Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.13 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 125716 656023 655656 2026-07-31T05:53:20Z Bio2935c 11474 656023 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h3 align="center" style="border-bottom:none;">Rättelser.</h3> {{tomrad}} {| style="text-align:center; margin: auto;" |Pag. ||3 ||rad. ||30 ||''står:'' ||style="text-align:left;"|A. Lindman ||''läs:'' ||style="text-align:left;"|A. Lindquist |- |» ||16 ||» ||24 ||» ||style="text-align:left;"|Wetterhalls ||» ||style="text-align:left;"|Wetterlunds |- |» ||30 ||» ||35 ||» ||style="text-align:left;"|lyckats ||» ||style="text-align:left;"|tycktes |- |» ||33 ||» ||14 ||» ||style="text-align:left;"|Johan Petersson ||» ||style="text-align:left;"|Johannes Petersson |- |» ||36 ||» ||18 ||» ||style="text-align:left;"|Ahlström ||» ||style="text-align:left;"|Ahnström |- |» ||— ||» ||39 & 42 ||» ||style="text-align:left;"|Kristen Bengtsson ||» ||style="text-align:left;"|Bengt Kristensson |- |» ||58 ||» ||28 nedifr. ||» ||style="text-align:left;"|Herr Hof-Rätts-Rådet och <br>Riddaren v. Sydows ||» ||style="text-align:left;"|Smeden Lundquists |- |» ||61 ||» ||20 ||» ||style="text-align:left;"|Israel Svensson ||» ||style="text-align:left;"|Sven Israelsson |- |» ||63 ||» ||12 ||» ||style="text-align:left;"|Åhl ||» ||style="text-align:left;"|Åklagaren |- |» ||64 ||» ||11 ||» ||style="text-align:left;"|Olsbeck ||» ||style="text-align:left;"|Osbeck |- |» ||66 ||» ||36 ||» ||style="text-align:left;"|tilltalade N:o 2 ||» ||style="text-align:left;"|tilltalade N:o 9. |- |» ||82 ||» ||29 ||» ||style="text-align:left;"|Snickaregesällen Hogenberg ||» ||style="text-align:left;"|Snickarelärlingen Hofvenberg |- |» ||88 ||» ||20 ||» ||style="text-align:left;"|Skräddaregesällen Nyström ||» ||style="text-align:left;"|Snickaregesällen Nyström |- |» ||91 ||» ||21 ||» ||style="text-align:left;"|den under N:o 13 ||» ||style="text-align:left;"|den under N:o 14 |- |» ||113 ||» ||7 ||» ||style="text-align:left;"|65 Nordström ||» ||style="text-align:left;"|66 Nordström |- |» ||114 ||» ||28 ||» ||style="text-align:left;"|insatte ||» ||style="text-align:left;"|utsatte |- |» ||137 ||» ||11 & 12 nedifr. ||» ||style="text-align:left;"|Johannes Larsson ||» ||style="text-align:left;"|Johan Larsson. |} {{tomrad}} {{linje|10em}}<noinclude> <references/></noinclude> 8ak27g2tkonvkpijcwfiv7xl3o3oe5r 104 134409 656022 655646 2026-07-31T05:51:44Z Bio2935c 11474 656022 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="QubeCube" /></noinclude>{{c|{{st|INNEHÅLL.|125}}}} {| style="margin: auto;" |- |Passande till julklapp. |style="text-align:center;" |sid. |style="text-align:right;" |1 |- |»I morgon skjutes han». |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |18 |- |Magistern vid Gråbärgsgatan. {{em|2}} |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |41 |- |På kapplöpningsfältet. |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |78 |- |En otrolig historia. |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |90 |- |Ett par Kapuciner. |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |136 |- |En snöstorm. |style="text-align:center;" |» |style="text-align:right;" |147 |} {{c|———♦———}}<noinclude> <references/></noinclude> dtjw38awhp5t0baf122t49aqxaf7gzf 104 136827 656002 655553 2026-07-30T21:41:59Z Bio2935c 11474 656002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|INNEHÅLL.}} {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" || |style="text-align:right;" colspan="2" | {{em}}Sid. |- ||[[Gamla_kort/Ett_stockholmsoriginal|Ett Stockholmsoriginal]] |style="text-align:right;" | 1. |- ||[[Gamla_kort/Gäldstugan|Gäldstugan, Zamorskans krog och Hotel Phœnix]] |style="text-align:right;" | 22. |- ||[[Gamla_kort/En_filosof|En filosof]] |style="text-align:right;" | 47. |- ||[[Gamla_kort/Rätta_hustrun|Hvilken var den rätta hustrun?]] |style="text-align:right;" | 65. |- ||[[Gamla_kort/Ett_bröllop|Ett bröllop vid Packartorgsgatan]] |style="text-align:right;" | 84. |- ||[[Gamla_kort/Tre_förlofningskort|Tre förlofningskort]] |style="text-align:right;" | 98. |- ||[[Gamla_kort/Ungdomsideal|Ungdomsideal]] |style="text-align:right;" | 121. |- ||[[Gamla_kort/Romantik|Romantik och bankaktier]] |style="text-align:right;" | 150. |- ||[[Gamla_kort/Besvärsgatan|Besvärsgatan och Rue Duguai-Trouin]] |style="text-align:right;" | 165. |- ||[[Gamla_kort/Underlig_mamsell|En underlig mamsell]] |style="text-align:right;" | 195. |- ||[[Gamla_kort/Planche|Planche & C:o]] |style="text-align:right;" | 221. |- ||[[Gamla_kort/Borden_dansa|När borden dansa]] |style="text-align:right;" | 249. |} {{innehåll slutar}} {{c|——————}}<noinclude> <references/></noinclude> 7cxwjrq4a39nq7b9kt5hsnh5hw1t88d 104 137098 656004 655569 2026-07-30T21:43:58Z Bio2935c 11474 656004 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|INNEHÅLL.<br>———}} {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" ||[[Från Stockholms synkrets/Under en fältmanöver|Under en fältmanöver]] |style="text-align:center;"| sid. |style="text-align:right;" | 1. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Mycket väsen för ingenting|Mycket väsen för ingenting]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 9. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Akta er för portföljen|Akta er för portföljen]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 12. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Huru rykten tillverkas|Huru rykten tillverkas]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 14. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Det är vår|Det är vår]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 18. |- ||[[Från Stockholms synkrets/En riksdagsreferent|En riksdagsreferent]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 26. |- ||[[Från Stockholms synkrets/När sommaren nalkas|När sommaren nalkas]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 32. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Då prinsessan gifte sig|Då prinsessan gifte sig]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 36. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Det är så tyst i staden|Det är så tyst i staden]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 44. |- ||[[Från Stockholms synkrets/När kineserne kommo|När kineserne kommo]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 51. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Släta och fasonerade|Släta och fasonerade]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 57. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Lustresor förr och nu|Lustresor förr och nu]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 61. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Tivoli och Hasselbacken|Tivoli & Hasselbacken]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 67. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Folklif|Folklif]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 74. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Stockholms gymnasium|Stockholms gymnasium]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 81. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Fru Charmante|Fru Charmante]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 96. |- ||[[Från Stockholms synkrets/På nyåret|På nyåret]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 108. |- ||[[Från Stockholms synkrets/När det töar|När det töar]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 114. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Vid påsk|Vid påsk]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 120. |- ||[[Från Stockholms synkrets/I ångfartygens barndom|I ångfartygens barndom]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 124. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Rum för resande|Rum för resande]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 132. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Folknöjen som försvunnit|Folknöjen som försvunnit]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 139. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Innan Stockholm fick spårvägar|Innan Stockholm fick spårvägar]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 150. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Hvilken rang har ni|Hvilken rang har ni]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 155. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Forntid och framtid|Forntid och framtid]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 161. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Hr Mörk och hr Munter|Hr Mörk och hr Munter]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 165. |- ||[[Från Stockholms synkrets/I foyern|I foyern]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 170. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Jubiléer|Jubiléer]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 177. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Från riksdagen|Från riksdagen]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 180. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Det ser mörkt ut|Det ser mörkt ut]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 189. |- ||[[Från Stockholms synkrets/En underlig kejsare|En underlig kejsare]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 195. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Ingenting i bladen|Ingenting i bladen]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 198. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Kristina Nilsson i Stockholm|Kristina Nilsson i Stockholm]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 201. |- ||[[Från Stockholms synkrets/När hösten kommer|När hösten kommer]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 207. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Ångbåtsungar|Ångbåtsungar]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 213. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Också ett sommarnöje|Också ett sommarnöje]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 219. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Drickspengar|Drickspengar]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 225. |- ||[[Från Stockholms synkrets/I Rydbergs matsal|I Rydbergs matsal]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 232. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Prisse i fara|Prisse i fara]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 236. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Nya och gamla krogar|Nya och gamla krogar]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 242. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Sundbyberg och storsill|Sundbyberg och storsill]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 247. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Stockholms förströelser|Stockholms förströelser]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 250. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Dåliga tider|Dåliga tider]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 256. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Första Maj|Första Maj]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 262. |- ||[[Från Stockholms synkrets/Alt faller men stallet står|Alt faller, men stallet står]] |style="text-align:center;"| „ |style="text-align:right;" | 269. |} {{innehåll slutar}} {{linje|8em}}<noinclude> <references/></noinclude> 8vrge2c5ho4ulk0e7um20gkdldt42fm 104 140394 656019 655645 2026-07-31T05:46:40Z Bio2935c 11474 656019 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|{{sp|'''Innehåll.'''}}<br>———}} {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" ||{{em|15}} |style="text-align:right;" | {{m|Sid.}} |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Min vän författaren|Min vän författaren]] |style="text-align:right;" | 5. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/En reformator|En reformator]] |style="text-align:right;" | 14. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/I hemmet|I hemmet]] |style="text-align:right;" | 21. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Handtverkslif|Handtverkslif]] |style="text-align:right;" | 27. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/En modern figur|En modern figur]] |style="text-align:right;" | 49. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Brunnen i Parisgränd|Brunnen i Parisgränd]] |style="text-align:right;" | 58. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Från Mälardrottningens tron|Från Mälardrottningens tron]] |style="text-align:right;" | 99. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Bland fruntimmer|Bland fruntimmer]] |style="text-align:right;" | 135. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Markis Nobilini|Markis Nobilini]] |style="text-align:right;" | 148. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Den sagolike paschan|Den sagolike paschan]] |style="text-align:right;" | 167. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Alla vägar öppna|Alla vägar öppna]] |style="text-align:right;" | 197. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Afrodite|Afrodite]] |style="text-align:right;" | 218. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Europeiskt slaflif|Europeiskt slaflif]] |style="text-align:right;" | 253. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Gregorins bal|Gregorins bal]] |style="text-align:right;" | 268. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Vägen till odödlighet|Vägen till odödlighet]] |style="text-align:right;" | 287. |- ||[[Stockholmstyper förr och nu/Nytt och gammalt|Nytt och gammalt]] |style="text-align:right;" | 301. |} {{innehåll slutar}} {{c|——————}}<noinclude> <references/></noinclude> clbvp001zawmm6gvmswvg1n544j67zt 104 142806 656005 655590 2026-07-30T21:44:35Z Bio2935c 11474 656005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="QubeCube" /></noinclude>{{c|{{sp|INNEHÅLL}}}} {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" ||{{em|15}} |style="text-align:right;" | {{m|Sid.}} |- ||[[Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan/AF1|Alina Frank]] |style="text-align:right;" | 1 |- ||[[Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan/BB1|Bland Bränningar]] |style="text-align:right;" | 143 |- ||[[Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan/RF|Röda Fanan]] |style="text-align:right;" | 217 |} {{innehåll slutar}} {{c|——————}}<noinclude> <references/></noinclude> iy5fv37begvaymz0qsj389sgvg4fz5e 104 148032 656010 655737 2026-07-30T22:02:28Z Bio2935c 11474 656010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|450|ORDENSSÄLLSKAP OCH KLUBBAR|}}</noinclude>{|style="border-collapse: collapse; margin: auto;" | {{c|{{sp|''Nota:''}}}} |- | Middag för 15 personer à 3 rdr{{em|3}} ||style="text-align:right;"| 45{{em|1.4}} |- | 6 bout. St. Julien N:o 1 à 4 rdr ||style="text-align:right;"| 24{{em|1.4}} |- | 2 d:o Bästa Portvin ||style="text-align:right;"| 7{{em|1.4}} |- | 2 d:o Madeira ||style="text-align:right;"| 7{{em|1.4}} |- | 2 d:o Porter ||style="text-align:right;"| 1.24 |- | {{c|{{sp|Till bålen:}}}} |- | 4 bout. Rhenskt à 3 rdr ||style="text-align:right;"| 12{{em|1.4}} |- | 4 d:o Mosel {{em|2}}» » » ||style="text-align:right;"| 12{{em|1.4}} |- | 2 d:o Champagne ||style="text-align:right;"| 10{{em|1.4}} |- | Socker och svensk pomerans ||style="text-align:right;"| 4.12 |- | Cegarer ||style="text-align:right;"| 1.42 |- | Waxljus ||style="text-align:right;"| 5.24 |- | Kuskarne ||style="text-align:right;"| 32 |- |style="text-align:right;"| Summa Rdr Rgs ||style="text-align:right;"| 130.40 || sk. |} Såsom man ser, hade Pierre Bichard eller hans notförfattare räknat 2 sk. sig till godo. Och dermed afslutas Gröna Rutans historia. Af en viss likhet med Gröna Rutan, dock af ett mera vittert innehåll, var ''Bellmanska sällskapet,'' som stiftades i »November, den femtonde dagen», 1824 och hade till ändamål att »åter uppkalla den glada och komiska verld, som lefver, röres och hafver sin varelse i Fredmans sånger och epistlar».<ref>''Arvid Ahnfelt:'' Bellmanska sällskapet, humoresker och silhuetter. Sthlm 1877.</ref> Den författare vi anföra har utförligt tecknat detta sällskap, och vi vilja här, för att icke förbigå det, då vi tala om Stockholms ordenssamfund, endast efter honom erinra, att stiftarne voro den redan omnämde bekante Bellmanssångaren, kapten Axel Arvid Raab, sedermera komministern i Storkyrkan C. F. Dahlgren (då ännu komminister i Ladugårdslandet och boende i n:o 12 Storgatan), då varande statskommissarien, sedermera presidenten Westerstrand, rådman Berg, kapten Kjellin och rådman Berger. Dessa sex glada och trefliga bröder, heter det i Dahlgrens, af Ahnfelt åter framdragna och offentliggjorda <i>Protokoll hållet på spetsen af ett bränvinsglas,</i> befunno sig, emellan 6 och 7 på aftonen, vandrande ute på åtskilliga trakter, då helt hastigt en själavandring med dem föregick, så att Ulla Winblads ande for in i Raab och Movitz’ i Westerstrand, under det rådman Berg förvandlades till Fader Berg, namnsdagsblåsaren i Katrinatrakten, kapten Kjellin vardt en ny Kristian Wingmark, och i rådmannen och kryddkrämaren Bergers bod nedsteg grälmakar Löfbergs ande och for in i bodegarens kropp. Dahlgren förvandlades samtidigt till magister Gåse. De nyförvandlade sammanträdde på källaren Äplet på Ladugårdslandet, och der stiftades sällskapet. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> c3pjh1t6t3x7w7cc8lmrvucvggdb9o2 104 149195 656014 655678 2026-07-31T05:31:56Z Bio2935c 11474 656014 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||SÄLLSKAPS- OCH VÄRDSHUSLIF|483}}</noinclude><poem>Det är i dag som du blir glömd; Du warit länge nog berömd. Far wäl, far bort din kos.<ref>''Nytt och Gammalt,'' en veckoskrift. Den 27 Maji 1767.</ref> </poem> Under ett par, tre år lurendrejade man i sig kaffe eller nödgades man taga sin tillflykt till andra uppmuntrande drycker för att hålla sällskapslifvet vid makt. Kaffeskänks-societeten fick tillstånd att, i stället för tillredning af den förbjudna drycken, destillera bränvin och andra likörer samt sälja dem jemte tevatten, dricka, honungsmjöd, enbärsviner och dylikt. De fingo dock icke hafva större destillerpannor än af fem eller sex kannors rymd. Den 23 Oktober 1769 upphäfdes kaffeförbudet tills vidare, men återkom ännu en gång innan århundradets slut, likväl endast för kort tid. Att sällskapslifvet under Gustaf III:s tid var gladt och lifligt i Stockholm intygas af samstämmande uppgifter. Hofvets föredöme verkade då som under redan förflutna tider. Man tog sig gerna anledning af namns- och födelsedagar att få sig en särskild festdag, och ofta börjades festen redan tidigt på morgonen, då man stod upp med solen för att med en »namnsdagsblåsning» hedra någon vän eller väninna. Bröllop, barndop och begrafningar tyckas hafva varit lika goda anledningar, och de gamla förbuden och inskränkningarna i mat och dryck efterlefdes ej längre. Betydligt stort var, såsom man finner af Bellman, Stockholms offentliga förfriskningsställen i senare delen af 1700-talet. Danslokaler för både »sämre» och »bättre» folk saknades icke häller. Den mest bekanta var kanske <i>Claes på Hörnet</i>, förut af oss omnämd. Till och med damer af »societeten» mottogo med nöje ett {| style="text-align:center; margin: auto;" border="2" | {{st|''Avertissement''}} <br> {{m|Til}} <br> {{st|{{sp|{{em|2}}Piquenique{{em|2}}}}|200}} <br> {{m|Hos}} <br> {{st|Clas på Hörnet}} <br> {{m|Nästa Lördag den 22 April 1786.}} |} hvaraf ett exemplar ännu förvaras i original i kungl. biblioteket. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ia4n8zgd5jh3e0pasxkbufqvvndhz4c 104 149592 656013 655711 2026-07-31T05:30:06Z Bio2935c 11474 656013 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||GILLEN. SKRÅN. GESÄLLSKAP.|363}}</noinclude>veta vi icke, men vilja minnas, att ett och annat gesällskap i Stockholm på 1830-talet, kanske äfven senare, lät en fana fladdra utanför fönstren, när fest firades i herberget. {{tre stjärnor}} ''Skomakarne'' tyckas hafva haft ett tämligen välbergadt och ordentligt gesällskap, hvarpå dettas ''sjukhus'' också är ett bevis. Ännu i dag står vid Rörstrandsgatan ett litet hus, som hyst skomakaregesällernes ''Krank-kammare.'' Huset köptes för det ändamålet 1674, och säljaren var en hökare vid namn Sven Hansson. I portgången till det huset (nu n:o 4) sitter på väggen en stor stentafla med följande inskrift: {| border="1" style="margin: auto;" | <div style="text-align: center;"> ÅR 1674 <br> KÖPTES DENNA GÅRD TILL ETT SIUKHUS <br> AF <br> SKOMAKAREMBETES GESÄLLER. <br> ÅR 1751 <br> INRÄTADES SIUKHUSKASSAN <br> DÅ <br> {{em}}JOHAN M. HOLMSTRÖM UAR LÅDMÄSTARE.{{em}} <br> ÅR 1753 <br> KIÖPTES TOMTEN. <br> ÅR 1763 <br> BYGDES DETA STENHUS <br> DÅ <br> LÅDMÄSTAREN ABRAHAM APPELQVIST <br> UAR SYSLOMAN VID BYGNADEN. <br> ÅLDERMAN HET. SEBASTIAN MERKEL <br> OCH ÅLTGESÄLLER <br> UORO PETER LÖFSTRÖM OCH G. E. KÖLTZ <br> {{em|4}} {{m|STOCKHOLMARE|75}} {{em|4}} {{m|BRESLAUER|75}} <br> HUGIT <br> PÅ DENNA STEN <br> UÅRE FRAMFARNE TIL ÄHREMINNE <br> OCH EFTERFÖLD <br> FÖR <br> TILKOMMANDE </div> |} Huset såldes sedermera, men ett större inköptes för samma ändamål, vid Lilla Nygatan (nu n:o 19) och begagnades åtminstone i slutet af 1820-talet, möjligtvis ännu senare, men tillhör nu mer enskild person. {{tre stjärnor}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qckweb4gj2y1zk7qs4nxu239ckysgyr 104 149598 656007 655624 2026-07-30T21:48:54Z Bio2935c 11474 656007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>{| border="3" | {| border="0" | <div style="text-align: center;"> <i>Med Hans Kongl. May:tz Allernådigste bewilliande</i> <br><b><i>skola i dag, Torsdag den</i> 7</b> Maj <br><b><i>På</i></b> expresse-<b><i>Höge Befallning</i></b> <br><i>The här ankomne</i> <br><b><i>Högtyska</i></b> <br>{{sp|{{st|<b>COMŒDIANTER</b>|150}}|0.5}} <br><i>För hwar och en, efter Stånd och wilckor hög- och wälbewågne Älskare af thet Tyska Skådespelet/ i kostelig beklädnad, under en starck och angenäm</i> Instrumental<i>isk</i>-Music <i>med skådewärdige och loflig fönöyelser, till hwars och ens besynnerliga sinnetz ro, en skådewärdig</i> Comœdie <i>opföra, benembd:</i> <br>{{st|<b>L’Empire des Morts, dans celui des vivans,</b>}} <br>{{m|C’est}} <br>{{st|<b>Les Avantures, des Champs Elisées.</b>}} <br>{{m|<i>Det är</i>:}} <br>{{st|<b><i>Dödsens Rijke, igenom the lefwandes bedrägerij,</i></b>}} <br>{{m|<i>eller</i>}} <br>{{st|<b><i>The</i></b> Curieusa <b><i>Händelser i the</i></b> Elisæi<b><i>ska Slät-Marcker</i></b>}} <br>{{m|<i>Med</i>}} <br>{{st|Harlequins <b><i>Lustigheter alt igenom upfyld.</i></b>}} <br><i>At denna</i> Action <i>föregående Tijsdag icke blef upförd, lära de</i> Respective <i>Herrar Åskådarne icke illa uptaga, emedan för denne obehaglige Wäderleken man sig icke underståd Skåde-Platzen at öppna.</i> </div> |- | {{linje}} |- | {{c|{{st|{{sp|'''Acteurs:'''}}}}}} |- | {| style="margin: auto;" | style="vertical-align:top" | 1. Pantalon, <i>under namnet </i>Gebhardt,<i> en rik Borgare och Kiöpman.</i> <br>2. <i>Ernst, en Korn-Handlare.</i> <br>3. <i>Liebreich, hans Son.</i> <br>4. <i>Zierlich, en Kiöpmans Son.</i> <br>5. <i>Sybilla</i> {{em|1.2}} { <i>Gebhardts Döttrar.</i> <br>6. <i>Florentine</i> { <br>7. <i>Catrinken, thess Flicka.</i> <br>8. <i>Arlequin, Zierlichs Tienare.</i> <br>9. <i>Fyra Tantzare.</i> <br>10. <i>En Gosse.</i> <br>11. <i>Herr Ungestiim,</i> Studios. Jenens. <br>12. <i>Haudegen, en </i>Officier<i> utur 30.åhriga Krieget.</i> | style="vertical-align:top" | 13. <i>Herr Sauer, en Land-Strykare.</i> <br>14. <i>Herr Katzen-Silber, en Berg-Artzt.</i> <br>15. <i>Herr zu Allen Gut,</i> Studios. Lips. <br>16. <i>Jungfru Gern-Gross, en Borgar-Flicka.</i> <br>17. <i>Herr von Schleckt.</i> <br>18. <i>Herr Flitig,</i> Studios. Wittenb. <br>19. <i>En Taske-Spelare.</i> <br>20. Sans-Esprit, <i>Tabulet-Krämare.</i> <br>21. Grammaticus, <i>förwillade Skol-Mästare.</i> <br>22. <i>Hans Tumm, Säcksis. Bonde-Gåsse.</i> <br>23. <i>En </i>Philosophiska<i> Kokerska.</i> <br>24. <i>Herr Pinsel, en Målare.</i> |} |- | {{linje}} |- | {{st|<b>N.B.</b> Sign. Lorentz}} <i>skall någre ännu här ey sedde Konst-Stycken spela utur Taskan. Äfwenwäl warder the</i> Elisæi<i>ske Slätmarckers </i>Representationer<i> wisa at aldrig thes like sedd är, medelst hela </i>Decorationen<i> hel ny, och af en besynnerlig </i>Invention<i> är.</i> <br>{{c|<i>Til Beslut warder en Extrordinair Dantz af 5 Harlequins, Benämt</i>}} {{c|{{st|<b>La forza di Hercule.</b>}}}} |- | {{linje}} |- | {| style="margin: auto;" | Premiere Loge || ||style="text-align:right;" | 32 ''Styfwer.'' |- | Seconde Loge || ||style="text-align:right;" | 20 ''Styfwer.'' |- | Parterrre || ||style="text-align:right;" | 16 ''Styfwer.'' |- | Gallerie || {{em|10}} ||style="text-align:right;" | 8 ''Styfwer.'' |} |- | {{linje}} |- | <i>Skåde-Platzen är på Kongl. </i>Theatro,<i> och warder de </i>respective<i> Herrar och </i>Dames<i> hörsamligst anmodade, sig bittidare en eljest at infinna, på thet alla Dantzar kunna fullkomligen blifwa föreställt, emedan </i>Theatrum<i> klockan 4. öpnat warder, och på Hög Befallning </i>præcise 9.<i> måste tillsluten blifwa.</i> |} |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j3g7dvz7pab8zuyw2swwjemppmnub2d 656008 656007 2026-07-30T21:58:25Z Bio2935c 11474 656008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>{| border="3" | {| border="0" | <div style="text-align: center;"> <i>Med Hans Kongl. May:tz Allernådigste bewilliande</i> <br><b><i>skola i dag, Torsdag den</i> 7</b> Maj <br><b><i>På</i></b> expresse-<b><i>Höge Befallning</i></b> <br><i>The här ankomne</i> <br><b><i>Högtyska</i></b> <br>{{sp|{{st|<b>COMŒDIANTER</b>|150}}|0.5}} <br><i>För hwar och en, efter Stånd och wilckor hög- och wälbewågne Älskare af thet Tyska Skådespelet/ i kostelig beklädnad, under en starck och angenäm</i> Instrumental<i>isk</i>-Music <i>med skådewärdige och loflig fönöyelser, till hwars och ens besynnerliga sinnetz ro, en skådewärdig</i> Comœdie <i>opföra, benembd:</i> <br>{{st|<b>L’Empire des Morts, dans celui des vivans,</b>}} <br>{{m|C’est}} <br>{{st|<b>Les Avantures, des Champs Elisées.</b>}} <br>{{m|<i>Det är</i>:}} <br>{{st|<b><i>Dödsens Rijke, igenom the lefwandes bedrägerij,</i></b>}} <br>{{m|<i>eller</i>}} <br>{{st|<b><i>The</i></b> Curieusa <b><i>Händelser i the</i></b> Elisæi<b><i>ska Slät-Marcker</i></b>}} <br>{{m|<i>Med</i>}} <br>{{st|Harlequins <b><i>Lustigheter alt igenom upfyld.</i></b>}} <br><i>At denna</i> Action <i>föregående Tijsdag icke blef upförd, lära de</i> Respective <i>Herrar Åskådarne icke illa uptaga, emedan för denne obehaglige Wäderleken man sig icke underståd Skåde-Platzen at öppna.</i> </div> |- | {{linje}} |- | {{c|{{st|{{sp|'''Acteurs:'''}}}}}} |- | {| style="margin: auto;" | style="vertical-align:top;" width="50%"| 1. Pantalon, <i>under namnet </i>Gebhardt,<i> en rik Borgare och Kiöpman.</i> <br>2. <i>Ernst, en Korn-Handlare.</i> <br>3. <i>Liebreich, hans Son.</i> <br>4. <i>Zierlich, en Kiöpmans Son.</i> <br>5. <i>Sybilla</i> {{em|1.2}} { <i>Gebhardts Döttrar.</i> <br>6. <i>Florentine</i> { <br>7. <i>Catrinken, thess Flicka.</i> <br>8. <i>Arlequin, Zierlichs Tienare.</i> <br>9. <i>Fyra Tantzare.</i> <br>10. <i>En Gosse.</i> <br>11. <i>Herr Ungestiim,</i> Studios. Jenens. <br>12. <i>Haudegen, en </i>Officier<i> utur 30.åhriga Krieget.</i> | style="vertical-align:top" | 13. <i>Herr Sauer, en Land-Strykare.</i> <br>14. <i>Herr Katzen-Silber, en Berg-Artzt.</i> <br>15. <i>Herr zu Allen Gut,</i> Studios. Lips. <br>16. <i>Jungfru Gern-Gross, en Borgar-Flicka.</i> <br>17. <i>Herr von Schleckt.</i> <br>18. <i>Herr Flitig,</i> Studios. Wittenb. <br>19. <i>En Taske-Spelare.</i> <br>20. Sans-Esprit, <i>Tabulet-Krämare.</i> <br>21. Grammaticus, <i>förwillade Skol-Mästare.</i> <br>22. <i>Hans Tumm, Säcksis. Bonde-Gåsse.</i> <br>23. <i>En </i>Philosophiska<i> Kokerska.</i> <br>24. <i>Herr Pinsel, en Målare.</i> |} |- | {{linje}} |- | {{st|<b>N.B.</b> Sign. Lorentz}} <i>skall någre ännu här ey sedde Konst-Stycken spela utur Taskan. Äfwenwäl warder the</i> Elisæi<i>ske Slätmarckers </i>Representationer<i> wisa at aldrig thes like sedd är, medelst hela </i>Decorationen<i> hel ny, och af en besynnerlig </i>Invention<i> är.</i> <br>{{c|<i>Til Beslut warder en Extrordinair Dantz af 5 Harlequins, Benämt</i>}} {{c|{{st|<b>La forza di Hercule.</b>}}}} |- | {{linje}} |- | {| style="margin: auto;" | Premiere Loge || ||style="text-align:right;" | 32 ''Styfwer.'' |- | Seconde Loge || ||style="text-align:right;" | 20 ''Styfwer.'' |- | Parterrre || ||style="text-align:right;" | 16 ''Styfwer.'' |- | Gallerie || {{em|10}} ||style="text-align:right;" | 8 ''Styfwer.'' |} |- | {{linje}} |- | <i>Skåde-Platzen är på Kongl. </i>Theatro,<i> och warder de </i>respective<i> Herrar och </i>Dames<i> hörsamligst anmodade, sig bittidare en eljest at infinna, på thet alla Dantzar kunna fullkomligen blifwa föreställt, emedan </i>Theatrum<i> klockan 4. öpnat warder, och på Hög Befallning </i>præcise 9.<i> måste tillsluten blifwa.</i> |} |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jn0pbrir3frh8voilt02hwiogxdkz3p 104 157852 656020 655664 2026-07-31T05:48:02Z Bio2935c 11474 656020 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">INNEHÅLL.</h2> {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" |colspan="2"| |style="text-align:right;" |{{em}}Pag. |- |colspan="2"| [[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Inledning|{{st|I|200}}nledning]] |- |colspan="2"|{{sp|Första Afdelningen,|0.25}} om Stockholm innom broarne. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |1. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 101|Capitlet, om Stockholms Stads första anläggning.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |1. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |2. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 102|Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |41. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |3. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 103|Om Stadens bebyggande i sednare tider.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |68. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |4. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 104|Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allm. Brunnarne inne i Staden.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |86. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |5. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 105|Om Kyrkorne.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |113. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |6. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 106|Om de i Stockholm, till Svenska Konungars äreminnen, uppreste Bildstoder.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |167. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |7. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 107|Om de i Staden varande Publike Hus och allmänne inrättningar.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |179. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |8. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 108|Om någre i Staden varande enskildte Hus, m. m.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |261. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |9. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 109|Om Stadens storlek, Folkmängden och Husens antal.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |272. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |10. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 110|Om Kröningar, Riksdagar och högtideliga Intåg i Stockholm.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |285. |- |colspan="2"|{{sp|Andra Afdelningen.|0.25}} |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |1. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 201|Capitlet, om Kongl. Slottet.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |304. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |2. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 202|Om Stockholms Stads Försvars-verk.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |354. |- |style="text-align:right; vertical-align:top;" |3. |[[Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap 203|Om de af Stockholms Stad uthärdade belägringar och anfall.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |366. |} {{innehåll slutar}} {{linje|8em}} {{tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{st|IN-|150}}}} <references/></noinclude> scnahtrhepeepcp2v6ia7hg58knt698 104 165120 656017 655734 2026-07-31T05:41:15Z Bio2935c 11474 656017 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">INNEHÅLL.</h2> {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" |colspan="3"| |style="text-align:right;" |{{em}}Pag. |- |colspan="3"| {{sp|Första Afdelningen}}, om de Staden närmast belägne Holmar. |- || || I. || [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 101|Kgl. Riddarholmen.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |1. |- || || II. || [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 102|Helge-Ands-holmen.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |44. |- || || III. || [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 103|De smärre Holmar i Norre-ström.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |61. |- || || IV. || [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 104|Strömsborg.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |79. |- ||&nbsp; |- |colspan="3"| {{sp|Andra Afdelningen}}, om Norra Malmen. |- || 1. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 201|Cap. om Norremalm i allmänhet.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |81. |- || 2. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 202|Cap. om N. malms Västra Del.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |99. |- || 3. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 203|Cap. om N. malms Östra Del.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |115. |- || 4. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 204|Cap. om Norra Broarne.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |131. |- || 5. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 205|Cap. om Torg och Brunnar på Norr Malm.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |147. |- || 6. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 206|Cap. om Kyrkor och Kloster.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |160. |- || || I.|| S:t Clarae Kloster. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |160. |- || || II.|| S:t Clarae Kyrka. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |169. |- || || III.|| S:t Olofs Capell, nu Adolph Fred. Kyrka. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |181. |- || || IV.|| S:t Jacobs Kyrka. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |189. |- || || V.|| S:t Johannis Capell. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |199. |- || || VI.|| S:t Jörans Capell. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |206. |- |style="vertical-align:top;"| 7. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 207|Cap. om några märkeligare Hus och Palatser, samt allm. Inrättningar, m. m. på Norre-malm.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |208. |- || || I.|| Hännes K. H. Prinsessans Palats. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |208. |- || || II.|| Opera-Huset. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |212. |- || || III.|| Dramatiska Theatren. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |219. |- || || IV.|| Gamla Arsenalen. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |221. |- || || V.|| Landtmäteri-Contoiret. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |240. |- || || VI.|| Kungs-Trägården. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |245. |- || || VII.|| Kgl. Styckgjuteriet. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |253.<noinclude> |} {{huvud|||VIII.}} <references/></noinclude> 5l8ikcwj0nsq1gom9iiu33ydjfi8yai 104 165174 656018 655756 2026-07-31T05:43:54Z Bio2935c 11474 656018 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||{{sp|{{sc|Innehåll.}}}}|}} {| style="margin: auto;"</noinclude>|- || || VIII.|| Barnhus, Rasp- och Spinhus. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |260. |- || || IX.|| Norre-malms Arbetshus. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |283. |- || || X.|| Rörstrand. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |288. |- ||&nbsp; |- |colspan="3"| {{sp|Tredje Afdelningen}}, om de till Norre Malm nästgränsande Holmar. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |297. |- || I. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 301|Blasie-holmen.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |297. |- || ||colspan="2"| {{em}}Kyrk-holmen. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |327. |- || II. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 302|Skepps-holmen.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |330. |- || ||colspan="2"| {{em}}Castell-holmen. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |343. |- || III. ||colspan="2"| [[Stockholm,_Del_2_(Elers_1800)/Kap 303|Kungholmen.]] |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |345. |- || ||style="vertical-align:top;"| 1. | Cap. om Liderne och Munklägret innan det donerades till Staden. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |345. |- || ||style="vertical-align:top;"| 2. | Cap. om Munklägret gifvit till Staden att bebygga. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |352. |- || ||style="vertical-align:top;"| 3. | Cap. om Kyrkorne. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |354. |- || ||style="vertical-align:top;"| 4. | Cap. om de derstädes anlagde Fabriker. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |360. |- || ||style="vertical-align:top;"| 5. | Cap. om de märkeligare Hus och Egendomar derstädes. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |363. |- || ||style="vertical-align:top;"| 6. | Cap. om Kungsholms Broarne och nya Vägen till Drottningholm. |style="text-align:right; vertical-align:bottom;" |373. |} {{innehåll slutar}} {{linje|10em}}<noinclude> {{huvud|||{{st|{{sp|{{sc|För-}}}}}}}} <references/></noinclude> akov9u6imns4qier9tmq1puv64ztiyg 104 167100 656015 655606 2026-07-31T05:35:39Z Bio2935c 11474 656015 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|||139}}{{huvudlinjer|width=5em|height=2px}}</noinclude><div style="text-align: center;"> I. <br> Dess. <br> XVI. Regerings-år. <br> ———— </div> På frånsidan: {| style="text-align:center; margin: auto;" | colspan="2"| Då denna byggnad börjades. <br> var. <br> Öfverståthållare i Stockholm. <br> Carl Sparre <br> Friherre. <br> K. M. och Svea R. Råd. Åbo Ac. Cantzler. <br> R. och Com. af alle K. M:s Orden. <br> Planen och Ritningen författad <br> af. <br> Carl Fred. Adelcrantz. <br> Friherre. <br> Öfver-Intendent och Com. af K. N. O. <br> Justitie Borgmästare i Stockholm <br> var <br> Carl Fred. Ekerman. <br> Borgerskapets Talemän. <br> Johan Abrah. Kantzou. <br> och <br> Carl Johan Wier. |- |colspan="2"|Committerade öfver Stadens Allmänna byggnader: |- |width="50%"| Paul Printzschöld <br> {{m|Com. Råd.}} <br> Joh. Abr. Grill <br> {{m|Direct. R. V. O.}} <br> Joh. Georg Stutén <br> {{m|Handelsman.}} <br> Fredr. Lund <br> {{m|Handelsman.}} <br> Fredr. Rung <br> {{m|Ålderman.}} || Nils Risberg <br> {{m|Borgmästare.}} <br> Carl Gottfr. Küfell <br> {{m|Directeur.}} <br> Hans R. Apiarie <br> {{m|Fabriqveur.}} <br> Eric Gevallin <br> {{m|Handelsman.}} <br> Math. Engström <br> {{m|Ålderman.}}<noinclude> |} {{huvud|||Fred.}} <references/></noinclude> ora1hyb667ckxlov86yc3coev57rdzy 104 167101 656016 655617 2026-07-31T05:37:26Z Bio2935c 11474 656016 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|140||}}{{huvudlinjer|width=5em|height=2px}} {| style="text-align:center; margin: auto;"</noinclude>|- |width="50%"| Fred. Stangenberg <br> {{m|Ålderman.}} <br> Carl Joh. Wier <br> {{m|Ålderman.}} || Nils Lyckou <br> {{m|Håf-Bagare.}} <br> Joach. Hofvenschöld <br> {{m|Ålderman.}} |- |colspan="2"| Arbetets verkställighet. <br> Anförtrodt Carl Hen. König. <br> och Erich Palmstedt <br> Stads-Architecter. <br> ———— |} Då detta var inlagdt, tilltäptes öpningen af Stads-Architecten <i>Palmstedt</i> med ett lock och en stenbotten, hvarefter H. K. M:t tog murslefven och med bruket, som Stads-Architect. <i>König,</i> på ett silfverfat presenterade, fäste locket; då 128 canonskott, af de nedanföre Opera-huset placerade canoner lossades. Murslefven lämnades sedan till Kron-Prinsen och Deras K. Högheter Hertigarne, med flere, jämte de Herrar och män, at K. Sviten, som varit närvarande, vid Regements-förändringen, d. 19 Aug. 1772; hvarefter den emottogs af Directeuren och Slotts-Murmästaren <i>Uhr;</i> då H. K. M. tog hammaren, slog dermed på grundstenen och lät sedan dermed förhållas, som med murslefven; hvarefter den lämnades till Byggmästaren <i>Battram</i> — Modellet till bro-karet och stenkistorne uppvistes. <i>Daniel Zetterlund</i> fick förening med Byggmästare-Ämbetet. Hvarefter K. M. återfördes till vagnen och grundstenen öfvermurades derpå genast. {{c|§. 3.}} Byggnaden fortsattes väl på 5:te året; men torde hända, icke med all möjelig skyndesamhet. Ett K:s bref derom, efter Konung <i>Gustafs</i> död, af d. 21 Maji 1792 till Öfverståthållaren Baron <i>Armfelt,</i> förtjenar att här intagas: ”Angelägne att se de arbeten fullföljas, hvilka började under Vår<noinclude> {{huvud|||Högst-}} <references/></noinclude> qbc7q39e3m6u1sreo462l6bk8qh5ira 104 178332 656021 655651 2026-07-31T05:48:58Z Bio2935c 11474 656021 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">INNEHÅLL.</h2> {{innehåll börjar}} {| style="margin: auto;" |- |colspan="3" align="center"| {{sp|Första Afdelningen.}} |- |colspan="3" align="center"| <i>Om de i Stockholm varande K. M. och Rikets Collegier, med derunder lydande Verk.</i> |- |colspan="3" style="text-align:right; " |{{em}}Pag. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 100|Inledning]] ||align="right" |1. |- ||I. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 101|K. Svea Hof-Rätt.]] ||align="right" |6. |- ||II. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 102|K. Krigs Hof-Rätten.]] ||align="right" |19. |- ||III. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 103|K. Krigs-Collegium.]] ||align="right" |20. |- ||IV. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 104|K. Amiralitets-Collegium.]] ||align="right" |30. |- ||V. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 105a|K. Cantzlie-Collegium.]] ||align="right" |34. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 105b|K. Riks-Archivum.]] ||align="right" |45. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 105c|K. Antiqv. Collegium.]] ||align="right" |48. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 105d|K. Antiq. Archivum.]] ||align="right" |53. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 105e|K. Biblioteket.]] ||align="right" |56. |- ||VI. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 106a|K. Kammar-Collegium.]] ||align="right" |64. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 106b|Tullverket.]] ||align="right" |74—105. |- ||VII. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 107|K. Stats-Contoiret.]] ||align="right" |110. |- ||VIII. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 108a|K. Bergs-Collegium.]] ||align="right" |118. |- || ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 108b|Laboratorium Chemicum.]] ||align="right" |125. |- ||IX. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 109|K. Commerce-Collegium.]] ||align="right" |128. |- ||X. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 110|K. Kammar-Revision.]] ||align="right" |136. |- ||&nbsp; |- |colspan="3" align="center"| {{sp|Andra Afdelningen.}} |- |colspan="3" align="center"| <i>Om Collegium Medicum och de till Medicinal-Verket hörande Inrättningar.</i> |- ||I. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 201|K. Collegium Medicum.]] ||align="right" |142. |- ||II. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 202|Chirurgiska Societeten.]] ||align="right" |151. |- ||III. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 203|Apothekare-Societeten.]] ||align="right" |155. |- ||IV. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 204|Lazarettet i Stockholm.]] ||align="right" |159. |- ||V. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 205|Allm. Barnbördshuset.]] ||align="right" |166. |- ||VI. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 206|Amme-Skaffnings-Contoir.]] ||align="right" |172. |- ||VII. ||[[Stockholm,_Del_4_(Elers_1801)/Kap 207|Kopp-ympnings-huset i Stockh.]] ||align="right" |173. |} {{Tomrad}} {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud||)(|T r e-}} <references/></noinclude> 22p6keg0qhm3d9sqkc4lbdwyemhbwf5 104 197681 656006 655605 2026-07-30T21:46:04Z Bio2935c 11474 656006 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|2 Fl.|{{st|<b>STENAR.</b>}}|109}}</noinclude>{| style="margin: auto;" |- align="center" |{{ant|Hakun Jarl}} ||colspan="3"|{{ant|Hulmgir}} || {{ant|Urm}} |- align="center" |&VerticalLine;|| style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎩||align="center"|&VerticalLine; |- align="center" |{{ant|Asur}} —||{{ant|Ginlaug}} ||{{ant|Gaut}} ||{{ant|Sugruthr}} ||— {{ant|Sirith}} —||{{ant|Spiut}} ||— {{ant|Takthah}} |- |colspan="3"|&nbsp;|| style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎩||align="center"|&VerticalLine; |- align="center" |colspan="3"|&nbsp;|| {{ant|Ulbiurn}} ||{{ant|Kvikultr}} ||{{ant|Alrik}} ||{{ant|Sin}} |} På detta Wis tycker jag man imellan desse Stenar bäst kan träffa något Sammanhang. Holmger wil jag låta wara en förnäm man, hälst Namnet, hwilket i senare Tider bland Folkungarne förekommer, icke är däremot. Denne Holmger kan hafwa haft 3 Barn, af hwilka en Dotter ägt Håkan Jarls Son, och en Son Orms Dotter, eller om man wil åsidosätta Sundbyholmsstenen, som ännu icke är igenom Tryck utgifwen, och låta {{ant|Sugruthar}} på närwarande Runsten blifwa et Qwinsnamn; så kunde man föreställa sig at Holmger warit 2 gånger gift, först med en Prinsessa, som föt honom Sigröd, och så med någon af sämre Börd, hwilken blifwit Moder åt Göte och Ginlög, som wåre Fornforskare kallat Gjallug, kanske för at ock dymedelst wisa, huru Ryska Drottningen {{ant|Allogia}} äfwen härifrån ledt sin Uprinnelse, och til Bewis därpå, haft detta Namn; emedan ock hon i Dijkmans Anmärkningar öfwer denne Sten, utur Olof Tryggwasons Saga, blifwit införd. Sålunda kan jag finna någon Orsak, hwarföre Ginlög, om Sigröd här wore et Fruntimmers Namn, först kunde hafwa nämnt Systren och sedan Brodren; där likwäl Mankönet af et lika Ursprung gemenligen altid blifwit dem af det andra föredraget. Men alt detta osäkra måste, när någon Wisshet kan ärhållas, wika för det wissa, och intet göra wår Kundskap waklande. At jag därföre öfwersatt Ordet {{ant|Sugrudar}} genom {{sp|Sigröders}}, eller {{sp|Sigurds}}, som Jo. Peringskiöld och Dijkman {{ant|l. c. p. 102.}} welat hafwa, är såleds mera skedt i Afseende på Sundbyholms Stenen, som skiljer detta Mansnamn ifrån Qwinsnamnet {{ant|Sirith,}} än af någon Nödwändighet dessutom. Ty om Runan ᚢ allenast prickas i bägge Stafwelserna, blifwer af detta Ord {{ant|Sugruthar, Sürüthar,}} eller {{ant|Syrythar}}. Man behöfwer allenast påminna sig, at de gamle Runristare icke altid warit så nogräknade i en Runas eller någre Prickars Insättning, där de icke behöfts, eller Utlemning, där de bort wara (hwilket redan {{ant|p. 91.}} i Anledning af Ingwars Stenar är anmärkt), och därnäst, at Sigrid i gamla Latinska Documenter gemenligen kallas {{ant|Syrytha}} eller {{ant|Syritha:}} at {{ant|u}} med en eller twå<noinclude> {{huvud||O 3|Prick}} <references/></noinclude> gna9gwr46pvojj4i7rv4bxqlmm1yjhk 104 198002 656003 655554 2026-07-30T21:43:07Z Bio2935c 11474 656003 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|120|{{st|<b>GÖTHES</b>}}|4 Cap.}}</noinclude>rits Nämnande är anfördt, och som af Historien så wida styrkes, som man wid desse Tider i Swenska Konungahusen finner en större Brist på Manlig Afföda, än antingen förr, eller sedan: då däremot det är oförnekligt, at Qwinkönet uti dem mera ökts, än wi nu wete Reda uppå. Man är likwäl icke förwissad, at denna Joruna just warit någon Konungadotter, fastän hon äljäst igenom Slägtskap, såsom antingen igenom de twå Erikar, hwilke wid År 1060 förmenas täflat om Swenska Kronan, eller wår Ingwar Emundson och hans Son Swen, eller på annat Sätt, med Konungahuset mycket nära kan hafwa warit förknippad. At nogare finna Tiden, när hon lefwat, torde denna Ätträknings Jämförsel med de för:da något kunnat bidraga: {| style="margin: auto;" |- align="center" |colspan="5"| ||colspan="3"| - - - — - - - — - - - |- align="center" |colspan="5"| ||style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎩ |- align="center" |{{ant|Hakun Jarl}} ||colspan="3"|- - - {{ant|Hulmgir}} — - - -||{{ant|Urm}} ||{{ant|Gyrith}} ||{{ant|Estrith}} ||{{ant|Ragnfast}} ||—{{ant|&nbsp;Inga&nbsp;—&nbsp;Airik}} ||{{ant|Jorus}} |- align="center" |&VerticalLine; ||style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎩ ||&VerticalLine; ||colspan="3"| ||align="left"| &VerticalLine; ||&VerticalLine; |- align="center" |{{ant|Asur}}&nbsp;—||{{ant|Ginglaug}} ||{{ant|Gaut}} ||{{ant|Sugruthr}} ||— {{ant|Sirith}} ||colspan="2"|—{{em}} {{ant|Spiut}} {{em|2}}||← {{ant|Takthah}} ||—{{em}} {{ant|Ketilau}} —|| {{ant|Jarlabak}}&nbsp;— |- align="center" |colspan="3" rowspan="2" align="left"|{{ant|<i>probab</i>.<br>† 1120. <i>vel post: h.a.</i>}} ||style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎩|| ||&VerticalLine; || ||&VerticalLine; |- align="center" |{{ant|Ulbiurn}} ||{{ant|Kvikulfr}} ||{{ant|Alrik}} || ||{{ant|Sin}} ||{{ant|Bali {{em}} Ubir}} ||{{ant|Ingifastr}}. |} Uti Ordningen imellan Sigrids 3 Män, wil jag intet wara enwis, om någon snarare skulle tycka, at hon först ägt Spjut, så Sigröd, och så Tagdag, emedan hon på Sundbyholms Runhäll kallar sig, Alriks Spjuts Sons Moder, och Sigröd sin Man. Eftertankan utwisar wäl det sannolika; men nekar därföre icke hwad dessutom jämwäl kan wara möjligt. Den Sten, som {{ant|Takthah}} fåt efter sig i Lagunga Härad, Fittja Sokn och Mysinge Äng, hafwer dessa Runor: ᛋᛁᚾ᛫ ᛚᛁᛏ ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ ᚦᚬᚾᛅ᛫ ᛅᛏ ᚠᛅᚦᚢᚱ ᛫ ᛫ ᛫ ᛏᛅᚴᚦᛅᚼ᛬ ᛋᛁᚱᚦᛅᛦ ᛒᚭᛅᚾᛏᛅ᛫ ᚴᚢᚦ᛫ ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ᛫ ᛋᛅᛚ᛫ ᚼᛅᚾᛋ᛫ ᛒᛅᛚᛁ᛫ ᚱᛁᛋᛏᛁ᛬ {{ant|Sin lit raisa Stain thona at Fathur - - Takthah: Sirthar Boanta. Guth hialbi Sal hans. Bali risti.}} d. ä. {{sp|Sen lät resa denne Sten åt sin Fader Tagdag, Sigrids Man. Gud hjälpe hans Själ. Bale riste.}} Om Ubbes och Bales Samtid, jämte närmaste Anledning, man til dess Utsättande kunnat finna, är för detta nämnt, och torde wid det, at flere Runstenar förekomma, som de uthuggit, ännu omständligare kunna utsättas. Imedlertid kan det, som redan är anfördt, då det jämföres med detta, som nu är upsökt och ärinrat om Göthes Tåg och dess Samtids Folk, tjäna til denna Upgifts Bestyrkande, at de lefwat icke allenast efter Ingwars, utan och efter Göthes Härfärder. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||Spjuts}} <references/></noinclude> leg89i7sreozrdborg8rh67vdof7vx0 104 200142 656012 655665 2026-07-31T05:28:24Z Bio2935c 11474 656012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|6 Fl.|{{st|<b>STENAR.</b>}}|197}}</noinclude>{| style="margin: auto;" |- align="center" |{{ant|Gurm}} |- align="center" |style="writing-mode: vertical-rl;" colspan="3"|⎧<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎨<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎪<br>⎩ |- align="center" |{{ant|Sem o Biabik,{{em}}Tuki,{{em}}Suni an Runum}} |- align="center" |{{ant|Osbiurn}} Saxes Fosterbroder. |} hwaraf man ock kan döma at denna Slägt icke häller warit ibland de minst ansenliga eller fattigare i Landet; emedan Tykes Bröder af sina Gods fört Titel: hwilket på Runstenar äljäst är mycket sällsyndt. Om den i själfwa Frågans Uplösning angående wåre Runstenars Ålder, {{ant|p. 50. 56.}} jämwäl anförde Tirsteds Runsten på Låland hörer til samme, eller senare Tid, än desse, är swårt at säga. Med sina Runor läses han sålunda, när Början sker från understa Raden, lika såsom uppå den Norske öfwer Slaget i Hwitawaden: ᚭᛋᚱᛅᚦᚱ ᛅᚢᚴ ᚼᛁᛚᛏᚢᚢᛦ ᚱᛁᛋᚦᚢ ᛋᛏᛅᛁᚾ ᚦᛅᚾᛋᛁ ᛅᚠᛏ ᚠᚱᚭᚦᛅ ᚠᚱᚭᚿᛏᛁ ᛋᛁᚿ ᛋᛁᚾᛁ ᛅᚾ ᚼᛅᚾ ᚱᛅᛋᚦᚭ᛫ ᚠᚭᛁᚾᚴᛁᛅᚾ ᚼᛅᚾ ᚢᛅᚱᚦ ᛏᛅᚢᚦᚱ ᚭ ᛋᚢᚭᚦᛁᛅᚢᚦᚢ ᛅᚢᚴ ᚢᛅᛋ ᚠᚢᚱᛋ ᛁ ᚠᚱᛁᚴᛁᛋᛁᚭ ᚦᛁᚦᚭ ᛅᛚᛁᛦ ᚢᛁᚴᛁᚴᛅᛦ᛫ {{ant|Osrathr auk Hiltuur risthu Stain thansi aft Frotha Fronti sin. sini an han rastho. foinkian (Frothi an) han varth tauthr o Svithianthu auk vas furs i Frikisio, thitho alir vikingar}} d. ä. {{sp|}}Osrad och Hildur riste denne Sten efter Frode sin Frände, och sine (d. ä. deras folk) upreste honom. Men Frode han wart döder i Swithiod, och blef begrafwen i Friggesjö, på alle Wikingars Sätt. Jag tilstår, at denna både läsning och Utlägning wäl hafwer sina Swårigheter; men det samma är ock med Th. Bartholins {{ant|in Antiq. Dan. p. 438. sq.}} som i anseende därtil, at inga Skiljetekn äro mellan Orden, efter sin Tanka dem sålunda sammanbundit och förklarat: {{ant|Asrathr auk Hiltvvr ristthu Stein thensi eft Frotha Fronti sin Sini engen vas tha fainginn Han varth tauthr i Svithiauthu auk vas fur Svirikisi othitho elir Vikigur:}} {{sp|Afrad och Haldor reste denne Sten efter Frothe sin Frände (emedan) ingen Son war (honom) då fången. Han wart döder i Swerje, och war för Swerikes Folken iller Wiking.}} Läsaren må haraf taga hwad som hälst behagas. Men wäl wore, om<noinclude> {{huvud||B b 3|man}} <references/></noinclude> k24odo1dwrjjss6rlflgg76rhwr51na 104 205009 656009 655618 2026-07-30T22:01:20Z Bio2935c 11474 656009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" /></noinclude>wit och vti trängsel twingat hafwe. Ehuru wäl det nw alt fort hårdare tilgängit, effter the Keyserske medh deras {{ant|infanterie}} lijke såsom en Muur obewekeligh stått och fächtat, Så hafwe wij doch endtligen och emot Afftonen them således indrifwit, så machlöst och trötte giordt, deras Stycker nådt, och them til wår fördel til at bruka begynt, at hwadh som aff deras Footfolk öfrigh, bredhe widh alle högre och nidrige {{ant|Officerare}} som ther hoos warit, sigh gifwe och {{ant|quarter}} aff oss hafwe taghit most. Bådhe Flygeler aff deras Rytterij hafwe {{ant|quitterat}} Fäldtet en halff Tima tilförenne, och flychtadt den högra til Prag, och {{ant|Jan de Werth}} medh den wenstra til Tabor. <h2 align="center" style="border:none">Lista öfwer the Keyserske höge {{ant|Officerare}} som fångne och döde bliffne äre vti {{ant|Combatten}} den 24. {{ant|Febr.}} 1645.</h2> {| style="margin: auto;" ||{{c|{{st|Döde.}}}} {{ant|Gen.}} Feldtm. {{ant|Lieut.}} Grefwe Götz. {{em}}<br> {{ant|Gen. Major Don Fœlix.}} <br> Öfwerste Grefwe Waldeck. <br> Öfwerste Shäffer. <br> öfw. Lanaw. {{em|2}} öfw. {{ant|Palavicini}}. <br> öfw. Doppe. {{em|2}} öfw. Binaw. <br> öfw. Kolbe. {{em|2.5}} öfw. Meuter. <br> öfw. {{ant|Mercij}}. {{em|2}} öfw. {{ant|Lama}}. <br> öfw. {{ant|Pompei}}. {{em|2}} öfw. Hundstein. <br> öfw. {{ant|Philippi}}. {{em|1}} öfw. Sporck. <br> öfw. {{ant|Picolomini}} den yngre. <br> öfw. {{ant|Lieut. Baron}} Kefenhüller. <br> öfw. {{ant|Lieut.}} från {{ant|Gallas}} Regem. <br> öfw. {{ant|Lieut.}} Krelssheimb. <br> öfw. {{ant|Lieut. Cazionati}}. |valign="top"|{{c|{{st|Fångne.}}}} {{ant|Gen}} Feldtm. Grefwe Hatzfeldt. <br> {{ant|Gen.}} Feldtm. {{ant|Lieut.}} Grefwe Broy. <br> Öfwerste Grefwe Hohenloe. <br> öfw. Grefwe Löwenstein. <br> {{ant|Gen. Commiss. Saradetzky}}. <br> {{ant|Gen. Major}} Trauditz. <br> {{ant|Gen. Major Mercij}}. <br> Öfwerste Meder. <br> öfwerste KönigsEck. <br> öfwerste Merode. <br> öfwerste Lihma. <br> öfwerste Lüttich. |} <h2 align="center" style="border:none">Ett annat från Hamborg den 19. {{ant|Martij.}}</h2> {{Initial|S}}Edan {{ant|Gen. Lieut.}} Königsmarck hafwer intagit, icke allenast Bremerförde, vtan och Ottersberg, så {{ant|resterar}} nu i heela Stifftet Bremen och Ferden icke meer än allenast Rodenborg, hwilket nu hårdt belägras, och förmodeligen icke skal kunna länge hålla sigh. Bemelte {{ant|Gen. Lieut.}} Folck niuter nu i thetta landet så goda {{ant|Quarteer}} som the aldrigh kunne hafwa hafft tilförenne. Och effter som han nu brukar med bästa flijt the goda medel som han nu hafwer i händer til at förstärckia sigh, hwilket i lijka motto och så gör Helm Wrangel på andra sijdan i Holsteen och Jutland, altså lähra the snart bringa i hoop stoora {{ant|Arméer}}, medh hwilke the skole trachta at vthrätta ännu något aff större {{ant|importans}} än här til skeedt är. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||Från}} <references/></noinclude> gkoq6rnq2rgmk7yrd3hddhjmb9u0i18 0 205513 656011 655699 2026-07-30T22:05:17Z Bio2935c 11474 656011 wikitext text/x-wiki <pages index="Ogiers_dagbok_1634.djvu" next="[[Ogiers_dagbok_1634/Erinran|Erinran]]"/> <div class=layout2 > <pages index="Ogiers_dagbok_1634.djvu" from=5 to=5 /> </div> {| style="margin: auto;" ||<b>—— Innehåll: ——</b> ||{{em}} Sid. |- ||[[Ogiers_dagbok_1634/Erinran|Erinran]] |- ||[[Ogiers_dagbok_1634/Dagboken|Dagboken:]] |- ||{{em|2}}November 1634 ||align="right"|1 |- ||{{em|2}}December ||align="right"|10 |- ||{{em|2}}Januari 1635 ||align="right"|21 |- ||{{em|2}}Februari ||align="right"|25 |- ||{{em|2}}Mars ||align="right"|35 |- ||{{em|2}}April ||align="right"|40 |- ||{{em|2}}Maj ||align="right"|44 |- ||[[Ogiers_dagbok_1634/Tillägg|Tillägg]] ||align="right"|52 |} [[Kategori:1760-talets verk]] [[Kategori:Reseskildringar]] 7aoxquex2q8c3mei2iz6gsslfcfugwa 104 219335 655981 647521 2026-07-30T18:50:59Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655981 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> X.<br /> Framgångens följder. </h4> Hon hade blivit avskedad mot slutet av vin­tern. Sommarn förgick, men vintern återkom. Korta dagar, mindre arbete. Om vintern ingen värme, ingen dager, ingen middag, aftonen följer tätt på morgonen, dimma, skymning, fönstret är immigt, man ser icke klart därigenom. Himmeln är en källarglugg. Hela dagen är en källare. So­len har en fattig stackares utseende. Förfärliga årstid! Vintern förvandlar himmelns vatten och människans hjärta till sten. Fantines fordrings­ägare ansatte henne. Fantine förtjänade för litet. Hennes skulder hade ökats. Thénardiers, som oordentligt erhöllo sin betalning, skrevo oupphörligt till henne brev, vilkas innehåll gjorde henne förtvivlad och vilkas porto ruinerade henne. En dag skrevo de till<noinclude> <references/></noinclude> 7ozkhzdaxp85ytylypf2zxgqpktir06 104 219336 655982 650716 2026-07-30T18:51:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655982 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 450 —}}</noinclude>henne, att hennes lilla Cosette vore alldeles naken under den rådande kölden, att hon behövde en yllekjol, och att modern åtminstone måste skicka tio francs därtill. Hon fick brevet och gnuggade det i sina händer hela dagen. Om aftonen gick hon in till en perukmakare, som bodde i hörnet av gatan, och tog ur sin kam. Hennes beundrans­värda blonda hår föll ända ned till hennes höfter. — Sådant vackert hår! utropade perukmakaren. — Huru mycket skulle ni vilja ge mig därför? frågade hon. — Tio francs. — Klipp av det då. Hon köpte en trikåkjol och skickade den till Thénardiers. Denna kjol gjorde Thénardiers ursinniga. Det var penningar de ville ha. De gåvo kjolen åt Éponine. Den stackars Lärkan fick fortfarande frysa. Fantine tänkte: — Mitt barn fryser inte längre. Jag har klätt det med mitt hår. Hon anlade små runda mössor, som dolde hen­nes klippta huvud och med vilka hon ännu var vacker. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5kyogkluar7qxlvrqiie87wzjuoe5rj 104 219339 655992 647525 2026-07-30T19:33:02Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655992 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XI. <br /> Kristus frälse oss. </h4> Vad är denna Fantines historia? Det är sam­hället, som köper en slavinna. Av vem? Av eländet. Av hungern, av kölden, av ensamheten, av övergivenheten, av den yttersta nöden. Bedröv­liga handel! En själ för en bit bröd. Eländet bjuder ut, samhället tar emot. Jesu Kristi heliga lag styr vår civilisation, men har ännu icke genomträngt den. Man säger, att slaveriet har försvunnit ur den europeiska civili­sationen. Det är en villfarelse. Det förefinnes allt jämt, men det är blott kvinnan, som tynges därav, och det kallas prostitution. Det tynger på kvinnan, det vill säga på beha­get, på svagheten, på skönheten, på moderskäns­lan. Detta är icke en av mannens minsta skam­fläckar. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9tl9uj5yu12vvbq08xctwlhu8cutp3q 104 219340 655995 647526 2026-07-30T19:36:30Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655995 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> XII.<br /> Dagdrivaren Bamatabois. </h4> Det finns i alla småstäder, och det fanns sär­skilt i Montreuil, ett slags unga herrar, som i landsorten gnaga på sina femton hundra francs i räntor med samma förnäma min, som deras likar i Paris sluka två hundra tusen francs om året. Det är varelser av det stora släktet könlöse, parasiter, nollor, som ha litet jord, litet dumhet och litet kvickhet, som skulle vara tölpar i en salong, men som på källaren tro sig vara kavaljerer. De säga: mina ängar, mina skogar, mina bönder. De ut­vissla aktriserna på teatern för att visa, att de äro folk med smak, och gräla med garnisonsofficerarne för att visa sig vara modiga karlar. De jaga, röka, gäspa, dricka, lukta tobak och spela biljard, bekika resande, som stiga ur diligensen, leva på kaféerna, på värdshusen, ha en hund, som äter<noinclude> <references/></noinclude> k0qzeh6m162umhctn21o5tt09walkpm 104 219821 655983 648557 2026-07-30T18:52:28Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655983 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 451 —}}</noinclude>I Fantines sinne arbetade emellertid dystra tankar. När hon såg, att hon icke längre kunde kläda sig i håret, började hon fatta hat till allt omkring sig. Hon hade länge delat allas vördnad för fa­der Madeleine, men genom att beständigt för sig upprepa, att det var han, som kört bort henne, och att han var orsaken till hennes olycka, kom hon därhän, att hon hatade honom också, honom fram­för allt. När hon gick förbi fabriken vid den tiden, då arbetarna stodo i porten, låtsade hon skratta och sjunga. En gammal arbeterska, som en gång såg henne skratta och sjunga på det sättet, sade: — Det slutar aldrig väl för den där flickan. Hon tog sig en älskare, den förste, som kom, en man, som hon icke tyckte om, och det på trots, med raseriet i sitt hjärta. Det var en usling, ett slags bettlande musikant, en lättjefull stackare, som slog henne och som lämnade henne, liksom hon hade tagit honom, med vedervilja. Hon avgudade sitt barn. Ju mer hon sjönk, ju mörkare allt blev omkring henne, desto klarare strålade den lilla ängelns lju­va bild i djupet av hennes själ. Hon sade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3alcfjew1mqvbscycuw9961howorsm1 104 219822 655984 648558 2026-07-30T18:53:23Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655984 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 452 —}}</noinclude>— När jag blir rik, skall jag ha min Cosette hos mig. Och hon log därvid. Hostan lämnade henne icke och det gick svettbad över hennes rygg. En dag erhöll hon från Thénardiers ett så ly­dande brev: ”Cosette har fått en sjukdom, som går här på orten, mässling, som de kalla den. Det behövs dyra läkemedel. Det där ruinerar oss och vi kun­na icke längre betala dem. Om ni ej skickar oss fyrtio francs inom åtta dagar, så är lillan död.” Hon begynte gapskratta och sade till den gam­la grannkvinnan: — Jo, de äro goda, de där! Fyrtio francs! Inte mer! Det gör ju två napoléondorer! Var vilja de att jag skall taga dem ifrån? Så dumma de bönderna äro! Emellertid gick hon till en fönsterglugg i trap­pan och läste om brevet. Därefter steg hon utför trappan och gick ut, springande, hoppande och alltjämt skrattande. Någon, som mötte henne, frågade: — Vad har hänt er, efter ni är så munter? Hon svarade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> j057nqi65zqbbe8ncoh7r7wwqpsxasl 104 219823 655985 648559 2026-07-30T18:54:46Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655985 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 453 —}}</noinclude>— Åh, jag har fått ett tokigt brev från ett folk på landet. De begära fyrtio francs av mig. Så­dana bönder! Som hon gick över torget, fick hon se en mängd folk samlat omkring en vagn av sällsamt utseen­de, på vars tak en rödklädd karl stod och höll tal. Det var en kringresande kvacksalvartanddoktor, som utbjöd åt allmänheten fullständiga tandrader, opiat, pulver och elixir. Fantine blandade sig i folkhopen och började liksom de andra skratta åt hans tal, vari det fanns grovheter för pöbeln och grannlåter för städat folk. Tandutdragaren fick se den vackra skrat­tande flickan och ropade plötsligt: — Ni har vackra tänder, min flicka lilla, som skrattar där borta. Om ni vill sälja åt mig era två paletter, så ger jag er en napoléondor för stycket. — Vad vill det säga, mina paletter? frågade Fantine. — Paletterna, återtog tandprofessorn, äro de båda framtänderna uppe i munnen. — Hur ohyggligt! utropade Fantine. — Två napoléondorer! mumlade en tandlös gumma, som stod där i närheten. Hon är min­sann lycklig, hon! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4r7m9ooz5aw346f22w5zbd5w0ljye1p 104 219824 655986 648560 2026-07-30T18:56:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655986 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 454 —}}</noinclude>Fantine sprang sin väg och höll för öronen för att icke höra mannens hesa stämma, då han ro­pade efter henne: — Tänk noga efter, min sköna! Två napoléondorer kunna vara bra att ha. Om ni blir hågad för saken, så kom i afton till värdshuset {{spärrad|Silverdäcket}}, där ni skall träffa mig. Fantine kom hem ursinnig och berättade saken för sin goda grannkvinna Marguerite; — Kan ni tänka er sådant? Var det inte en avskyvärd karl? Huru kan man låta sådana män­niskor få fara landet omkring? Att dra ut mina bägge framtänder! Jag skulle ju då se förskräck­lig ut. Håret växer igen, men tänderna! Ett så­dant odjur till karl! Jag ville hellre kasta mig huvudstupa från femte våningen ned i gatan.. Han sade, att han i afton skulle träffas på {{spärrad|Silverdäcket}}. — Och huru mycket bjöd han då? frågade Marguerite. — Två napoléondorer. — Det gör fyrtio francs. — Ja, återtog Fantine, det gör fyrtio francs. Hon sjönk i tankar och satte sig till sitt arbete. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q5xz1ws8u21k4rh7hcy81y30kst3uf3 104 219825 655987 648561 2026-07-30T19:00:12Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655987 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 455 —}}</noinclude>Efter en kvarts timme lämnade hon sin sömnad och gick ut i trappan för att ännu en gång genom­läsa Thénardiers brev. När hon kom in igen, sade hon till Marguerite, som satt bredvid henne och arbetade: — Vad är mässling för slag? Vet ni det? — Ja, svarade den gamla kvinnan, det är en sjukdom. — Behövs det då så mycket läkemedel till den? — Åh, alldeles fasligt med läkemedel! — Var sätter den sig egentligen? — Det är en sjukdom, som sätter sig både här och där. — Den angriper väl barn också? — Företrädesvis barn. — Dör man av den måntro? — Det händer mycket lätt, svarade Marguerite. Fantine gick ut i trappan och läste ännu en gång igenom brevet. Om aftonen gick hon ut, och man såg henne rikta sina steg till Parisgatan, där värdshusen ligga. Morgonen därpå, när Marguerite inträdde i Fantines rum, innan det blev dager, ty de<noinclude> <references/></noinclude> pbafhhw5f8zo285iwbhz9rdqf8htwti 104 219826 655988 648563 2026-07-30T19:01:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655988 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 456 —}}</noinclude>arbeta­de alltid tillsammans och brände på det sättet blott ett ljus för två personer, fann hon Fantine sittande i sängen, blek och frusen. Hon hade icke legat. Hennes mössa hade fallit ned i hen­nes knä. Ljuset hade brunnit hela natten och var nästan helt och hållet nedbränt. Marguerite stannade på tröskeln, utom sig av häpnad över denna ytterliga oordning, och ut­brast: — Herre, min skapare! Ljuset är ju alldeles nedbrunnet! Här har någonting hänt. Därefter såg hon på Fantine, som vände sitt hårlösa huvud emot henne. Fantine hade sedan aftonen förut blivit tio år äldre. — Herre Jesus! sade Marguerite, vad fattas er, Fantine? — Det fattas mig ingenting, svarade Fantine. Tvärt om. Mitt barn skall inte behöva dö i den där förfärliga sjukdomen av brist på hjälp. Jag är nöjd. Vid dessa ord visade hon den gamla kvinnan två napoléondorer, som blänkte på bordet. — Nå, du min evige Gud, utropade Marguerite.<noinclude> <references/></noinclude> ch9ilamrpwzslly2cteesu4utq8z2cy 104 219827 655989 648564 2026-07-30T19:02:17Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655989 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 457 —}}</noinclude>Det är ju en hel förmögenhet. Var har ni fått de där napoléondorerna ifrån? — Jag har skaffat mig dem, svarade Fantine. I detsamma log hon. Ljuset belyste hennes an­sikte. Det var ett blodigt leende. En rödaktig vätska fläckade hennes mungipor, och hon hade en mörk glugg i munnen. De bägge tänderna voro utryckta. Hon skickade sina fyrtio francs till Montfermeil. För övrigt var det blott en list av Thénardiers för att få pänningar. Cosette var icke sjuk. Fantine kastade ut sin spegel genom fönstret. Hon hade redan för länge sedan utbytt sitt lilla rum i andra våningen mot en vindskammare längst uppe under taket, vilken stängdes med en klinka, ett av dessa kyffen, där taket bildar vinkel med golvet och i varje ögonblick stöter en i huvudet. Den fattige kan lika litet gå fram till änden av sitt rum som till änden av sitt öde utan att allt mer och mer böja sig. Hon ägde icke längre någon säng, hon hade blott kvar en trasa, som hon kal­lade sitt täcke, en madrass, som låg på golvet, och en söndrig halmstol. En liten törnrosbuske, som hon hade, stod förtorkad och bortglömd i ett<noinclude> <references/></noinclude> 3ru2lg6634w26jqmdb649bd1md7z6ce 104 219828 655990 648565 2026-07-30T19:03:14Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655990 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 458 —}}</noinclude>hörn. I ett annat hörn sågs en smörburk, som hon begagnade till att förvara vatten i, vilket frös om vintern och vari vattnets olika höjd länge utmärktes genom ringar av is. Hon hade förut förlorat blygseln, nu förlorade hon även behagsjukan. Detta är det sista tecknet. Hon gick ut med smutsiga mössor. Vare sig av brist eller av liknöjdhet, lagade hon icke mera sitt linne. Allt efter som hälarna utnöttes, drog hon ned strum­porna i skodonen. Detta syntes av vissa på läng­den gående veck. Hon lappade sitt gamla utslitna klänningsliv med kalikåbitar, som vid minsta rö­relse gingo sönder. De personer, som hon var skyldig, ställde till uppträden med henne och läm­nade henne ingen ro. Hon mötte dem på gatan, hon mötte dem ånyo i sin trappa. Hon tillbragte hela nätterna med att gråta och grubbla. Hen­nes ögon hade fått en skarp glans och hon kände ständig smärta i axeln upp emot vänstra skulder­bladet. Hon hostade mycket. Hon hatade fader Madeleine djupt och beklagade sig icke. Hon sydde sjutton timmar av dygnet, men en entrepre­nör av fängelsearbeten, som lät de kvinnliga fån­garna arbeta för lägre betalning, sänkte plötsligt<noinclude> <references/></noinclude> ji4a8n2pzvhy92uzlvh8ckkleiwsgjb 104 219829 655991 648566 2026-07-30T19:04:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655991 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 459 —}}</noinclude>prisen, vilket nedsatte de fria arbeterskornas dagspänning till fyrtiofem centimes. Sjutton tim­mars arbete och fyrtiofem centimes om dagen! Hennes fordringsägare voro obevekligare än nå­gonsin. Månglaren, som hade tagit tillbaka näs­tan alla möblerna, sade beständigt till henne: — När tänker du betala mig, din skojerska? Men, min Gud, vad ville man då, att hon skulle göra? Hon kände sig jagad från alla håll, och något av ett vilddjur började utveckla sig inom henne. Vid samma tid skrev Thénardier till hen­ne, att han bestämt haft alldeles för mycket tåla­mod med henne och att han måste ha hundra francs, och det genast. I annat fall skulle han köra lilla Cosette på porten, ehuru hon icke ännu var fullt återställd efter sin svåra sjukdom. Hon finge på landsvägen i kölden taga sig fram bäst hon gitte eller stryka med på kuppen, om hon be­hagade. — Hundra francs, tänkte Fantine. Men vad finns det väl för yrke, varpå man kan förtjäna ens fem francs om dagen? — Välan, sade hon, det blir att sälja resten! Den olyckliga gav sig till glädjeflicka. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4dgyzd129v063mmkgkiiyur2ytqagf5 104 219830 655993 648567 2026-07-30T19:34:46Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655993 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 461 —}}</noinclude>Vid denna punkt av detta sorgliga drama, till vilken vi nu hunnit, hade Fantine ingenting mera i behåll av vad hon fordom varit. Hon hade bli­vit marmor på samma gång hon blivit smuts. Den, som vidrör henne, känner blott kyla. Hon går förbi, hon överlämnar sig åt er, och hon kän­ner er icke. Hon är vanäran och den kalla lik­giltigheten i människogestalt. Livet och sam­hällsordningen ha sagt henne sitt sista ord. Allt, som kan hända henne, har redan hänt henne. Hon har känt allt, uthärdat allt, erfarit allt, lidit allt, förlorat allt, begråtit allt. Hon är undergiven, men detta slags undergivenhet har samma tycke av likgiltighet, som döden har av sömnen. Hon skyr numera ingenting, hon fruktar ingenting. Må alla skyar falla ned över henne, må hela oceanen skölja över henne! Gör ingenting! Hon är en genomblött svamp. Åtminstone tror hon så. Men det är en villfa­relse att inbilla sig någonsin kunna uttömma ödet eller hinna bottnen av något, vare sig vad som helst. Ack, vad äro alla dessa varelser, som sålunda<noinclude> <references/></noinclude> hlfh7gzcmy6j901kvzcpoxrqc595itl 104 219831 655994 648568 2026-07-30T19:35:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655994 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 462 —}}</noinclude>kastas om varandra? Vart taga de vägen? Var­för äro de sådana? Den, som vet detta, tränger med sin blick ge­nom allt, vad mörker heter. Han är blott en. Han kallas Gud. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 55688cy32vl84dvo75q9wnesklryrnh 104 219832 655996 648569 2026-07-30T19:39:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655996 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 464 —}}</noinclude>upp benen under bordet, och en älskarinna, som sätter fram faten därpå. De gnida på ett öre, föl­ja modet till överdrift, beundra tragedier och för­akta kvinnan, slita ut sina gamla stövlar, apa efter London via Paris och Paris via Pont-à-Mousson, bli slöa, innan de bli gamla, aldrig arbeta, aldrig göra något gagn, men icke heller någon synnerlig skada. Herr Felix Tholomyès skulle ha blivit en slik karl, om han stannat kvar i sin landsort och aldrig fått se Paris. Om de vore rikare, skulle man säga: de äro sprättar. Om de vore fattigare, skulle man säga: de äro lättingar. De äro helt simpelt dagdrivare. Bland dessa dagdrivare finnas sådana, som äro tråkiga, och sådana, som ha tråkigt, sådana, som gå och drömma, och sådana, som äro lustiga kurrar. Vid tiden för vår berättelse bestod en sprätt av stora fadermördare och en hög halsduk, ur med berlocker, tre västar i olika färger utanpå varan­dra, den ena av de båda undre blå och den andra röd, en olivfärgad frack med kort liv, smala skört och dubbla rader av silverknappar, som sutto tätt<noinclude> <references/></noinclude> mrlj2kt1c4nx8e2qvyahirgsjuu8o7x 104 219833 655997 648570 2026-07-30T19:44:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655997 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 465 —}}</noinclude>intill varandra och gingo ända upp på axeln, olivfärgade benkläder, något ljusare än fracken, pryd­da vid sömmarna med ränder i obestämt antal, men alltid udda, växlande mellan en och elva, en gräns, som aldrig överskreds. Lägg därtill halv­stövlar med små klackjärn, en hög hatt med smala brätten, en yvig tupé, ett ofantligt spanskt rör och ett språk, kryddat med potierska ordlekar, samt framför allt sporrar och mustascher. Ty på den tiden antydde mustascherna den civile och spor­rarna fotgängaren. Landsortssprätten begagnade dock ännu längre sporrar och ännu väldigare mustascher än andra. Det var vid den tiden, som Sydamerikas repu­bliker kämpade mot konungen av Spanien, Bolivar mot Morillo. Hattar med smala brätten be­gagnades av rojalisterna och kallades morillos. De liberale buro bredskyggiga hattar, som kalla­des bolivars. Åtta eller tio månader efter det, som på före­gående sidor blivit berättat, en av de första da­garna i januari 1823, en afton, då det hade snöat, sågs en av dessa sprättar, en av dessa dagdrivare, en ”välsinnad”, ty han hade morillohatt, insvept<noinclude> <references/></noinclude> asw29b8vaqathqyxbygaadi3cpshfg1 104 219834 655998 648571 2026-07-30T19:46:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655998 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 466 —}}</noinclude>i en av dessa stora, varma kappor, som under den kallare årstiden fullständigade den moderna dräk­ten, roa sig med att ofreda en varelse i starkt urringad baldräkt och med blommor i håret, som strök omkring utanför fönstren till officerskaféet. Denne sprätt rökte, ty det var på högsta modet. Varje gång, som kvinnan gick förbi honom, slängde han efter henne, jämte ett rökmoln ur sin cigarr, något yttrande, som han ansåg mycket kvickt och lustigt, såsom: ”Vad du är full!.. Gå och göm dig!.. Du har ju inga tänder!” och så vidare. Denne herre hette Bamatabois. Kvinnan, detta sorgligt utstyrda spöke, som gick fram och tillbaka i snön, svarade icke, såg icke ens på ho­nom, men fortsatte lika fullt tyst och med en hemsk regelbundenhet sin vandring, vilken var femte minut förde henne tillbaka till speglosorna, liksom den till gatlopp dömde soldaten åter­kommer till spöslagen. Lättingen blev troligen förargad över att se sina ord ha så liten verkan. Han begagnade sig därför av ett ögonblick, då hon vände sig bort, för att smyga sig bakom henne, och kvävande sin skratt­lust, lutade han sig ned, tog upp en hand full snö<noinclude> <references/></noinclude> 4lyti8sgft4mp1hrkwxp8gjq5ytstjx 104 219835 655999 648572 2026-07-30T19:47:43Z Thuresson 20 /* Validerad */ 655999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 467 —}}</noinclude>från gatan och stoppade hastigt ned den på hen­nes rygg, mellan de nakna axlarna. Flickan ut­stötte ett rytande, vände sig om, tog ett språng som en panter och störtade sig över mannen, klö­sande honom i ansiktet med naglarna under de gräsligaste ord, som från ett vaktrum kunnat falla ned i rännstenen. Dessa okvädinsord, utösta med en röst, som var hes av brännvin, strömmade vederstyggligt ur en mun, vari de båda framtänderna verkligen fattades. Det var Fantine. Vid det larm, som härvid uppstod, kommo officerarne hoptals ut från kaféet, de förbigående skockade sig tillsammans, och en skrattande, skri­kande och bifallsjublande krets slöt sig omkring den kringvirvlande massa, som dessa bägge va­relser bildade, och i vilken man med möda kunde urskilja en man och en kvinna, av vilka mannen, vilkens hatt fallit på marken, sökte värja sig, och kvinnan, med sin hårprydnad förstörd, tjutande, utan tänder och utan hår, svartblå av ilska och förfärlig att skåda, anföll honom med händer och fötter. Plötsligt steg en högväxt man raskt fram ur ho­pen, grep kvinnan i hennes med smuts överhöljda sidenliv och sade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> itb8rvrzo5b2lhzddc7225jblmmvoe6 104 219836 656000 648573 2026-07-30T19:48:14Z Thuresson 20 /* Validerad */ 656000 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 468 —}}</noinclude>— Följ mig! Kvinnan lyfte upp huvudet. Hennes ursinniga röst slocknade plötsligt. Hennes ögon voro glas­artade, från svartblå hade hon blivit blek, och en skälvning av skräck skakade henne. Hon hade känt igen Javert. Sprätten hade begagnat sig av denna tillfällighet för att smyga sig bort. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l50zd0s2tw3zjdey5ya031vk4g6689h 104 224028 656035 655231 2026-07-31T07:50:23Z PWidergren 11678 656035 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|'''I.'''}}}} {{Initial|P}}Å SJUTTIO-TALET INBRÖT I SVERIGE EN NY kulturströmning, naturalismen eller som den i Sverige vanligen kallas »åttio-talet». Den slog igenom med Strindbergs roman »Röda rummet», som utkom 1879. Men det är en stor allmän europeisk kulturbölja, som ligger bakom denna rörelse. Vill man därför förstå den svenska naturalismens uppkomst och förutsättningar, måste man gå ett par decennier tillbaka i tiden. Under 1840-talet började avblomstringen av romantiken. Man tröttnade på den verklighetsskygga drömmen och tog åter jorden i besittning. Och mänskligheten hade fått en ny stor tanke: tanken om framsteget. Århundradet är i stort sett naturvetenskapernas. Dessa hade öppnat nya vidder för människosnillet. Det tycktes, som om det snart icke fanns några gränser för människornas förmåga att utforska och behärska naturen. Vad Newtons upptäckt av tyngdlagen varit för 1700-talet, blev under 1800-talet utvecklingstanken, som redan vid seklets början dunkelt framskymtar, växer fram i Hegels världsbild och vid mitten av seklet står i zenit som en frukt av stora, naturvetenskapliga upptäckter. Som en mäktig flodvåg tränger detta nya naturvetenskapliga idéinnehåll in på alla områden, i politiken, där socialismen arbetar på byggandet av framtidsstaten, i filosofien, där den experimentella psykologien och samhällsläran erövra nya områden, i religionen, där den vetenskapliga bibelkritiken nedbryter ortodoxien, och slutligen inom skönlitteraturen, där realismen övergår till naturalism genom beröringen med det nya naturvetenskapliga betraktelsesättet. Redan omkring 1830 hade romantiken genomgått ett förvandlingsskede och upptagit starka element av realism. Denna<noinclude> <references/></noinclude> 2dk5vb22rue3lz41p3t79vc14dglceb 104 224096 656036 655319 2026-07-31T07:50:47Z PWidergren 11678 656036 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||NATURALISMENS UPPKOMST|29}}</noinclude> {{c|{{större|'''II.'''}}}} Sådana gestalta sig i stora drag den svenska naturalismens utländska förutsättningar. Den form, som den svenska naturalismen ikläder sig, är emellertid vida skild från den franska. Här uppe hade hittills lyriken varit den härskande konstformen; prosan var föga upparbetad. De filosofiska och naturvetenskapliga åsikter, som lågo bakom rörelsen, voro föga kända. De kommo i själva verket i omlopp med den nya skönlitteraturen. De hade således ej haft samma långa växttid bakom sig som i Västeuropa, där de organiskt utvecklat sig sedan seklets början. Den skarpa observation, den nyktra analys, den frisinnade världsuppfattning, som utmärkte naturalismen, var en naturlig livsyttring i de stora fria köpmannasamhällena. Den kunde trivas och blomstra i storstäder som Paris och London. I Sverige däremot slogo dessa idéer ned i ett gammaldags klassamhälle, ett bondeland, nästan en ödemark, där den lutherska ortodoxien ännu satt i orubbat bo, så mycket självsäkrare, som den icke ens haft att försvara sig mot sin systerreligion, katolicismen, en kamp, som redan den bidragit att skapa en friare religiös livssyn i länderna på kontinenten. Förunderligt främmande föreföllo därför i mycket dessa moderna idéer, och striden emot dem blev nog så hård. De kände sig redan bättre hemma i Danmark, där hela det kulturella livet är samlat i storstaden Köpenhamn, och denna stad blev också riktningens huvudsäte i Norden. Innan vi se, hur naturalismen utvecklar sig i Sverige, måste vi därför kasta en hastig blick på dess mottagande i Danmark och Norge, ty det var därifrån, som den först nådde hit. Dessa båda länder hade, även efter den politiska skilsmässan, bevarat en viss gemensamhet i kultur. Språket var detsamma, och norrmännen hyste en gammal kärlek till den danska systerkulturen, som var äldre, rikare, mera intellektuell; de sågo upp till den, men de kunde också med den för norrmännen egendomliga självkänslan bekämpa den, när de så funno lämpligt. Efter föreningen med Sverige, som gav politiskt lugn och skydd<noinclude> <references/></noinclude> cflj7wvz2wieasmvopi09w08citoctg 104 224370 655979 2026-07-30T14:14:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 655979 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|264|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>olika delar, som kunna vexla form; än känsligare blir en sådan serie, om föremålen tillika prydas af karakteristiska ornament, som kunna visa större eller mindre skiftningar. En dylik serie är icke endast i och för sig intressantare än en mindre känslig serie, utan ock af större betydelse för fornforskaren. Men om således serierna äro hvarandra olika i afseende på »känslighet», hafva de däremot alla det gemensamt, att varje led i serien, hvarje länk i kedjan är mycket lik den närmaste länken. Ofta är likheten så stor, att det ovana ögat ej ser någon skillnad mellan två bredvid varandra stälda typer. Men den första och den sista länken i kedjan äro i de flesta fall hvarandra så olika, att den senare vid första ögonkastet ej synes kunna ega något samband med den förra, ehuru det vid närmare granskning visar sig, att den yngsta formen verkligen uppstått ur den äldsta genom en småningom försiggående utveckling. Afståndet i tid mellan de former, som bilda de yttersta länkarna i kedjan, är också ofta ganska stor. Ju känsligare en serie är, desto större är emellertid antalet typer, som representera en viss tiderymd, t. ex. ett århundrade. Vid varje typologisk undersökning är det naturligtvis nödvändigt att icke endast se till, huruvida länkarna passa i hvarandra; man måste också se efter, att deras inbördes ålder är riktigt uppfattad, så att inte det, som anses vara äldst, i sjelfva verket är det yngsta. Man får ej begå det stora misstaget, att den ända af kedjan, som man trott vara början, i sjelfva verket är slutet. Lyckligtvis är det ingen svårighet att undgå ett sådant misstag, hvilket ju skulle göra hela undersökningen värdelös. I de flesta fall finnes det nämligen en form, som genom sin enkelhet och naturlighet, eller genom andra lätt i ögonen fallande egenskaper, visar sig vara den äldsta, vara den prototyp, ur hvilken de andra utvecklat sig. Det är visserligen sant, att äfven den yngsta formen i en sådan serie stundom kan synas vara ganska enkel, men en noggrann undersökning ådagalägger dock, att denna enkelhet endast är skenbar, ej så ursprunglig som den hvilken utmärker den äldsta. En särskild uppmärksamhet förtjena vid en typologisk undersökning — liksom vid naturforskarens motsvarande undersökningar — de »rudimentära bildningarna»: delar af föremålet, hvilka ursprungligen haft en uppgift att fylla, men småningom upphört att<noinclude> <references/></noinclude> pwwjgz2e0l4unyf5go8y2ljm34t5spg 655980 655979 2026-07-30T14:15:36Z Gottfried Multe 11434 655980 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|264|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>olika delar, som kunna vexla form; än känsligare blir en sådan serie, om föremålen tillika prydas af karakteristiska ornament, som kunna visa större eller mindre skiftningar. En dylik serie är icke endast i och för sig intressantare än en mindre känslig serie, utan ock af större betydelse för fornforskaren. Men om således serierna äro hvarandra olika i afseende på »känslighet», hafva de däremot alla det gemensamt, att varje led i serien, hvarje länk i kedjan är mycket lik den närmaste länken. Ofta är likheten så stor, att det ovana ögat ej ser {{sp|någon}} skillnad mellan två bredvid varandra stälda typer. Men den första och den sista länken i kedjan äro i de flesta fall hvarandra så olika, att den senare vid första ögonkastet ej synes kunna ega något samband med den förra, ehuru det vid närmare granskning visar sig, att den yngsta formen verkligen uppstått ur den äldsta genom en småningom försiggående utveckling. Afståndet i tid mellan de former, som bilda de yttersta länkarna i kedjan, är också ofta ganska stor. Ju känsligare en serie är, desto större är emellertid antalet typer, som representera en viss tiderymd, t. ex. ett århundrade. Vid varje typologisk undersökning är det naturligtvis nödvändigt att icke endast se till, huruvida länkarna passa i hvarandra; man måste också se efter, att deras inbördes ålder är riktigt uppfattad, så att inte det, som anses vara äldst, i sjelfva verket är det yngsta. Man får ej begå det stora misstaget, att den ända af kedjan, som man trott vara början, i sjelfva verket är slutet. Lyckligtvis är det ingen svårighet att undgå ett sådant misstag, hvilket ju skulle göra hela undersökningen värdelös. I de flesta fall finnes det nämligen en form, som genom sin enkelhet och naturlighet, eller genom andra lätt i ögonen fallande egenskaper, visar sig vara den äldsta, vara den prototyp, ur hvilken de andra utvecklat sig. Det är visserligen sant, att äfven den yngsta formen i en sådan serie stundom kan synas vara ganska enkel, men en noggrann undersökning ådagalägger dock, att denna enkelhet endast är skenbar, ej så ursprunglig som den hvilken utmärker den äldsta. En särskild uppmärksamhet förtjena vid en typologisk undersökning — liksom vid naturforskarens motsvarande undersökningar — de »rudimentära bildningarna»: delar af föremålet, hvilka ursprungligen haft en uppgift att fylla, men småningom upphört att<noinclude> <references/></noinclude> sxi215rirmrwtlu4a69gamx7degmxa0 104 224371 656001 2026-07-30T21:29:56Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 656001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|116|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>nens <b>Swantapolks</b> och hans döttrars, samt {{ant|<i>Annæ</i>}} <b>Leyonhufwuds</b>, som war Drotning <b>GUNNILLAS</b> moder. Salig Archebiskopen {{ant|Doct.}} <b>Spegel</b> anförer i sin <b>Biskops-Chröniko</b> {{ant|p.}} 237, vtu en gammal igenfunnen Slechtbok, mongas theras namn, som i Wreta-klosterkyrkio begrafne blefwit, samt några Konungars graf-skrifter; men helt olika med them, som nu ther finnas. Hwilka {{ant|Joh. Messenius}} i sin bok {{ant|de Tumbis}} infört, och Salig <b>Gref Erik Dalberg</b> nett aftagit vti {{ant|Sveciæ Antiq. & Hod. Tom. III.}} Ehuruwäl thesse, fast the äro ristade med Munkestäfwer, icke äro äldre, än at K. JOHAN <b>then tredie</b> låtit them förferdigas i sin tid, och altså icke aldeles pålitelige, hwarken betreffande {{ant|Chronologien}} eller {{ant|Genealogien;}} Dock wil man them här, efter bemelta Grefwes taflor, hafwa anfört, såsom the än i dag ther äro at läsas. 1. På K. <b>INGES then yngres</b> sten: <b>Hic. Sepultus. est. INGO. Svecorum. Gothorumque. Rex. Philippi. Regis. filius. et. Halstani. Regis. nepos. cum. Consorte. sua. HELENA. Regina. hujus. monasterii. fundatores. qui. veneno. impetitus. in. hac. villa. Vretensi. occubuit.</b> 2. K. <b>RAGWALDS</b>, som <b>Knaphöfde</b> kallades, Sten hafwer thenna Skrift: <b>Hic. jacet. Ragwaldus. Svecorum. Gothorumque. Rex. Ingonis Regis. hujus monasterii fundatoris. filius. qui. a. Ve</b>-<noinclude> {{huvud|||<b>stro</b>-}} <references/></noinclude> 9lk1jrgvqqeywkb3cczlmgyljq1v6ob 104 224372 656024 2026-07-31T07:17:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656024 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|I.}} {{Initial|Å}}R 1879, SAMMA ÅR SOM STRINDBERG UTGAV »Röda rummet», utkom en samling ''Dikter'' av A. U. Bååth. Den är ur flera synpunkter intressant. I dessa dikter uppenbarar sig nämligen en ny realistisk stil, och ett landskap upptäckes och beskrives, som dittills varit utan skildrare. Det är Skåne och skåningen, som härmed göra sitt inträde i svensk litteratur. Skåne är ett landskap, som starkt skiljer sig från det övriga Sverige, under det att (det erbjuder överraskande likheter med danska öarna, Mecklenburg och även med Normandie, som Strindberg träffande påpekat. Olikheten med Uppsverige kan föras ända ned till den geologiska formationen, ty Skåne vilar till stor del på krita, det övriga Sverige på urgranit. Det sydliga läget och havet, som sveper kring halvön, skänka det ett mildare klimat och den rika bördighet, vari det t. o. m. överträffar både Själland och Nordtyskland. Sedan Skåne de sista årtiondena ådragit sig en viss uppmärksamhet i Uppsverige, talar man om landskapet, som om det uteslutande vore en slätt. Denna uppfattning sammanhänger naturligen därmed, att det var slätten, som först fann sina målare. Men denna uppfattning är icke dess mindre oriktig. Skåne erbjuder flera olika landskapstyper. I norr erinrar det ännu om Småland med sina vidsträckta hedar, sina barr- och björkskogar med kringkastade kullerstenar. Uppe vid Sundet, vid Hälsingborg, formar det sig med utsikt åt den rikt skogklädda danska kusten till en nordlig Riviera, strålande och leende i julidagarnas sommarglans. Som en diagonal genom landskapet<noinclude> <references/></noinclude> 03im924b0pzwel1w2csukidfvp7jlxu 656034 656024 2026-07-31T07:49:46Z PWidergren 11678 656034 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|'''I.'''}}}} {{Initial|Å}}R 1879, SAMMA ÅR SOM STRINDBERG UTGAV »Röda rummet», utkom en samling ''Dikter'' av A. U. Bååth. Den är ur flera synpunkter intressant. I dessa dikter uppenbarar sig nämligen en ny realistisk stil, och ett landskap upptäckes och beskrives, som dittills varit utan skildrare. Det är Skåne och skåningen, som härmed göra sitt inträde i svensk litteratur. Skåne är ett landskap, som starkt skiljer sig från det övriga Sverige, under det att (det erbjuder överraskande likheter med danska öarna, Mecklenburg och även med Normandie, som Strindberg träffande påpekat. Olikheten med Uppsverige kan föras ända ned till den geologiska formationen, ty Skåne vilar till stor del på krita, det övriga Sverige på urgranit. Det sydliga läget och havet, som sveper kring halvön, skänka det ett mildare klimat och den rika bördighet, vari det t. o. m. överträffar både Själland och Nordtyskland. Sedan Skåne de sista årtiondena ådragit sig en viss uppmärksamhet i Uppsverige, talar man om landskapet, som om det uteslutande vore en slätt. Denna uppfattning sammanhänger naturligen därmed, att det var slätten, som först fann sina målare. Men denna uppfattning är icke dess mindre oriktig. Skåne erbjuder flera olika landskapstyper. I norr erinrar det ännu om Småland med sina vidsträckta hedar, sina barr- och björkskogar med kringkastade kullerstenar. Uppe vid Sundet, vid Hälsingborg, formar det sig med utsikt åt den rikt skogklädda danska kusten till en nordlig Riviera, strålande och leende i julidagarnas sommarglans. Som en diagonal genom landskapet<noinclude> <references/></noinclude> ed5m0qcg6ucnipom55kdvvt6ss1gcvz 104 224373 656025 2026-07-31T07:21:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656025 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|164|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>sträcker sig Söderåsen med sina raviner och lövklädda höjder, där Skäralid och Odensjön utgöra de vackraste punkterna. Sen kommer ett bälte av mörka bokskogar, där solen silar in mellan de sidenskimrande löven, så att hela skogen fylles av en mystisk grönskimrande, trolsk dager. Mitt i detta skogsbälte öppnar sig den leende Ringsjötrakten, frodig och omväxlande som en milsvid klosterträdgård. Först därefter nedom Eslöv vidtager landet »söder om landsvägen», som de riktiga skåningarna tala om, den rika söderslätten, som än i mjuka kammar, än jämn som ett golv glider ned mot Östersjön. Även byggnadsformerna bidraga att giva Skåne en annan karaktär än det övriga Sverige. Uppsverige får sin prägel av de röda stugorna, som ligga pittoreskt och lysa i björkbackarna eller furudungarna. I Skåne härskar sedan urminnes tider tegelbyggnaden, ursprungligen väl klinhus (hopfogade av ler och strå), sedan råverk och slutligen hus av bränt tegel. Den halmtäckta bondgården med fyra sammanhängande längor av korsvirke, kalkstrukna med röda eller svartmålade bjälkar, bildar en slags borggård, och runt ikring i landskapet resa sig de talrika vita kyrkorna med sina trappgavlar. I städerna finnas på grund av det använda materialet mångenstädes, som i Ystad, Lund och Kristianstad, åtminstone enstaka minnen kvar från medeltid och renässans. Detta är det gamla byggnadssättet, som emellertid alltmer får vika för de prosaiska stationssamhällena och de moderna cementkyrkorna. Överallt i detta landskap härska bördighet och välmåga. Skåne är kanske den enda del av Sverige, där, liksom i Frankrike, varje bygd utmärker sig genom någon särskild produkt. Folket, som lever mitt i denna djur- och växtvärldens härlighet och ymnighet, har också ett rikt och skiftande lynne under en lugn och sävlig yta. Nykter förståndighet, seg energi och saftig humor utgöra kanske de mest iögonenfallande egenskaperna. I motsats till uppsvensken, som älskar plötsliga ombyten, är skåningen segt konservativ och förändrar endast vad som nödvändigt måste förändras. Studerar man Skånes historia under den äldre danska tiden,<noinclude> <references/></noinclude> h22hilkvuei2kaxy7va63zo80cg3ns4 104 224374 656026 2026-07-31T07:27:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656026 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|165}}</noinclude>förvånas man över det rika kulturliv, som tidigt här utvecklades. Skåne var pärlan i den danska kronan. Lund var det första ärkebiskopssätet i Norden. Där satt Absalon, Waldemarernas högtbetrodde rådgivare, som ärkebiskop och drev storpolitik om Östersjöväldet. Under reformationstiden vimlar det av betydande män, som haft sin verksamhet i dessa bygder. I Malmö tronade den rike och mäktige borgmästaren Jörgen Kock, där började Claus Mortensen Tondebinder reformationsrörelsen. Han understöddes härutinnan av Hans Mikkelsen, f. d. borgmästare i Malmö, som översatte delar av nya testamentet. Peder Laurentsen, teologie lektor i Lund, utgav den s. k. »Malmøbogen», en av de första protestantiska handböckerna. Herman Weyger, f. d. rådman i Malmö, översatte »Rævebogen», och det finns många andra, vars verksamhet vittnar om, att man livligt deltog i kulturlivet. Men efter erövringen tystnar allt detta liv. De gamla traditionerna avbrytas, och svenskarna ha intet annat intresse än att Skåne förhåller sig lugnt och stilla. Men ännu länge efter Snapphanefejden ser man med misstro på den erövrade provinsen, ännu på Karl Johans tid var den skånska högadeln misstänkt för att hysa upproriska åsikter mot konungahuset. Under ett par århundraden ligger Skåne som en avkrok, ett land hänvisat till sig självt. Erövringen hade nödtvunget avbrutit den intimare förbindelsen med det gamla moderlandet, och erövraren hade just ej mycket att giva det. Bekant är Kellgrens spetsiga, men riktiga uppskattning av poesien i Skåne på hans tid: »Skånska handskar och skånska poesier äro bägge ganska namnkunniga. De hafva ock begge med hvarandra den likhet, att de äro svåra att imitera och kunna ej åstadkommas på andra ställen, ehuru många försök dertill blifvit gjorda … Skånska vers och handskeskinnsberedningen sträcker sig föga längre än till en och annan stad. Begge dessa vetenskaper hafva sitt hufvudsäte i Malmö; dock tillverkar man skäligen goda handskeskinn i Christianstad, äfven som man i Lund går tämmeligen långt i rimmekonsten.» För uppsvensken har Skåne länge varit som ett Boiotien,<noinclude> <references/></noinclude> ddi5pyw6j4i9ebr2yra09cu7161saly 656045 656026 2026-07-31T08:58:30Z PWidergren 11678 656045 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|165}}</noinclude>förvånas man över det rika kulturliv, som tidigt här utvecklades. Skåne var pärlan i den danska kronan. Lund var det första ärkebiskopssätet i Norden. Där satt Absalon, Waldemarernas högtbetrodde rådgivare, som ärkebiskop och drev storpolitik om Östersjöväldet. Under reformationstiden vimlar det av betydande män, som haft sin verksamhet i dessa bygder. I Malmö tronade den rike och mäktige borgmästaren Jörgen Kock, där började Claus Mortensen Tøndebinder reformationsrörelsen. Han understöddes härutinnan av Hans Mikkelsen, f. d. borgmästare i Malmö, som översatte delar av nya testamentet. Peder Laurentsen, teologie lektor i Lund, utgav den s. k. »Malmøbogen», en av de första protestantiska handböckerna. Herman Weyger, f. d. rådman i Malmö, översatte »Rævebogen», och det finns många andra, vars verksamhet vittnar om, att man livligt deltog i kulturlivet. Men efter erövringen tystnar allt detta liv. De gamla traditionerna avbrytas, och svenskarna ha intet annat intresse än att Skåne förhåller sig lugnt och stilla. Men ännu länge efter Snapphanefejden ser man med misstro på den erövrade provinsen, ännu på Karl Johans tid var den skånska högadeln misstänkt för att hysa upproriska åsikter mot konungahuset. Under ett par århundraden ligger Skåne som en avkrok, ett land hänvisat till sig självt. Erövringen hade nödtvunget avbrutit den intimare förbindelsen med det gamla moderlandet, och erövraren hade just ej mycket att giva det. Bekant är Kellgrens spetsiga, men riktiga uppskattning av poesien i Skåne på hans tid: »Skånska handskar och skånska poesier äro bägge ganska namnkunniga. De hafva ock begge med hvarandra den likhet, att de äro svåra att imitera och kunna ej åstadkommas på andra ställen, ehuru många försök dertill blifvit gjorda … Skånska vers och handskeskinnsberedningen sträcker sig föga längre än till en och annan stad. Begge dessa vetenskaper hafva sitt hufvudsäte i Malmö; dock tillverkar man skäligen goda handskeskinn i Christianstad, äfven som man i Lund går tämmeligen långt i rimmekonsten.» För uppsvensken har Skåne länge varit som ett Boiotien,<noinclude> <references/></noinclude> 4pdedo6gbaynwsvyf7uv6108an4oxsc 104 224375 656027 2026-07-31T07:31:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656027 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|166|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>ett bondeland, en erövrad landsända, som knappast räknades till det övriga riket. Denna »grötbygd» och dess befolkning med det halvdanska språket finner man enbart löjliga; naturen ter sig för uppsvensken ful. På utresa skyndar han sig så fort som möjligt genom denna underliga bygd och har endast förklenande ting att berätta om den. När Johan Gabriel Oxenstierna, en av den beskrivande diktens koryféer, 1770 på väg till sin attachépost i Wien kommer in i Skåne, finner han sig föga tilltalad av vad som där möter honom, av flygsandsfälten i norr och den feta slätten i söder, där överflödet och lättjan regera. Skåningen »lever blott att fråssa», han är »ogen och ovillig». Föga mildare uttrycker sig Clas Livijn, som i början av 1800-talet studerade ett år vid Lunds universitet. Han fann landskapet genompyrt av en viss »dansk skånskhed». »Skåningarne», säger han vidare, »äro ej mycket behagliga av naturen. De äro tjocka och pussiga.» Universitetet ansåg han stå lägre än Linköpings gymnasium. Dylika svenska omdömen om Skåne skulle kunna mångdubblas. Egendomligt är, att trots allt har skåningen först på sista tiden reagerat häremot. Han har glömt, att han en gäng var dansk och läser sin svenska historia med samma övertygelse som uppsvensken, gråter över hjältekonungens död på den dimhöljda Leipzigslätten, och liksom däruppe finnas också härnere Karl den tolftes entusiaster och Karl den tolftes antagonister. Det är vanligen först, när skåningen gör ett besök i Stockholm, som han lär sig, att han ej är svensk. Så gick det Ernst Ahlgren och många andra. Från denna allmänna uppsvenska värdering utgör Linnés skildring av Skåne ett sällsynt undantag. Han är utan tvivel den förste uppsvensk, som haft öga för Skånes egendomligheter. Han satt också inne med lyckliga förutsättningar. Han var naturvetenskapsman, framför allt botaniker, med vaket sinne för ekonomien och folkhushållningen. Vidsträckta resor hade skärpt hans blick för det karaktäristiska hos olika land och folk. Han hade vistats i Holland, vars landskapstyp i så många avseenden erinrar om Skånes. Hans ''Skånska resa'' ger också en<noinclude> <references/></noinclude> j54urligwokida2flmpkx65amzqqt8t 656046 656027 2026-07-31T09:04:54Z PWidergren 11678 656046 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|166|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>ett bondeland, en erövrad landsända, som knappast räknades till det övriga riket. Denna »grötbygd» och dess befolkning med det halvdanska språket finner man enbart löjliga; naturen ter sig för uppsvensken ful. På utresa skyndar han sig så fort som möjligt genom denna underliga bygd och har endast förklenande ting att berätta om den. När Johan Gabriel Oxenstierna, en av den beskrivande diktens koryféer, 1770 på väg till sin attachépost i Wien kommer in i Skåne, finner han sig föga tilltalad av vad som där möter honom, av flygsandsfälten i norr och den feta slätten i söder, där överflödet och lättjan regera. Skåningen »lever blott att fråssa», han är »ogen och ovillig». Föga mildare uttrycker sig Clas Livijn, som i början av 1800-talet studerade ett år vid Lunds universitet. Han fann landskapet genompyrt av en viss »dansk skånskhed». »Skåningarne», säger han vidare, »äro ej mycket behagliga av naturen. De äro tjocka och pussiga.» Universitetet ansåg han stå lägre än Linköpings gymnasium. Dylika svenska omdömen om Skåne skulle kunna mångdubblas. Egendomligt är, att trots allt har skåningen först på sista tiden reagerat häremot. Han har glömt, att han en gång var dansk och läser sin svenska historia med samma övertygelse som uppsvensken, gråter över hjältekonungens död på den dimhöljda Leipzigslätten, och liksom däruppe finnas också härnere Karl den tolftes entusiaster och Karl den tolftes antagonister. Det är vanligen först, när skåningen gör ett besök i Stockholm, som han lär sig, att han ej är svensk. Så gick det Ernst Ahlgren och många andra. Från denna allmänna uppsvenska värdering utgör Linnés skildring av Skåne ett sällsynt undantag. Han är utan tvivel den förste uppsvensk, som haft öga för Skånes egendomligheter. Han satt också inne med lyckliga förutsättningar. Han var naturvetenskapsman, framför allt botaniker, med vaket sinne för ekonomien och folkhushållningen. Vidsträckta resor hade skärpt hans blick för det karaktäristiska hos olika land och folk. Han hade vistats i Holland, vars landskapstyp i så många avseenden erinrar om Skånes. Hans ''Skånska resa'' ger också en<noinclude> <references/></noinclude> 10ucishwn28jpxddh8dzxj3r45x28pd 104 224376 656028 2026-07-31T07:36:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656028 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|167}}</noinclude>mästerlig skildring av landskapet, där han tyckes sett allt, som var värt att se. »Han såg», skriver Strindberg i »Skånska landskap», »bokskogar, där hjort och rå kesade bland fasaner och vildsvin. Han såg Jupiters träd, valnötsträdet, bära frukt; han fann vita mullbärsträdet och silkesmaskar, såsom först man ser dem vid Medelhavets stränder. Äkta kastanjen, vilken ej kommer sig förr än ner i södra Schweiz och mellersta Frankrike, bar här frukt. Krappen, den dyra färgörten, övervintrade, såsom först i Provence. Mandelträden voro tio alnar höga och buro ymnigt. Persikor och aprikoser, mannagryn, kvitten, renetter, vindruvor — söderns härligheter i norden!» »Alltså», sammanfattar Linné sitt omdöme, »är intet land som hafver flera förmoner … hvilket icke allenast ibland alla svänska är det behageligaste och mildaste utan ock täflar med de mästa i Europa … Slätten, som sträcker sig åt Lund, Malmö och Trelleborg, begyntes … vid Dalby och förestälte et Canaans land.» En annan upplänning, denna gång en skald, som också trivdes i Skåne, var Orvar Odd, som oblida politiska och husliga förvecklingar fören tid gjort landsflyktig. Han slog sig först ner i Köpenhamn, därefter i Hälsingborg, varest han byggde sig en liten villa med utsikt över Sundet. Han är den förste svenske skald, som sökt teckna scener från Skåne. I <i>En sommardag vid Stehag</i> skildras en politisk folkfest i bokskogen. Avsikten i dikten är dock övervägande skandinavisk och skildringen mera dansk än skånsk. Orvar Odd tillhörde dessutom en tid, som saknade sinne för att återgiva det individuella, det exakta med alla dess smådrag. Mycket annat än bokskogen är det icke heller, som han funnit betecknande, utan den skulle hans skildring lika bra eller lika illa kunna passa för vilken annan trakt som helst. Landskapet lever icke sitt säregna liv i hans framställning. På detta sätt har Skåne hänlegat efter erövringen omedvetet om sig själv. Förbindelsen med Sverige har ända fram till stambanans invigning varit rent yttre. Man har till Skåne landsförvisat uppsvenska ämbetsmän, som emellertid i allmänhet trivts<noinclude> <references/></noinclude> 2skwlls3jstuk17txru3bja90trlkgt 656047 656028 2026-07-31T09:09:55Z PWidergren 11678 656047 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|167}}</noinclude>mästerlig skildring av landskapet, där han tyckes sett allt, som var värt att se. »Han såg», skriver Strindberg i »Skånska landskap», »bokskogar, där hjort och rå kesade bland fasaner och vildsvin. Han såg Jupiters träd, valnötsträdet, bära frukt; han fann vita mullbärsträdet och silkesmaskar, såsom först man ser dem vid Medelhavets stränder. Äkta kastanjen, vilken ej kommer sig förr än ner i södra Schweiz och mellersta Frankrike, bar här frukt. Krappen, den dyra färgörten, övervintrade, såsom först i Provence. Mandelträden voro tio alnar höga och buro ymnigt. Persikor och aprikoser, mannagryn, kvitten, renetter, vindruvor — söderns härligheter i norden!» »Alltså», sammanfattar Linné sitt omdöme, »är intet land som hafver flera förmoner … hvilket icke allenast ibland alla svänska är det behageligaste och mildaste utan ock täflar med de mästa i Europa … Slätten, som sträcker sig åt Lund, Malmö och Trelleborg, begyntes … vid Dalby och förestälte et Canaans land.» En annan upplänning, denna gång en skald, som också trivdes i Skåne, var Orvar Odd, som oblida politiska och husliga förvecklingar för en tid gjort landsflyktig. Han slog sig först ner i Köpenhamn, därefter i Hälsingborg, varest han byggde sig en liten villa med utsikt över Sundet. Han är den förste svenske skald, som sökt teckna scener från Skåne. I <i>En sommardag vid Stehag</i> skildras en politisk folkfest i bokskogen. Avsikten i dikten är dock övervägande skandinavisk och skildringen mera dansk än skånsk. Orvar Odd tillhörde dessutom en tid, som saknade sinne för att återgiva det individuella, det exakta med alla dess smådrag. Mycket annat än bokskogen är det icke heller, som han funnit betecknande, utan den skulle hans skildring lika bra eller lika illa kunna passa för vilken annan trakt som helst. Landskapet lever icke sitt säregna liv i hans framställning. På detta sätt har Skåne hänlegat efter erövringen omedvetet om sig själv. Förbindelsen med Sverige har ända fram till stambanans invigning varit rent yttre. Man har till Skåne landsförvisat uppsvenska ämbetsmän, som emellertid i allmänhet trivts<noinclude> <references/></noinclude> hhp9jmmgdxz110761s2az9ynvhsy5jq 104 224377 656029 2026-07-31T07:37:22Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656029 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>TYPOLOGIEN.</small>|265}}</noinclude>göra detta. Det gamla »organet» har, emedan det ej längre behöfves, krympt samman, så att det endast finnes kvar i en mer eller mindre förändrad gestalt. Sådana rudimentära bildningar, intressanta i och för sig, äro af stor vigt för utredandet af frågan, i hvilken riktning utvecklingen gått. Det är nämligen klart, att de föremål, på hvilka detta organ ännu är sådant, att det verkligen fyller en uppgift, måste vara äldre än de, på hvilka det ej är annat än ett rudiment. I de allra flesta fall kan man således genom att endast taga de rent typologiska förhållandena i betraktande afgöra, hvilken form är den äldsta och hvilken den yngsta. I de få fall, där detta icke är möjligt, lemnas svaret af {{sp|fyndförhållandena, hvilka man för öfrigt alltid bör med största möjliga noggrannhet söka utreda}}. Om vi hafva två till samma land hörande serier, och om vi i hvardera serien kalla de olika typerna A, B, C, D, E o. s. v., i det A är den, som af inre, rent typologiska skäl måste anses vara äldst, så visar en granskning af de fynd, i hvilka typer från båda serierna äro representerade, om dessa senare äro riktigt uppstälda. Härför fordras visserligen inte, att typen A i den ena serien skall visa sig vara samtidig med typen A i den andra serien, och att B i den förra skall vara samtidig med B i den senare, o. s. v., emedan det ju hvarken är sagdt, att båda serierna börjat vid alldeles samma tid, eller att den ena typen lefvat lika länge som den andra. Men fynden måste visa, att {{sp|de båda serierna löpa parallelt med hvarandra}}. Härmed menar jag att, ifall t. ex. B i den ena serien är samtidig med A i den andra, bör C i den förra träffas tillsammans med A eller B i den andra, samt D i den förra träffas tillsammans med B eller C i den andra o. s. v. Parallela med varandra äro således serier, som hafva följande utseende: {| | A || &nbsp; || A |- | B || &nbsp; || B |- | C || &nbsp; || C |- | D || &nbsp; || D |- | E || &nbsp; || E |- | &nbsp; || o. s. v. || &nbsp; |}<noinclude> <references/></noinclude> roqccohnxjzvvn8xb3hthit7yjxmzcb 104 224378 656030 2026-07-31T07:39:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656030 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|168|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>ganska bra, och en och annan skåning har också förirrat sig upp i Sverige. Men de ekonomiska och industriella impulserna ha i allmänhet kommit från Tyskland och Danmark. Det är danska lantmän, som först drivit upp det skånska åkerbruket, och studerar man kuststädernas fysionomi och historia under några decennier, skall man som regel finna, att det är danskar eller tyskar, som infört eller höjt köpenskap och yrkesskicklighet. Detta förhållande börjar nu på att förändras: järnvägarna ha närmat Skåne till Sverige, och på sista tiden märker man även impulser uppifrån. Men det är tydligt, att om en skånsk andlig och materiell odling skall uppspira på skånsk grund, måste skåningen först bliva fullt medveten om sin väsens- och rasskillnad i förhållande till uppsvensken. Han måste förstå, att han har ett annat lynne, en annan naturgrund, och därför också fordrar en annan kultur. Denna kommer säkerligen även att taga intryck av den uppsvenska, men framför allt torde den få en karaktär, som närmar den till den danska eller holländska. Denna skånska kultur arbetar sig långsamt och säkert framåt. Och det var i naturalismens tecken, som den första väckelsen skedde. Denna riktning hade just sinne för det partikulära och individuella. Både dess målare och skriftställare återgiva det karaktäristiska för olika miljöer. Denna sida av naturalismens väsen blir av stor betydelse i ett land, där de olika landskapen erbjuda så stora skiljaktigheter som i Sverige. Målarna börja under det segrande friluftsmåleriet få öga för, att luften och färgerna här äro andra än i Tyskland eller i Frankrike. Och författarna upptäcka det ena landskapet efter det andra. Strindberg tecknar skärgården, Selma Lagerlöfs och Frödings diktning återspeglar den värmländska naturen. Karlfeldts poesi är en utpräglad dalkarlsroccoco. Pelle Molin och flera måla Norrland. Men denna rörelse börjar i Skåne, där redan Rydberg och Kulle försökte återge skånsk natur. Under åttiotalet framträdde sedan en hel falang av olika konstnärer, som i realistisk naturskildring gingo längre. Ingenting visar bättre, att tendensen låg i tidens eget lynne, än att ungefär samtidigt flera unga författare bear-<noinclude> <references/></noinclude> 26h9fdydykaonjcf2wbblfreynak86c 104 224379 656031 2026-07-31T07:43:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656031 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|169}}</noinclude>betade samma område, såsom Bååth, Ola Hansson och Ernst Ahlgren, så att man vid mitten av åttiotalet kan tala om en skånsk skaldeskola. Den förste i denna krets är emellertid A. U. Bååth. Det är han, som upptäcker Skåne. Han är den förste, som haft öga för Skånes egendömligheter, den förste, som haft sinne för pilevallarnas poesi, för solnedgångens färgspel över slätten, för sädesfältens böljande linjer, för allt det, som vi nu alla beundra. Detta var obestridligen en stor insats, ty den landskapsuppfattning, som hittills härskat, var romantisk. Den hade endast öga för bergens och sjöarnas och skogarnas poesi, för brutna linjer, för oro och rörelse, för åskväder, stormar och andra uppror i naturen. Sällan har väl någon förefallit så litet skald som Bååth. Det gäller redan hans utseende. Man behöver ju icke precis uppställa den fordran på en poets utseende, som ännu hade burskap under den föregående generationen, att han skall vara långhårig och smäktande. Det var i varje fall en fordran, som Bååth ej skulle kunnat uppfylla. Han var fet och borgerlig och hade icke lorgnetten varit, skulle man kunnat taga honom för en prosaisk söderslättsbonde, vilket han också i viss mån var. Men under denna sävliga yta dolde sig mera energi än vad de flesta föreställde sig, ett segt fasthållande vid det egna, en bestämd vilja, att det skulle fram, ett säreget och på sig självt säkert temperament. Hans diktning kom mången att studsa. Man skakade på huvudet åt så underlig poesi, och liksom Ola Hansson har han varit ett tacksamt föremål för parodier. Här fanns intet av denna ordprakt eller det musikaliska välljud, som var så utmärkande för de samtida skalderna. Mera omusikalisk vers än Bååths har sällan gjorts i Sverige. Han skriver liksom Orvar Odd fria vers, men går ännu längre i »frihet», så att versen med sitt oregelbundna stavelseantal ofta förefaller ytterst knagglig. Han rimmar sparsamt. På en strof av fyra rader begagnar han ofta endast två rim, och dessa äro vanligen manliga. Icke sällan äro de också falska, så att de endast rimma för ögat, ej för örat.<noinclude> <references/></noinclude> 905hjo9a89gi74l527pzzoua2otvqv3 656048 656031 2026-07-31T09:20:27Z PWidergren 11678 656048 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|169}}</noinclude>betade samma område, såsom Bååth, Ola Hansson och Ernst Ahlgren, så att man vid mitten av åttiotalet kan tala om en skånsk skaldeskola. Den förste i denna krets är emellertid A. U. Bååth. Det är han, som upptäcker Skåne. Han är den förste, som haft öga för Skånes egendomligheter, den förste, som haft sinne för pilevallarnas poesi, för solnedgångens färgspel över slätten, för sädesfältens böljande linjer, för allt det, som vi nu alla beundra. Detta var obestridligen en stor insats, ty den landskapsuppfattning, som hittills härskat, var romantisk. Den hade endast öga för bergens och sjöarnas och skogarnas poesi, för brutna linjer, för oro och rörelse, för åskväder, stormar och andra uppror i naturen. Sällan har väl någon förefallit så litet skald som Bååth. Det gäller redan hans utseende. Man behöver ju icke precis uppställa den fordran på en poets utseende, som ännu hade burskap under den föregående generationen, att han skall vara långhårig och smäktande. Det var i varje fall en fordran, som Bååth ej skulle kunnat uppfylla. Han var fet och borgerlig och hade icke lorgnetten varit, skulle man kunnat taga honom för en prosaisk söderslättsbonde, vilket han också i viss mån var. Men under denna sävliga yta dolde sig mera energi än vad de flesta föreställde sig, ett segt fasthållande vid det egna, en bestämd vilja, att det skulle fram, ett säreget och på sig självt säkert temperament. Hans diktning kom mången att studsa. Man skakade på huvudet åt så underlig poesi, och liksom Ola Hansson har han varit ett tacksamt föremål för parodier. Här fanns intet av denna ordprakt eller det musikaliska välljud, som var så utmärkande för de samtida skalderna. Mera omusikalisk vers än Bååths har sällan gjorts i Sverige. Han skriver liksom Orvar Odd fria vers, men går ännu längre i »frihet», så att versen med sitt oregelbundna stavelseantal ofta förefaller ytterst knagglig. Han rimmar sparsamt. På en strof av fyra rader begagnar han ofta endast två rim, och dessa äro vanligen manliga. Icke sällan äro de också falska, så att de endast rimma för ögat, ej för örat.<noinclude> <references/></noinclude> r5zllwf0n06r33qcngefl0pgvxhnbs5 104 224380 656032 2026-07-31T07:48:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656032 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|170|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>Ofta faller rimmet på biord som pronomen och liknande i stället för på huvudorden, varigenom versen förlorar i kraft och klang. Ordvalet var också ett annat än det vanliga. Han talade vardagsspråk och begagnade ord, som förut icke varit synliga i skaldespråket, som t. ex. ordet ''pöl'', vilket Clas Livijn en gång i början av seklet sökt insmuggla i en prisdikt till Svenska akademien. Därtill kommo andra egendomligheter. Satsbyggnaden är nästan isländskt stel, predikatet sättes ofta före subjektet, och språket är icke fritt från germanismer. Men bakom dessa formella brister döljer sig en originell och nyskapande poet. Det finnes inga fraser i hans dikter. Han är alltid ärlig, säger rätt framt vad han tänker. Denna rättframhet är ett äkta skånskt drag. Skåningen saknar sinne för uppsvenskens smidighet och korrekta men kyliga väsen. Och om han aldrig nådde det musikaliska välljudet, berodde detta kanske i någon mån därpå, att han så helt var sysselsatt med innehållet — och han hade ett nytt innehåll att uttrycka. Huru svårt detta är, att få en ny form för ett nytt innehåll, framträder tydligt under nittiotalet, tydet är visst icke endast Bååth, som ej når fulländningen. Av alla den följande periodens skalder är det kanske endast Fröding och Karlfeldt, som skriva en verkligt otadlig vers. <section end=AUB1 /> <section begin=AUB2 /> {{c|{{större|II.}}}} Albert Ulrik Bååth föddes den 13 juli 1853 i Malmö, där fadern var fängelsepredikant. I en av sina dikter skildrar han troligen ett barndomsminne från denna tid. Gossen leker på vallen utanför det gamla medeltidsfästet Malmöhus och stöter därunder tillsammans med de gråklädda fångarna, dessa samhällets olycksbarn, som hade sin boning därinnanför: {{Dikt|start=open|end=stanza|Och dystre män, som visste ej någon framtid av, som bidde dag, den siste, när döden frihet gav,}}<noinclude> <references/></noinclude> qr414h6ixclsb0qdmlwww17kz0dke44 656033 656032 2026-07-31T07:49:12Z PWidergren 11678 656033 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|170|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>Ofta faller rimmet på biord som pronomen och liknande i stället för på huvudorden, varigenom versen förlorar i kraft och klang. Ordvalet var också ett annat än det vanliga. Han talade vardagsspråk och begagnade ord, som förut icke varit synliga i skaldespråket, som t. ex. ordet ''pöl'', vilket Clas Livijn en gång i början av seklet sökt insmuggla i en prisdikt till Svenska akademien. Därtill kommo andra egendomligheter. Satsbyggnaden är nästan isländskt stel, predikatet sättes ofta före subjektet, och språket är icke fritt från germanismer. Men bakom dessa formella brister döljer sig en originell och nyskapande poet. Det finnes inga fraser i hans dikter. Han är alltid ärlig, säger rätt framt vad han tänker. Denna rättframhet är ett äkta skånskt drag. Skåningen saknar sinne för uppsvenskens smidighet och korrekta men kyliga väsen. Och om han aldrig nådde det musikaliska välljudet, berodde detta kanske i någon mån därpå, att han så helt var sysselsatt med innehållet — och han hade ett nytt innehåll att uttrycka. Huru svårt detta är, att få en ny form för ett nytt innehåll, framträder tydligt under nittiotalet, tydet är visst icke endast Bååth, som ej når fulländningen. Av alla den följande periodens skalder är det kanske endast Fröding och Karlfeldt, som skriva en verkligt otadlig vers. <section end=AUB1 /> <section begin=AUB2 /> {{c|{{större|'''II.'''}}}} Albert Ulrik Bååth föddes den 13 juli 1853 i Malmö, där fadern var fängelsepredikant. I en av sina dikter skildrar han troligen ett barndomsminne från denna tid. Gossen leker på vallen utanför det gamla medeltidsfästet Malmöhus och stöter därunder tillsammans med de gråklädda fångarna, dessa samhällets olycksbarn, som hade sin boning därinnanför: {{Dikt|start=open|end=stanza|Och dystre män, som visste ej någon framtid av, som bidde dag, den siste, när döden frihet gav,}}<noinclude> <references/></noinclude> 2nbfvkihlctmaimkjtteivpd08rdoop 656049 656033 2026-07-31T09:25:48Z PWidergren 11678 656049 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|170|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>Ofta faller rimmet på biord som pronomen och liknande i stället för på huvudorden, varigenom versen förlorar i kraft och klang. Ordvalet var också ett annat än det vanliga. Han talade vardagsspråk och begagnade ord, som förut icke varit synliga i skaldespråket, som t. ex. ordet ''pöl'', vilket Clas Livijn en gång i början av seklet sökt insmuggla i en prisdikt till Svenska akademien. Därtill kommo andra egendomligheter. Satsbyggnaden är nästan isländskt stel, predikatet sättes ofta före subjektet, och språket är icke fritt från germanismer. Men bakom dessa formella brister döljer sig en originell och nyskapande poet. Det finnes inga fraser i hans dikter. Han är alltid ärlig, säger rätt framt vad han tänker. Denna rättframhet är ett äkta skånskt drag. Skåningen saknar sinne för uppsvenskens smidighet och korrekta men kyliga väsen. Och om han aldrig nådde det musikaliska välljudet, berodde detta kanske i någon mån därpå, att han så helt var sysselsatt med innehållet — och han hade ett nytt innehåll att uttrycka. Huru svårt detta är, att få en ny form för ett nytt innehåll, framträder tydligt under nittiotalet, ty det är visst icke endast Bååth, som ej når fulländningen. Av alla den följande periodens skalder är det kanske endast Fröding och Karlfeldt, som skriva en verkligt otadlig vers. <section end=AUB1 /> <section begin=AUB2 /> {{c|{{större|'''II.'''}}}} Albert Ulrik Bååth föddes den 13 juli 1853 i Malmö, där fadern var fängelsepredikant. I en av sina dikter skildrar han troligen ett barndomsminne från denna tid. Gossen leker på vallen utanför det gamla medeltidsfästet Malmöhus och stöter därunder tillsammans med de gråklädda fångarna, dessa samhällets olycksbarn, som hade sin boning därinnanför: {{Dikt|start=open|end=stanza|Och dystre män, som visste ej någon framtid av, som bidde dag, den siste, när döden frihet gav,}}<noinclude> <references/></noinclude> 9b1akq6ex0m0436kwe67f2iswjasxzb 104 224381 656037 2026-07-31T07:55:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656037 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|171}}</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|I barnaögon sågo där blicken lyste nöjd där framtidsdrömmar lågo och glimmade sin fröjd.}} Då gossen var fyra år gammal förflyttades fadern som kyrkoherde till Hammarlövs pastorat. Där ute på Söderslätt, mitt i det fetaste Skåne, förflöt Bååths barndomsår i en gammal prästgård med gavlar från 1600-talet. Av föräldrarna tyckes modern ha stått honom närmast. Hennes ljusa natur går igen i hans eget solskenslynne, som strålade i med- och motgång, i den alltid obrutna livstron och den levnadsfriska naivitet, som bestod ända in i mannaåldern. Kärleken till modern gjorde honom livet ljust och lätt, och denna aldrig sinande kärlek blev den starka underströmmen i hela hans diktning. Det var hos henne, som han hämtade kraft och styrka under motgångarna. I den vackra inledningsdikten till sin första samling hyllar han henne också i denna anda: »Jag gick ej allén, ty du var mig när». Modern härstammade från den berömde latinaren och lundaprofessorn, Tegnérs lärare, Johan Lundblad. Hennes bästa väninna var Laura Bolméer änka efter Tegnérs nära vän. Hon var en årlig gäst under sommarmånaderna i Bååths barndomshem. Detta var också fyllt av Tegnérsminnen. I systerns, Cecilia Bååth-Holmbergs skildring av morfadern får man en levande föreställning om, vilken roll minnena från den Tegnérska tiden spelat i deras barndomsliv. Gemensamt brukade de läsa i »Den röda boken», ett av dessa poesialbum, i vilket man efter gamla tiders bruk, då tryckta böcker ännu voro svåråtkomliga, avskrev de poesier man särskilt tyckte om. Här gjorde den unge Bååth sin första bekantskap med »Svea», »Axel» och många andra dikter, som den store skalden riktat till medlemmar av hans släkt. Ej underligt, att hans första diktförsök, som han ännu kunde berätta i sin mannaålder, voro präglade av inflytanden från Tegnér. Det låter underligt, ty om det finnes någon skald, med vilken Bååths temperament och produktion ej erbjuda den minsta likhet, är det obestridligen Tegnérs. Dennes vittfamnande intelligens,<noinclude> <references/></noinclude> o8192xt32y7uiknzxko1ysvnp0s546v 104 224382 656038 2026-07-31T07:59:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656038 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|172|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>universella bildning och mästerliga herravälde över formen lågo oändligt fjärran frän Bååth. Snarare kan man säga, att den realistiska stil, som Bååth införde i svensk poesi, står i den skarpaste motsats till Tegnérs bildrika och praktfulla retorik. Bååth var under uppväxtåren mera intresserad av friluftsliv än av läsning. Han gick i skolan i Malmö, men var ytterst lat, ända tills han kom i femte klassen, då han plötsligt ryckte upp sig och kom hem med premium. Den angenämt överraskade fadern belönade denna bragd med att uppfylla hans länge närda önskan efter egen ridhäst. Ungdomen igenom var det sedan Bååths största lust att, iförd gula ridbyxor och blå jacka med guldknappar, ströva omkring till häst på skånska slätten. Mer än en dikt har tillkommit under dylika promenader under vackra aftnar eller månljusa kvällar: {{Dikt|Då byagatan i månsken glänser och skugga lagt sig i alla vrår, och alla vägar de skina vita och byn så stilla och andlös står.}} Aderton år gammal blev Bååth 1871 student i Lund och kom till universitetet. Hans examensstudier voro nog, som skaldernas ofta äro det, tämligen oregelbundna; eljest läste han åtskilligt, levde ett muntert studentliv och tyckes först hava blivit känd såsom spexförfattare. Småningom samlades hans intresse för isländskan, kanske isynnerhet sedan han i Köpenhamn, — där han som Oehlenschläger-Tegnérsk stipendiat vistades långa tider — gjort bekantskap med den isländske forskaren, Eirikur Jonsson, utgivaren av ett isländskt lexikon. Denne var viceprost i Regensen, och i hans hem samlades den talrika isländska kolonien. Bååth blev snart en gärna sedd gäst i denna krets. Om den entusiasm, varmed han omfattade isländsk kultur, vittnar den dikt om Island han skrev till det stora studentmötet och som ännu i översättning lär sjungas på sagornas ö. Sysslandet med den isländska diktningen blev av stor betydelse för hans egen gärning som skald; därom vittnar nästan varje rad han skrivit. Själva kärvheten och hårdheten i tonen, kanske också vissa<noinclude> <references/></noinclude> sv4s8vqihpfwnlbs90gtpag6rdunnh5 104 224383 656039 2026-07-31T08:03:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656039 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|173}}</noinclude>metriska egendomligheter, stamma säkerligen härifrån liksom entusiasmen för det nordiska överhuvud. Särskilt mot slutet av sin studenttid vistades Bååth mera i Köpenhamn, skåningarnas naturliga huvudstad, än i Lund. Det är väl högst troligt, att han därunder rönte inflytande från den nya litteraturen och dess män samt från den radikala strömning, som grep omkring sig där i detta ögonblick. Flera av hans dikter som ''En flyttdag i april'' eller ''Ett socialistmöte'' behandla köpenhamnska motiv. Under dessa år kom Bååth också i beröring med folkhögskolan Hvilan, som då leddes av en av denna rörelses föregångare i vårt land, L. P. Holmström. Bååth anställdes här som lärare och trivdes utmärkt bland dessa, friska, emottagliga bondsöner, med vars liv och åskådningssätt prästsonen var förtrogen sedan barnaåren. Sitt eget glada humör och sin hänförelse för den svenska historiens gestalter förstod han att överföra på sina lärjungar. Ännu under senare år talade han med ungdomlig värme om sina minnen från denna tid. Hans folkliga läggning, hans från barndomen förvärvade kärlek till fosterbygden och dess befolkning vaknade säkert här till fullt medvetet liv. Under tiden hade han uppträtt som skald, först med tillfällighetsdikter vid festliga tillfällen i Lund eller på Hvilan; han började sin verksamhet som översättare av isländska sagor, hvilken han under senare år ganska träget fortsatte, blev filosofie licentiat 1884 och disputerade följande året över ett isländskt ämne: ''Studier över kompositionen i några isländska ättesagor''. De närmaste åren flyttade han till Göteborg, där han först verkade som föreläsare och sedan 1891 blev intendent för den etnografiska avdelningen vid Göteborgs museum och docent i isländska vid den då nybildade högskolan. Det var där i den rika handelsstaden vid västkusten, som han tillbragte sina återstående dagar. Han dog 1912. I många avseenden var Bååth en typisk skåning, vilken stod i god samklang med det landskap, som sett honom födas. Han var axelbred och något tung, som man gärna föreställer sig slättbon; han ägde dennes trygga rättframhet och humoristiska blick.<noinclude> <references/></noinclude> bp8015vg4640qkkicmww4lk00ymcn3l 104 224384 656040 2026-07-31T08:19:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656040 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|174|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>Skåningen framställes ofta som närig, hård och kall, mindre betonar man hans hjärtlighet, godmodighet och vekhet, fast dessa drag äro icke mindre vanliga. Hjärtlighet och ömhet äro kanske just de bärande dragen i Bååths skaldekynne. Han tyckte själv om att ha det gott, men unnade också sin nästa det bästa. När han såg, att det saknades, greps han av medkänsla: därav hans blick för de svaga och obetydliga. Helst målar han bördigheten, rikedomen, de vajande yppiga sädesfälten, som det gör hjärtat gott att se på, fridfulla aftonstämningar, en månskenskväll över slätten, en stilla familjetavla, där intet missljud stör. Allt som är »fint», »älskligt», »blitt» eller »lent» (särskilt det sista ordet förekommer ofta), älskar han att dröja vid. Redan i mitten av sjuttiotalet började Bååth väcka uppmärk- samhet genom enstaka dikter, i vilka hans egen nya ton förspordes. En av de tidigaste var ''Till nordens kvinnor'' vid nordiska festen 1876. Det tyckes dock, som om det först var efter ett besök på Tärna folkhögskola i Västmanland våren 1879, som islossningen kommit i hans diktning, sedan han efter ett par månaders bortovaro återvänt till sitt kära sommarfrodiga Skåne. Den starka motsättningen mellan uppsvenskt och skånskt landskap bidrog kanske att stärka intrycken och den kärlek till hembygden, som tvang honom att ge luft åt sina känslor. På ett par veckor var den första diktsamlingen färdig. Den vann strax både vänner och motståndare. Många funno den vara underligt karg, knappast poesi; obestridligen kunde anmärkningar göras på versens byggnad; det är som om Bååth endast räknade stavelserna på fingrarna och vore nöjd, om de äro fulltaliga. Men den var i många avseenden ny mitt i den efterklangspoesi, som var rådande. Målningen av naturen hade blivit schablonmässig och stiliserad, ämnena uttröskade liksom ordvalet och välljudet. Bååth är den förste, som förverkligat Snoilskys ord, att han endast sjunger om, vad han prövat med sina sinnen, de sunda fem. Han gjorde observationer, innan han skrev, och återgav dem sedan ärligt och osminkat utan att drapera dem i några litterära garderobstrasor. Vill man göra klart för sig det nya i Bååths manér, bör man<noinclude> <references/></noinclude> hs08dob18w2lkzcrgpuwr9cyiut81lx 104 224385 656041 2026-07-31T08:20:20Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656041 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|266|<small>OSCAR MONTELIUS.</small>|}}</noinclude>eller {| | A || &nbsp; || &nbsp; |- | B || &nbsp; || A |- | C || &nbsp; || &nbsp; |- | &nbsp; || &nbsp; || B |- | D || &nbsp; || &nbsp; |- | &nbsp; || &nbsp; || C |- | E || &nbsp; || &nbsp; |- | F || &nbsp; || D |} Följande serier äro däremot icke parallela: {| | A || &nbsp; || &nbsp; |- | B || &nbsp; || B |- | C || &nbsp; || A |- | D || &nbsp; || E |- | E || &nbsp; || D |- | F || &nbsp; || C |} De serier, som löpa parallelt med hvarandra, äro utan tvifvel riktiga. Men om ett par serier skulle visa sig icke vara parallela, så ådagalägger detta, att något fel vid deras uppställande blifvit begånget. Vid typologiska undersökningar får man för öfrigt aldrig förgäta, att utvecklingen ofta grenar sig, i det en typ kan gifva upphof åt två eller flera olika serier. En typserie kan därföre ej alltid liknas vid ett träd utan grenar, en palm, som stiger upp i en rak linie; ofta bör den, liksom ett genealogiskt stamträd, liknas vid en grenrik ek. Genom att i typologiskt afseende utreda och med varandra jämföra så många serier som möjligt, i det att alla kända fyndförhållanden tagits i betraktande, har det varit mig möjligt att inom var och en af de tre stora förhistoriska kulturperioderna urskilja flera på hvarandra följande smärre perioder och sålunda erhålla en relativ kronologi. Härigenom hafva vi nu blifvit satta i stånd att bestämma så godt som alla typers inbördes ålder. Men äfven för den absoluta kronologien — åldern uttryckt i århundraden före eller efter Kristi födelse — är den typologiska metoden af oskattbart värde. Så kan man med användande af denna metod få kännedom om icke blott den relativa utan äfven den absoluta åldern af en sådan typ, som aldrig anträffats tillsammans med andra fornsaker af känd ålder. På inre, typologiska grunder kunna vi nämligen, oberoende af fyndförhållandena, visa att typerna A, B, C, D och E hafva följt efter hvarandra i nu<noinclude> <references/></noinclude> 6h8d7fa5bsqftk5v67vfjom0y5r12dl 104 224386 656042 2026-07-31T08:24:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656042 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||A. U. BÅÅTH|175}}</noinclude>läsa hans dikt ''Utanför Lund'', som ger en vårstämning på den skånska slätten. Skalden har tagit sig en promenad ut till hospitalet. Det är ej en promenad i allmänhet han beskriver utan vid ett särskilt tillfälle en förmiddag i maj, då luften var mulen, men eljest majblid. Så noga är tidpunkten angiven. Detsamma gäller stället. Han har gått ned till bron, som för över ån, och därifrån kastar han en blick ut över landskapet, dröjande vid allt, som är karaktäristiskt: »slätten vid såningstid», Knästorps vita kyrka, Romeleklint med mjuk och vågig kam i blånande fjärran, smedjan och hospitalet några steg därifrån; och runt ikring honom fyller domkyrkoklockornas dödsringning inifrån staden luften med tonvåg på tonvåg. Men plötsligen brytes vårstämningen, och rymdens starka musik överröstas av skärande, långa skrik inifrån hospitalet: {{Dikt|Det hörs, som en ande med rasande kraft tog i för att omsider ifrån sig själv bli fri.}} Men så blir det tyst, och man hör endast två (observera ''två!'') harvar rassla mot marken, och från smedjan klinga raska hammarslag: {{Dikt|Och klockorna tiga. I rymden, ren och still, nu tonar allena befriad fågeldrill. Och åter andas slätten vid såningstid sin varma, vårliga glädje i orörd frid.}} Punkt och slut. Han har endast berättat, vad han själv sett och hört. De djuriska skriken från dårarna därinne ha givit honom den motsats, som är nödvändig vid formandet av varje konstverk och som här framhäver stillheten över slätten. Därmed var motivet färdigt! Och därmed hade Bååth skapat en ny form av landskapsbeskrivning i svensk poesi. Han hade återgivit ett lokalt bestämt landskap, men ett landskap, som på samma gång var typiskt. Det är så lätt i detta fall att följa hans arbetssätt. Man behöver endast göra om samma promenad för att konstatera, att allt är sig likt. Bååth arbetar alltid på detta sätt. Han finner icke upp någonting, han aktar sig för att i situationen inlägga något,<noinclude> <references/></noinclude> az8ps0i3908oq8d481hi7ry57guv56r 104 224387 656043 2026-07-31T08:28:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656043 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|176|A. U. BÅÅTH|}}</noinclude>som han ej funnit där, han aktar sig för den fritt komponerande fantasien, men fördjupar sig med innerlighet i det ämne han vill skildra. Det nya och typiska för Bååth är således hans sätt att beskriva. Det finnes dikter av honom, där han söker utveckla tankar, där han resonnerar, men de bestyrka blott, att han endast lyckas, då han målar. Hans dikter äro små tavlor. Genom att foga penselstreck till penselstreck, det ena faktiska och målande ordet efter det andra frammanar han ett bestämt landskap av ett så individuellt kynne, att dylika förut icke funnits i svensk poesi. Till och med i festdikterna använder han gärna detta beskrivande manér. När han vill utbringa en skål för det av tyskarna förtryckta Nordschleswig motiveras denna genom en liten genremålning: modern och barnet sitta och läsa i den danska bibeln, då fadern höres närma sig utanför. Hans steg äro tunga! Hans sinne är fyllt av omätlig sorg, ty han medför budskapet, att det danska språket är förbjudet. Redan i sin första diktsamling står Bååth färdig som skald. Någon egentlig utveckling förspörjes sedan icke, om ej i själva versbehandlingen, som småningom blir mindre kärv och mera fyllig. Men ämnen och uppfattningssätt äro desamma. ''Nya dikter'' (1881 ) vittna dock om, att författaren blivit mera medveten om sin naturell. Samlingen är också betydligt jämnare än den första; och den tredje ''Vid allfarvägen'' (1884) är hans mognaste arbete. Dock finnas värdefulla poem även i de följande samlingarna ''På gröna stigar'' (1889) och ''Svenska toner'' (1893). Bååths dikter kunna indelas i tre grupper: tillfällighets- och fosterländska dikter, genremålningar och naturbilder. Redan i de tillfällighetsdikter och fosterländska sånger, som Bååth skrev vid åtskilliga festliga tillfällen, framträder brytningen med den föregående tidens uppfattningssätt. Hans ställning är visserligen icke så prononcerad som Strindbergs. Denne älskade sin fosterbygd och dess natur i själ och hjärta som ingen annan, men han hatade jubelfesternas och skåltalens braskande förhärligande som något onaturligt och osant. Han var satiriker och skrev därför icke festkväden. Så långt gick icke Bååth.<noinclude> <references/></noinclude> p0vnnnx1k6h90a5f14hlekwbedpgte2 0 224388 656044 2026-07-31T08:32:11Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=170 to=180 tosection=AUB1 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/X. August Strindberg|X. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. A. U. Bååth|I. A. U. Bååth.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. A. U. Bååth|II. A. U. Bååth.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div>' 656044 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=170 to=180 tosection=AUB1 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/X. August Strindberg|X. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. A. U. Bååth|I. A. U. Bååth.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. A. U. Bååth|II. A. U. Bååth.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> brdouyn241sh7b54co75eopfn6apisf