerta och sitt okonstlade samtal mången angenäm stund. Han har bearbetat för scenen några inhemska historiska tilldragelser; och en af hans dramer: »Alfred och Inez, eller belägringen af S:t Augustine», tar jag med härifrån till resläsning. Sist måste jag säga dig något om min lilla väninna Mrs Le Vert. Jag kommer sist till henne, emedan hon krupit in i det inre af mitt hjerta. Hvad det är roligt att hålla af, att tycka om! Det vet du, min Agathe. Och det har så underligen kommit sig att den der lilla verldsliga frun, som jag hört talas om som en »Belle» och en sällskapslifvets grannaste prydnad, öfverallt hvart hon kom, blifvit mig kär nästan som en ung syster. Men det är derföre att hon är mycket god, att hon lidit mycket, att under den verldsliga ytan finnes ett ovanligt godt och rent<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|2}}}}</noinclude> bu8uixq3urnbod93a3mb09k33awdyrr 104 222281 652365 2026-05-31T09:59:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Monte Solaros väldiga kontur med sina stränga stup och dystra klippor. — Jag vill klättra upp på det där berget med detsamma, sade jag. Men Gioia delade inte min iver. Sjuhundrasjuttiosju branta trappsteg huggna i klippan av Timberio själv ledde dit upp, och halvvägs i en mörk grotta bodde en varulv som hade ätit upp en hel mängd cristiani. Där trappan slutade låg Anacapri, men där bodde bara gente di montagna och rövare, inga forestieri kom någonsin dit och själv hade hon aldrig varit där. Det vore bra mycket bättre att ge sig upp till Villa di Timberio eller Arco Naturale eller till Grotta di Matromania. — Nej, jag har inte tid, jag vill klättra upp på Monte Solaro med detsamma. Tillbaka till piazzan just som campanilens gamla klockor ringde tolv för att tala om att makaronerna var färdiga. Ville jag inte åtminstone äta lunch först under den stora palmen i Albergo Pagano? Tre piatti, vino a volontà, prezzo una lira. Nej, jag behövde ingen mat, jag måste upp på toppen av det där berget genast. — Addio, Gioia bella, bella! Addio Rosina! — Addio, addio e presto ritorno! Oh, presto ritorno! — È un pazzo inglese, var de sista ord jag hörde från Gioias röda läppar när jag driven av mitt öde sprang uppför de feniciska trappstegen till Anacapri. Halvvägs uppför den branta vägen hann jag ifatt en kvinna med en stor korg apelsiner på huvudet. — Buon giorno, signorino! Hon ställde ner korgen och gav mig en apelsin. Ovanpå apelsinerna låg en packe brev och tidningar inknutna i en röd duk. Det var gamla Maria Porta-Lettere som två gånger i veckan bar posten till Anacapri, sedermera min vän för livet; jag såg henne dö vid nittiofem års ålder. Hon fumlade bland breven, valde ut det största kuvertet och ville veta om det var till Nanina la Crapara som väntade på la lettera från sin man i Amerika. Nej, det var det inte. Kanske det här? Nej det var till signora Desdemona Vacca. — Signora Desdemona Vacca? upprepade Maria Porta-Lettere misstroget. Kanske menar de la moglie dello Scarteluzzo, tillade hon betänksamt. Nästa brev var till signor Ulisse Desiderio. — Jag undrar om de inte menar Capolimone, funderade Maria Porta-Lettere, han fick ett precis lika stort brev förra månaden. Nästa brev var till gentilissima signorina<noinclude> <references/> {{ph|29}}</noinclude> einijotukesvmbt2grumevwkjlcv1re 104 222282 652366 2026-05-31T10:02:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Rosina Mazzarella. Denna dam tycktes svårare att identifiera. Kunde de mena la Caciocavallara? Eller la Zopparella? Eller la Capatosta? Eller la Femmina Antica? Eller Rosinella Pane Asciutto? Eller kanske la Fesseria? föreslog en annan gumma som hade en stor fiskkorg på huvudet och just hunnit upp oss. Ja, det var säkert till la Fesseria, såvida det inte var till la moglie di Pane e Cippolla. Men fanns det då inget brev till Peppinella'n'coppo u camposanto eller till Mariucella Capa- rossa eller Giovannina Ammazzacane, som alla väntade på la lettera från Amerika?<ref>Namnen betyder ungefär: Kogumman, Puckelryggens hustru, Citronskallen, Ostgumman, Haltalinkan, Envisa Tjurskallen, Antika käringen, Rosinella Torrt Bröd, Pratmajan, Bröd- och Lökgumman, Peppinella ovanför körgårn, Rödhåriga Mariucella, Giovannina Hunddödarn.</ref> Jag var ledsen, men det fanns det inte. De två tidningarna var till il reverendo parroco don Antonio di Giuseppe och il canonico don Natale di Tommaso, det hade hon reda på, för de var de enda tidningsabonnenterna i byn. Parrocon var en mycket lärd man, han visste alltid vem breven var till, men i dag hade han farit till ärkebiskopen i Sorrento, det var därför hon hade bett mig hjälpa sig. Maria Porta-Lettere visste inte hur gammal hon var, men hon visste att hon hade burit posten sedan hon var femton år då hennes mor fick lov att sluta. Naturligtvis kunde hon inte läsa. När jag hade talat om för henne att jag seglat över med postbåten från Sorrento och inte ätit något sedan dess, gav hon mig ännu en apelsin som jag åt upp med skal och allt, och den andra gumman gav mig en handfull frutti di mare som gjorde mig förskräckligt törstig. Fanns det någon osteria i Anacapri? Nej, men Annarella, la moglie del sagrestano, kunde förse mig med utmärkt getost och ett glas förträffligt vin från sin onkels, prästen don Dionisios vingård, un vino meraviglioso. Förresten fanns ju la Bella Margherita, naturligtvis hade jag hört talas om henne och hennes tant som var gift med un lord inglese. Nej, det hade jag inte, men jag begärde inte bättre än att få göra bekantskap med la Bella Margherita. Till sist kom vi uppför de sjuhundrasjuttiosju trappstegen och gick genom en välvd port där den forna vindbryggans gångjärn ännu satt fastnitade i klippan. Vi var i Anacapri. Under våra fötter låg Golfo di Napoli omsluten av Ischia, Procida, det pinjeklädda Posilippo, Napolis glittrande vita linje, Vesuvius med sitt rosafärgade rökmoln, Sorrentos<noinclude> <references/> 30</noinclude> 81grxqvkzmsjs6yhaod9zimv7tvjk9c 104 222283 652367 2026-05-31T10:05:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>orangelundar och längst i det vida fjärran Apenninerna, ännu täckta med snö. Rakt över våra huvuden såg jag ruinerna av ett litet kapell, fastklängt vid den branta klippan som ett örnbo. Det välvda taket hade fallit in, men ett egendomligt nätmönster av tuffblock stödde ännu dess murar. — Roba di Timberio, upplyste Maria Porta-Lettere. — Vad heter kapellet? frågade jag ivrigt. — San Michele. — San Michele, San Michele, ljöd det som ett eko inom mig. I vingården under kapellet höll en gubbe på att plantera nya vinstockar i den fårade jorden. — Buon giorno, mastro Vincenzo! Vingården var hans, och så var det lilla vita huset i dess mitt, han hade byggt det med sina egna händer av stenarna och marmorblocken från “roba di Timberio” som låg strödda över hela trädgården. Maria Porta-Lettere berättade för honom allt vad hon visste om mig och mastro Vincenzo inbjöd mig till ett glas vin i sin trädgård. Jag tittade upp mot kapellruinen, mitt hjärta började slå så våldsamt att jag knappt kunde tala. — Jag vill genast upp till det där kapellet, sade jag. Men Maria Porta-Lettere tyckte det var bättre att jag först gick med henne till byn för att få lite mat. Driven av hunger och törst följde jag hennes råd och vinkade till mastro Vincenzo att jag snart skulle komma tillbaka. Vi gick genom några tomma gränder och stannade på en piazetta. — Ecco la Bella Margherita. La Bella Margherita satte en flaska rosafärgat vin och en knippa blommor på bordet i sin trädgård och lovade att makaronerna skulle vara färdiga om fem minuter. Hon var blond som Tizians Flora, hennes profil var rent grekisk. Hon satte ett stort fat makaroni på bordet och slog sig ner vid min sida och såg på mig med sina strålande ögon medan jag åt och drack. — Vino del parroco, sade hon varje gång hon fyllde mitt glas. Jag drack parrocons skål, hennes skål och en skål för la Bella Giulia, hennes syster som kommit fram till oss med en handfull apelsiner som jag sett henne plocka i trädgården. Föräldrarna var döda och deras bror Andrea var till sjöss, gud vet var, men deras tant bodde i sin egen villa nere i Capri. Jag visste naturligtvis att hennes tant varit gift med un lord inglese? Ja, nog visste jag det, men jag hade glömt hennes namn. — Lady Grantley, sade la Bella Margherita stolt. Jag kom ihåg att i tid dricka lady Grantleys skål, men<noinclude> <references/> {{ph|31}}</noinclude> 21gw1ysslhj47b7pjqwarpxx0kdbzxe 104 222284 652368 2026-05-31T10:07:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sedan kom jag inte ihåg någonting mer än att himlen över mitt huvud var blå som en safir, att parrocons vin var rött som rubinen och att la Bella Margherita satt vid min sida med gyllene hår och leende läppar. San Michele, ringde det plötsligt i mina öron. San Michele, San Michele, ljöd det som svar från mitt hjärta. — Addio, Bella Margherita! Addio, e presto ritorno! Oh, presto ritorno! Jag vandrade tillbaka genom de tomma gränderna och styrde så rak kurs jag kunde på mastro Vincenzos vingård och det lilla kapellet. Det var siestatimmen, hela den lilla byn sov i glödande solsken. Kyrkan var stängd, endast genom den halvöppna dörren till folkskolan trumpetade canonico don Natales stentorsstämma genom tystnaden i sömnig enformighet. — Io mi ammazzo, tu ti ammazzi, egli si ammazza, noi ci ammazziamo, voi vi ammazzate, loro si ammazzano, upprepades rytmiskt i korus av ett dussin barbenta pojkar som satt på golvet i ring vid skollärarens fötter. Längre ner i gränden stod en ståtlig romersk matrona och vinkade åt mig att komma in. Det var Annarella själv. Varför hade jag gått till la Bella Margherita och inte kommit till henne istället? Visste jag inte att hennes caciocavallo var den bästa osten i hela byn och att don Dionisios vin var mycket bättre än parrocons? — Altro che il vino del parroco, sade Annarella och ryckte på sina starka skuldror. Knappt hade jag suttit en stund under pergolan framför en flaska av don Dionisios vino bianco förrän det började gå upp för mig att Annarella nog hade rätt, men jag måste tömma hela flaskan för att vara säker på min sak. När Gioconda, hennes svartögda dotter, räckte mig det andra glaset från den nya flaskan hade jag kommit på det klara. Ja, don Dionisios vino bianco var det bästa! Det såg ut som flytande solsken, det smakade som gudarnas nektar och Gioconda liknade en ung Hebe när hon fyllde mitt glas. — Altro che il vino del parroco! — Var det inte det jag sa, skrattade Annarella. E un vino miracoloso. Mirakulöst i sanning, för plötsligt började jag tala flytande napolitanska med svindlande fart under stormande skrattsalvor från mor och dotter. Jag kände mig mer och mer vänligt stämd mot don Dionisio, jag tyckte om hans vin, jag tyckte om hans namn, jag trodde jag skulle tycka om att göra hans<noinclude> <references/> 32</noinclude> 66bfeo6owumrqkjgk4ilatnssc3yf9p 104 222285 652369 2026-05-31T10:15:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />26</noinclude>förstånd, och ett hjerta, som kan hålla af, och kasta bort all verldens flärd, för att göra dem till viljes som hon älskar. Och med denna unga fru har jag talat om transcendentalister och praktiska kristna, om hedendom och kristendom, och funnit ett nöje att tala med henne och för henne, som jag föga väntat mig. Ofrivilligt och helt naturligt har det kommit sig så emellan oss, att vi äro tillsammans som om vi känt hvarandra alltid. Hon säger att jag ger henne den andliga föda, som hon behöfver; och hon ger mig ett nöje, ett välbehag, som närer mitt hjerta. Octavie Le Vert blir alltid i min själ förenad med minnet af söderns ljufvaste vindar, vällukter, magnolia-skogens grönska, mexikanska vikens friska brus, solen, fogelsången i Mobiles orangelundar. Octavie är född i Florida, och har der tillbringat sin ungdom, är omgifven af en krets anhöriga, som synas betrakta henne såsom sin ögonsten. Och vill du se idealet af förhållandet emellan en fru och dess slafvinna, så skulle du se Octavie Le Vert och hennes qvicka, vackra, mulattska tjenarinna Betsy. Betsy tyckes verkligen icke lefva för något annat än för sin matmoder Octavie; att kläda hennes hår »à la Marie Stuart» hvar dag, att se henne vacker, glad, beundrad, det är Betsys lif och lycka. Hon har rest med Octavie i Förenta Staterna, och när hon kommer på det kapitlet, och får berätta hur förtjusande, hur beundrad, hur dyrkad hennes fru varit, då är Betsy i sitt element. »Men ack!» säger Betsy, »hon är sig ej mera lik. Förr hade hon så vackra rosor; — ni skulle ha<noinclude> <references/></noinclude> 6j98d8bjptu475mw8l7rcgffa9oe6be 104 222286 652370 2026-05-31T10:19:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|27}}</noinclude>sett henne! …. Nej, hon är sig icke lik sedan den sorgen!» Och Betsys ögon tåras. Oaktadt Betsys hängifna kärlek, oaktadt Octavie i sitt och sin moders hus ser blott lyckliga slafvar, hörer hon dock till dem, hvilkas goda hjerta och förstånd icke kunna förvillas och taga fel om godt och ondt. Och enkelt och allvarligt uttalar hon sin öfvertygelse, när och hvar som helst, att »slavery is a curse». Och vi äro på detta kapitel i fullkomlig harmoni. Octavie Le Vert och jag ha uppgjort ressällskap till Cuba, resa derföre i morgon till NewOrleans, för att tidigt på morgonen den 14 gå ombord på ångfartyget »Pacific», som den dagen afgår dit. Palmerna på Cuba skola flägta Octavies förgråtna ansigte och kalla fram nya rosor på hennes kinder; hennes vackra goda ögon skola få ny glans i det de lyfta sig till den molnfria himmelen der; — och jag skall der i lugn tala för henne om hvad som skall göra henne lycklig och mera glad än förr, då jag ej mer är nära henne; så är min dröm, min förhoppning. Och nu, innan jag lemnar Alabama och den vackra staden, der jag njutit mycket godt, vill jag blott säga dig att Alabama är en bomulls-planterande stat, har i söder plantager, sandmarker och betydliga tallskogar, och i de norra vackert högland — (Alleghany- bergen sänka sig dit och upphöra der) — samt prairier. Man berömmer sceneriet längs dess segelbara floder, isynnerhet på Mobile-floden, som förer upp till statens politiska hufvudstad Montgomery. Och jag har varit mycket frestad att göra en resa uppför den. Men tiden, tiden! …. jernvägar, ångbåtar, skolor, akade-<noinclude> <references/></noinclude> p90llzx3k8suykbk8ds59ibbk86sby9 104 222287 652371 2026-05-31T10:22:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652371 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>bekantskap. Ingenting var lättare, han skulle predika samma kväll för “le Figlie di Maria” i kyrkan. — Han är en mycket lärd man, sade Annarella. Han kände namnen på alla helgon och martyrer och hade varit i Rom för att kyssa påvens hand. Hade hon varit i Rom? Nej. I Napoli? Nej. Hon hade varit nere i Capri en gång, det var på hennes bröllopsdag, men Gioconda hade aldrig varit där, Capri var fullt av “gente malamente”. Jag talade om för Annarella, att jag kände väl till deras skyddspatron och hur många underverk han hade gjort och hur vacker han var, helt och hållet av rent silver. En pinsam tystnad följde. — Ja, nog säger de att deras San Costanzo är av rent silver, muttrade Annarella med en föraktfull axelryckning, men vem vet, chi lo sa? Vad hans underverk beträffar kunde man räkna dem på fingrarna, medan däremot Sant' Antonio, Anacapris skyddspatron, redan hade gjort flera hundra mirakler. Altro che San Costanzo! Jag hade redan gått över helt och hållet till Sant' Antonio, jag väntade nu bara på ett nytt underverk av honom som skulle föra mig tillbaka till hans förtjusande by så snart som möjligt. Och Annarellas tilltro till Sant' Antonios undergörande makt var så stor att hon blankt vägrade att låta mig betala henne. — Pagherete un'altra volta, ni kan betala mig nästa gång. — Addio, Annarella! Addio, Gioconda! — Arrividerla, presto ritorno, Sant' Antonio vi benedica, la Madonna vi accompagni! Gamle mastro Vincenzo var alltjämt ivrigt sysselsatt i sin trädgård, han grävde djupa fåror i den doftande jorden för de nya vinstockarna. Då och då plockade han upp en kulört marmorplatta eller en bit röd stucco och kastade den över muren. — Roba di Timberio, sade mastro Vincenzo. Jag slog mig ner på en sönderbruten granitkolonn bredvid min nye vän. — Era molto duro, den var mycket svår att bryta i stycken, sade mastro Vincenzo. Vid mina fötter gick en kyckling och krafsade i jorden efter mask och mittför min näsa petade den fram ett mynt. Jag tog upp det och kände genast igen Augustus ädla huvud, “Divus Augustus Pater”. Mastro Vincenzo sade att det icke var värt en baiocco. Jag har det ännu i min ägo. Han hade planterat alla sina vinstockar och alla sina fikonträd med egna händer. Hårt arbete, sade mastro Vincenzo och höll upp sina valkiga händer, hela trädgården var full av roba di Timberio, pelare, kapitäler, bitar av statyer<noinclude> <references/> {{huvud|''3 Munthe''||33}}</noinclude> n4jvodmk3jv7ie0b61oqthqt75hz96g 104 222288 652372 2026-05-31T10:23:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652372 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och teste di cristiani, och all den där bråten måste han gräva upp och kasta över branten innan han kunde plantera sitt vin. Marmorkolonnerna hade han kluvit till trappsteg och naturligtvis hade han också använt många av marmorbitarna när han byggde huset. En riktig tur var att han kommit på ett underjordiskt rum just under huset, med röda väggar som den där biten under persikoträdet och målade med en hel rad cristiani med händerna fulla av blommor och druvklasar tutti spogliati, ballando come dei pazzi, spritt nakna och dansande som galningar. Det tog honom flera dagar att skrapa bort allt det där och täcka muren med cement, men det var lätt arbete i jämförelse med att spränga in en ny källare i berget, småskrattade mastro Vincenzo. Nu började han bli gammal och kunde knappt sköta vingården längre, och hans son som bodde i Piano di Sorrento med tre kor och tolv barn ville att han skulle sälja huset och flytta till honom. Återigen började mitt hjärta klappa våldsamt. Var kapellet också hans? Nej, det tillhörde ingen och folk sade att det spökade där. Själv hade han en gång som pojke sett en munk stå lutad över bröstvärnet, och några sjömän som sent en natt kom uppför trappan hade hört klockor ringa i kapellet. Saken var den, att när Timberio bodde där hade han låtit ammazzare Gesù Cristo, låtit döda Jesus Kristus, och sedan dess kom hans fredlösa själ ofta dit för att tigga förlåtelse från munkarna som låg begravda under golvet i kapellet. Folk sade också att han brukade komma dit i skepnad av en stor svart orm. Munkarna hade i sin tur blivit ammazzati av en brigante vid namn Barbarossa, som kommit till ön med sina skepp och fört bort byns befolkning som gömt sig i borgen däruppe på bergstoppen, det var därför den än i dag hette Castello Barbarossa. Padre Anselmo, eremiten, en mycket lärd man och dessutom hans släkting, hade berättat för honom om allt det där och också om engelsmännen, som förändrat kapellet till en fästning och som i sin tur blivit ammazzati av fransmännen. — Titta på det där, sade mastro Vincenzo och pekade på en massa kanonkulor som staplats vid trädgårdsmuren. Titta på det här, tillade han och plockade upp en engelsk uniformsknapp av mässing. Fransmännen hade släpat upp en kanon till kapellet och skjutit en hel dag på Capri som var besatt av engelsmännen. Bra gjort, småskrattade han, capriborna är allesammans ett riktigt pack. Efteråt hade fransmännen haft krutmagasin i kapellet, det var därför det än i dag kallades<noinclude> <references/> 34</noinclude> 4rarukza7c8kdkz8w0bgd79sydnqcbd 104 222289 652373 2026-05-31T10:25:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652373 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>la Polveriera. Nu var det ju bara en ruin, stor tur, för han hade kunnat ta stenarna till sin trädgårdsmur därifrån. Jag gick upp till kapellet. Golvet var till manshöjd täckt med stenar och murbruk från det infallna takvalvet, väggarna var övervuxna med murgröna och vild kaprifolium och hundratals ödlor lekte lustigt bland buskar av myrten och rosmarin. Då och då stannade de och såg på mig med blanka ögon och flämtande bröst. En uggla lyfte på ljudlösa vingar från ett mörkt hörn och en stor svart orm som låg och sov på terrassens solbelysta mosaikgolv ringlade långsamt tillbaka in i kapellet med en varnande väsning åt inkräktaren. Var det den dystre gamle kejsarens vålnad som ännu spökade bland ruinerna från hans forna villa? Jag såg ner på den förtrollande ön vid mina fötter. Hur kunde han leva här och dock vara så grym? tänkte jag. Hur kunde hans själ vara så mörk, med ett sådant underbart ljus strålande över himmel och jord? Hur kunde han någonsin överge sin villa här för att dra sig tillbaka till sin andra, ännu otillgängligare boning däruppe på östra branten där han levde de tre sista åren av sitt liv och som ännu bär hans namn? Att leva här, att dö här, om man någonsin skulle kunna dö här! Vilken vild dröm hade kommit mitt hjärta att klappa så våldsamt när mastro Vincenzo hade sagt att han började bli gammal och trött och att hans son ville att han skulle sälja vingården och huset? Vilken djärv tanke hade korsat min oroliga hjärna när han sade att kapellet inte tillhörde någon? Varför inte mig? Varför skulle inte jag köpa mastro Vincenzos hus och länka det samman med kapellet med girlander av vinrankor och rosor och dunkla cypresser och kolonnader och loggior befolkade av marmorgudar och kejsare av brons och … Jag slöt mina ögon för att hålla kvar den underbara synen och verkligheten gled långsamt bort mot drömmande skymning. En högrest gestalt svept i vid mantel stod vid min sida. — Kapellet, vingården, det lilla vita huset i dess mitt, allt ska bli ditt om du är villig att betala priset, sade han med melodisk stämma. — Vem är du, fantom från det osynliga? — Jag är en odödlig ande, tid och rum betyder intet för mig. För tvåtusen år sedan stod jag där vi nu står vid sidan av en annan människa som förts hit av sitt öde liksom du förts hit av ditt. Han sökte inte lycka som du, han sökte endast<noinclude> <references/> {{ph|35}}</noinclude> atn71laejtuxut0r0sp1n2piiav7s98 104 222290 652374 2026-05-31T10:26:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652374 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />28</noinclude>mier ha begynt under sednare år sprida ljus och friskt lif inom slafstaten, hvars hvita medborgarinnor likväl ännu här och der lära ha för sed att söka en högre lifs-njutning genom att gnida sitt tandkött med starkt snus, hvaraf uppkommer ett slags rus, mycket befordrande upprymda känslor och dito konversation. Movillas intagande damer, som jag sett, måste förhålla sig till de snusande, dem jag icke sett, som magnolia-blommor till Bolmörtens blommor. Adieu vackra, vänliga Mobile! Adieu, min Agathe, min egen systervän. Nästa gång mer ifrån Cuba! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''NewOrleans.'''}}}}{{ph|''D. 15 Jan.''|5}} Ack nej! Det blef ingen Cuba-resa af denna gång. Afresan från Mobile begyntes under de bästa tecken. Octavie var glad och hoppfull. För första gången efter sin stora sorg, skulle hon lemna sitt hem och se nya föremål. Och hon var glad att vara med mig; och jag var glad att vara med henne. Den goda D:r Le Vert hade skänkt sin lilla fru en ansenlig penningesumma, för att rätt kunna roa sig på Cuba. Octavies gamla mor, hennes två små snälla flickor togo afsked med kärlek och hopp att se henne återkomma lycklig, Betsy var med, ty Betsy talar spanska, nästan lika väl som Octavie, och Octavie kan icke umbära Betsy, och Betsy icke lefva utan Octavie; och Betsy var full af gladt nit, och sörjde raskt och flinkt för alla resbestyren. Vi gingo ombord, och morgonsolen uppgick herr-<noinclude> <references/></noinclude> 98l5c08qenq8mlbmbufcmwqpxxa0u71 104 222291 652375 2026-05-31T10:27:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>glömska och ro på denna ensliga ö. Jag nämnde för honom det pris han måste betala: hans obefläckade namns brännmärkande med vanära för alla tider … Han betalade priset. I elva år levde han här, sluten inom sig själv, ensam och bitter. Två gånger bröt han upp för att vända åter till sitt kejsarpalats på den palatinska kullen. Två gånger svek honom modet. Rom såg honom aldrig mer. Han dog på hemfärden i sin vän Lucullus villa på andra sidan golfen. Hans sista ord innebar en önskan att bäras ner till båten och föras tillbaka till sin ö. — Vilket pris begär du av mig? — Att du avstår från din framtid. — Vad ska jag då bli? — Ett oinfriat löfte, en Kunde-Ha-Blivit. — Du tar ifrån mig allt som gör livet värt att leva. — Jag skänker dig allt som gör livet värt att leva. — Vill du åtminstone låta mig få behålla medlidandet? Jag kan inte bli läkare om du tar ifrån mig det. — Du ska få behålla medlidandet, men du skulle få det mycket bättre om jag tog det ifrån dig. — Begär du något mer av mig? — Innan du dör ska jag kräva ett annat pris av dig, ett högt pris. Men dessförinnan ska du i många år se solen gå ner över molnfria dagar av lycka och månen gå upp över stjärnlysta nätter av drömmar. — Ska jag dö här? — Sök ej svaret på denna fråga. Människan kunde inte härda ut med livet om hon visste stunden för sin död. Han lade handen på min skuldra, en lätt rysning genomfor mig. — Jag kommer igen i morgon efter solnedgången för att få ditt svar. Tänk dig noga för innan du ger mig det. — Mina ferier är slut, redan i kväll måste jag lämna detta sköna land. Att tänka har förresten aldrig varit min svaga sida, jag går in på ditt anbud, jag ska betala priset vad det än är. Men med vad ska jag bygga mitt hem, mina händer är tomma? — Dina händer är tomma men de är starka, din hjärna är orolig men den är klar, din vilja är sund och du ska nå ditt mål. — Men hur ska jag kunna bygga mitt hus, jag vet inget om arkitektur? {{tomrad}}<noinclude> <references/> 36</noinclude> s3zulddmz77t7zvnjg31nc1dzirltc9 104 222292 652376 2026-05-31T10:29:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Jag ska hjälpa dig. Vilken stil föredrar du, varför inte den gotiska? Jag tycker om gotikens mystik och dämpade ljus. — Jag vill bygga mitt hus i min egen stil, en stil som inte ens du ska kunna ge ett namn. Ingen medeltidsskymning för mig. Mitt hem ska vara öppet för sol och vind och havets röster liksom ett grekiskt tempel och ljus, ljus, ljus överallt! — Akta dig för ljuset! Akta dig för ljuset! För mycket ljus är farligt för människoögat. — Jag vill ha vita loggior och arkader med antika marmorkolonner, ovärderliga fragment från gångna tiders skulptur strödda överallt i min trädgård. Kapellet ska jag göra till ett tyst bibliotek med klosterstolar kring väggarna och melodiska klockor som ringer Ave Maria över varje lycklig dag. — Jag tycker inte om klockor. — Och just här vid bröstvärnet där vi står och ser på denna underbara ö därnere som reser sig som en sfinx ur havet, här ämnar jag placera en kolossal sfinx av röd granit från faraonernas land. Men säg mig, var ska jag finna alla dessa skatter? — Du står på ruinerna av en av Tiberius villor. Glömda skatter ligger begravna under vinrankorna, under kapellet, under huset. Den gamle kejsarens trötta fot har trampat marmorplattorna som du såg mastro Vincenzo kasta över muren. Fresken med de dansande backanterna och faunerna, som mastro Vincenzo täckte över med cement, smyckade en gång den kejserliga villans väggar. Se, sade han och pekade ner mot det klara vattnet tusen fot under våra fötter. Lärde du inte av din Tacitus att när budskapet om kejsarens död nådde Capri vräktes hans villor i havet? Jag ville genast klättra nerför branten och störta mig i sjön för att söka efter mina marmorkolonner. — Ha inte så bråttom, skrattade han, i tvåtusen år har korallerna spunnit sina nät omkring dem och vågorna begravt dem djupare och djupare i sanden. Där väntar de på dig tills din tid kommer. — Och sfinxen? Var ska jag finna sfinxen? — På en ödslig slätt stod en gång en praktfull villa tillhörande en annan romersk kejsare som låtit föra dit en sfinx från Nilens stränder för att pryda sin trädgård. Av villan finns intet kvar, men djupt nere i jordens innandöme ligger sfinxen ännu. Sök, och du ska finna den! Det ska nära nog kosta dig livet att föra sfinxen hit, men du ska göra det. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|37}}</noinclude> a5e55taq6auotfh9wp5bsvkbhyvjyk5 104 222293 652377 2026-05-31T10:29:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652377 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|29}}</noinclude>lig öfver »lake Pontchartrain». Hela dagen foro vi i lugn och solljus. I Octavies rymliga hytt (jag ber om ursäkt, »state»-rum skulle den kallas) sutto vi mellan blombuketter, vid öppet fönster, drickande den balsamiska luften, läsande högt, eller språkande stilla — innerligt trefligt. Om aftonen blef det herrligt månsken. Vi sutto på däcket; några herrar gjorde sällskap med oss, presenterade sig eller blefvo presenterade af andra, och bildade snart en krets kring Octavie, hvars naturligen lätta och behagliga samtals-sätt alltid öfvar en fängslande makt. Sent gingo vi till sängs. Midt på natten märkte jag att vi hastigt stannade i farten. Jag gick upp och såg ut genom fönstret. Månan lyste klar öfver den spegelklara sjön. Och vi — sutto på grund. Klockan var 1 om natten. Nästa morgon kl. 6, skulle vi vara i NewOrleans, för att klockan 9 gå ombord på »the Pacific». Så var vår plan. Men vi blefvo sittande på grund ända till klockan 1 dagen derpå, då floden kom och gjorde oss loss. Det var på en sandbank vi hade fastnat. Den dagen blef lika skön, som den föregående, och då vissa mörka förespeglingar, att vi ingen middag skulle kunna få, blefvo förskingrade genom några af herrarnes bemödanden (de läto ro sig i land för att anskaffa matförråder) och den mest delikata och öfverflödande middagsanrättning följde, så var ingenting obehagligt vid vår lilla motgång, utom att resan till Cuba blef fördröjd för obestämd tid, och att jag troligen måste resa dit utan Octavie, som ej kan dröja så länge från sitt hem. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8oegclfnn4l57fy1kgnctxe9v95x3a4 104 222294 652378 2026-05-31T10:30:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652378 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>— Du tycks känna framtiden lika väl som det förflutna. — Det förflutna och det framtida är en och samma sak för mig, jag vet allt. — Jag avundas dig inte den kunskapen. — Ditt tal är äldre än dina år, varifrån har du fått de orden? — Från vad jag lärt på denna ö i dag, jag har lärt att dessa vänliga människor, som varken kan läsa eller skriva, är långt lyckligare än jag som sedan jag var barn har tröttat mina ögon för att vinna kunskap. Det har också du, efter vad jag kan förstå av ditt tal. Du är slängd i latin, du kan din Tacitus utantill. — Jag är egentligen filosof men har också sysslat med teologi, jag är hedersdoktor vid universitetet i Jena. — Talar du tyska flytande? — Det är mitt modersmål, skrattade han. Jag betraktade honom noga. Han såg ut som en gentleman och nu först observerade jag svärdet under hans röda mantel. Jag lade också märke till en viss sträv klang i hans stämma som jag tyckte mig ha hört förr. — Förlåt min fråga, herr Riddare, men har vi inte träffats en gång förut i Auerbachs källare i Leipzig? I samma ögonblick började klockorna i Capri ringa Ave Maria. Han hade försvunnit. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 38</noinclude> 6xpq1ykg2z1sp9hvh1hpgsuo039lvuy 104 222295 652379 2026-05-31T10:32:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652379 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">2<br />Quartier Latin</h2> Quartier Latin. Ett studentrum i Hôtel de l'Avenir, böcker överallt, på bord, stolar och golv, och på väggen ett bleknat fotografi av Capri. Mornar på la Salpêtrière och Hôtel-Dieu och la Pitié, gående från säng till säng för att läsa nya kapitel i det mänskliga lidandets bok, skriven med blod och tårar. Eftermiddagar på Institut Pasteur skådande i mikroskopet den osynliga världens under, de oändligt små varelser som råder över liv och död. Sömnlösa nätter i Hôtel de l'Avenir, dyrbara mödosamma nätter för att bemästra de klassiska sjukdomssymtomen vilkas inlärande är så nödvändigt och så otillräckligt för den som vill bli läkare. Arbete! Arbete! Arbete! Sommarferier: tomma caféer vid Boulevard St-Michel, École de Médecine stängd, övergivna laboratorier och föreläsningssalar, halvtomma kliniker. Men inga ferier för de sjuka, inga ferier för döden, inga ferier i Hôtel de l'Avenir. Inga förströelser utom någon enstaka promenad under Jardin du Luxembourgs lindar eller någon girigt utnyttjad fritimme i Musée du Louvre. Inga vänner. Ingen hund. Inte ens en mätress. Henri Murgers Bohème var död, men hans Mimi levde ännu och promenerade leende vid varannan students arm på Boulevard St-Michel när apéritiftimmen nalkades, hon lagade hans rock och tvättade hans linne i vindskupan medan han läste på tentamen. Men ingen Mimi för mig. De kunde ta livet lätt, mina sorglösa kamrater, sitta och prata vid caféborden om kvällarna, skratta, leva, älska. Deras latinska hjärnor var mycket snabbare än min och de hade inget bleknat fotografi av Capri på väggen i sitt vindsrum, inga antika marmorkolonner som låg och väntade på dem under sanden vid Palazzo al Mare. Ofta under mina sömnlösa nätter, när jag satt där på Hôtel de l'Avenir med huvudet lutat över Charcots Maladies du Système Nerveux eller Trousseaux's Clinique de l'Hôtel-Dieu, flög plötsligt en fasansfull tanke genom min hjärna: mastro Vincenzo är gammal, tänk om han skulle dö medan jag sitter här, eller sälja sitt hus till någon annan, detta hus som är grundvalen för mitt framtida hem! En iskall svett<noinclude> <references/> {{ph|39}}</noinclude> p3i2d4vgpppsxff8o71wo9d8btzsiy2 0 222296 652380 2026-05-31T10:34:47Z Thuresson 20 Kap 1 652380 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=29 to=40 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|01]] hjmrvytnfkvaahga2auy2ausxtmxf1j 104 222297 652381 2026-05-31T10:37:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />30</noinclude>Först klockan 10 om aftonen kommo vi i land. Ingen jernvägsträng fanns till hands att föra oss till NewOrleans. En express afskickades dit; den rådiga Betsy sörjde för våra effekter och tog reda på allting; och tvenne herrar gjorde sig, med äkta anglo-amerikansk ridderlighet, till våra kavaljerer, förde oss in i ett landthus nära jernvägen, der herrskapet icke var hemma, men der det gjordes eld för oss i en stor sal. Det var den allraskönaste natt. Utom kring huset var en stor trädgård, full af halft-tropiska palmartade växter, sådana jag ej sett förr. Jag tillbringade större delen af förmidnatten att irra omkring der emellan de sköna sällsamma växterna, mera sällsamma och sköna ännu af månskenet som kastade öfver dem sitt mystiska ljus. — Våra artiga herrar, som hade beställt en vagn, förde oss slutligen lyckligen och välbehållna till NewOrleans. Klockan half 1 kommo vi till S:t Charles Hotel. Det var öfverfullt. Ändtligen fingo vi rum fyra trappor upp. Då jag gick in i Octavies rum, fann jag henne badande i tårar, liggande framstupa öfver en stol, och Betsy stående alldeles konsternerad midt i rummet, med ögonen fastade på sin matmoder. »Det var här i detta rum», hviskade till mig Betsy, »som hon (hon kastade en blick på Octavie) bodde för två år sedan, med de två små flickorna, och klädde dem till en barnbal!» …. Jag lyfte sakta upp den gråtande Octavies hufvud. Hon sade blott: »Vill ni byta rum med mig?» »Mer än gerna!» — — {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ld4apce88dik2c5dee406nprdkk9ga7 104 222298 652382 2026-05-31T10:41:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|31}}</noinclude>Betsy och jag flyttade Octavie in i mitt rum, och jag lemnade henne ej innan jag såg henne litet lugnare. Våra rum voro nära under takåsen. Jag kunde ej hindra mig att mäta med ögonen afståndet från mitt fönster och ned på gården, med tanka på det slags språng, som jag skulle ha att göra i fall elden skulle komma lös i hotellet under natten; ty eldsvådor måste man alltid hålla sig beredd på i Amerikas stora städer. Jag stannade vid den öfvertygelsen att det språnget skulle bli mitt — allrasista. Jag kände mig glad och tacksam att nästa morgon finna mig helt lugn i min säng. Min stackars Oetavie fann jag alldeles förgråten; men jag höll så ömt af henne i hennes sorg, att jag lyckades genom min ömhet draga henne bort från bilderna af döden och förgängelsen. På eftermiddagen i dag skall jag lemna henne, för att flytta till ett enskildt hem, mig tillbjudet af en ung Miss W. från Massachusetts i hennes kusiners namn. Hennes personlighet hade något för mig så behagligt och sättet af tillbudet äfvenså, att jag genast kände mig böjd att antaga det och gaf ett hälft löfte. Det gjordes mig innan jag afreste till Mobile. I dag, förmiddag, var Miss W. här och sade till mig med sitt fina, litet skälmaktiga leende och stilla, bestämda väsen: »Miss B. jag anser mig ha någon rätt att fråga hvarföre ni är på detta ställe?» Jag måste lofva att låta afhemta mig till »Annunciation Street» och Mr Cooks hem denna eftermiddag. Miss W. upphäfde alla mina men och om. Hon är en äkta afkomling af pil-<noinclude> <references/></noinclude> pqkg101a91f2ez3ria8vp350ywx14q3 104 222299 652383 2026-05-31T10:44:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />32</noinclude>grimerna till viljans bestämdhet och har dertill det behag, som gör den oemotståndlig. Här finner jag mig åter midt ibland vänner, Mr Harrison, Mr och Mrs Geddes, med hvilka jag om en timme skall åka ut på en väg gjord af snäckskal, af en svensk mils längd, ned till sjökusten. Den hörer till NewOrleans märkvärdigheter. Mr Geddes är hemma i Cincinnati, men gör affärer på NewOrleans, och hans fru bor med honom på hotellet här under vintermånaderne, jemte deras två gossar, två präktiga pojkar, (den yngsta helt liten ännu) och dessas sköterska, en tjock, treflig negrinna; fri, men bunden af tillgifvenhetens silkesband starkare än af slafveriets jernkedjor. Många familjer bo på detta vis i hoteller under några månader. Många unga par bo äfven så, under de första månaderna af deras äktenskap. Men det är mindre af smak för hotell-lifvet, än emedan det kostar så mycket i Amerika att bosätta sig i eget hus, då vanligen en familj vill ha ett helt hus. Och unga älskare vilja vanligen ej vänta med att gifta sig till dess de blifvit förmögna nog »to keep house», som det heter. Emellertid är det målet, dit de sträfva. Jag har hört många fruntimmer klaga öfver det tomma och ledsamma af ett lif på hotellet, samt klandra dess inflytande på unga flickor, som der få alltför många frestelser att lefva blott för nöjen, kurtis och fåfänglighet. {{em|2}}{{större|'''''Sednare.'''''}} Nu har jag sett Octavie åter en »Belle» (fast blek och rödögd ännu) i stor paryr, i en svart sidenklädning, (som jag kallar Juca Gloriosa af dess många uddar och<noinclude> <references/></noinclude> dzw7ntrw2uc85ml3rsmds1ylmt3j7t2 104 222300 652384 2026-05-31T11:07:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652384 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|33}}</noinclude>grannlåter) omgifven af ett litet hof af herrar, »faire la belle conversation» i en af hotellets vackra förmak. Vänner och beundrare skola snart göra Octavie munter här. Och jag kan tryggt lemna henne och fara till ett stillare hem med min älskvärda Nord-amerikanska. Octavie är en ros, Anne W. är en diamant, Mrs Geddes är en äkta perla. '''''Annunciation-Street d. 19 Januari.'''''{{em|2}}Mitt lilla hjerta! .…. '''''D. 20 Jan.''''' Jag begynte föregående rad andra dagen efter min flyttning till detta goda, lugna hem, tillhörigt två unga makar, milda och stilla menniskor, som synas lefva helt och hållet för hvarandra och sina två små barn, den yngsta ännu en baby, som först nu begynner öppna sin lilla rosenmun och småle och prata. Det var det allraherrligaste väder om eftermiddagen och aftonen den dagen då jag flyttade dit. Jag kan ej beskrifva luftens ljuflighet, himmelens skärhet, solens och skyarnes, månans och stjernornas tjusande skönhet denna dag och afton, då blott att lefva, se och andas var nog för att känna lifvet fullt. Miss W. och jag sutto ute på piazzan med oleander och magnolia-träd rundtomkring oss och njöto. Höga aloe, Juca gloriosa och flera sällsynta träd och växter lyste gröna från de små trädgårdsplatserna kring de vackra husen, på den landtliga, stilla gatan. Jag njöt dessutom af hennes samtal, af hennes friska, egendomliga, fullkomligt sjelfständiga och innerliga sätt att känna och dömma. Jag kände igen den bundna elden, som jag sett tindra i hennes klara, mörkbruna ögon, varmt och stilla. Den värmde<noinclude> <references/></noinclude> 1mn5jhucvb3am72nnhiixj7bytznhfe 104 222301 652385 2026-05-31T11:11:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />34</noinclude>mig. Vi talade om «Jane Eyre», och för första gången hörde jag någon öppet yttra min hemliga önskan med afseende på Janes förhållande till Rochester. Jag älskar en dygd, som står öfver den konventionella moralen, och vet något bättre än att — vara tadelfri. Men jag skulle berätta dig hvad som afbröt mitt skrifvande i förrgår. Jo, först kölden, så — elden. Dagen nemligen efter den der sköna sommardagen var det fult väder och en köld, som skakade både själ och kropp och lät mig känna mig så retlig och så ur humör att — jag tackade min lycka att icke ha slafvinnor, och att ej kunna retas att på dem kasta mitt dåliga lynne. Jag har aldrig förr än här (i Amerika) förstått kroppsliga känslors välde öfver själen. Gud bevare slaf-egare och slafvar i detta ombytliga klimat, hvars genomträngande luft låter kropp och själ vibrera efter dess temperatur! Nå väl! Jag frös; men jag fick eld i mitt stora, vackra rum. Octavie le Vert kom, Mrs Geddes kom, ty jag hade begynt teckna deras hufvuden i mitt album, och de skulle sitta för mig. Jag njöt af att betrakta och afteckna de båda älskvärda fruntimren, Mrs Geddes ädla, allvarliga, regelmässiga profil, Octavie Le Verts barnsligt runda, pikanta ansigte med dess lilla uppnäsa — som jag förmodar vara lik Cleopatras — med hufvudets fantastiska hårklädsel, konstigt tillverkad af Betsys händer: — vi hade det trefligt; Mrs Geddes satt framför kamin-elden, Octavie framför mig, vi språkade allvarligt och glädtigt om — kärleken, då ett bud kom till den<noinclude> <references/></noinclude> kjwne6y12awxhqy31k2fg53cigfpw2l 104 222302 652386 2026-05-31T11:15:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|35}}</noinclude>förra från hennes man, begärande att få hennes nycklar. St. Charles hotell stod i brand. Mrs G. hade nu ingen ro att stanna. Hon visste sin man och sina barn i det brinnande hotellet. Hon skyndade dit. Octavie Le Vert hade, innan hon kom till mig, gifvit Betsy lof att gå ut, och hade läst igen dörren till sitt rum. Der var ingen i hotellet, som kunde taga reda på hennes rum eller saker. Hennes vackra garderob, hennes skrin med nipper och flera hundra dollars uti, ämnade till bestridande af Cuba-färden — allt skulle troligen bli lågornas rof. »Åh, det är ganska visst. Det skall alltsammans brinna upp!» sade Octavie och satt stilla framför mig med ett makalöst lugn. Hjertat, som hade blödt af de djupaste sorger, kunde ej slå af oro öfver mistningen af jordiska egodelar; det såg jag tydligt, under det Octavie helt lugnt uppräknade allt som var inläst i hennes rum och som allt skulle brinna upp. Hon berättade att hon tidigt denna morgon fått se en massa svart rök tränga fram under sin säng. Hon gjorde allarm, och sände bud derom till värden i hotellet. Han lät svara, att ingen fara var å färde, att röken hade kommit genom en bristfällig skorstenspipa; att allt skulle snart vara i ordning åter. Om en stund minskades också röken i rummet; men det var ej fritt ännu då Octavie lemnade hotellet. Jag hade sett så mycket af Betsys rådighet, och hennes kärlek till sin matmoder, att jag ej kunde låta bli hoppas på hennes hjelp vid detta tillfälle. »Hon skall snart», sade jag, »få höra om eldsvådan, och då<noinclude> <references/></noinclude> hnuiv4277ezlx8dcp3e7so091w5fjsk