Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.7 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 4961 653526 653473 2026-06-21T08:38:13Z Tommy Kronkvist 170 Användarstatistik. 653526 wikitext text/x-wiki {{#babel:sv|en-4|de-2}} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-top:20px;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#ffffff;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikispecies-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Den här användaren är '''administratör''', '''byråkrat''' och '''gränssnitts­administratör''' på '''[[:species:Main Page|Wikispecies]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;margin-bottom:1px;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikimedia-logo black.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' på '''[[wmse:Huvudsida|Wikimedia Sverige]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} {| style="cellspacing:0;cellpadding:0;width:247px;border:solid #bbb 1px;background:#eee;float:right;clear:right;" | style="width:45px;height:45px;background:#f6f6f6;text-align:center;font-size:11pt" | [[Fil:Wikivoyage-logo.svg|36px|link=]] | style="font-size:80%;padding:4pt;line-height:1.25em" | Denna användare är '''administratör''' och '''gränssnitts­administratör''' på svenska '''[[:voy:sv:Huvudsida|Wikivoyage]]'''. (<span class="plainlinks" style="font-size: 80%;">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist kontrollera]</span>) |} ==Hej!== Jag bor i Uppsala och registrerade mitt Wikimedia-konto den 29 mars 2005. Mina intressen kretsar till stora delar kring schack, biologisk taxonomi och systematik. Av den anledningen redigerar jag numera främst på Wikispecies där jag är administratör, byråkrat och gränssnitts&shy;administratör,<small>^{(<span class="plainlinks">[https://species.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> samt på svenska Wikivoyage där jag är administratör och gränssnitts­&shy;administratör.<small>^{(<span class="plainlinks">[https://sv.wikivoyage.org/w/index.php?title=Special:ListUsers&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small> Jag är också stolt, betalande medlem (och {{nowrap|1=administratör)<small>^{(<span class="plainlinks">[https://se.wikimedia.org/w/index.php?title=Special:Användare&limit=1&username=Tommy_Kronkvist verifiera]</span>)}</small>}} på [[WMSE:|Wikimedia Sverige]], en svensk ideell förening som fungerar som knutpunkt för Wikimedias svenska lokalavdelning (på engelska ett så kallat "''Wikimedia chapter''"). Den 30 augusti 2018 skapade jag artikeln ''[[:species:Danio tinwini|Danio tinwini]]'' på Wikispecies, vilket också utgjorde min 100&nbsp;000:e redigering på Wikimedia. Totalt har jag bidragit med [[Special:Gemensam inloggning/Tommy Kronkvist|drygt 394&nbsp;100 redigeringar]] (per 21 juni 2026) i sammanlagt 153 olika Wikimedia-systerprojekt. Den exakt trehundratusende redigeringen skedde då jag skapade artikeln [[w:sv:Siri (programvara)|Siri (programvara)]] på svenska Wikipedia. Utöver det har jag också hand om <span class="plainlinks">[https://twitter.com/Wikispecies @Wikispecies]</span> officiella X-konto (tidigare kallat Twitter) samt är registrerad på {{nowrap|1=Phabricator,^{<small>([[:phabricator:p/Tommy Kronkvist|användarsida]])</small>}}} ett projekthanteringssystem för samarbete kring utveckling av wiki-mjukvara. Jag har fört upp några bilder (knappt 200, kanske?) till Wikimedia Commons. Min användarsida på Commons hittar du [[:commons:User:Tommy Kronkvist|här]] och där kan du också se några av mina uppladdade bilder. Jag skulle vilja fota mer, men tiden är knapp. Hör gärna av dig på min [[Användardiskussion:Tommy Kronkvist|diskussionssida]] här på Wikisource om du har några frågor eller funderingar som rör mina redigeringar! Mvh, Tommy. {| class="toccolours" style="cellpadding=4; font-size: 0.8em;" | style="background: #ccf; text-align: center; padding-right: 0.4em; width: 20%;" | SHA-512 [[meta:Template:User committed identity|Committed identity]] hash: | style="text-align: center; padding-right: 0.4em; padding-left: 0.4em;" | a6edd6d2fdbf82621f0cda4e5525c71f8da9b5dfd308242c3c63365e998c32c5406b75448380903265a5403edffd1a0435b61ac943f3c65870db9250f8b884a9 |} m8qbm5obh4owk926q4g5e27w7vly3ro 4 157148 653515 652907 2026-06-20T18:24:26Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 653515 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-06-19T19:53:06Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 2 |- |ocr || 34 || 2 |- |proofread-editnext || 25 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,2 ocr,34,2 proofread-editnext,25,0 --> cxsppucqlmkhnv2m31ozxhyt4zfzzta 104 220920 653505 650284 2026-06-20T14:56:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653505 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Junii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|17.}} <u>Söndag.</u> Stark värme. Mamsell och jag voro i Bränkyrka. Rinkberg predikade begge textsterne emedan det var Böndag. Mycket folk voro i Kyrckan, få kunde höra hvad han sade och vist ingen hvad publicationerne innehöll så sagta och dest talade han. När vi hemkommo var Trädgårdsmästaren Åkerblom här och Dess hustru angående tjenst. Bina Svärmade och nu andra gången återgick i moderkupan. Om aftonen satte Mamsell och Grönberg en Krants därunder ty trädgårdsmästar Trögberg var nu som alla Helgdagar borta. Eftermiddagen hitkommo Öfwer Auditeuren Våhlin och Grosshandlaren Leufstedt hvilka besågo Trädgårdarne, Bränneriet och Källrarne samt spisade aftonmål. {{Inre marginalnot|18}} Måndag. Mycken Stark Solhetta. Nu isattes efven Tobacksplantor och plockades krusbär att försöka sälja de skickades till en trädgårdsmästare änka vid Lilljeholmen som kallas fru. Kl: ¼ till ett börjades en Dundrande Cannonade i Staden som räckte mot half-fjerde timma jag räknade öfver 600. Skott och berättades att {{Samma som|på|Q=Q229810|ord=Kronprincessan}} fått 2^<u>ne</u> Söner — men visserligen nakna lika som jag och flera hafva varit då vi föddes. Hon vistas nu på Haga Lustslott. Jag nystade i dag 8 bomulsherfvor, Mamsell väfde flitigt och Anna Stina Spann — Maria var med att plocka Krusbär. {{Inre marginalnot|19}} <u>Tisdag.</u> Faselig hetta. Eftermidagen for jag att hämta min slef som var af en kokosnöt med skaft af Äpellträd vuxit i Årstad — och beslagen med plaiter hvilket beslag kostade 2 RD rgds — emedlertid hade fru Moltzer och Dess bror rodt hit. Jag var ock hos fru Dumrath sedan hos fru Moltzer som nyss hemkommit. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> gj00bqjef9kvvu6800slndb7pn288vi 104 223090 653496 2026-06-20T13:21:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653496 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|237}}</noinclude>Jag målar träd och blommor och frukter och foglar omkring mig, och är ständigt i half förtviflan öfver att jag så litet kan medhinna på den korta tiden jag ännu har att bli här. Denna Caffetal är den prydligaste och mest vårdade af de plantager jag hittills sett. Hela denna nejd är full af kaffeplantager, och i deras välmaktstid lärer hvar och en af dessa ha varit ett litet paradis af skönhet, hvar med egendomligt val och olika anordning af träd och blommor. De täflade med hvarandra i skönhet och lyx, liksom deras ägare täflade i praktfull lefnad och slösande frikostighet. Señor Carrera var en af de mest utmärkta planterare för rikedom, grandios frikostighet och välgörenhet. En dag var han på middag hos en af grannarne. Då han skulle afresa och hans volante körde upp på gården, förspänd med tre magnifika hästar, skyndade gästerna till fönstren för att se señor Carreras hästar, som voro kända för sin skönhet. Vid det de präktiga djuren kommo upp i fullt traf, utropade ett fruntimmer! »Ack! Hvad jag vore lycklig, om jag egde sådana hästar!» »Madame! Ils sont à vous!» sade den artiga spanjoren. Förskräckt öfver denna följd af sitt obesinnade utrop, ville damen vägra. Det hjelpte icke. Señor Carrera lät genast frånspänna hästarne, och lånade ett par hästar af sin värd för att återvända hem till sig. Den främmande damen måste behålla den dyrbara skänken. Sådan var lyxen och tonen i denna Caffetalernas blomstringstid. Kaffets fall i handeln och tvenne svåra orkaner ha förändrat tillståndet i denna del af ön. Vid den sednaste af dessa,<noinclude> <references/></noinclude> nwmb9winzlex52gl2rugyc1tfh1biac 104 223091 653497 2026-06-20T13:26:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653497 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />238</noinclude>år 1848, blef M:me Carreras hus jemnadt med jorden; och bibliotheket och flera dyrbara samlingar i grund förstörda. Böcker och måhiingar, som man sedan gräfde fram, voro fördränkta och förderfvade af det salta vattnet, som under orkanen drifvit upp på ön. Ännu, säges det, är marken sjuk efter detta förfärliga oväder, och träd och plantor ha ej återtagit sin förra kraft. Flera stora träd, bland dessa en magnifik ceiba, ligga här ännu i beteshagarne jemnade med jorden. Men i trädgården blomma åter de skönaste växter, och volièren har en mängd sällsynta foglar. Huset som Sidney Sauval uppbyggt åt sin mor, med hjelp af sina negrer allena, är ett af de vackraste som jag sett på Cuba. Så skickliga kunna negrerna bli som handtverkare. De flesta handtverkare på Cuba äro negrer, och dessa fortjena så mycket att de lätt köpa sig fria. När jag i solnedgången med M:me Carrera, under samtal — som med henne alltid bli liffulla — vandrar i Caffetalens många gångar, måste jag åter och åter stanna i beundran öfver skönheten och behaget i formerna och rörelserna af de unga palmträden, som uppväxa der. Qvistarne af kokospalmen äro i deras ungdom af makalös gratie. Regelmässighet och ledighet, lag och frihet, majestät och mildhet uppenbara sig här i lefvande symboler. Här är äfven en gigantisk berså eller hög, hvälfd gång af bambuträd, eller som de kallas på spanska: »caña brava», som utgör slutet af en präktig Guardarajha af kungspalmer. När jag ser solen gå ned i djupet af detta ljusgröna tempelhvalf, och ser de fina qvistarne af bambu bilda luftiga, göthiska arkader, hvilkas gratie ej låter beskrifva<noinclude> <references/></noinclude> hcbtmeuxx4p2r2zicsw7czq8vhur0zc 104 223092 653498 2026-06-20T13:32:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653498 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|239}}</noinclude>sig, mot de ljusröda och gyllne skyarne på aftonhimlen, — då känner jag, med en blandning af vemod och glädje, att den bildande konstnären här måste fälla ned penna och pensel, och modlös säga som Carlo Congo i dansen: »Nej, det är icke värdt!» Nej, det är icke värdt att lyfta händerna för att efterbilda, endast för att tillbedja. Men, det är värdt att se dessa bildningar af den högste konstnären, för att af dem låta sinne och konst förädlas och förandligas! Jag stiger upp tidigt om morgnarne för att måla, och ser då från mitt fönster två stora buskar Hybiscus med glödröda blommor kringsusas af en svärm smaragdgröna kolibris. Rundtomkring dem på de stora planerna äro en mängd fjäderfän som utgöra min förlustelse. Främst bland dem äro två högbenta, långhalsade, ljusröda Flamingos, som blifvit fångade som ungar vid hafskusten, och nu äro fullkomligt tama. De äro till skapnad något lika svanor, men ha betydligt längre och smalare ben, längre och smalare halsar. De ha små hufvuden och stora krökta näbbar, och ha ett snarkande läte, likt ankornas, men mycket starkare, som de låta höra, isynnerhet då de ej fått mat i tid, vid hvilket tillfälle de, om de få se M:me Carrera ute, spatsera efter henne, knarkande, liksom grälande och mycket angelägna att klaga för henne öfver att de blifvit försummade. Deras förakt för hönsen och gässen är obeskrifligt, och de högtförnäma miner, med hvilka de klifva fram och se ned på hönsen, liksom stötta att dessa våga finnas i deras väg, är kosteligt. Hönsen springa undan för dem, liksom kufvade af deras högtförnäma hållning och af medveten ringhet; men<noinclude> <references/></noinclude> lnhbtt4tte5ak3i311cm8n84b6g9o5t 104 223093 653499 2026-06-20T13:37:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653499 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />240</noinclude>de feta och breda gässen, som likna borgarmadamer bredvid österrikiska hertiginnor med femton anor, hämna sig stundom genom att sträcka halsen efter dem och sända ut ett skällande kackel, som de förnäma Flamingos icke vårda sig om att akta på. Sådan är naturens demokrati! De stackars förnäma Flamingos äro i öfrigt nu temligen på det torra. Här är väl för dem en stenbassin, som skulle hålla vatten. Men den ihärdiga torkan har i det närmaste gjort den torr. Der håller likväl Flamingoparet sitt morgonbad, med stort väsen, och då de fått sina vingar litet vätta, ställa de sig upp på gräsvallen, breda ut dem för att torka i vinden och den stigande solen, med mycken pomp och högtidlighet. Sedan taga de sig en lur, stående på ett ben, under ett Casuarinaträd med långa utsträckta grenar — trädet som negern väljer att hänga sig uti! — och lägga den långa halsen i ormlika bugter tillbaka öfver ryggen. De äro högst kosteliga att se. Här, som öfverallt på jorden, är man sällan nöjd med vår Herres väderlek. Som man ofta längtar efter regn hemma hos oss, så längtar man nu på Cuba derefter. Och den heta luften och det röda dammet gör att regnlängtan här är något brinnande och plågsamt. Jag har så mycket talat om och så mycket njutit af skönheten i luft och växter på Cuba; och likväl är det här, midt upp i all denna herrlighet, som jag stundom fått en aning om hvad hemsjuka vill säga. Det är stunder då jag icke ''vågar'' tänka på våra svala sommarqvällar och de hvita dimmor, som uppstiga om aft-<noinclude> {{ph|narne|5}} <references/></noinclude> gdnoe4x2zykhe10qeyue2tq6pdsdf40 104 223094 653500 2026-06-20T13:48:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653500 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|241}}</noinclude>narne och lägga sig som slöjor öfver ängarne vid Årsta nedanom huset, dimmorna under hvilka oxarne ligga så trefligt, idisla och hvila! Jag känner att om jag skulle bli sjuk här, skulle jag, liksom den stackars lilla Lappen Tantus Potas i Italien, då han var döende, begära af all tropikernas herrlighet endast hvad jag ej kunde få — »litet snö att lägga på mitt hufvud!» {{em|2}}{{större|'''''D. 3 Maj.'''''}} En regnskur, en regnskur! och Flamingos ha fått badvatten och hålla stor badning, och gässen kackla, alla växterna glänsa och slå ut sina blommor, och menniskor och växter och djur resa upp sina hufvuden. Nu sätter kaffebusken bönor och »Palma Christi»<ref>Så kallas af bladens skapnad den växt hvaraf man prässar ricinolja. I sednare tid har denna växt begynt odlas med stor fördel på Cuba och i Amerikas södra stater.</ref> räcker ut sina gröna händer helt stärkta i vinden. Papajaträden skaka regndroppar af sina kronor och Cucullos komma i mängd! I morgon, söndag, skola negrerna få dansa under det stora mandelträdet framför Bohean. Det blir min sista dag på »la Concordia». I öfvermorgon reser jag till Havanna åtföljd af Sidney Sauval. Medan jag har det i friskt minne, måste jag berätta dig om en tilldragelse, som nyss timat ej långt härifrån, och som är ett bevis till på hvad behandlingen af negerslafvarne kan verka hos dem till ondt eller godt.<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya verlden. III.''}}||{{m|11}}}}</noinclude> cz4z2s06qn4f03cofeqlq5ndbp7stbu 104 223095 653501 2026-06-20T13:53:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653501 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />242</noinclude>En fransysk plantage-egare på Cuba, Mr Chapeaud, reste till Europa för några månader sedan, och hade derförinnan öfverlemnat vården af sin plantage och sina negerslafvar till en mayoral, för hvilken han hade förtroende. Denne var en hård och häftig man, behandlade slafvarne strängt och våldsamt, och det dröjde icke en månad innan hela plantagens arbetspersonal var i fullt uppror, och mayoralens lif i fara. M:me Chapeaud, — en fru som jag skulle vilja lära känna, — tog då på sig att afskeda denna mayoral och att sjelf i hans ställe åtaga sig mayoralens befattning. I skydd af en paraply för solstrålarnes hetta, gick hon ut med negrerna på fälten och blef der, vakande öfver arbetet, följde med dem hem och tillsåg att föda och hvila tilldelades dem enligt rätt och billighet. Från denna stund inträdde fullkomlig ordning och lydnad på plantagen. Slafvarne arbetade villigt, och voro måna om att visa den aktningsvärda frun sin tillgifvenhet. Hon fortfor att bestrida en mayorals syssla på plantagen ända till dess en man hunnit anskaffas, som kunde styra plantagen i hennes sinne. {{em|2}}{{större|'''''Min sista afton på la Concordia.'''''}} Cucullos lysa i glaset bredvid mig, och jag kunde skrifva vid deras ljus; men jag skrifver dock vid ett af menniskohänder gjordt, emedan skenet, ehuru ej så vackert, dock är starkare. Det lyser öfver min sista afton på la Concordia. Mycket skönt, i natur och i menniskor har jag här lärt att känna, för hvilket jag evigt skall vara tacksam. En tanka gör mig särskilt lycklig. Jag har kommit hit som okänd, äfven till<noinclude> <references/></noinclude> dliufircd8h8cq2gd7uwlx0nh9eauvx 104 223096 653502 2026-06-20T13:58:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653502 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|120|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>slät; — 10 guldbrakteater, slagna med tre olika stampar, alla af grupp D, ej tidiga; — spiralringar, en tacka m. m. af guld.<ref><i>Årsberetn.,</i> 1883, sid. 102, fig. 3 (beslag med filigran), 4, 6, 7 (brakteater).</ref> Sletner i Eidsberg s:n, Smålenenes amt. Vid gräfning: ett med filigransirater prydt, bredt guldbeslag till en svärdsslida, likt fig. 184; — två guldbrakteater af grupp B, olika stampar; — två guldbrakteater af grupp C, olika stampar; ganska tidiga; — 2 guldbrakteater af grupp C, olika stampar; senare; — 5 guldbrakteater slagna med samma stamp, af grupp C; sena, ehuru ryttarens båda armar och ena ben äro synliga; — en guldbrakteat af grupp C eller D; — 5 guldbrakteater, slagna med två olika stampar, af grupp D, ej tidiga; — en liten bit af en guldbrakteat, ej slagen med samma stamp som någon af de föregående; — 4 brakteat-liknande guldsmycken, utan präglade figurer, med sirater af pålödda, tvärstrierade guldtrådar och infattade, spridda granater; — en perla af spirallagd guldtråd; — spiralringar m. m. af guld.<ref>O. Rygh, <i>Sletnerfundet,</i> i <i>Kristiania Videnskab Selskabs forhandlinger,</i> 1864. — <i>Fr. jernåld.,</i> fynd 283, pl. 3 fig. 3 (ett brakteatliknande smycke), pl. 8 fig. 10 (svärdsslidebeslaget) och 16 (perlan). 1864. — Rygh, <i>Norske oldsager,</i> fig. 287, 288, 291—3 (brakteater), 295.</ref> Darum i Ribe amt, Jylland. I en mosse: ett med filigransirater prydt, bredt guldbeslag till en svärdsslida, likt fig. 184; — 5 guldbrakteater med runor af grupp A, slagna med samma stamp, mycket lika en af dem från Skonager (se sid. 118); — 4 andra guldbrakteater med runor af grupp A; tre af dem slagna med samma stamp; den fjerde (fig. 164) är ganska lik dels två vid Skonager, dels en vid Broholm funnen; — en guldbrakteat med runor, af grupp B; — en guldbrakteat med runor af grupp C, ganska tidig; — en guldbrakteat utan runor af grupp D; — ett brakteat-liknande guldsmycke, utan prägel, med inslagna sirater, en sten har varit infattad i midten; — en röd glasperla.<ref><i>Årböger,</i> 1892, sid. 317 (beskrifningen på brakteaterna synes delvis bero på något missförstånd). — Salin, <i>De nordiska guldbrakteaterna,</i> fig. 50 (en brakteat af grupp A).</ref> Övre Malde i Håland pgd, Stavangers amt, Norge. I jorden, under en mängd sten (en gammal stengärdesgård?): 4 guldbrakteater af grupp C, ganska sena, slagna med olika stampar; — 9 guldbrakteater af grupp D, en mycket sen, de andra äldre (5 af dem äro slagna med en och 2 med en annan stamp); — ett ovalt<noinclude> <references/></noinclude> rqq3cbvmd7sk98ley3phnlq3qndtgw2 104 223097 653503 2026-06-20T14:49:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653503 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|243}}</noinclude>litterärt rykte — ty högst sällan komma Europeiska böcker till Cuba — utan något att rekommendera mig, utom egenskapen af främling från ett fjerran land — »Gustaf Adolfs och drottning Christinas land», — och efter ett vistande af litet mer än en vecka är jag i huset som en syster och en vän. Detta förhållande, som förnyat sig för mig i flera af Cubas hem, har skänkt mig den glada känslan af en förvandtskap emellan själar, som, så fort den hinner göra sig gällande, blir ett starkare föreningsband än alla yttre sådana. Sällan har jag känt mig mera hemma i främmande hem än i detta. M:me Carrera är en af de personer, som jag kunde hjertligen hålla af och lefva lycklig med under ett dagligt samlif. Hennes son skulle jag väl kunna träta med rätt allvarsamt ibland, i vissa ämnen, men kunde ändå hälla af och intresseras af som af en ung jättenatur med rika gåfvor och en anda som kan tändas af stora och ädla tankar. De söta barnen, ja, dem är jag rent af kär uti, isynnerhet i den yngsta lilla Amorinon Eduardo. Man kan ej tänka sig ett vackrare och mera gratiöst barn! Jag sörjer att skiljas vid dem alla. Blommorna och frukterna också, som nu börja komma i allt rikare mängd! Jag har här lärt känna flera mig förut okända. Dessa söderhafvets öar, solens älsklingar, öfverflöda af rika frukter och specerier. M:me Carreras bord är äfven af de läckraste. Men ingen af de läckra rätterna der har behagat mig mer än negerslafvarnes älsklingsrätt »Foufou», en slags seg, men högst smaklig pudding, som de göra af sönderstampade bananas eller plataner, och som de äta med<noinclude> <references/></noinclude> jnvms0ky7hb3swbp05f4zx14pxvo5tf 104 223098 653504 2026-06-20T14:53:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653504 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />244</noinclude>en sås af tomatoes och andra grönsaker. Det är en utsökt god och hälsosam rätt, som vi fått flera gånger till frukost, sedan jag förklarat den mitt stora välbehag. Och näst vår potatis, som på Cuba är en raritet, vet jag ingen rotfrukt så god, så smaklig och läcker på en gång, som den ädla roten ''Yuca'', hvilken ätes liksom potates med färskt smör, och som växer lika väl på negrernas magra land, som i de rika planterarnes feta Caffetaler. Så god moder är naturen, så god fader är naturens skapare, att den smakligaste och mest hälsosamma födan på jorden är i alla länder den tillgängligaste för alla. Hvad ha vi i våra länder, som på längden smakar bättre och är hälsosammare än potatis och sill, mjölk och bröd, rågmjölsgröt? — »äfven excellenserna», sade du en gång — »sluta ju med att äta vattgröt!» — och vatten, klart rent källvatten, den första, den bästa af alla naturens drycker, är den som gifves åt alla för intet! Jag måste nu säga några ord om den sista negerdans som jag fått se på Cuba. Den var på eftermiddagen, i dag, under ett stort, lummigt mandelträd, ett stycke utanför Bohean, hvilken äfven här icke är en fästningsmur med portar och bommar, utan en fritt liggande byggning, som påminner om en ladugårdsbyggning hos oss. Dansen hade alldeles samma karakter som de danser jag förut beskrifvit. En ring af sjungande upprepade entonigt och oharmoniskt, men med rythmiskt lif, de ord och den ton som en ung neger angaf; i midten af ringen ett eller två dansande par, hoppande och kurbetterande, mannen lifligt, hon sjåpigt; dansen<noinclude> <references/></noinclude> n6xom8778by8knpztyetnezt8z0nndm 104 223099 653506 2026-06-20T14:57:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653506 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|245}}</noinclude>en fortsatt enformig improvisation. En mängd små barn voro här i ringen, och ibland dem stod den goda, hvita frun, »la dame blanche», som jag tycker om att kalla henne, mild och moderlig. Åter frågade jag här och sökte få veta betydelsen af orden, som sjöngos till dansen; och åter svarades mig att det var så obetydligt, så »ingenting», att det icke var värdt att nämna. Må vara att det nu ofta är så. Men att det icke alltid är så, det vet jag af mången berättelse och mången negersång i Amerikas slafstater. Afrikanarnes fallenhet för improvisation är ett utmärkande drag i deras lif och lynne, och kan, som vi veta, bli uttrycket för en hög grad af enkel skönhet i själens och handlingens lif. När den ryktbare engelske resanden Mungo Park — så berättar han sjelf i sin resebeskrifning — förirrad i Afrikas vildmarker, med afsky bortvisad från den by der han hade hoppats få nattherrberge, ensam, hungrig, uttröttad, öfvergifven satte sig under ett träd, med ingen annan utsigt än en ömklig död — »ty ett oväder hotade och vilddjuren röto rundtorn kring» — då kom mot skymningen en qvinna hem från åkern, såg honom och ömkade sig. Öfver honom, tog hästens betsel och sadel — ty hästen hade blifvit bortröfvad — och bad den olycklige resande följa henne. Hon förde honom till sin hydda, tände sin lampa, utbredde en matta på golfvet och bad honom hvila sig der öfver natten. Hon framtog ock en skön fisk, som hon stekte på kol och gaf honom till qvällsvard. Under en stor del af natten spann hon, jemte qvinnorna i hyddan, bomull, och medan de spunno, sjöngo<noinclude> <references/></noinclude> l1p7jcdejg0dyiwp8067jgjonj0znot 104 223100 653507 2026-06-20T15:05:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653507 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />246</noinclude>de, för att muntra sig, visor; en af dem var tydligen gjord för tillfället. En qvinna sjöng först ensam; sedan instämde de andra i chör. Tonen på visan var ljuf och melankolisk. Orden voro följande: {{Dikt|{{em|2}}''Stormen röt och regnet föll, {{em|2}}den fattiga hvita mannen, {{em|2}}trött och svag, {{em|2}}satte sig under vårt träd: {{em|2}}han har ingen mor, {{em|2}}som kan håra hans mjölk, {{em|2}}ingen qvinna som maler hans säd.'' {{em|8}}Chör. ''Hafven medlidande med den hvite mannen! Han har ingen mor, o. s. v.''}} Om Afrikas qvinnor i Amerika och Westindien sjunga mindre vackra sånger, så är det icke deras fel; om deras improvisation är bunden, liksom deras kroppar och själar, så är det — den hvite mannens fel. Hans skyldighet är att frigöra den, att genom den kristliga kärlekens och bildningens ljus låta den uppspringa som en palm, som en bambuarkad ur den solvarma jorden; och tropikernas folk med sina sånger och dansar skola en dag motsvara tropikernas rika och sköna naturverld. — Äfven den är lik en fortgående improvisation af ett växlande, yppigt sommarlif, som under sin eviga blomstring kunde låta menniskan glömma att »döden är kommen i verlden». Sednare denna sköna afton — en af de skönaste som jag tillbringat på la Concordia, ty luften var uppfriskad efter regnskuren, och fullmånan uppsteg skön öfver den hvita hufvudbyggnaden — sutto vi ute och<noinclude> <references/></noinclude> c8alr0zhkw4k0906ef1q684zgg42b3y 104 223101 653508 2026-06-20T15:35:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653508 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|247}}</noinclude>sågo Cucollos svärma omkring i luften och eldarne lysa från negrernas Bohea. Utan eld kan detta folk ej lefva, äfven midt i den största hetta; och de älska att tända den på golfvet i midten af sina rum. Sina bäddar — brädlafvar, med eller utan halm, — förvandla de medelst löfruskor och trasor så lika kulor som möjligt, i hvilka de älska att ligga hopkrupna. Ändå sednare lekte jag med de söta barnen på piazzan »låna eld», som här hette »tú me da la candela;» Den var för barnen en nyhet, och gjorde dem litet vilda af glädje. I morgon tidigt afreser jag till Havanna, för att derifrån den 8 Maj gå med »the Isabel» till Charleston. Dansen under mandelträdet och den sköna hvita frun der, lik en moder bland de svarta barnen, är en bild som jag är glad att medtaga härifrån. Men jag medtager äfven härifrån minnet af de ord, som den hederlige Don Felix yttrade till mig en afton, och som i hans mun icke kunna jäfvas: »Ah, c'est un malheur que d'étre esclave!» Den goda ''hvita frun'' kan dock ej skydda den stackars, svarta slafven! {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''{{sp|Havanna.}}'''}}}}{{ph|''D. 5 Maj.''|5}} Religionen är icke alldeles död på Cuba; den lefver der ännu i några sköna, barmhertiga stiftelser till förmån för fader- och moderlösa barn och olyckliga sjuklingar. Den lefver der — mera lefvande än i<noinclude> <references/></noinclude> eh3vndh1c1cc7ntotfhsucuaul8ybd1 104 223102 653509 2026-06-20T15:39:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653509 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />248</noinclude>Amerikas Förenta Stater i ''ett'' afseende, det nemligen, att den upptager den svarta lika väl som den hvita menniskan, och i bredd med denna, i hospitalet och i välgörenhetsanstalten. Jag har sett det i dag, och hört derom, under det att jag med den älskvärda creolcn Alfredo {{sp|Sauval}} besökte det stora sjukhuset »de S:t Lazare» för hvilket han är intendent. Den stora anstalten är egnad åt olyckliga, behäftade med de obotliga sjukdomar, som tillhöra tropiska länder, och isynnerhet Afrikas folk: spetälska, elephantiasis, — i hvilken ben och fötter svälla till onaturliga dimensioner — och »la maladie de S:t Antoine», i hvilken händer och fötter sammandraga sig, och utan verk eller sår försvinna till ingenting. För dessa olyckliga hade man här sörjt på det vackraste vis. Den vidsträckta byggnaden — byggd som en stor Bohea i fyrkant och med en gallerport, — låg vid hafvet, som med brusande vågor badade klippväggarne vid dess fot, och omgaf de sjukas hem med sin vind full af lif och hälsa. På den stora gården voro vackra planteringar af oleander-träd, som nu stodo i full blomma, och hvars ljusröda blommor uppfyllde luften med vällukt. Dessa sköna planteringar voro den unga intendentens verk. Hvar olycklig, svart eller hvit menniska, behäftad med en af de obotliga sjukdomarne jag nämnt, hade här sin egen afskiljda, beqväma bostad. Bland de personer, som jag besökte, var en gammal neger, sedan unga år lidande af »la maladie de S:t Antoine». Hans händer voro nu blott fingerstumpar, och fötterna fotknölar, på hvilka han ändå kunde stå och gå med tillhjelp af käppar; äfven kunde han<noinclude> <references/></noinclude> t2qggr56ck6wvne2m8zo89x8n5l9gre 104 223103 653510 2026-06-20T16:10:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653510 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|249}}</noinclude>med fingerbitarne sköta sig och sitt lilla hushåll. Hans bostad bestod af ett litet förmak, dito sängkammare, ett litet kök och dertill en liten trädgård der han kunde odla några bananas och rotfrukter, — allt smått, men godt och snyggt. Han såg god och förnöjd ut. De andra sjuka hade liknande boningar. Ingenting felades, som kunde försötma deras lif af långsamt döende. Och Kristi kärlek kom ännu här till de mest lidande af menniskors barn. De kunde se och njuta naturens herrlighet i hafvet, i de sköna blommorna, och under bön och läsande af fromma böcker, utan oro och bekymmer för dagen, afbida den som skulle lösa dem från deras kroppar och förena dem med en förklarad naturverld. De hopplösa kunna här lefva för det skönaste hopp. En annan vacker barmhertighets-anstalt i Havanna är »la Casa de Beneficencia». Den upptager flera hundrade moderlösa barn. De få der uppfostran, och vid deras utgång ur huset, hvar och en, en slags hemgift af femhundra pesos, hvarmed de kunna begynna sitt lif på egen hand. Ifrån »l’infirmerie de S:t Lazare» förde mig Mr Sauval till Havannas stora begrafningsplats »Campo Santo». Det är en stor byggnad af hvit marmor, i hvars höga murar, inåt en ofantlig borggård, hvar familj har sin lilla nisch eller låda, om familjen nemligen har råd att betala den. Hvar sådan liten låda var försedd med en inskrift i guldbokstäfver. Murens vidd och höjd gjorde att dessa graflådor sågo mycket små ut; men hvar och en kan dock rymma flera kistor. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 00l1npi3ih6u2dve89pj7a5t76oqfos 104 223104 653511 2026-06-20T16:14:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653511 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />250</noinclude>I hospitalet hade jag sett kristendomens anda; »Campo Santo» återfann jag hedendomens. De rikas lik bodde i de höga murarne med gyllne inskrifter; de fattigas nedgräfdes i jorden utan minnesmärke, utan en liten grön torfva öfver dem eller blomma eller buske att tyda på ljuslifvet öfver grafven. Och der var ett stort qvarter inom »Campo Santo», der man såg högar och vallar af ben och dödskallar uppkastade. Det var negerslafvarnes begrafningsplats. Det är nemligen förbjudet att begrafva en neger här i likkista; kroppen kastas half- eller helnaken ned i jorden; och ofvanpå kastas kalk och sådana jordarter som hastigt förtära kroppen. Om åtta eller fjorton dagar uppgräfves den åter, för att ge rum åt andra kroppar, och benen kastas upp i högar att soltorka. Medan vi stodo här, skedde begrafningen af någon ringa person i grannskapet af negerqvarteret. Jag anmärkte att man lade kuddar, täcke och några kläder med den döde i grafven. Under dessa mina sista dagar i Havanna har jag äfven, med min goda Mrs Tolmé, besökt några vackra, enskilta trädgårdar, för att lära bättre känna åtskilliga blommor och frukter. Med botanices professorn, Don Felipe Poé, har jag gjort bekantskap; och han var så artig att skänka mig några Cubanska fjärilar, och bland dessa den, som der anses för den skönaste och som bär namnet ''Urania''. Den har en skön mörkgrön färg och en glans som af sammet. Jag är ledsen att icke förr ha gjort den intressante och vänlige Alfredo Sauvals bekantskap, ty genom ho-<noinclude> <references/></noinclude> ik7a41ms553j3m5jawgm2tae01tzx7m 104 223105 653512 2026-06-20T16:20:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653512 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|251}}</noinclude>nom hade jag fått lära känna mycket i Havanna, som nu tidens knapphet hindrar mig att medhinna. Mycket synes på Cuba ha gått till förbättring under sednare år, isynnerhet hvad polis och säkerhet för personer angår, så i staden som på hela ön. För några år sedan (så har jag hört det omtalas af flera) hörde man ofta, sent om aftnarne, nödropen: »Asassino!» på gatorna. Men ingen tordes gå dit hvarifrån ropet hördes; ty icke sällan var ropet en snara, och de, som läto locka sig i den, utsattes sjelfva för mord. Om en person såg en annan ligga mördad och döende ute på marken, så vågade han ej befatta sig med att hjelpa denne, utan att äfventyra, att — om den sårade dog utan att flera vittnen kunde intyga hjelparens oskuld — sjelf anklagas för mordet och få sig en oändlig process på halsen. Man tillskrifver guvernören Tacons räfst och reformer det säkrare och bättre tillstånd som nu inträdt. Han var en sträng man, nyttig för det allmänna, men hvars despotiska sinne gjort honom hatad af många enskilta. Processer och lagkarlar äro i stort flor på Cuba, och lagens och domstolarnas våld och trakasserier mot enskilta, och svårigheten för någon att vinna sin rätt, om han ej kan köpa den för mycket pengar, äro oerhörda. Men för att detta onda skulle kunna afhjelpas, fordras en total ombildning, så af domstolarne, som af styrelsen på ön. Under mina vandringar i Havanna har jag alltid med nöje betraktat negerbefolkningen der, som synes mig friare och lyckligare än i Förenta Staternas städer. Visst är att man ser här, oftare än der, negrer och<noinclude> <references/></noinclude> dlwy4lg6cukj7k5929bkwm47j9j2oxa 104 223106 653513 2026-06-20T16:23:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 653513 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />252</noinclude>mulatter drifva handel, och att deras qvinnor vanligen äro mycket väl, äfven grant klädda. På de präktiga Paséos ser man ej sällan mulattskor spatsera med blommor i håret, och med dem deras familj. I tobaksbodarne finner man vanligen mulatter som säljare, ofta som ägare af boden. De svarta invånarna röka cigarrer i kapp med de hvita; många fruntimmer af andra och tredje klassen röka äfven gerna sina cigarritos; och det påstås att af befolkningen på Cuba är en tredjedel sysselsatt med tillverkning af cigarrer, och de två andra med att röka dem. Bland den hvita befolkningen i städerna märker man tydligen två olika fysionomier. Den ena har fina drag, ovalt ansigte, stolt och ofta dystert uttryck, den tillhör Castillianska stammen. Den andra har rundt ansigte, platta, breda drag, jovialiskt men plebejiskt uttryck; den tillhör Catalanerne. Den förra är magerlagd; den sednare fetlagd. Castillianerna finner man oftast bland embetsmännen, Catalanerne bland handelsmännen. Dessa sednare hänga ihop skråmässigt och stå i mindre godt förhållande till både Castillianare och Creoler. Creolerna äro godt folk, och synas af det ljufva klimatet på ön insupa ett mildt och harmlöst lynne. Bland mina frestelser på Cuba har varit en resa till Jamaica, hvilken mycket lätt kunnat gå för sig, och som jag visserligen utfört, om jag blott haft mera tid. Jag hade önskat att på Jamaica få se negrerna, der de i kristligt samhälle styra sig sjelfva. Genom den äldre Mr Tolmé och ett par hans bekanta från Jamaica har jag dock fått en temligen klar bild af till-<noinclude> <references/></noinclude> 47hr4tl82e7z0r1o1nrjji4nclykjry 104 223107 653514 2026-06-20T18:23:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fred, jag kunde vara säker på att ingen skulle störa oss. Vi lämnade Café de la Régence arm i arm, Norström grubblande på ur vilken av mina två hjärnor den lysande idén sprungit fram, jag på briljant humör, som om jag redan hade glömt att jag på morgonen körts bort från la Salpêtrière. Precis klockan två följande dag skickade jag in mitt visitkort till professor Guéneau de Mussy, den orléanska familjens ryktbare läkare, en av de främsta medicinska celebriteterna i Paris. Professorn som alltid varit mycket vänligt stämd mot mig frågade varmed han kunde stå till tjänst. Jag sade att när jag besökte honom för en vecka sedan, hade han gjort mig äran att föreställa mig för monseigneur le duc d'Aumale, just som denne haltade ut ur rummet stödd på sin betjänts arm. Han hade berättat att hertigen haft ischias och att han hade största svårighet att stöda på benet och förgäves hade konsulterat alla Paris främsta kirurger. Jag sade att jag tagit mig friheten att komma hit i dag för att meddela professorn, att om jag inte misstog mig så kunde hertigen botas med massage. En berömd landsman till mig, en erkänd auktoritet rörande ischias och massagebehandling, var för tillfället i Paris, jag tog mig friheten föreslå att han skulle tillkallas för att undersöka hertigen. Guéneau de Mussy, som i likhet med alla andra av den tidens franska läkare knappast visste någonting om massage, gick genast in på mitt förslag. Eftersom hertigen skulle resa till Château de Chantilly nästa dag, blev det uppgjort att jag genast skulle bege mig till hans hôtel i Faubourg St-Germain med den ryktbare specialisten. Senare på eftermiddagen infann sig Norström tillsammans med mig i hertigens bostad, där vi mottogs av professor Guéneau de Mussy. Norström hade instruerats att göra sitt bästa för att se ut som en ryktbar specialist på ischias, men att för Guds skull låta bli att hålla tal därom. Efter en grundlig undersökning var vi bägge på det klara med att detta verkligen var ett utmärkt fall för massage och passiva rörelser. Hertigen avreste till Château de Chantilly nästa dag åtföljd av Norström. Fjorton dagar senare läste jag i Figaro, att den världsbekante svenske specialisten doktor Norström kallats till Chantilly för att behandla le duc d'Aumale. Monseigneur hade setts gå omkring i slottsparken, lätt stödd på en käpp, det var en underbar förbättring. Doktor Norström behandlade också le duc de Montpensier, som lidit svårt av gikt i många år men nu redan blivit mycket bättre. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|''16 Munthe''||241}}</noinclude> iw8bkf318shkq9jbzgqhmumkw7c6405 104 223108 653516 2026-06-20T18:26:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Därpå kom turen till prinsessan Mathilde, don Pedro av Brasilien, flera ryska storfurstar, en österrikisk ärkehertiginna och infantinnan Eulalia av Spanien. Min vän Norström, som efter återkomsten från Chantilly lydde mig blint, var av mig förbjuden att ta emot några som helst andra patienter än kungligheter till dess jag bestämde annorlunda. Jag förklarade att detta var en riktig taktik, grundad på sunda psykologiska fakta. Redan efter två månader var Norström tillbaka i sin eleganta våning vid Boulevard Haussmann, med mottagningsrummet fullpackat av patienter från alla länder, amerikaner först och främst. På hösten utkom hans Manuel de Massage Suédois av doktor Gustaf Norström, Paris, Librairie Hachette, i största hast hopkokad av oss ur olika svenska källor. Samtidigt utkom en amerikansk upplaga i New York. Tidigt på våren kallades Norström till Newport för att behandla mr Vanderbilt, honoraret skulle bestämmas av honom själv. Till Norströms bestörtning förbjöd jag honom att resa till Amerika, och en månad senare skeppades den gamle mångmiljonären till Europa för att inta sin plats bland Norströms övriga patienter en levande reklam i jättebokstäver, synlig över hela Förenta staterna. Norström låg i från morgon till kväll med att knåda patienter med sina jättelika tummar, hans tumdynor hade småningom antagit proportionerna av meloner. Snart nödgades han till och med sluta upp med sina lördagskvällar i Skandinaviska klubben, där han drypande av svett brukade galoppera kring med alla damerna i tur och ordning för att motionera sin lever. Han sade alltid att det inte fanns någonting så hälsosamt som dans och ymnig transpiration om man ville hålla levern i skapligt skick. Norströms fenomenala framgång gjorde mig så glad att jag för en tid nästan glömde min egen förödmjukelse. Det dröjde dock inte länge förrän den gjorde sig påmint igen, först i mina drömmar, sedan i mina vakna tankar. Ofta, just som jag höll på att somna, såg jag bakom mina slutna ögonlock den sista förödmjukande scenen som utspelats innan ridån gick ner för min framtid. Jag såg Charcots flammande ögon blixtra genom mörkret, jag såg mig själv eskorterad av två av hans assistenter och som en brottsling mellan två poliser lämna la Salpêtrière för sista gången. Jag förstod min egen dårskap, jag insåg att Norströms diagnos “don Quijotisk dumdristighet<noinclude> <references/> 242</noinclude> b1czaq35qzmpl4edczkyrx2svdgsita 104 223109 653517 2026-06-20T18:28:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>parad med omätlig fåfänga” var riktig när allt kom omkring. Don Quijote igen! Snart slutade jag helt och hållet upp att sova, jag råkade in i en period av akut sömnlöshet så fruktansvärd att jag var nära att mista förståndet. Sömnlöshet dödar inte sitt offer, såvida offret inte dödar sig själv — sömnlöshet är den vanligaste orsaken till självmord. Men den dödar en människas livsglädje, suger blodet ur hennes hjärna och hjärta som en vampyr. Den kommer henne att minnas under natten det som var meningen att hon skulle glömma under barmhärtig sömn. Den kommer henne att glömma under dagen vad som var meningen hon skulle minnas. Minnet är det första som går överbord, snart spolas också vänskap, kärlek, pliktkänsla och till och med medlidande bort. Endast förtvivlan stannar kvar på det dömda skeppet och styr det obönhörligt mot klipporna till total undergång. Voltaire hade rätt när han likställde sömnen med hoppet. Jag miste inte förståndet, jag tog inte livet av mig. Jag höll ut med mitt tunga arbete så gott jag kunde, likgiltig för hur det gick med mina patienter, likgiltig för hur det gick med mig själv. Akta er noga för en läkare som lider av sömnlöshet. Många av mina patienter började klaga över att jag var brutal och otålig mot dem, många lämnade mig, många stannade kvar trots allt, desto värre för dem. Först då de var nära att dö tycktes jag vakna upp ur min apati, för jag fortfor att intressera mig för Döden långt efter det jag upphört att intressera mig för Livet. Jag kunde ännu studera min dystre kollega med samma nyfikenhet som när jag var student i la Salle Ste-Claire, i förhoppning att trots allt kunna avtvinga honom hans fruktansvärda hemlighet. Jag kunde sitta tåligt hela natten vid en döende patients säng efter att ha försummat honom när jag kanske kunde ha räddat honom. Ofta fick jag höra att det var snällt av mig att sitta uppe hela natten fast inget mera fanns att göra och de andra läkarna hade gått sin väg. Men vad gjorde det mig om jag satt på en stol vid en annan människas säng eller låg vaken i min egen? Som väl var räddades jag av min tilltagande misstro till medikamenter från total undergång, högst sällan tog jag något av de många sömnmedel som jag skrev ut åt andra nästan varenda dag. Rosalie var min husläkare. Jag svalde lydigt tisane efter tisane som hon komponerade från sin outtömliga franska farmakopé av undergörande örter. Rosalie var tydligen mycket bekymrad över<noinclude> <references/> {{ph|243}}</noinclude> mmvvpo50hf5eroxifx64yr1bczql0wz 104 223110 653518 2026-06-20T18:34:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mig. Snart upptäckte jag till och med att hon ibland på eget bevåg skickade bort mina patienter när hon tyckte att jag såg för trött ut. Jag försökte bli ond men orkade inte gräla på henne. Norström började tydligen också bli orolig för mig. Våra roller var ombytta, han klättrade uppför lyckans hala fallrep, jag klättrade ner. Det gjorde honom vänligare än någonsin mot mig, jag förundrade mig ständigt över hans tålamod. Han brukade ofta komma och dela min ensliga middag på Avenue de Villiers. Jag dinerade aldrig borta, bjöd aldrig hem någon till mig, gick aldrig ut i sällskapslivet som jag förut så ofta gjort. Nu tyckte jag bara det var bortkastad tid, det enda jag önskade var att bli lämnad ifred och få sova. Norström tyckte att jag skulle resa till Capri på ett par månader och vila mig, han var säker på att jag sedan skulle komma tillbaka som en helt annan människa och sköta min stora praktik som förr. Jag sade att om jag reste till Capri nu, så skulle jag aldrig återvända till Paris, jag hatade storstadens artificiella liv mer och mer. Jag ville inte längre öda bort mina år i denna atmosfär av sjukdom och ruttenhet. Jag ville lämna denna tillvaro på allvar. Jag ville inte vara en läkare på modet, ju fler patienter jag fick, desto tyngre kände jag blacken om foten. Jag hade många andra intressen i livet än att sköta om mina rika amerikaner och nevrotiska damer. Vad brydde jag mig om hans ständiga prat om att kasta bort “min lysande framtid”, min framtid låg bakom mig. Han visste mycket väl att jag saknade de nödiga förutsättningarna för att bli en berömd läkare, att jag var en läkare på modet berodde enbart på osviklig tur. Han visste också att mycket pengar kunde jag varken förtjäna eller behålla. Förresten ville jag inte ha mycket pengar, jag visste inte vad jag skulle göra med dem. Jag var rädd för pengar, jag hatade pengar. Jag ville leva ett enkelt liv bland enkla naturliga människor. Kunde de varken läsa eller skriva, så mycket bättre. Allt vad jag behöv- de var ett rum med vitkalkade väggar, en hård säng, ett enkelt furubord, ett par stolar och ett piano. Fågelkvitter utanför mitt öppna fönster och havsbrus i fjärran. Allt vad jag verkligen satte värde på kunde fås för mycket litet pengar, jag skulle vara fullkomligt lycklig i den enklaste omgivning bara jag slapp störande osköna ting omkring mig. Norströms ögon vandrade långsamt runt rummet från quattrocentotavlorna till den florentinska madonnan på min prie-<noinclude> <references/> 244</noinclude> 0c6ttupcckdj5an83i63erhvey8l3ow 104 223111 653519 2026-06-20T18:36:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Dieu, från den flamländska cinquecentogobelängen över dörren via de glänsande Cafaiolovaserna och de sköra venetianska glasen på byffén till de persiska mattorna på golvet. — Jag förmodar att den där kommer från Bon Marché, muttrade Norström och sneglade försmädligt på den dyrbara gamla Bokharamattan under bordet. — Du ska med glädje få den till skänks i utbyte mot en enda natts djup, naturlig sömn. Jag ger dig med varm hand den här Urbinovasen, signerad av maestro Giorgio själv, om du får mig att skratta. Jag bryr mig inte om den här bråten längre, den säger mig ingenting, jag är led på alltihop. Låt bli att grina så där försmädligt, jag vet vad jag säger och jag ska bevisa det för dig. — Vet du vad jag gjorde, fortsatte jag, när jag var i London i förra veckan för den där konsultationen om hjärntumören, där jag förresten sannolikt gissade fel? Jag hade en annan konsultation samma dag, angående ett annat, mycket värre fall, en man den gången. Den mannen var jag, eller rättare sagt mein Doppelgänger, som Heine uttryckte det. “Hör på min vän”, sade jag till min dubbelgångare när vi lämnade St. James' Club arm i arm, “jag skulle gärna vilja komma på det klara med hur det egentligen står till med dig invändigt. Ryck upp dig en smula och låt oss långsamt vandra arm i arm uppför New Bond Street från Piccadilly till Oxford Street. Samla dina tankar och hör noga på vad jag nu säger. Sätt på dig dina starkaste glasögon och titta noga i alla butiksfönster, granska vartenda föremål du ser. Det är ett unikt tillfälle för dig som tycker om vackra saker, vi strövar förbi Londons finaste butiker. Allt som kan köpas för pengar kommer att ligga utbrett för dina ögon, inom räckhåll för din hand. Varenda sak du skulle vilja äga ska du få till skänks, du behöver bara tala om att du vill ha den. Men på ett villkor: det du väljer måste du behålla för dig själv, till din egen nytta eller förströelse, du får inte ge bort den.” Vi vände om hörnet till Piccadilly, experimentet började. Uppmärksamt iakttog jag min dubbelgångare medan vi långsamt gick uppför Bond Street och tittade i alla butiksfönster. Han stannade ett ögonblick framför Agnew, den ryktbare konsthandlaren, betraktade noga en utsökt madonna på guldgrund, sa att det var en vacker sak, tidig Sienaskola, det kunde vara en äkta Simone di Martino. Han gjorde en gest mot fönstret som för att lägga vantarna på tavlan, men ruskade<noinclude> <references/> {{ph|245}}</noinclude> jm8izh2p0p3pcu341x14ipvh7vmvo69 104 223112 653520 2026-06-20T18:42:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>likgiltigt på huvudet, stack handen i fickan och fortsatte. Han beundrade mycket en superb Louis XVI-pendyl hos Hunt och Roskell, men med en axelryckning påstod han att han inte brydde sig om vad tiden led, det kunde han förresten se på solen. Framför Aspreys stora fönster, fullt av alla upptänkliga bibelots, bric-à-bracs och smycken av guld, silver och ädla stenar, sa han att han hade fått kväljningar och kände sig på väg att bli sjösjuk, han skulle slå sönder rutan och allt som fanns där bakom ifall han blev tvungen att se på alla de där dumma leksakerna en stund till. Då vi passerade Poole, H. K. H. prinsen av Wales hovskräddare, förkunnade min dubbelgångare att han trivdes bättre i gamla kläder än i nya. Allteftersom vi fortsatte nerför Bond Street blev han mer och mer likgiltig och tycktes snarare intressera sig för att stanna och klappa hundarna som svansade efter sina ägare än att utforska butiksfönstren. Då vi till slut nådde Oxford Street hade han ett äpple i ena handen och en knippa liljekonvaljer i den andra. Han sa att han inte önskade sig någonting annat av allt han sett på Bond Street utom möjligen den lilla Aberdeenterriern som tåligt satt och väntade på sin husbonde utanför Asprey. Han började äta på sitt äpple mitt på Bond Street och sa att det var ett mycket gott äpple, han såg ömt på sina liljekonvaljer och berättade att de påminde honom om hans gamla hem i Sverige. Han frågade om jag var färdig med mina experiment och om jag kommit underfund med vad det var för fel med honom. Var det huvudet? “Nej”, sade jag, “det är hjärtat.” Han svarade mig att jag var mindre lätt att lura än jag såg ut för, han hade alltid misstänkt att det var hjärtat. Han erinrade mig om min tystnadsplikt, saken angick ingen annan än honom själv. Nästa morgon återvände vi till Paris. Han tycktes vara på bättre humör under båtfärden mellan Dover och Calais, han sa att han älskade sjön. Sedan dess har han knappast lämnat Avenue de Villiers och irrat rastlös från rum till rum som ett fångat djur. Under min mottagningstid hänger han ute i väntrummet, tränger sig in före mina rika amerikaner och påstår att han måste ha en kraftig pick-me-up, han säger han känner sig så trött i huvudet. Resten av dagen far han omkring med mig på gatorna och väntar tåligt tillsamman med min hund medan jag besöker mina patienter. Under middagen sitter han mitt emot mig i stolen där du nu sitter, stirrar på mig med sina<noinclude> <references/> 246</noinclude> 8l7fe39lmmkd68oqjgfdrcdnfq4h0pr 104 223113 653521 2026-06-20T18:43:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>trötta tomma ögon och säger att han ingen aptit har och ingenting kan äta, allt han vill ha är ett sömnmedel. På natten kommer han och lutar sig över min huvudkudde och tigger mig att jag för Guds skull ska ta honom härifrån, säger att han står inte ut längre, annars … — Det gör inte jag heller, röt Norström, och för fasen sluta upp med det där förbaskade pratet om din Doppelgänger. Mental vivisektion är en farlig sysselsättning för en man som inte kan sova. Om du fortsätter på det här sättet hamnar både du och din Doppelgänger bland galningarna i Asile Ste-Anne. Jag ger dig på båten. Om du tänker ge upp din karriär, om du vill avstå från rykte och pengar, om du föredrar ditt vitkalkade rum i Anacapri framför din luxuösa våning vid Avenue de Villiers, så ge dig av, ju förr dess hellre, till din välsignade ö och bli lycklig där istället för tokig här. Vad din Doppelgänger beträffar, så ber jag dig med all respekt hälsa honom från mig att han är en humbug. Jag vill slå vad om vad som helst att han snart snokar upp en annan gammal Bokharamatta att lägga under ditt enkla furubord, en Sienamadonna och en flamländsk gobeläng att hänga på väggen i ditt vitstrukna rum, en Gubbiotallrik från cinquecento att äta dina makaroni på och ett gammalt venetianskt glas att dricka ditt Capri bianco ur. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|247}}</noinclude> ralyzrcmxf99s31ohxxgtkc8ks6n2zf 104 223114 653522 2026-06-20T18:46:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 653522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">21<br />Sant' Antonios mirakel</h2> Sant' Antonio hade åstadkommit ett nytt mirakel. Jag bodde i ett litet lanthus i Anacapri, vitkalkat och rent, med en solig pergola utanför de öppna fönstren och vänliga enkla människor runt omkring mig. Gamla Maria Porta-Lettere, la Bella Margherita, Annarella och Gioconda var alla glada att ha mig tillbaka ibland sig. Don Dionisios Capri bianco smakade mig bättre än någonsin och det började småningom gå upp för mig att parrocons Capri rosso var lika god. Från soluppgång till solnedgång arbetade jag i mastro Vincenzos vigna med att gräva grunden till den stora loggian i mitt blivande hem. Mastro Nicola och hans tre söner grävde vid min sida och ett halvt dussin flickor med leende ögon och gungande höfter bar bort jorden i stora korgar som de balanserade på huvudet. Ett par meter under jordytan hade vi stött på romerska murar, opus reticulatum, hårt som granit med dansande nymfer och bacchanter på en grund i pompeianskt rött. Djupare ner fann vi ett vitt mosaikgolv inramat av vinlöv i nero antico och rester av ett annat golv av utsökt palombinomarmor som nu ligger i min stora loggia. En räfflad cipollinokolonn som nu stöder den inre gårdens lilla loggia låg tvärs över golvet där den fallit för tvåtusen år sedan. I sitt fall hade den krossat en stor vas av parisk marmor vars handtag var format som ett lejonhuvud och som nu ligger på mitt skrivbord. — Roba di Timberio, sade mastro Nicola och tog upp ett illa medfaret huvud av Augustus. Det finns i den stora loggian än i dag. När spaghettin i parroco don Antonios kök var färdig ringde kyrkklockorna mezzogiorno, och vi satte oss alla kring ett väldigt fat med insalata di pomidoro, minestrone eller spaghetti för att sedan omedelbart vara i arbete igen till solnedgången. När klockorna nere i Capri ringde Ave Maria gjorde alla korstecknet och gick sin väg med ett “Buon riposo, eccellenza, buona notte, signorino”. Deras önskan hördes av Sant' Antonio, han gjorde ett nytt under, jag sov gott hela natten så som jag inte sovit på åratal. Jag steg upp med solen,<noinclude> <references/> 248</noinclude> ab21t8fw9z3ylfeu5ogh7jjlkk1plla 0 223115 653523 2026-06-20T18:47:22Z Thuresson 20 Kap 20 653523 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Boken om San Michele 1968.djvu" from=242 to=249 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Boken om San Michele|20]] bdpesb7navf679b6huwuhktys5yr6bn 104 223116 653524 2026-06-20T22:03:34Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 653524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|78|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>tighet af alla {{ant|Franciscan}}-bröders och {{ant|S. Claræ}} systrars goda gerningar och böner, som skedde vti 2186 kloster. Brefwits {{ant|Sigill}} är aflongt, hwarvti står en ängel och twenne munkar, och omkring thessa orden: {{ant|S’ CUSTODIS FRATR. MINO. CUSTODIE LINCOPENSIS}}. Bemälte {{ant|<i>Petrus Magni</i>}} lärer lefwat lenge, eller motte en annan af samma namn år 1480 warit {{ant|<i>Gardianus Franciscanorum Lincopiæ</i>}}. Wid {{ant|reformations}} tiden vnder K. Gustaf then första, när, efter Wästerås-Riksdags beslut, alla klostergods indrogos til Cronon, hafwa vthan twifwel thesse munkar gådt vtu klostret och emottagit prästetienster på landet, eller hwad annat, the kunnat warit duglige til. Och lärer så klostret blefwit stående öde och efter hand förfallit, til thes thet, med Domkyrkion och hela staden, vndantagno Slottet, aldeles afbrann {{ant|d. 18 Maji}} år 1546, och blef icke widare vprettadt, förrän then tomten, med the ther qwarstående skröpeliga stenmurar, af K. Johan then tredie lemnades til <b>Biskops-gård</b>, tå the efter hand blefwo med bräder täckte och brukade altsedan til Sädes-bodar och andra vthus; men Biskoparna sielfwe hafwa ther altid bodt i trädhus, them the sielfwe bygdt och wid macht hållit. Elliest finnes ingen ting merkwerdigt om thetta {{ant|<i>Franciscan</i>}}-<b>kloster</b>, vndantagno thet, at thet i the förra tider af eld ledit skada både år 1416, när Domkyrkian genom åske-eld miste sitt tak, och åter år 1422 {{ant|in vigiliâ adsumsionis Mariæ,}} när hela staden tillika med thetta kloster af wådeld {{rättelse|örderfwades|förderfwades}}. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|II. <i>BERN</i>-}}}} <references/></noinclude> bcaef9x0qt70m4ftjcczue56yh7ieca 104 223117 653525 2026-06-21T08:05:20Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>DEN NORDISKA JERNÅLDERNS KRONOLOGI.</small>|121}}</noinclude>beslag till en svärdsslida af slät, i spiral lagd guldten; — andra spiralringar af guld; — 5 guldperlor, m. m.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 260, pl. 3 fig. 5, 6, 11, 12, 14, 20, 22, 25 (brakteaterna), pl. 8 fig. 14 (guldperla). — <i>Årsberetn.,</i> 1868, sid. 117, fig. 22 (ovalt guldbeslag). — Se fyndet från Hauge sid. 116.</ref> Övre Töyen i Höland pgd, Akershus amt. I en liten »jordbanke»: 5 guldbrakteater af grupp C, sena (4 slagna med samma stamp); — 9 guldbrakteater af grupp D, mycket sena (8 slagna med samma stamp); — 2 ovala guldringar. lika den från Malde; den ena ofullständig; — 2 andra guldspiraler; — 4 guldperlor.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 279, pl. 3 fig. 8, 15, 24 (brakteater), pl. 8 fig. 15 (guldperla). — <i>Årsberetn.,</i> 1866, sid. 90, och 1875, sid. 84, fig. 12. — Rygh, anf. arb., fig. 186.</ref> Killerup nära Odense på Fyen: en guldbrakteat af grupp C, sen; — 3 guldbrakteater af grupp D, slagna med samma stamp; — en bit af en guldbrakteat; — en oval guldring, lik den från Malde; — guldspiraler m. m.<ref>Kjöbenhavns Museum, C 1764—1772.</ref> Hauge i Lyster pgd, Nordre Bergenhus amt. I en grafhög: en bronskittel lik fig. 201. Den innehöll brända ben och en guldbrakteat af grupp C, temligen tidig.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 256, pl. 8 fig. 9 (kitteln). — <i>Atlas,</i> fig. 140.</ref> Vest-Ly i Ly pgd, Stavangers amt. I en hög, i en stor stensatt grafkammare: en glasbägare, med höga, smala bågar af pålagda glastrådar, lik fig. 203; — en guldbrakteat af typ A, utan bokstäfver eller runor; — ett jernsvärd, m. m.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 263, pl. 1 fig. 7 (brakteaten), pl. 8 fig. 8 (glaset).</ref> {{tre stjärnor}} Utom de fynd, som i det föregående omtalats, har man här i Skandinavien gjort många andra, som innehållit flera guldbrakteater af olika typer. Bland dessa fynd kunna vi emellertid här endast nämna följande, såsom för den nu föreliggande frågan vigtigast. Höivik, högst upp i Stardalen, nära Justedalsbræen. Mellan några stenar (grunden till en forntida byggnad?): 4 guldbrakteater, slagna med 3 olika stampar, alla af grupp C; en sen, de andra något äldre; — två guldbrakteater af grupp D, slagna med samma stamp; — en guldtacka, m. m.<ref name="s491"><i>Årsberetn.,</i> 1884, sid. 87. — En guldbrakteat af grupp D (<i>Atlas,</i> fig. 242 d), mycket lik de två från Höivik, är funnen vid Årstad i</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> o5qb4d9khk0ynwemk0qr9t2h4i4x02l 104 223118 653527 2026-06-21T09:07:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 653527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|122|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>Selvik i Hale s:n, Stavangers amt. Vid nyodling: en guldbrakteat med ovanliga bilder (mycket lik en vid Holmetorp på Öland ensam funnen guldbrakteat, som visar dessa bilder på båda sidor); — en guldbrakteat af grupp C, ej tidig; — 4 guldbrakteater af grupp D, slagna med olika stampar; — några guldspiraler, m. m.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 259, pl. 1 fig. 25 och pl. 3 fig. 1, 2, 7, 9 (brakteater). — <i>Atlas,</i> fig. 241 c. — Bitar af två dubbelskaliga ovala spännbucklor uppgifvas höra till fyndet, som gjordes för 50 år sedan; men detta måste bero på en inblandning af saker funna i närheten.</ref> Simones i Hiterdal s:n, Bratsbergs amt. Vid plöjning: en guldbrakteat af grupp A, olik de vanliga, sen; — en guldbrakteat af grupp C, sen; — 3 guldbrakteater af grupp D, slagna med olika stampar, sena (fig. 179); — två brakteatlika hängsmycken af guld, genombrutna, i form af fyrekriga hjul.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 273. — <i>Urda,</i> 1 pl. 9 fig. 14 (brakteater af grupp C). — <i>Atlas,</i> fig. 131, 186, 201, 202, 211, 212.</ref> Skåne, platsen okänd. Tillsammans funnos: en guldbrakteat af grupp A, med efterbildning af romerska bokstäfver; — två guldbrakteater med runor af grupp B, slagna med samma stamp; — en guldbrakteat med runor af grupp C, ej mycket tidig.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 327. — <i>Atlas,</i> fig. 33, 84, 103. — Stephens, anf. arb., »Bracteates» 19, 26.</ref> Raflunda i Skåne: två guldbrakteater af grupp B, slagna med samma stamp; ganska lika de två nyssnämnda från Skåne; — en guldbrakteat af grupp C, ganska tidig.<ref><i>Fr. jernåld.,</i> fynd 349 (jfr fynd 350). — <i>Atlas,</i> fig. 86, 144.</ref> Bolbro på Fyen. Under roten af ett träd: en guldbrakteat med runor af grupp B; — två guldbrakteater, den ena med runor, af grupp C, ganska tidiga; — 7 guldbrakteater af grupp C, slagna med samma stamp, ganska tidiga; — en mängd bitar af trinda, släta guldringar, m. m.<ref><i>Fr. jernåld.,</i>, fynd 454. — <i>Atlas,</i> fig. 218, 227, 232, 240, 241. — Stephens, anf. arb., »Bracteates» 51, 56. — Många år förut hade man vid Bolbro faunit en massiv halsring af guld, lik fig. 187, men slät; det ár dock ej kändt, om den hittats på samma ställe som brakteaterna.</ref> <ref follow="s491">Stavangers amt tillsammans med 1500 anglosachsiska och tyska silfvermynt från det 10:de och 11:te århundradet, m. m. (<i>Fr. jernåld.,</i> fynd 267); ett af de någon gång iakttagna fall, då enstaka föremål träffas tillhopa med mycket yngre saker.</ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2eqkpvh49om27a4rudrzzflibzzijug