Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.14 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Användare:PWidergren 2 127079 656579 655179 2026-08-05T11:04:22Z PWidergren 11678 656579 wikitext text/x-wiki ka8czdt8nwiflsi8furyijbl6bk592z Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/29 104 187647 656372 559413 2026-08-04T17:05:54Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 656372 proofread-page text/x-wiki h5wj473c2eqfspjr35tf1te70klcukr Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/30 104 187650 656373 559416 2026-08-04T17:20:26Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 656373 proofread-page text/x-wiki gcmj7w9iccfkipp06u9ghuc5e8zw6yv Hemmen i den nya verlden, Första delen 0 218119 656580 645573 2026-08-05T11:15:54Z PWidergren 11678 656580 wikitext text/x-wiki ad2aff8lw8bbj20xba5yjobmd07gfum Författare:Victoria Benedictsson 106 218272 656578 645782 2026-08-05T10:30:24Z PWidergren 11678 656578 wikitext text/x-wiki 7m7vje0wwd8w7xiffu8cdvvnres26vd Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 01 0 218901 656371 647934 2026-08-04T15:17:03Z Jonatanskogsfors 17420 Testa om export funkar bättre utan transkludering 656371 wikitext text/x-wiki rfsphpr7o373j3e5qbuj5bmfo8d7w17 Hemmen i den nya verlden, Andra delen 0 220567 656581 655087 2026-08-05T11:16:59Z PWidergren 11678 656581 wikitext text/x-wiki 2jvvj149d1tn5d190xavmhdkkliloak Hemmen i den nya verlden, Tredje delen 0 222657 656582 652857 2026-08-05T11:17:43Z PWidergren 11678 656582 wikitext text/x-wiki lwn40q1ef76r6p1yhuom7sd5n8dxm7m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/10 104 224555 656331 2026-08-04T15:05:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 558 — borgare, halvbonde, och som på språket från slot­ ten hette "en smula bondsk, en smula stadslik" el­ ler "peppar och salt". Ehuru Fauchelevent var hårt prövad av ödet och nu började närma sig slutet av sitt liv, var han likväl en man, som följde det första infallet utan någon eftertanke. Detta är en dyrbar egenskap, som hindrar människan från att bliva verkligt dålig. Hans fel och hans laster, ty han hade haft sådana, berörde blott y...' 656331 proofread-page text/x-wiki 4puu7rjkn3uh5hswzyrf7g631pe514h 656564 656331 2026-08-04T21:41:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656564 proofread-page text/x-wiki 4ugos3lssqfy1k6keq8uoq42aqwvvlv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/11 104 224556 656332 2026-08-04T15:05:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 559 — börja med att inte sätta foten utanför det här rum­ met. Varken ni eller den lilla. Ett enda steg ut i trädgården oclivi äro upptäckta. — Det är riktigt. — Herr Madeleine, återtog Fauchelevent, ni har kommit i ett mycket lämpligt ögonblick, jag menar ett dåligt, ty en av nunnorna är mycket sjuk. Tack vare detta bekymrar man sig ej så mycket om oss. Det ser ut, som om hon skulle dö. Man har bedit för henne i fyrtio timmar. ror. Hela...' 656332 proofread-page text/x-wiki l5tprz38novi1vwrf658qjucmu6vipi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/12 104 224557 656333 2026-08-04T15:05:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 560 - Frågetecknet betydde så mycket som: Då före­ faller det mig som om jag skulle kunnat stannat, här. Det var på detta frågetecken Fauchelevent svarade: — Det finnes små. — Vilka små? frågade Jean Valjean. Just som Fauchelevent öppnade munnen för att förklara detta, ringde en klocka. Nunnan var död, detta var dödsklämtningen. Han gjorde ett tecken åt Jean Valjean att lyssna. Klockan slog ännu ett slag. — Det är dödsringningen, herr...' 656333 proofread-page text/x-wiki 6pt50ztw01vx8mnhiywryz71nnlh8g5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/13 104 224558 656334 2026-08-04T15:05:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 561 — Som jag sade, ett slag i minuten. Det är döds­ ringningen. — Jag förstår, fader Fauclielevent. Det finnes pensionärer. Och Jean Valjean tänkte för sig själv: — Då vet jag hur jag skall ordna Cosettes upp­ fostran. — Fauchelevent utropade: — Visst tusan! Om det finns småflickor? De myllra omkring en. Och att vara man på det här stället, det är detsamma som att ha pesten. Som ni ser, har man bundit en bjällra om foten på...' 656334 proofread-page text/x-wiki cplfpf6si3t8j9nkhxxmweo5lb3152p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/14 104 224559 656335 2026-08-04T15:05:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 562 — ifrån kommer ni? För mig får ni gärna ha fallit ned från himlen, emedan jag känner er, men nun­ norna vilja nog helst, att man kommer genom porten. Plötsligt hördes ett invecklat klockspel från ett annat håll. — Å, sade Fauchelevent, nu kallas de äldre till kapitel. Man håller alltid kapitel, när någon är död. Hon dog i gryningen. Man dör i allmänhet vid gryningen. Men kan ni inte komma ut på samma sätt som ni kom in? Det är int...' 656335 proofread-page text/x-wiki lhow7xma8rielntuxym0ksffgh6fm49 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/15 104 224560 656336 2026-08-04T15:05:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 563 — chelevent. Ni behöver icke säga mig det. Den gode Guden har tagit upp er i sin hand för att se närmare på er och har sedan släppt er. Men han ämnade er naturligtvis för ett munkkloster och har tagit fel. Vad nu. Ännu en klocka. Det är för att underrätta portvakterskan, att hon skall under­ rätta stadsstyrelsen, att den skall säga till döddoktorn, att han skall komma att se, att det finns en död. Så mycket besvär är det att dö....' 656336 proofread-page text/x-wiki 7qfexisznhlx8os4dazbil4yz3bekjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/16 104 224561 656337 2026-08-04T15:06:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 564 — Hon ligger under en pressenning. Jag lämnar henne under tiden till en gammal grönsaksmånglerska, som jag känner på Chemin-Vert-gatan. Hon är döv och där finns en liten säng. Jag ropar i örat på henne, att det är en brorsdotter till mig och ber henne se till flickan tills dagen därpå. vänder hon tillbaka tillsammans med er. Sedan Ty ni Det är nödvändigt. Men måste vända tillbaka. hur skall ni bära er åt för att komma ut? Jean...' 656337 proofread-page text/x-wiki h5vrx9vggtdcehz0tyo5ywqr9p1vi3s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/17 104 224562 656338 2026-08-04T15:06:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 565 — svepes hon av systrarne. Och sedan slår jag i spikarne. Det tillhör mitt uppdrag som trädgårds­ En trädgårdsmästare är en smula död­ mästare. grävare. Man ställer henne i en sal på nedre vå­ ningen i kyrkan, som står i förbindelse med gatan och dit ingen annan man än död-doktorn får kom­ ma. Jag räknar inte till männen likbärarne och mig själv. Det är i det rummet, som jag spikar igen kistan. Likbärarne komma dit och s...' 656338 proofread-page text/x-wiki 11623w18mt4a9lwioqbmvxcozwblpeh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/18 104 224563 656339 2026-08-04T15:06:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 566 — passar i reglementet, som ej har uniform och som kommer att avskedas. Det är skada, ty den är så bekväm. Jag har en vän, fader Mestienne, dödgrävaren. Nunnorna här ha ett privilegium, nämligen att få bäras till graven om natten. finnes en särskild kungörelse om det. allt som hänt sedan i går. Det Men tänk Den goda Crucifixion är död och fader Madeleine.... — Är begravd, sade Jean Valjean med ett sorg­ set småleende. Fauche...' 656339 proofread-page text/x-wiki ar687u8x7w68wjnyebfeh9q6zulxcxx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/19 104 224564 656340 2026-08-04T15:06:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 567 — gården, så fort som hans sneda ben tilläto och under tiden kasta en blick på sina meloner. Tio minuter senare knackade fader Fauchelevent, vars bjällra skingrade nunnorna i hans väg, på en dörr, och en mild röst svarade: — För alltid, I evighet, vilket var det samma som: Stig in. Denna dörr förde till det samtalsrum, dit träd­ gårdsmästaren hade tillträde i tjänsteärenden. Det gränsade till stora kapitelsalen. Abbedissan satt i rummets e...' 656340 proofread-page text/x-wiki mr8zrdf2fq7tmtfe0ee8h66t4hc3lde Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/21 104 224565 656341 2026-08-04T15:06:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 569 — en djärvhet, som han innerst darrade för, jag har också något att säga den högt vördade modern. Abbedissan betraktade honom. — Så, ni har ett meddelande att göra mig? — En bön. — Tala. Den gamle Fauchelevent, för detta skrivare och brännvinsadvokat, tillhörde de bönder, som ha en viss säkerhet i uppträdandet. En viss smidig okunnighet är en styrka; man misstror den icke och blir fångad. Under de över två år, som Fau­ chelev...' 656341 proofread-page text/x-wiki n5f3ij2hac4hqt6ic54wzacx7erhx6m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/22 104 224566 656342 2026-08-04T15:07:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 570 — kloster ej längre hade några hemligheter för ho­ nom. Sfinxen viskade alla sina hemligheter i hans öra. Fauchelevent, som visste allt, teg med allt. Det var hans slughet. vara dum. Hela klostret trodde honom Det är en stor merit i religiöst avse­ ende. De äldre nunnorna höllo mycket på honom. Han var en egendomlig dövstum man. Han ingav förtroende. Dessutom var hans punktlig och läm­ nade aldrig klostret annat än när hans arbete kr...' 656342 proofread-page text/x-wiki lf37nj58hkxzwkaf35ad7v89lnx5onr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/23 104 224567 656343 2026-08-04T15:09:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 571 — lantligt slag, oklar men slug. Han talade länge om sin ålder och sina krämpor, om hur åren hä­ danefter räknades dubbelt för honom, om de öka­ de kraven på arbete, om trädgårdens storlek, om vaknätter, som till exempel den sista, då han måst lägga halm över melonerna på grund av månen; han slutade med detta: han hade en bror — abbe­ dissan gjorde en rörelse — en bror, som inte läng­ re var ung — en ny rörelse hos abbedi...' 656343 proofread-page text/x-wiki 3snfchwgvq8v9af4z6zz8ws15oixdtp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/24 104 224568 656344 2026-08-04T15:09:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 572 — — Vad skall den vara till? — Till hävstång. — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. Utan att säga ett ord reste sig abbedissan och gick in i rummet bredvid, som var kapitelsalen, och där troligen de äldre nunnorna voro samlade. Fau­ chelevent blev ensam kvar.' 656344 proofread-page text/x-wiki foni12cwlal8ouqyrob7e6a891mm9j7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/26 104 224569 656345 2026-08-04T15:09:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 574 — — Vid ett sådant tillfälle behöver man vara två. — Syster Ascension är stark som en karl och skall hjälpa er. — En kvinna är aldrig det samma som en man. — Vi ha blott en kvinna till er hjälp. och en gör vad han förmår. lon meddelar Var För att fader Mabil- fyrahundrasjutton ocliMerlonus Horstius blott trehundrasjuttiosju epistlar av den heliga Bernhard, föraktar jag ej Merlonus Hors­ tius. — Icke heller jag. — Det är be...' 656345 proofread-page text/x-wiki 6yjs6be37ln19ej7dzeiejzzdf5awhf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/27 104 224570 656346 2026-08-04T15:09:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 575 — — Och stenen är lagd så, att den vänder sig oni ett par tappar. — Gott, vördade moder. Jag skall öppna val­ | ' vet. — Och fyra av nunnorna skola hjälpa er. — Och när valvet är öppnat? — Skall det senare åter tillslutas. — Är det allt? — Nej. — Giv mig edra order, vördade moder. — Fauvent, vi lita på er. — Jag är här för att vara er till tjänst. — Och för att ej tala om något. — Ja, vördade moder. — När v...' 656346 proofread-page text/x-wiki i6ize2zv77a9wc0d95lsrygsa3cou2x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/28 104 224571 656347 2026-08-04T15:09:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 576 — — Ni vet, att en av de äldre systrarna dött i dag. — Nej. — Ni har då inte hört klockan? — Man hör inte längst borta i trädgården. — Verkligen inte? — Det är knappast att jag hör min egen ring­ ning. — Hon dog i gryningen. — Och håll. dessutom kom vinden från motsatt — Det var syster Crucifixion. himlen. Nu är hon i Abbedissan tystnade, rörde läpparna, som till bön, samt återtog: — Det är ej mera än tre år s...' 656347 proofread-page text/x-wiki dgw17zb759xam9hqna31ar6rm56pmd9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/29 104 224572 656348 2026-08-04T15:09:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 577 — rysligt, om en man trädde in i de dödas kam­ mare. — Sällan. — Vad säger ni? — Sällan. — Vad menar ni? — Jag säger sällan. — Mera sällan än vad? — Vördade moder, jag sade icke mera sällan än något, jag sade blott sällan. — Jag förstår er ej. Varför säger ni sällan? — För att säga som ni, vördade moder. — Men jag säger icke sällan. — Ni har ej sagt det, men jag säger det för att säga som ni. — Klockan...' 656348 proofread-page text/x-wiki q2sdyp0uqlfwu6clypeas4mo95hele4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/30 104 224573 656349 2026-08-04T15:09:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 578 — Fauchelevent torkade sig i pannan. Abbedissan gjorde en rörelse, mumlade något samt sade: — Under sin levnad verkade syster Crucifixion omvändelser, efter sin död kommer hon att göra underverk. — Det kommer hon att göra, sade Fauchele­ vent, som nu gick försiktigt fram ocli ej tänkte snubbla som nyss. — Fader Fauvent, klostret har varit rikt väl­ signat genom att ha kunnat räkna syster Cruci­ fixion bland sina medlemmar. Det är säke...' 656349 proofread-page text/x-wiki 2o6vwq5td7bds1hk20763zmn3zokk7z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/31 104 224574 656350 2026-08-04T15:10:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 579 — förman, att hon skulle återuppstå i Gud. Det fanns något paradisiskt över denna död. Fauchelevent trodde att det var en predikan, som avslöts, och sade därför: — Amen. — Fader Fauvent, man måste göra vad de dö­ da bedja om. Abbedissan lät några av radbandets kulor lö­ pa mellan fingrarna. Fauchelevent teg. Hon fortsatte: — Jag har i denna sak talat med många an­ dans män, vilka väl känna de prästerliga be­ stämmelsern...' 656350 proofread-page text/x-wiki 972gkqy2jegk4rdn1n8yv0vjoql3jtn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/32 104 224575 656351 2026-08-04T15:10:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 580 — så upptagen av sina tankar, att hon inte hörde. Hon fortsatte: — Fader Fauvent? — Vördade moder? — Den helige Diodorus, ärkebiskop av Kap- padocien, önskade att man på hans grav skrev Så sked­ ordet: Acarus, som betyder jordmask. de. Icke sant? — Det är sant. — Den helige Mezzocanus, abbot i Apuila, ville begravas vid foten av en galge. Så skedde. — Det är sant. — Den helige Terentius, biskop i Ostia vid Tiberns mynning,...' 656351 proofread-page text/x-wiki op24fel9u9vs6cdyu3mt32em2bq7r0t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/33 104 224576 656352 2026-08-04T15:10:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 581 — ges och detta fastän Bernhard Guidonis var bi­ skop i Tuy i Spanien. Kan detta bestridas? — Säkert icke, vördade moder. — Saken bekräftas av Plantavit de la Fosse. Ännu några av radbandets kulor gledo mellan fingrarna och abbedissan fortsatte: — Fader Fauvent, syster Crucifixion skall be­ gravas i den kista, där hon vilat i tjugo år. — Det är rätt. — Det är en fortsättning av hennes sömn. — Det är då den kistan, som jag skal...' 656352 proofread-page text/x-wiki jlvvtei7bhiara7xfi2vtdof144lwql Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/34 104 224577 656353 2026-08-04T15:10:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 582 — — Under altaret. Fauchelevent spratt till. — Valvet under altaret? — Under altaret. — Men — — Ni har' en järnstång. — Ja, men — — Ni lyfter upp stenen med järnstången, som stickes in i ringen. — Men — — Man måste lyda de döda. Att bli begravd i valvet under kapellets altare, att ej behöva vila i profan jord, att död få förbliva där hon varit som levande, det var syster Crucifixions yttersta ön­ skan. Hon har bett oss...' 656353 proofread-page text/x-wiki lpxz4u4h640oa0j001xamepb6gcv5x6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/35 104 224578 656354 2026-08-04T15:10:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 583 — slutat att syster Crucifixion enligt sin önskan skall begravas i valvet under altaret. Tänk blott, fader Fauvent, om vi skulle få se under­ verk här! Vilken ära skulle då ej Gud förläna klostret. Och underverken komma från helgo­ nens gravar. — Men, vördade moder, om sundhetsinspek- tionen — — Den helige Benedikt II har, när det gäller be­ gravning, satt sig emot kejsar Konstantin Po- gonat. — Men poliskommissarien —...' 656354 proofread-page text/x-wiki 7yp8dnhvmssdatw097zpveyw30nxddi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/36 104 224579 656355 2026-08-04T15:10:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 584 — den, som ej talat på länge. Den dag, då retorn Gymnastoras lämnade fängelset, var han full av syllogismer och antiteser och måste stanna fram­ för ett träd på vägen, för att hålla ett tal till det; han gjorde stora, stora ansträngningar för att övertyga det. Abbedissan, som vanligen måste iakttaga tystnad, var nu ivrig att tala och börja­ de därför öppna alla slussar: — Till höger har jag Benediktus, till vänster Clairvaux'...' 656355 proofread-page text/x-wiki 984mypyclosmvrghf06uu50295xjjvd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/37 104 224580 656356 2026-08-04T15:11:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 585 — rée, biskop i Poitiers samt Eon de 1'Etoile; han enade tvistande furstar, gav råd åt kung Ludvig den unge och påven Eugen III, skrev stadgar för Tempelherrarnas orden, predikade korståget samt gjorde tvåhundrafemtio underverk i sitt liv och en gång trettionio på en dag. — Vem är Benedikt? Han är patriarken av Monte Cassino, den andre grundaren av kloster­ livet i västerlandet, vår Basilius. Hans orden, benediktinerna, har skänkt v...' 656356 proofread-page text/x-wiki 0lxghfzoatsdl9s99apld04mcboo41g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/38 104 224581 656357 2026-08-04T15:11:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 586 — tionen. Skall Gud stå under poliskommissarien? Men sådan är tiden. Tyst. Fauvent. Fauclielevent kände sig allt annat än väl till mods under denna dusch. Abbedissan fortsatte: — Ingen kan tvivla på klostrens rätt att be­ grava. Det är ej andra än kättare oclifanatiker, som kunna bestrida den. Vår tid är en föi-virringens och orons. Man är okunnig om det vikti­ gaste och känner till det, som man ej bör veta. Tiden är full av ogudakt...' 656357 proofread-page text/x-wiki 5dk5trj557axz49dj5us613qx4y5rmn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/39 104 224582 656358 2026-08-04T15:11:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 587 — Bourgoin och patern i Sankta Martha Jean Fran- cois Senault. Man känner till fader Cotons mamn, men ej emedan han var en av de tre, som grundade oratorieorden utan emedan hans namn svordom av hugenottkonungen användes som Henrik IV. Vad som gör Francois de Sales om­ tyckt av denna världens barn är, att han bruka­ Och vidare angriper man reli­ de fuska i spel. gionen. Varför? Emedan det funnits dåliga präster, emedan Sagittar... 656358 proofread-page text/x-wiki puiowqfuaa6q7un6qewnnwncgr0445z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/40 104 224583 656359 2026-08-04T15:11:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 588 — till Visigoternas konung, för att, i fråga om de döda, bestrida den världsliga maktens myndig­ het. Gautier, biskop i Chalons, stod i denna sak fast emot Otto, hertig av Bourgogne. la styrelsen böjde sig för detta. Den gam­ Fordom hade vårt kapitel rätt att uttala sig även i världsliga ting. Abboten i Citeaux och ordensgeneralen var självskriven ledamot av Bourgognes parlament. Med våra döda göra vi, som vi vilja. Till och med den hel... 656359 proofread-page text/x-wiki szsagzxw0q5arvhcrddpvhwqt3wix0s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/41 104 224584 656360 2026-08-04T15:11:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 589 — — Det är gott. — Jag — Gott. är klostret helt och hållet tillgiven. Ni spikar igen kistan. bära den till kapellet. Systrarna Man läser dödsmässan. Sedan återvänder man till klostret. Mellan elva och midnatt kommer ni med er järnstång. skall ske i största hemlighet. Allt I kapellet skall det finnas fyra nunnor, syster Ascension och ni själv. — Och systern vid pålen? — Hon ser sig icke om. — Men hon kommer att höra....' 656360 proofread-page text/x-wiki 4ow5f3kuso5sexzyww1k9jwxru7gs9x Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/42 104 224585 656361 2026-08-04T15:11:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 590 — — Jag lägger bara märke till vad som tillkal­ lar mig. — Det är bra, Fauvent. — Vördade moder, det behövs en hävstång på minst sex fot. — Var skall ni skaffa den? — Där det finns galler, där är det ingen brist på järnstänger. Jag har en massa skrot borta i trädgården. — Glöm ej att komma en stund före midnatt! — Vördade moder. — Vad är det? — Om ni någonsin mera har behov av så­ dan hjälp, så är min bror ryslig...' 656361 proofread-page text/x-wiki ttcxj1tydfk2ii0waarcg3jp1dovl4z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/43 104 224586 656362 2026-08-04T15:11:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 591 — — Fader Fauvent, jag kom att tänka på en sak. Det blir inte för Tag en hel timma på er. mycket. Håll i närheten av altaret klockan elva Mässan börjar vid midnatt. med er järnstång. Allt måste vara klart en kvart tidigare. — Jag skall göra allt för att stå klostret till tjänst. Det är överenskommet. igen kistan. ra i kapellet. Jag skall spika Klockan elva på slaget skall jag va­ Systrarna liksom min hjälpare, syster Ascen...' 656362 proofread-page text/x-wiki 471s77ftgmq36rgeghyxv83pime34ns Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/44 104 224587 656363 2026-08-04T15:11:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 592 — — Vördade moder, det är jag, som spikar igen kistan i salen bredvid kyrkan, ingen kommer in där mer än jag och jag höljer över bårtäcket. — Ja, men bärarna skola lyfta den på vag­ nen och sänka ned den i graven oclide komma att märka, att det icke finnes något i den? — Aj för f—n, utropade Fauchelevent. Abbedissan gjorde korstecknet oclitittade på trädgårdsmästaren. Den sista stavelsen fastnade i halsen på honom. Han skynd...' 656363 proofread-page text/x-wiki 4e4dvtq36qx6ou1ffp7j4zom96q0jre Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/45 104 224588 656364 2026-08-04T15:12:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 593 — till att han kunde gå. dörren. Fauchelevent närmade sig Just som han skulle gå ut sade abbe­ dissan milt: — Fader Fauvent, jag är nöjd med er. I mor­ gon, efter begravningen, kan ni taga med er eder broder och säga till honom att taga hit sin flicka.' 656364 proofread-page text/x-wiki 6n9kgrw60tj9czpn6qm24n07xkb3nhr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/47 104 224589 656365 2026-08-04T15:12:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 595 — Vid det buller, Fauchelevent gjorde, när han öppnade dörren, vände sig Jean Valjean om. — Nå? — Allt är klart och ingenting, sade Fauchele­ vent. Jag har fått tillåtelse att låta er komma hit, men innan ni kan komma in, måste ni komma ut. Det är det som är knepet. Med den lilla är det lätt ordnat. — Ni bär ut henne? — Och hon håller sig tyst? — Det svarar jag för. — Men ni själv, fader Madeleine? Efter en stund utropade...' 656365 proofread-page text/x-wiki tgwpuey4wc72l7g34uas4tpw3jm8jpe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/48 104 224590 656366 2026-08-04T15:12:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 596 — fader Madeleine, magistraten kommer att få reda på saken. Jean Valjean tittade på honom och trodde att han yrade. Fauchelevent återtog: — Hur tu.... ämnar ni komma ut? ske före i morgon. med hit. Det måste I morgon skall jag taga er Abbedissan väntar er. Sedan förklarade han för Jean Valjean, att det var som en ersättning för en tjänst, som han, Fau­ chelevent, gjorde klostret. Att det tillhörde hans plikter att hjälpa till vid begra...' 656366 proofread-page text/x-wiki ldqjk99cqx7oyreu7edn350dc2ca9lq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/49 104 224591 656367 2026-08-04T15:12:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 597 — var fader Madeleine, hans niece, det var Cosette. Att abbedissan bett honom taga med sig släktingarne i morgon, efter jordfästningen. Men att han ej kunde taga med sig Madeleine, om han ej var utanför klostret. heten. Att detta var den första svårig­ Och sedan fanns det en till: den tomma kistan. — Vad menas med det? frågade Jean Valjean. Fauchelevent svarade: — Myndigheternas kista. En nunna dör. Lä­ karen kommer hit och säger: En nu... 656367 proofread-page text/x-wiki i15vjdxhvfslpns9dqhx8mple6r5zu7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/50 104 224592 656368 2026-08-04T15:12:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 598 — — Ni! — Varför icke? över Jean Valjeans läppar spelade ett av de säll­ synta småleenden, vilka likna en solstråle på en vinterhimmel. — Minns ni, vad ni sagt mig, fader Fauchelevent: Syster Crucifixion är död. lagt: Ocli att jag till- Och fader Madeleine är begraven. — Å, ni skrattar. Ni skämtar bara. — Nej, det är allvar. Måste jag ej komma ut härifrån? — Jo visst. — Och jag har bett er att skaffa mig en korg och en p...' 656368 proofread-page text/x-wiki f0smokch1lolik18whkli5segofxj4q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/51 104 224593 656369 2026-08-04T15:12:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 599 — fredliga klostermiljö, det väckte hos Faucheleveiit en häpnad jämförlig med den, som skulle väckts om man fått se en fiskmås hämta sin föda i ränn- stenen på Saint-Denis-gatan. Jean Valjean fortsatte: — Det gäller att komma ut osedd. Detta är ett sätt. Men säg mig först, hur bruket är här och var kistan står. — Den tomma? — Ja. — Där nere, i bårrummet. Den står på ett par bockar under bårtäcket. — Hur lång är den?...' 656369 proofread-page text/x-wiki lad6dee2qnp5ysvj0qivhj302oilm1h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/52 104 224594 656370 2026-08-04T15:12:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 600 — — När öppnar han den? — Blott för att släppa in likbärarne. Sedan de gått, stänges den igen. — Vem spikar igen kistan? — Jag. — Är ni ensam? — Ingen annan man, bortsett från läkaren, kan komma in i bårrummet. Det står till och med skri­ vet på muren. — Kan ni i natt, när alla sova, gömma mig i det rummet? — Nej, men jag kan gömma er i ett mörkt prång som leder till bårrummet och där jag brukar ha mina verktyg och som...' 656370 proofread-page text/x-wiki fraslu7uixz4lmjmvzldnbppl5vs0av Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/705 104 224595 656374 2026-08-04T19:05:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656374 proofread-page text/x-wiki 9nuys3q9rpdmhk2lxm38ncl3bw1xfrk Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/706 104 224596 656375 2026-08-04T19:09:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656375 proofread-page text/x-wiki m06iyx6k1n6wjjyict88abdwed8g60r Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/707 104 224597 656376 2026-08-04T19:20:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656376 proofread-page text/x-wiki tmapwb0n8fn5s2slfeyrfhr09nv7nv4 Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/708 104 224598 656377 2026-08-04T19:27:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656377 proofread-page text/x-wiki tvhkrq1qtdysabzbfqqx1rn3qvxqmib Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/709 104 224599 656378 2026-08-04T19:32:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656378 proofread-page text/x-wiki sm30sb3gpjidawqyeafrnssjhpyfrwt Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/710 104 224600 656379 2026-08-04T19:38:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656379 proofread-page text/x-wiki 45oexttjr97mo69eex73vqywfqgwxbc Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/711 104 224601 656380 2026-08-04T19:40:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656380 proofread-page text/x-wiki ikxbect1ucwhj0ipml6djfn69xe7w4s Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/712 104 224602 656381 2026-08-04T19:46:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656381 proofread-page text/x-wiki 2yvmbc930tleo67oar8grgj5sohbd7m Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/713 104 224603 656382 2026-08-04T19:49:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656382 proofread-page text/x-wiki 35tno86k53ssbr0sqfld1c1u25ekb6g Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/714 104 224604 656383 2026-08-04T19:57:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 656383 proofread-page text/x-wiki 3c41qqtvr2duo1i2x528pvf75slaiw0 Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf 108 224605 656384 2026-08-04T20:57:41Z Jonatanskogsfors 17420 Skapade sidan med '' 656384 proofread-index text/x-wiki f5zu794cpm1ovosn2uejcip5haxk6go Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/1 104 224606 656385 2026-08-04T20:58:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656385 proofread-page text/x-wiki a67m8r4dvcm6lw6rqa324n7c9yz8y1m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/2 104 224607 656386 2026-08-04T20:58:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656386 proofread-page text/x-wiki aaq4mhyp4kkb4bv2api113vp8teg4vx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/3 104 224608 656387 2026-08-04T20:59:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656387 proofread-page text/x-wiki n1nhxn44d1suzjqojak8jqbligqw3dj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/4 104 224609 656388 2026-08-04T20:59:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656388 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/5 104 224610 656389 2026-08-04T20:59:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656389 proofread-page text/x-wiki f94tn97ev71p1y3oddzfcauc1u8adw0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/6 104 224611 656390 2026-08-04T21:00:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656390 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/7 104 224612 656391 2026-08-04T21:00:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656391 proofread-page text/x-wiki 739dy0ctlhjzteieao52ae7hbx17j6i Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/8 104 224613 656392 2026-08-04T21:00:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656392 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/53 104 224614 656393 2026-08-04T21:03:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 601 — Fauchelevent ryggade tillbaka och lät benen i fingrarne knaka. — Men det är omöjligt! — Att taga en hammare och slå några spikar i en planka? Vad som föreföll Fauchelevent så oerhört var, vi upprepa det, enkelt för Jean Valjean. hade gått igenom värre saker. Denne Var och en som varit fånge känner till konsten att anpassa sig efter det hål, han vill krypa ut genom. Fången måste underkasta sig att rymma som patienten en kris, vil...' 656393 proofread-page text/x-wiki 3ffgvbr9dgrh526wi0q84pcqo3yz4ub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/54 104 224615 656394 2026-08-04T21:03:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 602 — Fauchelevent, som nu hämtat sig en smula, ut­ ropade: — Men hur skall ni kunna andas? — Jag skall andas. — I en sådan låda! så kvävs jag. Bara jag tänker på det, — Men ni har väl ett borr, ni kan göra några små hål upptill och kan spika igen kistan utan att pressa den för hårt samman. — Och om ni skulle råka nysa? — Den, som rymmer, varken nyser eller hostar. Och Jean Valjean tilläde: — Fader Fauchelevent, vi måste bestä...' 656394 proofread-page text/x-wiki 0tomtmm53fus30epptvnh1os4q6ex03 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/55 104 224616 656395 2026-08-04T21:03:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 603 — tillhörde de tvelcande naturerna. Men Jean Val- jeans Icallblodighet hembar slutligen segern. Han muttrade: — Det finns verkligen intet annat sätt. Jean Valjean svarade: — Det enda, som oroar mig, det är hur det skall gå på kyrkogården. — Men det är det enda, som ej oroar mig, ut­ ropade Fauchelevent. Om ni är säker på att klara likvagnen, så skall jag klara graven. Dödgräva­ ren är en fyllbult, som är min vän. Det är fader Me...' 656395 proofread-page text/x-wiki qal2ueng1udo1kqcqy4znw0ho7s5k82 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/56 104 224617 656396 2026-08-04T21:04:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 604 — "Bon Coing" stänger. Jag tar honom med mig, dricker honom full, det tar ej lång tid, ty han har alltid spätt på förut, jag lägger honom under bor­ det, tar hans inträdeskort och kommer tillbaka hit ensam. Om han är full så säger jag: Gå du, jag skall klara det här. Och han går och jag befriar er. Jean Valjean räckte honom handen och Fauchelevent skyndade sig att fatta den med en rörande iver. — Det är alltså överenskommet, fader Fauchelev...' 656396 proofread-page text/x-wiki 3orc3sh193mzwwkg7svqpew1wwdhlas Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/58 104 224618 656397 2026-08-04T21:04:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 606 — stora och sin lilla port, vilka av de gamla envist benämndes ridporten och gångporten. Bernhardi- ner-benediktinernunnorna i Petit Picpus hade — det ha vi omtalat — fått tillåtelse att begrava de sina i en särskild vrå och om aftnarne, detta eme­ dan de förut ägt den. Därför voro också dödgrä­ varna, som skulle tjänstgöra om aftonen på som­ maren ocl iom natten på vintern, underkastad sär- skilda bestämmelser. Portarne till be...' 656397 proofread-page text/x-wiki g95scin5ezoii7pq2pvgb3objtoxyjf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/59 104 224619 656398 2026-08-04T21:04:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 607 — sitt namn; portvakten, som då kanske redan lagt sig, steg då upp, såg efter, vem det var samt öpp­ nade grinden med nyckel. Detta sätt att komma ut kostade femton francs i böter. Denna kyrkogård med sina särskilda privilegier var en nagel i ögat på ordningsmakten, som fann att den bröt mot symmetrien och 1830 förbjöds begravningar där. Den ersattes av kyrkogården Mont-Parnasse, den östra kyrkogården, som även ärvde den ryktbara kro...' 656398 proofread-page text/x-wiki hx3aw734u5j1y86wt840bv0kobjjw00 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/60 104 224620 656399 2026-08-04T21:04:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 608 — överallt högt gräs. På kvällen gjorde den ett be­ klämmande intryck och det fanns konturer, som voro avskräckande dystra. Solen hade ännu ej gått ned, när likvagnen med det vita täcket och det svarta korset körde in på Vaugirard-kyrkogården. Den haltande mannen, som följde efter, var ingen annan än Fauchelevent. Syster Crucifixions begravning under altaret ha­ de ägt rum. Cosette hade burits ut i korgen. Jean Valjean hade smugglats in i b...' 656399 proofread-page text/x-wiki sqxuy2yazmzu2u5n3haojmtv8upmim2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/61 104 224621 656400 2026-08-04T21:04:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 609 — Fauchelevent haltade efter likvagnen och kände sig nöjd. Båda dilemmorna, båda hans komplot­ ter, den ena för nunnorna, den andra för herr Ma­ deleine, den ena för, den andra mot klostret, hade lyckats. Jean Valjeans lugn var av det slag, som smittar omgivningen. Fauchelevent tvivlade ej längre på att allt skulle gå bra. Vad som återstod var ett lekverk. Under de två år, som han känt den älskvärde fader Mestienne, hade han drucki...' 656400 proofread-page text/x-wiki 17174zgt2bevuj79jqq10ut943zai9m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/62 104 224622 656401 2026-08-04T21:04:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 610 — Fauchelevent betraktade den nykomne. — Vem är ni? frågade han. Mannen svarade: — Dödgrävaren. Om man kunde överleva en kanonkula mitt i bröstet skulle man se ut som Fauchelevent gjor­ de nu. — Dödgrävaren! — Ja. — Ni? -Jag. — Dödgrävaren, det är fader Mestienne. — Han har varit det. — Vad nu! Har varit? — Han är död. Fauchelevent hade väntat sig allt, med undan­ tag för detta. Att en dödgrävare skulle dö! Det var...' 656401 proofread-page text/x-wiki t4qbbmk560uqu11k5221h6s1orvovjn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/63 104 224623 656402 2026-08-04T21:05:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 611 — — Men, fortsatte han svagt, dödgrävaren, det är dock fader Mestienne. — Efter Napoleon kom Ludvig XVIII. Efter Mestienne kom Gribier. Jag heter Gribier. Alldeles blek började Fauchelevent att betrakta Gribier. Det var en lång, mager, blek man med likbjudarmin. Han såg ut som en misslyckad läkare, vilken blivit dödgrävare. Fauchelevent började skratta. — Vad det kan hända lustiga saker. Fader Mestienne är död, men leve far Lenoir! v...' 656402 proofread-page text/x-wiki l88lidrdje6prfwvtmefa3fyx29yuou Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/64 104 224624 656403 2026-08-04T21:05:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 612 — Dödgrävaren gick framför honom. Fauchelevent undersökte än en gång situationen efter denne oväntade Gribiers uppträdande. Han var en av dessa män, som, fastän de äro unga, se gamla ut och fastän de äro magra, äro mycket starka. — Kamrat, ropade Fauchelevent. Mannen vände sig om. — Jag är klostrets dödgrävare. — Min kollega, sade mannen. Fauchelevent, som saknade boklig bildning men var slug, förstod att han hade att göra med en...' 656403 proofread-page text/x-wiki ocu309j34ttnam2yda2uo7tgtmxa78v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/65 104 224625 656404 2026-08-04T21:05:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 613 — — Kan vi ej bli närmare bekanta? stammade Fauchelevent. — Räcker det ej? Ni är bonde och jag är pa­ risare. — Man känner ej varandra så länge man ej tömt ett glas tillsammans. Den, som tömmer sitt glas, tömmer sitt hjärta. Ni skall dricka ett med mig. Jag tar ej emot ett avslag. — Först skall man sköta sitt arbete. Fauchelvent tänkte: — Jag är förlorad. Man var nu blott några steg från den lilla allé, som förde till nunn...' 656404 proofread-page text/x-wiki hszjiydqsakdysxebbh6vqc1qlbhr3l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/66 104 224626 656405 2026-08-04T21:05:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 614 — jorden uppblött av vinterregnen, fastnade vid hju­ len och fördröjde farten. Han närmade sig åter dödgrävaren. — Det finns ett gott Argenteuilvin, mumlade Fauchelevent. — Bonde där, hör på. dödgrävare egentligen. vid Prytanée. Jag skulle icke vara Min fader var portvakt Han hade beslutat att jag skulle ägna mig åt litteraturen. Men han kom i olycka. Han förlorade på börsen. Jag måste uppge mina planer. Men jag är alltjäm...' 656405 proofread-page text/x-wiki 5awn0jf2qsabomv2w6y0kirj2u9doro Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/67 104 224627 656406 2026-08-04T21:05:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 615 — hur orolig Fauchelevent än var, hade han dock ingen tanke på att betala på krogen. Dödgrävaren fortsatte med ett överlägset små­ leende: — Man måste äta. Jag har därför tagit emot tjänsten efter fader Mestienne. När man nästan slutat läroverket är man filosof. Till handens ar­ bete lägger jag armens. Jag har mitt kontor på torget vid Sevres-gatan. Ni vet? Alla köksor i Croxs-Rouge vända sig till mig. Jag svarvar sam­ ma...' 656406 proofread-page text/x-wiki qkrkux80jqi7ifaviwusoc4jw997spl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/68 104 224628 656407 2026-08-04T21:05:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 616 — Ett av vagnens små hjul hade kört upp på en liten jordhög, bredvid vilken man såg den öppna graven. — Det var en trevlig historia, utropade den för­ bryllade Fauchelevent.' 656407 proofread-page text/x-wiki 2skp61jleloh5g8z5islgc17tbwlci2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/70 104 224629 656408 2026-08-04T21:05:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 618 — tan hade han känt sig upplyft samt hört hjulen rulla. Stötarna talade om för honom, när man lämnade stenläggningen för den stampade mar­ ken, det vill säga, när man kom in på boulevar­ derna. Ett dovt ljud lät honom förstå, att man passerade Austerlitzbron. När man stannade för­ sta gången, insåg han att man var vid kyrkogår­ den, vid den andra gången sade han tyst: gra­ ven. Plötsligt kände han hur man grep tag i kistan, et...' 656408 proofread-page text/x-wiki qf9n57ogsamb0b1cghr57vl0jm05y9t Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/71 104 224630 656409 2026-08-04T21:06:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 619 — alii in vitam aeternam, et alii in opprobrium, ut videant semper. En barnastämma: — De profundis. Den allvarliga rösten fortsatte: — Requiem aeternam dona ei, Domine. Barnet svarade: — Et lux perpetua luceat ei. På plankan, som täckte honom, hörde han nå­ got falla, som liknade regnstänk. Det var an-, tagligen vigvattnet. Han tänkte: — Det här är slut nu. En smu­ la tålamod. Prästen går sin väg. Fauchelevent tager med sig Mes...' 656409 proofread-page text/x-wiki 95jgsnh26o3kz0v0mp2x4dfm042c526 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/72 104 224631 656410 2026-08-04T21:06:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 620 — — Nu ha de gått, tänkte han. Jag är ensam. Men så hörde han över sig ett buller, som fö­ reföll honom som om åskan slagit ned. Det var en skovel jord, som föll ned på locket. En andra skovel följde. Ett av hans andhål täpptes till. En tredje skovel kom. Sedan en fjärde. Det finnes ting, som äro starkare än den star­ kaste man. Jean Valjean förlorade medvetandet.' 656410 proofread-page text/x-wiki 5cr3y0em1satw1hiecvtnmi107fcwvc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/74 104 224632 656411 2026-08-04T21:06:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 622 — — Viner. — Vilket vin? — Argenteuilvinet. — Argenteuil? — Ja, på "Au bon coing". — Gå din väg, sade dödgrävaren. Och därpå kastade han ned en skovel på kistan. Kistan gav ett ihåligt ljud från sig. Fauchele- vent kände som om han skulle falla ned i graven själv. Han ropade med en röst, i vilken man näs­ tan förnam något liknande en dödsrossling: — Kamrat, snart stänges "Au bon coing". Dödgrävaren tog ett nytt spadtag....' 656411 proofread-page text/x-wiki rh512lcv7reyuhgc83ahkv65s4j5afn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/75 104 224633 656412 2026-08-04T21:06:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 623 — — Landsortsbo, sade dödgrävaren, om ni håller så myclcet på saken, så samtycker jag. dricka. Vi skola Men efter arbetet, aldrig före. Han tog ett nytt tag i sin spade. Fauchelevent höll honom tillbaka. — Det är Argenteuilvin med sex sigill! — Och ni är bestämt ringare! Bing, bong, bing, bong. Ni kan ju bara tala om samma sak. Flytta er en bit! Han kastade ned en andra skovel. Fauchelevent visste ej längre, vad han sade. — Men kom d...' 656412 proofread-page text/x-wiki aiwjgkzm8suk6en1d44e6niqk4kphsj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/76 104 224634 656413 2026-08-04T21:06:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 624 — Solen hade ännu ej gått ned och det var ännu tillräckligt ljust, för att man skulle kunna urskilja något ljust i botten på fickan. Varje gnista av slughet, som en picardisk bon­ des öga kan uttrycka, tycktes samlad hos Fauchelevent. Han hade fått en idé. Utan att dödgrävaren, upptagen av sin spade, märkte det, stack han handen i dennes ficka och tog det ljusa föremålet. Dödgrävaren kastade ned den fjärde skoveln. Just som han beredde si...' 656413 proofread-page text/x-wiki l28r7fjk2k0y44y4i696v7n8mkoi2zm Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/77 104 224635 656414 2026-08-04T21:06:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 625 — — Nej, sade han, jag har icke kortet. Jag har glömt det. — Femton francs i böter, sade Fauchelevent. Dödgrävaren bleknade så att han blev grön. Ble­ ka människor bli gröna vid sådana tillfällen. — Ack, Herre Gud, å kors för tusan! Femton francs i böter! — Tre mynt på hundra sous vardera, sade Fau­ chelevent. Dödgrävaren släppte sin spade. Nu hade turen kommit till Fauchelevent. — Ä, sade Fauchelevent hycklande, var ej så f...' 656414 proofread-page text/x-wiki ragsmylrbmoycybebrwrys55n1h2b8s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/78 104 224636 656415 2026-08-04T21:07:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 626 — — Och då måste ni bota femton francs. — Femton francs! — Men ni hinner . .. Var bor ni? — Två steg från stadsporten. härifrån. En kvarts väg Rue de Vaugirard nummer 87. — Om ni springer genast så fort ni kan, hin­ ner ni. — Det är riktigt. — En gång utanför grindarna skyndar ni hem, tager ert kort samt kommer tillbaka, och portvak­ ten öppnar för er. Ni har ert kort och behöver ej betala. Och ni begraver den döda....' 656415 proofread-page text/x-wiki pth8yt0x49kigzudq4ubffh8ysutdo8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/79 104 224637 656416 2026-08-04T21:07:14Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 627 — snarare än han klättrade och kastade sig över kis­ tan och skrek: — Är ni där? Allt var tyst. Fauchelevent vågade knappast draga andan, tog sin mejsel och sin hammare och bände upp locket. Jean Valjeans ansikte lyste blekt i skymningen, ögonen voro slutna. Håret reste sig på Fauchelevents huvud, han res­ te sig men föll åter mot kistan, nära att svimma. Han betraktade Jean Valjean. Jean Valjean låg där blek och orörlig. Med en röst so...' 656416 proofread-page text/x-wiki 2pdde30nu3e655ojkzsu7v4aae64w3o Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/80 104 224638 656417 2026-08-04T21:07:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 628 — ingen väntade det? Madeleine. Det är han som dödat herr Han ligger i kistan. Allt är slut. — Och vad var det för mening med allt det här. Min Gud! Han är död! Och hans lilla flicka, vad skall det bli av henne? Vad skall grönsaksmånglerskan säga? När jag tänker på hur han kröp under kärran. Fader Madeleine! Fader Made­ Han har kvävts. Han ville ej tro mig. Det här var en trevlig historia! Han är död, denne leine! gode man, de...' 656417 proofread-page text/x-wiki q5b8n1bm59m6gzp1hfq31vv4h361cky Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/81 104 224639 656418 2026-08-04T21:07:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 629 — återuppstånden är nästan lika hemskt. Fauche- levent blev som förstenad, blek, söndersliten av alla dessa intryck och, utan att veta om han hade att göra med en levande eller en död, såg han på den seende Jean Valjean. — Jag slumrade till, sade Jean Valjean. Han satte sig upp. Fauchelevent föll på knä. — Heliga jungfru! Vad jag varit rädd! Sedan reste han sig och utropade: — Tack, fader Madeleine! Jean Valjean hade blott varit avsvi...' 656418 proofread-page text/x-wiki o85e74z5p9k4q9i7dbez9u849thpg9k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/82 104 224640 656419 2026-08-04T21:07:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 630 — marna på henne och farfadern är död. Vilken hi­ storia! Och så är ni levande, det är härligt! — Jag fryser, sade Jean Valjean. Dessa ord återkallade Fauchelevent till verklig­ heten, som krävde snabb handling. Dessa två män, även sedan de lugnat sig, voro, kanske utan att veta det, fyllda av oro ocliängslan, som ej blott berodde på den plats, där de befunno sig. — Låtom oss komma bort, utropade Fauche­ levent. Han trevade i fickan...' 656419 proofread-page text/x-wiki pn55d9rghwtxrrwd6vsczt3ifd27k3k Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/83 104 224641 656420 2026-08-04T21:08:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 631 — emedan det låg i Fauclielevents ficka. Utan kort kunde han ej återvända hit. Fauchelevent tog spaden och Jean Valjean hac­ kan och båda avslutade begravningen av den tom­ ma kistan. När graven var fylld sade Fauchelevent till Jean Valjean: — Låt oss gå. Jag behåller spaden och ni hackan. Natten föll på. Jean Valjean hade en viss svårighet att röra sig och hade fått en smula av ett liks stelhet i kistan. Det var nödvändigt att han p...' 656420 proofread-page text/x-wiki jejfn4wddgwdhn9feq5gfzx5fernbyo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/84 104 224642 656421 2026-08-04T21:08:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 632 — — Vad det här går bra, sade Fauchelevent. Det är en utmärkt plan, fader Madeleine. De gingo genom Vaugiradporten på det enk­ laste sätt i världen. I närheten av en kyrkogård är en spade och en haclca de bästa passen. Vaugirad-gatan låg alldeles öde. — Fader Madeleine, ni har bättre ögoii än jag, Visa mig var nummer 87 är. — Det är just detta hus, sade Jean Valjean. sade Fauchelevent. Gatan är tom. Giv mig hackan oclivänta här...' 656421 proofread-page text/x-wiki 6nydkjarzh6xsoczmgmiewtts5mvtwj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/85 104 224643 656422 2026-08-04T21:08:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 633 — som en gång varit en matta, och på den låg en ma­ ger kvinna och en massa barn i en hög. Hela det­ ta rums fattiga inredning var i en enda villervalla. Man skulle kunnat tro, att det varit en jordbävning just här. Täckena voro i oordning, trasorna kring­ kastade, kruset sönderslaget, hustrun hade gråtit, barnen hade troligen fått aga; överallt spår efter en förtvivlad och sträng undersökning. Dödgrä­ varen hade synbarligen letat efte...' 656422 proofread-page text/x-wiki d8p20phxrvfu04iapf3gulkf1y0jhmu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/86 104 224644 656423 2026-08-04T21:08:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 634 — att jag fann det på marken, sedan ni gått, att jag fyllt igen graven, att jag gjort ert arbete, att port­ vakten ger er tillbaka ert kort och att ni inte be­ höver betala de femton francen. Så är det, rekryt! — Tack, bonde! utropade Gribier förtjust. Näs­ ta gång är det jag, som betalar vinet.' 656423 proofread-page text/x-wiki czkcgf1ps62ke9grxfmuzf85ssgqywp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/88 104 224645 656424 2026-08-04T21:08:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 636 — sagda i örat på en förskräckt liten varelse: icke något! Fruktan kan ej tala. Säg Dessutom finns det ingen, som kan bevara en hemlighet så som ett barn. Men när hon efter dessa dystra tjugofyra tim­ mar hade återsett Jean Valjean nästan skrek hon av glädje; den som hörde detta skulle, om han ägnat saken någon eftertanke, trott att hon läm­ nade en avgrund. Fauchelevent tillhörde klostret och visste lösen­ ordet. Alla dörrar öppnade...' 656424 proofread-page text/x-wiki 3vpdmp73k64i84ky4b99xbze4yfujzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/89 104 224646 656425 2026-08-04T21:09:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 637 — snarare gjorde ett försök att upplysa samtalsrum­ met. Abbedissan granskade Jean Valjean. Intet ser så noga som ett sänkt öga. Sedan började hon fråga: — Det är er broder? — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. — Vad heter ni? Fauchelevent svarade: — Ultime Fauchelevent. Han hade verkligen haft en broder, som hetat Ultime, men som nu var död. — Från vilken trakt är ni? Fauchelevent svarade: — Från Picquigny, nära Amiens....' 656425 proofread-page text/x-wiki m3zgb8wynwkepb0b578b6en4fre9i4g Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/90 104 224647 656426 2026-08-04T21:09:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 638 — — Den lilla flickan är er? Fauchelevent svarade: — Ja, vördade moder. — Är ni hennes far? Fauchelevent svarade: — Hennes farfar. Den äldre systern sade halvhögt till abbedissan: — Han svarar bra. Jean Valjean hade ej sagt ett enda ord. Abbedissan betraktade Cosette uppmärksamt och sade halvhögt till nunnan: — Hon kommer att bli ful. De båda kvinnorna talade några minuter tyst med varandra i ett hörn av rummet, varpå abbe­ dissan...' 656426 proofread-page text/x-wiki g2722m0koakizx0273pmauq5ewie2fz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/91 104 224648 656427 2026-08-04T21:09:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 639 — — Det är ett biträde åt trädgårdsmästaren. De äldre systrarna tilläde: — Det är en broder till Fauvent. Jean Valjean hade verkligen blivit officiellt in­ stallerad; han hade fått en rem om knäet med en bjällra. Han kallades Ultime Fauchelevent. Den starkaste orsaken till denna lösning av pro­ blemet hade varit abbedissans utlåtande om Co- sette: Hon kommer att bli ful. Sedan abbedissan ställt denna prognos fattade hon genast en vi...' 656427 proofread-page text/x-wiki 62nllvw868wwhdcdvrtfvb6qkhs7hhx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/92 104 224649 656428 2026-08-04T21:09:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 640 — sade sig, att han besparat honom böterna; hos klostret, som tack vare honom kunde behålla sys­ ter Crusifixions stoft under altaret och hade fört Caesar bakom ljuset samt tillfredsställt Guds krav. Det fanns en kista med ett lik i Petit-Picpus ocli en kista utan lik på kyrkogården Vaugirard. Den offentliga ordningen hade otvivelaktigt betänkligt störts men utan att någon märkte det. Klostrets tacksamhet mot Fauchelevent var också stor. Fau... 656428 proofread-page text/x-wiki 0yc09o1v3uuhp9use0zuyesc3myc7sv Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/93 104 224650 656429 2026-08-04T21:09:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 641 — Intet av denna ryktbarhet nådde fram till Fauchelevents öron. Han fortsatte att ympa, rensa ocli hölja över sina meloner utan att ana något om sin stora fromhet. Han visste ej mera om sitt rykte än en oxe från Durham eller Surrey, vars porträtt återges i Illustrated London News med denna un­ derskrift: Oxe, vilken hemfört pris vid utställ­ ningen av nötkreatur.' 656429 proofread-page text/x-wiki 9goy7ilveovm9k47ycg7sjqjwxmqpoi Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/159 104 224651 656430 2026-08-04T21:09:47Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hammarkinds-härad; Men doch mycket gammal och tilförne af stort anseende, och widlöftig handel. The monga stora möten, Riksdagar och andra {{ant|Solenniteter,}} som i fordna dagar ther hafwa blefwit hållna, kunna nog witna om thenna Stadens fordna werdighet; hwarom man ock döma kan af the monga kyrkior, kloster och andra {{ant|publique}} hus, som ther blefwit bygda och wid macht hållna. Ibland kyrkior, som här fordom warit, hafwer man på thessa namn: {... 656430 proofread-page text/x-wiki 56getikoxrj2kkv1rqjpdvbtjg1fr48 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/95 104 224652 656431 2026-08-04T21:09:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 643 — fick de kläder, hon måste lägga av. Det var sam­ ma sorgdräkt, som han hade låtit henne taga på sig, när de lämnade Thénardiers krog. Den var ej vidare nött. Jean Valjean låste in dessa små­ saker samt strumporna och skorna, sedan han be­ strött allt med kamfer, i en liten kappsäck som han lyckades skaffa sig. Denna ställde han under en stol intill sängen och bar alltid nyckeln på sig. — Far, frågade honom en dag Cosette, vad har d...' 656431 proofread-page text/x-wiki c80jh6me7fk8z4z7lkk1gle1qpmnvmo Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/96 104 224653 656432 2026-08-04T21:09:56Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 644 - den yngre. Men vare sig de hade sina blickar rik­ tade mot Gud eller ej förstodo att spionera, upp­ tagna som de voro med att vakta på varandra, så är det säkert, att de ej lade märke till saken. Jean Valjean lade också an på att hålla sig lugn och ej väcka någon uppmärksamhet. tog kvarteret under över en månad. Javert iakt­ Detta kloster var för Jean Valjean som en ö, omgiven av bråddjup. De fyra murarne voro hä­ danefter världens gr...' 656432 proofread-page text/x-wiki 7bdus96bcs5e46pnmvro5y42p55y3ld Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/97 104 224654 656433 2026-08-04T21:10:04Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 645 — på väggen av den förre trädgårdsmästaren, en för detta chouan, som hade dött i klostret och efterträtts av Fauchelevent. Jean Valjean arbetade hela dagen i trädgården ocligjorde stor nytta. Han kände till de grövre sysslorna sedan gammalt och ägnade sig gärna åt trädgårdsskötseln. Man erinrar sig kanske att han hade en mängd recept och kunde ge råd angående jordens skötsel. Nästan alla träden voro vilda. Han beskar dem och kom d...' 656433 proofread-page text/x-wiki 92ucp7hsx6q5sk3elcyzrdytadbw63z Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/98 104 224655 656434 2026-08-04T21:10:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 646 — Ty nu kunde Cosette skratta. Hennes ansikte förändrades också. Allt det dystra försvann. Skrattet, det är solen, som för­ jagar vintern från det mänskliga anletet. Cosette var fortfarande icke vacker, men var synnerligen näpen. Med sin milda barnsliga röst sade hon de mest lillgamla saker. När leken var slut ocli undervisningen började såg Jean Valjean henne genom fönstren ocliom natten vändes hans blickar mot hennes sovrum. Dessutom har G... 656434 proofread-page text/x-wiki parnpnlo8jzkcmb9vme4nufykj15j6s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/99 104 224656 656435 2026-08-04T21:10:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 647 — Det var det andra fängelse, han lärde känna. I sin ungdom, under den tid som för honom var bör­ jan av livet samt senare, hade han lärt känna ett annat, en förskräckligare plats, vars stränghet all­ tid förefallit honom som ett exempel på samhällets orättvisa och lagarnas brottslighet. Nu lärde han efter straffängelset känna klostret. Han hade till­ hört fängelset, men i klostret var han snarast en åskådare, och han jämförde m...' 656435 proofread-page text/x-wiki rr4ckltnvljtuv83bqlq65wmbl8ojef Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/100 104 224657 656436 2026-08-04T21:10:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 648 — namn och kallades endast vid nummer och levde med sänlda ögon, talade med sänkt röst, buro kortklippt hår och voro ständigt under käppen och under skammen och nesan. Sedan vändes tankarna till de varelser, han nu såg. Dessa människor levde, de också, med kortklippt hår, med sänkta ögon, men ej i skam och under världens hån, med ryggar söndertrasade, ej av käpprapp utan av självplågeri. Även deras namn bland människorna hade utplånats....' 656436 proofread-page text/x-wiki ob8v5fdrjjvzvmspa7o4cbop6t5a28q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/101 104 224658 656437 2026-08-04T21:10:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 649 — ma, stiga upp samt gå till bön i ett kapell samt falla på knä på stengolvet i mörker och kyla. Vissa dagar måste de i tur och ordning ligga tolv timmar på knä på stengolvet eller också framstupa, med korsade armar och ansiktet mot marken. De andra voro män, dessa voro kvinnor. Vad hade dessa män gjort? De hade stulit, rånat, dödat. De voro banditer, förfalskare, gift­ mördare, mordbrännare, mördare, faderdråpare. Vad hade dessa kv...' 656437 proofread-page text/x-wiki r060oh98kayxr2se8zyxuzmhq33s7ya Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/102 104 224659 656438 2026-08-04T21:10:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 650 — kysk känsla av samhörighet mellan alla själar. Där mörkret, här skuggan, men en skugga, fylld av ljus och strålar. Tvenne träldomens platser. Men från den för­ sta fanns det möjlighet att befrias, en laglig gräns, som man alltid skymtade och dessutom flykten. Den andra omfattande hela livet. Det enda, av­ lägsna hoppet, frihetens ljus, var vad människorna kalla döden. I det första fallet var man blott fängslad av kedjor, i det andra av s...' 656438 proofread-page text/x-wiki g2dm3f6bf8i585b823lfe0p5ag9c7qj Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/103 104 224660 656439 2026-08-04T21:11:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 651 — soning underkastade de sig månne, frågade han med en darrning. En röst i hans inre svarade: Det gudomligaste av allt mänskligt, försoning för andra. Vi uttrycka här ingen egen åsikt, vi blott för­ tälja. Vi sätta oss i Jean Valjeans ställe och med­ dela hans tankar. Han hade framför sina ögon den mest sublima försakelse, den högsta graden av dygd. Oskul­ den, som förlåter människorna deras fel och som åtager sig försoningen i deras...' 656439 proofread-page text/x-wiki b40rmrq3go0s3ssfr9v6u1xkld3868p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/104 104 224661 656440 2026-08-04T21:11:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'himlen annat än för hädelser och att han, olyckli­ ge, hade knutit sin hand mot Gud. En märklig sak kom honom ofta att försjunka i tankar liksom om försynen sakta hade viskat till honom: flykten in i klostret, den svåra bestigningen av muren, alla ansträngningar för att komina ut från denna åt försoningen helgade plats och hans längtan efter att komma dit igen. Var det en symbol för hans eget öde? Detta hus var ett fängelse oclipåminde på ett d... 656440 proofread-page text/x-wiki joajzfr35c6rr68rep1fn6qg82vxkfb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/105 104 224662 656441 2026-08-04T21:11:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 653 — hemska gamarna; en ännu mera bitande storm ven genom dessa duvors bur. Varför? När han tänkte på dessa ting, kände han sig stå inför ett av de högsta mysterierna. Under dessa tankar försvann hans stolthet. Han rannsakade sig själv. Han kände sig så liten och han grät flera gånger. Allt, som hade hänt ho­ nom de sista sex månaderna återkallade biskopens fromma förmaningar: Cosette genom sin kärlek, klostret genom sin ödmjukhet. N...' 656441 proofread-page text/x-wiki ie4jnhncl3ecov601rl0gu5mav8l47y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/106 104 224663 656442 2026-08-04T21:11:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 654 — och kom hans själ att bestå av tystnad som Idost- ret, av en vällukt, som blommornas, av en frid, som trädgårdens, av en enkelhet, som nunnor­ nas, av en glädje som barnens. Oclisedan erinrade han sig, att det varit två Guds hus, som upptagit honom vid de två kritiska till­ första gången, då alla för honom oclisamhället fällena i hans liv; dörrar stängdes stötte honom tillbaka, andra gången, då samhället återupptog jakten ef...' 656442 proofread-page text/x-wiki oqf2duv07ntcqu8atym5e06jtrvyakb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/110 104 224664 656443 2026-08-04T21:11:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 658 — torna, bor i det fria, har ett par gamla byxor, han ärvt av sin far och som räcka långt nedan­ för fotknölarna, en gammal hatt, som han fått av en annan far, och som går ned över öronen, ett halvt hängsle, gjort av en gul tygremsa; han lö­ per omkring, spejar och vaktar, fördriver tiden,, röker in sjöskumspipor, svär som en borstbinda­ re, besöker krogarna, känner alla tjuvar, duar alla flickor, talar slang, sjunger oanständiga vi­ s...' 656443 proofread-page text/x-wiki dny15bzxd50xreaur2j9m8b8dg0dwzg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/112 104 224665 656444 2026-08-04T21:12:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 660 — som kallas locues, har ett bestämt och oförän­ derligt värde bland dessa små bohémer. Slutligen har han även sin egen fauna, som han noga studerar i gathörnen. Jungfru Maria' nyckelpiga, bladlusen, jordkryparen, "djävulen", en svart insekt som hotfullt vrider sin tvekluvna stjärt. Han har sitt eget sagomonstrum med fjäl- 1ig buk; det är inte ödlan, som har bläsor på rygggen och icke paddan, som bor i gamla kalkhål och uttorkade brunnar; det...' 656444 proofread-page text/x-wiki 1q2nmmcodql1lfi96vviqn98os9ajtz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/113 104 224666 656445 2026-08-04T21:12:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 661 — hederligare. Han är begåvad med en oväntad, behaglig munterhet och förskräcker handlandena med sitt skallande skratt. Han behärskar alla roller från den förnämsta komedien till farsen. Ett liktåg passerar. Bland dem, vilka följa det, finnes en läkare. — Se där, utropar en gamäng, när började lä­ karna att själva bära sina varor? En annan står inne i en folkmassa. En all­ varlig man med glasögon och berlockar vänder sig förargad om...' 656445 proofread-page text/x-wiki 76oijvqtgmuepe98ym35r29iqdeooc5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/115 104 224667 656446 2026-08-04T21:12:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 663 — Gamängen saknar ej litterära intressen. Hans smak är dock ej, vi konstatera det med allt till­ börligt beklagande, riktad mot det klassiska. Hans läggning är föga akademisk. Så till exem­ pel kryddades fröken Mars popularitet bland des­ barn av en viss ironi. Gamängen kallade henne fröken Muche. Denna varelse hånar, skämtar, slåss, har lindör som ett spädbarn och trasor som en filosof, fiskar i avloppsrören, jagar i kloakerna, drager f...' 656446 proofread-page text/x-wiki av9j23shvjl9gk9pblzergnm57sy4um Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/116 104 224668 656447 2026-08-04T21:12:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 664 — skrytet, hånar det mystiska, räcker ut tungan åt spökena, gör prosa av högstämda dikter och stic­ ker fram sina karikatyrer överallt. Det är ej så, att han är prosaisk, långt därifrån men han er­ sätter den högtidliga bilden med farsens fantasma^ori. Om Adamastor visade sig för honom skulle gamängen säga: — Se där! En lustig gubbe.' 656447 proofread-page text/x-wiki q2ms0iu6yjevg816z4mu9wpi6x6j6wd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/118 104 224669 656448 2026-08-04T21:12:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 666 — Den lille kommer att växa. Av vad materia är han danad? Av första bäs­ ta lera? En handfull smuts, ett andetag och man har Adam. Det räcker att en Gud är där. Och en Gud har alltid gått förbi gamängen. Ödet be­ arbetar denna lilla själ. Med detta ord, ödet, avse vi en smula äventyr. Skall det av denna pygme, som genomtränger det allmänna, som är okunnig, obildad, förskräckt, vulgär, någonsin bliva en jonier eller beotier? Vänta, c...' 656448 proofread-page text/x-wiki 87m3i7fx2p3hilpqszrnpiogdzsnybc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/120 104 224670 656449 2026-08-04T21:12:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 668 — tilldragande, av de förbigående epitetet dystra, samt bilda målet för drömmarnes promenader. Den, som skriver dessa rader har länge strö­ vat omkring i det gamla Paris och detta är för Denna korthuggna gräsmatta, dessa knöliga stigar, den­ na krita, dessa märgelgravar, dessa kalkbrott, denna hårda enformighet hos marker, som antin­ gen voro ouppodlade eller lågo i träda, dessa handelsträdgårdar med sina färska grönsaker som man plötsl...' 656449 proofread-page text/x-wiki axvzbsatnx7qidrqxlo71jr0v2oxpnx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/121 104 224671 656450 2026-08-04T21:13:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 669 — den hemska Grenelle-muren, genomborrad av ku­ lor, Mont-Parnasse, Fosse-aux-Loup, Aubiers på Marnehöjden, Montsouris, Tombe-lssoire, PierrePlate de Chåtillon, där det finnes ett gammalt stenbrott, där det nu växer champignoner; jäms med marken finnes det här en slags fallucka av murknade bräder. Roms campagna är en sak. Paris' förstäder en annan. Att i den utsikt, som visas oss, ej se annat än fält, hus eller träd, det är att hålla sig ti...' 656450 proofread-page text/x-wiki c65d6vcc2c4poox8igz5wn42n2176va Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/122 104 224672 656451 2026-08-04T21:13:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 670 — hämta frisk luft; förstaden tillhör dem. Där fi­ ra de en oändlig fridag. De äro eller rättare sagt de vistas där, fjärran från varje tillsyn i majs eller junis klara solsken; de huka sig ned kring ett hål i marken, stöta till stenkulorna med tum­ men, gräla om örena och äro utan a^nsvar, fria och lyckliga. Så snart de se er komma de ihåg att de ha ett yrke och att de måste förtjäna och de erbjuda er en gammal strumpa full av skal­ bag...' 656451 proofread-page text/x-wiki kzktpodkufs511opldmj3touju3lfzg Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/123 104 224673 656452 2026-08-04T21:13:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 671 — De våga sig aldrig utanför dem. De kunna lika litet lämna parisatmosfären som fisken kan läm­ na vattnet. För dem existerar det intet två mil bortom stadsportarna. Ivry, Gentilly, Arcueil, Belleville, Aubervilliers, Menilmontant, Chroisyle-Roi, Billancourt, Meudon, Issy, Vanvres, Sevres, Puteaux, Neuilly, Gennevilliers, Colombes, Romainville, Chatou, Asnieres, Bougival, Nauterre, Enghien, Noisy-Ie-Sec, Nogent, Gournay, Drancy, Gonesse, det är... 656452 proofread-page text/x-wiki 5rspjuiynl335mas2isg5c2uyiv07lk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/125 104 224674 656453 2026-08-04T21:13:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 673 — barn, som lämnats åt sig själv på något sätt lämnas åt den offentliga lastbarheten, som upp­ slukar allt som heter heder och samvete, så är Parisgamängen, det hålla vi fast vid, trots den fläckade ytan, i sitt inre oskyldig. Det är stor­ slaget att kunna finna att så är fallet och sam­ ma sak lyser fram från den omutliga hederlighe­ ten hos våra revolutioner; i Paris' luft finnes det en viss omutlighet liksom oceanen är mättad med...' 656453 proofread-page text/x-wiki 5ysvy6irri1xx3q4vp0vav7y8d3xgxd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/126 104 224675 656454 2026-08-04T21:13:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 674 — emot att det fanns en smula av Egypten, en smu­ la boheme, i samhällets bottenlager. Motviljan mot undervisning hos folkets barn hade blivit en trossats. Vad skulle man med halvbildade till? Det var slagordet. Men det kringirrande barnet är ett korrollarium till det okunniga. Dessutom behövde monarkien stundom barn och då skummade man blott gatorna. Under Ludvig XIV, för att ej gå längre tillba­ ka, ville staten och det med rätta skapa en... 656454 proofread-page text/x-wiki 8o1psux18qctfooctqab8m5sdq1ip1q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/127 104 224676 656455 2026-08-04T21:14:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 675 — mötte ett barn på gatan. Oni det var femton år och ej visste var det skulle sova sändes det till galärerna. Det var en stor regent och ett stort sekel! Under Ludvig XV försvunno barnen från Pa­ ris. Polisen lade beslag på dem, men man vet ej för vilket hemlighetsfullt ändamål. Man viskade förskräckt om konungens purpurfärgade bad. Barbier talar helt naivt om detta. Det hände stundom att det blev sådan brist på barn, att myndigheterna tog...' 656455 proofread-page text/x-wiki gxmukypttsl97reidpd5cdt9wzd24fc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/129 104 224677 656456 2026-08-04T21:14:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 677 — Det är detta som förklarar detta utrop av eii parisergamäng, ett vältalighetsprov, som massan skrattar åt utan att förstå det: — Herre Gud! Vilken otur. Tänk att jag haft en sådan osmale att jag ännu ej fått se någon falla ned från femte våningen! Visst sade en bonde vackra ord när man hörde detta: — Far så och så, er hustru är död. Varför sän­ de. ni ej efter läkare? — Vad kan ni tro, min herre, vi äro fattigt folk och vi kun...' 656456 proofread-page text/x-wiki qk4gudm1n3yiq2n8w7btaqmm1xpzov2 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/130 104 224678 656457 2026-08-04T21:14:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 678 — och många andra. För att ej gå miste om något, klättrar man upp på murar, hissar upp sig till bal­ konger, stiger upp i träden och klamrar sig fast vid skorstenar. Gamängen födes till plåtslagare, liksom han födes till sjöman. Ett tak avskräcker honom ej mera än en mast. Det finnes ingen fest som kan gå upp mot avrättningarna på Greveplatsen. Samson och abbé Montés äro verkligt populära namn. Man skriker åt offret för att pigga upp...' 656457 proofread-page text/x-wiki rk7b68chaq19lm1xuztqgkkbsytuemb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/131 104 224679 656458 2026-08-04T21:14:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 679 — — Bråka nu inte om korgen. En annan, som ej hade sett Debacker, vilken var så liten att han försvann i hopen, hade klättrat upp i en lykta. En polis hade rynkat på ögon­ brynen, och pojken bad: — Låt mig få vara kvar här uppe. Och för att förbättra sin sak: Jag skall icke falla ned. — Det rör icke mig, om du faller, svarade po­ lisen. Olyckshändelser äro något som skattas högt av gamängerna. Man når höjden av ära om man skär si...' 656458 proofread-page text/x-wiki noma2as4o9sgycx5s4nh9w2f7irnbl0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/133 104 224680 656459 2026-08-04T21:14:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 681 — Stundom kan denna lilla fluga — det kallar han sig själv — läsa ocli skriva; klottra kan han alltid. Han tvekar aldrig att — Gud vet på vad sätt — skaffa sig de kunskaper som kunna vara till nytta. Under åren 1815 till 1830 lärde han sig att kackla som en kalkon och från 1830 till 1848 klottrade han på väggarna. En sommarkväll såg Ludvig Filip, när han till fots återvände hem, en liten parvel svettas och stå på tå för att räcka up...' 656459 proofread-page text/x-wiki r5xxvh8eja5fkfnu0hdi3pt6irgszn1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/134 104 224681 656460 2026-08-04T21:14:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ö82 — korgosse och då uppträder han som han skall un­ der mässan. Det finnes två saker han längtar efter som Tantalus och som han aldrig får: störta re­ geringen och få sina byxor lagade. Gamängen i idealtillståndet känner alla stadens poliser och kan alltid när han möter någon av dem lägga namnet till numret. Han har dem på sina fem fingrar. Han känner deras vanor oclihar sär­ skilda tecken på dem. Han läser i deras själar som i en öppen...' 656460 proofread-page text/x-wiki pm5t568h7vrjrtzhhoqfp6pwrblx3zx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/136 104 224682 656461 2026-08-04T21:15:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 684 — ra ögon emedan han är klok. Även inför Jehovas ögon skulle han hoppa på ett ben uppför paradi­ sets trappor. Han kan i grunden konsten att hoppa hage. Han kan vara allt mellan himmel ocli jord. Han leker i rännstenen och deltager i upproret. Hans oförskämdhet försvinner ej inför granaterna. Han är en tjuvpojke och en hjälte ocliliksom for­ dom thenanen skakar han lejonhuden. Trumsla­ garen Bara var en gamäng och skriker: Framåt1 liksom hä...' 656461 proofread-page text/x-wiki tibwr40p2aenqd97fois61jkgqojsgl Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/138 104 224683 656462 2026-08-04T21:15:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 686 — Gamängen uttrycker Paris och Paris världen. Ty Paris är en enhet. Paris är människosläk­ tets tak. Hela denna underbara stad är ett sam­ mandrag av försvunna och nuvarande seder och bruk. Den som ser Paris tror sig se det inre av historien med himlen och alla stjärnorna i mellan­ rummen. Paris har ett Kapitolium, Hotel de Ville; ett Parthenon, Notre-Dame; sin Aventinska kulle, förstaden Saint-Antoine; ett Asinarium, Sorbonne; dess Via sacra ä... 656462 proofread-page text/x-wiki n9xwwbku6ccp59srb5aoa0pr7fyrxzi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/139 104 224684 656463 2026-08-04T21:15:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 687 — uppfunnit rostbiff med talh liksom Curtillus upp­ fann den stekta igelkotten. I ballongen vid Arcde-1'Etoile återfinner man Plautus trapezium. Den av Apulejus i Poecile anträffade svärdslukaren återfinnes på Pont-Neuf, Rameaus brorson och snyltgästen hos Curculion kunna taga varandra i hand, Ergasiles skulle kunna presentera sig hos Cambacéres av d'Aigrefeuille och Roms fyra sprät­ tar, Alcesimarchus, Phoedromus, Diabolus och Argyrippa komma... 656463 proofread-page text/x-wiki 4d51p4wrts4oih53epm5grbpfqr2skn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/140 104 224685 656464 2026-08-04T21:15:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 688 — chaise utsänder efter de nattliga regnen samma ljus som Mons Esquilinus och fattiggraven, köpt för fem år, är jämnställd med slavens hyrda kista. Sök efter något, som Paris ej har. Trophonius' kar innehöll intet, som ej även finnes i Mesmers balja; Argaphilas har återuppstått med Cagliostro. Braminen Väsaphantå inkarneras i greve CaintGermain och på Saint-Médard-kyrkogården sker lika stora under som i Oumoumie-moskéen i Da­ maskus. Paris...' 656464 proofread-page text/x-wiki d866und3wn6sx87tbraryplne2x2v1h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/141 104 224686 656465 2026-08-04T21:16:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 689 — gammal, resignerade dock Rom under både Sulla och Domitianus och spädde gärna sitt vin med vatten. Tibern var en Lethe-flod, om man får tro det en smula kategoriska beröm, som uttalats av Varus Vibiscus: Contra Gracchos Tiberim habemus. Bibere Tiberim, id est seditione oblivisci. Paris dricker dagligen en million liter vatten men detta hindrar ej att det vid tillfälle slås alarm och att stormklockan går. Men detta undantag är Paris som ett s... 656465 proofread-page text/x-wiki g6q312ufft7m0zl7cguekpvl4e8zbe4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/142 104 224687 656466 2026-08-04T21:16:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 690 — de Combat är ej ett Kolosseum ir.en man är lika grym där, som om Cesar vore åskådare. Den sy­ riska värdinnan har mer behag än mor Saguet men om Vergilius besökte den romerska tavernan så sitta David d'Angers, Balzac och Charlet vid det parisiska krogbordet. Paris härskar. Snillenas blixtar korsas och de röda prelaterna frodas. Adonai far därigenom på sin vagn med tolv hjul under blixt och dunder och Silenus gör sin entré på sin åsna. Silen...' 656466 proofread-page text/x-wiki a8o11h2eyl10ozja9ouziazcu4vx0zz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/144 104 224688 656467 2026-08-04T21:16:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 692 — hjältedikter nå över hela världen liksom dess dum­ heter. Dess skratt är en vulkan, som sänder gnis­ tor över hela jorden. Dess infall äro eldbränder. Det påtvingar folken sina karikatyrer liksom sina ideal, och mänsklighetens största minnen finna sig i dess ironi samt låna av sin evigliet åt dess pojk­ streck. Det är storslaget, det har sin 14 juli, som befriade en värld. Det tvang alla foll<att avlägga eden i bollhuset och dess natt d...' 656467 proofread-page text/x-wiki njl6zdt6d29dp0j0c4syznbnv9jg9tk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/145 104 224689 656468 2026-08-04T21:16:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 693 — Byron dör i Missolonghi och Mazet i Barcelona. Paris är en tribun för Mirabeau och en glödande krater för Robespierre. Dess litteratur, teater, konst, vetenskap, filosofi äro mänsklighetens hand­ böcker. Paris har Pascal, Regnier, Corneille, Descartes, Jean-Jacques, Voltaire under varje minut av deras liv, Moliere för alla kommande sekler. Dess språk talas av världens mun och detta språk blir Ordet. Hos alla skapar det framstegstanken och de... 656468 proofread-page text/x-wiki to2vaj42tgxb1glxun5wpfzlsol9c74 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/146 104 224690 656469 2026-08-04T21:16:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 694 — Våga, det är det pris, man når framgången för. Alla sublima erövringar äro mer eller mindre vågspel. För att revolutionen skulle bli till räckte det ej att Montesquieu talade om den, att Diderot predikade den, att Beaumarchais bebådar den, att Condorcet beräknar den, att Arouet förbereder den, att Rousseau tänker ut dess detaljer; det kräves också att Danton vågar den. Ropet djärvhet är ett fiat lux. För mänsklig­ hetens marsch framåt...' 656469 proofread-page text/x-wiki 3qz7u16e6cbfj1cebmstxmuhpzmyfz7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/148 104 224691 656470 2026-08-04T21:17:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 696 — ras olycka till en förbannelse? Kan ej ljuset tränga ned till dessa massor? Låtom oss uppre­ pa det: Ljus, ljus, ljus! Vem vet om ej detta ogenomskinliga kan bliva genomskinligt? Äro ej revolutionerna förvandlingar? Gå ut, filosofer, och undervisa, upplys; tänk högt och tala högt, visa er i solen och fraternisera på de offentliga platserna, proklamera människans rättigheter, sjung marseljäsen, så ut entusiasm, ryck de grö­ na grenarna från...' 656470 proofread-page text/x-wiki 46o7ppvxt96e63qxxnkmawxf86isg7q Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/150 104 224692 656471 2026-08-04T21:17:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '■—' b98 --Detta barn trivdes aldrig så bra som på ga­ tan. Gatstenarna voro mindre hårda än hans mo­ ders hjärta. Hans föräldrar hade sparkat ut honom. Då hade han helt enkelt tagit sitt parti och försvunnit. Han var blek, stojande, smidig, spefull, livlig oclimed ett sjukligt utseende. Han gick, kom, sjöng, lekte i rännstenarna, stal en smula, men som katten eller spanten, glatt, leende, tog ej illa upp om han kallades skojare men blev ond om man s... 656471 proofread-page text/x-wiki q6mhy9f51g6k9u26qwbvky6pjggp4g7 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/151 104 224693 656472 2026-08-04T21:17:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 699 — förstaden och Salpétriére. Vart kom han då? Just till detta dubbelnummer, 50—52, som van­ ligen låg öde och alltid bar inskriften: "Rum att hyra". Vid denna tid fanns det egendomligt nog flera personer som bodde där fast de ej, som är vanligt i Paris, hade någon förbindelse med var­ andra. Alla hörde till denna klass, som börjar med den i trångmål levande borgaren och sträc­ ker sig genom den ena graden av armod efter den andra ända ned...' 656472 proofread-page text/x-wiki kw6i87iipsq5y8czmpaca4zjs9iqadi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/152 104 224694 656473 2026-08-04T21:17:29Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 700 — samma kyffe, en av de celller, vi tidigare ta­ lat om. Det fanns intet egendomligt vid första anblic­ ken hos denna familj annat än dess ytterliga utblottning. Mannen, som hyrt rummet, hade sagt sig heta Jondrette. Någon tid efter deras inflytt­ ning, vilken starkt hade liknat vad vice värdin­ nan kallade "ankomsten av ingenting alls", hade denne Jondrette sagt till den kvinna, vilken lik­ som sin företräderska var på samma gång port­ vakt och... 656473 proofread-page text/x-wiki llt5padgomwcno9byaz98g78nmtug47 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/153 104 224695 656474 2026-08-04T21:18:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 701 — — Ut på gatan. Hans mor sade till honom: — Vad har du där att göra. Detta barn levde i denna frånvaro av kärlek som en ört i ett källarvalv. Han led av detta ocli han lade ej skulden på någon. Han viss­ te ej riktigt hur en far och en mor borde vara. Dessutom älskade hans moder hans systrar. Vi ha glömt att säga att man på Boulevard du Temple kallade detta barn den lille Gavroche. Varför kallades han Gavroche? Troligen emedan hans fader ka...' 656474 proofread-page text/x-wiki 4xospl8x11dke6qcvh2bn8bzxzuyaah Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/156 104 224696 656475 2026-08-04T21:18:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 704 — Herr Gillenorinand, som mådde alldeles utmärkt år 1831, var en av dessa män vilka blivit nyfikna uteslutande på grund av att de levat så länge och som sticka av emedan de förr sett ut som alla människor men nu ej likna någon. Det var en egendomlig åldring, som verkligen tillhörde en an­ nan tid, en verklig borgare rned det adertonde sek­ lets högdragenhet, som var lika stolt över sitt borgerskap som någonsin en ädling över sitt markisat. Ha...' 656475 proofread-page text/x-wiki amt4nperrcekmrre7zypelup0wafvld Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/157 104 224697 656476 2026-08-04T21:18:28Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 705 — som Voltaire ha hållit på att dö hela sitt liv. Han hade intet av den spruckna krukans långa liv, ty denne muntre gubbe mådde alltid utmärkt. Han var ytlig, snabb och häftig. Han kunde brusa ut trots all rim och reson. När man sade emot ho­ nom lyfte han sin käpp och han slog folk som man gjorde under förra seklet. Han hade en dot­ ter över de femtio ocli ogift, som han gav många rapp när lian blev ond och som han gärna skulle piskat ordentli... 656476 proofread-page text/x-wiki nsbs9doxe3rz101w9x0e3w9v9bjeobp Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/158 104 224698 656477 2026-08-04T21:18:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 706 — "den känsliga människan". Åt det första ordet gav han ej den vidsträckta betydelse som vår egen tid inlägger däri. Men han brukade det i sina små satiriska utfall framför brasan. — Naturen, sade han, ger oss till och med prov på roande barbari, och detta emedan civilisationen skall ha en smula av allt att bjuda på. Europa har trasor av Asien och Afrika. Katten är en tiger för salongsbruk, ödlan en krokodil att ha i fickan. Operans dansöser...' 656477 proofread-page text/x-wiki apmz2509rvj6anw2mc2yzmrpcy11sic Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/160 104 224699 656478 2026-08-04T21:18:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 708 — kade på Ludvig XIV:s galärer efter beställnig av herr de Vivonne enligt en önskan, som hans älskar­ inna uttalat. Gillenormand hade ärvt dem efter sin moders moster, vilken dött som hundraåring. Han hade varit gift två gånger. Hans sätt var ett mel­ lanting mellan hovmannens — något han aldrig hade varit — oclijuristens — en rang han kunnat uppnå. Han var munter oclibehaglig när han så ville. I sin ungdom hade han tillhört de män, vi...' 656478 proofread-page text/x-wiki ievl3xj04lvu3c9kurz0tsbdvs97n60 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/161 104 224700 656479 2026-08-04T21:18:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 709 — alltid händerna i fickorna. auktoritet, som han sade: Det var med verklig — Den franska revolutionen gjordes av en skock skurkar. Victor Hugo VI. 11' 656479 proofread-page text/x-wiki 3uzpcdp1kwmr77p12vwfsaj4k804egi Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/163 104 224701 656480 2026-08-04T21:19:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 711 — — Jag var klädd som en turk från Levanten, sade han. Fru de Boufflers hade av en slump sett honom, när han var tjugo samt bedömt honom som en "förtjusande narr". Han beskärniade sig över alla namn han stötte på i politiken och fann dem alldeles för borgerliga. Han läste tidningarna, gasetterna som han sade, och höll på att kvävas av skratt. — 0, sade han, vad är det här för män­ niskor! Cobiére! Humann! Casimir Perierl Och de äro min...' 656480 proofread-page text/x-wiki e5f7lm9nt9bd3hf7bvbq1rhh83evtqz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/165 104 224702 656481 2026-08-04T21:19:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 713 — motgångar, universalmedlet mot Venus sjukdomar, Ludvig XV sände två hundra flaskor till en påve. Man skulle gjort honom rasande och fullstän­ digt ur gängorna om man sagt honom att denna tinktur ej var annat än järnklorid. Herr Gillenormand beundrade Bourbonerna och avskydde 1789. Han berättade ständigt om det sätt, varpå han räddat sig undan skräckväldet och vilken uppspelt glädje han måste visa för att undvika att bli ett huvud kortare....' 656481 proofread-page text/x-wiki 02jeerkyln248z2ozp84vmg436vf6xb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/167 104 224703 656482 2026-08-04T21:19:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 715 — nes make föraktar henne har hon nöjet att ruinera honom. Denna teori hade Gillenormand tillämpat och den inrymde hans historia. Hans hustru, den and­ ra, hade skött hans förmögenhet så, att när han en dag fann sig vara änkling fanns det nätt och jämt nog att leva av, femton tusen francs i räntor av vilka tre fjärdedelar skulle försvinna med ho­ nom. Detta rörde honom ej, ty han hade intet intresse för eventuella arvingar. Dessutom hade han...' 656482 proofread-page text/x-wiki rt15wluvgezyivaivwovyhyhkrueagt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/168 104 224704 656483 2026-08-04T21:19:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 716 — nom Baspue. Tjänsteflickorna kallades alltid Nicolette — till och med Magnon, som vi längre fram skola tala om —. En dag presenterade sig en ståtlig kokerska med portvakter bland sina fä­ der. — Hur mycket vill ni ha i månaden? frågade herr Gillenormand. — Trettio francs. — Vad heter ni? — Olympia. — Du får femtio francs ocliheter hädanefter Nicolette.' 656483 proofread-page text/x-wiki 0fypyy0a1r1ni9b14drpgvgfy2eixvb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/170 104 224705 656484 2026-08-04T21:19:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 718 — ond. Han betraktade bytingen med det älskvärda småleendet hos en hedersman, som känner sig smickrad av förtalet, samt sade: — Vad nu! Vad är detta? Vad står på? Ni bär er åt som alldeles okunniga människor! Her­ tigen av Angouléme, en bastard till konung Karl IX, gifte sig vid åttiofem års ålder med en tös på femton. Herr Virginal, markis av Alluye och bro­ der till kardinal de Sourdis, ärkebiskop i Bourdeaux fick vid åttiotre år en s...' 656484 proofread-page text/x-wiki btag12znwl2g6dmm16wrt9i0r2gbk52 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/171 104 224706 656485 2026-08-04T21:19:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 719 — — Jag antar att modern behandlar dem väl. Jag skall se till dem då och då. Det gjorde han också. Han hade haft en bror, soni varit präst, under trettioett år varit förestån­ dare för en skola i Poitiers samt dött sjuttionio år gammal. Han gick bort i sin ungdom, sade han om denne. Brodern efterlämnade blott ett svagt minne, han var fredlig och girig och ansåg, att emedan han var präst måste han ge almosor åt alla fattiga han mötte, men ha...' 656485 proofread-page text/x-wiki 6ulephjtz54hk6wxke7hlb3i98pjmdt Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/172 104 224707 656486 2026-08-04T21:20:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 720 — skall bestjäla en man som jag. Jag har blivit rå­ nad som i en skog, men dåligt rånad. Sylvae sint consule dignae! Vi ha nämnt att han varit gift två gånger. I första äktenskapet fick han en flicka, som ännu var ogift, i det andra också en flicka, som dött vid trettio år och av kärlek eller av en slump gift sig med en lyckoriddare vilken tjänat i republikens och kejsardömets arméer, fått korset vid Austerlitz samt blivit överste vid Waterl...' 656486 proofread-page text/x-wiki ebmvbtidkzuhstu3aam8f7k6n5gdkko Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/174 104 224708 656487 2026-08-04T21:20:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 722 — stängd om dagen och att aldrig mottaga någon, vem det än var eller vad det än gällde, förrän på kvällen. Han åt klockan fem och sedan var hans dörr öppen. Det var modet på hans tid och han övergav det ej. Dagen är en skälm, sade han, och förtjänar att man stänger fönsterluckorna. Bättre folk tända sin andes ljus när zenit tänder stjär­ norna. Därför stängde han in sig för alla och skulle ej ha öppnat ens för kungen. Han höll...' 656487 proofread-page text/x-wiki ounn3n6d5gq156u6rvg7is0nlmfdljx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/176 104 224709 656488 2026-08-04T21:20:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 724 — Åtminstone på denna jorden händer det aldrig att drömmar helt förverkligas. Intet paradis har blivit jordiskt under den tid, vi känna till. Den yngre hade äktat sina drömmars ideal men hon ha­ de dött. Den äldre hade förblivit ogift. I det ögonblick hon gör sitt inträde i den hi­ storia vi nu berätta var hon en gammal dygdig mö, en oförbrännerlig pryd varelse med en sällsynt spetsig näsa oclidet trubbigaste förstånd man kun­ de finna....' 656488 proofread-page text/x-wiki 8y9porlzxwgebpm8r1yjb6hnphlurkq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/177 104 224710 656489 2026-08-04T21:20:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 725 — rier — hon lät gärna kyssa sig av en lanciärofficer, som var hennes systerson och hette Théodule. Trots denna gynnade lansiär passade etiketten pryd fullkomligt. Fröken Gillenormand var ett slags skymnlngsmänniska. Pryderiet är till hälvten en dygd, till hälvten en last. Till pryderiet lade hon bigotteriet, ett passande foder. Hon tillhörde den heliga jungfruns sam­ fund, bar en vit slöja vid vissa fester, mumlade särskilda böner, vördade "d...' 656489 proofread-page text/x-wiki q5m094k6uc842rrpc1bvtnz36g4gfki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/178 104 224711 656490 2026-08-04T21:20:47Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 726 — ken Gillenormand snarare vunnit än förlorat. Det är så med passiva naturer. Hon hade aldrig varit elak, vilken är en relativ dygd. Och sedan slipa åren av kantigheterna och hon hade nått fram till hårdhetens mildhet. Hennes dysterhet var av det obestämda slaget och hon visste ej orsaken, över henne vilade häpnaden över ett avslutat liv, som icke börjat. Hon skötte huset åt sin fader. Herr Gillenor­ mand hade sin dotter hos sig som biskop Bien... 656490 proofread-page text/x-wiki fi3u2qrzk316b9glojo3tczl79s6r95 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/180 104 224712 656491 2026-08-04T21:20:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '__ 728 ___ allt var han ett orakel. Han kunde till och med tävla med herrar Bengy-Puy-Vallée och de Bonald. År 1817 tillbragte han regelbundet två kvällar i veckan i ett hus i grannskapet på Férou-gatan hos baronessan de T., en värdig ocliansedd per­ son, vars make under Ludvig XVI hade varit am­ bassadör i Berlin. Baron de T., som under sin livstid passionerat hängivit sig åt magnetismens under, hade dött utblottad tack vare emogrationen och ej lämna... 656491 proofread-page text/x-wiki lx57mpkhlr9n0r79sa6eotq0780z2ia Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/181 104 224713 656492 2026-08-04T21:21:06Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 729 — Blå orden genom borgerskapet, jakobinismen hos Ludvig XVI1I och man talade helt tyst om de för­ hoppningar, som väcktes genom Monsieur, den se­ nare Karl X. Man tog med hänförelse emot de pöbelsånger, där Napoleon kallades Nicolas. Hertiginnor, som voro de mest förtjusande och finkänsliga kvinnor i världen, föllo i extas över kupletter som den föl­ jande, adresserade till "de federerade". Refonces dans vos culottes Le bout d' chemis' qui vou...' 656492 proofread-page text/x-wiki k16n5snd4io334qt887i4nndzrcp61v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/182 104 224714 656493 2026-08-04T21:21:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 730 — te samman lämpliga namn så att man fick fraser som följande: Damas, Sabran, Gouvion SaintCyr. Det hela var mycket lustigt. I dessa kretsar parodierade man revolutionen. Man hade en egendomlig benägenhet att under­ stryka harmen och raseriet. Man gnolade sin lilla (^a ira: Ahl ©a ira! Qa ira! Qa ira! Les bounapartisf å la lanterne! Det är med visorna som med guilljotinen, de träffa utan urskilning, än det ena, än det andra hu­ vudet. Det ä... 656493 proofread-page text/x-wiki 9jsk9hlvix2m1zepgsjkxz21pfzr3uc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/183 104 224715 656494 2026-08-04T21:21:30Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 731 — Partiandan kan uppvisa sådana egendomliga amnestier. Vi tillägga: bland borgarna avtaga de aktnings­ värda positionerna på grund av blandade släkt­ förbindelser ocli man måste vara noga med, vem man mottager. På samma sätt som det sker för­ lust av värme i närheten av kyliga föremål minskas anseende i närheten av människor man föraktar. Den gamla tidens förnäma värld åsidosatte denna som alla andra lagar. Marigny, Pompadours bro­...' 656494 proofread-page text/x-wiki 2v6xkpc380ky23qdbov8tmu3ihw23xf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/184 104 224716 656495 2026-08-04T21:21:36Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 732 — ben, iförda vida byxor i samma färg som Sienneleran. Denne Lamothe räknades för något i en salong på grund av sin ryktbarhet och, hur egendomligt det än låter, sannt är det, emedan han bar namnet Valois. I fråga om herr Gillenormand vilade hans an­ seende på säker grund. Han uppskattades eme­ dan han var en auktoritet. Han hade, trots sin yt­ lighet och utan att det gjorde intrång på hans glät­ tighet, ett visst sätt att uppträda imponer...' 656495 proofread-page text/x-wiki 2n406z76vk6mu0cohrfm5f0e2vk1x8v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/185 104 224717 656496 2026-08-04T21:21:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 733 — — Alla kungar, som ej sitta på Frankrikes tron, äro landsortskungar. En dag gjordes denna fråga och gavs detta svar i hans närvaro: — Vilket straff har tllldömts redaktören för Courrier fran^ais? — Han skall suspenderas. — "Sus" är överflödigt, sade herr Gillenormand. (Pendu betyder hängas, suspendu avsatt på franska.) Det är dylika ord som skapa en ansedd ställ­ ning. När han vid Te deum till firandet av årsdagen för Bourbonernas...' 656496 proofread-page text/x-wiki 1h32rm0ldel936rwau48kavvslv3avr Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/186 104 224718 656497 2026-08-04T21:21:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad han är vacker! Vilken skada! Stac­ kars barn! Detta barn var det, vi nyss talat om. Men kal­ lade det — det stackars barnet — emedan hans far var "en stråtrövare från Loire". Denne "stråtrövare från Loire" var herr Gillenormands måg, som vi redan omtalat, och som herr Gillenormand kallade familjens skamfläck.' 656497 proofread-page text/x-wiki h3mx2n3h57jy9wt6qzyp0o4es88ppiu Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/188 104 224719 656498 2026-08-04T21:22:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 735 — det är trädgårdar, och om de voro mindre; det är buketter. Alla dessa platser begränsade på ena sidan av floden och på den andra av ett hus. Mannen i rocken och träskorna, som vi just tala om, bodde år 1817 i den minsta av dessa inhägnader oclidet enklaste av dessa hus. Han levde ensam, tillba­ kadragen och fattig tillsammans med en kvinna som varken var ung eller gammal, varken vacker eller ful, varken bondkvinna eller borgarflicka. Den jordl... 656498 proofread-page text/x-wiki 26pmvk7q1boq0mdobe7q5ufj090ggy6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/189 104 224720 656499 2026-08-04T21:22:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 737 — dom stannade han drömmande orörlig under tim­ mar, lyssnande till fåglarnes sång i träden, jollret från ett barn i ett hus bredvid eller också betrak­ tade han ett strå med en vattendroppe, som solens strålar förvandlade till en karbunkel. Hans kost var knapp oclihan drack hellre mjölk än vin. En pojke kunde få honom att vika undan och hans tjänsteflicka grälade på honom. Han var så skygg att han nästan verkade vild, gick sällan ut och fi...' 656499 proofread-page text/x-wiki tonloq3nun0ejhsckdjfs6h9rslm8ke Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/190 104 224721 656500 2026-08-04T21:22:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 738 — narkiens fall ända fram till 1794. Pontmercy käm­ pade vid Spire, vid Worms och Neustadt, vid Turkheim och Alzey och Mayence, där han var en av de två hundra vilka utgjorde Houchards eftertrupp. Själv tolfte höll han stånd mot prinsens av Hessen garde bakom Andernachs gamla vall och föll ej tillbaka på huvudarmén förrän fiender­ nas kanoner öppnat en bräsch från bröstvärnet ända till kullens fot. Han lydde under Kléber vid Marchiennes oc...' 656500 proofread-page text/x-wiki i1iq8rm2pavvrhaalnzyddmelzzgv16 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/191 104 224722 656501 2026-08-04T21:22:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 739 — farkost och från Genua kommit till, jag vet ej vil­ ken liten hamn, råkade han ut för ett getingbo av sex eller sju engelska båtar. Kaptenen från Genua ville kasta kanonerna i havet, gömma soldaterna i lastrummet samt slippa igenom i egenskap av han­ delsfartyg. Pontmercy lät hissa, trikoloren samt seglade stolt fram under de brittiska fregatternas kanoner. Hans djärvhet växte och tjugo mil läng­ re fram angrep han med sin lilla båt ett stort... 656501 proofread-page text/x-wiki 2ukp05r0ko64xvkyqxfxk43dir3sqds Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/192 104 224723 656502 2026-08-04T21:22:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 740 — ga fångar i Mantua, Mélas i Alexandria och Mack i Ulm. Han tillhörde den stora arméns åttonde kår under Mortiers befäl och intog Ham­ burg. Sedan kom han till det femtiofemte, hans gamla regemente i Flandern. Vid Eylau var han på den kyrkogård, där den hjältemodige kapten Louis Hugo, en farbror till denna boks författare, med sitt kompani på åttiotre man under två timmar stod emot den fientliga ar­ mén. Pontmercy var en av de tre, vilka läm...' 656502 proofread-page text/x-wiki knkboggh10enj7d131h9kghibvby3o1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/193 104 224724 656503 2026-08-04T21:22:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med ''^4i — soldat handskas med både sabel och gevär, söm officer både med en skvadron och en bataljon. Det är tack vare denna färdighet som vissa specialva­ pen, till exempel dragonerna, ha uppstått och som utgöra en blandning av infanteri och kavalleri. Han följde med Napoleon till Elba. Vid Waterloo var han chef för eii skvadron kyrassiärer i Dubois' brigad. Det var han som tog bataljonen Luneburgs fana. Han kastade fanan för kejsarens fötter. Han var... 656503 proofread-page text/x-wiki mdjtm65dtulz045f5j4lv9piapqgrj8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/194 104 224725 656504 2026-08-04T21:23:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 742 — Restaurationen hade ställt honom på halv sold samt sedan under uppsilct placerat honom i Vernon. Ludvig XV111 betraktade som icke existeran­ de allt som hänt under de hundra dagarna och er­ kände honom varken som officer av hederslegionen eller som överste eller som baron. Han å sin sida försummade aldrig ett tillfälle att skriva sig som översten, baron Pontmercy. Han hade blott en gammal blå kostym och gick aldrig ut utan att taga på sig hed... 656504 proofread-page text/x-wiki gk70th03od3idk81cfedwwx5l71fv0m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/195 104 224726 656505 2026-08-04T21:23:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 743 — meddelanden, sir Hudson Lowe adresserade till ge­ neral Bonaparte. Pontmercy hade slutat med att — må uttrycket tillåtas oss — ha samma saliv i munnen som kejsaren. På samma sätt fanns det i Rom soldater från Kartago, vilka vägra Flaminius sin hälsning och ägde en smula av Hannibals själ. En morgon mötte han allmänne åklagaren på en gata i Vernon, giclc fram till honom ocli sade: — Min herre, har jag tillåtelse att bära mina ärr? Han...' 656505 proofread-page text/x-wiki 5le6pf3toicetrkqkpybbxeuvpvz1sq Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/196 104 224727 656506 2026-08-04T21:23:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 744 — morfadern krävde befallande sin dotterson ocli förklarade, att om han ej fick ta hand om honom, skulle han göra honom arvlös. Fadern hade givit vika i sonens intresse och emedan han ej kunde få träffa sin son, hade han börjat älska blommorna. Han hade dessutom avstått från allt, rörde sig ej ur fläcken och konspirerade icke. Hans tankar delades mellan de oskyldiga saker han sysslade med och de stora ting, han uträttat. Han tillbragte sin tid m... 656506 proofread-page text/x-wiki 50rjj0itdpu7edg6c94y5lrhc87d3jw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/197 104 224728 656507 2026-08-04T21:23:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 745 — herr Gillenormand var ej mycket, men arvet efter fröken Gillenormand den äldre var avsevärt. Den­ na moster, som förblivit ogift, var rik på mödernet oclihennes systers son var hennes naturlige arv­ tagare. Barnet, som hette Marius, visste att det hade en far men intet mer. Ingen sade något om den sa­ ken. Men i de kretsar dit hans morfar förde ho­ nom hade så småningom alla viskningar, halva ord ocliblinkningar trängt in i hans själ oclihan...' 656507 proofread-page text/x-wiki 56k83044by3t3vrs8b6mjovcozpded9 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/198 104 224729 656508 2026-08-04T21:23:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 746 — Det var detta som hade givit upphovet till hans bekantskap med kyrkovärden i Vernon, herr Mabeuf. Denne värde präst var en bror till kyrkovärden i Saint-Sulpice, vilken flera gånger lagt märke till denne man, vilken betraktade ett barn, och detta ärr, som han hade över kinden oclide stora tårar, som syntes i hans ögon. Denne man, som såg ut som en man ocli grät som en kvinna, hade fångat kyrkovärdens intresse. Han glömde ej hans an­ sikte. N...' 656508 proofread-page text/x-wiki 7c7ea710hxm6ml4p7274clow92n4cl8 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/199 104 224730 656509 2026-08-04T21:23:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 747 — finnes det inga, som så lätt I<omma överens som en gammal präst och en gammal soldat. Det är i grunden samma yrlce. Den ene ägnar sig åt fos­ terlandet liär nere, den andra åt riket där uppe, det är hela olikheten. Två gånger om året, den förste januari och på Sankt Georgs dag, skrev Marius till sin fader for­ mella brev, som hans moster dikterade ocli som verkade som hämtade ur en brevställare. Detta var allt, som herr Glllenormand toler...' 656509 proofread-page text/x-wiki 3am7j3f7mbcnfv8gne7uiq8n711c2il Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/201 104 224731 656510 2026-08-04T21:23:49Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 749 — nos där alla, sittande i ring kring elden och sparsamt belysta av en lampa med grön skärm, med sina stränga profiler, sitt gråa eller vita hår, sina långa klänningar från en gången tid i dystra färger och då och då uttalande maje­ stätiska ocliförskräckande ord, då betraktade den lille Marius dem med rädsla och trodde sig se, ej kvinnor utan patriarker och mager, ej verkliga varelser utan gengångare. Till dessa spöken sällade sig flera...' 656510 proofread-page text/x-wiki ktqpnr1jh5ggmne6ysgt853ct3rxdop Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/202 104 224732 656511 2026-08-04T21:23:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 750 — att år 1793, när han var sexton år, hade han kas­ tats i fängelse som upprorsman samt länkats samman med en åttioåring, biskopen i Mirepoix, han också upprorisk fast i egenskap av präst ocli ej som soldat liksom han själv. Det var i Toulon. Deras uppgift var att om natten vid guiltjotinen samla upp huvudena efter de under da­ gen avrättade; på ryggen måste de bära de bloddrypande kropparna och deras röda fångdräkter betäcktes baktill av e...' 656511 proofread-page text/x-wiki rpr1bny91gy5ewcb8hnqahal7xi21dd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/203 104 224733 656512 2026-08-04T21:24:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 751 — mard krypa på alla fyra samt på så sätt visat, att en lantdomare kan hämnas en filosofs smä­ lek. Bland prästerna fann man abbé Halma, den samme, till vilken herr Larose, hans medarbetare i "La foudre", sade: — Bah! Vem är icke femtio år? Några vitnäbbar kanske? Abbé Letourneur, hovpredikanten, abbé Frayssinous, som ännu varken var greve eller biskop eller minister eller pär och som bar en gammal prästrock utan knappar, abbé Keravenant,...' 656512 proofread-page text/x-wiki hvixjzd4c7bpz4e5ajxwj5f564syguc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/204 104 224734 656513 2026-08-04T21:24:13Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 752 — förre var författare och skulle några är senare ha äran att i "Conservateur" signera artiklar sida vid sida med Chateaubriand. Herr Clermont-Tonnerre var ärkebiskop i Toulouse oclikom ofta till Paris för att besöka sin brorson, markisen de Tonnerre, som varit krigsminister. Kardinal Clermont-Tonnerre var en liten munter gubbe med röda strumpor under sin stoppade kaftan och hans specialitet var att hata encyklopedisterna samt att älska biljard... 656513 proofread-page text/x-wiki tssepw4h1qni32t9t1zuw4bo6lp9b1v Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/205 104 224735 656514 2026-08-04T21:24:21Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 753 — sammanträden, kunde de nyfikna varje tisdag se den forne biskopen i Senlis i violetta strumpor, pudrad peruk och med ryggen mot dörren för att bättre visa sin sammetskrage. Alla dessa präs­ ter ökade, fastä^n de snarare voro världsmän än präster, den allvarliga stämningen i baronessan de l^s salong, där dock fem pärer, markisen de Vibraye, markisen de Talaru, markisen d'Herbouville. vicomten Dambray och hertigen av Valentinois representerade... 656514 proofread-page text/x-wiki gdfkxlt1tjeju8cqc1x2iy499kpapzw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/206 104 224736 656515 2026-08-04T21:24:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 754 — briand hade trätt in där, skulle han gjort sam­ ma intryck som fader Duchéne. Det fanns doclc några ångerfulla, som tillätos att återvända till den ortodoxa världen. Greve Beugnot tillhörde dem, vilka togos på prov. De förnäma salongerna från i dag likna föga dessa salonger. Våra dagars rojalister äro de­ magoger, låt oss säga detta till deras beröm. Det sällskap, som samlades hos fru de T. till­ hörde den förnäma världen, hade en...' 656515 proofread-page text/x-wiki av5sv1e5dm6iuhw8qp6m9t1heylvvgw Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/207 104 224737 656516 2026-08-04T21:24:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 755 — aldrig hans majestät, emedan beteckningen ma­ jestät hade "fläckats" av en usurpator. Man dömde där människor och deras handlin­ gar. Man hånade tiden, som man avstod från att söka förstå. Man underblåste varandras för­ våning. Man ställde till förfogande det lilla ljus, man hade. Metusalem undervisade Epimenides. Den döve höll den blonde au jour. Allt, som ha­ de skett efter Koblentz, betraktade man som obe­ fintligt. På samma sätt...' 656516 proofread-page text/x-wiki nlku2iw9h1qsz1vuz3afldabwqxi3k5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/208 104 224738 656517 2026-08-04T21:25:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 756 — åsikter, som företräddes av denna vördnadsvär­ da krets liksom utsände aromatiska dofter och deras idéer hade ungefär samma lukt som den indiska rot, vilken man begagnar mot mal. Det var en värld av mumier. Husbönderna voro balsamerade, betjänterna uppstoppade med halm. En gammal emigrerad och ruinerad markisinna, som blott hade kvar en sköterska, sade allt­ jämt: — Mitt tjänstefolk. Vad gjorde man i fru T:s salong? Man var "ultra". Att var...' 656517 proofread-page text/x-wiki on12mdxpx2raa2vmzy90a4jcc5ud1gf Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/209 104 224739 656518 2026-08-04T21:25:17Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 757 — för mycket ljus i mörkret; det är att klandra al­ batrossen, snön, svanen och liljan i vithetens namn, att försvara en sak så, att man blir dess fiende, att vara så mycket för en sak, att man uppträder emot den. Denna ultra-stämning utmärkte särskilt restau­ rationens första tid. Intet i historien liknar denna kvart, som börja­ de 1814 och slutade omkring 1820, då herr de Villele, en praktisk jurist, kom till makten. Des­ sa sex år bildad...' 656518 proofread-page text/x-wiki hg4a3mz49lg57j3jqllbgtwqwuu2mzx Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/210 104 224740 656519 2026-08-04T21:25:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 758 — och för-dettingar, häpna över allt, tappra ädlin­ gar, vilka smålogo över att åter vara i Frankrike men också gräto, förtjusta över att återse sitt fä­ dernesland och förtvivlade över att ej återfinna sin monarki. Korstågens adel föraktade kejsar­ dömets, det vill säga svärdets. De historiska släkterna hade förlorat varje historiskt sinne och ättlingarna av Karl den stores kämpar föraktade Napoleons. Som vi just nämnt återgäld...' 656519 proofread-page text/x-wiki g3p323ba7cha94jdyuqccy6z00uhplc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/211 104 224741 656520 2026-08-04T21:25:33Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 75^ — strömmar utgöra ej idéerna! Hur snabbt hölja de ej över allt som det är deras uppgift att för­ störa och begrava! Huru hastigt skapa de ej för­ skräckande djup! Men sådant var utseendet hos denna avlägsna tids salonger och sådana de oskuldsvita kretsar, där herr Martamville hade mera esprit än Voltaire. Dessa salonger hade en litteratur och en poli­ tik för sig själva. Man trodde där på Fiévéech. Agier stiftade lagar där. Man komment...' 656520 proofread-page text/x-wiki 9mpedf0e5h685h6xn780w7cqi6qy5ub Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/212 104 224742 656521 2026-08-04T21:25:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 760 — litiska hållning stadgades av en tillräcklig portion högdragenhet, och de hade alla förutsättningar att göra karriär. Icke utan fördel gingo de till över­ drift, när det gällde vita halsdukar och väl knäpp­ ta rockar. Felet eller olyckan hos doktrinärerna var att skapa en ungdom, som var gammal. De antogo en vis mans hållning. De drömde om att på den absoluta monarkiens princip ympa en kon­ stitutionell styrelse. Mot den nedrivande libera...' 656521 proofread-page text/x-wiki 270sdfno5aifljsxfg5schl0bnbghc1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/213 104 224743 656522 2026-08-04T21:25:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 761 — storiska Frankrike, det vill säga för sin moder, för sig själv. Efter den 5 september behandlar man monarkiens adel som man efter den 8 juli behandlade kejsardömets. De ha varit orättvisa mot örnen liksom vi mot den vita liljan. Man vill då alltid ha något att proskribera! Taga bort för­ gyllningen från Ludvig XlV:s krona, från Henrik lV:s sköld, vad gagnar det? Vi förlöjliga herr de Vaublanc, som skrapade bort N från Jenabron. Men vad gjord...' 656522 proofread-page text/x-wiki 59mofedku34lmm2v36yp2h4etq24sji Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/214 104 224744 656523 2026-08-04T21:25:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 762 — Under berättelsernas gång har författaren till denna bok träffat på detta egendomliga ögonblick i nutidens historia; han har måst kasta en blick därpå samt draga upp några av konturerna till detta numera okända samhälle. Men han har gjort det hastigt och utan att vara varken bitter eller ironisk. Minnen, som äro både djupt rotade och vördnadsfulla, emedan de äro knutna till hans mo­ der, binda honom vid denna tid. Och låt oss även erkänna...' 656523 proofread-page text/x-wiki q5p8azq0n9r65sn7bokiq693y4rgix5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/215 104 224745 656524 2026-08-04T21:26:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 763 — För övrigt var han häftig och kylig, ädel, fri­ kostig, stolt, religiös och exalterad; hans allvar gränsade till hårdhet och hans oskuld till skygg­ het.' 656524 proofread-page text/x-wiki ol83osn990yjpvah3v8v27nmbb9em5m Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/217 104 224746 656525 2026-08-04T21:26:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '765 — sin far. Intet kunde komma mera oväntat och, låt oss säga det, mera obehagligt. Det var skilsmäs­ san, tvånget till ett närmande. Det var ej något förargligt, det var en plåga. Bortsett från politiska antipatier var Marius övertygad om att hans fader, denne sabelhuggare som herr Gillenormand kallade honom, icke älska­ de honom. Detta var ju tydligt, emedan han hade överlämnat honom till andra. Och då han ej kände sig älskad, älskade han ej sj...' 656525 proofread-page text/x-wiki 9fuj7oqsyzjgvezn7slgzp1g8ktj4n6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/218 104 224747 656526 2026-08-04T21:26:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 766 — varje kväll till Rouen och passerade Vernon. Men varken herr Gillenormand eller Marius tänkte på att skaffa sig sådana upplysningar. Följande dag i skymningen anlände Marius till Vernon. Man började tända ljusen. Han frågade den förste han mötte efter herr Pontmercys hus. Ty han hyllade restaurationens åsikter, och ej hel­ ler för honom fanns det någon överste eller baron Pontmercy. Man visade honom huset. Han ringde, och en kvinna med en lam... 656526 proofread-page text/x-wiki dw3eax4jgzjyq5lvqcygthefqvmydrk Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/219 104 224748 656527 2026-08-04T21:26:34Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 767 — kakelugnsfrisen, fanns det tre män, en stående, en knäböjande och en som låg utsträckt på en tält­ säng. Den senare var översten. De två andra voro läkaren samt prästen, vilken bad. Sedan tre dagar hade översten legat i hjärninflammation. Vid sjukdomens början hade han haft onda aningar samt skrivit till herr Gillenormand efter sin son. Sjukdomen hade förvärrats. På kvällen samma dag som Marius kom hade han haft ett anfall av yrsel; han...' 656527 proofread-page text/x-wiki 9h887eg33e2asyb8wxejf1d4ik3sqe0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/220 104 224749 656528 2026-08-04T21:26:42Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 768 — nadsbjudande och manliga ansikte, dessa öppna ögon, vilka ej sågo, detta vita hår, dessa kraftiga lemmar, på villca man här ocli där urskilde mörka linjer — ärr efter sabelhugg — samt ett slags röda stjärnor — det var hål efter Iculor. Han såg på detta jättestora ärr, som gav hjältens stämpel åt detta ansikte, som Gud stämplat med godhet. Han tänkte på, att denne man varit hans fader och att denne man var död och han förblev kal...' 656528 proofread-page text/x-wiki 7n7ks7ssj0e345c2v4mewku0x1ik0rd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/221 104 224750 656529 2026-08-04T21:26:50Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 769 — Samtidigt kände han något, som liknade sam­ vetskval och han föraktade sig själv, för att han handlade, som han gjorde. Men var det hans fel? Han älskade ej sin far! Översten efterlämnade ej något. Försäljningen av hans möbler täckte knappast begravningskost­ naderna. Tjänarinnan fann ett papper, som hon lämnade till Marius. Skrivet med överstens hand läste han: "För min son. Kejsaren utnämnde mig till ba­ ron på slagfältet vid Waterl...' 656529 proofread-page text/x-wiki obq2ylfsxqxh8pxr5dfir78qwwoklrz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/222 104 224751 656530 2026-08-04T21:26:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 770 — inför döden, tog Marius detta papper och gömde det. Intet återstod av översten. Herr Gillenormand sålde hans värja och hans uniform till en kläd­ mäklare. Hans grannar plundrade trädgården och berövade den dess mest sällsynta blommor. De återstående blevo törnen och snår eller dogo. Marius hade ej stannat mera än tjugofyra tim­ mar i Vernon. Efter begravningen återvände han till Paris samt fortsatte att studera juridik utan att vidare t...' 656530 proofread-page text/x-wiki 796py616rf4diyyqy6o86upgp8zffki Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/224 104 224752 656531 2026-08-04T21:27:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 772 — — Jag ber er om förlåtelse, min herre, att jag störde er nyss samt nu på nytt, men ni måste ha funnit mig förarglig och jag ber er att få ge en förklaring. — Min herre, sade Marius, det är överflödigt. — Visst icke! återtog den gamle, jag önskar ej, att ni skall ha en skev uppfattning av mig. Det är så, att jag håller av just denna plats, jag tycker, att mässan blir högtidligare där. Varför? jag skall säga er det. Emedan jag under...' 656531 proofread-page text/x-wiki 6sj5oufjwiyd48klbqgcxsqvv8c56w0 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/225 104 224753 656532 2026-08-04T21:27:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 773 — den framför den bänk långt framme, som jag har rätt till i egenskap av klockare. Jag har till ocli med blivit en smula bekant med den stackars fa­ dern. Han hade en svärfar och en svägerska, som voro mycket rika, och vilka hotade att göra barnet arvlöst, om han, fadern, sökte träffa det. Han offrade sig för sm son, som skulle bliva rik oclilycklig. Man skilde honom från denne på grund av politiska åsikter. Visserligen gillar jag politiska å... 656532 proofread-page text/x-wiki r69le675ng780ijaxhv2h0davbgjj7w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/226 104 224754 656533 2026-08-04T21:27:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 774 — ben gamle kyrkoherden knäppte samman hän­ derna och utropade: — O! Ni är hans son! Javisst, han bör ha bl:/it vuxen nu. Stackars barn, ni har verkligen haft en fader, som älskat er mycket! Marius erbjöd den gamle sin arm ocliledsa­ gade honom hem. Dagen därpå sade han till Gillenormand: — Vi äro några stycken, som ordnat ett jakt­ parti. Vill ni tillåta mig att vara borta i tre da­ gar? — Fyra, sade morfadern, roa dig du! Och i det han...' 656533 proofread-page text/x-wiki rzj732zqskrj1ys7yvaflpgf5x4nequ Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/228 104 224755 656534 2026-08-04T21:27:37Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 776 — ensamhet. Marius började undan för undan att lära känna denna ovanliga människa, på en gång mild och upphöjd, på en gång lejon och lamm, som hade varit hans fader. Under det han sysslade med dessa studier upp­ togs alla hans tankar och alla hans timmar i så hög grad, att han nästan aldrig träffade herr Gillenormand. Han visade sig vid måltiderna men sedan fanns han aldrig hemma. Mostern knorra­ de, men herr Gillenormand smålog: — Ack! H...' 656534 proofread-page text/x-wiki d6t7wk9o67760ee98fhy0o66otlr2d5 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/229 104 224756 656535 2026-08-04T21:27:45Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 777 — Denna historia, som han lärde känna, för­ skräckte honom. Republiken, kejsardömet, detta hade hittills för honom varit blott avskräckande ord. Republiken, det hade varit en guilljotin i skymningen, kejsar­ dömet en sabel i nattens mörker. Han hade bör­ jat betrakta dessa ting och där han väntade sig mörker och kaos, hade han till sin oerhörda för­ våning, som blandades med både fruktan och glädje, sett stjärnor tindra, namn som Mirabea...' 656535 proofread-page text/x-wiki 8r6dmwrqol5jy44mec67tgwh0yf540s Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/230 104 224757 656536 2026-08-04T21:27:53Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 778 — räda och ur kejsardömet Frankrikes. Inför sig själv förklarade han, att allt detta hade varit gott. Vi anse ej nödvändigt att påpeka vad som var överdrivet i denna första ögonblickets hastiga uppfattning. Vi fastställa endast tillståndet hos en själ på vägen mot klarhet. Framåtskridandet sker ej i en enda etapp. Sedan vi framhållit detta en gång för alla, fortsätta vi. Han insåg nu, att han aldrig liittills hade för­ stått sitt land...' 656536 proofread-page text/x-wiki bejirfjp9dzhcydputbfq6rysg7shl6 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/231 104 224758 656537 2026-08-04T21:28:02Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 779 — Han skulle ha omfamnat hans vita huvud, fuk­ tat hans hår med sina tårar, betraktat hans ärr, tryckt hans händer oclikysst hans fötter. Varför hade hans fader dött så snart, innan han veder­ farits rättvisa och innan hans son fått visa honom sin kärlek. Marius hjärta fylldes av ständiga suckar, och han sade varje ögonblick: — Ack! Samtidigt blev han mera mogen och allvarlig, mera säker i sin tro ocli i sitt tänkande. Varje ögonblick n...' 656537 proofread-page text/x-wiki qlwbzibhesw3yivh8qcjom6wof76anc Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/232 104 224759 656538 2026-08-04T21:28:11Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 780 — des han helt naturligt till en ny uppskattning av Napoleon. Men vi måste erkänna, att detta senare ej sked­ de utan svårighet. Sedan barndomen hade han insupit 1814 års hat mot Bonaparte. Och alla restuarationens för­ domar, intressen ocliinstinkter strävade efter att vanställa Napoleon. Man avskydde honom mera än Robespierre. Restaurationen hade ganska skickligt utnyttjat folkets trötthet ocl imödrarnas hat. Bonaparte hade blivit ett slags... 656538 proofread-page text/x-wiki h5pir6kb9zrczms9emoqdhzznhdi029 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/233 104 224760 656539 2026-08-04T21:28:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 781 — honom. Det fanns hos honom en liten envis va­ relse, som hatade Napoleon. När han läste historien, och framför allt när han studerade dokumenten och primärmaterialet, slets så småningom den slöja sönder, som i Ma­ rins ögon dolt Napoleon. Han skymtade något ofantligt och misstänkte, att han hittills misstagit sig i fråga om Bonaparte som i fråga om så myc­ ket annat. Varje dag såg han klarare, och han började att sakta, steg för steg, f...' 656539 proofread-page text/x-wiki e94h73c64atan3bwzon775avwhq5c64 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/234 104 224761 656540 2026-08-04T21:28:31Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 782 — homeriska strofer skrivna på slagfältet. Hela kejsardömet visade sig för honom och han kände som en flod svälla inom si^ och sti^a över bräddarna; stundom föreföll det, som om hans fader var när honom oclisom en fläkt viskade i hans öra. Han blev underlig till sinnes, tyckte sig hö­ ra trummor, kanoner ocli trumpeter, bataljoner­ nas taktfasta steg, kavalleriets dämpade och av­ lägsna galopp. Då och då betraktade han him­ melen och i de...' 656540 proofread-page text/x-wiki dbaj84ckxmczq6zytktq9eyjj3yz180 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/235 104 224762 656541 2026-08-04T21:28:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 783 — Bounaparte — allt försvann ocliersattes av en obestämd men strålande glans, i vilken på en ouppnåelig höjd skymtade en Cesars bleka mar­ morgestalt. För hans fader hade kejsaren ej varit annat än den älskade anföraren, som man offrar allt för; för Marius blev han något mera. Han blev den av ödet utsedde skaparen av det franska världsväldet som efterträdare till det romerska. Han blev den underbare arkitekten under en raserandets tid, en e...' 656541 proofread-page text/x-wiki no8c8gocn0vcp57xvvomkcy8gl1633y Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/236 104 224763 656542 2026-08-04T21:28:46Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 784 — en diktator, en despot, som hade sin motivering i en republik samt sammanfattade en revolution. Napoleon blev för honom mannen-folket, liksom Kristus var människan-guden. Man finner, att han liksom alla neofyter gick till överdrift, att han kastade sig in i den nya tron och gick alldeles för långt. Hans läggning var sådan. När han en gång kommit ut på slutt­ ningen, kunde han ej hejdas. Han greps av hän­ förelsen för värjan, som i hans själ...' 656542 proofread-page text/x-wiki 2q9wwqvn58ms83bd1w7cg0x14qy954h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/237 104 224764 656543 2026-08-04T21:28:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 785 — fall, såg han nu Franlcrikes tronbestigning. Hela hans syn på tingen förändrades. Det som hade varit solens nedgång blev nu morgonrodnaden. Allt detta skedde, utan att hans familj anade något. När han hade fullbordat detta oförklarliga verk, när han helt lagt av bourbonernas och ultras klädnad, när han raderat bort aristokraten, jakobiten och rojalisten, när han helt och fullt blivit revolutionär, demokrat och nästan republikan, då gick han t... 656543 proofread-page text/x-wiki j513ng5wrcnwt11m8yncm72wc7qs5qe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/238 104 224765 656544 2026-08-04T21:28:59Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 786 — be. Gerontes glättighet gör alltid en melanlcolisk Werther förtvivlad. Så länge samma politiska åsikter och samma tankar hade förenat dem, hade det funnits en brygga, på vilken han kunde möta herr Gillenormand. När denna brygga försvann, gapade avgrunden. Oclitill detta kom, att Marius tänkte pä att herr Gillenormand helt omotiverat hade obarmhärtigt ryckt honom frän översten och på så sätt berövat barnet en fader oclifa­ dern ett barn....' 656544 proofread-page text/x-wiki fkasfgckyxoynspzjww8i09i7hzo977 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/239 104 224766 656545 2026-08-04T21:29:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 787 — Under en av sina alltid korta resor hade han besökt Montfermeil för att uppfylla den befall­ ning, lians fader efterlämnat; han hade sökt efter sergeanten från Waterloo, värdshusvärden Thénardier. Denne hade gjort konkurs, krogen var stängd, och man visste ej vad det blivit av honom. För dessa efterforskningars skull var Marius bor­ ta i fyra dygn. — Det är uppenbart, sade morfadern, att han börjat leva oordentligt. Man hade trott sig finna,...' 656545 proofread-page text/x-wiki 3xhv5eis16ok26ms1wrxs1is86hpnd1 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/241 104 224767 656546 2026-08-04T21:29:18Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '789 — En morgon hade fröken Gillenormand den äld­ re återvänt hem så upprörd, som hennes mildhet tillät henne att bli. Marius hade just hos sin mor­ fader begärt tillåtelse att företaga en kortare resa, som han ämnade starta redan samma afton. — Resl hade morfadern svarat och herr Gille­ normand hade för sig själv med höjda ögonbryn tillagt: Han har fått recidiv. Fröken Gillenormand hade alldeles förbryllad stigit upp till andra våningen samt u...' 656546 proofread-page text/x-wiki nyabak461q30erm200glhz7vpkye2qb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/242 104 224768 656547 2026-08-04T21:29:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 790 — vilkas mönster liknade de höga hjulen på en tillbury. Det var ett tråkigt arbete, och arbeterskan var allt annat än glad. Hon hade hållit på med det i flera timmar, när dörren öppnades. Fröken Gillenormand lyfte upp näsan och såg löjtnant Theodule, som gjorde honnör. Hon utstötte ett skri av lycka. Man kan vara gammal, man kan vara pryd och from oclifaster, men det är alltid trevligt att se en lansiär komma in i rummet. — Är du här, The...' 656547 proofread-page text/x-wiki iyensqdgdnh046s5k84iol67dwy1t7c Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/243 104 224769 656548 2026-08-04T21:29:35Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 791 — måste vi passera Paris. Jag har sagt: jag har gått för att besöka min faster. — Och se här för ditt besvär. Hon gav honom tio guldmynt. — Ni menar för mitt nöje, kära faster. Theodule omfamnade henne för andra gången oclihon hade den glädjen att känna hans mu­ stascher snudda vid sin hals. — Kommer du att rida med regementet hela vägen? frågade hon. — Nej, faster. Jag höll på att jag skulle få träffa dig. Min kalfaktor tar min h...' 656548 proofread-page text/x-wiki 80vpwsqkif0r0mvohqnzmk7cszbr00h Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/244 104 224770 656549 2026-08-04T21:29:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 792 — — Vilket namn? — Marius Pontmercy. — Den rucklaren! utropade fastern. Din ku­ sin är ej en rangerad karl som du. Och att tänka sig, att han skall tillbringa hela natten i diligensen! — Jag också. — Men du är tvungen till det. — Visst tusan, sade Theodule. — Nu hände något med fröken Gillenormand. Hon fick en idé. Om hon varit en man, skulle hon slagit sig för pannan. Hon vände sig till Theo­ dule: — Vet du, att din kusin ej kän...' 656549 proofread-page text/x-wiki lmwwht38couk32fsejsq0jlowd8pzb4 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/245 104 224771 656550 2026-08-04T21:29:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 793 — — Marius! Vilket obehagligt namn! har man kallat honom Marius? Varför Och när du he­ ter Theodule! — Jag skulle vilja heta Alfred, sade officeren. — Hör på, Theodule. — Jag lyssnar, faster. — Noga! — Noga.. — Är du med? — Ja. — Marius är ofta borta. — Ah! — Om nätterna. — Oh! — Vi skall taga reda på vad som ligger bak­ om detta. — Theodule svarade med lugnet hos en här­ dad man: — Vilken skojare. Och med detta t...' 656550 proofread-page text/x-wiki nwmj4ion4x2zbrze5xt1bhlkag7uzz3 Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/246 104 224772 656551 2026-08-04T21:29:58Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 794 — hon var fullkomligt övertygad tack vare detta ord flickunge, som av Theodule uttalades på nästan samma sätt som av herr Gillenormand. Hon fort­ satte: — Låt oss roa oss ett tag! Följ efter Mariusl Han känner dig ej så det går lätt. Eftersom det finnes en flickunge med i spelet, så försök att få se henne. Och skriv sedan till oss om saken. Det kommer att roa din farfar. Theodule hade ingen överdriven smak för så­ dana saker, men han kän...' 656551 proofread-page text/x-wiki a9e3qkvaqp3qikfgdg22u2hs8cngm1w Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/247 104 224773 656552 2026-08-04T21:30:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 795 — Och det första spionen gjorde var att somna. Sömnen var djup. Argus snarkade hela natten. Vid daggryningen ropade kusken: — Vernon! Uppehåll i Vernonl Löjtnant Theodule vaknade. — Gott, mumlade han halvsovande, det är här jag skall stiga ur. Så småningom klarnade hans minne, han tänk­ te på sin faster, på de tio guldmynten och på sitt uppdrag att skildra Marius uppförande. Detta kom honom att skratta. — Han är kanske ej kvar i diligense...' 656552 proofread-page text/x-wiki h7twkzn5t2y1xp83zeg2ud1e4kx76vb Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/248 104 224774 656553 2026-08-04T21:30:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 796 — En bondflicka stod vid vagnen tillsammans med postiljoner och hästar samt erbjöd de resande blommor. — En blomma åt er sköna, ropade hon. Marius gick fram till henne och köpte hennes vackraste blommor. — För tusan, sade Theodule, det här börjar intressera mig. Vem tänker han skänka de där blommorna? Till en sådan bukett behövs det verkligen en vacker kvinna. Jag måste få se henne. Nu var det ej blott på grund av sitt uppdrag utan även a...' 656553 proofread-page text/x-wiki pg9s8x0jfkzw8citn5o40mbnsdlkynd Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/249 104 224775 656554 2026-08-04T21:30:20Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 797 — När han kommit fram till kyrkan, gick Marius ej in utan runt ett hörn av absiden. — Mötet är ute, sade Theodule. Låt oss titta på flickebarnet. Han gick försiktigt på tå mot det hörn, bakom vilket Marius försvunnit. Där blev han stående häpen. Med pannan i händerna hade Marius böjt knä vid en grav. Han hade lagt sin bukett på den. Vid den ena ändan av graven stod det ett svart träkors med detta namn i vita bokstäver: Över­ sten baron...' 656554 proofread-page text/x-wiki pz0fyyxzgrvzow1j9hzwnk5dvwvcjir Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/251 104 224776 656555 2026-08-04T21:30:32Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 799 — got alls, om ej förhållandena i Vernon omedel­ bart träffat på ett motstånd i situationen i Paris. Marius återvände trån Vernon tredje dagen ef­ ter sin avresa, ste^ av vid sin morfaders bostad och utmattad av två sömnlösa nätter i diligensen sökte han omedelbart ersättning för den felande sömnen, gicl<genast upp på sitt rum och hade ej ens tid att taga av sig sin resrock och hann knappast taga av sig det svarta band, som han alltid bar o...' 656555 proofread-page text/x-wiki mxgj3ym5eilcphvwwpxidqsgw7jy0gh Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/252 104 224777 656556 2026-08-04T21:30:41Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 800 — — Jag tycker bättre om det, sade herr Gillenormand. Ett ögonblick senare kom han in i den salong, där fröken Gillenormand den äldre satt vid sin sybåge. Hans entré var en triumfators. I ena handen höll herr Gillenormand redingo­ ten och i den andra det svarta bandet, och han utropade: — Seger! Vi hålla på att genomskåda hem­ ligheten! Vi börja på att pejla djupet av vårt svarta fårs förvillelse. Jag har porträttet! I själva verket...' 656556 proofread-page text/x-wiki 2wywav3vlffu22bthpgiarbvqdrggcn Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/253 104 224778 656557 2026-08-04T21:30:51Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 801 — som antagligen kommer honom att darra. Nuti­ dens ungdom har så dålig smak! — Låt oss se efter! sade hans äldsta dotter. Man öppnade medaljongen genom att trycka på en fjäder. I den fanns intet annat än ett pap­ per, som var noga sammanviket. -— Det ena eller det andra, sade herr Gi!!enormand, i det han brast ut i ett gapskratt, jag vet vad det är! Ett kärleksbrev! — Låt oss läsa det! sade fastern. Hon tog på sig sina glasögon. De veck...' 656557 proofread-page text/x-wiki bd2psnqodzbkvrg5amxfxaytk2f5z9p Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/254 104 224779 656558 2026-08-04T21:31:00Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 802 — Mostern undersökte papperet, vände det åt al­ la håll samt lade det tillbaka i lådan. I samma ögonblick föll ett avlångt, i blått papper inslaget paket ur redingotens ficka. Frö­ ken Gillenormand tog upp det samt öppnade det. Det var Marius' hundra visitkort. Hon räckte dem till herr Gillenormand, som läste: "Baron Marius Pontmercy." Den gamle ringde. Nicolette kom. Herr Gil­ lenormand tog bandet, skrinet och redingoten, kastade allt på go...' 656558 proofread-page text/x-wiki gbiaz0yvyk0gq6y1e79ss6dk7q8uabe Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/255 104 224780 656559 2026-08-04T21:31:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 803 — gammaldags, borgerliga pondus och helt hånfullt, liksom om lian sade något förkrossande: — Se här! Se häri Du har blivit baron! Jag frambär mina lyckönskningar! Vad är menin­ gen med allt detta? Marius rodnade lätt och svarade: — Det betyder, att jag är min faders son. Herr Gillenormand blev hastigt allvarsam och sade med hård röst: — Din fader, det är jag. — Min fader, återtog Marius med sänkt blick och allvarligt utseende, var en...' 656559 proofread-page text/x-wiki 586s49yb0xdz5jdcb2qqys2wz1tjg5b Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/256 104 224781 656560 2026-08-04T21:31:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 804 — sig. Varje ord, Marius sagt, hade återspeglats på den gamle rojalistens ansikte, som verkat, som om det mottagit en örfil. Han började med att se dyster och harmsen ut och slutade med att rodna, att antaga purpurns färg samt likna ett flammande bål. (Forts, i sjunde bandet.)' 656560 proofread-page text/x-wiki q7zxtmk55sygyaxhpgqqx4bkfmx0duz Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/108 104 224782 656561 2026-08-04T21:31:48Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656561 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/154 104 224783 656562 2026-08-04T21:32:01Z Jonatanskogsfors 17420 /* Utan text */ 656562 proofread-page text/x-wiki qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/9 104 224784 656563 2026-08-04T21:39:23Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 656563 proofread-page text/x-wiki 6u65o3s2mibne3cytzcxisj9263qqc3 Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/650 104 224785 656565 2026-08-05T08:27:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 656565 proofread-page text/x-wiki h6rck0by9lo5w4y079896d5v9w2jtxe Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/243 104 224786 656566 2026-08-05T08:57:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656566 proofread-page text/x-wiki bj18mdh7mbyst5rsc4prlxeh1o7epll Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/244 104 224787 656567 2026-08-05T09:00:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656567 proofread-page text/x-wiki ch2tpoj8js8yny4nb73eox6dqscsl97 Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/245 104 224788 656568 2026-08-05T09:05:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656568 proofread-page text/x-wiki 4097x30mzpgvp2cn1zy8wc838btbfrv Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/246 104 224789 656569 2026-08-05T09:10:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656569 proofread-page text/x-wiki ny6tlwdvnwopti3se45x7e38zm2nyjw Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/247 104 224790 656570 2026-08-05T09:14:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656570 proofread-page text/x-wiki 504ewfz2vr0kud61uq1yu0vb7kwpg7e Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/248 104 224791 656571 2026-08-05T09:18:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656571 proofread-page text/x-wiki 8lmtrxsec5gha8t4503xpp85o1afshn Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/249 104 224792 656572 2026-08-05T09:23:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656572 proofread-page text/x-wiki d64k7rdudpxhyytr4oktx7d59j0okk8 Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/250 104 224793 656573 2026-08-05T09:26:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656573 proofread-page text/x-wiki nz3ce9gqxzsxlrwvuynk41mt5d4rt1w Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/251 104 224794 656574 2026-08-05T09:30:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656574 proofread-page text/x-wiki 0c7qqz7rm417c2mm3brgqn4m15n7sgb Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/252 104 224795 656575 2026-08-05T09:37:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656575 proofread-page text/x-wiki e1yjdw6tbkmr9s5ml3rtp4pb5pgmndk Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/253 104 224796 656576 2026-08-05T09:40:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 656576 proofread-page text/x-wiki sainv6agszt5rx0hg8uce86jfalchsb Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren 0 224797 656577 2026-08-05T09:43:57Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=226 to=253 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte_Leffler|Anne-Charlotte Leffler]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Ernst Ahlgren]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Det unga Sverige]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div>' 656577 wikitext text/x-wiki e5f452go3v3ks1mmag672r2rj0k6ojs