Användare:PWidergren

Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.14 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Användare:PWidergren 2 127079 656579 655179 2026-08-05T11:04:22Z PWidergren 11678 656579 wikitext text/x-wiki {{#babel:en|sv-3|de-3|la-2|da-2}} {| class="wikitable" |- ! Redan färdiga och pågående projekt |- | [[Index:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu|Från Röda rummet till Sekelskiftet]] av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | [[Index:Hemmen i den nya verlden, Första delen.djvu|Hemmen i den nya verlden]] av [[Författare:Fredrika Bremer|Fredrika Bremer]] |- | [[Index:Den_svenske_Ulspegel_1834.djvu|Den svenske Ulspegel]] av [[Författare:O.P._Sturzen-Becker|O. P. Sturzen-Becker]] |- | [[Index:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu|Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet]] av [[Författare:Cecilia Bååth-Holmberg|Cecilia Bååth-Holmberg]] |- | [[Index:Huset Buddenbrook 1929.djvu|Huset Buddenbrook]] av [[Författare:Thomas Mann|Thomas Mann]] (‎Validerad). |- | [[Index:Geijerstam Medusas hufvud 1895.djvu|Medusas hufvud]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- |[[Index:En_försvunnen_värld_1924.djvu|En försvunnen värld]] av [[Författare:Arthur_Conan_Doyle|Arthur Conan Doyle]] (‎Validerad). |- |[[Index:Koskinen_Finlands_historia_1874.djvu|Finlands historia]] av [[Författare:Yrjö_Sakari_Yrjö-Koskinen|Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen]] |- |[[Index:Lagerlöf Zachris Topelius 1920.djvu|Zachris Topelius: utveckling och mognad]] av [[Författare:Selma Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] |- |[[Index:Hjalmar Söderberg Doktor Glas.djvu|Doktor Glas]] av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- |[[Index:Hjalmar Söderberg Samtidsnoveller.djvu|Samtidsnoveller]] av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- |[[Index:Hjalmar Söderberg Martin Bircks Ungdom.djvu|Martin Bircks Ungdom]] av [[Författare:Hjalmar Söderberg|Hjalmar Söderberg]] |- | [[Index:Esswein August Strindberg 1909.djvu|August Strindberg]] av [[Författare:Hermann Esswein|Hermann Esswein]] |- | [[Index:Lindgren Skalder och tänkare 1900.djvu|Skalder och Tänkare]] av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] |- | [[Index:Grip Carl Snoilsky 1929.djvu|Carl Snoilsky]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu|Gunnar Wennerberg]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:Grip Viktor Rydberg 1923.djvu|Viktor Rydberg]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:Grip CJL Almquist 1917.djvu|C. J. L. Almquist]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:Det_går_an_1839.djvu|Det går an]] av [[Författare:Carl Jonas Love Almqvist|Carl Jonas Love Almqvist]] (Validerad) |- | [[Index:E Grip PDA Atterbom 1916.djvu|P. D. A. Atterbom]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:E Grip Esaias Tegnér 1923.djvu|Esaias Tegnér]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:E Grip Erik Gustav Geijer 1922.djvu|Erik Gustav Geijer]] av [[Författare:Elias Grip|Elias Grip]] |- | [[Index:Werthers Lidanden 1860.djvu|Werthers lidanden]] av [[Författare:Johann Wolfgang von Goethe|Johann Wolfgang von Goethe]] |- | [[Index:Jacobson_Gustav Vasa_1923.djvu|Gustav Vasa]] av [[Författare:Gustaf Jacobson|Gustaf Jacobson]] |- | [[Index:Dymling_Carlyle_1918.djvu|Carlyle]] av [[Författare:Carl Johan Dymling|Carl Dymling]] |- | [[Index:Till jordens medelpunkt 1911.djvu|Till jordens medelpunkt]] av [[Författare:Jules Verne|Jules Verne]] (‎Validerad). |- | [[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens senare hälft)]] översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | [[Index:Galliska kriget 1927.djvu|Gaius Julius Cæsars anteckningar om galliska kriget]] av [[Författare:Erik Hedén|Erik Hedén]] |- | [[Index:Erik Hedén Henrik Ibsens senare diktning.djvu|Henrik Ibsens senare diktning]] av [[Författare:Erik Hedén|Erik Hedén]] |- | [[Index:Mortensen_Tristan_och_Isolde_1903.djvu|Tristan och Isolde]] av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]] |- | [[Index:H_Schück_Studier_i_Beowulfsagan_1909.djvu|Studier i Beowulfsagan]] av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] |- | [[Index:Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf|Beowulf- en fornengelsk hjältedikt]] av [[Författare:Rudolf Wickberg|Rudolf Wickberg]] |- | [[Index:Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf (Schück 1907).djvu|Folknamnet Geatas i den Fornengelska dikten Beowulf]] av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] (‎Validerad). |- | [[Index:Vintergrönt (af Wirsén).djvu|Vintergrönt]] av [[Författare:Carl David af Wirsén|Carl David af Wirsén]] |- | [[Index:B Lidforss August Strindberg 1910.pdf|August Strindberg och den litterära Nittiotalsreklamen]] av [[Författare:Bengt Lidforss|Bengt Lidforss]] |- | [[Index:Lindgren_Henrik_Ibsen_1903.djvu|Henrik Ibsen]] av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] |- | [[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens förra hälft)]] översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | [[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens senare hälft)]] översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | [[Index:Visor,_romanser_och_ballader|Visor, romanser och ballader]] av [[Författare:Carl_David_af_Wirsén|Carl David af Wirsén]] (‎Validerad). |- | [[Index:Julkalender_01_12_1889.pdf|Julkalender 1889]] (‎Validerad). |- | [[Index:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu|Kalevala, senare delen]] översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | [[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens förra hälft)]] översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | [[Index:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu|Kalevala, förra delen]] översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | [[Index:Jacobson_Harald_Hjärne_1922.djvu|Harald Hjärne]] av [[Författare:Gustaf Jacobson|Gustaf Jacobson]] |- | [[Index:Jenny_1920.djvu|Jenny]] av [[Författare:Sigrid_Undset|Sigrid Undset]] (‎Validerad). |- | [[Index:Karl_Starbäck_Darwin_1909.djvu|Darwin]] av [[Författare:Karl Starbäck|Karl Starbäck]] |- | [[Index:Norlind_Svensk_musikhistoria_1918.djvu|Svensk musikhistoria]] av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | [[Index:Norlind Wagner 1923.djvu|Wagner]] av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | [[Index:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu|Det XIX Århundradet i Ord och Bild. Förra Delen]] av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | [[Index:Norlind_Jenny_Lind_1919.djvu|Jenny Lind. En minnesbok til hundraårsdagen]] av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | [[Index:Beckman_1912_-_Ur_vår_äldsta_bok.pdf|Ur vår äldsta bok]] av [[Författare:Natanael_Beckman|Natanael Beckman]] |- | [[Index:Erik_Grane_1897.djvu|Erik Grane]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Noreen_De_nordiska_Språken_1903.djvu|De nordiska språken]] av [[Författare:Adolf Noreen|Adolf Noreen]] |- | [[Index:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu|Norska Folksagor och Äfventyr]] av [[Författare:Peter Christen Asbjørnsen|Peter Christen Asbjørnsen]] & [[Författare:Jørgen Moe|Jørgen Moe]] |- | [[Index:Mortensen Lagerlöf 1913.djvu|Selma Lagerlöf]] av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | [[Index:Filius_Prodigus_Seu_Imperitus_Peregrinans-1645.djvu|Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans]] av [[Författare:Samuel Petri Brask|Samuel Brask]] |- | [[Index:Dahlbäck Sokrates 1906.djvu|Sokrates]] av [[Författare:Carl Jonas Dahlbäck|C. J. Dahlbäck]] |- | [[Index:Bröderna Mörk.djvu|Bröderna Mörk]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Lidforss Dante 1907.djvu|Dante]] av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | [[Index:Dumrath Spinoza 1908.djvu|Spinoza]] av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | [[Index:Norlind Beethoven 1907.djvu|Beethoven]] av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | [[Index:Gustaf_Janson_Paradiset.djvu|Paradiset]] av [[Författare:Gustaf Janson|Gustaf Janson]] |- | [[Index:C_D_Marcus_Den_nya_litteraturen_1911.djvu|Den nya litteraturen]] av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | [[Index:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu|Swedenborg]] av [[Författare:Ernst Liljedahl|Ernst Liljedahl]] |- | [[Index:Gabriel.djvu|Gabriel]] av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | [[Index:Jarl_Charpentier_Buddha_1910.djvu|Buddha]] av [[Författare:Jarl Charpentier|Jarl Charpentier]] |- | [[Index:Gamla_brev_(1912).djvu|Gamla brev]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Henrik_Schück_Olavus_Petri_1906.djvu|Olavus Petri]] av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] |- | [[Index:Carl David Marcus Goethe 1907.djvu|Goethe]] av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | [[Index:Nordiska_Essayer.djvu|Nordiska Essayer]] av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | [[Index:Äktenskapets Komedi (1898).djvu|Äktenskapets komedi (1898)]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Ur_samtiden_(literaturstudier).djvu|Ur samtiden (literaturstudier)]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Thora.djvu|Thora]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Jakob.djvu|Jakob]] av [[Författare:Alexander Kielland|Alexander Kielland]] (‎Validerad). |- | [[Index:Gösta Berlings saga 1919.djvu|Gösta Berlings saga 1919]] av [[Författare:Selma_Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] (‎Validerad). |- | [[Index:Pastor_Hallin.djvu|Pastor Hallin]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf|Svenska Krönika]] av [[Författare:Olaus_Petri|Olaus Petri]] |- | [[Index:Karin_Brandts_Dröm_1904.djvu|Karin Brandts dröm]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu|Från Aftonbladet till Röda Rummet]] av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | [[Index:När vi började 1902.djvu|När vi började]] av Sveriges Författareförening |- | [[Index:Thet_Swenska_Språkets_Klagemål_1658.djvu|Thet Swenska Språkets Klagemål]] av [[Författare:Skogekär Bergbo|Skogekär Bergbo]] |- | [[Index:Tor_Hedberg_Dikter_1896.djvu|Dikter]] av [[Författare:Tor_Hedberg|Tor Hedberg]] |- | [[Index:Mina_Pojkar.djvu|Mina pojkar]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | [[Index:Seklernas_Nyårsnatt_1889.djvu|Seklernas Nyårsnatt]] av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |} === Redigeringar per år === [https://xtools.wmcloud.org/ec-yearcounts/sv.wikisource.org/PWidergren XTools] on 2026-08-05 11:03 {| class="wikitable sortable" ! Year ! Count |- | 2021 | {{FORMATNUM:4118}} |- | 2022 | {{FORMATNUM:4164}} |- | 2023 | {{FORMATNUM:4758}} |- | 2024 | {{FORMATNUM:5842}} |- | 2025 | {{FORMATNUM:6518}} |- | 2026 | {{FORMATNUM:4383}} |} ka8czdt8nwiflsi8furyijbl6bk592z Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/29 104 187647 656372 559413 2026-08-04T17:05:54Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 656372 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{ph|25}}</noinclude>med sitt företag och sin utfärd. Hvad som mest plågade honom, var att han icke var slagen till riddare, emedan han tyckte sig icke med godt samvete kunna inlåta sig på något äfventyr utan att hafva fått denna orden. <section end=kap2 /> {{c|{{större|'''Noter.'''}}}} 1 De vandrande riddarnes historia författas vanligen af någon vis man eller trollkarl, hvilket kommer på ett ut. Det säger sig således själft, att blott en sådan skall skrifva D. Quijotes historia. 2 ''Montiel'', hufvudort i den liknämnda kretsen i La Mancha och redan på romarnes tid befästad. Därför »den gamla». Och »bekant» var denna slätt särskildt för drabbningen den 14 mars 1369, i hvilken Peter den Grymme vardt slagen af sin broder Henrik af Trastamara, som nio dagar senare nedstötte honom utanför slottet Montiel och därpå vardt hans efterträdare under namn af konung Henrik II. 3 ''Såg han icke långt från vägen ett värdshus''. Detta sista ord ger egentligen en alldeles för hög föreställning om den sak, som därmed betecknas. Ännu på 1870-talet träffade en resande i Spanien blott tre slags tillflyktsorter, af hvilka den bästa var ''la fonda'' eller ''el parador'', som ungefär motsvarade våra värdshus eller hotell och förekom endast i städerna; därnäst stod ''la posada'', ursprungligen = ett hviloställe, där man kunde få tak öfver hufvudet och stundom, men visst icke alltid, en tarflig föda; sist i ordningen kom ''la venta'', där den resande fick laga den kost han själf medförde, men för öfrigt vanligen ej kunde få annat än dåligt vin och ännu sämre brännvin. Nu, då järnvägar genomkorsa landet i alla riktningar, har naturligtvis mycket blifvit bättre i detta, som i andra hänseenden; men så var det då, och antagligen var det ej stort annorlunda på Cervantes’ tid för trehundra år sedan. Det ord, som användes i texten, är ''venta'', och således hade utan tvifvel ''krog'' kommit rätta förhållandet något närmare än ''värdshus;'' men på de svenska krogarne supes det, och sådant förekommer ''aldrig'' i Spanien. Det är det som gör skillnaden! 4 ''Så omaka don''. Riddare begagnade långa stigbyglar (brida) och buro harnesk samt en större sköld af metall (rodela); kyller och en mindre sköld af läder (adarga) fördes däremot af dem, som redo på moriskt vis (á la gineta) med korta stigbyglar. Då nu D. Quijote bar kyller och liten sköld, så passade icke lans och långa stigbyglar därtill, och därför tyckte värden med rätta, att donen voro omaka. 5 ''Vapen är mina smycken'' o. s. v. Intet land är rikare än Spanien på folkvisor (romances), och dessa hafva icke blott diktats på folkspråk, utan lefva ännu i dag på folkets läppar. Det är sådana visor som här citeras, den sista med en af Don Quijote för tillfället gjord liten förändring för att lämpa versen på sig i stället för på Lancelot; när han började den första: ''vapen äro mina smycken'' o. s. v., kände värden igen visan och kom genast med fortsättningen: ''sängen är den hårda klippan'' o. s. v.<noinclude> <references/></noinclude> h5wj473c2eqfspjr35tf1te70klcukr Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/30 104 187650 656373 559416 2026-08-04T17:20:26Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 656373 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />26</noinclude>6 San Lúcar (de Barrameda), gammal hamnstad i Andalusien, därifrån Columbus anträdde sin tredje resa den 30 maj 1498, och Magelhan sin världsomsegling den 2 sept. 1519. Se för öfrigt nästa kapitels not 1. 7 ''Lika tjufalktig som Cacus''. Om denne Cacus berättar sagan, att, när Herkules besegrat Geryon och dref den från honom tagna boskapen genom landet, stal Cacus en del däraf och drog, för att dölja stölden, kreaturen vid svansen baklänges in i sin håla. Herkules upptäckte dock till slut sveket, inträngde i hålan och dödade Cacus med sin klubba. 8 Fredagen är, som bekant, fastedag i den katolska kyrkan. 9 Man har velat finna en motsägelse mellan hvad som på olika ställen i detta kapitel säges om D. Quijotes hjälm och visir, och på grund däraf föreslagit åtskilliga, mer och mindre vågade textförändringar, som dock alla äro fullkomligt öfverflödiga, när man ser närmare på saken. För att göra stormhatten till hjälm hade D. Quijote knutit fast ett pappvisir vid honom. Detta visir kunde lyftas upp med handen, men, emedan det icke löpte i gängor, utan blott var fästadt med band, kunde det icke hålla sig uppe, utan föll ner, så fort handen drogs undan; nedifrån gick så halskragen upp öfver hakan, och munnen var följaktligen åtkomlig endast uppifrån och blott, när man höll upp visiret. Han kunde sålunda visserligen visa sitt ansikte, ehuruväl äfven i bästa fall »det usla visiret skymde» det till en viss grad; men äta och dricka kunde han ej göra utan andras hjälp. — Det enda, som behöfver åtgöras för att få den spanska texten i full öfverensstämmelse med den här gifna tolkningen, är blott en omflyttning af de tre orden ''con sus manos'', så att de komma näst efter ''alzada la visera''. <section begin=kap3 /> {{c|{{större|TREDJE KAPITLET.}}}} {{c|{{större|'''I hvilket omtalas Don Quijotes löjliga sätt att låta slå sig till riddare.'''}}}} Plågad af denna tanke förkortade han sin torftiga värdshusmåltid, efter hvars slut han kallade på värden och, instängande sig med honom i stallet, föll han på knä för honom och sade: »Tappre riddare! jag skall aldrig uppstiga härifrån, förr än er artighet beviljar mig en ynnest, som jag vill begära af eder och hvilken skall i rikligt mått lända eder till pris och människosläktet till båtnad.» Värdshusvärden, som såg gästen för sina fötter och hörde slikt tal, stod förlägen och betraktade honom utan att veta hvad han skulle taga sig till eller svara honom; han bad honom flera gånger att stiga upp,<noinclude> <references/></noinclude> gcmj7w9iccfkipp06u9ghuc5e8zw6yv Hemmen i den nya verlden, Första delen 0 218119 656580 645573 2026-08-05T11:15:54Z PWidergren 11678 656580 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Första delen.djvu" from=5 to=484 exclude="6-479" prev="[[Hemmen i den nya verlden|Huvudmeny]]" next="[[Hemmen i den nya verlden, Andra delen|Andra delen]]" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]] ad2aff8lw8bbj20xba5yjobmd07gfum Författare:Victoria Benedictsson 106 218272 656578 645782 2026-08-05T10:30:24Z PWidergren 11678 656578 wikitext text/x-wiki [[File:Victoria Benedictsson bild.jpg|miniatyr|'''Victoria Benedictsson''' (1850–1888).]] '''Victoria Benedictsson''' var en svensk författare och dramatiker som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. *{{Wikipedialänk|Victoria Benedictsson}} *{{Litteraturbanken|författare=BenedictssonV}}. *[https://runeberg.org/authors/benevic.html Victoria Benedictsson] hos Project Runeberg. *[https://skbl.se/sv/artikel/VictoriaBenedictsson Victoria Benedictsson] hos Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. == Verk == * [[Berättelser och utkast]] == Verk om Victoria Benedictsson == * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Från Röda rummet till Sekelskiftet: Ernst Ahlgren]] (1918) av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]], s. 217—243. {{STANDARDSORTERING:Benedictsson, Victoria}} [[Kategori:Författare]] [[Kategori:Victoria Benedictsson| ]] 7m7vje0wwd8w7xiffu8cdvvnres26vd Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 01 0 218901 656371 647934 2026-08-04T15:17:03Z Jonatanskogsfors 17420 Testa om export funkar bättre utan transkludering 656371 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> [[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01|'''Första boken: En rättfärdig''']] <ol type="I"> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_01|Myriel]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_02|Herr Myriel blir hans högvördighet Bienvenu]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_03|En flitig arbetare finner mycket att göra]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_04|Lära och leverne]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_05|Biskop Bienvenu bär sin kaftan för länge]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_06|Vem som bevakade hans hus]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_07|Cravatte]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_08|Bordsfilosofi]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_09|Systern berättar om sin bror]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_10|Biskopen i ny dager]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_11|En inskränkning]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_12|Varför hans högvördighet står ensam]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_13|Hans trosbekännelse]]</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_01/Kapitel_14|Hans filosofi]]</li> </ol> </div> rfsphpr7o373j3e5qbuj5bmfo8d7w17 Hemmen i den nya verlden, Andra delen 0 220567 656581 655087 2026-08-05T11:16:59Z PWidergren 11678 656581 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Andra delen.djvu" from=5 to=525 exclude="6-518" prev="[[Hemmen i den nya verlden|Huvudmeny]]" next="[[Hemmen i den nya verlden, Tredje delen|Tredje delen]]" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]] [[de:Die Heimath in der neuen Welt/Zweiter Band]] [[en:The_Homes_of_the_New_World]] [[fr:La_vie_de_famille_dans_le_Nouveau-Monde/vol_2]] 2jvvj149d1tn5d190xavmhdkkliloak Hemmen i den nya verlden, Tredje delen 0 222657 656582 652857 2026-08-05T11:17:43Z PWidergren 11678 656582 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Hemmen i den nya verlden, Tredje delen.djvu" from=5 to=539 exclude="6-532" prev="[[Hemmen i den nya verlden|Huvudmeny]]" header=1/> </div> <references/> [[Kategori:Fredrika Bremer]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:1850-talets verk]] lwn40q1ef76r6p1yhuom7sd5n8dxm7m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/10 104 224555 656331 2026-08-04T15:05:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 558 — borgare, halvbonde, och som på språket från slot ten hette "en smula bondsk, en smula stadslik" el ler "peppar och salt". Ehuru Fauchelevent var hårt prövad av ödet och nu började närma sig slutet av sitt liv, var han likväl en man, som följde det första infallet utan någon eftertanke. Detta är en dyrbar egenskap, som hindrar människan från att bliva verkligt dålig. Hans fel och hans laster, ty han hade haft sådana, berörde blott y...' 656331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 558 —}}</noinclude>— 558 — borgare, halvbonde, och som på språket från slot ten hette "en smula bondsk, en smula stadslik" el ler "peppar och salt". Ehuru Fauchelevent var hårt prövad av ödet och nu började närma sig slutet av sitt liv, var han likväl en man, som följde det första infallet utan någon eftertanke. Detta är en dyrbar egenskap, som hindrar människan från att bliva verkligt dålig. Hans fel och hans laster, ty han hade haft sådana, berörde blott ytan, och hans ut seende tillhörde dem, vilka göra ett fördelaktigt in tryck. Hans gamla ansikte hade inga förrädiska rynkor uppe vid pannan, vilka äro ett tecken på elakhet eller dumhet. När dagen grydde, öppnade fader Fauchelevent, som hade drömt hela natten, ögonen och såg herr Madeleine sitta på en halmkärve och betrakta den sovande Cosette. Fauchelevent reste sig upp ocli sade: — När ni nu är här, hur skall ni bära er åt för att komma härifrån? Dessa ord sammanfattade läget och väckte Jean Valjean ur hans drömmerier. De två gamla männen höllo rådslag. — För det första, sade Fauchelevent, måste ni<noinclude> <references/></noinclude> 4puu7rjkn3uh5hswzyrf7g631pe514h 656564 656331 2026-08-04T21:41:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 558 —}}</noinclude>halvborgare, halvbonde, och som på språket från slotten hette ”en smula bondsk, en smula stadslik” eller ”peppar och salt”. Ehuru Fauchelevent var hårt prövad av ödet och nu började närma sig slutet av sitt liv, var han likväl en man, som följde det första infallet utan någon eftertanke. Detta är en dyrbar egenskap, som hindrar människan från att bliva verkligt dålig. Hans fel och hans laster, ty han hade haft sådana, berörde blott ytan, och hans utseende tillhörde dem, vilka göra ett fördelaktigt intryck. Hans gamla ansikte hade inga förrädiska rynkor uppe vid pannan, vilka äro ett tecken på elakhet eller dumhet. När dagen grydde, öppnade fader Fauchelevent, som hade drömt hela natten, ögonen och såg herr Madeleine sitta på en halmkärve och betrakta den sovande Cosette. Fauchelevent reste sig upp och sade: — När ni nu är här, hur skall ni bära er åt för att komma härifrån? Dessa ord sammanfattade läget och väckte Jean Valjean ur hans drömmerier. De två gamla männen höllo rådslag. — För det första, sade Fauchelevent, måste ni<noinclude> <references/></noinclude> 4ugos3lssqfy1k6keq8uoq42aqwvvlv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/11 104 224556 656332 2026-08-04T15:05:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 559 — börja med att inte sätta foten utanför det här rum met. Varken ni eller den lilla. Ett enda steg ut i trädgården oclivi äro upptäckta. — Det är riktigt. — Herr Madeleine, återtog Fauchelevent, ni har kommit i ett mycket lämpligt ögonblick, jag menar ett dåligt, ty en av nunnorna är mycket sjuk. Tack vare detta bekymrar man sig ej så mycket om oss. Det ser ut, som om hon skulle dö. Man har bedit för henne i fyrtio timmar. ror. Hela...' 656332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 559 —}}</noinclude>— 559 — börja med att inte sätta foten utanför det här rum met. Varken ni eller den lilla. Ett enda steg ut i trädgården oclivi äro upptäckta. — Det är riktigt. — Herr Madeleine, återtog Fauchelevent, ni har kommit i ett mycket lämpligt ögonblick, jag menar ett dåligt, ty en av nunnorna är mycket sjuk. Tack vare detta bekymrar man sig ej så mycket om oss. Det ser ut, som om hon skulle dö. Man har bedit för henne i fyrtio timmar. ror. Hela klostret är i upp Det sysselsätter dem. att dö är ett helgon. sammans här. Hon, som håller på Vi äro förresten helgon alle Hela skillnaden mellan dem och mig är bara att de säga "min cell' och jag säger "min koja". Det komer att bli en mässa för den döende och en för den döda. För dagen äro vi säkra här, men jag svarar ej för morgondagen. — Men, sade Jean Valjean, denna koja ligger i en vinkel av muren, den skymmes av en gammal ruin, det finnes träd framför den och man kan ej se den från klostret. — Och jag kan tillägga, att nunnorna aldrig komma hit. — Nå då så? utropade Jean Valjean.<noinclude> <references/></noinclude> l5tprz38novi1vwrf658qjucmu6vipi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/12 104 224557 656333 2026-08-04T15:05:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 560 - Frågetecknet betydde så mycket som: Då före faller det mig som om jag skulle kunnat stannat, här. Det var på detta frågetecken Fauchelevent svarade: — Det finnes små. — Vilka små? frågade Jean Valjean. Just som Fauchelevent öppnade munnen för att förklara detta, ringde en klocka. Nunnan var död, detta var dödsklämtningen. Han gjorde ett tecken åt Jean Valjean att lyssna. Klockan slog ännu ett slag. — Det är dödsringningen, herr...' 656333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 560 —}}</noinclude>— 560 - Frågetecknet betydde så mycket som: Då före faller det mig som om jag skulle kunnat stannat, här. Det var på detta frågetecken Fauchelevent svarade: — Det finnes små. — Vilka små? frågade Jean Valjean. Just som Fauchelevent öppnade munnen för att förklara detta, ringde en klocka. Nunnan var död, detta var dödsklämtningen. Han gjorde ett tecken åt Jean Valjean att lyssna. Klockan slog ännu ett slag. — Det är dödsringningen, herr Madeleine. Så kommer klockan att fortsätta med ett slag varje minut under tjugofyra timmar, ända tills kroppen lämnar kyrkan. Men det var de små. När de leka, behövs det bara att en boll rullar ett stycke för att de, trots alla förbud, skola komma hit för att taga rätt på den och snoka överallt. De ha något av tusan i kroppen, de där små änglarna. — Vilka? frågade Jean Valjean. — De små. Ni skulle snart bli upptäckt. skulle skrika: — Se där! är det ingen fara. En karl! De Men i dag I dag blir det ingen lek. Det kommer att bli böner hela dagen. Ni hör klockan.<noinclude> <references/></noinclude> 6pt50ztw01vx8mnhiywryz71nnlh8g5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/13 104 224558 656334 2026-08-04T15:05:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 561 — Som jag sade, ett slag i minuten. Det är döds ringningen. — Jag förstår, fader Fauclielevent. Det finnes pensionärer. Och Jean Valjean tänkte för sig själv: — Då vet jag hur jag skall ordna Cosettes upp fostran. — Fauchelevent utropade: — Visst tusan! Om det finns småflickor? De myllra omkring en. Och att vara man på det här stället, det är detsamma som att ha pesten. Som ni ser, har man bundit en bjällra om foten på...' 656334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 561 —}}</noinclude>— 561 — Som jag sade, ett slag i minuten. Det är döds ringningen. — Jag förstår, fader Fauclielevent. Det finnes pensionärer. Och Jean Valjean tänkte för sig själv: — Då vet jag hur jag skall ordna Cosettes upp fostran. — Fauchelevent utropade: — Visst tusan! Om det finns småflickor? De myllra omkring en. Och att vara man på det här stället, det är detsamma som att ha pesten. Som ni ser, har man bundit en bjällra om foten på mig som om jag vore ett vilt djur. Jean Valjean funderade allt skarpare. — Detta kloster skall rädda oss, mumlade han. Sedan höjde han rösten: — Ja, sade han, det svåra är att stanna. — Nej, sade Fauchelevent, det är att komma ut. Jean Valjean kände blodet rusa till hjärtat. — Komma ut? — Ja, herr Madeleine, för att återvända måste ni komma ut. Sedan klockan slagit ett slag, fortsatte han: — Man får inte finna er på detta sätt. Var<noinclude> <references/></noinclude> cplfpf6si3t8j9nkhxxmweo5lb3152p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/14 104 224559 656335 2026-08-04T15:05:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 562 — ifrån kommer ni? För mig får ni gärna ha fallit ned från himlen, emedan jag känner er, men nun norna vilja nog helst, att man kommer genom porten. Plötsligt hördes ett invecklat klockspel från ett annat håll. — Å, sade Fauchelevent, nu kallas de äldre till kapitel. Man håller alltid kapitel, när någon är död. Hon dog i gryningen. Man dör i allmänhet vid gryningen. Men kan ni inte komma ut på samma sätt som ni kom in? Det är int...' 656335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 562 —}}</noinclude>— 562 — ifrån kommer ni? För mig får ni gärna ha fallit ned från himlen, emedan jag känner er, men nun norna vilja nog helst, att man kommer genom porten. Plötsligt hördes ett invecklat klockspel från ett annat håll. — Å, sade Fauchelevent, nu kallas de äldre till kapitel. Man håller alltid kapitel, när någon är död. Hon dog i gryningen. Man dör i allmänhet vid gryningen. Men kan ni inte komma ut på samma sätt som ni kom in? Det är inte för att fråga ut er, men var kom ni in? Jean Valjean bleknade. Blotta tanken på att stiga ned på denna hemska gata kom honom att darra. Lämna en skog full av tigrar, och en gång därifrån, tänk er en vän, som råder er att återvän da. Jean Valjean tyckte sig se hela poliskåren snoka omkring i kvarteret, spioner på vakt över allt, patruller ständigt och fruktansvärda händer utsträckte för att gripa honom i kragen, kanske till och med Javert på lur i ett hörn. — Omöjligt, sade han. Fader Fauchelevent, antag att jag kommit från ovan. — Men jag tror det, jag tror det, återtog Fau-<noinclude> <references/></noinclude> lhow7xma8rielntuxym0ksffgh6fm49 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/15 104 224560 656336 2026-08-04T15:05:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 563 — chelevent. Ni behöver icke säga mig det. Den gode Guden har tagit upp er i sin hand för att se närmare på er och har sedan släppt er. Men han ämnade er naturligtvis för ett munkkloster och har tagit fel. Vad nu. Ännu en klocka. Det är för att underrätta portvakterskan, att hon skall under rätta stadsstyrelsen, att den skall säga till döddoktorn, att han skall komma att se, att det finns en död. Så mycket besvär är det att dö....' 656336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 563 —}}</noinclude>— 563 — chelevent. Ni behöver icke säga mig det. Den gode Guden har tagit upp er i sin hand för att se närmare på er och har sedan släppt er. Men han ämnade er naturligtvis för ett munkkloster och har tagit fel. Vad nu. Ännu en klocka. Det är för att underrätta portvakterskan, att hon skall under rätta stadsstyrelsen, att den skall säga till döddoktorn, att han skall komma att se, att det finns en död. Så mycket besvär är det att dö. De tycka inte mycket om sådana visiter, nunnorna. kare, en sådan tror ej på något. En lä Han lyfter på slöjan och ibland lyfter han på mera. Vad de ha bråttom att underrätta läkaren denna gång. Vad står då på. Er lilla sover alltjämt. Vad heter hon? — Cosette. — Är det er egen flicka? Det vill säga är ni hennes farfar? — Ja. — Att få ut henne är lätt. väg, som vettar åt gården. Jag har min bak Jag knackar. Port vakten öppnar. Jag har min korg på ryggen och den lilla i den. Jag går ut. Fader Fauchelevent går ut med sin säck, det är så enkelt. Ni säger till den lilla att hålla sig alldeles tyst och stilla.<noinclude> <references/></noinclude> 7qfexisznhlx8os4dazbil4yz3bekjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/16 104 224561 656337 2026-08-04T15:06:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 564 — Hon ligger under en pressenning. Jag lämnar henne under tiden till en gammal grönsaksmånglerska, som jag känner på Chemin-Vert-gatan. Hon är döv och där finns en liten säng. Jag ropar i örat på henne, att det är en brorsdotter till mig och ber henne se till flickan tills dagen därpå. vänder hon tillbaka tillsammans med er. Sedan Ty ni Det är nödvändigt. Men måste vända tillbaka. hur skall ni bära er åt för att komma ut? Jean...' 656337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 564 —}}</noinclude>— 564 — Hon ligger under en pressenning. Jag lämnar henne under tiden till en gammal grönsaksmånglerska, som jag känner på Chemin-Vert-gatan. Hon är döv och där finns en liten säng. Jag ropar i örat på henne, att det är en brorsdotter till mig och ber henne se till flickan tills dagen därpå. vänder hon tillbaka tillsammans med er. Sedan Ty ni Det är nödvändigt. Men måste vända tillbaka. hur skall ni bära er åt för att komma ut? Jean Valjean skakade på huvudet: — Ingen får se mig. Fauchelevent. Det är hela saken, fader Finn på ett sätt att släppa ut mig på samma sätt som Cosette i en korg eller under en pressenning. Fauchelevent rev sig bakom örat med vänstra handens pekfinger, vilket var ett tecken till att han var förbryllad. En tredje ringning hördes. — Det där är död-doktorn, som går sin väg, sade Fauchelevent. Han har sett och han har sagt, att hon är död. När läkaren har viserat passet till paradiset, sända begravningsentreprenörerna hit en kista. Om det är en av de äldre systrarne, sve- pes hon av de äldre, är det bara en ung syster.<noinclude> <references/></noinclude> h5vrx9vggtdcehz0tyo5ywqr9p1vi3s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/17 104 224562 656338 2026-08-04T15:06:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 565 — svepes hon av systrarne. Och sedan slår jag i spikarne. Det tillhör mitt uppdrag som trädgårds En trädgårdsmästare är en smula död mästare. grävare. Man ställer henne i en sal på nedre vå ningen i kyrkan, som står i förbindelse med gatan och dit ingen annan man än död-doktorn får kom ma. Jag räknar inte till männen likbärarne och mig själv. Det är i det rummet, som jag spikar igen kistan. Likbärarne komma dit och s...' 656338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 565 —}}</noinclude>— 565 — svepes hon av systrarne. Och sedan slår jag i spikarne. Det tillhör mitt uppdrag som trädgårds En trädgårdsmästare är en smula död mästare. grävare. Man ställer henne i en sal på nedre vå ningen i kyrkan, som står i förbindelse med gatan och dit ingen annan man än död-doktorn får kom ma. Jag räknar inte till männen likbärarne och mig själv. Det är i det rummet, som jag spikar igen kistan. Likbärarne komma dit och så kör kusken. Det är på det viset man kommer till him Man kommer med en låda, som är tom och man kör bort den med något i. Det kallas för be len. gravning. De profundis. En solstråle från den vid horisonten stående so len snuddade vid ansiktet på Cosette, som låg med munnen halvöppen och liknade en ängel, drickande ljus. Jean Valjean började åter se på henne. Han hörde ej längre på Fauchelevent. Att ingen hör på, är ingen orsak att tiga. Den gamle trädgårdsmästaren fortsatte alltså sina utläggningar. — Man gräver graven på Vaugirard-kyrkogården. Det sägs att man skall avskaffa denna kyr kogård. Det är en gammal kyrkogård, som ej Victor Hugo VI. 2<noinclude> <references/></noinclude> 11623w18mt4a9lwioqbmvxcozwblpeh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/18 104 224563 656339 2026-08-04T15:06:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 566 — passar i reglementet, som ej har uniform och som kommer att avskedas. Det är skada, ty den är så bekväm. Jag har en vän, fader Mestienne, dödgrävaren. Nunnorna här ha ett privilegium, nämligen att få bäras till graven om natten. finnes en särskild kungörelse om det. allt som hänt sedan i går. Det Men tänk Den goda Crucifixion är död och fader Madeleine.... — Är begravd, sade Jean Valjean med ett sorg set småleende. Fauche...' 656339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 566 —}}</noinclude>— 566 — passar i reglementet, som ej har uniform och som kommer att avskedas. Det är skada, ty den är så bekväm. Jag har en vän, fader Mestienne, dödgrävaren. Nunnorna här ha ett privilegium, nämligen att få bäras till graven om natten. finnes en särskild kungörelse om det. allt som hänt sedan i går. Det Men tänk Den goda Crucifixion är död och fader Madeleine.... — Är begravd, sade Jean Valjean med ett sorg set småleende. Fauchelevent kastade tillbaka ordet. — A tusan! Om ni verkligen vore här på all var, så skulle det vara en verklig begravning. En fjärde klocka höres. Fauchelevent tog strax ned sin bjällra från väggen och spände den om knäet. — Den här gången gäller det mig. Abbedissan kallar. Så där, nu rev jag mig på spännet. Herr Madeleine, rör er ej ur fläcken och vänta på mig. Nu har det hänt något nytt. Om ni är hungrig finns det vin och bröd och ost. Han lämnade kojan i det han ropade: — Kommer, kommer. Jean Valjean såg honom skynda tvärs över träd-<noinclude> <references/></noinclude> ar687u8x7w68wjnyebfeh9q6zulxcxx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/19 104 224564 656340 2026-08-04T15:06:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 567 — gården, så fort som hans sneda ben tilläto och under tiden kasta en blick på sina meloner. Tio minuter senare knackade fader Fauchelevent, vars bjällra skingrade nunnorna i hans väg, på en dörr, och en mild röst svarade: — För alltid, I evighet, vilket var det samma som: Stig in. Denna dörr förde till det samtalsrum, dit träd gårdsmästaren hade tillträde i tjänsteärenden. Det gränsade till stora kapitelsalen. Abbedissan satt i rummets e...' 656340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 567 —}}</noinclude>— 567 — gården, så fort som hans sneda ben tilläto och under tiden kasta en blick på sina meloner. Tio minuter senare knackade fader Fauchelevent, vars bjällra skingrade nunnorna i hans väg, på en dörr, och en mild röst svarade: — För alltid, I evighet, vilket var det samma som: Stig in. Denna dörr förde till det samtalsrum, dit träd gårdsmästaren hade tillträde i tjänsteärenden. Det gränsade till stora kapitelsalen. Abbedissan satt i rummets enda stol och väntade på Fauchelevent.<noinclude> <references/></noinclude> mr8zrdf2fq7tmtfe0ee8h66t4hc3lde Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/21 104 224565 656341 2026-08-04T15:06:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 569 — en djärvhet, som han innerst darrade för, jag har också något att säga den högt vördade modern. Abbedissan betraktade honom. — Så, ni har ett meddelande att göra mig? — En bön. — Tala. Den gamle Fauchelevent, för detta skrivare och brännvinsadvokat, tillhörde de bönder, som ha en viss säkerhet i uppträdandet. En viss smidig okunnighet är en styrka; man misstror den icke och blir fångad. Under de över två år, som Fau chelev...' 656341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 569 —}}</noinclude>— 569 — en djärvhet, som han innerst darrade för, jag har också något att säga den högt vördade modern. Abbedissan betraktade honom. — Så, ni har ett meddelande att göra mig? — En bön. — Tala. Den gamle Fauchelevent, för detta skrivare och brännvinsadvokat, tillhörde de bönder, som ha en viss säkerhet i uppträdandet. En viss smidig okunnighet är en styrka; man misstror den icke och blir fångad. Under de över två år, som Fau chelevent varit i klostret, hade han gjort lycka. Alltid ensam och utan annan sysselsättning än att pyssla med sin trädgård, hade han helt naturligt börjat bliva nyfiken. På det avstånd han var från alla dessa kvinnor, som alltid kommo och gingo beslöjade, såg han knappast annat än skuggbilder. Men tack vare uppmärksamhet och skarpsinne ha de han lyckats göra levande varelser av dessa skuggor och dessa döda levde för honom. Han var som en döv, vars blick skärpes och som en blind, vars hörsel förfinas. Han hade roat sig med att räkna ut betydelsen av de olika ringnlng- arne och lyckats, så att detta gåtfulla och tysta<noinclude> <references/></noinclude> n5f3ij2hac4hqt6ic54wzacx7erhx6m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/22 104 224566 656342 2026-08-04T15:07:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 570 — kloster ej längre hade några hemligheter för ho nom. Sfinxen viskade alla sina hemligheter i hans öra. Fauchelevent, som visste allt, teg med allt. Det var hans slughet. vara dum. Hela klostret trodde honom Det är en stor merit i religiöst avse ende. De äldre nunnorna höllo mycket på honom. Han var en egendomlig dövstum man. Han ingav förtroende. Dessutom var hans punktlig och läm nade aldrig klostret annat än när hans arbete kr...' 656342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 570 —}}</noinclude>— 570 — kloster ej längre hade några hemligheter för ho nom. Sfinxen viskade alla sina hemligheter i hans öra. Fauchelevent, som visste allt, teg med allt. Det var hans slughet. vara dum. Hela klostret trodde honom Det är en stor merit i religiöst avse ende. De äldre nunnorna höllo mycket på honom. Han var en egendomlig dövstum man. Han ingav förtroende. Dessutom var hans punktlig och läm nade aldrig klostret annat än när hans arbete krävde det. Detta hans behärskade uppträdande räknades honom till godo. Och dock hade han förstått att fråga ut tvenne män: i klostret port vakten, som kände till allt som hände i samtals rummet; på kyrkogården dödgrävaren, som i de talj kände till begravningarne. På så sätt hade han fått nunnorna under dubbel belysning, både när det gällde livet och döden. Men han missbru- kade ej detta. Klostret höll på honom. Gammal, halt, nästan blind, troligen en smula döv, vilka goda egenskaper! Det skulle vara svårt att er sätta honom. Med säkerheten hos den, som vet sig uppskat tad, började han inför abbedissan en harang av<noinclude> <references/></noinclude> lf37nj58hkxzwkaf35ad7v89lnx5onr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/23 104 224567 656343 2026-08-04T15:09:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 571 — lantligt slag, oklar men slug. Han talade länge om sin ålder och sina krämpor, om hur åren hä danefter räknades dubbelt för honom, om de öka de kraven på arbete, om trädgårdens storlek, om vaknätter, som till exempel den sista, då han måst lägga halm över melonerna på grund av månen; han slutade med detta: han hade en bror — abbe dissan gjorde en rörelse — en bror, som inte läng re var ung — en ny rörelse hos abbedi...' 656343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 571 —}}</noinclude>— 571 — lantligt slag, oklar men slug. Han talade länge om sin ålder och sina krämpor, om hur åren hä danefter räknades dubbelt för honom, om de öka de kraven på arbete, om trädgårdens storlek, om vaknätter, som till exempel den sista, då han måst lägga halm över melonerna på grund av månen; han slutade med detta: han hade en bror — abbe dissan gjorde en rörelse — en bror, som inte läng re var ung — en ny rörelse hos abbedissan, men av lugnande natur — som, om man inte hade nå got emot det, gärna skulle komma till honom för att hjälpa till; han var en utmärkt trädgårdsmäs tare, som skulle kunna vara till stort gagn, större än vad han själv kunde vara till. Och om man ej ville låta hans broder komma dit, när han, den äldre, kände sig utarbetad och oduglig, så vore han tyvärr tvungen att lämna klostret. Och hans broder hade en liten flicka, som han ville taga med sig för att hon skulle få en kristen uppfost ran, och som kanske, vem kunde veta det, en dag skulle kunna bli en nunna. När han slutat tala, hejdade abedissan radban dets lopp och sade: — Kan ni tills i afton skaffa en stark järnstång?<noinclude> <references/></noinclude> 3snfchwgvq8v9af4z6zz8ws15oixdtp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/24 104 224568 656344 2026-08-04T15:09:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 572 — — Vad skall den vara till? — Till hävstång. — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. Utan att säga ett ord reste sig abbedissan och gick in i rummet bredvid, som var kapitelsalen, och där troligen de äldre nunnorna voro samlade. Fau chelevent blev ensam kvar.' 656344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 572 —}}</noinclude>— 572 — — Vad skall den vara till? — Till hävstång. — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. Utan att säga ett ord reste sig abbedissan och gick in i rummet bredvid, som var kapitelsalen, och där troligen de äldre nunnorna voro samlade. Fau chelevent blev ensam kvar.<noinclude> <references/></noinclude> foni12cwlal8ouqyrob7e6a891mm9j7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/26 104 224569 656345 2026-08-04T15:09:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 574 — — Vid ett sådant tillfälle behöver man vara två. — Syster Ascension är stark som en karl och skall hjälpa er. — En kvinna är aldrig det samma som en man. — Vi ha blott en kvinna till er hjälp. och en gör vad han förmår. lon meddelar Var För att fader Mabil- fyrahundrasjutton ocliMerlonus Horstius blott trehundrasjuttiosju epistlar av den heliga Bernhard, föraktar jag ej Merlonus Hors tius. — Icke heller jag. — Det är be...' 656345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 574 —}}</noinclude>— 574 — — Vid ett sådant tillfälle behöver man vara två. — Syster Ascension är stark som en karl och skall hjälpa er. — En kvinna är aldrig det samma som en man. — Vi ha blott en kvinna till er hjälp. och en gör vad han förmår. lon meddelar Var För att fader Mabil- fyrahundrasjutton ocliMerlonus Horstius blott trehundrasjuttiosju epistlar av den heliga Bernhard, föraktar jag ej Merlonus Hors tius. — Icke heller jag. — Det är berömvärt att taga ut sin förmåga och sina krafter. Ett kloster är icke en ankar smedja eller ett stenbrott. — Ocli en kvinna är ej det samma som en man. Det är min broder, som är stark. — Och dessutom kommer ni att ha en häv stång. — Det är det enda slag av nycklar som öpp nar sådana portar. — Det finnes en ring i stenen. — Jag skall sticka in stången där.<noinclude> <references/></noinclude> 6yjs6be37ln19ej7dzeiejzzdf5awhf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/27 104 224570 656346 2026-08-04T15:09:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 575 — — Och stenen är lagd så, att den vänder sig oni ett par tappar. — Gott, vördade moder. Jag skall öppna val | ' vet. — Och fyra av nunnorna skola hjälpa er. — Och när valvet är öppnat? — Skall det senare åter tillslutas. — Är det allt? — Nej. — Giv mig edra order, vördade moder. — Fauvent, vi lita på er. — Jag är här för att vara er till tjänst. — Och för att ej tala om något. — Ja, vördade moder. — När v...' 656346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 575 —}}</noinclude>— 575 — — Och stenen är lagd så, att den vänder sig oni ett par tappar. — Gott, vördade moder. Jag skall öppna val | ' vet. — Och fyra av nunnorna skola hjälpa er. — Och när valvet är öppnat? — Skall det senare åter tillslutas. — Är det allt? — Nej. — Giv mig edra order, vördade moder. — Fauvent, vi lita på er. — Jag är här för att vara er till tjänst. — Och för att ej tala om något. — Ja, vördade moder. — När valvet är öppnat — — Skall jag tillsluta det. — Men innan — — Vad, vördade moder? — Skall något sänkas ned där. Det rådde tystnad ett ögonblick. Efter en rö relse av underläppen, som uttryckte en viss tve kan, fortsatte abbedissan: — Fader Fauvent? — Vördade moder?<noinclude> <references/></noinclude> i6ize2zv77a9wc0d95lsrygsa3cou2x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/28 104 224571 656347 2026-08-04T15:09:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 576 — — Ni vet, att en av de äldre systrarna dött i dag. — Nej. — Ni har då inte hört klockan? — Man hör inte längst borta i trädgården. — Verkligen inte? — Det är knappast att jag hör min egen ring ning. — Hon dog i gryningen. — Och håll. dessutom kom vinden från motsatt — Det var syster Crucifixion. himlen. Nu är hon i Abbedissan tystnade, rörde läpparna, som till bön, samt återtog: — Det är ej mera än tre år s...' 656347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 576 —}}</noinclude>— 576 — — Ni vet, att en av de äldre systrarna dött i dag. — Nej. — Ni har då inte hört klockan? — Man hör inte längst borta i trädgården. — Verkligen inte? — Det är knappast att jag hör min egen ring ning. — Hon dog i gryningen. — Och håll. dessutom kom vinden från motsatt — Det var syster Crucifixion. himlen. Nu är hon i Abbedissan tystnade, rörde läpparna, som till bön, samt återtog: — Det är ej mera än tre år sedan som en jansenlst, fru de Béthune, blev troende bara av att se syster Crucifixion bedja. — Jag hör dödsringningen nu, vördade moder. — Systrarna ha burit henne till likrummet in vid kyrkan. — Jag vet. — Ingen annan man än ni bör och får kom ma dit in. Se noga efter det. Det skulle vara<noinclude> <references/></noinclude> dgw17zb759xam9hqna31ar6rm56pmd9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/29 104 224572 656348 2026-08-04T15:09:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 577 — rysligt, om en man trädde in i de dödas kam mare. — Sällan. — Vad säger ni? — Sällan. — Vad menar ni? — Jag säger sällan. — Mera sällan än vad? — Vördade moder, jag sade icke mera sällan än något, jag sade blott sällan. — Jag förstår er ej. Varför säger ni sällan? — För att säga som ni, vördade moder. — Men jag säger icke sällan. — Ni har ej sagt det, men jag säger det för att säga som ni. — Klockan...' 656348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 577 —}}</noinclude>— 577 — rysligt, om en man trädde in i de dödas kam mare. — Sällan. — Vad säger ni? — Sällan. — Vad menar ni? — Jag säger sällan. — Mera sällan än vad? — Vördade moder, jag sade icke mera sällan än något, jag sade blott sällan. — Jag förstår er ej. Varför säger ni sällan? — För att säga som ni, vördade moder. — Men jag säger icke sällan. — Ni har ej sagt det, men jag säger det för att säga som ni. — Klockan slog nu nio. — Klockan nio på morgonen och varje timma vare altarets heligaste sakrament lovat och pri sat, sade abbedissan. — Amen, sade Fauchelevent. Klockan ringde i ett lämpligt ögonblick. avbröt detta "sällan". fall Hon Det är troligt att i annat abbedissan och Fauchelevent aldrig skulle kunnat reda ut härvan.<noinclude> <references/></noinclude> q2sdyp0uqlfwu6clypeas4mo95hele4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/30 104 224573 656349 2026-08-04T15:09:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 578 — Fauchelevent torkade sig i pannan. Abbedissan gjorde en rörelse, mumlade något samt sade: — Under sin levnad verkade syster Crucifixion omvändelser, efter sin död kommer hon att göra underverk. — Det kommer hon att göra, sade Fauchele vent, som nu gick försiktigt fram ocli ej tänkte snubbla som nyss. — Fader Fauvent, klostret har varit rikt väl signat genom att ha kunnat räkna syster Cruci fixion bland sina medlemmar. Det är säke...' 656349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 578 —}}</noinclude>— 578 — Fauchelevent torkade sig i pannan. Abbedissan gjorde en rörelse, mumlade något samt sade: — Under sin levnad verkade syster Crucifixion omvändelser, efter sin död kommer hon att göra underverk. — Det kommer hon att göra, sade Fauchele vent, som nu gick försiktigt fram ocli ej tänkte snubbla som nyss. — Fader Fauvent, klostret har varit rikt väl signat genom att ha kunnat räkna syster Cruci fixion bland sina medlemmar. Det är säkert ej många förbehållet att kunna dö som kardinal de Berulle under framsägandet av den heliga mäs san samt överlämna sin ande till Gud med or den: "Hane igitur obligationem." Men utan att ha vunnit en sådan sällhet har syster Crucifixion dock haft en avundsvärd död. vetandet in i det sista. sedan till änglarna. reskrifter. Hon behöll med Hon talade till oss och Hon gav oss sina sista fö Om ni hade haft en fastare tro och om ni hade kunnat vara i hennes cell, skulle hon ha botat ert ben genom att vidröra det. Man<noinclude> <references/></noinclude> 2o6vwq5td7bds1hk20763zmn3zokk7z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/31 104 224574 656350 2026-08-04T15:10:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 579 — förman, att hon skulle återuppstå i Gud. Det fanns något paradisiskt över denna död. Fauchelevent trodde att det var en predikan, som avslöts, och sade därför: — Amen. — Fader Fauvent, man måste göra vad de dö da bedja om. Abbedissan lät några av radbandets kulor lö pa mellan fingrarna. Fauchelevent teg. Hon fortsatte: — Jag har i denna sak talat med många an dans män, vilka väl känna de prästerliga be stämmelsern...' 656350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 579 —}}</noinclude>— 579 — förman, att hon skulle återuppstå i Gud. Det fanns något paradisiskt över denna död. Fauchelevent trodde att det var en predikan, som avslöts, och sade därför: — Amen. — Fader Fauvent, man måste göra vad de dö da bedja om. Abbedissan lät några av radbandets kulor lö pa mellan fingrarna. Fauchelevent teg. Hon fortsatte: — Jag har i denna sak talat med många an dans män, vilka väl känna de prästerliga be stämmelserna och utgöra en prydnad för kyrkan. — Vördade moder, man hör dödsringningen mycket tydligare här än i trädgården. — Dessutom är hon ej död, hon är ett hel gon. — Som ni, vördade moder. — Hon har sovit i sin kista under tjugo år genom särskild tillåtelse av vår helige fader, Pius VII. 1।f — Han som krönte kej— Bounaparte. För en slug man som Fauchelevent var detta en fatal försägning. Lyckligtvis var abbedissan<noinclude> <references/></noinclude> 972gkqy2jegk4rdn1n8yv0vjoql3jtn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/32 104 224575 656351 2026-08-04T15:10:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 580 — så upptagen av sina tankar, att hon inte hörde. Hon fortsatte: — Fader Fauvent? — Vördade moder? — Den helige Diodorus, ärkebiskop av Kap- padocien, önskade att man på hans grav skrev Så sked ordet: Acarus, som betyder jordmask. de. Icke sant? — Det är sant. — Den helige Mezzocanus, abbot i Apuila, ville begravas vid foten av en galge. Så skedde. — Det är sant. — Den helige Terentius, biskop i Ostia vid Tiberns mynning,...' 656351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 580 —}}</noinclude>— 580 — så upptagen av sina tankar, att hon inte hörde. Hon fortsatte: — Fader Fauvent? — Vördade moder? — Den helige Diodorus, ärkebiskop av Kap- padocien, önskade att man på hans grav skrev Så sked ordet: Acarus, som betyder jordmask. de. Icke sant? — Det är sant. — Den helige Mezzocanus, abbot i Apuila, ville begravas vid foten av en galge. Så skedde. — Det är sant. — Den helige Terentius, biskop i Ostia vid Tiberns mynning, begärde, att man på hans grav sten skulle inrista det tecken, som man åsätter fadermördares sista viloplats, och detta i hopp att de förbigående skulle spotta på hans grav. Så skedde. Man måste lyda de döda. — Vare det så. — Kroppen av Bernhard Guidonis, som var född i Frankrike nära Roche-Abeille, fördes, som han under sin levnad förordnat och trots konun gen av Kastilien, till dominikanerkyrkan i Limo-<noinclude> <references/></noinclude> op24fel9u9vs6cdyu3mt32em2bq7r0t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/33 104 224576 656352 2026-08-04T15:10:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 581 — ges och detta fastän Bernhard Guidonis var bi skop i Tuy i Spanien. Kan detta bestridas? — Säkert icke, vördade moder. — Saken bekräftas av Plantavit de la Fosse. Ännu några av radbandets kulor gledo mellan fingrarna och abbedissan fortsatte: — Fader Fauvent, syster Crucifixion skall be gravas i den kista, där hon vilat i tjugo år. — Det är rätt. — Det är en fortsättning av hennes sömn. — Det är då den kistan, som jag skal...' 656352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 581 —}}</noinclude>— 581 — ges och detta fastän Bernhard Guidonis var bi skop i Tuy i Spanien. Kan detta bestridas? — Säkert icke, vördade moder. — Saken bekräftas av Plantavit de la Fosse. Ännu några av radbandets kulor gledo mellan fingrarna och abbedissan fortsatte: — Fader Fauvent, syster Crucifixion skall be gravas i den kista, där hon vilat i tjugo år. — Det är rätt. — Det är en fortsättning av hennes sömn. — Det är då den kistan, som jag skall spika igen? — Ja. — Oclivi skola ej bruka den, som sändes från begravningsentreprenören? — Alldeles. — Jag står till det vördade klostrets tjänst. — Fyra av nunnorna skola hjälpa er. — Att spika igen kistan? hjälp till det. jag behöver ingen —' Nej, men till att sänka ned den. — Var? — 1 valvet. — Vilket valv? Victor Hugo VI. 3<noinclude> <references/></noinclude> jlvvtei7bhiara7xfi2vtdof144lwql Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/34 104 224577 656353 2026-08-04T15:10:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 582 — — Under altaret. Fauchelevent spratt till. — Valvet under altaret? — Under altaret. — Men — — Ni har' en järnstång. — Ja, men — — Ni lyfter upp stenen med järnstången, som stickes in i ringen. — Men — — Man måste lyda de döda. Att bli begravd i valvet under kapellets altare, att ej behöva vila i profan jord, att död få förbliva där hon varit som levande, det var syster Crucifixions yttersta ön skan. Hon har bett oss...' 656353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 582 —}}</noinclude>— 582 — — Under altaret. Fauchelevent spratt till. — Valvet under altaret? — Under altaret. — Men — — Ni har' en järnstång. — Ja, men — — Ni lyfter upp stenen med järnstången, som stickes in i ringen. — Men — — Man måste lyda de döda. Att bli begravd i valvet under kapellets altare, att ej behöva vila i profan jord, att död få förbliva där hon varit som levande, det var syster Crucifixions yttersta ön skan. Hon har bett oss därom, det vill säga, hon har befallt oss det. — Men det är förbjudet. — Förbjudet av människor, men befallt av Gud. — Om man fick veta det? — Vi lita på er. — 0, jag, jag är som en av stenarna i muren. — Kapitlet är församlat. De äldre systrarna, som jag ännu en gång rådfört mig med, ha be<noinclude> <references/></noinclude> lpxz4u4h640oa0j001xamepb6gcv5x6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/35 104 224578 656354 2026-08-04T15:10:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 583 — slutat att syster Crucifixion enligt sin önskan skall begravas i valvet under altaret. Tänk blott, fader Fauvent, om vi skulle få se under verk här! Vilken ära skulle då ej Gud förläna klostret. Och underverken komma från helgo nens gravar. — Men, vördade moder, om sundhetsinspek- tionen — — Den helige Benedikt II har, när det gäller be gravning, satt sig emot kejsar Konstantin Po- gonat. — Men poliskommissarien —...' 656354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 583 —}}</noinclude>— 583 — slutat att syster Crucifixion enligt sin önskan skall begravas i valvet under altaret. Tänk blott, fader Fauvent, om vi skulle få se under verk här! Vilken ära skulle då ej Gud förläna klostret. Och underverken komma från helgo nens gravar. — Men, vördade moder, om sundhetsinspek- tionen — — Den helige Benedikt II har, när det gäller be gravning, satt sig emot kejsar Konstantin Po- gonat. — Men poliskommissarien — — Chonodemaire, en av de sju frankiska ko nungar, som inträdde i Gallien på kejsar Kon stantins tid, har uttryckligen tillerkänt de reli giösa ordnarna rätt att begrava sina medlemmar under altaret. — Men magistraten — — Världen är intet, korset är allt. Martin, kartusianernas elfte general, skänkte sin orden denna devis: "Stat crux dum volvitur orbis". — Amen, sade Fauchelevent, som oföränder ligt begagnade detta sätt att förstå latin. Vilket auditorium som helst är tillräckligt för<noinclude> <references/></noinclude> 7yp8dnhvmssdatw097zpveyw30nxddi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/36 104 224579 656355 2026-08-04T15:10:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 584 — den, som ej talat på länge. Den dag, då retorn Gymnastoras lämnade fängelset, var han full av syllogismer och antiteser och måste stanna fram för ett träd på vägen, för att hålla ett tal till det; han gjorde stora, stora ansträngningar för att övertyga det. Abbedissan, som vanligen måste iakttaga tystnad, var nu ivrig att tala och börja de därför öppna alla slussar: — Till höger har jag Benediktus, till vänster Clairvaux'...' 656355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 584 —}}</noinclude>— 584 — den, som ej talat på länge. Den dag, då retorn Gymnastoras lämnade fängelset, var han full av syllogismer och antiteser och måste stanna fram för ett träd på vägen, för att hålla ett tal till det; han gjorde stora, stora ansträngningar för att övertyga det. Abbedissan, som vanligen måste iakttaga tystnad, var nu ivrig att tala och börja de därför öppna alla slussar: — Till höger har jag Benediktus, till vänster Clairvaux' för Bernhardus. Vem är Bernhard? sta abbot. Fontaines i Bourgogne är en välsig nad plats, som sett honom födas. Hans fader hette Técelin och hans moder Aléthe. Han bör jade i Citeaux för att sluta i Clairvaux. Han in vigdes till abbot av biskopen i Chålons-sur-Saö- ne, Guillaume de Champeaux. Han har haft sju hundra noviser och har grundat etthundrasextio kloster.- Han har krossat Abelardus vid kyrko mötet i Sens 1140, jämte Peter de Bruys och Henrik, hans lärjunge, samt ett annat slags kät tare, som man kallar apostolikerna. av Han över- Brescia, slungade undan bevisade Arnold munken Ravel, judedödaren, behärskade 1148 kyrkomötet i Reims, lät döma Gilbert de la Po-<noinclude> <references/></noinclude> 984mypyclosmvrghf06uu50295xjjvd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/37 104 224580 656356 2026-08-04T15:11:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 585 — rée, biskop i Poitiers samt Eon de 1'Etoile; han enade tvistande furstar, gav råd åt kung Ludvig den unge och påven Eugen III, skrev stadgar för Tempelherrarnas orden, predikade korståget samt gjorde tvåhundrafemtio underverk i sitt liv och en gång trettionio på en dag. — Vem är Benedikt? Han är patriarken av Monte Cassino, den andre grundaren av kloster livet i västerlandet, vår Basilius. Hans orden, benediktinerna, har skänkt v...' 656356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 585 —}}</noinclude>— 585 — rée, biskop i Poitiers samt Eon de 1'Etoile; han enade tvistande furstar, gav råd åt kung Ludvig den unge och påven Eugen III, skrev stadgar för Tempelherrarnas orden, predikade korståget samt gjorde tvåhundrafemtio underverk i sitt liv och en gång trettionio på en dag. — Vem är Benedikt? Han är patriarken av Monte Cassino, den andre grundaren av kloster livet i västerlandet, vår Basilius. Hans orden, benediktinerna, har skänkt världen fyrtio påvar, tvåhundra kardinaler, femtio patriarker, sexton- hundra ärkebiskopar, fyratusensexhundra bisko par, fyra kejsare, tolv kejsarinnor, fyrtiosex ko nungar, fyrtioen drottningar, tretusensexhundra kanoniserade heliga och den äger ännu bestånd efter fjorton århundraden. På ena sidan den he lige Bernhard, på den andra Benediktus, de äro sundhetsnämnd och magistrat nog. Staten, po lisen, begravningsentreprenören, reglementena — vad rör det oss. Ingen borde kunna se på, hur man behandlar oss, utan att harmas. Vi ha icke ens rätt att överlämna vårt stoft åt Kristus. Den na hälsovårdsnämnd är en uppfinning aV revolu<noinclude> <references/></noinclude> 0lxghfzoatsdl9s99apld04mcboo41g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/38 104 224581 656357 2026-08-04T15:11:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 586 — tionen. Skall Gud stå under poliskommissarien? Men sådan är tiden. Tyst. Fauvent. Fauclielevent kände sig allt annat än väl till mods under denna dusch. Abbedissan fortsatte: — Ingen kan tvivla på klostrens rätt att be grava. Det är ej andra än kättare oclifanatiker, som kunna bestrida den. Vår tid är en föi-virringens och orons. Man är okunnig om det vikti gaste och känner till det, som man ej bör veta. Tiden är full av ogudakt...' 656357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 586 —}}</noinclude>— 586 — tionen. Skall Gud stå under poliskommissarien? Men sådan är tiden. Tyst. Fauvent. Fauclielevent kände sig allt annat än väl till mods under denna dusch. Abbedissan fortsatte: — Ingen kan tvivla på klostrens rätt att be grava. Det är ej andra än kättare oclifanatiker, som kunna bestrida den. Vår tid är en föi-virringens och orons. Man är okunnig om det vikti gaste och känner till det, som man ej bör veta. Tiden är full av ogudaktighet. Det finnes män niskor, vilka ej kunna skilja mellan den store Sankt Bernhard och den Bernhard, som kallats de fattiga katolikernas, en god andans man, som levde på tolvhundratalet. Andra gå så långt i sin hädelse, att de jämställa Ludvig XVI:s scha vott med Kristi kors. konung. Ludvig XVI var blott en Låtom oss ej förgäta Gud. Det fin nes ej längre någon skillnad mellan rätt och orätt. Man känner Voltaires namn men ej Ce- sar de Bus'. Men dock var Cesar de Bus en sa lig och Voltaire en osalig ande. Vår siste ärke biskop, kardinalen de Perigord, visste ej ens att Charles de Gondren hade efterträtt Berulle och Fran^ois Bourgoin Gondren och Frangois Senault<noinclude> <references/></noinclude> 5dk5trj557axz49dj5us613qx4y5rmn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/39 104 224582 656358 2026-08-04T15:11:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 587 — Bourgoin och patern i Sankta Martha Jean Fran- cois Senault. Man känner till fader Cotons mamn, men ej emedan han var en av de tre, som grundade oratorieorden utan emedan hans namn svordom av hugenottkonungen användes som Henrik IV. Vad som gör Francois de Sales om tyckt av denna världens barn är, att han bruka Och vidare angriper man reli de fuska i spel. gionen. Varför? Emedan det funnits dåliga präster, emedan Sagittar... 656358 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 587 —}}</noinclude>— 587 — Bourgoin och patern i Sankta Martha Jean Fran- cois Senault. Man känner till fader Cotons mamn, men ej emedan han var en av de tre, som grundade oratorieorden utan emedan hans namn svordom av hugenottkonungen användes som Henrik IV. Vad som gör Francois de Sales om tyckt av denna världens barn är, att han bruka Och vidare angriper man reli de fuska i spel. gionen. Varför? Emedan det funnits dåliga präster, emedan Sagittarius, biskop i Gap, var broder till Dalonius, biskop i Embrum och båda Men vad betyder detta? följde Mommol. Hind rar detta Martin av Tours att vara en helig och att ha skänkt hälvten av sin mantel till en fat tig? Man förföljer de heliga. nen för sanningen. Man sluter ögo Mörkret råder överallt. vilda djuren äro blinda djur. De Ingen tänker läng re på helvetet. Ah, det elaka folket! Å kungens vägnar betyder nu å revolutionens. Man vet ej längre vad man är skyldig vare sig de levande eller de döda. helgon. Det är förbjudet att dö som ett Jordfäsningen är en borgerlig sak. är förskräckligt. Det Den helige Leon har skrivit två brev, det ena till Peter Notarien, det andra<noinclude> <references/></noinclude> puiowqfuaa6q7un6qewnnwncgr0445z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/40 104 224583 656359 2026-08-04T15:11:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 588 — till Visigoternas konung, för att, i fråga om de döda, bestrida den världsliga maktens myndig het. Gautier, biskop i Chalons, stod i denna sak fast emot Otto, hertig av Bourgogne. la styrelsen böjde sig för detta. Den gam Fordom hade vårt kapitel rätt att uttala sig även i världsliga ting. Abboten i Citeaux och ordensgeneralen var självskriven ledamot av Bourgognes parlament. Med våra döda göra vi, som vi vilja. Till och med den hel... 656359 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 588 —}}</noinclude>— 588 — till Visigoternas konung, för att, i fråga om de döda, bestrida den världsliga maktens myndig het. Gautier, biskop i Chalons, stod i denna sak fast emot Otto, hertig av Bourgogne. la styrelsen böjde sig för detta. Den gam Fordom hade vårt kapitel rätt att uttala sig även i världsliga ting. Abboten i Citeaux och ordensgeneralen var självskriven ledamot av Bourgognes parlament. Med våra döda göra vi, som vi vilja. Till och med den helige Benediktus lik finnes i Frankrike i stiftet Fleury, och detta fastän han dog i Ita lien i Monte Cassino, lördagen den 21 mars 543. Allt detta är obestridligt. ga. Jag avskyr de irrläri- Jag hatar kättarna, men jag skulle ha än nu starkare känslor inför den, som ville påstå motsatsen. Se blott vad Arnold Wion, Gabriel Bucelin, Thriteheme, Maurocolius och fader Luc d'Achery ha skrivit! Abbedissan drog andan och vände sig sedan mot Fauchelevent. — Är det överenskommet, fader Fauvent? — Det är överenskommet, vördade moder. — Man kan räkna på er? — Jag skall lyda.<noinclude> <references/></noinclude> szsagzxw0q5arvhcrddpvhwqt3wix0s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/41 104 224584 656360 2026-08-04T15:11:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 589 — — Det är gott. — Jag — Gott. är klostret helt och hållet tillgiven. Ni spikar igen kistan. bära den till kapellet. Systrarna Man läser dödsmässan. Sedan återvänder man till klostret. Mellan elva och midnatt kommer ni med er järnstång. skall ske i största hemlighet. Allt I kapellet skall det finnas fyra nunnor, syster Ascension och ni själv. — Och systern vid pålen? — Hon ser sig icke om. — Men hon kommer att höra....' 656360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 589 —}}</noinclude>— 589 — — Det är gott. — Jag — Gott. är klostret helt och hållet tillgiven. Ni spikar igen kistan. bära den till kapellet. Systrarna Man läser dödsmässan. Sedan återvänder man till klostret. Mellan elva och midnatt kommer ni med er järnstång. skall ske i största hemlighet. Allt I kapellet skall det finnas fyra nunnor, syster Ascension och ni själv. — Och systern vid pålen? — Hon ser sig icke om. — Men hon kommer att höra. — Hon kommer ej att lyssna. Ett ögonblicks tystnad följde. Sedan fortsatte abbedissan: — Ni tager av er bjällra. Det är onödigt att systern vid pålen märker att ni kommer. — Vördade moder? — Vad är det, Fauvent? — Har död-doktorn varit här? — Han kommer i dag klockan fyra. Man har ringt i den klocka, som kallar honom. står ni er då inte på ringningarna? Men för<noinclude> <references/></noinclude> 4ow5f3kuso5sexzyww1k9jwxru7gs9x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/42 104 224585 656361 2026-08-04T15:11:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 590 — — Jag lägger bara märke till vad som tillkal lar mig. — Det är bra, Fauvent. — Vördade moder, det behövs en hävstång på minst sex fot. — Var skall ni skaffa den? — Där det finns galler, där är det ingen brist på järnstänger. Jag har en massa skrot borta i trädgården. — Glöm ej att komma en stund före midnatt! — Vördade moder. — Vad är det? — Om ni någonsin mera har behov av så dan hjälp, så är min bror ryslig...' 656361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 590 —}}</noinclude>— 590 — — Jag lägger bara märke till vad som tillkal lar mig. — Det är bra, Fauvent. — Vördade moder, det behövs en hävstång på minst sex fot. — Var skall ni skaffa den? — Där det finns galler, där är det ingen brist på järnstänger. Jag har en massa skrot borta i trädgården. — Glöm ej att komma en stund före midnatt! — Vördade moder. — Vad är det? — Om ni någonsin mera har behov av så dan hjälp, så är min bror rysligt stark. — Ni ordnar allt så fort som möjligt. — Så fort jag kan. Jag är lytt. Det är där för jag behöver hjälp. — Det är intet brott att vara halt och det kan vara en välsignelse. Kejsar Henrik 11, som be kämpade den falske påven Gregorius ocli återin satte Benediktus Vlll hade två tillnamns Den helige och den halte. — Två goda namn, mumlade Fauchelevent, som verkligen hörde en smula dåligt.<noinclude> <references/></noinclude> ttcxj1tydfk2ii0waarcg3jp1dovl4z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/43 104 224586 656362 2026-08-04T15:11:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 591 — — Fader Fauvent, jag kom att tänka på en sak. Det blir inte för Tag en hel timma på er. mycket. Håll i närheten av altaret klockan elva Mässan börjar vid midnatt. med er järnstång. Allt måste vara klart en kvart tidigare. — Jag skall göra allt för att stå klostret till tjänst. Det är överenskommet. igen kistan. ra i kapellet. Jag skall spika Klockan elva på slaget skall jag va Systrarna liksom min hjälpare, syster Ascen...' 656362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 591 —}}</noinclude>— 591 — — Fader Fauvent, jag kom att tänka på en sak. Det blir inte för Tag en hel timma på er. mycket. Håll i närheten av altaret klockan elva Mässan börjar vid midnatt. med er järnstång. Allt måste vara klart en kvart tidigare. — Jag skall göra allt för att stå klostret till tjänst. Det är överenskommet. igen kistan. ra i kapellet. Jag skall spika Klockan elva på slaget skall jag va Systrarna liksom min hjälpare, syster Ascension, skola vara där. rit bättre med två män. Det hade va Vi öppna valvet, sän ka ned kistan och stänga det igen. mer ej att finnas något spår. ej att ana något. till så? Det kom Styrelsen kommer Vördade moder, allt skall gå — Nej. — Vad fattas då? — Den tomma kistan. Fauchelevent tänkte en stund under tystnad. Abbedissan tänkte också. — Fader Fauvent, vad skall vi göra med kis tan? — Föra den till kyrkogården. — Tom?<noinclude> <references/></noinclude> 471s77ftgmq36rgeghyxv83pime34ns Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/44 104 224587 656363 2026-08-04T15:11:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 592 — — Vördade moder, det är jag, som spikar igen kistan i salen bredvid kyrkan, ingen kommer in där mer än jag och jag höljer över bårtäcket. — Ja, men bärarna skola lyfta den på vag nen och sänka ned den i graven oclide komma att märka, att det icke finnes något i den? — Aj för f—n, utropade Fauchelevent. Abbedissan gjorde korstecknet oclitittade på trädgårdsmästaren. Den sista stavelsen fastnade i halsen på honom. Han skynd...' 656363 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 592 —}}</noinclude>— 592 — — Vördade moder, det är jag, som spikar igen kistan i salen bredvid kyrkan, ingen kommer in där mer än jag och jag höljer över bårtäcket. — Ja, men bärarna skola lyfta den på vag nen och sänka ned den i graven oclide komma att märka, att det icke finnes något i den? — Aj för f—n, utropade Fauchelevent. Abbedissan gjorde korstecknet oclitittade på trädgårdsmästaren. Den sista stavelsen fastnade i halsen på honom. Han skyndade sig att improvisera ett gott råd, för att få svordomen glömd. — Vördade moder, jag kan lägga jord i kis tan. Man kommer att tro, att det finns någon i den. — Ni har rätt. människan. Jord, det är det samma som Då ordnar ni den tomma kistan på detta sätt? — Jag skall ordna det. Tystnad, under vilken Fauchelevent gjorde en gest, som för att vifta bort något obehagligt. Abbedissans ansikte, som hittills varit dystert och tankfullt, klarnade. Hon gjorde ett tecken<noinclude> <references/></noinclude> 4e4dvtq36qx6ou1ffp7j4zom96q0jre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/45 104 224588 656364 2026-08-04T15:12:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 593 — till att han kunde gå. dörren. Fauchelevent närmade sig Just som han skulle gå ut sade abbe dissan milt: — Fader Fauvent, jag är nöjd med er. I mor gon, efter begravningen, kan ni taga med er eder broder och säga till honom att taga hit sin flicka.' 656364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 593 —}}</noinclude>— 593 — till att han kunde gå. dörren. Fauchelevent närmade sig Just som han skulle gå ut sade abbe dissan milt: — Fader Fauvent, jag är nöjd med er. I mor gon, efter begravningen, kan ni taga med er eder broder och säga till honom att taga hit sin flicka.<noinclude> <references/></noinclude> 6n9kgrw60tj9czpn6qm24n07xkb3nhr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/47 104 224589 656365 2026-08-04T15:12:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 595 — Vid det buller, Fauchelevent gjorde, när han öppnade dörren, vände sig Jean Valjean om. — Nå? — Allt är klart och ingenting, sade Fauchele vent. Jag har fått tillåtelse att låta er komma hit, men innan ni kan komma in, måste ni komma ut. Det är det som är knepet. Med den lilla är det lätt ordnat. — Ni bär ut henne? — Och hon håller sig tyst? — Det svarar jag för. — Men ni själv, fader Madeleine? Efter en stund utropade...' 656365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 595 —}}</noinclude>— 595 — Vid det buller, Fauchelevent gjorde, när han öppnade dörren, vände sig Jean Valjean om. — Nå? — Allt är klart och ingenting, sade Fauchele vent. Jag har fått tillåtelse att låta er komma hit, men innan ni kan komma in, måste ni komma ut. Det är det som är knepet. Med den lilla är det lätt ordnat. — Ni bär ut henne? — Och hon håller sig tyst? — Det svarar jag för. — Men ni själv, fader Madeleine? Efter en stund utropade Fauchelevent: — Men gå ut på samma sätt, som ni kom in? Liksom första gången nöjde sig Jean Valjean med att svara: — Omöjligt. Talande mer till sig själv än till Jean Valjean muttrade Fauchelevent: .— Det är också något annat, som är besvärligt. Men, jag kommer Jag har lovat att lägga i jord. att tänka på, att jord, i stället för en kropp, det är ej det samma, den kommer att förskjuta sig ocli rassla. Männen komma att märka det. Ni förstår.<noinclude> <references/></noinclude> tgwpuey4wc72l7g34uas4tpw3jm8jpe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/48 104 224590 656366 2026-08-04T15:12:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 596 — fader Madeleine, magistraten kommer att få reda på saken. Jean Valjean tittade på honom och trodde att han yrade. Fauchelevent återtog: — Hur tu.... ämnar ni komma ut? ske före i morgon. med hit. Det måste I morgon skall jag taga er Abbedissan väntar er. Sedan förklarade han för Jean Valjean, att det var som en ersättning för en tjänst, som han, Fau chelevent, gjorde klostret. Att det tillhörde hans plikter att hjälpa till vid begra...' 656366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 596 —}}</noinclude>— 596 — fader Madeleine, magistraten kommer att få reda på saken. Jean Valjean tittade på honom och trodde att han yrade. Fauchelevent återtog: — Hur tu.... ämnar ni komma ut? ske före i morgon. med hit. Det måste I morgon skall jag taga er Abbedissan väntar er. Sedan förklarade han för Jean Valjean, att det var som en ersättning för en tjänst, som han, Fau chelevent, gjorde klostret. Att det tillhörde hans plikter att hjälpa till vid begravningar, att han spi Att den döda nunnan hade begärt att få begravas i den kista, hon använt som säng, samt att få vila under kade igen kistorna och hjälpte dödgrävaren. kyrkans altare. Att detta var förbjudet av polisen, men att man ej fick vägra de döda något. Att ab bedissan oclide äldre nunnorna ämnade uppfylla den dödas önskan, utan att bekymra sig om myn digheterna. Att han själv skulle spika igen kistan i cellen, lyfta upp stenen i kyrkan ocl isänka ned den döda i valvet. Oclisom belöning för detta antog abbedissan hans bror som trädgårdsmästare och hans niece som pensionär. Hans broder, det<noinclude> <references/></noinclude> ldqjk99cqx7oyreu7edn350dc2ca9lq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/49 104 224591 656367 2026-08-04T15:12:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 597 — var fader Madeleine, hans niece, det var Cosette. Att abbedissan bett honom taga med sig släktingarne i morgon, efter jordfästningen. Men att han ej kunde taga med sig Madeleine, om han ej var utanför klostret. heten. Att detta var den första svårig Och sedan fanns det en till: den tomma kistan. — Vad menas med det? frågade Jean Valjean. Fauchelevent svarade: — Myndigheternas kista. En nunna dör. Lä karen kommer hit och säger: En nu... 656367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 597 —}}</noinclude>— 597 — var fader Madeleine, hans niece, det var Cosette. Att abbedissan bett honom taga med sig släktingarne i morgon, efter jordfästningen. Men att han ej kunde taga med sig Madeleine, om han ej var utanför klostret. heten. Att detta var den första svårig Och sedan fanns det en till: den tomma kistan. — Vad menas med det? frågade Jean Valjean. Fauchelevent svarade: — Myndigheternas kista. En nunna dör. Lä karen kommer hit och säger: En nunna har dött. Myndigheterna sända en kista. Dagen därpå kom mer en likvagn och likbärare för att föra kistan till kyrkogården. är den tom. Likbärarne lyfta upp kistan och så — Lägg något i den. — En död? Men det har jag ingen. — Nej. — Vad då? — En levande. — Vilken levande? — Mig, sade Jean Valjean. Fauchelevent, som hade satt sig, rusade upp som en raket. Victor Hugo VI. 4<noinclude> <references/></noinclude> i15vjdxhvfslpns9dqhx8mple6r5zu7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/50 104 224592 656368 2026-08-04T15:12:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 598 — — Ni! — Varför icke? över Jean Valjeans läppar spelade ett av de säll synta småleenden, vilka likna en solstråle på en vinterhimmel. — Minns ni, vad ni sagt mig, fader Fauchelevent: Syster Crucifixion är död. lagt: Ocli att jag till- Och fader Madeleine är begraven. — Å, ni skrattar. Ni skämtar bara. — Nej, det är allvar. Måste jag ej komma ut härifrån? — Jo visst. — Och jag har bett er att skaffa mig en korg och en p...' 656368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 598 —}}</noinclude>— 598 — — Ni! — Varför icke? över Jean Valjeans läppar spelade ett av de säll synta småleenden, vilka likna en solstråle på en vinterhimmel. — Minns ni, vad ni sagt mig, fader Fauchelevent: Syster Crucifixion är död. lagt: Ocli att jag till- Och fader Madeleine är begraven. — Å, ni skrattar. Ni skämtar bara. — Nej, det är allvar. Måste jag ej komma ut härifrån? — Jo visst. — Och jag har bett er att skaffa mig en korg och en pressenning. — Nå! — Korgen kommer att vara av furu ocli pressen- ningen ett svart bårtäcke. — För det första blir det vitt. Det är alltid vitt när nunnor begravas. — Låt gå för ett vitt. — Ni liknar inte andra människor, fader Made leine. Att se sådana vilda planer, vilka bäst passat bland fångarne i ett straffängelse, mitt i denna<noinclude> <references/></noinclude> f0smokch1lolik18whkli5segofxj4q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/51 104 224593 656369 2026-08-04T15:12:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 599 — fredliga klostermiljö, det väckte hos Faucheleveiit en häpnad jämförlig med den, som skulle väckts om man fått se en fiskmås hämta sin föda i ränn- stenen på Saint-Denis-gatan. Jean Valjean fortsatte: — Det gäller att komma ut osedd. Detta är ett sätt. Men säg mig först, hur bruket är här och var kistan står. — Den tomma? — Ja. — Där nere, i bårrummet. Den står på ett par bockar under bårtäcket. — Hur lång är den?...' 656369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 599 —}}</noinclude>— 599 — fredliga klostermiljö, det väckte hos Faucheleveiit en häpnad jämförlig med den, som skulle väckts om man fått se en fiskmås hämta sin föda i ränn- stenen på Saint-Denis-gatan. Jean Valjean fortsatte: — Det gäller att komma ut osedd. Detta är ett sätt. Men säg mig först, hur bruket är här och var kistan står. — Den tomma? — Ja. — Där nere, i bårrummet. Den står på ett par bockar under bårtäcket. — Hur lång är den? — Sex fot. — Vad är bårrummet för något? — Ett rum i bottenvåningen med ett gallerfön ster åt trädgården som stänges med en lucka, s?.mt två dörrar, den ena till klostret, den andra till kyr kan. — Vilken kyrka? — Kyrkan vid gatan, den offentliga kyrkan. — Har ni nycklarne till båda dörrarne? — Nej, bara till dörren till klostret. ten har nyckeln till dörren åt kyrkan. Portvak<noinclude> <references/></noinclude> lad6dee2qnp5ysvj0qivhj302oilm1h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/52 104 224594 656370 2026-08-04T15:12:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 600 — — När öppnar han den? — Blott för att släppa in likbärarne. Sedan de gått, stänges den igen. — Vem spikar igen kistan? — Jag. — Är ni ensam? — Ingen annan man, bortsett från läkaren, kan komma in i bårrummet. Det står till och med skri vet på muren. — Kan ni i natt, när alla sova, gömma mig i det rummet? — Nej, men jag kan gömma er i ett mörkt prång som leder till bårrummet och där jag brukar ha mina verktyg och som...' 656370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 600 —}}</noinclude>— 600 — — När öppnar han den? — Blott för att släppa in likbärarne. Sedan de gått, stänges den igen. — Vem spikar igen kistan? — Jag. — Är ni ensam? — Ingen annan man, bortsett från läkaren, kan komma in i bårrummet. Det står till och med skri vet på muren. — Kan ni i natt, när alla sova, gömma mig i det rummet? — Nej, men jag kan gömma er i ett mörkt prång som leder till bårrummet och där jag brukar ha mina verktyg och som jag har nyckeln till. — Hur dags komma likbärarne i morgon? — Klockan tre på aftonen. Jordfästningen äger rum på Vaugirardkyrkogården före skymningen. Det är rätt lång väg dit. — Jag kommer alltså att vara gömd i ert prång hela natten och halva dagen. Men mat? Jag kom mer att bli hungrig. — Jag skall bära till er något. — Och ni kan komma och spika in mig kloc kan två?<noinclude> <references/></noinclude> fraslu7uixz4lmjmvzldnbppl5vs0av Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/705 104 224595 656374 2026-08-04T19:05:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656374 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|285}}</noinclude>Fersen skall få minnas, att han ryckte landtmarskalksstafven ur min hand. Grefvinnan förstod honom allt för väl; men hon saknade mod att inlåta sig i ett ämne, hvilket i hennes föreställning målade sig i så svarta färger. — Brahe, yttrade hon likväl, hvilken öfverraskning du än må ämna mig, så ber jag att du icke måtte kasta dig in i några så farliga företag, att du derigenom kan ge mig anledning till den tro, att du glömmer bort den öfverraskning, som jag ämnar dig. — Hvilken öfverraskning? — Den öfverraskning, min vän, som jag bär under mitt hjerta. Brahe slöt henne i sin famn. En stund senare voro de på vägen till Drottningholm. {{linje|5em}} Den kungliga familjen hade endast för några få dagar flyttat ut till detta Sveriges Versailles. Drottningen visste att afgörandets timme närmade sig. Med växande oro såg hon den äfven nalkas. Men för att icke alldeles bortföras af sina lifliga tankars aldrig sinande, utan snarare nu ständigt mera brusande ström, vaknade ett innerligt behof hos henne att få andas ut sin själs öfvermått i en vacker och skön natur. Hon längtade till Drottningholm, ehuruväl sjelfva denna längtan icke ens fullkomligt kunde frigöra sig ifrån de politiska frågorna, utan liksom i släptåg ändock alltid förde en liten barlast med sig dit. Det förhöll sig nemligen så, att hon icke ännu vågat fullständigt upptäcka för konungen sina afsigter, hvadan hon ännu saknade hans medgifvande till den planerade statskuppen. Visserligen hade hon tagit i beräkning den möjligheten, att lemna honom helt och hållet i okunnighet om hela saken och låta händelserna föra honom med sig, men en svag konung är aldrig att bygga på. När man minst anar det, kan svagheten förvandlas till en feberaktig styrka, som, enär den aldrig lärt känna andra än ögonblickets ingifvelser, kastar sig åt hvilket håll som helst, gemenligen åt det minst lämpliga. En svag karakter har vid brydsamma tillfällen behof af att synas stark; men en styrka, som icke<noinclude> <references/></noinclude> 9nuys3q9rpdmhk2lxm38ncl3bw1xfrk Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/706 104 224596 656375 2026-08-04T19:09:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />286</noinclude>är frukten af ett mognadt politiskt omdöme, utan blott ett tillfällighetens utbrott, är opålitlig. För planens framgång fordrades, att konungen liksom skulle låta tvinga sig eller bevekas af folkets högt tillkännagifna önskningar; men i hans aktningsvärda beskedlighet och hederliga enfald kunde en nyck i tankegången lätt ingifva honom ett alldeles motsatt beslut. För att förvissa sig, att han skulle utföra sin roll rigtigt, var det derföre nödvändigt att få hans bifall. Men huru vinna det? I hufvudstaden erinrade honom allt om de nederlag, som han oupphörligt gång efter annan lidit inför ständerna. Nästan hvarje ansigte omkring honom var en påminnelse om hans obetydlighet. Der lönade det äfven knappast mödan att tala derom. Han var uppskrämd nästan för sin egen skugga. Man hade ju äfven förebrått honom, att han ej ens kunde undandraga sig sin makas inflytande. Det kränkte honom, utan att förändra förhållandet, emedan naturen af hans och hennes olika själsförmögenheter icke kunde förändras. Han tycktes likväl hafva föresatt sig att vara mera på sin vakt, och i sjelfva verket var han det äfven, åtminstone så till vida att så snart han trodde att ett förslag, huru obetydligt det än var, kom ifrån henne, så motsatte han sig icke blott det, utan förkastade det. Drottningen, som lätt märkte denna förändring, tog också snart sitt beslut. Sedan hon fattat det, att begifva sig till Drottningholm, lät hon en af sin omgifning framkomma med förslaget, sjelf uppträdande deremot. Konungen, som med uppmärksamhet tycktes lyssna till bådas yttranden, gick genast öfver på förslaget, och beslutet fattades omedelbart derefter i strid med drottningens åsigt. I lagom tid eftergifvande, gladde det drottningen att konungen njöt af den seger, som han trodde sig hafva vunnit, på samma gång hon hoppades att under en fri och skön naturs angenäma inflytande kunna återvinna förtroende för sina meningar. Sedan de utkommit, underlät hon icke heller något tillfälle, för att leda hans tankar på den vigtiga fråga, som så uteslutande fylde hennes själ; men utan att förstå hennes afsigt, böjde han sig, liksom han anade en fara, af instinkt undan. Hvad man likväl ville göra borde icke uppskjutas längre. Det var måhända under sådana förhållanden, som man<noinclude> <references/></noinclude> m06iyx6k1n6wjjyict88abdwed8g60r Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/707 104 224597 656376 2026-08-04T19:20:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|287}}</noinclude>föll på den plan, hvarom Horn i det föregående redogjort, eller att genom hemliga skrifvelser hota sina egna vänner med ett tilltänkt våldsamt anfall från hattarnes och deras vänners sida emot dem, som tillhörde hofvet och mösspartiet. Konungen sjelf hade mottagit ett par sådana bref. Drottningens afsigt att begagna sig af det intryck, som de framkallade, omintetgjordes likväl af konungen, derigenom att han icke ens nämnde någonting för henne om dem. Hon visste, att hennes vänners verksamhet skred fram, och såg sin skrida tillbaka. Hon led och plågades vid denna tanke samt tillkallade slutligen sina vänner, för att gå till råds med dem. Således hade hon inbjudit Brahe, Hård, Horn och Puke, af hvilka likväl Hård och Horn hade tjenstgöring hos henne. {{linje|5em}} Vid den stora strandbryggan framför slottet finna vi en grupp af militärer, af hvilka flertalet utgöres af lifdrabanter, ehuruväl äfven ett par artillerister och lifgardister synas der. Wallenstjerna är likväl den ende bland dem alla, som vi känna; men han ser icke mera så glad och sjelfbelåten ut, som förr — han deltager ej heller i samtalet — utan vandrar tyst fram och tillbaka, med armarne korslagda öfver bröstet. — Ernst är en rapp karl, yttrade någon; får han gå på, som han börjat, så skall han sätta lif i hufvudstadens hela befolkning. — Det må vara, menade en annan; men han är beklagligtvis en ordentlig fyllhund, och hvad förtroende kan man väl gifva en sådan. I fyllan vet han ej hvad han säger. — Deri kan du hafva rätt, jag medger det; men i denna sak är han icke dess mindre den verksammaste af alla. Häromdagen var jag inne på Bergmans kaffé, och jag måste rigtigt beundra hans klokhet och skicklighet. — Han var kanske nykter då? — Det var han verkligen. Han var då omgifven af icke mindre än 9 underofficerare af gardet — en Christiernin — en Escholin — en Hall — en Heikorn — en Elfvenkrona och hvad de vidare hette — han talade bra, hade ganska mycket pengar — och sparade ej på dem. Den ene lofvade han<noinclude> <references/></noinclude> tmapwb0n8fn5s2slfeyrfhr09nv7nv4 Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/708 104 224598 656377 2026-08-04T19:27:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656377 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />288</noinclude>en fanjunkarebeställning — den andre en officersfullmagt — den tredje ett postkontor — den fjerde medalj och ordnar — karlen var sannerligen förträfflig. Han stod som ett högre väsen framför dem och utnämnde och dekorerade dem med de mest lysande framtidslöften. — Det är långt ifrån mig, att jag vill nedsätta honom. Jag nämner blott hans kardinalfel och tror för öfrigt, att det väl finnes flere än han, som göra sig förtjenta af att nämnas och beundras. Kapten Puke till exempel. — Jag medger äfven det. — Och kapten Stålsvärd vid artilleriet och kapten Göös. Visserligen arbeta ingen af dessa på krogarne och kafféerna med folket, utan tillvägagå på ett annat sätt; men deras verksamhet är derföre icke mindre. Jag besökte kapten Stålsvärd härom aftonen, och han lemnade mig bevis på sina verkligt redbara tänkesätt och afsigter i flera hundrade skarpa patroner, hvarenda en förfärdigad af hans egna händer. Det är reela valutor, det, vill jag tro. Wallenstjerna hade härunder stannat framför de samtalande. Med armarne i kors öfver bröstet, hufvudet stolt tillbakalutadt, ögonen fulla af ett “sorglustigt” mod, och nästan vårdslöst klädd, såg man i honom ett slags skeppsbruten man, som icke mera brydde sig om någonting, utan som syntes vara böjd att likgiltigt rusa fram genom en rasande verld. — När jag hör er prisa en Ernst, en Puke, en Stålsvärd och en Göös, erinrar jag mig ovilkorligen mina vänner, Hermelin och Silfverhjelm. Om vi hade dem ännu qvar ibland oss, hvad hade vi då behöft en Ernst, en Puke, en Stålsvärd, en Göös? Men Silfverhjelm — den glada själen — den gode kamraten — den oförvägne sällen — sitter nu åter inspärrad i gamla kungshuset, och hin onde sjelf skulle icke kunna bryta ut honom. Och Hermelin — den redlige vapenbrodern — förrymd, försvunnen — förrymd som en brottsling, försvunnen som en gårdag. Hermelin varnade mig alltid att icke, som han tyckte, prata för mycket och förespådde mig min undergång, och så drabbar den honom sjelf, honom, den försigtige, den tyste, den förståndige. Tjenar det då väl till någonting att ega förstånd? Det går mig till hjertat, att jag ej är arresterad med den ene eller icke fick rymma med den andre. Hvad fan är jag väl ensam? En tredjedel af en men-<noinclude> <references/></noinclude> tvhkrq1qtdysabzbfqqx1rn3qvxqmib Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/709 104 224599 656378 2026-08-04T19:32:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656378 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|289}}</noinclude>niska, en liten bit af någonting stort, som har varit, den mellersta delen af en sönderbruten värja, ty Silfverhjelm var ändå alltid fästet och Hermelin udden; jag är blott ett stycke af klingan, af flatan. I talen om revolution; talen, kamrater, talen och talen ändå mera. Jag har också talat derom — hoppats och trott — men sedan nu Silfverhjelm och Hermelin äro borta, så hvarken talar, hoppas eller tror jag mera. I skolen få se, god vänner, att alltsammans nu, som så många gånger förr, kommer att upplösa sig i en blott tom rök, som osande skall stryka förbi våra näsor. Min gud, den som hade någonting att göra, något stort, något djerft, något … Efter denna vältaliga utgjutelse vände sig Wallenstjerna, stolt som en ruinerad hidalgo, ifrån dem och började åter sin vandring. Den tystnad, som följde härpå, skulle icke fortfara länge. Skrattande med full hals, kom nemligen i detsamma en ung page springande ned från slottet. Det allvarliga intryck, som Wallenstjernas yttrande gjort, dunstade härigenom lätt sin kos. Unge män lägga sällan någonting särdeles djupt på sinnet. Allvaret är för dem endast en hägring af någon ting, som de icke hafva rigtig kännedom om; glädjen är deremot en del af dem sjelfve, hvari de se allt, som lifvet eger för dem angenämt. När den glade ynglingen trädde inom lifdrabanternes krets, slöto de sig omkring honom, såsom de nyss förut slutit sig omkring Wallenstjerna. Sorg och glädje äro alltid medelpunkter. Hvardagslifvet slår sin rundel, antingen omkring den ena eller omkring den andra. — Hvad har du nu spelat för spratt, din galne pojke? sporde man honom. Det måste vara ett herkules-göra att hålla ett dussin sådana der bångstyriga valpar i ordning. — Jag, jag, stammade pojken, nästan kiknande af skratt, jag har aldrig i mitt lif sett en löjligare figur. Och, efterapande, antog han dervid en liten, gammal gubbes krokiga ställning — sköt fram hakan — drog upp läpparna — arbetade med armarne. Och derpå förändrade gossen sin röst, liksom för att ännu fullständigare härma det föremål, som framkallat hans glada lynne. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|''Lovisa Ulrikas hof. II.''||19}}</noinclude> sm30sb3gpjidawqyeafrnssjhpyfrwt Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/710 104 224600 656379 2026-08-04T19:38:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656379 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />290</noinclude>— En amatör af revolutioner, mine herrar, en stor amatör, aldrig älskat något annat. Är en gammal man, kommer från Skåne, tycker mycket om bohvete-gröt, känner ingen menniska, icke en katt en gång, bjuder gerna på ett glas öl, pratar med hela verlden om allting och ingenting, älskar konungahuset, konspirerar, revolutionerar … Wallenstjerna stannade, då han hörde gossens prat, och lyssnade uppmärksamt till hans ord. — Det var det lustigaste jag varit med om, fortfor gossen. Vi kastade boll i parken — några kamrater och jag — bollen flög långt, långt bort — man ropade på mina vänner — de sprungo sin kos och jag sprang efter bollen — nåväl — jag sökte — och kom in i en af bersåerna, der jag trodde att bollen fallit ned, och fann — bollen tror ni — nej, vackert, men gubben, en liten gubbe med en stor hvit peruk — lockar och stångpiska — men — ehuru han var nära lika tjock, som han var lång — liflig som en fisk i sina rörelser — ni skulle ha sett honom — det var omöjligt att icke skratta honom i ansigtet — en röd stor näsa och ett blekt och magert ansigte tjocka och buskiga ögonbryn och derunder två små lifliga ögon — det var för mycket tokigt — och rösten sedan — rösten … Och åter härmade han originalet. — Alltid satt högt värde på militärer, alltid älskat hofvet, alltid beundrat pager. Förträffliga gossar, rara gossar, konspirera ständigt mot ålderdomen, skratta den i synen, lif i sinnet hos dem, framtid i blicken, behagar ni prata bort en stund på värdshuset, tycker om att höra litet sqvaller, hofvet alltid fullt af sqvaller. Ju längre pagen kom i sin berättelse, desto mer tilldrog han sig Wallenstjernas uppmärksamhet. — Var god och upplys, bad Wallenstjerna nu, hvar ni sammanträffade med den der mannen. — I början af den engelska lustparken, till höger om stora gången; der står en liten byst på sin piedestal. Bersån är tätt bredvid. Öfverläggande med sig sjelf, gjorde Wallenstjerna ett par hvarf längs bryggan; derefter vände han sig åter till kamraterna. — Den der gubben har jag en gammal gås oplockad med. Jag kan ej misstaga mig, det är ej gerna möjligt. Jag skulle<noinclude> <references/></noinclude> 45oexttjr97mo69eex73vqywfqgwxbc Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/711 104 224601 656380 2026-08-04T19:40:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656380 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|291}}</noinclude>bra gerna önska att demaskera den skälmen. Viljen I vara med derom, kamrater? Wallenstjerna syntes på en gång återfå sitt vanliga mod. — Vi äro med, skreko kamraterne. Låtom oss skynda dit, innan han tager till benen. Men Wallenstjerna kände den kloke gubben allt för väl, att ej inse nödvändigheten att tillvägagå på ett försigtigare sätt. — Dröjen ett ögonblick, invände han äfven. Komma vi allesammans, så drager han sig lättare ur spelet. Han är hal, som en ål. Jag går ensam dit. För en hare behöfs blott en snara. Begifven er ni i stället upp på mitt rum och invänten mig der. Men gören i ordning en bål och dito glas. Gubben dricker gerna. En tår på tand är ett ord i mun, och äro vi ej allt för stora stackare, prata vi snart omkull honom. Förslaget vann sällskapets odelade bifall, och hvar och en begaf sig till sin post. {{linje|5em}} Ensam vandrade Wallenstjerna fram genom den vackra parken och befann sig snart i granskapet af det betecknade stället. Redan på afstånd nådde honom likväl ljudet af några halfhögt samtalande röster, och han stannade ovilkorligen. — Du har sålunda ej kunnat upptäcka någonting. — Olyckan ville, baron, att man lemnade gossen — Badin — qvar i staden, och som ni vet, har jag icke numera samma öppna tillfälle som förr att följa hvad som tilldrager sig. — Men jag är säker, att drottningens lifliga häftighet ej kan tillåta henne någon ro eller hvila. Det ligger i hennes natur att kasta upp den ena planen efter den andra, precis som i hafvets, att kasta upp den ena vågen efter den andra; ehuruväl planerna i det fallet äfven likna vågorna, att de antingen födas, endast för att åter sjunka tillbaka i det oroliga djupet, eller också gå sin väg framåt, för att slutligen krossas emot någon klippa vid stranden. En sådan klippa är äfven jag. Hvarje ord nådde redigt fram till Wallenstjerna. Det var sant att han befann sig på allt för långt afstånd, för att<noinclude> <references/></noinclude> ikxbect1ucwhj0ipml6djfn69xe7w4s Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/712 104 224602 656381 2026-08-04T19:46:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />292</noinclude>kunna se dem, som talade, och dessutom fans en hel mur af buskar och löfverk emellan dem och honom, men samtalets innehåll var icke dess mindre af den största vigt. Han förblef derföre qvar på sin plats. Några anmärkningar föllo sig likväl af sig sjelfva. I hvad han hade hört hade han väl icke igenkänt den gamle originelle gubbens hvarken röst eller sätt att uttrycka sig; men platsen var likväl den, som pagen uppgifvit, och han betviflade således ej, att han icke hade den han sökte framför sig, och att hans förmodan, att den gamle blott burit en lånad mask, var fullkomligt rigtig. Det hade dessutom icke und fallit Wallenstjerna, att man kallat honom för baron, och originalet hade ju utgifvit sig för en possessionat från Skåne. Han kunde för den skull icke ifrågasätta att han icke här var en, kanske länge nog, mot hofvet spunnen intrig på spåret. Om dess fiendtliga karakter hade samtalet redan upplyst honom. Såsom vi veta, misstänkte han Pechlin, ehuruväl han ej egde några derför fullt öfvertygande bevis. — Du påstår emellertid, talade man åter, att Brahe och Hård, äfvensom Puke, väntas hit i dag. — Derom är jag säker; jag hörde det af kammartjenaren, som afsändes med befallningen. — Nåväl, jag skall dröja här till längre fram på aftonen, ifall du kan förskaffa mig några upplysningar om afsigten med deras hitkallande. Icke endast på grund af drottningens eget lynne, utan äfven till följd af en och annan företeelse bland folket i staden, misstänker jag att man har något hocus pocus för sig, och det heter att se upp. Allt är nu moget för att gifva det sista slaget, men det beror i mycket på dig. Blott ett ytterligare oförsigtigt steg från hofvets sida, och det är förloradt. — Jag lemnar baron nu. — Kom ihåg att jag fins på värdshuset. Jag har redan skaffat mig rum der. Fråga efter skåningen; man känner mig under det namnet. Så snart Wallenstjerna märkte, att den ena af de samtalande ämnade aflägsna sig, beslöt han att träda fram. Han ville se dem båda i ansigtet och veta med hvilka han hade<noinclude> <references/></noinclude> 2yvmbc930tleo67oar8grgj5sohbd7m Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/713 104 224603 656382 2026-08-04T19:49:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|293}}</noinclude>att göra, utan att derföre alltför häftigt uppskrämma eller oroa dem. Han närmade sig dem derfor i vanlig promenadordning, lugnt och långsamt. De två samtalande i bersån hörde emellertid redan ljudet af hans steg, och när Wallenstjerna nalkades ingången, såg han ett fruntimmer, som hastade bort mellan träden, och det med en skyndsamhet, att han icke kunde af henne upptäcka mera än den smärta och vackra figuren, kring hvars former tyget af en svart sidenklädning veckade sig. En italiensk hatt, med breda skyggen, betäckte hennes hufvud och ansigte. Men så mycket det än förargade honom, att hon lyckades undkomma, gladde det honom, att han ändock alltid hade det förklädda orginalet framför sig — skåningen — baronen. För att icke låtsa om någonting, visade sig Wallenstjerna ganska öfverraskad vid åsynen af den besynnerlige gubben. — Min gud, hvad ser jag? Är det verkligen ni? Ah, det var längesedan vi träffades, men jag tror ni icke känner igen mig. Vi sågo hvarandra första gången på Holländska Dün — icke sant — på Holländska Dün. Gubben smålog och nickade sitt medgifvande. — Kommer väl ihåg det, förklarade han, kommer mycket väl ihåg det, hade en vän med er, har ej sett er sedan, roligt att återse er, mjukaste tjenare, högst angenämt. — Misstager jag mig icke, återtog Wallenstjerna, så har jag haft den äran att äfven se er en gång i Logården. — Mycket möjligt, går hit och dit, ser mycket folk. För att taga fasta på ett längre samtal, tog Wallenstjerna plats vid hans sida i bersån. — Sedan vi sågo hvarandra sist, yttrade han efter en stund, förmodar jag att ni varit nere i Skåne och kommit hit upp nu på våren igen. — Varit nere i Skåne, alldeles det, skött om mina affärer, ville se Stockholm också en vårdag, hörde hofvet vara utflyttadt till Drottningholm, tog mig en promenad hit, är förtjusande vackert här, {{Rättelse|fötjusande|förtjusande}} vackert. — Jag vill minnas att ni klagade öfver brist på vänner, då vi sist talades vid. — Älskar icke mycket vänner, älskar folksamlingar, stora folkmassor, emöter, konspirationer, revolutioner; tycker om naturlifvet i alla dess former och utvecklingar; kan ej med en-<noinclude> <references/></noinclude> 35tno86k53ssbr0sqfld1c1u25ekb6g Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/714 104 224604 656383 2026-08-04T19:57:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />294</noinclude>skilda vänner; ligga en bara till besvär, allesamman lånbehöfvande, borgenskrånglare, affärs-intrasslare; går ensam min väg, tycker om ensamheten, en stor njutning att få vara mig sjelf. Wallenstjerna märkte alltför väl att gubben yttrade sig med en viss försigtighet och just icke syntes hysa något förtroende till honom. Emellanåt kastade den gamle också en förstulen blick åt den sidan, der den svarta sidenklädningen försvunnit, liksom hade han någon liten oro. Wallenstjerna, som i detta fallet fattade sin ställning rigtigt, insåg att han icke skulle kunna komma ur fläcken med mannen, så vida han icke först lyckades att häfva all fruktan och ingifva förtroende. I ett ögonblick, då den gamle åter sneglade åt samma sida, utbrast Wallenstjerna deröfver i ett gällt skratt, på samma gång han skalkaktigt hotade honom med handen. Skrattet var fullkomligt naturligt hos Wallenstjerna, emedan han i sitt eget bryderi ändock tyckte att saken var löjlig och redan en stund haft svårt att hålla skrattmusklerna i styr. Gubben vände sig härvid emot Wallenstjerna och betrakde honom förundrad, liksom hade han önskat en förklaring. — Ni är mig en gammal skälm, yttrade Wallenstjerna, en slipad skälm. Ah, min herre, sådana der saker äro just i mitt kram. Det gamla originalet famlade med handen i hufvudet och tycktes icke rätt kunna dölja sin förlägenhet. — Ni bör icke inbilla er, min herre, fortfor Wallenstjerna med friskt mod, att en lifdrabant är dummare på konfekten än en till Stockholm nyss anländ skåning. Såg jag rätt, så har ni för öfrigt god smak. Hon var åtminstone smärt som fan, en rigtig vidja. När gubben började förstå, huru Wallenstjerna uppfattade saken, återfick hans ansigte sitt skalkaktiga och sjelftillfredsstälda utseende. — Gammal man, svarade han, rätt gammal, men älskar allt, som är skönt, har skönhetssinne; — återvände härifrån vid jultiden till Skåne, talade der blott om hvad jag sett här, behagade och intog könet, gjorde furore i småstädernas kaffecirklar, blef kär upp öfver öronen i en liten skönhet, lofvade att bli hen-<noinclude> <references/></noinclude> 3c41qqtvr2duo1i2x528pvf75slaiw0 Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf 108 224605 656384 2026-08-04T20:57:41Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '' 656384 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1928 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=upplaga 4=tom 5=titel 6=tom 7=band 8=tom 9=221 /> |Anmärkningar={{Libris post|1332005}} <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} f5zu794cpm1ovosn2uejcip5haxk6go Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/1 104 224606 656385 2026-08-04T20:58:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{centrering| {{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}} {{Linje|10em}} {{större|''SAMLADE'' ''SKRIFTER''|400}} {{Linje|10em}} [[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]] {{större|{{spärrad|MALMÖ}}|200}} {{större|''VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG''|150}} }}<noinclude> <references/></noinclude> a67m8r4dvcm6lw6rqa324n7c9yz8y1m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/2 104 224607 656386 2026-08-04T20:58:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c| MALMÖ Vitus Peterssons Bokindustri 1928 }}<noinclude> <references/></noinclude> aaq4mhyp4kkb4bv2api113vp8teg4vx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/3 104 224608 656387 2026-08-04T20:59:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}<noinclude> <references/></noinclude> n1nhxn44d1suzjqojak8jqbligqw3dj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/4 104 224609 656388 2026-08-04T20:59:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/5 104 224610 656389 2026-08-04T20:59:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS OLYCKSBARN</h1> {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}} {{c| {{spärrad|MALMÖ}} VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> f94tn97ev71p1y3oddzfcauc1u8adw0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/6 104 224611 656390 2026-08-04T21:00:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/7 104 224612 656391 2026-08-04T21:00:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude>{{c|{{större|''Tolfte bandet''|200}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 739dy0ctlhjzteieao52ae7hbx17j6i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/8 104 224613 656392 2026-08-04T21:00:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/53 104 224614 656393 2026-08-04T21:03:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 601 — Fauchelevent ryggade tillbaka och lät benen i fingrarne knaka. — Men det är omöjligt! — Att taga en hammare och slå några spikar i en planka? Vad som föreföll Fauchelevent så oerhört var, vi upprepa det, enkelt för Jean Valjean. hade gått igenom värre saker. Denne Var och en som varit fånge känner till konsten att anpassa sig efter det hål, han vill krypa ut genom. Fången måste underkasta sig att rymma som patienten en kris, vil...' 656393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 601 —}}</noinclude>— 601 — Fauchelevent ryggade tillbaka och lät benen i fingrarne knaka. — Men det är omöjligt! — Att taga en hammare och slå några spikar i en planka? Vad som föreföll Fauchelevent så oerhört var, vi upprepa det, enkelt för Jean Valjean. hade gått igenom värre saker. Denne Var och en som varit fånge känner till konsten att anpassa sig efter det hål, han vill krypa ut genom. Fången måste underkasta sig att rymma som patienten en kris, vilken kan föra till liv eller död. Vad godtager man ej för att bli frisk? Att låta packa in sig och bäras bort som en varupacke, att leva en halv dag i en kista, att andas, där det ej finnes någon luft, att spara på syret i timmar utan att dö, det var en Jean Valjeans dystra talanger. En likkista med en levande människa i har dess utom varit ett medel ej blott för fångar utan även för kejsare. Munken Austin Castillejo berättar, att kejsar Karl V efter sin tronavsägelse önskade träffa donna Plombes och på detta sätt kom ut och in i Sankt Justi kloster.<noinclude> <references/></noinclude> 3ffgvbr9dgrh526wi0q84pcqo3yz4ub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/54 104 224615 656394 2026-08-04T21:03:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 602 — Fauchelevent, som nu hämtat sig en smula, ut ropade: — Men hur skall ni kunna andas? — Jag skall andas. — I en sådan låda! så kvävs jag. Bara jag tänker på det, — Men ni har väl ett borr, ni kan göra några små hål upptill och kan spika igen kistan utan att pressa den för hårt samman. — Och om ni skulle råka nysa? — Den, som rymmer, varken nyser eller hostar. Och Jean Valjean tilläde: — Fader Fauchelevent, vi måste bestä...' 656394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 602 —}}</noinclude>— 602 — Fauchelevent, som nu hämtat sig en smula, ut ropade: — Men hur skall ni kunna andas? — Jag skall andas. — I en sådan låda! så kvävs jag. Bara jag tänker på det, — Men ni har väl ett borr, ni kan göra några små hål upptill och kan spika igen kistan utan att pressa den för hårt samman. — Och om ni skulle råka nysa? — Den, som rymmer, varken nyser eller hostar. Och Jean Valjean tilläde: — Fader Fauchelevent, vi måste bestämma oss. Antingen skall jag bli upptäckt här eller också bä ras ut av likbärarne. Alla människor ha lagt märke till att katten bru kar stanna vid en halvöppen dörr och stryka sig mot den. Vem har ej sagt till en katt: Men så kom in då! Det finnes människor, som på samma sätt stanna obeslutsamma mellan två beslut och ut sätta sig för att krossas av ödet, när det kraftigt slår igen dörren till äventyret. De som äro alltför försiktiga och mest likna kattorna löpa för den skulle ofta större fara än de djärva. Fauchelevent<noinclude> <references/></noinclude> 0tomtmm53fus30epptvnh1os4q6ex03 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/55 104 224616 656395 2026-08-04T21:03:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 603 — tillhörde de tvelcande naturerna. Men Jean Val- jeans Icallblodighet hembar slutligen segern. Han muttrade: — Det finns verkligen intet annat sätt. Jean Valjean svarade: — Det enda, som oroar mig, det är hur det skall gå på kyrkogården. — Men det är det enda, som ej oroar mig, ut ropade Fauchelevent. Om ni är säker på att klara likvagnen, så skall jag klara graven. Dödgräva ren är en fyllbult, som är min vän. Det är fader Me...' 656395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 603 —}}</noinclude>— 603 — tillhörde de tvelcande naturerna. Men Jean Val- jeans Icallblodighet hembar slutligen segern. Han muttrade: — Det finns verkligen intet annat sätt. Jean Valjean svarade: — Det enda, som oroar mig, det är hur det skall gå på kyrkogården. — Men det är det enda, som ej oroar mig, ut ropade Fauchelevent. Om ni är säker på att klara likvagnen, så skall jag klara graven. Dödgräva ren är en fyllbult, som är min vän. Det är fader Mestlenne. En av den gamla stammen. Dödgrä varen lägger de döda i graven och jag har dödgrä varen i min hand. Så här skall det gå till. Man kommer fram strax före skymningen, tre kvart in- nen grindarne stängas. Likvagnen kör ända fram till graven. Jag följer med, det är mitt åliggande. Jag har en hammare, en mejsel och tänger i fickan. Vagnen stannar, bärarne lägga ett rep om kistan och sänka ned den. Prästen säger bönerna, gör korstecknet, stänker vigvattnet ocligår. Jag stan nar kvar med fader Mestienne. bar jag sagt. Han är min vän, Antingen är han full eller nykter. Om han är nykter säger jag: Drick ett glas innan<noinclude> <references/></noinclude> qal2ueng1udo1kqcqy4znw0ho7s5k82 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/56 104 224617 656396 2026-08-04T21:04:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 604 — "Bon Coing" stänger. Jag tar honom med mig, dricker honom full, det tar ej lång tid, ty han har alltid spätt på förut, jag lägger honom under bor det, tar hans inträdeskort och kommer tillbaka hit ensam. Om han är full så säger jag: Gå du, jag skall klara det här. Och han går och jag befriar er. Jean Valjean räckte honom handen och Fauchelevent skyndade sig att fatta den med en rörande iver. — Det är alltså överenskommet, fader Fauchelev...' 656396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 604 —}}</noinclude>— 604 — "Bon Coing" stänger. Jag tar honom med mig, dricker honom full, det tar ej lång tid, ty han har alltid spätt på förut, jag lägger honom under bor det, tar hans inträdeskort och kommer tillbaka hit ensam. Om han är full så säger jag: Gå du, jag skall klara det här. Och han går och jag befriar er. Jean Valjean räckte honom handen och Fauchelevent skyndade sig att fatta den med en rörande iver. — Det är alltså överenskommet, fader Fauchelevent. Allt kommer att gå bra. — Förutsatt att intet hakar upp sig, tänkte Fauchelevent. Men tänk om det skulle gå alldeles på tok.<noinclude> <references/></noinclude> 3orc3sh193mzwwkg7svqpew1wwdhlas Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/58 104 224618 656397 2026-08-04T21:04:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 606 — stora och sin lilla port, vilka av de gamla envist benämndes ridporten och gångporten. Bernhardi- ner-benediktinernunnorna i Petit Picpus hade — det ha vi omtalat — fått tillåtelse att begrava de sina i en särskild vrå och om aftnarne, detta eme dan de förut ägt den. Därför voro också dödgrä varna, som skulle tjänstgöra om aftonen på som maren ocl iom natten på vintern, underkastad sär- skilda bestämmelser. Portarne till be...' 656397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 606 —}}</noinclude>— 606 — stora och sin lilla port, vilka av de gamla envist benämndes ridporten och gångporten. Bernhardi- ner-benediktinernunnorna i Petit Picpus hade — det ha vi omtalat — fått tillåtelse att begrava de sina i en särskild vrå och om aftnarne, detta eme dan de förut ägt den. Därför voro också dödgrä varna, som skulle tjänstgöra om aftonen på som maren ocl iom natten på vintern, underkastad sär- skilda bestämmelser. Portarne till begravnings platserna i Paris stängas vid solnedgången ocli denna av myndigheterna utfärdade bestämmelse inåste också gälla Vaugirard-kyrkogården. Rid porten ocli gångporten lågo intill varandra och mellan dem fanns en liten, av arkitekten Perronet uppförd paviljong, avsedd för portvakten. Grin darna stängdes obönhörligt, när solen gick ned bal<oni invalid-domen. Om någon dödgrävare var kvar där inne kunde han blott komma ut om han visade ett av begravningsentreprenören utfärdat kort, som intygade att han var dödgrävare. Vid grindarna funnos ett par luckor, liknande brevlå dor. När dödgrävarne kastade dit kortet, hörde portvakten det falla och drog i det snöre, som öpp nade grinden. Hade han glömt sitt kort, sade han<noinclude> <references/></noinclude> g95scin5ezoii7pq2pvgb3objtoxyjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/59 104 224619 656398 2026-08-04T21:04:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 607 — sitt namn; portvakten, som då kanske redan lagt sig, steg då upp, såg efter, vem det var samt öpp nade grinden med nyckel. Detta sätt att komma ut kostade femton francs i böter. Denna kyrkogård med sina särskilda privilegier var en nagel i ögat på ordningsmakten, som fann att den bröt mot symmetrien och 1830 förbjöds begravningar där. Den ersattes av kyrkogården Mont-Parnasse, den östra kyrkogården, som även ärvde den ryktbara kro...' 656398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 607 —}}</noinclude>— 607 — sitt namn; portvakten, som då kanske redan lagt sig, steg då upp, såg efter, vem det var samt öpp nade grinden med nyckel. Detta sätt att komma ut kostade femton francs i böter. Denna kyrkogård med sina särskilda privilegier var en nagel i ögat på ordningsmakten, som fann att den bröt mot symmetrien och 1830 förbjöds begravningar där. Den ersattes av kyrkogården Mont-Parnasse, den östra kyrkogården, som även ärvde den ryktbara krogen "Au bon coing", vars skylt var ett på en planka målat äpple, vilket så att säga hängde mellan borden och gravarna. Kyrkogården Vaugirard var vad man skulle kun na kalla en smula ålderstigen och skröplig. Den glömdes bort allt mera, och ingen strävade efter att få vila där. Den gjorde också ett så fattigt intryck, så helt olika mot förhållandena på Pére Lachaise. Att vila där, det var som att ha ma hognymöbler. Man fann genast, att man till hörde den fina världen. Vaugirard-kyrkogården var annars en vördnads bjudande plats, planterad som en gammal fransk trädgård. Raka alléer, häckar av buxbom och järnek, av murgröna övervuxna gravstenar samt<noinclude> <references/></noinclude> hx3aw734u5j1y86wt840bv0kobjjw00 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/60 104 224620 656399 2026-08-04T21:04:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 608 — överallt högt gräs. På kvällen gjorde den ett be klämmande intryck och det fanns konturer, som voro avskräckande dystra. Solen hade ännu ej gått ned, när likvagnen med det vita täcket och det svarta korset körde in på Vaugirard-kyrkogården. Den haltande mannen, som följde efter, var ingen annan än Fauchelevent. Syster Crucifixions begravning under altaret ha de ägt rum. Cosette hade burits ut i korgen. Jean Valjean hade smugglats in i b...' 656399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 608 —}}</noinclude>— 608 — överallt högt gräs. På kvällen gjorde den ett be klämmande intryck och det fanns konturer, som voro avskräckande dystra. Solen hade ännu ej gått ned, när likvagnen med det vita täcket och det svarta korset körde in på Vaugirard-kyrkogården. Den haltande mannen, som följde efter, var ingen annan än Fauchelevent. Syster Crucifixions begravning under altaret ha de ägt rum. Cosette hade burits ut i korgen. Jean Valjean hade smugglats in i bårrummet, allt hade gått utan att klicka. Låt oss i förbigående säga, att vi ej anse det va ra något brott att nunnorna begrovo syster Crucifixion under altaret. Det var ett fel, som liknade en plikt. Nunnorna hade fyllt den utan samvets kval, ja till och med under samvetets gillande. Vad man i klostren kallar myndigheterna är intet annat än en oberättigad inblandning i de egna rättighe terna. Först kommer ordens stadgar, sedan den borgerliga lagen. Ni människor kunna stifta hur många lagar som helst, men ni böra behålla dem för er själva. Det som tillkommer Cesar är blott det som blir över, sedan Gud fått sitt. betyder intet inför en princip. En prins<noinclude> <references/></noinclude> sqxuy2yazmzu2u5n3haojmtv8upmim2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/61 104 224621 656400 2026-08-04T21:04:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 609 — Fauchelevent haltade efter likvagnen och kände sig nöjd. Båda dilemmorna, båda hans komplot ter, den ena för nunnorna, den andra för herr Ma deleine, den ena för, den andra mot klostret, hade lyckats. Jean Valjeans lugn var av det slag, som smittar omgivningen. Fauchelevent tvivlade ej längre på att allt skulle gå bra. Vad som återstod var ett lekverk. Under de två år, som han känt den älskvärde fader Mestienne, hade han drucki...' 656400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 609 —}}</noinclude>— 609 — Fauchelevent haltade efter likvagnen och kände sig nöjd. Båda dilemmorna, båda hans komplot ter, den ena för nunnorna, den andra för herr Ma deleine, den ena för, den andra mot klostret, hade lyckats. Jean Valjeans lugn var av det slag, som smittar omgivningen. Fauchelevent tvivlade ej längre på att allt skulle gå bra. Vad som återstod var ett lekverk. Under de två år, som han känt den älskvärde fader Mestienne, hade han druckit honom full minst tio gånger. Honom hade han på sina fem fingrar. orubblig. Fauchelevents säkerhet var I det ögonblick tåget kom in i den allé, som för de fram till kyrkogården, såg Fauchelevent på lik vagnen och gnuggade belåtet händerna, i det han halvhögt sade: — Det här var verkligen roligt. Plötsligt stannade likvagnen. Man var vid por ten. Man måste visa upp dödsattesten. Entrepre nören böjde sig fram mot portvaktens lucka. Un der detta samtal, som tog ett par minuter, kom en främling och sällade sig till tåget. Han var klädd som en arbetare i en rock med stora fickor och hade en spade under armen.<noinclude> <references/></noinclude> 17174zgt2bevuj79jqq10ut943zai9m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/62 104 224622 656401 2026-08-04T21:04:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 610 — Fauchelevent betraktade den nykomne. — Vem är ni? frågade han. Mannen svarade: — Dödgrävaren. Om man kunde överleva en kanonkula mitt i bröstet skulle man se ut som Fauchelevent gjor de nu. — Dödgrävaren! — Ja. — Ni? -Jag. — Dödgrävaren, det är fader Mestienne. — Han har varit det. — Vad nu! Har varit? — Han är död. Fauchelevent hade väntat sig allt, med undan tag för detta. Att en dödgrävare skulle dö! Det var...' 656401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 610 —}}</noinclude>— 610 — Fauchelevent betraktade den nykomne. — Vem är ni? frågade han. Mannen svarade: — Dödgrävaren. Om man kunde överleva en kanonkula mitt i bröstet skulle man se ut som Fauchelevent gjor de nu. — Dödgrävaren! — Ja. — Ni? -Jag. — Dödgrävaren, det är fader Mestienne. — Han har varit det. — Vad nu! Har varit? — Han är död. Fauchelevent hade väntat sig allt, med undan tag för detta. Att en dödgrävare skulle dö! Det var dock sant. När man gräver många gravar åt andra, öppnar man sin egen. Fauchelevent bara gapade av häpnad. Slutligen stammade han: — Är det verkligen möjligt? — Jo, det är det.<noinclude> <references/></noinclude> t4qbbmk560uqu11k5221h6s1orvovjn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/63 104 224623 656402 2026-08-04T21:05:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 611 — — Men, fortsatte han svagt, dödgrävaren, det är dock fader Mestienne. — Efter Napoleon kom Ludvig XVIII. Efter Mestienne kom Gribier. Jag heter Gribier. Alldeles blek började Fauchelevent att betrakta Gribier. Det var en lång, mager, blek man med likbjudarmin. Han såg ut som en misslyckad läkare, vilken blivit dödgrävare. Fauchelevent började skratta. — Vad det kan hända lustiga saker. Fader Mestienne är död, men leve far Lenoir! v...' 656402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 611 —}}</noinclude>— 611 — — Men, fortsatte han svagt, dödgrävaren, det är dock fader Mestienne. — Efter Napoleon kom Ludvig XVIII. Efter Mestienne kom Gribier. Jag heter Gribier. Alldeles blek började Fauchelevent att betrakta Gribier. Det var en lång, mager, blek man med likbjudarmin. Han såg ut som en misslyckad läkare, vilken blivit dödgrävare. Fauchelevent började skratta. — Vad det kan hända lustiga saker. Fader Mestienne är död, men leve far Lenoir! vad far Lenoir är för något? Ni vet Det är kruset med rött vin och sex sigill. Det är vinet från Suresne, för tusan. Äkta Suresne från Paris! Så, han är död, den gamle Mestienne. Jag är riktigt ledsen över det. Det var en glad prisse. Men det kan ske ni också är? Inte sant, kamrat? Vi skall om en stund ta oclitömma en bägare tillsammans. Mannen svarade: — J-g har studerat. klasser. Jag har gått igenom fyra Och jag dricker aldrig. Fauchelevent hade saktat sina steg. Han hal tade, men mera av oro än på grund av sitt lyte.<noinclude> <references/></noinclude> l88lidrdje6prfwvtmefa3fyx29yuou Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/64 104 224624 656403 2026-08-04T21:05:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 612 — Dödgrävaren gick framför honom. Fauchelevent undersökte än en gång situationen efter denne oväntade Gribiers uppträdande. Han var en av dessa män, som, fastän de äro unga, se gamla ut och fastän de äro magra, äro mycket starka. — Kamrat, ropade Fauchelevent. Mannen vände sig om. — Jag är klostrets dödgrävare. — Min kollega, sade mannen. Fauchelevent, som saknade boklig bildning men var slug, förstod att han hade att göra med en...' 656403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 612 —}}</noinclude>— 612 — Dödgrävaren gick framför honom. Fauchelevent undersökte än en gång situationen efter denne oväntade Gribiers uppträdande. Han var en av dessa män, som, fastän de äro unga, se gamla ut och fastän de äro magra, äro mycket starka. — Kamrat, ropade Fauchelevent. Mannen vände sig om. — Jag är klostrets dödgrävare. — Min kollega, sade mannen. Fauchelevent, som saknade boklig bildning men var slug, förstod att han hade att göra med en svårfjällad fisk, en man, som kunde konsten att tala. Han mumlade: — Jaså, fader Mestienne är död. Mannen svarade: — Fullkomligt. Den gode Guden har funnit honom i sin dagbok. Turen hade kommit till fa der Mestienne. Fader Mestienne är död. Fauchelevent upprepade mekaniskt: — Den gode Guden.... — Den gode Guden, sade mannen med myndig het. Filosofernas Evige fader, jakobinernas Hög sta väsen.<noinclude> <references/></noinclude> ocu309j34ttnam2yda2uo7tgtmxa78v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/65 104 224625 656404 2026-08-04T21:05:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 613 — — Kan vi ej bli närmare bekanta? stammade Fauchelevent. — Räcker det ej? Ni är bonde och jag är pa risare. — Man känner ej varandra så länge man ej tömt ett glas tillsammans. Den, som tömmer sitt glas, tömmer sitt hjärta. Ni skall dricka ett med mig. Jag tar ej emot ett avslag. — Först skall man sköta sitt arbete. Fauchelvent tänkte: — Jag är förlorad. Man var nu blott några steg från den lilla allé, som förde till nunn...' 656404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 613 —}}</noinclude>— 613 — — Kan vi ej bli närmare bekanta? stammade Fauchelevent. — Räcker det ej? Ni är bonde och jag är pa risare. — Man känner ej varandra så länge man ej tömt ett glas tillsammans. Den, som tömmer sitt glas, tömmer sitt hjärta. Ni skall dricka ett med mig. Jag tar ej emot ett avslag. — Först skall man sköta sitt arbete. Fauchelvent tänkte: — Jag är förlorad. Man var nu blott några steg från den lilla allé, som förde till nunnornas begravningsplats. Dödgrävaren återtog: — Bonde, jag har sju ungar, som skall ha mat. Eftersom de måste äta, får jag inte dricka. Och han tillade med tillfredsställelsen hos en all varlig man, som svarvar en fras: — Deras hunger är en fiende till min törst. Likvagnen rundade en kraftig cypress, lämnade den stora allén och körde in på den lilla samt ut på den öppna begravningsplatsen. Nu var man nästan framme. Fauchelevent saktade stegen, men kunde ej hålla tillbaka likvagnen. Lyckligtvis var Victor Hugo VI. 5<noinclude> <references/></noinclude> hszjiydqsakdysxebbh6vqc1qlbhr3l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/66 104 224626 656405 2026-08-04T21:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 614 — jorden uppblött av vinterregnen, fastnade vid hju len och fördröjde farten. Han närmade sig åter dödgrävaren. — Det finns ett gott Argenteuilvin, mumlade Fauchelevent. — Bonde där, hör på. dödgrävare egentligen. vid Prytanée. Jag skulle icke vara Min fader var portvakt Han hade beslutat att jag skulle ägna mig åt litteraturen. Men han kom i olycka. Han förlorade på börsen. Jag måste uppge mina planer. Men jag är alltjäm...' 656405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 614 —}}</noinclude>— 614 — jorden uppblött av vinterregnen, fastnade vid hju len och fördröjde farten. Han närmade sig åter dödgrävaren. — Det finns ett gott Argenteuilvin, mumlade Fauchelevent. — Bonde där, hör på. dödgrävare egentligen. vid Prytanée. Jag skulle icke vara Min fader var portvakt Han hade beslutat att jag skulle ägna mig åt litteraturen. Men han kom i olycka. Han förlorade på börsen. Jag måste uppge mina planer. Men jag är alltjämt offentlig skrivare. — Är ni då inte dödgrävare? svarade Fauche levent, som hakade sig fast vid denna svaga gren. — Det ena hindrar ej det andra. lerar. Jag kumu- Det sista ordet förstod ej Fauchelevent. — Låt oss ta ett glas, sade han. Här är det nödvändigt att lägga märke till en sak. Hur ängslig Fauchelevent än var och fast han talade om att dricka, så inlät han sig ej på en sak: vem skulle betala? Ett erbjudande att töm ma en bägare borde givetvis vara en följd av den nya situationen, men den gamle trädgårdsmästaren lämnade ej utan avsikt betalningen ur sikte. Och<noinclude> <references/></noinclude> 5awn0jf2qsabomv2w6y0kirj2u9doro Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/67 104 224627 656406 2026-08-04T21:05:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 615 — hur orolig Fauchelevent än var, hade han dock ingen tanke på att betala på krogen. Dödgrävaren fortsatte med ett överlägset små leende: — Man måste äta. Jag har därför tagit emot tjänsten efter fader Mestienne. När man nästan slutat läroverket är man filosof. Till handens ar bete lägger jag armens. Jag har mitt kontor på torget vid Sevres-gatan. Ni vet? Alla köksor i Croxs-Rouge vända sig till mig. Jag svarvar sam ma...' 656406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 615 —}}</noinclude>— 615 — hur orolig Fauchelevent än var, hade han dock ingen tanke på att betala på krogen. Dödgrävaren fortsatte med ett överlägset små leende: — Man måste äta. Jag har därför tagit emot tjänsten efter fader Mestienne. När man nästan slutat läroverket är man filosof. Till handens ar bete lägger jag armens. Jag har mitt kontor på torget vid Sevres-gatan. Ni vet? Alla köksor i Croxs-Rouge vända sig till mig. Jag svarvar sam man deras utgjutelser till älsklingarne. På morg narna skriver jag kärleksbrev, på kvällarna grä ver jag gravar. Sådant är livet, bonde. Likvagnen gick framåt. Fauchelevent var utom sig av oro och såg sig åt alla sidor. Svetten pär lade nedför hans panna. — Men man kan likväl ej, fortsatte dörgrävaren, tjäna två herrar. Dct är nödvändigt att jag be stämmer mig för hackan eller pennan. förstör handen på mig. Hackan Likvagnen stannade. Korgossen steg ned ur den svartdraperade vag nen och därpå prästen.<noinclude> <references/></noinclude> qkrkux80jqi7ifaviwusoc4jw997spl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/68 104 224628 656407 2026-08-04T21:05:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 616 — Ett av vagnens små hjul hade kört upp på en liten jordhög, bredvid vilken man såg den öppna graven. — Det var en trevlig historia, utropade den för bryllade Fauchelevent.' 656407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 616 —}}</noinclude>— 616 — Ett av vagnens små hjul hade kört upp på en liten jordhög, bredvid vilken man såg den öppna graven. — Det var en trevlig historia, utropade den för bryllade Fauchelevent.<noinclude> <references/></noinclude> 2skp61jleloh5g8z5islgc17tbwlci2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/70 104 224629 656408 2026-08-04T21:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 618 — tan hade han känt sig upplyft samt hört hjulen rulla. Stötarna talade om för honom, när man lämnade stenläggningen för den stampade mar ken, det vill säga, när man kom in på boulevar derna. Ett dovt ljud lät honom förstå, att man passerade Austerlitzbron. När man stannade för sta gången, insåg han att man var vid kyrkogår den, vid den andra gången sade han tyst: gra ven. Plötsligt kände han hur man grep tag i kistan, et...' 656408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 618 —}}</noinclude>— 618 — tan hade han känt sig upplyft samt hört hjulen rulla. Stötarna talade om för honom, när man lämnade stenläggningen för den stampade mar ken, det vill säga, när man kom in på boulevar derna. Ett dovt ljud lät honom förstå, att man passerade Austerlitzbron. När man stannade för sta gången, insåg han att man var vid kyrkogår den, vid den andra gången sade han tyst: gra ven. Plötsligt kände han hur man grep tag i kistan, ett gnisslande hördes, när repet spändes om för att underlätta nedsänkandet. Sedan kände han som ett svindelanfall. Troligen hade likbärarna och dödgrävaren his sat ned den med huvudet före. Han kom till si na sinnen igen, liggande vågrätt. Han låg på gravens botten. Han kände en viss kyla. En röst hördes ovanför honom, kall och hög tidlig. Ett efter ett hörde han de latinska orden framsägas, så långsamt, att han fattade dem, fast han ej förstod dem. — Qui dormiunt in terror pulvere, evigilabunt;<noinclude> <references/></noinclude> qf9n57ogsamb0b1cghr57vl0jm05y9t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/71 104 224630 656409 2026-08-04T21:06:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 619 — alii in vitam aeternam, et alii in opprobrium, ut videant semper. En barnastämma: — De profundis. Den allvarliga rösten fortsatte: — Requiem aeternam dona ei, Domine. Barnet svarade: — Et lux perpetua luceat ei. På plankan, som täckte honom, hörde han nå got falla, som liknade regnstänk. Det var an-, tagligen vigvattnet. Han tänkte: — Det här är slut nu. En smu la tålamod. Prästen går sin väg. Fauchelevent tager med sig Mes...' 656409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 619 —}}</noinclude>— 619 — alii in vitam aeternam, et alii in opprobrium, ut videant semper. En barnastämma: — De profundis. Den allvarliga rösten fortsatte: — Requiem aeternam dona ei, Domine. Barnet svarade: — Et lux perpetua luceat ei. På plankan, som täckte honom, hörde han nå got falla, som liknade regnstänk. Det var an-, tagligen vigvattnet. Han tänkte: — Det här är slut nu. En smu la tålamod. Prästen går sin väg. Fauchelevent tager med sig Mestienne och dricker några glas. Jag blir ensam. Sedan kommer Fauchelevent till baka och jag kommer ut. Det hela tager knap past mer än en timme. Den allvarliga rösten fortsatte: — Requiescat in pace. Och barnet svarade: — Amen. Jean Valjeans lyssnande öron hörde steg, som avlägsnade sig.<noinclude> <references/></noinclude> 95jgsnh26o3kz0v0mp2x4dfm042c526 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/72 104 224631 656410 2026-08-04T21:06:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 620 — — Nu ha de gått, tänkte han. Jag är ensam. Men så hörde han över sig ett buller, som fö reföll honom som om åskan slagit ned. Det var en skovel jord, som föll ned på locket. En andra skovel följde. Ett av hans andhål täpptes till. En tredje skovel kom. Sedan en fjärde. Det finnes ting, som äro starkare än den star kaste man. Jean Valjean förlorade medvetandet.' 656410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 620 —}}</noinclude>— 620 — — Nu ha de gått, tänkte han. Jag är ensam. Men så hörde han över sig ett buller, som fö reföll honom som om åskan slagit ned. Det var en skovel jord, som föll ned på locket. En andra skovel följde. Ett av hans andhål täpptes till. En tredje skovel kom. Sedan en fjärde. Det finnes ting, som äro starkare än den star kaste man. Jean Valjean förlorade medvetandet.<noinclude> <references/></noinclude> 5cr3y0em1satw1hiecvtnmi107fcwvc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/74 104 224632 656411 2026-08-04T21:06:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 622 — — Viner. — Vilket vin? — Argenteuilvinet. — Argenteuil? — Ja, på "Au bon coing". — Gå din väg, sade dödgrävaren. Och därpå kastade han ned en skovel på kistan. Kistan gav ett ihåligt ljud från sig. Fauchele- vent kände som om han skulle falla ned i graven själv. Han ropade med en röst, i vilken man näs tan förnam något liknande en dödsrossling: — Kamrat, snart stänges "Au bon coing". Dödgrävaren tog ett nytt spadtag....' 656411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 622 —}}</noinclude>— 622 — — Viner. — Vilket vin? — Argenteuilvinet. — Argenteuil? — Ja, på "Au bon coing". — Gå din väg, sade dödgrävaren. Och därpå kastade han ned en skovel på kistan. Kistan gav ett ihåligt ljud från sig. Fauchele- vent kände som om han skulle falla ned i graven själv. Han ropade med en röst, i vilken man näs tan förnam något liknande en dödsrossling: — Kamrat, snart stänges "Au bon coing". Dödgrävaren tog ett nytt spadtag. Fauchele- vent fortsatte: — Jag betalar! Han grep tag i dödgrävarens arm. — Hör på, kamrat. Jag är klostrets dödgrä vare. Jag har kommit hit för att hjälpa er. Det här är en sak, man kan göra sedan det är mörkt. Låt oss därför börja med att ta ett glas. Under det han talade och klamrade sig fast vid mannen nästan förtvivlad fick han den dystra tan ken: Och även om han dricker, kanske han ej blir full.<noinclude> <references/></noinclude> rh512lcv7reyuhgc83ahkv65s4j5afn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/75 104 224633 656412 2026-08-04T21:06:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 623 — — Landsortsbo, sade dödgrävaren, om ni håller så myclcet på saken, så samtycker jag. dricka. Vi skola Men efter arbetet, aldrig före. Han tog ett nytt tag i sin spade. Fauchelevent höll honom tillbaka. — Det är Argenteuilvin med sex sigill! — Och ni är bestämt ringare! Bing, bong, bing, bong. Ni kan ju bara tala om samma sak. Flytta er en bit! Han kastade ned en andra skovel. Fauchelevent visste ej längre, vad han sade. — Men kom d...' 656412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 623 —}}</noinclude>— 623 — — Landsortsbo, sade dödgrävaren, om ni håller så myclcet på saken, så samtycker jag. dricka. Vi skola Men efter arbetet, aldrig före. Han tog ett nytt tag i sin spade. Fauchelevent höll honom tillbaka. — Det är Argenteuilvin med sex sigill! — Och ni är bestämt ringare! Bing, bong, bing, bong. Ni kan ju bara tala om samma sak. Flytta er en bit! Han kastade ned en andra skovel. Fauchelevent visste ej längre, vad han sade. — Men kom då, skrek han, eftersom det är jag, som bjuder. — Ja, när vi ha lagt det lilla barnet, svarade dödgrävaren. Han kastade ned en tredje skovel. Sedan drev han ned spaden i jorden och tilläde: — Ni förstår, det kommer att frysa på i natt och den döda skulle ropa efter oss om vi ej bredde över henne riktigt. . . I detta ögonblick lutade sig mannen fram över spaden och fickan i hans roclcgapade vidöppen. Fauchelevents irrande blick föll mekaniskt på denna ficka och stannade där.<noinclude> <references/></noinclude> aiwjgkzm8suk6en1d44e6niqk4kphsj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/76 104 224634 656413 2026-08-04T21:06:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 624 — Solen hade ännu ej gått ned och det var ännu tillräckligt ljust, för att man skulle kunna urskilja något ljust i botten på fickan. Varje gnista av slughet, som en picardisk bon des öga kan uttrycka, tycktes samlad hos Fauchelevent. Han hade fått en idé. Utan att dödgrävaren, upptagen av sin spade, märkte det, stack han handen i dennes ficka och tog det ljusa föremålet. Dödgrävaren kastade ned den fjärde skoveln. Just som han beredde si...' 656413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 624 —}}</noinclude>— 624 — Solen hade ännu ej gått ned och det var ännu tillräckligt ljust, för att man skulle kunna urskilja något ljust i botten på fickan. Varje gnista av slughet, som en picardisk bon des öga kan uttrycka, tycktes samlad hos Fauchelevent. Han hade fått en idé. Utan att dödgrävaren, upptagen av sin spade, märkte det, stack han handen i dennes ficka och tog det ljusa föremålet. Dödgrävaren kastade ned den fjärde skoveln. Just som han beredde sig för den femte såg Fauchelevent lugnt på honom och sade: — Det är sant, nykomling, ni har väl ert kort? — Vilket kort? — Solen går ned. — Ja, hon tar på sig nattmössan. — Grindarna stängas. — Än sen? — Har ni ert kort? — Mitt kort! utropade dödgrävaren. Oclihan började treva i fickorna. Den ena efter den andra. Han övergick till byx fickorna och började sedan sökandet på nytt.<noinclude> <references/></noinclude> l28r7fjk2k0y44y4i696v7n8mkoi2zm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/77 104 224635 656414 2026-08-04T21:06:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 625 — — Nej, sade han, jag har icke kortet. Jag har glömt det. — Femton francs i böter, sade Fauchelevent. Dödgrävaren bleknade så att han blev grön. Ble ka människor bli gröna vid sådana tillfällen. — Ack, Herre Gud, å kors för tusan! Femton francs i böter! — Tre mynt på hundra sous vardera, sade Fau chelevent. Dödgrävaren släppte sin spade. Nu hade turen kommit till Fauchelevent. — Ä, sade Fauchelevent hycklande, var ej så f...' 656414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 625 —}}</noinclude>— 625 — — Nej, sade han, jag har icke kortet. Jag har glömt det. — Femton francs i böter, sade Fauchelevent. Dödgrävaren bleknade så att han blev grön. Ble ka människor bli gröna vid sådana tillfällen. — Ack, Herre Gud, å kors för tusan! Femton francs i böter! — Tre mynt på hundra sous vardera, sade Fau chelevent. Dödgrävaren släppte sin spade. Nu hade turen kommit till Fauchelevent. — Ä, sade Fauchelevent hycklande, var ej så förtvivlad. Det gäller ju inte självmord och att be gagna graven själv. Femton francs, det är fem ton francs och ni kan icke betala dem. Jag är gammal, ni är ung. Jag känner knepen. Jag skall ge er ett råd som en vän. En sak är säker, att solen går ned, den snuddar vid domen och grin darna stängas om fem minuter. — Det är sannt, svarade dödgrävaren. — På dessa fem minuter hinner ni inte fylla graven, den är djup av bara tusan, samt komma ut innan det låses. — Det är också sant.<noinclude> <references/></noinclude> ragsmylrbmoycybebrwrys55n1h2b8s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/78 104 224636 656415 2026-08-04T21:07:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 626 — — Och då måste ni bota femton francs. — Femton francs! — Men ni hinner . .. Var bor ni? — Två steg från stadsporten. härifrån. En kvarts väg Rue de Vaugirard nummer 87. — Om ni springer genast så fort ni kan, hin ner ni. — Det är riktigt. — En gång utanför grindarna skyndar ni hem, tager ert kort samt kommer tillbaka, och portvak ten öppnar för er. Ni har ert kort och behöver ej betala. Och ni begraver den döda....' 656415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 626 —}}</noinclude>— 626 — — Och då måste ni bota femton francs. — Femton francs! — Men ni hinner . .. Var bor ni? — Två steg från stadsporten. härifrån. En kvarts väg Rue de Vaugirard nummer 87. — Om ni springer genast så fort ni kan, hin ner ni. — Det är riktigt. — En gång utanför grindarna skyndar ni hem, tager ert kort samt kommer tillbaka, och portvak ten öppnar för er. Ni har ert kort och behöver ej betala. Och ni begraver den döda. Jag skall un der tiden stanna kvar här, så att hon ej rymmer. — Ni har räddat mitt liv, bonde. — Försvinn, sade Fauchelevent. Utom sig av tacksamhet skakade dödgrävaren hans hand samt sprang. När han hade försvunnit i dunklet lyssnade Fau chelevent tills stegen försvunnit samt böjde sig sedan ned över graven och viskade: — Fader Madeleine. Ingen svarade. Fauchelevent darrade. Han gled ned i graven<noinclude> <references/></noinclude> pth8yt0x49kigzudq4ubffh8ysutdo8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/79 104 224637 656416 2026-08-04T21:07:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 627 — snarare än han klättrade och kastade sig över kis tan och skrek: — Är ni där? Allt var tyst. Fauchelevent vågade knappast draga andan, tog sin mejsel och sin hammare och bände upp locket. Jean Valjeans ansikte lyste blekt i skymningen, ögonen voro slutna. Håret reste sig på Fauchelevents huvud, han res te sig men föll åter mot kistan, nära att svimma. Han betraktade Jean Valjean. Jean Valjean låg där blek och orörlig. Med en röst so...' 656416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 627 —}}</noinclude>— 627 — snarare än han klättrade och kastade sig över kis tan och skrek: — Är ni där? Allt var tyst. Fauchelevent vågade knappast draga andan, tog sin mejsel och sin hammare och bände upp locket. Jean Valjeans ansikte lyste blekt i skymningen, ögonen voro slutna. Håret reste sig på Fauchelevents huvud, han res te sig men föll åter mot kistan, nära att svimma. Han betraktade Jean Valjean. Jean Valjean låg där blek och orörlig. Med en röst som liknade en viskning, mumlade Fauchelevent: — Han är död. Han reste sig, korsade armarna men så våld samt, att han slog sig själv i ryggen, samt skrek: — Det är på det sättet jag räddar honom, jag! Därpå började den gamle mannen att snyfta. Han började tala för sig själv — det är ett misstag att tro att monologen ej är naturlig. De starkaste rörelserna tala ofta med den starkaste stämman. — Det är fader Mestiennes fel. han dö? Varför skulle Varför behövde han göra det just när<noinclude> <references/></noinclude> 2pdde30nu3e655ojkzsu7v4aae64w3o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/80 104 224638 656417 2026-08-04T21:07:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 628 — ingen väntade det? Madeleine. Det är han som dödat herr Han ligger i kistan. Allt är slut. — Och vad var det för mening med allt det här. Min Gud! Han är död! Och hans lilla flicka, vad skall det bli av henne? Vad skall grönsaksmånglerskan säga? När jag tänker på hur han kröp under kärran. Fader Madeleine! Fader Made Han har kvävts. Han ville ej tro mig. Det här var en trevlig historia! Han är död, denne leine! gode man, de...' 656417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 628 —}}</noinclude>— 628 — ingen väntade det? Madeleine. Det är han som dödat herr Han ligger i kistan. Allt är slut. — Och vad var det för mening med allt det här. Min Gud! Han är död! Och hans lilla flicka, vad skall det bli av henne? Vad skall grönsaksmånglerskan säga? När jag tänker på hur han kröp under kärran. Fader Madeleine! Fader Made Han har kvävts. Han ville ej tro mig. Det här var en trevlig historia! Han är död, denne leine! gode man, den bäste av alla som funnits. Och den lilla. Men jag vänder ej tillbaka. Jag stannar här. Att jag kunnat ställa till något sådant! Men hur bar han sig åt för att komma in i klostret? Det var början. Man bör icke göra sådana saker! Fader Madeleine! Herr märl Han hör icke! Hur skall jag klara detta? Han slet sitt hår. I fjärran hörde man suset från träden samt gnisslandet av grindarna, som stängdes. Fauchelevent lutade sig över Jean Valjean men plötsligt spratt han till och for tillbaka så långt man kan i en grav. Jean Valjean betraktade ho nom med öppna ögon. Att se en död är förskräckligt, och att se en<noinclude> <references/></noinclude> q5b8n1bm59m6gzp1hfq31vv4h361cky Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/81 104 224639 656418 2026-08-04T21:07:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 629 — återuppstånden är nästan lika hemskt. Fauche- levent blev som förstenad, blek, söndersliten av alla dessa intryck och, utan att veta om han hade att göra med en levande eller en död, såg han på den seende Jean Valjean. — Jag slumrade till, sade Jean Valjean. Han satte sig upp. Fauchelevent föll på knä. — Heliga jungfru! Vad jag varit rädd! Sedan reste han sig och utropade: — Tack, fader Madeleine! Jean Valjean hade blott varit avsvi...' 656418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 629 —}}</noinclude>— 629 — återuppstånden är nästan lika hemskt. Fauche- levent blev som förstenad, blek, söndersliten av alla dessa intryck och, utan att veta om han hade att göra med en levande eller en död, såg han på den seende Jean Valjean. — Jag slumrade till, sade Jean Valjean. Han satte sig upp. Fauchelevent föll på knä. — Heliga jungfru! Vad jag varit rädd! Sedan reste han sig och utropade: — Tack, fader Madeleine! Jean Valjean hade blott varit avsvimmad. Den friska luften hade återkallat honom. Glädjen är motsatsen till skräcken. Det var nästan lika svårt för Fauchelevent att återfå sina sinnes bruk som för Jean Valjean. — Ni är då inte död! Vad ni är klok och stark! Jag ropade så länge på er, att ni återvände. När jag såg edra slutna ögon sade jag: han har kvävts. Jag blev alldeles utom mig, jag skulle ha behövt en tvångströja. Man skulle ha kunnat sätta in mig på Bicétre. Vad skulle jag ha gjort om ni dött? Och den lilla. Grönsaksmånglerskan skulle ej ha förstått något. Victor Hugo VI. Han lägger ett barn i ar6<noinclude> <references/></noinclude> o85e74z5p9k4q9i7dbez9u849thpg9k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/82 104 224640 656419 2026-08-04T21:07:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 630 — marna på henne och farfadern är död. Vilken hi storia! Och så är ni levande, det är härligt! — Jag fryser, sade Jean Valjean. Dessa ord återkallade Fauchelevent till verklig heten, som krävde snabb handling. Dessa två män, även sedan de lugnat sig, voro, kanske utan att veta det, fyllda av oro ocliängslan, som ej blott berodde på den plats, där de befunno sig. — Låtom oss komma bort, utropade Fauche levent. Han trevade i fickan...' 656419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 630 —}}</noinclude>— 630 — marna på henne och farfadern är död. Vilken hi storia! Och så är ni levande, det är härligt! — Jag fryser, sade Jean Valjean. Dessa ord återkallade Fauchelevent till verklig heten, som krävde snabb handling. Dessa två män, även sedan de lugnat sig, voro, kanske utan att veta det, fyllda av oro ocliängslan, som ej blott berodde på den plats, där de befunno sig. — Låtom oss komma bort, utropade Fauche levent. Han trevade i fickan och tog fram en flaska, som han stoppat på sig. — Drick ett tag, sade han. Flaskan avslutade, vad den friska luften påbör jat, och Jean Valjean tog en klunk brännvin samt blev åter helt sig själv. Han lämnade kistan och Fauchelevent spikade igen locket. Tre minuter senare voro de uppe ur graven. Nu var Fauchelevent lugn. Kyrkogården var stängd. Han tog sig god tid. Han behövde ej vara rädd för att överraskas av Gribier, ty denne höll på att söka efter sitt kort, som han ej kunde finna,<noinclude> <references/></noinclude> pn55d9rghwtxrrwd6vsczt3ifd27k3k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/83 104 224641 656420 2026-08-04T21:08:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 631 — emedan det låg i Fauclielevents ficka. Utan kort kunde han ej återvända hit. Fauchelevent tog spaden och Jean Valjean hac kan och båda avslutade begravningen av den tom ma kistan. När graven var fylld sade Fauchelevent till Jean Valjean: — Låt oss gå. Jag behåller spaden och ni hackan. Natten föll på. Jean Valjean hade en viss svårighet att röra sig och hade fått en smula av ett liks stelhet i kistan. Det var nödvändigt att han p...' 656420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 631 —}}</noinclude>— 631 — emedan det låg i Fauclielevents ficka. Utan kort kunde han ej återvända hit. Fauchelevent tog spaden och Jean Valjean hac kan och båda avslutade begravningen av den tom ma kistan. När graven var fylld sade Fauchelevent till Jean Valjean: — Låt oss gå. Jag behåller spaden och ni hackan. Natten föll på. Jean Valjean hade en viss svårighet att röra sig och hade fått en smula av ett liks stelhet i kistan. Det var nödvändigt att han på något sätt blev kvitt den kyla, som genomisat honom i graven. — Ni är stel, sade Fauchelevent. Det är skada att jag är halt, annars skulle vi springa.kapp. — Fyra steg räcker för att få blodet i omlopp, sade Jean Valjean. De gingo genom de alléer, likvagnen passerat. När de kommo till den stängda grinden och port vaktens stuga kastade Fauchelevent, som höll död grävarens kort i handen, detta i lådan, portvakten drog i sitt snöre och de gingo ut.<noinclude> <references/></noinclude> jejfn4wddgwdhn9feq5gfzx5fernbyo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/84 104 224642 656421 2026-08-04T21:08:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 632 — — Vad det här går bra, sade Fauchelevent. Det är en utmärkt plan, fader Madeleine. De gingo genom Vaugiradporten på det enk laste sätt i världen. I närheten av en kyrkogård är en spade och en haclca de bästa passen. Vaugirad-gatan låg alldeles öde. — Fader Madeleine, ni har bättre ögoii än jag, Visa mig var nummer 87 är. — Det är just detta hus, sade Jean Valjean. sade Fauchelevent. Gatan är tom. Giv mig hackan oclivänta här...' 656421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 632 —}}</noinclude>— 632 — — Vad det här går bra, sade Fauchelevent. Det är en utmärkt plan, fader Madeleine. De gingo genom Vaugiradporten på det enk laste sätt i världen. I närheten av en kyrkogård är en spade och en haclca de bästa passen. Vaugirad-gatan låg alldeles öde. — Fader Madeleine, ni har bättre ögoii än jag, Visa mig var nummer 87 är. — Det är just detta hus, sade Jean Valjean. sade Fauchelevent. Gatan är tom. Giv mig hackan oclivänta här två minuter. Fauchelevent trädde in i nummer 87 och steg upp för trapporna till vindsvåningen med den in stinkt, som kommer de fattiga att söka sina bo städer högst uppe. Han knackade på en dörr i mörkret. En röst svarade: — Kom in! Det var Gribiers röst. Fauchelevent öppnade dörren. Dödgrävarens bostad var som alla olyckligas ett kyffe, skräpigt och utan möbler. En packlår — kanske en lik kista — tjänstgjorde som kommod, ett smörfat var tvättstället, en halmkärve var sängen ocligol vet ersatte stolar ocli bord. I ett hörn låg en trasa,<noinclude> <references/></noinclude> 6nydkjarzh6xsoczmgmiewtts5mvtwj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/85 104 224643 656422 2026-08-04T21:08:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 633 — som en gång varit en matta, och på den låg en ma ger kvinna och en massa barn i en hög. Hela det ta rums fattiga inredning var i en enda villervalla. Man skulle kunnat tro, att det varit en jordbävning just här. Täckena voro i oordning, trasorna kring kastade, kruset sönderslaget, hustrun hade gråtit, barnen hade troligen fått aga; överallt spår efter en förtvivlad och sträng undersökning. Dödgrä varen hade synbarligen letat efte...' 656422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 633 —}}</noinclude>— 633 — som en gång varit en matta, och på den låg en ma ger kvinna och en massa barn i en hög. Hela det ta rums fattiga inredning var i en enda villervalla. Man skulle kunnat tro, att det varit en jordbävning just här. Täckena voro i oordning, trasorna kring kastade, kruset sönderslaget, hustrun hade gråtit, barnen hade troligen fått aga; överallt spår efter en förtvivlad och sträng undersökning. Dödgrä varen hade synbarligen letat efter sitt kort, som han trodde skulle finnas i kyffet, och gjorde allt, från sin hustru till kruset, ansvarigt för det. Han var förtvivlad. Fauchelevent hade alltför bråttom att avsluta saken för att hinna se denna sorgliga sida av sin intrig. Han steg fram och sade: — Jag har tagit med mig er hacka och er spade. Gribier betraktade honom häpen: — Är det ni, bonde? — Ocli i morgon finner ni ert kort hos port vakten. Han lade hackan och spaden på golvet. — Vad betyder det här? frågade Gribier. — Det betyder, att kortet fallit ur er ficka och<noinclude> <references/></noinclude> d8p20phxrvfu04iapf3gulkf1y0jhmu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/86 104 224644 656423 2026-08-04T21:08:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 634 — att jag fann det på marken, sedan ni gått, att jag fyllt igen graven, att jag gjort ert arbete, att port vakten ger er tillbaka ert kort och att ni inte be höver betala de femton francen. Så är det, rekryt! — Tack, bonde! utropade Gribier förtjust. Näs ta gång är det jag, som betalar vinet.' 656423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 634 —}}</noinclude>— 634 — att jag fann det på marken, sedan ni gått, att jag fyllt igen graven, att jag gjort ert arbete, att port vakten ger er tillbaka ert kort och att ni inte be höver betala de femton francen. Så är det, rekryt! — Tack, bonde! utropade Gribier förtjust. Näs ta gång är det jag, som betalar vinet.<noinclude> <references/></noinclude> czkcgf1ps62ke9grxfmuzf85ssgqywp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/88 104 224645 656424 2026-08-04T21:08:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 636 — sagda i örat på en förskräckt liten varelse: icke något! Fruktan kan ej tala. Säg Dessutom finns det ingen, som kan bevara en hemlighet så som ett barn. Men när hon efter dessa dystra tjugofyra tim mar hade återsett Jean Valjean nästan skrek hon av glädje; den som hörde detta skulle, om han ägnat saken någon eftertanke, trott att hon läm nade en avgrund. Fauchelevent tillhörde klostret och visste lösen ordet. Alla dörrar öppnade...' 656424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 636 —}}</noinclude>— 636 — sagda i örat på en förskräckt liten varelse: icke något! Fruktan kan ej tala. Säg Dessutom finns det ingen, som kan bevara en hemlighet så som ett barn. Men när hon efter dessa dystra tjugofyra tim mar hade återsett Jean Valjean nästan skrek hon av glädje; den som hörde detta skulle, om han ägnat saken någon eftertanke, trott att hon läm nade en avgrund. Fauchelevent tillhörde klostret och visste lösen ordet. Alla dörrar öppnades. På detta sätt löstes det dubbla och svåra pro blemet: att komma ut och att komma in. Portvakten, som fått sina instruktioner, öppnade den lilla ingången, som stod i förbindelse med träd gården och som man ännu för tjugo år sedan kun de se i den mur, som gick i vinkel mot inkörspor ten. Portvakten förde in alla tre genom denna dörr varifrån de nådde fram till det samtalsrum, där Fauchelevent kvällen förut hade mottagit ab bedissans order. Med rosenkransen i handen väntade abbedissan på dem. En av de äldre systrarna stod med ned fälld slöja bredvid henne. Ett ljus upplyste eller<noinclude> <references/></noinclude> 3vpdmp73k64i84ky4b99xbze4yfujzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/89 104 224646 656425 2026-08-04T21:09:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 637 — snarare gjorde ett försök att upplysa samtalsrum met. Abbedissan granskade Jean Valjean. Intet ser så noga som ett sänkt öga. Sedan började hon fråga: — Det är er broder? — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. — Vad heter ni? Fauchelevent svarade: — Ultime Fauchelevent. Han hade verkligen haft en broder, som hetat Ultime, men som nu var död. — Från vilken trakt är ni? Fauchelevent svarade: — Från Picquigny, nära Amiens....' 656425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 637 —}}</noinclude>— 637 — snarare gjorde ett försök att upplysa samtalsrum met. Abbedissan granskade Jean Valjean. Intet ser så noga som ett sänkt öga. Sedan började hon fråga: — Det är er broder? — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. — Vad heter ni? Fauchelevent svarade: — Ultime Fauchelevent. Han hade verkligen haft en broder, som hetat Ultime, men som nu var död. — Från vilken trakt är ni? Fauchelevent svarade: — Från Picquigny, nära Amiens. — Ålder? Fauchelevent svarade: — Femtio år. — Ert yrke? Fauchelevent svarade: — Trädgårdsmästare. — Är ni en god kristen? Fauchelevent svarade: — Det äro alla i familjen.<noinclude> <references/></noinclude> m3zgb8wynwkepb0b578b6en4fre9i4g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/90 104 224647 656426 2026-08-04T21:09:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 638 — — Den lilla flickan är er? Fauchelevent svarade: — Ja, vördade moder. — Är ni hennes far? Fauchelevent svarade: — Hennes farfar. Den äldre systern sade halvhögt till abbedissan: — Han svarar bra. Jean Valjean hade ej sagt ett enda ord. Abbedissan betraktade Cosette uppmärksamt och sade halvhögt till nunnan: — Hon kommer att bli ful. De båda kvinnorna talade några minuter tyst med varandra i ett hörn av rummet, varpå abbe dissan...' 656426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 638 —}}</noinclude>— 638 — — Den lilla flickan är er? Fauchelevent svarade: — Ja, vördade moder. — Är ni hennes far? Fauchelevent svarade: — Hennes farfar. Den äldre systern sade halvhögt till abbedissan: — Han svarar bra. Jean Valjean hade ej sagt ett enda ord. Abbedissan betraktade Cosette uppmärksamt och sade halvhögt till nunnan: — Hon kommer att bli ful. De båda kvinnorna talade några minuter tyst med varandra i ett hörn av rummet, varpå abbe dissan vände sig om och sade: — Fader Fauvent, ni måste skaffa ännu en bjällra, det kommer att behövas två nu. Dagen därpå hörde man i själva verket två bjällror i trädgården och nunnorna kunde ej un derlåta att lyfta en flik av slöjan. Där borta un der träden såg man två män gräva sida vid sida. Fauvent och en annan. Det var en märklig hän delse. säga: Man bröt till och med tystnaden för att<noinclude> <references/></noinclude> g2722m0koakizx0273pmauq5ewie2fz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/91 104 224648 656427 2026-08-04T21:09:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 639 — — Det är ett biträde åt trädgårdsmästaren. De äldre systrarna tilläde: — Det är en broder till Fauvent. Jean Valjean hade verkligen blivit officiellt in stallerad; han hade fått en rem om knäet med en bjällra. Han kallades Ultime Fauchelevent. Den starkaste orsaken till denna lösning av pro blemet hade varit abbedissans utlåtande om Co- sette: Hon kommer att bli ful. Sedan abbedissan ställt denna prognos fattade hon genast en vi...' 656427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 639 —}}</noinclude>— 639 — — Det är ett biträde åt trädgårdsmästaren. De äldre systrarna tilläde: — Det är en broder till Fauvent. Jean Valjean hade verkligen blivit officiellt in stallerad; han hade fått en rem om knäet med en bjällra. Han kallades Ultime Fauchelevent. Den starkaste orsaken till denna lösning av pro blemet hade varit abbedissans utlåtande om Co- sette: Hon kommer att bli ful. Sedan abbedissan ställt denna prognos fattade hon genast en viss förkärlek för Cosette samt lät henne bliva gratiselev i klostret. Detta var mycket logiskt. Även om man ej ha de någon spegel i klostret voro dock dessa kvin nor medvetna om sitt utseende men de flickor, vil ka veta, att de äro vackra, bliva blott med svårig het nunnor. Det synes, som om den inre kallelsen stode i omvänd proportion till den yttre skönheten och därför väntade man sig mera av fula än av vackra flickor. Man föredrog de förra. Fauchelevent kände sig synnerligen stolt över detta äventyr. Han hade haft en tredubbel fram Hos Jean Valjean, vars liv han räddat och som han alltjämt skyddade; hos dödgrävaren som gång.<noinclude> <references/></noinclude> 62nllvw868wwhdcdvrtfvb6qkhs7hhx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/92 104 224649 656428 2026-08-04T21:09:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 640 — sade sig, att han besparat honom böterna; hos klostret, som tack vare honom kunde behålla sys ter Crusifixions stoft under altaret och hade fört Caesar bakom ljuset samt tillfredsställt Guds krav. Det fanns en kista med ett lik i Petit-Picpus ocli en kista utan lik på kyrkogården Vaugirard. Den offentliga ordningen hade otvivelaktigt betänkligt störts men utan att någon märkte det. Klostrets tacksamhet mot Fauchelevent var också stor. Fau... 656428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 640 —}}</noinclude>— 640 — sade sig, att han besparat honom böterna; hos klostret, som tack vare honom kunde behålla sys ter Crusifixions stoft under altaret och hade fört Caesar bakom ljuset samt tillfredsställt Guds krav. Det fanns en kista med ett lik i Petit-Picpus ocli en kista utan lik på kyrkogården Vaugirard. Den offentliga ordningen hade otvivelaktigt betänkligt störts men utan att någon märkte det. Klostrets tacksamhet mot Fauchelevent var också stor. Fauchelevent var den bäste av alla tjänare och den ut omordentligaste trädgårdsmästare. Vid ärkebiskopens nästa besök berättade abbe dissan saken för hans liögvördighet ocliberömde sig själv en smula under denna bekännelse. Ärke biskopen berättade saken i tysthet men med gil lande för Monsieurs biktfader, de Latil, och denne berättade saken för ärkebiskopen i Reims och kar dinalen. Beundran för Fauchelevent spreds vida och ända till Rom. Vi ha framför oss en biljett, skriven av dåvarande påven Leon XII till en av sina släktingar, monsignoren vid den påvliga be skickningen i Paris, Della Genga, där man läser: Det lär i ett kloster i Paris finnas en trädgårds mästare, en from man vid namn Fauvan.<noinclude> <references/></noinclude> 0yc09o1v3uuhp9use0zuyesc3myc7sv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/93 104 224650 656429 2026-08-04T21:09:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 641 — Intet av denna ryktbarhet nådde fram till Fauchelevents öron. Han fortsatte att ympa, rensa ocli hölja över sina meloner utan att ana något om sin stora fromhet. Han visste ej mera om sitt rykte än en oxe från Durham eller Surrey, vars porträtt återges i Illustrated London News med denna un derskrift: Oxe, vilken hemfört pris vid utställ ningen av nötkreatur.' 656429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 641 —}}</noinclude>— 641 — Intet av denna ryktbarhet nådde fram till Fauchelevents öron. Han fortsatte att ympa, rensa ocli hölja över sina meloner utan att ana något om sin stora fromhet. Han visste ej mera om sitt rykte än en oxe från Durham eller Surrey, vars porträtt återges i Illustrated London News med denna un derskrift: Oxe, vilken hemfört pris vid utställ ningen av nötkreatur.<noinclude> <references/></noinclude> 9goy7ilveovm9k47ycg7sjqjwxmqpoi Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/159 104 224651 656430 2026-08-04T21:09:47Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hammarkinds-härad; Men doch mycket gammal och tilförne af stort anseende, och widlöftig handel. The monga stora möten, Riksdagar och andra {{ant|Solenniteter,}} som i fordna dagar ther hafwa blefwit hållna, kunna nog witna om thenna Stadens fordna werdighet; hwarom man ock döma kan af the monga kyrkior, kloster och andra {{ant|publique}} hus, som ther blefwit bygda och wid macht hållna. Ibland kyrkior, som här fordom warit, hafwer man på thessa namn: {... 656430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|121}}{{linje}}</noinclude>Hammarkinds-härad; Men doch mycket gammal och tilförne af stort anseende, och widlöftig handel. The monga stora möten, Riksdagar och andra {{ant|Solenniteter,}} som i fordna dagar ther hafwa blefwit hållna, kunna nog witna om thenna Stadens fordna werdighet; hwarom man ock döma kan af the monga kyrkior, kloster och andra {{ant|publique}} hus, som ther blefwit bygda och wid macht hållna. Ibland kyrkior, som här fordom warit, hafwer man på thessa namn: {{ant|S. Laurentii,}} som än hålles wid macht, och är nu Stads-kyrkia; Helga Trefaldighets, som så lenge warit öde, at thes plats nu icke är bekant; {{ant|S. AEgidii}} kyrkia, sammaledes; hwilken ock blefwit kallad {{ant|S. Æliani}} eller Elians kyrkia; och {{ant|St. Dorotheæ}} eller Drothans, nu lands- eller bondekyrkia. Hwad klostren här i staden, som i Påwedömets tid warit, betreffar, så är therom en ganska stor okunnoghet, sedan the ej allenast äro för tv hundrade år sedan förstörde, vtan ock the skrifter och {{ant|documenter,}} som therom kunnat gifwa någon underrettelse, förkomne och förskingrade. Dock wil man här som kortaste anföra, hwad man kunnat finna, om the tv kloster, som i thenna staden hafwa warit. Nemligen {{ant|I. FRANCISCAN-}} eller GRÅBRÖDRA-klostret, hwilket {{ant|Johannes Messenius}} berettar wara bygdt wid år 1254 af en högadel man, af en Furstelig slecht, benämd {{ant|Svantapolk,}} Her-<noinclude> {{huvud|||tig}} <references/></noinclude> 56getikoxrj2kkv1rqjpdvbtjg1fr48 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/95 104 224652 656431 2026-08-04T21:09:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 643 — fick de kläder, hon måste lägga av. Det var sam ma sorgdräkt, som han hade låtit henne taga på sig, när de lämnade Thénardiers krog. Den var ej vidare nött. Jean Valjean låste in dessa små saker samt strumporna och skorna, sedan han be strött allt med kamfer, i en liten kappsäck som han lyckades skaffa sig. Denna ställde han under en stol intill sängen och bar alltid nyckeln på sig. — Far, frågade honom en dag Cosette, vad har d...' 656431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 643 —}}</noinclude>— 643 — fick de kläder, hon måste lägga av. Det var sam ma sorgdräkt, som han hade låtit henne taga på sig, när de lämnade Thénardiers krog. Den var ej vidare nött. Jean Valjean låste in dessa små saker samt strumporna och skorna, sedan han be strött allt med kamfer, i en liten kappsäck som han lyckades skaffa sig. Denna ställde han under en stol intill sängen och bar alltid nyckeln på sig. — Far, frågade honom en dag Cosette, vad har du då' i den där väskan, som luktar så? Fader Fauchelevent, bortsett från sitt stora ryk te, som han var okunnig om, belönades dock för sin goda handling. För det första var han lycklig, sedan hade han mycket mindre arbete nu, när de voro två. Och slutligen älskade han tobak och kunde nu bruka tre gånger så mycket som förr, eftersom herr Madeleine betalade det. Nunnorna brukade aldrig namnet Ultime; de sade i stället "den andre Fauvent". Om dessa fromma kvinnor hade haft något av Javerts spårsinne skulle de lagt märke till att när det fanns något att uträtta utanför klostermurarne så var det alltid fader Fauvent den äldre, den gamle, den halte och sjuklige, som gick ut. Aldrig<noinclude> <references/></noinclude> c80jh6me7fk8z4z7lkk1gle1qpmnvmo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/96 104 224653 656432 2026-08-04T21:09:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 644 - den yngre. Men vare sig de hade sina blickar rik tade mot Gud eller ej förstodo att spionera, upp tagna som de voro med att vakta på varandra, så är det säkert, att de ej lade märke till saken. Jean Valjean lade också an på att hålla sig lugn och ej väcka någon uppmärksamhet. tog kvarteret under över en månad. Javert iakt Detta kloster var för Jean Valjean som en ö, omgiven av bråddjup. De fyra murarne voro hä danefter världens gr...' 656432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 644 —}}</noinclude>— 644 - den yngre. Men vare sig de hade sina blickar rik tade mot Gud eller ej förstodo att spionera, upp tagna som de voro med att vakta på varandra, så är det säkert, att de ej lade märke till saken. Jean Valjean lade också an på att hålla sig lugn och ej väcka någon uppmärksamhet. tog kvarteret under över en månad. Javert iakt Detta kloster var för Jean Valjean som en ö, omgiven av bråddjup. De fyra murarne voro hä danefter världens gränser för honom. Han säg nog av himlen för att vara glad, och Cosette till räckligt för att vara lycklig. Ett ljuvligt lugn rådde nu i hans liv. Jämte den gamle Fauchelevent bebodde han ko jan längst bort i trädgården. Denna hydda, upp förd i kalkbruk, fanns ännu kvar år 1845; den ut gjordes av tre rum, vilka blott bestodo av de nakna väggarna. Det förnämsta rummet hade fader Fau chelevent med våld tvingat den motsträvige Jean Valjean att lägga beslag på. Muren i detta rum pryddes, utom av de två spikar, på vilka bjällror na hängdes, av ett rojalistiskt pappersmynt från år 1793, en av den tidens assignater. Den hade utgivits i Vendee samt spikats upp<noinclude> <references/></noinclude> 7bdus96bcs5e46pnmvro5y42p55y3ld Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/97 104 224654 656433 2026-08-04T21:10:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 645 — på väggen av den förre trädgårdsmästaren, en för detta chouan, som hade dött i klostret och efterträtts av Fauchelevent. Jean Valjean arbetade hela dagen i trädgården ocligjorde stor nytta. Han kände till de grövre sysslorna sedan gammalt och ägnade sig gärna åt trädgårdsskötseln. Man erinrar sig kanske att han hade en mängd recept och kunde ge råd angående jordens skötsel. Nästan alla träden voro vilda. Han beskar dem och kom d...' 656433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 645 —}}</noinclude>— 645 — på väggen av den förre trädgårdsmästaren, en för detta chouan, som hade dött i klostret och efterträtts av Fauchelevent. Jean Valjean arbetade hela dagen i trädgården ocligjorde stor nytta. Han kände till de grövre sysslorna sedan gammalt och ägnade sig gärna åt trädgårdsskötseln. Man erinrar sig kanske att han hade en mängd recept och kunde ge råd angående jordens skötsel. Nästan alla träden voro vilda. Han beskar dem och kom dem att ge utmärkta frukter. Cosette hade lov att varje dag besöka honom en timma. Då nunnorna voro dystra och han var god, beundrade barnet honom. På bestämd tid kom hon springande till kojan. När hon trädde in, var det som om paradiset kommit in 1 kyffet. Jean Valjean strålade och kände, att hans lycka ökades i samma mån som Cosette var nöjd. Den glädje vi bereda andra har den goda egenskapen att den långt ifrån att försvagas som varje annan reflex blir ännu mera strålande, när den återspeg las. Under sina lediga stunder betraktade Jean Valjean Cosette på avstånd, såg henne springa och leka och urskilde hennes skratt bland de andras. Victor Hugo VI. 7<noinclude> <references/></noinclude> 92ucp7hsx6q5sk3elcyzrdytadbw63z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/98 104 224655 656434 2026-08-04T21:10:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 646 — Ty nu kunde Cosette skratta. Hennes ansikte förändrades också. Allt det dystra försvann. Skrattet, det är solen, som för jagar vintern från det mänskliga anletet. Cosette var fortfarande icke vacker, men var synnerligen näpen. Med sin milda barnsliga röst sade hon de mest lillgamla saker. När leken var slut ocli undervisningen började såg Jean Valjean henne genom fönstren ocliom natten vändes hans blickar mot hennes sovrum. Dessutom har G... 656434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 646 —}}</noinclude>— 646 — Ty nu kunde Cosette skratta. Hennes ansikte förändrades också. Allt det dystra försvann. Skrattet, det är solen, som för jagar vintern från det mänskliga anletet. Cosette var fortfarande icke vacker, men var synnerligen näpen. Med sin milda barnsliga röst sade hon de mest lillgamla saker. När leken var slut ocli undervisningen började såg Jean Valjean henne genom fönstren ocliom natten vändes hans blickar mot hennes sovrum. Dessutom har Gud sina egna vägar. Klostret bidrog till att hos Jean Valjean fortsätta det verk, biskopen begynt. Vissa sidor av dygden kunna föra till stoltheten och egenrättfärdigheten. Mellan dem finnes en av djävulen byggd bro. Kan ske omedvetet hade Jean Valjean börjat närma sig den orätta sidan av stranden, när försynen kasta de honom in i Petit-Picpus-klostret. Så länge han blott jämfört sig med biskopen hade han funnit sig vara en ovärdig syndare men sedan någon tid bör jade han jämföra sig med människorna ocli stolt heten uppkom. Vem vet, om han ej så småningom skulle ha gripits av hatet? Klostret hindrade honom i denna utförsbacke.<noinclude> <references/></noinclude> parnpnlo8jzkcmb9vme4nufykj15j6s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/99 104 224656 656435 2026-08-04T21:10:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 647 — Det var det andra fängelse, han lärde känna. I sin ungdom, under den tid som för honom var bör jan av livet samt senare, hade han lärt känna ett annat, en förskräckligare plats, vars stränghet all tid förefallit honom som ett exempel på samhällets orättvisa och lagarnas brottslighet. Nu lärde han efter straffängelset känna klostret. Han hade till hört fängelset, men i klostret var han snarast en åskådare, och han jämförde m...' 656435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 647 —}}</noinclude>— 647 — Det var det andra fängelse, han lärde känna. I sin ungdom, under den tid som för honom var bör jan av livet samt senare, hade han lärt känna ett annat, en förskräckligare plats, vars stränghet all tid förefallit honom som ett exempel på samhällets orättvisa och lagarnas brottslighet. Nu lärde han efter straffängelset känna klostret. Han hade till hört fängelset, men i klostret var han snarast en åskådare, och han jämförde med en viss oro dessa båda ställen med varandra. Stundom lutade han sig över sin spade och bör jade försjunka i drömmar. Han erinrade sig sina gamla kamrater. Hur olyckliga voro de ej. De stego upp vid daggry ningen och arbetade till skymningen. Man unnade dem knappast sömnen, de lågo på britsar, där det ej fick finnas några madrasser som voro tjockare än två tum, i salar, vilka ej uppvärmdes annat än under den allra kallaste tiden; de voro klädda i hemska röda rockar och av nåd tillät man dem att under den varmaste tiden bära byxor av linne och en tröja av ylle, när kylan var som värst. Endast när de skulle ut på något särskilt ansträngande ar bete fingo de vin eller kött. De fingo ej ha några<noinclude> <references/></noinclude> rr4ckltnvljtuv83bqlq65wmbl8ojef Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/100 104 224657 656436 2026-08-04T21:10:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 648 — namn och kallades endast vid nummer och levde med sänlda ögon, talade med sänkt röst, buro kortklippt hår och voro ständigt under käppen och under skammen och nesan. Sedan vändes tankarna till de varelser, han nu såg. Dessa människor levde, de också, med kortklippt hår, med sänkta ögon, men ej i skam och under världens hån, med ryggar söndertrasade, ej av käpprapp utan av självplågeri. Även deras namn bland människorna hade utplånats....' 656436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 648 —}}</noinclude>— 648 — namn och kallades endast vid nummer och levde med sänlda ögon, talade med sänkt röst, buro kortklippt hår och voro ständigt under käppen och under skammen och nesan. Sedan vändes tankarna till de varelser, han nu såg. Dessa människor levde, de också, med kortklippt hår, med sänkta ögon, men ej i skam och under världens hån, med ryggar söndertrasade, ej av käpprapp utan av självplågeri. Även deras namn bland människorna hade utplånats. Det fanns en dast stränga benämningar. De åto aldrig kött och drucko icke vin, de åto ofta intet förrän aftonen. De buro ej röda rockar men svarta svepklänningar av ylle, som voro för varma om sommaren ocli för kalla om vintern. Sex månader under året buro de närmast kroppen sarslinnen, som lät dem drab bas av febersjukdomar. De bodde ej i salar, vilka uppvärmdes blott under den kallaste tiden, utan i De lågo ej på två tum tjocka madrasser utan på halm. Slutligen fingo de ej ens sova. Varje natt, efter en dag celler, där aldrig en eld tändes. fylld av arbete, måste de, just som sjunkit in i den första tunga sömnen och hunnit bli en smula var-<noinclude> <references/></noinclude> ob8v5fdrjjvzvmspa7o4cbop6t5a28q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/101 104 224658 656437 2026-08-04T21:10:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 649 — ma, stiga upp samt gå till bön i ett kapell samt falla på knä på stengolvet i mörker och kyla. Vissa dagar måste de i tur och ordning ligga tolv timmar på knä på stengolvet eller också framstupa, med korsade armar och ansiktet mot marken. De andra voro män, dessa voro kvinnor. Vad hade dessa män gjort? De hade stulit, rånat, dödat. De voro banditer, förfalskare, gift mördare, mordbrännare, mördare, faderdråpare. Vad hade dessa kv...' 656437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 649 —}}</noinclude>— 649 — ma, stiga upp samt gå till bön i ett kapell samt falla på knä på stengolvet i mörker och kyla. Vissa dagar måste de i tur och ordning ligga tolv timmar på knä på stengolvet eller också framstupa, med korsade armar och ansiktet mot marken. De andra voro män, dessa voro kvinnor. Vad hade dessa män gjort? De hade stulit, rånat, dödat. De voro banditer, förfalskare, gift mördare, mordbrännare, mördare, faderdråpare. Vad hade dessa kvinnor gjort? Intet. Å ena sidan rån, förfalskning, bedrägeri, alla slags brott, å den andra en enda sak, oskulden. Den fullkomliga oskulden, nära nog berövad denna jord genom en mystisk himmelsfärd, levde ännu kvar här nere genom denna dygd, som tack vare sin helighet nästan tillhörde himlen. Å ena sidan de brottsliga förtroenden, man ger varandra med viskande stämma, å den andra be kännelsen av fel, vilka yppas med hög röst. Och vilka brott! Och vilka förseelser! Å ena sidan dunster från träskmarkerna, å den andra en obeskrivligt ljuvlig doft. Å ena sidan en moralisk pest, noga bevakad av kanoner och långsamt förtärande sina offer. Å den andra en<noinclude> <references/></noinclude> r060oh98kayxr2se8zyxuzmhq33s7ya Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/102 104 224659 656438 2026-08-04T21:10:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 650 — kysk känsla av samhörighet mellan alla själar. Där mörkret, här skuggan, men en skugga, fylld av ljus och strålar. Tvenne träldomens platser. Men från den för sta fanns det möjlighet att befrias, en laglig gräns, som man alltid skymtade och dessutom flykten. Den andra omfattande hela livet. Det enda, av lägsna hoppet, frihetens ljus, var vad människorna kalla döden. I det första fallet var man blott fängslad av kedjor, i det andra av s...' 656438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 650 —}}</noinclude>— 650 — kysk känsla av samhörighet mellan alla själar. Där mörkret, här skuggan, men en skugga, fylld av ljus och strålar. Tvenne träldomens platser. Men från den för sta fanns det möjlighet att befrias, en laglig gräns, som man alltid skymtade och dessutom flykten. Den andra omfattande hela livet. Det enda, av lägsna hoppet, frihetens ljus, var vad människorna kalla döden. I det första fallet var man blott fängslad av kedjor, i det andra av sin tro. Vad utvecklade sig ur det förra? En omätlig förbannelse, tandagnisslan och hat, en förtvivlans ondska, ett skri av raseri mot samhället, hån mot himlen. Vad framgick ur den andra träldomen? Väl signelse och kärlek. Ocliinom dessa båda platser, så lika ocliså olika, utförde olika varelser samma sak: förso ningen. Jean Valjean förstod väl de förstas försoningsverk. Det var den personliga försoningen, för egna skulder. Men han förstod ej de andras. Dessa varelser utan fläck och skuld, vilken för<noinclude> <references/></noinclude> g2dm3f6bf8i585b823lfe0p5ag9c7qj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/103 104 224660 656439 2026-08-04T21:11:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 651 — soning underkastade de sig månne, frågade han med en darrning. En röst i hans inre svarade: Det gudomligaste av allt mänskligt, försoning för andra. Vi uttrycka här ingen egen åsikt, vi blott för tälja. Vi sätta oss i Jean Valjeans ställe och med dela hans tankar. Han hade framför sina ögon den mest sublima försakelse, den högsta graden av dygd. Oskul den, som förlåter människorna deras fel och som åtager sig försoningen i deras...' 656439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 651 —}}</noinclude>— 651 — soning underkastade de sig månne, frågade han med en darrning. En röst i hans inre svarade: Det gudomligaste av allt mänskligt, försoning för andra. Vi uttrycka här ingen egen åsikt, vi blott för tälja. Vi sätta oss i Jean Valjeans ställe och med dela hans tankar. Han hade framför sina ögon den mest sublima försakelse, den högsta graden av dygd. Oskul den, som förlåter människorna deras fel och som åtager sig försoningen i deras ställe. Den frivil liga träldomen, tortyren och straffet, åtrådd av själar, vilka ej ha syndat, för att bespara de, vilka syndat, detta lidande. Kärleken till människorna, vilken smälter samman med den oändliga kärleken till Gud men dock lever för sig och knäfaller med bön. Svaga, milda varelser, vilka bära deras straff, som dömts, men som le som om de belönats. Han erinrade sig att han hade vågat beklaga sig. Ofta steg han upp om natten för att lyssna till sången från dessa oskuldsvita kvinnor, vilka un derkastade sig en så hård behandling, och han ge nomilades av en rysning när han tänkte på, att de, vilka med rätta straffades, ej höjde rösterna mot<noinclude> <references/></noinclude> b40rmrq3go0s3ssfr9v6u1xkld3868p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/104 104 224661 656440 2026-08-04T21:11:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'himlen annat än för hädelser och att han, olyckli ge, hade knutit sin hand mot Gud. En märklig sak kom honom ofta att försjunka i tankar liksom om försynen sakta hade viskat till honom: flykten in i klostret, den svåra bestigningen av muren, alla ansträngningar för att komina ut från denna åt försoningen helgade plats och hans längtan efter att komma dit igen. Var det en symbol för hans eget öde? Detta hus var ett fängelse oclipåminde på ett d... 656440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 652 —}}</noinclude>himlen annat än för hädelser och att han, olyckli ge, hade knutit sin hand mot Gud. En märklig sak kom honom ofta att försjunka i tankar liksom om försynen sakta hade viskat till honom: flykten in i klostret, den svåra bestigningen av muren, alla ansträngningar för att komina ut från denna åt försoningen helgade plats och hans längtan efter att komma dit igen. Var det en symbol för hans eget öde? Detta hus var ett fängelse oclipåminde på ett dystert sätt om det andra, varifrån han flytt, ocli likväl liade han aldrig kunnat föreställa sig något sådant. Han återsåg grindarna, reglarna, järngallren, men vilka stängde de inne? Änglar. Dessa höga murar, som han sett innesluta tig rar, den återsåg han kring små lamm. Det var en försoningens ort, ej en straffets ocli dock var den ännu strängare, ännu mera dyster ocli obarmhärtig än den andra. Dessa jungfrur voro mera böjda än straffångarna. En Imll vind, denna vind, som hade genomisat hans ungdom, ven genom de galler ocli lås, som stängt inne de<noinclude> <references/></noinclude> joajzfr35c6rr68rep1fn6qg82vxkfb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/105 104 224662 656441 2026-08-04T21:11:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 653 — hemska gamarna; en ännu mera bitande storm ven genom dessa duvors bur. Varför? När han tänkte på dessa ting, kände han sig stå inför ett av de högsta mysterierna. Under dessa tankar försvann hans stolthet. Han rannsakade sig själv. Han kände sig så liten och han grät flera gånger. Allt, som hade hänt ho nom de sista sex månaderna återkallade biskopens fromma förmaningar: Cosette genom sin kärlek, klostret genom sin ödmjukhet. N...' 656441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 653 —}}</noinclude>— 653 — hemska gamarna; en ännu mera bitande storm ven genom dessa duvors bur. Varför? När han tänkte på dessa ting, kände han sig stå inför ett av de högsta mysterierna. Under dessa tankar försvann hans stolthet. Han rannsakade sig själv. Han kände sig så liten och han grät flera gånger. Allt, som hade hänt ho nom de sista sex månaderna återkallade biskopens fromma förmaningar: Cosette genom sin kärlek, klostret genom sin ödmjukhet. Någon gång i skymningen, när trädgården låg öde, såg man honom på knä i den allé, som för till kapellet, framför det fönster, genom vilket han sett in samma dag han kommit dit; han låg då vänd åt det håll, där han visste att den vakande systern låg framåtböjd i bön. Så bad han på knä inför denna syster. Det syntes, som om han ej vågade knäfalla ome delbart inför Gud. Hela hans omgivning, den fredliga trädgården, de doftande blommorna, de glada barnen, de all varliga och enkla kvinnorna, det tysta klostret gjorde så småningom ett starkt intryck på honom<noinclude> <references/></noinclude> ie4jnhncl3ecov601rl0gu5mav8l47y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/106 104 224663 656442 2026-08-04T21:11:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 654 — och kom hans själ att bestå av tystnad som Idost- ret, av en vällukt, som blommornas, av en frid, som trädgårdens, av en enkelhet, som nunnor nas, av en glädje som barnens. Oclisedan erinrade han sig, att det varit två Guds hus, som upptagit honom vid de två kritiska till första gången, då alla för honom oclisamhället fällena i hans liv; dörrar stängdes stötte honom tillbaka, andra gången, då samhället återupptog jakten ef...' 656442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 654 —}}</noinclude>— 654 — och kom hans själ att bestå av tystnad som Idost- ret, av en vällukt, som blommornas, av en frid, som trädgårdens, av en enkelhet, som nunnor nas, av en glädje som barnens. Oclisedan erinrade han sig, att det varit två Guds hus, som upptagit honom vid de två kritiska till första gången, då alla för honom oclisamhället fällena i hans liv; dörrar stängdes stötte honom tillbaka, andra gången, då samhället återupptog jakten efter honom och fängelset redan öppnade sig. Utan den första lijälpen skulle han återfallit i brottet och utan den andra i straffet. Hans hjärta smälte av tacksamhet och hans kärlelc blev allt större. Så förflöto flera år. Cosette växte upp.<noinclude> <references/></noinclude> oqf2duv07ntcqu8atym5e06jtrvyakb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/110 104 224664 656443 2026-08-04T21:11:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 658 — torna, bor i det fria, har ett par gamla byxor, han ärvt av sin far och som räcka långt nedan för fotknölarna, en gammal hatt, som han fått av en annan far, och som går ned över öronen, ett halvt hängsle, gjort av en gul tygremsa; han lö per omkring, spejar och vaktar, fördriver tiden,, röker in sjöskumspipor, svär som en borstbinda re, besöker krogarna, känner alla tjuvar, duar alla flickor, talar slang, sjunger oanständiga vi s...' 656443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 658 —}}</noinclude>— 658 — torna, bor i det fria, har ett par gamla byxor, han ärvt av sin far och som räcka långt nedan för fotknölarna, en gammal hatt, som han fått av en annan far, och som går ned över öronen, ett halvt hängsle, gjort av en gul tygremsa; han lö per omkring, spejar och vaktar, fördriver tiden,, röker in sjöskumspipor, svär som en borstbinda re, besöker krogarna, känner alla tjuvar, duar alla flickor, talar slang, sjunger oanständiga vi sor och har ett hjärta, som ej rymmer något då ligt. Ty i denna själ finnes en pärla, oslculden, och pärlor upplösas ej av smutsen. Så länge människan är ett barn vill Gud att hon skall va ra oskyldig. Om man frågar den stora staden: — Vad är det där för något? svarar den: — Det är min gosse.<noinclude> <references/></noinclude> dny15bzxd50xreaur2j9m8b8dg0dwzg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/112 104 224665 656444 2026-08-04T21:12:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 660 — som kallas locues, har ett bestämt och oförän derligt värde bland dessa små bohémer. Slutligen har han även sin egen fauna, som han noga studerar i gathörnen. Jungfru Maria' nyckelpiga, bladlusen, jordkryparen, "djävulen", en svart insekt som hotfullt vrider sin tvekluvna stjärt. Han har sitt eget sagomonstrum med fjäl- 1ig buk; det är inte ödlan, som har bläsor på rygggen och icke paddan, som bor i gamla kalkhål och uttorkade brunnar; det...' 656444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 660 —}}</noinclude>— 660 — som kallas locues, har ett bestämt och oförän derligt värde bland dessa små bohémer. Slutligen har han även sin egen fauna, som han noga studerar i gathörnen. Jungfru Maria' nyckelpiga, bladlusen, jordkryparen, "djävulen", en svart insekt som hotfullt vrider sin tvekluvna stjärt. Han har sitt eget sagomonstrum med fjäl- 1ig buk; det är inte ödlan, som har bläsor på rygggen och icke paddan, som bor i gamla kalkhål och uttorkade brunnar; det är svart, hårigt, klibbigt, kan klättra och är både snabbt ocli långsamt, är stumt men har ögon och är så för skräckligt, att ingen någonsin sett det; han kal lar detta odjur "de stumma". Att leta efter det under stenarna är ett nöje, som kommer kalla kå rar att gå efter ryggen. Ett annat nöje är att hastigt lyfta upp gatstenarna för att få se tusenfotingarna springa. Varje del av Paris är berömd för sina Intressanta fynd. Det finnes timmerbag gar i Ursulinerkvarterets vedupplag, det finnes Pantheons tusenfotingar och grodlarver i Mars fältets kanaler. Vad ord beträffar kan han jämställas med Tal- leyrand. Han är icke mindre cynisk men han är<noinclude> <references/></noinclude> 1q2nmmcodql1lfi96vviqn98os9ajtz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/113 104 224666 656445 2026-08-04T21:12:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 661 — hederligare. Han är begåvad med en oväntad, behaglig munterhet och förskräcker handlandena med sitt skallande skratt. Han behärskar alla roller från den förnämsta komedien till farsen. Ett liktåg passerar. Bland dem, vilka följa det, finnes en läkare. — Se där, utropar en gamäng, när började lä karna att själva bära sina varor? En annan står inne i en folkmassa. En all varlig man med glasögon och berlockar vänder sig förargad om...' 656445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 661 —}}</noinclude>— 661 — hederligare. Han är begåvad med en oväntad, behaglig munterhet och förskräcker handlandena med sitt skallande skratt. Han behärskar alla roller från den förnämsta komedien till farsen. Ett liktåg passerar. Bland dem, vilka följa det, finnes en läkare. — Se där, utropar en gamäng, när började lä karna att själva bära sina varor? En annan står inne i en folkmassa. En all varlig man med glasögon och berlockar vänder sig förargad om och säger: — Din lösdrivare, du tog min hustrus arm. — Jag, min herre! Visitera mig! Victor Hugo Vl. 8<noinclude> <references/></noinclude> 76oijvqtgmuepe98ym35r29iqdeooc5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/115 104 224667 656446 2026-08-04T21:12:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 663 — Gamängen saknar ej litterära intressen. Hans smak är dock ej, vi konstatera det med allt till börligt beklagande, riktad mot det klassiska. Hans läggning är föga akademisk. Så till exem pel kryddades fröken Mars popularitet bland des barn av en viss ironi. Gamängen kallade henne fröken Muche. Denna varelse hånar, skämtar, slåss, har lindör som ett spädbarn och trasor som en filosof, fiskar i avloppsrören, jagar i kloakerna, drager f...' 656446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 663 —}}</noinclude>— 663 — Gamängen saknar ej litterära intressen. Hans smak är dock ej, vi konstatera det med allt till börligt beklagande, riktad mot det klassiska. Hans läggning är föga akademisk. Så till exem pel kryddades fröken Mars popularitet bland des barn av en viss ironi. Gamängen kallade henne fröken Muche. Denna varelse hånar, skämtar, slåss, har lindör som ett spädbarn och trasor som en filosof, fiskar i avloppsrören, jagar i kloakerna, drager fram glädje ur smutsen, svärmar på torgen, hå nar och biter, visslar och sjunger, ber och ryter, mildrar hallelujaropen med sista schlagern och kan tralla allt, från De profundis till Chienlit, fin ner utan att söka, vet vad han ej känner till, är spartansk till överdrift, galen ända till klokhet, lyrisk så att han kan krypa uppför Olympen, vältrar sig i avskrädeshögar och lämnar dem sa översållade av stjärnor. Parisergamängen, det är Rabelais som barn. Han är ej nöjd med sina byxor om de ej ha en klockficka. Han blir sällan förvånad, ännu mera sällan för skräckt, blåser på all vidskepelse, sticker hål på<noinclude> <references/></noinclude> av9j23shvjl9gk9pblzergnm57sy4um Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/116 104 224668 656447 2026-08-04T21:12:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 664 — skrytet, hånar det mystiska, räcker ut tungan åt spökena, gör prosa av högstämda dikter och stic ker fram sina karikatyrer överallt. Det är ej så, att han är prosaisk, långt därifrån men han er sätter den högtidliga bilden med farsens fantasma^ori. Om Adamastor visade sig för honom skulle gamängen säga: — Se där! En lustig gubbe.' 656447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 664 —}}</noinclude>— 664 — skrytet, hånar det mystiska, räcker ut tungan åt spökena, gör prosa av högstämda dikter och stic ker fram sina karikatyrer överallt. Det är ej så, att han är prosaisk, långt därifrån men han er sätter den högtidliga bilden med farsens fantasma^ori. Om Adamastor visade sig för honom skulle gamängen säga: — Se där! En lustig gubbe.<noinclude> <references/></noinclude> q2ms0iu6yjevg816z4mu9wpi6x6j6wd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/118 104 224669 656448 2026-08-04T21:12:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 666 — Den lille kommer att växa. Av vad materia är han danad? Av första bäs ta lera? En handfull smuts, ett andetag och man har Adam. Det räcker att en Gud är där. Och en Gud har alltid gått förbi gamängen. Ödet be arbetar denna lilla själ. Med detta ord, ödet, avse vi en smula äventyr. Skall det av denna pygme, som genomtränger det allmänna, som är okunnig, obildad, förskräckt, vulgär, någonsin bliva en jonier eller beotier? Vänta, c...' 656448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 666 —}}</noinclude>— 666 — Den lille kommer att växa. Av vad materia är han danad? Av första bäs ta lera? En handfull smuts, ett andetag och man har Adam. Det räcker att en Gud är där. Och en Gud har alltid gått förbi gamängen. Ödet be arbetar denna lilla själ. Med detta ord, ödet, avse vi en smula äventyr. Skall det av denna pygme, som genomtränger det allmänna, som är okunnig, obildad, förskräckt, vulgär, någonsin bliva en jonier eller beotier? Vänta, currit rota. Paris anda, denna varelse, som skapar slumpens barn och ödenas män, trots den latinska galgen, kan av krukan även göras en amfora.<noinclude> <references/></noinclude> 87m3i7fx2p3hilpqszrnpiogdzsnybc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/120 104 224670 656449 2026-08-04T21:12:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 668 — tilldragande, av de förbigående epitetet dystra, samt bilda målet för drömmarnes promenader. Den, som skriver dessa rader har länge strö vat omkring i det gamla Paris och detta är för Denna korthuggna gräsmatta, dessa knöliga stigar, den na krita, dessa märgelgravar, dessa kalkbrott, denna hårda enformighet hos marker, som antin gen voro ouppodlade eller lågo i träda, dessa handelsträdgårdar med sina färska grönsaker som man plötsl...' 656449 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 668 —}}</noinclude>— 668 — tilldragande, av de förbigående epitetet dystra, samt bilda målet för drömmarnes promenader. Den, som skriver dessa rader har länge strö vat omkring i det gamla Paris och detta är för Denna korthuggna gräsmatta, dessa knöliga stigar, den na krita, dessa märgelgravar, dessa kalkbrott, denna hårda enformighet hos marker, som antin gen voro ouppodlade eller lågo i träda, dessa handelsträdgårdar med sina färska grönsaker som man plötsligt stötte på i dalsänkorna, dessa oänd liga tomter med sina skrymslen och plank och dessa fält, där garnisonens trumslagare slagit si na virvlar och, så att säga gjort sina första lä rospån i krigets tjänst, denna blandning av vild het och borgerlighet, dessa nattliga mörciarkulor, dessa enstaka, höga kvarnar, vilkas vingar snur ra för vinden, dessa vindspel vid stenbrotten, dessa krogar vid kyrkogårdsmurarna, detta egen domliga behag hos murarna, vilka tvärt avskära de stora, solbelysta, fjärilssträlande fälten, allt honom en outtömlig källa till minnen. lockade honom. Det finnes knappast någon som känner till dessa egendomliga platser, Glaciere, Cunette,<noinclude> <references/></noinclude> axvzbsatnx7qidrqxlo71jr0v2oxpnx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/121 104 224671 656450 2026-08-04T21:13:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 669 — den hemska Grenelle-muren, genomborrad av ku lor, Mont-Parnasse, Fosse-aux-Loup, Aubiers på Marnehöjden, Montsouris, Tombe-lssoire, PierrePlate de Chåtillon, där det finnes ett gammalt stenbrott, där det nu växer champignoner; jäms med marken finnes det här en slags fallucka av murknade bräder. Roms campagna är en sak. Paris' förstäder en annan. Att i den utsikt, som visas oss, ej se annat än fält, hus eller träd, det är att hålla sig ti...' 656450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 669 —}}</noinclude>— 669 — den hemska Grenelle-muren, genomborrad av ku lor, Mont-Parnasse, Fosse-aux-Loup, Aubiers på Marnehöjden, Montsouris, Tombe-lssoire, PierrePlate de Chåtillon, där det finnes ett gammalt stenbrott, där det nu växer champignoner; jäms med marken finnes det här en slags fallucka av murknade bräder. Roms campagna är en sak. Paris' förstäder en annan. Att i den utsikt, som visas oss, ej se annat än fält, hus eller träd, det är att hålla sig till ytan. Varje syn på tingen är en tanke från Gud. Den plats, där en slätt över går till att bli en stad är alltid genomträngd av en stark melankoli. Naturen och människan tala där på samma gång. sa sig. De lokala egenheterna vi Den, som liksom vi har irrat omkring i förstä dernas enslighet, där man skulle kunna tala om Paris limber, har här och där, på de mest över givna platser, i de mest oväntade ögonblick, bak om en tunn häck eller vid en dyster mur, sett bullersamma grupper av barn, bleka, smutsiga, dammiga, trasiga; de ha kanske varit prydda med blåklint oclide ha alla tillhört fattiga familjer. De yttre boulevarderna äro de platser, där de<noinclude> <references/></noinclude> c65d6vcc2c4poox8igz5wn42n2176va Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/122 104 224672 656451 2026-08-04T21:13:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 670 — hämta frisk luft; förstaden tillhör dem. Där fi ra de en oändlig fridag. De äro eller rättare sagt de vistas där, fjärran från varje tillsyn i majs eller junis klara solsken; de huka sig ned kring ett hål i marken, stöta till stenkulorna med tum men, gräla om örena och äro utan a^nsvar, fria och lyckliga. Så snart de se er komma de ihåg att de ha ett yrke och att de måste förtjäna och de erbjuda er en gammal strumpa full av skal bag...' 656451 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 670 —}}</noinclude>— 670 — hämta frisk luft; förstaden tillhör dem. Där fi ra de en oändlig fridag. De äro eller rättare sagt de vistas där, fjärran från varje tillsyn i majs eller junis klara solsken; de huka sig ned kring ett hål i marken, stöta till stenkulorna med tum men, gräla om örena och äro utan a^nsvar, fria och lyckliga. Så snart de se er komma de ihåg att de ha ett yrke och att de måste förtjäna och de erbjuda er en gammal strumpa full av skal baggar och utgör ett av de största behagen hos Paris' omgivningar. Ibland finner man i denna skock pojkar små flickor — är det deras systrar? — De äro näs tan unga damer, magra, feberaktiga, solbrända och fräkniga, prydda med vallmo och ax, glada, skygga och barfota. Man ser dem mumsa på körsbär ute på fälten och om kvällarna hör man dem skratta. Dessa grupper, antingen klart be lysta av middagssolen eller skymtande i solned gången, lägga beslag på filosofens tankar och deras gestalter blanda sig med hans minnen av den gamla staden. Paris är medelpunkten, förstäderna periferien. Tillsammans utgöra detta dessa barns hela värld.<noinclude> <references/></noinclude> kzktpodkufs511opldmj3touju3lfzg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/123 104 224673 656452 2026-08-04T21:13:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 671 — De våga sig aldrig utanför dem. De kunna lika litet lämna parisatmosfären som fisken kan läm na vattnet. För dem existerar det intet två mil bortom stadsportarna. Ivry, Gentilly, Arcueil, Belleville, Aubervilliers, Menilmontant, Chroisyle-Roi, Billancourt, Meudon, Issy, Vanvres, Sevres, Puteaux, Neuilly, Gennevilliers, Colombes, Romainville, Chatou, Asnieres, Bougival, Nauterre, Enghien, Noisy-Ie-Sec, Nogent, Gournay, Drancy, Gonesse, det är... 656452 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 671 —}}</noinclude>— 671 — De våga sig aldrig utanför dem. De kunna lika litet lämna parisatmosfären som fisken kan läm na vattnet. För dem existerar det intet två mil bortom stadsportarna. Ivry, Gentilly, Arcueil, Belleville, Aubervilliers, Menilmontant, Chroisyle-Roi, Billancourt, Meudon, Issy, Vanvres, Sevres, Puteaux, Neuilly, Gennevilliers, Colombes, Romainville, Chatou, Asnieres, Bougival, Nauterre, Enghien, Noisy-Ie-Sec, Nogent, Gournay, Drancy, Gonesse, det är slutet på deras univer sum.<noinclude> <references/></noinclude> 5rspjuiynl335mas2isg5c2uyiv07lk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/125 104 224674 656453 2026-08-04T21:13:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 673 — barn, som lämnats åt sig själv på något sätt lämnas åt den offentliga lastbarheten, som upp slukar allt som heter heder och samvete, så är Parisgamängen, det hålla vi fast vid, trots den fläckade ytan, i sitt inre oskyldig. Det är stor slaget att kunna finna att så är fallet och sam ma sak lyser fram från den omutliga hederlighe ten hos våra revolutioner; i Paris' luft finnes det en viss omutlighet liksom oceanen är mättad med...' 656453 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 673 —}}</noinclude>— 673 — barn, som lämnats åt sig själv på något sätt lämnas åt den offentliga lastbarheten, som upp slukar allt som heter heder och samvete, så är Parisgamängen, det hålla vi fast vid, trots den fläckade ytan, i sitt inre oskyldig. Det är stor slaget att kunna finna att så är fallet och sam ma sak lyser fram från den omutliga hederlighe ten hos våra revolutioner; i Paris' luft finnes det en viss omutlighet liksom oceanen är mättad med salt. Att andas i Paris, det är att bevara sin själ. Vad vi här säga minskar ej det medlidande man känner varje gång man möter ett av dessa barn, kring vilka man tycker sig se de avbrutna familjebanden fladdra. 1 vårt samhälle, som än nu är så ofullkomligt, är det intet onormalt att familjerna upplösas och försvinna i dunklet utan att längre veta, vad det blir av barnen. På detta sätt uppkomma dunkla öden. Detta kallas, ty denna sorgliga sak har blivit till ett ordspråk, "att kastas ut på gatan". förbigående kunna vi säga, att den gamla monarkien ej lade hinder i vägen för detta sätt att I överge barnen. De högre klasserna hade intet<noinclude> <references/></noinclude> 5ysvy6irri1xx3q4vp0vav7y8d3xgxd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/126 104 224675 656454 2026-08-04T21:13:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 674 — emot att det fanns en smula av Egypten, en smu la boheme, i samhällets bottenlager. Motviljan mot undervisning hos folkets barn hade blivit en trossats. Vad skulle man med halvbildade till? Det var slagordet. Men det kringirrande barnet är ett korrollarium till det okunniga. Dessutom behövde monarkien stundom barn och då skummade man blott gatorna. Under Ludvig XIV, för att ej gå längre tillba ka, ville staten och det med rätta skapa en... 656454 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 674 —}}</noinclude>— 674 — emot att det fanns en smula av Egypten, en smu la boheme, i samhällets bottenlager. Motviljan mot undervisning hos folkets barn hade blivit en trossats. Vad skulle man med halvbildade till? Det var slagordet. Men det kringirrande barnet är ett korrollarium till det okunniga. Dessutom behövde monarkien stundom barn och då skummade man blott gatorna. Under Ludvig XIV, för att ej gå längre tillba ka, ville staten och det med rätta skapa en flot ta. Tanken var god. Men på vad sätt? Man har ingen flotta om man ej jämte segelfartyget, denna vindarnas lekboll, även — och för att kun na bogsera de andra fartygen — har fartyg som gå som de vilja antingen tack vare handkraft el ler ånga. Galärerna voro på den tiden för flot tan, vad ångbåten är i dag. Det behövdes allt så galärer. Men denna sättes endast i rörelse av roddare och det var alltså detta man behöv de. Colbert lät därför genom provinsernas dom stolar uppdriva så många straffångar som möj ligt. Myndigheterna lade ned mycket arbete på detta. En man behöll hatten på inför ett liktåg. Han var hugenott och sändes till galärerna. Man<noinclude> <references/></noinclude> 8o1psux18qctfooctqab8m5sdq1ip1q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/127 104 224676 656455 2026-08-04T21:14:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 675 — mötte ett barn på gatan. Oni det var femton år och ej visste var det skulle sova sändes det till galärerna. Det var en stor regent och ett stort sekel! Under Ludvig XV försvunno barnen från Pa ris. Polisen lade beslag på dem, men man vet ej för vilket hemlighetsfullt ändamål. Man viskade förskräckt om konungens purpurfärgade bad. Barbier talar helt naivt om detta. Det hände stundom att det blev sådan brist på barn, att myndigheterna tog...' 656455 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 675 —}}</noinclude>— 675 — mötte ett barn på gatan. Oni det var femton år och ej visste var det skulle sova sändes det till galärerna. Det var en stor regent och ett stort sekel! Under Ludvig XV försvunno barnen från Pa ris. Polisen lade beslag på dem, men man vet ej för vilket hemlighetsfullt ändamål. Man viskade förskräckt om konungens purpurfärgade bad. Barbier talar helt naivt om detta. Det hände stundom att det blev sådan brist på barn, att myndigheterna togo sådana, som hade föräldrar. De förtvivlade fäderna störtade sig till polisen. Vid dessa tillfällen ingrepo domstolarna och läto hänga, men vem? Polisen! Nej. Fäderna.<noinclude> <references/></noinclude> gxmukypttsl97reidpd5cdt9wzd24fc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/129 104 224677 656456 2026-08-04T21:14:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 677 — Det är detta som förklarar detta utrop av eii parisergamäng, ett vältalighetsprov, som massan skrattar åt utan att förstå det: — Herre Gud! Vilken otur. Tänk att jag haft en sådan osmale att jag ännu ej fått se någon falla ned från femte våningen! Visst sade en bonde vackra ord när man hörde detta: — Far så och så, er hustru är död. Varför sän de. ni ej efter läkare? — Vad kan ni tro, min herre, vi äro fattigt folk och vi kun...' 656456 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 677 —}}</noinclude>— 677 — Det är detta som förklarar detta utrop av eii parisergamäng, ett vältalighetsprov, som massan skrattar åt utan att förstå det: — Herre Gud! Vilken otur. Tänk att jag haft en sådan osmale att jag ännu ej fått se någon falla ned från femte våningen! Visst sade en bonde vackra ord när man hörde detta: — Far så och så, er hustru är död. Varför sän de. ni ej efter läkare? — Vad kan ni tro, min herre, vi äro fattigt folk och vi kunna dö själva! Men om bondens hela passivitet ligger i dessa ord, så finner man lika säkert förstadspojkens ocli fritänkarens hela anarki i ett annat. En biktfader ledsagar en dödsdömd till schavotten. Pariserbarnet ropar: — Han talar med kalotten! En sådan rackare! En viss djärvhet i religiösa ting höjer gamäng ens anseende. Det är viktigt att vara fritänkare. Att närvara vid avrättningar är en plikt. Man pekar på guillotinen ocliskrattar. Man ger den alla möjliga namn: — Slut på soppan — Bitvargen — Mor i himmelen — Den sista munsbiten — Victor Hugo VI. 9<noinclude> <references/></noinclude> qk4gudm1n3yiq2n8w7btaqmm1xpzov2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/130 104 224678 656457 2026-08-04T21:14:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 678 — och många andra. För att ej gå miste om något, klättrar man upp på murar, hissar upp sig till bal konger, stiger upp i träden och klamrar sig fast vid skorstenar. Gamängen födes till plåtslagare, liksom han födes till sjöman. Ett tak avskräcker honom ej mera än en mast. Det finnes ingen fest som kan gå upp mot avrättningarna på Greveplatsen. Samson och abbé Montés äro verkligt populära namn. Man skriker åt offret för att pigga upp...' 656457 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 678 —}}</noinclude>— 678 — och många andra. För att ej gå miste om något, klättrar man upp på murar, hissar upp sig till bal konger, stiger upp i träden och klamrar sig fast vid skorstenar. Gamängen födes till plåtslagare, liksom han födes till sjöman. Ett tak avskräcker honom ej mera än en mast. Det finnes ingen fest som kan gå upp mot avrättningarna på Greveplatsen. Samson och abbé Montés äro verkligt populära namn. Man skriker åt offret för att pigga upp det, och man beundrar det ibland. Lacenaire, som gamäng, såg den förskräcklige Dautun dö tappert och sade dessa ord, som voro som en spå dom: — Jag avundades honom. Bland gamängerna känner man ej till Voltaire, men man känner Papavoine — en ryktbar mördare. De förväxla politiska brottslingar med andra. Man bevarar minnet av de avrättades sista dräkt. Man vet, att Tolleron hade en kolarmössa. Avril en filthatt. Louvel en rund hatt, att gamle Delaporte var skallig och barhuvad, att Castaing var röd och munter, att Bories hade pipskägg, att jean-Martin hade kvar sina hängslen och att Lecouffé oclihans mor grälade. En gamäng hade då ropat:<noinclude> <references/></noinclude> rk7b68chaq19lm1xuztqgkkbsytuemb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/131 104 224679 656458 2026-08-04T21:14:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 679 — — Bråka nu inte om korgen. En annan, som ej hade sett Debacker, vilken var så liten att han försvann i hopen, hade klättrat upp i en lykta. En polis hade rynkat på ögon brynen, och pojken bad: — Låt mig få vara kvar här uppe. Och för att förbättra sin sak: Jag skall icke falla ned. — Det rör icke mig, om du faller, svarade po lisen. Olyckshändelser äro något som skattas högt av gamängerna. Man når höjden av ära om man skär si...' 656458 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 679 —}}</noinclude>— 679 — — Bråka nu inte om korgen. En annan, som ej hade sett Debacker, vilken var så liten att han försvann i hopen, hade klättrat upp i en lykta. En polis hade rynkat på ögon brynen, och pojken bad: — Låt mig få vara kvar här uppe. Och för att förbättra sin sak: Jag skall icke falla ned. — Det rör icke mig, om du faller, svarade po lisen. Olyckshändelser äro något som skattas högt av gamängerna. Man når höjden av ära om man skär sig djupt, ända "intill benet". Knytnäven har en stor förmåga att väcka re spekt. En av de saker gamängen helst säger är: — Jag är tusan så stark! Att vara vänsterhänt är avundsvärt och att vinda med ögonen en god sak.<noinclude> <references/></noinclude> noma2as4o9sgycx5s4nh9w2f7irnbl0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/133 104 224680 656459 2026-08-04T21:14:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 681 — Stundom kan denna lilla fluga — det kallar han sig själv — läsa ocli skriva; klottra kan han alltid. Han tvekar aldrig att — Gud vet på vad sätt — skaffa sig de kunskaper som kunna vara till nytta. Under åren 1815 till 1830 lärde han sig att kackla som en kalkon och från 1830 till 1848 klottrade han på väggarna. En sommarkväll såg Ludvig Filip, när han till fots återvände hem, en liten parvel svettas och stå på tå för att räcka up...' 656459 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 681 —}}</noinclude>— 681 — Stundom kan denna lilla fluga — det kallar han sig själv — läsa ocli skriva; klottra kan han alltid. Han tvekar aldrig att — Gud vet på vad sätt — skaffa sig de kunskaper som kunna vara till nytta. Under åren 1815 till 1830 lärde han sig att kackla som en kalkon och från 1830 till 1848 klottrade han på väggarna. En sommarkväll såg Ludvig Filip, när han till fots återvände hem, en liten parvel svettas och stå på tå för att räcka upp till Neuillys grindstolpar, där han ritade ett jättestort päron med ett stycke kol. Med den godmodighet, som han ärvt från Henrik IV, hjälpte kungen poj ken, avslutade päronet, gav honom ett guldmynt och sade: — Det finns ett päron på det också. Gamängen älskar oväsen. Han tycker om över drifter. Han avskyr präster. En dag räckte en av dem lång näsa mot porten till nummer 69 på Universitetsgatan. — Varför gör du så? frågade en förbigående. — Det bor en präst där. Det var också där som den påvlige nuntien bodde. Men hur det än är med gamängens vol- tairianism, aldrig försummar han ett tillfälle att bli<noinclude> <references/></noinclude> r5xxvh8eja5fkfnu0hdi3pt6irgszn1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/134 104 224681 656460 2026-08-04T21:14:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ö82 — korgosse och då uppträder han som han skall un der mässan. Det finnes två saker han längtar efter som Tantalus och som han aldrig får: störta re geringen och få sina byxor lagade. Gamängen i idealtillståndet känner alla stadens poliser och kan alltid när han möter någon av dem lägga namnet till numret. Han har dem på sina fem fingrar. Han känner deras vanor oclihar sär skilda tecken på dem. Han läser i deras själar som i en öppen...' 656460 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 682 —}}</noinclude>— Ö82 — korgosse och då uppträder han som han skall un der mässan. Det finnes två saker han längtar efter som Tantalus och som han aldrig får: störta re geringen och få sina byxor lagade. Gamängen i idealtillståndet känner alla stadens poliser och kan alltid när han möter någon av dem lägga namnet till numret. Han har dem på sina fem fingrar. Han känner deras vanor oclihar sär skilda tecken på dem. Han läser i deras själar som i en öppen bok. Han kan säga er lielt ogenerat och utan att taga fel: — Den där är falsk — den där elak — den där stor — den där löjlig. Alla dessa ord, falsk, elak, stor, löjlig ha i hans mun sin särskilda betydelse. Han kan fortsätta med, att "den där inbillar sig att Pont-Neuf är till bara för honom och hindrar folk att promenera på kan ten av bröstvärnet"; en annan har ovanan att dra ga folk i öronen etc.<noinclude> <references/></noinclude> pm5t568h7vrjrtzhhoqfp6pwrblx3zx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/136 104 224682 656461 2026-08-04T21:15:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 684 — ra ögon emedan han är klok. Även inför Jehovas ögon skulle han hoppa på ett ben uppför paradi sets trappor. Han kan i grunden konsten att hoppa hage. Han kan vara allt mellan himmel ocli jord. Han leker i rännstenen och deltager i upproret. Hans oförskämdhet försvinner ej inför granaterna. Han är en tjuvpojke och en hjälte ocliliksom for dom thenanen skakar han lejonhuden. Trumsla garen Bara var en gamäng och skriker: Framåt1 liksom hä...' 656461 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 684 —}}</noinclude>— 684 — ra ögon emedan han är klok. Även inför Jehovas ögon skulle han hoppa på ett ben uppför paradi sets trappor. Han kan i grunden konsten att hoppa hage. Han kan vara allt mellan himmel ocli jord. Han leker i rännstenen och deltager i upproret. Hans oförskämdhet försvinner ej inför granaterna. Han är en tjuvpojke och en hjälte ocliliksom for dom thenanen skakar han lejonhuden. Trumsla garen Bara var en gamäng och skriker: Framåt1 liksom hästen i skriften säger: gå, ocli på en mi nut förvandlas han från en byting till en jätte. Detta dyns barn är också idealets barn. Mät den vingbredd, som finnes mellan Moliere och Bara. Vill man sammanfatta allt i ett ord kan man säga, att gamängen är en varelse som roar sig, emedan han är olycklig.<noinclude> <references/></noinclude> tibwr40p2aenqd97fois61jkgqojsgl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/138 104 224683 656462 2026-08-04T21:15:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 686 — Gamängen uttrycker Paris och Paris världen. Ty Paris är en enhet. Paris är människosläk tets tak. Hela denna underbara stad är ett sam mandrag av försvunna och nuvarande seder och bruk. Den som ser Paris tror sig se det inre av historien med himlen och alla stjärnorna i mellan rummen. Paris har ett Kapitolium, Hotel de Ville; ett Parthenon, Notre-Dame; sin Aventinska kulle, förstaden Saint-Antoine; ett Asinarium, Sorbonne; dess Via sacra ä... 656462 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 686 —}}</noinclude>— 686 — Gamängen uttrycker Paris och Paris världen. Ty Paris är en enhet. Paris är människosläk tets tak. Hela denna underbara stad är ett sam mandrag av försvunna och nuvarande seder och bruk. Den som ser Paris tror sig se det inre av historien med himlen och alla stjärnorna i mellan rummen. Paris har ett Kapitolium, Hotel de Ville; ett Parthenon, Notre-Dame; sin Aventinska kulle, förstaden Saint-Antoine; ett Asinarium, Sorbonne; dess Via sacra är Boulevard des Italiens; dess Vindarncs torn är allmänna opinionen och i stället för gemonierna har det löjet. Dess majo är bodknodden, dess transteverino förstadsbon, dess hammal är hamnbusen, dess cockney sprätten, dess lazzarone finns vid broarna. Allt som finnes på andra platser finns i Paris. Dumarsais fiskrenserska kan vara lika god som Euripides grönsaksmånglcrska, Vcjanus' diskuskastare lever åter upp i lindansaren Forioso, Therapontigonus Miles kun de gå arm i arm med grenadjären Vadeboncoeur. Månglaren Damasippus skulle trivas gott samman med Paris' klädjudar, Vincennes skulle lägga be slag på Sokrates alldeles som Athens agora skulle ha fängslat Diderot; Grimod de la Reyniére har<noinclude> <references/></noinclude> n9xwwbku6ccp59srb5aoa0pr7fyrxzi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/139 104 224684 656463 2026-08-04T21:15:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 687 — uppfunnit rostbiff med talh liksom Curtillus upp fann den stekta igelkotten. I ballongen vid Arcde-1'Etoile återfinner man Plautus trapezium. Den av Apulejus i Poecile anträffade svärdslukaren återfinnes på Pont-Neuf, Rameaus brorson och snyltgästen hos Curculion kunna taga varandra i hand, Ergasiles skulle kunna presentera sig hos Cambacéres av d'Aigrefeuille och Roms fyra sprät tar, Alcesimarchus, Phoedromus, Diabolus och Argyrippa komma... 656463 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 687 —}}</noinclude>— 687 — uppfunnit rostbiff med talh liksom Curtillus upp fann den stekta igelkotten. I ballongen vid Arcde-1'Etoile återfinner man Plautus trapezium. Den av Apulejus i Poecile anträffade svärdslukaren återfinnes på Pont-Neuf, Rameaus brorson och snyltgästen hos Curculion kunna taga varandra i hand, Ergasiles skulle kunna presentera sig hos Cambacéres av d'Aigrefeuille och Roms fyra sprät tar, Alcesimarchus, Phoedromus, Diabolus och Argyrippa komma nedför La Courtille i Labetuts postvagn. Aulus-Gellius stannade ej längre fram för Congrio än Charles Nodier framför Polichi- nclle; Marton är ej en tigrinna, men Pardalisca är intet monstrum och om gyckelmakaren Pantolabus sätter samman historier på Café Anglais för rucklaren Nomentanus så är Hermogenus tenor på Champs-Elysées och hans följe utgöres av tigga ren Thrasius, klädd som Bobeche. Den besvärliga människa, som hejdar er vid Tuillerierna genom att fatta tag i rockknappen, låter er efter två tusen år upprepa Thesprions ord: Quis properantem me prehendit pallio? Vinet från Suresne parodierar vinet från Alba och Desaugiers bräddade rödvins glas väger upp Balatrons stora pokal; Pére-La-<noinclude> <references/></noinclude> 4d51p4wrts4oih53epm5grbpfqr2skn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/140 104 224685 656464 2026-08-04T21:15:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 688 — chaise utsänder efter de nattliga regnen samma ljus som Mons Esquilinus och fattiggraven, köpt för fem år, är jämnställd med slavens hyrda kista. Sök efter något, som Paris ej har. Trophonius' kar innehöll intet, som ej även finnes i Mesmers balja; Argaphilas har återuppstått med Cagliostro. Braminen Väsaphantå inkarneras i greve CaintGermain och på Saint-Médard-kyrkogården sker lika stora under som i Oumoumie-moskéen i Da maskus. Paris...' 656464 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 688 —}}</noinclude>— 688 — chaise utsänder efter de nattliga regnen samma ljus som Mons Esquilinus och fattiggraven, köpt för fem år, är jämnställd med slavens hyrda kista. Sök efter något, som Paris ej har. Trophonius' kar innehöll intet, som ej även finnes i Mesmers balja; Argaphilas har återuppstått med Cagliostro. Braminen Väsaphantå inkarneras i greve CaintGermain och på Saint-Médard-kyrkogården sker lika stora under som i Oumoumie-moskéen i Da maskus. Paris har sin /Esopus i Mayeux och en Canidia, fröken Lenormand. Det förskräckes som Delphos inför de flammande blixtarna och borden snurra som fordom trefötterna i Dodona. Här sitter grisetten på tronen liksom fordom Roms kurtisaner och om Ludvig XV är sämre än Claudius så är madame Du Barry bättre än Messalina. Paris förenar i sig alla typer och vi kunna där finna både den grekiska nakenheten, den judiska spetälskan och det gaskogneska skrävlet. Paris, det är en blandning av Diogenes, Job och Pajazzo; det klä der en gengångare i gamla årgångar av Constitutionel samt utger det för att vara Chodruc Duclos. Fastän Plutarchus säger: Tyrannen blir sällan<noinclude> <references/></noinclude> d866und3wn6sx87tbraryplne2x2v1h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/141 104 224686 656465 2026-08-04T21:16:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 689 — gammal, resignerade dock Rom under både Sulla och Domitianus och spädde gärna sitt vin med vatten. Tibern var en Lethe-flod, om man får tro det en smula kategoriska beröm, som uttalats av Varus Vibiscus: Contra Gracchos Tiberim habemus. Bibere Tiberim, id est seditione oblivisci. Paris dricker dagligen en million liter vatten men detta hindrar ej att det vid tillfälle slås alarm och att stormklockan går. Men detta undantag är Paris som ett s... 656465 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 689 —}}</noinclude>— 689 — gammal, resignerade dock Rom under både Sulla och Domitianus och spädde gärna sitt vin med vatten. Tibern var en Lethe-flod, om man får tro det en smula kategoriska beröm, som uttalats av Varus Vibiscus: Contra Gracchos Tiberim habemus. Bibere Tiberim, id est seditione oblivisci. Paris dricker dagligen en million liter vatten men detta hindrar ej att det vid tillfälle slås alarm och att stormklockan går. Men detta undantag är Paris som ett snällt barn. Det går med på allt, är ej besvärlig när det gäller Venus, blott det får skratta förlåter det allt. Fulheten muntrar upp och löjet kommer fram in för det vanskapta liksom lasten förströr. Var lustig och du kan göra som du vill och till och med cynismen och hyckleriet stöter då ej denna stad. Den är så litterär att den ej håller för näsan inför Basile och blir ej skandaliserad inför Tar- tuffes begäran än Horatius över Priapus- phallus. Det finnes intet drag i världens anlete som saknas hos Paris. Mabille är ej Janiculus' polymniska dans men klädmånglerskan slukar där de lätta da merna med ögonen alldeles som kopplerskan Stapliyla vaktade på jungfrun Planesium. Barrlére<noinclude> <references/></noinclude> g6q312ufft7m0zl7cguekpvl4e8zbe4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/142 104 224687 656466 2026-08-04T21:16:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 690 — de Combat är ej ett Kolosseum ir.en man är lika grym där, som om Cesar vore åskådare. Den sy riska värdinnan har mer behag än mor Saguet men om Vergilius besökte den romerska tavernan så sitta David d'Angers, Balzac och Charlet vid det parisiska krogbordet. Paris härskar. Snillenas blixtar korsas och de röda prelaterna frodas. Adonai far därigenom på sin vagn med tolv hjul under blixt och dunder och Silenus gör sin entré på sin åsna. Silen...' 656466 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 690 —}}</noinclude>— 690 — de Combat är ej ett Kolosseum ir.en man är lika grym där, som om Cesar vore åskådare. Den sy riska värdinnan har mer behag än mor Saguet men om Vergilius besökte den romerska tavernan så sitta David d'Angers, Balzac och Charlet vid det parisiska krogbordet. Paris härskar. Snillenas blixtar korsas och de röda prelaterna frodas. Adonai far därigenom på sin vagn med tolv hjul under blixt och dunder och Silenus gör sin entré på sin åsna. Silenus, läs Ramponneua. Paris är synonymt med Kosmos. Paris, det är Athen, Rom, Sybaris, Jerusalem, Pantin. Alla ci vilisationer finnas där i sammandrag, även alla barbarier. Paris skulle mycket sakna sin guilljotin. Det är nyttigt att ha en aning till Greve-plats. Vad skulle denna eviga fest bli utan kryddor? Våra lagar ha i sin vishet försett oss därmed och tack vare dem faller det alltid några droppar från slak tarkniven mitt ibland karnevalsglädjen.<noinclude> <references/></noinclude> a8o11h2eyl10ozja9ouziazcu4vx0zz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/144 104 224688 656467 2026-08-04T21:16:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 692 — hjältedikter nå över hela världen liksom dess dum heter. Dess skratt är en vulkan, som sänder gnis tor över hela jorden. Dess infall äro eldbränder. Det påtvingar folken sina karikatyrer liksom sina ideal, och mänsklighetens största minnen finna sig i dess ironi samt låna av sin evigliet åt dess pojk streck. Det är storslaget, det har sin 14 juli, som befriade en värld. Det tvang alla foll<att avlägga eden i bollhuset och dess natt d...' 656467 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 692 —}}</noinclude>— 692 — hjältedikter nå över hela världen liksom dess dum heter. Dess skratt är en vulkan, som sänder gnis tor över hela jorden. Dess infall äro eldbränder. Det påtvingar folken sina karikatyrer liksom sina ideal, och mänsklighetens största minnen finna sig i dess ironi samt låna av sin evigliet åt dess pojk streck. Det är storslaget, det har sin 14 juli, som befriade en värld. Det tvang alla foll<att avlägga eden i bollhuset och dess natt den 4 augusti upp löste på tre timmar tusen års feodalvälde. Av lo giken skapar den folkmajoritetens muskel, det mångdubblar sig och återfinnes under det sublimas alla former; dess ljus fyller Washington, Kosciusko, Bolivar, Botvaris, Riego, Bem, Manin, Lopez, John Brown, Garibaldi. Paris finnes överallt, där framtidens låga tändes, i Boston 1779, på ön Léon 1820, i Pesti 1848, i Palermo 1860. Denna stad viskar det mäktiga lösenordet: frihet, i örat på de amerikanska abolitionisterna, samlade vid Harpers färjläge, viskar det i örat på Anconas patrioter samlade i skuggan av arkaderna framför Gozzis krog vid havsstranden. Den skapar Canaris, den skapar Qulroga, den skapar Pisacana. Den ut strålar storhet över jorden oclidet är i dess anda<noinclude> <references/></noinclude> njl6zdt6d29dp0j0c4syznbnv9jg9tk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/145 104 224689 656468 2026-08-04T21:16:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 693 — Byron dör i Missolonghi och Mazet i Barcelona. Paris är en tribun för Mirabeau och en glödande krater för Robespierre. Dess litteratur, teater, konst, vetenskap, filosofi äro mänsklighetens hand böcker. Paris har Pascal, Regnier, Corneille, Descartes, Jean-Jacques, Voltaire under varje minut av deras liv, Moliere för alla kommande sekler. Dess språk talas av världens mun och detta språk blir Ordet. Hos alla skapar det framstegstanken och de... 656468 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 693 —}}</noinclude>— 693 — Byron dör i Missolonghi och Mazet i Barcelona. Paris är en tribun för Mirabeau och en glödande krater för Robespierre. Dess litteratur, teater, konst, vetenskap, filosofi äro mänsklighetens hand böcker. Paris har Pascal, Regnier, Corneille, Descartes, Jean-Jacques, Voltaire under varje minut av deras liv, Moliere för alla kommande sekler. Dess språk talas av världens mun och detta språk blir Ordet. Hos alla skapar det framstegstanken och de frihetens läror, det predikar, blir för generatio ner den värja, som lägges under huvudgärden. Det är dess tänkares och skalders hjärnor som ha ska pat ända sedan 1789 alla folkets hjältar. Men detta hindrar det ej från att vara en gamäng och detta oändliga geni, som man kallar Paris, kan omskapa världen samtidigt med att det ritar Bouginers näsa på Theseustemplet och skriver Credeville voleur på pyramiderna. Paris visar alltid tänderna. När staden ej är förbittrad, skrattar den. Sådant är Paris. Röken från dess tak äro universums idéer. En samling smuts oclistenar, om man så vill, men dessutom en moralisk varelse. Det är större än stort, det är ofantligt. Varför? Victor Hugo VI. Emedan det vågar. 10<noinclude> <references/></noinclude> to2vaj42tgxb1glxun5wpfzlsol9c74 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/146 104 224690 656469 2026-08-04T21:16:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 694 — Våga, det är det pris, man når framgången för. Alla sublima erövringar äro mer eller mindre vågspel. För att revolutionen skulle bli till räckte det ej att Montesquieu talade om den, att Diderot predikade den, att Beaumarchais bebådar den, att Condorcet beräknar den, att Arouet förbereder den, att Rousseau tänker ut dess detaljer; det kräves också att Danton vågar den. Ropet djärvhet är ett fiat lux. För mänsklig hetens marsch framåt...' 656469 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 694 —}}</noinclude>— 694 — Våga, det är det pris, man når framgången för. Alla sublima erövringar äro mer eller mindre vågspel. För att revolutionen skulle bli till räckte det ej att Montesquieu talade om den, att Diderot predikade den, att Beaumarchais bebådar den, att Condorcet beräknar den, att Arouet förbereder den, att Rousseau tänker ut dess detaljer; det kräves också att Danton vågar den. Ropet djärvhet är ett fiat lux. För mänsklig hetens marsch framåt kräves det även, att det på höjderna lysa stolta exempel på mod. Djärvhe ten kastar ett bländande ljus över historien och är en av människans ledfyrar. Morgonrodnadcn är djärv när den stiger upp. Att våga, att trotsa, att vidhålla och framhärda, det är att vara trogen mot sig själv, att brottas med ödet, att göra olyckan häpen genom den ringa fruktan, man visar för den, att än bekämpa orättvisans tyranni, än förolämpa den segerdruckne, att hålla ut och ej ge vika, se där de exempel, folken behöva oclidet ljus, som eggar dem. Det är samma fruktansvärda blixt som utgår från Cambronnes pipa och Prmetheus fackla.<noinclude> <references/></noinclude> 3qz7u16e6cbfj1cebmstxmuhpzmyfz7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/148 104 224691 656470 2026-08-04T21:17:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 696 — ras olycka till en förbannelse? Kan ej ljuset tränga ned till dessa massor? Låtom oss uppre pa det: Ljus, ljus, ljus! Vem vet om ej detta ogenomskinliga kan bliva genomskinligt? Äro ej revolutionerna förvandlingar? Gå ut, filosofer, och undervisa, upplys; tänk högt och tala högt, visa er i solen och fraternisera på de offentliga platserna, proklamera människans rättigheter, sjung marseljäsen, så ut entusiasm, ryck de grö na grenarna från...' 656470 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 696 —}}</noinclude>— 696 — ras olycka till en förbannelse? Kan ej ljuset tränga ned till dessa massor? Låtom oss uppre pa det: Ljus, ljus, ljus! Vem vet om ej detta ogenomskinliga kan bliva genomskinligt? Äro ej revolutionerna förvandlingar? Gå ut, filosofer, och undervisa, upplys; tänk högt och tala högt, visa er i solen och fraternisera på de offentliga platserna, proklamera människans rättigheter, sjung marseljäsen, så ut entusiasm, ryck de grö na grenarna från ekarna. Gör av tanken en storm vind. Denna massa kan vara sublim. Låt oss begagna principernas och dygdernas ofantliga bål, som lyser, sprakar och värmer. Dessa ba ra iötler, dessa oklädda armar, dessa trasor, denna okunnighet och detta elände och mörker, allt detta kan brukas till uppnåendet av idealet. Betrakta folken och ni blir varse sanningen. Den na smuts, som man trampar under fötterna, den kan kastas i smältugnen, den kan glöda och bli en underbar kristall och det är tack vare den, som Galilei ocli Newton ha upptäckt stjärnorna.<noinclude> <references/></noinclude> 46o7ppvxt96e63qxxnkmawxf86isg7q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/150 104 224692 656471 2026-08-04T21:17:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '■—' b98 --Detta barn trivdes aldrig så bra som på ga tan. Gatstenarna voro mindre hårda än hans mo ders hjärta. Hans föräldrar hade sparkat ut honom. Då hade han helt enkelt tagit sitt parti och försvunnit. Han var blek, stojande, smidig, spefull, livlig oclimed ett sjukligt utseende. Han gick, kom, sjöng, lekte i rännstenarna, stal en smula, men som katten eller spanten, glatt, leende, tog ej illa upp om han kallades skojare men blev ond om man s... 656471 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 698 —}}</noinclude>■—' b98 --Detta barn trivdes aldrig så bra som på ga tan. Gatstenarna voro mindre hårda än hans mo ders hjärta. Hans föräldrar hade sparkat ut honom. Då hade han helt enkelt tagit sitt parti och försvunnit. Han var blek, stojande, smidig, spefull, livlig oclimed ett sjukligt utseende. Han gick, kom, sjöng, lekte i rännstenarna, stal en smula, men som katten eller spanten, glatt, leende, tog ej illa upp om han kallades skojare men blev ond om man sade rännstensunge. Han hade ingen bo stad, intet bröd, ingen eld, ingen kärlek men han var glad emedan han var fri. När dessa stackars varelser bli män träffas de nästan alltid av samhällets valsverk oclikrossas men så länge de äro barn smita de undan, så små äro de. De kunna rädda sig i det minsta hål. Men hur övergivet detta barn än var så hän de det dock var annan eller var tredje månad att han sade: — Jag skall hälsa på mamma! Då boulevarden, Circus ocli Porte Saint-Martin för att gå ned till kajerna, fram till lämnade han<noinclude> <references/></noinclude> q6mhy9f51g6k9u26qwbvky6pjggp4g7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/151 104 224693 656472 2026-08-04T21:17:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 699 — förstaden och Salpétriére. Vart kom han då? Just till detta dubbelnummer, 50—52, som van ligen låg öde och alltid bar inskriften: "Rum att hyra". Vid denna tid fanns det egendomligt nog flera personer som bodde där fast de ej, som är vanligt i Paris, hade någon förbindelse med var andra. Alla hörde till denna klass, som börjar med den i trångmål levande borgaren och sträc ker sig genom den ena graden av armod efter den andra ända ned...' 656472 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 699 —}}</noinclude>— 699 — förstaden och Salpétriére. Vart kom han då? Just till detta dubbelnummer, 50—52, som van ligen låg öde och alltid bar inskriften: "Rum att hyra". Vid denna tid fanns det egendomligt nog flera personer som bodde där fast de ej, som är vanligt i Paris, hade någon förbindelse med var andra. Alla hörde till denna klass, som börjar med den i trångmål levande borgaren och sträc ker sig genom den ena graden av armod efter den andra ända ned till samhällets botten, till gubbarna, som sopade gatorna och lumpsamlar na, vilka sökte efter trasorna. Vice värdinnan från Jean Valjeans tid hade dött och fått en efterträderska, som liknade hen ne. Jag minnes ej, vilken filosof det var som sa de: — Det blir aldrig brist på gamla käringar. Denna nya gumma kallade sig fru Burgon och det fanns intet anmärkningsvärt i hennes liv om ej att tre generationer papegojor i tur och ord ning härskat över hennes själ. De eländigaste av dem, vilka bebodde detta ruckel voro en familj på fyra personer, fader, moder ocli två ganska stora flickor, alla fyra i<noinclude> <references/></noinclude> kw6i87iipsq5y8czmpaca4zjs9iqadi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/152 104 224694 656473 2026-08-04T21:17:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 700 — samma kyffe, en av de celller, vi tidigare ta lat om. Det fanns intet egendomligt vid första anblic ken hos denna familj annat än dess ytterliga utblottning. Mannen, som hyrt rummet, hade sagt sig heta Jondrette. Någon tid efter deras inflytt ning, vilken starkt hade liknat vad vice värdin nan kallade "ankomsten av ingenting alls", hade denne Jondrette sagt till den kvinna, vilken lik som sin företräderska var på samma gång port vakt och... 656473 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 700 —}}</noinclude>— 700 — samma kyffe, en av de celller, vi tidigare ta lat om. Det fanns intet egendomligt vid första anblic ken hos denna familj annat än dess ytterliga utblottning. Mannen, som hyrt rummet, hade sagt sig heta Jondrette. Någon tid efter deras inflytt ning, vilken starkt hade liknat vad vice värdin nan kallade "ankomsten av ingenting alls", hade denne Jondrette sagt till den kvinna, vilken lik som sin företräderska var på samma gång port vakt och städerska: — Mor så och så, om nå gon skulle fråga efter en polack eller en italiena re eller kanske efter en spanjor så är det jag. Denna familj var den muntra barfotalassens. Han kom, fann fattigdom, övergivenhet och, vad som är ännu dystrare, ej ett enda småleende. Det var kallt i spisen oclikyligt i hjärtanen. När han anlände frågade man: — Varifrån kommer du? Han svarade: — Från gatan. När han gick frågade man: —^Vart går du? Ocli han svarade:<noinclude> <references/></noinclude> llt5padgomwcno9byaz98g78nmtug47 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/153 104 224695 656474 2026-08-04T21:18:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 701 — — Ut på gatan. Hans mor sade till honom: — Vad har du där att göra. Detta barn levde i denna frånvaro av kärlek som en ört i ett källarvalv. Han led av detta ocli han lade ej skulden på någon. Han viss te ej riktigt hur en far och en mor borde vara. Dessutom älskade hans moder hans systrar. Vi ha glömt att säga att man på Boulevard du Temple kallade detta barn den lille Gavroche. Varför kallades han Gavroche? Troligen emedan hans fader ka...' 656474 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 701 —}}</noinclude>— 701 — — Ut på gatan. Hans mor sade till honom: — Vad har du där att göra. Detta barn levde i denna frånvaro av kärlek som en ört i ett källarvalv. Han led av detta ocli han lade ej skulden på någon. Han viss te ej riktigt hur en far och en mor borde vara. Dessutom älskade hans moder hans systrar. Vi ha glömt att säga att man på Boulevard du Temple kallade detta barn den lille Gavroche. Varför kallades han Gavroche? Troligen emedan hans fader kallade sig Jondrette. Det kyffe Jondrettes bebodde i det Gorbeauska rucklet var det sista i slutet av korridoren. Rum met bredvid upptogs av en mycket fattig ung man som hette Marius. Låt oss berätta vem denne Marius var.<noinclude> <references/></noinclude> 4xospl8x11dke6qcvh2bn8bzxzuyaah Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/156 104 224696 656475 2026-08-04T21:18:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 704 — Herr Gillenorinand, som mådde alldeles utmärkt år 1831, var en av dessa män vilka blivit nyfikna uteslutande på grund av att de levat så länge och som sticka av emedan de förr sett ut som alla människor men nu ej likna någon. Det var en egendomlig åldring, som verkligen tillhörde en an nan tid, en verklig borgare rned det adertonde sek lets högdragenhet, som var lika stolt över sitt borgerskap som någonsin en ädling över sitt markisat. Ha...' 656475 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 704 —}}</noinclude>— 704 — Herr Gillenorinand, som mådde alldeles utmärkt år 1831, var en av dessa män vilka blivit nyfikna uteslutande på grund av att de levat så länge och som sticka av emedan de förr sett ut som alla människor men nu ej likna någon. Det var en egendomlig åldring, som verkligen tillhörde en an nan tid, en verklig borgare rned det adertonde sek lets högdragenhet, som var lika stolt över sitt borgerskap som någonsin en ädling över sitt markisat. Han var redan över nittio år men gick rak, talade högt, säg utmärkt, drack oblandat vin, åt, sov och snarkade. Han hade alla trettiotå tänderna i be håll. • Glasögonen gagnade han blott när han läste. Han blev lätt förälskad men förklarade att sedan ett tiotal år hade han fullständigt avstått från kvinnogunsten. Han kunde ej längre behaga, sade han; han lade aldrig till: Jag är för gammal utan sade: jag är för fattig. Och fortsatte: Oni jag inte hade varit ruinerad.... hal ha! Han hade verkligen ej kvar mera än en ränta på omkring femton tusen francs. Hans dröm var att få ett arv oclierhålla hundra tusen francs i räntor för att kunna hålla sig med älskarinnor. Som man ser tillhörde han ej dessa sura åttioåringar, vilka lik<noinclude> <references/></noinclude> amt4nperrcekmrre7zypelup0wafvld Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/157 104 224697 656476 2026-08-04T21:18:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 705 — som Voltaire ha hållit på att dö hela sitt liv. Han hade intet av den spruckna krukans långa liv, ty denne muntre gubbe mådde alltid utmärkt. Han var ytlig, snabb och häftig. Han kunde brusa ut trots all rim och reson. När man sade emot ho nom lyfte han sin käpp och han slog folk som man gjorde under förra seklet. Han hade en dot ter över de femtio ocli ogift, som han gav många rapp när lian blev ond och som han gärna skulle piskat ordentli... 656476 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 705 —}}</noinclude>— 705 — som Voltaire ha hållit på att dö hela sitt liv. Han hade intet av den spruckna krukans långa liv, ty denne muntre gubbe mådde alltid utmärkt. Han var ytlig, snabb och häftig. Han kunde brusa ut trots all rim och reson. När man sade emot ho nom lyfte han sin käpp och han slog folk som man gjorde under förra seklet. Han hade en dot ter över de femtio ocli ogift, som han gav många rapp när lian blev ond och som han gärna skulle piskat ordentligt. För honom var hon ej mera än åtta år. Han gav sina betjänter kraftiga örfilar och sade: Sådant pack. En av hans svordomar var: Vid Pantacliouflades Pantachouflade. Men ibland var han allt annat än nervös. Varje dag rakades han av en barberare, som hade varit galen oclisom avskydde honom, emedan han var svart sjuk på lierr Gillenormand för sin unga, koketta hustrus skull. Herr Gillenormand beundrade sin urskillningsförmåga och förklarade sig vara myc ket slug. Detta är hans egna ord: Jag äger i själva verket en viss skarpsinnighet; jag kan till och med, när en loppa biter mig, säga från vilken kvinna den kommer. De ord, lian begagnade mest voro "naturen" och<noinclude> <references/></noinclude> nsbs9doxe3rz101w9x0e3w9v9bjeobp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/158 104 224698 656477 2026-08-04T21:18:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 706 — "den känsliga människan". Åt det första ordet gav han ej den vidsträckta betydelse som vår egen tid inlägger däri. Men han brukade det i sina små satiriska utfall framför brasan. — Naturen, sade han, ger oss till och med prov på roande barbari, och detta emedan civilisationen skall ha en smula av allt att bjuda på. Europa har trasor av Asien och Afrika. Katten är en tiger för salongsbruk, ödlan en krokodil att ha i fickan. Operans dansöser...' 656477 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 706 —}}</noinclude>— 706 — "den känsliga människan". Åt det första ordet gav han ej den vidsträckta betydelse som vår egen tid inlägger däri. Men han brukade det i sina små satiriska utfall framför brasan. — Naturen, sade han, ger oss till och med prov på roande barbari, och detta emedan civilisationen skall ha en smula av allt att bjuda på. Europa har trasor av Asien och Afrika. Katten är en tiger för salongsbruk, ödlan en krokodil att ha i fickan. Operans dansöser äro vildinnor med rött hår, vilka ej äta männen utan nöja sig med att pungslå dem. Och trollkvinnorna! De för vandla männen till ostron ocli sluka dem. Karaiberna lämna blott ki'ar benen, men våra kvinnor lämna blott skalet. Sådana äro våra seder. Vi sluka ej, vi nagga, vi utrota ej, vi slita sönder.<noinclude> <references/></noinclude> apmz2509rvj6anw2mc2yzmrpcy11sic Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/160 104 224699 656478 2026-08-04T21:18:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 708 — kade på Ludvig XIV:s galärer efter beställnig av herr de Vivonne enligt en önskan, som hans älskar inna uttalat. Gillenormand hade ärvt dem efter sin moders moster, vilken dött som hundraåring. Han hade varit gift två gånger. Hans sätt var ett mel lanting mellan hovmannens — något han aldrig hade varit — oclijuristens — en rang han kunnat uppnå. Han var munter oclibehaglig när han så ville. I sin ungdom hade han tillhört de män, vi...' 656478 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 708 —}}</noinclude>— 708 — kade på Ludvig XIV:s galärer efter beställnig av herr de Vivonne enligt en önskan, som hans älskar inna uttalat. Gillenormand hade ärvt dem efter sin moders moster, vilken dött som hundraåring. Han hade varit gift två gånger. Hans sätt var ett mel lanting mellan hovmannens — något han aldrig hade varit — oclijuristens — en rang han kunnat uppnå. Han var munter oclibehaglig när han så ville. I sin ungdom hade han tillhört de män, vilka alltid bedragas av sin hustru men aldrig av sin älskarinna, emedan de samtidigt äro de mest trumpna äkta män och de mest avundsvärda älska re som finnes. Han var kännare i fråga om mål ningar. I sitt eget rum hade han ett utomordent ligt porträtt av Jordaens, föreställande en okänd; det var utfört med breda penseldrag, med tusen detaljer men liksom av en slump. Herr Gillenormands dräkt var ej från Ludvig XV:s tid ocli icke ens från Ludvig XVl:s. Hans dräkt var inte den ortodoxe undersåtens under direktoriet. Till dess hade inan ansett sig ung och följt modet. Hans frack var av lätt kläde ocli med breda revärer, lån ga skört samt stora stålknappar. Till den bar han korta byxor och skodon med spännen. Han liade<noinclude> <references/></noinclude> ievl3xj04lvu3c9kurz0tsbdvs97n60 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/161 104 224700 656479 2026-08-04T21:18:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 709 — alltid händerna i fickorna. auktoritet, som han sade: Det var med verklig — Den franska revolutionen gjordes av en skock skurkar. Victor Hugo VI. 11' 656479 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 709 —}}</noinclude>— 709 — alltid händerna i fickorna. auktoritet, som han sade: Det var med verklig — Den franska revolutionen gjordes av en skock skurkar. Victor Hugo VI. 11<noinclude> <references/></noinclude> 3uzpcdp1kwmr77p12vwfsaj4k804egi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/163 104 224701 656480 2026-08-04T21:19:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 711 — — Jag var klädd som en turk från Levanten, sade han. Fru de Boufflers hade av en slump sett honom, när han var tjugo samt bedömt honom som en "förtjusande narr". Han beskärniade sig över alla namn han stötte på i politiken och fann dem alldeles för borgerliga. Han läste tidningarna, gasetterna som han sade, och höll på att kvävas av skratt. — 0, sade han, vad är det här för män niskor! Cobiére! Humann! Casimir Perierl Och de äro min...' 656480 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 711 —}}</noinclude>— 711 — — Jag var klädd som en turk från Levanten, sade han. Fru de Boufflers hade av en slump sett honom, när han var tjugo samt bedömt honom som en "förtjusande narr". Han beskärniade sig över alla namn han stötte på i politiken och fann dem alldeles för borgerliga. Han läste tidningarna, gasetterna som han sade, och höll på att kvävas av skratt. — 0, sade han, vad är det här för män niskor! Cobiére! Humann! Casimir Perierl Och de äro ministrar! Jag kan föreställa mig en tid ning där det står: Gillenormand, minister. Det skulle allt vara en härlig historia! Men folk äro så dumma så att det går an! Han benämnde glatj allt vid dess rätta eller kanske olämpliga namn ocl var aldrig generad inför kvinnor. Han sade grov heter, obsceniteter och snuskigheter med en lugn och en smula förvånad men alltid elegant uppsyn. Det var haiis sekels manér. Man bör komma ihåg att den tid, då man omskrev allt på vers samman föll med tiden prosans osminkade språk. Hans gudfar hade spått att han skulle bliva ett snille samt skänkt honom tvenne betecknande namn: Luc-Esprit.<noinclude> <references/></noinclude> e5f7lm9nt9bd3hf7bvbq1rhh83evtqz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/165 104 224702 656481 2026-08-04T21:19:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 713 — motgångar, universalmedlet mot Venus sjukdomar, Ludvig XV sände två hundra flaskor till en påve. Man skulle gjort honom rasande och fullstän digt ur gängorna om man sagt honom att denna tinktur ej var annat än järnklorid. Herr Gillenormand beundrade Bourbonerna och avskydde 1789. Han berättade ständigt om det sätt, varpå han räddat sig undan skräckväldet och vilken uppspelt glädje han måste visa för att undvika att bli ett huvud kortare....' 656481 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 713 —}}</noinclude>— 713 — motgångar, universalmedlet mot Venus sjukdomar, Ludvig XV sände två hundra flaskor till en påve. Man skulle gjort honom rasande och fullstän digt ur gängorna om man sagt honom att denna tinktur ej var annat än järnklorid. Herr Gillenormand beundrade Bourbonerna och avskydde 1789. Han berättade ständigt om det sätt, varpå han räddat sig undan skräckväldet och vilken uppspelt glädje han måste visa för att undvika att bli ett huvud kortare. Om någon ung man ämnade be römma republiken inför honom blev han blå av raseri och höll på att få slag. Någon gång hänsyftade han på sina nittio år och sade: — Jag hop pas att jag ej skall behöva uppleva 93 en gång till. Vid andra tillfällen antydde han att han äm nade leva tills han blev hundra år.<noinclude> <references/></noinclude> 02jeerkyln248z2ozp84vmg436vf6xb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/167 104 224703 656482 2026-08-04T21:19:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 715 — nes make föraktar henne har hon nöjet att ruinera honom. Denna teori hade Gillenormand tillämpat och den inrymde hans historia. Hans hustru, den and ra, hade skött hans förmögenhet så, att när han en dag fann sig vara änkling fanns det nätt och jämt nog att leva av, femton tusen francs i räntor av vilka tre fjärdedelar skulle försvinna med ho nom. Detta rörde honom ej, ty han hade intet intresse för eventuella arvingar. Dessutom hade han...' 656482 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 715 —}}</noinclude>— 715 — nes make föraktar henne har hon nöjet att ruinera honom. Denna teori hade Gillenormand tillämpat och den inrymde hans historia. Hans hustru, den and ra, hade skött hans förmögenhet så, att när han en dag fann sig vara änkling fanns det nätt och jämt nog att leva av, femton tusen francs i räntor av vilka tre fjärdedelar skulle försvinna med ho nom. Detta rörde honom ej, ty han hade intet intresse för eventuella arvingar. Dessutom hade han sett att arven kunde komma på egendomliga sätt och till exempel bliva statens egendom. Han hade också sett att statens ränteskuld kunde min skas till en tredjedel och trodde föga på dess bud gets redbarhet. Allt är humbug, sade han ofta. Vi ha redan sagt att huset på Filles-du Calvaires-gatan var hans eget. Han hade två betjänter, en manlig och en kvinnligi När han fick någon i sin tjänst var han genast färdig med ett nytt namn. Männen fingo namn efter sin provins: Nimois, Comtois, Poitevin, Picard. Hans sista betjänt ha de varit en grov, bovaktig man på femtiofem år, ur stånd att springa tjugo steg, men eftersom han var född i Bayonne kallade herr Gillenormand ho<noinclude> <references/></noinclude> rt15wluvgezyivaivwovyhyhkrueagt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/168 104 224704 656483 2026-08-04T21:19:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 716 — nom Baspue. Tjänsteflickorna kallades alltid Nicolette — till och med Magnon, som vi längre fram skola tala om —. En dag presenterade sig en ståtlig kokerska med portvakter bland sina fä der. — Hur mycket vill ni ha i månaden? frågade herr Gillenormand. — Trettio francs. — Vad heter ni? — Olympia. — Du får femtio francs ocliheter hädanefter Nicolette.' 656483 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 716 —}}</noinclude>— 716 — nom Baspue. Tjänsteflickorna kallades alltid Nicolette — till och med Magnon, som vi längre fram skola tala om —. En dag presenterade sig en ståtlig kokerska med portvakter bland sina fä der. — Hur mycket vill ni ha i månaden? frågade herr Gillenormand. — Trettio francs. — Vad heter ni? — Olympia. — Du får femtio francs ocliheter hädanefter Nicolette.<noinclude> <references/></noinclude> 0fypyy0a1r1ni9b14drpgvgfy2eixvb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/170 104 224705 656484 2026-08-04T21:19:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 718 — ond. Han betraktade bytingen med det älskvärda småleendet hos en hedersman, som känner sig smickrad av förtalet, samt sade: — Vad nu! Vad är detta? Vad står på? Ni bär er åt som alldeles okunniga människor! Her tigen av Angouléme, en bastard till konung Karl IX, gifte sig vid åttiofem års ålder med en tös på femton. Herr Virginal, markis av Alluye och bro der till kardinal de Sourdis, ärkebiskop i Bourdeaux fick vid åttiotre år en s...' 656484 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 718 —}}</noinclude>— 718 — ond. Han betraktade bytingen med det älskvärda småleendet hos en hedersman, som känner sig smickrad av förtalet, samt sade: — Vad nu! Vad är detta? Vad står på? Ni bär er åt som alldeles okunniga människor! Her tigen av Angouléme, en bastard till konung Karl IX, gifte sig vid åttiofem års ålder med en tös på femton. Herr Virginal, markis av Alluye och bro der till kardinal de Sourdis, ärkebiskop i Bourdeaux fick vid åttiotre år en son med en kammar jungfru hos domstolspresidentskan Jacpuin, ett verkligt kärleksbarn som blev malteserriddare och statsråd. En av detta sekels stora män, abbé Faraud, var son till en åttiosjuåring. Sådant är inte ovanligt. Och tänk på bibeln. Men jag förklarar att den här pojken ej är min. Men man skall taga hand om honom. Det är icke hans fel. Det var godmodigt gjort. Varelsen, hon hette Magnon, sände honom en ny present nästa år. Det var också en pojke. Herr Gillenormand kapitu lerade genast. Han återsände till modern de båda barnen samt utfäste sig att betala åttio francs i månaden i underhåll under förutsättning att sagda moder ej fortsate på detta sätt. Han tilläde:<noinclude> <references/></noinclude> btag12znwl2g6dmm16wrt9i0r2gbk52 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/171 104 224706 656485 2026-08-04T21:19:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 719 — — Jag antar att modern behandlar dem väl. Jag skall se till dem då och då. Det gjorde han också. Han hade haft en bror, soni varit präst, under trettioett år varit förestån dare för en skola i Poitiers samt dött sjuttionio år gammal. Han gick bort i sin ungdom, sade han om denne. Brodern efterlämnade blott ett svagt minne, han var fredlig och girig och ansåg, att emedan han var präst måste han ge almosor åt alla fattiga han mötte, men ha...' 656485 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 719 —}}</noinclude>— 719 — — Jag antar att modern behandlar dem väl. Jag skall se till dem då och då. Det gjorde han också. Han hade haft en bror, soni varit präst, under trettioett år varit förestån dare för en skola i Poitiers samt dött sjuttionio år gammal. Han gick bort i sin ungdom, sade han om denne. Brodern efterlämnade blott ett svagt minne, han var fredlig och girig och ansåg, att emedan han var präst måste han ge almosor åt alla fattiga han mötte, men han gav dem aldrig annat än koppar eller mynt, som ej längre gällde. På detta sätt trodde han sig vandra till paradiset. Den äldre Gillenormand däremot sparade ej på almosorna och gav både gärna och mycket. Han var välvillig, häftig och medlidsam och om han varit rik skulle han visat smak för prakt och ståt. Han ville att allt i hans närhet skulle vara präk tigt, till oclimed skälmstyckena. När han en dag blivit lurad vid ett arvskifte av en affärsman på ett grovt sätt fällde han detta högtidliga yttrande: — Det var snuskigt gjort. Jag skäms verk ligen för ett sådant tarvligt uppförande. Allt har degenererat under detta sekel, till och med skur karna. För tusan1 Det är ej på det sättet man<noinclude> <references/></noinclude> 6ulephjtz54hk6wxke7hlb3i98pjmdt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/172 104 224707 656486 2026-08-04T21:20:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 720 — skall bestjäla en man som jag. Jag har blivit rå nad som i en skog, men dåligt rånad. Sylvae sint consule dignae! Vi ha nämnt att han varit gift två gånger. I första äktenskapet fick han en flicka, som ännu var ogift, i det andra också en flicka, som dött vid trettio år och av kärlek eller av en slump gift sig med en lyckoriddare vilken tjänat i republikens och kejsardömets arméer, fått korset vid Austerlitz samt blivit överste vid Waterl...' 656486 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 720 —}}</noinclude>— 720 — skall bestjäla en man som jag. Jag har blivit rå nad som i en skog, men dåligt rånad. Sylvae sint consule dignae! Vi ha nämnt att han varit gift två gånger. I första äktenskapet fick han en flicka, som ännu var ogift, i det andra också en flicka, som dött vid trettio år och av kärlek eller av en slump gift sig med en lyckoriddare vilken tjänat i republikens och kejsardömets arméer, fått korset vid Austerlitz samt blivit överste vid Waterloo. — Det är famil jens skamfläck, sade den gamle borgaren. Han brukade mycket tobal coch viftade behagfullt bort kornen från sitt spetskrås med baksidan av handen. Han trodde ej överdrivet på Gud.<noinclude> <references/></noinclude> ebmvbtidkzuhstu3aam8f7k6n5gdkko Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/174 104 224708 656487 2026-08-04T21:20:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 722 — stängd om dagen och att aldrig mottaga någon, vem det än var eller vad det än gällde, förrän på kvällen. Han åt klockan fem och sedan var hans dörr öppen. Det var modet på hans tid och han övergav det ej. Dagen är en skälm, sade han, och förtjänar att man stänger fönsterluckorna. Bättre folk tända sin andes ljus när zenit tänder stjär norna. Därför stängde han in sig för alla och skulle ej ha öppnat ens för kungen. Han höll...' 656487 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 722 —}}</noinclude>— 722 — stängd om dagen och att aldrig mottaga någon, vem det än var eller vad det än gällde, förrän på kvällen. Han åt klockan fem och sedan var hans dörr öppen. Det var modet på hans tid och han övergav det ej. Dagen är en skälm, sade han, och förtjänar att man stänger fönsterluckorna. Bättre folk tända sin andes ljus när zenit tänder stjär norna. Därför stängde han in sig för alla och skulle ej ha öppnat ens för kungen. Han höll på den fina tonen från den svunna tiden.<noinclude> <references/></noinclude> ounn3n6d5gq156u6rvg7is0nlmfdljx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/176 104 224709 656488 2026-08-04T21:20:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 724 — Åtminstone på denna jorden händer det aldrig att drömmar helt förverkligas. Intet paradis har blivit jordiskt under den tid, vi känna till. Den yngre hade äktat sina drömmars ideal men hon ha de dött. Den äldre hade förblivit ogift. I det ögonblick hon gör sitt inträde i den hi storia vi nu berätta var hon en gammal dygdig mö, en oförbrännerlig pryd varelse med en sällsynt spetsig näsa oclidet trubbigaste förstånd man kun de finna....' 656488 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 724 —}}</noinclude>— 724 — Åtminstone på denna jorden händer det aldrig att drömmar helt förverkligas. Intet paradis har blivit jordiskt under den tid, vi känna till. Den yngre hade äktat sina drömmars ideal men hon ha de dött. Den äldre hade förblivit ogift. I det ögonblick hon gör sitt inträde i den hi storia vi nu berätta var hon en gammal dygdig mö, en oförbrännerlig pryd varelse med en sällsynt spetsig näsa oclidet trubbigaste förstånd man kun de finna. En utmärkande detalj: utom den trängre . familjekretsen hade ingen reda på hennes förnamn. Hon kallades fröken Gillenormand den äldre. I fråga om skvaller skulle fröken Gillenormand den äldre ha kunnat tävla med en miss. Hon var pryderiet i dess högsta potens. Hon hade ett för skräckligt minne i sitt liv. En gång hade en man fått syn på hennes strumpeband. Åldern hade blott ökat dessa egenskaper. Hen nes krage var aldrig tillräckligt tät eller nog hög. Hon mångdubblade antalet agraffer och nålar även på de platser, där ingen tänkte på att de kunde fin nas. Det utmärkande för pryderiet är att bestycka de platser, som äro minst utsatta för angrepp, kraf tigast. Men — vem kan förklara oskuldens myste<noinclude> <references/></noinclude> 8y9porlzxwgebpm8r1yjb6hnphlurkq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/177 104 224710 656489 2026-08-04T21:20:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 725 — rier — hon lät gärna kyssa sig av en lanciärofficer, som var hennes systerson och hette Théodule. Trots denna gynnade lansiär passade etiketten pryd fullkomligt. Fröken Gillenormand var ett slags skymnlngsmänniska. Pryderiet är till hälvten en dygd, till hälvten en last. Till pryderiet lade hon bigotteriet, ett passande foder. Hon tillhörde den heliga jungfruns sam fund, bar en vit slöja vid vissa fester, mumlade särskilda böner, vördade "d...' 656489 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 725 —}}</noinclude>— 725 — rier — hon lät gärna kyssa sig av en lanciärofficer, som var hennes systerson och hette Théodule. Trots denna gynnade lansiär passade etiketten pryd fullkomligt. Fröken Gillenormand var ett slags skymnlngsmänniska. Pryderiet är till hälvten en dygd, till hälvten en last. Till pryderiet lade hon bigotteriet, ett passande foder. Hon tillhörde den heliga jungfruns sam fund, bar en vit slöja vid vissa fester, mumlade särskilda böner, vördade "det heliga blodet" och "det heliga hjärtat", förblev under timmar betrak tande ett rokoko-jesuit-altare i ett kapell, som en dast var tillgängligt för de utvalda och lät där sin själ svinga sig upp till marmormolnen och bort genom de stora fönstren med förgyllda träbågar. I kapellét hade hon en vän, jungfru som hon själv, vid namn fröken Vaubois; hon var alldeles förslöad och invid henne kände sig fröken Gille normand som en örn. Bortsett från bönerna Agnus dei och Ave Maria kände fröken Vaubois ej till något annat än olika sätt att laga till konfekt. Hon var fullkomlig i sitt slag i det hennes dumhet ej hade en enda fläck av intelligens. Med åldern hade — låt oss erkänna det — fröVictor Hugo VI. 12<noinclude> <references/></noinclude> q5m094k6uc842rrpc1bvtnz36g4gfki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/178 104 224711 656490 2026-08-04T21:20:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 726 — ken Gillenormand snarare vunnit än förlorat. Det är så med passiva naturer. Hon hade aldrig varit elak, vilken är en relativ dygd. Och sedan slipa åren av kantigheterna och hon hade nått fram till hårdhetens mildhet. Hennes dysterhet var av det obestämda slaget och hon visste ej orsaken, över henne vilade häpnaden över ett avslutat liv, som icke börjat. Hon skötte huset åt sin fader. Herr Gillenor mand hade sin dotter hos sig som biskop Bien... 656490 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 726 —}}</noinclude>— 726 — ken Gillenormand snarare vunnit än förlorat. Det är så med passiva naturer. Hon hade aldrig varit elak, vilken är en relativ dygd. Och sedan slipa åren av kantigheterna och hon hade nått fram till hårdhetens mildhet. Hennes dysterhet var av det obestämda slaget och hon visste ej orsaken, över henne vilade häpnaden över ett avslutat liv, som icke börjat. Hon skötte huset åt sin fader. Herr Gillenor mand hade sin dotter hos sig som biskop Bienvenu hade sin syster. Dessa hushåll, vilka bestå av en gubbe och en gammal fröken äro icke sällsynta och göra alltid det rörande intrycket av tvenne svaga, vilka stödja varandra. Utom denna gamla flicka och denna gubbe fanns det i huset ett barn, en liten gosse, som alltid dar rade och teg i herr Gillenormands närvaro. Den ne talade aldrig till barnet annat än med sträng röst ocli lyftad käpp: Kom hit, gunstig herre1 Din skälm, ett par steg till! Svara, din skojare! Springer du nu i vägen, din latmask! Men han avgudade honom. Det var hans dotterson. Vi skola återfinna det ta barn längre fram.<noinclude> <references/></noinclude> fi3u2qrzk316b9glojo3tczl79s6r95 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/180 104 224712 656491 2026-08-04T21:20:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '__ 728 ___ allt var han ett orakel. Han kunde till och med tävla med herrar Bengy-Puy-Vallée och de Bonald. År 1817 tillbragte han regelbundet två kvällar i veckan i ett hus i grannskapet på Férou-gatan hos baronessan de T., en värdig ocliansedd per son, vars make under Ludvig XVI hade varit am bassadör i Berlin. Baron de T., som under sin livstid passionerat hängivit sig åt magnetismens under, hade dött utblottad tack vare emogrationen och ej lämna... 656491 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 728 —}}</noinclude>__ 728 ___ allt var han ett orakel. Han kunde till och med tävla med herrar Bengy-Puy-Vallée och de Bonald. År 1817 tillbragte han regelbundet två kvällar i veckan i ett hus i grannskapet på Férou-gatan hos baronessan de T., en värdig ocliansedd per son, vars make under Ludvig XVI hade varit am bassadör i Berlin. Baron de T., som under sin livstid passionerat hängivit sig åt magnetismens under, hade dött utblottad tack vare emogrationen och ej lämnat annat efter sig än tio handskrivna volymer, inbundna i röd marokäng och med guld snitt, och där fann man ganska egendomliga un derrättelser om Mesmer och hans balja. Fru de T. hade haft nog stolthet att ej utgiva dessa me moarer och levde på en liten ränta som på något sätt undgått den allmänna katastrofen. Hon levde fjärran från hovets kretsar med dess, som hon sa de, "blandade värld" och föredrog en stolt och fattig ensamhet. Några vänner samlades två gån ger i veckan samt utgjorde en strängt rojalistisk salong. Men drack thé och man utstötte, allt efter som man var elegisk eller dityrambisk, suckar eller rop av avsky vid tanken på tidens ondska, frihetsmanifestet, bounapartisterna, skändandet av den<noinclude> <references/></noinclude> lx57mpkhlr9n0r79sa6eotq0780z2ia Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/181 104 224713 656492 2026-08-04T21:21:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 729 — Blå orden genom borgerskapet, jakobinismen hos Ludvig XVI1I och man talade helt tyst om de för hoppningar, som väcktes genom Monsieur, den se nare Karl X. Man tog med hänförelse emot de pöbelsånger, där Napoleon kallades Nicolas. Hertiginnor, som voro de mest förtjusande och finkänsliga kvinnor i världen, föllo i extas över kupletter som den föl jande, adresserade till "de federerade". Refonces dans vos culottes Le bout d' chemis' qui vou...' 656492 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 729 —}}</noinclude>— 729 — Blå orden genom borgerskapet, jakobinismen hos Ludvig XVI1I och man talade helt tyst om de för hoppningar, som väcktes genom Monsieur, den se nare Karl X. Man tog med hänförelse emot de pöbelsånger, där Napoleon kallades Nicolas. Hertiginnor, som voro de mest förtjusande och finkänsliga kvinnor i världen, föllo i extas över kupletter som den föl jande, adresserade till "de federerade". Refonces dans vos culottes Le bout d' chemis' qui vous pend. Qu'on n' dis' pas qu' les patriotes Ont arboré 1' drapeau blanct Man roade sig åt förskräckliga vitsar, åt lekar med ord, som man trodde förgiftade, åt katränger, Ja till och med åt distika. Ett sådant hade gjorts över ministären Dessolles, ett moderat kabinett som bland sina medlemmar räknade herrar Decazes ocli Deserre: Pour raffermir le tröne ébranlé sa base, 11 faut changer de sol, et de serre et de case. Eller också tog man förteckningen över pärerna, denna "förskräckliga jakobinförsamling", samt sat<noinclude> <references/></noinclude> k16n5snd4io334qt887i4nndzrcp61v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/182 104 224714 656493 2026-08-04T21:21:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 730 — te samman lämpliga namn så att man fick fraser som följande: Damas, Sabran, Gouvion SaintCyr. Det hela var mycket lustigt. I dessa kretsar parodierade man revolutionen. Man hade en egendomlig benägenhet att under stryka harmen och raseriet. Man gnolade sin lilla (^a ira: Ahl ©a ira! Qa ira! Qa ira! Les bounapartisf å la lanterne! Det är med visorna som med guilljotinen, de träffa utan urskilning, än det ena, än det andra hu vudet. Det ä... 656493 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 730 —}}</noinclude>— 730 — te samman lämpliga namn så att man fick fraser som följande: Damas, Sabran, Gouvion SaintCyr. Det hela var mycket lustigt. I dessa kretsar parodierade man revolutionen. Man hade en egendomlig benägenhet att under stryka harmen och raseriet. Man gnolade sin lilla (^a ira: Ahl ©a ira! Qa ira! Qa ira! Les bounapartisf å la lanterne! Det är med visorna som med guilljotinen, de träffa utan urskilning, än det ena, än det andra hu vudet. Det är samma sak. 1 affären Fualdés, som pågick vid denna tid, år 1816, tog man parti för Bastide och Jausion eme dan Fualdés varit bounapartist. De liberala kal lade man "bröder oclivänner". Det var den hög sta graden av förolämpning. Liksom vissa klockstaplar hade baronessan de T:s salonger två tuppar. Den ene var herr Gillenormand, den andre greve de Lamothe-Valois, om vilken man viskade med en viss hänsyn: Det är Lamothe från halsbandsaffären. Ni vet?<noinclude> <references/></noinclude> 9jsk9hlvix2m1zepgsjkxz21pfzr3uc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/183 104 224715 656494 2026-08-04T21:21:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 731 — Partiandan kan uppvisa sådana egendomliga amnestier. Vi tillägga: bland borgarna avtaga de aktnings värda positionerna på grund av blandade släkt förbindelser ocli man måste vara noga med, vem man mottager. På samma sätt som det sker för lust av värme i närheten av kyliga föremål minskas anseende i närheten av människor man föraktar. Den gamla tidens förnäma värld åsidosatte denna som alla andra lagar. Marigny, Pompadours bro...' 656494 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 731 —}}</noinclude>— 731 — Partiandan kan uppvisa sådana egendomliga amnestier. Vi tillägga: bland borgarna avtaga de aktnings värda positionerna på grund av blandade släkt förbindelser ocli man måste vara noga med, vem man mottager. På samma sätt som det sker för lust av värme i närheten av kyliga föremål minskas anseende i närheten av människor man föraktar. Den gamla tidens förnäma värld åsidosatte denna som alla andra lagar. Marigny, Pompadours bro der, hade tillträde till hans höghet de Soubise. Trots allt? Nej, emedan! Du Barry, la Vauberniers gudfar, togs älskvärt emot av marskalken de Richelieu. Denna värld, det var Olympen. Merkurius och prinsen av Guéménée äro där lika hemastadda. är en gud. En tjuv släppes in, förutsatt att han Hos greve de Lamothe, som år 1815 var sjuttio fem år, fanns det intet annat anmärkningsvärt än hans stillsamma och en smula sentensiösa upp trädande, hans kantiga och kyliga ansikte, hans polerade uppträdande, hans ständigt till kragen knäppta rock, hans långa ocli ständigt korsade<noinclude> <references/></noinclude> 2v6xkpc380ky23qdbov8tmu3ihw23xf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/184 104 224716 656495 2026-08-04T21:21:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 732 — ben, iförda vida byxor i samma färg som Sienneleran. Denne Lamothe räknades för något i en salong på grund av sin ryktbarhet och, hur egendomligt det än låter, sannt är det, emedan han bar namnet Valois. I fråga om herr Gillenormand vilade hans an seende på säker grund. Han uppskattades eme dan han var en auktoritet. Han hade, trots sin yt lighet och utan att det gjorde intrång på hans glät tighet, ett visst sätt att uppträda imponer...' 656495 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 732 —}}</noinclude>— 732 — ben, iförda vida byxor i samma färg som Sienneleran. Denne Lamothe räknades för något i en salong på grund av sin ryktbarhet och, hur egendomligt det än låter, sannt är det, emedan han bar namnet Valois. I fråga om herr Gillenormand vilade hans an seende på säker grund. Han uppskattades eme dan han var en auktoritet. Han hade, trots sin yt lighet och utan att det gjorde intrång på hans glät tighet, ett visst sätt att uppträda imponerande, värdigt och enligt det liögre borgerskapets kodex och hans höga ålder ökade detta intryck. Man är ej ostraffat ett århundrade. Åren sluta med att omkring hjässan skapa en vördnadsbjudande gloria. Dessutom ägde han ett förråd av dessa ord, som komma gnistor att slå fram ur klippan. När kungen av Preussen, sedan han återinsatt Ludvig XVIII på tronen, besökte honom under namnet gre ve de Rappin, togs han av Ludvig XIV:s ättling emot ungefär som en greve från Brandenburg och med den mest utsökta oförskämdhet. Herr Gille normand gillade detta:<noinclude> <references/></noinclude> 2n406z76vk6mu0cohrfm5f0e2vk1x8v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/185 104 224717 656496 2026-08-04T21:21:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 733 — — Alla kungar, som ej sitta på Frankrikes tron, äro landsortskungar. En dag gjordes denna fråga och gavs detta svar i hans närvaro: — Vilket straff har tllldömts redaktören för Courrier fran^ais? — Han skall suspenderas. — "Sus" är överflödigt, sade herr Gillenormand. (Pendu betyder hängas, suspendu avsatt på franska.) Det är dylika ord som skapa en ansedd ställ ning. När han vid Te deum till firandet av årsdagen för Bourbonernas...' 656496 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 733 —}}</noinclude>— 733 — — Alla kungar, som ej sitta på Frankrikes tron, äro landsortskungar. En dag gjordes denna fråga och gavs detta svar i hans närvaro: — Vilket straff har tllldömts redaktören för Courrier fran^ais? — Han skall suspenderas. — "Sus" är överflödigt, sade herr Gillenormand. (Pendu betyder hängas, suspendu avsatt på franska.) Det är dylika ord som skapa en ansedd ställ ning. När han vid Te deum till firandet av årsdagen för Bourbonernas återkomst såg herr Talleyrand gå förbi, sade han: — Se där hans exellens Hin håle. Herr Gillenormand anlände vanligen i sällskap med sin dotter, den långa fröken, som då hade passerat fyrtiotalet och såg ut som femtio, och en liten vacker gosse på sju år, Ijushylt, frisk och med lyckliga ocliförtroendefulla ögon. Han kom aldrig in i salongen utan att få höra en massa rös ter som surrade:<noinclude> <references/></noinclude> 1h32rm0ldel936rwau48kavvslv3avr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/186 104 224718 656497 2026-08-04T21:21:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad han är vacker! Vilken skada! Stac kars barn! Detta barn var det, vi nyss talat om. Men kal lade det — det stackars barnet — emedan hans far var "en stråtrövare från Loire". Denne "stråtrövare från Loire" var herr Gillenormands måg, som vi redan omtalat, och som herr Gillenormand kallade familjens skamfläck.' 656497 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 734 —}}</noinclude>— Vad han är vacker! Vilken skada! Stac kars barn! Detta barn var det, vi nyss talat om. Men kal lade det — det stackars barnet — emedan hans far var "en stråtrövare från Loire". Denne "stråtrövare från Loire" var herr Gillenormands måg, som vi redan omtalat, och som herr Gillenormand kallade familjens skamfläck.<noinclude> <references/></noinclude> h3mx2n3h57jy9wt6qzyp0o4es88ppiu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/188 104 224719 656498 2026-08-04T21:22:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 735 — det är trädgårdar, och om de voro mindre; det är buketter. Alla dessa platser begränsade på ena sidan av floden och på den andra av ett hus. Mannen i rocken och träskorna, som vi just tala om, bodde år 1817 i den minsta av dessa inhägnader oclidet enklaste av dessa hus. Han levde ensam, tillba kadragen och fattig tillsammans med en kvinna som varken var ung eller gammal, varken vacker eller ful, varken bondkvinna eller borgarflicka. Den jordl... 656498 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 735 —}}</noinclude>— 735 — det är trädgårdar, och om de voro mindre; det är buketter. Alla dessa platser begränsade på ena sidan av floden och på den andra av ett hus. Mannen i rocken och träskorna, som vi just tala om, bodde år 1817 i den minsta av dessa inhägnader oclidet enklaste av dessa hus. Han levde ensam, tillba kadragen och fattig tillsammans med en kvinna som varken var ung eller gammal, varken vacker eller ful, varken bondkvinna eller borgarflicka. Den jordlapp, som han kallade för sin trädgård, var berömd i trakten för sina blommors skönhet. Blomsterskötseln var hans enda sysselsättnig. Tack vare arbete, ihärdighet ocliriklig vattning hade det lyckats honom att följa skaparen i spå ren; han hade funnit vissa dalier och tulpaner, vilka tycktes ha glömts av naturen. Han var upp finningsrik. Före Soulange Bodin hade han ska pat små underkulturer av ljung åt de sällsynta och dyrbara buskar, man införde från Amerika och Kina. Ända från daggryningen var han om som maren i sina alléer, beskärande, rensande, vatt nande ; han gick bland sina blommor med ett ut seende av godmodighet, vemod och mildhet; stun<noinclude> <references/></noinclude> 26pmvk7q1boq0mdobe7q5ufj090ggy6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/189 104 224720 656499 2026-08-04T21:22:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 737 — dom stannade han drömmande orörlig under tim mar, lyssnande till fåglarnes sång i träden, jollret från ett barn i ett hus bredvid eller också betrak tade han ett strå med en vattendroppe, som solens strålar förvandlade till en karbunkel. Hans kost var knapp oclihan drack hellre mjölk än vin. En pojke kunde få honom att vika undan och hans tjänsteflicka grälade på honom. Han var så skygg att han nästan verkade vild, gick sällan ut och fi...' 656499 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 737 —}}</noinclude>— 737 — dom stannade han drömmande orörlig under tim mar, lyssnande till fåglarnes sång i träden, jollret från ett barn i ett hus bredvid eller också betrak tade han ett strå med en vattendroppe, som solens strålar förvandlade till en karbunkel. Hans kost var knapp oclihan drack hellre mjölk än vin. En pojke kunde få honom att vika undan och hans tjänsteflicka grälade på honom. Han var så skygg att han nästan verkade vild, gick sällan ut och fick aldrig besök av andra än de fattiga och av sin präst, herr Mabeuf. Men om stadens invånare eller någon resande av nyfikenhet knackade på hans dörr för att få se tulpanerna och rosorna öpp nade han småleende. Detta var stråtrövaren från Loire. Den, som vid samma tid läste de militära publi kationerna, biografierna, Moniteur och den stora arméns bulletiner skulle ha blivit slagen av ett namn, som förekom ofta, namnet Georges Pontmercy. Helt ung hade denne Georges Pontmercy varit soldat vid regementet Saintonge. Revolutio nen bröt ut. Regementet Saintonge utgjorde en del av Rhenarmén. Ty monarkiens gamla rege menten bibehöllo sina provinsnamn även efter mo<noinclude> <references/></noinclude> tonloq3nun0ejhsckdjfs6h9rslm8ke Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/190 104 224721 656500 2026-08-04T21:22:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 738 — narkiens fall ända fram till 1794. Pontmercy käm pade vid Spire, vid Worms och Neustadt, vid Turkheim och Alzey och Mayence, där han var en av de två hundra vilka utgjorde Houchards eftertrupp. Själv tolfte höll han stånd mot prinsens av Hessen garde bakom Andernachs gamla vall och föll ej tillbaka på huvudarmén förrän fiender nas kanoner öppnat en bräsch från bröstvärnet ända till kullens fot. Han lydde under Kléber vid Marchiennes oc...' 656500 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 738 —}}</noinclude>— 738 — narkiens fall ända fram till 1794. Pontmercy käm pade vid Spire, vid Worms och Neustadt, vid Turkheim och Alzey och Mayence, där han var en av de två hundra vilka utgjorde Houchards eftertrupp. Själv tolfte höll han stånd mot prinsens av Hessen garde bakom Andernachs gamla vall och föll ej tillbaka på huvudarmén förrän fiender nas kanoner öppnat en bräsch från bröstvärnet ända till kullens fot. Han lydde under Kléber vid Marchiennes och under striden vid Mont-Palissel, där en spanjor krossade hans ena arm. Sedan kom han till fronten i Italien och var en av de trettio grenadjärer som försvarade passet Tende under Joubert. Joubert blev vid detta tillfälle ut nämnd till general och Pontmercy till underlöjt nant. Pontmercy stod vid Berthiers sida under mitraljöselden vid Lodi, som kom Bonaparte att säga: — Berthier har varit artillerist, kavallerist och grenadjär. Han såg sin forne general, Joubert, falla vid Novi i det ögonblick, då han med höjd sabel ut ropade: Framåtl Sedan han med sitt kompani inskeppats i en liten<noinclude> <references/></noinclude> i1iq8rm2pavvrhaalnzyddmelzzgv16 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/191 104 224722 656501 2026-08-04T21:22:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 739 — farkost och från Genua kommit till, jag vet ej vil ken liten hamn, råkade han ut för ett getingbo av sex eller sju engelska båtar. Kaptenen från Genua ville kasta kanonerna i havet, gömma soldaterna i lastrummet samt slippa igenom i egenskap av han delsfartyg. Pontmercy lät hissa, trikoloren samt seglade stolt fram under de brittiska fregatternas kanoner. Hans djärvhet växte och tjugo mil läng re fram angrep han med sin lilla båt ett stort... 656501 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 739 —}}</noinclude>— 739 — farkost och från Genua kommit till, jag vet ej vil ken liten hamn, råkade han ut för ett getingbo av sex eller sju engelska båtar. Kaptenen från Genua ville kasta kanonerna i havet, gömma soldaterna i lastrummet samt slippa igenom i egenskap av han delsfartyg. Pontmercy lät hissa, trikoloren samt seglade stolt fram under de brittiska fregatternas kanoner. Hans djärvhet växte och tjugo mil läng re fram angrep han med sin lilla båt ett stort eng elskt transportfartyg, som förde trupper till Sici lien och var så överfyllt av män och hästar, att relingarna nästan lågo under vattnet. År 1805 tillhörde han den division Malher, som beröva de ärkehertig Ferdinand Gunzburg. Vid Wettingcn mottog han i sina armar under ett kul regn den dödligt sårade överste Maupetit vid nionde dragonregementet. Vid Austertitz ut märkte han sig under den underbara framryckning, som skedde under det tätaste kulregnet. När det kejserliga ryska gardets kavalleri kros sade en bataljon i fjärde linjen, var Pontmercy bland dem, som tiggde om revansch och kom gardet att rygga. Kejsaren gav honom korset. Pontmercy såg i tur ocliordning Wurmser ta<noinclude> <references/></noinclude> 2ukp05r0ko64xvkyqxfxk43dir3sqds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/192 104 224723 656502 2026-08-04T21:22:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 740 — ga fångar i Mantua, Mélas i Alexandria och Mack i Ulm. Han tillhörde den stora arméns åttonde kår under Mortiers befäl och intog Ham burg. Sedan kom han till det femtiofemte, hans gamla regemente i Flandern. Vid Eylau var han på den kyrkogård, där den hjältemodige kapten Louis Hugo, en farbror till denna boks författare, med sitt kompani på åttiotre man under två timmar stod emot den fientliga ar mén. Pontmercy var en av de tre, vilka läm...' 656502 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 740 —}}</noinclude>— 740 — ga fångar i Mantua, Mélas i Alexandria och Mack i Ulm. Han tillhörde den stora arméns åttonde kår under Mortiers befäl och intog Ham burg. Sedan kom han till det femtiofemte, hans gamla regemente i Flandern. Vid Eylau var han på den kyrkogård, där den hjältemodige kapten Louis Hugo, en farbror till denna boks författare, med sitt kompani på åttiotre man under två timmar stod emot den fientliga ar mén. Pontmercy var en av de tre, vilka läm nade kyrkogården levande. Han var med vid Friedland. Sedan såg han Moskva, Beresina, Lutzen, Bautzen, Dresden, Warchau, Leipzig ocli defi lén vid Gelnhausen. Därpå följde Montmirail, Chateau-Thierry, Craon, Marnes stränder ocliAisne, och till sist det fruktansvärda Laon. Vid Arnay-le-Duc var han kapten och högg ned tio ko sacker samt räddade, ej sin general men, sin korporal. Han fick flera hugg vid detta tillfälle och bara på högra armen kunde man räkna tjugosju sår. Åtta dagar före Paris' kapitulation liade han jämte en kamrat fått transport till kavalleriet. Han var vad man under den gamla tiden kallade för den dubbla handen, det vill säga förmågan att som<noinclude> <references/></noinclude> knkboggh10enj7d131h9kghibvby3o1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/193 104 224724 656503 2026-08-04T21:22:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med ''^4i — soldat handskas med både sabel och gevär, söm officer både med en skvadron och en bataljon. Det är tack vare denna färdighet som vissa specialva pen, till exempel dragonerna, ha uppstått och som utgöra en blandning av infanteri och kavalleri. Han följde med Napoleon till Elba. Vid Waterloo var han chef för eii skvadron kyrassiärer i Dubois' brigad. Det var han som tog bataljonen Luneburgs fana. Han kastade fanan för kejsarens fötter. Han var... 656503 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 741 —}}</noinclude>'^4i — soldat handskas med både sabel och gevär, söm officer både med en skvadron och en bataljon. Det är tack vare denna färdighet som vissa specialva pen, till exempel dragonerna, ha uppstått och som utgöra en blandning av infanteri och kavalleri. Han följde med Napoleon till Elba. Vid Waterloo var han chef för eii skvadron kyrassiärer i Dubois' brigad. Det var han som tog bataljonen Luneburgs fana. Han kastade fanan för kejsarens fötter. Han var överhöljd av blod. När han ryckte till sig fanan, hade han fått ett sabelhugg över an siktet. Den förtjuste kejsaren ropade: — Du är överste! Du är baron, du är officer av hederslegionen! Pontmercy svarade: — Sire, jag tackar er å min änkas vägnar! En timma senare föll han i hålvägen vid Ohain. Vem var denne Georges Pontmercy? Det var stråtrövaren från Loire. Vi känna redan till en del av hans historia. Ef ter Waterloo. Man erinrar sig på vad sätt Pont mercy kommit från hålvägen vid Ohain; han hade återförenat sig med armén och hade släpats från ambulans till ambulans, tills han kom till Loire. Victor Hugo VI. 13<noinclude> <references/></noinclude> mdjtm65dtulz045f5j4lv9piapqgrj8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/194 104 224725 656504 2026-08-04T21:23:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 742 — Restaurationen hade ställt honom på halv sold samt sedan under uppsilct placerat honom i Vernon. Ludvig XV111 betraktade som icke existeran de allt som hänt under de hundra dagarna och er kände honom varken som officer av hederslegionen eller som överste eller som baron. Han å sin sida försummade aldrig ett tillfälle att skriva sig som översten, baron Pontmercy. Han hade blott en gammal blå kostym och gick aldrig ut utan att taga på sig hed... 656504 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 742 —}}</noinclude>— 742 — Restaurationen hade ställt honom på halv sold samt sedan under uppsilct placerat honom i Vernon. Ludvig XV111 betraktade som icke existeran de allt som hänt under de hundra dagarna och er kände honom varken som officer av hederslegionen eller som överste eller som baron. Han å sin sida försummade aldrig ett tillfälle att skriva sig som översten, baron Pontmercy. Han hade blott en gammal blå kostym och gick aldrig ut utan att taga på sig hederslegionens officersrosett. A11männe åklagaren meddelade honom att han skulle komma att åtalas för "obehörigt bärande av denna dekoration". När han erhöll detta meddelande svarade Pontmercy med ett bittert leende: — Jag vet ej, om det är jag, som ej längre för står franska eller om det är ni, som ej längre talar det, men faktum är, att jag ej förstår er. Sedan giclc han ut åtta dagar i följd med sin rosett. Man vågade ej bråka med honom. Två eller tre gånger skrevo krigsministern ocligeneralstabschefen till honom under denna adress: Till herr kommendanten Pontmercy. lian sände till baka breven oöppnade. Vid samma tid behand lade Napoleon på Sankt Helena på samma sätt de<noinclude> <references/></noinclude> gk70th03od3idk81cfedwwx5l71fv0m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/195 104 224726 656505 2026-08-04T21:23:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 743 — meddelanden, sir Hudson Lowe adresserade till ge neral Bonaparte. Pontmercy hade slutat med att — må uttrycket tillåtas oss — ha samma saliv i munnen som kejsaren. På samma sätt fanns det i Rom soldater från Kartago, vilka vägra Flaminius sin hälsning och ägde en smula av Hannibals själ. En morgon mötte han allmänne åklagaren på en gata i Vernon, giclc fram till honom ocli sade: — Min herre, har jag tillåtelse att bära mina ärr? Han...' 656505 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 743 —}}</noinclude>— 743 — meddelanden, sir Hudson Lowe adresserade till ge neral Bonaparte. Pontmercy hade slutat med att — må uttrycket tillåtas oss — ha samma saliv i munnen som kejsaren. På samma sätt fanns det i Rom soldater från Kartago, vilka vägra Flaminius sin hälsning och ägde en smula av Hannibals själ. En morgon mötte han allmänne åklagaren på en gata i Vernon, giclc fram till honom ocli sade: — Min herre, har jag tillåtelse att bära mina ärr? Han ägde intet annat än sin lilla halva sold som skvadronchef. I Vernon hade han hyrt det minsta hus han kunnat finna. Han levde ensam och på vad skola vi nu få veta. Under kejsardömet hade lian mellan två krig fått tid att gifta sig med frö ken Gillenormand. Den gamle borgaren, upprörd i sitt innersta, hade suckande givit sitt samtycke i det han sade: — De största familjer ha tvingats till sådant. År 1815 hade fru Pontmercy, som i förbigående var en beundransvärd kvinna, fullt värdig sin ma ke, dött ocliefterlämnat ett barn. Detta barn skulle lia blivit överstens glädje i hans ensamhet men<noinclude> <references/></noinclude> 5le6pf3toicetrkqkpybbxeuvpvz1sq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/196 104 224727 656506 2026-08-04T21:23:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 744 — morfadern krävde befallande sin dotterson ocli förklarade, att om han ej fick ta hand om honom, skulle han göra honom arvlös. Fadern hade givit vika i sonens intresse och emedan han ej kunde få träffa sin son, hade han börjat älska blommorna. Han hade dessutom avstått från allt, rörde sig ej ur fläcken och konspirerade icke. Hans tankar delades mellan de oskyldiga saker han sysslade med och de stora ting, han uträttat. Han tillbragte sin tid m... 656506 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 744 —}}</noinclude>— 744 — morfadern krävde befallande sin dotterson ocli förklarade, att om han ej fick ta hand om honom, skulle han göra honom arvlös. Fadern hade givit vika i sonens intresse och emedan han ej kunde få träffa sin son, hade han börjat älska blommorna. Han hade dessutom avstått från allt, rörde sig ej ur fläcken och konspirerade icke. Hans tankar delades mellan de oskyldiga saker han sysslade med och de stora ting, han uträttat. Han tillbragte sin tid med att vänta på en lök eller att erinra sig Austerlitz. Herr Gillenormand upprätthöll ingen förbindelse med sin måg. Översten var i hans ögon en "ban dit" och han var för översten "odågan". Herr Gillenormand talade aldrig om översten om ej för att någon gång skämta med hans "baroni". Det var uttryckligen överenskommet att översten aldrig skulle försöka att träffa sin son eller tala om ho nom vid risk att gossen skulle jagas bort arvlös. För familjen Gillenormand var Pontmercy en pest sjuk. De ämnade uppfostra barnet efter eget be hag. Det var kanske orätt av översten att gå in på dessa villkor men han gjorde det, i det han trod de sig göra rätt i att offra sig själv. Arvet efter<noinclude> <references/></noinclude> 50rjj0itdpu7edg6c94y5lrhc87d3jw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/197 104 224728 656507 2026-08-04T21:23:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 745 — herr Gillenormand var ej mycket, men arvet efter fröken Gillenormand den äldre var avsevärt. Den na moster, som förblivit ogift, var rik på mödernet oclihennes systers son var hennes naturlige arv tagare. Barnet, som hette Marius, visste att det hade en far men intet mer. Ingen sade något om den sa ken. Men i de kretsar dit hans morfar förde ho nom hade så småningom alla viskningar, halva ord ocliblinkningar trängt in i hans själ oclihan...' 656507 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 745 —}}</noinclude>— 745 — herr Gillenormand var ej mycket, men arvet efter fröken Gillenormand den äldre var avsevärt. Den na moster, som förblivit ogift, var rik på mödernet oclihennes systers son var hennes naturlige arv tagare. Barnet, som hette Marius, visste att det hade en far men intet mer. Ingen sade något om den sa ken. Men i de kretsar dit hans morfar förde ho nom hade så småningom alla viskningar, halva ord ocliblinkningar trängt in i hans själ oclihan hade till slut börjat förstå något, ocli då han helt naturligt inpyrdes av andan i de kretsar, där han ständigt vistades, slutade han med att ej tänka på sin fader annat än med en känsla av skam ocli med beklämt hjärta. Under det han växte upp på detta sätt, försvann översten var annan eller var tredje månad, sniög sig till Paris som en rymmare och ställde sig på vakt i Saint-Sulpice vid den tid, då moster Gille normand tog Marius med sig till mässan. Darran de för att mostern skulle vända sig om gömde han sig bakom en pelare, stod orörlig, vågade knap past draga andan, ocli betraktade sitt barn. Denne ärrige man fruktade denna gamla fröken.<noinclude> <references/></noinclude> 56k83044by3t3vrs8b6mjovcozpded9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/198 104 224729 656508 2026-08-04T21:23:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 746 — Det var detta som hade givit upphovet till hans bekantskap med kyrkovärden i Vernon, herr Mabeuf. Denne värde präst var en bror till kyrkovärden i Saint-Sulpice, vilken flera gånger lagt märke till denne man, vilken betraktade ett barn, och detta ärr, som han hade över kinden oclide stora tårar, som syntes i hans ögon. Denne man, som såg ut som en man ocli grät som en kvinna, hade fångat kyrkovärdens intresse. Han glömde ej hans an sikte. N...' 656508 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 746 —}}</noinclude>— 746 — Det var detta som hade givit upphovet till hans bekantskap med kyrkovärden i Vernon, herr Mabeuf. Denne värde präst var en bror till kyrkovärden i Saint-Sulpice, vilken flera gånger lagt märke till denne man, vilken betraktade ett barn, och detta ärr, som han hade över kinden oclide stora tårar, som syntes i hans ögon. Denne man, som såg ut som en man ocli grät som en kvinna, hade fångat kyrkovärdens intresse. Han glömde ej hans an sikte. När han en dag hälsade på sin bror i Ver non, mötte han på bron överste Pontmercy och kände i honom igen mannen från Saint-Sulpice. Kyrkovärden talade om det för sin bror kyrkoher den ocli under någon förevändning gjorde de båda ett besök hos översten. Denna visit drog med sig flera. Översten, som i början var mycket till- knäppt, slutade med att tala öppenhjärtigt och både kyrkoherden ocli hans bror fingo veta hela historien samt hur I°ontmercy offrat sin egen lycka för sitt barns framtid. Detta gjorde att kyrkoher den högaktade honom ocli att de två männen öm sesidigt började hålla av varandra. Ocli när två män av en slump båda äro uppriktiga ocli goda så<noinclude> <references/></noinclude> 7c7ea710hxm6ml4p7274clow92n4cl8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/199 104 224730 656509 2026-08-04T21:23:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 747 — finnes det inga, som så lätt I<omma överens som en gammal präst och en gammal soldat. Det är i grunden samma yrlce. Den ene ägnar sig åt fos terlandet liär nere, den andra åt riket där uppe, det är hela olikheten. Två gånger om året, den förste januari och på Sankt Georgs dag, skrev Marius till sin fader for mella brev, som hans moster dikterade ocli som verkade som hämtade ur en brevställare. Detta var allt, som herr Glllenormand toler...' 656509 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 747 —}}</noinclude>— 747 — finnes det inga, som så lätt I<omma överens som en gammal präst och en gammal soldat. Det är i grunden samma yrlce. Den ene ägnar sig åt fos terlandet liär nere, den andra åt riket där uppe, det är hela olikheten. Två gånger om året, den förste januari och på Sankt Georgs dag, skrev Marius till sin fader for mella brev, som hans moster dikterade ocli som verkade som hämtade ur en brevställare. Detta var allt, som herr Glllenormand tolererade, och fa dern svarade med ömma brev, som morfadern olästa stoppade i sin ficka.<noinclude> <references/></noinclude> 3am7j3f7mbcnfv8gne7uiq8n711c2il Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/201 104 224731 656510 2026-08-04T21:23:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 749 — nos där alla, sittande i ring kring elden och sparsamt belysta av en lampa med grön skärm, med sina stränga profiler, sitt gråa eller vita hår, sina långa klänningar från en gången tid i dystra färger och då och då uttalande maje stätiska ocliförskräckande ord, då betraktade den lille Marius dem med rädsla och trodde sig se, ej kvinnor utan patriarker och mager, ej verkliga varelser utan gengångare. Till dessa spöken sällade sig flera...' 656510 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 749 —}}</noinclude>— 749 — nos där alla, sittande i ring kring elden och sparsamt belysta av en lampa med grön skärm, med sina stränga profiler, sitt gråa eller vita hår, sina långa klänningar från en gången tid i dystra färger och då och då uttalande maje stätiska ocliförskräckande ord, då betraktade den lille Marius dem med rädsla och trodde sig se, ej kvinnor utan patriarker och mager, ej verkliga varelser utan gengångare. Till dessa spöken sällade sig flera präster, som umgingos i den gamla salongen, samt några ädlingar, såsom markisen de Sassenay, sekreterare hos fru de Berry, vicomte de Valory, som under pseudonymen Charles-Antoine utgav oden, furs ten av Beaufrement, som ännu var ganska ung oclihade en täck och spirituell maka, vars djupt urringade sammetstoaletter glänste i dunklet, markis de Coriolis d'Espinouse, den fransman, som bäst förstod att avväga artigheter, greve d'Amendre, en hedersman med en jovialisk ha ka samt herr de Port-de-Guy, en stöttepelare i Louvre-biblioteket, som då ännu kallades för ko nungens kabinett. Herr de Port de Guy, som var skallig oclisnarare åldrad än gammal, berättade<noinclude> <references/></noinclude> ktqpnr1jh5ggmne6ysgt853ct3rxdop Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/202 104 224732 656511 2026-08-04T21:23:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 750 — att år 1793, när han var sexton år, hade han kas tats i fängelse som upprorsman samt länkats samman med en åttioåring, biskopen i Mirepoix, han också upprorisk fast i egenskap av präst ocli ej som soldat liksom han själv. Det var i Toulon. Deras uppgift var att om natten vid guiltjotinen samla upp huvudena efter de under da gen avrättade; på ryggen måste de bära de bloddrypande kropparna och deras röda fångdräkter betäcktes baktill av e...' 656511 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 750 —}}</noinclude>— 750 — att år 1793, när han var sexton år, hade han kas tats i fängelse som upprorsman samt länkats samman med en åttioåring, biskopen i Mirepoix, han också upprorisk fast i egenskap av präst ocli ej som soldat liksom han själv. Det var i Toulon. Deras uppgift var att om natten vid guiltjotinen samla upp huvudena efter de under da gen avrättade; på ryggen måste de bära de bloddrypande kropparna och deras röda fångdräkter betäcktes baktill av en skorpa av stelnat blod, som på nytt fuktades varje afton för att styvna under dagen. Dessa tragiska berättelser överflö dade i baronessan de T:s salong och svordomar na över Marat resulterade i applåder åt Trestaillon. Några oansenliga deputerade spelade där sin v/hist, nämligen herrar Thibord, du Chalard, Lemarcliant de Gomicourt och de konservativas ryktbare skämtare Conet-Dincourt. Lantdomaren de Ferrette med sina knäbyxor oclisina spensli ga ben syntes där stundom under sina besök hos herr de Talleyrand. Han hade deltagit i greven av Artois uppsluppna nöjen samt, i motsats till den Aristoteles, Campaspus skildrar, låtit fru Gui-<noinclude> <references/></noinclude> rpr1bny91gy5ewcb8hnqahal7xi21dd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/203 104 224733 656512 2026-08-04T21:24:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 751 — mard krypa på alla fyra samt på så sätt visat, att en lantdomare kan hämnas en filosofs smä lek. Bland prästerna fann man abbé Halma, den samme, till vilken herr Larose, hans medarbetare i "La foudre", sade: — Bah! Vem är icke femtio år? Några vitnäbbar kanske? Abbé Letourneur, hovpredikanten, abbé Frayssinous, som ännu varken var greve eller biskop eller minister eller pär och som bar en gammal prästrock utan knappar, abbé Keravenant,...' 656512 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 751 —}}</noinclude>— 751 — mard krypa på alla fyra samt på så sätt visat, att en lantdomare kan hämnas en filosofs smä lek. Bland prästerna fann man abbé Halma, den samme, till vilken herr Larose, hans medarbetare i "La foudre", sade: — Bah! Vem är icke femtio år? Några vitnäbbar kanske? Abbé Letourneur, hovpredikanten, abbé Frayssinous, som ännu varken var greve eller biskop eller minister eller pär och som bar en gammal prästrock utan knappar, abbé Keravenant, som var kyrkoherde i Saint-Germain-de-Prés och vi dare den påvlige nuntien, dåvarande monsignore Macclii, ärkebiskop i Nisibis, sedermera kardinal ocli kännetecknad av sin långa, tankfulla näsa, en annan monsignore, som även titulerades abbate Palmieri oclivar en av de sju notarierna vid den påvliga stolen, helgonens advokat, postulatore de santi, sysselsatt med kanoniseringarna ocli alltså i det närmaste detsamma som en pa radisets undersökningsdomare, dessa män fann man i denna salong samt dessutom två kardina ler, de la Luzerne och Clermont-Tonnerre; den<noinclude> <references/></noinclude> hvixjzd4c7bpz4e5ajxwj5f564syguc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/204 104 224734 656513 2026-08-04T21:24:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 752 — förre var författare och skulle några är senare ha äran att i "Conservateur" signera artiklar sida vid sida med Chateaubriand. Herr Clermont-Tonnerre var ärkebiskop i Toulouse oclikom ofta till Paris för att besöka sin brorson, markisen de Tonnerre, som varit krigsminister. Kardinal Clermont-Tonnerre var en liten munter gubbe med röda strumpor under sin stoppade kaftan och hans specialitet var att hata encyklopedisterna samt att älska biljard... 656513 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 752 —}}</noinclude>— 752 — förre var författare och skulle några är senare ha äran att i "Conservateur" signera artiklar sida vid sida med Chateaubriand. Herr Clermont-Tonnerre var ärkebiskop i Toulouse oclikom ofta till Paris för att besöka sin brorson, markisen de Tonnerre, som varit krigsminister. Kardinal Clermont-Tonnerre var en liten munter gubbe med röda strumpor under sin stoppade kaftan och hans specialitet var att hata encyklopedisterna samt att älska biljardspel och de människor, som vid denna tid gingo förbi hans bostad vid Madame-gatan, stannade för att lyssna till kulornas stötar och den gälla stämma, varmed kardinalen ropade till sin medspelare, monsignor Cottret, bi skop in partibus i Caryste: — Se upp, abbé, det var karambol! Kardinal Clermont-Tonnerre hade införts hos baronessan de T. av sin mest intime vän, herr de Roquelaure, före detta biskop i Senlis och medlem av franska akademien. Herr de Roque laure utmärktes av sin kraftiga växt och sitt trägna arbete i akademien. Tvärs genom glas rutorna till den intill biblioteket liggande sal, där Franska akademien på den tiden höll sina<noinclude> <references/></noinclude> tssepw4h1qni32t9t1zuw4bo6lp9b1v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/205 104 224735 656514 2026-08-04T21:24:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 753 — sammanträden, kunde de nyfikna varje tisdag se den forne biskopen i Senlis i violetta strumpor, pudrad peruk och med ryggen mot dörren för att bättre visa sin sammetskrage. Alla dessa präs ter ökade, fastä^n de snarare voro världsmän än präster, den allvarliga stämningen i baronessan de l^s salong, där dock fem pärer, markisen de Vibraye, markisen de Talaru, markisen d'Herbouville. vicomten Dambray och hertigen av Valentinois representerade... 656514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 753 —}}</noinclude>— 753 — sammanträden, kunde de nyfikna varje tisdag se den forne biskopen i Senlis i violetta strumpor, pudrad peruk och med ryggen mot dörren för att bättre visa sin sammetskrage. Alla dessa präs ter ökade, fastä^n de snarare voro världsmän än präster, den allvarliga stämningen i baronessan de l^s salong, där dock fem pärer, markisen de Vibraye, markisen de Talaru, markisen d'Herbouville. vicomten Dambray och hertigen av Valentinois representerade det adliga inslaget. Den ne hertig av Valentinois hade, trots att han var furste av Monaco och alltså en regerande hög het, en så stor uppskattning av det franska pärskåpet, att han såg allt i dess ljus. Det var han som en gång sade: — Kardinalerna äro Roms franska pärer, lor derna äro Englands franska pärer. Dessutom dominerades denna feodala salong — ty under denna lid trängde revolutionen in överallt — av en borgare, herr Gillenormand. Detta var gräddan av Paris rojalistiska socie- tet. Anseendet, till och med rojalisternas, hölls här i karantän. Det råder alltid en viss anarki i fråga om en människas anseende. Om Chateau-<noinclude> <references/></noinclude> gdfkxlt1tjeju8cqc1x2iy499kpapzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/206 104 224736 656515 2026-08-04T21:24:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 754 — briand hade trätt in där, skulle han gjort sam ma intryck som fader Duchéne. Det fanns doclc några ångerfulla, som tillätos att återvända till den ortodoxa världen. Greve Beugnot tillhörde dem, vilka togos på prov. De förnäma salongerna från i dag likna föga dessa salonger. Våra dagars rojalister äro de magoger, låt oss säga detta till deras beröm. Det sällskap, som samlades hos fru de T. till hörde den förnäma världen, hade en...' 656515 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 754 —}}</noinclude>— 754 — briand hade trätt in där, skulle han gjort sam ma intryck som fader Duchéne. Det fanns doclc några ångerfulla, som tillätos att återvända till den ortodoxa världen. Greve Beugnot tillhörde dem, vilka togos på prov. De förnäma salongerna från i dag likna föga dessa salonger. Våra dagars rojalister äro de magoger, låt oss säga detta till deras beröm. Det sällskap, som samlades hos fru de T. till hörde den förnäma världen, hade en utsökt smak och hövlighet samt vanor, vilka inneburo alla slag av omedvetet raffinemang från 1'ancien régime, denna tid, som levde, trots att den redan begravts. En del av dessa vanor, särskilt när det gällde språket, föreföllo egendomliga. Man kallade en kvinna fru generalskan. Fru överstinnan hade ej helt kommit ur bruk. Den charman ta fru de Léon föredrog, utan tvivel till minne av hertiginnorna de Longueville oclide Chevreuse, denna titel framför prinsessa. Markisinnan de Créquy lät även hon kalla sig fru överstinnan. Det var denna lilla förnäma krets som i Tuillerierna uppfann raffinemanget att alltid på tal om monarken säga kungen i tredje person men<noinclude> <references/></noinclude> av5sv1e5dm6iuhw8qp6m9t1heylvvgw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/207 104 224737 656516 2026-08-04T21:24:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 755 — aldrig hans majestät, emedan beteckningen ma jestät hade "fläckats" av en usurpator. Man dömde där människor och deras handlin gar. Man hånade tiden, som man avstod från att söka förstå. Man underblåste varandras för våning. Man ställde till förfogande det lilla ljus, man hade. Metusalem undervisade Epimenides. Den döve höll den blonde au jour. Allt, som ha de skett efter Koblentz, betraktade man som obe fintligt. På samma sätt...' 656516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 755 —}}</noinclude>— 755 — aldrig hans majestät, emedan beteckningen ma jestät hade "fläckats" av en usurpator. Man dömde där människor och deras handlin gar. Man hånade tiden, som man avstod från att söka förstå. Man underblåste varandras för våning. Man ställde till förfogande det lilla ljus, man hade. Metusalem undervisade Epimenides. Den döve höll den blonde au jour. Allt, som ha de skett efter Koblentz, betraktade man som obe fintligt. På samma sätt som Ludvig XVlll av Guds nåde var i sitt tjugofemte regeringsår voro emigranterna i det tjugofemte året av sin ung dom. Allt var harmoni. Intet bullersamt liv, orden knappast viskades fram och tidningen, som stod i full samklang med salongen, verkade som en papyrus. Det fanns unga människor, men de verkade en smula döda. I väntrummen såg man ålderstigna livréer. Dessa människor från en gången tid serverades av betjänter, som voro de ras jämnåliga. Allt gjorde intryck av att vara uråldrigt och att ha envisats i sitt motstånd mot graven. Konservera, konservering, konservativ, det var nästan hela deras ordförråd. Och de<noinclude> <references/></noinclude> nlku2iw9h1qsz1vuz3afldabwqxi3k5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/208 104 224738 656517 2026-08-04T21:25:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 756 — åsikter, som företräddes av denna vördnadsvär da krets liksom utsände aromatiska dofter och deras idéer hade ungefär samma lukt som den indiska rot, vilken man begagnar mot mal. Det var en värld av mumier. Husbönderna voro balsamerade, betjänterna uppstoppade med halm. En gammal emigrerad och ruinerad markisinna, som blott hade kvar en sköterska, sade allt jämt: — Mitt tjänstefolk. Vad gjorde man i fru T:s salong? Man var "ultra". Att var...' 656517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 756 —}}</noinclude>— 756 — åsikter, som företräddes av denna vördnadsvär da krets liksom utsände aromatiska dofter och deras idéer hade ungefär samma lukt som den indiska rot, vilken man begagnar mot mal. Det var en värld av mumier. Husbönderna voro balsamerade, betjänterna uppstoppade med halm. En gammal emigrerad och ruinerad markisinna, som blott hade kvar en sköterska, sade allt jämt: — Mitt tjänstefolk. Vad gjorde man i fru T:s salong? Man var "ultra". Att vara ultra, detta ord har ej längre, trots att dess underlag ej försvunnit, någon mening. Låtom oss förklara det! Att vara ultra, det är att gå längre än andra. Det är att angripa spiran i tronens namn och mitran i altaret, det är att misshandla det, som man är fäst vid och att slå bakut, när man är i spännet, det är att förebrå bålet att kättarna dö för lätt och att förebrå avguden dess brist på avguderi; det är att förolämpa på grund av över driven vördnad och att finna påven för litet ka tolik och kungen för litet rojalist och att finna<noinclude> <references/></noinclude> on12mdxpx2raa2vmzy90a4jcc5ud1gf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/209 104 224739 656518 2026-08-04T21:25:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 757 — för mycket ljus i mörkret; det är att klandra al batrossen, snön, svanen och liljan i vithetens namn, att försvara en sak så, att man blir dess fiende, att vara så mycket för en sak, att man uppträder emot den. Denna ultra-stämning utmärkte särskilt restau rationens första tid. Intet i historien liknar denna kvart, som börja de 1814 och slutade omkring 1820, då herr de Villele, en praktisk jurist, kom till makten. Des sa sex år bildad...' 656518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 757 —}}</noinclude>— 757 — för mycket ljus i mörkret; det är att klandra al batrossen, snön, svanen och liljan i vithetens namn, att försvara en sak så, att man blir dess fiende, att vara så mycket för en sak, att man uppträder emot den. Denna ultra-stämning utmärkte särskilt restau rationens första tid. Intet i historien liknar denna kvart, som börja de 1814 och slutade omkring 1820, då herr de Villele, en praktisk jurist, kom till makten. Des sa sex år bildade ett egendomligt ögonblick, på en gång bullersamt och dystert, liksom upplyst av morgonrodnadens strålar men samtidigt höljt i de stora olyckornas mörker, detta mörker, som ännu syntes fylla horisonten och långsamt sän ka sig ned över det förgångna. 1 detta ljus och i detta dunkel fanns det en helt liten värld, ny och gammal, uppsluppen och dyster, ungdomlig och senil, som gnuggade sina öron. Intet liknar så ett uppvaknande som ett återvändande. Det var en klick, som betraktade Frankrike med ovil ja oclisom Frankrike betraktade med en viss iro ni. Det var gamla ugglor till markiser, som trängdes på gatorna gengångare ocli spöken Victor Hugo VI. 14<noinclude> <references/></noinclude> hg4a3mz49lg57j3jqllbgtwqwuu2mzx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/210 104 224740 656519 2026-08-04T21:25:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 758 — och för-dettingar, häpna över allt, tappra ädlin gar, vilka smålogo över att åter vara i Frankrike men också gräto, förtjusta över att återse sitt fä dernesland och förtvivlade över att ej återfinna sin monarki. Korstågens adel föraktade kejsar dömets, det vill säga svärdets. De historiska släkterna hade förlorat varje historiskt sinne och ättlingarna av Karl den stores kämpar föraktade Napoleons. Som vi just nämnt återgäld...' 656519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 758 —}}</noinclude>— 758 — och för-dettingar, häpna över allt, tappra ädlin gar, vilka smålogo över att åter vara i Frankrike men också gräto, förtjusta över att återse sitt fä dernesland och förtvivlade över att ej återfinna sin monarki. Korstågens adel föraktade kejsar dömets, det vill säga svärdets. De historiska släkterna hade förlorat varje historiskt sinne och ättlingarna av Karl den stores kämpar föraktade Napoleons. Som vi just nämnt återgäldade vär jorna varandras ömsesidiga förakt och värjan från Fontenoy var löjlig ocliblott en rostig järnstump, samtidigt som värjan från Marengo var föraktlig och intet annat än en sabel. Forntiden misskände gårdagen. Man hade ej längre nå gon uppfattning av det som var stort och ej hel ler av vad som var löjligt. Det fanns någon som kallade Bonaparte Scapin. Denna värld finnes ej längre. Intet, vi upprepa det, av allt detta fin nes längre kvar. När vi av en slump frammana en gestalt för att låta den leva upp på nytt, så synes den oss lika främmande som den antediluvianska världen. Och orsaken är, att även den na tid uppslukats av en syndaflod. Den har för svunnit under två revolutioner. Vilka väldiga<noinclude> <references/></noinclude> g3p323ba7cha94jdyuqccy6z00uhplc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/211 104 224741 656520 2026-08-04T21:25:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 75^ — strömmar utgöra ej idéerna! Hur snabbt hölja de ej över allt som det är deras uppgift att för störa och begrava! Huru hastigt skapa de ej för skräckande djup! Men sådant var utseendet hos denna avlägsna tids salonger och sådana de oskuldsvita kretsar, där herr Martamville hade mera esprit än Voltaire. Dessa salonger hade en litteratur och en poli tik för sig själva. Man trodde där på Fiévéech. Agier stiftade lagar där. Man komment...' 656520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 759 —}}</noinclude>— 75^ — strömmar utgöra ej idéerna! Hur snabbt hölja de ej över allt som det är deras uppgift att för störa och begrava! Huru hastigt skapa de ej för skräckande djup! Men sådant var utseendet hos denna avlägsna tids salonger och sådana de oskuldsvita kretsar, där herr Martamville hade mera esprit än Voltaire. Dessa salonger hade en litteratur och en poli tik för sig själva. Man trodde där på Fiévéech. Agier stiftade lagar där. Man kommenterade herr Colnet, en publicist och bokhandlare från Malaquaiskajen. Napoleon var där aldrig annat än det korsikanska trollet. Längre fram blev in förandet i historien av markisen Buonaparte, ge nerallöjtnant i de kungliga arméerna, en efter gift åt tidsandan. Dessa salonger bevarades ej länge i sin ur sprungliga renhet. Efter år 1818 började några doktrinärer att kläckas ut, ett oroande symptom. Dessa hade för vana att vara rojalister men be om ursäkt därför. När ultras voro stolta, så skämdes doktrinärerna en smula för sina åsikter. De voro begåvade oclide kunde tiga; deras po<noinclude> <references/></noinclude> 9mpedf0e5h685h6xn780w7cqi6qy5ub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/212 104 224742 656521 2026-08-04T21:25:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 760 — litiska hållning stadgades av en tillräcklig portion högdragenhet, och de hade alla förutsättningar att göra karriär. Icke utan fördel gingo de till över drift, när det gällde vita halsdukar och väl knäpp ta rockar. Felet eller olyckan hos doktrinärerna var att skapa en ungdom, som var gammal. De antogo en vis mans hållning. De drömde om att på den absoluta monarkiens princip ympa en kon stitutionell styrelse. Mot den nedrivande libera...' 656521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 760 —}}</noinclude>— 760 — litiska hållning stadgades av en tillräcklig portion högdragenhet, och de hade alla förutsättningar att göra karriär. Icke utan fördel gingo de till över drift, när det gällde vita halsdukar och väl knäpp ta rockar. Felet eller olyckan hos doktrinärerna var att skapa en ungdom, som var gammal. De antogo en vis mans hållning. De drömde om att på den absoluta monarkiens princip ympa en kon stitutionell styrelse. Mot den nedrivande libera lismen ställde de, ocliofta med en ovanlig intel ligens, den uppbyggande. Man hörde dem säga: — Nåd för rojalismen! Den har gjort oss mer än en tjänst. Den har skänkt oss tradition, kult, religion oclirespekt. Den är trogen, tapper, ridderlig och hängiven. Ehuru med beklagande lägger den till monarkiens sekelgamla äreminnen nationens nya bragder. Den begår det felet att ej förstå revolutionen, kejsardömet, äran, frihe ten, de nya idéerna, de unga och den nuvarande tiden. Men detta misstag begås även mot roja lismen. Revolutionen, vars arvtagare vi unga äro, bör förstå allt. Att angripa rojalismen, det är motsatsen till liberalism. Vilken förblindelse! Det revolutionära Frankrike saknar respekt för det lii-<noinclude> <references/></noinclude> 270sdfno5aifljsxfg5schl0bnbghc1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/213 104 224743 656522 2026-08-04T21:25:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 761 — storiska Frankrike, det vill säga för sin moder, för sig själv. Efter den 5 september behandlar man monarkiens adel som man efter den 8 juli behandlade kejsardömets. De ha varit orättvisa mot örnen liksom vi mot den vita liljan. Man vill då alltid ha något att proskribera! Taga bort för gyllningen från Ludvig XlV:s krona, från Henrik lV:s sköld, vad gagnar det? Vi förlöjliga herr de Vaublanc, som skrapade bort N från Jenabron. Men vad gjord...' 656522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 761 —}}</noinclude>— 761 — storiska Frankrike, det vill säga för sin moder, för sig själv. Efter den 5 september behandlar man monarkiens adel som man efter den 8 juli behandlade kejsardömets. De ha varit orättvisa mot örnen liksom vi mot den vita liljan. Man vill då alltid ha något att proskribera! Taga bort för gyllningen från Ludvig XlV:s krona, från Henrik lV:s sköld, vad gagnar det? Vi förlöjliga herr de Vaublanc, som skrapade bort N från Jenabron. Men vad gjorde han? Vad vi själva göra. Bouvines tillhör oss lika väl som Marengo. Liljorna äro våra liksom dessa N. Det är vårt fäderne arv. Varför skola vi förringa det? Det tillkom mer oss varken att förringa fäderneslandet i det förgångna eller i det närvarande. Varför kunna vi ej acceptera hela historien? Varför kunna vi ej älska hela Frankrike? Det var i sådana ord doktrinärerna kritiserade ocli beskyddade rojalismen, som var rasande över kritiken ocliförbittrad över att beskyddas. Ultras karaktäriserade den första epoken inom rojalismen, kongregationen den andra. Hetsig heten efterträddes av smidigheten. Låt oss in skränka oss till denna skiss.<noinclude> <references/></noinclude> 59mofedku34lmm2v36yp2h4etq24sji Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/214 104 224744 656523 2026-08-04T21:25:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 762 — Under berättelsernas gång har författaren till denna bok träffat på detta egendomliga ögonblick i nutidens historia; han har måst kasta en blick därpå samt draga upp några av konturerna till detta numera okända samhälle. Men han har gjort det hastigt och utan att vara varken bitter eller ironisk. Minnen, som äro både djupt rotade och vördnadsfulla, emedan de äro knutna till hans mo der, binda honom vid denna tid. Och låt oss även erkänna...' 656523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 762 —}}</noinclude>— 762 — Under berättelsernas gång har författaren till denna bok träffat på detta egendomliga ögonblick i nutidens historia; han har måst kasta en blick därpå samt draga upp några av konturerna till detta numera okända samhälle. Men han har gjort det hastigt och utan att vara varken bitter eller ironisk. Minnen, som äro både djupt rotade och vördnadsfulla, emedan de äro knutna till hans mo der, binda honom vid denna tid. Och låt oss även erkänna, att denna lilla värld ägde sin stor het. Man kan småle åt den, men man kan varken förakta eller hata den. Det var Frankrike från fordom. Marins Pontmercy inhämtade kunskaper som alla andra barn. När han lämnat moster Gillenormands händer, övergav herr Gillenormand ho nom till en lärare, som var klassiskt bildad ocli den fullkomliga oskulden. Denna unga, vaknan de själ kom från en pryd varelse till en skolfux. Marius avslutade sina skolstudier ocliägnade sig åt juridiken. Han var rojalist, fanatisk ocl i sträng. Han höll blott en smula av sin morfader, vars glättighet och cynism stötte honom, och han var dyster, emedan han tänkte på sin fader.<noinclude> <references/></noinclude> q5p8azq0n9r65sn7bokiq693y4rgix5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/215 104 224745 656524 2026-08-04T21:26:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 763 — För övrigt var han häftig och kylig, ädel, fri kostig, stolt, religiös och exalterad; hans allvar gränsade till hårdhet och hans oskuld till skygg het.' 656524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 763 —}}</noinclude>— 763 — För övrigt var han häftig och kylig, ädel, fri kostig, stolt, religiös och exalterad; hans allvar gränsade till hårdhet och hans oskuld till skygg het.<noinclude> <references/></noinclude> ol83osn990yjpvah3v8v27nmbb9em5m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/217 104 224746 656525 2026-08-04T21:26:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '765 — sin far. Intet kunde komma mera oväntat och, låt oss säga det, mera obehagligt. Det var skilsmäs san, tvånget till ett närmande. Det var ej något förargligt, det var en plåga. Bortsett från politiska antipatier var Marius övertygad om att hans fader, denne sabelhuggare som herr Gillenormand kallade honom, icke älska de honom. Detta var ju tydligt, emedan han hade överlämnat honom till andra. Och då han ej kände sig älskad, älskade han ej sj...' 656525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 765 —}}</noinclude>765 — sin far. Intet kunde komma mera oväntat och, låt oss säga det, mera obehagligt. Det var skilsmäs san, tvånget till ett närmande. Det var ej något förargligt, det var en plåga. Bortsett från politiska antipatier var Marius övertygad om att hans fader, denne sabelhuggare som herr Gillenormand kallade honom, icke älska de honom. Detta var ju tydligt, emedan han hade överlämnat honom till andra. Och då han ej kände sig älskad, älskade han ej själv. Ingenting är enk lare, sade han sig. Han blev så häpen, att han utfrågade herr Gille normand. Morfadern svarade: — Det förefaller, som om han vore sjuk. Han ber att få träffa dig. Efter ett ögonblicks tystnad tilläde han: — Res i morgon bittida. Jag tror, att det från Fontaines-torget går en postvagn klockan sex, som kommer fram på aftonen. Tag den. Han säger att det brådskar. Sedan skrynklade han samman brevet och stop pade det i fickan. Marius skulle kunnat resa redan samma kväll ocli varit framme morgonen därpå. En diligens från Bouloi-gatan avgick vid denna tid ut B liU =1=1<noinclude> <references/></noinclude> 9fuj7oqsyzjgvezn7slgzp1g8ktj4n6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/218 104 224747 656526 2026-08-04T21:26:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 766 — varje kväll till Rouen och passerade Vernon. Men varken herr Gillenormand eller Marius tänkte på att skaffa sig sådana upplysningar. Följande dag i skymningen anlände Marius till Vernon. Man började tända ljusen. Han frågade den förste han mötte efter herr Pontmercys hus. Ty han hyllade restaurationens åsikter, och ej hel ler för honom fanns det någon överste eller baron Pontmercy. Man visade honom huset. Han ringde, och en kvinna med en lam... 656526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 766 —}}</noinclude>— 766 — varje kväll till Rouen och passerade Vernon. Men varken herr Gillenormand eller Marius tänkte på att skaffa sig sådana upplysningar. Följande dag i skymningen anlände Marius till Vernon. Man började tända ljusen. Han frågade den förste han mötte efter herr Pontmercys hus. Ty han hyllade restaurationens åsikter, och ej hel ler för honom fanns det någon överste eller baron Pontmercy. Man visade honom huset. Han ringde, och en kvinna med en lampa i handen öppnade. — Herr Pontmercy? sade Marius. Kvinnan förblev orörlig. — Träffas han här? frågade Marius. Kvinnan nickade jakande. — Kan jag få tala med honom? Kvinnan skakade på huvudet. — Men jag är hans son, återtog Marius. Han väntar mig. — Han väntar er ej längre, sade kvinnan. Då märkte han, att hon grät. Hon visade honom dörren till en sal i botten våningen. Han gick in. I detta rum, som upplystes av en stake på<noinclude> <references/></noinclude> dw3eax4jgzjyq5lvqcygthefqvmydrk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/219 104 224748 656527 2026-08-04T21:26:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 767 — kakelugnsfrisen, fanns det tre män, en stående, en knäböjande och en som låg utsträckt på en tält säng. Den senare var översten. De två andra voro läkaren samt prästen, vilken bad. Sedan tre dagar hade översten legat i hjärninflammation. Vid sjukdomens början hade han haft onda aningar samt skrivit till herr Gillenormand efter sin son. Sjukdomen hade förvärrats. På kvällen samma dag som Marius kom hade han haft ett anfall av yrsel; han...' 656527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 767 —}}</noinclude>— 767 — kakelugnsfrisen, fanns det tre män, en stående, en knäböjande och en som låg utsträckt på en tält säng. Den senare var översten. De två andra voro läkaren samt prästen, vilken bad. Sedan tre dagar hade översten legat i hjärninflammation. Vid sjukdomens början hade han haft onda aningar samt skrivit till herr Gillenormand efter sin son. Sjukdomen hade förvärrats. På kvällen samma dag som Marius kom hade han haft ett anfall av yrsel; han hade lämnat sängen trots tjänarinnan samt ropat: — Min son kommer ej! Jag går före honom! Sedan hade han lämnat rummet samt fallit om kull på golvet i förrummet. Han hade nyss dött. Man hade tillkallat läkaren och prästen. Läka ren hade kommit för sent liksom kyrkoherden. So nen hade också kommit för sent. I det svaga skenet från ljuset såg man på över stens kind en stor tår, som flutit ur hans slocknade öga. Ögat hade slocknat, men tåren hade icke tor kat ännu. Denna tår, det var hans sons försening. Marius betraktade denne man, som han såg för första gången och för sista gången, detta vörd<noinclude> <references/></noinclude> 9h887eg33e2asyb8wxejf1d4ik3sqe0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/220 104 224749 656528 2026-08-04T21:26:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 768 — nadsbjudande och manliga ansikte, dessa öppna ögon, vilka ej sågo, detta vita hår, dessa kraftiga lemmar, på villca man här ocli där urskilde mörka linjer — ärr efter sabelhugg — samt ett slags röda stjärnor — det var hål efter Iculor. Han såg på detta jättestora ärr, som gav hjältens stämpel åt detta ansikte, som Gud stämplat med godhet. Han tänkte på, att denne man varit hans fader och att denne man var död och han förblev kal...' 656528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 768 —}}</noinclude>— 768 — nadsbjudande och manliga ansikte, dessa öppna ögon, vilka ej sågo, detta vita hår, dessa kraftiga lemmar, på villca man här ocli där urskilde mörka linjer — ärr efter sabelhugg — samt ett slags röda stjärnor — det var hål efter Iculor. Han såg på detta jättestora ärr, som gav hjältens stämpel åt detta ansikte, som Gud stämplat med godhet. Han tänkte på, att denne man varit hans fader och att denne man var död och han förblev kall. Den sorg, han kände, var densamma, som han skulle känt inför varje annan människa, som han sett ligga död. Men sorgen, den bittra sorgen, rymdes i detta rum. Tjänarinnan jämrade sig i ett hörn, kyrkolierden bad, ocliman hörde honom snyfta och läka ren torkade sina ögon. Till och med den döda kroppen fällde tårar. Denne läkare, denne präst och denna kvinna be traktade Marius genom sina tårar utan att säga ett ord; det var han, som var främlingen. Föga rörd, kände sig Marius generad över situationen; han hade sin hatt i handen och lät den falla till gol vet för att väcka det intrycket, att smärtan berö vade honom förmågan att hålla fast den.<noinclude> <references/></noinclude> 7n7ks7ssj0e345c2v4mewku0x1ik0rd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/221 104 224750 656529 2026-08-04T21:26:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 769 — Samtidigt kände han något, som liknade sam vetskval och han föraktade sig själv, för att han handlade, som han gjorde. Men var det hans fel? Han älskade ej sin far! Översten efterlämnade ej något. Försäljningen av hans möbler täckte knappast begravningskost naderna. Tjänarinnan fann ett papper, som hon lämnade till Marius. Skrivet med överstens hand läste han: "För min son. Kejsaren utnämnde mig till ba ron på slagfältet vid Waterl...' 656529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 769 —}}</noinclude>— 769 — Samtidigt kände han något, som liknade sam vetskval och han föraktade sig själv, för att han handlade, som han gjorde. Men var det hans fel? Han älskade ej sin far! Översten efterlämnade ej något. Försäljningen av hans möbler täckte knappast begravningskost naderna. Tjänarinnan fann ett papper, som hon lämnade till Marius. Skrivet med överstens hand läste han: "För min son. Kejsaren utnämnde mig till ba ron på slagfältet vid Waterloo. Sedan bestred re staurationen min rätt till denna titel, som jag för värvat med mitt blod; min son skall återtaga den oclibära den. Det är självfallet, att han är den värdig." Till sist hade översten lagt till dessa rader: "Vid detta slag vid Waterloo räddade en ser geant mitt liv. Hans namn var Thénardier. Un der senare år torde han ha haft ett litet värdshus i en by utanför Paris, i Chelles eller Montfermeil. Om min son träffar honom, skall han göra honom allt gott han kan." Icke av kärlek till sin fader men på grund av den oklara vördnad, vi alltid så befallande känna<noinclude> <references/></noinclude> obq2ylfsxqxh8pxr5dfir78qwwoklrz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/222 104 224751 656530 2026-08-04T21:26:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 770 — inför döden, tog Marius detta papper och gömde det. Intet återstod av översten. Herr Gillenormand sålde hans värja och hans uniform till en kläd mäklare. Hans grannar plundrade trädgården och berövade den dess mest sällsynta blommor. De återstående blevo törnen och snår eller dogo. Marius hade ej stannat mera än tjugofyra tim mar i Vernon. Efter begravningen återvände han till Paris samt fortsatte att studera juridik utan att vidare t...' 656530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 770 —}}</noinclude>— 770 — inför döden, tog Marius detta papper och gömde det. Intet återstod av översten. Herr Gillenormand sålde hans värja och hans uniform till en kläd mäklare. Hans grannar plundrade trädgården och berövade den dess mest sällsynta blommor. De återstående blevo törnen och snår eller dogo. Marius hade ej stannat mera än tjugofyra tim mar i Vernon. Efter begravningen återvände han till Paris samt fortsatte att studera juridik utan att vidare tänka på sin fader. Det var, som om denne aldrig hade levat. Det tog två dagar att begrava översten och tre att glömma honom. Marius bar ett svart band om hatten. Det var det hela.<noinclude> <references/></noinclude> 796py616rf4diyyqy6o86upgp8zffki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/224 104 224752 656531 2026-08-04T21:27:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 772 — — Jag ber er om förlåtelse, min herre, att jag störde er nyss samt nu på nytt, men ni måste ha funnit mig förarglig och jag ber er att få ge en förklaring. — Min herre, sade Marius, det är överflödigt. — Visst icke! återtog den gamle, jag önskar ej, att ni skall ha en skev uppfattning av mig. Det är så, att jag håller av just denna plats, jag tycker, att mässan blir högtidligare där. Varför? jag skall säga er det. Emedan jag under...' 656531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 772 —}}</noinclude>— 772 — — Jag ber er om förlåtelse, min herre, att jag störde er nyss samt nu på nytt, men ni måste ha funnit mig förarglig och jag ber er att få ge en förklaring. — Min herre, sade Marius, det är överflödigt. — Visst icke! återtog den gamle, jag önskar ej, att ni skall ha en skev uppfattning av mig. Det är så, att jag håller av just denna plats, jag tycker, att mässan blir högtidligare där. Varför? jag skall säga er det. Emedan jag under flera år sett en präktig och tapper fader infinna sig just liär var annan eller var tredje månad och emedan han ej hade någon annan möjlighet att få se sin son, därför att vissa familjebestämmelser lade hinder i vägen i andra fall. Han kom på det klockslag, då han visste att man tog gossen hit. Den lille anade aldrig, att hans fader var här. Han visste kanske ej ens, att han hade en fader. Fadern stod alltid bakom denna pelare för att ej bliva sedd. Han betraktade sitt barn och han grät. Han avgudade gossen, stackars man. jag har själv sett det. Det är därför, denna plats har blivit liksom helgad i mina ögon, oclijag har fått vanan att liöra mässan därifrån, jag föredrar<noinclude> <references/></noinclude> 6sj5oufjwiyd48klbqgcxsqvv8c56w0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/225 104 224753 656532 2026-08-04T21:27:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 773 — den framför den bänk långt framme, som jag har rätt till i egenskap av klockare. Jag har till ocli med blivit en smula bekant med den stackars fa dern. Han hade en svärfar och en svägerska, som voro mycket rika, och vilka hotade att göra barnet arvlöst, om han, fadern, sökte träffa det. Han offrade sig för sm son, som skulle bliva rik oclilycklig. Man skilde honom från denne på grund av politiska åsikter. Visserligen gillar jag politiska å... 656532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 773 —}}</noinclude>— 773 — den framför den bänk långt framme, som jag har rätt till i egenskap av klockare. Jag har till ocli med blivit en smula bekant med den stackars fa dern. Han hade en svärfar och en svägerska, som voro mycket rika, och vilka hotade att göra barnet arvlöst, om han, fadern, sökte träffa det. Han offrade sig för sm son, som skulle bliva rik oclilycklig. Man skilde honom från denne på grund av politiska åsikter. Visserligen gillar jag politiska åsiktei, men det tinnes människor, som aldrig veta att draga gränsen i rätt tid. Herre Gud! Emedan en man varit med vid Waterloo, är han väl därför ej ett monstrum, och man skall väl för den skull ej skilja barn och far åt. Han var överste under Bonaparte. jag tror, han är död nu. Han bodde i Vernon, där jag har en bror, som är kyrkoherde oclihette något liknande Pont- marie eller Montpercy ... Han hade verkligen ett ordentligt ärr efter en sabel, denne Montpercy. — Pontmercy, sade Marius i det han bleknade. — just så var det. honom kanske? Pontmercy. Känner ni — Min herre, sade Marius, det var min fader. Victor Hugo VI. 15<noinclude> <references/></noinclude> r69le675ng780ijaxhv2h0davbgjj7w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/226 104 224754 656533 2026-08-04T21:27:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 774 — ben gamle kyrkoherden knäppte samman hän derna och utropade: — O! Ni är hans son! Javisst, han bör ha bl:/it vuxen nu. Stackars barn, ni har verkligen haft en fader, som älskat er mycket! Marius erbjöd den gamle sin arm ocliledsa gade honom hem. Dagen därpå sade han till Gillenormand: — Vi äro några stycken, som ordnat ett jakt parti. Vill ni tillåta mig att vara borta i tre da gar? — Fyra, sade morfadern, roa dig du! Och i det han...' 656533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 774 —}}</noinclude>— 774 — ben gamle kyrkoherden knäppte samman hän derna och utropade: — O! Ni är hans son! Javisst, han bör ha bl:/it vuxen nu. Stackars barn, ni har verkligen haft en fader, som älskat er mycket! Marius erbjöd den gamle sin arm ocliledsa gade honom hem. Dagen därpå sade han till Gillenormand: — Vi äro några stycken, som ordnat ett jakt parti. Vill ni tillåta mig att vara borta i tre da gar? — Fyra, sade morfadern, roa dig du! Och i det han blinkade med ögat, sade han tyst till sin dotter: — En liten kärlekshistoria!<noinclude> <references/></noinclude> rzj732zqskrj1ys7yvaflpgf5x4nequ Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/228 104 224755 656534 2026-08-04T21:27:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 776 — ensamhet. Marius började undan för undan att lära känna denna ovanliga människa, på en gång mild och upphöjd, på en gång lejon och lamm, som hade varit hans fader. Under det han sysslade med dessa studier upp togs alla hans tankar och alla hans timmar i så hög grad, att han nästan aldrig träffade herr Gillenormand. Han visade sig vid måltiderna men sedan fanns han aldrig hemma. Mostern knorra de, men herr Gillenormand smålog: — Ack! H...' 656534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 776 —}}</noinclude>— 776 — ensamhet. Marius började undan för undan att lära känna denna ovanliga människa, på en gång mild och upphöjd, på en gång lejon och lamm, som hade varit hans fader. Under det han sysslade med dessa studier upp togs alla hans tankar och alla hans timmar i så hög grad, att han nästan aldrig träffade herr Gillenormand. Han visade sig vid måltiderna men sedan fanns han aldrig hemma. Mostern knorra de, men herr Gillenormand smålog: — Ack! Han har kommit i den ålder, då man tittar på flickor. Stundom tilläde den gamle: — För tusan! Jag trodde, att det var ett tids fördriv och det ser ut att urarta till en passion. Det var verkligen en passion. Marius höll på att lära sig att beundra sin far. Samtidigt skedde en märklig förändring i hans tankevärld. Denna förändring skedde successivt och i flera omgångar. Eftersom många av våra samtida undergått samma utveckling, tro vi det nyttigt att närmare skildra de olika faserna steg för steg.<noinclude> <references/></noinclude> d6t7wk9o67760ee98fhy0o66otlr2d5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/229 104 224756 656535 2026-08-04T21:27:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 777 — Denna historia, som han lärde känna, för skräckte honom. Republiken, kejsardömet, detta hade hittills för honom varit blott avskräckande ord. Republiken, det hade varit en guilljotin i skymningen, kejsar dömet en sabel i nattens mörker. Han hade bör jat betrakta dessa ting och där han väntade sig mörker och kaos, hade han till sin oerhörda för våning, som blandades med både fruktan och glädje, sett stjärnor tindra, namn som Mirabea...' 656535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 777 —}}</noinclude>— 777 — Denna historia, som han lärde känna, för skräckte honom. Republiken, kejsardömet, detta hade hittills för honom varit blott avskräckande ord. Republiken, det hade varit en guilljotin i skymningen, kejsar dömet en sabel i nattens mörker. Han hade bör jat betrakta dessa ting och där han väntade sig mörker och kaos, hade han till sin oerhörda för våning, som blandades med både fruktan och glädje, sett stjärnor tindra, namn som Mirabeau, Vergniaud, Saint-Just, Robespierre, Camille Desmoulins och Danton samt sett en sol gå upp, Na poleon. Han visste ej, var han var hemma. Han ryggade tillbaka, bländad av ljuset. När sedan häpnaden hade lagt sig och han vant sig vid strå larna, betraktade han händelserna utan svindel oclimänniskorna utan fasa. Revolutionen oclikej sardömet avspeglade sig i ett glänsande ljus för hans inre öga, ocli han såg dessa händelser och dessa människor sammanfattade i två väldiga till dragelser; republiken i återställandet av den ci vila rätten åt folket, kejsardömet i påtvingandet av den franska suveräniteten inom Europa. Ur revolutionen såg han folkets mäktiga gestalt fram-<noinclude> <references/></noinclude> 8r6dmwrqol5jy44mec67tgwh0yf540s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/230 104 224757 656536 2026-08-04T21:27:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 778 — räda och ur kejsardömet Frankrikes. Inför sig själv förklarade han, att allt detta hade varit gott. Vi anse ej nödvändigt att påpeka vad som var överdrivet i denna första ögonblickets hastiga uppfattning. Vi fastställa endast tillståndet hos en själ på vägen mot klarhet. Framåtskridandet sker ej i en enda etapp. Sedan vi framhållit detta en gång för alla, fortsätta vi. Han insåg nu, att han aldrig liittills hade för stått sitt land...' 656536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 778 —}}</noinclude>— 778 — räda och ur kejsardömet Frankrikes. Inför sig själv förklarade han, att allt detta hade varit gott. Vi anse ej nödvändigt att påpeka vad som var överdrivet i denna första ögonblickets hastiga uppfattning. Vi fastställa endast tillståndet hos en själ på vägen mot klarhet. Framåtskridandet sker ej i en enda etapp. Sedan vi framhållit detta en gång för alla, fortsätta vi. Han insåg nu, att han aldrig liittills hade för stått sitt land eller sin fader. Han hade känt varken det ena eller den andre, oclihans ögon ha de beslöjats av ett frivilligt valt mörker. Men nu såg han, ocli i det ena fallet beundrade han, och i det andra tillbad han. Han fylldes av beklaganden ocli samvetsföre bråelser och tänkte med förtvivlan, att han ej kun de yppa allt han nu kände för annat än en grav. Om ändå hans fader hade levat, om lian ännu haft hononi kvar, oni Gud i sin mildhet liade tilllåtit, att han ännu varit bland de levande, hur skulle han ej ha störtat sig till honom, hur skulle han ej lia ropat: — Fader! Här är jag! Det är jag! Jag har samma hjärta som du!<noinclude> <references/></noinclude> bejirfjp9dzhcydputbfq6rysg7shl6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/231 104 224758 656537 2026-08-04T21:28:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 779 — Han skulle ha omfamnat hans vita huvud, fuk tat hans hår med sina tårar, betraktat hans ärr, tryckt hans händer oclikysst hans fötter. Varför hade hans fader dött så snart, innan han veder farits rättvisa och innan hans son fått visa honom sin kärlek. Marius hjärta fylldes av ständiga suckar, och han sade varje ögonblick: — Ack! Samtidigt blev han mera mogen och allvarlig, mera säker i sin tro ocli i sitt tänkande. Varje ögonblick n...' 656537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 779 —}}</noinclude>— 779 — Han skulle ha omfamnat hans vita huvud, fuk tat hans hår med sina tårar, betraktat hans ärr, tryckt hans händer oclikysst hans fötter. Varför hade hans fader dött så snart, innan han veder farits rättvisa och innan hans son fått visa honom sin kärlek. Marius hjärta fylldes av ständiga suckar, och han sade varje ögonblick: — Ack! Samtidigt blev han mera mogen och allvarlig, mera säker i sin tro ocli i sitt tänkande. Varje ögonblick nåddes han av en ny sanningens stråle. Hans inre liksom växte. Han förnam, att han till fördes något nytt och detta nya var en fader och ett fädernesland. När man har en nyckel, öppnas allt; så var det med Marius. Han började förstå det, som han hatat, han satte sig in i det som han avskytt. Han såg hädanefter klart den gudomliga och den mänskliga försynen i de stora ting, som man lärt lionom att förbanna. När han tänkte på sina ti digare åsikter, som han dock hyste i går, syntes de honom så avlägsna, att han både harmades och smålog. Från den nya uppskattningen av sin fader för<noinclude> <references/></noinclude> qlwbzibhesw3yivh8qcjom6wof76anc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/232 104 224759 656538 2026-08-04T21:28:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 780 — des han helt naturligt till en ny uppskattning av Napoleon. Men vi måste erkänna, att detta senare ej sked de utan svårighet. Sedan barndomen hade han insupit 1814 års hat mot Bonaparte. Och alla restuarationens för domar, intressen ocliinstinkter strävade efter att vanställa Napoleon. Man avskydde honom mera än Robespierre. Restaurationen hade ganska skickligt utnyttjat folkets trötthet ocl imödrarnas hat. Bonaparte hade blivit ett slags... 656538 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 780 —}}</noinclude>— 780 — des han helt naturligt till en ny uppskattning av Napoleon. Men vi måste erkänna, att detta senare ej sked de utan svårighet. Sedan barndomen hade han insupit 1814 års hat mot Bonaparte. Och alla restuarationens för domar, intressen ocliinstinkter strävade efter att vanställa Napoleon. Man avskydde honom mera än Robespierre. Restaurationen hade ganska skickligt utnyttjat folkets trötthet ocl imödrarnas hat. Bonaparte hade blivit ett slags monstrum av fabclaktiga dimensioner och för att framställa honom för folkets fantasi — vilken som vi framliållit liknar barnens — hade 1814 års parti låtit honom i tur ocIi ordning uppträda under de mest förskräckande masker ända från den, som är fruktansvärd samtidigt som grandios till den, som är fruktansvärd och samtidigt grotesk, det vill säga från Tiberius till Croquemitaine. När man talade om Bonaparte, hade man alltså valet fritt att snyfta eller gapskratta, om blott hatet utgjor de bakgrunden. Marius hade aldrig haft andra tankar om denne man — så kallade man honom. De hade bevarats med den seghet, som utmärkte<noinclude> <references/></noinclude> h5pir6kb9zrczms9emoqdhzznhdi029 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/233 104 224760 656539 2026-08-04T21:28:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 781 — honom. Det fanns hos honom en liten envis va relse, som hatade Napoleon. När han läste historien, och framför allt när han studerade dokumenten och primärmaterialet, slets så småningom den slöja sönder, som i Ma rins ögon dolt Napoleon. Han skymtade något ofantligt och misstänkte, att han hittills misstagit sig i fråga om Bonaparte som i fråga om så myc ket annat. Varje dag såg han klarare, och han började att sakta, steg för steg, f...' 656539 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 781 —}}</noinclude>— 781 — honom. Det fanns hos honom en liten envis va relse, som hatade Napoleon. När han läste historien, och framför allt när han studerade dokumenten och primärmaterialet, slets så småningom den slöja sönder, som i Ma rins ögon dolt Napoleon. Han skymtade något ofantligt och misstänkte, att han hittills misstagit sig i fråga om Bonaparte som i fråga om så myc ket annat. Varje dag såg han klarare, och han började att sakta, steg för steg, först nästan med beklagande, sedan med liänförelse och liksom driven av en förtrollning, att klättra uppför en ste ge, som till en början vilade i dunkel men slutade med att stråla i entusiasmens bländande ljus. En natt var han ensam 1 sin lilla vindskupa. Han hade ljuset tänt ocliläste med armbågen mot bordet vid sidan av det öppna fönstret. Allelianda drömmar kommo för honom och störde hans tankar. Vilket skådespel var ej natten. Man hör oklara ljud, .utan att veta varifrån de komma. Man ser jupiter, tolv hundra gånger större än vår jord, glöda som en brand, himlen är svart, stjärnorna glänsa och allt är förskräckande. lian läste den stora arméens bulletiner, dessa<noinclude> <references/></noinclude> e94h73c64atan3bwzon775avwhq5c64 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/234 104 224761 656540 2026-08-04T21:28:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 782 — homeriska strofer skrivna på slagfältet. Hela kejsardömet visade sig för honom och han kände som en flod svälla inom si^ och sti^a över bräddarna; stundom föreföll det, som om hans fader var när honom oclisom en fläkt viskade i hans öra. Han blev underlig till sinnes, tyckte sig hö ra trummor, kanoner ocli trumpeter, bataljoner nas taktfasta steg, kavalleriets dämpade och av lägsna galopp. Då och då betraktade han him melen och i de...' 656540 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 782 —}}</noinclude>— 782 — homeriska strofer skrivna på slagfältet. Hela kejsardömet visade sig för honom och han kände som en flod svälla inom si^ och sti^a över bräddarna; stundom föreföll det, som om hans fader var när honom oclisom en fläkt viskade i hans öra. Han blev underlig till sinnes, tyckte sig hö ra trummor, kanoner ocli trumpeter, bataljoner nas taktfasta steg, kavalleriets dämpade och av lägsna galopp. Då och då betraktade han him melen och i dess oändliga dunkel såg han de ofantliga stjärnegrupperna för att sedan återgå till sin bok, där han säg andra ofantliga händelser återuppstå. Han kände sig beklämd. Han var hänförd, darrande och flämtande, och plötsligt, utan att veta vad han gjorde eller vilken impuls han lydde, reste han sig upp, sträckte armarna inot fönstret, betraktade stadigt dunklet, tystna den, oändligheten och utropade: — Leve kejsaren! Från oclimed nu var allt avgjort. Det jätte stora trollet från Korsika — usurpatorn — ty rannen — detta monstrum, som var hans systers älskare — skådespelaren, som tog lektioner av Talma — giftmördaren från Jaffa — tigern —<noinclude> <references/></noinclude> dbaj84ckxmczq6zytktq9eyjj3yz180 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/235 104 224762 656541 2026-08-04T21:28:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 783 — Bounaparte — allt försvann ocliersattes av en obestämd men strålande glans, i vilken på en ouppnåelig höjd skymtade en Cesars bleka mar morgestalt. För hans fader hade kejsaren ej varit annat än den älskade anföraren, som man offrar allt för; för Marius blev han något mera. Han blev den av ödet utsedde skaparen av det franska världsväldet som efterträdare till det romerska. Han blev den underbare arkitekten under en raserandets tid, en e...' 656541 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 783 —}}</noinclude>— 783 — Bounaparte — allt försvann ocliersattes av en obestämd men strålande glans, i vilken på en ouppnåelig höjd skymtade en Cesars bleka mar morgestalt. För hans fader hade kejsaren ej varit annat än den älskade anföraren, som man offrar allt för; för Marius blev han något mera. Han blev den av ödet utsedde skaparen av det franska världsväldet som efterträdare till det romerska. Han blev den underbare arkitekten under en raserandets tid, en efterträdare till Karl den store, Ludvig Xt, HenrilcIV, Richelieu och Ludvig XIV samt välfärdsutskottet. Han hade utan tvivel si na fel ocli till och med sina brott, det vill säga att han var en människa, men han var upphöjd i sina fel, hans fläckar glänste och han var stark i sina brott. Han var en ödets man, som hade tvingat alla foll< att säga: — Den stora nationen. Han var ännu mera; inkarnationen av själva det Frankrike, som med värjan i handen erövrade Europa samt behärskade en värld genom det ljus, det spridde. Marius såg i Bonaparte en strålan de skepnad, vilken för alltid stod på vakt vid gränsen ocli bevakade framtiden. En despot men<noinclude> <references/></noinclude> no8c8gocn0vcp57xvvomkcy8gl1633y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/236 104 224763 656542 2026-08-04T21:28:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 784 — en diktator, en despot, som hade sin motivering i en republik samt sammanfattade en revolution. Napoleon blev för honom mannen-folket, liksom Kristus var människan-guden. Man finner, att han liksom alla neofyter gick till överdrift, att han kastade sig in i den nya tron och gick alldeles för långt. Hans läggning var sådan. När han en gång kommit ut på slutt ningen, kunde han ej hejdas. Han greps av hän förelsen för värjan, som i hans själ...' 656542 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 784 —}}</noinclude>— 784 — en diktator, en despot, som hade sin motivering i en republik samt sammanfattade en revolution. Napoleon blev för honom mannen-folket, liksom Kristus var människan-guden. Man finner, att han liksom alla neofyter gick till överdrift, att han kastade sig in i den nya tron och gick alldeles för långt. Hans läggning var sådan. När han en gång kommit ut på slutt ningen, kunde han ej hejdas. Han greps av hän förelsen för värjan, som i hans själ förenades med entusiasmen för idéen. Han insåg ej, att han sam tidigt med geniet beundrade styrkan, det vill säga att han skapade två delningar i sin avgudadyrkan, å ena sidan en för det gudomliga, å andra sidan en för det råa våldet. Och detta var ej det enda tillfälle, där han bedrog sig själv. Han godtog nu allt. Det finnes ett sätt att träffa på miss tagen på vägen till sanningen. Han ägde nu en slags kolartro, som accepterade allt. På sin nya väg dömde han alla den gamla tidens liandlingar med Napoleons ära som måttstock och glömde alla förmildrande omständigheter. Men under alla förhållanden hade han tagit ett avgörande steg. Där han förut sett monarkiens<noinclude> <references/></noinclude> 2q9wwqvn58ms83bd1w7cg0x14qy954h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/237 104 224764 656543 2026-08-04T21:28:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 785 — fall, såg han nu Franlcrikes tronbestigning. Hela hans syn på tingen förändrades. Det som hade varit solens nedgång blev nu morgonrodnaden. Allt detta skedde, utan att hans familj anade något. När han hade fullbordat detta oförklarliga verk, när han helt lagt av bourbonernas och ultras klädnad, när han raderat bort aristokraten, jakobiten och rojalisten, när han helt och fullt blivit revolutionär, demokrat och nästan republikan, då gick han t... 656543 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 785 —}}</noinclude>— 785 — fall, såg han nu Franlcrikes tronbestigning. Hela hans syn på tingen förändrades. Det som hade varit solens nedgång blev nu morgonrodnaden. Allt detta skedde, utan att hans familj anade något. När han hade fullbordat detta oförklarliga verk, när han helt lagt av bourbonernas och ultras klädnad, när han raderat bort aristokraten, jakobiten och rojalisten, när han helt och fullt blivit revolutionär, demokrat och nästan republikan, då gick han till en gravör samt beställde hundra vi sitkort med detta namn: Baron Marius Pontmercy. Detta var blott en logisk konsekvens av den förändring, som skett med honom. Men emedan han ej kände någon och ej kunde dela ut dem till portvakter på måfå, stoppade han dem i sin ficka. En annan naturlig följd av att han närmade sig sin fader och de ting, för vilka översten kämpat under tjugofem år var, att han avlägsnade sig från sin morfader. Vi ha redan nämnt, att han sedan länge ej tyckte om sin morfaders häftiga lynne. Det fanns redan mellan dem klyftan mellan en allvarlig ung man och en frivol och munter gub~<noinclude> <references/></noinclude> j513ng5wrcnwt11m8yncm72wc7qs5qe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/238 104 224765 656544 2026-08-04T21:28:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 786 — be. Gerontes glättighet gör alltid en melanlcolisk Werther förtvivlad. Så länge samma politiska åsikter och samma tankar hade förenat dem, hade det funnits en brygga, på vilken han kunde möta herr Gillenormand. När denna brygga försvann, gapade avgrunden. Oclitill detta kom, att Marius tänkte pä att herr Gillenormand helt omotiverat hade obarmhärtigt ryckt honom frän översten och på så sätt berövat barnet en fader oclifa dern ett barn....' 656544 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 786 —}}</noinclude>— 786 — be. Gerontes glättighet gör alltid en melanlcolisk Werther förtvivlad. Så länge samma politiska åsikter och samma tankar hade förenat dem, hade det funnits en brygga, på vilken han kunde möta herr Gillenormand. När denna brygga försvann, gapade avgrunden. Oclitill detta kom, att Marius tänkte pä att herr Gillenormand helt omotiverat hade obarmhärtigt ryckt honom frän översten och på så sätt berövat barnet en fader oclifa dern ett barn. På grund av sin medkänsla med fadern började Marius nästan att hysa motvilja mot sin mor fader. Men intet av allt detta visade Marius utåt. Han blev endast allt mera kylig, fåordig vid måltiderna samt var sällan hemma. När hans moster grä lade pä honom, var han mild som ett lamm och skyllde pä sina studier, kurser, examina ocli kam rater. Oclimorfadern övergav ej sin osvikliga diagnos: — Han är förälskad. Jag känner till saken. Då ocli dä var Marius borta över natten. — Varför försvinner han på det sättet? fråga de mostern.<noinclude> <references/></noinclude> fkasfgckyxoynspzjww8i09i7hzo977 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/239 104 224766 656545 2026-08-04T21:29:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 787 — Under en av sina alltid korta resor hade han besökt Montfermeil för att uppfylla den befall ning, lians fader efterlämnat; han hade sökt efter sergeanten från Waterloo, värdshusvärden Thénardier. Denne hade gjort konkurs, krogen var stängd, och man visste ej vad det blivit av honom. För dessa efterforskningars skull var Marius bor ta i fyra dygn. — Det är uppenbart, sade morfadern, att han börjat leva oordentligt. Man hade trott sig finna,...' 656545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 787 —}}</noinclude>— 787 — Under en av sina alltid korta resor hade han besökt Montfermeil för att uppfylla den befall ning, lians fader efterlämnat; han hade sökt efter sergeanten från Waterloo, värdshusvärden Thénardier. Denne hade gjort konkurs, krogen var stängd, och man visste ej vad det blivit av honom. För dessa efterforskningars skull var Marius bor ta i fyra dygn. — Det är uppenbart, sade morfadern, att han börjat leva oordentligt. Man hade trott sig finna, att han på sitt bröst och under skjortan bar något i ett svart band om halsen.<noinclude> <references/></noinclude> 3xhv5eis16ok26ms1wrxs1is86hpnd1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/241 104 224767 656546 2026-08-04T21:29:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '789 — En morgon hade fröken Gillenormand den äld re återvänt hem så upprörd, som hennes mildhet tillät henne att bli. Marius hade just hos sin mor fader begärt tillåtelse att företaga en kortare resa, som han ämnade starta redan samma afton. — Resl hade morfadern svarat och herr Gille normand hade för sig själv med höjda ögonbryn tillagt: Han har fått recidiv. Fröken Gillenormand hade alldeles förbryllad stigit upp till andra våningen samt u...' 656546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 789 —}}</noinclude>789 — En morgon hade fröken Gillenormand den äld re återvänt hem så upprörd, som hennes mildhet tillät henne att bli. Marius hade just hos sin mor fader begärt tillåtelse att företaga en kortare resa, som han ämnade starta redan samma afton. — Resl hade morfadern svarat och herr Gille normand hade för sig själv med höjda ögonbryn tillagt: Han har fått recidiv. Fröken Gillenormand hade alldeles förbryllad stigit upp till andra våningen samt utropat: — Det är för starkt! Men vart tänker han fara? Hon anade en mer eller mindre förbjuden för bindelse, en kvinna i skymningen, ett rendez-vous, en hemlighet, och hon skulle ej varit ledsen över att ha fått korn på saken. Att avsmaka en hem lighet är som en primör och de heliga förakta ej detta. Hos varje bigott finnes det en tydlig för kärlek för skandaler. Hon kände alltså ett visst begär efter en saftig historia.i För att avleda denna nyfikenhet, som störde henne en smula, hade hon tagit sin tillflykt till sina talanger samt börjat med ett av de under kejsar dömet och restaurationen moderna broderierna, Victor Hugo VI. 16<noinclude> <references/></noinclude> nyabak461q30erm200glhz7vpkye2qb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/242 104 224768 656547 2026-08-04T21:29:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 790 — vilkas mönster liknade de höga hjulen på en tillbury. Det var ett tråkigt arbete, och arbeterskan var allt annat än glad. Hon hade hållit på med det i flera timmar, när dörren öppnades. Fröken Gillenormand lyfte upp näsan och såg löjtnant Theodule, som gjorde honnör. Hon utstötte ett skri av lycka. Man kan vara gammal, man kan vara pryd och from oclifaster, men det är alltid trevligt att se en lansiär komma in i rummet. — Är du här, The...' 656547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 790 —}}</noinclude>— 790 — vilkas mönster liknade de höga hjulen på en tillbury. Det var ett tråkigt arbete, och arbeterskan var allt annat än glad. Hon hade hållit på med det i flera timmar, när dörren öppnades. Fröken Gillenormand lyfte upp näsan och såg löjtnant Theodule, som gjorde honnör. Hon utstötte ett skri av lycka. Man kan vara gammal, man kan vara pryd och from oclifaster, men det är alltid trevligt att se en lansiär komma in i rummet. — Är du här, Theodule! utropade hon. — I förbifarten, faster. — Omfamna mig då! — Så ja! sade Theodule. Oclihan omfamnade henne. Fröken Gillenor mand gick till sin sekretär ocl iöppnade den. — Du stannar väl åtminstone veckan ut lius oss? — Jag reser i afton, faster. — Omöjligt. — Matematiskt säkert. — Stanna, min Theodule, jag ber dig. — Hjärtat säger ja, men permissionssedeln sä ger nej. Det är så enkelt. Vi byta garnison. Vi lågo i Melun ocliskola till Gaillon. Därför<noinclude> <references/></noinclude> iyensqdgdnh046s5k84iol67dwy1t7c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/243 104 224769 656548 2026-08-04T21:29:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 791 — måste vi passera Paris. Jag har sagt: jag har gått för att besöka min faster. — Och se här för ditt besvär. Hon gav honom tio guldmynt. — Ni menar för mitt nöje, kära faster. Theodule omfamnade henne för andra gången oclihon hade den glädjen att känna hans mu stascher snudda vid sin hals. — Kommer du att rida med regementet hela vägen? frågade hon. — Nej, faster. Jag höll på att jag skulle få träffa dig. Min kalfaktor tar min h...' 656548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 791 —}}</noinclude>— 791 — måste vi passera Paris. Jag har sagt: jag har gått för att besöka min faster. — Och se här för ditt besvär. Hon gav honom tio guldmynt. — Ni menar för mitt nöje, kära faster. Theodule omfamnade henne för andra gången oclihon hade den glädjen att känna hans mu stascher snudda vid sin hals. — Kommer du att rida med regementet hela vägen? frågade hon. — Nej, faster. Jag höll på att jag skulle få träffa dig. Min kalfaktor tar min häst oclijag reser med diligensen. Det var sant, jag måste fråga dig om en sak. — Vad då? — Min kusin Marius Pontmercy reser ju också? — Hur vet du det? frågade fastern, som plöts ligt kände sig nyfiken i högsta grad. — När jag kom, gick jag till diligensen för att beställa plats. — Ocli då? — En resande hade då redan beställt plats på taket. Ocli jag såg hans namn.<noinclude> <references/></noinclude> 80vpwsqkif0r0mvohqnzmk7cszbr00h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/244 104 224770 656549 2026-08-04T21:29:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 792 — — Vilket namn? — Marius Pontmercy. — Den rucklaren! utropade fastern. Din ku sin är ej en rangerad karl som du. Och att tänka sig, att han skall tillbringa hela natten i diligensen! — Jag också. — Men du är tvungen till det. — Visst tusan, sade Theodule. — Nu hände något med fröken Gillenormand. Hon fick en idé. Om hon varit en man, skulle hon slagit sig för pannan. Hon vände sig till Theo dule: — Vet du, att din kusin ej kän...' 656549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 792 —}}</noinclude>— 792 — — Vilket namn? — Marius Pontmercy. — Den rucklaren! utropade fastern. Din ku sin är ej en rangerad karl som du. Och att tänka sig, att han skall tillbringa hela natten i diligensen! — Jag också. — Men du är tvungen till det. — Visst tusan, sade Theodule. — Nu hände något med fröken Gillenormand. Hon fick en idé. Om hon varit en man, skulle hon slagit sig för pannan. Hon vände sig till Theo dule: — Vet du, att din kusin ej känner igen dig? — Det gör han ej. jag har sett honom, men han har aldrig värdigats lägga märke till mig. — Och ni komma att resa tillsammans? — Han på taket och jag i vagnen. — Vart går denna diligens? — Till Andelys. — Det är alltså dit Marius far? — Såvida han ej, som jag, stannar på vägen. Jag stiger av vid Vernon för att fortsätta till Gaillon. Jag vet intet om Marius' resplan.<noinclude> <references/></noinclude> lmwwht38couk32fsejsq0jlowd8pzb4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/245 104 224771 656550 2026-08-04T21:29:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 793 — — Marius! Vilket obehagligt namn! har man kallat honom Marius? Varför Och när du he ter Theodule! — Jag skulle vilja heta Alfred, sade officeren. — Hör på, Theodule. — Jag lyssnar, faster. — Noga! — Noga.. — Är du med? — Ja. — Marius är ofta borta. — Ah! — Om nätterna. — Oh! — Vi skall taga reda på vad som ligger bak om detta. — Theodule svarade med lugnet hos en här dad man: — Vilken skojare. Och med detta t...' 656550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 793 —}}</noinclude>— 793 — — Marius! Vilket obehagligt namn! har man kallat honom Marius? Varför Och när du he ter Theodule! — Jag skulle vilja heta Alfred, sade officeren. — Hör på, Theodule. — Jag lyssnar, faster. — Noga! — Noga.. — Är du med? — Ja. — Marius är ofta borta. — Ah! — Om nätterna. — Oh! — Vi skall taga reda på vad som ligger bak om detta. — Theodule svarade med lugnet hos en här dad man: — Vilken skojare. Och med detta trygga skratt, som uttrycker den största säkerhet, tilläde han: — En flickunge. — Det är klart, sade hans faster, som trodde sig höra herr Gillenormand tala och som fann, att<noinclude> <references/></noinclude> nwmj4ion4x2zbrze5xt1bhlkag7uzz3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/246 104 224772 656551 2026-08-04T21:29:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 794 — hon var fullkomligt övertygad tack vare detta ord flickunge, som av Theodule uttalades på nästan samma sätt som av herr Gillenormand. Hon fort satte: — Låt oss roa oss ett tag! Följ efter Mariusl Han känner dig ej så det går lätt. Eftersom det finnes en flickunge med i spelet, så försök att få se henne. Och skriv sedan till oss om saken. Det kommer att roa din farfar. Theodule hade ingen överdriven smak för så dana saker, men han kän...' 656551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 794 —}}</noinclude>— 794 — hon var fullkomligt övertygad tack vare detta ord flickunge, som av Theodule uttalades på nästan samma sätt som av herr Gillenormand. Hon fort satte: — Låt oss roa oss ett tag! Följ efter Mariusl Han känner dig ej så det går lätt. Eftersom det finnes en flickunge med i spelet, så försök att få se henne. Och skriv sedan till oss om saken. Det kommer att roa din farfar. Theodule hade ingen överdriven smak för så dana saker, men han kände sig rörd av de tio guldmynten och trodde sig skymta en fortsättning på dem. Han åtog sig därför uppdraget och sade: — Som ni vill, faster. Ocli tilläde för sig själv: Nu har jag blivit duenna. Fröken Gillenormand omfamnade honom. — Du, Theodule, skulle aldrig ställa till något sådant. Du är disciplinerad, du måste följa or derna, du är en pliktens man, ocli du skulle aldrig lämna din familj för att besöka en sådan varelse. Lansiären gjorde en grimasch, värdig en Cartouche, om han berömts för sin ärlighet. Kvällen efter detta samtal steg Marius upp i diligensen, utan att ana att han var övervakad.<noinclude> <references/></noinclude> a9e3qkvaqp3qikfgdg22u2hs8cngm1w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/247 104 224773 656552 2026-08-04T21:30:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 795 — Och det första spionen gjorde var att somna. Sömnen var djup. Argus snarkade hela natten. Vid daggryningen ropade kusken: — Vernon! Uppehåll i Vernonl Löjtnant Theodule vaknade. — Gott, mumlade han halvsovande, det är här jag skall stiga ur. Så småningom klarnade hans minne, han tänk te på sin faster, på de tio guldmynten och på sitt uppdrag att skildra Marius uppförande. Detta kom honom att skratta. — Han är kanske ej kvar i diligense...' 656552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 795 —}}</noinclude>— 795 — Och det första spionen gjorde var att somna. Sömnen var djup. Argus snarkade hela natten. Vid daggryningen ropade kusken: — Vernon! Uppehåll i Vernonl Löjtnant Theodule vaknade. — Gott, mumlade han halvsovande, det är här jag skall stiga ur. Så småningom klarnade hans minne, han tänk te på sin faster, på de tio guldmynten och på sitt uppdrag att skildra Marius uppförande. Detta kom honom att skratta. — Han är kanske ej kvar i diligensen, tänkte han, i det han knäppte sin uniformsrock. Han har kunnat stiga ur vid Poissy eller Triel och han har kunnat göra det vid Meulan eller Mantes eller I^olleboise eller rest ända till Pacy med möjlighet att vika av till vänster till Ereux eller åt höger till Laroche-Guyon. Följ efter den, kära faster! Vad skall jag skriva till den gamla kvinnan? I detta ögonblick steg ett par svarta byxor ned från taket oclivisade sig utanför vagnens rutor. — Kan det vara Marius? frågade sig löjtnan ten. Det var Marius.<noinclude> <references/></noinclude> h7twkzn5t2y1xp83zeg2ud1e4kx76vb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/248 104 224774 656553 2026-08-04T21:30:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 796 — En bondflicka stod vid vagnen tillsammans med postiljoner och hästar samt erbjöd de resande blommor. — En blomma åt er sköna, ropade hon. Marius gick fram till henne och köpte hennes vackraste blommor. — För tusan, sade Theodule, det här börjar intressera mig. Vem tänker han skänka de där blommorna? Till en sådan bukett behövs det verkligen en vacker kvinna. Jag måste få se henne. Nu var det ej blott på grund av sitt uppdrag utan även a...' 656553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 796 —}}</noinclude>— 796 — En bondflicka stod vid vagnen tillsammans med postiljoner och hästar samt erbjöd de resande blommor. — En blomma åt er sköna, ropade hon. Marius gick fram till henne och köpte hennes vackraste blommor. — För tusan, sade Theodule, det här börjar intressera mig. Vem tänker han skänka de där blommorna? Till en sådan bukett behövs det verkligen en vacker kvinna. Jag måste få se henne. Nu var det ej blott på grund av sitt uppdrag utan även av nyfikenhet, som en hund, vilken ja gar för egen räkning, som han följde Marius. Marius lade ej märke till Theodule. Eleganta kvinnor stego ur diligensen, men han såg dem icke. Han tycktes ej se något omkring sig. — Han måtte vara riktigt förälskad! tänkte Theodule. — Härligt, sade sig Theodule. Kyrkan! Ett niöte kryddat av en smula mässa är alltid trevligt. Intet är så utsökt som ett ögonkast i den gode Gudens närvaro. Marius ställde stegen mot kyrkan.<noinclude> <references/></noinclude> pg9s8x0jfkzw8citn5o40mbnsdlkynd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/249 104 224775 656554 2026-08-04T21:30:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 797 — När han kommit fram till kyrkan, gick Marius ej in utan runt ett hörn av absiden. — Mötet är ute, sade Theodule. Låt oss titta på flickebarnet. Han gick försiktigt på tå mot det hörn, bakom vilket Marius försvunnit. Där blev han stående häpen. Med pannan i händerna hade Marius böjt knä vid en grav. Han hade lagt sin bukett på den. Vid den ena ändan av graven stod det ett svart träkors med detta namn i vita bokstäver: Över sten baron...' 656554 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 797 —}}</noinclude>— 797 — När han kommit fram till kyrkan, gick Marius ej in utan runt ett hörn av absiden. — Mötet är ute, sade Theodule. Låt oss titta på flickebarnet. Han gick försiktigt på tå mot det hörn, bakom vilket Marius försvunnit. Där blev han stående häpen. Med pannan i händerna hade Marius böjt knä vid en grav. Han hade lagt sin bukett på den. Vid den ena ändan av graven stod det ett svart träkors med detta namn i vita bokstäver: Över sten baron Pontmercy. Man kunde höra Marius snyfta. Flickungen var en grav.<noinclude> <references/></noinclude> pz0fyyxzgrvzow1j9hzwnk5dvwvcjir Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/251 104 224776 656555 2026-08-04T21:30:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 799 — got alls, om ej förhållandena i Vernon omedel bart träffat på ett motstånd i situationen i Paris. Marius återvände trån Vernon tredje dagen ef ter sin avresa, ste^ av vid sin morfaders bostad och utmattad av två sömnlösa nätter i diligensen sökte han omedelbart ersättning för den felande sömnen, gicl<genast upp på sitt rum och hade ej ens tid att taga av sig sin resrock och hann knappast taga av sig det svarta band, som han alltid bar o...' 656555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 799 —}}</noinclude>— 799 — got alls, om ej förhållandena i Vernon omedel bart träffat på ett motstånd i situationen i Paris. Marius återvände trån Vernon tredje dagen ef ter sin avresa, ste^ av vid sin morfaders bostad och utmattad av två sömnlösa nätter i diligensen sökte han omedelbart ersättning för den felande sömnen, gicl<genast upp på sitt rum och hade ej ens tid att taga av sig sin resrock och hann knappast taga av sig det svarta band, som han alltid bar om halsen, innan han gick i badet. err Gillenormand, som alltid steg upp tidigt 1likhet med alla äldre personer, vilka befinna b Väl, hörde honom komma hem och skyndade Ig så fort hans gamla ben kunde bära honom PP till den vindsvåning, som Marius bebodde, an Ville omfamna honom sanit få en del upp. ysningar om hans färd. attMei! det hade tagit kortare tid för ungdomen sti stiga nedför trappan än för ålderdomen att ,^a uppför den, och när herr Gillenormand kom e ljummet, fanns det ingen där. ängen var orörd, och på den låg helt öppet icdingote ocliett svart band.<noinclude> <references/></noinclude> mxgj3ym5eilcphvwwpxidqsgw7jy0gh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/252 104 224777 656556 2026-08-04T21:30:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 800 — — Jag tycker bättre om det, sade herr Gillenormand. Ett ögonblick senare kom han in i den salong, där fröken Gillenormand den äldre satt vid sin sybåge. Hans entré var en triumfators. I ena handen höll herr Gillenormand redingo ten och i den andra det svarta bandet, och han utropade: — Seger! Vi hålla på att genomskåda hem ligheten! Vi börja på att pejla djupet av vårt svarta fårs förvillelse. Jag har porträttet! I själva verket...' 656556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 800 —}}</noinclude>— 800 — — Jag tycker bättre om det, sade herr Gillenormand. Ett ögonblick senare kom han in i den salong, där fröken Gillenormand den äldre satt vid sin sybåge. Hans entré var en triumfators. I ena handen höll herr Gillenormand redingo ten och i den andra det svarta bandet, och han utropade: — Seger! Vi hålla på att genomskåda hem ligheten! Vi börja på att pejla djupet av vårt svarta fårs förvillelse. Jag har porträttet! I själva verket fanns det en svart medaljong i den svarta kedjan. Den gamle tog medaljongen, betraktade den ett ögonblick, innan han öppnade den med en väl lustig min, som om han vore en stackars uthung rad djävul, som framför sig såg en delikat mid dag, vilken ej var avsedd för honom. Det är uppenbart, att detta är ett porträtt! Så dant känner jag till! Det är en sak, som man helt ömt bär vid hjärtat! Vad pojkarna kan vara dumma! Ocli så är det väl ett vanligt stycke.<noinclude> <references/></noinclude> 2wywav3vlffu22bthpgiarbvqdrggcn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/253 104 224778 656557 2026-08-04T21:30:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 801 — som antagligen kommer honom att darra. Nuti dens ungdom har så dålig smak! — Låt oss se efter! sade hans äldsta dotter. Man öppnade medaljongen genom att trycka på en fjäder. I den fanns intet annat än ett pap per, som var noga sammanviket. -— Det ena eller det andra, sade herr Gi!!enormand, i det han brast ut i ett gapskratt, jag vet vad det är! Ett kärleksbrev! — Låt oss läsa det! sade fastern. Hon tog på sig sina glasögon. De veck...' 656557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 801 —}}</noinclude>— 801 — som antagligen kommer honom att darra. Nuti dens ungdom har så dålig smak! — Låt oss se efter! sade hans äldsta dotter. Man öppnade medaljongen genom att trycka på en fjäder. I den fanns intet annat än ett pap per, som var noga sammanviket. -— Det ena eller det andra, sade herr Gi!!enormand, i det han brast ut i ett gapskratt, jag vet vad det är! Ett kärleksbrev! — Låt oss läsa det! sade fastern. Hon tog på sig sina glasögon. De vecklade upp papperet samt läste följande: "För min son! — Kejsaren har på slagfäl tet utnämnt mig till baron, det var vid Waterloo. Sedan har restaurationen bestritt min rätt till denna titel, som jag förvärvat med mitt blod, men min son kommer att bära den. Det är up penbart, att han kommer att vara den värdig." Det är omöjligt att skildra vad fadern och dot tern kände i detta ögonblick. De voro som för stenade av andedräkten från en död. De utbyt te ej ett ord. Men herr Gillenormand sade för sig själv: — Det är stråtrövarens stil!<noinclude> <references/></noinclude> bd2psnqodzbkvrg5amxfxaytk2f5z9p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/254 104 224779 656558 2026-08-04T21:31:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 802 — Mostern undersökte papperet, vände det åt al la håll samt lade det tillbaka i lådan. I samma ögonblick föll ett avlångt, i blått papper inslaget paket ur redingotens ficka. Frö ken Gillenormand tog upp det samt öppnade det. Det var Marius' hundra visitkort. Hon räckte dem till herr Gillenormand, som läste: "Baron Marius Pontmercy." Den gamle ringde. Nicolette kom. Herr Gil lenormand tog bandet, skrinet och redingoten, kastade allt på go...' 656558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 802 —}}</noinclude>— 802 — Mostern undersökte papperet, vände det åt al la håll samt lade det tillbaka i lådan. I samma ögonblick föll ett avlångt, i blått papper inslaget paket ur redingotens ficka. Frö ken Gillenormand tog upp det samt öppnade det. Det var Marius' hundra visitkort. Hon räckte dem till herr Gillenormand, som läste: "Baron Marius Pontmercy." Den gamle ringde. Nicolette kom. Herr Gil lenormand tog bandet, skrinet och redingoten, kastade allt på golvet samt sade: — Tag bort de här struntsakerna! En lång timma tillbragtes under den djupaste tystnad. Den gamle mannen och den gamla flic kan sutto med ryggarna mot varandra samt tänkte båda på samma sak. Efter en timma sa de moster Gillenormand: — Det var underligt! Några minuter senare kom Marius. Han återvän de från sin resa. Innan han hunnit över tröskeln, lade han märke till att morfadern hade ett av hans visitkort i handen; den gamle utropade med sin<noinclude> <references/></noinclude> gbiaz0yvyk0gq6y1e79ss6dk7q8uabe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/255 104 224780 656559 2026-08-04T21:31:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 803 — gammaldags, borgerliga pondus och helt hånfullt, liksom om lian sade något förkrossande: — Se här! Se häri Du har blivit baron! Jag frambär mina lyckönskningar! Vad är menin gen med allt detta? Marius rodnade lätt och svarade: — Det betyder, att jag är min faders son. Herr Gillenormand blev hastigt allvarsam och sade med hård röst: — Din fader, det är jag. — Min fader, återtog Marius med sänkt blick och allvarligt utseende, var en...' 656559 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 803 —}}</noinclude>— 803 — gammaldags, borgerliga pondus och helt hånfullt, liksom om lian sade något förkrossande: — Se här! Se häri Du har blivit baron! Jag frambär mina lyckönskningar! Vad är menin gen med allt detta? Marius rodnade lätt och svarade: — Det betyder, att jag är min faders son. Herr Gillenormand blev hastigt allvarsam och sade med hård röst: — Din fader, det är jag. — Min fader, återtog Marius med sänkt blick och allvarligt utseende, var en ödmjuk hjälte, som ärofullt tjänade republiken och Frankrike och som var en stor man i den på bragder rika ste historia, människor skapat. Under ett kvarts sekel levde han i bivack, i regnet från kulor och mitraljöser, i snöglopp och smuts och regn; han var en man, som tog tvenne fanor och mottog tjugo blessyrer samt dog ensam och övergiven och som aldrig begått något annat fel än att älska två otacksamma, sitt land och mig. Detta var mera än herr Gillenormand kunde uthärda. Vid ordet republiken hade han rest sig upp eller, för att säga sanningen, stramat upp<noinclude> <references/></noinclude> 586s49yb0xdz5jdcb2qqys2wz1tjg5b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/256 104 224781 656560 2026-08-04T21:31:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 804 — sig. Varje ord, Marius sagt, hade återspeglats på den gamle rojalistens ansikte, som verkat, som om det mottagit en örfil. Han började med att se dyster och harmsen ut och slutade med att rodna, att antaga purpurns färg samt likna ett flammande bål. (Forts, i sjunde bandet.)' 656560 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 804 —}}</noinclude>— 804 — sig. Varje ord, Marius sagt, hade återspeglats på den gamle rojalistens ansikte, som verkat, som om det mottagit en örfil. Han började med att se dyster och harmsen ut och slutade med att rodna, att antaga purpurns färg samt likna ett flammande bål. (Forts, i sjunde bandet.)<noinclude> <references/></noinclude> q7zxtmk55sygyaxhpgqqx4bkfmx0duz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/108 104 224782 656561 2026-08-04T21:31:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/154 104 224783 656562 2026-08-04T21:32:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Jonatanskogsfors" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/9 104 224784 656563 2026-08-04T21:39:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" /><h4 align="center"> I. Vari avhandlas sättet att komma in i klostret </h4> {{c|(Forts.)}}</noinclude>Vi ha just kallat honom ”en stackars bonde från Picardie”. Beteckningen är riktig men ofullständig. På den punkt av berättelsen, vi nu befinna oss, kräves det en smula kunskap om fader Fauchelevents fysiologi. Han var bonde, men han hade varit skrivare, vilket ökade hans slughet med spetsfundighet och till naiviteten lade skarpsynthet. Sedan han av vissa orsaker misslyckats i sina affärer, hade skrivaren blivit åkare och hantlangare. Men trots svordomar och piskrapp, vilka enligt vad det synes äro nödvändiga för hästar, hade skrivaren levt kvar i honom. Han hade en viss naturlig begåvning; han sade varken vi är eller jag är och han kunde, vilket är sällsynt i byarne, konversera. De andra bönderna sade om honom: Han talar nästan som en herre i krage och manschetter. Fauchelevent tillhörde också denna klass, som det förra seklets lätta och impertinenta språk kallade<noinclude> <references/></noinclude> 6u65o3s2mibne3cytzcxisj9263qqc3 Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/650 104 224785 656565 2026-08-05T08:27:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656565 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|280|OSCAR MONTELIUS.|}}</noinclude>En från den romerska tiden mycket bekant syrisk gud med dubbelyxa är den, som romarne kallade Jupiter Dolichenus efter staden Doliche, nu Doluk, i Kommagene, den del af Syrien, som ligger mellan den vanliga Eufratöfvergången och berget Amanus. Af stadens egna invånare kallades guden troligen Baal. Liksom guden i Tarsos är han afbildad stående på ett djur, i detta fall en tjur; i den högra handen håller han dubbelyxan och i den venstra blixten (fig. 3). {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=650|bildtext=Fig. 3. Jupiter Dolichenus. Bronsrelief. Ungern.}} I midten af det andra århundradet efter Kristi födelse, vid hvilken tid dyrkan af många syriska gudar utbredde sig öfver det romerska riket, blef äfven Jupiter Dolichenus känd och dyrkad i olika trakter af kejsarriket. I Rom hade denna gud under den senare kejsaretiden ett tempel på Aventin och ett på Esqvilin. Dessutom träffa vi åt guden helgade inskrifter i rikets alla gränsprovinser, i Dacien och Pannonien, i Germanien och Britannien. Hufvudsakligen är det soldater, som tillbedja bonom, men äfven köpmän och andra från Syrien inflyttade personer. Äfven på öarna vester om Mindre Asiens kust och i Grekland träffa vi dubbelyxan mycket tidigt som symbol; och då man kan se af hvilken gud den är symbol, visar det sig alltid vara solguden. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=650|bildtext=Fig. 4. Gudabild med yxa och blixt. Basrelief, Rhodos.}} Vid Karmeiros på Rhodos har man funnit en mycket gammal relief af bränd lera, bland hvars figurer ses en man med kortskaftad dubbelyxa i den ena och åskvigg i den andra handen (fig. 4). Reliefen är skadad, så att mannens hufvud och åskviggens öfre del numera icke äro synliga. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> h6rck0by9lo5w4y079896d5v9w2jtxe Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/243 104 224786 656566 2026-08-05T08:57:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|233}}</noinclude>en karaktär endast genom att kasta en blick på ett ansikte». Han såg tvärs igenom personen och anade strax hans livs historia. Denna förmåga hade också Victoria Benedictsson. I sin dagbok berättar hon, att hon under sin vistelse i Köpenhamn 1885 en dag fick besök av författaren Esmann, som debuterat med sin novellsamling »Gammel Gæld». Ock så skildrar hon besöket: »Den inträdande var en pojke. Jag skulle nästan hellre vilja säga ett barn, så litet manligt hade han hos sig. Det tunna svarta håret var rakt, kammat ned i pannan och kortklippt. Det var ett blekt, tunt ansikte, med en hy som syntes genomskinligt fin, en hög panna, där ådrorna skymtades under huden — en egendomligt naken panna, som man helst finner hos dem, som börja bli skalliga. Han var klädd i en onaturligt lång överrock, knäppt ända upp till hakan med två rader knappar. Den kom det smärta, det smidigt kraftlösa hos denna figur att ännu mer falla i ögonen. Han försvann i denna rock, vars ärmar hängde ut på de magra händerna. — ’Jeg er Esmann.’ — ’Det var snällt ni kom.’ Jag räckte honom min hand, i vilken hans försvann. Han hade en liten välljudande röst, han talade fort och lågt. Då han fått den långa barnrocken av, slogo vi oss ned. Jag i schäslongen, han på min fordran plats vid bordet. Mitt halvfärdiga brev låg som då jag kastat pennan. Vad han var nyfiken! Det var som ögonen oemotståndligt dragits åt sidan till detta brev. Jag sade honom, vem det var till. Och som han frågade om allt möjligt, om vad jag håller på med, om mitt sätt att arbeta. Omöjligt att få honom in på eget område. Hans ögon äro lika en ödlas. Hela människan påminner därom. Den mjuka smala kroppen, de magra, långa händerna med sin tunna hud; jag kunde krama dem till intet i ett enda grepp av mina. Denna breda mun med tunna läppar är också ödlans, men framför allt dessa ögon. Halvslutna, stora; glänsande bruna; blinkande vaksamma; sluga. Kallt blod och uppdriven intelligens, stark fantasi och liten livskraft. Lysten efter att uppleva något och alltför skeptisk att kunna leva livet sunt och naturligt. Andlig förfining. ’Aandsaristokrat’; där är mannen mod<noinclude> <references/></noinclude> bj18mdh7mbyst5rsc4prlxeh1o7epll Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/244 104 224787 656567 2026-08-05T09:00:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|234|ERNST AHLGREN|}}</noinclude>ett enda ord … Och under de halvsänkta ögonlocken glänste alltjämt dessa blanka reptilögon. Hur stora de skulle kunna bli! Men de tindrade mot dagen som en smal strimma, en simmande, mörkbrun glans mellan skuggningen av svarta ögonhår. Det fanns icke en småsak på mitt skrivbord, som undgick spaningen av dessa ögon.» Om man nu, då Esmanns liv är avslutat, läser denna beskrivning, är det då icke påfallande, huru djupt hon sett ned i alla hans karaktärs irrgångar, är det icke, som om hon anat mannens hela livssaga? Det är denna säkerhet att se det väsentliga, att i ett ansikte, på rörelserna eller dessa andra tusen yttre drag tränga ned till själens fördolda skrymslen, som förläna många av hennes gestalter en absolut trovärdighet. I den lilla skissen ''I väntrummet'' skildrar hon på några rader en ung flicka och förutsäger enkelt och naturligt, hur livet kommer att gestalta sig för henne. Denna förmåga är någonting helt annat än att få ett motiv ur verkligheten. De, som se på detta sätt, tolka verkligheten adekvat. Det är denna blick, som en läkare bör ha, då han skall bedöma sina patienters fysiska och psykiska lidanden. Men det är långt ifrån alla författare, som äga den. Strindberg är på sitt sätt en ytterst framstående observatör, men han är även, som redan framhållits, mycket fantastisk i uppfattningen av vad han iakttagit. Turgenjev däremot har just denna art av begåvning. Han berättar själv någonstädes, att diktandet för honom började med att han såg ett ansikte framför sig, och ur dess drag läste han så småningom fram ett människoöde, en följd av händelser. Ernst Ahlgren yttrar i ett brev, som tyvärr ej är fullständigt avtryckt, något liknande. »Det är merendels en karaktärs hela historia jag får, jag får den blixtlikt, liksom till skänks. Men sedan växer den småningom ut, jag vet knappt på vad sätt, och bildar av sig själv scener och situationer, vilka bli liksom vilopunkter — fakta — då jag börjar skriva. I den svenska litteraturen är det säkerligen få, som besuttit<noinclude> <references/></noinclude> ch2tpoj8js8yny4nb73eox6dqscsl97 Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/245 104 224788 656568 2026-08-05T09:05:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|235}}</noinclude>denna geniala spejarblick i så hög grad som Ernst Ahlgren, och av ovannämnda yttrande tycks det, som om hennes konstnärliga sätt att koncipiera också erinrat om Turgenjevs. Det är denna observationsförmåga, söm ger relief åt hennes småhistorier. I de äldsta av dessa — man finner ännu några av dem i hennes första samling — har hon ännu icke sitt manér färdigt. I sådana historier som ''Fader och son'' eller ''En musikafton'' härskar ännu något av den falska romantik, som utmärkt hennes tidigaste försök. Men redan här finnas utmärkta studier som ''Folkvännen'', ''Sorg'' eller ''Giftermål på besparing''. ''Folkliv och småberättelser'' innehåller sedan ett helt fång av hennes bästa historier. Hennes styrka ligger framförallt i att framställa rent folkliga karaktärer, och hon understryker ofta deras gedigna enkelhet och naturlighet som motsats till överklassens narraktiga förfining och ihålighet. De yppersta av hennes berättelser äro just sådana, där hon tecknat sitt eget folk, dessa skånska bönder, bland vilka hon uppväxt och vars tankar och åskådningssätt hon så väl kände. Bakom den sträva ytan förstod hon att upptäcka de djupt mänskliga dragen och de varma känslorna. (''Vid sotsängen.'') Ofta äro dessa berättelser kryddade av en drastisk humor, och författarinnan går icke ur vägen för allmogens eget ej alltid salongsmässiga uttryckssätt. Berättelsen ''Om en hökass'', en utmärkt studie över en bondfylla, väckte på sitt håll besynnerligt nog ogillande. Mången gäng forma sig dessa berättelser till riktiga små dramer, såsom den ypperliga fattiggårdsinteriören ''Mor Malenas höna''. Mästerverket bland alla dessa noveller är dock ''Kamrater'', en genialt uppfattad skildring av en skånsk ryktare och den kärlek, varmed han omfattar sin hund. Ryktaren Truls Jonasson skall få medalj efter gudstjänsten inför högaltaret, ty han har under en eldsvåda räddat gårdens kreatur, men han vägrar bestämt att gå in i kyrkan, om ej hunden, hans trofasta medhjälpare, får följa med in för att hedras. Mycket uppburen av samtiden var också den vackra julberättelsen i Dickens’ stil ''Herr Tobiasson''. En utmärkt<noinclude> <references/></noinclude> 4097x30mzpgvp2cn1zy8wc838btbfrv Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/246 104 224789 656569 2026-08-05T09:10:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|236|ERNST AHLGREN|}}</noinclude>historia ur studentlivet är ''Cedergren gör sexa i kväll'', och ''Medan kaffet kokar'' är en tokrolig skildring av en bondgummas erotiska erfarenheter. Redan efter utgivandet av »Pengar», var Ernst Ahlgrens anseende tryggat, och hon kände, huru nya vindar blåste ikring henne. Äntligen hade den långa kampen visat, att hon dugde till något. Ensamheten ikring henne började vika. Hon fick litterära vänner. Redan 1884 hade hon gjort bekantskap med Axel Lundegård, en bekantskap, som utvecklade sig till varm vänskap och litterärt samarbete. De närmaste åren vistades hon borta från Hörby, som blev henne allt mera förhatligt — en känsla, som återgäldades av det lilla samhället. Redan efter hennes första bok ansågo sig åtskilliga av traktens invånare avmålade, och oviljan tilltog, när Ernst Ahlgren 1887 tryckte novellen ''Fairbrooks krögare'', en tydlig satir på Hörbys toddygubbar. Anonymt svarades också med en plump smädeskrift: ''Fairbrooks blåstrumpa''. 1885 gjorde hon en resa till Stockholm, dit inbjuden av friherrinnan Adlersparre, en av den äldre kvinnorörelsens koryféer. Hon bodde hos henne en tid på Söder, men flyttade, då hon fann avståndet för stort till stadens centralare delar. Hon mottogs i Stockholm med öppna armar av det unga Sverige, av G. Nordensvan, G. af Geijerstam, fru Edgren och Ellen Key. Den senare har givit en skildring av henne från denna tid, där det heter: »Ett ädelt huvud, litet, findanat som pä en antik staty; huru vackert det satt på den smärta, välvuxna figuren! Det mörka håret var uppsatt i en enkel, grekisk knut … De tjocka, som med kol tecknade ögonbrynen, den öppna, intelligenta pannan, den höga, kraftigt formade näsan, munnen med de på en gång väna och energiska linjerna — allt detta angav mod och livskraft. Men ett djupt veck var gräft mellan de varandra närliggande ögonbrynen; de måste ofta sammandragits av smärta; fina fåror, sådana som blott årslångt lidande ristar, syntes kring munnen; och melankoli låg på djupet av dessa iakttagande, stålblå ögon. Så borde den tragiska sånggudinnan framställas eller Elektra. Denna<noinclude> <references/></noinclude> ny6tlwdvnwopti3se45x7e38zm2nyjw Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/247 104 224790 656570 2026-08-05T09:14:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|237}}</noinclude>Elektra begagnade emellertid kryckor fast med »spänstigt behag» och »skorrade på bred skånska». Det verkade säkert upplivande på Ernst Ahlgren att vistas i Stockholm med dess intellektuella umgängesliv, men hennes slutomdöme om staden är rätt reserverat. »Stockholm är just, vad jag väntat. En stor skvallerhåla. Och de litterära storheterna äro små, ihåliga, futtiga.» Långt bättre trivdes hon i Köpenhamn, vars friare seder och uppfattningssätt låg hennes skånska natur närmare, där livet pulserade rikare och var mindre stelt och gammaldags än i den uppsvenska ämbetsmannastaden. Och där sammanträffade hon med Georg Brandes, vilken kom att spela en så stor roll i hennes liv och utveckling. 1887 pågick i Danmark den stora sedlighetsdiskussionen, i vilken Brandes angrep den äldre asketiska kvinnorörelsen, som sekunderades av Björnstjerne Björnson m. fl. Ernst Ahlgren delade visserligen ej i allo Brandes’ meningar om den fria kärleken, men i en artikel om ''Sædligheds-Terrorismen paa svensk Grund'', som stod att läsa i Politiken den 13 sept. 1887, hävdade hon den fria rätten att yttra sin mening utan att betraktas som en förbrytare. Åren 1887 och 1888 gjorde hon ett par resor till Paris, som märkbart upplivade henne, så länge de pågingo. Dessa hennes sista år äro i både inre och yttre mening de rikaste i hennes liv, och allt tydde på att hon skulle utvecklat sig till att bliva en av Sveriges intressantaste och mest betydande prosaförfattare. Men det blev icke så. Starka makter höllo på att inifrån sönderfräta hennes livsnerv. Få av de personer, som läste hennes berättelser med deras friska och klara blick på livet, anade väl, att författarinnan bar på en djup leda vid tillvaron. Och dock var detta fallet. Just under dessa år, då hon efter långa inre strider äntligen kände sig buren framåt mot ett allmänt erkännande, etsade sig melankolien allt djupare in i hennes själ. Vissa av hennes berättelser från de sista åren bära tydligt vittne om, vilka själsstrider hon genomkämpade och hur hon ständigt<noinclude> <references/></noinclude> 504ewfz2vr0kud61uq1yu0vb7kwpg7e Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/248 104 224791 656571 2026-08-05T09:18:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|238|ERNST AHLGREN|}}</noinclude>ruvade på självmord. ''Livsleda'' (1886) där kvinnan så tydligt bär hennes egna drag, tolkar just kampen mot denna tanke, som ej lämnar henne ett ögonblicks ro. Och en julinatt 1887, då hon ämnat taga sitt liv, skrev hon ''Förbrytarblod'', den tragiska historien om en man, som dödar den kvinna han älskar med varje fiber av sin varelse, därför att han ''måste'' döda henne, då hon hånfullt avvisar honom. Men berättelsen handlar om henne själv, om de två viljor, som stredo i hennes egen själ. Hon visste själv, hur vanmäktig hon stod i kampen att övervinna denna dunkla makt, mot vilken förståndet uppreste sig men som brände henne i blodet. En annan skiss ''Ur mörkret'', som trycktes först efter hennes död, handlar om en kvinna, vars hela liv varit en förbannelse just därför att hon är kvinna, parian, som aldrig kan höja sig ur sin kast. Hennes far, som föraktade kvinnorna, uppfostrade henne som en pojke. Hon lärde sig redan som barn vad andra kvinnor icke lära under ett helt liv, att förstå mäns tankegång, att urskilja varje skiftning av medömkan och ringaktning, som kan gömmas under berömmande eller beundrande ord. Hon såg på kvinnorna med sin fars ögon, hon såg det fega, det falska, det småsinta. Hon blev gift, men gick ur sitt äktenskap, när mannen ville vanära henne. Hon arbetade bland män, och de kallade henne könlös och hånade hennes kyla. Slutligen träffade hon en man, som hon älskade. »Det var som att hela sitt liv ha vandrat på uppblötta, förtrampade vägar i mulet vinterdis med en känsla av att aldrig ha sett våren och att man aldrig skall få skåda den — — och så en dag se solen bryta fram och finna att allt har spirat och grott under det våta diset, att det nu skall bli grönt och att blommor skola slå ut — — i sol, sol! Jag ville ha gett mitt liv för att kunna bli hans vän, men det kunde jag inte bli — — bara hans väninna … Hör du vilken otäck klang det ordet har: hans väninna! Där klibbar skam och misstankar vid det!» Och för denna man var hon intet. »Han blottade min hjärna för att se, hur den arbetade, han petade i mitt inre med sin dissekerkniv för att rikta sin människokun-<noinclude> <references/></noinclude> 8lmtrxsec5gha8t4503xpp85o1afshn Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/249 104 224792 656572 2026-08-05T09:23:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|239}}</noinclude>skap, och han sargade mitt hjärta — som ett okynnigt barn — bara därför att han såg det klappa.» Den djupaste orsaken till detta söndersplittrade sinnestillstånd låg utan tvivel i ärftligt påbrå. Fadern hade företagit ett misslyckat självmordsförsök, och själv hade hon ju under första åren av sitt äktenskap gjort detsamma. I slutet av 70-talet finner man i dagboken sådana uttalanden som följande: »29 oktober 1878. Ack, en snabb, lätt död. Det vore det bästa på jorden. — — 1 november. Jag tänker allvarligt på självmord». Men många olyckliga omständigheter medverkade. Sjukdomen hade brutit hennes fysiska krafter och gjort det omöjligt för henne att arbeta med den energi, som hon önskade. Hon misströstade om sin framtid som författarinna. Hon led under den fattigdom, som är nästan alla svenska författares lott, och kämpade mot svåra ekonomiska bekymmer. Ett stipendium, som svenska kvinnor ärnat överlämna åt henne på ett par tusen kronor, fick hon icke, bl. a. därför att hon skrivit en misshaglig artikel i »Hemvännen» (dec. 1887) om Georg Brandes som föreläsare. Allt detta pinade henne, fyllde henne med kval och ängslan. I detta upphetsade tillstånd blev dödstanken henne övermäktig. Till allt detta sällade sig så en kärlekshistoria — den som hon antytt i »Ur mörkret». Hon hade nått till kvinnans farliga ålder, då hon, som dittills aldrig fått tillfälle att slösa sin ömhet på en man, greps av en lidelsefull kärlek till en författare, som hon högt beundrade. Hon såg visserligen, eller tyckte sig se, att hon ej betydde något djupare för honom. Men hon kunde icke slita sig lös. Skildringen av hela denna kärlek återfinnes i Axel Lundegårds roman ''Elsa Finne'', vars första del ger en något fadd skildring av hennes ungdom. Den senare delen utgöres av hennes egna anteckningar, som väl kunde förtjänt ett bättre öde än att tjäna som fortsättning till en något pomaderad damroman. Jämte Strindbergs självbiografier utgör denna bekännelse en av den nyare svenska litteraturens egendomligaste skrifter, en djupt gripande skildring av den erotiska konflikt, som för henne slutade<noinclude> <references/></noinclude> d64k7rdudpxhyytr4oktx7d59j0okk8 Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/250 104 224793 656573 2026-08-05T09:26:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|240|ERNST AHLGREN|}}</noinclude>tragiskt. Trött på att leva tog hon själv sitt liv natten mellan den 21 och den 22 juli 1888 på ett hotell i Köpenhamn. Hennes död gjorde ett djupt intryck och visade, huru många vänner hennes författarskap förvärvat henne. Men det är ju en gammal sanning, att vännerna aldrig äro så talrika som vid graven. Hon efterlämnade ett stort antal planer, utkast och fragment. Dessa omhändertogos av Axel Lundegård, till vilken hon testamenterat sin litterära kvarlåtenskap. Lundegård har bearbetat ett par arbeten som dramat ''Den bergtagna'' (1890), i vilket ämnet just utgöres av den kärlekskonflikt hon genomgick de sista åren, och ''Modern'', som i mycket är baserad på hennes förhållande som äldre väninna och författarekamrat till Axel Lundegård och där man i skildringen av huvudpersonen förnimmer hennes egen varmblodiga, stolta och viljekraftiga personlighet. Men mycket annat kunde icke räddas. Hon talade annars de sista åren ofta om en novell ''Att dö'', som låg henne varmt om hjärtat, och om sin stora roman ''Lady Macbeth''. De flesta moderna författare hinna med det nu nödvändiga mångskriveriet vanligen att många gånger upprepa och vända ut och in på sitt idéförråd och sitt livsinnehåll. Icke så Victoria Benedictsson. Hon bortgick säkerligen, innan hon fått uttryckt allt vad som låg i hennes väsen. Det fanns en hel sida av hennes natur, som var så gott som okänd för omgivningen. Geijerstam påpekade med rätta efter hennes död, att det rådde en nästan onaturlig motsats mellan hennes författarskap, som med ett par undantag giver en harmonisk, frisk och ofta humoristisk framställning av livet, och hennes egen personlighet, där det fanns en sjuk punkt, som alltmera frätte omkring sig. Det fanns, för att säga det allmännare, en lidelsefullhet och en romantisk överspändhet i hennes väsen, som hon aldrig fick utlopp för i sina verklighetsskildringar och som icke heller tillfredsställdes av hennes personliga upplevelser. I dagboken har hon med sin mästerliga själviakttagelse utmärkt beskrivit denna sida av sitt jag: »Jag bryr mig inte om, vem som en gång får läsa min stora bok, när jag bara är död. Vem du än är, så försök att förstå, hur ensam jag är, hur jag måste kuva detta konstnärs- eller<noinclude> <references/></noinclude> nz3ce9gqxzsxlrwvuynk41mt5d4rt1w Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/251 104 224794 656574 2026-08-05T09:30:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|241}}</noinclude>zigenarblod, som löper hetare i mina ådror, än någon vet om. Tänk på, hur jag varje dag, ja nästan varje timme tvingas att spela komedi för att synas lugn och förståndig. Detta tryck på min något för stort tilltagna natur (jag menar mot vår svenska lilla landsändas futtiga förhållanden) gör att det, som instänges, bryter sig fram icke på en naturlig utan på en konstlad väg. Den får icke ge sig luft i mitt förhållande till människor; vrede och kärlek, kränkt högmod och ödmjuk tillbedjan — alla dessa ytterligheter mellan vilka mitt lynne svänger, måste jag med en känslig undantagsmänniskas hela skygghet söka dölja. Det finns ett ord, för vilket jag krymper mig som en stor dogg för hundpiskan: det är romantik. Men jag som endast med den yttersta motvilja bekvämar mig till att läsa en roman, jag har icke fått denna romantik av böcker, den är icke löst påklistrad, den kan därför icke plockas av mig; den ligger mig i blodet. Den kan spåras hela mitt liv igenom, icke som sentimentalitet men som något upproriskt, som otyglade lidelser. Tänk er detta av raseri halvgalna barn, som i sitt begär att döda katten blir till en avgrundsande av grymhet. Det är samma barn, som låter den folktomma slätten genljuda av sina vilda, ursinniga skrän, sammanhukad i bottnen av en grop, tjutande av feghet vid tanken på förebråelserna över att en hund satt sig i klämma i ett plank. Det är alltjämt dessa i ensamheten hejdlösa känslor. Och så den uppflammande sinnligheten hos denna halvvilda tös den gången, då pojken med det svartknollriga håret och de bruna ögonen vill straffa hennes egensinnighet och nyper henne så, att det blir blodmärke. Vilken originell scen förresten: dessa två halvvuxna människor eller barn, friska, starka, högt uppe över slätten, omgivna av trädets friska lövkrona (det var en rönn eller ask, jag minns ej vilketdera) slukande varandra med ögonen utan att med ett ord våga förråda det, som finns mellan dem. I den känslan finns det icke spår av sentimentalitet, det är rena, rama naturen, som vaknar vid ett trollslag: den som elektricitet verkande beröringen. Han kunde väl vara en fyra år äldre än jag, den där sjömanspojken eller stallpojken, vad han nu skall kallas.<noinclude> <references/> {{m|16 — 18338.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 0c7qqz7rm417c2mm3brgqn4m15n7sgb Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/252 104 224795 656575 2026-08-05T09:37:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|242|ERNST AHLGREN|}}</noinclude>En annan flicka skulle ha blivit rädd och blivit beskedlig, när han nöp henne. Ha, ha, ha! Det fanns allt gry i mig på den tiden ändå. Men vilken självbehärskning krävdes det icke av den unga damen att kuva denna natur. Nåja, allt som nu ser ut som romantik är endast genombrott av denna från ytterlighet till ytterlighet sig kastande natur.» Det var denna romantik, som hon sökte få fram i ungdomsdiktningen, men den blev då endast till reminiscenser, hon mäktade ännu ej giva denna trängtan en personlig form. I hennes dagboksanteckningar finnas emellertid flera utkast, som visa, att hon alltjämt strävade med liknande ämnen ''(Francesca Cervani)''. Först i de skisser hon skriver under sin sista kris, »Förbrytarblod», »Livsleda» och »Ur mörkret», har hon lyckats att punktuellt blotta dessa de djupare lagren av sitt själsliv. Hade hon levat, kunde man säkerligen väntat, att hon skulle gått längre på denna väg och skapat gestalter av en vidd och storhet som aldrig förr. Victoria Benedictssons författarskap blev endast ett brottstycke. Hon är fängslande som författarinna, kanske ännu mer fängslande som kvinna och personlighet. Om sig själv yttrar hon en gång: »Jag är som ett skånskt pilträd mot fina drivhusväxter». Liksom Strindberg betonar hon gärna nästan för mycket, att hon tillhör folket. Hela sitt liv har hon strävat efter att komma ifrån det konventionalismens snörliv, i vilket Evas döttrar voro innestängda, att bliva en fri, sann, naturlig varelse, en frigjord adelskvinna, som rörde sig utom och över de vanliga fördomarna. Det är vackert att se hennes bild återstråla i breven till styvdottern Matti, som hon uppfostrat efter sitt sinne. Fullt uppnådde aldrig Victoria Benedictsson denna fria naturlighet, som hon kämpade för. Kampen hade varit för svår. Hon är för sluten, för misstänksam, för kärv mot omgivningen och i sina uttalanden stundom för bitter eller cynisk. Dylika drag äro märken efter striden. Det ligger nära till hands att göra en jämförelse mellan Fru Leffler och Ernst Ahlgren. Bägge ryckas med av den<noinclude> <references/></noinclude> e1yjdw6tbkmr9s5ml3rtp4pb5pgmndk Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/253 104 224796 656576 2026-08-05T09:40:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656576 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||ERNST AHLGREN|243}}</noinclude>stora naturalistiska strömningen, deras diktning återspeglar åttiotalets brytningsår och bägge kämpa för en fördjupad och friare uppfattning av kvinnans ställning. I mycket är utgångspunkten för deras utveckling densamma: ett olyckligt äktenskap. Men till temperamentet äro de båda kvinnorna helt olika. Fru Leffler är nykter, satirisk, kyligt iakttagande. Hon har sin styrka i den borgerliga miljöskildringen, medan hennes psykologi ofta är tunn och osäker. Victoria Benedictsson har däremot en djup fond av lidelse och humor. För henne spelar miljön en underordnad roll, hon söker sig alltid fram till de psykologiska problemen. Och hon är en verklig psykolog, vilket är så mycket mera anmärkningsvärt, som psykologien ofta hos svenska författare är den felande länken. Fru Leffler med sitt glada och spirituella väsen var ett lyckobarn. Kanske var det också en nådegåva att dö ung mitt i en ogrumlad lycka. Vid Victoria Benedictssons vagga stod däremot redan sorgens fé som fadder. Men denna sorgens gåva förlänade henne en klarsyn in i sin egen och andras själar och en intensiv kärlek till livet, detta »brokiga, mångfaldiga och starka liv», som hon ansåg sig stå utanför. Ty vi älska ju mest det vi icke äga. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> sainv6agszt5rx0hg8uce86jfalchsb Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren 0 224797 656577 2026-08-05T09:43:57Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=226 to=253 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte_Leffler|Anne-Charlotte Leffler]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Ernst Ahlgren]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Det unga Sverige]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div>' 656577 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=226 to=253 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte_Leffler|Anne-Charlotte Leffler]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Ernst Ahlgren]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Det unga Sverige]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> e5f452go3v3ks1mmag672r2rj0k6ojs