Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.4 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Wikisource:Korrekturläsning/statistik 4 6147 652422 650051 2026-06-01T02:37:29Z Thuresson 20 uppdaterar 652422 wikitext text/x-wiki <small>&lt; [[Wikisource:Statistik]]</small> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Aktuell statistik !Datum!![[:Kategori:Index|Indexsidor]]!![[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrekturläst]]!![[:Kategori:Ofullständigt|Ofullständigt]]!![[:Kategori:Korrekturläst|Korrekturläst]]!![[:Kategori:Utan text|Utan text]]!![[:Kategori:Validerat|Validerat]]!![[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]!!Grafik |- |{{LOCALYEAR}}-{{LOCALMONTH}}-{{LOCALDAY2}} ||{{PAGESINCATEGORY:Index}}||{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt}}||{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst}}||{{PAGESINCATEGORY:Utan text}}||{{PAGESINCATEGORY:Validerat}}|| {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}+{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}}}}} | {{statusstapel|{{PAGESINCATEGORY:Utan text|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ej korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Ofullständigt|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}|{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}|skala=100}} |} Antal korrekturläsningar: {{formatnum:{{#expr:{{PAGESINCATEGORY:Validerat|R}}*2+{{PAGESINCATEGORY:Korrekturläst|R}}}}}} == Historisk statistik == <gallery> Svenska Wikisource 10000 sidor.png|Korrekturläsningen i april 2010 Svenska Wikisource april 2011.png|Korrekturläsningen i april 2011 Wikisource 20120401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2012 Wikisource 20130401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2013 Wikisource 20140505 pages sv.png|Korrekturläsningen i maj 2014 Wikisource 20150404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2015 Wikisource 20160418 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2016 Wikisource 20170404 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2017 Wikisource 20180401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2018 Wikisource 20190401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2019 Wikisource 20200401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2020 Wikisource 20210401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2021 Wikisource 20220401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2022 Wikisource 20230401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2023 Wikisource 20240401 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2024 Wikisource 20250413 pages sv.png|Korrekturläsningen i april 2025 Wikisource 20260401 pages sv.png|Korrekturlästningen i april 2026 </gallery> {|class="wikitable" style="text-align:center; margin: 1em auto;" border="1" cellpadding="3" |+Korrekturläsningsstatistik på svenska Wikisourc |- |'''Datum'''||'''[[:Kategori:Index|Index-<br>sidor]]''' || class=quality1 width=50em | '''[[:Kategori:Ej korrekturläst|Ej korrek-<br>turläst]]''' || class=quality2 width=50em |'''[[:Kategori:Ofullständigt|Ofull-<br>ständigt]]''' || class=quality3 width=50em | '''[[:Kategori:Korrekturläst|Korrek-<br>turläst]]'''|| class=quality0 width=50em | '''[[:Kategori:Utan text|Utan<br>text]]''' ||width=50em class=quality4 | '''[[:Kategori:Validerat|Vali-<br>derat]]''' ||width=50em |'''[[:Kategori:Sidor efter status|Totalt]]''' || '''Grafik''' |- |2008-11-10||2||5||1||3||0||25||34|| |- |2008-11-24||2||0||0||6||0||28||34|| |- |2008-12-01||2||0||0||2||0||32||34|| |- |2009-03-09||3||0||0||43||0||33||76|| |- |2009-03-24||5||9||0||42||0||35||86|| |- |2009-03-31||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-07||5||13||0||43||0||35||91|| |- |2009-04-21||9||48||0||57||0||35||140|| |- |2009-04-29||9||107||0||79||0||42||228|| |- |2009-05-05||9||61||0||180||0||91||332|| |- |2009-05-11||9||37||0||136||0||218||391|| |- |2009-05-18||9||48||0||119||0||236||403|| |- |2009-05-25||9||54||0||86||0||270||410|| |- |2009-06-01||9||69||1||95||0||289||454|| |- |2009-06-11||9||69||0||87||0||298||454|| |- |2009-06-17||9||69||0||66||2||318||455|| |- |2009-06-29||10||561||0||61||34||309||965||{{statusstapel|34|561|0|61|309}} |- |2009-07-06||11||570||0||61||36||316||983||{{statusstapel|36|570|0|61|316}} |- |2009-07-13||11||641||1||94||36||336||1 108||{{statusstapel|36|641|1|94|336}} |- |2009-07-20||12||611||0||163||38||430||1 242||{{statusstapel|38|611|0|163|430}} |- |2009-08-01||13||656||1||127||65||515||1 364||{{statusstapel|65|656|1|127|515}} |- |2009-08-03||14||916||1||136||73||518||1 644||{{statusstapel|73|916|1|136|518}} |- |2009-08-05||15||897||1||152||76||524||1 650||{{statusstapel|76|897|1|152|524}} |- |2009-08-10||15||872||1||178||76||528||1 655||{{statusstapel|76|872|1|178|528}} |- |2009-08-17||15||807||1||239||76||541||1 664||{{statusstapel|76|807|1|239|541}} |- |2009-08-24||16||799||1||258||82||550||1 690||{{statusstapel|82|799|1|258|550}} |- |2009-08-31||18||867||1||281||92||561||1 802||{{statusstapel|92|867|1|281|561}} |- |2009-09-07||18||943||1||310||93||568||1 915||{{statusstapel|93|943|1|310|568}} |- |2009-09-14||18||1 001||1||337||93||572||2 004||{{statusstapel|93|1001|1|337|572}} |- |2009-09-21||18||1 069||1||367||93||579||2 109||{{statusstapel|93|1069|1|367|579}} |- |2009-09-28||19||1 120||1||387||93||592||2 193||{{statusstapel|93|1120|1|387|592}} |- |2009-10-05||19||1 152||1||400||93||606||2 252||{{statusstapel|93|1152|1|400|606}} |- |2009-10-12||19||1 155||0||406||94||630||2 285||{{statusstapel|94|1155|0|406|630}} |- |2009-10-19||19||1 185||0||423||94||648||2 350||{{statusstapel|94|1185|0|423|648}} |- |2009-10-26||28||1 387||8||436||118||678||2 627||{{statusstapel|118|1387|8|436|678}} |- |2009-11-02||34||1 525||24||484||130||686||2 849||{{statusstapel|130|1525|24|484|686}} |- |2009-11-09||40||1 729||32||519||140||690||3 110||{{statusstapel|140|1729|32|519|690}} |- |2009-11-16||42||1 948||40||531||144||722||3 385||{{statusstapel|144|1948|40|531|722}} |- |2009-11-23||44||2 070||52||578||147||730||3 577||{{statusstapel|147|2070|52|578|730}} |- |2009-11-30||44||2 181||58||596||147||739||3 721||{{statusstapel|147|2181|58|596|739}} |- |2009-12-07||44||2 357||60||614||150||751||3 932||{{statusstapel|150|2357|60|614|751}} |- |2009-12-14||44||2 386||62||633||150||758||3 989||{{statusstapel|150|2386|62|633|758}} |- |2009-12-21||44||2 391||64||637||150||764||4 006||{{statusstapel|150|2391|64|637|764}} |- |2009-12-28||44||2 412||66||636||150||766||4 030||{{statusstapel|150|2412|66|636|766}} |- |2010-01-04||66||2 985||77||666||169||772||4 669||{{statusstapel|169|2985|77|666|772}} |- |2010-01-11||68||3 484||87||677||176||790||5 214||{{statusstapel|176|3484|87|677|790}} |- |2010-01-18||68||3 897||98||679||180||796||5 650||{{statusstapel|180|3897|98|679|796}} |- |2010-01-25||68||4 198||103||687||180||810||5 978||{{statusstapel|180|4198|103|687|810}} |- |2010-02-01||68||4 466||109||702||181||827||6 285||{{statusstapel|181|4466|109|702|827}} |- |2010-02-08||70||4 479||109||701||181||850||6 320||{{statusstapel|181|4479|109|701|850}} |- |2010-02-15||70||4 480||112||705||181||852||6 330||{{statusstapel|181|4480|112|705|852}} |- |2010-02-22||70||4 520||117||748||181||861||6 427||{{statusstapel|181|4520|117|748|861}} |- |2010-03-01||94||4 715||119||773||188||867||6 662||{{statusstapel|188|4715|119|773|867}} |- |2010-03-08||110||5 216||125||989||206||927||7 463||{{statusstapel|206|5216|125|989|927}} |- |2010-03-16||121||5 858||144||1 051||219||959||8 231||{{statusstapel|219|5858|144|1051|949}} |- |2010-03-22||122||6 323||151||1 062||242||988||8 766||{{statusstapel|242|6323|151|1062|988}} |- |2010-03-29||123||6 964||154||1 114||273||1 006||9 511||{{statusstapel|273|6964|154|1114|1006}} |- |2010-04-05||126||7 326||158||1 233||277||1 050||10 044||{{statusstapel|277|7326|158|1233|1050}} |- |2010-04-12||135||7 574||161||1 396||279||1 092||10 502||{{statusstapel|279|7574|161|1396|1092}} |- |2010-04-19||137||7 559||171||1 530||286||1 208||10 754||{{statusstapel|286|7559|171|1530|1208}} |- |2010-04-26||141||7 351||169||1 817||266||1 248||10 851||{{statusstapel|266|7351|169|1817|1248}} |- |2010-05-03||177||7 922||177||1 968||284||1 379||11 730||{{statusstapel|284|7922|177|1968|1379}} |- |2010-05-11||178||8 872||191||2 110||320||1 416||12 909||{{statusstapel|320|8872|191|2110|1416}} |- |2010-05-17||204||8 784||192||2 152||327||1 474||12 929||{{statusstapel|327|8784|192|2152|1474}} |- |2010-05-24||206||10 458||195||2 311||377||1 507||14 848||{{statusstapel|377|10458|195|2311|1507}} |- |2010-05-31||216||10 500||206||2 661||471||1 530||15 368||{{statusstapel|471|10500|206|2661|1530}} |- |2010-06-07||224||10 879||194||2 822||488||1 567||15 950||{{statusstapel|488|10879|194|2822|1567}} |- |2010-06-14||224||12 037||194||2 803||488||1 655||17 177||{{statusstapel|488|12037|194|2803|1655}} |- |2010-06-21||227||12 275||189||2 878||505||1 707||17 554||{{statusstapel|505|12275|189|2878|1707}} |- |2010-06-28||234||12 311||184||2 880||505||1 740||17 620||{{statusstapel|505|12311|184|2880|1740}} |- |2010-07-05||234||11 973||180||3 132||531||1 815||17 631||{{statusstapel|531|11973|180|3132|1815}} |- |2010-07-12||236||11 986||179||3 121||544||1 857||17 687||{{statusstapel|544|11986|179|3121|1857}} |- |2010-07-19||236||11 856||166||3 541||545||1 930||18 038||{{statusstapel|545|11856|166|3541|1930}} |- |2010-07-26||244||11 719||152||3 558||545||2 117||18 091||{{statusstapel|545|11719|152|3558|2117}} |- |2010-08-02||244||12 431||148||3 571||546||2 173||18 869||{{statusstapel|546|12431|148|3571|2173}} |- |2010-08-09||244||12 231||138||3 618||545||2 348||18 880||{{statusstapel|545|12231|138|3618|2348}} |- |2010-08-16||245||12 189||131||3 624||545||2 418||18 907||{{statusstapel|545|12189|131|3624|2418}} |- |2010-08-23||246||12 079||129||3 750||553||2 434||18 945||{{statusstapel|553|12079|129|3750|2434}} |- |2010-08-30||247||11 950||126||3 897||571||2 463||19 007||{{statusstapel|571|11950|126|3897|2463}} |- |2010-09-06||247||11 916||125||3 911||576||2 510||19 038||{{statusstapel|576|11916|125|3911|2510}} |- |2010-09-13||247||11 859||122||3 903||576||2 601||19 061||{{statusstapel|576|11859|122|3903|2601}} |- |2010-09-20||248||11 681||120||4 004||581||2 702||19 088||{{statusstapel|581|11681|120|4004|2702}} |- |2010-09-27||250||11 924||119||4 206||584||2 751||19 584||{{statusstapel|584|11924|119|4206|2751}} |- |2010-10-04||250||11 797||114||4 349||584||2 786||19 630||{{statusstapel|584|11797|114|4349|2786}} |- |2010-10-11||250||11 702||109||4 341||585||2 940||19 677||{{statusstapel|585|11702|109|4341|2940}} |- |2010-10-18||251||11 649||105||4 446||584||3 084||19 868||{{statusstapel|584|11649|105|4446|3084}} |- |2010-10-25||251||11 593||104||4 403||584||3 226||19 910||{{statusstapel|584|11593|104|4403|3226}} |- |2010-11-01||252||11 542||103||4 409||585||3 338||19 977||{{statusstapel|585|11542|103|4409|3338}} |- |2010-11-08||252||11 499||104||4 463||585||3 365||20 016||{{statusstapel|585|11499|104|4463|3365}} |- |2010-11-15||252||11 460||101||4 501||585||3 386||20 033||{{statusstapel|585|11460|101|4501|3386}} |- |2010-11-22||252||11 409||96||4 545||585||3 410||20 045||{{statusstapel|585|11409|96|4545|3410}} |- |2010-11-29||252||11 341||92||4 605||585||3 438||20 061||{{statusstapel|585|11341|92|4605|3438}} |- |2010-12-06||252||11 263||90||4 643||585||3 490||20 071||{{statusstapel|585|11263|90|4643|3490}} |- |2010-12-13||253||11 226||85||4 700||585||3 543||20 139||{{statusstapel|585|11226|85|4700|3543}} |- |2010-12-20||255||11 248||82||4 773||590||3 605||20 298||{{statusstapel|590|11248|82|4773|3605}} |- |2010-12-27||255||11 243||79||4 798||590||3 612||20 322||{{statusstapel|590|11243|79|4798|3612}} |- |2011-01-03||256||11 430||79||4 820||600||3 618||20 547||{{statusstapel|600|11430|79|4820|3618}} |- |2011-01-10||257||11 370||78||4 907||603||3 621||20 579||{{statusstapel|603|11370|78|4907|3621}} |- |2011-01-17||258||11 994||77||4 935||606||3 629||21 241||{{statusstapel|606|11994|77|4935|3629}} |- |2011-01-24||260||11 943||77||4 990||609||3 651||21 270||{{statusstapel|609|11943|77|4990|3651}} |- |2011-01-31||264||11 946||76||5 040||615||3 659||21 336||{{statusstapel|615|11946|76|5040|3659}} |- |2011-02-07||264||11 930||76||5 097||616||3 674||21 393||{{statusstapel|616|11930|76|5097|3674}} |- |2011-02-14||265||11 922||76||5 161||620||3 687||21 466||{{statusstapel|620|11922|76|5161|3687}} |- |2011-02-21||265||11 928||78||5 213||620||3 705||21 544||{{statusstapel|620|11928|78|5213|3705}} |- |2011-02-28||265||11 958||77||5 234||620||3 729||21 618||{{statusstapel|620|11958|77|5234|3729}} |- |2011-03-07||265||11 667||77||5 246||620||3 771||21 381||{{statusstapel|620|11667|77|5246|3771}} |- |2011-03-14||265||11 646||76||5 258||620||3 816||21 416||{{statusstapel|620|11646|76|5258|3816}} |- |2011-03-21||268||11 731||77||5 339||646||3 868||21 661||{{statusstapel|646|11731|77|5339|3868}} |- |2011-03-28||269||11 691||77||5 527||647||3 901||21 843||{{statusstapel|647|11691|77|5527|3901}} |- |2011-04-04||269||11 577||72||5 745||647||3 923||21 964||{{statusstapel|647|11577|72|5745|3923}} |- |2011-04-11||276||11 494||71||5 982||735||4 010||22 292||{{statusstapel|735|11494|71|5982|4010}} |- |2011-04-18||281||11 653||84||6 576||838||4 213||23 364||{{statusstapel|838|11653|84|6576|4213}} |- |2011-04-25||284||12 150||81||6 800||854||4 464||24 349||{{statusstapel|854|12150|81|6800|4464}} |- |2011-05-02||286||12 489||72||6 758||840||5 046||25 205||{{statusstapel|840|12489|72|6758|5046}} |- |2011-05-09||291||12 252||75||7 399||868||5 131||25 725||{{statusstapel|868|12252|75|7399|5131}} |- |2011-05-16||294||12 145||76||7 671||878||5 265||26 035||{{statusstapel|878|12145|76|7671|5265}} |- |2011-05-23||295||11 998||73||7 997||880||5 410||26 358||{{statusstapel|880|11998|73|7997|5410}} |- |2011-05-30||297||12 177||59||8 093||887||5 433||26 649||{{statusstapel|887|12177|59|8093|5433}} |- |2011-06-06||297||12 110||60||8 165||886||5 448||26 669||{{statusstapel|886|12110|60|8165|5448}} |- |2011-06-13||298||12 037||59||8 284||890||5 478||26 748||{{statusstapel|890|12037|59|8284|5478}} |- |2011-06-20||300||12 113||82||8 364||940||5 532||27 031||{{statusstapel|940|12113|82|8364|5532}} |- |2011-06-27||300||12 013||86||8 491||941||5 570||27 101||{{statusstapel|941|12013|86|8491|5570}} |- |2011-07-04||301||12 024||86||8 533||941||5 570||27 154||{{statusstapel|941|12024|86|8533|5570}} |- |2011-07-11||301||11 916||87||8 645||941||5 582||27 171||{{statusstapel|941|11916|87|8645|5582}} |- |2011-07-18||301||11 894||86||8 640||941||5 626||27 187||{{statusstapel|941|11894|86|8640|5626}} |- |2011-07-25||301||11 863||87||8 667||941||5 644||27 202||{{statusstapel|941|11863|87|8667|5644}} |- |2011-08-01||301||11 783||85||8 719||941||5 686||27 214||{{statusstapel|941|11783|85|8719|5686}} |- |2011-08-08||301||11 612||86||8 894||941||5 724||27 257||{{statusstapel|941|11612|86|8894|5724}} |- |2011-08-15||301||11 469||86||9 023||941||5 750||27 269||{{statusstapel|941|11469|86|9023|5750}} |- |2011-08-22||302||11 334||86||9 135||940||5 784||27 279||{{statusstapel|940|11334|86|9135|5784}} |- |2011-08-29||303||11 318||86||9 141||945||5 813||27 303||{{statusstapel|945|11318|86|9141|5813}} |- |2011-09-05||303||11 294||85||9 176||945||5 854||27 354||{{statusstapel|945|11294|85|9176|5854}} |- |2011-09-12||325||11 588||85||9 309||951||5 885||27 818||{{statusstapel|951|11588|85|9309|5885}} |- |2011-09-19||325||11 551||79||9 312||956||5 954||27 852||{{statusstapel|956|11551|79|9312|5954}} |- |2011-09-26||323||12 106||78||9 459||957||5 966||28 566||{{statusstapel|957|12106|78|9459|5966}} |- |2011-10-03||324||12 041||80||9 485||957||6 024||28 587||{{statusstapel|957|12041|80|9485|6024}} |- |2011-10-10||324||11 983||80||9 553||957||6 028||28 601||{{statusstapel|957|11983|80|9553|6028}} |- |2011-10-17||325||11 964||82||9 606||957||6 032||28 641||{{statusstapel|957|11964|82|9606|6032}} |- |2011-10-24||325||11 928||81||9 655||957||6 032||28 653||{{statusstapel|957|11928|81|9655|6032}} |- |2011-10-31||325||11 885||81||9 714||957||6 034||28 671||{{statusstapel|957|11885|81|9714|6034}} |- |2011-11-07||326||11 825||84||9 792||957||6 048||28 706||{{statusstapel|957|11825|84|9792|6048}} |- |2011-11-14||326||11 765||84||9 868||957||6 048||28 722||{{statusstapel|957|11765|84|9868|6048}} |- |2011-11-21||326||11 693||84||9 958||957||6 048||28 740||{{statusstapel|957|11693|84|9958|6048}} |- |2011-11-28||326||11 676||80||10 002||957||6 051||28 766||{{statusstapel|957|11676|80|10002|6051}} |- |2011-12-05||326||11 632||80||10 066||957||6 062||28 797||{{statusstapel|957|11632|80|10066|6062}} |- |2011-12-12||326||11 602||90||10 119||957||6 087||28 855||{{statusstapel|957|11602|90|10119|6087}} |- |2011-12-19||326||11 608||88||10 145||957||6 093||28 891||{{statusstapel|957|11608|88|10145|6093}} |- |2011-12-26||326||11 561||89||10 211||957||6 096||28 914||{{statusstapel|957|11561|89|10211|6096}} |- |2012-01-02||326||11 757||86||10 294||957||6 108||29 202||{{statusstapel|957|11757|86|10294|6108}} |- |2012-01-09||327||11 671||87||10 427||975||6 132||29 292||{{statusstapel|975|11671|87|10427|6132}} |- |2012-01-16||327||11 551||87||10 610||975||6 136||29 359||{{statusstapel|975|11551|87|10610|6136}} |- |2012-01-23||328||12 020||87||10 685||978||6 165||29 935||{{statusstapel|978|12020|87|10685|6165}} |- |2012-01-30||329||11 921||89||10 771||978||6 212||29 971||{{statusstapel|978|11921|89|10771|6212}} |- |2012-02-06||329||11 734||91||10 955||978||6 240||29 998||{{statusstapel|978|11734|91|10955|6240}} |- |2012-02-13||330||11 711||91||11 043||979||6 240||30 064||{{statusstapel|979|11711|91|11043|6240}} |- |2012-02-20||334||11 596||93||11 212||981||6 241||30 123||{{statusstapel|981|11596|93|11212|6241}} |- |2012-02-27||340||16 954||98||11 268||996||6 251||35 567||{{statusstapel|996|16954|98|11268|6251}} |- |2012-03-05||343||16 924||99||11 366||999||6 261||35 649||{{statusstapel|999|16924|99|11366|6261}} |- |2012-03-12||343||17 084||95||11 376||1 000||6 273||35 828||{{statusstapel|1000|17084|95|11376|6273}} |- |2012-03-19||380||17 177||88||11 445||999||6 332||36 041||{{statusstapel|999|17177|88|11445|6332}} |- |2012-03-26||384||16 931||87||11 739||1 000||6 337||36 094||{{statusstapel|1000|16931|87|11739|6337}} |- |2012-04-02||387||17 821||89||11 935||1 015||6 343||37 203||{{statusstapel|1015|17821|89|11935|6343}} |- |2012-04-09||390||18 411||93||12 006||1 016||6 408||37 934||{{statusstapel|1016|18411|93|12006|6408}} |- |2012-04-16||393||18 880||89||12 240||1 091||6 476||38 776||{{statusstapel|1091|18880|89|12240|6476}} |- |2012-04-23||394||18 779||88||12 489||1 093||6 511||38 960||{{statusstapel|1093|18779|88|12489|6511}} |- |2012-04-30||397||18 796||93||12 648||1 111||6 518||39 166||{{statusstapel|1111|18796|93|12648|6518}} |- |2012-05-07||398||18 690||88||12 928||1 111||6 576||39 393||{{statusstapel|1111|18690|88|12928|6576}} |- |2012-05-14||398||18 734||91||12 784||1 111||6 821||39 541||{{statusstapel|1111|18734|91|12784|6821}} |- |2012-05-21||400||18 663||100||12 885||1 111||6 832||39 591||{{statusstapel|1111|18663|100|12885|6832}} |- |2012-05-28||402||18 586||102||13 006||1 113||6 838||39 645||{{statusstapel|1113|18586|102|13006|6838}} |- |2012-06-04||402||18 522||101||13 036||1 113||6 917||39 689||{{statusstapel|1113|18522|101|13036|6917}} |- |2012-06-11||402||18 523||101||13 011||1 116||7 032||39 783||{{statusstapel|1116|18523|101|13011|7032}} |- |2012-06-18||402||18 448||101||13 087||1 116||7 082||39 834||{{statusstapel|1116|18448|101|13087|7082}} |- |2012-06-25||403||18 428||107||13 171||1 123||7 091||39 920||{{statusstapel|1123|18428|107|13171|7091}} |- |2012-07-02||403||18 443||109||13 177||1 123||7 116||39 968||{{statusstapel|1123|18443|109|13177|7116}} |- |2012-07-09||403||18 464||108||13 219||1 123||7 119||40 033||{{statusstapel|1123|18464|108|13219|7119}} |- |2012-07-16||404||18 487||109||13 324||1 126||7 119||40 165||{{statusstapel|1126|18487|109|13324|7119}} |- |2012-07-23||404||18 432||109||13 378||1 126||7 124||40 169||{{statusstapel|1126|18432|109|13378|7124}} |- |2012-07-30||407||18 748||112||13 401||1 137||7 124||40 522||{{statusstapel|1137|18748|112|13401|7124}} |- |2012-08-06||407||18 758||112||13 432||1 141||7 129||40 572||{{statusstapel|1141|18758|112|13432|7129}} |- |2012-08-13||407||18 629||113||13 735||1 149||7 129||40 755||{{statusstapel|1149|18629|113|13735|7129}} |- |2012-08-20||407||18 060||110||14 306||1 151||7 129||40 756||{{statusstapel|1151|18060|110|14306|7129}} |- |2012-08-27||410||18 671||110||14 617||1 161||7 132||41 691||{{statusstapel|1161|18671|110|14617|7132}} |- |2012-09-03||414||18 652||110||14 658||1 163||7 148||41 731||{{statusstapel|1163|18652|110|14658|7148}} |- |2012-09-10||413||18 630||110||14 678||1 163||7 151||41 732||{{statusstapel|1163|18630|110|14678|7151}} |- |2012-09-17||416||19 627||110||14 705||1 168||7 157||42 767||{{statusstapel|1168|19627|110|14705|7157}} |- |2012-09-24||418||19 598||110||15 144||1 174||7 161||43 187||{{statusstapel|1174|19598|110|15144|7161}} |- |2012-10-01||421||20 562||123||15 194||1 259||7 195||44 333||{{statusstapel|1259|20562|123|15194|7195}} |- |2012-10-08||423||22 110||125||15 358||1 269||7 246||46 108||{{statusstapel|1269|22110|125|15358|7246}} |- |2012-10-15||426||22 941||124||15 381||1 294||7 333||47 073||{{statusstapel|1294|22941|124|15381|7333}} |- |2012-10-22||427||23 762||124||15 453||1 300||7 374||48 013||{{statusstapel|1300|23762|124|15453|7374}} |- |2012-10-29||429||23 668||127||15 471||1 300||7 462||48 028||{{statusstapel|1300|23668|127|15471|7462}} |- |2012-11-05||432||23 711||128||15 504||1 305||7 539||48 187||{{statusstapel|1305|23711|128|15504|7539}} |- |2012-11-12||432||23 653||127||15 532||1 305||7 588||48 205||{{statusstapel|1305|23653|127|15532|7588}} |- |2012-11-19||433||23 582||131||15 566||1 321||7 630||48 230||{{statusstapel|1321|23582|131|15566|7630}} |- |2012-11-26||433||23 554||131||15 573||1 324||7 680||48 262||{{statusstapel|1324|23554|131|15573|7680}} |- |2012-12-03||434||24 053||131||15 608||1 324||7 710||48 826||{{statusstapel|1324|24053|131|15608|7710}} |- |2012-12-10||434||24 499||135||15 668||1 331||7 723||49 356||{{statusstapel|1331|24499|135|15668|7723}} |- |2012-12-17||434||24 822||136||15 736||1 331||7 735||49 760||{{statusstapel|1331|24822|136|15736|7735}} |- |2012-12-24||434||24 814||136||15 799||1 331||7 735||49 815||{{statusstapel|1331|24814|136|15799|7735}} |- |2012-12-31||435||24 771||135||15 907||1 335||7 745||49 893||{{statusstapel|1335|24771|135|15907|7745}} |- |2013-01-07||435||24 666||133||16 053||1 335||7 752||49 939||{{statusstapel|1335|24666|133|16053|7752}} |- |2013-01-14||435||24 619||134||16 096||1 336||7 761||49 946||{{statusstapel|1336|24619|134|16096|7761}} |- |2013-01-21||435||24 533||129||16 161||1 336||7 794||49 953||{{statusstapel|1336|24533|129|16161|7794}} |- |2013-01-28||435||24 426||130||16 267||1 336||7 801||49 960||{{statusstapel|1336|24426|130|16267|7801}} |- |2013-02-04||435||24 315||128||16 374||1 336||7 812||49 965||{{statusstapel|1336|24315|128|16374|7812}} |- |2013-02-11||436||24 206||128||16 486||1 336||7 816||49 972||{{statusstapel|1336|24206|128|16486|7816}} |- |2013-02-18||436||24 089||132||16 626||1 336||7 823||50 006||{{statusstapel|1336|24089|132|16626|7823}} |- |2013-02-25||436||23 906||138||16 825||1 336||7 846||50 051||{{statusstapel|1336|23906|138|16825|7846}} |- |2013-03-04||437||23 900||138||16 872||1 343||7 899||50 152||{{statusstapel|1343|23900|138|16872|7899}} |- |2013-03-11||438||24 022||140||16 930||1 349||7 971||50 412||{{statusstapel|1349|24022|140|16930|7971}} |- |2013-03-18||439||23 920||144||17 023||1 349||8 022||50 458||{{statusstapel|1349|23920|144|17023|8022}} |- |2013-03-25||449||24 566||142||17 094||1 353||8 034||51 189||{{statusstapel|1353|24566|142|17094|8034}} |- |2013-04-01||449||24 519||143||17 537||1 369||8 089||51 657||{{statusstapel|1369|24519|143|17537|8089}} |- |2013-04-08||449||24 473||146||17 499||1 370||8 176||51 664||{{statusstapel|1370|24473|146|17499|8176}} |- |2013-04-15||449||24 419||146||17 566||1 375||8 185||51 691||{{statusstapel|1375|24419|146|17566|8185}} |- |2013-04-22||449||24 367||162||18 301||1 376||8 196||52 402||{{statusstapel|1376|24367|162|18301|8196}} |- |2013-04-29||449||24 290||167||18 375||1 376||8 201||52 409||{{statusstapel|1376|24290|167|18375|8201}} |- |2013-05-06||453||24 260||172||18 771||1 384||8 209||52 796||{{statusstapel|1384|24260|172|18771|8209}} |- |2013-05-13||456||24 188||180||19 063||1 381||8 238||53 050||{{statusstapel|1381|24188|180|19063|8238}} |- |2013-05-20||457||24 152||189||19 102||1 395||8 243||53 081||{{statusstapel|1395|24152|189|19102|8243}} |- |2013-05-27||457||24 255||197||19 183||1 401||8 251||53 287||{{statusstapel|1401|24255|197|19183|8251}} |- |2013-06-03||457||24 215||208||19 184||1 401||8 281||53 289||{{statusstapel|1401|24215|208|19184|8281}} |- |2013-06-10||457||24 129||226||19 244||1 401||8 293||53 293||{{statusstapel|1401|24129|226|19244|8293}} |- |2013-06-17||457||24 186||223||19 283||1 401||8 312||53 405||{{statusstapel|1401|24186|223|19283|8312}} |- |2013-06-24||457||24 497||240||19 294||1 401||8 357||53 789||{{statusstapel|1401|24497|240|19294|8357}} |- |2013-07-01||457||24 599||250||19 329||1 402||8 400||53 980||{{statusstapel|1402|24599|250|19329|8400}} |- |2013-07-08||457||24 670||252||19 323||1 402||8 450||54 097||{{statusstapel|1402|24670|252|19323|8450}} |- |2013-07-15||457||24 629||254||19 361||1 402||8 454||54 100||{{statusstapel|1402|24629|254|19361|8454}} |- |2013-07-22||458||24 917||242||19 403||1 406||8 470||54 438||{{statusstapel|1406|24917|242|19403|8470}} |- |2013-07-29||458||24 856||243||19 469||1 406||8 474||54 448||{{statusstapel|1406|24856|243|19469|8474}} |- |2013-08-05||458||24 826||246||19 501||1 409||8 474||54 456||{{statusstapel|1409|24826|246|19501|8474}} |- |2013-08-12||458||24 821||246||19 519||1 409||8 474||54 469||{{statusstapel|1409|24821|246|19519|8474}} |- |2013-08-19||458||24 814||245||19 523||1 409||8 480||54 471||{{statusstapel|1409|24814|245|19523|8480}} |- |2013-08-26||458||24 809||245||19 527||1 409||8 481||54 471||{{statusstapel|1409|24809|245|19527|8481}} |- |2013-09-02||458||24 805||245||19 528||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24805|245|19528|8484}} |- |2013-09-09||458||24 798||245||19 535||1 409||8 484||54 471||{{statusstapel|1409|24798|245|19535|8484}} |- |2013-09-16||458||24 759||245||19 515||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24759|245|19515|8543}} |- |2013-09-23||458||24 712||245||19 562||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24712|245|19562|8543}} |- |2013-09-30||458||24 627||245||19 647||1 409||8 543||54 471||{{statusstapel|1409|24627|245|19647|8543}} |- |2013-10-07||458||24 574||245||19 698||1 409||8 545||54 471||{{statusstapel|1409|24574|245|19698|8545}} |- |2013-10-14||459||24 572||247||19 700||1 409||8 545||54 473||{{statusstapel|1409|24572|247|19700|8545}} |- |2013-10-21||458||24 549||264||19 709||1 409||8 545||54 476||{{statusstapel|1409|24549|264|19709|8545}} |- |2013-10-28||459||24 243||261||20 064||1 410||8 545||54 523||{{statusstapel|1410|24243|261|20064|8545}} |- |2013-11-04||459||24 196||258||20 083||1 411||8 586||54 534||{{statusstapel|1411|24196|258|20083|8586}} |- |2013-11-11||459||24 202||248||20 094||1 412||8 598||54 554||{{statusstapel|1412|24202|248|20094|8598}} |- |2013-11-18||459||24 143||248||20 151||1 412||8 604||54 558||{{statusstapel|1412|24143|248|20151|8604}} |- |2013-11-25||459||23 390||246||20 876||1 411||8 636||54 559||{{statusstapel|1411|23390|246|20876|8636}} |- |2013-12-02||459||23 311||247||20 890||1 411||8 700||54 559||{{statusstapel|1411|23311|247|20890|8700}} |- |2013-12-09||459||23 061||246||21 026||1 413||8 815||54 561||{{statusstapel|1413|23061|246|21026|8815}} |- |2013-12-16||459||22 991||246||20 815||1 413||9 096||54 561||{{statusstapel|1413|22991|246|20815|9096}} |- |2013-12-23||459||22 921||245||20 470||1 414||9 520||54 570||{{statusstapel|1414|22921|245|20470|9520}} |- |2013-12-30||461||22 883||250||20 471||1 425||9 583||54 612||{{statusstapel|1425|22883|250|20471|9583}} |- |2014-01-06||461||22 766||257||20 641||1 429||9 586||54 679||{{statusstapel|1429|22766|257|20641|9586}} |- |2014-01-13||461||22 794||267||20 667||1 429||9 586||54 743||{{statusstapel|1429|22794|267|20667|9586}} |- |2014-01-20||461||22 805||265||20 677||1 429||9 613||54 789||{{statusstapel|1429|22805|265|20677|9613}} |- |2014-01-27||462||22 795||270||20 743||1 429||9 614||54 851||{{statusstapel|1429|22795|270|20743|9614}} |- |2014-02-03||459||22 669||282||20 826||1 429||9 670||54 876||{{statusstapel|1429|22669|282|20826|9670}} |- |2014-02-10||459||22 559||288||20 925||1 430||9 702||54 904||{{statusstapel|1430|22559|288|20925|9702}} |- |2014-02-17||459||22 526||288||20 947||1 430||9 714||54 905||{{statusstapel|1430|22526|288|20947|9714}} |- |2014-02-24||460||22 529||288||20 954||1 431||9 714||54 916||{{statusstapel|1431|22529|288|20954|9714}} |- |2014-03-03||462||22 942||291||20 987||1 448||9 715||55 383||{{statusstapel|1448|22942|291|20987|9715}} |- |2014-03-10||468||22 968||323||21 031||1 476||9 717||55 515||{{statusstapel|1476|22968|323|21031|9717}} |- |2014-03-17||469||22 957||340||21 048||1 482||9 732||55 559||{{statusstapel|1482|22957|340|21048|9732}} |- |2014-03-24||469||22 963||347||21 091||1 482||9 738||55 621||{{statusstapel|1482|22963|347|21091|9738}} |- |2014-03-31||471||23 055||349||21 133||1 499||9 740||55 776||{{statusstapel|1499|23055|349|21133|9740}} |- |2014-04-07||471||23 038||358||21 158||1 501||9 740||55 795||{{statusstapel|1501|23038|358|21158|9740}} |- |2014-04-14||471||23 008||365||21 116||1 501||9 828||55 818||{{statusstapel|1501|23008|365|21116|9828}} |- |2014-04-21||473||22 896||366||21 273||1 504||9 847||55 886||{{statusstapel|1504|22896|366|21273|9847}} |- |2014-04-28||473||22 821||353||21 323||1 504||9 906||55 907||{{statusstapel|1504|22821|353|21323|9906}} |- |2014-05-05||473||22 738||350||21 421||1 504||9 909||55 922||{{statusstapel|1504|22738|350|21421|9909}} |- |2014-05-12||474||22 682||349||21 480||1 506||9 927||55 944||{{statusstapel|1506|22682|349|21480|9927}} |- |2014-05-19||474||22 655||346||21 497||1 506||9 945||55 949||{{statusstapel|1506|22655|346|21497|9945}} |- |2014-05-27||475||22 627||360||21 527||1 511||9 960||55 985||{{statusstapel|1511|22627|360|21527|9960}} |- |2014-06-02||475||22 615||359||21 469||1 517||10 045||56 005||{{statusstapel|1517|22615|359|21469|10045}} |- |2014-06-09||475||22 549||360||21 294||1 517||10 288||56 008||{{statusstapel|1517|22549|360|21294|10288}} |- |2014-06-16||475||22 516||360||21 234||1 520||10 378||56 008||{{statusstapel|1520|22516|360|21234|10378}} |- |2014-06-23||475||22 406||361||21 212||1 520||10 510||56 009||{{statusstapel|1520|22406|361|21212|10510}} |- |2014-06-30||476||22 340||362||21 114||1 520||10 677||56 013||{{statusstapel|1520|22340|362|21114|10677}} |- |2014-07-07||476||22 213||362||20 794||1 576||11 065||56 010||{{statusstapel|1576|22213|362|20794|11065}} |- |2014-07-14||476||22 157||362||20 764||1 576||11 151||56 010||{{statusstapel|1576|22157|362|20764|11151}} |- |2014-07-21||476||22 135||363||20 790||1 576||11 157||56 021||{{statusstapel|1576|22135|363|20790|11157}} |- |2014-07-28||477||22 129||363||20 796||1 576||11 158||56 022||{{statusstapel|1576|22129|363|20796|11158}} |- |2014-08-04||476||22 031||363||20 789||1 576||11 160||55 919||{{statusstapel|1576|22031|363|20789|11160}} |- |2014-08-11||476||22 015||369||20 803||1 576||11 162||55 925||{{statusstapel|1576|22015|369|20803|11162}} |- |2014-08-18||479||22 063||369||20 805||1 579||11 171||55 987||{{statusstapel|1579|22063|369|20805|11171}} |- |2014-08-25||479||22 098||372||20 801||1 579||11 179||56 029||{{statusstapel|1579|22098|372|20801|11179}} |- |2014-09-01||479||22 109||371||20 819||1 579||11 182||56 060||{{statusstapel|1579|22109|371|20819|11182}} |- |2014-09-08||479||22 124||370||20 819||1 579||11 186||56 078||{{statusstapel|1579|22124|370|20819|11186}} |- |2014-09-15||479||22 139||370||20 818||1 580||11 189||56 096||{{statusstapel|1580|22139|370|20818|11189}} |- |2014-09-22||479||22 144||370||20 818||1 580||11 190||56 102||{{statusstapel|1580|22144|370|20818|11190}} |- |2014-09-29||481||22 154||370||20 832||1 580||11 191||56 127||{{statusstapel|1580|22154|370|20832|11191}} |- |2014-10-06||481||22 212||378||21 004||1 583||11 194||56 371||{{statusstapel|1583|22212|378|21004|11194}} |- |2014-10-13||481||22 173||378||21 155||1 584||11 194||56 484||{{statusstapel|1584|22173|378|21155|11194}} |- |2014-10-21||483||22 173||405||21 211||1 586||11 194||56 569||{{statusstapel|1586|22173|405|21211|11194}} |- |2014-11-03||483||22 303||399||21 333||1 586||11 256||56 877||{{statusstapel|1586|22303|399|21333|11256}} |- |2014-11-17||483||22 176||395||21 509||1 586||11 395||57 061||{{statusstapel|1586|22176|395|21509|11395}} |- |2015-01-01||491||22 424||403||21 419||1 622||11 719||57 587||{{statusstapel|1622|22424|403|21419|11719}} |- |2015-02-01||494||22 446||412||21 417||1 644||11 719||57 638||{{statusstapel|1644|22446|412|21417|11719}} |- |2015-03-01||502||22 625||411||21 441||1 723||11 729||57 929||{{statusstapel|1723|22625|411|21441|11729}} |- |2015-04-02||504||22 631||596||21 652||1 756||11 746||58 381||{{statusstapel|1756|22631|596|21652|11746}} |- |2015-05-01||511||22 521||411||22 531||1 810||11 874||59 147||{{statusstapel|1810|22521|411|22531|11874}} |- |2015-06-01||526||23 017||378||22 776||1 839||12 032||60 042||{{statusstapel|1839|23017|378|22776|12032}} |- |2015-07-01||528||23 121||348||23 037||1 844||12 071||60 421||{{statusstapel|1844|23121|348|23037|12071}} |- |2015-08-01||529||23 327||348||23 228||1 876||12 078||60 857||{{statusstapel|1876|23327|348|23228|12078}} |- |2015-09-01||536||23 265||349||23 271||1 876||12 112||60 873||{{statusstapel|1876|23265|349|23271|12112}} |- |2015-10-03||536||23 245||348||23 303||1 876||12 113||60 885||{{statusstapel|1876|23245|348|23303|12113}} |- |2015-11-01||536||23 192||348||23 360||1 876||12 117||60 893||{{statusstapel|1876|23192|348|23360|12117}} |- |2015-12-04||537||23 041||329||23 612||1 893||12 174||61 049||{{statusstapel|1893|23041|329|23612|12174}} |- |2016-01-01||537||23 061||333||23 689||1 893||12 183||61 159||{{statusstapel|1893|23061|333|23689|12183}} |- |2016-02-01||538||23 055||334||23 765||1 893||12 183||61 230||{{statusstapel|1893|23055|334|23765|12183}} |- |2016-03-01||539||22 995||309||23 867||1 926||12 209||61 306||{{statusstapel|1926|22995|309|23867|12209}} |- |2016-04-01||544||22 749||343||24 181||1 973||12 277||61 523||{{statusstapel|1973|22749|343|24181|12277}} |- |2016-05-01||544||22 499||391||24 614||1 975||12 342||61 821||{{statusstapel|1975|22499|391|24614|12342}} |- |2016-06-01||546||22 177||383||25 091||1 988||12 381||62 020||{{statusstapel|1988|22177|383|25091|12381}} |- |2016-07-01||546||22 044||377||25 378||1 988||12 425||62 212||{{statusstapel|1988|22044|377|25378|12425}} |- |2016-08-01||547||22 016||383||25 783||1 989||12 469||62 640||{{statusstapel|1989|22016|383|25783|12469}} |- |2016-09-01||547||21 973||382||26 076||1 989||12 475||62 895||{{statusstapel|1989|21973|382|26076|12475}} |- |2016-10-01||549||21 766||384||26 643||2 018||12 509||63 320||{{statusstapel|2018|21766|384|26643|12509}} |- |2016-11-02||552||21 073||376||27 268||2 035||12 757||63 509||{{statusstapel|2035|21073|376|27268|12757}} |- |2016-12-01||553||20 719||376||27 631||2 043||12 964||63 733||{{statusstapel|2043|20719|376|27631|12964}} |- |2017-01-01||553||20 702||375||27 946||2 050||13 061||64 134||{{statusstapel|2050|20702|375|27946|13061}} |- |2017-02-01||556||20 722||378||28 358||2 059||13 082||64 599||{{statusstapel|2059|20722|378|28358|13082}} |- |2017-03-01||556||20 733||376||28 545||2 064||13 091||64 809||{{statusstapel|2064|20733|376|28545|13091}} |- |2017-04-01||556||20 731||363||28 867||2 067||13 108||65 136||{{statusstapel|2067|20731|363|28867|13108}} |- |2017-05-01||557||20 690||363||28 994||2 069||13 169||65 285||{{statusstapel|2069|20690|363|28994|13169}} |- |2017-06-01||562||20 571||329||29 442||2 086||13 292||65 720||{{statusstapel|2086|20571|329|29442|13292}} |- |2017-07-01||566||20 335||297||30 193||2 162||13 371||66 358||{{statusstapel|2162|20335|297|30193|13371}} |- |2017-08-01||569||20 284||285||30 332||2 167||13 490||66 558||{{statusstapel|2167|20284|285|30332|13490}} |- |2017-09-01||571||20 307||274||30 494||2 184||13 700||66 959||{{statusstapel|2184|20307|274|30494|13700}} |- |2017-10-01||574||20 286||252||30 855||2 203||13 703||67 299||{{statusstapel|2203|20286|252|30855|13703}} |- |2017-11-01||577||20 241||251||31 311||2 233||13 751||67 787||{{statusstapel|2233|20241|251|31311|13751}} |- |2017-12-01||578||20 138||241||31 720||2 273||13 773||68 145||{{statusstapel|2273|20138|241|31720|13773}} |- |2018-01-01||579||19 999||238||31 631||2 273||14 050||68 191||{{statusstapel|2273|19999|238|31631|14050}} |- |2018-02-01||583||19 748||296||32 140||2 302||14 139||68 625||{{statusstapel|2302|19748|296|32140|14139}} |- |2018-03-01||588||19 626||313||32 651||2 363||14 357||69 310||{{statusstapel|2363|19626|313|32651|14357}} |- |2018-04-01||589||19 480||308||32 820||2 370||14 514||69 492||{{statusstapel|2370|19480|308|32820|14514}} |- |2018-05-01||591||19 260||314||33 311||2 384||14 705||69 974||{{statusstapel|2384|19260|314|33311|14705}} |- |2018-06-01||594||19 074||308||33 450||2 424||15 073||70 329||{{statusstapel|2424|19074|308|33450|15073}} |- |2018-07-01||597||18 859||236||33 662||2 471||15 423||70 651||{{statusstapel|2471|18859|236|33662|15423}} |- |2018-08-01||598||18 748||233||33 872||2 482||15 820||71 155||{{statusstapel|2482|18748|233|33872|15820}} |- |2018-09-01||601||18 737||233||33 837||2 511||16 342||71 660||{{statusstapel|2511|18737|233|33837|16342}} |- |2018-10-01||603||18 585||235||34 603||2 543||16 499||72 465||{{statusstapel|2543|18585|235|34603|16499}} |- |2018-11-01||605||18 393||245||34 871||2 543||16 675||72 727||{{statusstapel|2543|18393|245|34871|16675}} |- |2018-12-01||608||18 174||253||35 445||2 558||16 762||73 192||{{statusstapel|2558|18174|253|35445|16762}} |- |2019-01-01||610||17 796||238||36 157||2 576||16 900||73 667||{{statusstapel|2576|17796|238|36157|16900}} |- |2019-02-01||612||17 592||238||36 673||2 612||17 117||74 232||{{statusstapel|2612|17592|238|36673|17117}} |- |2019-03-01||614||17 342||233||37 118||2 634||17 416||74 743||{{statusstapel|2634|17342|233|37118|17416}} |- |2019-04-01||614||17 159||232||37 618||2 645||17 627||75 281||{{statusstapel|2645|17159|232|37618|17627}} |- |2019-05-01||619||17 128||233||38 356||2 681||17 687||76 085||{{statusstapel|2681|17128|233|38356|17687}} |- |2019-06-01||624||16 892||233||39 143||2 702||18 038||77 008||{{statusstapel|2702|16892|233|39143|18038}} |- |2019-07-01||625||16 762||228||39 689||2 721||18 087||77 487||{{statusstapel|2721|16762|228|39689|18087}} |- |2019-08-01||627||16 625||210||40 178||2 732||18 172||77 917||{{statusstapel|2732|16625|210|40178|18172}} |- |2019-09-01||628||16 517||194||40 457||2 760||18 286||78 214||{{statusstapel|2760|16517|194|40457|18286}} |- |2019-10-01||636||16 483||194||40 725||2 765||18 457||78 624||{{statusstapel|2765|16483|194|40725|18457}} |- |2019-11-01||641||16 427||190||41 390||2 779||18 520||79 306||{{statusstapel|2779|16427|190|41390|18520}} |- |2019-12-01||647||16 363||189||42 161||2 824||18 648||80 185||{{statusstapel|2824|16363|189|42161|18648}} |- |2020-01-01||655||16 334||184||42 931||2 878||18 717||81 044||{{statusstapel|2878|16334|184|42931|18717}} |- |2020-02-01||660||16 282||182||43 805||2 898||18 781||81 948||{{statusstapel|2898|16282|182|43805|18781}} |- |2020-03-01||662||16 226||178||44 526||2 925||18 880||82 735||{{statusstapel|2925|16226|178|44526|18880}} |- |2020-04-01||667||16 040||175||44 868||2 935||19 492||83 510||{{statusstapel|2935|16040|175|44868|19492}} |- |2020-05-01||672||15 787||173||45 296||2 983||19 757||83 996||{{statusstapel|2983|15787|173|45296|19757}} |- |2020-06-01||674||15 637||172||45 601||2 990||20 109||84 509||{{statusstapel|2990|15637|172|45601|20109}} |- |2020-07-01||676||15 496||173||46 241||3 006||20 169||85 085||{{statusstapel|3006|15496|173|46241|20169}} |- |2020-08-01||681||15 388||167||46 781||3 059||20 392||85 787||{{statusstapel|3059|15388|167|46781|20392}} |- |2020-09-01||683||15 372||167||47 158||3 077||20 439||86 213||{{statusstapel|3077|15372|167|47158|20439}} |- |2020-10-01||687||15 294||165||48 672||3 109||20 468||87 708||{{statusstapel|3109|15294|165|48672|20468}} |- |2020-11-01||695||15 251||164||49 462||3 169||20 695||88 741||{{statusstapel|3169|15251|164|49462|20695}} |- |2020-12-01||700||15 181||162||50 354||3 237||20 766||89 700||{{statusstapel|3237|15181|162|50354|20766}} |- |2021-01-01||703||15 138||161||50 805||3 277||20 969||90 350||{{statusstapel|3277|15138|161|50805|20969}} |- |2021-02-01||705||15 380||167||51 456||3 353||21 233||91 589||{{statusstapel|3353|15380|167|51456|21233}} |- |2021-03-01||707||15 367||164||51 656||3 379||21 772||92 338||{{statusstapel|3379|15367|164|51656|21772}} |- |2021-04-01||716||15 113||159||52 968||3 434||22 157||93 831||{{statusstapel|3434|15113|159|52968|22157}} |- |2021-05-01||721||14 840||166||54 300||3 511||22 819||95 636||{{statusstapel|3511|14840|166|54300|22819}} |- |2021-06-01||728||14 639||179||55 640||3 598||23 439||97 495||{{statusstapel|3598|14639|179|55640|23439}} |- |2021-07-01||732||14 559||169||56 166||3 648||24 176||98 718||{{statusstapel|3648|14559|169|56166|24176}} |- |2021-08-01||741||14 535||187||56 582||3 704||24 922||99 930||{{statusstapel|3704|14535|187|56582|24922}} |- |2021-09-01||755||14 554||222||57 754||3 790||25 509||101 829||{{statusstapel|3790|14554|222|57754|25509}} |- |2021-10-01||758||14 540||204||58 592||3 813||26 056||103 205||{{statusstapel|3813|14540|204|58592|26056}} |- |2021-11-01||787||15 115||235||60 057||4 168||26 662||106 237||{{statusstapel|4168|15115|235|60057|26662}} |- |2021-12-01||804||15 368||244||61 316||4 405||27 073||108 406||{{statusstapel|4405|15368|244|61316|27073}} |- |2022-01-01||807||15 314||255||62 114||4 435||27 466||109 584||{{statusstapel|4435|15314|255|62114|27466}} |- |2022-02-01||816||15 274||359||62 301||4 512||28 610||111 056||{{statusstapel|4512|15274|359|62301|28610}} |- |2022-03-01||825||15 343||371||62 674||4 554||29 392||112 334||{{statusstapel|4554|15343|371|62674|29392}} |- |2022-04-01||840||15 694||344||62 975||4 756||30 251||114 020||{{statusstapel|4756|15694|344|62975|30251}} |- |2022-05-01||843||15 999||341||63 512||4 783||30 866||115 501||{{statusstapel|4783|15999|341|63512|30866}} |- |2022-06-01||853||16 083||342||64 332||4 869||31 073||116 699||{{statusstapel|4869|16083|342|64332|31073}} |- |2022-07-01||855||16 372||340||65 314||4 881||31 442||118 349||{{statusstapel|4881|16372|340|65314|31442}} |- |2022-08-01||858||16 336||340||65 649||4 907||32 114||119 346||{{statusstapel|4907|16336|340|65649|32114}} |- |2022-09-01||863||16 275||276||64 910||4 939||33 657||120 057||{{statusstapel|4939|16275|276|64910|33657}} |- |2022-10-01||867||16 278||267||65 624||5 001||34 044||121 214||{{statusstapel|5001|16278|267|65624|34044}} |- |2022-11-01||878||16 261||197||66 638||5 058||34 425||122 579||{{statusstapel|5058|16261|197|66638|34425}} |- |2022-12-01||883||16 266||191||67 335||5 122||34 678||123 592||{{statusstapel|5122|16266|191|67335|34678}} |- |2023-01-01||888||16 238||197||67 986||5 161||34 842||124 424||{{statusstapel|5161|16238|197|67986|34842}} |- |2023-02-01||899||16 152||209||69 251||5 244||35 109||125 965||{{statusstapel|5244|16152|209|69251|35109}} |- |2023-03-01||901||16 072||229||70 084||5 249||35 236||126 870||{{statusstapel|5249|16072|229|70084|35236}} |- |2023-04-01||904||16 013||193||70 891||5 330||35 392||127 819||{{statusstapel|5330|16013|193|70891|35392}} |- |2023-05-01||906||15 978||187||71 710||5 339||35 450||128 664||{{statusstapel|5339|15978|187|71710|35450}} |- |2023-06-01||909||15 952||183||72 819||5 380||35 479||129 813||{{statusstapel|5380|15952|183|72819|35479}} |- |2023-07-01||912||15 777||181||73 603||5 430||35 737||130 728||{{statusstapel|5430|15777|181|73603|35737}} |- |2023-08-01||918||15 842||180||74 622||5 542||35 916||132 102||{{statusstapel|5542|15842|180|74622|35916}} |- |2023-09-01||929||15 856||192||75 520||5 745||35 996||133 309||{{statusstapel|5745|15856|192|75520|35996}} |- |2023-10-01||930||15 831||187||76 251||5 750||36 011||134 030||{{statusstapel|5750|15831|187|76251|36011}} |- |2023-11-01||939||15 844||192||76 997||5 806||36 163||135 002||{{statusstapel|5806|15844|192|76997|36163}} |- |2023-12-01||944||15 876||194||77 749||5 875||36 505||136 199||{{statusstapel|5875|15876|194|77749|36505}} |- |2024-01-01||946||15 879||185||78 360||5 894||36 753||137 071||{{statusstapel|5894|15879|185|78360|36753}} |- |2024-02-01||957||16 144||186||79 393||5 943||37 199||138 865||{{statusstapel|5943|16144|186|79393|37199}} |- |2024-03-01||968||16 000||186||80 745||6 004||37 260||140 195||{{statusstapel|6004|16000|186|80745|37260}} |- |2024-04-01||975||15 916||187||81 799||6 050||37 534||141 486||{{statusstapel|6050|15916|187|81799|37534}} |- |2024-05-01||977||15 915||187||82 659||6 080||37 682||142 523||{{statusstapel|6080|15915|187|82659|37682}} |- |2024-06-01||980||15 936||190||83 554||6 128||37 875||143 683||{{statusstapel|6128|15936|190|83554|37875}} |- |2024-07-01||990||16 040||189||84 329||6 246||38 263||145 067||{{statusstapel|6246|16040|189|84329|38263}} |- |2024-08-01||996||16 055||190||85 146||6 296||38 755||146 442||{{statusstapel|6296|16055|190|85146|38755}} |- |2024-09-01||998||16 053||190||85 635||6 307||39 042||147 227||{{statusstapel|6307|16053|190|85635|39042}} |- |2024-10-01||1 005||16 061||190||85 740||6 355||39 472||147 818||{{statusstapel|6355|16061|190|85740|39472}} |- |2024-11-01||1 010||16 062||192||86 438||6 368||39 513||148 573||{{statusstapel|6368|16062|192|86438|39513}} |- |2024-12-01||1 018||16 054||193||87 626||6 425||39 533||149 831||{{statusstapel|6425|16054|193|87626|39533}} |- |2025-01-01||1 020||16 057||194||88 498||6 469||39 740||150 958||{{statusstapel|6469|16057|194|88498|39740}} |- |2025-02-01||1 029||16 064||194||89 546||6 546||40 170||152 520||{{statusstapel|6546|16064|194|89546|40170}} |- |2025-03-01||1 033||16 049||193||90 152||6 601||40 666||153 661||{{statusstapel|6601|16049|193|90152|40666}} |- |2025-05-01||1 042||16 038||293||91 037||6 669||41 879||155 916||{{statusstapel|6669|16038|293|91037|41879}} |- |2025-06-01||1 056||16 038||326||91 957||6 705||42 297||157 323||{{statusstapel|6705|16038|326|91957|42297}} |- |2025-07-01||1 070||15 991||344||92 824||6 764||42 541||158 464||{{statusstapel|6764|15991|344|92824|42541}} |- |2025-08-01||1 078||15 926||357||93 971||6 815||42 726||159 795||{{statusstapel|6815|15926|357|93971|42726}} |- |2025-09-01||1 089||15 922||356||94 660||6 885||42 967||160 790||{{statusstapel|6885|15922|356|94660|42967}} |- |2025-10-01||1 103||16 324||332||95 573||6 909||43 113||162 251||{{statusstapel|6909|16324|332|95573|43113}} |- |2025-11-01||1 118||16 336||309||96 734||6 982||43 328||163 689||{{statusstapel|6982|16336|309|96734|43328}} |- |2025-12-01||1 127||16 325||238||97 793||7 017||43 453||164 826||{{statusstapel|7017|16325|238|97793|43453}} |- |2026-01-01||1 129||16 322||197||98 805||7 030||43 576||165 930||{{statusstapel|7030|16322|197|98805|43576}} |- |2026-02-01||1 130||16 322||203||99 893||7 046||43 877||167 341||{{statusstapel|7046|16322|203|99893|43877}} |- |2026-03-01||1 132||16 323||205||100 362||7 059||44 265||168 214||{{statusstapel|7059|16323|205|100362|44265}} |- |2026-04-01||1 145||16 358||213||101 584||7 119||44 478||169 752||{{statusstapel|7119|16358|213|101584|44478}} |- |2026-05-01||1 147||16 496||222||102 459||7 156||44 896||171 229||{{statusstapel|7156|16496|222|102459|44896}} |- |2026-06-01||1 151||16 832||238||103 406||7 201||45 069||172 746||{{statusstapel|7201|16832|238|103406|45069}}{{/tommall}} <!-- För att uppdatera statistiken manuellt ersätt {{/tommall}} direkt ovanför kommentaren med: {{byt:/mall}} --> |} fftk0k7i9cwa7wkemg346b3fh0phrzj Mall:Antalsidor 10 51272 652423 650053 2026-06-01T02:42:38Z Thuresson 20 652423 wikitext text/x-wiki {{FORMATNUM:20489}}<sup>[26-06-01]</sup><noinclude> {{Antalsidor/dok}} </noinclude> d9qamam9cpwktj1brj8qz29uz6mlzzh Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/507 104 155064 652420 618080 2026-05-31T21:20:50Z Mårtensås 11012 652420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Miærþi — Morþgæld.''|443}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Morghongava}}, f. = {{ssgl13lnk|Morghongæf}}. ME.* St.* Chr. Kg. 10: pr, {{m|1}}; G. 6: {{m|1}}; 9, 10: {{m|1}}, {{m|3}}; 11, 18: pr. '''the (som) i -vunne stodho''', ɔ: i det cap. som handlar om detta slags gåfvor, St. G. 13. jfr. 9. {{ssgl13ank|Morghongæf}} ('''morghin gif''', SM.), f. morgongåfva (jfr. {{ssgl13lnk|Hindradags_gæf|Hindradags gæf}}). VG.* U.* SM.* VM. I. G. 6; II. Æ. 4, 5; H. Æ. 5; Bj.* ME.* ... {{ssgl13ank|Morþgæld}} ('''morþgiald, morgiald'''), n. {{ssgl13ank|Morþgæld-1|1)}} böter för mord. VM.*, där särskilda böter (40 marker) stadgas för '''morþ''' i eg. mening, l. likets undangömmande,<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> f2be7qr408mrhf6x9wfixhnn5fk1clh Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/460 104 217102 652409 630055 2026-05-31T18:07:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />98</noinclude>tedde så många kroppsliga likheter med sin fars familj, helt och hållet andligt tillhöra denna mor? Skulle han, om vilken han hoppats, att han en gång med lyckligare och mera otvungen hand skulle fortsätta hans livs arbete, stå främmande och verka främmande för hela den omgivning, i vilken han var kallad att verka, ja till och med för sin far? Gerdas fiolspel hade hittills för Thomas utgjort ett tjusande bihang till hennes egendomliga väsen, i likhet med hennes sällsamma ögon, som han älskade, hennes tunga, mörkröda hår och hela hennes ovanliga uppenbarelse. Men nu, när han måste se, hur lidelsen för musik, som var honom främmande, redan så tidigt bemäktigade sig också hans son, blev den för honom till en fientlig makt, som ställde sig emellan honom och barnet, av vilket hans förhoppningar ville göra en äkta Buddenbrook, en stark och praktiskt sinnad man, lysten efter makt och erövringar. Och i den retliga sinnesstämning, vari han befann sig, tycktes det honom, som om denna fientliga makt hotade att göra honom till en främling i hans eget hus. Han var icke i stånd att närma sig musiken, så som Gerda och hennes vän, den där herr Pfühl, bedrevo den, och Gerda, som var exklusiv och ofördragsam i vad som rörde konsten, försvårade ytterligare detta närmande för honom på ett rent av grymt sätt. Aldrig hade han trott att musikens väsen var så fullständigt främmande för hans familj, som det nu tycktes. Hans farfar hade gärna blåst en smula flöjt, och själv hade han alltid med välbehag lyssnat till vackra melodier, som antingen utmärkte sig för lätt behag eller ett slags kontemplativt vemod eller en upplivande glättighet. Men gav han uttryck åt sin förkärlek för dylika stycken, så kunde han vara säker på, att Gerda ryckte på axlarna och med ett medlidsamt leende sade: »Hur är det möjligt, min vän! En sak som är så fullständigt utan musikaliskt värde …» Han hatade detta »musikaliska värde», detta ord,<noinclude> <references/></noinclude> ppu8ivn1c4oxhl2y1rbdolc64krbsvd Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/461 104 217103 652410 630057 2026-05-31T18:10:55Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|99}}</noinclude>med vilket för honom icke förband sig något annat begrepp än det av ett kallt högmod. Han kunde icke förstå, varför melodier, som rörde eller muntrade upp honom, voro av noll och intet värde, och musikstycken, som föreföllo honom tråkiga och obegripliga, skulle besitta det högsta musikaliska värde. Han stod utanför ett tempel, från vars tröskel Gerda med en obeveklig åtbörd visade bort honom … och bedrövad såg han, hur hon försvann med barnet där inne. Han lät ingenting märka av det bekymmer, varmed han såg, hur han och hans lille son tycktes bli allt mer och mer främmande för varandra, och han ville på inga villkor det skulle se ut, som om han tiggde om barnets ynnest. Om dagarna hade han ju endast föga tid att sammanträffa med den lille, men under måltiderna behandlade han honom med en vänskaplig förtrolighet, som hade en anstrykning av uppmuntrande hårdhet. »Nå, kamrat,» sade han, i det han ett par gånger klappade honom på huvudet och satte sig bredvid honom vid matbordet mitt emot sin hustru … »Hur går det? Vad ha vi haft för oss? Läst läxor? … Och spelat piano? Det är bra! Men inte för mycket bara, annars få vi ingen lust till det andra och bli kvarsittare vid påsk!» Ingen muskel i hans ansikte förrådde därvid den bekymrade spänning, med vilken han avvaktade, hur Hanno skulle upptaga hans hälsning, hur han skulle besvara den; ingenting förrådde, hur smärtsamt hela hans inre sammandrog sig, då gossen endast lät en skygg blick ur sina guldbruna ögon glida upp mot honom, utan att ens nå till hans ansikte, och tyst lutade sig ner över sin tallrik. Att bry sig om denna barnsliga tafatthet skulle ju varit dåraktigt. Under det de voro tillsammans, var det hans plikt att sysselsätta sig en smula med gossen, examinera honom en smula, väcka hans praktiska sinne för fakta … Hur många invånare fanns det i staden? Vilka gator förde från Trave upp till den övre staden? Vad hade firmans spannmålsmagasin för namn? —<noinclude> <references/></noinclude> 40hizljy08lgk3uf6yzw65uugz051pi Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/462 104 217104 652411 630058 2026-05-31T18:36:22Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />100</noinclude>Seså, svara raskt och rakt på sak! — Men Hanno teg. Icke av trots mot fadern, icke för att göra honom ledsen. Men invånarna, gatorna och till och med magasinerna, som under vanliga förhållanden voro honom oändligt likgiltiga, ingåvo honom, så snart de upphöjdes till examensämnen, en förtvivlad motvilja. Han kunde förut ha varit helt glad och munter, kunde till och med ha småpratat med fadern — men så fort samtalet endast tillnärmelsevis antog prägeln av ett litet förhör, sjönk hans stämning under noll, och hans motståndskraft blev fullständigt bruten. Hans ögon beslöjades, hans mun fick ett försagt uttryck, och vad som behärskade honom var ett smärtsamt beklagande av den oförsiktighet, med vilken pappa, som väl ändå borde veta, att dylika försök icke båtade något till, nu fördärvade middagen för sig själv och de andra. Med tårfyllda ögon stirrade han ner i sin tallrik. Ida knuffade på honom och viskade till honom … gatorna, magasinerna. Men ack, det var ju alldeles gagnlöst! Hon missförstod honom. Han visste ju namnen, åtminstone delvis, ganska bra, och det skulle ha varit så lätt att till en viss grad tillmötesgå pappas önskningar, om det blott icke varit omöjligt, om icke något oövervinneligt sorgligt lagt hinder i vägen för honom … Ett strängt ord, en knackning i bordet med gaffeln från fadern kom honom att förskräckt fara upp. Han kastade en blick på sin mor och Ida försökte att tala, men redan de första stavelserna kvävdes av snyftningar — det gick icke. »Nog!» ropade senatorn vredgat. »Tig! Jag vill icke höra något mera! Du behöver ingenting säga! Du må gärna sitta och stirra stum och dum framför dig i alla dina levnadsdagar!» Och under stillatigande misstämning avåts middagen. Det var just denna ständiga benägenhet att gråta, denna fullständiga brist på friskhet och energi, som senatorn använde som argument, då han yttrade sina invändningar mot Hannos lidelsefulla sysslande med musik. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jeci22nlpovonnu2z40myw2nboe4d6q Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/463 104 217105 652412 630059 2026-05-31T18:39:16Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|101}}</noinclude>Hannos hälsa hade alltid varit bräcklig. Isynnerhet hade hans tänder från hans tidigaste barndom varit orsaken till många plågor och besvärligheter. Nu, då tiden varit inne, att han skulle byta tänder, blevo smärtorna nästan värre, än han kunde uthärda, och han låg hela nätterna sömnlös och feberaktig, under sakta gråt. Tänderna, som till det yttre voro lika vackra och vita som moderns, men på samma gång ytterligt veka och ömtåliga, växte snett, trängde inpå varandra, och för att avhjälpa alla dessa olägenheter gjorde en fruktansvärd personlighet sitt inträde i lille Johanns liv — tandläkar Brecht på Mühlenstrasse. Redan blotta namnet på denne man påminde hemskt om det knakande ljud, som uppstår i käken, när man med tången drar ut en tand med långa rötter, och kom Hannos hjärta att ängsligt draga sig tillsammans, där han satt uppkrupen i en länstol i herr Brechts väntrum mitt emot den trogna Ida Jungmann och tittade i illustrerade tidningar, till dess tandläkaren visade sig i dörren till operationsrummet med sitt lika hövliga som skräckinjagande »Var så god! …» En dragningskraft, en sällsam lockelse ägde detta väntrum, och det var en grann, mångfärgad papegoja med små giftiga ögon, som satt i en mässingsbur i en vrå och av någon obekant anledning hette Josephus. Med en röst, som lät som en gammal arg kärings, plägade han säga: »Tag plats … På momangen …» och fastän detta under för handen varande omständigheter lät som ett avskyvärt hån, kände Hanno Buddenbrook sig likväl dragen till honom med en blandning av kärlek och fasa. En papegoja … en stor, brokig fågel, som hette Josephus och kunde tala! Var det icke, som om han kommit flygande dit från en trollskog, från någon av de Grimmska sagorna, som Ida brukade läsa för honom där hemma? … Även det »Var så god,» varmed herr Brecht öppnade dörren, upprepades eftertryckligt av Josephus, och så kom det sig, att man skrattande trädde in i operationsrummet<noinclude> <references/></noinclude> 9gs3nxrk5zzgzcqadsazpnuog5ghocc Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/464 104 217106 652413 630060 2026-05-31T18:42:05Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />102</noinclude>och satte sig i den stora hemska stolen vid fönstret, där trampmaskinen stod. {{Rättelse|Hvad|Vad}} herr Brecht själv angick, så såg han alldeles ut som Josephus, lika skarp och krokig som papegojans näbb böjde sig hans näsa ned över de gråsprängda svarta mustascherna. Man försäkrade lille Johann, att denne man gjorde honom mycket gott och bevarade honom från många, ännu värre smärtor, men när Hanno jämförde den pina, herr Brecht tillfogat honom, med de positiva fördelar, han hade honom att tacka för, så var den förra alltför mycket övervägande, för att han icke skulle betrakta alla dessa besök på Mühlenstrasse som det värsta av alla onödiga kval. För resten inverkade dessa tandplågor icke blott på hans sinnesstämning utan också på funktionerandet av särskilda organ. Svårigheterna att tugga hade till följd rubbningar i matsmältningen, ja, till och med anfall av gastrisk feber, och dessa magåkommor stodo i samband med övergående anfall av hjärtklappning och svindel. Därjämte led han fortfarande i kanske ännu högre grad än förut av den underliga sjukdom, som doktor Grabow kallade »pavor nocturnus». Knappt en natt förgick, utan att lille Johann en eller två gånger for upp och med alla tecken till den dödligaste ångest skrek på hjälp eller förbarmande, som om han stode i lågor, eller man ville mörda honom … På morgonen visste han sedan icke av någonting. — Doktor Grabow ordinerade för denna åkomma en aftondryck av blåbärssaft, men det hjälpte icke alls. Att gå i skolan var också alltjämt en av hans prövningar, och hans förhållande till sina små kamrater var i allmänhet av rent ytlig och främmande art. Endast med en av dem knöt han alltifrån första skoldagen ett fast vänskapsband, och det var unge greve Mölln med förnamnet Kai. Det var en gosse av samma längd och kroppsbyggnad som Hanno, men icke som denne elegant utstyrd i en dansk matrosdräkt, utan klädd i tarvliga<noinclude> <references/></noinclude> 33nta3a1vayoo18eh08lbn9rnnxf6v9 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/465 104 217107 652414 630061 2026-05-31T18:45:13Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|103}}</noinclude>kläder av obestämd färg, i vilka här och var en knapp felades, och med en stor lapp mitt bak. Händerna, som stucko fram ur de för korta ärmarna, voro inpyrda med dam och jord, så att de fått en oföränderligt ljusgrå färg, men de voro smala och utomordentligt välbildade med långa fingrar och långa, spetsiga naglar. Och med dessa händer överensstämde huvudet, som, okammat, vårdslösat och icke vidare rent, av naturen var utrustat med alla kännetecken på ren och ädel ras. Det lätt i mitten benade, rödgula håret var tillbakastruket från en alabastervit panna, under vilken ett par klarblå ögon, på en gång djupa och skarpa, blixtrade fram. Kindknotorna voro en smula utstående, och den smala, lätt böjda näsan med sina fina näsborrar var liksom munnen med den något uppdragna överläppen redan nu av karaktäristisk prägel. Hanno Buddenbrook hade redan, innan han började skolan, ett par gånger flyktigt sett den lille greven under de promenader, han och Ida ibland gjorde utanför Burgthor. Där låg nämligen ett långt stycke från staden, nära den första byn, en liten, nästan värdelös lantgård, som icke ens hade ett namn. Såg man ditåt, varseblev man en gödselhög, en skara höns, en hundkoja och en tarvlig byggnad, nästan en stuga, med rött tak, som räckte nästan ända ner till marken. Det var herrgården, och där bodde Kais far, greve Eberhard Mölln. Han var ett orginal, som sällan någon såg skrymten av och som levde avskild från världen på sin lilla gård, sysselsatt med höns- och hundavel och grönsaksodling — en storväxt man med kragstövlar, en grön frisjacka, kalt huvud, ett väldigt grått tomteskägg, en ridpiska i handen, fastän han icke ägde någon häst, och en i ögat under det buskiga brynet inklämd monokel. Utom honom och hans son fanns det vitt och brett omkring i landet ingen greve Mölln. De olika grenarna av den en gång rika, mäktiga och stolta familjen hade småningom torkat bort, dött ut och förmultnat, och endast en faster till den lille Kai, med vilken hans<noinclude> <references/></noinclude> n82vxwhpptfcbn9wlkdl2ptaxzlerdq Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/466 104 217108 652415 630062 2026-05-31T18:48:11Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />104</noinclude>far likväl icke stod i korrespondens, fanns ännu i livet. Hon skrev under en excentrisk psevdonym romaner i familjejournaler. — Vad greve Eberhard beträffade, så mindes man, att han för att freda sig för förfrågningar, anbud och tiggeri, då han flyttat ut till den lilla gården utanför Burgthor, satt upp en skylt på sin dörr, på vilken stod att läsa: »Här bor greve Mölln alldeles ensam, behöver ingenting, köper ingenting och har ingenting att skänka bort.» Då skylten gjort sin verkan och ingen mera besvärade honom, hade han åter tagit bort den. Här bland hönsen och hundarna hade lille Kai vuxit upp vild och moderlös — ty grevinnan hade dött vid hans födelse och hushållet sköttes av ett äldre fruntimmer — och här hade Hanno Buddenbrook skyggt sett honom på långt håll, då han som en kanin skuttade omkring i kållanden, slogs med hundvalparna och skrämde hönsen med sina kullerbyttor. I skolan återfann han honom, och i början kände han sig fortfarande skygg för den lille grevens förvildade yttre. Men det dröjde icke länge, förrän en säker instinkt lät honom genomskåda det ovårdade hōljet, kom honom att ge akt på den vita pannan, den smala munnen, de långskurna, klarblå ögonen, som blickade med ett slags vredgad förvåning ut i världen, och väckte en varm sympati hos honom för just denne kamrat och ingen annan. Men själv var han alltför tillbakadragen för att ha mod att inleda vänskapen, och utan Kais hänsynslösa initiativ skulle de två nog förblivit främmande för varandra. Den lille, vanvårdade bråkmakaren hade tiggt om den stillsamme, elegant utstyrde Hannos gunst med en stormande eldighet, som var oemotståndlig. Visserligen kunde han icke hjälpa honom med läxorna, ty för hans otämjda och fria kringsvävande sinne var multiplikationstabellen något lika avskyvärt som för den frånvarande lille drömmaren Hanno, men han hade begåvat honom med allt, vad han ägde, med glaskulor, snurror och till och med en liten bucklig bleck-<noinclude> <references/></noinclude> tgdeclubk1lsabr9w9bwo9vvqkcgdp6 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/467 104 217109 652416 630063 2026-05-31T18:51:02Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|105}}</noinclude>pistol, fastän den var det bästa av allt, vad han kallade sitt … Hand i hand med honom under rasterna hade han berättat för honom om sitt hem, om hundvalparna och hönsen, och om middagarna följde han honom alltid så långt som möjligt, fastän Ida Jungmann alltid stod väntande med ett paket påbredda smörgåsar utanför skolporten för att gå ut och gå med Hanno. En dag bad Kai, att de i stället för att gå till Mühlenwall skulle följa med honom hem, för att Hanno skulle få se på några nyfödda marsvinsungar, och fröken Jungmann gav slutligen efter för de båda gossarnas böner. De vandrade ut till den grevliga lantgården, togo gödselhögen, kållanden, hönsen, hundarna och marsvinen i betraktande och gingo till sist också in i huset, där greve Eberhard satt läsande inne i ett lågt rum vid ett grovt tillyxat bord, en bild av trotsig övergivenhet, och barskt frågade dem, vad de ville … Ida Jungmann lät på inga villkor övertala sig att göra om besöket, utan yrkade i stället på att Kai skulle komma till Hanno, i fall de ville vara tillsammans, och så hade den lille greven för första gången med uppriktig beundran men utan blyghet trätt in i vännens praktfulla föräldrahem. Efter det kom han igen allt oftare och oftare och tillryggalade ibland också om eftermiddagarna den långa vägen till staden för att tillbringa ett par timmar hos Hanno Buddenbrook. Man satt tillsammans i den stora barnkammaren i andra våningen och gjorde ifrån sig läxorna. Och när de äntligen voro undanstökade, kröp man upp i fönstret for att höra Ida läsa sagor. Den goda själen läste om Mästerkatten i stövlar eller om gossen, som drog ut i världen för att lära sig känna fruktan — läste med sin djupa, tåliga stämma och halvslutna ögon, ty hon kunde alla dessa sagor, som hon läst så många gånger under sitt liv, nästan utantill och vände därunder mekaniskt bladen efter att ha vätt på pekfingret. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q7tzbvoqjjw40n3v603x48lm1fydz76 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/468 104 217110 652417 630064 2026-05-31T19:07:14Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />106</noinclude>Denna underhållning hade det märkvärdiga med sig, att lille Kai plötsligt fick lust att härma boken och själv berätta något, och det kom så mycket mer till pass, som man redan kunde de tryckta sagorna och Ida också behövde vila sig ibland. Kais historier voro i början korta och enkla, men blevo sedan djärvare och mera invecklade och vunno i intresse därigenom, att de icke helt och hållet svävade i luften, utan utgingo från verkligheten och ställde denna i ett sällsamt och mystiskt ljus … Isynnerhet hörde Hanno gärna berättelsen om en elak, men ytterst mäktig trollkarl, som höll en skön och högt begåvad prins vid namn Josephus fången hos sig i skepnaden av en brokig fågel och plågade alla människor med sina ränkfulla konster. Men redan uppväxer i fjärran land den utvalde, som en gång i spetsen för en oemotståndlig armé av hundar, höns och marsvin modigt drar i fält mot trollkarlen och genom ett svärdslag befriar så väl prinsen som alla de andra och isynnerhet Hanno Buddenbrook från honom. Löst ur förtrollningen, återvänder då Josephus till sitt rike, blir kung och upphöjer Hanno och Kai till höga värdigheter … Senator Buddenbrook, som emellanåt, när han gick igenom barnkammaren, fann vännerna tillsammans, hade ingenting att invända mot detta umgänge, ty det syntes lätt, att de båda gossarna hade ett fördelaktigt inflytande på varandra. Hanno verkade mildrande och rent av förädlande på Kai, som ömt älskade honom, beundrade hans vita händer och för hans skull lät behandla sina egna med borste och tvål av fröken Jungmann. Och om Hanno å sin sida kunde få en smula friskhet och vildhet av den lille greven, så vore det att hälsa med glädje, ty senatorn dolde icke för sig, att den ständiga kvinnliga omvårdnad, under vilken gossen stod, just icke var ägnad att väcka och utveckla någon manlighet hos honom, isynnerhet som den goda Ida Jungmann avgudade honom och rent av bar honom på sina händer. Hade senatorn blott själv kunnat taga hans uppfostran om hand, dagligen och<noinclude> <references/></noinclude> 1r7iaulxf92wjdwedcrzu43hjk206ck Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/469 104 217111 652418 630065 2026-05-31T19:23:23Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|107}}</noinclude>stundligen inverka på hans sinne! Men det saknade han tid till, och med smärta såg han, hur tillfälliga försök därtill ömkligt misslyckades och endast gjorde förhållandet mellan far och son kallare och mera främmande. Det föresvävade honom en bild, efter vilken han längtade att forma sin son — bilden av Hannos farfarsfar, sådan han själv känt honom som gosse — ett klart huvud, jovialisk, enkel, humoristisk och stark … Kunde han icke bli sådan? Var det omöjligt? Och varför? … Om han åtminstone kunnat bannlysa musiken, som gjorde gossen främmande för det praktiska livet, säkert icke var nyttig för hans kroppsliga hälsa och lade beslag på hans själskrafter! Hans drömmande väsen gränsade ju ibland nästan till otillräknelighet! En eftermiddag hade Hanno ensam gått ner i första våningen tre kvarts timme före middagen, som ägde rum klockan fyra. Han hade övat sig en stund på flygeln och satt nu sysslolös på schäslongen inne i vardagsrummet och fingrade på sjömansknuten på sitt bröst. Då varsnade med ens hans ögon, som gledo kring rummet utan att söka något, en öppen läderportfölj på moderns eleganta valnötsskrivbord — portföljen med familjepapperen. Han stödde armbågen mot soffryggen och hakan i handen och betraktade en stund föremålet på långt håll. Troligen hade pappa efter andra frukosten sysslat med den och låtit den ligga framme till vidare bruk. Över några lösa blad, som lågo utanför på bordet, hade en metallinjal blivit lagd, och det stora handskrivna häftet med guldsnitt och olika sorters papper låg uppslaget. Hanno gled slappt ner från schäslongen och gick fram till skrivbordet. Boken var uppslagen på det ställe, där hela det Buddenbrookska stamträdet var ordnat i översiktliga data med klammer och rubriker. Knäböjande med ena benet på skrivstolen och med det lockiga, ljusbruna huvudet stött mot handen, mönstrade Hanno manuskriptet från sidan med den fullstän-<noinclude> <references/></noinclude> d3shd6ta35ad7oijhgszc4ymyk40nn9 Sida:Huset Buddenbrook 1929.djvu/470 104 217112 652419 630066 2026-05-31T19:26:43Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 652419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />108</noinclude>diga likgiltighetens matt kritiska och en smula föraktfulla allvar, under det hans lediga hand lekte med mammas fina pennskaft av guld och ebenholts. Hans ögon vandrade över alla dessa manliga och kvinnliga namn, som stodo här under och bredvid varandra, somliga i gammaldags skrift med sirliga krumelurer och slängar i bleknat gulaktigt eller tjockt pålagt, svart bläck, i vilka rester av skrivsand ännu sutto kvar … Till slut läste han också, skrivet med faderns petiga, snabbt över papperet ilande stil, sitt eget namn under föräldrarnas — Justus Johann Kaspar, född den 15 april 1861 — vilket beredde honom ett visst nöje. Så reste han på sig, tog vårdslöst linjal och penna i handen, lade linjalen under sitt namn och lät sina ögon ännu en gång glida över hela det genealogiska vimlet, varpa han mekaniskt och drömmande, med tanklös omsorg drog ett fint, rakt dubbelstreck tvärs över hela sidan, det övre strecket en smula starkare än det nedre, så som han blivit lärd att göra i sin räknebok … Sedan lade han ett ögonblick huvudet granskande på sned och vände sig bort. Efter middagen ropade senatorn honom till sig och röt åt honom med rynkade ögonbryn: »Vad är det här? Var kommer det ifrån? Har du gjort det?» Han fick lov att tänka efter ett ögonblick, om han verkligen gjort det, och sade därpå skyggt och ängsligt: »Ja.» »Vad vill det säga? Vad kom åt dig? Svara! Hur kunde ett sådant ofog falla dig in!» ropade senatorn och slog honom på kinden med den lätt sammanrullade boken. Och lille Johann ryggade tillbaka och stammade, i det han tog sig med handen åt kinden: »Jag trodde … jag trodde … att det icke skulle bli något mer …» {{linje|5em}} <section end=kap07 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> syqzcjhm653gimhs9241602j5dnkc5s Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/437 104 222270 652387 652352 2026-05-31T14:25:06Z Gottfried Multe 11434 652387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|67}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 147. <i>Bronsspänne, förgyldt. Hällan, Helsingland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 148. <i>Silfverspänne, förgyldt. Fredrikshald, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=437|bildtext=Fig. 149. <i>Bronsspänne, förgyldt. Bjällsta, Medelpad. </i>{{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> 91zxx7c316vz80xkbh07naczj36j8mm Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/439 104 222303 652388 2026-05-31T14:29:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|69}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 150. <i>Silfverspänne, förgyldt. Gillberga, Nerike.</i> {{bråk|2|3}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 151. <i>Bronsspänne. Offersö, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 152. <i>Bronsspänne, med granater. Hade, Gestrikland.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=439|bildtext=Fig. 153. <i>Bronsspänne. Abeland, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}}<noinclude> <references/></noinclude> 959srywxgza3vow68kvz9qxbavpx8xz Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/440 104 222304 652389 2026-05-31T14:39:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|70|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Fig. 154 visar en sådan i Norge funnen romersk guldmedaljong, som bär den under åren 364—375 regerande kejsaren Valentinianus I:s namn.<ref name="s440">Medaljongen är jemte en bronskittel lik fig. 201 (se sid. 94 här nedan) funnen vid Vestre Houe i Vanse prestegjæld, Lister og Mandals</ref> {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=440|bildtext=Fig. 154. <i>Romersk guldmedaljong. Vestre Houe, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=440|bildtext=Fig. 155. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Lilla Jored, Bohuslän.</i> {{bråk|1|1}}.}} Här har man dessutom funnit flera »barbariska», d. v. s. icke af romerska konstnärer utförda, efterbildningar af dylika medaljonger, hvilka efterbildningar liksom originalen äro tvåsidigt <ref follow="s438">kan jag icke ansluta mig till den åsigt, som den högt förtjente förf. här uttalat. Ett inflytande från ett folk på ett annat, boende i en långt aflägsen trakt, bevisas icke af några likheter, som, äfven om de vore höjda öfver allt tvifvel, skulle kunna annorlunda förklaras. Man måste också uppvisa, på hvilket sätt och på hvilken väg detta inflytande gjort sig gällande, samt att företeelserna äro så samtida, att de kunna hafva egt samband med hvarandra.</ref><noinclude> <references/></noinclude> 3u79liojzmtqjkskgbg2ojy6gkkq64z Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/42 104 222305 652390 2026-05-31T15:21:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>bröt fram på min panna och mitt hjärta stod nästan stilla av skräck. Jag stirrade på det bleknade fotografiet av Capri på väggen, jag tyckte att den trolska ön sjönk djupare och djupare i havet, mystisk och sfinxlik, till dess allt vad jag såg var konturen av en sarkofag, under vilken en dröm låg begraven … Jag gned mina svidande ögon och dök åter ner i boken med raseri, liksom kapplöpningshästen som störtar fram emot målet med blödande länder. Ja, det blev en kapplöpning om pris och troféer. Mina kamrater började hålla på mig som vinnare. Till och med Mästaren med cæsarhuvudet och örnblicken trodde sig se en framtidsman i mig — den enda felaktiga diagnos jag såg Charcot ställa under de många år jag följde hans arbete på la Salpêtrière eller i mottagningsrummet vid Boulevard St-Germain, fullt av patienter från hela världen. Det stod mig dyrt, detta hans misstag. Det kostade mig min sömn och närapå min syn — denna sista fråga är förresten ännu oavgjord. Så stark var min tro på Charcots ofelbarhet, han som visste mer än någon annan om människohjärnan, att jag för en tid trodde att han hade rätt. Sporrad av min ambition att motsvara hans förväntningar, okänslig för trötthet, sömn, ja till och med hunger, spände jag varje fiber i kropp och själ till bristningsgränsen för att vinna trots allt. Inga promenader under lindarna i Luxembourgparken, inga fristunder i Louvren. Från morgon till kväll fyllde jag lungorna med den skämda luften i sjuksalarna, från kväll till morgon med röken av hundratals cigarretter i mitt kvava rum på Hôtel de l'Avenir. Tentamen efter tentamen i snabb följd, alltför snabb för att ha något värde. Arbete! Arbete! Arbete! Jag skulle ta min examen till våren. Tur i allt jag rörde vid, en häpnadsväckande, nästan onaturlig tur. Redan började jag känna strukturen av människokroppens underbara maskineri, det harmoniska arbetandet av dess kuggar och hjul i hälsa, dess rubbningar i sjukdom och dess slutliga sönderfallande i döden. Redan började jag bli förtrogen med de flesta sjukdomar som fjättrade de lidande vid deras sängar. Redan började jag hantera kirurgins försvarsvapen mot den Obeveklige som gick sin rond i salarna med lien i handen natt och dag. Han tycktes ha slagit ner sina bopålar på allvar i det dystra gamla sjukhuset som under århundraden härbärgerat så mycket lidande och sorg. Ibland kom han rusande som en galning genom salarna, slående till höger och vänster, gammal och ung, gri-<noinclude> <references/> 40</noinclude> r77cvlrroz7cd9vdhyrbeh2v2zqzvbp Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/43 104 222306 652391 2026-05-31T15:22:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>pande det ena offret om strupen med ett grymt grepp, slitande bandaget från en annans gapande sår tills den sista blodsdroppen förrunnit. Ibland kom han tyst och stilla på tå och slöt med en nästan öm tryckning av fingret ögonlocken på en annan stackare vars läppar log när han gick. Ofta visste jag inte ens att han var därinne. Endast barnen vid mödrarnas bröst tycktes förstå när han nalkades och spratt till i sömnen med ett gällt skrik. Och ofta hände det att någon av de gamla nunnorna som levat där hela sitt liv såg honom nätt och jämnt i tid för att hinna lägga ett krucifix på den sjukes säng. I början, när han stod där segerrik på ena sidan av sängen och jag stod hjälplös på den andra sidan, brukade jag inte ta någon vidare notis om honom. Livet betydde då ännu allt för mig, jag visste att min mission var slut när hans tog vid, och harmsen över mitt nederlag vände jag mig bort från min dystre kollega. Men när jag hunnit bli mera van vid honom, började jag iaktta honom med allt större uppmärksamhet, och ju mera jag såg av honom desto mera önskade jag lära känna honom, förstå honom. Jag började inse att han också hade sin uppgift att fylla likaväl som jag min, att vi när allt kom omkring var kamrater, att när kampen om ett liv var avslutad med hans seger, var det bättre att se varandra rakt i ögonen och vara vänner. Det kom en tid då jag till och med tyckte att han var min ende vän, då jag längtade efter honom och nästan älskade honom, fast han aldrig tycktes bry sig det allra minsta om mig. Vad kunde jag inte lära av honom, om jag bara kunde tyda hans dystra ansikte, om jag bara kunde förstå honom som ensam läst det sista felande kapitlet i mina medicinska handböcker där allt får sin förklaring, där lösningen ges på alla gåtor, svaret på alla frågor. Men hur kunde han vara så grym, han som kunde vara så mild? Hur kunde han med ena handen ta bort så mycket glädje och liv, då han med den andra kunde skänka så stor frid och lycka? Varför var hans grepp kring det ena offrets strupe så långsamt och det slag han delade ut till en annan så blixtsnabbt? Varför brottades han så länge med ett litet barn och lät den gamles liv ebba bort i barmhärtig sömn? Var det hans mission att straffa likaväl som att slå? Var han domare likaväl som bödel? Vad gjorde han med dem han slagit? Var de förintade eller sov de endast? Vart förde han dem? Var han dödsrikets envåldshärskare eller var han<noinclude> <references/> {{ph|41}}</noinclude> tu5rsp68dlr6pzryfyjrbsfvpb3hnvj Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/44 104 222307 652392 2026-05-31T15:25:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>endast en vasall, ett redskap i handen på en ännu mäktigare härskare, Livets furste? Han hade vunnit i dag, men var hans seger definitiv? Vem skulle vinna till sist, han eller Livet? Men var det verkligen så att min mission upphörde när hans började? Måste jag vara en overksam åskådare till den sista ojämna kampen, stå hjälplös och se på medan han begynte sitt förstörelseverk? Måste jag vända bort ansiktet från ögon som anropade mig om hjälp långt sedan talet förstummats? Måste jag lösgöra min hand från fingrar som klamrade sig fast vid mina som en drunknande vid ett halmstrå? Jag var besegrad, men jag var inte avväpnad, jag hade ännu ett vapen i min hand. Han hade sin eviga sömndryck, men jag hade också min, som jag fått mig anförtrodd av Moder Natur. Om han dröjde med sitt narkotikum, vad hindrade mig från att komma med mitt som kunde förbyta ångest i frid, kamp i vila? Var det inte min uppgift att hjälpa dem att dö som jag inte kunde hjälpa att leva? Den gamla nunnan hade sagt mig att jag begick en fruktansvärd synd, att Vår Herre i sin outrannsakliga vishet bestämt det så, att ju mer lidande han tillfogade i dödstimmen, ju mer förlåtande skulle han visa sig på den yttersta domens dag. Till och med syster Philomène hade sett ogillande på mig, när jag ensam av kamraterna kommit med min morfinspruta sedan den gamle padren gått bort från bädden med sitt sakrament. De fanns ännu kvar i Paris sjukhus, de milda, uppoffrande systrarna från St-Vincent-de-Paul med sina stora vita hucklen. Krucifixet hängde ännu på väggarna, padren läste ännu mässan varje morgon framför, det lilla altaret i Salle Ste-Claire. La Mère supérieure, ma Mère, som vi alla kallade henne, gick ännu sin rond från säng till säng när klockorna ringde Ave Maria. “La Laïcisation des Hôpitaux” var ännu ej dagens brinnande fråga, ropet “Bort med prästerna! Bort med krucifixet! Ut med nunnorna!” hade ännu inte höjts. Tyvärr fick jag snart se dem alla gå. Utan tvivel hade de sina fel, dessa nunnor. Det är nog sant att de var mera vana att hantera sina radband än sina nagelborstar, att doppa sina fingrar i vigvattnet hellre än i karbollösningen — operationssalarnas dåvarande allsmäktiga universalmedel, snart nog ersatt av ett annat. Men deras tankar var så rena, deras hjärtan så fyllda av ömhet, de hade vigt hela sitt liv åt de sjuka, de begärde<noinclude> <references/> 42</noinclude> eilvs89fg1402wr4h52fytnf0h9ze5m Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/45 104 222308 652393 2026-05-31T15:28:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>endast att få hjälpa dem och be för dem. Inte ens deras värsta motståndare vågade någonsin förneka deras allt uppoffrande kärlek och deras allt uthärdande tålamod. Man brukade säga att nunnorna gick omkring med buttra ansikten, att deras tankar sysslade mer med själens än med kroppens frälsning, att deras tal rörde sig mer om resignation än om hopp. Det var misstag. Nunnorna, gamla och unga, var tvärtom alltid vid gott humör, livliga och fulla av barnslig glädje och muntert skratt, och det var underbart att se hur de förstod att dela med sig av sin glädje åt andra. De var också toleranta. Troende och icke troende var för dem lika. Snarare verkade de ännu ivrigare att hjälpa de senare, för de tyckte så synd om dem och tog aldrig illa upp om de förbannade och hädade. Mot mig var de alla rörande snälla och vänliga. De visste mycket väl att jag inte tillhörde deras religion, att jag inte biktade mig och att jag inte gjorde korstecknet när jag gick förbi det lilla altaret, I början hade la Mère supérieure gjort några blyga försök att omvända mig till den tro som bjudit henne att offra sitt liv för andra, men med en medlidsam skakning på sitt gamla huvud hade hon snart gett upp allt hopp. Till och med padren hade slutat hoppas på min räddning sedan jag sagt honom, att jag var villig att diskutera skärseldens befintlighet men blankt vägrade att tro på helvetet, och att jag i alla händelser var besluten att ge fulla doser morfin när dödskampen var för svår. Den gamle padren var ett helgon, men bevisföring var inte hans starka sida och vi övergav snart dessa samtal. Han kände alla helgonens liv och det var han som för första gången berättade för mig legenden om Sainte Claire, som gett sitt namn åt sjuksalen. Det var också han som för första gången lät mig skåda de underbara dragen av hennes älskade, den helige Franciscus av Assisi, de förtrycktas och djurens vän, han som sedan också blev min vän för livet. Men det var syster Philomène, så ung och skär í sin vita novisdräkt, som lärde mig mest, ty hon lärde mig att älska sin madonna vars drag hon bar. Jag såg henne dö i kolera ett par år senare i Napoli. Inte ens döden vågade vanställa henne. Hon gick till himlen just så som hon var. Frère Antoine, som kom till sjukhuset var söndag för att spela orgel i det lilla kapellet, var min specielle vän. Det var under den tiden det enda tillfälle jag hade att få höra lite musik och jag underlät sällan att begagna mig därav, jag som njuter så mycket av musik. Jag kunde inte se nunnorna där de<noinclude> <references/> {{ph|43}}</noinclude> 37il7pwddenq8noykdgzn1z2djazn3w Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/46 104 222309 652394 2026-05-31T15:33:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>satt och sjöng nära altaret, men jag kände väl igen sœur Philomènes klara röst. Dagen före jul hade frère Antoine blivit förkyld, och från säng till säng i Salle Ste-Claire viskades den stora hemligheten att jag, efter en lång rådplägning mellan la Mère supérieure och padren, fått tillåtelse att ersätta honom vid orgeln för att rädda situationen. Annars hörde jag ingen annan musik än när gamle don Gaetano två gånger i veckan kom och spelade på sitt positiv under min balkong på Hôtel de l'Avenir. ''Misereret'' ur ''Trubaduren'' var hans paradnummer och den melankoliska melodin passade bra ihop både med honom och med hans lilla apa som satt huttrande på positivet i sin röda Garibaldiskjorta: <poem>Ah, che la morte ogn'ora È tarda nel venir!</poem> Lika bra passade den till stackars gamle monsieur Alfredo som vandrade omkring på de snötäckta gatorna i sin slitna bonjour med manuskriptet till sin sista femaktstragedi under armen. Och lika bra passade den till mina vänner i italienska fattigkvarteret i Montparnasse, nedhukade kring sitt halvslocknade fyrfat utan ett öre att köpa lite mera träkol för. Det kom också dagar då den melankoliska melodin tycktes vara just det rätta ackompanjemanget till mina egna tankar när jag satt lutad över mina böcker i Hôtel de l'Avenir utan mod att möta en ny dag, när allting syntes mig så hopplöst och Capri på det bleknade fotografiet så långt borta. Till slut brukade jag då kasta mig på sängen och sluta ögonen. Snart var Sant' Antonio i full fart med ett nytt underverk, snart seglade jag ifrån alla mina bekymmer bort mot mina drömmars ö. Gioconda räckte mig leende ett glas av don Dionisios vin och än en gång började blodet pulsera rikt och varmt genom min trötta hjärna. Världen var skön och jag var ung, färdig att slåss, säker om att vinna. Mastro Vincenzo vinkade åt mig från sin vingård när jag gick uppför den lilla stigen till kapellet. Jag satt en stund på terrassen och såg ner på den förtrollade ön vid mina fötter, undrande hur jag skulle kunna släpa granitsfinxen ända dit upp. Nog skulle det bli ett hårt arbete, men visst skulle jag gå i land med det, även alldeles ensam om det gällde. Addio, bella Gioconda! Addio, e presto ritorno! Ja, visst skulle jag snart komma tillbaka, mycket snart, i min nästa dröm! Den nya dagen blickade in genom fönstret och såg skarpt på drömmaren. Jag öppnade ögonen<noinclude> <references/> 44</noinclude> 0zvoyugmri0bixys8bztqzwa8k4luso Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/47 104 222310 652395 2026-05-31T15:34:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och rusade upp, jag hälsade ljuset med glädje och satte mig ner vid bordet med boken i handen. Så kom våren och lät gatans knoppande träd fälla sina första kastanjeblommor på min balkong. Det var signalen. Jag gick upp i examen och lämnade Hôtel de l'Avenir med diplomet på fickan, Frankrikes yngste medicine doktor. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|45}}</noinclude> 395v6sgmhpbedk8j2iz0864xwk27g28 Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/48 104 222311 652396 2026-05-31T15:37:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">3<br />Avenue de Villiers</h2> Avenue de Villiers. Doktor Munthe. Mottagning 2—3 e.m. Dörrklockan ringer, bud kommer och går, dag och natt, med brev och med sjukbud. Telefonen, detta farliga vapen i händerna på sysslolösa damer, hade ännu inte börjat sin nervslitande kampanj mot en kort stunds välförtjänt vila. Patienter av alla slag, till största del nervösa fall, det svaga könet i majoritet. Många var sjuka, svårt sjuka. Jag lyssnade till vad de hade att säga, undersökte dem så noga jag kunde, fullt övertygad om att kunna hjälpa dem, vad som än stod på. Om dessa fall är jag inte hågad att tala här, en dag kanske kommer när jag kan ha något att säga om dem. Många var inte sjuka alls och skulle kanske aldrig ha blivit det om de inte kommit till Avenue de Villiers. Många inbillade sig att de var sjuka. De hade mest att berätta, de talade om sina morföräldrar, sina tanter och sin svärmor, tog ur fickan ett litet papper och började läsa upp en oändlig lista på sina symtom “le malade au petit papier”, som Charcot brukade säga. Allt detta var nytt för mig som hade min enda erfarenhet från sjukhusen där det inte var tid till dylikt nonsens, och jag begick mången blunder. Längre fram, när jag visste mer om den mänskliga naturen, lärde jag mig att behandla dessa patienter lite bättre, men vi kom aldrig riktigt bra överens. De tycktes känna sig illa till mods när jag sade dem att de såg riktigt krya ut och att deras hy hade frisk färg, men de kvicknade till när jag tillade att deras tunga var dålig — vilket vanligen var fallet. Min diagnos i de flesta dylika fall var: för mycket mat, för mycket kakor och sötsaker under dagen, för tunga middagar på kvällen. Det var sannolikt den korrektaste diagnos jag ställde på den tiden, men den hade ingen framgång. Ingen ville höra på det örat. Vad de alla däremot tyckte om var blindtarmsinflammation. Appendicitis var på den tiden mycket i ropet bland damer i de högre samhällsklasserna på jakt efter en åkomma. Många av dessa patienter hade den i hjärnan snarare än i magen och de trivdes utmärkt med den, lika väl som deras läkare. Så småningom drev också jag mer och mer i riktning mot appendicitis och behand-<noinclude> <references/> 46</noinclude> 2yvih36ytx9kau7325joehpct2a880r Boken om San Michele/Kapitel 02 0 222312 652397 2026-05-31T15:39:48Z Thuresson 20 Kap 2 652397 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=41 to=47 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|02]] 4t6311vx82z7vesay0cwf42v840vpyo Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/49 104 222313 652398 2026-05-31T17:19:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>lade ett stort antal sådana fall med växlande resultat. Men när ryktet spred sig om att de amerikanska kirurgerna plockade bort varenda blindtarm i Förenta staterna, började mina appendicitisfall tunna av på ett betänkligt sätt. Bestörtning: — Ta bort blindtarmen! Min blindtarm! sade de mondäna damerna och klamrade sig fast vid sin processus vermicularis som en mor vid sitt barn. Vad ska jag ta mig till utan min appendicitis? — Ta bort deras blindtarmar! Mina blindtarmar! sade doktorerna och konsulterade listan på sina patienter. Aldrig har jag hört sådant nonsens. Det är ju inget fel på deras blindtarmar, det måtte väl jag veta, jag som måste undersöka dem två gånger i veckan. Jag opponerar mig på det bestämdaste! Det blev snart tydligt att appendiciten sjöng på sista versen och att en ny sjukdom måste uppfinnas för att tillfredsställa den allmänna efterfrågan. Fakulteten förlorade ingen tid, en ny sjukdom lanserades genast på marknaden, ett nytt ord präglades, ett gyllene ord — COLITIS!<ref>Colitis, i detta ords nuvarande betydelse, var föga känd på den tiden, det fanns inte ens i våra medicinska handböcker. Många synder har begåtts under skydd av detta ord både av läkare och patienter i det första stadiet av denna åkommas lysande karriär.</ref> Det var en nätt och bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands när den behövdes, avpassad för allas smak. Ingen visste när den kom, ingen visste när den gick. Jag visste att flera av mina kolleger redan prövat colitis på sina patienter med stor framgång, men hittills hade jag inte haft tillfälle att diagnostisera sjukdomen. Ett av mina sista appendicitisfall var, tror jag, grevinnan X som kom för att konsultera mig, enligt uppgift på rekommendation av Charcot. Professorn brukade då och då skicka mig patienter och jag skulle naturligtvis varit angelägen att göra mitt allra bästa med denna nya patient också om hon inte hade varit så vacker som hon var. Hon såg på det unga oraklet med illa dold besvikelse i sina stora smäktande ögon och sade att hon önskade tala med “monsieur le Docteur lui-même” och inte med hans assistent, en hälsning som jag var van att få från nya patienter. Till att börja med visste hon inte om hon hade appendicitis, och monsieur le Docteur lui-même inte heller, men snart var hon säker på att hon hade appendicitis och jag att hon inte hade det. När jag kanske något för bryskt sade henne min mening blev hon mycket<noinclude> <references/> {{ph|47}}</noinclude> ji2ci2wh39rm099kun5wblryv7sfmuv Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/50 104 222314 652399 2026-05-31T17:21:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>upprörd. Professor Charcot hade sagt henne, att jag säkert skulle kunna komma underfund med vad som fattades henne, att jag skulle kunna hjälpa henne, och istället … Hon brast i gråt och jag tyckte mycket synd om henne. — Vad är det egentligen för fel på mig? snyftade hon och sträckte sina båda tomma händer emot mig. — Jag ska säga er det om ni lovar att inte gråta. Hon torkade tårarna ur sina stora ögon och sade tappert: — Jag kan tåla allt, jag har redan tålt så mycket, var inte rädd, jag ska inte gråta mer. Vad är det? — Colitis. Hennes ögon blev ännu större, fast jag inte trott det var möjligt. — Colitis! Det är precis vad jag tänkte! Jag är övertygad om att ni har rätt! Colitis! Säg mig vad är colitis? Jag aktade mig noga för att besvara den frågan, för jag visste det inte själv, lika litet som någon annan på den tiden. Men jag sade henne att denna åkomma var långvarig och svår att bota, och däri hade jag rätt. Grevinnan log älskvärt mot mig och åt monsieur le Comte som påstod att det bara var nerverna. Grevinnan ansåg att ingen tid var att förlora och ville börja behandlingen genast. Det gjordes upp att hon skulle komma till Avenue de Villiers två gånger i veckan. Hon kom tillbaka redan nästa dag, och till och med jag, som började bli van vid blixtsnabba förändringar hos mina patienter, kunde inte undgå att med förvåning se på hennes strålande uppenbarelse och leende ansikte. Jag frågade henne hur gammal hon var. Hon var just fyllda tjugufem år. Hon kom bara för att fråga om colitis var smittosam. — Ja, mycket. Orden hade knappt glidit över mina läppar förrän jag upptäckte att denna unga dam var mycket intelligentare än jag. Ville jag inte säga till greven att det var säkrast att de inte sov i samma rum? Jag försäkrade henne att det inte alls var säkrast. Oaktat jag inte hade den äran att känna monsieur le Comte var jag övertygad om att han inte skulle bli smittad. Det var smittosamt endast i fråga om mottagliga och mycket nervösa personer liksom hon själv. Inte kunde jag väl kalla henne nervös? invände hon med den vackra blicken irrande kring rummet. — Jo, absolut. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 48</noinclude> p743dbtpuieh7hhty57k7f51cd0ulpa Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/51 104 222315 652400 2026-05-31T17:23:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Kunde jag inte bota henne för det? — Nej. Käraste Ann. Kan du tänka dig att jag fått colitis! Jag är så glad — så glad att du rekommenderade mig le Suédois, eller var det kanske Charcot? I alla fall sa jag honom att det var Charcot för att vara säker på att han skulle ägna mig mera tid. Du har rätt, han är mycket intelligent, fast han inte ser så ut. Jag har redan rekommenderat honom till alla mina vänner. Jag tror säkert att han kunde göra mycket för min svägerska som ännu ligger till sängs sedan hon råkade halka under din kotiljongbal, jag är säker på att hon har colitis! Jag är så ledsen, älskling, att vi inte kan träffas på Joséphines middag i morgon. Jag har redan skrivit till henne att jag har fått colitis och omöjligt kan komma. Kanske kunde hon skjuta upp middagen till i övermorgon? {{högertext|Din Juliette|offset=3em}} P. S. Det slog mig just att le Suédois borde titta på din svärmor som har det så svårt med sin dövhet. Jag vet ju att markisinnan inte vill söka några fler doktorer, och vem vill det! Men kunde det inte ordnas så att han fick råka henne på något inofficiellt sätt? Det skulle inte förvåna mig om roten till alltsammans vore colitis. P. S. Jag skulle till och med kunna låta le Suédois dinera här någon dag, om du kunde övertala markisinnan att äta middag hos mig, en petit comité naturligtvis. Kan du tänka dig att han upptäckte att jag hade colitis bara genom att stirra på mig genom sina glasögon? Förresten vill jag att min man ska göra hans bekantskap, fast han tycker lika litet om läkare som din svärmor och jag själv. Jag tror säkert att han ska tycka om den här doktorn. En vecka senare hade jag den oväntade äran att bli inviterad på middag till grevinnans hôtel i Faubourg St-Germain, och att bli placerad bredvid änkemarkisinnan som jag vördnadsfullt observerade med min örnblick medan hon slukade en enorm portion pâté de foie gras under majestätisk tystnad. Mina blygsamma försök att öppna en konversation upphörde när jag upptäckte att hon var stendöv. Efter middagen förde monsieur le Comte mig till rökrummet. Han var en artig<noinclude> <references/> {{huvud|''4 Munthe''||49}}</noinclude> 5b2y2kctq2dti0ltzpket5h4vwvt4jo Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/52 104 222316 652401 2026-05-31T17:25:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>liten herre, mycket korpulent, med ett fridsamt, nästan blygt ansikte. Han var åtminstone dubbelt så gammal som grevinnan och en gentleman i varje tum. Han bjöd mig en cigarrett och sade mycket hjärtligt: — Jag kan inte nog tacka er för att ni har botat min hustru för appendicitis — jag hatar själva ordet. Jag bekänner uppriktigt att jag har en stark antipati för läkare. Jag har sett så många och hittills tycks ingen ha varit i stånd att hjälpa grevinnan, fast jag i rättvisans namn måste tillägga att hon aldrig givit någon av dem en chans innan hon redan vänt sig till en annan. Det är nog bäst att jag varnar er, för säkerligen kommer det att gå på samma sätt med er. — Jag är inte så säker på det. — Så mycket bättre. Hon har tydligen fattat stort förtroende för er, och det är i hög grad till er favör. — Det betyder allt. — Vad mig själv angår, erkänner jag öppet att jag inte kände någon sympati för er från början, men nu sedan vi träffats är jag mån om att få rätta mitt första intryck och, tillade han artigt, jag tror att vi är en bonne voie. Apropå det, vad är colitis? Jag kom ifrån svaret när han godmodigt tillade: — Vad det än må vara kan det inte vara värre än appendicitis, och ni kan lita på att jag snart kommer att veta lika mycket om colitis som ni själv. Han begärde inte mycket. Jag var så tilltalad av hans öppna, artiga sätt att jag ställde en genfråga till honom. — Nej, svarade han med en viss förlägenhet i rösten, men jag önskar vid Gud att vi hade det! Vi har nu varit gifta i fem år och ännu inga tecken därpå. Jag önskar vid Gud att vi hade det! Ni ska veta att jag är född i det här gamla huset liksom min far, och mitt gods i Touraine har tillhört oss i trehundra år. Jag är den siste av familjen och det är mycket sorgligt och … Kan ingenting göras för de där förbaskade nerverna? Har ni ingenting att föreslå? — Jag är övertygad om att den enerverande Parisluften inte är bra för grevinnan. Varför slår ni er inte ner på slottet i Touraine för omväxlings skull? Hela hans ansikte lyste upp. — Ni är min man, sade greven och räckte mig båda händerna. Jag begär ingenting bättre. Där har jag min jakt och min stora egendom att sköta om. Jag älskar att vistas där,<noinclude> <references/> 50</noinclude> sdgc7c4t5cqxt58mmcxq95j12q6epbx Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/53 104 222317 652402 2026-05-31T17:27:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>men det tråkar ihjäl grevinnan och naturligtvis är det ganska ensamt för henne, hon som tycker om att träffa sina vänner och gå på middag eller på teatern var kväll. Men hur hon kan stå ut med det livet månad efter månad, hon som säger att hon alltid är så trött, det är mer än jag kan förstå. Mig skulle det ta livet av. Nu säger hon att hon måste stanna i Paris för att behandla sin colitis, förut var det hennes appendicitis. Men jag vill inte att ni ska tro att hon är självisk, tvärtom, hon tänker alltid först på mig och nu vill hon till och med att jag ska fara ensam till Château Rameaux därför att hon vet hur lycklig jag är när jag är där. Men hur skulle jag kunna lämna henne ensam i Paris, hon som är så ung och oerfaren? — Hur gammal är grevinnan? — Bara tjugunio år och hon ser till och med yngre ut. — Ja, hon ser ju ut som en ung flicka. Han satt tyst en stund. — Apropå, när ämnar ni ta era ferier? — Jag har inte haft några ferier på tre år. — Så mycket större skäl att ta er ledigt nu. Är ni god skytt? — Jag dödar aldrig ett djur om jag kan slippa. Varför frågar ni mig det? — Därför att vi har utmärkta jaktmarker på Château Rameaux och jag är övertygad om att en veckas grundlig vila skulle göra er gott, det tror åtminstone min hustru, hon säger att ni är förfärligt överansträngd, och det ser ni förresten ut att vara. — Det är mycket vänligt av er, monsieur le Comte, men jag mår mycket bra, det fattas mig ingenting annat än att jag inte kan sova. — Sova! Jag önskar jag kunde ge er något av min sömn! Jag har mer av den varan än jag behöver. Jag hinner knappast luta huvudet mot kudden förrän jag sover och ingenting kan sedan väcka mig. Min hustru är tidig om mornarna, men jag hör henne aldrig stiga upp och betjänten som kommer in med kaffet klockan nio, måste ruska mig innan jag vaknar. Jag beklagar er verkligen. Apropå, ni vet väl inget medel mot snarkning? Det var ett typiskt fall, diagnosen var lätt, vi återvände till damerna i salongen. Jag bjöds att sitta ner bredvid den vördnadsvärda markisinnan i och för den inofficiella konsultation<noinclude> <references/> {{ph|51}}</noinclude> dzj0m6v4pfbksz9wk0uhsvzfkhtevwt Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/54 104 222318 652403 2026-05-31T17:29:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som så knepigt arrangerats av grevinnan. Efter ännu ett försök att öppna konversation med den gamla damen, skrek jag i hennes hörlur att hon inte hade colitis men att jag var säker på att hon skulle få det om hon inte lät sin pâté de foie gras vara. — Vad var det jag sa, viskade grevinnan, är han inte märkvärdig? Markisinnan ville genast ha reda på alla symtomen på colitis och log vänligt emot mig medan jag dröp det förrädiska giftet i hörluren. När jag reste mig upp för att gå, hade jag förlorat rösten men funnit en ny patient. En vecka senare stannade en elegant kupé vid Avenue de Villiers, och en betjänt sprang uppför trappan med en biljett från grevinnan att jag genast måste komma till markisinnan som insjuknat på natten i tydliga symtom på colitis. Jag hade gjort min entré i Parissocieteten. Colitis spred sig som en löpeld över hela det eleganta Paris. Mitt väntrum var så fullt med patienter att jag måste ordna om matsalen till ett extra väntrum. Det var redan då ett mysterium för mig hur alla dessa människor kunde ha tid och tålamod att sitta där och vänta på mig så länge, ofta i timtal. Grevinnan kom regelbundet två gånger i veckan, men alltemellanåt kände hon sig klen och måste komma på extra dagar dessutom. Det var tydligt att colitis passade henne mycket bättre än appendicitis, hon hade förlorat sin sjukliga blekhet och hennes stora ögon strålade av ungdom. En dag när jag kom ut från markisinnans hôtel — hon skulle just resa till landet och jag hade varit där för att säga adjö — fann jag grevinnan stående bredvid min vagn i vänligt samspråk med Tom som satt på ett stort paket, halvt gömd under vagnsfilten. Grevinnan var på väg till Magasins du Louvre för att köpa en present åt markisinnan som hade sin födelsedag dagen därpå, och hon visste inte alls vad hon skulle hitta på att ge henne. Jag föreslog en hund. — En hund! Vilken briljant idé! Hon kom ihåg att när hon som barn brukade komma och hälsa på markisinnan, hade hon alltid funnit henne med en mops i knät, en mops som var så fet att han knappt kunde gå och som snarkade så fruktansvärt att det hördes över hela huset. Hennes tant hade gråtit i veckor när han dog. En briljant idé. Vi gick utför gatan till hörnet av Rue Cambon där en välkänd hundhandlare hade sin affär. Där, bland ett dussin rackor av alla slag, satt<noinclude> <references/> 52</noinclude> 24diyfvfaihqv2h8c7nx7thbilp434q Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/55 104 222319 652404 2026-05-31T17:30:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>just den hund jag sökte efter, en aristokratisk liten mops som snörvlade förtvivlat för att dra vår uppmärksamhet till sin sorgliga belägenhet och som med sina runda blodsprängda ögon anropade oss att ta honom bort ifrån detta blandade sällskap som han råkat i av ren otur och utan egen förskyllan. Han nästan kvävdes av glädje när han förstod sin lycka och sattes i en droska för att skickas till bostaden i Faubourg St-Germain. Grevinnan skulle emellertid till Magasins du Louvre i alla fall för att prova en ny hatt. Hon sade att hon ville gå till fots. Därpå förklarade hon att hon ville ta en droska, och jag föreslog att hon skulle åka dit i min vagn. Hon tvekade ett ögonblick — vad skulle folk säga om de såg henne köra omkring i Paris i doktorns vagn — men accepterade strax med bonne grâce. Nej, det var inte alls någon omväg för mig att köra henne dit, jag hade ingenting alls att göra just då. — Vad är det i det stora paketet? frågade grevinnan med kvinnlig nyfikenhet. Jag ämnade just säga henne ännu en lögn när Tom, eftersom hans mission som vaktare över paketet var slut, hoppade upp på sin vanliga plats på sätet bredvid mig. Paketet gick upp och huvudet på en docka tittade ut. — Varför i all världen åker ni omkring med dockor, vem ska ha dem? — Barnen. Hon visste inte att jag hade några barn och såg nästan stött ut över min förbehållsamhet angående mina privata affärer. Hur många barn hade jag? Omkring ett dussin. Det fanns ingen möjlighet att komma undan, hela hemligheten måste fram. — Kom med mig, föreslog jag djärvt, så ska jag på återvägen föra er till min vän Jack, gorillan i Jardin des Plantes. Grevinnan var tydligen på sitt allra bästa humör den dagen och redo till allt. Hon gick genast med på mitt förslag. Sedan vi passerat Gare Montparnasse började hon känna sig vilsekommen och snart visste hon inte alls var hon var. Vi åkte genom mörka, illaluktande gränder. En mängd trasiga ungar lekte i rännstenarna, och nästan framför varje dörr satt en kvinna med ett litet barn vid bröstet och ett par andra småttingar hopkrupna kring fyrfatet. — Är detta Paris? frågade grevinnan med en nästan förskräckt blick. — Ja, detta är Paris, la Ville Lumière! Och detta är l'Impasse<noinclude> <references/> {{ph|53}}</noinclude> e4108rlxdl97npwewwec5ltcdoqarnn Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/56 104 222320 652405 2026-05-31T17:32:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Rousselle, tillade jag när vi stannade framför en återvändsgränd, fuktig och mörk som botten av en brunn. Salvatores hustru satt på familjens enda stol med Petruccio, sorgebarnet, i knät och rörde om i polentan som ivrigt bevakades av Petruccios två äldsta systrar, medan det yngsta barnet kravlade kring på golvet och jagade en kattunge. Jag talade om för Salvatores hustru att jag tagit med mig en snäll dam som ville ge barnen en present. Jag förstod av grevinnans blyghet att det var första gången hon satte sin fot i ett fattigt hem. Hon rodnade när hon räckte Petruccios mor dockan, för Petruccio själv kunde ingenting hålla i sina förtvinade händer, han hade varit lam sedan han föddes. Petruccio visade inga tecken till glädje, hans hjärna var lika förlamad som hans lemmar, men hans mor var säker på att han tyckte mycket om dockan. Hans två systrar fick också var sin docka och sprang och gömde sig bakom sängen för att leka mamma och barn. När trodde jag att Salvatore skulle komma från sjukhuset? Det var nu nära sex veckor sedan han fallit från byggnadsställningen och brutit benet. Jo, jag hade just sett honom på Hôpital Lariboisière, han kryade på sig bra och jag hoppades att han snart skulle komma hem. Hur kom hon överens med sin nya värd? Gudskelov, mycket bra, han var mycket snäll, hade till och med lovat att sätta in en kamin till nästa vinter. Och var det inte hyggligt av honom att ha tagit upp det där lilla fönstret under taket, kom jag ihåg hur mörkt rummet var förut? — Se, så glatt och trevligt här är nu, siamo in Paradiso, sade Salvatores hustru. Var det sant som Arcangelo Fusco berättat henne att jag hade sagt till den förre värden, den dagen då han vräkte henne ut på gatan och lade beslag på allt vad hon hade, att den stund skulle komma, när Gud skulle straffa honom för hans grymhet mot oss fattiga människor och att jag hade förbannat honom så fruktansvärt att han måste gå och hänga sig några timmar efteråt? Ja, det var alldeles sant och jag ångrade inte vad jag gjort. När vi skulle gå kom just min vän Arcangelo Fusco, som delade rummet med familjen Salvatore, tillbaka från sitt dagsarbete med sin stora kvast på axeln. Hans yrke var att fare la scopa — på den tiden var nästan alla gatsopare i Paris italienare. Jag var glad att få presentera honom för grevinnan, det var det minsta jag kunde göra för att återgälda den obetalbara tjänst han gjort mig när han gått med mig till polisstationen för att bekräfta mitt<noinclude> <references/> 54</noinclude> bo1w5oi9gw6vt99nazs0q60iquhepki Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/57 104 222321 652406 2026-05-31T17:40:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vittnesmål om den förre värdens död. Gud vet i vilken obehaglig historia jag kunde ha blivit invecklad om inte Arcangelo Fusco varit. Det hade i alla fall hängt på ett hår. Det var mycket nära att jag hade blivit arresterad för mord.<ref>Denna egendomliga historia har jag berättat på annat håll.</ref> Arcangelo Fusco, som hade en ros instucken bakom örat på italienskt maner, räckte sin blomma med sydländskt galanteri till grevinnan som såg ut som om hon aldrig fått motta en elegantare tribut till sin ungdom och skönhet. Nu var det för sent att fara till Jardin des Plantes och jag körde grevinnan direkt till hennes hôtel. Hon var mycket tyst och jag försökte muntra upp henne med att berätta den lustiga historien om den snälla amerikanskan, som av en händelse läst min artikel om dockor i Blackwood's Magazine som stått översatt i Le Figaro och som genast börjat sy dockor i stor skala åt de fattiga barn jag talat om. Hade hon inte lagt märke till hur fint dockorna var klädda? Jo, det hade hon. Var damen vacker? Ja, mycket. Var hon i Paris? Nej, jag hade varit tvungen att stoppa dockfabrikationen eftersom jag till slut hade flera dockor än patienter, och nu hade jag skickat damen till S:t Moritz för luftombyte. När jag tog farväl av grevinnan utanför hennes hôtel beklagade jag att det inte blivit någon tid över för att besöka gorillan i Jardin des Plantes, men jag hoppades att hon i alla fall inte skulle ångra sin dag. — Visst inte, jag är så tacksam, men … men … men — jag skäms så, snyftade hon då hon sprang in genom porten till sin bostad. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|55}}</noinclude> ewbxaz4579d3fcp6qocg0le0a1cb3le Sida:Boken om San Michele 1968.djvu/58 104 222322 652407 2026-05-31T17:44:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">4<br />En doktor på modet</h2> Jag hade en stående inbjudan att dinera hos grevinnan i Faubourg St-Germain var söndag. Greven hade för länge sedan övervunnit sin avoghet mot läkare, i själva verket var han utsökt vänlig mot mig. Familjemiddag: endast monsieur l'Abbé och någon gång grevinnans kusin, vicomte Maurice, som behandlade mig med nästan oförskämd nonchalans. Jag tyckte illa om honom från första stund jag såg honom och jag upptäckte snart att jag inte var den ende. Det var tydligt att greven och han hade mycket litet att säga varandra. Abbén var en präst av gamla skolan, en man av värld som visste mycket mera om livet och människonaturen än jag. I början var han ganska reserverad, och ofta när jag kände hans kloka ögon fästa på mig föreföll det mig som om han visste mer om colitis än jag själv. Jag kände mig nästan skamsen inför denne gamle man och skulle gärna velat tala öppet med honom och lägga mina kort på bordet. Men jag hade aldrig något tillfälle därtill, jag träffade honom aldrig ensam. En dag när jag kom in i min matsal för att kasta i mig min lunch före mottagningen, fann jag honom till min förvåning sitta där och vänta på mig. Han sade att han hade kommit på eget initiativ i egenskap av gammal vän till familjen och bad att jag inte skulle tala om hans besök. — Ni har haft en förvånansvärd framgång med grevinnan, började han, och vi är allesammans mycket tacksamma. Jag måste också komplimentera er för er behandling av markisinnan. Jag kommer just från henne, jag är hennes biktfar, och jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket bättre hon är på alla sätt. Men egentligen är det om greven jag kom för att tala i dag. Jag tror att il file un mauvais coton. Han går nästan aldrig ut, sitter hela dagen i sitt rum rökande sina stora cigarrer, han sover timtals efter lunch och ofta finner jag honom vilken tid på dagen som helst sovande i sin länstol med en cigarr i munnen. På landet är han en helt annan människa, tar sin morgonritt var dag efter mässan, är verksam och glad och intresserar sig livligt för skötseln av sin stora egen-<noinclude> <references/> 56</noinclude> b81z89c17t7kzz70go7rlit6e1r10ye Boken om San Michele/Kapitel 03 0 222323 652408 2026-05-31T17:45:55Z Thuresson 20 Kap 3 652408 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=48 to=57 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|03]] 77m729mfvmqi6z0hjd07pwg0n6ya6gh Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/100 104 222324 652421 2026-06-01T02:36:15Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|62|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>som i forna tider skal legat i Vpland och vti Mälaren på en ö af samma namn, i hwilken stad {{ant|<i>Ansgarius</i>}} år 829, begynte predika {{ant|Euangelium}} om Christo, thet efter honom {{ant|<i>Gautberthus</i>,}} then ock {{ant|Simon}} blef kallad, {{ant|<i>Erimberthus, Unno</i>}} och {{ant|<i>Adalvadus</i>}} giorde. Vti thenna nyss Christna staden skal, såsom {{ant|Johannes Messenius}} berettar, wid år 836 blefwit {{ant|funderadt}} och bygdt ett kloster, af {{ant|Benedictin}}-ordens bröder någon tid bebodt. Men huru lenge thet blefwit wid macht hållit, kan man icke weta. Åt minstone hafwer thet aldeles gådt vnder år 1008, tå staden Biörkö aldeles förstördes af K. {{ant|<i>Olav hin Digra</i>}} eller Hin Helga i Norige, som med sin flotta war ingången i Mälaren och ther widt och bredt härjade och brende, såsom {{ant|historierna}} förmäla. Dock är någon af then meningen, at <b>Birke</b> aldrig warit någon Stad; vtan at thermed vti wåra gambla Skrifter är ment {{ant|Forn-<i>Sigtuna</i>,}} som så blefwit nemnd af <b>birka</b> eller handla. Men hwad skal man tå giöra af the monga {{ant|rudera & vestigia antiquæ magnitudinis,}} thet är, spår och lemningar af en stor stads hus, gränder, gator och hamner, som Sal. <b>Gref Dalberg</b> vti sin {{ant|Sveciâ Antiquâ & hodiernâ}} för hwars mans ögon vplagt hafwer⸮ <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. X.}}}} <br> Om SKOG-KLOSTER.</h3> {{Initial|T}}Hetta är thet äldsta {{ant|Dominican}}- Swartbrödra- eller predikomunkars kloster i<noinclude> {{huvud|||hela}} <references/></noinclude> 5jlxorikkynzews259pfisi0u3ovmop Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/341 104 222325 652424 2026-06-01T07:33:47Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||325}}</noinclude>Tredjes likkista befunnits ligga löst öfver kistan, hade Hans Maj:t befallt att undersökning skulle ske, för att utröna huruvida något yttre våld härtill varit orsak. Vid lockets aflyftande befanns, att de jernskrufvar, som skolat fästa detsamma, varit för korta, så att de endast med spetsen obetydligt inträngt i kistans kant, till följd hvaraf locket fasthållits endast genom de i kistans brädd insatta trätapparne och således genom dessas hoptorkning lätt kunnat lossna. Något spår af yttre våld kunde icke förmärkas. Det Kongl. liket låg i serafimerdrägt, omedelbart på kistans botten, hvilken var betäckt med hvitt tyg, hvarunder konserverande kryddor tycktes hafva varit nedlagda. Sådana kändes äfven inneslutna i kudden under hufvudet. Öfver liket, som tydligen icke varit balsameradt, fanns ingen annan betäckning än sjelfva drägten. Den dertill hörande manteln var nedvikt vid sidorna. På nedra extremiteterna, som voro klädda i silkesstrumpor, men för öfrigt lågo obetäckta, voro alla köttiga delar förtärda; på fötterna skor med svarta bandrosor. Hufvudet föga angripet. Huden öfver pannan och öfra delen af kinderna, af hvitgul färg, var fasttorkad intill benet; näsan tunn, men icke nedfallen; nedra delen af kinderna och hakan hade en kalklik, pulveriserad hvit betäckning, begränsad af en mörkare rand från örat fram emot näsan; munnen obetydligt öppnad, dock så att några friska, men mörknade tänder voro synliga; håret fint, af brun färg, yfvigt öfver hjessan, vid sidorna rulladt i lockar och med puder beströdt. Anletsdragen fullt igenkänliga. Händerna, betäckta af hvita handskar, den högra hvilande på skärmen af en låg svart hatt prydd med hvita strutsfjädrar, den venstra utsträckt vid sidan, hvilande öfver svärdet. Öfver bröstet lågo Serafimer-, Svärds-, Nordstjerne- och Vasa-Ordens kommendörskedjor samt stora<noinclude> <references/></noinclude> 28e7jqcdo4baezbfwlajmy1qz9bud5f Sida:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf/342 104 222326 652425 2026-06-01T07:41:51Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|326||}}</noinclude>Svensksunds medaljen, hängande i en guldkedja af fint och särdeles vackert arbete. Sedan Deras Majestäter och öfriga närvarande tagit allt i närmare betraktande, gafs befallning att locket skulle åter påläggas och med starkare skrufvar fästas vid kistan. Stockholm som ofvan. {{högertext|In fidem|6em}} {{högertext|<i>Bror Em. Hildebrand.</i>|4em}} Härvid närvarande: {{c|<i>G. A. Sparre.{{em|3}} L. Manderström.</i>”}} Sedan {{sp|Hennes Maj:t Enkedrottningen}}, D.D. K.K. H.H. {{sp|Hertigen}} och {{sp|Hertiginnan af Östergötland}} samt {{sp|Hertigen af Dalarne}} äfven besett Konung Gustaf III:s lik, blef locket denna dag med fasta skrufvar å nyo fästadt vid kistan. Stockholm den 29 Maj 1866. {{högertext|<i>G. A. Sparre.</i>|4em}} <section end="Protokoll, hållna vid öppnandet af Konung CARL XII:s likkista den 31 Augusti 1859 och Konung GUSTAF III:s likkista den 23 Maj 1866." /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7upuwcfo5eycsmr4tzbm9yozv707ped Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/441 104 222327 652426 2026-06-01T08:32:37Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|71}}</noinclude>präglade. Några af dessa likna originalen mera, andra mindre. Till det förra slaget hör det fig. 155 afbildade smycket, som är funnet vid Lilla Jored i Qville socken, Bohuslän.<ref>Se sid. 255 har ofvan, not 4. — Att öglan är ursprunglig, visas deraf, att man på åtsidan lemnat plats för öglans ornering. <p>En efterbildning, som ännu närmare följer originalet (ett mynt af den 351—53 regerande kejsar Decentius), är den som hittats vid Gunheim i Norge; se här ofvan sid. 262.</p></ref> Betydligt sämre är den fig. 156 afbildade hängprydnaden, som jemte flera i det följande omtalade saker är funnen i en graf vid Hove i Viks prestegjæld, Nordre Bergenhus amt, Norge.<ref><i>Atlas,</i> fig. 14 — <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 254 — Undset, <i>Fra Norges ældre jernalder,</i> i Arböger, 1880. sid. 153. — Lorange, <i>Samlingen af norske oldsager i Bergens Museum</i> (Bergen 1876), sid. 99. <p>Ett mycket liknande guldsmycke är funnet vid Midtmjelde i Haugs prestegjæld, Söndre Bergenhus amt, Norge. <i>Atlas,</i> fig. 15. — <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 257.</p></ref> Både på fig. 155 och 156 ser man kring kejsarens hufvud det i ett par fritt hängande ändar slutande diadem, som omger kejsarens hufvud på många romerska medaljonger och mynt. De romerska bokstäverna har man deremot icke kunnat återgifva, utan ersatt dem med fullkomligt meningslösa tecken.<ref>Det kan emellertid ej väcka förvåning, att man i början af detta århundrade antog dessa teeken var verklig skrift och försökte tolka denna. Se äfven Steenstrups <i>Til forståelsen af Nordens »guldbrakteatfænomen»,</i> sid. 57.</ref> Ännu mera afvikande från originalet är det fig. 157 afbildade hängsmycket, som är funnet ensamt vid Tunalund i Hjelsta socken, Upland.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 294. — Ett guldsmycke, hvars åtsida ganska mycket liknar fig. 157, är det här ofvan sid. 241 omtalade från Åk i Romsdalen. <i>Årsberetn.,</i> 1872, fig. 15.</ref> De nu omtalade efterbildningarna äro ganska stora, och åtminstone de flesta — troligen alla — hafva ursprungligen varit afsedda att bäras. Andra äro mindre och hafva varit ämnade till mynt; troligen äro de minnen af en börjande myntprägling hos de germanska folk, som bodde på kontinenten, särskildt hos dem som <ref follow="s440">amt, i Norge; denna medaljong är afbildad i <i>Årsberetning {{rättelse|of|af}} Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring</i> (i det följande betecknad endast <i>Årsberetn.</i>), 1868, sid. 98. — En guldmedaljong präglad för summa kejsare (i Antiochia) är funnen ensam vid Faxö i Præstö amt på Sælland. <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 105.</ref><noinclude> <references/></noinclude> sd8hehgb1q4g5hje0j9md29flg5c66e Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/44 104 222328 652427 2026-06-01T09:39:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />36</noinclude>genast skynda till stället och finna medel att rädda edra saker!» »Hon skall ej hinna», sade Octavie, »hon har gått till en vän långt bort i staden. Hotellet är en trädbyggnad, och elden skall förtära det inom några timmar; — dessutom har säkert elden kommit lös invid mitt rum. O! nej, alla de sakerna skola brinna upp». Men förlusten var såsom ingen för Octavia. Mera orolig var hon för sin mans och sin moders oro, om de skulle få höra af händelsen, innan hon hann skrifva till dem. Emellertid blef tiden lång, då vi inga nyheter fingo från Betsy, eller från St. Charles, och Octavie beslöt att gå till en af sina vänner, som bodde närmare det stora hotellet, och der hon kunde erfara något om branden, samt om det lät göra sig ännu att fara till stället. Hon hade varit omkring en timme borta, då det ringde häftigt vid grinden framför trädgårdsplanen åt gatan till. Jag kände igen Betsy, och sprang ned för att tala med henne. »Hur är det Betsy?» ropade jag. »Allt väl! (All safe!) ropade hon till svar, andtruten så att hon knappt förmådde tala, men med strålande ansigte. »Jag har alla penningarne på mig!» Hon lade handen på sitt bröst. »Hvar är min Missis?» »Jag tror att hon farit till St. Charles», sade jag. »Det finnes intet St. Charles mer», sade Betsy. Det är alldeles nedbrunnet! .…. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s3j12z1pnkgme8ns8x3ufdwd951ydhc Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/45 104 222329 652428 2026-06-01T09:42:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|37}}</noinclude>Det var så. Inom mindre än tre timmars tid hade den granna byggnaden blifvit lagd i aska; och dess befolkning af nära 400 personer blifvit husvilla. Jag gick ut med Betsy, för att uppsöka Mrs Le Vert. På vägen berättade mig den trogna flickan huru ryktet om branden kommit till henne, huru hon skyndat till hotellet, huru en af herrarne der, vän till Mrs Le Vert, brutit upp dörren till hennes rum, och huru han och Betsy bergat alla Octavies saker. Ingenting hade gått förloradt. Betsy talade vidare om huru mycket hon höll af sin matmoder. Hon hade väl kunnat bli gift mer än en gång; och der var ännu en fri man i norr, som gerna ville ha henne, men hon kunde ej tänka på att lemna Mrs Le Vert. Hon höll så mycket af henne. Hon skulle aldrig lemna henne». Då vi kommo till huset, der Mrs Le Verts vän bodde, fingo vi veta att Octavie blifvit afhemtad derifrån till ett litet hotell i grannskapet af St. Charles, och Betsy skyndade att uppsöka sin matmoder. Med tanken på Mrs Geddes, gick jag till platsen för eldsvådan, i hopp att der få höra någonting om henne. Och jag var lycklig nog att der nära möta hennes äldsta son, och att få höra det hon, hennes man och lilla gosse, alla voro väl bergade i en väns hem ett stycke derifrån. Jag gick nära förbi S:t Charles, der nu blott ett litet antal menniskor voro sysselsatta med elden. Den hade gjort sitt verk, och flammorna slickade nu de nedra delarne af de vackra kolonnerna, och grasserade på lemningarne af jordvåningen. Den brinnande ruinen gaf en ganska pittoresk anblick; inga spår af oreda<noinclude> <references/></noinclude> owdpdgbtc878wfx7376857ubakmdoi8 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/46 104 222330 652429 2026-06-01T09:48:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />38</noinclude>eller oordning syntes på platsen derutanför. Allt var redan bergadt och ordnadt, allt stilla; det var omkring fyra timmar efter brandens utbrytande. Och jag har i dag hört att en subskription redan är i gång för att bygga ett nytt S:t Charles. Amerikansk expedition! Några personer ha blifvit skadade vid branden och flera mistat sina saker. Elden hade brutit ut invid Octavies rum, som låg helt nära mitt. Hvilken lycka att händelsen ej skedde om natten! Jag sörjer ej S:t Charles. Det var ett dyrt, otrefligt, präktigt hotell, tyckte jag, och sin död värdt. För en natts och en half dags vistande der, i ett mörkt rum fyra trappor upp, måste jag betala fem och en qvart dollars (tjuguen riksdaler riksgäld). Men Louisiana är en mycket dyr ort, den dyraste i Förenta Staterna. {{em|2}}{{större|'''''D. 20—27 Jan.'''''}} Stilla dagar, stilla lif; ohyggligt väder. Alltifrån dagen, då jag sist skref, och då väderleken vände sig ifrån värme till bitter köld, har det oupphörligt regnat och ruskat med en ihärdighet, hvars make jag knappt förr sett. Ingen blå fläck på himmelen, ingen solstråle; jemt töcken, slask och gråköld. Först i dag har det klarnat och synes vilja bli vackert åter. Många färder både inom och utom staden ha genom detta väder blifvit om intet för mig. Men huru tacksam har jag ej varit för mitt lugna och behagliga hem under denna tid! Mr och Mrs Cook äro vänliga, milda, mycket stilla menniskor, och i deras hus råder den trefnad och ordning, som utmärker amerikanska hemmet. Anne W.<noinclude> <references/></noinclude> 6hbcw5uwa80wbkrx085rhg2mihifznq Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/47 104 222331 652430 2026-06-01T09:51:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|39}}</noinclude>är full af lif och stilla eld (hos henne bundna liksom elden i diamanten), en tänkande och intressant varelse, som skänkt mig stort nöje, genom sin originella karakter och sin läsning högt om aftnarne. Så har hon gjort mig bekant med några engelska skalder, mig hittills nästan obekanta. Det har varit mig en stor njutning att höra henne läsa Shelleys storartade poem: »Prometheus unbound», som vore tidehvarfvets herrligaste poem, om dess slut motsvarade dess förutgångna scener. Men detta strandar i en tarflig moral. Så äfven har jag njutit af att höra henne läsa J. Brownings poemer och dramatiska stycken, och några af Elisabeth Barrets (nu Brownings maka). Browning är icke stor som artist. Man saknar styrka och sammanhang i komposition. Men något sällsynt storartadt och rent i känsla och sinnelag gläder och värmer hjertat. Det går en anda af ädelt och friskt hjeltemod genom hans sång. Man känner sig förfriskad af en flägt gudomligt lif. En afton var jag hos Mr Harrisons vänner, Mr och Mrs Day, och hörde god musik, förträffligt utförd af några musikälskare och älskarinnor från norra staterna. En annan afton hörde jag på operan Meyerbeers Profet. Stycket är opoetiskt och torftigt i sin grund, men har grant spektakel, och den Meyerbeerska musiken har, under allt sitt bråk, några dramatiska, karakterssköna stycken. Mrs D., här Profetens mor, spelade och sjöng ädelt och väl. Profeten var en ledsam figur, och ej mycket bättre var hans älskarinna. Om stycket, i stället för att grunda sig på en fattig kärleksintrig, hade hållit sig till den religiösa fanatism<noinclude> <references/></noinclude> i7f6b1t2org36k64h0zmnpbnnaggks0 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/48 104 222332 652431 2026-06-01T09:56:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />40</noinclude>och det andliga öfvermod, som vi finna hos den historiska profeten, Johan af Leyden, så hade operan haft sannt intresse. Nu gaf den ingen föda åt tanken, och angrep, med sina jemna knalleffekter, så mina nerver, att jag hade svårt att hålla ögonen uppe. Den sista scenen var ohyggligt praktfull, och väckte upp mig litet. Anblicken af de hvitklädda, vackra unga creolskorna på amfitheater och i loger fägnade mina ögon, som förr. Men jag upptäckte starkt hvitsminkade näsor på några äldre damers ansigten. Skolor och asyler har jag äfven besökt, i följd af inbjudningar. NewOrleans är indeladt i tre municipaliteter. Skolorna inom dessa lära, sedan några få år, ha fått stora förbättringar och ny fart. Lärare och lärarinnor från norra staterna komma hit. Och hvart de komma, föra de med sig det energiska, uppfostrande lif, som utmärker dessa stater. En lärarinna i NewOrleans skolor kan ha ända till 1000 dollars i lön. Men hennes vivre är äfven der tre gånger dyrare än i andra Unionens stater. I de stora goss-skolorna hörde jag gossarne tappert besjunga deras fosterland, såsom {{Dikt|»the land of the brave, and the land of the free!»}} Detta sjöngs i slafstaten, utan en aning om den parodi, som berömmet innebär på denna institution. Så, ända från barndomen, förfalskas af slafveriet ungdomens naturliga rättsinne och rena blick. Och den verkar icke blott menligt på barnens sanningssinne, så att de icke se lögnen, utan äfven på deras hjerta och karakter. En ädel fru i NewOrleans, der bosatt sedan flera år, har sagt mig mycket om<noinclude> <references/></noinclude> 6d22cutd9xcvn40rtuhih6g8ej1agwq Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/49 104 222333 652432 2026-06-01T10:03:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|41}}</noinclude>slafveri-institutionens olyckliga inflytande på barnauppfostran, och dess verkan att göra barnens sinnen obändiga och vilda. Barnet, omgifvet från vaggan af slafvar, vänjer sig att befalla dem och att få sina nycker åtlydda, eller en vägran bestraffad, stundom med grymhet. Deraf den häftighet i lynnet, och de vilda, blodiga uppträden, som äro så vanliga inom slafstaterna. Och hur kan det vara annorlunda? Äfven jag har här sett ett par exempel af barns förhållande till slafvar, som visar hvilken utveckling denna institution ger åt det naturligen despotiska menniskosinnet redan hos barnet. I en skola för unga flickor måste jag verkligen beundra dessas färdighet i att göra andliga saltos mortales. Under den examen, som öfverlärarinnan lät dem genomgå, och som de med märkvärdig skicklighet öfverstodo, förelades dem frågorna ungefärligen i denna ordning: »Hvaraf kommer snö? Hur stor är kejsarens af Ryssland krigshär? Hvar ligger Lappland? Hvem var Napoleon? Hvad är salpeter? Hur långt är jorden ifrån solen? När lefde Shakespeare? När dog Washington? Hur stor folkmängd har Frankrike? Hvad är månan?» o. s. v., o. s. v. Flickorna svarade i chorus mycket raskt och merändels riktigt. Hela examen var mig en kedja af öfverraskningar, och jag kan ej annat än förundra mig öfver den slags ordning, som måste uppkomma i dessa unga själar genom den röra af »snö, Rysslands krigs-<noinclude> <references/></noinclude> afuyw09v2pkdewzeq9yvdvcooq52c7j Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/50 104 222334 652433 2026-06-01T10:07:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />42</noinclude>här, Lappland, Napoleon, salpeter, Washington, Frankrikes folkmängd och månan, m. m., m. m. Jag måste nu berätta dig om en äkta afrikansk tornado, som jag bevistade, jemte Anne W., förliden söndags eftermiddag. Det var i afrikanska kyrkan. Ty äfven här, i den glada, lättsinniga staden NewOrleans, har kristendomens anda begynt sitt verk af förnyande lif; och man har söndagsskolor för negerbarnen, der de undervisas om Frälsaren, och negerslafvarne fa hålla gudstjenst i egen kyrka. Vi kommo för sent att höra predikan i den afrikanska kyrkan, dit vi begåfvo oss. Men efter gudstjenstens slut var så kallad »Classmeeting». Jag vet ej om jag sagt dig, att methodisterna bilda inom sin församling vissa afdelningar eller klasser, som hvardera väljer sin ledare, eller uppmanare »Exhorter». Vid klassmötet gå dessa Exhorters omkring till de medlemmar af deras klass, dem de anse i behof af tröst eller uppmuntran, och tala för dem, högt eller sakta, mottaga deras bekännelser, meddela dem råd o. s. v. Jag hade sett ett sådant klassmöte i en negerkyrka i Washington, och visste derföre ungefärligen hvad vi hade att vänta oss. Min väntan på stort spektakel blef likväl öfverträffad här. Vi voro här närmare den tropiska solen, än i Washington. Uppmanarne gingo omkring och begynte tala här och der till folket på bänkarne. Men knappast hade de talat en stund, förrän den person, som de talade till, kom i exalteradt tillstånd och begynte tala och perorera högre och häftigare än uppmanaren, och öfverröstade honom. Der var isynnerhet en uppmanare,<noinclude> <references/></noinclude> 3w77a8ysgpa0eg7vnka35frstb1qdxo Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/51 104 222335 652434 2026-06-01T10:10:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|43}}</noinclude>hvars svarta, välvilliga ansigte lyste af så mycket inre ljus, så mycken godsinthet och glädje, att det var en lust att se honom, och att höra honom också; ty ehuru hans fraser voro temligen samma och samma, så voro de dock kristliga kärnord, och uttalades med så mycken hjerlighet, att de ej kunde annat än gå till hjertat med upplifvande kraft. Ibland blef det slut på hans koncepter, och han stod liksom sökande en liten stund; men så begynte han om med hvad han nyss sagt, och det kom alltid lika varmt och trofast, och han såg ut som ett lifslefvande solsken. Det var också endast kristendomens glädjebud som han predikade: »Håll fast vid Kristus! Han är Herren! Han är den mäktige. Han skall hjelpa. Han skall göra allt väl. Tro på honom, min syster, min broder. Anropa honom! Ja …. Ja …. Håll fast vid Kristus; han är Herren», o. s. v. Småningom steg sorlet i kyrkan och blef till en storm af röster och rop. Man hörde: »Ja, kom Herre Jesus! Kom o kom! O glory!» och de ropande begynte hoppa högt upp med en fart liksom korkar ur buteljer, under det de fäktade med armar och näsdukar i luften, såsom sökte de att rycka ned något, allt under rop af: »kom, o kom!» De hoppande vredo sig under hoppen korkskrufs-likt, och voro tydligen i konvulsiviskt tillstånd; somliga föllo omkull, och rullade sig på gången under höga rop och suckar. Jag såg vår tropiska Exhorter (mannen med solskens-ansigtet) tala med en ung neger, som hade krokigt böjd näsa, och ögon, som sågo i kors. Snart började denne äfven tala och predika, och bäst det var, for han högt i vädret, hoppande<noinclude> <references/></noinclude> bpxyogz6sgvyfg38v05xbygaasdexu4 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/52 104 222336 652435 2026-06-01T10:13:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />44</noinclude>upp och ned med otrolig elasticitet. Hvart man såg i kyrkan, såg man någon hoppa upp och fakta i vädret; hela kyrkan tycktes förvandlad till ett verkligt Bedlam, och bullret och skränet var förfärligt. Men Exhorters gingo omkring, förnöjda med strålande ansigten, såsom vore de i sitt rätta element, och allt som sig borde. Vår hjertliga Exhorter hade talat en stund med en stor, vacker mulattska framför oss, och sedan han predikat för henne, begynte hon predika för honom; båda talade på en gång med synbar förtjusning, tills hon äfven tog fart och for i vädret med sådan häftighet att tre andra qvinnor fattade henne i kjorteln, liksom for att hålla henne qvar på jorden. Två af dem skrattade stilla, under det de fortforo att hålla i henne, och hon att hoppa och att slå omkring sig med armarne. Slutligen föll hon omkull och rullade sig omkring under konvulsiviska suckar. Sedan steg hon upp och begynte gå omkring, upp och ned i kyrkan, med utbredda armar, då och då utbristande: »Hallelujah!» Hennes utseende var nu lugnt, allvarligt, och verkligen skönt. Under allt det vilda tumultet af ropande och hoppande, till höger och venster, fortfor hon att gå genom kyrkan i alla riktningar med utbredda armar, blicken rigtad uppåt och ropande sakta: Hallelujah! Slutligen nedföll hon knäböjande vid altardisken och blef alldeles stilla der. Skrikandet och hoppandet och väsnandet i kyrkan fortfor ännu visst en god qvart. Då gingo några negrinnor och upplyfte den vid altaret ännu liggande mulattskan. Hon var alldeles stel. De buro henne till en bänk framför oss och lade henne ned der. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5xxs4jiq7ffe2yvg4wsgm1sjrv71eqm Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/442 104 222337 652436 2026-06-01T10:24:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|72|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>funnit bostäder i Donauområdet, således nära eller inom det romerska rikets gränser. Originalen till de förra förskrifva sig i allmänhet från den Constantinska tiden, det fjerde århundradet, under det att de senare (fig. 159) imitera mynt från det femte århundradet (fig. 158). Utom dessa tvåsidigt präglade medaljonger och mynt har man dels inom, dels utom Norden funnit flera ensidiga guldmedaljer, tydligen från början afsedda till hängprydnader. Det är egentligen endast dessa som kallas brakteater. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=442|bildtext=Fig. 156. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Hove, Norge.</i> {{bråk|1|1}}.}} {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=442|bildtext=Fig. 157. <i>Barbarisk efterbildning af en romersk guldmedaljong. Tunalund, Upland.</i> {{bråk|1|1}}.}} Några af dem (fig. 160) återgifva, liksom de tvåsidiga, på ett mer eller mindre misslyckadt sätt kejsarens bröstbild, alltid i profil, samt den af romerska bokstäfver bildade omskriften kring denna.<ref name="s442">På ett troligen i England funnet guldhängsmycke af detta slag (<i>Atlas,</i> fig. 7) kan man igenkänna bokstäverna — ANVSPFAVG, utgörande</ref><noinclude> <references/></noinclude> cvodvi0js3p8nrsmw5xfjnbp34t0x8j Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/53 104 222338 652437 2026-06-01T10:51:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|45}}</noinclude>45 »Hvad är på färde med henne?» sade Anne W. till en ung negerflicka, som hon kände. »Omvänd!» (Converted!) var dennas lakoniska svar, och hon förenade sig med dem, som sakta gnedo den omvändas pulsar. Jag lade min hand på hennes panna. Den var alldeles kall. Så voro ock hennes händer. Då hon småningom kom till sig, var hennes blick stadigt fästad, men det syntes mig att den såg mera inåt än utåt, hon talade sakta för sig, och ett så vackert, lycksaligt uttryck målade sig i hennes ansigte att — jag skulle vilja erfara hvad hon då såg, eller förnam. Det var ingen vanlig, ingen jordisk syn. Hennes ansigte var som förklaradt. Allt som hon, under tunga suckar, åter kom till sitt vanliga tillstånd, blef hennes utseende vanligt också. Men hennes väsen var förändradt; hon gret mycket, fast lugnt och stilla. Småningom saktade sig tornadon i kyrkan, skrik, skutt, förmaning och predikan, allt blef stilla; och nu skakade man händer med hvarandra, pratade, skrattade, lyckönskade så hjertligt, så gladt, så innerligt varmt och välvilligt att det var ett nöje att se. Af hela det brusande, exalterade uppträdet återstod blott en innerlig känsla af belåtenhet och förnöjelse, som om man haft en glad fest tillsammans. Jag tillstår att jag varit ända igenom road af upptåget. Icke så Anne W., som såg på denna regellösa, vilda gudstjenst med ett uttryck af förvåning och nära nog indignation. Och då vår varmhjertade »Exhorter» nu kom till oss och vände sig isynnerhet till henne med ursäkt att han »icke förr hade märkt oss,<noinclude> <references/></noinclude> ntjlyddkpt6jwcxi9uaw29h308ys5e2 652438 652437 2026-06-01T10:51:45Z PWidergren 11678 652438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|45}}</noinclude>»Hvad är på färde med henne?» sade Anne W. till en ung negerflicka, som hon kände. »Omvänd!» (Converted!) var dennas lakoniska svar, och hon förenade sig med dem, som sakta gnedo den omvändas pulsar. Jag lade min hand på hennes panna. Den var alldeles kall. Så voro ock hennes händer. Då hon småningom kom till sig, var hennes blick stadigt fästad, men det syntes mig att den såg mera inåt än utåt, hon talade sakta för sig, och ett så vackert, lycksaligt uttryck målade sig i hennes ansigte att — jag skulle vilja erfara hvad hon då såg, eller förnam. Det var ingen vanlig, ingen jordisk syn. Hennes ansigte var som förklaradt. Allt som hon, under tunga suckar, åter kom till sitt vanliga tillstånd, blef hennes utseende vanligt också. Men hennes väsen var förändradt; hon gret mycket, fast lugnt och stilla. Småningom saktade sig tornadon i kyrkan, skrik, skutt, förmaning och predikan, allt blef stilla; och nu skakade man händer med hvarandra, pratade, skrattade, lyckönskade så hjertligt, så gladt, så innerligt varmt och välvilligt att det var ett nöje att se. Af hela det brusande, exalterade uppträdet återstod blott en innerlig känsla af belåtenhet och förnöjelse, som om man haft en glad fest tillsammans. Jag tillstår att jag varit ända igenom road af upptåget. Icke så Anne W., som såg på denna regellösa, vilda gudstjenst med ett uttryck af förvåning och nära nog indignation. Och då vår varmhjertade »Exhorter» nu kom till oss och vände sig isynnerhet till henne med ursäkt att han »icke förr hade märkt oss,<noinclude> <references/></noinclude> tjc7o03d0s7ygfqpbp9t29pbsqb379k Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/54 104 222339 652439 2026-06-01T10:55:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />46</noinclude>han skulle då icke försummat oss», o. s. v. såg jag hennes vackra underläpp litet föraktligt framtränga, i det hon svarade: »jag kan icke inse hvaruti ni försummat oss!» Mannen såg ut, som om han hjertligen gerna skulle ha predikat för oss, och jag hade gerna hört hans med afrikansk värma försatta kristliga förmaning. Vi skakade händer i vår gemensamma Herres och Husbondes namn. Och så oförnuftigt och så smaklöst detta uppträde än må förefalla, så är det mig klart att i detta ligger, — om än i kaotiskt tillstånd, elementet till den rätta afrikanska gudstjensten. Gif mening, ordning, system åt dessa det varma känslolifvets, längtans och aningens utbrott, och hvad som nu är fult, skall blifva skönt, det disharmoniska skall bli harmoni. Afrikas barn skola ännu gifva oss en form af gudstjenst, der åkallan, tillbedjan, lofsång, motsvarar eldiga själars inre lif! Huru mången har icke inom sig i ungdomsåren känt, äfven i vår kalla nord, ett Afrika af religiöst lif, som hade kunnat frambringa herrliga blommor och frukter, om det fått — ''lefva;'' om det icke blifvit qväfdt under konvenansens snö och gråköld, inspärradt i lifvets statskyrka! .…. Jag har besökt några andra kyrkor i NewOrleans, en unitarisk, en episkopal, en katholsk, med det mig kära namnet af S:t Therese. Men S:t Thereses himmelska ande var ej der. En Irländare bräkte sin rotvälska; och i intet af dessa »Guds hus» kunde jag märka eller vinna hvad jag sökte, uppbyggelse. I negerförsamlingens kyrka var åtminstone lif och eld! …. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> btcsrylmh46a58howjin6uuyy4w8671 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/55 104 222340 652440 2026-06-01T10:58:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|47}}</noinclude>Hvad skall jag mer säga dig om NewOrleans? Att det är en stor stad med 100,000 invånare och Mississippidalens södra komerciella hufvudstad, det kan du få reda på i böcker. Stadens läge vid Mississippi i halfmånekrets är vackert, och den har några vackra gator och torg med prydliga hus, kringplanterade af träd och busk växter, liksom andra amerikanska städer. Den franska och tidigare byggda delen af staden har en mera kal och affärslik karakter. Men hela NewOrleans är framför allt en affärs- och handelsstad, och står långt efter Förenta Staternas andra stora städer i anstalter för högre intellektuell och moralisk bildning. Konstnjutningar har man inga, utom på theatrarne, och dessa, isynnerhet de som tillhöra den dramatiska scenen, stå icke särdeles högt. Under de få vackra dagarne jag tillbringat här, har jag mycket vandrat omkring i staden, men derunder mött få saker af intresse för ögat, utom de vackra, färgade creolskorna, som med deras fina drag, sköna ögon, och täcka hufvuden, prydda med granna kläden, smakfullt knutna enligt NewOrleanska bruket, se allrakäraste ut; och jag har på gatorna sett unga tjenstflickor, mestizer och quarterons, som varit fullkomliga skönheter; vanligen är deras växt äfven utmärkt smärt och väl proportionerad. NewOrleans har länge varit känd som en »mycket glad stad», men haft mindre godt rykte för sin moralitet, som varit starkt bemängd med fransyskt lättsinne. Detta säges likväl med hvart år få mindre makt, allt som det anglo-amerikanska folket får välde i staden. Och det tillväxer äfven här med makt. Den franska<noinclude> <references/></noinclude> 4pa4orlqm9q49p8bri1lyo4cgp4090e Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/56 104 222341 652441 2026-06-01T11:02:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />48</noinclude>befolkningen tillväxer deremot icke, och dess inflytande är i aftagande. Om affärslifvets moralitet i NewOrleans har jag icke hört de bästa vitsord, och hörde en gång en handlande af mina vänner säga, stående bland sockerfastagerna på en stor nederlagsplats i staden: »det sker mera skurkstreck (more rascality) på detta ställe, än som behöfves för att låta hela staden sjunka!» Den goda medborgaranden är emellertid ej overksam att göra staden värdig att stå qvar ofvan jord. En god inrättning, nu i verket här, är ett stort sjömanshem, ämnadt att herbergera på godt vis och för godt pris sjömän, hvilkas fartyg ligga i stadens hamn, för att utlasta eller inlasta varor. Hittills har det främmande sjöfolket i staden endast haft att tillgå boställen på krogar, som varit riktiga röfvarnästen. Det stora och ståtliga huset, som nu uppbygges af goda medborgare i staden, skall gifva sjöfolket en god och säker hamn. Ett par af mina herrvänner, som arbeta derför, önska att derför intressera Jenny Lind, som inom kort väntas hit ifrån Cuba. Och då huset bygges, äfven till svenska sjömäns fromma, är det troligt att den fosterländskt sinnade och gifmilda svenskan skall deltaga härför. Jag läste häromdagen i en NewOrleansk tidning »the daily Picayune» (Picayune är det spanska namnet på ett gångbart litet silfvermynt, värdt fem centes) en vacker och allvarlig uppmaning till NewOrleans invånare, att lemna den ryktbara svenska sångerskan i full frihet vid bestämmandet af hennes välkända godgören-<noinclude> {{ph|het,|5}} <references/></noinclude> ennost33q2e573nf8cptx5dq7p3oe83 Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/57 104 222342 652442 2026-06-01T11:05:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|49}}</noinclude>het, att icke fela i grannlagenhet mot främlingen genom påtrugningar eller uppmaningar, o. s. v. Och det måste sägas, att ehuru Jenny Lind nog ofta fått besvärligt vidkännas amerikanarnes välmenta, men ofta ungdomligt obesinnade, påträngande sätt och väsen, så har jag ofta haft tillfälle att lära känna och beundra det vackra och ädelsinnade intresse, hvilket man här känner för henne. Huru många har jag ej hört, som nöjt sig att välsigna i stillhet hellre än att falla henne ett ögonblick besvärlig, huru många som med saknad afhållit sig att närma sig henne, endast emedan de icke känt sig kunna skänka henne med detsamma ett nöje, eller vågat tillbjuda henne sina hem. Jag påminner mig att jag hörde en gammal aktningsvärd domare i Cincinnati (en ståtlig gammal man var han) säga, att han i tidningarne följde alla hennes steg med det intresse och den oro, som en far kunde ha för sin dotter, och kände en verklig ångest för att hon på något vis, genom något oförsigtigt steg, skulle kompromettera sig. Och så mycket har jag hört talas här om Jenny Lind, att jag vet att man väl i henne älskar sångerskan och penningegifverskan, men mer ännu den unga qvinnan i hennes vackra rol och rykte, den ideala Jenny Lind. Men jag skulle nu tala om Louisiana och NewOrleans. Louisiana blef, som du vet, först upptäckt af spanjorer och fransoser. Fransoser voro de första som försökte kolonisera Louisiana. De begynte och stannade af, och begynte ånyo, — det ville ej gå. Men de talade stort i Frankrike och England om Louisiana<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. III.''}}||{{m|3}}}}</noinclude> ncqqsa8mbsoot5z6pewo5yn05eioohd Sida:Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu/58 104 222343 652443 2026-06-01T11:22:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />50</noinclude>som ett förlofvadt land, ett eldorado, med omätliga inre rikedomar färdiga att komma i dagen, och tron derpå frambringade slutligen den bekanta John Laws gigantiska finans-spekulation på det sagolika Louisianas förespeglade rikedomar, och senare den stora bankrutten för alla dem som deltagit i den vilda spekulationen. Louisiana eller det stora landet, omfattande södra delen af Mississippi (från hvilket Arkansas då icke var afskiljdt), gick sedermera från franska väldet till det spanska, så till det franska igen, till dess år 1803 Louisiana inköptes af Förenta Staternas styrelse och förenades med dessa, som en stat för sig. Emellertid hade Louisiana blifvit uppodladt och befolkadt af fransoser, spanjorer, engelsmän, tyskar m. fl. folkslag, och NewOrleans hade uppvuxit långsamt, under öfversvämningar och orkaner, och med ringa utsigter att blifva den »Crescent City» som den nu är. Louisianas folkmängd öfversteg ej 50,000 själar (Indianerna oberäknade), då det införlifvades med Förenta Staterna. Sju år sednare hade folkmängdens antal stigit nära, tredubbelt. Men Louisianas och NewOrleans nya epok och nya lif begynte först år 1812, då den första ångbåt begynte gå på »den stora floden». Louisiana är alltigenom lågt land, dels sumpigt och vattensjukt, dels med bördiga rika fält och marker. Louisiana odlar socker, bomull, majs, ris, indigo. De norra delarne, der marken höjer sig i vågor, har skogar af många slags ek, kastanie, valnöt, sassafras, magnolia och poppel. I söder äro palmettos, mullbär, lifek, ceder och tall, och öfverallt en stor rikedom vilda vinrankor. Der äro äfven flera segelbara floder, skatt-<noinclude> <references/></noinclude> iogebh6t1yytav12vvdyx6xle0euqx5