Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 220899 652501 650263 2026-06-03T17:18:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652501 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Aprill}}</noinclude>{{Inre marginalnot|9.}} <u>Måndag.</u> Mycket härligt väder — att jag eftermidagen gjorde en promenade i trädgården till vinkast och bänkar men marken är svåra smutsig dock war litet uptorkat på borggården. Garn och grofva handdukar byktes. Jag skref till kamrer Brogren och Brorson {{Inre marginalnot|10}} <u>Tisdag</u> Vackert väder men Stark blåst. Lilla byken sköljdes och mycket gräl var att få den ned och uppkjörd, ty tidigt om morgonen var Boberg och fylde sig uti Bränneriet och således näsvis mot alla. Jag ränsade hela dagen flitigt bomull och Mamsell Kardade likaledes. {{Inre marginalnot|11}} <u>Onsdag.</u> Lika väder klart och blåst. Klädren blef torra och drogs ut. Till kamrer Brogren skickade jag ett tjog utvaldt stora Egg. Till Kamrer Vesterstråle och Handelsman Helsingius små Rädissor. Jag ränsade flitigt bomull. {{Inre marginalnot|12}} <u>Thorsdag.</u> Mycket varmt. Manglades Kläder och garn — Marie sålde 3 tjog ägg till fru Stockau à 1. RD 2 pr tjog. Jag ränsade bomul alt hvad jag hant. KyrkoVärden Petterson var här och omtalade att Berednings Commitéen skall ha Deras sammankomst den 19^<u>de</u>. {{Inre marginalnot|13}} <u>Långfredag.</u> Vackert men någon blåst. Som vägen till Bränkyrka öfver Västberga hage ännu, säges vara rätt svår af snödrifvor på sidorna och endast körd med smala åkdon och kärror for jag till Gubbhuset i gula Calleschen. Mamsell och Boberg voro med och Grönberg hemma — Trögberg var till staden och kom kollrig hem kl: 3 e:m: Uti Gubbhuset Predikade en Ung ganska vacker Huspredikant vid namn Bolin, och dess Predikan var ganska härlig. Ingångsspråket var [[Bibeln 1917/Första Moseboken#22:12|1sta Mose Boks 22 Capitel 12 versens sednare del]]. Från min Syster fick jag bref dateradt den 24 eller 27 Mars, jag kan eij åtskillja dessa siffror när hon skrifver dem. Anna Stinas Fästman var åter han nu vanligt om helgdagarne. Och skamligt att hon följde honom och var borta om aftonen till Kl: Strömborg var här efter en Smörgumse som han tigt af mig att ge sin Husbonde till Påskalam och Stallgumse emedan Husbonden har 5 hästar men ingen Stallgumse och denne eij äter hö nu när det är så dyrt. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> ny9lrc8ymsfmdniacyo0wll9ictmubp 104 222391 652500 2026-06-03T16:47:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652500 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||327}}</noinclude><section begin="Förslag till Inskrifter och Minnespenningar." /> <h2 align=center style="border: none">Förslag till Inskrifter och Minnespenningar,</h2> {{c|<i>hvilka Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien uppgifvit eller granskat och gillat åren 1856—1865.</i>}} {{linje|6em}} <h3 align=center style="border: none">Inskrifter<ref>Af de inskrifter, som varit underställda Akademiens pröfning, upptagas blott ett urval.</ref>.</h3> {{c|1857.}} {{c|N:o 1.}} På H. K. H. {{sp|Arffurstens palats}} vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm. {{c|SOPHIA ALBERTINA}} {{c|ÆDIFICAVIT.}} {{linje|6em}} {{c|N:o 2.}} På en minnesvård öfver Just. Borgmästaren i Norrköping, K. N. O. {{sp|Pehr Johan Lagergren}}, upprest på hans graf af Norrköpings stad. {{c|PEHR JOHAN LAGERGREN.}} {{c|Född 1797. Död 1856.}} {{c|Justitie Borgmästare i Norrköping.<br> Kommendör af Kongl. Nordstjerne Orden.<br> Stadens ombud vid fyra riksmöten.<br> Borgareståndets Talman 1853.}} {{linje|6em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jrms129betkluf8a270e1u7yohbh0sc 104 222392 652502 2026-06-03T18:05:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652502 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fört från sitt hemland annat än sitt oändliga tålamod, sitt glada humör och sitt sympatiska sätt, var alltid belåtna och tacksamma och otroligt hjälpsamma mot varandra. När difteri bröt ut i Salvatores familj slutade Arcangelo Fusco, gatsoparen, genast med sitt arbete och blev deras uppoffrande sjukvårdare. Alla tre småflickorna fick difteri, den äldsta flickan dog och dagen därpå insjuknade modern. Endast sorgebarnet, Petruccio, idioten, skonade Vår Herre i sitt outrannsakliga råd. Hela Impasse Rouselle blev infekterad, difteri i vartenda hus och ingen familj utan massor av småbarn. Paris båda barnsjukhus var redan överfulla, men även om det funnits en ledig säng skulle chanserna varit mycket små för dessa utländska barn att komma in där. De var hänvisade till den vård de fick av Arcangelo Fusco och mig, och de vi inte hade tid att se till, och de var många, fick leva eller dö bäst de kunde. Ingen läkare som haft att kämpa ensam med en difteriepidemi i ett fattigkvarter, nästan utan möjlighet att desinficera vare sig andra eller sig själv, kan tänka på denna erfarenhet utan en rysning, hur förhärdad han än må vara. Jag satt där i timtal, penslande och skrapande det ena barnet efter det andra i halsen, det var inte mycket annat att göra på den tiden. Och sedan när det inte längre var möjligt att skrapa bort de förgiftade membranerna som hindrade lufttillförseln, när barnet blev blått i ansiktet och var nära att kvävas och kravet på ögonblickligt strupsnitt trängde sig på en … Skulle jag då operera genast, utan ens ett bord att lägga barnet på, i den låga sängen eller i moderns knä, utan annan belysning än en usel fotogenlampa och utan annan assistent än gatsoparen? Kan jag vänta till i morgon och försöka få tag i någon som är mera kirurg än jag? Kan jag vänta, törs jag vänta? Ack! Jag har väntat till morgondagen, det har varit för sent och jag har sett barnet dö inför mina ögon. Jag har också opererat genast och sett barnet dö under kniven. Mitt fall var värre än det skulle varit för många andra läkare i samma predikament, för jag var själv förskräckligt rädd för difteri, en rädsla som jag aldrig kunnat övervinna. Men Arcangelo Fusco var inte rädd. Han kände faran lika väl som jag, han hade sett den fruktansvärda infektionen sprida sig från den ena till den andra, men han hade aldrig haft en tanke på sig själv, han tänkte endast på andra. När allt var över fick jag komplimanger från höger och vänster, till och med från Assistance Publique, men ingen sade ens så mycket som tack<noinclude> <references/> 80</noinclude> hxma63wduves2nbo7xhp7v2k4vno06h 104 222393 652503 2026-06-03T19:10:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652503 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>till Arcangelo Fusco som hade sålt sina söndagskläder för att betala den lilla flickans likkista. Det kom dock en tid när allt var över, då Arcangelo Fusco återvände till sin gatsopning och jag till mina mondäna patienter. Under det jag tillbringat mina dagar och nätter i La Villette och Montparnasse hade det eleganta Paris packat sina koffertar och rest till sina châteaun eller favoritbadorter vid havet. Boulevarderna hade tagits i besittning av nöjeslystna utlänningar, som skockat sig till Paris från alla den civiliserade och ociviliserade världens hörn för att göra av med sina överflödiga pengar. Många av dem satt i mitt väntrum otåligt bläddrande i sina Bædekrar, alltid insisterande på att få komma in först, sällan med ett viktigare ärende än att få en “pick me up”, vad jag sannerligen behövde mycket bättre än de. Andra låg i sina eleganta teklänningar, dernière création Worth, bekvämt utsträckta på sina schäslonger i sina mondäna hotell och sände bud efter mig alla timmar på dygnet för att jag skulle hjälpa dem på benen till operamaskeraden dagen därpå. I regel skickade de inte efter mig två gånger, och det undrar jag inte på. Vilken bortkastad tid! tänkte jag för mig själv när jag släpade hem mina trötta ben över boulevardens glödande asfalt under de dammiga kastanjeträden som med slokande blad kippade efter luft. Jag ska säga er, sade jag till kastanjeträdet, vad det är för fel med både er och mig, vi behöver luftombyte, vi måste bort från denna glödande storstad! Men hur komma bort från detta inferno, ni med era värkande fötter fastkedjade vid järnringen under asfalten, och jag med alla dessa rika amerikaner i mitt väntrum och med massor av andra patienter i sina sängar? Om jag gav mig i väg, vem skulle då se efter aporna i Jardin des Plantes? Vem skulle muntra upp den flämtande isbjörnen, nu när hans värsta tid har börjat? Han förstår ju inte ett ord av vad andra vänliga människor säger till honom, han som bara förstår svenska! Och hur skulle det gå med Quartier Montparnasse? Montparnasse! Jag ryste till när ordet flög genom min hjärna, jag såg ett blått barnansikte i skenet av en liten fotogenlampa, jag såg blodet spruta fram ur snittet jag just gjort i barnets strupe och jag hörde moderns ångestrop. Och vad skulle grevinnan säga? … Grevinnan? Nej, med sådana hallucinationer mitt på Boulevard Malesherbes var det sannerligen hög tid att sköta mina egna nerver<noinclude> <references/> {{huvud|''6 Munthe''||81}}</noinclude> 73k7yjsziay661rf4xhhkdaniolqb4m 104 222394 652504 2026-06-03T19:13:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652504 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>istället för andras! Vad i all världen hade jag att göra med grevinnan? Hon hade det utmärkt bra i sitt château i Touraine efter vad det stod i monsieur l'Abbés sista brev, och jag hade det utmärkt bra i Paris, världens skönaste stad. Det enda jag behövde var en smula sömn. Men vad skulle greven säga, om jag skrev till honom i kväll och sade att jag tacksamt accepterade hans vänliga inbjudan till Château Rameaux och skulle komma i morgon? Om jag bara kunde få sova i natt! Varför skulle jag inte ordinera för mig själv ett av de där utmärkta sömnmedlen som jag i dussintal skrev ut åt mina patienter, och sova i tolv timmar och glömma bort alltihop, Montparnasse, slottet i Touraine, grevinnan och hela resten! Jag lade mig på sängen, klädde inte ens av mig så trött var jag. Men jag tog inte sömnmedlet, les cuisiniers n'ont pas faim, säger man i Paris. Morgonen därpå fann jag bland min post ett brev från monsieur l'Abbé med ett P. S. av grevens hand: “Ni sade att ni tyckte bäst om lärkans sång. Lärkan sjunger ännu, men det varar inte länge till. Det är bäst ni kommer snart.” Lärkan! Och jag som på två år inte hade hört några andra fåglar sjunga än sparvarna i Tuilerieträdgården! Hästarna som förde mig från stationen var superba. Slottet från Richelieus tid låg i en magnifik park av sekelgamla lindar. Möblerna i mitt rum var i praktfull Louis XVI-stil, S:t Bernhardshunden som följde mig i hälarna uppför trappan var vacker — allting var vackert. Det var också grevinnan i sin enkla vita klänning med en enda La France-ros i skärpet. Jag tyckte att hennes ögon var större än någonsin. Greven var som en annan människa med rosiga kinder och vakna ögon. Hans älskvärda välkomsthälsning tog bort min blyghet, jag var ännu en barbar från Ultima Thule och hade aldrig förr gästat ett slott. Monsieur l'Abbé hälsade mig som en gammal vän. Greven sade att vi hade lagom tid att gå ett slag i parken före teet eller ville jag kanske hellre se stallet? Jag fick en korg med morötter för att dela ut till ett dussin magnifika hästar som stod där i eleganta täcken i polerade ekspiltor. — Ge den där en extra morot för att göra er god vän med honom genast, sade greven. Han tillhör er så länge ni är här och detta är er groom, tillade han och pekade på en engelsk pojke som förde handen till mössan för att hälsa. {{tomrad}}<noinclude> <references/> 82</noinclude> cwlozrab7oe4gpobdcblc6nlm7o32pn 104 222395 652505 2026-06-03T19:23:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652505 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Jo, grevinnan mådde förvånansvärt bra, sade greven medan vi gick tillbaka genom parken. Hon talade nästan aldrig om sin colitis, hon besökte de fattiga i byn varje morgon och rådgjorde med bydoktorn om möjligheten att ändra om en gammal bondgård till ett sjukhus för barn. På hennes födelsedag hade alla byns barn varit inbjudna till slottet på kaffe och kakor och innan de gick hade hon givit en docka till varje barn. Var det inte en förtjusande idé? — Om hon talar med er om sina dockor, så glöm inte att säga något vänligt till henne. — Nej, det ska jag inte glömma, je ne demande pas mieux. Teet serverades under den stora linden framför huset. — Här är en god vän till dig, kära Anne, sade grevinnan till damen vid sin sida när vi kom fram till bordet. Dessvärre tycks han föredra hästarnas sällskap framför vårt. Hittills har han inte haft tid att säga ett enda ord till mig, men han har talat en halv timme med hästarna i stallet. — Och de tycks ofantligt uppskatta konversationen, skrattade greven, till och med min gamle hunter, som brukar vara mycket reserverad mot främlingar, lade mulen till doktorns ansikte och nosade på honom så vänligt som helst. Baronessan Anne sade att hon var glad att se mig och kunde ge mig goda nyheter angående sin svärmor, änkemarkisinnan. — Hon tror till och med att hon hör bättre, men det är jag inte säker på, för hon hör inte hur Loulou snörvlar och hon blir riktigt ond när min man säger att han hör det ända ner till rökrummet. I alla fall är hennes älskade Loulou en välsignelse för oss alla, förr ville hon aldrig vara ensam och det var så tröttsamt att hela tiden sitta och skrika i hennes lur. Nu sitter hon ensam i timmar med sin Loulou i knät, och om ni kunde se henne galoppera omkring i trädgården varenda morgon för att motionera Loulou skulle ni inte tro era ögon, hon som förr aldrig lämnade sin stol. Jag kommer ihåg när ni sa att hon måste ta en liten promenad varje dag och hur ond ni såg ut när hon sa att hon inte orkade. Det är verkligen en underbar förändring. Ni säger förstås att det är de otäcka medikamenterna ni givit henne, men jag säger att det är Loulou, Gud välsigne honom, han får snarka så mycket han vill. — Titta på Leo, sade greven för att byta samtalsämne, titta hur han lägger huvudet i doktorns knä som om han hade<noinclude> <references/> {{ph|83}}</noinclude> k199n9xampdx0wh1msbaqsx6rk83ufd 104 222396 652506 2026-06-03T19:25:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652506 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>känt honom sedan han föddes. Han har till och med glömt att komma och tigga sin skorpa. — Vad kommer åt dig, Leo? sade grevinnan. Det är bäst att du tar dig i akt, gamle gosse, annars kanske doktorn hypnotiserar dig. Han har arbetat under Charcot på la Salpêtrière och kan få folk att göra vad han vill bara genom att titta på dem. Varför försöker ni inte att få Leo att tala svenska med er? — På inga villkor. Inget människospråk är så sympatiskt för mina öron som hans tystnad. Jag är ingen hypnotisör, jag är bara djurvän och det förstår djuren genast och återgäldar min kärlek. — Jag antar att ni håller på att hypnotisera ekorren där på grenen över ert huvud, skrattade baronessan, ni har suttit och stirrat på honom hela tiden utan att ägna den ringaste uppmärksamhet åt oss. Varför säger ni inte åt honom att klättra ner från sin gren och komma och sitta i ert knä bredvid Leo? — Om ni ger mig en nöt och går er väg allesammans, tror jag att jag ska kunna få honom att komma ner och ta den ur min hand. — Ni är mycket artig, monsieur le Suédois, skrattade grevinnan. Kom kära Anne, han vill att vi allesammans ska gå ifrån honom och lämna honom ensam med sin ekorre. — Skämta inte med mig, jag är den siste som skulle vilja att ni gick er väg, jag är så glad att se er igen. — Vous êtes très galant, monsieur le Docteur, det är den första komplimang ni någonsin sagt mig, och jag tycker om komplimanger. — Här är jag inte doktor utan er gäst. — Kan inte ens doktor säga en komplimanger? — Inte om patienten ser ut som ni, fru grevinna, och doktorn är yngre än er far, inte ens om han skulle vara aldrig så frestad. — Nåja, det enda jag kan säga är att om ni någonsin varit frestad, så har ni tappert motstått frestelsen. Ni har grälat på mig nästan var gång jag sett er. Första gången jag såg er var ni så ohövlig att det var nära att jag gått min väg, kommer ni ihåg det? Kära Anne, vet du vad han sa till mig? Han såg strängt på mig genom sina glasögon och sa med sin allra rysligaste svenska accent: “Madame la Comtesse, ni är mer i behov av disciplin än av medikamenter.” Disciplin!<noinclude> <references/> 84</noinclude> m6oi5452vdzaeefxmusgxy4x01tkj0o 104 222397 652507 2026-06-03T19:29:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652507 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Brukar svenska läkare tala så där till unga damer första gången de rådfrågar honom? — Jag är ingen svensk läkare, jag har tagit min grad i Paris. — Jag har konsulterat dussintals Parisläkare, men ingen har vågat tala till mig om disciplin. — Det är därför ni varit tvungen att konsultera så många. — Vet du vad han sa till min svärmor? inföll baronessan. Han sa i barsk ton att om hon inte lydde honom skulle han gå sin väg och aldrig komma tillbaka, även om hon fick colitis! Jag hörde det själv från salongen och när jag kom in trodde jag att markisinnan skulle få en nervattack. Ni vet ju att jag rekommenderar er till alla mina vänner, men ta inte illa upp om jag säger att ni är alldeles för råbarkad för oss av latinsk ras. Mer än en av era patienter har sagt mig att ni är alltför sträv mot dem. Vi är inte vana vid att bli behandlade som skolflickor. — Varför söker ni inte vara en liten smula älskvärdare? log grevinnan. — Jag ska försöka! — Berätta en historia för oss, sade baronessan efter middagen medan vi satt i salongen. Ni läkare träffar så många konstiga människor och blir inblandade i så många egendomliga situationer. Ni vet mer om livet än någon annan. Jag är säker på att ni kunde ha en massa intressanta saker att tala om, bara ni ville. — Kanske ni har rätt, men vi brukar inte tala om våra patienter, och vad livet angår är jag ännu för ung för att veta så mycket därom. — Berätta åtminstone vad ni vet, insisterade baronessan. — Jag vet att livet är skönt, men jag vet också att vi ofta krånglar till det och förvandlar det till en dum fars eller en hjärtslitande tragedi eller båda delarna, så att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det är lättare att gråta men mycket bättre att skratta, så länge man inte skrattar högt. — Tala om en djurhistoria, sade grevinnan för att hjälpa mig över på säkrare mark. Man säger att ert land är fullt av björnar, tala om någonting för oss om björnarna. — Det var en gång en dam, som bodde på en gammal herrgård i utkanten av en stor skog högt uppe i Norden. Hon hade en tam björn som hon var mycket fästad vid. Han hade<noinclude> <references/> {{ph|85}}</noinclude> 2w76q4mn847vss92unk8pnxtwf4jou2 104 222398 652508 2026-06-03T19:41:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652508 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>blivit funnen i skogen halvdöd av hunger när han var så liten och hjälplös att han måste födas upp med diflaska av damen och hennes gamla kokerska. Detta var för åtskilliga år sedan och nu hade han vuxit upp till en stor björn, så stor och stark att han kunde ha dödat en ko och burit bort den mellan ramarna om han velat. Men han ville inte, han var en snäll björn som inte ville göra någon illa, vare sig människa eller djur. Han brukade sitta utanför sin koja och titta vänligt med sina små kloka ögon på boskapen som betade på ängen i närheten. De tre raggiga små norrlandshästarna i stallet kände honom väl och tog inte illa upp när han kom inlunkande i stallet med sin matmor. Barnen brukade rida på hans rygg och hade mer än en gång hittats sovande i hans koja. De tre lapphundarna tyckte om att leka med honom, dra honom i öronen och i svansstumpen och driva med honom på alla möjliga vis utan att han tog illa upp. Han hade aldrig smakat kött, han åt samma mat som hundarna och ofta från samma fat, bröd, gröt, potatis, kål, rovor. Han hade en härlig aptit och hans vän köksan såg till att han fick äta sig mätt. Björnar är vegetarianer om de har möjlighet därtill, bäst av allt tycker de om frukt. Om höstarna brukade han sitta och se med längtansfulla ögon på äpplena i fruktträdgården och i sina yngre dagar hade han ibland inte kunnat motstå frestelsen att klättra upp i trädet och lägga sig till med några äpplen. Björnar ser klumpiga ut, men låt en björn försöka sig på ett äppelträd, så ska ni snart se att han slår vilken skolpojke som helst i den sporten. Nu visste han att det var förbjuden frukt, men han höll noga utkik på alla äpplen som föll till marken. Det hade också varit lite trassel med bikuporna; han hade blivit straffad med att sitta bunden i två dagar med blödande nos och sedan hade han aldrig gjort om det igen. Annars hölls han aldrig kedjad annat än om natten och det med rätta, för en björn liksom en hund blir lätt argsint om han hålls bunden, vilket inte är att undra på. Han hölls även bunden om söndagseftermiddagarna, när hans matmor gick på besök till sin gifta syster som bodde på en enslig gård på andra sidan fjällsjön en dryg timmes promenad genom skogen. Det ansågs inte vara nyttigt för honom att få spatsera omkring i skogen med alla dess frestelser, det var bättre att hålla sig på den säkra sidan. Han var dålig sjöman och hade en gång blivit så förskräckt över en plötslig vindstöt att båten stjälpte och han och hans matmor fått simma i land. Nu visste han mycket väl vad det<noinclude> <references/> 86</noinclude> nrmsyfhapj9d32ic25g14k8b7htwuwv 104 222399 652509 2026-06-03T19:53:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 652509 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>betydde, när hans matmor kedjade honom på söndagarna med en vänlig klapp på hans huvud och löfte om ett äpple när hon kom tillbaka om han varit snäll under hennes bortovaro. Han blev ledsen men var undergiven som en snäll hund varje gång hans matmor talade om för honom att han inte kunde få gå med på promenad. En söndag när damen bundit honom som vanligt och hunnit ungefär halva vägen genom skogen, tyckte hon sig höra knakandet av en trädgren på stigen bakom sig. Hon vände sig om och blev mycket förvånad att se björnen komma lufsande efter henne i full fart. Björnar ser ut som om de rörde sig långsamt, men de springer fortare än en travande häst. På en minut hade han hunnit fatt henne, flämtande och flåsande, och intagit sin vanliga plats tätt i hennes hälar på hundfason. Damen var mycket ond, hon var redan för sen till lunchen, hon hade inte tid att gå hem med honom igen, hon ville inte att han skulle gå med henne och dessutom var det mycket styggt av honom att ha varit olydig och slitit sig lös. Med sin allra strängaste röst befallde hon honom att genast gå hem igen och hotade honom med parasollet. Han stannade och såg på henne med sina småsluga ögon men vände inte om utan fortsatte att nosa på henne. När damen såg att han till och med tappat sitt nya halsband, blev hon ännu ondare och slog honom med parasollet så att det gick av. Han stannade igen, ruskade på huvudet och öppnade sitt stora gap flera gånger liksom för att säga något. Därpå vände han och började lunka tillbaka samma väg han kommit och då och då stannade han för att titta på damen tills hon slutligen förlorade honom ur sikte. När damen kom hem på kvällen, satt han på sin vanliga plats utanför sin koja och såg mycket ledsen ut. Damen var fortfarande ond, gick fram till honom och började läxa upp honom strängt och sade att han inte skulle få vare sig äpple eller kvällsvard och att han dessutom skulle få stå bunden i två dagar. Den gamla köksan som älskade björnen som om han varit hennes son kom utrusande från köket mycket förtörnad. “Vad grälar frun på honom för?” sade hon. “Han har varit så god som guld hela dagen. Han har suttit här alldeles stilla på sin bak så snäll som en ängel och tittat mot grinden om frun inte skulle komma tillbaka snart.” Det var en annan björn hon mött i skogen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|87}}</noinclude> 25ckkgd94wg4uwl7pb98mv2jdqohp04 104 222400 652510 2026-06-03T21:45:44Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 652510 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|65}}{{linje}}</noinclude>År 1276, {{ant|d. 21 Sept. annô regni sui secundô,}} sålde Konung {{ant|Magnus}} Ladulås åt Nunnorna sin {{ant|curiam}} i {{ant|<i>Skanald</i>}} och sitt {{ant|<i>prædium</i>}} i <b>Harg</b>. {{ant|Dat. Ostra Aros.}} År 1286 gaf Herr Carl Estridesson hit, ther han waldt sig lägerstad, sin gård <b>Hammarby</b> med 40 mark purt Silfwer och 100 mark penningar, vnder K. {{ant|Magni}} och Archebiskopen {{ant|Magni signeten}}. Litet tilförne nembl. år 1274, hade Herr Carl til Phanö bytt ifrå sig til Skokloster sin gård <b>Saltstad</b> emot 21 Öreland i Haraby. År 1260 {{ant|confirmerade}} Herr Carl Ängels Söner, {{ant|Johan, Magnus}} och {{ant|Bengt,}} sin faders {{ant|testamente}} om <b>Wentabrun</b> til thetta kloster. År 1273 {{ant|donerade}} Herr Karl Ulfsson hit sin gård <b>Fastad</b>, och år 1274 {{ant|Castharina}} Tielfsdotter sin Sätesgård <b>Wathar</b>, wid Wiresund. Herr {{ant|Magnus Johansson}} gaf hit, til Siälarycht och en {{ant|vicariæ perpetuæ}} instichtelse, sina gårdar <b>Frösåker</b> och <b>Fällebro</b>, med en qwarn och ön <b>Risö</b> samt godset <b>Faldanäs</b> år 1291, och {{ant|testamenterade}} hit sin Sätesgård <b>Lindasund</b> år 1293. Herr Henrik {{ant|sacerdos de}} Runasten på Öland {{ant|testamenterade}} hit år 1299 godset <b>Hyringe</b> eller <b>Hyrlinge</b>. En {{ant|Curator}} eller {{ant|Pastor}} i Knifstad benemd {{ant|<i>MichaEl</i> testamenterade}} hit för sin lägerstad år 1350 20 öresland och någre {{förkortning|pgeland|penningland &#x3d; 1/24 öresland}} i <b>Kysinge</b> och Skånhella Sochn. År 1310 {{ant|fer. 3 p. Dominic. Trinit.}} gaf Herr {{ant|Petrus Magnusson}} til straff för sitt förbrott emot Skogkloster, tit några gods och gårdar som i brefwet nemnas. År 1325<noinclude> {{huvud||E 2|sålde}} <references/></noinclude> sanzkw00rd0hs5xjf6tx5ed6g4znwl4 652511 652510 2026-06-04T08:16:52Z Gottfried Multe 11434 652511 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Vpsala-Sticht.|65}}{{linje}}</noinclude>År 1276, {{ant|d. 21 Sept. annô regni sui secundô,}} sålde Konung {{ant|Magnus}} Ladulås åt Nunnorna sin {{ant|curiam}} i {{ant|<i>Skanald</i>}} och sitt {{ant|<i>prædium</i>}} i <b>Harg</b>. {{ant|Dat. Ostra Aros.}} År 1286 gaf Herr Carl Estridesson hit, ther han waldt sig lägerstad, sin gård <b>Hammarby</b> med 40 mark purt Silfwer och 100 mark penningar, vnder K. {{ant|Magni}} och Archebiskopen {{ant|Magni signeten}}. Litet tilförne nembl. år 1274, hade Herr Carl til Phanö bytt ifrå sig til Skokloster sin gård <b>Saltstad</b> emot 21 Öreland i Haraby. År 1260 {{ant|confirmerade}} Herr Carl Ängels Söner, {{ant|Johan, Magnus}} och {{ant|Bengt,}} sin faders {{ant|testamente}} om <b>Wentabrun</b> til thetta kloster. År 1273 {{ant|donerade}} Herr Karl Ulfsson hit sin gård <b>Fastad</b>, och år 1274 {{ant|Catharina}} Tielfsdotter sin Sätesgård <b>Wathar</b>, wid Wiresund. Herr {{ant|Magnus Johansson}} gaf hit, til Siälarycht och en {{ant|vicariæ perpetuæ}} instichtelse, sina gårdar <b>Frösåker</b> och <b>Fällebro</b>, med en qwarn och ön <b>Risö</b> samt godset <b>Faldanäs</b> år 1291, och {{ant|testamenterade}} hit sin Sätesgård <b>Lindasund</b> år 1293. Herr Henrik {{ant|sacerdos de}} Runasten på Öland {{ant|testamenterade}} hit år 1299 godset <b>Hyringe</b> eller <b>Hyrlinge</b>. En {{ant|Curator}} eller {{ant|Pastor}} i Knifstad benemd {{ant|<i>MichaEl</i> testamenterade}} hit för sin lägerstad år 1350 20 öresland och någre {{förkortning|pgeland|penningland &#x3d; 1/24 öresland}} i <b>Kysinge</b> och Skånhella Sochn. År 1310 {{ant|fer. 3 p. Dominic. Trinit.}} gaf Herr {{ant|Petrus Magnusson}} til straff för sitt förbrott emot Skogkloster, tit några gods och gårdar som i brefwet nemnas. År 1325<noinclude> {{huvud||E 2|sålde}} <references/></noinclude> 1ih02jl8ibth7f7nip8g0x3208zwknf 104 222401 652512 2026-06-04T08:43:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 652512 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|80|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>snart, då detta visade sig vara svårt, sökt hjelpa upp reliefen genom konturteckning, d. v. s. derigenom att upphöjda linier följa bildernas konturer. Senare modellerades ofta figurerna ganska höga med släta, mot hvarandra vinkelstälda ytor (fig. 174). Detta är, säger han, »synnerligen betecknande för en viss art af träsnideri, som än i dag är i bruk hos vår allmoge och som, efter hvad flera fynd utvisa, äfven var omtyckt af våra hedniska förfäder». Han antager derföre, att den vid brakteaternas framställande använda »pressformen varit skuren i trä»,<ref>Salin, anf. arb., sid. 33, 60.</ref> liksom vi sett, att många spännen från nu i fråga varande tid tydligen äro gjorda med en i trä skuren form eller modell. För korthetens skuld betecknar jag de fyra för nu föreliggande fråga vigtigaste brakteatgrupperna med bokstäfverna A. B, C och D, i närmaste öfverensstämmelse med hvad jag gjort i mitt redan 1869 utgifna arbete <i>Från jernåldern,</i><ref>Olikheten är endast, att jag nu till gruppen A för alla brakteater med endast bröstbild, äfven sådana som hafva runinskrift, samt att jag till gruppen D för äfven sådana brakteater, som 1869 bildade gruppen F.</ref> så att A betecknar de brakteater, som visa endast bröstbilden af en menniska, ofta med inskrift i missförstådda bokstäver eller i runor; B de brakteater, som visa menniskobilder, men hvarken kunna hänföras till A eller C; C de brakteater, som visa ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur; D de brakteater, som visa ett (eller flera) djur, men intet menniskohufvud deröfver. {{tre stjärnor}} Öglorna på många guldbrakteater äro ganska stora och prydda med filigransirater. Andra brakteater äro fästa på långa guldrör med omvexlande bredare och smalare uppsvällningar och prydda med filigran (fig. 180). Då något tvifvel ej råder om, att dessa brakteater äro nordiska arbeten, och då ingen anledning finnes för det antagande, att i alla dessa fall öglorna eller rören äro gjorda i något annat land än brakteaterna, så finna vi häraf, att det hela måste betraktas som nordiskt arbete. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 54zik0u3wzhjwfkcrg5r3236pinsbj0 652513 652512 2026-06-04T08:44:18Z Gottfried Multe 11434 652513 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|80|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>snart, då detta visade sig vara svårt, sökt hjelpa upp reliefen genom konturteckning, d. v. s. derigenom att upphöjda linier följa bildernas konturer. Senare modellerades ofta figurerna ganska höga med släta, mot hvarandra vinkelstälda ytor (fig. 174). Detta är, säger han, »synnerligen betecknande för en viss art af träsnideri, som än i dag är i bruk hos vår allmoge och som, efter hvad flera fynd utvisa, äfven var omtyckt af våra hedniska förfäder». Han antager derföre, att den vid brakteaternas framställande använda »pressformen varit skuren i trä»,<ref>Salin, anf. arb., sid. 33, 60.</ref> liksom vi sett, att många spännen från nu i fråga varande tid tydligen äro gjorda med en i trä skuren form eller modell. För korthetens skuld betecknar jag de fyra för nu föreliggande fråga vigtigaste brakteatgrupperna med bokstäfverna A. B, C och D, i närmaste öfverensstämmelse med hvad jag gjort i mitt redan 1869 utgifna arbete <i>Från jernåldern,</i><ref>Olikheten är endast, att jag nu till gruppen A för alla brakteater med endast bröstbild, äfven sådana som hafva runinskrift, samt att jag till gruppen D för äfven sådana brakteater, som 1869 bildade gruppen F.</ref> så att {{indraget stycke|A betecknar de brakteater, som visa endast bröstbilden af en menniska, ofta med inskrift i missförstådda bokstäver eller i runor; B de brakteater, som visa menniskobilder, men hvarken kunna hänföras till A eller C; C de brakteater, som visa ett menniskohufvud öfver ett fyrfota djur; D de brakteater, som visa ett (eller flera) djur, men intet menniskohufvud deröfver.|4}} {{tre stjärnor}} Öglorna på många guldbrakteater äro ganska stora och prydda med filigransirater. Andra brakteater äro fästa på långa guldrör med omvexlande bredare och smalare uppsvällningar och prydda med filigran (fig. 180). Då något tvifvel ej råder om, att dessa brakteater äro nordiska arbeten, och då ingen anledning finnes för det antagande, att i alla dessa fall öglorna eller rören äro gjorda i något annat land än brakteaterna, så finna vi häraf, att det hela måste betraktas som nordiskt arbete. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> d06l9j4ky41xrtaw7tdemfchfyxs3qo 104 222402 652514 2026-06-04T08:49:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />62</noinclude> {{c|{{större|{{sp|TRETTIONDETREDJE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Havanna}} (Cuba).'''}}}}{{ph|''D. 5 Febr. 1851.''|5}} Lilla hjerta! Jag sitter under tropikens varma, klara himmel och sköna palmer; och det är vackert och underligt! Den herrliga, ljufliga luften, de höga palmträden äro gifna skönheter. Det öfriga, misstänker jag, ger nöje mera genom dess ovanlighet, dess olikhet med hvad jag förr sett, än genom verkligen större skönhet. Men det ovanliga och nya är så roligt och uppfriskande; och så känner jag det nu och är förtjust att vara här. Jag afreste från NewOrleans tidigt om morgonen den 28 Januari. Det var en skön, solklar, sommarvarm morgon. Mina vänner förde mig ombord på »the Philadelphia». Harrison kom för att taga afsked af mig, gaf mig en röd kamelia ännu i knoppning. Hans ärliga, hjertliga ansigte, och Anne W—s, med dess rena drag, dess stilla eld i de mörka ögonen, voro de sista jag såg i salongen under däck. Sedan gick jag upp. »The Crescent City» låg badad i morgonsolen, och vattnet i hamnen låg som en klar spegel i dess ljus. Jag stod och njöt den sköna luften, den vidsträckta scenen; men då kommo »ladies» med »how do you like America?» och min morgonfröjd var störd, och jag ställde dem bland getterna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> iynrmr0uja3pqwecmp2i9dccm2pk1a4 104 222403 652515 2026-06-04T08:53:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652515 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|63}}</noinclude>Men vi foro af, och jag satte mig med en bok i handen på piazzan i aktern och såg på stränderna och lefde — högt lif. Ty jag fick nu vara ensam, och skådespelet på stränderna var likt ett skönt sydländskt feeri. Vi foro alltutför Mississippi, på den arm deraf som faller ut i Atchafalaya vik och derifrån i Mexikanska hafsviken. Plantage efter plantage lyste på stränderna med hvita hus infattade i buketter af orange och cederlundar, blommande oleander, aloes och palmettos. Småningom syntes de på längre afstånd mellan hvarandra. Landet sänkte sig allt mer och mer, till dess det blef till en gräs- och vassbevuxen sumpmark utan träd, buskar och bostäder. Det höll sig jemt och rätt ofvan vattnet; slutligen sjönk det ned deri, men bildade derförinnan den sällsamma regelmässiga figur, som kallas »the Delta of the Mississippi» af dess likhet med den grekiska bokstafven af detta namn. Några grässtrån svajade ännu öfver vattnet, rörda af vågorna och vinden. Så upphörde äfven de. Vågorna rådde allena. Och nu låg landet, Nord-Amerikas stora fastland bakom mig, och framför mig den stora mexikanska hafsbugten med dess omätliga djup, söderhafvet med alla dess öar. Vattnets mörkblå, nästan svartblå färg frapperade mig. Man säger att den kommer af det stora djupet. Himlen, med sina sommarlätta, hvita skyar, låg ljusblå öfver det mörkblå hafvet, som häfde sig och brusade gladt för den friska, sommarvarma vinden. Ack! hvad det var skönt! Jag drack vinden och lifvet, och hvilade från tankar och tal och allt som ej var ögonblic-<noinclude> <references/></noinclude> aj6gk1vfqq2cggzzrqy1z915tuttr5z 104 222404 652516 2026-06-04T09:02:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />64</noinclude>kets sköna lif. Hafvet! Hafvet har uti sig en outsägligt hvilande, helande och pånyttfödande kraft. Vill du begynna ett nytt lif inom dig, utom dig — far öfver hafvet. Låt hafvets luft och lif under dagar och veckor bada din själ. Allt blir nytt och friskt på hafvet. Så lefde jag första dagen på hafvet; så lefde jag den andra också. Men nu njöt jag äfven af en bok, nemligen af [[w:Robert Browning|J. Brownings]] sorgspel »the return of the Druses», hvars högsinta, lifsvarma anda var i harmoni med det sköna, stora skådespelet omkring mig; i bådadera andades jag det gränslösa, stora och djupa. Kom så en eller annan herre som frågade: »how do you like America?» eller begärde en autograf, så var det som en flugas surrande förbi öra och tanke. Der var ock en herre ombord, som var mig mer behaglig och beskyddande än andra voro störande. Samma artiga herre, som hade gjort sig till min chevalier vid missödet på Lake Pontchartrain, ledsagat mig till den sköna trädgården och sedan till NewOrleans, var här ombord, stadd på resan till Cuba för att söka ett mildare klimat än Förenta Staternas under vintern. Mr Vassar är en medelålders gentleman, med ett ädelt och godt ansigte, ett fint, mildt sätt att vara, och har under långa resor i österland och vesterland blifvit väl be- kant med många ting af intresse. På »the Philadelphia» gjorde han sig åter till min chevalier såsom en sak »of course», gaf mig armen till måltiderne och från dem, satt vid bordet bredvid mig, och gjorde mig sin uppmärksamhet angenäm genom sitt intressanta och behagliga väsen. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> c34uqrrs9lwqsz0ows5ar7clzeqkac8 104 222405 652517 2026-06-04T09:05:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|65}}</noinclude>Fartyget var icke likt de vackra, beqväma ångbåtar, som jag varit vand vid i Amerika. Allt under däck var trångt och mörkt, hytter, gångar, matsal. För att få vara allena hade jag valt min hytt längst i aktern, der fartygets rörelse kändes starkast, men der det fanns en liten enslig, trekantig cell, med en rund fönsterglugg utåt hafvet. För sjösjuka var jag icke rädd; och här kunde jag få vara ensam. Bland passagerare af intresse ombord var en af Louisianas rikaste plantörer, en äldre man, och hans enda barn, en ung flicka. Hennes mor hade dött i lungsot; och allt sedan dotterns barndom hade fadren sökt uppföda henne så, att hon skulle bevaras för det farliga arfvet. Hon uppföddes i stor frihet på landet, var mycket ute i fria luften, och fick ej nyttja snörlif. Så växte hon upp till en vacker, blomstrande flicka. Så kom hon ut i sällskapslifvet. Efter blott en vinters snörning och dans i NewOrleans sällskapskretsar, var den sköna blomman bruten. Och kännetecken till den sjukdom, som hade bortryckt modren, infunno sig hos dottern. Ögonens glans, rodnaden på kinderna, dessas afmagrande, hela den långa smärta gestaltens ställning vittnade om faran. Det var rörande att se den gamle fadren stå och se på dottern tyst, med ögon, som tycktes dimmiga af framträngande tårar. Det låg ett så stumt bekymmer, en så stor känsla af hjelplöshet i hans uttryck. Då såg hon upp ibland och log grannt mot honom som ett solsken, men det var tydligt att molnet var der, var i stigande, och att allt millionärens guld ej kunde åt hans enda barn och arftagerska köpa lifvet. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2selrfpxo97kzcdg4ch44fdghfjuyec 104 222406 652518 2026-06-04T09:07:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />66</noinclude>Den resa, som de nu förehade, var dock ett försök dertill; de ämnade sig först till Cuba, sedan till Europa. En vacker och blomstrande ung flicka, kusin till invaliden, var hennes sällskap. Ett par svenskar voro äfven ombord, stadda på väg till Chagres, för att derifrån afgå till Californien. Den ene af dem hette Hörlin, var en brorson till biskop H., hade ett godt utseende och bildadt väsen, och for nu för andra gången till guldlandet, der han redan hade, som handlande, vunnit ett icke oansenligt kapital. På eftermiddagen, andra dagen, blef himmelen molnig och blåsten växte. Jag trodde knappt mina ögon, då jag fick se, högt upp i skyarne framför oss, höga berg och klippspetsar, ej olika en dimmig fästning med vallar och torn, och man sade mig att det var — ''Cuba''. Vi kunde likväl icke komma dit fram förrän på morgonen dagen derpå. Så höga och djerfva bergshöjder hade jag icke ännu sett i vesterlandet. Natten blef stormig; men den var mycket varm, och för att få luft hade jag min fönsterlucka uppe. Jag såg från min bädd, straxt under den, den molnfulla himlen, det stormiga hafvet, när fartygets rörelser sänkte det ned mot vattenbrynet åt min sida. Böljorna skummade och frasade tätt utanför mitt fönster. Bäst det var, kommo de in i min bädd. Men vattnet var så ljumt att jag icke märkte det i förstone; och sedan, då jag hade att välja emellan att stänga fönstret och lefva i den qväfvande luften i rummet, eller att andas den mjuka hafsluften och få då och då en omfamning af den salta vågen, så valde jag det<noinclude> <references/></noinclude> r1hs7via2rctxvdscd5bev63nefrvbr 104 222407 652519 2026-06-04T09:12:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|67}}</noinclude>sednare. Jag blef duktigt blött, men jag kände mig lugn och lycklig; jag kände mig helt du med vågen och det stora hafvet. Jag låg deri som ett barn i sin goda vagga. Det kunde ej göra mig ondt. Nästa morgon lågo vi i Havannas hamn. Bränningar reste sig höga och bröto sig våldsamt mot den framskjutande klippudde, der Morro fästning står med vallar och torn (ett af dessa mycket högt) och försvarar det trånga inloppet till Cubas hamn. Men i den sköna, nästan cirkelrunda hamnen lågo vi stilla, som i lugnaste vattenbassin, och solen lyste på en verld af nya föremål rundtomkring mig. Der låg den stora staden, Havanna, längs med kusten till höger om inloppet, med låga hus af alla färger, blå, gula, gröna, orange, lik ett ofantligt lager af granna glas och porslins-saker i en galanteribod; och ingen rök öfver den, ingen den minsta rökpelare tillkännagaf stadens atmosfer, köks- och fabrikslif, som jag varit vand vid i de amerikanska städerna. Grupper af palmer reste sig emellan husen. En höjd till venster om oss betäcktes af en mängd underliga växter, liknande höga gröna kandelabrar med många par armar. Emellan de gröna höjderna rundtomkring hamnen lågo grupper af landthus, och lunder af kokospalmer och andra palmlika träd; och öfver detta allt hvilade den klaraste, mildaste himmel, andades den ljufvaste luft. Vattnet i hamnen syntes kristallklart, och öfverhufvud syntes mig luft och färger af den renaste klarhet och skärhet. Bland föremål, som föllo i ögonen, var fästningen der statsfångar sitta, ett annat fängelse och en — galge. Men de<noinclude> <references/></noinclude> gj7dll1k75fhvya4enhvjq0hdtl2wyd 104 222408 652520 2026-06-04T09:19:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />68</noinclude>sköna, hviftande palmerna, de gröna höjderna tjusade mina ögon. Små halftäckta båtar, och roddare med spanska fysionomier, lade till vid fartyget för att föra passagerarne i land. Men — passagerarne fingo ej gå i land. Det förljöds att en viss Colonel White, en af anförarne, jemte Lopez, för den förra röfvare-expeditionen mot Cuba, var ombord på fartyget, att spanska auktoriteterna på ön fått vink derora, och hade utfärdat förbud för passagerarne samt och synnerligen att gå i land tills vidare. Detta var icke riktigt trefligt. Några af herrarne voro ganska förtörnade och önskade icke godt åt Colonel White, som, lång och skranglig, röd i synen, med en irländsk näsa och obekymrad, vårdslös uppsyn, nu gjorde sin apparition på däck, och spatserade der upp och ned, rökande en cigarr midt för deras vreda blickar. Han ämnade sig, sades det, till Chagres för att afgå till Californien. I sex timmar fingo vi ligga väntande i hamnen. För mig voro de ej långa. Åsynen af stränderna och föremålen på dem var mig så förtjusande; vädret var gudomligt, och vi hade fått ombord stora klasar af sköna, gyllene bananas. Artiga herrar trakterade dermed, och jag frukosterade med njutning på min älsklingsfrukt, för mig lika ljuf och välgörande som den tropiska luften. Sockerrör trakterades äfven med, och sögos på af amatörer. Det var en rätt tropisk frukost i solskenet i hamnen. Ändtligen kom en båt med spanska flaggan och åtskilliga militärpersoner. De stego ombord på vårt fartyg. Colonel White fördes afsides och affordrades<noinclude> <references/></noinclude> onv8hapcr20uc1u7simu0vxut18pvb8 104 222409 652521 2026-06-04T09:23:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|69}}</noinclude>sitt hedersord att icke gå i land på ön, och att fortsätta resan till Chagres utan att här lemna fartyget. Jag såg åtskilliga af officerarne (vackert folk med fina drag) ge röfvaranföraren — sådana ögon! Det var spanska dolkar i dera. De spanska herrarne afreste, och nu fingo vi, oskyldiga passagerare, komma i land. Några vänliga herrar sörjde för min landstigning, och det behöfdes, ty större svårigheter för att komma i land, än här, har jag ingenstädes funnit. Jag öfvertogs af en amerikansk värdshusvärd Mr Woolcott, som förde mig och mina saker i land, och sedan genom tullen och till sitt hotell, der han lofvat vår hederliga kapten på the Philadelphia att göra mig »comfortable». Och snart satt jag der, i en ljus sal, med marmorgolf, vid ett utsökt serveradt bord, i stort sällskap, medan den sköna luften och ljuset strömmade in genom öppna dörrar och fönster. Ty på Cuba är man icke rädd för solljuset. Här fick jag veta, att Jenny Lind ännu var i Havanna och ej skulle afresa förrän om ett par dagar. Jag skref derföre ett par rader till henne, och afsände dem med min unga landsman Hörlin, som var glad att blifva brefbäraren. Det var om afton, och jag tog derefter mitt ljus och ett glas vatten, och gick uppför trappan till mitt rum, för att begifva mig till hvila. Men knappt hade jag gått några trappsteg uppföre, förr än jag hörde någon nedanföre närana mitt namn. Förvånad såg jag mig om, och der vid trappans fot stod ett fruntimmer hållande i ledstången, blickande uppåt med vänligt strålande ansigte. Det var [[w:Jenny Lind|{{sp|Jenny Lind}}]]. Jenny Lind här, och detta strålande, friska, glada anlets-<noinclude> <references/></noinclude> f5qlqcqjj421ab8tqdxykuv21tkxe41 104 222410 652522 2026-06-04T09:36:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />70</noinclude>uttryck, oförgätligt för den som en gång sett det hos henne!! Hela den svenska våren är utslagen deri. Jag blef glad. Glömdt var i ett ögonblick hvad som förr hade kommit emellan mig och henne. Jag måste genast gå ned, böja mig öfver ledstången och kyssa henne. Den unga, hyggliga svensken Max Hjortsberg var med henne. Jag skakade hand med honom; men Jenny Lind tog jag upp med mig på mitt rum. Vi hade icke träffats sedan i Stockholm, då jag förespådde henne ett europeiskt rykte. Nu hade hon vunnit det, i högre grad än ännu någon qvinlig artist, ty det lof och de lagrar, som hon öfverallt skördat, gälla ej ensamt hennes sångargåfva. Jag tillbringade sedan med henne större delen af de tvenne dagar, som hon ännu var qvar i Havanna, dels hemma hos henne, dels åkande med henne på de sköna promenaderna häromkring, dels hemma hos mig, der jag aftecknade hennes profil. Och — jag måste åter så oändligt mycket tycka om henne. Under palmerna på Cuba talade vi blott om Sverige och gemensamma vänner der; och greto tillsammans öfver smärtsamma förluster. Vi talade mycket om gamla vänner och gamla förhållanden i Sverige, ja, egentligen om ingenting annat, ty allt annat, ära, rykte, rikedom, som hon vunnit utom Sverige, synes ej ha slagit minsta rot i hennes själ. Jag ville gerna ha hört något derom, men hon hade intet sinne derför, eller lust att tala derom. Endast Sverige, de gamla vännerna samt religionsämnen voro högt i hennes själ; och blott derom ville hon tala. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fcn8jme821uiigepl3l731sjc0xhpz2 104 222411 652523 2026-06-04T09:44:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|71}}</noinclude>Jag blir i vissa afseenden icke riktigt slug på henne. Men en ovanlig och i flera fall öfverlägsen natur blir hon alltid, och så friskt ''svensk''. Jenny Lind är slägt med Trollhättan, med Niagara och alla friska, omedelbara naturmakter; och den verkan, hon frambringar, liknar deras. Amerikanarne förtjusa sig öfver hennes godgörenhet. Jag kan icke beundra henne häruti, endast lyckönska henne, att kunna följa sitt hjertas drift. Men att Jenny Lind under all den makt hon känner sig äga, allt det välde hon öfvat, under allt det lof, den dyrkan, som slösats på henne, och de menniskomängder som hon sett för sina fötter, likväl blifvit vid att se upp till något högre öfver detta, öfver sig sjelf, emot hvilket hon räknar sig och allt detta ringa, — denna blick, denna åtrå till det heliga och högsta, som under många skiften alltid återkommit och visat sig ett herrskande drag hos Jenny Lind, — det är i mina ögon det största, ovanligaste och bästa hos henne. Mycket, mycket älskvärd och söt var hon emot mig, ja, så att det rörde mig. Icke tänkte jag, att vi under vändkretsens palmer skulle komma hvarandra så nära. Hos henne till middagen såg jag hela hennes ressällskap, [[w:Giovanni Belletti|Belletti]], M:lle Åhrström, [[w:P.T. Barnum|herr Barnum]] och hans dotter m. fl. Det bästa förhållande syntes råda emellan henne och dem. Hon berömde dem alla, och berömde mycket Barnums uppförande mot henne. Hon hade nu upphört att ge konserter på Cuba, och njöt af att hvila och af den sköna, tropiska naturen och luften. För mig sjöng hon opåkallad (ty jag ville ej bedja<noinclude> <references/></noinclude> oot6f6om0ivqv7bvcqiy3391wo8gi1u 104 222412 652524 2026-06-04T09:51:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 652524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />72</noinclude>henne sjunga) en af [[w:Adolf Fredrik Lindblad|Lindblads]] sånger: talar jag, så hör du mig etc., och rösten syntes mig så frisk och ungdomlig som förr. En dag förde hon mig åkande till biskopens trädgård, en skön, parklik anläggning, nära Havanna, der hon var angelägen att visa mig brödfruktträdet m. fl. tropiska växter, hvilket vittnade om hennes friska natursinne. Om afton foro vi på den praktfulla promenaden »el Passeo de Isabella seconda», som visst under en half svensk mils väg går genom breda alléer med palmer och andra tropiska träd, en mängd blomgrupper, marmorstatyer och springbrunnar, och är en den grannaste promenad man kan tänka sig, helst under Cubas klara himmel. Månan var i nytändning och simmade alldeles som en liten båt öfver vestra horizonten. Jenny Lind gjorde mig uppmärksam på dess olika ställning här, emot den hos oss, der nymånan alltid står på ända eller i lutad riktning öfver jorden. Månans hela ring syntes ovanligt klar. Det begynnande milda månskenet öfver de gröna vågande fälten med deras grupper af palmer var obeskrifligt skönt. Jag tyckte mig finna, att Jenny Lind var trött vid sitt kringresande lif och sin rol af sångerska. Hon önskade tydligen ett lif af stillare och djupare innehåll. Vi talade om — giftermål och ett husligt lif. Helt visst förestår för Jenny Lind en förändring af denna art. Men kommer den att fylla hennes själ, att bli nog för henne? Jag tviflar. {{Tomrad}}<noinclude> {{ph|I går|5}} <references/></noinclude> fkn3uddxb0buwtqw53l6p7dkxyhnbm6