Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.11 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 106 6596 655067 623199 2026-07-16T19:23:42Z OrdiskFamiljebok 17574 /* Verk */ 655067 wikitext text/x-wiki [[Fil:A replica or study of Johan Gustaf Sandberg's portrait of Fredrika Bremer.jpg|miniatyr|Fredrika Bremer målad av [[w:Johan Gustaf Sandberg|Johan Gustaf Sandberg]] 1843.]] '''Fredrika Bremer''' (1801–1865), svensk författare. ==Verk== *''[[Teckningar utur vardagslifvet]]'' (Uppsala, 1828–1831) **D. 1, ''[[Axel och Anna]] ; [[Tvillingarna (Bremer)|Tvillingarna]] ; [[Förhoppningar]] ; [[Brev över Stockholms supéer]]'' (Uppsala, 1828) **D. 2, ''[[Den ensamma]] ; [[Famillen H***]] ; [[Tröstarinnan]] ; [[Miniatyrer]]'' (Uppsala, 1830) **D. 3, ''[[Famillen H*** – fortsättning]]'' (Uppsala, 1831) *''[[Nya teckningar utur vardagslivet]]'' (Stockholm, 1834–1858) **D. 1, ''[[Presidentens döttrar]]'' : svenskt original : berättelse / af en guvernant (Stockholm, 1834) **D. 2, ''[[Nina (Bremer)|Nina]]'' (Stockholm, 1835) **D. 3, ''[[Grannarne]]'' (Stockholm..., 1837) ***''[[Grannarna]]'', 1927 **D. 4, ''Hemmet, eller familjesorger och fröjder'' : i fyra avd. (Stockholm, 1839) ***''[[Hemmet]]'', 1928 (förkortad upplaga) **D. 5, ''[[Strid och frid|Strid och frid eller några scener i Norge]]'' (Stockholm, 1840) **D. 6, ''[[En dagbok]]'' (Stockholm, 1843) **D. 7, ''[[I Dalarne]]'' (Stockholm, 1845) **D. 8, ''[[Syskonlif]]'', Avd. 1–2 (Stockholm, 1848) **D. 9, ''[[Hertha]]'' (Stockholm, 1856) **D. 10, ''[[Fader och dotter]]'' : en skildring ur livet (Stockholm, 1858) *''[[Trälinnan]]'' : en teckning ur forntiden (Stockholm, 1840) *''[[Morgon-väckter]]'' : några ord i anledning av "Strauss och evangelierna" : trosbekännelse (Stockholm, 1842) *''[[Ett par blad ifrån Rhenstranden|Ett par blad ifrån Rhenstranden, eller Marienberg och Kaiserswerth 1846]]'' (Stockholm, 1848) *''[[Midsommarresan|Midsommarresan : en vallfart]]'' (Stockholm, 1848) *''[[Lif i Norden]]'' : skizz (Stockholm, 1849) *''[[Hemmen i den nya världen]]'' : en dagbok i brev, skrivna under tvenne års resor i Norra Amerika och på Cuba (Stockholm, 1853–1854) *''[[Livet i Gamla Världen]]'' : dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland (Stockholm, 1860–1862) *''[[Liten pilgrims resa i det heliga landet]]'' : förra afdelningen : öfversigt af land och folk, Karmel, Nazareth, Cana, Genesareth, Tabor (Stockholm, 1865) *''[[England om hösten år 1851]]'' / utgiven och kommenterad av Klara Johanson (Stockholm, 1922) === Kortare texter === *''[[50 småhistorier/Den fula handen och den vackra handen|Den fula handen och den vackra handen]],'' berättelse i [[50 småhistorier]] *''[[Den rätta eller Hustru min]],'' ur [[Nordstjernan 1844]] *''[[Flitig var, och du skall vinna]],'' barnpsalm för söndagsskolan *''[[Förord till Dikter af Pehr Thomasson]]'' ==Verk om författaren== *[[Skalder och Tänkare/Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] *[[Från Aftonbladet till Röda Rummet/II. Fredrika Bremer|Från Aftonbladet till Röda Rummet ― Strömningar i Svensk Litteratur]], 1830–1879, 1905 ==Externa länkar== *{{Litteraturbanken|författare=BremerF}} {{STANDARDSORTERING:Bremer, Fredrika}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Fredrika Bremer| ]] lmb0jw3w9jexu6atw2jh1x3pm123jca 104 220288 655081 649271 2026-07-17T10:28:18Z PWidergren 11678 655081 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''INNEHÅLL'''|150}}}} {{c|{{större|AF ANDRA DELEN.|120}}}} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/18|{{större|ADERTONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Afresa från Charleston. Sjöresan. Spaniorer ombord. Ankomst till Philadelphia. Sällskapslif; samhällslif. Välgörande stiftelser: Lunatic Asylum; Girard College; Philadelphia penitentiary m. fl. Philadelphia fattighus. Qväkarne. Qväkare-qvinnor. Lucretia Mött. Svenska kyrkan i Philadelphia. Den gamla svenska kolonien vid Delaware; dess öden; nu lefvande afkomlingar. Benjamin Franklin. Qväkare-sektens uppkomst. Georg Fox; hans lif och lära. Qväkare-principen. William Penn. Pensylvaniens kolonisering. Qväkare-statens syftemål. Qväkarne och Puritanerna. Kritik af qväkare-läran. Qväkare-lärans närvarande inflytande. Verldsliga qväkare. Schismer i qväkare-församlingen. En gudstjenst hos de orthodoxa qväkarne; en annan hos de unitariska. Lucretia Mött som predikerska. Förenta Staternas »Declaration of Independance». Infall af Franklin. Mitt hem i Philadelphia. Professor Hart. Angenäma bekanta. Ett qväkare-hem. Mary Townsend. Om fruntimmernas ställning i läroståndet. Medicinskt Collegium för fruntimmer. Philadelphia och dess omgifningar. Afresa till Washington. ''Washington''. Kapitolium. Senaten. Representanternas hus. En afton vid White house. President Taylor. Vice President Filimore. Samtal med H. Clay. Dorothea Dix. Henry Clay och Daniel Webster som talare. Morgonbesök hos presidenten. Sällskapslif på hotellet. Miss Lynch.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 1—58. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/19|{{större|NITTONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Mitt nya hem i Washington. Vigtiga tilldragelser. President Taylors död. Filimores inträdande i hans ställe som Förenta Staternas president. Yttre stiltje, inre kamp i det politiska lifvet. Den fjerde Juli. Resa till Mount Vernon. Senatorn M:r Corvin. Washington och Gustaf Wasa. Washingtons testamente. Washington och hans mor. Striden på kapitolium under närvarande kongress. Karakter af senaten; af representanternas hus. Det stora tvist-äplet. Partiernas ställning till detta. H. Clays<noinclude>||style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"| {{em|1}} |}</noinclude> dfo0l3vt14rdn25zybzlk8u4bap6jsf 104 220289 655080 649767 2026-07-17T10:27:51Z PWidergren 11678 655080 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />514 {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|Compromiss-bill. Senatorerna: {{sp|H. Clay}}, M:r {{sp|Hall}}, general {{sp|Houston}}, {{sp|Corwin}} och {{sp|Chase}}, M:r {{sp|Seward}}, Judge {{sp|Berrian}}, Daniel {{sp|Webster}}, general {{sp|Shield}}, Judge {{sp|Douglas}}, Colonel {{sp|Benton}}, {{sp|Creolen}} M:r {{sp|Soulé}}, M:r {{sp|Dickenson}}, M:r {{sp|Foote}}. Utsände från Mormonerna. Om denna sekt och dess stiftare. Mitt familjelif i Washington. President Taylors begrafning. Fejdens förnyande på kapitolium. Den nya presidenten. Bekantskaper af intresse: professor Henry; M:r Carey; Horrace Mann. Proslavery-röster på kapitolium. Guds lag och konstitutionen. Tal af Daniel Webster. Compromiss-billns öde. H. Clay i sin kamp för den. Drabbningar på kapitolium. M:r Schoolkraft; Indianska kuriosa. Lifvets cirkulation i Förenta Staterna. Männers och qvinnors bildning. Gudstjenst af fria negrer. Slaf-»pen» i Washington. Dopscen i en Baptist-kyrka. Kongress-herrarnes trötthet vid kongressen. H. Clays sista stora tal; undransvärda kraft och talare-gåtvor. Återblick på kongressen och dess män. Afresa till Mary land. General Stewarts villa vid Baltimore. Aftonsamtal med Miss D. Dix. Marylands kolonisering. Lord Calvert Baltimore. Klostret »of the visitation». Katholisismen i Förenta Staterna. Baltimore. Hanna Hawkins. Nykterhets-rörelse. Den frigifne slafvens sista ord. Besök hos fria negrer. Intryck af dessa. Sara Douglass. Mary Townsend.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 58—133. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/20|{{större|TJUGONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Vid hafvet. Landställe vid Philadelphia. Maisets blomning. Hvad »high life» borde vara. Resa till Cap May. Minnen af de svenska nybyggarne längs Delaware-floden. Lif vid Cap May. Republiken i vågorna. Festliga friska dagar och känslor. Örsteds sednaste skrift. Dagens krönika; morgonen; badet; middagen; aftonen; himmelskt fyrverkeri. Uppträden i böljorna; bad-dansar och dansare; olyckor. Margret Fullers (Markisinnan Ossolis) skeppsbrott. Bekantskaper; nöjen och farligheter. En poetissa. Afresa.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 134—156. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/21|{{större|TJUGONDEFÖRSTA BREFVET.|150}}]]}} {{c|''Bref till Konferens-Rådet Örsted i Köpenhamn.''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Anledning till brefvet: Örsteds sednaste skrift. Stjernhimmelen. Verldskloten. Likhet i lagar, ljus och skuggor, förnuft produkter, fröjd och smärta, lifsutveckling för Aanden och materien i hela verlds-altet. ''Menniskan''. Central-begrepp i Universum. Klangfiguren; Ljusglädje. Skandinaviska vetenskapsmäns inflytande i den nya verlden. Snabbhet i tillämpning af natur-vetenskapliga<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"| {{em|1}} |}</noinclude> 8f8ezfxfuxt14mw85d4kmf0ltwcfoq1 0 220567 655087 649766 2026-07-17T11:15:53Z PWidergren 11678 655087 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Andra delen.djvu" from=5 to=525 exclude="6-518" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]] [[de:Die Heimath in der neuen Welt/Zweiter Band]] [[en:The_Homes_of_the_New_World]] [[fr:La_vie_de_famille_dans_le_Nouveau-Monde/vol_2]] qjfe0emzi2mvob707f3spehnh0zfwz0 104 221158 655079 650600 2026-07-17T10:27:12Z PWidergren 11678 655079 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|515}} {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|upptäckter. Elektriska telegrafen. Maschiner för fortskyndande af rörelse. Patent Office. Instituter för naturvetenskapernas befordran. De nordliga staternas skaplynne; de södra staternas d:o. Norra Amerika experimentets land. Amerikanska experimenter. Framtid för dessa. John Bull och broder Jonathan. N. Amerika ett gästfritt land för idéer lika väl som för menniskor|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 157—173. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/22|{{större|TJUGONDEANDRA BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Bref hemifrån. Rose-cottage. Mina vänners sorg öfver den nya lagen mot flyktade slafvar. Gäsning i Boston. Compromiss-billns slutliga öde i Washington. Södra Carolinas protest mot Compromissen. Mördaren Websters slutliga bekännelse och död. Cony Island. Lif med mina vänner vid hafskusten. H. Beechers predikan och protest mot tanke och yttringstvång för presten. Prestens ställning i församlingen. Beredelse till resan vesterut|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 174—183. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/22|{{större|TJUGONDETREDJE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |''Albany''. Resa med Springs uppföre Hudson till NewLibanon. Utsigt af shäkerbyn om afton. Shäker-gudstjensten, kyrkan, drägten, dansen, sängen, predikan. Elder {{sp|Evans}}. Samtal med shäkers om eftermiddagen. Nöje af Elder Evans. Shäkersamfundets afsigt och betydelse; olikhet med alla andra ascetiska samfund. Unga Lowells ankomst under konferensen med shäkers. Aftonmåltid hos shäkers. Qvinnorna. Oväntad vänlighet och glädtighet. Shäker-sektens uppkomst och historia. »Moder Anne Lee». Shäker-sektens närvarande tillstånd i Förenta Staterna. Afsked med mina vänner. Staten NewYorks första kolonisation. Resa med unga Lowells vesterut till Albany. Från Albany till Niagara. Skön dag. Mohawks-dalen; festlig färd. Solen solblommorna; ankomst till Utika. Catos genfärd i den nya republiken. Förnöjsamt lif i Utika. Resa till Trenton vattenfall. Skaplynne af vattenfallet; en berserknatur. Afresa. Äplestölden. Rochester: mjölqvarnar; vattenfall; vackra anläggningar; växande lif; vänliga menniskor. »Rochester knockings». Frederik Douglas. Hans autobiografi, personlighet, familj. Resa öfver Ontario insjö; ankomst till Niagara. Intryck af fallet; dess storhet, egendomlighet; jemf. med Trollhättan. Vattnets färg. Regnbågarnes spel. Niagaras ursprungsord. Lif omkring Niagara. P. S. om Jenny Linds ankomst till New York|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 184—227. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/24|{{större|TJUGONDEFJERDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Chicago (Illinois). Afsked med Lowells i Buffalo. Resa öfver lake Erie. En gammal pioneer. Lake Eries karakter, belägenhet,<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"| {{em|1}} |}</noinclude> f9bez4fe5tj948x7fefinkvttv1x1bw 104 221159 655082 650604 2026-07-17T10:28:57Z PWidergren 11678 655082 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />516 {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|betydelse för handeln. Resa öfver halfön Michigan. Landets utseende, odling, blommor. Detroit. Ledsamma och angenäma menniskor. Anne Arbour. Michigans tillväxt, lagstift ning; utsigter. Farmers i vestern. Solprakt. Ankomst till Chicago. Känsla af enslighet; af fullhet. Älskvärda nya vänner. ''Prairies:'' en ljusfest. Intryck af de omätliga, sollysta fälten. Mitt hem i Chicago. Berättelser om Indianerna. Indianhöfdingen och »den hvita liljan». Miss Fyrabents frieri. Chicagos ruskiga utseende, hyggliga menniskor. Hetta; solprakt. Svenskar i Chicago och Illinois. De första utvandrarnes lidanden. Samhällstillstånd i den unga staten|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 228—248. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/25|{{större|TJUGONDEFEMTE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Watertown (Wisconsin). Morgonvandring. Lifvet i den stora vestern. Resan från Chicago öfver Lake Michigan till Millwaukie. Stadens utseende och lif. Tyskarne i staden. Fara af att bygga hus i Millwaukie. En dag bland svenskarne vid Pine Lake. Svenska utvandrares utsigter i Norra Amerika. Det nya Sverige. Resa i diligence till Watertown. Otroliga vägar. Madison, hufvudstaden i Wisconsin. Skönt läge. Godt hem. Resa till ett norrskt »settlament» i Koskonong. Ankomst mot natten. Den unga norrska fru och hennes bror. Morgonvandring. Norrmännens svar på frågor om deras befinnande. Norrmännen berga sig bättre i vesterlandet än svenskarne; hvarföre. Chancellor Lathrop. Hans tal vid sin invigning till det nya Universitetets kansler. Skaplynne af talen i den stora vestern. Wisconsins framtid. Ett solens tempel. Blue Mound. Enslighet och Prairie-lif. Tidiga måltider i vestern. Resa till Galena. Njutning af de omätliga fälten och utsigterna, allt som man nalkas Missisippi. Liten motgång i Waterville. Nattlig färd och ankomst till Galena. Om sqvatters.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 249—291. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/26|{{större|TJUGONDESJETTE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |På Missisippi. Solnedgång. Missisipi ungdomslynne. Missisippi-upptäckt. Franske Jesuiter de första odlare af vestcrlandet. Fader Marquette. Hans upptäckter, sköna lif och död. Resan uppför Missisippi. Vinrank-krönta öar. Vildmark; nybyggares spår. Nybygget på Jowa strand. Skön morgon. Storartade naturscener. Märkliga klippbildningar. Indianernas första spår. Indianska Tepees, eldar, männer, qvinnor, barn, på stränderna. Minnesota territorium. Indianer i kanoer. Indianer ombord. Deras anletsdrag, blick, väsen. Sioux-Indianer. Vår ångbåt: Menomonie. Jätte-flickor ombord.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 292—315. |} {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|TJU-|5}}</noinclude> 5rmyjbuc5sl9li9km8pb4r7bhd361yc 104 223902 655054 2026-07-16T13:54:21Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 655054 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|208|<small>PETER OLSSON.</small>|}}</noinclude>I Ljungdalens by funnos år 1741 endast två bönder, men att byn dock är gammal, tyckes framgå af flera där befintliga grafhögar, hvilka anses vara från det slägte, som dött under digerdöden. Min son besökte dem. Två lågo uppe vid en gärdsgård i östra delen af byn. Den östligare af dem var dels 10 dels 9 meter i diameter och hade en grop i midten, ringvallens höjd var 1,5 meter; den andra var 9 m. i diameter med en grop i midten nära 1 meter djup. Öster om byn utmed vägen till Storsjö ligga åtminstone tre högar i björkskog. Dessa äro något mindre, men alla hafva en grop i midten och synas vara genomgräfda. Den mellersta är 6,5 m. i diameter, ringvallens höjd nära 1 m. De öfriga äro ungefär lika stora. Ett stycke vester om byn i dalen finnas enligt uppgift af Ljungdalsbor några grafhögar, som dock lära vara genomgräfda. Vid Kesådalen nordvest om Ljungdalen har man på ett ställe funnit flera föremål, som kunna vara från heden tid, nämligen en eneggad <i>svärdsklinga</i> lik fig. 498 hos Rygh, <i>järnknifvar</i> liknande R. fig. 404—407, en <i>rasp</i> lik R. fig. 440, en grof <i>fil</i> samt <i>järnbitar</i> och fyrkantiga <i>flintbitar,</i> de senare antagligen använda vid elds uppgörande. Från Messlingen färdades vi öfver Messlinge fäbodar och ett bebodt lappläger, kalladt Storvallen, mot Mittådalen, som icke har några bofasta invånare, endast några lappkåtor och fäbodar, hvilka senare icke hvarje sommar besökas. Denna sommar voro Bruksvallarnes fäbodar norr om Mittåberget tomma, hvaremot fäbodar under Stora Mittåkläppen begagnades. Vi ströfvade vidt omkring i fjällen på östra sidan om Mittådalen sökande efter en grafhög, som ligger i nordöstra kanten af en björkskog, kallad Storryen, nära en öppen slätt och ej långt norr om Mittåberget. Såsom det sedan visade sig, hade vi varit alldeles invid grafhögen utan att lyckas se den. Denna grafhög är dock icke den enda i trakten, ty enligt muntligt meddelande af riksdagsman P. Norberg i Bruksvallarne har dennes fader sett en antagligen icke genomgräfd grafhög vid Daddån, som rinner till Mittådalen, och en grafhög, som dock är genomgräfd, finnes i Djupdalen på södra sidan af stora Mittåkläppen ytterst på eggen, som går till dalen. Huru sent sommaren kom i dessa trakter framgår däraf, att en skollärare i Ljungdalen den 12 juli kom öfver isen på en tjärn, som ligger mellan nybygget Skjarkdalen och Axhögen. Isen var<noinclude> <references/></noinclude> kurog92owiumk9728dkxis1wi369gix 104 223903 655055 2026-07-16T15:55:32Z PWidergren 11678 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{c|{{större|{{sp|FYRATIONDETREDJE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|''Bref till Theologiæ Doctorn, Professor''<br /> ''H. Martensen i Köpenhamn.''}} {{c|{{större|'''{{sp|Stockholm}}'''}} ''i Maj 1853.''}} Af den lyckliga tid, under hvilken jag hvar vecka njöt af ert umgänge och ert samtal, är det tvenne ögonblick som framför allt qvarstå i min själ, såsom brännpunkter för det ljus som genom Guds nåd flödat... 655055 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|{{sp|FYRATIONDETREDJE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|''Bref till Theologiæ Doctorn, Professor''<br /> ''H. Martensen i Köpenhamn.''}} {{c|{{större|'''{{sp|Stockholm}}'''}} ''i Maj 1853.''}} Af den lyckliga tid, under hvilken jag hvar vecka njöt af ert umgänge och ert samtal, är det tvenne ögonblick som framför allt qvarstå i min själ, såsom brännpunkter för det ljus som genom Guds nåd flödat till min ande ifrån er. Den ena var den sena aftontimme, då jag i er studerkammare, djerf af min andes kamp, lika som af er godhet, dref hedendomens läror emot christendomen, frågande efter ''det nya'' lifvet, till dess jag gjorde er otålig, men framlockade af era läppar ett ord, inför hvilket min själ blef stilla, ty den varsnade deri frågans rätta lösning och det nya lifvets uppgång. Den andra stunden var den förstas fullbordan. Många frågor hade blifvit sammanträngda i en enda knut. Ni löste den med ett enda hugg af det andeliga svärd, som är ordets (och i detta det urskiljande förnuftets), som det eviga ordet gifvit i er hand såsom sällan åt en dödlig. Makten af dessa par ord af er — som ännu genljuda i min inre verld — var, att de träffade medelpunkten i ämnet och framhäfde det väsentliga, det vitala. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya verlden. III.''}}||{{m|22}}}}</noinclude> 6v6i1qk4rpnxejx1my84qq6clo3iphu 655056 655055 2026-07-16T15:56:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655056 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|{{sp|FYRATIONDETREDJE BREFVET.}}}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|''Bref till Theologiæ Doctorn, Professor''<br /> ''H. Martensen i Köpenhamn.''}} {{c|{{större|'''{{sp|Stockholm}}'''}} ''i Maj 1853.''}} Af den lyckliga tid, under hvilken jag hvar vecka njöt af ert umgänge och ert samtal, är det tvenne ögonblick som framför allt qvarstå i min själ, såsom brännpunkter för det ljus som genom Guds nåd flödat till min ande ifrån er. Den ena var den sena aftontimme, då jag i er studerkammare, djerf af min andes kamp, lika som af er godhet, dref hedendomens läror emot christendomen, frågande efter ''det nya'' lifvet, till dess jag gjorde er otålig, men framlockade af era läppar ett ord, inför hvilket min själ blef stilla, ty den varsnade deri frågans rätta lösning och det nya lifvets uppgång. Den andra stunden var den förstas fullbordan. Många frågor hade blifvit sammanträngda i en enda knut. Ni löste den med ett enda hugg af det andeliga svärd, som är ordets (och i detta det urskiljande förnuftets), som det eviga ordet gifvit i er hand såsom sällan åt en dödlig. Makten af dessa par ord af er — som ännu genljuda i min inre verld — var, att de träffade medelpunkten i ämnet och framhäfde det väsentliga, det vitala. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|''Hemmen i nya verlden. III.''}}||{{m|22}}}}</noinclude> rwxws6gooilyvv0y8gj33r832wsl2gu 104 223904 655057 2026-07-16T16:00:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655057 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />506</noinclude>Kunde jag dock göra sammalunda nu, då jag ville redogöra inför er för det nya lif, som jag under tvenne år, sedan vi skiljdes, betraktat i det stora Vesterlandet, dit jag reste, liksom förut till er, som en frågande, en sökande! Detta är min önskan. Men blott ett kan jag lofva, och det är, att jag icke skall uppehålla er med många ord. »Hvad skall ni i Amerika, hvad vill ni se der?» frågade ni och mången vän i Danmark mig före min afresa. Jag ville se — den kommande. Ty en är, som sakta kommer gångandes genom tiden, allt ifrån begynnelsen af verldens historia. Blodiga åldrar, glänsande, granna tidehvarf, äro blott olika gemak, genom hvilka hon framgår tyst, stilla, allt mer klarnande ur skymmande höljen, ända till denna tid, vid hvars tröskel hon nu står, betraktad af många med förtjusning, af många med bäfvan. Och frågas det, hvilken är denna gestalt, inför hvilken thronerna vackla, kronorna affalla, all jordisk purpur bleknar, så blir svaret: ''Menniskan!'' Menniskan i ursprunglig sanning! skapad efter Guds beläte. I alla kristendomens riken varsnar man henne, talar om henne, kämpar för henne, kämpar mot henne och — bereder henne väg. Ty hennes dag är kommen, och hon måste komma med den<ref name=s506>Som sköna bevis derpå, synas mig den fria, varma hyllning, som fria folk i våra dagar egna ädla och frisinnade regenter, såsom Leopold, Victoria och Oscar. Hvilka forntidens triumf-</ref>.<noinclude> <references/></noinclude> 0ktjcdrjvdorvdba4yqa7nqv835j32s 104 223905 655058 2026-07-16T16:04:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655058 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|507}}</noinclude>Jag ville se menniskan, sådan hon framträder i den nya verlden, sedan hon afkastat alla häfdvunna välden, former och uniformer, som i den gamla blifvit kill tryckande bördor — sedan hon på den nya jorden upprättat åt sig ett rike och åt alla folk ett verldsasyl, efter ingen annan lag än den, gifven i den kristna uppenbarelsen, och den i hennes eget bröst. Den menniskan ville jag se, lära förstå, och med henne det nya samhället och lifvet. Betrakta ett ögonblick med mig denna menniska, sådan hon uppstiger ur »Majblommans» sköte och på den nya jorden planterar den första laggifvande kolonien; se henne i pilgrimernas lilla flock. De ha dragit ut som apostlar från den gamla verlden, ty midt under förföljelsen för sin tro och kampen för dagligt bröd »kände de sig kallade att utbreda Kristi rike i den nya verlden, ja om än de blefve endast såsom ett trappsteg för andra.» De kalla sig »oberoende» (independents, nonconformists) och puritaner, ty de ha skiljt sig ifrån den yttre kyrkan och all verldslig makt, och fordra rätt att styra sig sjelfva enligt Guds ord allena och samvetets ljus. Det förnämsta, som de medföra till den nya verlden, är bibeln och arbetets redskap. De vilja på den nya, jungfruliga jorden upprätta en kyrka och ett samhälle i renaste styl, ur den inre menniskan, upplyst af Guds ord. {{Tomrad}} <ref follow=s506>tag kunna väl jemföras med de ädelt enskliga tacksägelsefester, som i år firats öfverallt i Sverige och Norge för Kung Oscars återvunna hälsa, hyllningar lika mycket åt menniskan som åt regenten!</ref><noinclude> <references/></noinclude> ddr8rowua6ubaxq02sdjrhwlafdsv8y 104 223906 655059 2026-07-16T16:08:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655059 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />508</noinclude>Hvar man i den lilla flocken är en Guds frigjorde och en fri medborgare. Och icke blott medborgare. Regenten, presten, domaren, erabetsmannen till allt embete, är i honom; ty han kan och skall äfven vara allt detta, då han dertill namnes af församlingen. ''Menniskan'' bär inom sig förmågan dertill. Hvar man känner sig en man för sig, och med detsamma djupt förenad i solidariskt förbund med alla de öfriga. Församlingen styr sig sjelf genom tillsättande af sina styresmän. Dessa väljas genom röstande. De flestas röster bestämma. Alla förbinda sig att respektera och lyda lag eller styresman, som af de flestas röster blifvit förordnad. Dokumentet öfver denna öfverenskommelse undertecknas af utvandrarne ännu innan de lemnat Majblomman och uppstigit på den nya jorden. När det lilla samhället beträder den, är det redan färdigt i sin väsendtliga, sin skapande princip. Der skola finnas styresmän, prester och domare, såsom allt menskligt samhälle det fordrar, men de skola väljas af folket. Hvarken rang eller rikedom skall dervid gälla; intet i det nya samhället skall gälla högre än de egenskaper, som gjorde Peter fiskaren och Paul tältmakaren till apostlar i Kristi rike. Den i Kristo frigjorda menniskan står högst på jorden; och öfver henne gifves ingen högre. Hennes rang och värdighet är absolut. Hennes arbete får äfven derigenom ett högsta värde. Lifvets helgelse och arbetets heder äro lagar i pilgrimernas samfund; och sammanfattningen af deras lif i den nya verlden, under de första decennierna, är gudstjenst och arbete. Så Majblommans lilla koloni. Den var fröet. Det föll i god jord och bar frukt hundradefallt. Det var<noinclude> <references/></noinclude> ju83k8bgkednhnnca7175ng2eu3hwnh 104 223907 655060 2026-07-16T16:12:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655060 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|509}}</noinclude>en skapande kraft i det sädeskornet; och vi igenkänna det i denna dag i alla de förenade Staternas samhällsförfattningar och andliga lif, äfven der detta ännu hämmas af tillfälliga bojor, eller förmörkas af den gamla natten. Menniskan, lagstiftare för denna verldsdel, uppträdde der med fullt medvetande af sig såsom Guds tjenare och såsom samhällsmedlem. De två äro hos henne såsom ett. Det är hennes egenhet, hennes egna fullkomlighet. Hennes lefnadsregel är: låt hela ditt lif bära vittnesbörd om din tro. Många af våra landsmän se i Förenta Staterna endast ett aggregat af oharmoniska delar, tillhopakomna händelsevis och sammanhängande händelsevis, utan inre nödvändighet, utan organisk medelpunkt. Men för den, som någon längre tid lefvat inom Förenta Staterne, med ledighet att besinna det inre af deras lif, kan det ej bli fördolt, att de ega inom sig en gemensam skapande och i högsta grad vital lifsprincip, och denna är: det religiöst medborgerliga medvetandet. Det är detta, som öfverallt uppbygger kyrkan, organiserar samhälls-institutionerna och de ändå mäktigare fria associationerna, detta som ger riktning åt uppfostran, bestämmer hemmets karakter, detta som gör sig väg i litteraturen, i alla stora sociala rörelser, allt under lösen af det älsta gudomliga budordet: »Älska Gud öfver allting och din nästa såsom dig sjelf.» Ingenstädes på jorden har väl det kristliga medvetandet om sann mensklig frihet kommit till så fullt<noinclude> <references/></noinclude> 3s6ocyfbc9ogtnr8t6kp3xb89xfow2v 104 223908 655061 2026-07-16T16:16:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655061 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>510 genombrott som i Förenta Staterna; ingenstädes har uttalats och uttalas i ord och handling så allmänt den lära, att den rena religionen är den rena moralens grund och fäste; att den sanna gudstjensten är den sanna menniskokärleken; att det bästa offer, som kan frambäras folkens fader, är synen af ett fritt, fromt och lyckligt folk, der alla ha lika rätt och lika tillfälle att förvärfva högsta menniskovärde, högsta menniskosällhet. Detta medvetande är den nya verldsbildningens tyngdpunkt, inom Nord-Amerikas stater. Allt annat, vare sig statskonst, materiell utveckling, vettenskap eller skön konst, subordinerar derunder och måste frivilligt eller ofrivilligt lyda den. Der äro skiljda corpser och skiljda anförare, och mångahanda namn, men ''en'' är den kommenderande chefen, som de alla måste hörsamma och följa, och denne är ''den stora menniskan'', raenniskan i sin högsta personliga och samhälleliga utveckling. Dennas idé är den ledande tanken, som allt och alla måste tjena. Denna är det som skall verkliggöras i hvar enskilt menniska och i hela samhället. Bibeln och arbetets redskap hade pilgrimerna från Europa medfört till den nya verlden. Man kunde säga, att de tvenne äro än i dag stormakterna i den nya verldsbildningen. Det religiöst andliga lifvet utvecklar sig i jemnbredd med den materiella förkofringen. Menniskan och menskligheten betraktas och befordras framför allt i deras himmelska och deras enkelt jordiska förhållanden. Allt annat är bisak. Det andliga lifvet måste här framför allt betraktas i det kyrkliga och hvad derifrån utgår. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sd39hekn7qsbqg5n4w5xizx0ljv32f4 104 223909 655062 2026-07-16T16:27:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655062 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|511}}</noinclude>I Europa förebrår man vanligen Norra Amerika dess många olika religionssekter, dess många skiljda kyrkor. Man förbiser dock dervid att de ha en väsentlig enhet i lära och lif, ehuru hvar särskilt sekt har med det samma församlat sig omkring en särskilt sanning, som den uppsatt till sitt standar<ref>»Äfven mormonerna?» torde ni misstroget fråga. Utan att kunna med bestämdhet redogöra för det utmärkande i mormonernas lära, måste jag dock säga på grund af hvad jag i Amerika inhämtade om denna sekt, dess ledare och läror, att jag tror de beskyllningar, som blifvit gjorda dem, vara till stor del falska. Mormonerna erkänna, som sin, de kristnas uppenbarelse och bibel. Deras sednare profeter (hvilket jag sjelf haft tillfälle öfvertyga mig om) innehålla endast närmare, speciellare profetior om Kristus, inga nya läror. Sederna bland folket äro — så försäkrades mig af en tänkande man, icke mormon, som vistats tvenne år bland mormonerna i Utah — utmärkt rena, och mormonernas qvinnor upphöjda öfver allt förtal. Sektens stiftare, Joe Smith, var en man af simpel bildning, men egande några ovanliga gåfvor, äfven af den sekundära profetiska art, som man känner i Skottland under namn af »Second sight.» Han trodde sjelf på sina uppenbarelser, — åtminstone på en del af dem. Efter hans död styres mormon-samhället af män, som J. Smith förordnat till sina efterföljare. De styra, såsom Smith, efter bibelordet och andans ingifvelser. Styrelsens hierarkiska karakter utgör för närvarande, under kloka ledare, dess kraft och makt att låta samhället hastigt uppblomstra, under anglo-amerikansk sedelag och ordning — som äfven i den stora Saltsjödalen bevisa sin skapande kraft, — den är äfven dess fara och skall troligen en dag bereda dess fall. Den dagen blir, då den ingriper i det enskilta lifvets helgd. Skulle styrelsens ingifvelser tillåta polygami, så skall aldrig anglo-amerikanska hemmet tillåta det. {{c|Not tillagd år 1854.}} Af en förträfflig man och vän i Amerika erfar jag att detta fall verkligen inträdt inom mormonska sekten. Månggiftets införande och qvinnans förnedring ha inträdt och förebådar sektens upplösning.</ref>. Det var dess uppgift, dess kallelse, dess nödvändighet. »Gud ville det så!» har jag måst säga mig, då jag betraktat de menniskors lif och historia, som i Norra Amerika stif-<noinclude> <references/></noinclude> t6h29eh786ar4het05v6oe49hk8y3tm 104 223910 655063 2026-07-16T17:23:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655063 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />512</noinclude>tat betydande sekter. Roger Williams, Anne Hutchinson, Fox (qväkaren), Anne Lee m. fl. voro alla drifna af en anda, starkare än deras egen vilja. De begynte med att motstå den inre rösten (såsom Luther), men måste slutligen följa dess bud. Dessa gudomligt besatte drefvos af sin inre demon ur trygga och glada hem, ut i vildmarken, i fängelser och förföljelser och marter af mångahanda slag, att förkunna den sanning, som de hade omfattat, att lida, stundom att dö för de läror, de förkunnade. De kunde ej annat, de ''skulle'' ej annat, om de voro värdiga att vara Guds tjenare. »Stån icke stilla med Luther och Calvin», tillropade pilgrimernas andlige herde, {{sp|Robinson}}, dessa från den gamla verldens strand; »de voro stora och skinande ljus på sin tid, men de genomträngde icke all Guds rådslag. Jag besvär eder, kommen ihåg det — det är en artikel af er församlings kyrka — att J hållen er färdiga att emottaga hvilken sanning som helst, som skall komma till eder från Guds skrifna ord.» Det var på grund af denna fortgående gudomliga meddelelse från Gud till menniskan, som Luther appellerade från påfvens bullor till bibeln; det var på grund af samma lära, som puritanerna vädjade från Englands statskyrka till menskliga samvetets rätt, att efter skriftens ord bestämma öfver sin tro och gudstjenst. Det var äfven på grund af samma lära, som sednare Anne Hutchinson och Henry Vane — hos hvilka det sades, att »Calvinismen gick i frö» — vädjade från bibelordet och Calvinismens despotiska orthodoxi till det enskilta samvetets domstol och Guds röst<noinclude> <references/></noinclude> m36q6gb6l7tpbar04nhobwbg2v7j5oi 104 223911 655064 2026-07-16T19:02:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655064 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />96</noinclude>tiet, då droge sig förskräckt tillbaka och — stannade man sålunda vid början vore ju äfven Puke räddad. Men ingenting är också lättare än att få sak med Silfverhjelm, ty han är oförskräckt och modig, och modigt folk kniper man när som helst på bar gerning. Skulle grefven vilja fullfölja sin plan, vore det bäst att passa på när rikets ständer fattat sitt beslut och deputationen derom afsändes till konungen, emedan partiet naturligtvis då skulle fatta eld, en eld, som den minsta fläkt kan förvandla till en eldsvåda. Jag rekommenderar i det fallet åt grefvens uppmärksamhet spisqvarteret i Mäster Samuels gränd. Det lärer vara ett rigtigt ränksmideri-näste. Ehrenpreutz vände hufvudet fram och åter, under det Pechlin yttrade sig. — Ni tror att drottningen skulle hejda sig, i händelse någon af hennes förtrogne blefve gripen och stäld inför domstol, invände han också; men månne man icke snarare får lof att antaga motsatsen. — Alldeles det, herr grefve. Ni träffar just hufvudet på spiken. Det var just detta jag också ämnade anmärka. Det synes nemligen för mig gifvet, att drottningen — häftig och liflig, som hon är — sjelf skulle bryta ut till en eldsvåda, derest någon af hennes vänner anklagades, framförallt, ifall detta inträffade med Silfverhjelm, i hvars händer hennes ömtåligaste förtroenden ligga. Stäld inför kommissionen, skulle Silfverhjelm också tvingas till upptäckter, hvilka måhända icke ens tilläto drottningen att stanna, utan under alla omständigheter nödgade henne att framgå på den en gång beträdda banan, och draga såväl den ene, som den andre, med sig i förderfvet. Jag tror således också att det vore bästa sättet — icke att hjelpa Pake — utan tvärtom att störta honom. Ehrenpreutz fäste ofrånvändt sina blickar på Pechlin; det låg någonting så enkelt i hans ord, att förhållandena till den grad blefvo klara och tydliga för Ehrenpreutz, att han nästan kunde taga på dem med handen. — Men då jag alltså skulle afstyrka grefven ifrån att handla så, faller en annan sak mig in. Ömtåliga ämnen bör man behandla med fin och mjuk hand. Politiken är i våra dagar som en flicka: man måste kurtisera den — ehuruväl det är sant … Pechlin afbröt sig, liksom en annan tanke fallit honom in. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e6z01xc4cysd23q9pid7aitqbvb1vfw 104 223912 655065 2026-07-16T19:16:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655065 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|97}}</noinclude>— Hvad menar ni, baron Pechlin? Det är sant, sade ni … — Det är sant. herr grefve, ville jag säga, att jag höll på att framkomma med ett förslag, som är omöjligt. — För en statsman, baron, bör egentligen ingenting vara omöjligt. — I principen är det verkligen så, grefve, men i verkligheten förekommer likväl hvarjehanda, som är temligen omöjligt. — Hvad som ni anser omöjligt kan jag anse rätt möjligt. För all del, såg ut er mening. — Som ni då vill, grefve; jag tänkte säga, att det vore lyckligt, om man stode i närmare beröring med någon af dem, som ega drottningens hela förtroende. Man blefve då i tillfälle att inifrån hennes eget parti leda henne, hvart man önskade. Förmedelst en sådan mellanlänk hade man liksom en dammlucka i sin hand, hvarigenom man kunde hämma eller släppa på allt efter som man behagade. Visserligen vet jag en — men det lönar ej mödan att nämna honom — ni har inga relationer med honom. — Låt mig i alla fall få veta, hvem ni menar; jag har kanske längre armar än ni tror. — Omöjligt, herr grefve, i detta afseende … — Men jag ber er, baron, säg ut — hvem … — Låt mig slippa det, herr grefve; jag skulle endast gifva er en ny anledning att misskänna mitt omdöme, och jag har redan tillräckligt många gånger under detta samtal blottstält mig. — För all del, baron, säg icke det; jag — jag — jag vill nödvändigt veta, hvem ni menar. Pechlin hade härunder allt emellanåt lyssnat till rummet bredvid, likväl utan att höra något ljud eller någon rörelse derifrån. — Efter ni nödvändigt fordrar att jag skall säga hvem jag menar, nåväl då, jag menar grefve Brahe. — Brahe! Pechlin hörde härvid en rörelse af tydlig otålighet i det inre rummet. När Creutz hörde Brahes namn, var det honom omöjligt att förblifva en blott åhörare, han vred sig om på stolen, han flyttade benen, han kunde knappast hålla sig ifrån att begifva sig ut. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|''Lovisa Ulrikas hof. II.''||7}}</noinclude> 8djdcs6lgad36v8j0j7xa52c6xhc7o9 104 223913 655066 2026-07-16T19:21:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655066 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />98</noinclude>— Ser ni, grefve, hvad sade jag? fortsatte också Pechlin. Ni skulle finna mitt förslag omöjligt, det var klart. Brahe är emellertid tillräckligt inbilsk och enfaldig, för att just vara den mest lämplige såsom mellanlänk. Genom honom blefve grefven i tillfälle att fullkomligt bestämma sitt eget handlingssätt; herr grefven hölle då, så att säga, tummen på sjelfva pulsådran. Men det lönar ej mödan att tala härom. Eljest fordrades det endast att någon, på hvilken grefven kunde lita, vore hans vän. Han är svag för vänskap, har man sagt mig. En vän — blott en vän — men en sådan står icke till att få. Grefven eger derför rättighet att skratta åt mig och mitt hugskott. Till min ursäkt vill jag dock nämna, att jag ett ögonblick hade en aflägsen tanke på er slägtinge, grefve Creutz, som jag tror mig veta varit ungdomsbekant med Brahe, men det är nu mera mycken skilnad dem emellan; den ene är drottningens förklarade gunstling samt var nyss kandidat till landtmarskalks-stafven, då den andre — grefve Creutz — ännu blott är löjtnant vid gardet, för öfrigt … — För öfrigt … Utan att lägga tonvigt på hvad han sade, yttrade han sig långsamt, i stället utdragande på längden sitt yttrande. — För öfrigt — men jag hoppas att ni ej misstycker min upprigtighet — för öfrigt lär grefve Creutz ej intressera sig för politiken. Man säger att han är litet enfaldig. Creutz hade ej väntat detta anfall, men det var mer än han kunde fördraga. Glömmande sin antagna roll, stod han med ett enda steg i rummet hos Ehrenpreutz och Pechlin. Det är omöjligt att säga hvad Pechlin dervid tänkte, men hans utseende vittnade om den största öfverraskning. — Ah, herr grefven här? Ehrenpreutz' förlägenhet var synbar. Creutz fäste en utmanande blick på Pechlin. — Herr baron, yttrade han; men han tystnade derefter. Subordinations-känslan intog honom, han befann sig likväl alltid inför en man, långt öfver honom i graderna. — Ni talar om enfald, herr baron, fortsatte han dock efter ett ögonblicks uppehåll, och sedan han fåfängt sökt dämpa sin förtrytelse, men efter hvad som här passerat, synes mig er egen skarpsinnighet ej vara ofelbar. En ofrivillig åhörare till hvad ni yttrat, har jag sannerligen hört er, hr<noinclude> <references/></noinclude> chnr7cfhp21m3ua1g80f7segrdsst8m 104 223914 655068 2026-07-16T19:25:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655068 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|99}}</noinclude>baron, gifva bevis på en okunnighet om våra familjeförhållanden, som icke vittnar om mycken bekantskap med hvad som sker. Min morbror har äfven haft en undfallenhet för er, som jag måste beundra. Ni går och gäller för att vara ett fint politiskt hufvud, och icke desto mindre har ni, endast stödjande er på en ogrundad förutsättning, invigt oss i flera af edra planer. Ni har antagit att min syster är förlofvad med Puke, men jag får äran underrätta er, att det icke eger någon grund. Vidare har ni antagit att vi intressera oss för honom; var öfvertygad att han är oss fullkomligt likgiltig. Pechlin såg ut som en stor syndare. Om äfven Ehrenpreutz ett enda ögonblick hyst någon misstanke emot honom, försvann den nu. Creutz kunde icke neka sig det nöjet, att, sedan han nu en gång var i farten, helt och hållet nedgöra honom. — Icke desto mindre, hr baron, fortsatte han, tackar jag er för hvad ni meddelat. Vi skola icke underlåta att på bästa vis begagna oss deraf. Beträffande mitt förhållande till Brahe, får jag särskildt nämna, att huru olika vår ställning än må vara, så finnes det dock en omständighet, som jemnar den och gör mig jemngod med honom, jag är nemligen, jag, som han, grefve. Ingen tillfällig rang, herr baron, öfverträffar den, till hvilken man är född. Pechlin reste sig upp och kastade en tillrättavisande blick på Creutz. — Jag vet icke, herr grefve, yttrade han, hvilket som är aktningsvärdare, att vara enfaldig eller för mycket slug. Enfaldigt folk är alltid godt och hederligt folk. Med nöje beder jag er om ursäkt och erkänner att jag misstagit mig om er; hvad mig beträffar, träder jag pligtskyldigast på de enfaldiges sida. Jag trodde att min tête à tête med grefve Ehrenpreutz icke hade något öra bakom dörren; ack, grefve, jag skall aldrig tro någon dörr mera. Hvad jag sagt torde ni redan hafva protokollsfört, och jag öfverlemnar mig åt er skonsamhet, erkännande mitt misstag. Pechlin gjorde, liksom afbedjande, en bugning och aflägsnade sig. Ehrenpreutz och Creutz betraktade hvarandra under stum tystnad. — Och denne man, anser ni, morbror, för en fin politi-<noinclude> <references/></noinclude> a7zca2v9aqnd2xfq7gpve9e3y35cxy7 104 223915 655069 2026-07-16T19:27:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655069 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />100</noinclude>ker, min Gud, han har ju likväl här suddat bort ett helt kapital af fraser, utan någon den ringaste räntebehållning. Han skrattade. — Du har rätt, Creutz. Denna gången var det vi, som lurade honom. Ropa på betjenten. Creutz! Jag vill genast låta spänna för och begifva mig till Fersen. Hvad Pechlin berättade var allt för vigtigt, för att icke sätta partiet i rörelse. Du hörde det sjelf. Hofvet torde ej hafva mindre för sig än en sammansvärjning. Silfverhjelm skall jag draga försorg om. — Och Brahe sedan! Jag begifver mig till honom. När Pechlin åter tagit plats i sin vagn, utbrast han i ett högt skratt. — Jag har lyckats, mumlade han; lyckats fullkomligare än jag hoppades. Nu kan jag slå mig i ro i mitt fönster och se på, huru verlden går. Vår författning är ett förträffligt urverk, man behöfver icke draga upp det mer än en gång i månaden, stundom blott hvarannan månad. {{linje|5em}} Hopp och fruktan vexlade emellertid vid hofvet. Rikets ständer hade den 28 afgjort tvistefrågan emellan konungen och rådet samt beslutat, att dagen derpå välja deputerade, för att genom en stor deputation, anförd af landtmarskalken, grefve Axel Fersen, till konungen i sittande råd aflemna svaromålet. Vi hafva sett att Pechlin satt i omlopp vissa misstankar mot hofvet, hvilka äfven snart, utan att man egentligen visste hvarifrån ryktet kom, spred sig bland allmänheten. Ryktet har alltid i nyfikenheten en trogen bundsförvandt. Den 29 ingick, och stadens offentliga platser, framför allt Riddarhustorget, fyldes af menige man. De bestående lagarnes försvarare hade också icke blott i tysthet vidtagit alla erforderliga åtgärder för ordningens upprätthållande, utan äfven utskickat hemliga spejare på alla misstänkta platser. Den arkvis utkommande tidskriften: ''En ärlig Svensk'', hade fortfarit att agitera i sin rigtning. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 13fh1zcaz2zkza7d11huu3ez4zfaq64 104 223916 655070 2026-07-16T19:35:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655070 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|101}}</noinclude>Hofvet hade deri också läst med den största förtrytelse stycken sådana, som dessa: “Probus. Hvilken af konungens enskilda rättigheter är beständig och alldeles oföränderlig nu och i framtiden?” “Honestus. Den, att vara regerande konung öfver Svea rike och dess underliggande länder, och med lika rätt efter honom dess manlige bröstarfvingar”. “Probus. Ega icke rikets ständer magt, denna rättigheten att rubba eller upphäfva?” “Honestus. Dertill ega rikets ständer ingen magt, ty då bryta de sin tro- och huldhets-ed, med mindre så olyckligt vore, att konungen med <i>vett och vilja öfverträdt den dyra ed och försäkring, han rikets ständer gjort, eller hvad rik. ständer vidare kunna pröfva nödigt till deras religions, frihets, välfärds och säkerhets bibehållande, att fastställa</i> …” “Så snart konungen är missnöjd med den magt honom uppdrages, den må då vara mer eller mindre inskränkt, och åberopar sig sin företrädares större magt och myndighet, så bryter han sin ed och försäkran”. Men drottningen log likväl häråt, äfven om det låg något bittert i löjet. Några dagar senare cirkulerade bland hennes vänner ett par exemplar af en nyss utkommen fabel, Lejonet och Djuren, hvars anspelningar voro ganska påfallande. Rättegångshandlingen omtalar dess innehåll på följande sätt: “Hvad sagans egentliga art och inättningar angår, så finnes den föreställa bland djuren en regering, den de, till att dämpa våld och tyranni ibland sig, ingått och till den ändan utvalt sig lejonet till konung, som gifvit sin försäkran att vårda hvar och en genom nåd och rätt; och hvarefter djuren edeligen förbundit sig att hålla konungens magt och rätt för deras enda sällhet. Derpå utfärdades de allra bästa lagar, som i början efterlefdes, men sedan illa uttyddes, och förmådde ej dämpa räfvens lastfulla lynne, utan blefvo en täckmantel för svek och våld, hvaröfver vid en allmän samling skulle dömas. Och sedan räfven hört en riksdag utlysas, söker han, af fruktan för straff, med illistighet skaffa sig vänner; går in förbindelse med andra brottslige; lägger an planer, säljer allmän ro och köper allmänt ve; vrider lag och rätt, sprider ut rykten, som kränka konungamagten, och att konungen vill hafva envälde, samt ge-<noinclude> <references/></noinclude> 1g4z5yxp64srs0kna64aqlwllfzf96s 104 223917 655071 2026-07-16T19:40:42Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 655071 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|102|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{c|{{ant|MATTHIAS SUNDWALL. <br> Hæc paucula, <br> Ne illa, si qua futura sit, nesciret Posteritas, <br> Adnotata sunt, <br> Cum votô, <br> Ut Sacra hæc & magnifica ædes cum ornamentis suis per secula duret, <br> Intereaq&#x0341;ue Religio, Concordia & Felicitas <br> In chorô, forô & torô, <br> Per omnem SvioGothiam persistant & floreant!}}}} Vti thenna kyrkion äro, serdeles i Påwedömets tid, ganska monge, jemwäl höge och förnäme, af begge könen begrafne. En del theraf vpräknar Salig Archebiskopen, {{ant|Doct. Haquin.}} Spegel, vti sin Biskops-Chröniko {{ant|p. 234 seqq.}} Monga Sten-minne och Stenskrifter finnas än öfrige efter them, både i kyrkion och på kyrkiogården, ther the ju lengre thes mer förderfwas. Efter twenne ther begrafna <b>Drotningar</b> finnas ther än behållna grafstenar, som efter Salig <b>Gref Erik Dalbergs</b> afritning hafwa följande påskrifter med tå brukad munkestyl: {{ant|Hic sepulta est Serenissima Regina [[w:Filippa_av_England|PHILLIPPA]], Erici Sveciæ, Gothiæ, Daniæ & Norvegiæ quondam Regis Potentissimi, Pomeraniæ Ducis, Consors, & Henrici quarti, Angliæ, Franciæ & Hiberniæ Regis filia, quæ vitâ est defuncta anno Christi {{sc|ciɔ. cccc. xxx. v}} die Januarii.}} {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|In}}}} <references/></noinclude> 9yryuwytykk1801jp5ir4j8mducdpb9 104 223918 655072 2026-07-16T19:43:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655072 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />102</noinclude>som allt sådant förskaffar sig en stor pluralitet och kallar den skälm, som vill möta hans ilska. Häraf blifva djuren förförda till ifver och hat mot öfverheten; och ehuru ingen visste af någon fara, så skreks dock öfverallt, att sällheten ginge öfver ända. Lejonet, bestört häröfver, håller ett tal till djuren, föreställer dem, huru det utan svek och list kommit till kronan, den det sedan med möda och drygt besvär burit; i hvad besvärlig tid det började att föra spiran, då våld, orätt och inbördes förödelse var ibland djuren; huru det förvaltat styrelsen och dervid icke tagit något steg emot sin försäkran, med flere besynnerliga föreställningar. Utaf hvilka djuren, till mer saktmod bevekte, stannade uti det beslut, att icke hafva någon misstanke, som kunde röra deras konung; och blef allt afmätt efter lagen, samt all jemkning sedermera lätt, med mera; slutandes sig sagan dermed, att djuren funnit sitt behag i den magt konungen fått, samt med den lärdom: <i>så gjorde vilda djur, så borde menniskor göra</i>.” Huru fullkomligt det herskande partiet var betjenadt, vare sig af sin hemliga eller frivilliga polis, visar sig bäst, när denna fabel, som utkom utan censur och tryckningsort, och af hvilken endast tolf exemplar hann att med den största försigtighet spridas, genast blef inrapporterad, med uppgift om författaren. Det är otroligt, men dock sant, att skuggrädslan hos de magtegande denna tiden var så stor, att de genast läto konfiskera skriften och åtala författaren. Men drottningen sänkte sitt hufvud endast för ett ögonblick, derefter höjde hon det åter till ny strid. Hon var — såsom Minerva — född väpnad. Så snart den stora tvistefrågan var afgjord af rikets ständer och man erfor den nedslående utgången eller att majoriteten inom riksstånden trädt på rådets sida, sammankallade hon på aftonen dem af hofpartiet, som voro invigda i hennes planer. Rollerna utdelades ånyo. Man beslöt att göra motstånd vid valförrättningen till deputerade, hvilka, till följd af redan fattadt beslut, skulle öfverbringa till konungen ständernas svar. Hofvet var öfverens om att åtminstone göra motpartiets seger så sur, som möjlig. Men på den öfver konungamagten hängande åskfulla himmelen, som med hvarje dag tycktes blifva allt mera mörk och<noinclude> <references/></noinclude> mm5yjfsz9c90k67zjwwb5dzamqmwxkt 104 223919 655073 2026-07-16T19:52:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655073 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|103}}</noinclude>och hotande, visade sig i denna stund en skimrande och löftesfull regnbåge. När drottningen nemligen minst tänkte derpå, anlände en kurir från hennes bror, Fredrik II i Berlin, medförande ett egenhändigt bref från honom, såsom svar på det, som kapten Puke öfverbringat. Visserligen utgjorde skrifvelsen ett af dessa mästerligt väfda diplomatiska gallerverk, hvari man egentligen icke såg någon bestämd sak uttryckt, utan hvarigenom man snarare kunde se allt, hvad man sjelf helst önskade; men drottningen tydde detta till sin fördel och det ingaf henne nytt mod. I brefvet talades om Europas ställning i allmänhet, att man på en gång beslutsamt och försigtigt borde möta händelser, som icke kunde undvikas, att förhållandena i Sverige på det högsta intresserade honom, att han för ögonblicket egde 60,000 man under vapen, att drottningen kunde vara förvissad att han alltid skulle förblifva henne en väl affektionerad vän och broder o. s. v. Drottningen ansåg att brefvets innehåll gälde henne och de planer, som hon meddelat. — Beslutsamhet och försigtighet, upprepade hon, framför allt beslutsamhet. Men äfven Alma hade med kuriren fått från Puke emottaga en hemlig depesch, ett bref, med hvilket hon, icke utan en liflig hjertklappning, hastade upp på sina rum, för att der, helt ensam, få ofverlemna sig åt de intryck och känslor, som hon visste att de kära raderna skulle ingifva. Ännu hade hon likväl icke hunnit att sluta dem, när ett bud kallade henne åter tillbaka till drottningen. Drottningen stod halfstödd mot sin sekretär, ett praktfullt stycke af jacaranda, med ornament i guld. Hennes panna, inom hvilken så många planer, eller snarare blixtar af planer, korsade hvarandra, såg hotande ut. Hennes läppar darrade af förtrytelse, hennes kind var blek. De stora, praktfulla ögonen koncentrerade hela sin eld i en enda stråle, som kom Alma att studsa tillbaka. — En stund efter sedan du lemnade mig, tilltalade henne drottningen, begaf jag mig för ett ögonblick in till konungen, och då jag återkom, fann jag detta papper på sekretären. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pphywwmnzssgufnki6pwdgv9l559o2y 104 223920 655074 2026-07-16T20:02:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655074 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />104</noinclude>Och drottningen visade henne ett hopviket papper, som hon höll i sin hand. — Påminner du dig, fortsatte drottningen, om du märkt detta papperet här, då du lemnade mig? — Jag kan med visshet försäkra ers majestät, att det då icke fans här. När jag lemnade rummet, hade ni ännu icke öppnat skrifpulpeten och utom den erhållna depeschen fans intet papper framme. — Skrifver Puke något till dig om mina angelägenheter? — Jag har ännu ej hunnit sluta brefvet. — Läs det; kanske nämner han något. Alma läste slutet. Puke omtalade der, att han utan äfventyr tillryggalagt vägen till Berlin, men att en ond ande synes på alla sidor omgifva honom, sedan han inträdt i denna stad; att han haft svårt att få företräde hos konungen, att han blifvit uppehållen på alla möjliga sätt, att han haft flere motgångar i hoftrapporna i Berlin, än förut under alla sina fälttåg, att han blifvit anbefald att dröja med sin återresa, och icke visste, när han skulle få företaga den. — Det öfverensstämmer med denna anonyma skrifvelse, som jag nyss fann här, anmärkte drottningen. Se sjelf … Hon läste: “Min tid tillåter mig”, stod det i denna lapp, “endast att tillägga några få ord om kapten Puke. Jag följer honom, som hans egen skugga, i spåren. Lyckligtvis hade han blifvit uppehållen i Hamburg — jag tror i drottningens angelägenheter — hvadan jag hann fram till Berlin tillräckligt tidigt, för att genom svenske ministern motverka honom i hans höga uppdrag. Han skall icke få skäl, jag bedyrar det, att hålla långa loftal öfver sin resa. Den kurir, som konungen i dag afsänder härifrån till Stockholm, följes i hack och häl af min betjent. Jag känner konungens skrifvelse. En af hans enskilda handsekreterare, som tillhör oss, har förskaffat mig en afskrift deraf, som jag här innelykt bifogar till den det vederbör. Deri talas om stora händelser, som oundvikligt måste inträffa, hvarpå följa några uttryck, som uppmuntra till beslutsamhet och försigtighet. Att konung Fredrik, alla preussares afgud, är en stor statsman eller, hvad som är detsamma i våra dagar, en stor skälm, visar sig häri allra bäst. Hela denna del af bref-<noinclude> <references/></noinclude> lrirempr61pih01fn7fwt37en8yis8k 104 223921 655075 2026-07-16T20:46:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 655075 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|105}}</noinclude>vet är nemligen så uppsatt, att er drottning skall tro, det han gerna vill understödja henne och hennes planer; men derpå tänker konung Fredrik likväl nu mindre än någonsin. Saken är den; men derom mera, då jag återkommer. Var emellertid öfvertygad att jag gör allt, för att värdigt uträtta det uppdrag, jag bekommit. Vill ni att Puke skall lefvande begrafvas i Spandaus fästningshvalf, så befall blott och det kunde kanske låta sig göra”. Alma blef allt blekare och blekare ju längre hon kom i skrifvelsen, och slutligen föll den ur hennes hand. Äfven drottningen stod stum. Skrifvelsen saknade all underskrift och tycktes vara utklippt ur ett längre bref. Men det blef icke tid till några öfverläggningar. Händelserna skulle denna dag jaga hvarandra. Ännu innan drottningen återkommit till sig sjelf, inträdde Silfverhjelm. — Ers majestät, sade han, jag beder om nåd att jag oanmäld inträder, men en allt för egen omständighet har tilldragit sig. — Någonting olyckligt nu igen, förmodar jag? — Lyckligt eller olyckligt, jag vet ej hvad jag skall säga. Ers majestät erinrar sig den der anonyma biljetten, som Wallenstjerna erhöll på riddarhuset, och som narrade oss att hasta till Liljeholmen? — Jag påminner mig. — Wallenstjerna har ånyo emottagit en dylik biljett, synbarligen skrifven af samma hand. Sedan vi rådgjort med hvarandra, beslöto vi att denna gång icke vidtaga något steg, innan vi först anmält saken hos ers majestät. — Har ni skrifvelsen med er, Silfverhjelm? — Se här, ers majestät. Drottningen kastade en blick i den. — Det är samma handstil; jag igenkänner den. Brefvet var till Wallenstjerna. Drottningen läste: “Man har bedragit er, min herre, då man sade er, att den beslöjade damen, med hvilken ni gjorde bekantskap i Logården, var mamsell Clara. Ni behöfver blott betrakta henne, och er säkra blick skall snart upptäcka skilnaden mellan den beslöjade okändas stolta hållning och den barnsliga flicka, man uppgifver. Förhållanden, som jag ej vågar nedskrifva, tvinga<noinclude> <references/></noinclude> d0qwk25vrlg16s0w4yyaf7mfkcih6ix 104 223922 655076 2026-07-17T08:11:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 655076 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>MINNEN FRÅN HERJEÅDALENS FORNTID.</small>|209}}</noinclude>då enligt uppgift körbar, hvaremot tjärnen förlidet år vid samma tid hade blott få isstycken. Norr om Mittådalen finnes en sjö, Neasjön, som jag gerna skulle velat besöka. Åtskilliga omständigheter, däribland svårt väder, hindrade mig dock denna gång därifrån. Sjön är märkvärdig redan därigenom, att den har aflopp åt två håll, dels till Neaelfven (hufvudafloppet) och dels till Mittåelfven genom Metosjön, men det som mest lockade till ett besök var, att där, enligt M. Norberg i Bruksvallarne, hvilken där arrenderat fisket och därför ofta besöker den, skall finnas en begrafningsplats för lappar på ett näs, som skjuter ut i sjön på dess nordöstra sida. Här visar sig vara gräfdt, och dessutom äro vid Neasjön flera kåtplatser synliga med sina lemningar af eldstäder i midten. Vid sjön finnes ingen bostad, men ett litet af sten uppfördt skjul tjenar till skydd för fiskare under oväder. För hästar finnes dock intet skydd. Vid Neasjön bodde lappar före digerdödens dagar. Ty en sägen, som är känd både i Herjeådalen och i Tydalen i Norge, förtäljer, att efter digerdöden fanns i Neafjällen qvar en enda lapp, hvilken gick ut att söka menniskor och fann i Tydalen en enda qvarlefvande qvinna. Dessa båda blefvo nu ett par, från hvilket Tydalens invånare härstamma. Det blet nu folktomt vid Neasjön, men längre fram, man antager i början af 1600-talet, kommo enligt sägen samtidigt tre lappfamiljer till Herjeådalen och bosatte sig en i Ljungdalens fjäll, en kallad Jon Mittåfjäll nära Gammelgrufbacken och en vid Rutefjället. Sedermera fingo lapparne vid Neasjön tillsägelse att flytta bort liken till en kyrkogård. Eva, den sist begrafda lappqvinnan, blef sålunda flyttad. Norbergs farfar, som dog 1870 vid 92 års ålder, hade hört sägnerna härom af sina förfäder. På det låga fjället emellan Djupdalen och Grufvåla, där gamla vägen till Norge gick upp ur Ljusnedalen, finnas 2 eller 3 genomgräfda grafhögar, och en mycket låg finnes ett bösshåll öster om Gammelgrufbacken ibland småbjörkar. En grafhög, som tros vara ogräfd, finnes vid järngrufvan i Ljusnedalen. Gamla vägen till Norge gick efter Ljusnans dalgång på norra sidan om elfven ända till 12 kilometer ofvanför Bruksvallarne midtför Grufvåla; där gick den upp ur dalen och fortsatte på högländt mark, tills den efter att ha gått mellan Haftorsstöten och<noinclude> <references/></noinclude> go242gd7r10lrtct4ulxhjaivvzucgy 104 223923 655077 2026-07-17T08:42:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 655077 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|210|<small>PETER OLSSON.</small>|}}</noinclude>Ljusnetjärn nådde riksgränsen. Öfverst i Gröndalen finnes ett ställe, som kallas »Utmed stenen» (men numera finnes ingen sten), där vägen tager af upp på fjället. Alltså har äfven Herjeådalen haft sin sten i grönan dal. Utefter gamla vägen i Ljusnedalen emellan bron vid Flon och Grufvåla finnas flera grafhögar (ättehögar), alla genomgräfda, men längre vesterut saknas de. Riksdagsman P. Norberg sade sig här känna till 13 grafhögar, af hvilka jag undersökte 4, som lågo närmast Bruksvallarne. Tre af dem lågo helt nära hvarandra, bildande en triangel på O. Jonsson Berges i Bruksvallarne egor söder om tägten, den fjerde låg mera åt vester i björkskogen. N:o 1, den sydöstra, syntes vara minst genomgräfd men hade dock en gammal gräfd gång från N. till nära midten. Den genomgräfdes nu från NV. Högens diameter 9 meter, lodräta höjden 2 meter. Den var bevuxen med björk och en och bestod af idel sand. I midten fanns ett lager af <i>aska,</i> i askan <i>benstycken,</i> därjämte <i>kolbitar,</i> med multnadt <i>trä.</i> Inga stenar. N:o 2, den nordöstra, var förut genomgräfd. Här gräfdes vidare kring midten, hvarvid det anträffades några stenar, murket <i>trä</i> och <i>kolbitar.</i> N:o 3, den sydvestra, var förut genomgräfd. Här fanns vid midten en <i>askbädd</i> med <i>kolbitar.</i> Ingen sten. I någon af dessa högar, som voro ungefär lika stora, fann en viss Busk, antagligen i början af 1700-talet, ett <i>silfverbälte</i> och måhända andra saker. Af bältet gjordes bägare, tumlare och en brudkrona, hvilken senare ännu finnes hos gästgifvaren i Valmåsen. Hülphers talar om silfverfynd i högarne. Af gräfningarne finner man bekräftadt, att högarne äro grafvar från heden tid. Också benämnas de stundom hedningehögar. Öster om dessa högar fann en vallpojke för omkring 50 år sedan en fullständig <i>värja</i> af järn, hvilken kom i dagen, då han lyfte upp en mindre sten, som låg på stigen. N:o 4, belägen längre vesterut i björkskogen, hade en diameter af 4 meter. Den hade för några år sedan blifvit genomgräfd, men den person som gräft där sade sig icke hafva funnit något. Högen utgräfdes nu fullständigt. Jag fann där <i>aska</i> och <i>kol.</i> Mesta askan låg i en fördjupning i grafvens midt. I en af grafhögarne norr om Ljusnan har man, såsom jag på annat ställe omnämnt, funnit några saker, som kunna vara från<noinclude> <references/></noinclude> ktn3v0thft81fa4gtx4wi6z4z5twfu1 104 223924 655078 2026-07-17T10:23:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655078 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />517</noinclude>{{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/27|{{större|TJUGONDESJUNDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |S:t Paul, (Minnesota). Rökande, utstyrda Indianer. Guvernör Ramsay och hans fru. Minnesota territoriums läge och tillgångar. Indianska qvinnor. S:t Anthony vattenfall, Missisippi källor; ungdomshistoria. Ande-ön. Historien om Ampato Sapa. Sjelfmord bland Indianska qvinnor, en vanlig sak. En ö i Missisippi. Oländiga vägar. Vandringar kring S:t Paul. Canadensiska farmers. Minnesota mark, Indianska befolkning. Fart till fort Snelling. Besök i Indianska Tepees. Oväntad lyx. Indianska qvinnornas lif. ''Fjäder-molns-qvinnan''. Den gamla höfdingen. Den unga krigaren. Porträtter. Tonfall hos Indianerna. Indianers namn. När och huru de antagas. Indianernas sägner om lifvet efter döden. Nord-amerikanska Indianernas Gudalära, natur-lära, lynne, seder, fester, »medecine-men». Qvinnornas lott och lynne. Indian-stammar som antagit kristendom och civilisation. En Cherokee-tidning. Minnesota-Indianernas fester. Indian-sägen om de tre folkraserna. Minnesota ett land för ett nytt Skandinavien. Ett godt land för ungt tjenstfolk. Utsigter för Nord-Amerikas Indianers odling. Missions-verkets arbete och stigande framgång. Eldsken af brinnande prairier.||style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"|sid. 316—358. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/28|{{större|TJUGONDEÅTTONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Resa utföre Missisippi. Ankomst åter till Galena. Frisinnad predikan. Utsigt från en höjd vid floden. Stående artiklar i vesterns tidningar. Vid Rock Island. Den Erik Jansonska kolonien. Erik Jansons karakter och död. Hans banemans historia. Den svenska koloniens tro, seder, ekonomiska ställning. Fortsatt resa utföre Missisippi. Tillstånd ombord. Staterna längs Missisippi. Utsigt af ruinen af den förra mormonkyrkan. Om folken som bygga längs med den stora flodens stränder. Det fridsamma nybygget; berättelse af M:rs Child. Personer ombord. Den behagliga unga flickan och jätte-qvinnan. S:t Louis (Missouri). Bridal party. Missisippi-Missouri. Afton i Keokuk. Morgonbesök hos bruden. Besök i kloster och katholska asyler. S:t Louis växt, stora proportioner, utsigter, läge, framtid. Ensliga vandringar, oglada syner och tankar. ''Chrystal Springs''. Senator Allén. Jernväg till Stilla hafvet. »Stump orators». Utfarter i nejden. Uppväxande lif. Det kristna indianska territoriet. Samtal med en slafvinna. Senator Benton i S:t Louis.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"|sid. 359—395. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/29|{{större|TJUGONDENIONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Cincinnati (Ohio). Resa från S:t Louis till Cincinnati. Barnungar ombord. Klippor på Missouri strand Floden Ohio. Sceneri<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"| {{em|1}} |} {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. II.''}}||{{m|23}}}}</noinclude> kfvy8gf13zgmt5lnnhx2rdfcrp9ddov 655083 655078 2026-07-17T10:29:40Z PWidergren 11678 655083 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />517</noinclude>{{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/27|{{större|TJUGONDESJUNDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |S:t Paul, (Minnesota). Rökande, utstyrda Indianer. Guvernör Ramsay och hans fru. Minnesota territoriums läge och tillgångar. Indianska qvinnor. S:t Anthony vattenfall, Missisippi källor; ungdomshistoria. Ande-ön. Historien om Ampato Sapa. Sjelfmord bland Indianska qvinnor, en vanlig sak. En ö i Missisippi. Oländiga vägar. Vandringar kring S:t Paul. Canadensiska farmers. Minnesota mark, Indianska befolkning. Fart till fort Snelling. Besök i Indianska Tepees. Oväntad lyx. Indianska qvinnornas lif. ''Fjäder-molns-qvinnan''. Den gamla höfdingen. Den unga krigaren. Porträtter. Tonfall hos Indianerna. Indianers namn. När och huru de antagas. Indianernas sägner om lifvet efter döden. Nord-amerikanska Indianernas Gudalära, natur-lära, lynne, seder, fester, »medecine-men». Qvinnornas lott och lynne. Indian-stammar som antagit kristendom och civilisation. En Cherokee-tidning. Minnesota-Indianernas fester. Indian-sägen om de tre folkraserna. Minnesota ett land för ett nytt Skandinavien. Ett godt land för ungt tjenstfolk. Utsigter för Nord-Amerikas Indianers odling. Missions-verkets arbete och stigande framgång. Eldsken af brinnande prairier.||style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 316—358. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/28|{{större|TJUGONDEÅTTONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Resa utföre Missisippi. Ankomst åter till Galena. Frisinnad predikan. Utsigt från en höjd vid floden. Stående artiklar i vesterns tidningar. Vid Rock Island. Den Erik Jansonska kolonien. Erik Jansons karakter och död. Hans banemans historia. Den svenska koloniens tro, seder, ekonomiska ställning. Fortsatt resa utföre Missisippi. Tillstånd ombord. Staterna längs Missisippi. Utsigt af ruinen af den förra mormonkyrkan. Om folken som bygga längs med den stora flodens stränder. Det fridsamma nybygget; berättelse af M:rs Child. Personer ombord. Den behagliga unga flickan och jätte-qvinnan. S:t Louis (Missouri). Bridal party. Missisippi-Missouri. Afton i Keokuk. Morgonbesök hos bruden. Besök i kloster och katholska asyler. S:t Louis växt, stora proportioner, utsigter, läge, framtid. Ensliga vandringar, oglada syner och tankar. ''Chrystal Springs''. Senator Allén. Jernväg till Stilla hafvet. »Stump orators». Utfarter i nejden. Uppväxande lif. Det kristna indianska territoriet. Samtal med en slafvinna. Senator Benton i S:t Louis.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 359—395. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/29|{{större|TJUGONDENIONDE BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Cincinnati (Ohio). Resa från S:t Louis till Cincinnati. Barnungar ombord. Klippor på Missouri strand Floden Ohio. Sceneri<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:100px;"| {{em|1}} |} {{huvud|{{m|''Hemmen i nya Verlden. II.''}}||{{m|23}}}}</noinclude> 0nz3fhxwj02dnhheakegi80l8vvq2b9 104 223925 655084 2026-07-17T10:44:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655084 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />518 {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|på stränderna från Ohio utlopp i Missisippi och till Cincinnati. Mitt Cincinnati-hem. Cincinnati karakter denna tid. Stora svinhjordar. Intressanta personer och tankeämnen. Centralt lif. State-konvention. Bridal party, vackra brudar och fruntimmer. Skönhet som saknas. Fel hos fruntimmerna; fel hos männerna. Giftermål för penningar. Skilsmässor. Företräden af lifvet i vestern. Klimat i Cincinnati. D:r Buchanan. C. M. Clay, hans kamp, dödsfara, lecture som antislavery man, som theolog. Ohio och Kentucky. Berättelser om flygtande slafvar. »Nordstjernans väg». Novell som borde skrifvas här. Ohio natur; jordmån. Sällskap och samtal inomhus. Den stora vestern; det nya utgård, jättarnes hem. M:r Silsbee. Miss Harriet. Miss V. Svenskar i Cincinnati. Amerikanska hem i Cincinnati. Den unga flickan och hennes mor. Dödsberedelse. Lifvande tankar. Sällskapskretsar och umgänge i Amerika. Några unga flickor. Julkusen till NewOrleans. P. S. Sqvaller i den stora vestern|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 396—422. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/30|{{större|TRETTIONDE BREFVET.|150}}]]}} {{c|''Till Kyrkoherden P. J. Böklin.''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Cincinnati. Afsigt med brefvet. Hvad jag sökte i Amerika. ''Den nya menniskan'' och hennes verld. De norra staterna och deras lif. Skolväsendet. Lärare och lärarinnor. Intelligent fullkomning och framtid. Horrace Manns inbjudning till uppfostringens vänner. Hans ståndpunkt. Folkmedvetande i Ny-Englands stater. De södra staterna Carolina och Georgia. Naturlifvets egenhet och skönhet. Sedligt fenomen med afseende på slafvarnas behandling. Philadelphia och qväkarne. Washington. Kongressen. Striden om slafveriet. Statsmän och tal i Washington. Representations-sättet. Dess egendomliga, nationella lif. Möjliga tillämpning på Sverige. Sveriges äldsta författning ej olik denna. President Taylors död och Filimores inträdande i hans ställe. Olikhet i ceremonier emellan detta uppträde och vara kröningar. Skönhet af de sednare. Resa vesterut. Vesterns lösen: »growth, progress». Hvaruti de månde bestå. Resan uppföre Missisippi. Prairierne. Missisippi-dalen. Senator Alléns skrift om den. Colonel Benton om Missisippi-dalens framtid. Om karakteren af den stora vesterns växt. Den materiella. Den moraliska icke jemnlik. Hvad som kommer att ägas. Hvad som framför allt fordras. Lärares och statsmäns svar: skolan och konstitutionen. Dessas otillräcklighet. Hemmet i den nya verlden. Qvinnorna. Deras ställning, uppfostran, uppgift. Om amerikanska folket; yttre likadanhet; inre viisentlig olikhet. Kontraster och nuancer. Egendomlig karakler hos Förenta Staternas folk. Medborgarsin-<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"| {{em|1}} |}</noinclude> tilfc60dpm86t1v9wdvn0owlcxtwg13 655085 655084 2026-07-17T10:57:15Z PWidergren 11678 655085 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />518 {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|på stränderna från Ohio utlopp i Missisippi och till Cincinnati. Mitt Cincinnati-hem. Cincinnati karakter denna tid. Stora svinhjordar. Intressanta personer och tankeämnen. Centralt lif. State-konvention. Bridal party, vackra brudar och fruntimmer. Skönhet som saknas. Fel hos fruntimmerna; fel hos männerna. Giftermål för penningar. Skilsmässor. Företräden af lifvet i vestern. Klimat i Cincinnati. D:r Buchanan. C. M. Clay, hans kamp, dödsfara, lecture som antislavery man, som theolog. Ohio och Kentucky. Berättelser om flygtande slafvar. »Nordstjernans väg». Novell som borde skrifvas här. Ohio natur; jordmån. Sällskap och samtal inomhus. Den stora vestern; det nya utgård, jättarnes hem. M:r Silsbee. Miss Harriet. Miss V. Svenskar i Cincinnati. Amerikanska hem i Cincinnati. Den unga flickan och hennes mor. Dödsberedelse. Lifvande tankar. Sällskapskretsar och umgänge i Amerika. Några unga flickor. Julkusen till NewOrleans. P. S. Sqvaller i den stora vestern|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 396—422. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/30|{{större|TRETTIONDE BREFVET.|150}}]]}} {{c|''Till Kyrkoherden P. J. Böklin.''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Cincinnati. Afsigt med brefvet. Hvad jag sökte i Amerika. ''Den nya menniskan'' och hennes verld. De norra staterna och deras lif. Skolväsendet. Lärare och lärarinnor. Intelligent fullkomning och framtid. Horrace Manns inbjudning till uppfostringens vänner. Hans ståndpunkt. Folkmedvetande i Ny-Englands stater. De södra staterna Carolina och Georgia. Naturlifvets egenhet och skönhet. Sedligt fenomen med afseende på slafvarnas behandling. Philadelphia och qväkarne. Washington. Kongressen. Striden om slafveriet. Statsmän och tal i Washington. Representations-sättet. Dess egendomliga, nationella lif. Möjliga tillämpning på Sverige. Sveriges äldsta författning ej olik denna. President Taylors död och Filimores inträdande i hans ställe. Olikhet i ceremonier emellan detta uppträde och vara kröningar. Skönhet af de sednare. Resa vesterut. Vesterns lösen: »growth, progress». Hvaruti de månde bestå. Resan uppföre Missisippi. Prairierne. Missisippi-dalen. Senator Alléns skrift om den. Colonel Benton om Missisippi-dalens framtid. Om karakteren af den stora vesterns växt. Den materiella. Den moraliska icke jemnlik. Hvad som kommer att ägas. Hvad som framför allt fordras. Lärares och statsmäns svar: skolan och konstitutionen. Dessas otillräcklighet. Hemmet i den nya verlden. Qvinnorna. Deras ställning, uppfostran, uppgift. Om amerikanska folket; yttre likadanhet; inre viisentlig olikhet. Kontraster och nuancer. Egendomlig karakler hos Förenta Staternas folk. Medborgarsinnet.<noinclude> |style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"| {{em|1}} |}</noinclude> 3czq080wfthihj2m4pt54ia7vb5ig3z 104 223926 655086 2026-07-17T11:02:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 655086 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{ph|519}} {| style="margin:auto; width:100%;" |-</noinclude>|Orsak till det egendomliga i folk-karakteren. Karakteren hos de första kolonierna. Om den nya verldens bästa män och qvinnor. Skön mensklighet. Missisippi-dalens framtid. Skådeplatsen för det nya verldsdramat. Dess natur-karakter, befolkning; statsgrupper. Amerikanska republikens betydelse i menniskans historia. Den stora rörligheten i styrelsen. Farorna deraf. Medel att motverka dem. Politiska spel. Agitation vid valen; mera rök än eld. ''Skapande'' lif i Förenta Staterna: associations-rörelsen. Farorna i landet. Dramatiska bildningar och uppträden. Indianernas behandling. Negerslafvarnas emancipation. Negrernas uppfostring i de fria staterna. Misstag i sättet. Brist på national-anda hos negerfolket. Den nya slaf-billns verkan på negrerna. En neger-gudstjenst. Hymnerna; predikan; hänförelse. Kolonisation af kristna negrer pa Afrikas kust. Om Liberia. Comodore Perrys berättelse. Tacksägelsefesten. Den svenska messan. Centralt lif i Ohio; fenomener deraf. Eclektiskt medicinskt Collegium. Oberlin College. Högre syften i skoluppfostran. Tyskarne i Cincinnati. Skolor i Cincinnati. Observatorium. Konsterna, Målare, Bildhuggare. Hiram ''Powers''. Bysten Galathea, typ af ''Amerikanskan''. Vin-odlingen. Resplaner till Cuba och sedan hem, || style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 423—480. |} {{c|[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen/31|{{större|TRETTIONDEFÖRSTA BREFVET.|150}}]]}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- | style="text-indent:-1em;" |Noachs Ark. Afresa frän Cincinnati. Jagt på vattnet. Ångfartyget Belle Key och dess befolkning. Improviserad negersång. Bomulls-regionen. Vassrören. {{sp|Ferdinand de Sotos}} upptäckt af Missisippi, lif och död i dessa trakter. Utseende af Missisippi, af stränderna. M:r L. Harrison. Djuren ombord. De unga systrarne. Den milde slaf-egaren, Wicksburg. Socker-regionen och Louisiana. Sjette resdagen pä Missisippi. Sommarluft och lif. Gladt skådespel. Scenförändring och mörka taflor. Slafegarens bekännelser om slafveriet. Mulatt-flickan och bibeln. NewOrleans. Hotell S:t Charles. Flyttning till La Fayette torg. Bekanta på hotellet. Damerna. M:r och M:rs Geddes. Julen i NewOrleans; ingen jul. M:rs D. Fult väder i NewOrleans; inre vår. Klart väder och mycket att sköta.|| style="text-align:right; vertical-align:bottom; width:120px;"|sid. 481—512. |} {{linje|3em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em}} {{linje|3em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 5khinloo9zo69s8vggnewblmzrgw8pv 104 223927 655088 2026-07-17T11:32:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 655088 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>MINNEN FRÅN HERJEÅDALENS FORNTID.</small>|211}}</noinclude>heden tid, nämligen en <i>järnsax</i> lik fig. 443 i <i>Norske Oldsager</i> af O. Rygh, hvilken sax jag nu såg i Vestra Herjeådalens fornminnesförening, en tveeggad <i>dolk</i> (?) och några <i>brynstenar,</i> allt inlagdt i näfver. Dessutom omtala gamla f. d. Wallarbor, att ungdomen plägade i tysthet midsommarnatten gräfva i ättehögarne, och att man därvid funnit stora <i>bilor, spjut</i> och långa <i>svärd.</i> Dessa hafva sedan förstörts eller kommit bort vid flyttningar o. s. v. I närheten af Flon, som ligger på södra sidan af Ljusnan något längre ned i dalen, finnas några grafhögar, näml. 3 i rad på den s. k. eggen, en naturlig sandås utmed elfven, och en på slätten ofvanför eggen. Först gräfde jag på några ställen i själva sandåsens öfre del, särskildt kring det ställe i eggens östra del, där man för 45 år sedan fann en <i>järnyxa,</i> ett <i>bryne</i> och en <i>dolk</i> (?), men fann intet. Sedan undersöktes högarne, som dock alla förut voro genomgräfda. N:o 1 var 10 meter i diam., 2 m. hög och bestod af stenblandad sand. Man hade där gräft en gång till nära midten. Jag fann här endast <i>aska</i> och <i>kol</i> i ringa mängd. N:o 2 var 6,5 m. i diam., 2 m. hög. Den genomgräfdes nu från två sidor, men intet fanns. N:o 3, den nedersta högen, var 5,3 m. i diam. och förut genomgräfd men utgräfdes nu fullständigt. Jag fann här på olika ställen på 15 cm. eller mindre djup under ytan och till en del nära utkanterna 6 <i>pilspetsar</i> af järn. Fem af dem äro hvarandra lika, omkring 16 cm långa och 2 cm breda, väl bibehållna. Den sjette är 12 cm lång och smalare samt angripen af rost. De likna någorlunda fig. 501 i <i>Sv. forns.</i> af Montelius. Flera af dem lågo under björkrötter. N:o 4, den på slätten, var 6,7 m. i diam. och genomgräfd men utgräfdes nu fullständigt. Högen bestod af ren sand, som dock tydligen var uppkastad på platsen såsom en grafhög. Intet fanns. Å Flon har enligt meddelande af E. Fundin under plöjning förliden höst hittats en <i>järnkittel,</i> som förväntas till fornminnessamlingen i Funäsdalen. På norra sidan om elfven midtför eggen finnas två genomgräfda grafhögar. I samma trakt hittades för några år sedan vid ett vägarbete en s. k. <i>fårsax</i> och en stor <i>spjutspets</i> af järn, hvilka hittaren dock redan hade lemnat ifrån sig. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 52j1v9v10b16bkm0uzxlgq3hkrzsf0u