Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.13 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 2 80009 656168 580899 2026-08-02T00:00:28Z Pathoschild 493 global user pages ([[m:Synchbot|requested by Revi C.]]) 656168 wikitext text/x-wiki __NOINDEX__<div class="mw-content-ltr" lang="en" dir="ltr">{{#babel:ko|en-3|sv-0}} [[File:Revi wikimedia image.jpg|thumb|center|middle|If you are here to talk about CommonsDelinker removing a deleted image, please [[:c:User talk:Revi C.|go here]].]] Hello! I am [[:m:User:Revi C.|revi]]. I edit to [[m:SWMT|revert vandals]], do Wikidata stuff<!--(I am a Wikidata Admin! <small>([{{fullurl:wikidata:Special:ListUsers/Revi C.|limit=1}} Verify])</small>)-->, or do [[:c:COM:FR|Commons Filemoving stuff]] (I am Commons Admin too! <small>([{{fullurl:c:Special:ListUsers/Revi C.|limit=1}} Verify])</small>). Come to [[:m:User:Revi C.|my Meta userpage]] or [[:c:User:Revi C.|my Commons userpage]] for more information. Thank you.</div> se4m856c2ul3gtnvl7xt0721pehf46p 3 80010 656167 580898 2026-08-01T23:19:51Z Pathoschild 493 global user pages ([[m:Synchbot|requested by Revi C.]]) 656167 wikitext text/x-wiki __NOINDEX__<div class="mw-content-ltr" lang="en" dir="ltr">[[File:Revi logo (pink).png|thumb|center|<span style="color:red">PLEASE DO NOT LEAVE MESSAGE HERE!</span>]] ''' <span style="color:red"> BEFORE YOU BLOCK MY ACCOUNT: IF MY EDIT SUMMARY INCLUDE PREFIX </span>''(Script)''<span style="color:red">, DON'T BLOCK ME, JUST TELL ME TO SLOW DOWN AT COMMONS' TALK PAGE. IT IS AN AUTOMATED SCRIPT BEING USED ON COMMONS TO MOVE FILES.</span> Instead, please leave your message following site: <br /> [[File:Wikidata-logo-en.svg|45px|link=d:User talk:Revi C.]] [[d:User talk:Revi C.]] for Wikidata (Interwiki links) stuff <!--(I am {{int:Group-sysop}} there)--> <br /> [[File:Commons-logo.svg|45px|link=commons:User talk:Revi C.]] [[commons:User talk:Revi C.]] for renaming stuff or [[User:CommonsDelinker|CommonsDelinker]] action (I am {{int:Group-sysop}} there) <br /> [[File:Wikimedia Community Logo optimized.svg|45px|link=m:User talk:Revi C.]] [[meta:User talk:Revi C.]] for other stuff (User right notification, revert message, etc...) Messages left on this page may be reverted or moved without any response.</div> esxe13mcstpjlux1bt2hqwxr2v8t8mn 2 83963 656169 580921 2026-08-02T00:37:47Z Pathoschild 493 global user pages ([[m:Synchbot|requested by Hym411]]) 656169 wikitext text/x-wiki #REDIRECT [[User:Revi C.]] 88g0cv17whfgb1wkeh281mptujwtlut 3 83964 656170 580922 2026-08-02T01:07:11Z Pathoschild 493 global user pages ([[m:Synchbot|requested by Hym411]]) 656170 wikitext text/x-wiki #REDIRECT [[User talk:Revi C.]] o9z79lcc9a9pfmqmrod5w3eyk4q9i0o 104 224414 656150 2026-08-01T13:15:35Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656150 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Målningarna i Sorunda kyrka i Södertörn" /> <h2 align=center style="border: none">Målningarna i Sorunda kyrka i Södertörn.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Gustaf Upmark j:r.</i></b>}} Den ur flera synpunkter intressanta medeltidskyrkan i Sorunda socken af Stockholms län har under detta år undergått en genomgripande reparation. Murarna hafva både utan och innan omputsats, nya bänkar hafva insatts i kyrkan, centraluppvärmning anordnats o. s. v. Redan tidigt i våras, när man var sysselsatt med aflägsnandet af den gamla putsen, upptäckte man spår af väggmålningar i det s. k. Bååtska grafkoret, och kyrkan besöktes då af D:r B. Salin såsom ombud för Kongl. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Akademien. På initiativ af intendenten Upmark, som under sommaren besökte Sorunda, har kyrkan och särskildt det Bååtska grafkoret undersökts af fil. kandidaterna S. Ambrosiani och undertecknad G. Upmark på Vitterhetsakademiens bekostnad. Resultatet af denna undersökning, som redan i form af föredrag meddelats Svenska Fornminnesföreningen vid sammanträdet den 19 sistl. Okt., erbjuder åtskilligt af intresse. Sedan ett yttre putslager medelst försiktig knackning och skrapning aflägsnats, befunnos nämligen väggar och hvalf i det rätt ansenliga grafkoret öfvertäckta med målningar och ornament af medeltidskaraktär, men försedda med årtalet 1549, konstnärens signatur och uppgift om hvem som bekostat utförandet. Det Bååtska grafkoret är en tillbyggnad på kyrkans södra sida öster om vapenhuset; man inkommer däri under en väldig rundbåge af tegel slagen i den ursprungliga södra yttermuren. Koret håller invändigt 11,5 meter i längd och 4,5 meter i bredd. Det täckes af tvänne hvalf; höjden från golfvet till spetsen af<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>19</small>}}</noinclude> p1zv736p5ddbrgdgll4t0uku2r1xac8 108 224415 656151 2026-08-01T15:20:18Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '' 656151 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1928 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=1069 125=1 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} 40y4rqqsa83s52i1jqbe24c2skok76c 656152 656151 2026-08-01T15:24:06Z Jonatanskogsfors 17420 656152 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1928 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=1069 125=1 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} 1s45yma3cvsyy62hmbgib35jms7wt5c 656153 656152 2026-08-01T15:25:17Z Jonatanskogsfors 17420 656153 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1928 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=1069 125=1 /> |Anmärkningar= |Width= |Css= |Kommentar= }} 40y4rqqsa83s52i1jqbe24c2skok76c 104 224416 656154 2026-08-01T15:25:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656154 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|253}}</noinclude>aktning åt förtjenster, hvar hon dem funnit. Att prinsarne, våra söner, ickе kunna äfventyra något vid att följa samma tänkesätt, och att, om hennes majestät ej skulle vara nog upplyst, att kunna gifva dem efterdömen, de dock hos mig ej skulle fela. Hennes maj:t vidkännes icke någon brefvexling med secreta-utskottet, så framt man ej vill anse den till general-majoren Kaulbars skrifna biljett, hvilken, när den tages uti sitt eget och naturliga sammanhang och mening, icke kan innebära något, som kan oroa eller stöta. Hennes maj:t känner sina skyldigheter för väl, för att någonsin hafva haft i sinnet att vända sig till riksens ständer med en sådan biljett, då riksens lagar i sådana fall utstaka en helt annan väg. Hennes maj:t erinrar, att riksens församlade ständer 1746 öfverlemnade till henne de kronan tillhörige ädla stenar och klenoder, som tillförene förvarats i räntekammaren, att hon derföre gifvit undertecknadt qvitto-bref, att hon tagit dem emot såsom ett tecken af ständernas förtroende och kärlek, att hon i anseende dertill satte på dem ett oändligt värde, att hon burit dem i tio år, utan att, fast ständerna under sådan tid varit församlade, fråga varit om något sådant öfverseende, som nu, hvaraf hon trott sig finna ett slags misstroende, som rört hennes gloire, på ett ömt sätt, och i det afseende allena trodde hon sig utan följd kunna säga, att det vore under hennes värdighet att bära dem för framtiden. Och om något vore, som hennes majestät vid detta tillfälle saknade, det vore det, att hennes maj:t icke betjent sig af ett språk, hvaraf ordasättens egentliga bemärkelse vore henne nogare bekant. Att hon är nu verkligen i begrepp att skilja dessa juveler ifrån dess egna, och att sedan öfverlåta dem till riksens ständers egen disposition. Hvad de juveler angår, som hennes maj:t blefvo i Berlin uti mitt namn gifna, så har hon ansett dem vara sig enskildt tillhöriga och grundat sig på 8:e art. uti giftermåls-kontraktet, hvaruti hennes majestäts och våra barns, såsom hennes lagliga arfvingar, rättigheter synes vara befästade, och att sådana heliga öfverenskommelser icke kunna göras till intet”. “Hennes maj:t förklarar sig sjelf vara beredd att ej allenast uppoffra dessa klenoder, utan ock allt, hvad hon i verlden eger, om det kan lända mina trogna undersåtare till någon förmån”. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hmkj3w0j8sqke0vzko88m78ekclyz4b 104 224417 656155 2026-08-01T15:30:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />254</noinclude>“Hennes maj:t förmäler slutligen, att skatter och rikedomar aldrig förbländat henne. Den förnämsta rikedom i hennes maj:ts ögon har varit nationens kärlek, som ock hennes maj:t intet åsidosatt af hvad som kunnat förvärfva henne densamma, och i öfrigt som hennes maj:ts samvete icke gjorde henne någon förebråelse, så gåfve hennes maj:t sig ock tillfreds, och hoppades af gud och efterverlden en oväldig dom öfver sitt uppsåt och uppförande …” I sjelfva saken svarade ständerna härpå följande: “Att de uti Berlin till hennes kongl. maj:t afgifna juveler äro riks-juveler, dertill behöfvas inga tydligare bevis, än att de igenom kongl. brefvet af den 23 April 1744 för riksjuveler äro förklarade, under en sådan titel uti räntekammarens inventarier upptagne, och igenom en annan skrifvelse af samma dato lemnade till hennes kongl. höghets prinsessan Louisa Ulrikas bruk. Sådant lärer eders kongl. maj:t nådigst föra sig till minnes, som den tiden uti egen hög person bevistat öfverläggningarna uti rådkammaren. Sådant ock strider så mycket mindre emot 8 § af hennes maj:ts höga giftermålskontrakt, som samma endast har sitt afseende på de juveler, hvilka antingen hennes maj:t med sig infört uti riket, efter ett särskildt, vid Heijrats-kontraktet bifogadt inventarium, eller som sedermera af eders kongl. maj:t kunna förärade varda, såsom herrar riksens råd det jemväl vid detta tillfälle grundligen anmärkt. I anledning häraf förvänta riksens ständer, att med dessa juvelers öfverseende må förfaras såsom med de öfriga skett, och riksdagsordningen uti den delen ernå sin fulla verkställighet …” Men efter denna förklaring bifogade man äfven efterföljande tillrättavisning: “Riksens ständer hafva derjemte förklarat och förklara ännu ånyo, att hennes kongl. maj:ts öfriga beteende emot riksens råd, ständer och embetsmän icke mindre varit en anledning till deras förra underdaniga andragande”. “Det är icke möjligt att blifva öfvertygad, att hennes maj:t visar åt förtjenster aktning, då riksens herrar råd och de förnämsta embetsmän bemötas på sätt, som hvar man för ögonen är, att nationen eger hennes maj:ts kärlek, då ständers göromål uppenbarligen klandras, och nationen gifves vedermälen af misstroende, såsom vore utom öfverhetens god-<noinclude> <references/></noinclude> gx4rwcybbwmz14l9o7y67okxw2q2bh4 104 224418 656156 2026-08-01T15:37:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|255}}</noinclude>tycke ingen lag, och utom några få vid hofvet gynnade personer ingen nation, inga flera innebyggare uti riket. Hennes kongl. maj:t förklarar ädelmodigt sig vilja uppoffra klenoder och allt, hvad uti dess förmåga är, för riket. Riksens ständer hafva det icke begärt. De hafva allenast efter sin rättighet och pligt velat öfverse rikets juveler, och det har blifvit dem till en del vägradt”. “Riksens ständer lemna derhän, att vid en föreställning, sådan som den förenämnde, eders kongl. maj:t gifvit de första ögonblick åt den rörelse, som kärleken för en gemål kunnat uppväcka. Men de förvänta ock med den fullkomligaste tillförsigt, att de senare blifva lemnade riket, och att när riksens ständer den minsta delen anfört, eders kongl. maj:t sig härutinnan mera säger, och nådigst täckes rätta hvad oumgängligen rättas bör”. “Inför en allvetande gud, som hvars och ens inre väsen känner, inför riksens ständer, som sjelfmante böra vaka för sin och rikets rätt, och inför en hel menighet, hvars välfärd är eders kongl. maj:ts välfärd, kunna gerningar icke döljas, eller ord gälla, när öfvertygelsen är annan, och riket lider.” Drottningen stod likväl fast vid sitt fattade beslut. Hon lät utbryta de riksjuveler, som förut varit uti räntekammaren, och återlemnade dem dit; men icke dem, som hon mottagit i Berlin. Konungens förklaring till rikets ständer var af den 26 Maj. Naturligtvis kunde rikets ständer icke samma dag hafva sitt svar färdigt, men för att ändock icke lemna konungen ett enda ögonblick okunnig om sina tänkesätt, ingick man likväl samma dag, nyss berörde den 26, med ett memorial, hvari man tog steget fullt ut, enär man på en gång verkligen annullerade konungamagtens hela betydelse. … “Att flera orsaker i de förenämnda mål”, heter det i detta memorial, “kunna vara än sjukdom eller frånvaro: att jemväl andra ärenden gifvas af vigt och angelägenhet än de, som ifrån riksens ständer komma; att ehvad skilnad emellan dem vara må, att det ena mera, det andra mindre kan tåla dröjsmål, böra de likväl alla, hvart och ett efter sin beskaffenhet, skötas och till fullbordan bringas; att riksstyrelsen eljest uti sitt jemna lopp rubbad varder, och att en sådan rubbning<noinclude> <references/></noinclude> ctiidi63p34w2qsk1h6wrt2l7zm5n1e 104 224419 656157 2026-08-01T15:44:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656157 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />256</noinclude>alltid är vådlig för eders kongl. maj:t och riket, samt förknippad med osäkerhet för lag-stiftaren om dess lagars bestånd och verkställighet: allt sådant kan icke undfalla eders kongl. maj:ts högtupplysta eftersinnande …” “… Uti den akt och mening äro riksens ständer af den underdåniga tanke, att hädanefter uti alla ärenden utan åtskilnad, som fordra föreskrift, stämpel med konungens höga namn må brukas, enär dess egenhändiga underskrift uppå rådets en eller tvenne gånger förut gjorda underdåniga föreställning icke följer: derigenom vinnes en likhet med expeditionerna, i det stämpeln är lämplig till alla så fullmagter, som andra, dâ deremot rådets underskrift tillförne allenast kunnat brukas vid vissa tillfällen, och andra mål åter måst lemnas oexpedierade; derigenom bindas ock herrar riksens råd vid ansvar, icke allenast för besluten, utan ock för verkställigheten, om dervid dröjsmål sig förete, och det icke för vissa utan för alla regeringens ärenden i gemen, hvilket ansvar alldeles instämmer med principen af grundlagarne”. “Efter samma grund hafva ock riksens ständer deruppå ett ömt afseende, att konungens höga namn gifver befallningar och expeditioner mera eftertryck, samt undersåtare den påminnelse, att de med sin laglydnad visa konungen den rätta och upprigtigaste trohet.” “Huru stämpeln må uti eders kongl. maj:t och riksens kanselli antingen af hof-kansleren eller någon af kansli-råden förvaras och handhafvas, och huruledes af herrar riksens råd en lista må undertecknas uppå de expeditioner, som komma att stämplas, det öfverlemna riksens ständer till eders kongl. maj:ts nådiga försorg med råds råde, så att behörig ordning och säkerhet må dervid vara iakttagen …” “… Lag och författningar kunna derföre icke annat än instämma med eders kongl. maj:ts vilja och behag, alltid lika kraft egande, ty de stödja sig på riksens ständers rätt att stadga om sig och riket, rigtade uppå en oviss framtid, och derför så mycket mer nödige, uppå konungens gloire och rikets nytta, och derför så mycket mera billiga. Begge dessa kräfva en ordentlig regering, och en ordentlig regering kan icke bibehållas utan riks-sysslornas behöriga jemna skötsel och verkställande.” Det har varit för att gifva läsaren en säker måttstock vid bedömandet af denna tidens åsigter, äfvensom det sätt, hvarpå<noinclude> <references/></noinclude> pi91p7ema6teungzo2zk90i3lky9och 104 224420 656158 2026-08-01T15:47:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|257}}</noinclude>striden fördes, som vi här hafva meddelat utdrag ur de offentliga akterna. Om konungafamiljen, framförallt drottningen, i månget och mycket sökte att tillkämpa sig ett, om äfven ganska begränsadt, men dock med de monarkiska begreppen mer öfverensstämmande inflytande samt dessutom i sitt enskilda sätt att behandla motpartiets koryféer icke alltid iakttog den passionsfria och värdiga hållning, som så väl passar tronen, är det likväl obestridligt att parti-intresset med rastlös och ihärdig följdrigtighet bekämpade konungamagtens, äfven för ett konstitutionelt land, verkliga betydelse och slutligen förvandlade den till en blott “namnstämpel”, samt också dervid tillvägagick på ett i högsta grad djupt kränkande och sårande sätt. Under de flere månader, som riksdagen redan räckt, hade ständerna oupphörligt bibehållit sin fiendtliga rigtning, och alla dess vigtigaste handlingar voro — den ena efter den andra — endast nya vittnesmål om afsigten att fortgå i densamma. Såsom en åskfyld bakgrund till de mot konungafamiljen direkte vända anfallen, bör man icke heller förbise kommissionens verksamhet — nya arresteringar — ständiga undersökningar och förhör — samt förväntade domar, gående på lif, ära eller frihet. Drottningen hade i hemlighet låtit tillkalla alla, på hvilka hon trodde sig kunna lita. Antalet var icke stort, det hade under sjelfva riksdagens gång oupphörligt förminskats; men man såg likväl der Brahe, Hård, Horn, Puke, till och med Höppnener, jemte en och annan mindre framstående personlighet. Saken var nemligen den, att konungen af Preussen, till drottningens höga tillfredsställelse, genom sitt ombud i Stockholm samma dag till rådet öfverlemnat en skarp not, angående ständernas sätt att behandla hans syster. På grund häraf ansåg hon nu också att förvecklingarna kommit till en punkt af nödvändig brytning, hvarvid hon hoppades att ej mera vara den svagaste. Amanda hade redan tidigt märkt att något vigtigt var å färde, och hon var på sin vakt. Hon hviskade ett vänligt ord i örat på Badin, och hon gaf en vink åt Daniel att hon ville tala vid honom. Badin, som icke utestängdes af några dörrar, sprang emellan drottningens rum och Amandas, utan att någon brydde sig der-<noinclude> <references/> {{huvud|''Lovisa Ulrikas hof. II.''||17}}</noinclude> nd7okazztyw49hrge2bh13mgi01wuql 104 224421 656159 2026-08-01T17:53:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656159 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|270|<small>GUSTAF UPMARK J:R.</small>|}}</noinclude>transversalbågen emellan dessa är 8,2 meter, allt ganska ansenliga mått för att vara ett grafkor i en landskyrka. I södra väggen finnas tvänne höga spetsbågiga fönster, som äro intagna i den målade orneringen och således ej i senare tid upphuggna. Så när som på större delen af den östra väggen och de östligaste delarna af den norra och den södra är grafkorets inre nu befriadt från det yttre täckande putslagret. På de ofvan nämnda ytorna var putsen nämligen så tjock att kalken nästan utplånat färgerna, hvarjämte det var så godt som omöjligt att få den att släppa. Väggarnas nedre del prydes rundt omkring af målade draperier af den vanliga typen framställda liksom upphängda på ringar. Ofvan dessa äro ytorna indelade i fyrkantiga fält i två rader öfver hvarandra. På den norra väggen finnas dessutom omedelbart under hvalfkapporna tvänne halfcirkelformiga fält. Hvarje fält begränsas nedtill af en tinnkransad murräcka, helt och hållet behandlad som dekorationsmotiv; upptill och vid sidorna af hvarje fält löper en list, med ett slags fiskblåsemotiv utförd med schablon i röd färg. Omedelbart under den öfre begränsande listen äro inskrifter anbragta, tolkande innehållet af den nedanför varande bilden. Dessas stilfulla gotiska minuskler utgöra äfven de ett prydligt ornament. Hvalfven äro enkla korshvalf, det vestra med fyra stora kappor, det östra med fyra större och fyra mindre kappor, de senare prydda med rankornament i blågrått. Hvalfribborna äro dekorerade med tvärband i grönt, svartbrunt och hvitt, rosetterna med ett slags solar i samma färger. Målningarna i hvalfven framställa <i>Kristi himmelsfärd, den helige andes utgjutelse</i> och <i>den yttersta domen,</i> alla i traditionell medeltidsstil, samt några gammaltestamentliga händelser, <i>Kains och Abels offer, kopparormens upphöjande</i> och <i>Isaks offer,</i> hvilka ju under medeltiden ansågos förebilda Kristi offer. Slutligen finnas där också fyra profeter, <i>Jeremias, Hosea? Sakarja</i> och <i>Habakuk,</i> omgifna af bibelspråk hemtade ur deras böcker. De bilder, som fylla de två ofvannämnda halfcirkelformiga fälten på norra väggen närmast under hvalfven, torde kunna betraktas som en fortsättning af framställningen af den yttersta domen. Den ena målar nämligen <i>helvetets fasor</i> med grinande djäflar och eldsprutande gap; den andra, endast ofullständigt bibehållen, möjligen <i>paradisets härlighet.</i> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0paleqii5lvj1252gl3u5efp1j1mpws 104 224422 656160 2026-08-01T18:29:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />258</noinclude>om; än kom han också med en berättelse, än med en annan, än hade man yttrat det, än det. Hos drottningen gick öfverläggningen emellertid fort. Bland många meningar stannade hennes tankar företrädesvis vid den önskan, att ega kännedom om, hvad intryck brodrens bref verkligen kunde hafva gjort på partiet; än förestälde hon sig dess medlemmar helt och hållet nedgjorde, än till det yttersta uppbragte, än tvekande och obeslutsamme. De närvarande insågo äfven vigten deraf. Hade konungens af Preussen bref gjort tillbörlig effekt, kunde ju måhända ännu allt ordna sig liksom af sig sjelft. Utan anledningar hoppades man icke heller derpå. Fredrik II var en storhet af den första ordningen, hvars ord och namn gälde såväl inom kabinetten, som på fältet. Men huru var det väl möjligt, att vinna någon kännedom om hvad som tilldrog sig midt i det fiendtliga lägret? Då framträdde Puke, som allt hitintills iakttagit tystnad. — Ers majestät, sade han, jag skall förskaffa er de upplysningar, som ni önskar. — Hvad ämnar ni göra, Puke? — Jag vet ej rigtigt, ers majestät; men jag skall snart vara tillbaka. Badin hade hört hans ord, och som en pil var han dermed uppe hos Amanda. Amanda tecknade några rader på ett papper, hvarmed hon skyndade ned till Daniel. — Här är ett vigtigt bref, yttrade hon. — Från hvem? — Naturligtvis från fröken Creutz. Ni måste genast hasta till baron Pechlin — det är till honom — han är nu hos Fersen — i Fersiska huset — skynda! — Skall ske! {{linje|5em}} Från riksdagens början utgjorde {{Samma som|på|Q=Q10494807|ord=Fersiska palatset}} medelpunkten för den politiska skådebanan. Axel Fersen var onekligen under en tid, full af intriger och partistrider, sådan som denna, och oaktadt han visserligen icke framstod såsom en mer ovanligt utrustad statsman, likväl den värdigaste att intaga en så hög plats. Han var varmt tillgifven statsförfattningen, upp-<noinclude> <references/></noinclude> cdnl0uv2g29cp9ly6r4512fbd4rmn4x 104 224423 656161 2026-08-01T18:32:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|259}}</noinclude>bar med furstlig hållning det aristokratiska hermelinsbrämet, var otillgänglig för all korruption samt högsint och sjelfständig i rådslag, såväl inför tronen, som inför ständerna. Magten var honom kär, men han gjorde inga uppoffringar, hvarken af sin öfvertygelse eller sin karakter, för att bibehålla den. Ekipager kommo och foro till och ifrån det Fersiska palatset. Den politiska verlden var i full rörelse. Fersen emottog de ankommande med denna förbindliga och dock förnäma artighet, som på en och samma gång drager menniskor till sig och håller dem tillbaka. Så befallande, som han gemenligen alltid stod i kretsen af sitt parti, aldrig hade han dock synts vara det mer än nu. Men de kommande och gående tycktes äfven intagna af en lifaktighet och en hänförelse, som gåfvo ökad kraft och spänstighet åt deras tänkesätt och förehafvanden. Det personliga uttrycket eger alltid en pregel af högre värde och manlig sjelfkänsla i samma mån, som händelserna växa i betydelse och fart. Det syntes också vara fallet nu. — Nå, mine herrar, yttrade Fersen, hvad sägen I om detta bref? Han höll konungens af Preussen bref i sin hand. — Det ser ut, tillade han, som om Fredrik II icke hade nog med att styra sina egna länder, utan äfven ville utsträcka sin verksamhet till oss. Ett högljudt sorl gick genom rummet. Man uppbar stolt och dristigt sina hufvuden, ögonen blixtrade. — Jag har inbjudit alla vänner af fäderneslandet, fortfor Fersen, att ingå i ett förberedande rådslag, innan vi … Ett starkt bifall helsade honom. Man kände sig anslagen af detta så öppna sätt att behandla saken: det erkände ju äfven, hvad för öfrigt författningen tydligt åsyftade, hvars och ens jemnlika rösträtt vid voteringsurnan. — En sådan hotelse, som detta bref, yttrade man från flera håll, är en den mest kränkande förolämpning mot nationen, mot författningen, och vi skulle illa motsvara fäderneslandets fordringar, om det ej besvarades på ett sätt, som en gång för alla tillbakavisade hvarje främmande påtryck. — Det är äfven min öfvertygelse, menade Fersen, men svaret, mine herrar, svaret. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> silo93xvsh3wb6gvi7k89zubgachyik 104 224424 656162 2026-08-01T18:40:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />260</noinclude>Fersen kastade en frågande blick omkring sig; hans utseende tycktes mer än vanligt befallande, nästan inspireradt. Man kunde ej misstaga sig om dess betydelse; han hade en egen mening, men som han af aktning för de öfrige ej i förväg syntes vilja yttra. — Svaret, upprepade han, svaret. Svaret lät icke heller vänta på sig. Man kunde lätt tro, att hvar och en blott afvaktat en signal, för att på en gång gifva luft åt sin sårade fosterlandskänsla. Liksom en stormvind brusade det nu genom rummet. — Krig, krig, krig! En djup tystnad inträdde omedelbart derefter. Fersens panna höjde sig: rådsherrarne slöto sig tätt omkring honom. I detta ögonblick lifvades han oförnekligen af en konungslig magt-känsla. — Sålunda krig mot konung Fredrik II af Preussen, upprepade han. En röst ljöd dervid ur massan. — Ett krig mot Preussen är ett krig mot drottningen. Ovilkorligen såg man sig omkring, utan att likväl upptäcka, hvem som uttalat orden. Allas utseende var fullt af allvar; endast på Pechlins läppar spelade ett småleende. I detta ögonblick inträdde Puke. Så talrik var församlingen, att, om äfven en och annan märkte honom, det likväl undföll flertalet. Baron Pechlin hade dock af en kammartjenare nyss förut emottagit en biljett, och efter en blick deri rigtade han sina ögon ofrånvändt mot dörren. När han såg Puke inträda, lifvades uttrycket i hans ansigte. Puke hade hört de sista orden och erfor en djup rörelse, utan att de bleka anlesdragen förrådde hvad som försiggick inom honom. Han stannade på tröskeln. Det var icke möjligt att tränga sig längre fram. De närvarande stodo som en mångdubbel mur framför honom. Under det att församlingen gaf sin krigiska hänförelse luft, förblef Palmstjerna, som vanligt, mörk och sluten, kan-<noinclude> <references/></noinclude> iyffd8yl6sostnumzy7n5sqhojzswzr 104 224425 656163 2026-08-01T18:54:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656163 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|261}}</noinclude>ske till och med mörkare och slutnare; men en dyster tanke tryckte honom äfven nu. När han märkte tystnaden omkring sig, syntes han icke heller vilja låta den gå obegagnad förbi. — I ropen på krig, började han, på krig! Hans stämma ljöd tydlig och klar, men dyster, nästan förebrående, en förebråelse, som kanske fick sin rätta betydelse af hans mörka och rynkade panna och den stränga blick, som han kastade omkring sig. Ovilkorligt vände sig hvar och en emot honom. — Det är onekligen en sanning, mine herrar, fortfor han äfven, att vi hafva svenska folkets krigiska lynne att tacka för den höga plats, som vi intagit i det europeiska rådet: våra Gustafver och Carlar hafva talat ett mägtigt vapenspråk, ett språk, som icke lät tillbakavisa sig; men, ehuru vi klädde oss i lejonhud inför verlden, huru sjönko vi ej ned inom oss sjelfva tills den tolfte Carl lemnade statsskeppet, som ett flytande vrak på den politiska vägen. Ingen af oss har ännu kunnat glömma bort huru stormen redan var nära att sönderslita den sista segelfliken, då vi 1719 och 20 räddade hvad räddas kunde. Nu ropar man återigen på krig; så ropade man äfven 1741. Och huru slutades det, och huru skall det nu slutas? Den svenska nationen är en oväders-fogel; hvarje gång det stormar och blåser ute, vill den pröfva bland molnen sina vingar, men sedan den förlorat sin rofdjursnatur, återvänder den alltid till sitt bo utan något rof. Antingen var Carl den tolfte ett fullkomligt uttryck af vår nationalkarakter eller har hans ridderliga donquixoteri förändrat oss, ty nu, som förr, vilja vi väl vara med i hvarje europeisk vapendans, men utan att nu, som förr, vid fredslutet kunna ersätta i ökade landamären och magtutvidgning våra gjorda uppoffringar. Vi tyckas, liksom konung Carl, endast ega förmåga att kämpa för andra, icke för oss sjelfva. Vi segra i striden, men tappa vid freden. Ett doft knot af missnöje gick sakta mellan de närvarande. — Fredrik II, fortfor Palmstjerna emellertid, har visat sig vara en lika god fältherre, som statsman. Hvad han tagit för sig med svärdet, har han förstått att bibehålla vid fredsverket. Må vi icke glöma bort, mine herrar — och Palmstjerna höjde sin röst — att om vi ega ett Finland, på hvilket Ryssland alltid har sina rofgiriga blickar fästa, så hafva<noinclude> <references/></noinclude> 7xx4yo9ewzo00euk2kw6zdne45o9jkj 104 224426 656164 2026-08-01T19:03:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656164 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />262</noinclude>vi äfven ett Pomern, hvarpå Prenssen fäster sina. Jag varnar för ett krig. Så mycken sanning, som än kunde ligga i Palmstjernas framställning, lämpade den sig icke för ögonblickets sinnesstämning. De täta leden hade härunder delat sig åt sidorna, så att Pechlin kom, liksom alldeles ofrivilligt, att framstå midt i kretsen. — Tillåten I mig, mine herrar, talade han, man kan säga dertill nästan manad af den ställning, som han kommit att intaga, att yttra mig? — Tala, baron, ljöd det från alla håll, tala! — Låtom oss då, mine herrar, återtog han, först och främst erkänna rigtigheten af hvad hr baron Palmstjerna behagat yttra, erkänna till och med att hvarje hans ord öfverensstämmer med vår historias vittnesbörd; men — och Pechlin kastade en blick full af styrka och eld omkring rummet — men hvad som skett, skedde dock och vi må ej förbise det skedde dock under tider, då landet mera uteslutande än nu leddes af den monarkiska viljan. Om de segrar och den storhet, som landet vann, företrädesvis böra betraktas såsom härflutna ur folkets kraft, uthållighet och krigiska dygder, måste man deremot hvälfva alla olyckor och motgångar tillbaka på konungarne, emedan desse icke varit en följd af bristande fosterlandskärlek och uppoffringar från folkets sida, utan af bristande förutseende och klokhet å monarkernes. Det svenska folket, lemnadt åt sig sjelf, har alltid varit ädelt, tappert, stort. För hvad dess konungar gjort kan icke det svara; för detta måste desse ansvara sjelfve. Hvem erinrar sig ej Caligula, som tog bort hufvudet af den Olympiske Jupiter och lät ditsätta sitt eget i stället. Det är så, som konungarne äfven gjort med nationerna; de hafva undertryckt folkviljan och insatt sin egen i dess ställe. Må de ock ansvara derför och för följderna. Men med 1719 och 20 års författning hafva vi återvunnit åt nationen dess egen vilja, vi hafva trampat Caligulahufvudet under våra fötter och återgifvit folket — den Olympiske Jupiter — sitt eget. Kriget 1741 är intet bevis. Vi voro ännu icke då hvad vi nu äro. Pechlin tystnade. Bifall ljöd omkring honom. Men han tycktes frukta att någon skulle taga ordet af honom, och han fortfor derföre genast. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7ho64gs80tagc7hw9hvqryr3in3mqg0 104 224427 656165 2026-08-01T19:06:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656165 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|263}}</noinclude>— Om ögonblicket någonsin kan vara inne för ett krig, så är det nu. Bedrager jag mig icke, så bevistade flertalet af de här nu närvarande den fest, som deras majestäter gåfvo rikets ständer vid slutet af förlidne år. Något hvar torde erinra sig att jag dervid antydde möjligheten af ett förestående europeiskt krig, hvarvid Preussen och England skulle kunna komma att förena sig emot Österrike och Frankrike. Min förmodan blef emellertid då behandlad såsom en politisk omöjlighet; men hvad har likväl nu sedermera inträffat? Redan den 10 sistl. Januari undertecknade kabinetten i London och Berlin förbundet sig emellan, på grund hvaraf fördraget mellan Versailles och Wien följde, hvartill Ryssland och en stor del af Tyskland otvifvelaktigt ansluta sig. Det säkra blifver att Preussen kommer att stå ensamt på fastlandet, och det lärer icke kunna undgå att stå en hård strid. Såsom garant af Vestfaliska freden och, genom Pomern, tillhörande det tyska förbundet, hafva vi krigsorsak nog. I stöd häraf säger äfven jag: krig! Konung Fredriks bref till riksförsamlingen och rådet är en för ett sjelfständigt folk djupt förolämpande hotelse, i sjelfva verket till och med en krigsförklaring, och den svenska nationen har ännu aldrig underlåtit att upptaga en emot sig kastad stridshandske. Märken dessutom, mine herrar, att vid en blifvande fred är det nu mera ej en monark, som kommer att leda underhandlingarna, utan nationen sjelf, dess representanter, ständerna, vi. Således, ännu en gång, krig! Baron Pechlin tystnade åter för ett ögonblick; men derefter återtog han ånyo: — Den skarpa {{Rättelse|skifvelse|skrifvelse}}, vi emottagit från konung Fredrik, yttrade han, visar ganska tydligt att våra yttre och inre fiender göra gemensam sak emot oss. Vilja vi också krossa dem, måste vi göra det der, hvarest de äro starkast, hvilket vill säga i Berlin. I hvarje seger, våra vapen vinna på tysk botten, skola våra motståndare här hemma träffas af ett nederlag. Ett krig mot Preussen är derföre ett krig för statsförfattningen. Jag upprepar alltså ännu en gång: krig! Krig på en gång med våra både yttre och inre fiender! Den entusiastiska sinnesstämningen gaf sig luft i lifliga uttryck. Flertalet af de närvarande utgjordes af medlemmar,<noinclude> <references/></noinclude> fluuompekxvpf9a2btpu6l7tbeyymi5 104 224428 656166 2026-08-01T20:37:57Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 656166 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|118|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>war {{ant|<i>Oxenstiernor</i>, <i>Duglasser</i>,}} och flere andre Herrar och Fruer. Betreffande klostret, så hade thet fuller haft, medan ännu Påwedömet war här i gång, hwarjehanda olyckor, i synnerhet af wådeld. Salig Archebiskopen {{ant|Doct. Spegel}} hade funnit en gammalt skrift, hwarpå ibland annat stod anteknadt, at <b>Wreta-kloster war tredje gången afbrunnet</b> {{ant|S. Georgii}} dag, {{ant|d. 23 April}} år 1432. Men thet blef både af egna medel och af förmögna menniskors tilhielp, samt genom (efter then tidens maner) vtloffwada och tilsagda aflater, altid vprettadt igen och hållet wid macht och i wälstånd, alt in til {{ant|religionens reformation,}} vti <b>K. GUSTAF then förstes</b> regements tid, tå, efter Stendernas beslut på Riksdagen i Wästerås 1527, alla vnderliggande gods och lägenheter antingen förföllo vnder Cronon, eller wederkendes och återtogos af theras arfwingar, som them vnder klostret gifwit hade. Therföre gaf högbemelte Konung år 1528 Wreta-kloster åt en welförtient Riddersman, wid namn <b>Bengt Knutsson</b>, vnder the wilkor, at han af thes inkomster skulle försörga kloster-folket, i synnerhet {{ant|Abbedisson}} och Nunnorna, och sedan af thet öfriga en wiss afgift giöra årligen Cronon, behållande öfwerskottet, som icke ringa monde wara, för sig, såsom en belöning eller {{ant|gratiale}} för giorda Krigstienster. Thet följande år 1529 hafwer samme Konung lemnat kloster-inkomsterna vti {{ant|Abbedi}}ssans {{ant|<i>Sigrid Botholphs</i>}}<b>dotters</b> {{ant|disposition}} igen; men<noinclude> {{huvud|||dock}} <references/></noinclude> a6vip5dadyv4ktwqhppdf0oau19fgpk 104 224429 656171 2026-08-02T07:51:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>MÅLNINGARNA I SORUNDA KYRKA I SÖDERTÖRN.</small>|271}}</noinclude>I väggarnas bilder framställas lösryckta scener ur Frälsarens lif, särskildt sådana, som enligt det medeltida åskådningssättet ådagalade hans gudomliga ursprung. I den öfre raden finnas scener ur <i>Kristi lidandes historia;</i> serien börjar med en framställning af <i>Kristus gråtande öfver Jerusalem</i> och fortgår sedan från venster till höger med <i>Kristus i örtagården, Kristus förrådes genom Judas’ kyss, Kristus inför Hannas, Kristus gisslas, Kristus törnekrönes.</i> Nästa bild är skadad och till större delen ej aftäckt, men framställer tydligen <i>Kristus bärande sitt kors.</i> Denna serie afslutas med en framställning af scenen på Golgata, <i>Kristus korsfäst</i> mellan de tvänne röfvarne. Den nedre bildraden på väggarna framställer <i>underverken: tio spetelska hotas, Kristus utdrifver en oren ande, Kristus uppväcker en död, den lame botas på sabbaten, Kristus talar till sina lärjungar, den kananeiska kvinnans dotter botas</i> och <i>en kvinna botas för blodgång.</i> I alla dessa bibliska scener gå samma typer igen. Kristus framställes som en medelålders man med svart, i lockar fallande hår, hög panna och smalt svart skägg samt är alltid iklädd en fotsid, hvit klädnad med rika veck. Apostlarna hafva liknande fotsida dräkter af vexlande färg och äro liksom Kristus utan hufvudbonader. Öfriga i bilderna förekommande figurer äro framställda i dräkter, som brukades på konstnärens tid. Så t. ex. är öfversteprästen Hannas framställd ungefär som Gustaf Vasa eller någon annan 1500-talsfurste. Han är iklädd en elegant barett, en kort hvit kappa med puffärmar och åtsittande benkläder. Präktiga typer från sin samtid har konstnären framställt t. ex. i bilden med kopparormen, ärevördiga gubbar i vida, till knäet räckande kappor och bredskyggiga hattar eller yngre män i korta lifrockar och mjuka filtmössor. Knektarna hafva färgrika rockar och stormhattar af järn samt äro beväpnade med hillebarder. Den enda profanbilden i grafkoret finnes på norra väggens nedre östra del och framställer <i>lyckans hjul</i> (fig. 1). Endast två af de vanliga fyra figurerna äro tydliga, den uppåtfarande och den som nått höjden och sitter med penningeskrinet i handen. Isynnerhet den förre är intressant, rätt bra tecknad och med ledig hållning. Dräkterna äro äfven här 1500-talets med kort lifrock, trubbiga skodon och mjuk filtmössa, under hvilken håret faller fram i lockar öfver öronen. Inskriften vid denna bild lyder: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4dp9supd9w1k0qvgk5lolm7hy45cuxk 104 224430 656172 2026-08-02T07:54:29Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|272|<small>GUSTAF UPMARK J:R.</small>|}}</noinclude>{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=642|bildtext=Fig. 1.}}<noinclude> <references/></noinclude> 8zezly0v868n43chjh67w393qoexcac 104 224431 656173 2026-08-02T08:00:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{Initial|V}}I KUNNA SE, HURU BÅDE STRINDBERG OCH Bååth var på sitt sätt måste arbeta sig ut ur det föregående tidsskedets uppfattningssätt, innan de nå fram till ett genombrott. De representera således samma utvecklingsstadium i svensk litteratur, som Ibsen, Brändes och Björnson i den dansk-norska eller som Flaubert, Taine och bröderna Goncourt i den franska generationen från 1848. De hava uppväxt i en efterromantisk riktning, men bryta sig ut och bliva naturalister. I Sverige är endast detta stadium kortare och tillryggalägges därför hastigare; helt naturligt eftersom både den franska och den dansk-norska kulturen redan klarlagt huvudlinjerna. De flesta författarna under åttiotalet i Sverige utgöras däremot av helt unga män, som debutera efter det Strindberg sagt det förlösande ordet, och vägen således ligger öppen. Det gäller endast att gå vidare. Men det finns två kvinnor, vilka liksom intaga en ställning- mitt emellan dessa grupper. Den ena är Anne-Charlotte Leffler, den andra Victoria Benedictsson. Den förra är född samma år som Strindberg, 1849, och liksom denne har hon sina rötter i sextiotalets litteratur. Man ser också, hur hon under hela sjuttiotalet långsamt strävar för att komma bort därifrån. Hon har icke Strindbergs djup, och dennes fruktansvärda inre och yttre stormar har hon icke genomkämpat. I många avseenden var hon lyckligt ställd i livet. Hon är uppfostrad i ett harmoniskt och gott hem. Hon var fri från ekonomiska bekymmer, och hennes intellektuella intressen rönte genast förståelse och uppmuntran av hennes omgivning. Likvisst har också hon haft sina strider att genomkämpa för att få luft och frihet. Också hon har liksom Strindberg känt<noinclude> <references/></noinclude> 0yshlwt7gee8xon3137lseh0gd74x03 104 224432 656174 2026-08-02T08:05:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|192|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>sig insnärjd av det gamla samhällets fördomar. Hon var nämligen kvinna. Vi hava numera svårt att förstå, vad det kunde ligga för nedtryckande däri. Men ännu i slutet av sextiotalet hade kvinnorörelsen icke lyckats slopa många av de hinder, som ställde sig i vägen för kvinnans rättighet att utveckla sig till en självständig personlighet. Det fanns ett ord, som man då mycket brukade och som slagit ned mycken trängtan efter frigörelse. Det var ordet »okvinnligt». Att en kvinna visade något större intresse för bokliga studier eller i allmänhet för intellektuella spörsmål, stämplade henne redan i de flestas ögon som en abnormitet. Vilken strid hade ej Victoria Benedictsson att bestå i sin strävan att bliva målarinna. Fadern stängde vägen för henne. Sextiotalets kvinna kunde icke heller företaga sig något självständigt arbete, om ej nöden direkt drev henne därtill; men därmed hade hon också sjunkit ned i en föraktad och tjänande ställning. Under inga omständigheter kunde hon få välja vilket arbete som helst. Hon kunde bli lärarinna, men hon kunde ej sitta på kontor, som Hilda i »Gusten får pastoratet» så gärna velat, i stället för att under hela sitt liv mot en ringa penning brodera på vitt. Som ogift var hon ett mycket osjälvständigt väsen, som ständigt gick i sin mors ledband och hade att iakttaga en massa mer eller mindre konventionella former. När hon ingick äktenskap, frågades i allmänhet föga efter hennes tycke, utan föräldrarna gåvo utslaget. Hon var för övrigt vanligen så outvecklad, att hon sällan hade behov av att göra sin personlighet gällande. Som husmor vann hon en självständig ställning i hemmet, men hon skulle vara mannen underdånig, som det så vackert hette. Hennes område var sängkammaren, barnkammaren och köket, efter hennes meningar och åsikter frågade mannen föga. Han levde i en annan intellektuell sfär än hon. Han övertog hennes förmögenhet, om hon hade någon, och förslösade den, om han så behagade. Det var mot allt detta innestängda och förkrympta i äktenskapet, som Ibsens »Dukkehjem» var riktat. Om kvinnan i äktenskapet vaknade till medvetande om, att hon valt fel, att hon gift sig med en man, som hon avskydde för<noinclude> <references/></noinclude> g003evbudpu0zu4ouo1kliugyeds1be 104 224433 656175 2026-08-02T08:10:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|193}}</noinclude>hans brutalitet eller laster eller åt vilken hon åtminstone ej kunde ge sin kärlek, var det hennes skyldighet att under alla förhållanden härda ut. Skilsmässa ansågs förnedrande för en kvinna. En frånskild fru stod i den allmänna uppfattningen utanför det goda borgerliga samhällets gränser. Och om kärlekens natursida talade över huvud ingen. Anne-Charlotte Leffler hade själv känt det hämmande trycket av alla dessa fördomar, allt detta småsinne. Och det blev bestämmande för hela hennes författarbana. Hon härstammade från en släkt, i vilken de intellektuella intressena starkt gjort sig gällande under det gångna seklet. Hennes morfar var prosten Mittag i Fågelås, en älskvärd, mångsidigt bildad man. Som magister hade han i Upsala slutit ett nära vänskapsförbund med doktor S. P. Leffler, känd för sin fejd med fosforisterna och en av utgivarna till ''Bibliothek der deutschen Classiker''. En dotter till prosten Mittag, Gustava, gifte sig med brorsonen till doktor Leffler, sedermera rektorn J. O. Leffler. I detta äktenskap föddes Anne-Charlotte. Hon uppväxte under synnerligen gynnsamma förhållanden mellan tvänne äldre högt begåvade bröder, matematikern Gösta Mittag-Leffler och språkforskaren Fritz Läffler. Dessa deltogo i hennes lekar och studier och inverkade med sin intellektuella livaktighet på systerns utveckling, så att hon i många avseenden erhöll en mångsidigare utbildning än vad som eljest vid denna tid brukade komma kvinnorna till del. Hon yttrar själv i ett intressant självbiografiskt utkast: »min barndom och första ungdom var ovanligt lycklig och harmonisk, jag kan säga, att tills jag var tjugo år, upplevde jag absolut ingenting, som kunde kallas för en slitning, en konflikt. Mitt hem var icke förmöget, men där saknades aldrig något». Redan vid sex års ålder började hon skriva sagor och berättelser, som i många fall vittna om en tidigt utbildad formgåva. Under konfirmationen kom den religiösa kris, vilken, yttrar hon, varje flicka, begåvad med en smula fantasi, gått igenom. Samtidigt tyckes hon hava gjort sin första bekantskap med ett av tidens nya budord, Ibsens »Brand», vilken uppskakade henne,<noinclude> <references/> {{m|13 — 18338.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> nut3qjjznaw7m0d7206x0kg5t9dwcpz 104 224434 656176 2026-08-02T08:15:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656176 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|194|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>som den uppskakat så många andra av hennes samtida. Alla hennes framtidsdrömmar gingo nu ut på att som missionärshustru resa till Afrika, och mannen skulle liksom Brand av sin hustru fordra försakelse av all livets glädje. Hon undvek världsliga nöjen, gick flitigt i kyrkan och prydde sitt rum med bibelspråk. Inflytandet från »Ibsen» är också mycket tydligt i den roman, som hon skrev mellan sitt femtonde och sjuttonde år, och där hon enligt sina egna ord skildrar »alla sin första ungdoms ideal och hjältar». »Bredden och stoffet», säger Ellen Key, som läst denna ännu i mycket omogna utgjutelse, »likna de engelska missromaner, där det kristliga och erotiska förekommer i så egendomlig blandning.» Arbetet erbjuder ett visst intresse därigenom att man här har liksom det första utkastet till åtskilliga av hennes senare gestalter. Hjälten, namne och avbild till Adrian i »Tvivel», kämpar mot den jordiska lidelse hans hustru inger honom, en lidelse han anser ovärdig en kristen; hans unga hustru lider av hans härigenom framkallade strävhet och benägenhet att ömsom förbise och ömsom mästra henne. Boken kritiserades av bröderna, som vanvördigt döpte den till »Fårsätra», i stället för »Forsätra prästgård»; men för övrigt åtnjöt hon goda råd och uppmuntran i familjekretsen. År 1869 utgav fadern på egen bekostnad hennes första noveller ''Händelsevis''. De utkommo under pseudonymen ''Carlot'' i 500 exemplar, som alla slutsåldes. Dessa noveller äro ledigt berättade och trots all omogenhet av ett visst intresse såsom förebådande senare skildringar av författarinnan. I inledningsnovellen har man liksom en första skiss till »Elfvan». Det är sextiotalets kvinna, som här skildras, med något förfinat över sitt väsen, men outvecklad, innestängd, levande i trånga förhållanden. Den andra berättelsen ger en mycket sentimental skildring av en ung flickas utveckling. I tonen erinrar den något om Dickens’ manér. Här har man ett motiv, som förebådar de andliga brytningar, vilka sedermera skulle bliva så typiska för Anne-Charlottes skildringar. Den unga flickan nekar nämligen att begå konfirmationen. I den tredje berättelsen är huvudpersonen en högst egendomlig manskaraktär. Han är idel vilja. Han är aktningsvärd genom<noinclude> <references/></noinclude> dvh4eigmq88vn2f3465k3mlcohi6gxd 104 224435 656177 2026-08-02T08:19:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|195}}</noinclude>sin principfasthet och oböjlighet, men genom sitt hänsynslösa förakt för alla yttre former och sin känslolöshet dödar han sin hustru, vilken han älskar. Som man ser, är det alltjämt Brand, som går igen i den unga författarinnans fantasi. Karaktären verkar onaturlig. Den är allt för logisk, alltför oberörd av verklighetens eget pulserande liv, men den är tecknad med en viss kraft. Anne-Charlotte skulle även senare ofta framställa liknande personligheter, vilka endast följa logikens lagar och liksom skjuta ut över verklighetens gränser. Det finns ett porträtt av Anne-Charlotte vid ungefär tjugo års ålder. Om man på detta borttänker håret, erbjuder det snarare bilden av en yngling, nästan en ung lärd än av en kvinna. Pannan är hög, ögonen lugna och milt iakttagande, de övriga dragen föga utvecklade. Detta utseende stämmer förundransvärt väl med den bild, som man av hennes egna skrifter och uttalanden gör sig av hennes andliga jag. Hennes känsloliv är, även för en nordisk kvinna, nästan anormalt outvecklat. Hon har knappast någon medveten föreställning, förvärvad genom inre erfarenhet, om väsensskillnaden mellan man och kvinna, om det krafternas och lidelsernas hemliga spel, som vi kalla kärlek. Kärleken är för henne ett ord, som hon funnit i romanerna, men aldrig har hon känt en inre trängtan, att den skulle ingripa i hennes eget öde. Hennes känsloliv har något nordiskt förfruset; det utvecklades i skuggan av hennes starka intellektuella intressen. Hon har ett kyligt, nästan manligt intellekt. Hon resonnerar, och hon iakttager, men just därför att väsentliga sidor av känslolivet äro henne främmande, bliva proportionerna i hennes teckningar ofta ensidiga eller märkvärdigt överdrivna. I detta ögonblick erhöll hon ett äktenskapsanbud av en vän till familjen, v. häradshövding Gustaf Edgren. Allt tyder på, att hon mottog detta anbud utan kärlek. Hon har troligen antagit det utan någon djupare föreställning om, vad ett äktenskap innebär, möjligen med den känslan, som Ellen Key uttrycker, att hon kände, att hennes öde skulle komma i goda händer. Men framför allt var det väl modern, som övade ett<noinclude> <references/></noinclude> a7kld0rdrau5x6z4sa6ilyumjl2b0xe 104 224436 656178 2026-08-02T08:25:57Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656178 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>MÅLNINGARNA I SORUNDA KYRKA I SÖDERTÖRN.</small>|273}}</noinclude><i>Üerden hon setter m.... r hon üender honom.... er röter hon tagher fr(ån) honom både silüer och gül hon lägher honom i süarte mül hon tagher från honom alla dagha och synderne är hans fölieslagha. 1549.</i> Årtalet får väl betraktas som afslutningsår för arbetet; om man betänker att målningarna i hufvudsak ega medeltidskaraktär, måste detta år, 1549, anses såsom mycket sent. Sorundamålningarna äro också de yngsta alstren af den döende medeltidskonsten i vårt land; upptäckten af dem och deras datering kan sålunda sägas bilda epok i den svenska konsthistorien, då därigenom bevisats att medeltidens konst lefvat kvar ett tiotal år längre än man förut med bestämdhet kunnat påstå. Dessutom är ju 1500-talets midt fattig på konstnärliga minnesmärken i allmänhet och målningar isynnerhet. Ofvanför denna inskrift läses i något större typer: <i>urian olofson dene kor målat hafver boman i üåle härade.</i> Någon betydande konstnär synes denne för öfrigt okände <i>Urian (Göran) Olofson</i> ej hafva varit, men han är en rutinerad tecknare, som rätt väl förstår att gruppera sina figurer, göra ett helt af den scen han vill framställa, och han saknar ej ansatser till att uttrycka ett psykologiskt innehåll genom figurernas ställningar och ansiktsuttryck. I framställningen af Kristus inför Hannas (<i>christus ad annam ducitur</i>) t. ex. lägga vi märke till den undergifvet resignerade ställningen och uttrycket i Frälsarens ansikte, öfversteprästens förnäma åtbörd, den ondskefulla blicken och lifligheten i rörelser hos den judiske anklagaren samt vaktknektarnas soldatiskt passiva, strama hållning (fig 2). Folkhopen, som står bakom Moses vid kopparormens upphöjande, erbjuder också en mängd dylika smådrag, som visa konstnärens försök att låta hufvudhandlingen återspeglas i bipersonernas hållning och ansikten. Männen vända hufvudena mot hvarandra och peka på den upphängda ormen; man tycker sig höra huru de uttala sin tro eller misstro huruvida betraktandet af ormen skall hafva någon läkande inverkan. Konstnärens färgskala är ej synnerligen rik, rödt, rödbrunt, blått, grönt, svart och brunt. Färgerna förekomma blott i en nyans och allt slags modellering genom skuggor och dagrar saknas. Teckningen af landskap i för- och bakgrunder är schematisk; marken täckes af stiliserade tufvor, den ena bakom den andra; träden äro magra och hänga med rötter och allt i luften. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qia82klcy5a7f6v1zfoppzk7g1cgldf 104 224437 656179 2026-08-02T08:36:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656179 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|196|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>visst tryck på henne. Fadern hade just angripits av en livslång sjukdom, hemmet var numera dystert, och då partiet var fördelaktigt, önskade modern, att hennes dotter skulle komma i lyckliga förhållanden. Helt utan slitningar tyckes dock icke förlovningstiden förflutit. Hon begärde och erhöll av fästmannen rättighet att ägna sig åt författarskap, men då hon märkte, att han i alla fall misstyckte detta, avhöll hon sig under hela förlovningstiden från allt diktande. Bland Anne-Charlottes otryckta skrifter från denna tid finnes en liten skiss, som sprider ett egendomligt ljus över hennes känsloliv i detta ögonblick, då man skulle väntat, att hennes hjärta varit fyllt av den första kärlekens heta och ljusa drömmar. Den skildrar en ungkarls reflexioner över äktenskapet: »Fäst ej», yttrar han snusförnuftigt, »vid ditt val vikt vid, att din hustru är i stånd till häftiga och lidelsefulla känslor. Den lugna kärleken, som växer med åren, om den understödjes av aktning och tillit, må nu synas dig föga lockande, om du har ett ungdomligt sinne. Men livet har ej något fullkomligt att bjuda på, och du må därför taga det bästa, som finnes att tillgå. Må vara att du ej tycker om att ibland behöva skiljas från din hustru för att ej kärleken skall svalna; men livet är sådant, min vän, och i alla händelser tycker väl du som jag, att det är bättre att köra så sakta och varligt i början än att strax giva fordonet så stark fart, att det stjälper i första backe.» Efter allt att döma var det med dessa tempererade känslor, som Anne-Charlotte ingick i sitt äktenskap i november 1872. Efter giftermålet upptogs hennes tid rätt mycket av hushållsgöromål och sällskapsliv; likvisst var det först nu, som hon på allvar började sitt skriftställarskap. Av religiösa skäl hade hon dittills undvikit teatrarna, men redan 1870 skrev hon en novell, som visar, att hon började få andra synpunkter på religionen. Hjälten däri ämnar bli präst, men gripes av tvivel och nekar att prästviga sig. Under förlovningstiden hade hon emellertid kommit några gånger på teatern. Hon hade sett »Hamlet»<noinclude> <references/></noinclude> mki794k6cfvoo4657dt1iziugk5lgng 104 224438 656180 2026-08-02T08:40:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|197}}</noinclude>och blivit djupt gripen samt ett par moderna komedier, vilka upprört henne i hennes religiösa, ännu pietistiska sedlighetskänsla genom den lättsinniga och ytliga tonen. Därtill kommo nu de starka intrycken från Ibsen. Hon beslöt att ägna sig åt dramatiskt författarskap. Ty påverkad av sina Ibsenstudier ansåg hon, att endast i dramat kunde samtidens brännande frågor behandlas. På fjorton dagar skrev hon 1873 ett drama, uppläste det för en väninna och inlämnade det därefter anonymt till Dramatiska teatern. Det var ''Skådespelerskan''. Stycket antogs och spelades med stor framgång. Det följdes av ''Pastorsadjunkten'' och ''Under toffeln'' 1876 och av ''Elfvan'' 1880. Dessa fyra dramer bilda en grupp för sig i fru Edgrens produktion, och säkerligen återspegla de alla hennes stämningar under de första årens äktenskap. I alla skildras individens kamp mot samhället. ''Under toffeln'' rör sig om utan förståendes inblandning i ett äktenskapligt samliv. Det hela är en bagatell. Något större intresse erbjuda icke dessa strider om idel småsaker, som man icke kan taga på allvar, utan att tonen därför någonsin blir tillräckligt farsartat uppsluppen. I de övriga tre dramerna äro konflikterna djupare. En begåvad personlighet kämpar mot samhällets trånga förhållanden, som ställa sig hindrande mot hennes fria utveckling. Detta problem är först behandlat i ''Skådespelerskan''. Hjältinnan, Ester Larsson, är en ung aktris, som är förlovad med en läkare, Helge. Han vill icke, att hon efter äktenskapet fortsätter att spela, och hon har också lovat att uppsäga sitt kontrakt vid teatern. Helge presenterar fästmön för sin familj under ett julbesök i hemmet på en bruksegendom. Skådespelerskan emottages icke med någon större förtjusning av husets damer med deras strängt borgerliga uppfattningssätt. Dess värre måste åskådarna till en viss grad dela denna deras uppfattning. Ester gör knappast det intryck av överlägsen och stilfull naturkvinna, som författarinnan väl åsyftat. Hon verkar på en gång sentimental och simpel. Fästmannen upptäcker, att hon ljuger för honom. Hon åker skridsko med andra her-<noinclude> <references/></noinclude> 3fn0cm68oviuzzdzohxorogj2kfzjfv 104 224439 656181 2026-08-02T09:16:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|198|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>rar natten efter en bal, men påstår för honom, att hon varit hemma. Hon far i hemlighet ut i släda med en granne, baron Clas, och det värsta av allt: hon har ej uppsagt sitt kontrakt vid teatern, utan det är hennes mening att även efter äktenskapet uppträda på scenen. Det kommer nu till en förklaring mellan båda. Ester befinner sig i valet och kvalet, men slutligen står det klart för henne, att hon ej vill uppgiva konstnärsbanan. Efter en sentimental scen skiljes hon från Helge. ''Pastorsadjunkten'' vilar på samma grundmotiv. Hjälten offrar sin kärlek för vetenskapen. I '''Elfvan''' står konflikten mellan konventionell borgerlig kärlek och lidelsen som naturmakt. Elfvan är dotter till en svensk musiker och har tillbringat hela sin uppväxt på resor i främmande land med fadern. Då denne sjuknar, gripes han av hemlängtan och reser tillbaka till fäderneslandet. Där uppsöker han en gammal vän, borgmästare i en småstad, en hederlig, men något prosaisk man, vilken tar sig an honom under hans sista sjukdom och därefter blir förmyndare för hans dotter samt gifter sig med henne. Första akten är lyckad. Den utgör en satir på småstadsförhållandena. Vi befinna oss i ett gammaldags, borgerligt möblerat förmak hos borgmästaren, vars moder, prostinnan, är värdinna i huset. Det väntas stort sällskap. Elfvan skall nämligen presenteras för umgänget. Alla stadens honoratiores anlända i tur och ordning, herrarne draga sig tillbaka till spelborden, och damerna, majorskan, rektorskan, pastorskan, assessorskan och doktorinnan med döttrar slå sig ned och skvallra. Föremålet för de ettrigaste utfallen utgör Elfvan, som ännu icke visat sig. Borgmästaren och prostinnan vänta henne varje ögonblick. Plötsligt kommer hon, iförd en egendomlig dräkt, stor trädgårdshatt och agremanger, som ej höra till modet i den lilla staden. Hon bär en korg med lingonris, mossa och stenar. Hon har fördröjt sig i skogen och därunder glömt bort sina värdinneplikter för aftonen. I denna akt blir man således vittne till det intryck, som den bohêmartade konstnärsdottern gör på småstadens borgerliga existenser. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8pueicsqjnifc25ey17h8nt4ffudfy0 656182 656181 2026-08-02T09:16:32Z PWidergren 11678 656182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|198|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>rar natten efter en bal, men påstår för honom, att hon varit hemma. Hon far i hemlighet ut i släda med en granne, baron Clas, och det värsta av allt: hon har ej uppsagt sitt kontrakt vid teatern, utan det är hennes mening att även efter äktenskapet uppträda på scenen. Det kommer nu till en förklaring mellan båda. Ester befinner sig i valet och kvalet, men slutligen står det klart för henne, att hon ej vill uppgiva konstnärsbanan. Efter en sentimental scen skiljes hon från Helge. ''Pastorsadjunkten'' vilar på samma grundmotiv. Hjälten offrar sin kärlek för vetenskapen. I ''Elfvan'' står konflikten mellan konventionell borgerlig kärlek och lidelsen som naturmakt. Elfvan är dotter till en svensk musiker och har tillbringat hela sin uppväxt på resor i främmande land med fadern. Då denne sjuknar, gripes han av hemlängtan och reser tillbaka till fäderneslandet. Där uppsöker han en gammal vän, borgmästare i en småstad, en hederlig, men något prosaisk man, vilken tar sig an honom under hans sista sjukdom och därefter blir förmyndare för hans dotter samt gifter sig med henne. Första akten är lyckad. Den utgör en satir på småstadsförhållandena. Vi befinna oss i ett gammaldags, borgerligt möblerat förmak hos borgmästaren, vars moder, prostinnan, är värdinna i huset. Det väntas stort sällskap. Elfvan skall nämligen presenteras för umgänget. Alla stadens honoratiores anlända i tur och ordning, herrarne draga sig tillbaka till spelborden, och damerna, majorskan, rektorskan, pastorskan, assessorskan och doktorinnan med döttrar slå sig ned och skvallra. Föremålet för de ettrigaste utfallen utgör Elfvan, som ännu icke visat sig. Borgmästaren och prostinnan vänta henne varje ögonblick. Plötsligt kommer hon, iförd en egendomlig dräkt, stor trädgårdshatt och agremanger, som ej höra till modet i den lilla staden. Hon bär en korg med lingonris, mossa och stenar. Hon har fördröjt sig i skogen och därunder glömt bort sina värdinneplikter för aftonen. I denna akt blir man således vittne till det intryck, som den bohêmartade konstnärsdottern gör på småstadens borgerliga existenser. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pftmpjmvorfn5avjdwroox0hw5cs0u0 104 224440 656183 2026-08-02T09:19:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|199}}</noinclude>Det finnes endast två personer i sällskapet, som förstå henne. Den ena är en grevinna, en frånskild dam med en något brokig förtid. Den andre är hennes broder, en baron, som målar. Instinktmässigt drages Elfvan till dessa båda, som tillhöra en annan sfär. Hon lovar uppsöka dem på deras herrgård och stå modell för baronen. Andra akten tilldrar sig i baronens ateljé. Han har målat Elfvan som Undine, vattennymfen, naturväsendet, som riddaren finner vid skogsbäcken och bär över den brusande forsen, sedan han vunnit hennes kärlek. Tavlan är vacker, men grevinnan har en anmärkning. Det strålar ingen kärlek ur Undines ögon, fast hon älskar riddaren. På tavlan ser man endast en vågens dotter, som ännu ej funnit sig själv. Hon har ännu ej lärt att älska som en verklig kvinna. Och, tillägger systern, detsamma är förhållandet med modellen. Ej heller i Elfvans ögon lyser någon kärlek. Scenen avbrytes av borgmästaren, som kommer för att hämta sin hustru. Elfvan har glatt sig åt, att han skall få se henne i hennes vackra dräkt som ett skogens sagoväsen, men han ber henne blott helt prosaiskt gå och iföra sig sin vardagsdräkt. Medan han väntar, säger grevinnan honom med all önskvärd tydlighet, att han ej förstår sin hustru, att det är en tarvlig lycka han skänkt henne, att de vackraste skogsblommor vissna, när man söker plantera dem i kruka. Emellertid bryter ett oväder löst, och borgmästaren får avresa ensam. Elfvan ångrar sig dock och låter spänna för, men måste på grund av stormen vända om. Och plötsligt står hon åter i ateljén. Baronen har under tiden börjat packa. Han har klart för sig, att han måste resa, eljest kan han ej motstå sin känsla för Elfvan. När han plötsligt återser henne, bryter han ut och förklarar henne sin kärlek. Han säger henne, att det icke är vigseln, som knyter det olösliga bandet mellan två människor. Den hustru, vilken låtit en man, som älskar henne, ana, att hon ej är lycklig i sitt äktenskap, har redan prisgivit sig åt honom och därmed begått ett brott både mot sin make och<noinclude> <references/></noinclude> rdbvq4fm16r7b2t3g9qehl8a8wzv6il 104 224441 656184 2026-08-02T09:22:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|200|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>honom, som hon givit rätt att älska sig utan att giva honom något tillbaka. Förtvivlad störtar Elfvan ut ur ateljén. Borgmästaren sitter djupt ångerfull i sitt hem och börjar misstänka, att han icke passar för en sådan hustru. Då kommer Elfvan direkt från ateljéuppträdet, också djupt ångerfull; men framförallt lika omedveten som i första akten. Hon förstår i själva verket icke hela situationen. Hon anklagar sig för borgmästaren och frågar honom, om det icke är ett brott, då man är gift, att lyssna till de ord, varmed en annan man bekänner, att han älskar en, och att gripas av det lockande och tjusande i hans framtidsbilder. Har man ej därefter förverkat all rätt till sin makes högaktning? Borgmästaren anar redan det värsta, men grevinnan, som medföljt, lugnar honom. Elfvans hela brott består i, att hon lyssnat till baronens kärleksförklaring. Men då hon alltjämt intet högre önskar än att få stanna hos borgmästaren, är ju därmed situationen klar. Dessa dramer hade i det ögonblick, då de uppfördes, vissa förtjänster. Handlingen var enkel och livlig och dialogen mera naturlig, än vad man då var van vid. Men om någon säker dramatisk teknik vittna de icke, och någon sådan förvärvade sig fru Edgren-Leffler icke heller senare. Felen överväga betydligt förtjänsterna. Behandlingen av problemen saknar reda och skärpa, vilket särskilt framträder i upplösningen. Skådespelerskan framställes som om hon älskade Helge, men hon vill ej uppgiva sitt kall. Hon behöver det i själva verket icke heller, ty Helge, som verkligen älskar henne, erbjuder henne slutligen att få fortsätta sin konstnärsbana efter giftermålet. Dramat borde således snarare slutat med de älskandes försoning i stället för med deras skilsmässa. I »Elfvan» är handlingen ännu mer tillkrånglad. Den rör sig ju endast om missförstånd. Älskar Elfvan borgmästaren? Vem kan säga det? Älskar hon baronen? Hon förklarar åtminstone själv, att hon känt sig lockad att följa honom. Men<noinclude> <references/></noinclude> fkp7jod1ywa3q3o5zl1gjic3w5yhol2 104 224442 656185 2026-08-02T09:26:05Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|201}}</noinclude>i stället går hon hem till borgmästaren och ber att få stanna, om hon ej genom sin brottslighet förverkat hans högaktning. Det säges, att författarinnan först tänkt sig ett annat slut. Elfvan skulle brutit sig ut ur det konventionella äktenskapet och följt baronen, som vunnit hennes kärlek. Denna upplösning är naturligtvis den enda möjliga efter dramats anläggning, men Elfvans person skulle i denna situation varit lika omöjlig, som hon nu är. Djupast sett ligger felet i dessa dramer i själva verket däri, att författarinnan är lika omedveten om kärleken som Elfvan själv. Hon uppställer en konflikt mellan kärleken och vissa andra makter, men kärleken är för henne ett tomt ord. Hennes kvinnor förklara, att de älska, men de befria sig från denna eljest rätt besvärliga passion med samma lätthet som man drar av sig en handske. Men häri ligger också dessa dramers intresse. De låta oss kasta en djup blick in i författarinnans psykologi vid denna tid, och vi kunna konstatera, att hon ännu efter åtta års äktenskap verkar minst lika jungfrulig, som då hon stod brud. Kanske finns där också ett annat drag, som man bör lägga märke till såsom karaktäristiskt för situationen. Både Ester och Elfvan äro icke okänsliga för den manliga hyllningen. De låta gärna kurtisera sig av andra män, under det att de förefalla likgiltiga för den utvalde. Av dessa dramer mottogos endast »Skådespelerskan» med bifall. De övriga vållade henne missräkningar. Likvisst var hon alltjämt övertygad om, att dramat var hennes enda verkliga område. År 1879, då hon var orolig över om Elfvan skulle komma att uppföras eller icke, skrev hon i ett brev: »Jag kan icke dölja för mig, hur mycket jag än försöker att resonnera sansat, att det här gäller helt enkelt liv eller död för mig, i andlig bemärkelse naturligtvis. Ty har jag ingen framtid som dramatisk författare, så har jag ingen framtid alls, mitt liv kommer att förflyta gagnlöst utan att lämna några spår efter sig.» Under tiden utkom emellertid »Röda rummet». Hon skriver i ett brev, att hon läst den, »oaktat man sagt mig, att det<noinclude> <references/></noinclude> 8mo82j10uevuq04i9q65w27czgdp6us 104 224443 656186 2026-08-02T09:30:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|202|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>ej är en bok för fruntimmer. Men jag får bekänna, att jag är så litet kvinnlig, att den ej alls chockerat mig. Långt värre saker har jag väl mången gång läst med kallt blod. Jag läste den med verklig njutning, ty det gladde mig hjärtligt, att en sådan verklig, ursprunglig talang kunnat uppstå hos oss… Att många av skildringarne äro sanna, därom finnes intet tvivel. Mycket är dock högst överdrivet… I det hela är Strindberg något väl överdriven för att vara riktig ’verklighetsdiktare’ och icke skulle det heller skada om hans språk vore mindre rått här och där.» I själva verket har Strindberg under dessa år övat ett avgörande inflytande på hennes utveckling och författarskap. Man ser det kanske redan i skissen »En stor man», med dess satir över Svenska akademien och dess verklighetsskildring av den statsman, vars olyckliga slut väckte så stort uppseende under dessa år. Intimare framträder detta inflytande i berättelsen »I krig med samhället», där huvudfiguren, den unge revolutionären, väl är tecknad över Strindberg, sådan han på avstånd kunde gestalta sig i författarinnans fantasi. Under inflytande från Strindberg är det, som fru Leffler tar steget ut och blir naturalist. Det var säkerligen »Röda rummet», som nu bestämde henne att på allvar åter upptaga prosaberättelsen, vilken hon dock under de gångna åren icke helt övergivit. Under olika märken hade hon skrivit noveller och essayer, av vilka de flesta offentliggjorts i »Ny illustrerad Tidning». Men nu samlade hon sig till en större ansträngning, och år 1882 utkom första delen av ''Ur livet''. Det var det första arbete, som hon utgav under eget namn, det var hennes första allvarliga debut, och med denna slog hon igenom. Boken kom i det rätta ögonblicket och väckte ofantligt uppseende. Inom kort tid utgavs den i tre upplagor och förvärvade också i översättning många vänner åt henne på andra sidan Sundet. Det var också en typisk åttiotals bok, en av de första, som i svensk litteratur markerade den nya tidsriktningens genombrott. Ämnena voro nya och behandlade med en viss djärvhet. Tonen var satirisk, författarinnan hade icke övergivit ten-<noinclude> <references/></noinclude> 1bx0mhrtlq6k8dvs635513zkprt70x1 104 224444 656187 2026-08-02T09:33:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|203}}</noinclude>densen, därför att hon övergivit dramat, tvärtom hon hade med tiden funnit, att man i novellen ej var bunden »av några konventionella formregler utan kan följa livet, så troget man vill». Handlingen är i de bästa av berättelserna koncentrerad och intresseväckande; stilen, fast något torr och refererande, är frisk och naturlig. Man kan fullt instämma i författarinnans eget yttrande strax innan arbetet utkommit: »Det har i alla händelser den förtjänsten att vara ursprungligt, d. v. s. ej ett uppkok på gamla romaner, utan grundat på egna, fullt självständiga iakttagelser ur livet självt. Och redan detta, förenat med någon talent i själva skrivsättet, är tillräckligt för att t. o. m. väcka ett mycket stort uppseende i ett land, där ''Röda Rummet'' hittills varit det enda livstecknet till en ny tid inom litteraturen.» I dessa noveller återfann samtiden sina egna drag, återgivna som i en klar spegel. Tidsstämningen är ofta ypperlig. Huru betecknande är icke redan den pietism, som då var på modet i den högre societeten och som också ständigt sticker fram i skildringarna. Överallt markeras skarpt i författarinnans uppfattningssätt skillnaden mellan gammalt och nytt; man märker tydligt, att man befinner sig i en brytningstid. Med vilken säkerhet tecknar hon ej i den första novellen den omvälvning i dekoration och möblemang, som är karaktäristisk för 80-talet. Beskrivningen på statsrådets salong är numera nästan ett historiskt dokument: »Alla ljusen voro redan tända, och våningen tog sig riktigt bra ut. Det var första gången den var festligt upplyst — det var i ett av de nya, ståtliga husen på Ladugårdslandet. Statsrådinnan, som var något konservativ i sin smak, tyckte visserligen att hela dekorationen var hållen i för mörka färger — hon saknade de vita dörrarna och ljusa tapeterna, som man förr alltid brukat. ’I vårt klimat med dess långa, mörka vintrar’, brukade hon säga, ’kan man väl behöva så ljust och glatt omkring sig som möjligt.’ Men statsrådet, som framför allt älskade det moderna, och vars smak alltid var dagens, hade bestämt velat, att de nya möbler och draperier, som han lagt sig till<noinclude> <references/></noinclude> q1i8z15lcrjzn3uzq5cqcip9azv9c9x 104 224445 656188 2026-08-02T09:37:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|204|ANNE-CHARLOTTE LEFFLER|}}</noinclude>strax efter sin utnämning, skulle hållas i tunga och obestämda färger.» Hela åttiotalets möbleringskonst med dess mörka färger, tunga draperier, klumpiga renässansmöbler med dåligt imiterade ornament, makartbuketterna och cuivre-polin, hela den konstgjort artistiska oredan står upp i denna skildring, liksom beskrivningen av sängkammaren, dit den moderna reformivern ännu ej haft råd att sträcka sig, är ett utmärkt prov på den föregående tidens puritanskt enkla anspråk. Den första novellen, ''En bal i societeten'', är avgjort den bästa i samlingen. Den förnäma världens lysande nöjesfest avslöjar sig inför författarinnans satiriska blick som en fåfängans marknad, där hon med skarp observation fångar och fasthåller en hel serie av typer; man kan nästan säga hela det galleri, som man senare möter åter och åter i hennes följande skrifter. Där är den firade baldrottningen Aurora Bunge i åtsittande hudfärgat siden, djupt blaserad efter att i tio år hava dansat på alla baler, beledsagad av sin moder den frispråkiga, snåla och föga mondäna friherrinnan. Där är Auroras tillbedjare, greve Hans Kagg, dum, men stenrik och av ett utseende, som utgjorde en karrikatyr på den aristokratiska typ, som återfanns på alla porträtt av hans förfäder. Där är den fyrtioåriga, nyligen omgifta änkan, som ser ut som en madonna, men är emaljerad och sminkad och som har en sjuklig och sned dotter, naturligt nog då hon aldrig tänkt på sina modersplikter, endast på sina nöjen. Och där är den trettiotvååriga Eugenie, som sedan femton år är trött på alla baler men måste vara med, därför att modern ej kan undvara livet i stora världen. Där är den oemotståndlige kaptenen, som alla kvinnor äro förälskade i, men som själv endast fladdrar från blomma till blomma. Där är den vackra Cecilia, nästan hysterisk efter endast tre vintrars dansande, och framtidsmannen byråchefen Örn, ett helt myller av människor, som författarinnan med en förunderligt lekande förmåga gör oss bekanta med alldeles i förbifarten. Hon har en lycklig gåva att i en skarp replik, i en hastigt avslöjad situation få en gestalt att stå fritt och livslevande framför oss. Det är Anna Maria Lenngrens konst, som här lever upp igen, endast med en tillsats<noinclude> <references/></noinclude> sc4v8cw4y59w49ehfn1nxo1z217nzzx 104 224446 656189 2026-08-02T09:38:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <div style="margin-top:3em;margin-bottom:3em;"> {{c|{{större|ERNST AHLGREN|200}}}} </div><noinclude> <references/></noinclude> 3u40jjjbhsevkgdok2gjbnkr6shav85 104 224447 656190 2026-08-02T09:39:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <div style="margin-top:3em;margin-bottom:3em;"> {{c|{{större|DET UNGA SVERIGE|200}}}} </div><noinclude> <references/></noinclude> 8pxict6wbnxsex2y2l1ewe71txk2z3n 104 224448 656191 2026-08-02T09:40:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <div style="margin-top:3em;margin-bottom:3em;"> {{c|{{större|OLA HANSSON|200}}}} </div><noinclude> <references/></noinclude> a4zj0ig0buouadxccphm6ab42gkfn7j 104 224449 656192 2026-08-02T09:42:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <div style="margin-top:3em;margin-bottom:3em;"> {{c|{{större|NATURALISMENS UTBREDNING|200}}}} </div><noinclude> <references/> {{m|20 — 18338.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 3jbs2endq20o5tixkijq61p8r0ggo1z