Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.4
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Wikisource:Korrekturläsning/statistik
4
6147
652422
650051
2026-06-01T02:37:29Z
Thuresson
20
uppdaterar
652422
wikitext
text/x-wiki
<small>< [[Wikisource:Statistik]]</small>
{|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3"
|+Aktuell statistik
!Datum!![[:Kategori:Index|Indexsidor]]!![[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrekturläst]]!![[:Kategori:Ofullständigt|Ofullständigt]]!![[:Kategori:Korrekturläst|Korrekturläst]]!![[:Kategori:Utan text|Utan text]]!![[:Kategori:Validerat|Validerat]]!![[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]!!Grafik
|-
|{{LOCALYEAR}}-{{LOCALMONTH}}-{{LOCALDAY2}} ||{{PAGESINCATEGORY:Index}}||{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt}}||{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Utan text}}||{{PAGESINCATEGORY:Validerat}}||
{{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}}}}}
| {{statusstapel|{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}|skala=100}}
|}
Antal korrekturläsningar: {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}*2+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}}}}}
== Historisk statistik ==
<gallery>
Svenska Wikisource 10000 sidor.png|Korrekturläsningen i april 2010
Svenska Wikisource april 2011.png|Korrekturläsningen i april 2011
Wikisource 20120401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2012
Wikisource 20130401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2013
Wikisource 20140505 pages sv.png|Korrekturläsningen i maj 2014
Wikisource 20150404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2015
Wikisource 20160418 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2016
Wikisource 20170404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2017
Wikisource 20180401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2018
Wikisource 20190401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2019
Wikisource 20200401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2020
Wikisource 20210401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2021
Wikisource 20220401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2022
Wikisource 20230401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2023
Wikisource 20240401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2024
Wikisource 20250413 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2025
Wikisource 20260401 pages sv.png|Korrekturlästningen i april 2026
</gallery>
{|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3"
|+Korrekturläsningsstatistik på svenska Wikisourc
|-
|'''Datum'''||'''[[:Kategori:Index|Index-<br>sidor]]''' || class=quality1 width=50em | '''[[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrek-<br>turläst]]''' || class=quality2 width=50em |'''[[:Kategori:Ofullständigt|Ofull-<br>ständigt]]''' || class=quality3 width=50em | '''[[:Kategori:Korrekturläst|Korrek-<br>turläst]]'''|| class=quality0 width=50em | '''[[:Kategori:Utan text|Utan<br>text]]''' ||width=50em class=quality4 | '''[[:Kategori:Validerat|Vali-<br>derat]]''' ||width=50em |'''[[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]''' || '''Grafik'''
|-
|2008-11-10||2||5||1||3||0||25||34||
|-
|2008-11-24||2||0||0||6||0||28||34||
|-
|2008-12-01||2||0||0||2||0||32||34||
|-
|2009-03-09||3||0||0||43||0||33||76||
|-
|2009-03-24||5||9||0||42||0||35||86||
|-
|2009-03-31||5||13||0||43||0||35||91||
|-
|2009-04-07||5||13||0||43||0||35||91||
|-
|2009-04-21||9||48||0||57||0||35||140||
|-
|2009-04-29||9||107||0||79||0||42||228||
|-
|2009-05-05||9||61||0||180||0||91||332||
|-
|2009-05-11||9||37||0||136||0||218||391||
|-
|2009-05-18||9||48||0||119||0||236||403||
|-
|2009-05-25||9||54||0||86||0||270||410||
|-
|2009-06-01||9||69||1||95||0||289||454||
|-
|2009-06-11||9||69||0||87||0||298||454||
|-
|2009-06-17||9||69||0||66||2||318||455||
|-
|2009-06-29||10||561||0||61||34||309||965||{{statusstapel|34|561|0|61|309}}
|-
|2009-07-06||11||570||0||61||36||316||983||{{statusstapel|36|570|0|61|316}}
|-
|2009-07-13||11||641||1||94||36||336||1 108||{{statusstapel|36|641|1|94|336}}
|-
|2009-07-20||12||611||0||163||38||430||1 242||{{statusstapel|38|611|0|163|430}}
|-
|2009-08-01||13||656||1||127||65||515||1 364||{{statusstapel|65|656|1|127|515}}
|-
|2009-08-03||14||916||1||136||73||518||1 644||{{statusstapel|73|916|1|136|518}}
|-
|2009-08-05||15||897||1||152||76||524||1 650||{{statusstapel|76|897|1|152|524}}
|-
|2009-08-10||15||872||1||178||76||528||1 655||{{statusstapel|76|872|1|178|528}}
|-
|2009-08-17||15||807||1||239||76||541||1 664||{{statusstapel|76|807|1|239|541}}
|-
|2009-08-24||16||799||1||258||82||550||1 690||{{statusstapel|82|799|1|258|550}}
|-
|2009-08-31||18||867||1||281||92||561||1 802||{{statusstapel|92|867|1|281|561}}
|-
|2009-09-07||18||943||1||310||93||568||1 915||{{statusstapel|93|943|1|310|568}}
|-
|2009-09-14||18||1 001||1||337||93||572||2 004||{{statusstapel|93|1001|1|337|572}}
|-
|2009-09-21||18||1 069||1||367||93||579||2 109||{{statusstapel|93|1069|1|367|579}}
|-
|2009-09-28||19||1 120||1||387||93||592||2 193||{{statusstapel|93|1120|1|387|592}}
|-
|2009-10-05||19||1 152||1||400||93||606||2 252||{{statusstapel|93|1152|1|400|606}}
|-
|2009-10-12||19||1 155||0||406||94||630||2 285||{{statusstapel|94|1155|0|406|630}}
|-
|2009-10-19||19||1 185||0||423||94||648||2 350||{{statusstapel|94|1185|0|423|648}}
|-
|2009-10-26||28||1 387||8||436||118||678||2 627||{{statusstapel|118|1387|8|436|678}}
|-
|2009-11-02||34||1 525||24||484||130||686||2 849||{{statusstapel|130|1525|24|484|686}}
|-
|2009-11-09||40||1 729||32||519||140||690||3 110||{{statusstapel|140|1729|32|519|690}}
|-
|2009-11-16||42||1 948||40||531||144||722||3 385||{{statusstapel|144|1948|40|531|722}}
|-
|2009-11-23||44||2 070||52||578||147||730||3 577||{{statusstapel|147|2070|52|578|730}}
|-
|2009-11-30||44||2 181||58||596||147||739||3 721||{{statusstapel|147|2181|58|596|739}}
|-
|2009-12-07||44||2 357||60||614||150||751||3 932||{{statusstapel|150|2357|60|614|751}}
|-
|2009-12-14||44||2 386||62||633||150||758||3 989||{{statusstapel|150|2386|62|633|758}}
|-
|2009-12-21||44||2 391||64||637||150||764||4 006||{{statusstapel|150|2391|64|637|764}}
|-
|2009-12-28||44||2 412||66||636||150||766||4 030||{{statusstapel|150|2412|66|636|766}}
|-
|2010-01-04||66||2 985||77||666||169||772||4 669||{{statusstapel|169|2985|77|666|772}}
|-
|2010-01-11||68||3 484||87||677||176||790||5 214||{{statusstapel|176|3484|87|677|790}}
|-
|2010-01-18||68||3 897||98||679||180||796||5 650||{{statusstapel|180|3897|98|679|796}}
|-
|2010-01-25||68||4 198||103||687||180||810||5 978||{{statusstapel|180|4198|103|687|810}}
|-
|2010-02-01||68||4 466||109||702||181||827||6 285||{{statusstapel|181|4466|109|702|827}}
|-
|2010-02-08||70||4 479||109||701||181||850||6 320||{{statusstapel|181|4479|109|701|850}}
|-
|2010-02-15||70||4 480||112||705||181||852||6 330||{{statusstapel|181|4480|112|705|852}}
|-
|2010-02-22||70||4 520||117||748||181||861||6 427||{{statusstapel|181|4520|117|748|861}}
|-
|2010-03-01||94||4 715||119||773||188||867||6 662||{{statusstapel|188|4715|119|773|867}}
|-
|2010-03-08||110||5 216||125||989||206||927||7 463||{{statusstapel|206|5216|125|989|927}}
|-
|2010-03-16||121||5 858||144||1 051||219||959||8 231||{{statusstapel|219|5858|144|1051|949}}
|-
|2010-03-22||122||6 323||151||1 062||242||988||8 766||{{statusstapel|242|6323|151|1062|988}}
|-
|2010-03-29||123||6 964||154||1 114||273||1 006||9 511||{{statusstapel|273|6964|154|1114|1006}}
|-
|2010-04-05||126||7 326||158||1 233||277||1 050||10 044||{{statusstapel|277|7326|158|1233|1050}}
|-
|2010-04-12||135||7 574||161||1 396||279||1 092||10 502||{{statusstapel|279|7574|161|1396|1092}}
|-
|2010-04-19||137||7 559||171||1 530||286||1 208||10 754||{{statusstapel|286|7559|171|1530|1208}}
|-
|2010-04-26||141||7 351||169||1 817||266||1 248||10 851||{{statusstapel|266|7351|169|1817|1248}}
|-
|2010-05-03||177||7 922||177||1 968||284||1 379||11 730||{{statusstapel|284|7922|177|1968|1379}}
|-
|2010-05-11||178||8 872||191||2 110||320||1 416||12 909||{{statusstapel|320|8872|191|2110|1416}}
|-
|2010-05-17||204||8 784||192||2 152||327||1 474||12 929||{{statusstapel|327|8784|192|2152|1474}}
|-
|2010-05-24||206||10 458||195||2 311||377||1 507||14 848||{{statusstapel|377|10458|195|2311|1507}}
|-
|2010-05-31||216||10 500||206||2 661||471||1 530||15 368||{{statusstapel|471|10500|206|2661|1530}}
|-
|2010-06-07||224||10 879||194||2 822||488||1 567||15 950||{{statusstapel|488|10879|194|2822|1567}}
|-
|2010-06-14||224||12 037||194||2 803||488||1 655||17 177||{{statusstapel|488|12037|194|2803|1655}}
|-
|2010-06-21||227||12 275||189||2 878||505||1 707||17 554||{{statusstapel|505|12275|189|2878|1707}}
|-
|2010-06-28||234||12 311||184||2 880||505||1 740||17 620||{{statusstapel|505|12311|184|2880|1740}}
|-
|2010-07-05||234||11 973||180||3 132||531||1 815||17 631||{{statusstapel|531|11973|180|3132|1815}}
|-
|2010-07-12||236||11 986||179||3 121||544||1 857||17 687||{{statusstapel|544|11986|179|3121|1857}}
|-
|2010-07-19||236||11 856||166||3 541||545||1 930||18 038||{{statusstapel|545|11856|166|3541|1930}}
|-
|2010-07-26||244||11 719||152||3 558||545||2 117||18 091||{{statusstapel|545|11719|152|3558|2117}}
|-
|2010-08-02||244||12 431||148||3 571||546||2 173||18 869||{{statusstapel|546|12431|148|3571|2173}}
|-
|2010-08-09||244||12 231||138||3 618||545||2 348||18 880||{{statusstapel|545|12231|138|3618|2348}}
|-
|2010-08-16||245||12 189||131||3 624||545||2 418||18 907||{{statusstapel|545|12189|131|3624|2418}}
|-
|2010-08-23||246||12 079||129||3 750||553||2 434||18 945||{{statusstapel|553|12079|129|3750|2434}}
|-
|2010-08-30||247||11 950||126||3 897||571||2 463||19 007||{{statusstapel|571|11950|126|3897|2463}}
|-
|2010-09-06||247||11 916||125||3 911||576||2 510||19 038||{{statusstapel|576|11916|125|3911|2510}}
|-
|2010-09-13||247||11 859||122||3 903||576||2 601||19 061||{{statusstapel|576|11859|122|3903|2601}}
|-
|2010-09-20||248||11 681||120||4 004||581||2 702||19 088||{{statusstapel|581|11681|120|4004|2702}}
|-
|2010-09-27||250||11 924||119||4 206||584||2 751||19 584||{{statusstapel|584|11924|119|4206|2751}}
|-
|2010-10-04||250||11 797||114||4 349||584||2 786||19 630||{{statusstapel|584|11797|114|4349|2786}}
|-
|2010-10-11||250||11 702||109||4 341||585||2 940||19 677||{{statusstapel|585|11702|109|4341|2940}}
|-
|2010-10-18||251||11 649||105||4 446||584||3 084||19 868||{{statusstapel|584|11649|105|4446|3084}}
|-
|2010-10-25||251||11 593||104||4 403||584||3 226||19 910||{{statusstapel|584|11593|104|4403|3226}}
|-
|2010-11-01||252||11 542||103||4 409||585||3 338||19 977||{{statusstapel|585|11542|103|4409|3338}}
|-
|2010-11-08||252||11 499||104||4 463||585||3 365||20 016||{{statusstapel|585|11499|104|4463|3365}}
|-
|2010-11-15||252||11 460||101||4 501||585||3 386||20 033||{{statusstapel|585|11460|101|4501|3386}}
|-
|2010-11-22||252||11 409||96||4 545||585||3 410||20 045||{{statusstapel|585|11409|96|4545|3410}}
|-
|2010-11-29||252||11 341||92||4 605||585||3 438||20 061||{{statusstapel|585|11341|92|4605|3438}}
|-
|2010-12-06||252||11 263||90||4 643||585||3 490||20 071||{{statusstapel|585|11263|90|4643|3490}}
|-
|2010-12-13||253||11 226||85||4 700||585||3 543||20 139||{{statusstapel|585|11226|85|4700|3543}}
|-
|2010-12-20||255||11 248||82||4 773||590||3 605||20 298||{{statusstapel|590|11248|82|4773|3605}}
|-
|2010-12-27||255||11 243||79||4 798||590||3 612||20 322||{{statusstapel|590|11243|79|4798|3612}}
|-
|2011-01-03||256||11 430||79||4 820||600||3 618||20 547||{{statusstapel|600|11430|79|4820|3618}}
|-
|2011-01-10||257||11 370||78||4 907||603||3 621||20 579||{{statusstapel|603|11370|78|4907|3621}}
|-
|2011-01-17||258||11 994||77||4 935||606||3 629||21 241||{{statusstapel|606|11994|77|4935|3629}}
|-
|2011-01-24||260||11 943||77||4 990||609||3 651||21 270||{{statusstapel|609|11943|77|4990|3651}}
|-
|2011-01-31||264||11 946||76||5 040||615||3 659||21 336||{{statusstapel|615|11946|76|5040|3659}}
|-
|2011-02-07||264||11 930||76||5 097||616||3 674||21 393||{{statusstapel|616|11930|76|5097|3674}}
|-
|2011-02-14||265||11 922||76||5 161||620||3 687||21 466||{{statusstapel|620|11922|76|5161|3687}}
|-
|2011-02-21||265||11 928||78||5 213||620||3 705||21 544||{{statusstapel|620|11928|78|5213|3705}}
|-
|2011-02-28||265||11 958||77||5 234||620||3 729||21 618||{{statusstapel|620|11958|77|5234|3729}}
|-
|2011-03-07||265||11 667||77||5 246||620||3 771||21 381||{{statusstapel|620|11667|77|5246|3771}}
|-
|2011-03-14||265||11 646||76||5 258||620||3 816||21 416||{{statusstapel|620|11646|76|5258|3816}}
|-
|2011-03-21||268||11 731||77||5 339||646||3 868||21 661||{{statusstapel|646|11731|77|5339|3868}}
|-
|2011-03-28||269||11 691||77||5 527||647||3 901||21 843||{{statusstapel|647|11691|77|5527|3901}}
|-
|2011-04-04||269||11 577||72||5 745||647||3 923||21 964||{{statusstapel|647|11577|72|5745|3923}}
|-
|2011-04-11||276||11 494||71||5 982||735||4 010||22 292||{{statusstapel|735|11494|71|5982|4010}}
|-
|2011-04-18||281||11 653||84||6 576||838||4 213||23 364||{{statusstapel|838|11653|84|6576|4213}}
|-
|2011-04-25||284||12 150||81||6 800||854||4 464||24 349||{{statusstapel|854|12150|81|6800|4464}}
|-
|2011-05-02||286||12 489||72||6 758||840||5 046||25 205||{{statusstapel|840|12489|72|6758|5046}}
|-
|2011-05-09||291||12 252||75||7 399||868||5 131||25 725||{{statusstapel|868|12252|75|7399|5131}}
|-
|2011-05-16||294||12 145||76||7 671||878||5 265||26 035||{{statusstapel|878|12145|76|7671|5265}}
|-
|2011-05-23||295||11 998||73||7 997||880||5 410||26 358||{{statusstapel|880|11998|73|7997|5410}}
|-
|2011-05-30||297||12 177||59||8 093||887||5 433||26 649||{{statusstapel|887|12177|59|8093|5433}}
|-
|2011-06-06||297||12 110||60||8 165||886||5 448||26 669||{{statusstapel|886|12110|60|8165|5448}}
|-
|2011-06-13||298||12 037||59||8 284||890||5 478||26 748||{{statusstapel|890|12037|59|8284|5478}}
|-
|2011-06-20||300||12 113||82||8 364||940||5 532||27 031||{{statusstapel|940|12113|82|8364|5532}}
|-
|2011-06-27||300||12 013||86||8 491||941||5 570||27 101||{{statusstapel|941|12013|86|8491|5570}}
|-
|2011-07-04||301||12 024||86||8 533||941||5 570||27 154||{{statusstapel|941|12024|86|8533|5570}}
|-
|2011-07-11||301||11 916||87||8 645||941||5 582||27 171||{{statusstapel|941|11916|87|8645|5582}}
|-
|2011-07-18||301||11 894||86||8 640||941||5 626||27 187||{{statusstapel|941|11894|86|8640|5626}}
|-
|2011-07-25||301||11 863||87||8 667||941||5 644||27 202||{{statusstapel|941|11863|87|8667|5644}}
|-
|2011-08-01||301||11 783||85||8 719||941||5 686||27 214||{{statusstapel|941|11783|85|8719|5686}}
|-
|2011-08-08||301||11 612||86||8 894||941||5 724||27 257||{{statusstapel|941|11612|86|8894|5724}}
|-
|2011-08-15||301||11 469||86||9 023||941||5 750||27 269||{{statusstapel|941|11469|86|9023|5750}}
|-
|2011-08-22||302||11 334||86||9 135||940||5 784||27 279||{{statusstapel|940|11334|86|9135|5784}}
|-
|2011-08-29||303||11 318||86||9 141||945||5 813||27 303||{{statusstapel|945|11318|86|9141|5813}}
|-
|2011-09-05||303||11 294||85||9 176||945||5 854||27 354||{{statusstapel|945|11294|85|9176|5854}}
|-
|2011-09-12||325||11 588||85||9 309||951||5 885||27 818||{{statusstapel|951|11588|85|9309|5885}}
|-
|2011-09-19||325||11 551||79||9 312||956||5 954||27 852||{{statusstapel|956|11551|79|9312|5954}}
|-
|2011-09-26||323||12 106||78||9 459||957||5 966||28 566||{{statusstapel|957|12106|78|9459|5966}}
|-
|2011-10-03||324||12 041||80||9 485||957||6 024||28 587||{{statusstapel|957|12041|80|9485|6024}}
|-
|2011-10-10||324||11 983||80||9 553||957||6 028||28 601||{{statusstapel|957|11983|80|9553|6028}}
|-
|2011-10-17||325||11 964||82||9 606||957||6 032||28 641||{{statusstapel|957|11964|82|9606|6032}}
|-
|2011-10-24||325||11 928||81||9 655||957||6 032||28 653||{{statusstapel|957|11928|81|9655|6032}}
|-
|2011-10-31||325||11 885||81||9 714||957||6 034||28 671||{{statusstapel|957|11885|81|9714|6034}}
|-
|2011-11-07||326||11 825||84||9 792||957||6 048||28 706||{{statusstapel|957|11825|84|9792|6048}}
|-
|2011-11-14||326||11 765||84||9 868||957||6 048||28 722||{{statusstapel|957|11765|84|9868|6048}}
|-
|2011-11-21||326||11 693||84||9 958||957||6 048||28 740||{{statusstapel|957|11693|84|9958|6048}}
|-
|2011-11-28||326||11 676||80||10 002||957||6 051||28 766||{{statusstapel|957|11676|80|10002|6051}}
|-
|2011-12-05||326||11 632||80||10 066||957||6 062||28 797||{{statusstapel|957|11632|80|10066|6062}}
|-
|2011-12-12||326||11 602||90||10 119||957||6 087||28 855||{{statusstapel|957|11602|90|10119|6087}}
|-
|2011-12-19||326||11 608||88||10 145||957||6 093||28 891||{{statusstapel|957|11608|88|10145|6093}}
|-
|2011-12-26||326||11 561||89||10 211||957||6 096||28 914||{{statusstapel|957|11561|89|10211|6096}}
|-
|2012-01-02||326||11 757||86||10 294||957||6 108||29 202||{{statusstapel|957|11757|86|10294|6108}}
|-
|2012-01-09||327||11 671||87||10 427||975||6 132||29 292||{{statusstapel|975|11671|87|10427|6132}}
|-
|2012-01-16||327||11 551||87||10 610||975||6 136||29 359||{{statusstapel|975|11551|87|10610|6136}}
|-
|2012-01-23||328||12 020||87||10 685||978||6 165||29 935||{{statusstapel|978|12020|87|10685|6165}}
|-
|2012-01-30||329||11 921||89||10 771||978||6 212||29 971||{{statusstapel|978|11921|89|10771|6212}}
|-
|2012-02-06||329||11 734||91||10 955||978||6 240||29 998||{{statusstapel|978|11734|91|10955|6240}}
|-
|2012-02-13||330||11 711||91||11 043||979||6 240||30 064||{{statusstapel|979|11711|91|11043|6240}}
|-
|2012-02-20||334||11 596||93||11 212||981||6 241||30 123||{{statusstapel|981|11596|93|11212|6241}}
|-
|2012-02-27||340||16 954||98||11 268||996||6 251||35 567||{{statusstapel|996|16954|98|11268|6251}}
|-
|2012-03-05||343||16 924||99||11 366||999||6 261||35 649||{{statusstapel|999|16924|99|11366|6261}}
|-
|2012-03-12||343||17 084||95||11 376||1 000||6 273||35 828||{{statusstapel|1000|17084|95|11376|6273}}
|-
|2012-03-19||380||17 177||88||11 445||999||6 332||36 041||{{statusstapel|999|17177|88|11445|6332}}
|-
|2012-03-26||384||16 931||87||11 739||1 000||6 337||36 094||{{statusstapel|1000|16931|87|11739|6337}}
|-
|2012-04-02||387||17 821||89||11 935||1 015||6 343||37 203||{{statusstapel|1015|17821|89|11935|6343}}
|-
|2012-04-09||390||18 411||93||12 006||1 016||6 408||37 934||{{statusstapel|1016|18411|93|12006|6408}}
|-
|2012-04-16||393||18 880||89||12 240||1 091||6 476||38 776||{{statusstapel|1091|18880|89|12240|6476}}
|-
|2012-04-23||394||18 779||88||12 489||1 093||6 511||38 960||{{statusstapel|1093|18779|88|12489|6511}}
|-
|2012-04-30||397||18 796||93||12 648||1 111||6 518||39 166||{{statusstapel|1111|18796|93|12648|6518}}
|-
|2012-05-07||398||18 690||88||12 928||1 111||6 576||39 393||{{statusstapel|1111|18690|88|12928|6576}}
|-
|2012-05-14||398||18 734||91||12 784||1 111||6 821||39 541||{{statusstapel|1111|18734|91|12784|6821}}
|-
|2012-05-21||400||18 663||100||12 885||1 111||6 832||39 591||{{statusstapel|1111|18663|100|12885|6832}}
|-
|2012-05-28||402||18 586||102||13 006||1 113||6 838||39 645||{{statusstapel|1113|18586|102|13006|6838}}
|-
|2012-06-04||402||18 522||101||13 036||1 113||6 917||39 689||{{statusstapel|1113|18522|101|13036|6917}}
|-
|2012-06-11||402||18 523||101||13 011||1 116||7 032||39 783||{{statusstapel|1116|18523|101|13011|7032}}
|-
|2012-06-18||402||18 448||101||13 087||1 116||7 082||39 834||{{statusstapel|1116|18448|101|13087|7082}}
|-
|2012-06-25||403||18 428||107||13 171||1 123||7 091||39 920||{{statusstapel|1123|18428|107|13171|7091}}
|-
|2012-07-02||403||18 443||109||13 177||1 123||7 116||39 968||{{statusstapel|1123|18443|109|13177|7116}}
|-
|2012-07-09||403||18 464||108||13 219||1 123||7 119||40 033||{{statusstapel|1123|18464|108|13219|7119}}
|-
|2012-07-16||404||18 487||109||13 324||1 126||7 119||40 165||{{statusstapel|1126|18487|109|13324|7119}}
|-
|2012-07-23||404||18 432||109||13 378||1 126||7 124||40 169||{{statusstapel|1126|18432|109|13378|7124}}
|-
|2012-07-30||407||18 748||112||13 401||1 137||7 124||40 522||{{statusstapel|1137|18748|112|13401|7124}}
|-
|2012-08-06||407||18 758||112||13 432||1 141||7 129||40 572||{{statusstapel|1141|18758|112|13432|7129}}
|-
|2012-08-13||407||18 629||113||13 735||1 149||7 129||40 755||{{statusstapel|1149|18629|113|13735|7129}}
|-
|2012-08-20||407||18 060||110||14 306||1 151||7 129||40 756||{{statusstapel|1151|18060|110|14306|7129}}
|-
|2012-08-27||410||18 671||110||14 617||1 161||7 132||41 691||{{statusstapel|1161|18671|110|14617|7132}}
|-
|2012-09-03||414||18 652||110||14 658||1 163||7 148||41 731||{{statusstapel|1163|18652|110|14658|7148}}
|-
|2012-09-10||413||18 630||110||14 678||1 163||7 151||41 732||{{statusstapel|1163|18630|110|14678|7151}}
|-
|2012-09-17||416||19 627||110||14 705||1 168||7 157||42 767||{{statusstapel|1168|19627|110|14705|7157}}
|-
|2012-09-24||418||19 598||110||15 144||1 174||7 161||43 187||{{statusstapel|1174|19598|110|15144|7161}}
|-
|2012-10-01||421||20 562||123||15 194||1 259||7 195||44 333||{{statusstapel|1259|20562|123|15194|7195}}
|-
|2012-10-08||423||22 110||125||15 358||1 269||7 246||46 108||{{statusstapel|1269|22110|125|15358|7246}}
|-
|2012-10-15||426||22 941||124||15 381||1 294||7 333||47 073||{{statusstapel|1294|22941|124|15381|7333}}
|-
|2012-10-22||427||23 762||124||15 453||1 300||7 374||48 013||{{statusstapel|1300|23762|124|15453|7374}}
|-
|2012-10-29||429||23 668||127||15 471||1 300||7 462||48 028||{{statusstapel|1300|23668|127|15471|7462}}
|-
|2012-11-05||432||23 711||128||15 504||1 305||7 539||48 187||{{statusstapel|1305|23711|128|15504|7539}}
|-
|2012-11-12||432||23 653||127||15 532||1 305||7 588||48 205||{{statusstapel|1305|23653|127|15532|7588}}
|-
|2012-11-19||433||23 582||131||15 566||1 321||7 630||48 230||{{statusstapel|1321|23582|131|15566|7630}}
|-
|2012-11-26||433||23 554||131||15 573||1 324||7 680||48 262||{{statusstapel|1324|23554|131|15573|7680}}
|-
|2012-12-03||434||24 053||131||15 608||1 324||7 710||48 826||{{statusstapel|1324|24053|131|15608|7710}}
|-
|2012-12-10||434||24 499||135||15 668||1 331||7 723||49 356||{{statusstapel|1331|24499|135|15668|7723}}
|-
|2012-12-17||434||24 822||136||15 736||1 331||7 735||49 760||{{statusstapel|1331|24822|136|15736|7735}}
|-
|2012-12-24||434||24 814||136||15 799||1 331||7 735||49 815||{{statusstapel|1331|24814|136|15799|7735}}
|-
|2012-12-31||435||24 771||135||15 907||1 335||7 745||49 893||{{statusstapel|1335|24771|135|15907|7745}}
|-
|2013-01-07||435||24 666||133||16 053||1 335||7 752||49 939||{{statusstapel|1335|24666|133|16053|7752}}
|-
|2013-01-14||435||24 619||134||16 096||1 336||7 761||49 946||{{statusstapel|1336|24619|134|16096|7761}}
|-
|2013-01-21||435||24 533||129||16 161||1 336||7 794||49 953||{{statusstapel|1336|24533|129|16161|7794}}
|-
|2013-01-28||435||24 426||130||16 267||1 336||7 801||49 960||{{statusstapel|1336|24426|130|16267|7801}}
|-
|2013-02-04||435||24 315||128||16 374||1 336||7 812||49 965||{{statusstapel|1336|24315|128|16374|7812}}
|-
|2013-02-11||436||24 206||128||16 486||1 336||7 816||49 972||{{statusstapel|1336|24206|128|16486|7816}}
|-
|2013-02-18||436||24 089||132||16 626||1 336||7 823||50 006||{{statusstapel|1336|24089|132|16626|7823}}
|-
|2013-02-25||436||23 906||138||16 825||1 336||7 846||50 051||{{statusstapel|1336|23906|138|16825|7846}}
|-
|2013-03-04||437||23 900||138||16 872||1 343||7 899||50 152||{{statusstapel|1343|23900|138|16872|7899}}
|-
|2013-03-11||438||24 022||140||16 930||1 349||7 971||50 412||{{statusstapel|1349|24022|140|16930|7971}}
|-
|2013-03-18||439||23 920||144||17 023||1 349||8 022||50 458||{{statusstapel|1349|23920|144|17023|8022}}
|-
|2013-03-25||449||24 566||142||17 094||1 353||8 034||51 189||{{statusstapel|1353|24566|142|17094|8034}}
|-
|2013-04-01||449||24 519||143||17 537||1 369||8 089||51 657||{{statusstapel|1369|24519|143|17537|8089}}
|-
|2013-04-08||449||24 473||146||17 499||1 370||8 176||51 664||{{statusstapel|1370|24473|146|17499|8176}}
|-
|2013-04-15||449||24 419||146||17 566||1 375||8 185||51 691||{{statusstapel|1375|24419|146|17566|8185}}
|-
|2013-04-22||449||24 367||162||18 301||1 376||8 196||52 402||{{statusstapel|1376|24367|162|18301|8196}}
|-
|2013-04-29||449||24 290||167||18 375||1 376||8 201||52 409||{{statusstapel|1376|24290|167|18375|8201}}
|-
|2013-05-06||453||24 260||172||18 771||1 384||8 209||52 796||{{statusstapel|1384|24260|172|18771|8209}}
|-
|2013-05-13||456||24 188||180||19 063||1 381||8 238||53 050||{{statusstapel|1381|24188|180|19063|8238}}
|-
|2013-05-20||457||24 152||189||19 102||1 395||8 243||53 081||{{statusstapel|1395|24152|189|19102|8243}}
|-
|2013-05-27||457||24 255||197||19 183||1 401||8 251||53 287||{{statusstapel|1401|24255|197|19183|8251}}
|-
|2013-06-03||457||24 215||208||19 184||1 401||8 281||53 289||{{statusstapel|1401|24215|208|19184|8281}}
|-
|2013-06-10||457||24 129||226||19 244||1 401||8 293||53 293||{{statusstapel|1401|24129|226|19244|8293}}
|-
|2013-06-17||457||24 186||223||19 283||1 401||8 312||53 405||{{statusstapel|1401|24186|223|19283|8312}}
|-
|2013-06-24||457||24 497||240||19 294||1 401||8 357||53 789||{{statusstapel|1401|24497|240|19294|8357}}
|-
|2013-07-01||457||24 599||250||19 329||1 402||8 400||53 980||{{statusstapel|1402|24599|250|19329|8400}}
|-
|2013-07-08||457||24 670||252||19 323||1 402||8 450||54 097||{{statusstapel|1402|24670|252|19323|8450}}
|-
|2013-07-15||457||24 629||254||19 361||1 402||8 454||54 100||{{statusstapel|1402|24629|254|19361|8454}}
|-
|2013-07-22||458||24 917||242||19 403||1 406||8 470||54 438||{{statusstapel|1406|24917|242|19403|8470}}
|-
|2013-07-29||458||24 856||243||19 469||1 406||8 474||54 448||{{statusstapel|1406|24856|243|19469|8474}}
|-
|2013-08-05||458||24 826||246||19 501||1 409||8 474||54 456||{{statusstapel|1409|24826|246|19501|8474}}
|-
|2013-08-12||458||24 821||246||19 519||1 409||8 474||54 469||{{statusstapel|1409|24821|246|19519|8474}}
|-
|2013-08-19||458||24 814||245||19 523||1 409||8 480||54 471||{{statusstapel|1409|24814|245|19523|8480}}
|-
|2013-08-26||458||24 809||245||19 527||1 409||8 481||54 471||{{statusstapel|1409|24809|245|19527|8481}}
|-
|2013-09-02||458||24 805||245||19 528||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24805|245|19528|8484}}
|-
|2013-09-09||458||24 798||245||19 535||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24798|245|19535|8484}}
|-
|2013-09-16||458||24 759||245||19 515||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24759|245|19515|8543}}
|-
|2013-09-23||458||24 712||245||19 562||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24712|245|19562|8543}}
|-
|2013-09-30||458||24 627||245||19 647||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24627|245|19647|8543}}
|-
|2013-10-07||458||24 574||245||19 698||1 409||8 545||54 471||{{statusstapel|1409|24574|245|19698|8545}}
|-
|2013-10-14||459||24 572||247||19 700||1 409||8 545||54 473||{{statusstapel|1409|24572|247|19700|8545}}
|-
|2013-10-21||458||24 549||264||19 709||1 409||8 545||54 476||{{statusstapel|1409|24549|264|19709|8545}}
|-
|2013-10-28||459||24 243||261||20 064||1 410||8 545||54 523||{{statusstapel|1410|24243|261|20064|8545}}
|-
|2013-11-04||459||24 196||258||20 083||1 411||8 586||54 534||{{statusstapel|1411|24196|258|20083|8586}}
|-
|2013-11-11||459||24 202||248||20 094||1 412||8 598||54 554||{{statusstapel|1412|24202|248|20094|8598}}
|-
|2013-11-18||459||24 143||248||20 151||1 412||8 604||54 558||{{statusstapel|1412|24143|248|20151|8604}}
|-
|2013-11-25||459||23 390||246||20 876||1 411||8 636||54 559||{{statusstapel|1411|23390|246|20876|8636}}
|-
|2013-12-02||459||23 311||247||20 890||1 411||8 700||54 559||{{statusstapel|1411|23311|247|20890|8700}}
|-
|2013-12-09||459||23 061||246||21 026||1 413||8 815||54 561||{{statusstapel|1413|23061|246|21026|8815}}
|-
|2013-12-16||459||22 991||246||20 815||1 413||9 096||54 561||{{statusstapel|1413|22991|246|20815|9096}}
|-
|2013-12-23||459||22 921||245||20 470||1 414||9 520||54 570||{{statusstapel|1414|22921|245|20470|9520}}
|-
|2013-12-30||461||22 883||250||20 471||1 425||9 583||54 612||{{statusstapel|1425|22883|250|20471|9583}}
|-
|2014-01-06||461||22 766||257||20 641||1 429||9 586||54 679||{{statusstapel|1429|22766|257|20641|9586}}
|-
|2014-01-13||461||22 794||267||20 667||1 429||9 586||54 743||{{statusstapel|1429|22794|267|20667|9586}}
|-
|2014-01-20||461||22 805||265||20 677||1 429||9 613||54 789||{{statusstapel|1429|22805|265|20677|9613}}
|-
|2014-01-27||462||22 795||270||20 743||1 429||9 614||54 851||{{statusstapel|1429|22795|270|20743|9614}}
|-
|2014-02-03||459||22 669||282||20 826||1 429||9 670||54 876||{{statusstapel|1429|22669|282|20826|9670}}
|-
|2014-02-10||459||22 559||288||20 925||1 430||9 702||54 904||{{statusstapel|1430|22559|288|20925|9702}}
|-
|2014-02-17||459||22 526||288||20 947||1 430||9 714||54 905||{{statusstapel|1430|22526|288|20947|9714}}
|-
|2014-02-24||460||22 529||288||20 954||1 431||9 714||54 916||{{statusstapel|1431|22529|288|20954|9714}}
|-
|2014-03-03||462||22 942||291||20 987||1 448||9 715||55 383||{{statusstapel|1448|22942|291|20987|9715}}
|-
|2014-03-10||468||22 968||323||21 031||1 476||9 717||55 515||{{statusstapel|1476|22968|323|21031|9717}}
|-
|2014-03-17||469||22 957||340||21 048||1 482||9 732||55 559||{{statusstapel|1482|22957|340|21048|9732}}
|-
|2014-03-24||469||22 963||347||21 091||1 482||9 738||55 621||{{statusstapel|1482|22963|347|21091|9738}}
|-
|2014-03-31||471||23 055||349||21 133||1 499||9 740||55 776||{{statusstapel|1499|23055|349|21133|9740}}
|-
|2014-04-07||471||23 038||358||21 158||1 501||9 740||55 795||{{statusstapel|1501|23038|358|21158|9740}}
|-
|2014-04-14||471||23 008||365||21 116||1 501||9 828||55 818||{{statusstapel|1501|23008|365|21116|9828}}
|-
|2014-04-21||473||22 896||366||21 273||1 504||9 847||55 886||{{statusstapel|1504|22896|366|21273|9847}}
|-
|2014-04-28||473||22 821||353||21 323||1 504||9 906||55 907||{{statusstapel|1504|22821|353|21323|9906}}
|-
|2014-05-05||473||22 738||350||21 421||1 504||9 909||55 922||{{statusstapel|1504|22738|350|21421|9909}}
|-
|2014-05-12||474||22 682||349||21 480||1 506||9 927||55 944||{{statusstapel|1506|22682|349|21480|9927}}
|-
|2014-05-19||474||22 655||346||21 497||1 506||9 945||55 949||{{statusstapel|1506|22655|346|21497|9945}}
|-
|2014-05-27||475||22 627||360||21 527||1 511||9 960||55 985||{{statusstapel|1511|22627|360|21527|9960}}
|-
|2014-06-02||475||22 615||359||21 469||1 517||10 045||56 005||{{statusstapel|1517|22615|359|21469|10045}}
|-
|2014-06-09||475||22 549||360||21 294||1 517||10 288||56 008||{{statusstapel|1517|22549|360|21294|10288}}
|-
|2014-06-16||475||22 516||360||21 234||1 520||10 378||56 008||{{statusstapel|1520|22516|360|21234|10378}}
|-
|2014-06-23||475||22 406||361||21 212||1 520||10 510||56 009||{{statusstapel|1520|22406|361|21212|10510}}
|-
|2014-06-30||476||22 340||362||21 114||1 520||10 677||56 013||{{statusstapel|1520|22340|362|21114|10677}}
|-
|2014-07-07||476||22 213||362||20 794||1 576||11 065||56 010||{{statusstapel|1576|22213|362|20794|11065}}
|-
|2014-07-14||476||22 157||362||20 764||1 576||11 151||56 010||{{statusstapel|1576|22157|362|20764|11151}}
|-
|2014-07-21||476||22 135||363||20 790||1 576||11 157||56 021||{{statusstapel|1576|22135|363|20790|11157}}
|-
|2014-07-28||477||22 129||363||20 796||1 576||11 158||56 022||{{statusstapel|1576|22129|363|20796|11158}}
|-
|2014-08-04||476||22 031||363||20 789||1 576||11 160||55 919||{{statusstapel|1576|22031|363|20789|11160}}
|-
|2014-08-11||476||22 015||369||20 803||1 576||11 162||55 925||{{statusstapel|1576|22015|369|20803|11162}}
|-
|2014-08-18||479||22 063||369||20 805||1 579||11 171||55 987||{{statusstapel|1579|22063|369|20805|11171}}
|-
|2014-08-25||479||22 098||372||20 801||1 579||11 179||56 029||{{statusstapel|1579|22098|372|20801|11179}}
|-
|2014-09-01||479||22 109||371||20 819||1 579||11 182||56 060||{{statusstapel|1579|22109|371|20819|11182}}
|-
|2014-09-08||479||22 124||370||20 819||1 579||11 186||56 078||{{statusstapel|1579|22124|370|20819|11186}}
|-
|2014-09-15||479||22 139||370||20 818||1 580||11 189||56 096||{{statusstapel|1580|22139|370|20818|11189}}
|-
|2014-09-22||479||22 144||370||20 818||1 580||11 190||56 102||{{statusstapel|1580|22144|370|20818|11190}}
|-
|2014-09-29||481||22 154||370||20 832||1 580||11 191||56 127||{{statusstapel|1580|22154|370|20832|11191}}
|-
|2014-10-06||481||22 212||378||21 004||1 583||11 194||56 371||{{statusstapel|1583|22212|378|21004|11194}}
|-
|2014-10-13||481||22 173||378||21 155||1 584||11 194||56 484||{{statusstapel|1584|22173|378|21155|11194}}
|-
|2014-10-21||483||22 173||405||21 211||1 586||11 194||56 569||{{statusstapel|1586|22173|405|21211|11194}}
|-
|2014-11-03||483||22 303||399||21 333||1 586||11 256||56 877||{{statusstapel|1586|22303|399|21333|11256}}
|-
|2014-11-17||483||22 176||395||21 509||1 586||11 395||57 061||{{statusstapel|1586|22176|395|21509|11395}}
|-
|2015-01-01||491||22 424||403||21 419||1 622||11 719||57 587||{{statusstapel|1622|22424|403|21419|11719}}
|-
|2015-02-01||494||22 446||412||21 417||1 644||11 719||57 638||{{statusstapel|1644|22446|412|21417|11719}}
|-
|2015-03-01||502||22 625||411||21 441||1 723||11 729||57 929||{{statusstapel|1723|22625|411|21441|11729}}
|-
|2015-04-02||504||22 631||596||21 652||1 756||11 746||58 381||{{statusstapel|1756|22631|596|21652|11746}}
|-
|2015-05-01||511||22 521||411||22 531||1 810||11 874||59 147||{{statusstapel|1810|22521|411|22531|11874}}
|-
|2015-06-01||526||23 017||378||22 776||1 839||12 032||60 042||{{statusstapel|1839|23017|378|22776|12032}}
|-
|2015-07-01||528||23 121||348||23 037||1 844||12 071||60 421||{{statusstapel|1844|23121|348|23037|12071}}
|-
|2015-08-01||529||23 327||348||23 228||1 876||12 078||60 857||{{statusstapel|1876|23327|348|23228|12078}}
|-
|2015-09-01||536||23 265||349||23 271||1 876||12 112||60 873||{{statusstapel|1876|23265|349|23271|12112}}
|-
|2015-10-03||536||23 245||348||23 303||1 876||12 113||60 885||{{statusstapel|1876|23245|348|23303|12113}}
|-
|2015-11-01||536||23 192||348||23 360||1 876||12 117||60 893||{{statusstapel|1876|23192|348|23360|12117}}
|-
|2015-12-04||537||23 041||329||23 612||1 893||12 174||61 049||{{statusstapel|1893|23041|329|23612|12174}}
|-
|2016-01-01||537||23 061||333||23 689||1 893||12 183||61 159||{{statusstapel|1893|23061|333|23689|12183}}
|-
|2016-02-01||538||23 055||334||23 765||1 893||12 183||61 230||{{statusstapel|1893|23055|334|23765|12183}}
|-
|2016-03-01||539||22 995||309||23 867||1 926||12 209||61 306||{{statusstapel|1926|22995|309|23867|12209}}
|-
|2016-04-01||544||22 749||343||24 181||1 973||12 277||61 523||{{statusstapel|1973|22749|343|24181|12277}}
|-
|2016-05-01||544||22 499||391||24 614||1 975||12 342||61 821||{{statusstapel|1975|22499|391|24614|12342}}
|-
|2016-06-01||546||22 177||383||25 091||1 988||12 381||62 020||{{statusstapel|1988|22177|383|25091|12381}}
|-
|2016-07-01||546||22 044||377||25 378||1 988||12 425||62 212||{{statusstapel|1988|22044|377|25378|12425}}
|-
|2016-08-01||547||22 016||383||25 783||1 989||12 469||62 640||{{statusstapel|1989|22016|383|25783|12469}}
|-
|2016-09-01||547||21 973||382||26 076||1 989||12 475||62 895||{{statusstapel|1989|21973|382|26076|12475}}
|-
|2016-10-01||549||21 766||384||26 643||2 018||12 509||63 320||{{statusstapel|2018|21766|384|26643|12509}}
|-
|2016-11-02||552||21 073||376||27 268||2 035||12 757||63 509||{{statusstapel|2035|21073|376|27268|12757}}
|-
|2016-12-01||553||20 719||376||27 631||2 043||12 964||63 733||{{statusstapel|2043|20719|376|27631|12964}}
|-
|2017-01-01||553||20 702||375||27 946||2 050||13 061||64 134||{{statusstapel|2050|20702|375|27946|13061}}
|-
|2017-02-01||556||20 722||378||28 358||2 059||13 082||64 599||{{statusstapel|2059|20722|378|28358|13082}}
|-
|2017-03-01||556||20 733||376||28 545||2 064||13 091||64 809||{{statusstapel|2064|20733|376|28545|13091}}
|-
|2017-04-01||556||20 731||363||28 867||2 067||13 108||65 136||{{statusstapel|2067|20731|363|28867|13108}}
|-
|2017-05-01||557||20 690||363||28 994||2 069||13 169||65 285||{{statusstapel|2069|20690|363|28994|13169}}
|-
|2017-06-01||562||20 571||329||29 442||2 086||13 292||65 720||{{statusstapel|2086|20571|329|29442|13292}}
|-
|2017-07-01||566||20 335||297||30 193||2 162||13 371||66 358||{{statusstapel|2162|20335|297|30193|13371}}
|-
|2017-08-01||569||20 284||285||30 332||2 167||13 490||66 558||{{statusstapel|2167|20284|285|30332|13490}}
|-
|2017-09-01||571||20 307||274||30 494||2 184||13 700||66 959||{{statusstapel|2184|20307|274|30494|13700}}
|-
|2017-10-01||574||20 286||252||30 855||2 203||13 703||67 299||{{statusstapel|2203|20286|252|30855|13703}}
|-
|2017-11-01||577||20 241||251||31 311||2 233||13 751||67 787||{{statusstapel|2233|20241|251|31311|13751}}
|-
|2017-12-01||578||20 138||241||31 720||2 273||13 773||68 145||{{statusstapel|2273|20138|241|31720|13773}}
|-
|2018-01-01||579||19 999||238||31 631||2 273||14 050||68 191||{{statusstapel|2273|19999|238|31631|14050}}
|-
|2018-02-01||583||19 748||296||32 140||2 302||14 139||68 625||{{statusstapel|2302|19748|296|32140|14139}}
|-
|2018-03-01||588||19 626||313||32 651||2 363||14 357||69 310||{{statusstapel|2363|19626|313|32651|14357}}
|-
|2018-04-01||589||19 480||308||32 820||2 370||14 514||69 492||{{statusstapel|2370|19480|308|32820|14514}}
|-
|2018-05-01||591||19 260||314||33 311||2 384||14 705||69 974||{{statusstapel|2384|19260|314|33311|14705}}
|-
|2018-06-01||594||19 074||308||33 450||2 424||15 073||70 329||{{statusstapel|2424|19074|308|33450|15073}}
|-
|2018-07-01||597||18 859||236||33 662||2 471||15 423||70 651||{{statusstapel|2471|18859|236|33662|15423}}
|-
|2018-08-01||598||18 748||233||33 872||2 482||15 820||71 155||{{statusstapel|2482|18748|233|33872|15820}}
|-
|2018-09-01||601||18 737||233||33 837||2 511||16 342||71 660||{{statusstapel|2511|18737|233|33837|16342}}
|-
|2018-10-01||603||18 585||235||34 603||2 543||16 499||72 465||{{statusstapel|2543|18585|235|34603|16499}}
|-
|2018-11-01||605||18 393||245||34 871||2 543||16 675||72 727||{{statusstapel|2543|18393|245|34871|16675}}
|-
|2018-12-01||608||18 174||253||35 445||2 558||16 762||73 192||{{statusstapel|2558|18174|253|35445|16762}}
|-
|2019-01-01||610||17 796||238||36 157||2 576||16 900||73 667||{{statusstapel|2576|17796|238|36157|16900}}
|-
|2019-02-01||612||17 592||238||36 673||2 612||17 117||74 232||{{statusstapel|2612|17592|238|36673|17117}}
|-
|2019-03-01||614||17 342||233||37 118||2 634||17 416||74 743||{{statusstapel|2634|17342|233|37118|17416}}
|-
|2019-04-01||614||17 159||232||37 618||2 645||17 627||75 281||{{statusstapel|2645|17159|232|37618|17627}}
|-
|2019-05-01||619||17 128||233||38 356||2 681||17 687||76 085||{{statusstapel|2681|17128|233|38356|17687}}
|-
|2019-06-01||624||16 892||233||39 143||2 702||18 038||77 008||{{statusstapel|2702|16892|233|39143|18038}}
|-
|2019-07-01||625||16 762||228||39 689||2 721||18 087||77 487||{{statusstapel|2721|16762|228|39689|18087}}
|-
|2019-08-01||627||16 625||210||40 178||2 732||18 172||77 917||{{statusstapel|2732|16625|210|40178|18172}}
|-
|2019-09-01||628||16 517||194||40 457||2 760||18 286||78 214||{{statusstapel|2760|16517|194|40457|18286}}
|-
|2019-10-01||636||16 483||194||40 725||2 765||18 457||78 624||{{statusstapel|2765|16483|194|40725|18457}}
|-
|2019-11-01||641||16 427||190||41 390||2 779||18 520||79 306||{{statusstapel|2779|16427|190|41390|18520}}
|-
|2019-12-01||647||16 363||189||42 161||2 824||18 648||80 185||{{statusstapel|2824|16363|189|42161|18648}}
|-
|2020-01-01||655||16 334||184||42 931||2 878||18 717||81 044||{{statusstapel|2878|16334|184|42931|18717}}
|-
|2020-02-01||660||16 282||182||43 805||2 898||18 781||81 948||{{statusstapel|2898|16282|182|43805|18781}}
|-
|2020-03-01||662||16 226||178||44 526||2 925||18 880||82 735||{{statusstapel|2925|16226|178|44526|18880}}
|-
|2020-04-01||667||16 040||175||44 868||2 935||19 492||83 510||{{statusstapel|2935|16040|175|44868|19492}}
|-
|2020-05-01||672||15 787||173||45 296||2 983||19 757||83 996||{{statusstapel|2983|15787|173|45296|19757}}
|-
|2020-06-01||674||15 637||172||45 601||2 990||20 109||84 509||{{statusstapel|2990|15637|172|45601|20109}}
|-
|2020-07-01||676||15 496||173||46 241||3 006||20 169||85 085||{{statusstapel|3006|15496|173|46241|20169}}
|-
|2020-08-01||681||15 388||167||46 781||3 059||20 392||85 787||{{statusstapel|3059|15388|167|46781|20392}}
|-
|2020-09-01||683||15 372||167||47 158||3 077||20 439||86 213||{{statusstapel|3077|15372|167|47158|20439}}
|-
|2020-10-01||687||15 294||165||48 672||3 109||20 468||87 708||{{statusstapel|3109|15294|165|48672|20468}}
|-
|2020-11-01||695||15 251||164||49 462||3 169||20 695||88 741||{{statusstapel|3169|15251|164|49462|20695}}
|-
|2020-12-01||700||15 181||162||50 354||3 237||20 766||89 700||{{statusstapel|3237|15181|162|50354|20766}}
|-
|2021-01-01||703||15 138||161||50 805||3 277||20 969||90 350||{{statusstapel|3277|15138|161|50805|20969}}
|-
|2021-02-01||705||15 380||167||51 456||3 353||21 233||91 589||{{statusstapel|3353|15380|167|51456|21233}}
|-
|2021-03-01||707||15 367||164||51 656||3 379||21 772||92 338||{{statusstapel|3379|15367|164|51656|21772}}
|-
|2021-04-01||716||15 113||159||52 968||3 434||22 157||93 831||{{statusstapel|3434|15113|159|52968|22157}}
|-
|2021-05-01||721||14 840||166||54 300||3 511||22 819||95 636||{{statusstapel|3511|14840|166|54300|22819}}
|-
|2021-06-01||728||14 639||179||55 640||3 598||23 439||97 495||{{statusstapel|3598|14639|179|55640|23439}}
|-
|2021-07-01||732||14 559||169||56 166||3 648||24 176||98 718||{{statusstapel|3648|14559|169|56166|24176}}
|-
|2021-08-01||741||14 535||187||56 582||3 704||24 922||99 930||{{statusstapel|3704|14535|187|56582|24922}}
|-
|2021-09-01||755||14 554||222||57 754||3 790||25 509||101 829||{{statusstapel|3790|14554|222|57754|25509}}
|-
|2021-10-01||758||14 540||204||58 592||3 813||26 056||103 205||{{statusstapel|3813|14540|204|58592|26056}}
|-
|2021-11-01||787||15 115||235||60 057||4 168||26 662||106 237||{{statusstapel|4168|15115|235|60057|26662}}
|-
|2021-12-01||804||15 368||244||61 316||4 405||27 073||108 406||{{statusstapel|4405|15368|244|61316|27073}}
|-
|2022-01-01||807||15 314||255||62 114||4 435||27 466||109 584||{{statusstapel|4435|15314|255|62114|27466}}
|-
|2022-02-01||816||15 274||359||62 301||4 512||28 610||111 056||{{statusstapel|4512|15274|359|62301|28610}}
|-
|2022-03-01||825||15 343||371||62 674||4 554||29 392||112 334||{{statusstapel|4554|15343|371|62674|29392}}
|-
|2022-04-01||840||15 694||344||62 975||4 756||30 251||114 020||{{statusstapel|4756|15694|344|62975|30251}}
|-
|2022-05-01||843||15 999||341||63 512||4 783||30 866||115 501||{{statusstapel|4783|15999|341|63512|30866}}
|-
|2022-06-01||853||16 083||342||64 332||4 869||31 073||116 699||{{statusstapel|4869|16083|342|64332|31073}}
|-
|2022-07-01||855||16 372||340||65 314||4 881||31 442||118 349||{{statusstapel|4881|16372|340|65314|31442}}
|-
|2022-08-01||858||16 336||340||65 649||4 907||32 114||119 346||{{statusstapel|4907|16336|340|65649|32114}}
|-
|2022-09-01||863||16 275||276||64 910||4 939||33 657||120 057||{{statusstapel|4939|16275|276|64910|33657}}
|-
|2022-10-01||867||16 278||267||65 624||5 001||34 044||121 214||{{statusstapel|5001|16278|267|65624|34044}}
|-
|2022-11-01||878||16 261||197||66 638||5 058||34 425||122 579||{{statusstapel|5058|16261|197|66638|34425}}
|-
|2022-12-01||883||16 266||191||67 335||5 122||34 678||123 592||{{statusstapel|5122|16266|191|67335|34678}}
|-
|2023-01-01||888||16 238||197||67 986||5 161||34 842||124 424||{{statusstapel|5161|16238|197|67986|34842}}
|-
|2023-02-01||899||16 152||209||69 251||5 244||35 109||125 965||{{statusstapel|5244|16152|209|69251|35109}}
|-
|2023-03-01||901||16 072||229||70 084||5 249||35 236||126 870||{{statusstapel|5249|16072|229|70084|35236}}
|-
|2023-04-01||904||16 013||193||70 891||5 330||35 392||127 819||{{statusstapel|5330|16013|193|70891|35392}}
|-
|2023-05-01||906||15 978||187||71 710||5 339||35 450||128 664||{{statusstapel|5339|15978|187|71710|35450}}
|-
|2023-06-01||909||15 952||183||72 819||5 380||35 479||129 813||{{statusstapel|5380|15952|183|72819|35479}}
|-
|2023-07-01||912||15 777||181||73 603||5 430||35 737||130 728||{{statusstapel|5430|15777|181|73603|35737}}
|-
|2023-08-01||918||15 842||180||74 622||5 542||35 916||132 102||{{statusstapel|5542|15842|180|74622|35916}}
|-
|2023-09-01||929||15 856||192||75 520||5 745||35 996||133 309||{{statusstapel|5745|15856|192|75520|35996}}
|-
|2023-10-01||930||15 831||187||76 251||5 750||36 011||134 030||{{statusstapel|5750|15831|187|76251|36011}}
|-
|2023-11-01||939||15 844||192||76 997||5 806||36 163||135 002||{{statusstapel|5806|15844|192|76997|36163}}
|-
|2023-12-01||944||15 876||194||77 749||5 875||36 505||136 199||{{statusstapel|5875|15876|194|77749|36505}}
|-
|2024-01-01||946||15 879||185||78 360||5 894||36 753||137 071||{{statusstapel|5894|15879|185|78360|36753}}
|-
|2024-02-01||957||16 144||186||79 393||5 943||37 199||138 865||{{statusstapel|5943|16144|186|79393|37199}}
|-
|2024-03-01||968||16 000||186||80 745||6 004||37 260||140 195||{{statusstapel|6004|16000|186|80745|37260}}
|-
|2024-04-01||975||15 916||187||81 799||6 050||37 534||141 486||{{statusstapel|6050|15916|187|81799|37534}}
|-
|2024-05-01||977||15 915||187||82 659||6 080||37 682||142 523||{{statusstapel|6080|15915|187|82659|37682}}
|-
|2024-06-01||980||15 936||190||83 554||6 128||37 875||143 683||{{statusstapel|6128|15936|190|83554|37875}}
|-
|2024-07-01||990||16 040||189||84 329||6 246||38 263||145 067||{{statusstapel|6246|16040|189|84329|38263}}
|-
|2024-08-01||996||16 055||190||85 146||6 296||38 755||146 442||{{statusstapel|6296|16055|190|85146|38755}}
|-
|2024-09-01||998||16 053||190||85 635||6 307||39 042||147 227||{{statusstapel|6307|16053|190|85635|39042}}
|-
|2024-10-01||1 005||16 061||190||85 740||6 355||39 472||147 818||{{statusstapel|6355|16061|190|85740|39472}}
|-
|2024-11-01||1 010||16 062||192||86 438||6 368||39 513||148 573||{{statusstapel|6368|16062|192|86438|39513}}
|-
|2024-12-01||1 018||16 054||193||87 626||6 425||39 533||149 831||{{statusstapel|6425|16054|193|87626|39533}}
|-
|2025-01-01||1 020||16 057||194||88 498||6 469||39 740||150 958||{{statusstapel|6469|16057|194|88498|39740}}
|-
|2025-02-01||1 029||16 064||194||89 546||6 546||40 170||152 520||{{statusstapel|6546|16064|194|89546|40170}}
|-
|2025-03-01||1 033||16 049||193||90 152||6 601||40 666||153 661||{{statusstapel|6601|16049|193|90152|40666}}
|-
|2025-05-01||1 042||16 038||293||91 037||6 669||41 879||155 916||{{statusstapel|6669|16038|293|91037|41879}}
|-
|2025-06-01||1 056||16 038||326||91 957||6 705||42 297||157 323||{{statusstapel|6705|16038|326|91957|42297}}
|-
|2025-07-01||1 070||15 991||344||92 824||6 764||42 541||158 464||{{statusstapel|6764|15991|344|92824|42541}}
|-
|2025-08-01||1 078||15 926||357||93 971||6 815||42 726||159 795||{{statusstapel|6815|15926|357|93971|42726}}
|-
|2025-09-01||1 089||15 922||356||94 660||6 885||42 967||160 790||{{statusstapel|6885|15922|356|94660|42967}}
|-
|2025-10-01||1 103||16 324||332||95 573||6 909||43 113||162 251||{{statusstapel|6909|16324|332|95573|43113}}
|-
|2025-11-01||1 118||16 336||309||96 734||6 982||43 328||163 689||{{statusstapel|6982|16336|309|96734|43328}}
|-
|2025-12-01||1 127||16 325||238||97 793||7 017||43 453||164 826||{{statusstapel|7017|16325|238|97793|43453}}
|-
|2026-01-01||1 129||16 322||197||98 805||7 030||43 576||165 930||{{statusstapel|7030|16322|197|98805|43576}}
|-
|2026-02-01||1 130||16 322||203||99 893||7 046||43 877||167 341||{{statusstapel|7046|16322|203|99893|43877}}
|-
|2026-03-01||1 132||16 323||205||100 362||7 059||44 265||168 214||{{statusstapel|7059|16323|205|100362|44265}}
|-
|2026-04-01||1 145||16 358||213||101 584||7 119||44 478||169 752||{{statusstapel|7119|16358|213|101584|44478}}
|-
|2026-05-01||1 147||16 496||222||102 459||7 156||44 896||171 229||{{statusstapel|7156|16496|222|102459|44896}}
|-
|2026-06-01||1 151||16 832||238||103 406||7 201||45 069||172 746||{{statusstapel|7201|16832|238|103406|45069}}{{/tommall}}
<!-- För att uppdatera statistiken manuellt ersätt
{{/tommall}}
direkt ovanför kommentaren med:
{{byt:/mall}}
-->
|}
fftk0k7i9cwa7wkemg346b3fh0phrzj
Mall:Antalsidor
10
51272
652423
650053
2026-06-01T02:42:38Z
Thuresson
20
652423
wikitext
text/x-wiki
{{FORMATNUM:20489}}<sup>[26-06-01]</sup><noinclude>
{{Antalsidor/dok}}
</noinclude>
d9qamam9cpwktj1brj8qz29uz6mlzzh
Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/507
104
155064
652420
618080
2026-05-31T21:20:50Z
Mårtensås
11012
652420
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}}
{{huvud||''Miærþi — Morþgæld.''|443}}</noinclude>...
{{ssgl13ank|Morghongava}}, f. = {{ssgl13lnk|Morghongæf}}. ME.*
St.* Chr. Kg. 10: pr, {{m|1}}; G. 6: {{m|1}}; 9, 10: {{m|1}}, {{m|3}};
11, 18: pr. '''the (som) i -vunne stodho''',
ɔ: i det cap. som handlar om detta
slags gåfvor, St. G. 13. jfr. 9.
{{ssgl13ank|Morghongæf}} ('''morghin gif''', SM.), f.
morgongåfva (jfr. {{ssgl13lnk|Hindradags_gæf|Hindradags gæf}}). VG.* U.*
SM.* VM. I. G. 6; II. Æ. 4, 5; H. Æ. 5;
Bj.* ME.*
...
{{ssgl13ank|Morþgæld}} ('''morþgiald, morgiald'''), n.
{{ssgl13ank|Morþgæld-1|1)}} böter för mord. VM.*, där särskilda
böter (40 marker) stadgas för '''morþ'''
i eg. mening, l. likets undangömmande,<noinclude>
{{Mn-s}}
<references/></noinclude>
f2be7qr408mrhf6x9wfixhnn5fk1clh
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/460
104
217102
652409
630055
2026-05-31T18:07:24Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652409
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />98</noinclude>tedde så många kroppsliga likheter med sin fars familj,
helt och hållet andligt tillhöra denna mor? Skulle
han, om vilken han hoppats, att han en gång med
lyckligare och mera otvungen hand skulle fortsätta
hans livs arbete, stå främmande och verka främmande
för hela den omgivning, i vilken han var kallad att
verka, ja till och med för sin far?
Gerdas fiolspel hade hittills för Thomas utgjort
ett tjusande bihang till hennes egendomliga väsen, i
likhet med hennes sällsamma ögon, som han älskade,
hennes tunga, mörkröda hår och hela hennes ovanliga
uppenbarelse. Men nu, när han måste se, hur lidelsen
för musik, som var honom främmande, redan så tidigt
bemäktigade sig också hans son, blev den för honom
till en fientlig makt, som ställde sig emellan honom
och barnet, av vilket hans förhoppningar ville göra
en äkta Buddenbrook, en stark och praktiskt sinnad
man, lysten efter makt och erövringar. Och i den
retliga sinnesstämning, vari han befann sig, tycktes
det honom, som om denna fientliga makt hotade att
göra honom till en främling i hans eget hus.
Han var icke i stånd att närma sig musiken, så
som Gerda och hennes vän, den där herr Pfühl,
bedrevo den, och Gerda, som var exklusiv och
ofördragsam i vad som rörde konsten, försvårade
ytterligare detta närmande för honom på ett rent av
grymt sätt.
Aldrig hade han trott att musikens väsen var så
fullständigt främmande för hans familj, som det nu
tycktes. Hans farfar hade gärna blåst en smula flöjt,
och själv hade han alltid med välbehag lyssnat till
vackra melodier, som antingen utmärkte sig för lätt
behag eller ett slags kontemplativt vemod eller en
upplivande glättighet. Men gav han uttryck åt sin
förkärlek för dylika stycken, så kunde han vara säker
på, att Gerda ryckte på axlarna och med ett
medlidsamt leende sade: »Hur är det möjligt, min vän! En
sak som är så fullständigt utan musikaliskt värde …»
Han hatade detta »musikaliska värde», detta ord,<noinclude>
<references/></noinclude>
ppu8ivn1c4oxhl2y1rbdolc64krbsvd
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/461
104
217103
652410
630057
2026-05-31T18:10:55Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652410
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|99}}</noinclude>med vilket för honom icke förband sig något annat
begrepp än det av ett kallt högmod. Han kunde icke
förstå, varför melodier, som rörde eller muntrade upp
honom, voro av noll och intet värde, och musikstycken,
som föreföllo honom tråkiga och obegripliga, skulle
besitta det högsta musikaliska värde. Han stod
utanför ett tempel, från vars tröskel Gerda med en
obeveklig åtbörd visade bort honom … och bedrövad
såg han, hur hon försvann med barnet där inne.
Han lät ingenting märka av det bekymmer,
varmed han såg, hur han och hans lille son tycktes bli
allt mer och mer främmande för varandra, och han
ville på inga villkor det skulle se ut, som om han
tiggde om barnets ynnest. Om dagarna hade han ju
endast föga tid att sammanträffa med den lille, men
under måltiderna behandlade han honom med en
vänskaplig förtrolighet, som hade en anstrykning av
uppmuntrande hårdhet. »Nå, kamrat,» sade han, i det
han ett par gånger klappade honom på huvudet och
satte sig bredvid honom vid matbordet mitt emot sin
hustru … »Hur går det? Vad ha vi haft för oss?
Läst läxor? … Och spelat piano? Det är bra! Men
inte för mycket bara, annars få vi ingen lust till det
andra och bli kvarsittare vid påsk!» Ingen muskel i
hans ansikte förrådde därvid den bekymrade spänning,
med vilken han avvaktade, hur Hanno skulle
upptaga hans hälsning, hur han skulle besvara den;
ingenting förrådde, hur smärtsamt hela hans inre
sammandrog sig, då gossen endast lät en skygg blick ur sina
guldbruna ögon glida upp mot honom, utan att ens
nå till hans ansikte, och tyst lutade sig ner över sin
tallrik.
Att bry sig om denna barnsliga tafatthet skulle ju
varit dåraktigt. Under det de voro tillsammans, var
det hans plikt att sysselsätta sig en smula med gossen,
examinera honom en smula, väcka hans praktiska sinne
för fakta … Hur många invånare fanns det i staden?
Vilka gator förde från Trave upp till den övre staden?
Vad hade firmans spannmålsmagasin för namn? —<noinclude>
<references/></noinclude>
40hizljy08lgk3uf6yzw65uugz051pi
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/462
104
217104
652411
630058
2026-05-31T18:36:22Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652411
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />100</noinclude>Seså, svara raskt och rakt på sak! — Men Hanno teg.
Icke av trots mot fadern, icke för att göra honom
ledsen. Men invånarna, gatorna och till och med
magasinerna, som under vanliga förhållanden voro
honom oändligt likgiltiga, ingåvo honom, så snart de
upphöjdes till examensämnen, en förtvivlad motvilja.
Han kunde förut ha varit helt glad och munter, kunde
till och med ha småpratat med fadern — men så
fort samtalet endast tillnärmelsevis antog prägeln av
ett litet förhör, sjönk hans stämning under noll, och
hans motståndskraft blev fullständigt bruten. Hans
ögon beslöjades, hans mun fick ett försagt uttryck,
och vad som behärskade honom var ett smärtsamt
beklagande av den oförsiktighet, med vilken pappa,
som väl ändå borde veta, att dylika försök icke båtade
något till, nu fördärvade middagen för sig själv och
de andra. Med tårfyllda ögon stirrade han ner i sin
tallrik. Ida knuffade på honom och viskade till
honom … gatorna, magasinerna. Men ack, det var ju
alldeles gagnlöst! Hon missförstod honom. Han visste
ju namnen, åtminstone delvis, ganska bra, och det
skulle ha varit så lätt att till en viss grad tillmötesgå
pappas önskningar, om det blott icke varit omöjligt,
om icke något oövervinneligt sorgligt lagt hinder i
vägen för honom … Ett strängt ord, en knackning
i bordet med gaffeln från fadern kom honom att
förskräckt fara upp. Han kastade en blick på sin mor
och Ida försökte att tala, men redan de första
stavelserna kvävdes av snyftningar — det gick icke.
»Nog!» ropade senatorn vredgat. »Tig! Jag vill
icke höra något mera! Du behöver ingenting säga!
Du må gärna sitta och stirra stum och dum framför
dig i alla dina levnadsdagar!» Och under stillatigande
misstämning avåts middagen.
Det var just denna ständiga benägenhet att gråta,
denna fullständiga brist på friskhet och energi, som
senatorn använde som argument, då han yttrade sina
invändningar mot Hannos lidelsefulla sysslande med
musik.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
jeci22nlpovonnu2z40myw2nboe4d6q
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/463
104
217105
652412
630059
2026-05-31T18:39:16Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652412
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|101}}</noinclude>Hannos hälsa hade alltid varit bräcklig.
Isynnerhet hade hans tänder från hans tidigaste barndom
varit orsaken till många plågor och besvärligheter.
Nu, då tiden varit inne, att han skulle byta tänder,
blevo smärtorna nästan värre, än han kunde uthärda,
och han låg hela nätterna sömnlös och feberaktig,
under sakta gråt. Tänderna, som till det yttre voro
lika vackra och vita som moderns, men på samma
gång ytterligt veka och ömtåliga, växte snett, trängde
inpå varandra, och för att avhjälpa alla dessa
olägenheter gjorde en fruktansvärd personlighet sitt inträde
i lille Johanns liv — tandläkar Brecht på
Mühlenstrasse.
Redan blotta namnet på denne man påminde hemskt
om det knakande ljud, som uppstår i käken, när man
med tången drar ut en tand med långa rötter, och
kom Hannos hjärta att ängsligt draga sig tillsammans,
där han satt uppkrupen i en länstol i herr Brechts
väntrum mitt emot den trogna Ida Jungmann och
tittade i illustrerade tidningar, till dess tandläkaren
visade sig i dörren till operationsrummet med sitt lika
hövliga som skräckinjagande »Var så god! …»
En dragningskraft, en sällsam lockelse ägde detta
väntrum, och det var en grann, mångfärgad papegoja
med små giftiga ögon, som satt i en mässingsbur i
en vrå och av någon obekant anledning hette Josephus.
Med en röst, som lät som en gammal arg kärings,
plägade han säga: »Tag plats … På momangen …»
och fastän detta under för handen varande
omständigheter lät som ett avskyvärt hån, kände Hanno
Buddenbrook sig likväl dragen till honom med en
blandning av kärlek och fasa. En papegoja … en stor,
brokig fågel, som hette Josephus och kunde tala! Var
det icke, som om han kommit flygande dit från en
trollskog, från någon av de Grimmska sagorna, som
Ida brukade läsa för honom där hemma? … Även
det »Var så god,» varmed herr Brecht öppnade dörren,
upprepades eftertryckligt av Josephus, och så kom det
sig, att man skrattande trädde in i operationsrummet<noinclude>
<references/></noinclude>
9gs3nxrk5zzgzcqadsazpnuog5ghocc
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/464
104
217106
652413
630060
2026-05-31T18:42:05Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652413
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />102</noinclude>och satte sig i den stora hemska stolen vid fönstret,
där trampmaskinen stod.
{{Rättelse|Hvad|Vad}} herr Brecht själv angick, så såg han
alldeles ut som Josephus, lika skarp och krokig som
papegojans näbb böjde sig hans näsa ned över de
gråsprängda svarta mustascherna. Man försäkrade lille
Johann, att denne man gjorde honom mycket gott
och bevarade honom från många, ännu värre smärtor,
men när Hanno jämförde den pina, herr Brecht
tillfogat honom, med de positiva fördelar, han hade honom
att tacka för, så var den förra alltför mycket
övervägande, för att han icke skulle betrakta alla dessa
besök på Mühlenstrasse som det värsta av alla
onödiga kval.
För resten inverkade dessa tandplågor icke blott
på hans sinnesstämning utan också på
funktionerandet av särskilda organ. Svårigheterna att tugga hade
till följd rubbningar i matsmältningen, ja, till och med
anfall av gastrisk feber, och dessa magåkommor stodo
i samband med övergående anfall av hjärtklappning
och svindel. Därjämte led han fortfarande i kanske
ännu högre grad än förut av den underliga sjukdom,
som doktor Grabow kallade »pavor nocturnus». Knappt
en natt förgick, utan att lille Johann en eller två
gånger for upp och med alla tecken till den dödligaste
ångest skrek på hjälp eller förbarmande, som om han
stode i lågor, eller man ville mörda honom … På
morgonen visste han sedan icke av någonting. —
Doktor Grabow ordinerade för denna åkomma en
aftondryck av blåbärssaft, men det hjälpte icke alls.
Att gå i skolan var också alltjämt en av hans
prövningar, och hans förhållande till sina små kamrater
var i allmänhet av rent ytlig och främmande art.
Endast med en av dem knöt han alltifrån första
skoldagen ett fast vänskapsband, och det var unge greve
Mölln med förnamnet Kai.
Det var en gosse av samma längd och
kroppsbyggnad som Hanno, men icke som denne elegant
utstyrd i en dansk matrosdräkt, utan klädd i tarvliga<noinclude>
<references/></noinclude>
33nta3a1vayoo18eh08lbn9rnnxf6v9
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/465
104
217107
652414
630061
2026-05-31T18:45:13Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652414
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|103}}</noinclude>kläder av obestämd färg, i vilka här och var en
knapp felades, och med en stor lapp mitt bak.
Händerna, som stucko fram ur de för korta ärmarna, voro
inpyrda med dam och jord, så att de fått en
oföränderligt ljusgrå färg, men de voro smala och
utomordentligt välbildade med långa fingrar och långa,
spetsiga naglar. Och med dessa händer överensstämde
huvudet, som, okammat, vårdslösat och icke vidare
rent, av naturen var utrustat med alla kännetecken på
ren och ädel ras. Det lätt i mitten benade, rödgula
håret var tillbakastruket från en alabastervit panna,
under vilken ett par klarblå ögon, på en gång djupa
och skarpa, blixtrade fram. Kindknotorna voro en
smula utstående, och den smala, lätt böjda näsan med
sina fina näsborrar var liksom munnen med den något
uppdragna överläppen redan nu av karaktäristisk prägel.
Hanno Buddenbrook hade redan, innan han
började skolan, ett par gånger flyktigt sett den lille greven
under de promenader, han och Ida ibland gjorde
utanför Burgthor. Där låg nämligen ett långt stycke från
staden, nära den första byn, en liten, nästan värdelös
lantgård, som icke ens hade ett namn. Såg man
ditåt, varseblev man en gödselhög, en skara höns, en
hundkoja och en tarvlig byggnad, nästan en stuga, med
rött tak, som räckte nästan ända ner till marken. Det
var herrgården, och där bodde Kais far, greve
Eberhard Mölln.
Han var ett orginal, som sällan någon såg skrymten
av och som levde avskild från världen på sin lilla gård,
sysselsatt med höns- och hundavel och grönsaksodling
— en storväxt man med kragstövlar, en grön frisjacka,
kalt huvud, ett väldigt grått tomteskägg, en ridpiska
i handen, fastän han icke ägde någon häst, och en i
ögat under det buskiga brynet inklämd monokel. Utom
honom och hans son fanns det vitt och brett omkring
i landet ingen greve Mölln. De olika grenarna av
den en gång rika, mäktiga och stolta familjen hade
småningom torkat bort, dött ut och förmultnat, och
endast en faster till den lille Kai, med vilken hans<noinclude>
<references/></noinclude>
n82vxwhpptfcbn9wlkdl2ptaxzlerdq
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/466
104
217108
652415
630062
2026-05-31T18:48:11Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652415
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />104</noinclude>far likväl icke stod i korrespondens, fanns ännu i livet.
Hon skrev under en excentrisk psevdonym romaner i
familjejournaler. — Vad greve Eberhard beträffade,
så mindes man, att han för att freda sig för
förfrågningar, anbud och tiggeri, då han flyttat ut till den
lilla gården utanför Burgthor, satt upp en skylt på sin
dörr, på vilken stod att läsa: »Här bor greve Mölln
alldeles ensam, behöver ingenting, köper ingenting
och har ingenting att skänka bort.» Då skylten gjort
sin verkan och ingen mera besvärade honom, hade
han åter tagit bort den.
Här bland hönsen och hundarna hade lille Kai
vuxit upp vild och moderlös — ty grevinnan hade
dött vid hans födelse och hushållet sköttes av ett äldre
fruntimmer — och här hade Hanno Buddenbrook
skyggt sett honom på långt håll, då han som en
kanin skuttade omkring i kållanden, slogs med
hundvalparna och skrämde hönsen med sina kullerbyttor.
I skolan återfann han honom, och i början kände
han sig fortfarande skygg för den lille grevens
förvildade yttre. Men det dröjde icke länge, förrän en
säker instinkt lät honom genomskåda det ovårdade
hōljet, kom honom att ge akt på den vita pannan,
den smala munnen, de långskurna, klarblå ögonen,
som blickade med ett slags vredgad förvåning ut i
världen, och väckte en varm sympati hos honom för
just denne kamrat och ingen annan. Men själv var
han alltför tillbakadragen för att ha mod att inleda
vänskapen, och utan Kais hänsynslösa initiativ skulle
de två nog förblivit främmande för varandra. Den
lille, vanvårdade bråkmakaren hade tiggt om den
stillsamme, elegant utstyrde Hannos gunst med en
stormande eldighet, som var oemotståndlig. Visserligen
kunde han icke hjälpa honom med läxorna, ty för hans
otämjda och fria kringsvävande sinne var
multiplikationstabellen något lika avskyvärt som för den
frånvarande lille drömmaren Hanno, men han hade
begåvat honom med allt, vad han ägde, med glaskulor,
snurror och till och med en liten bucklig bleck-<noinclude>
<references/></noinclude>
tgdeclubk1lsabr9w9bwo9vvqkcgdp6
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/467
104
217109
652416
630063
2026-05-31T18:51:02Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652416
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|105}}</noinclude>pistol, fastän den var det bästa av allt, vad han kallade
sitt … Hand i hand med honom under rasterna hade
han berättat för honom om sitt hem, om hundvalparna
och hönsen, och om middagarna följde han honom
alltid så långt som möjligt, fastän Ida Jungmann alltid
stod väntande med ett paket påbredda smörgåsar
utanför skolporten för att gå ut och gå med Hanno.
En dag bad Kai, att de i stället för att gå till
Mühlenwall skulle följa med honom hem, för att Hanno
skulle få se på några nyfödda marsvinsungar, och
fröken Jungmann gav slutligen efter för de båda
gossarnas böner. De vandrade ut till den grevliga
lantgården, togo gödselhögen, kållanden, hönsen, hundarna
och marsvinen i betraktande och gingo till sist också
in i huset, där greve Eberhard satt läsande inne i ett
lågt rum vid ett grovt tillyxat bord, en bild av trotsig
övergivenhet, och barskt frågade dem, vad de ville …
Ida Jungmann lät på inga villkor övertala sig att
göra om besöket, utan yrkade i stället på att Kai
skulle komma till Hanno, i fall de ville vara
tillsammans, och så hade den lille greven för första gången
med uppriktig beundran men utan blyghet trätt in i
vännens praktfulla föräldrahem.
Efter det kom han igen allt oftare och oftare och
tillryggalade ibland också om eftermiddagarna den långa
vägen till staden för att tillbringa ett par timmar hos
Hanno Buddenbrook.
Man satt tillsammans i den stora barnkammaren i
andra våningen och gjorde ifrån sig läxorna. Och när
de äntligen voro undanstökade, kröp man upp i
fönstret for att höra Ida läsa sagor.
Den goda själen läste om Mästerkatten i stövlar
eller om gossen, som drog ut i världen för att lära
sig känna fruktan — läste med sin djupa, tåliga stämma
och halvslutna ögon, ty hon kunde alla dessa sagor,
som hon läst så många gånger under sitt liv, nästan
utantill och vände därunder mekaniskt bladen efter att
ha vätt på pekfingret.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
q7tzbvoqjjw40n3v603x48lm1fydz76
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/468
104
217110
652417
630064
2026-05-31T19:07:14Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652417
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />106</noinclude>Denna underhållning hade det märkvärdiga med
sig, att lille Kai plötsligt fick lust att härma boken och
själv berätta något, och det kom så mycket mer till
pass, som man redan kunde de tryckta sagorna och
Ida också behövde vila sig ibland. Kais historier voro
i början korta och enkla, men blevo sedan djärvare
och mera invecklade och vunno i intresse därigenom,
att de icke helt och hållet svävade i luften, utan
utgingo från verkligheten och ställde denna i ett
sällsamt och mystiskt ljus … Isynnerhet hörde Hanno
gärna berättelsen om en elak, men ytterst mäktig
trollkarl, som höll en skön och högt begåvad prins vid
namn Josephus fången hos sig i skepnaden av en
brokig fågel och plågade alla människor med sina
ränkfulla konster. Men redan uppväxer i fjärran land den
utvalde, som en gång i spetsen för en oemotståndlig
armé av hundar, höns och marsvin modigt drar i fält
mot trollkarlen och genom ett svärdslag befriar så väl
prinsen som alla de andra och isynnerhet Hanno
Buddenbrook från honom. Löst ur förtrollningen,
återvänder då Josephus till sitt rike, blir kung och
upphöjer Hanno och Kai till höga värdigheter …
Senator Buddenbrook, som emellanåt, när han gick
igenom barnkammaren, fann vännerna tillsammans, hade
ingenting att invända mot detta umgänge, ty det syntes
lätt, att de båda gossarna hade ett fördelaktigt
inflytande på varandra. Hanno verkade mildrande och
rent av förädlande på Kai, som ömt älskade honom,
beundrade hans vita händer och för hans skull lät
behandla sina egna med borste och tvål av fröken
Jungmann. Och om Hanno å sin sida kunde få en smula
friskhet och vildhet av den lille greven, så vore det
att hälsa med glädje, ty senatorn dolde icke för sig,
att den ständiga kvinnliga omvårdnad, under vilken
gossen stod, just icke var ägnad att väcka och
utveckla någon manlighet hos honom, isynnerhet som
den goda Ida Jungmann avgudade honom och rent av
bar honom på sina händer. Hade senatorn blott själv
kunnat taga hans uppfostran om hand, dagligen och<noinclude>
<references/></noinclude>
1r7iaulxf92wjdwedcrzu43hjk206ck
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/469
104
217111
652418
630065
2026-05-31T19:23:23Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652418
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|107}}</noinclude>stundligen inverka på hans sinne! Men det saknade
han tid till, och med smärta såg han, hur tillfälliga
försök därtill ömkligt misslyckades och endast gjorde
förhållandet mellan far och son kallare och mera
främmande.
Det föresvävade honom en bild, efter vilken han
längtade att forma sin son — bilden av Hannos
farfarsfar, sådan han själv känt honom som gosse — ett
klart huvud, jovialisk, enkel, humoristisk och stark …
Kunde han icke bli sådan? Var det omöjligt? Och
varför? … Om han åtminstone kunnat bannlysa
musiken, som gjorde gossen främmande för det
praktiska livet, säkert icke var nyttig för hans kroppsliga
hälsa och lade beslag på hans själskrafter! Hans
drömmande väsen gränsade ju ibland nästan till
otillräknelighet!
En eftermiddag hade Hanno ensam gått ner i
första våningen tre kvarts timme före middagen, som
ägde rum klockan fyra. Han hade övat sig en stund
på flygeln och satt nu sysslolös på schäslongen inne
i vardagsrummet och fingrade på sjömansknuten på
sitt bröst. Då varsnade med ens hans ögon, som
gledo kring rummet utan att söka något, en öppen
läderportfölj på moderns eleganta valnötsskrivbord —
portföljen med familjepapperen. Han stödde armbågen
mot soffryggen och hakan i handen och betraktade en
stund föremålet på långt håll. Troligen hade pappa
efter andra frukosten sysslat med den och låtit den
ligga framme till vidare bruk. Över några lösa blad,
som lågo utanför på bordet, hade en metallinjal blivit
lagd, och det stora handskrivna häftet med guldsnitt
och olika sorters papper låg uppslaget.
Hanno gled slappt ner från schäslongen och gick
fram till skrivbordet. Boken var uppslagen på det
ställe, där hela det Buddenbrookska stamträdet var
ordnat i översiktliga data med klammer och rubriker.
Knäböjande med ena benet på skrivstolen och med
det lockiga, ljusbruna huvudet stött mot handen,
mönstrade Hanno manuskriptet från sidan med den fullstän-<noinclude>
<references/></noinclude>
d3shd6ta35ad7oijhgszc4ymyk40nn9
Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/470
104
217112
652419
630066
2026-05-31T19:26:43Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
652419
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />108</noinclude>diga likgiltighetens matt kritiska och en smula
föraktfulla allvar, under det hans lediga hand lekte med
mammas fina pennskaft av guld och ebenholts. Hans
ögon vandrade över alla dessa manliga och kvinnliga
namn, som stodo här under och bredvid varandra,
somliga i gammaldags skrift med sirliga krumelurer
och slängar i bleknat gulaktigt eller tjockt pålagt, svart
bläck, i vilka rester av skrivsand ännu sutto kvar …
Till slut läste han också, skrivet med faderns petiga,
snabbt över papperet ilande stil, sitt eget namn under
föräldrarnas — Justus Johann Kaspar, född den 15
april 1861 — vilket beredde honom ett visst nöje.
Så reste han på sig, tog vårdslöst linjal och penna i
handen, lade linjalen under sitt namn och lät sina
ögon ännu en gång glida över hela det genealogiska
vimlet, varpa han mekaniskt och drömmande, med
tanklös omsorg drog ett fint, rakt dubbelstreck tvärs
över hela sidan, det övre strecket en smula starkare
än det nedre, så som han blivit lärd att göra i sin
räknebok … Sedan lade han ett ögonblick huvudet
granskande på sned och vände sig bort.
Efter middagen ropade senatorn honom till sig
och röt åt honom med rynkade ögonbryn:
»Vad är det här? Var kommer det ifrån? Har
du gjort det?»
Han fick lov att tänka efter ett ögonblick, om
han verkligen gjort det, och sade därpå skyggt och
ängsligt: »Ja.»
»Vad vill det säga? Vad kom åt dig? Svara!
Hur kunde ett sådant ofog falla dig in!» ropade
senatorn och slog honom på kinden med den lätt
sammanrullade boken.
Och lille Johann ryggade tillbaka och stammade,
i det han tog sig med handen åt kinden:
»Jag trodde … jag trodde … att det icke skulle
bli något mer …»
{{linje|5em}}
<section end=kap07 />
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
syqzcjhm653gimhs9241602j5dnkc5s
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/437
104
222270
652387
652352
2026-05-31T14:25:06Z
Gottfried Multe
11434
652387
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|67}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 147. <i>Bronsspänne, förgyldt. Hällan, Helsingland.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 148. <i>Silfverspänne, förgyldt. Fredrikshald, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 149. <i>Bronsspänne, förgyldt. Bjällsta, Medelpad. </i>{{bråk|1|1}}.}}<noinclude>
<references/></noinclude>
91zxx7c316vz80xkbh07naczj36j8mm
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/439
104
222303
652388
2026-05-31T14:29:26Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652388
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|69}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 150. <i>Silfverspänne, förgyldt. Gillberga, Nerike.</i> {{bråk|2|3}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 151. <i>Bronsspänne. Offersö, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 152. <i>Bronsspänne, med granater. Hade, Gestrikland.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 153. <i>Bronsspänne. Abeland, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude>
<references/></noinclude>
959srywxgza3vow68kvz9qxbavpx8xz
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/440
104
222304
652389
2026-05-31T14:39:14Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652389
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|70|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Fig. 154 visar en sådan i Norge funnen romersk guldmedaljong,
som bär den under åren 364—375 regerande kejsaren Valentinianus
I:s namn.<ref name="s440">Medaljongen är jemte en bronskittel lik fig. 201 (se sid. 94 här
nedan) funnen vid Vestre Houe i Vanse prestegjæld, Lister og Mandals</ref>
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=440|bildtext=Fig. 154. <i>Romersk guldmedaljong. Vestre Houe, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=440|bildtext=Fig. 155. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Lilla Jored, Bohuslän.</i> {{bråk|1|1}}.}}
Här har man dessutom funnit flera »barbariska», d. v. s. icke
af romerska konstnärer utförda, efterbildningar af dylika
medaljonger, hvilka efterbildningar liksom originalen äro tvåsidigt
<ref follow="s438">kan jag icke ansluta mig till den åsigt, som den högt förtjente förf.
här uttalat. Ett inflytande från ett folk på ett annat, boende i en
långt aflägsen trakt, bevisas icke af några likheter, som, äfven om de
vore höjda öfver allt tvifvel, skulle kunna annorlunda förklaras. Man
måste också uppvisa, på hvilket sätt och på hvilken väg detta
inflytande gjort sig gällande, samt att företeelserna äro så samtida, att de
kunna hafva egt samband med hvarandra.</ref><noinclude>
<references/></noinclude>
3u79liojzmtqjkskgbg2ojy6gkkq64z
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/42
104
222305
652390
2026-05-31T15:21:22Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652390
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>bröt fram på min panna och mitt hjärta stod nästan stilla av
skräck. Jag stirrade på det bleknade fotografiet av Capri på
väggen, jag tyckte att den trolska ön sjönk djupare och
djupare i havet, mystisk och sfinxlik, till dess allt vad jag såg var
konturen av en sarkofag, under vilken en dröm låg
begraven … Jag gned mina svidande ögon och dök åter ner i
boken med raseri, liksom kapplöpningshästen som störtar
fram emot målet med blödande länder. Ja, det blev en
kapplöpning om pris och troféer. Mina kamrater började hålla på
mig som vinnare. Till och med Mästaren med cæsarhuvudet
och örnblicken trodde sig se en framtidsman i mig — den enda
felaktiga diagnos jag såg Charcot ställa under de många
år jag följde hans arbete på la Salpêtrière eller i
mottagningsrummet vid Boulevard St-Germain, fullt av patienter från
hela världen. Det stod mig dyrt, detta hans misstag. Det
kostade mig min sömn och närapå min syn — denna sista fråga
är förresten ännu oavgjord. Så stark var min tro på Charcots
ofelbarhet, han som visste mer än någon annan om
människohjärnan, att jag för en tid trodde att han hade rätt. Sporrad
av min ambition att motsvara hans förväntningar, okänslig för
trötthet, sömn, ja till och med hunger, spände jag varje
fiber i kropp och själ till bristningsgränsen för att vinna trots
allt. Inga promenader under lindarna i Luxembourgparken,
inga fristunder i Louvren. Från morgon till kväll fyllde jag
lungorna med den skämda luften i sjuksalarna, från kväll till
morgon med röken av hundratals cigarretter i mitt kvava rum
på Hôtel de l'Avenir. Tentamen efter tentamen i snabb följd,
alltför snabb för att ha något värde. Arbete! Arbete! Arbete!
Jag skulle ta min examen till våren. Tur i allt jag rörde vid,
en häpnadsväckande, nästan onaturlig tur. Redan började jag
känna strukturen av människokroppens underbara maskineri,
det harmoniska arbetandet av dess kuggar och hjul i hälsa,
dess rubbningar i sjukdom och dess slutliga sönderfallande
i döden.
Redan började jag bli förtrogen med de flesta sjukdomar
som fjättrade de lidande vid deras sängar. Redan började jag
hantera kirurgins försvarsvapen mot den Obeveklige som gick
sin rond i salarna med lien i handen natt och dag. Han tycktes
ha slagit ner sina bopålar på allvar i det dystra gamla
sjukhuset som under århundraden härbärgerat så mycket lidande
och sorg. Ibland kom han rusande som en galning genom
salarna, slående till höger och vänster, gammal och ung, gri-<noinclude>
<references/>
40</noinclude>
r77cvlrroz7cd9vdhyrbeh2v2zqzvbp
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/43
104
222306
652391
2026-05-31T15:22:52Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652391
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>pande det ena offret om strupen med ett grymt grepp, slitande
bandaget från en annans gapande sår tills den sista
blodsdroppen förrunnit. Ibland kom han tyst och stilla på tå och
slöt med en nästan öm tryckning av fingret ögonlocken på
en annan stackare vars läppar log när han gick. Ofta visste
jag inte ens att han var därinne. Endast barnen vid mödrarnas
bröst tycktes förstå när han nalkades och spratt till i sömnen
med ett gällt skrik. Och ofta hände det att någon av de
gamla nunnorna som levat där hela sitt liv såg honom nätt
och jämnt i tid för att hinna lägga ett krucifix på den sjukes
säng.
I början, när han stod där segerrik på ena sidan av sängen
och jag stod hjälplös på den andra sidan, brukade jag inte ta
någon vidare notis om honom. Livet betydde då ännu allt för
mig, jag visste att min mission var slut när hans tog vid, och
harmsen över mitt nederlag vände jag mig bort från min
dystre kollega. Men när jag hunnit bli mera van vid honom,
började jag iaktta honom med allt större uppmärksamhet, och
ju mera jag såg av honom desto mera önskade jag lära känna
honom, förstå honom. Jag började inse att han också hade sin
uppgift att fylla likaväl som jag min, att vi när allt kom
omkring var kamrater, att när kampen om ett liv var avslutad
med hans seger, var det bättre att se varandra rakt i ögonen
och vara vänner. Det kom en tid då jag till och med tyckte
att han var min ende vän, då jag längtade efter honom och
nästan älskade honom, fast han aldrig tycktes bry sig det allra
minsta om mig. Vad kunde jag inte lära av honom, om jag
bara kunde tyda hans dystra ansikte, om jag bara kunde
förstå honom som ensam läst det sista felande kapitlet i mina
medicinska handböcker där allt får sin förklaring, där
lösningen ges på alla gåtor, svaret på alla frågor.
Men hur kunde han vara så grym, han som kunde vara
så mild? Hur kunde han med ena handen ta bort så mycket
glädje och liv, då han med den andra kunde skänka så stor
frid och lycka? Varför var hans grepp kring det ena offrets
strupe så långsamt och det slag han delade ut till en annan
så blixtsnabbt? Varför brottades han så länge med ett litet
barn och lät den gamles liv ebba bort i barmhärtig sömn?
Var det hans mission att straffa likaväl som att slå? Var han
domare likaväl som bödel? Vad gjorde han med dem han
slagit? Var de förintade eller sov de endast? Vart förde han
dem? Var han dödsrikets envåldshärskare eller var han<noinclude>
<references/>
{{ph|41}}</noinclude>
tu5rsp68dlr6pzryfyjrbsfvpb3hnvj
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/44
104
222307
652392
2026-05-31T15:25:22Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652392
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>endast en vasall, ett redskap i handen på en ännu mäktigare
härskare, Livets furste? Han hade vunnit i dag, men var hans
seger definitiv? Vem skulle vinna till sist, han eller Livet?
Men var det verkligen så att min mission upphörde när
hans började? Måste jag vara en overksam åskådare till den
sista ojämna kampen, stå hjälplös och se på medan han
begynte sitt förstörelseverk? Måste jag vända bort ansiktet
från ögon som anropade mig om hjälp långt sedan talet
förstummats? Måste jag lösgöra min hand från fingrar som
klamrade sig fast vid mina som en drunknande vid ett
halmstrå? Jag var besegrad, men jag var inte avväpnad, jag hade
ännu ett vapen i min hand. Han hade sin eviga sömndryck,
men jag hade också min, som jag fått mig anförtrodd av
Moder Natur. Om han dröjde med sitt narkotikum, vad
hindrade mig från att komma med mitt som kunde förbyta
ångest i frid, kamp i vila? Var det inte min uppgift att hjälpa
dem att dö som jag inte kunde hjälpa att leva?
Den gamla nunnan hade sagt mig att jag begick en
fruktansvärd synd, att Vår Herre i sin outrannsakliga vishet
bestämt det så, att ju mer lidande han tillfogade i dödstimmen,
ju mer förlåtande skulle han visa sig på den yttersta domens
dag. Till och med syster Philomène hade sett ogillande på mig,
när jag ensam av kamraterna kommit med min morfinspruta
sedan den gamle padren gått bort från bädden med sitt
sakrament.
De fanns ännu kvar i Paris sjukhus, de milda, uppoffrande
systrarna från St-Vincent-de-Paul med sina stora vita
hucklen. Krucifixet hängde ännu på väggarna, padren läste ännu
mässan varje morgon framför, det lilla altaret i Salle
Ste-Claire. La Mère supérieure, ma Mère, som vi alla kallade
henne, gick ännu sin rond från säng till säng när klockorna
ringde Ave Maria.
“La Laïcisation des Hôpitaux” var ännu ej dagens
brinnande fråga, ropet “Bort med prästerna! Bort med krucifixet!
Ut med nunnorna!” hade ännu inte höjts. Tyvärr fick jag
snart se dem alla gå. Utan tvivel hade de sina fel, dessa
nunnor. Det är nog sant att de var mera vana att hantera
sina radband än sina nagelborstar, att doppa sina fingrar i
vigvattnet hellre än i karbollösningen — operationssalarnas
dåvarande allsmäktiga universalmedel, snart nog ersatt av ett
annat. Men deras tankar var så rena, deras hjärtan så fyllda
av ömhet, de hade vigt hela sitt liv åt de sjuka, de begärde<noinclude>
<references/>
42</noinclude>
eilvs89fg1402wr4h52fytnf0h9ze5m
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/45
104
222308
652393
2026-05-31T15:28:45Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652393
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>endast att få hjälpa dem och be för dem. Inte ens deras värsta
motståndare vågade någonsin förneka deras allt uppoffrande
kärlek och deras allt uthärdande tålamod. Man brukade säga
att nunnorna gick omkring med buttra ansikten, att deras
tankar sysslade mer med själens än med kroppens frälsning,
att deras tal rörde sig mer om resignation än om hopp. Det
var misstag. Nunnorna, gamla och unga, var tvärtom alltid
vid gott humör, livliga och fulla av barnslig glädje och
muntert skratt, och det var underbart att se hur de förstod att
dela med sig av sin glädje åt andra. De var också toleranta.
Troende och icke troende var för dem lika. Snarare verkade
de ännu ivrigare att hjälpa de senare, för de tyckte så synd
om dem och tog aldrig illa upp om de förbannade och hädade.
Mot mig var de alla rörande snälla och vänliga. De visste
mycket väl att jag inte tillhörde deras religion, att jag inte
biktade mig och att jag inte gjorde korstecknet när jag gick
förbi det lilla altaret, I början hade la Mère supérieure gjort
några blyga försök att omvända mig till den tro som bjudit
henne att offra sitt liv för andra, men med en medlidsam
skakning på sitt gamla huvud hade hon snart gett upp allt hopp.
Till och med padren hade slutat hoppas på min räddning
sedan jag sagt honom, att jag var villig att diskutera
skärseldens befintlighet men blankt vägrade att tro på helvetet,
och att jag i alla händelser var besluten att ge fulla doser
morfin när dödskampen var för svår. Den gamle padren var
ett helgon, men bevisföring var inte hans starka sida och vi
övergav snart dessa samtal. Han kände alla helgonens liv och
det var han som för första gången berättade för mig legenden
om Sainte Claire, som gett sitt namn åt sjuksalen. Det var
också han som för första gången lät mig skåda de underbara
dragen av hennes älskade, den helige Franciscus av Assisi, de
förtrycktas och djurens vän, han som sedan också blev min
vän för livet. Men det var syster Philomène, så ung och skär
í sin vita novisdräkt, som lärde mig mest, ty hon lärde mig att
älska sin madonna vars drag hon bar. Jag såg henne dö i
kolera ett par år senare i Napoli. Inte ens döden vågade
vanställa henne. Hon gick till himlen just så som hon var.
Frère Antoine, som kom till sjukhuset var söndag för att
spela orgel i det lilla kapellet, var min specielle vän. Det var
under den tiden det enda tillfälle jag hade att få höra lite
musik och jag underlät sällan att begagna mig därav, jag som
njuter så mycket av musik. Jag kunde inte se nunnorna där de<noinclude>
<references/>
{{ph|43}}</noinclude>
37il7pwddenq8noykdgzn1z2djazn3w
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/46
104
222309
652394
2026-05-31T15:33:48Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652394
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>satt och sjöng nära altaret, men jag kände väl igen sœur
Philomènes klara röst. Dagen före jul hade frère Antoine blivit
förkyld, och från säng till säng i Salle Ste-Claire viskades
den stora hemligheten att jag, efter en lång rådplägning mellan
la Mère supérieure och padren, fått tillåtelse att ersätta honom
vid orgeln för att rädda situationen.
Annars hörde jag ingen annan musik än när gamle don
Gaetano två gånger i veckan kom och spelade på sitt positiv
under min balkong på Hôtel de l'Avenir. ''Misereret'' ur
''Trubaduren'' var hans paradnummer och den melankoliska melodin
passade bra ihop både med honom och med hans lilla apa
som satt huttrande på positivet i sin röda Garibaldiskjorta:
<poem>Ah, che la morte ogn'ora
È tarda nel venir!</poem>
Lika bra passade den till stackars gamle monsieur Alfredo
som vandrade omkring på de snötäckta gatorna i sin slitna
bonjour med manuskriptet till sin sista femaktstragedi under
armen. Och lika bra passade den till mina vänner i italienska
fattigkvarteret i Montparnasse, nedhukade kring sitt
halvslocknade fyrfat utan ett öre att köpa lite mera träkol för.
Det kom också dagar då den melankoliska melodin tycktes
vara just det rätta ackompanjemanget till mina egna tankar
när jag satt lutad över mina böcker i Hôtel de l'Avenir utan
mod att möta en ny dag, när allting syntes mig så hopplöst
och Capri på det bleknade fotografiet så långt borta. Till slut
brukade jag då kasta mig på sängen och sluta ögonen. Snart
var Sant' Antonio i full fart med ett nytt underverk, snart
seglade jag ifrån alla mina bekymmer bort mot mina drömmars
ö. Gioconda räckte mig leende ett glas av don Dionisios vin
och än en gång började blodet pulsera rikt och varmt genom
min trötta hjärna. Världen var skön och jag var ung, färdig
att slåss, säker om att vinna. Mastro Vincenzo vinkade åt
mig från sin vingård när jag gick uppför den lilla stigen till
kapellet. Jag satt en stund på terrassen och såg ner på den
förtrollade ön vid mina fötter, undrande hur jag skulle kunna
släpa granitsfinxen ända dit upp. Nog skulle det bli ett hårt
arbete, men visst skulle jag gå i land med det, även alldeles
ensam om det gällde. Addio, bella Gioconda! Addio, e presto
ritorno! Ja, visst skulle jag snart komma tillbaka, mycket
snart, i min nästa dröm! Den nya dagen blickade in genom
fönstret och såg skarpt på drömmaren. Jag öppnade ögonen<noinclude>
<references/>
44</noinclude>
0zvoyugmri0bixys8bztqzwa8k4luso
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/47
104
222310
652395
2026-05-31T15:34:28Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652395
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och rusade upp, jag hälsade ljuset med glädje och satte mig
ner vid bordet med boken i handen. Så kom våren och lät
gatans knoppande träd fälla sina första kastanjeblommor på
min balkong. Det var signalen. Jag gick upp i examen och
lämnade Hôtel de l'Avenir med diplomet på fickan,
Frankrikes yngste medicine doktor.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{ph|45}}</noinclude>
395v6sgmhpbedk8j2iz0864xwk27g28
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/48
104
222311
652396
2026-05-31T15:37:52Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652396
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">3<br />Avenue de Villiers</h2>
Avenue de Villiers. Doktor Munthe. Mottagning 2—3 e.m.
Dörrklockan ringer, bud kommer och går, dag och natt,
med brev och med sjukbud. Telefonen, detta farliga vapen i
händerna på sysslolösa damer, hade ännu inte börjat sin
nervslitande kampanj mot en kort stunds välförtjänt vila.
Patienter av alla slag, till största del nervösa fall, det svaga
könet i majoritet. Många var sjuka, svårt sjuka. Jag lyssnade
till vad de hade att säga, undersökte dem så noga jag kunde,
fullt övertygad om att kunna hjälpa dem, vad som än stod
på. Om dessa fall är jag inte hågad att tala här, en dag kanske
kommer när jag kan ha något att säga om dem. Många var
inte sjuka alls och skulle kanske aldrig ha blivit det om de
inte kommit till Avenue de Villiers. Många inbillade sig att
de var sjuka. De hade mest att berätta, de talade om sina
morföräldrar, sina tanter och sin svärmor, tog ur fickan ett
litet papper och började läsa upp en oändlig lista på sina
symtom “le malade au petit papier”, som Charcot brukade
säga. Allt detta var nytt för mig som hade min enda
erfarenhet från sjukhusen där det inte var tid till dylikt nonsens, och
jag begick mången blunder. Längre fram, när jag visste mer
om den mänskliga naturen, lärde jag mig att behandla dessa
patienter lite bättre, men vi kom aldrig riktigt bra överens.
De tycktes känna sig illa till mods när jag sade dem att de
såg riktigt krya ut och att deras hy hade frisk färg, men de
kvicknade till när jag tillade att deras tunga var dålig — vilket
vanligen var fallet. Min diagnos i de flesta dylika fall var:
för mycket mat, för mycket kakor och sötsaker under dagen,
för tunga middagar på kvällen. Det var sannolikt den
korrektaste diagnos jag ställde på den tiden, men den hade ingen
framgång. Ingen ville höra på det örat. Vad de alla däremot
tyckte om var blindtarmsinflammation. Appendicitis var på
den tiden mycket i ropet bland damer i de högre
samhällsklasserna på jakt efter en åkomma. Många av dessa patienter
hade den i hjärnan snarare än i magen och de trivdes utmärkt
med den, lika väl som deras läkare. Så småningom drev
också jag mer och mer i riktning mot appendicitis och behand-<noinclude>
<references/>
46</noinclude>
2yvih36ytx9kau7325joehpct2a880r
Boken om San Michele/Kapitel 02
0
222312
652397
2026-05-31T15:39:48Z
Thuresson
20
Kap 2
652397
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=41 to=47 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Boken om San Michele|02]]
4t6311vx82z7vesay0cwf42v840vpyo
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/49
104
222313
652398
2026-05-31T17:19:37Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652398
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>lade ett stort antal sådana fall med växlande resultat. Men när
ryktet spred sig om att de amerikanska kirurgerna plockade
bort varenda blindtarm i Förenta staterna, började mina
appendicitisfall tunna av på ett betänkligt sätt. Bestörtning:
— Ta bort blindtarmen! Min blindtarm! sade de mondäna
damerna och klamrade sig fast vid sin processus vermicularis
som en mor vid sitt barn. Vad ska jag ta mig till utan min
appendicitis?
— Ta bort deras blindtarmar! Mina blindtarmar! sade
doktorerna och konsulterade listan på sina patienter. Aldrig har
jag hört sådant nonsens. Det är ju inget fel på deras
blindtarmar, det måtte väl jag veta, jag som måste undersöka dem
två gånger i veckan. Jag opponerar mig på det bestämdaste!
Det blev snart tydligt att appendiciten sjöng på sista versen
och att en ny sjukdom måste uppfinnas för att tillfredsställa
den allmänna efterfrågan. Fakulteten förlorade ingen tid, en
ny sjukdom lanserades genast på marknaden, ett nytt ord
präglades, ett gyllene ord — COLITIS!<ref>Colitis, i detta ords nuvarande betydelse, var föga känd på den tiden, det fanns inte ens i våra medicinska handböcker. Många synder har begåtts under skydd av detta ord både av läkare och patienter i det första stadiet av denna åkommas lysande karriär.</ref> Det var en nätt och
bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands
när den behövdes, avpassad för allas smak. Ingen visste när
den kom, ingen visste när den gick. Jag visste att flera av mina
kolleger redan prövat colitis på sina patienter med stor
framgång, men hittills hade jag inte haft tillfälle att diagnostisera
sjukdomen.
Ett av mina sista appendicitisfall var, tror jag, grevinnan
X som kom för att konsultera mig, enligt uppgift på
rekommendation av Charcot. Professorn brukade då och då skicka
mig patienter och jag skulle naturligtvis varit angelägen att
göra mitt allra bästa med denna nya patient också om hon
inte hade varit så vacker som hon var. Hon såg på det unga
oraklet med illa dold besvikelse i sina stora smäktande ögon
och sade att hon önskade tala med “monsieur le Docteur
lui-même” och inte med hans assistent, en hälsning som jag
var van att få från nya patienter. Till att börja med visste
hon inte om hon hade appendicitis, och monsieur le Docteur
lui-même inte heller, men snart var hon säker på att hon hade
appendicitis och jag att hon inte hade det. När jag kanske
något för bryskt sade henne min mening blev hon mycket<noinclude>
<references/>
{{ph|47}}</noinclude>
ji2ci2wh39rm099kun5wblryv7sfmuv
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/50
104
222314
652399
2026-05-31T17:21:23Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652399
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>upprörd. Professor Charcot hade sagt henne, att jag säkert
skulle kunna komma underfund med vad som fattades henne,
att jag skulle kunna hjälpa henne, och istället … Hon brast
i gråt och jag tyckte mycket synd om henne.
— Vad är det egentligen för fel på mig? snyftade hon och
sträckte sina båda tomma händer emot mig.
— Jag ska säga er det om ni lovar att inte gråta.
Hon torkade tårarna ur sina stora ögon och sade tappert:
— Jag kan tåla allt, jag har redan tålt så mycket, var inte
rädd, jag ska inte gråta mer. Vad är det?
— Colitis.
Hennes ögon blev ännu större, fast jag inte trott det var
möjligt.
— Colitis! Det är precis vad jag tänkte! Jag är övertygad
om att ni har rätt! Colitis! Säg mig vad är colitis? Jag aktade
mig noga för att besvara den frågan, för jag visste det inte
själv, lika litet som någon annan på den tiden. Men jag sade
henne att denna åkomma var långvarig och svår att bota, och
däri hade jag rätt. Grevinnan log älskvärt mot mig och åt
monsieur le Comte som påstod att det bara var nerverna.
Grevinnan ansåg att ingen tid var att förlora och ville börja
behandlingen genast. Det gjordes upp att hon skulle komma
till Avenue de Villiers två gånger i veckan. Hon kom tillbaka
redan nästa dag, och till och med jag, som började bli van
vid blixtsnabba förändringar hos mina patienter, kunde inte
undgå att med förvåning se på hennes strålande uppenbarelse
och leende ansikte. Jag frågade henne hur gammal hon var.
Hon var just fyllda tjugufem år. Hon kom bara för att
fråga om colitis var smittosam.
— Ja, mycket. Orden hade knappt glidit över mina läppar
förrän jag upptäckte att denna unga dam var mycket
intelligentare än jag.
Ville jag inte säga till greven att det var säkrast att de
inte sov i samma rum?
Jag försäkrade henne att det inte alls var säkrast. Oaktat
jag inte hade den äran att känna monsieur le Comte var jag
övertygad om att han inte skulle bli smittad. Det var
smittosamt endast i fråga om mottagliga och mycket nervösa
personer liksom hon själv.
Inte kunde jag väl kalla henne nervös? invände hon med
den vackra blicken irrande kring rummet.
— Jo, absolut.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
48</noinclude>
p743dbtpuieh7hhty57k7f51cd0ulpa
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/51
104
222315
652400
2026-05-31T17:23:46Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652400
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Kunde jag inte bota henne för det?
— Nej.
Käraste Ann.
Kan du tänka dig att jag fått colitis! Jag är så glad — så glad
att du rekommenderade mig le Suédois, eller var det kanske
Charcot? I alla fall sa jag honom att det var Charcot för
att vara säker på att han skulle ägna mig mera tid. Du har
rätt, han är mycket intelligent, fast han inte ser så ut. Jag
har redan rekommenderat honom till alla mina vänner.
Jag tror säkert att han kunde göra mycket för min svägerska
som ännu ligger till sängs sedan hon råkade halka under
din kotiljongbal, jag är säker på att hon har colitis! Jag är så
ledsen, älskling, att vi inte kan träffas på Joséphines middag i
morgon. Jag har redan skrivit till henne att jag har fått
colitis och omöjligt kan komma. Kanske kunde hon skjuta
upp middagen till i övermorgon?
{{högertext|Din Juliette|offset=3em}}
P. S. Det slog mig just att le Suédois borde titta på din
svärmor som har det så svårt med sin dövhet. Jag vet ju att
markisinnan inte vill söka några fler doktorer, och vem vill
det! Men kunde det inte ordnas så att han fick råka henne på
något inofficiellt sätt? Det skulle inte förvåna mig om roten
till alltsammans vore colitis.
P. S. Jag skulle till och med kunna låta le Suédois dinera
här någon dag, om du kunde övertala markisinnan att äta
middag hos mig, en petit comité naturligtvis. Kan du tänka dig
att han upptäckte att jag hade colitis bara genom att stirra på
mig genom sina glasögon? Förresten vill jag att min man ska
göra hans bekantskap, fast han tycker lika litet om läkare
som din svärmor och jag själv. Jag tror säkert att han ska
tycka om den här doktorn.
En vecka senare hade jag den oväntade äran att bli
inviterad på middag till grevinnans hôtel i Faubourg St-Germain,
och att bli placerad bredvid änkemarkisinnan som jag
vördnadsfullt observerade med min örnblick medan hon slukade
en enorm portion pâté de foie gras under majestätisk tystnad.
Mina blygsamma försök att öppna en konversation upphörde
när jag upptäckte att hon var stendöv. Efter middagen förde
monsieur le Comte mig till rökrummet. Han var en artig<noinclude>
<references/>
{{huvud|''4 Munthe''||49}}</noinclude>
5b2y2kctq2dti0ltzpket5h4vwvt4jo
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/52
104
222316
652401
2026-05-31T17:25:41Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652401
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>liten herre, mycket korpulent, med ett fridsamt, nästan blygt
ansikte. Han var åtminstone dubbelt så gammal som
grevinnan och en gentleman i varje tum. Han bjöd mig en cigarrett
och sade mycket hjärtligt:
— Jag kan inte nog tacka er för att ni har botat min hustru
för appendicitis — jag hatar själva ordet. Jag bekänner
uppriktigt att jag har en stark antipati för läkare. Jag har sett
så många och hittills tycks ingen ha varit i stånd att hjälpa
grevinnan, fast jag i rättvisans namn måste tillägga att hon
aldrig givit någon av dem en chans innan hon redan vänt sig
till en annan. Det är nog bäst att jag varnar er, för säkerligen
kommer det att gå på samma sätt med er.
— Jag är inte så säker på det.
— Så mycket bättre. Hon har tydligen fattat stort förtroende
för er, och det är i hög grad till er favör.
— Det betyder allt.
— Vad mig själv angår, erkänner jag öppet att jag inte
kände någon sympati för er från början, men nu sedan vi
träffats är jag mån om att få rätta mitt första intryck och,
tillade han artigt, jag tror att vi är en bonne voie. Apropå det,
vad är colitis?
Jag kom ifrån svaret när han godmodigt tillade:
— Vad det än må vara kan det inte vara värre än
appendicitis, och ni kan lita på att jag snart kommer att veta lika
mycket om colitis som ni själv.
Han begärde inte mycket. Jag var så tilltalad av hans
öppna, artiga sätt att jag ställde en genfråga till honom.
— Nej, svarade han med en viss förlägenhet i rösten, men
jag önskar vid Gud att vi hade det! Vi har nu varit gifta i
fem år och ännu inga tecken därpå. Jag önskar vid Gud att
vi hade det! Ni ska veta att jag är född i det här gamla huset
liksom min far, och mitt gods i Touraine har tillhört oss i
trehundra år. Jag är den siste av familjen och det är mycket
sorgligt och … Kan ingenting göras för de där förbaskade
nerverna? Har ni ingenting att föreslå?
— Jag är övertygad om att den enerverande Parisluften inte
är bra för grevinnan. Varför slår ni er inte ner på slottet i
Touraine för omväxlings skull?
Hela hans ansikte lyste upp.
— Ni är min man, sade greven och räckte mig båda
händerna. Jag begär ingenting bättre. Där har jag min jakt och
min stora egendom att sköta om. Jag älskar att vistas där,<noinclude>
<references/>
50</noinclude>
sdgc7c4t5cqxt58mmcxq95j12q6epbx
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/53
104
222317
652402
2026-05-31T17:27:20Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652402
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>men det tråkar ihjäl grevinnan och naturligtvis är det ganska
ensamt för henne, hon som tycker om att träffa sina vänner
och gå på middag eller på teatern var kväll. Men hur hon
kan stå ut med det livet månad efter månad, hon som säger
att hon alltid är så trött, det är mer än jag kan förstå. Mig
skulle det ta livet av. Nu säger hon att hon måste stanna i
Paris för att behandla sin colitis, förut var det hennes
appendicitis. Men jag vill inte att ni ska tro att hon är självisk,
tvärtom, hon tänker alltid först på mig och nu vill hon till
och med att jag ska fara ensam till Château Rameaux därför
att hon vet hur lycklig jag är när jag är där. Men hur skulle
jag kunna lämna henne ensam i Paris, hon som är så ung
och oerfaren?
— Hur gammal är grevinnan?
— Bara tjugunio år och hon ser till och med yngre ut.
— Ja, hon ser ju ut som en ung flicka.
Han satt tyst en stund.
— Apropå, när ämnar ni ta era ferier?
— Jag har inte haft några ferier på tre år.
— Så mycket större skäl att ta er ledigt nu. Är ni god
skytt?
— Jag dödar aldrig ett djur om jag kan slippa. Varför frågar
ni mig det?
— Därför att vi har utmärkta jaktmarker på Château
Rameaux och jag är övertygad om att en veckas grundlig vila
skulle göra er gott, det tror åtminstone min hustru, hon säger
att ni är förfärligt överansträngd, och det ser ni förresten
ut att vara.
— Det är mycket vänligt av er, monsieur le Comte, men jag
mår mycket bra, det fattas mig ingenting annat än att jag inte
kan sova.
— Sova! Jag önskar jag kunde ge er något av min sömn!
Jag har mer av den varan än jag behöver. Jag hinner knappast
luta huvudet mot kudden förrän jag sover och ingenting kan
sedan väcka mig. Min hustru är tidig om mornarna, men jag
hör henne aldrig stiga upp och betjänten som kommer in med
kaffet klockan nio, måste ruska mig innan jag vaknar. Jag
beklagar er verkligen. Apropå, ni vet väl inget medel mot
snarkning?
Det var ett typiskt fall, diagnosen var lätt, vi återvände till
damerna i salongen. Jag bjöds att sitta ner bredvid den
vördnadsvärda markisinnan i och för den inofficiella konsultation<noinclude>
<references/>
{{ph|51}}</noinclude>
dzj0m6v4pfbksz9wk0uhsvzfkhtevwt
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/54
104
222318
652403
2026-05-31T17:29:02Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652403
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som så knepigt arrangerats av grevinnan. Efter ännu ett
försök att öppna konversation med den gamla damen, skrek jag
i hennes hörlur att hon inte hade colitis men att jag var säker
på att hon skulle få det om hon inte lät sin pâté de foie gras
vara.
— Vad var det jag sa, viskade grevinnan, är han inte
märkvärdig?
Markisinnan ville genast ha reda på alla symtomen på
colitis och log vänligt emot mig medan jag dröp det
förrädiska giftet i hörluren. När jag reste mig upp för att gå, hade
jag förlorat rösten men funnit en ny patient.
En vecka senare stannade en elegant kupé vid Avenue de
Villiers, och en betjänt sprang uppför trappan med en biljett
från grevinnan att jag genast måste komma till markisinnan
som insjuknat på natten i tydliga symtom på colitis. Jag hade
gjort min entré i Parissocieteten.
Colitis spred sig som en löpeld över hela det eleganta Paris.
Mitt väntrum var så fullt med patienter att jag måste ordna
om matsalen till ett extra väntrum. Det var redan då ett
mysterium för mig hur alla dessa människor kunde ha tid och
tålamod att sitta där och vänta på mig så länge, ofta i timtal.
Grevinnan kom regelbundet två gånger i veckan, men
alltemellanåt kände hon sig klen och måste komma på extra
dagar dessutom. Det var tydligt att colitis passade henne
mycket bättre än appendicitis, hon hade förlorat sin sjukliga
blekhet och hennes stora ögon strålade av ungdom.
En dag när jag kom ut från markisinnans hôtel — hon skulle
just resa till landet och jag hade varit där för att säga adjö
— fann jag grevinnan stående bredvid min vagn i vänligt
samspråk med Tom som satt på ett stort paket, halvt gömd under
vagnsfilten. Grevinnan var på väg till Magasins du Louvre för
att köpa en present åt markisinnan som hade sin födelsedag
dagen därpå, och hon visste inte alls vad hon skulle hitta på
att ge henne. Jag föreslog en hund.
— En hund! Vilken briljant idé! Hon kom ihåg att när hon
som barn brukade komma och hälsa på markisinnan, hade
hon alltid funnit henne med en mops i knät, en mops som
var så fet att han knappt kunde gå och som snarkade så
fruktansvärt att det hördes över hela huset. Hennes tant hade
gråtit i veckor när han dog. En briljant idé. Vi gick utför
gatan till hörnet av Rue Cambon där en välkänd hundhandlare
hade sin affär. Där, bland ett dussin rackor av alla slag, satt<noinclude>
<references/>
52</noinclude>
24diyfvfaihqv2h8c7nx7thbilp434q
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/55
104
222319
652404
2026-05-31T17:30:49Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652404
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>just den hund jag sökte efter, en aristokratisk liten mops som
snörvlade förtvivlat för att dra vår uppmärksamhet till sin
sorgliga belägenhet och som med sina runda blodsprängda
ögon anropade oss att ta honom bort ifrån detta blandade
sällskap som han råkat i av ren otur och utan egen
förskyllan. Han nästan kvävdes av glädje när han förstod sin
lycka och sattes i en droska för att skickas till bostaden i
Faubourg St-Germain. Grevinnan skulle emellertid till
Magasins du Louvre i alla fall för att prova en ny hatt. Hon sade
att hon ville gå till fots. Därpå förklarade hon att hon ville
ta en droska, och jag föreslog att hon skulle åka dit i min
vagn. Hon tvekade ett ögonblick — vad skulle folk säga om de
såg henne köra omkring i Paris i doktorns vagn — men
accepterade strax med bonne grâce. Nej, det var inte alls någon
omväg för mig att köra henne dit, jag hade ingenting alls
att göra just då. — Vad är det i det stora paketet? frågade
grevinnan med kvinnlig nyfikenhet. Jag ämnade just säga
henne ännu en lögn när Tom, eftersom hans mission som
vaktare över paketet var slut, hoppade upp på sin vanliga
plats på sätet bredvid mig. Paketet gick upp och huvudet på
en docka tittade ut.
— Varför i all världen åker ni omkring med dockor, vem
ska ha dem?
— Barnen.
Hon visste inte att jag hade några barn och såg nästan
stött ut över min förbehållsamhet angående mina privata
affärer. Hur många barn hade jag? Omkring ett dussin. Det
fanns ingen möjlighet att komma undan, hela hemligheten
måste fram.
— Kom med mig, föreslog jag djärvt, så ska jag på återvägen
föra er till min vän Jack, gorillan i Jardin des Plantes.
Grevinnan var tydligen på sitt allra bästa humör den dagen och redo
till allt. Hon gick genast med på mitt förslag. Sedan vi passerat
Gare Montparnasse började hon känna sig vilsekommen och
snart visste hon inte alls var hon var. Vi åkte genom mörka,
illaluktande gränder. En mängd trasiga ungar lekte i
rännstenarna, och nästan framför varje dörr satt en kvinna med
ett litet barn vid bröstet och ett par andra småttingar
hopkrupna kring fyrfatet.
— Är detta Paris? frågade grevinnan med en nästan
förskräckt blick.
— Ja, detta är Paris, la Ville Lumière! Och detta är l'Impasse<noinclude>
<references/>
{{ph|53}}</noinclude>
e4108rlxdl97npwewwec5ltcdoqarnn
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/56
104
222320
652405
2026-05-31T17:32:32Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652405
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Rousselle, tillade jag när vi stannade framför en
återvändsgränd, fuktig och mörk som botten av en brunn. Salvatores
hustru satt på familjens enda stol med Petruccio, sorgebarnet,
i knät och rörde om i polentan som ivrigt bevakades av
Petruccios två äldsta systrar, medan det yngsta barnet
kravlade kring på golvet och jagade en kattunge. Jag talade om för
Salvatores hustru att jag tagit med mig en snäll dam som ville
ge barnen en present. Jag förstod av grevinnans blyghet att det
var första gången hon satte sin fot i ett fattigt hem. Hon
rodnade när hon räckte Petruccios mor dockan, för Petruccio
själv kunde ingenting hålla i sina förtvinade händer, han
hade varit lam sedan han föddes. Petruccio visade inga tecken
till glädje, hans hjärna var lika förlamad som hans lemmar,
men hans mor var säker på att han tyckte mycket om dockan.
Hans två systrar fick också var sin docka och sprang och
gömde sig bakom sängen för att leka mamma och barn. När
trodde jag att Salvatore skulle komma från sjukhuset? Det
var nu nära sex veckor sedan han fallit från
byggnadsställningen och brutit benet. Jo, jag hade just sett honom på
Hôpital Lariboisière, han kryade på sig bra och jag hoppades
att han snart skulle komma hem. Hur kom hon överens med
sin nya värd? Gudskelov, mycket bra, han var mycket snäll,
hade till och med lovat att sätta in en kamin till nästa vinter.
Och var det inte hyggligt av honom att ha tagit upp det där
lilla fönstret under taket, kom jag ihåg hur mörkt rummet
var förut?
— Se, så glatt och trevligt här är nu, siamo in Paradiso, sade
Salvatores hustru. Var det sant som Arcangelo Fusco berättat
henne att jag hade sagt till den förre värden, den dagen då
han vräkte henne ut på gatan och lade beslag på allt vad hon
hade, att den stund skulle komma, när Gud skulle straffa
honom för hans grymhet mot oss fattiga människor och att jag
hade förbannat honom så fruktansvärt att han måste gå
och hänga sig några timmar efteråt? Ja, det var alldeles sant
och jag ångrade inte vad jag gjort. När vi skulle gå kom just
min vän Arcangelo Fusco, som delade rummet med familjen
Salvatore, tillbaka från sitt dagsarbete med sin stora kvast på
axeln. Hans yrke var att fare la scopa — på den tiden var
nästan alla gatsopare i Paris italienare. Jag var glad att få
presentera honom för grevinnan, det var det minsta jag kunde
göra för att återgälda den obetalbara tjänst han gjort mig
när han gått med mig till polisstationen för att bekräfta mitt<noinclude>
<references/>
54</noinclude>
bo1w5oi9gw6vt99nazs0q60iquhepki
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/57
104
222321
652406
2026-05-31T17:40:49Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652406
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vittnesmål om den förre värdens död. Gud vet i vilken
obehaglig historia jag kunde ha blivit invecklad om inte Arcangelo
Fusco varit. Det hade i alla fall hängt på ett hår. Det var
mycket nära att jag hade blivit arresterad för mord.<ref>Denna egendomliga historia har jag berättat på annat håll.</ref>
Arcangelo Fusco, som hade en ros instucken bakom örat på italienskt
maner, räckte sin blomma med sydländskt galanteri till
grevinnan som såg ut som om hon aldrig fått motta en elegantare
tribut till sin ungdom och skönhet. Nu var det för sent att fara
till Jardin des Plantes och jag körde grevinnan direkt till
hennes hôtel. Hon var mycket tyst och jag försökte muntra
upp henne med att berätta den lustiga historien om den snälla
amerikanskan, som av en händelse läst min artikel om dockor
i Blackwood's Magazine som stått översatt i Le Figaro och
som genast börjat sy dockor i stor skala åt de fattiga barn
jag talat om. Hade hon inte lagt märke till hur fint dockorna
var klädda? Jo, det hade hon. Var damen vacker? Ja, mycket.
Var hon i Paris? Nej, jag hade varit tvungen att stoppa
dockfabrikationen eftersom jag till slut hade flera dockor än
patienter, och nu hade jag skickat damen till S:t Moritz för
luftombyte. När jag tog farväl av grevinnan utanför hennes
hôtel beklagade jag att det inte blivit någon tid över för att
besöka gorillan i Jardin des Plantes, men jag hoppades att
hon i alla fall inte skulle ångra sin dag.
— Visst inte, jag är så tacksam, men … men … men —
jag skäms så, snyftade hon då hon sprang in genom porten
till sin bostad.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{ph|55}}</noinclude>
ewbxaz4579d3fcp6qocg0le0a1cb3le
Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/58
104
222322
652407
2026-05-31T17:44:19Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
652407
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">4<br />En doktor på modet</h2>
Jag hade en stående inbjudan att dinera hos grevinnan i
Faubourg St-Germain var söndag. Greven hade för länge sedan
övervunnit sin avoghet mot läkare, i själva verket var han
utsökt vänlig mot mig. Familjemiddag: endast monsieur l'Abbé
och någon gång grevinnans kusin, vicomte Maurice, som
behandlade mig med nästan oförskämd nonchalans. Jag tyckte
illa om honom från första stund jag såg honom och jag
upptäckte snart att jag inte var den ende. Det var tydligt att
greven och han hade mycket litet att säga varandra. Abbén
var en präst av gamla skolan, en man av värld som visste
mycket mera om livet och människonaturen än jag. I början
var han ganska reserverad, och ofta när jag kände hans kloka
ögon fästa på mig föreföll det mig som om han visste mer om
colitis än jag själv. Jag kände mig nästan skamsen inför denne
gamle man och skulle gärna velat tala öppet med honom och
lägga mina kort på bordet. Men jag hade aldrig något tillfälle
därtill, jag träffade honom aldrig ensam. En dag när jag kom
in i min matsal för att kasta i mig min lunch före
mottagningen, fann jag honom till min förvåning sitta där och vänta
på mig.
Han sade att han hade kommit på eget initiativ i egenskap
av gammal vän till familjen och bad att jag inte skulle tala
om hans besök.
— Ni har haft en förvånansvärd framgång med grevinnan,
började han, och vi är allesammans mycket tacksamma. Jag
måste också komplimentera er för er behandling av
markisinnan. Jag kommer just från henne, jag är hennes biktfar, och
jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket bättre hon
är på alla sätt. Men egentligen är det om greven jag kom
för att tala i dag. Jag tror att il file un mauvais coton. Han
går nästan aldrig ut, sitter hela dagen i sitt rum rökande sina
stora cigarrer, han sover timtals efter lunch och ofta finner
jag honom vilken tid på dagen som helst sovande i sin länstol
med en cigarr i munnen. På landet är han en helt annan
människa, tar sin morgonritt var dag efter mässan, är verksam och
glad och intresserar sig livligt för skötseln av sin stora egen-<noinclude>
<references/>
56</noinclude>
b81z89c17t7kzz70go7rlit6e1r10ye
Boken om San Michele/Kapitel 03
0
222323
652408
2026-05-31T17:45:55Z
Thuresson
20
Kap 3
652408
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=48 to=57 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Boken om San Michele|03]]
77m729mfvmqi6z0hjd07pwg0n6ya6gh
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/100
104
222324
652421
2026-06-01T02:36:15Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
652421
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|62|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>som i forna tider skal legat i Vpland och
vti Mälaren på en ö af samma namn, i
hwilken stad {{ant|<i>Ansgarius</i>}} år 829, begynte predika
{{ant|Euangelium}} om Christo, thet efter honom
{{ant|<i>Gautberthus</i>,}} then ock {{ant|Simon}} blef kallad,
{{ant|<i>Erimberthus, Unno</i>}} och {{ant|<i>Adalvadus</i>}} giorde. Vti thenna
nyss Christna staden skal, såsom {{ant|Johannes
Messenius}} berettar, wid år 836 blefwit {{ant|funderadt}}
och bygdt ett kloster, af {{ant|Benedictin}}-ordens
bröder någon tid bebodt. Men huru lenge thet
blefwit wid macht hållit, kan man icke weta.
Åt minstone hafwer thet aldeles gådt vnder
år 1008, tå staden Biörkö aldeles förstördes
af K. {{ant|<i>Olav hin Digra</i>}} eller Hin Helga i Norige,
som med sin flotta war ingången i Mälaren
och ther widt och bredt härjade och brende,
såsom {{ant|historierna}} förmäla. Dock är någon af
then meningen, at <b>Birke</b> aldrig warit
någon Stad; vtan at thermed vti wåra gambla
Skrifter är ment {{ant|Forn-<i>Sigtuna</i>,}} som så
blefwit nemnd af <b>birka</b> eller handla. Men hwad
skal man tå giöra af the monga {{ant|rudera &
vestigia antiquæ magnitudinis,}} thet är, spår och
lemningar af en stor stads hus, gränder,
gator och hamner, som Sal. <b>Gref Dalberg</b>
vti sin {{ant|Sveciâ Antiquâ & hodiernâ}} för hwars
mans ögon vplagt hafwer⸮
<h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;">
{{ant|{{st|Cap. X.}}}} <br>
Om SKOG-KLOSTER.</h3>
{{Initial|T}}Hetta är thet äldsta {{ant|Dominican}}-
Swartbrödra- eller predikomunkars kloster i<noinclude>
{{huvud|||hela}}
<references/></noinclude>
5jlxorikkynzews259pfisi0u3ovmop
Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/341
104
222325
652424
2026-06-01T07:33:47Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652424
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||325}}</noinclude>Tredjes likkista befunnits ligga löst öfver kistan, hade Hans
Maj:t befallt att undersökning skulle ske, för att utröna
huruvida något yttre våld härtill varit orsak.
Vid lockets aflyftande befanns, att de jernskrufvar,
som skolat fästa detsamma, varit för korta, så att de
endast med spetsen obetydligt inträngt i kistans kant, till
följd hvaraf locket fasthållits endast genom de i kistans
brädd insatta trätapparne och således genom dessas
hoptorkning lätt kunnat lossna. Något spår af yttre våld
kunde icke förmärkas.
Det Kongl. liket låg i serafimerdrägt, omedelbart på
kistans botten, hvilken var betäckt med hvitt tyg,
hvarunder konserverande kryddor tycktes hafva varit nedlagda.
Sådana kändes äfven inneslutna i kudden under hufvudet.
Öfver liket, som tydligen icke varit balsameradt, fanns
ingen annan betäckning än sjelfva drägten. Den dertill
hörande manteln var nedvikt vid sidorna. På nedra
extremiteterna, som voro klädda i silkesstrumpor, men för öfrigt
lågo obetäckta, voro alla köttiga delar förtärda; på fötterna
skor med svarta bandrosor.
Hufvudet föga angripet. Huden öfver pannan och öfra
delen af kinderna, af hvitgul färg, var fasttorkad intill
benet; näsan tunn, men icke nedfallen; nedra delen af
kinderna och hakan hade en kalklik, pulveriserad hvit
betäckning, begränsad af en mörkare rand från örat fram
emot näsan; munnen obetydligt öppnad, dock så att några
friska, men mörknade tänder voro synliga; håret fint, af
brun färg, yfvigt öfver hjessan, vid sidorna rulladt i lockar
och med puder beströdt. Anletsdragen fullt igenkänliga.
Händerna, betäckta af hvita handskar, den högra hvilande
på skärmen af en låg svart hatt prydd med hvita
strutsfjädrar, den venstra utsträckt vid sidan, hvilande öfver
svärdet.
Öfver bröstet lågo Serafimer-, Svärds-, Nordstjerne-
och Vasa-Ordens kommendörskedjor samt stora<noinclude>
<references/></noinclude>
28e7jqcdo4baezbfwlajmy1qz9bud5f
Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/342
104
222326
652425
2026-06-01T07:41:51Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652425
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|326||}}</noinclude>Svensksunds medaljen, hängande i en guldkedja af fint och
särdeles vackert arbete.
Sedan Deras Majestäter och öfriga närvarande tagit
allt i närmare betraktande, gafs befallning att locket skulle
åter påläggas och med starkare skrufvar fästas vid kistan.
Stockholm som ofvan.
{{högertext|In fidem|6em}}
{{högertext|<i>Bror Em. Hildebrand.</i>|4em}}
Härvid närvarande:
{{c|<i>G. A. Sparre.{{em|3}} L. Manderström.</i>”}}
Sedan {{sp|Hennes Maj:t Enkedrottningen}}, D.D. K.K.
H.H. {{sp|Hertigen}} och {{sp|Hertiginnan af Östergötland}}
samt {{sp|Hertigen af Dalarne}} äfven besett Konung Gustaf
III:s lik, blef locket denna dag med fasta skrufvar å nyo
fästadt vid kistan.
Stockholm den 29 Maj 1866.
{{högertext|<i>G. A. Sparre.</i>|4em}}
<section end="Protokoll, hållna vid öppnandet af Konung CARL XII:s likkista den 31 Augusti 1859 och Konung GUSTAF III:s likkista den 23 Maj 1866." />
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
7upuwcfo5eycsmr4tzbm9yozv707ped
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/441
104
222327
652426
2026-06-01T08:32:37Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652426
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|71}}</noinclude>präglade. Några af dessa likna originalen mera, andra mindre. Till
det förra slaget hör det fig. 155 afbildade smycket, som är funnet
vid Lilla Jored i Qville socken, Bohuslän.<ref>Se sid. 255 har ofvan, not 4. — Att öglan är ursprunglig, visas
deraf, att man på åtsidan lemnat plats för öglans ornering.
<p>En efterbildning, som ännu närmare följer originalet (ett mynt
af den 351—53 regerande kejsar Decentius), är den som hittats vid
Gunheim i Norge; se här ofvan sid. 262.</p></ref> Betydligt sämre är
den fig. 156 afbildade hängprydnaden, som jemte flera i det
följande omtalade saker är funnen i en graf vid Hove i Viks
prestegjæld, Nordre Bergenhus amt, Norge.<ref><i>Atlas,</i> fig. 14 — <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 254 — Undset, <i>Fra Norges
ældre jernalder,</i> i Arböger, 1880. sid. 153. — Lorange, <i>Samlingen
af norske oldsager i Bergens Museum</i> (Bergen 1876), sid. 99.
<p>Ett mycket liknande guldsmycke är funnet vid Midtmjelde i
Haugs prestegjæld, Söndre Bergenhus amt, Norge. <i>Atlas,</i> fig. 15. —
<i>Fr. jernåld.,</i> fynd 257.</p></ref>
Både på fig. 155 och 156 ser man kring kejsarens hufvud det
i ett par fritt hängande ändar slutande diadem, som omger
kejsarens hufvud på många romerska medaljonger och mynt. De
romerska bokstäverna har man deremot icke kunnat återgifva, utan
ersatt dem med fullkomligt meningslösa tecken.<ref>Det kan emellertid ej väcka förvåning, att man i början af detta
århundrade antog dessa teeken var verklig skrift och försökte tolka
denna. Se äfven Steenstrups <i>Til forståelsen af Nordens
»guldbrakteatfænomen»,</i> sid. 57.</ref>
Ännu mera afvikande från originalet är det fig. 157 afbildade
hängsmycket, som är funnet ensamt vid Tunalund i Hjelsta socken,
Upland.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 294. — Ett guldsmycke, hvars åtsida ganska mycket
liknar fig. 157, är det här ofvan sid. 241 omtalade från Åk i
Romsdalen. <i>Årsberetn.,</i> 1872, fig. 15.</ref>
De nu omtalade efterbildningarna äro ganska stora, och
åtminstone de flesta — troligen alla — hafva ursprungligen varit afsedda
att bäras. Andra äro mindre och hafva varit ämnade till mynt;
troligen äro de minnen af en börjande myntprägling hos de
germanska folk, som bodde på kontinenten, särskildt hos dem som
<ref follow="s440">amt, i Norge; denna medaljong är afbildad i <i>Årsberetning {{rättelse|of|af}}
Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring</i> (i det följande
betecknad endast <i>Årsberetn.</i>), 1868, sid. 98. — En guldmedaljong präglad
för summa kejsare (i Antiochia) är funnen ensam vid Faxö i Præstö
amt på Sælland. <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 105.</ref><noinclude>
<references/></noinclude>
sd8hehgb1q4g5hje0j9md29flg5c66e
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/44
104
222328
652427
2026-06-01T09:39:32Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652427
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />36</noinclude>genast skynda till stället och finna medel att rädda
edra saker!»
»Hon skall ej hinna», sade Octavie, »hon har gått
till en vän långt bort i staden. Hotellet är en
trädbyggnad, och elden skall förtära det inom några
timmar; — dessutom har säkert elden kommit lös invid
mitt rum. O! nej, alla de sakerna skola brinna upp».
Men förlusten var såsom ingen för Octavia. Mera
orolig var hon för sin mans och sin moders oro, om
de skulle få höra af händelsen, innan hon hann skrifva
till dem.
Emellertid blef tiden lång, då vi inga nyheter
fingo från Betsy, eller från St. Charles, och Octavie
beslöt att gå till en af sina vänner, som bodde
närmare det stora hotellet, och der hon kunde erfara
något om branden, samt om det lät göra sig ännu att
fara till stället.
Hon hade varit omkring en timme borta, då det
ringde häftigt vid grinden framför trädgårdsplanen åt
gatan till. Jag kände igen Betsy, och sprang ned
för att tala med henne.
»Hur är det Betsy?» ropade jag.
»Allt väl! (All safe!) ropade hon till svar,
andtruten så att hon knappt förmådde tala, men med
strålande ansigte. »Jag har alla penningarne på mig!»
Hon lade handen på sitt bröst. »Hvar är min Missis?»
»Jag tror att hon farit till St. Charles», sade jag.
»Det finnes intet St. Charles mer», sade Betsy.
Det är alldeles nedbrunnet! .….
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
s3j12z1pnkgme8ns8x3ufdwd951ydhc
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/45
104
222329
652428
2026-06-01T09:42:55Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652428
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|37}}</noinclude>Det var så. Inom mindre än tre timmars tid
hade den granna byggnaden blifvit lagd i aska; och
dess befolkning af nära 400 personer blifvit husvilla.
Jag gick ut med Betsy, för att uppsöka Mrs Le
Vert. På vägen berättade mig den trogna flickan
huru ryktet om branden kommit till henne, huru hon
skyndat till hotellet, huru en af herrarne der, vän till
Mrs Le Vert, brutit upp dörren till hennes rum, och
huru han och Betsy bergat alla Octavies saker.
Ingenting hade gått förloradt. Betsy talade vidare om
huru mycket hon höll af sin matmoder. Hon hade
väl kunnat bli gift mer än en gång; och der var ännu
en fri man i norr, som gerna ville ha henne, men hon
kunde ej tänka på att lemna Mrs Le Vert. Hon höll
så mycket af henne. Hon skulle aldrig lemna henne».
Då vi kommo till huset, der Mrs Le Verts vän
bodde, fingo vi veta att Octavie blifvit afhemtad
derifrån till ett litet hotell i grannskapet af St. Charles,
och Betsy skyndade att uppsöka sin matmoder.
Med tanken på Mrs Geddes, gick jag till platsen
för eldsvådan, i hopp att der få höra någonting om
henne. Och jag var lycklig nog att der nära möta
hennes äldsta son, och att få höra det hon, hennes
man och lilla gosse, alla voro väl bergade i en väns
hem ett stycke derifrån.
Jag gick nära förbi S:t Charles, der nu blott ett
litet antal menniskor voro sysselsatta med elden. Den
hade gjort sitt verk, och flammorna slickade nu de
nedra delarne af de vackra kolonnerna, och grasserade
på lemningarne af jordvåningen. Den brinnande ruinen
gaf en ganska pittoresk anblick; inga spår af oreda<noinclude>
<references/></noinclude>
owdpdgbtc878wfx7376857ubakmdoi8
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/46
104
222330
652429
2026-06-01T09:48:19Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652429
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />38</noinclude>eller oordning syntes på platsen derutanför. Allt var
redan bergadt och ordnadt, allt stilla; det var omkring
fyra timmar efter brandens utbrytande. Och jag har
i dag hört att en subskription redan är i gång för att
bygga ett nytt S:t Charles. Amerikansk expedition!
Några personer ha blifvit skadade vid branden och
flera mistat sina saker. Elden hade brutit ut invid
Octavies rum, som låg helt nära mitt. Hvilken lycka att
händelsen ej skedde om natten!
Jag sörjer ej S:t Charles. Det var ett dyrt, otrefligt,
präktigt hotell, tyckte jag, och sin död värdt.
För en natts och en half dags vistande der, i ett mörkt
rum fyra trappor upp, måste jag betala fem och en
qvart dollars (tjuguen riksdaler riksgäld). Men
Louisiana är en mycket dyr ort, den dyraste i Förenta
Staterna.
{{em|2}}{{större|'''''D. 20—27 Jan.'''''}}
Stilla dagar, stilla lif; ohyggligt väder. Alltifrån
dagen, då jag sist skref, och då väderleken vände sig
ifrån värme till bitter köld, har det oupphörligt regnat
och ruskat med en ihärdighet, hvars make jag knappt
förr sett. Ingen blå fläck på himmelen, ingen solstråle;
jemt töcken, slask och gråköld. Först i dag har det
klarnat och synes vilja bli vackert åter. Många färder
både inom och utom staden ha genom detta väder
blifvit om intet för mig. Men huru tacksam har jag
ej varit för mitt lugna och behagliga hem under denna
tid! Mr och Mrs Cook äro vänliga, milda, mycket stilla
menniskor, och i deras hus råder den trefnad och
ordning, som utmärker amerikanska hemmet. Anne W.<noinclude>
<references/></noinclude>
6hbcw5uwa80wbkrx085rhg2mihifznq
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/47
104
222331
652430
2026-06-01T09:51:56Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652430
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|39}}</noinclude>är full af lif och stilla eld (hos henne bundna liksom
elden i diamanten), en tänkande och intressant varelse,
som skänkt mig stort nöje, genom sin originella
karakter och sin läsning högt om aftnarne. Så har hon
gjort mig bekant med några engelska skalder, mig
hittills nästan obekanta. Det har varit mig en stor
njutning att höra henne läsa Shelleys storartade poem: »Prometheus unbound», som vore tidehvarfvets herrligaste
poem, om dess slut motsvarade dess förutgångna scener.
Men detta strandar i en tarflig moral. Så äfven
har jag njutit af att höra henne läsa J. Brownings
poemer och dramatiska stycken, och några af Elisabeth
Barrets (nu Brownings maka). Browning är icke stor
som artist. Man saknar styrka och sammanhang i
komposition. Men något sällsynt storartadt och rent i
känsla och sinnelag gläder och värmer hjertat. Det
går en anda af ädelt och friskt hjeltemod genom
hans sång. Man känner sig förfriskad af en flägt
gudomligt lif.
En afton var jag hos Mr Harrisons vänner, Mr
och Mrs Day, och hörde god musik, förträffligt utförd
af några musikälskare och älskarinnor från norra
staterna. En annan afton hörde jag på operan Meyerbeers
Profet. Stycket är opoetiskt och torftigt i sin
grund, men har grant spektakel, och den Meyerbeerska
musiken har, under allt sitt bråk, några dramatiska,
karakterssköna stycken. Mrs D., här Profetens mor,
spelade och sjöng ädelt och väl. Profeten var en
ledsam figur, och ej mycket bättre var hans älskarinna.
Om stycket, i stället för att grunda sig på en fattig
kärleksintrig, hade hållit sig till den religiösa fanatism<noinclude>
<references/></noinclude>
i7f6b1t2org36k64h0zmnpbnnaggks0
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/48
104
222332
652431
2026-06-01T09:56:02Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652431
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />40</noinclude>och det andliga öfvermod, som vi finna hos den
historiska profeten, Johan af Leyden, så hade operan haft
sannt intresse. Nu gaf den ingen föda åt tanken, och
angrep, med sina jemna knalleffekter, så mina nerver,
att jag hade svårt att hålla ögonen uppe. Den sista
scenen var ohyggligt praktfull, och väckte upp mig
litet. Anblicken af de hvitklädda, vackra unga
creolskorna på amfitheater och i loger fägnade mina ögon,
som förr. Men jag upptäckte starkt hvitsminkade näsor
på några äldre damers ansigten.
Skolor och asyler har jag äfven besökt, i följd af
inbjudningar. NewOrleans är indeladt i tre municipaliteter.
Skolorna inom dessa lära, sedan några få år,
ha fått stora förbättringar och ny fart. Lärare och
lärarinnor från norra staterna komma hit. Och hvart de
komma, föra de med sig det energiska, uppfostrande lif,
som utmärker dessa stater. En lärarinna i NewOrleans
skolor kan ha ända till 1000 dollars i lön. Men
hennes vivre är äfven der tre gånger dyrare än i andra
Unionens stater.
I de stora goss-skolorna hörde jag gossarne tappert
besjunga deras fosterland, såsom
{{Dikt|»the land of the brave, and the land of the free!»}}
Detta sjöngs i slafstaten, utan en aning om den
parodi, som berömmet innebär på denna institution.
Så, ända från barndomen, förfalskas af slafveriet
ungdomens naturliga rättsinne och rena blick.
Och den verkar icke blott menligt på barnens
sanningssinne, så att de icke se lögnen, utan äfven på
deras hjerta och karakter. En ädel fru i NewOrleans,
der bosatt sedan flera år, har sagt mig mycket om<noinclude>
<references/></noinclude>
6d22cutd9xcvn40rtuhih6g8ej1agwq
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/49
104
222333
652432
2026-06-01T10:03:25Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652432
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|41}}</noinclude>slafveri-institutionens olyckliga inflytande på
barnauppfostran, och dess verkan att göra barnens sinnen obändiga och vilda. Barnet, omgifvet från vaggan af
slafvar, vänjer sig att befalla dem och att få sina nycker
åtlydda, eller en vägran bestraffad, stundom med grymhet.
Deraf den häftighet i lynnet, och de vilda, blodiga
uppträden, som äro så vanliga inom slafstaterna.
Och hur kan det vara annorlunda? Äfven jag har
här sett ett par exempel af barns förhållande till
slafvar, som visar hvilken utveckling denna institution ger
åt det naturligen despotiska menniskosinnet redan hos
barnet.
I en skola för unga flickor måste jag verkligen
beundra dessas färdighet i att göra andliga saltos
mortales.
Under den examen, som öfverlärarinnan lät dem
genomgå, och som de med märkvärdig skicklighet
öfverstodo, förelades dem frågorna ungefärligen i denna
ordning:
»Hvaraf kommer snö? Hur stor är kejsarens af
Ryssland krigshär? Hvar ligger Lappland? Hvem var
Napoleon? Hvad är salpeter? Hur långt är jorden ifrån
solen? När lefde Shakespeare? När dog Washington?
Hur stor folkmängd har Frankrike? Hvad är månan?»
o. s. v., o. s. v.
Flickorna svarade i chorus mycket raskt och merändels
riktigt. Hela examen var mig en kedja af öfverraskningar,
och jag kan ej annat än förundra mig
öfver den slags ordning, som måste uppkomma i dessa
unga själar genom den röra af »snö, Rysslands krigs-<noinclude>
<references/></noinclude>
afuyw09v2pkdewzeq9yvdvcooq52c7j
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/50
104
222334
652433
2026-06-01T10:07:11Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652433
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />42</noinclude>här, Lappland, Napoleon, salpeter, Washington,
Frankrikes folkmängd och månan, m. m., m. m.
Jag måste nu berätta dig om en äkta afrikansk
tornado, som jag bevistade, jemte Anne W., förliden
söndags eftermiddag. Det var i afrikanska kyrkan.
Ty äfven här, i den glada, lättsinniga staden
NewOrleans, har kristendomens anda begynt sitt verk af
förnyande lif; och man har söndagsskolor för
negerbarnen, der de undervisas om Frälsaren, och negerslafvarne
fa hålla gudstjenst i egen kyrka.
Vi kommo för sent att höra predikan i den afrikanska
kyrkan, dit vi begåfvo oss. Men efter gudstjenstens
slut var så kallad »Classmeeting». Jag vet
ej om jag sagt dig, att methodisterna bilda inom sin
församling vissa afdelningar eller klasser, som hvardera
väljer sin ledare, eller uppmanare »Exhorter». Vid
klassmötet gå dessa Exhorters omkring till de medlemmar
af deras klass, dem de anse i behof af tröst eller
uppmuntran, och tala för dem, högt eller sakta, mottaga
deras bekännelser, meddela dem råd o. s. v. Jag hade
sett ett sådant klassmöte i en negerkyrka i Washington,
och visste derföre ungefärligen hvad vi hade att
vänta oss. Min väntan på stort spektakel blef likväl
öfverträffad här. Vi voro här närmare den tropiska
solen, än i Washington.
Uppmanarne gingo omkring och begynte tala
här och der till folket på bänkarne. Men knappast
hade de talat en stund, förrän den person, som de
talade till, kom i exalteradt tillstånd och begynte tala
och perorera högre och häftigare än uppmanaren, och
öfverröstade honom. Der var isynnerhet en uppmanare,<noinclude>
<references/></noinclude>
3w77a8ysgpa0eg7vnka35frstb1qdxo
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/51
104
222335
652434
2026-06-01T10:10:38Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652434
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|43}}</noinclude>hvars svarta, välvilliga ansigte lyste af så mycket inre
ljus, så mycken godsinthet och glädje, att det var en
lust att se honom, och att höra honom också; ty ehuru
hans fraser voro temligen samma och samma, så voro
de dock kristliga kärnord, och uttalades med så mycken
hjerlighet, att de ej kunde annat än gå till hjertat
med upplifvande kraft. Ibland blef det slut på hans
koncepter, och han stod liksom sökande en liten stund;
men så begynte han om med hvad han nyss sagt, och
det kom alltid lika varmt och trofast, och han såg ut
som ett lifslefvande solsken. Det var också endast
kristendomens glädjebud som han predikade:
»Håll fast vid Kristus! Han är Herren! Han är
den mäktige. Han skall hjelpa. Han skall göra allt
väl. Tro på honom, min syster, min broder. Anropa
honom! Ja …. Ja …. Håll fast vid Kristus; han är
Herren», o. s. v.
Småningom steg sorlet i kyrkan och blef till en
storm af röster och rop. Man hörde: »Ja, kom Herre
Jesus! Kom o kom! O glory!» och de ropande begynte
hoppa högt upp med en fart liksom korkar ur buteljer,
under det de fäktade med armar och näsdukar i
luften, såsom sökte de att rycka ned något, allt under
rop af: »kom, o kom!» De hoppande vredo sig under
hoppen korkskrufs-likt, och voro tydligen i konvulsiviskt
tillstånd; somliga föllo omkull, och rullade sig på
gången under höga rop och suckar. Jag såg vår tropiska
Exhorter (mannen med solskens-ansigtet) tala med en
ung neger, som hade krokigt böjd näsa, och ögon, som
sågo i kors. Snart började denne äfven tala och
predika, och bäst det var, for han högt i vädret, hoppande<noinclude>
<references/></noinclude>
bpxyogz6sgvyfg38v05xbygaasdexu4
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/52
104
222336
652435
2026-06-01T10:13:15Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652435
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />44</noinclude>upp och ned med otrolig elasticitet. Hvart man såg i
kyrkan, såg man någon hoppa upp och fakta i vädret;
hela kyrkan tycktes förvandlad till ett verkligt Bedlam,
och bullret och skränet var förfärligt. Men Exhorters
gingo omkring, förnöjda med strålande ansigten, såsom
vore de i sitt rätta element, och allt som sig borde.
Vår hjertliga Exhorter hade talat en stund med
en stor, vacker mulattska framför oss, och sedan han
predikat för henne, begynte hon predika för honom;
båda talade på en gång med synbar förtjusning, tills
hon äfven tog fart och for i vädret med sådan
häftighet att tre andra qvinnor fattade henne i kjorteln,
liksom for att hålla henne qvar på jorden. Två af dem
skrattade stilla, under det de fortforo att hålla i henne,
och hon att hoppa och att slå omkring sig med
armarne. Slutligen föll hon omkull och rullade sig
omkring under konvulsiviska suckar. Sedan steg hon upp
och begynte gå omkring, upp och ned i kyrkan, med
utbredda armar, då och då utbristande: »Hallelujah!»
Hennes utseende var nu lugnt, allvarligt, och verkligen
skönt. Under allt det vilda tumultet af ropande och
hoppande, till höger och venster, fortfor hon att gå
genom kyrkan i alla riktningar med utbredda armar,
blicken rigtad uppåt och ropande sakta: Hallelujah!
Slutligen nedföll hon knäböjande vid altardisken och
blef alldeles stilla der.
Skrikandet och hoppandet och väsnandet i kyrkan
fortfor ännu visst en god qvart. Då gingo några
negrinnor och upplyfte den vid altaret ännu liggande
mulattskan. Hon var alldeles stel. De buro henne till
en bänk framför oss och lade henne ned der.
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
5xxs4jiq7ffe2yvg4wsgm1sjrv71eqm
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/442
104
222337
652436
2026-06-01T10:24:31Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
652436
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|72|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>funnit bostäder i Donauområdet, således nära eller inom det
romerska rikets gränser. Originalen till de förra förskrifva sig i
allmänhet från den Constantinska tiden, det fjerde århundradet, under det
att de senare (fig. 159) imitera mynt från det femte århundradet
(fig. 158).
Utom dessa tvåsidigt präglade medaljonger och mynt har man
dels inom, dels utom Norden funnit flera ensidiga guldmedaljer,
tydligen från början afsedda till hängprydnader. Det är egentligen
endast dessa som kallas brakteater.
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=442|bildtext=Fig. 156. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Hove, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}
{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=442|bildtext=Fig. 157. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Tunalund, Upland.</i> {{bråk|1|1}}.}}
Några af dem (fig. 160) återgifva, liksom de tvåsidiga, på ett
mer eller mindre misslyckadt sätt kejsarens bröstbild, alltid i profil,
samt den af romerska bokstäfver bildade omskriften kring denna.<ref name="s442">På ett troligen i England funnet guldhängsmycke af detta slag (<i>Atlas,</i>
fig. 7) kan man igenkänna bokstäverna — ANVSPFAVG, utgörande</ref><noinclude>
<references/></noinclude>
cvodvi0js3p8nrsmw5xfjnbp34t0x8j
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/53
104
222338
652437
2026-06-01T10:51:29Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652437
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|45}}</noinclude>45
»Hvad är på färde med henne?» sade Anne W.
till en ung negerflicka, som hon kände.
»Omvänd!» (Converted!) var dennas lakoniska svar,
och hon förenade sig med dem, som sakta gnedo den
omvändas pulsar.
Jag lade min hand på hennes panna. Den var
alldeles kall. Så voro ock hennes händer.
Då hon småningom kom till sig, var hennes blick
stadigt fästad, men det syntes mig att den såg mera
inåt än utåt, hon talade sakta för sig, och ett så
vackert, lycksaligt uttryck målade sig i hennes ansigte att
— jag skulle vilja erfara hvad hon då såg, eller
förnam. Det var ingen vanlig, ingen jordisk syn.
Hennes ansigte var som förklaradt. Allt som hon, under
tunga suckar, åter kom till sitt vanliga tillstånd, blef
hennes utseende vanligt också. Men hennes väsen var
förändradt; hon gret mycket, fast lugnt och stilla.
Småningom saktade sig tornadon i kyrkan, skrik,
skutt, förmaning och predikan, allt blef stilla; och nu
skakade man händer med hvarandra, pratade, skrattade,
lyckönskade så hjertligt, så gladt, så innerligt varmt
och välvilligt att det var ett nöje att se. Af hela det
brusande, exalterade uppträdet återstod blott en
innerlig känsla af belåtenhet och förnöjelse, som om man
haft en glad fest tillsammans.
Jag tillstår att jag varit ända igenom road af
upptåget. Icke så Anne W., som såg på denna regellösa,
vilda gudstjenst med ett uttryck af förvåning och
nära nog indignation. Och då vår varmhjertade
»Exhorter» nu kom till oss och vände sig isynnerhet till
henne med ursäkt att han »icke förr hade märkt oss,<noinclude>
<references/></noinclude>
ntjlyddkpt6jwcxi9uaw29h308ys5e2
652438
652437
2026-06-01T10:51:45Z
PWidergren
11678
652438
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|45}}</noinclude>»Hvad är på färde med henne?» sade Anne W.
till en ung negerflicka, som hon kände.
»Omvänd!» (Converted!) var dennas lakoniska svar,
och hon förenade sig med dem, som sakta gnedo den
omvändas pulsar.
Jag lade min hand på hennes panna. Den var
alldeles kall. Så voro ock hennes händer.
Då hon småningom kom till sig, var hennes blick
stadigt fästad, men det syntes mig att den såg mera
inåt än utåt, hon talade sakta för sig, och ett så
vackert, lycksaligt uttryck målade sig i hennes ansigte att
— jag skulle vilja erfara hvad hon då såg, eller
förnam. Det var ingen vanlig, ingen jordisk syn.
Hennes ansigte var som förklaradt. Allt som hon, under
tunga suckar, åter kom till sitt vanliga tillstånd, blef
hennes utseende vanligt också. Men hennes väsen var
förändradt; hon gret mycket, fast lugnt och stilla.
Småningom saktade sig tornadon i kyrkan, skrik,
skutt, förmaning och predikan, allt blef stilla; och nu
skakade man händer med hvarandra, pratade, skrattade,
lyckönskade så hjertligt, så gladt, så innerligt varmt
och välvilligt att det var ett nöje att se. Af hela det
brusande, exalterade uppträdet återstod blott en
innerlig känsla af belåtenhet och förnöjelse, som om man
haft en glad fest tillsammans.
Jag tillstår att jag varit ända igenom road af
upptåget. Icke så Anne W., som såg på denna regellösa,
vilda gudstjenst med ett uttryck af förvåning och
nära nog indignation. Och då vår varmhjertade
»Exhorter» nu kom till oss och vände sig isynnerhet till
henne med ursäkt att han »icke förr hade märkt oss,<noinclude>
<references/></noinclude>
tjc7o03d0s7ygfqpbp9t29pbsqb379k
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/54
104
222339
652439
2026-06-01T10:55:35Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652439
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />46</noinclude>han skulle då icke försummat oss», o. s. v. såg jag
hennes vackra underläpp litet föraktligt framtränga, i
det hon svarade: »jag kan icke inse hvaruti ni
försummat oss!» Mannen såg ut, som om han hjertligen gerna
skulle ha predikat för oss, och jag hade gerna hört
hans med afrikansk värma försatta kristliga förmaning.
Vi skakade händer i vår gemensamma Herres och Husbondes
namn.
Och så oförnuftigt och så smaklöst detta uppträde
än må förefalla, så är det mig klart att i detta ligger,
— om än i kaotiskt tillstånd, elementet till den rätta
afrikanska gudstjensten. Gif mening, ordning, system
åt dessa det varma känslolifvets, längtans och aningens
utbrott, och hvad som nu är fult, skall blifva skönt,
det disharmoniska skall bli harmoni. Afrikas barn
skola ännu gifva oss en form af gudstjenst, der åkallan,
tillbedjan, lofsång, motsvarar eldiga själars inre lif!
Huru mången har icke inom sig i ungdomsåren
känt, äfven i vår kalla nord, ett Afrika af religiöst lif,
som hade kunnat frambringa herrliga blommor och
frukter, om det fått — ''lefva;'' om det icke blifvit qväfdt
under konvenansens snö och gråköld, inspärradt i
lifvets statskyrka! .….
Jag har besökt några andra kyrkor i NewOrleans,
en unitarisk, en episkopal, en katholsk, med det mig
kära namnet af S:t Therese. Men S:t Thereses himmelska
ande var ej der. En Irländare bräkte sin rotvälska;
och i intet af dessa »Guds hus» kunde jag
märka eller vinna hvad jag sökte, uppbyggelse. I
negerförsamlingens kyrka var åtminstone lif och eld! ….
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
btcsrylmh46a58howjin6uuyy4w8671
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/55
104
222340
652440
2026-06-01T10:58:34Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652440
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|47}}</noinclude>Hvad skall jag mer säga dig om NewOrleans?
Att det är en stor stad med 100,000 invånare och
Mississippidalens södra komerciella hufvudstad, det kan
du få reda på i böcker. Stadens läge vid Mississippi
i halfmånekrets är vackert, och den har några vackra
gator och torg med prydliga hus, kringplanterade
af träd och busk växter, liksom andra amerikanska
städer. Den franska och tidigare byggda delen af
staden har en mera kal och affärslik karakter. Men
hela NewOrleans är framför allt en affärs- och
handelsstad, och står långt efter Förenta Staternas
andra stora städer i anstalter för högre intellektuell och
moralisk bildning. Konstnjutningar har man inga,
utom på theatrarne, och dessa, isynnerhet de som
tillhöra den dramatiska scenen, stå icke särdeles högt.
Under de få vackra dagarne jag tillbringat här,
har jag mycket vandrat omkring i staden, men
derunder mött få saker af intresse för ögat, utom de vackra,
färgade creolskorna, som med deras fina drag, sköna
ögon, och täcka hufvuden, prydda med granna kläden,
smakfullt knutna enligt NewOrleanska bruket, se
allrakäraste ut; och jag har på gatorna sett unga
tjenstflickor, mestizer och quarterons, som varit fullkomliga
skönheter; vanligen är deras växt äfven utmärkt smärt
och väl proportionerad.
NewOrleans har länge varit känd som en »mycket
glad stad», men haft mindre godt rykte för sin
moralitet, som varit starkt bemängd med fransyskt lättsinne.
Detta säges likväl med hvart år få mindre makt, allt
som det anglo-amerikanska folket får välde i staden.
Och det tillväxer äfven här med makt. Den franska<noinclude>
<references/></noinclude>
4pa4orlqm9q49p8bri1lyo4cgp4090e
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/56
104
222341
652441
2026-06-01T11:02:03Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652441
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />48</noinclude>befolkningen tillväxer deremot icke, och dess inflytande
är i aftagande. Om affärslifvets moralitet i NewOrleans
har jag icke hört de bästa vitsord, och hörde en
gång en handlande af mina vänner säga, stående bland
sockerfastagerna på en stor nederlagsplats i staden:
»det sker mera skurkstreck (more rascality) på detta
ställe, än som behöfves för att låta hela staden sjunka!»
Den goda medborgaranden är emellertid ej overksam
att göra staden värdig att stå qvar ofvan jord.
En god inrättning, nu i verket här, är ett stort
sjömanshem, ämnadt att herbergera på godt vis och för
godt pris sjömän, hvilkas fartyg ligga i stadens hamn,
för att utlasta eller inlasta varor. Hittills har det
främmande sjöfolket i staden endast haft att tillgå
boställen på krogar, som varit riktiga röfvarnästen. Det
stora och ståtliga huset, som nu uppbygges af goda
medborgare i staden, skall gifva sjöfolket en god och
säker hamn. Ett par af mina herrvänner, som arbeta
derför, önska att derför intressera Jenny Lind, som
inom kort väntas hit ifrån Cuba. Och då huset bygges,
äfven till svenska sjömäns fromma, är det troligt
att den fosterländskt sinnade och gifmilda svenskan
skall deltaga härför.
Jag läste häromdagen i en NewOrleansk tidning
»the daily Picayune» (Picayune är det spanska namnet
på ett gångbart litet silfvermynt, värdt fem centes) en
vacker och allvarlig uppmaning till NewOrleans
invånare, att lemna den ryktbara svenska sångerskan i full
frihet vid bestämmandet af hennes välkända godgören-<noinclude>
{{ph|het,|5}}
<references/></noinclude>
ennost33q2e573nf8cptx5dq7p3oe83
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/57
104
222342
652442
2026-06-01T11:05:09Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652442
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|49}}</noinclude>het, att icke fela i grannlagenhet mot främlingen
genom påtrugningar eller uppmaningar, o. s. v.
Och det måste sägas, att ehuru Jenny Lind nog
ofta fått besvärligt vidkännas amerikanarnes välmenta,
men ofta ungdomligt obesinnade, påträngande sätt och
väsen, så har jag ofta haft tillfälle att lära känna och
beundra det vackra och ädelsinnade intresse, hvilket man
här känner för henne. Huru många har jag ej hört,
som nöjt sig att välsigna i stillhet hellre än att falla
henne ett ögonblick besvärlig, huru många som med
saknad afhållit sig att närma sig henne, endast emedan
de icke känt sig kunna skänka henne med detsamma
ett nöje, eller vågat tillbjuda henne sina hem.
Jag påminner mig att jag hörde en gammal
aktningsvärd domare i Cincinnati (en ståtlig gammal man
var han) säga, att han i tidningarne följde alla hennes
steg med det intresse och den oro, som en far kunde
ha för sin dotter, och kände en verklig ångest för
att hon på något vis, genom något oförsigtigt steg,
skulle kompromettera sig. Och så mycket har jag
hört talas här om Jenny Lind, att jag vet att man
väl i henne älskar sångerskan och penningegifverskan,
men mer ännu den unga qvinnan i hennes vackra rol
och rykte, den ideala Jenny Lind.
Men jag skulle nu tala om Louisiana och NewOrleans.
Louisiana blef, som du vet, först upptäckt
af spanjorer och fransoser. Fransoser voro de första
som försökte kolonisera Louisiana. De begynte och
stannade af, och begynte ånyo, — det ville ej gå. Men
de talade stort i Frankrike och England om Louisiana<noinclude>
<references/>
{{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|3}}}}</noinclude>
ncqqsa8mbsoot5z6pewo5yn05eioohd
Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/58
104
222343
652443
2026-06-01T11:22:49Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
652443
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />50</noinclude>som ett förlofvadt land, ett eldorado, med omätliga
inre rikedomar färdiga att komma i dagen, och tron
derpå frambringade slutligen den bekanta John Laws
gigantiska finans-spekulation på det sagolika Louisianas
förespeglade rikedomar, och senare den stora bankrutten
för alla dem som deltagit i den vilda spekulationen.
Louisiana eller det stora landet, omfattande
södra delen af Mississippi (från hvilket Arkansas då
icke var afskiljdt), gick sedermera från franska väldet
till det spanska, så till det franska igen, till dess år
1803 Louisiana inköptes af Förenta Staternas styrelse
och förenades med dessa, som en stat för sig. Emellertid
hade Louisiana blifvit uppodladt och befolkadt af
fransoser, spanjorer, engelsmän, tyskar m. fl. folkslag,
och NewOrleans hade uppvuxit långsamt, under
öfversvämningar och orkaner, och med ringa utsigter att
blifva den »Crescent City» som den nu är.
Louisianas folkmängd öfversteg ej 50,000 själar
(Indianerna oberäknade), då det införlifvades med
Förenta Staterna. Sju år sednare hade folkmängdens
antal stigit nära, tredubbelt. Men Louisianas och
NewOrleans nya epok och nya lif begynte först år 1812, då
den första ångbåt begynte gå på »den stora floden».
Louisiana är alltigenom lågt land, dels sumpigt
och vattensjukt, dels med bördiga rika fält och
marker. Louisiana odlar socker, bomull, majs, ris, indigo.
De norra delarne, der marken höjer sig i vågor, har
skogar af många slags ek, kastanie, valnöt, sassafras,
magnolia och poppel. I söder äro palmettos, mullbär,
lifek, ceder och tall, och öfverallt en stor rikedom vilda
vinrankor. Der äro äfven flera segelbara floder, skatt-<noinclude>
<references/></noinclude>
iogebh6t1yytav12vvdyx6xle0euqx5