Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.14
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Användare:PWidergren
2
127079
656579
655179
2026-08-05T11:04:22Z
PWidergren
11678
656579
wikitext
text/x-wiki
ka8czdt8nwiflsi8furyijbl6bk592z
Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/29
104
187647
656372
559413
2026-08-04T17:05:54Z
Grey ghost
547
/* Validerad */
656372
proofread-page
text/x-wiki
h5wj473c2eqfspjr35tf1te70klcukr
Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/30
104
187650
656373
559416
2026-08-04T17:20:26Z
Grey ghost
547
/* Validerad */
656373
proofread-page
text/x-wiki
gcmj7w9iccfkipp06u9ghuc5e8zw6yv
Hemmen i den nya verlden, Första delen
0
218119
656580
645573
2026-08-05T11:15:54Z
PWidergren
11678
656580
wikitext
text/x-wiki
ad2aff8lw8bbj20xba5yjobmd07gfum
Författare:Victoria Benedictsson
106
218272
656578
645782
2026-08-05T10:30:24Z
PWidergren
11678
656578
wikitext
text/x-wiki
7m7vje0wwd8w7xiffu8cdvvnres26vd
Samhällets olycksbarn (1927)/Del 1/Bok 01
0
218901
656371
647934
2026-08-04T15:17:03Z
Jonatanskogsfors
17420
Testa om export funkar bättre utan transkludering
656371
wikitext
text/x-wiki
rfsphpr7o373j3e5qbuj5bmfo8d7w17
Hemmen i den nya verlden, Andra delen
0
220567
656581
655087
2026-08-05T11:16:59Z
PWidergren
11678
656581
wikitext
text/x-wiki
2jvvj149d1tn5d190xavmhdkkliloak
Hemmen i den nya verlden, Tredje delen
0
222657
656582
652857
2026-08-05T11:17:43Z
PWidergren
11678
656582
wikitext
text/x-wiki
lwn40q1ef76r6p1yhuom7sd5n8dxm7m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/10
104
224555
656331
2026-08-04T15:05:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 558 — borgare, halvbonde, och som på språket från slot ten hette "en smula bondsk, en smula stadslik" el ler "peppar och salt". Ehuru Fauchelevent var hårt prövad av ödet och nu började närma sig slutet av sitt liv, var han likväl en man, som följde det första infallet utan någon eftertanke. Detta är en dyrbar egenskap, som hindrar människan från att bliva verkligt dålig. Hans fel och hans laster, ty han hade haft sådana, berörde blott y...'
656331
proofread-page
text/x-wiki
4puu7rjkn3uh5hswzyrf7g631pe514h
656564
656331
2026-08-04T21:41:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656564
proofread-page
text/x-wiki
4ugos3lssqfy1k6keq8uoq42aqwvvlv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/11
104
224556
656332
2026-08-04T15:05:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 559 — börja med att inte sätta foten utanför det här rum met. Varken ni eller den lilla. Ett enda steg ut i trädgården oclivi äro upptäckta. — Det är riktigt. — Herr Madeleine, återtog Fauchelevent, ni har kommit i ett mycket lämpligt ögonblick, jag menar ett dåligt, ty en av nunnorna är mycket sjuk. Tack vare detta bekymrar man sig ej så mycket om oss. Det ser ut, som om hon skulle dö. Man har bedit för henne i fyrtio timmar. ror. Hela...'
656332
proofread-page
text/x-wiki
l5tprz38novi1vwrf658qjucmu6vipi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/12
104
224557
656333
2026-08-04T15:05:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 560 - Frågetecknet betydde så mycket som: Då före faller det mig som om jag skulle kunnat stannat, här. Det var på detta frågetecken Fauchelevent svarade: — Det finnes små. — Vilka små? frågade Jean Valjean. Just som Fauchelevent öppnade munnen för att förklara detta, ringde en klocka. Nunnan var död, detta var dödsklämtningen. Han gjorde ett tecken åt Jean Valjean att lyssna. Klockan slog ännu ett slag. — Det är dödsringningen, herr...'
656333
proofread-page
text/x-wiki
6pt50ztw01vx8mnhiywryz71nnlh8g5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/13
104
224558
656334
2026-08-04T15:05:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 561 — Som jag sade, ett slag i minuten. Det är döds ringningen. — Jag förstår, fader Fauclielevent. Det finnes pensionärer. Och Jean Valjean tänkte för sig själv: — Då vet jag hur jag skall ordna Cosettes upp fostran. — Fauchelevent utropade: — Visst tusan! Om det finns småflickor? De myllra omkring en. Och att vara man på det här stället, det är detsamma som att ha pesten. Som ni ser, har man bundit en bjällra om foten på...'
656334
proofread-page
text/x-wiki
cplfpf6si3t8j9nkhxxmweo5lb3152p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/14
104
224559
656335
2026-08-04T15:05:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 562 — ifrån kommer ni? För mig får ni gärna ha fallit ned från himlen, emedan jag känner er, men nun norna vilja nog helst, att man kommer genom porten. Plötsligt hördes ett invecklat klockspel från ett annat håll. — Å, sade Fauchelevent, nu kallas de äldre till kapitel. Man håller alltid kapitel, när någon är död. Hon dog i gryningen. Man dör i allmänhet vid gryningen. Men kan ni inte komma ut på samma sätt som ni kom in? Det är int...'
656335
proofread-page
text/x-wiki
lhow7xma8rielntuxym0ksffgh6fm49
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/15
104
224560
656336
2026-08-04T15:05:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 563 — chelevent. Ni behöver icke säga mig det. Den gode Guden har tagit upp er i sin hand för att se närmare på er och har sedan släppt er. Men han ämnade er naturligtvis för ett munkkloster och har tagit fel. Vad nu. Ännu en klocka. Det är för att underrätta portvakterskan, att hon skall under rätta stadsstyrelsen, att den skall säga till döddoktorn, att han skall komma att se, att det finns en död. Så mycket besvär är det att dö....'
656336
proofread-page
text/x-wiki
7qfexisznhlx8os4dazbil4yz3bekjf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/16
104
224561
656337
2026-08-04T15:06:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 564 — Hon ligger under en pressenning. Jag lämnar henne under tiden till en gammal grönsaksmånglerska, som jag känner på Chemin-Vert-gatan. Hon är döv och där finns en liten säng. Jag ropar i örat på henne, att det är en brorsdotter till mig och ber henne se till flickan tills dagen därpå. vänder hon tillbaka tillsammans med er. Sedan Ty ni Det är nödvändigt. Men måste vända tillbaka. hur skall ni bära er åt för att komma ut? Jean...'
656337
proofread-page
text/x-wiki
h5vrx9vggtdcehz0tyo5ywqr9p1vi3s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/17
104
224562
656338
2026-08-04T15:06:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 565 — svepes hon av systrarne. Och sedan slår jag i spikarne. Det tillhör mitt uppdrag som trädgårds En trädgårdsmästare är en smula död mästare. grävare. Man ställer henne i en sal på nedre vå ningen i kyrkan, som står i förbindelse med gatan och dit ingen annan man än död-doktorn får kom ma. Jag räknar inte till männen likbärarne och mig själv. Det är i det rummet, som jag spikar igen kistan. Likbärarne komma dit och s...'
656338
proofread-page
text/x-wiki
11623w18mt4a9lwioqbmvxcozwblpeh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/18
104
224563
656339
2026-08-04T15:06:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 566 — passar i reglementet, som ej har uniform och som kommer att avskedas. Det är skada, ty den är så bekväm. Jag har en vän, fader Mestienne, dödgrävaren. Nunnorna här ha ett privilegium, nämligen att få bäras till graven om natten. finnes en särskild kungörelse om det. allt som hänt sedan i går. Det Men tänk Den goda Crucifixion är död och fader Madeleine.... — Är begravd, sade Jean Valjean med ett sorg set småleende. Fauche...'
656339
proofread-page
text/x-wiki
ar687u8x7w68wjnyebfeh9q6zulxcxx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/19
104
224564
656340
2026-08-04T15:06:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 567 — gården, så fort som hans sneda ben tilläto och under tiden kasta en blick på sina meloner. Tio minuter senare knackade fader Fauchelevent, vars bjällra skingrade nunnorna i hans väg, på en dörr, och en mild röst svarade: — För alltid, I evighet, vilket var det samma som: Stig in. Denna dörr förde till det samtalsrum, dit träd gårdsmästaren hade tillträde i tjänsteärenden. Det gränsade till stora kapitelsalen. Abbedissan satt i rummets e...'
656340
proofread-page
text/x-wiki
mr8zrdf2fq7tmtfe0ee8h66t4hc3lde
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/21
104
224565
656341
2026-08-04T15:06:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 569 — en djärvhet, som han innerst darrade för, jag har också något att säga den högt vördade modern. Abbedissan betraktade honom. — Så, ni har ett meddelande att göra mig? — En bön. — Tala. Den gamle Fauchelevent, för detta skrivare och brännvinsadvokat, tillhörde de bönder, som ha en viss säkerhet i uppträdandet. En viss smidig okunnighet är en styrka; man misstror den icke och blir fångad. Under de över två år, som Fau chelev...'
656341
proofread-page
text/x-wiki
n5f3ij2hac4hqt6ic54wzacx7erhx6m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/22
104
224566
656342
2026-08-04T15:07:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 570 — kloster ej längre hade några hemligheter för ho nom. Sfinxen viskade alla sina hemligheter i hans öra. Fauchelevent, som visste allt, teg med allt. Det var hans slughet. vara dum. Hela klostret trodde honom Det är en stor merit i religiöst avse ende. De äldre nunnorna höllo mycket på honom. Han var en egendomlig dövstum man. Han ingav förtroende. Dessutom var hans punktlig och läm nade aldrig klostret annat än när hans arbete kr...'
656342
proofread-page
text/x-wiki
lf37nj58hkxzwkaf35ad7v89lnx5onr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/23
104
224567
656343
2026-08-04T15:09:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 571 — lantligt slag, oklar men slug. Han talade länge om sin ålder och sina krämpor, om hur åren hä danefter räknades dubbelt för honom, om de öka de kraven på arbete, om trädgårdens storlek, om vaknätter, som till exempel den sista, då han måst lägga halm över melonerna på grund av månen; han slutade med detta: han hade en bror — abbe dissan gjorde en rörelse — en bror, som inte läng re var ung — en ny rörelse hos abbedi...'
656343
proofread-page
text/x-wiki
3snfchwgvq8v9af4z6zz8ws15oixdtp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/24
104
224568
656344
2026-08-04T15:09:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 572 — — Vad skall den vara till? — Till hävstång. — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. Utan att säga ett ord reste sig abbedissan och gick in i rummet bredvid, som var kapitelsalen, och där troligen de äldre nunnorna voro samlade. Fau chelevent blev ensam kvar.'
656344
proofread-page
text/x-wiki
foni12cwlal8ouqyrob7e6a891mm9j7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/26
104
224569
656345
2026-08-04T15:09:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 574 — — Vid ett sådant tillfälle behöver man vara två. — Syster Ascension är stark som en karl och skall hjälpa er. — En kvinna är aldrig det samma som en man. — Vi ha blott en kvinna till er hjälp. och en gör vad han förmår. lon meddelar Var För att fader Mabil- fyrahundrasjutton ocliMerlonus Horstius blott trehundrasjuttiosju epistlar av den heliga Bernhard, föraktar jag ej Merlonus Hors tius. — Icke heller jag. — Det är be...'
656345
proofread-page
text/x-wiki
6yjs6be37ln19ej7dzeiejzzdf5awhf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/27
104
224570
656346
2026-08-04T15:09:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 575 — — Och stenen är lagd så, att den vänder sig oni ett par tappar. — Gott, vördade moder. Jag skall öppna val | ' vet. — Och fyra av nunnorna skola hjälpa er. — Och när valvet är öppnat? — Skall det senare åter tillslutas. — Är det allt? — Nej. — Giv mig edra order, vördade moder. — Fauvent, vi lita på er. — Jag är här för att vara er till tjänst. — Och för att ej tala om något. — Ja, vördade moder. — När v...'
656346
proofread-page
text/x-wiki
i6ize2zv77a9wc0d95lsrygsa3cou2x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/28
104
224571
656347
2026-08-04T15:09:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 576 — — Ni vet, att en av de äldre systrarna dött i dag. — Nej. — Ni har då inte hört klockan? — Man hör inte längst borta i trädgården. — Verkligen inte? — Det är knappast att jag hör min egen ring ning. — Hon dog i gryningen. — Och håll. dessutom kom vinden från motsatt — Det var syster Crucifixion. himlen. Nu är hon i Abbedissan tystnade, rörde läpparna, som till bön, samt återtog: — Det är ej mera än tre år s...'
656347
proofread-page
text/x-wiki
dgw17zb759xam9hqna31ar6rm56pmd9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/29
104
224572
656348
2026-08-04T15:09:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 577 — rysligt, om en man trädde in i de dödas kam mare. — Sällan. — Vad säger ni? — Sällan. — Vad menar ni? — Jag säger sällan. — Mera sällan än vad? — Vördade moder, jag sade icke mera sällan än något, jag sade blott sällan. — Jag förstår er ej. Varför säger ni sällan? — För att säga som ni, vördade moder. — Men jag säger icke sällan. — Ni har ej sagt det, men jag säger det för att säga som ni. — Klockan...'
656348
proofread-page
text/x-wiki
q2sdyp0uqlfwu6clypeas4mo95hele4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/30
104
224573
656349
2026-08-04T15:09:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 578 — Fauchelevent torkade sig i pannan. Abbedissan gjorde en rörelse, mumlade något samt sade: — Under sin levnad verkade syster Crucifixion omvändelser, efter sin död kommer hon att göra underverk. — Det kommer hon att göra, sade Fauchele vent, som nu gick försiktigt fram ocli ej tänkte snubbla som nyss. — Fader Fauvent, klostret har varit rikt väl signat genom att ha kunnat räkna syster Cruci fixion bland sina medlemmar. Det är säke...'
656349
proofread-page
text/x-wiki
2o6vwq5td7bds1hk20763zmn3zokk7z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/31
104
224574
656350
2026-08-04T15:10:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 579 — förman, att hon skulle återuppstå i Gud. Det fanns något paradisiskt över denna död. Fauchelevent trodde att det var en predikan, som avslöts, och sade därför: — Amen. — Fader Fauvent, man måste göra vad de dö da bedja om. Abbedissan lät några av radbandets kulor lö pa mellan fingrarna. Fauchelevent teg. Hon fortsatte: — Jag har i denna sak talat med många an dans män, vilka väl känna de prästerliga be stämmelsern...'
656350
proofread-page
text/x-wiki
972gkqy2jegk4rdn1n8yv0vjoql3jtn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/32
104
224575
656351
2026-08-04T15:10:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 580 — så upptagen av sina tankar, att hon inte hörde. Hon fortsatte: — Fader Fauvent? — Vördade moder? — Den helige Diodorus, ärkebiskop av Kap- padocien, önskade att man på hans grav skrev Så sked ordet: Acarus, som betyder jordmask. de. Icke sant? — Det är sant. — Den helige Mezzocanus, abbot i Apuila, ville begravas vid foten av en galge. Så skedde. — Det är sant. — Den helige Terentius, biskop i Ostia vid Tiberns mynning,...'
656351
proofread-page
text/x-wiki
op24fel9u9vs6cdyu3mt32em2bq7r0t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/33
104
224576
656352
2026-08-04T15:10:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 581 — ges och detta fastän Bernhard Guidonis var bi skop i Tuy i Spanien. Kan detta bestridas? — Säkert icke, vördade moder. — Saken bekräftas av Plantavit de la Fosse. Ännu några av radbandets kulor gledo mellan fingrarna och abbedissan fortsatte: — Fader Fauvent, syster Crucifixion skall be gravas i den kista, där hon vilat i tjugo år. — Det är rätt. — Det är en fortsättning av hennes sömn. — Det är då den kistan, som jag skal...'
656352
proofread-page
text/x-wiki
jlvvtei7bhiara7xfi2vtdof144lwql
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/34
104
224577
656353
2026-08-04T15:10:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 582 — — Under altaret. Fauchelevent spratt till. — Valvet under altaret? — Under altaret. — Men — — Ni har' en järnstång. — Ja, men — — Ni lyfter upp stenen med järnstången, som stickes in i ringen. — Men — — Man måste lyda de döda. Att bli begravd i valvet under kapellets altare, att ej behöva vila i profan jord, att död få förbliva där hon varit som levande, det var syster Crucifixions yttersta ön skan. Hon har bett oss...'
656353
proofread-page
text/x-wiki
lpxz4u4h640oa0j001xamepb6gcv5x6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/35
104
224578
656354
2026-08-04T15:10:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 583 — slutat att syster Crucifixion enligt sin önskan skall begravas i valvet under altaret. Tänk blott, fader Fauvent, om vi skulle få se under verk här! Vilken ära skulle då ej Gud förläna klostret. Och underverken komma från helgo nens gravar. — Men, vördade moder, om sundhetsinspek- tionen — — Den helige Benedikt II har, när det gäller be gravning, satt sig emot kejsar Konstantin Po- gonat. — Men poliskommissarien —...'
656354
proofread-page
text/x-wiki
7yp8dnhvmssdatw097zpveyw30nxddi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/36
104
224579
656355
2026-08-04T15:10:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 584 — den, som ej talat på länge. Den dag, då retorn Gymnastoras lämnade fängelset, var han full av syllogismer och antiteser och måste stanna fram för ett träd på vägen, för att hålla ett tal till det; han gjorde stora, stora ansträngningar för att övertyga det. Abbedissan, som vanligen måste iakttaga tystnad, var nu ivrig att tala och börja de därför öppna alla slussar: — Till höger har jag Benediktus, till vänster Clairvaux'...'
656355
proofread-page
text/x-wiki
984mypyclosmvrghf06uu50295xjjvd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/37
104
224580
656356
2026-08-04T15:11:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 585 — rée, biskop i Poitiers samt Eon de 1'Etoile; han enade tvistande furstar, gav råd åt kung Ludvig den unge och påven Eugen III, skrev stadgar för Tempelherrarnas orden, predikade korståget samt gjorde tvåhundrafemtio underverk i sitt liv och en gång trettionio på en dag. — Vem är Benedikt? Han är patriarken av Monte Cassino, den andre grundaren av kloster livet i västerlandet, vår Basilius. Hans orden, benediktinerna, har skänkt v...'
656356
proofread-page
text/x-wiki
0lxghfzoatsdl9s99apld04mcboo41g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/38
104
224581
656357
2026-08-04T15:11:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 586 — tionen. Skall Gud stå under poliskommissarien? Men sådan är tiden. Tyst. Fauvent. Fauclielevent kände sig allt annat än väl till mods under denna dusch. Abbedissan fortsatte: — Ingen kan tvivla på klostrens rätt att be grava. Det är ej andra än kättare oclifanatiker, som kunna bestrida den. Vår tid är en föi-virringens och orons. Man är okunnig om det vikti gaste och känner till det, som man ej bör veta. Tiden är full av ogudakt...'
656357
proofread-page
text/x-wiki
5dk5trj557axz49dj5us613qx4y5rmn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/39
104
224582
656358
2026-08-04T15:11:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 587 — Bourgoin och patern i Sankta Martha Jean Fran- cois Senault. Man känner till fader Cotons mamn, men ej emedan han var en av de tre, som grundade oratorieorden utan emedan hans namn svordom av hugenottkonungen användes som Henrik IV. Vad som gör Francois de Sales om tyckt av denna världens barn är, att han bruka Och vidare angriper man reli de fuska i spel. gionen. Varför? Emedan det funnits dåliga präster, emedan Sagittar...
656358
proofread-page
text/x-wiki
puiowqfuaa6q7un6qewnnwncgr0445z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/40
104
224583
656359
2026-08-04T15:11:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 588 — till Visigoternas konung, för att, i fråga om de döda, bestrida den världsliga maktens myndig het. Gautier, biskop i Chalons, stod i denna sak fast emot Otto, hertig av Bourgogne. la styrelsen böjde sig för detta. Den gam Fordom hade vårt kapitel rätt att uttala sig även i världsliga ting. Abboten i Citeaux och ordensgeneralen var självskriven ledamot av Bourgognes parlament. Med våra döda göra vi, som vi vilja. Till och med den hel...
656359
proofread-page
text/x-wiki
szsagzxw0q5arvhcrddpvhwqt3wix0s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/41
104
224584
656360
2026-08-04T15:11:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 589 — — Det är gott. — Jag — Gott. är klostret helt och hållet tillgiven. Ni spikar igen kistan. bära den till kapellet. Systrarna Man läser dödsmässan. Sedan återvänder man till klostret. Mellan elva och midnatt kommer ni med er järnstång. skall ske i största hemlighet. Allt I kapellet skall det finnas fyra nunnor, syster Ascension och ni själv. — Och systern vid pålen? — Hon ser sig icke om. — Men hon kommer att höra....'
656360
proofread-page
text/x-wiki
4ow5f3kuso5sexzyww1k9jwxru7gs9x
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/42
104
224585
656361
2026-08-04T15:11:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 590 — — Jag lägger bara märke till vad som tillkal lar mig. — Det är bra, Fauvent. — Vördade moder, det behövs en hävstång på minst sex fot. — Var skall ni skaffa den? — Där det finns galler, där är det ingen brist på järnstänger. Jag har en massa skrot borta i trädgården. — Glöm ej att komma en stund före midnatt! — Vördade moder. — Vad är det? — Om ni någonsin mera har behov av så dan hjälp, så är min bror ryslig...'
656361
proofread-page
text/x-wiki
ttcxj1tydfk2ii0waarcg3jp1dovl4z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/43
104
224586
656362
2026-08-04T15:11:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 591 — — Fader Fauvent, jag kom att tänka på en sak. Det blir inte för Tag en hel timma på er. mycket. Håll i närheten av altaret klockan elva Mässan börjar vid midnatt. med er järnstång. Allt måste vara klart en kvart tidigare. — Jag skall göra allt för att stå klostret till tjänst. Det är överenskommet. igen kistan. ra i kapellet. Jag skall spika Klockan elva på slaget skall jag va Systrarna liksom min hjälpare, syster Ascen...'
656362
proofread-page
text/x-wiki
471s77ftgmq36rgeghyxv83pime34ns
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/44
104
224587
656363
2026-08-04T15:11:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 592 — — Vördade moder, det är jag, som spikar igen kistan i salen bredvid kyrkan, ingen kommer in där mer än jag och jag höljer över bårtäcket. — Ja, men bärarna skola lyfta den på vag nen och sänka ned den i graven oclide komma att märka, att det icke finnes något i den? — Aj för f—n, utropade Fauchelevent. Abbedissan gjorde korstecknet oclitittade på trädgårdsmästaren. Den sista stavelsen fastnade i halsen på honom. Han skynd...'
656363
proofread-page
text/x-wiki
4e4dvtq36qx6ou1ffp7j4zom96q0jre
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/45
104
224588
656364
2026-08-04T15:12:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 593 — till att han kunde gå. dörren. Fauchelevent närmade sig Just som han skulle gå ut sade abbe dissan milt: — Fader Fauvent, jag är nöjd med er. I mor gon, efter begravningen, kan ni taga med er eder broder och säga till honom att taga hit sin flicka.'
656364
proofread-page
text/x-wiki
6n9kgrw60tj9czpn6qm24n07xkb3nhr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/47
104
224589
656365
2026-08-04T15:12:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 595 — Vid det buller, Fauchelevent gjorde, när han öppnade dörren, vände sig Jean Valjean om. — Nå? — Allt är klart och ingenting, sade Fauchele vent. Jag har fått tillåtelse att låta er komma hit, men innan ni kan komma in, måste ni komma ut. Det är det som är knepet. Med den lilla är det lätt ordnat. — Ni bär ut henne? — Och hon håller sig tyst? — Det svarar jag för. — Men ni själv, fader Madeleine? Efter en stund utropade...'
656365
proofread-page
text/x-wiki
tgwpuey4wc72l7g34uas4tpw3jm8jpe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/48
104
224590
656366
2026-08-04T15:12:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 596 — fader Madeleine, magistraten kommer att få reda på saken. Jean Valjean tittade på honom och trodde att han yrade. Fauchelevent återtog: — Hur tu.... ämnar ni komma ut? ske före i morgon. med hit. Det måste I morgon skall jag taga er Abbedissan väntar er. Sedan förklarade han för Jean Valjean, att det var som en ersättning för en tjänst, som han, Fau chelevent, gjorde klostret. Att det tillhörde hans plikter att hjälpa till vid begra...'
656366
proofread-page
text/x-wiki
ldqjk99cqx7oyreu7edn350dc2ca9lq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/49
104
224591
656367
2026-08-04T15:12:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 597 — var fader Madeleine, hans niece, det var Cosette. Att abbedissan bett honom taga med sig släktingarne i morgon, efter jordfästningen. Men att han ej kunde taga med sig Madeleine, om han ej var utanför klostret. heten. Att detta var den första svårig Och sedan fanns det en till: den tomma kistan. — Vad menas med det? frågade Jean Valjean. Fauchelevent svarade: — Myndigheternas kista. En nunna dör. Lä karen kommer hit och säger: En nu...
656367
proofread-page
text/x-wiki
i15vjdxhvfslpns9dqhx8mple6r5zu7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/50
104
224592
656368
2026-08-04T15:12:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 598 — — Ni! — Varför icke? över Jean Valjeans läppar spelade ett av de säll synta småleenden, vilka likna en solstråle på en vinterhimmel. — Minns ni, vad ni sagt mig, fader Fauchelevent: Syster Crucifixion är död. lagt: Ocli att jag till- Och fader Madeleine är begraven. — Å, ni skrattar. Ni skämtar bara. — Nej, det är allvar. Måste jag ej komma ut härifrån? — Jo visst. — Och jag har bett er att skaffa mig en korg och en p...'
656368
proofread-page
text/x-wiki
f0smokch1lolik18whkli5segofxj4q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/51
104
224593
656369
2026-08-04T15:12:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 599 — fredliga klostermiljö, det väckte hos Faucheleveiit en häpnad jämförlig med den, som skulle väckts om man fått se en fiskmås hämta sin föda i ränn- stenen på Saint-Denis-gatan. Jean Valjean fortsatte: — Det gäller att komma ut osedd. Detta är ett sätt. Men säg mig först, hur bruket är här och var kistan står. — Den tomma? — Ja. — Där nere, i bårrummet. Den står på ett par bockar under bårtäcket. — Hur lång är den?...'
656369
proofread-page
text/x-wiki
lad6dee2qnp5ysvj0qivhj302oilm1h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/52
104
224594
656370
2026-08-04T15:12:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 600 — — När öppnar han den? — Blott för att släppa in likbärarne. Sedan de gått, stänges den igen. — Vem spikar igen kistan? — Jag. — Är ni ensam? — Ingen annan man, bortsett från läkaren, kan komma in i bårrummet. Det står till och med skri vet på muren. — Kan ni i natt, när alla sova, gömma mig i det rummet? — Nej, men jag kan gömma er i ett mörkt prång som leder till bårrummet och där jag brukar ha mina verktyg och som...'
656370
proofread-page
text/x-wiki
fraslu7uixz4lmjmvzldnbppl5vs0av
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/705
104
224595
656374
2026-08-04T19:05:56Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656374
proofread-page
text/x-wiki
9nuys3q9rpdmhk2lxm38ncl3bw1xfrk
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/706
104
224596
656375
2026-08-04T19:09:51Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656375
proofread-page
text/x-wiki
m06iyx6k1n6wjjyict88abdwed8g60r
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/707
104
224597
656376
2026-08-04T19:20:41Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656376
proofread-page
text/x-wiki
tmapwb0n8fn5s2slfeyrfhr09nv7nv4
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/708
104
224598
656377
2026-08-04T19:27:46Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656377
proofread-page
text/x-wiki
tvhkrq1qtdysabzbfqqx1rn3qvxqmib
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/709
104
224599
656378
2026-08-04T19:32:16Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656378
proofread-page
text/x-wiki
sm30sb3gpjidawqyeafrnssjhpyfrwt
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/710
104
224600
656379
2026-08-04T19:38:19Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656379
proofread-page
text/x-wiki
45oexttjr97mo69eex73vqywfqgwxbc
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/711
104
224601
656380
2026-08-04T19:40:38Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656380
proofread-page
text/x-wiki
ikxbect1ucwhj0ipml6djfn69xe7w4s
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/712
104
224602
656381
2026-08-04T19:46:00Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656381
proofread-page
text/x-wiki
2yvmbc930tleo67oar8grgj5sohbd7m
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/713
104
224603
656382
2026-08-04T19:49:57Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656382
proofread-page
text/x-wiki
35tno86k53ssbr0sqfld1c1u25ekb6g
Sida:Drottning Lovisa Ulrikas hof 1878.djvu/714
104
224604
656383
2026-08-04T19:57:31Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
656383
proofread-page
text/x-wiki
3c41qqtvr2duo1i2x528pvf75slaiw0
Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf
108
224605
656384
2026-08-04T20:57:41Z
Jonatanskogsfors
17420
Skapade sidan med ''
656384
proofread-index
text/x-wiki
f5zu794cpm1ovosn2uejcip5haxk6go
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/1
104
224606
656385
2026-08-04T20:58:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656385
proofread-page
text/x-wiki
a67m8r4dvcm6lw6rqa324n7c9yz8y1m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/2
104
224607
656386
2026-08-04T20:58:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656386
proofread-page
text/x-wiki
aaq4mhyp4kkb4bv2api113vp8teg4vx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/3
104
224608
656387
2026-08-04T20:59:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656387
proofread-page
text/x-wiki
n1nhxn44d1suzjqojak8jqbligqw3dj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/4
104
224609
656388
2026-08-04T20:59:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
656388
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/5
104
224610
656389
2026-08-04T20:59:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656389
proofread-page
text/x-wiki
f94tn97ev71p1y3oddzfcauc1u8adw0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/6
104
224611
656390
2026-08-04T21:00:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
656390
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/7
104
224612
656391
2026-08-04T21:00:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656391
proofread-page
text/x-wiki
739dy0ctlhjzteieao52ae7hbx17j6i
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf/8
104
224613
656392
2026-08-04T21:00:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
656392
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/53
104
224614
656393
2026-08-04T21:03:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 601 — Fauchelevent ryggade tillbaka och lät benen i fingrarne knaka. — Men det är omöjligt! — Att taga en hammare och slå några spikar i en planka? Vad som föreföll Fauchelevent så oerhört var, vi upprepa det, enkelt för Jean Valjean. hade gått igenom värre saker. Denne Var och en som varit fånge känner till konsten att anpassa sig efter det hål, han vill krypa ut genom. Fången måste underkasta sig att rymma som patienten en kris, vil...'
656393
proofread-page
text/x-wiki
3ffgvbr9dgrh526wi0q84pcqo3yz4ub
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/54
104
224615
656394
2026-08-04T21:03:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 602 — Fauchelevent, som nu hämtat sig en smula, ut ropade: — Men hur skall ni kunna andas? — Jag skall andas. — I en sådan låda! så kvävs jag. Bara jag tänker på det, — Men ni har väl ett borr, ni kan göra några små hål upptill och kan spika igen kistan utan att pressa den för hårt samman. — Och om ni skulle råka nysa? — Den, som rymmer, varken nyser eller hostar. Och Jean Valjean tilläde: — Fader Fauchelevent, vi måste bestä...'
656394
proofread-page
text/x-wiki
0tomtmm53fus30epptvnh1os4q6ex03
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/55
104
224616
656395
2026-08-04T21:03:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 603 — tillhörde de tvelcande naturerna. Men Jean Val- jeans Icallblodighet hembar slutligen segern. Han muttrade: — Det finns verkligen intet annat sätt. Jean Valjean svarade: — Det enda, som oroar mig, det är hur det skall gå på kyrkogården. — Men det är det enda, som ej oroar mig, ut ropade Fauchelevent. Om ni är säker på att klara likvagnen, så skall jag klara graven. Dödgräva ren är en fyllbult, som är min vän. Det är fader Me...'
656395
proofread-page
text/x-wiki
qal2ueng1udo1kqcqy4znw0ho7s5k82
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/56
104
224617
656396
2026-08-04T21:04:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 604 — "Bon Coing" stänger. Jag tar honom med mig, dricker honom full, det tar ej lång tid, ty han har alltid spätt på förut, jag lägger honom under bor det, tar hans inträdeskort och kommer tillbaka hit ensam. Om han är full så säger jag: Gå du, jag skall klara det här. Och han går och jag befriar er. Jean Valjean räckte honom handen och Fauchelevent skyndade sig att fatta den med en rörande iver. — Det är alltså överenskommet, fader Fauchelev...'
656396
proofread-page
text/x-wiki
3orc3sh193mzwwkg7svqpew1wwdhlas
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/58
104
224618
656397
2026-08-04T21:04:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 606 — stora och sin lilla port, vilka av de gamla envist benämndes ridporten och gångporten. Bernhardi- ner-benediktinernunnorna i Petit Picpus hade — det ha vi omtalat — fått tillåtelse att begrava de sina i en särskild vrå och om aftnarne, detta eme dan de förut ägt den. Därför voro också dödgrä varna, som skulle tjänstgöra om aftonen på som maren ocl iom natten på vintern, underkastad sär- skilda bestämmelser. Portarne till be...'
656397
proofread-page
text/x-wiki
g95scin5ezoii7pq2pvgb3objtoxyjf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/59
104
224619
656398
2026-08-04T21:04:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 607 — sitt namn; portvakten, som då kanske redan lagt sig, steg då upp, såg efter, vem det var samt öpp nade grinden med nyckel. Detta sätt att komma ut kostade femton francs i böter. Denna kyrkogård med sina särskilda privilegier var en nagel i ögat på ordningsmakten, som fann att den bröt mot symmetrien och 1830 förbjöds begravningar där. Den ersattes av kyrkogården Mont-Parnasse, den östra kyrkogården, som även ärvde den ryktbara kro...'
656398
proofread-page
text/x-wiki
hx3aw734u5j1y86wt840bv0kobjjw00
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/60
104
224620
656399
2026-08-04T21:04:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 608 — överallt högt gräs. På kvällen gjorde den ett be klämmande intryck och det fanns konturer, som voro avskräckande dystra. Solen hade ännu ej gått ned, när likvagnen med det vita täcket och det svarta korset körde in på Vaugirard-kyrkogården. Den haltande mannen, som följde efter, var ingen annan än Fauchelevent. Syster Crucifixions begravning under altaret ha de ägt rum. Cosette hade burits ut i korgen. Jean Valjean hade smugglats in i b...'
656399
proofread-page
text/x-wiki
sqxuy2yazmzu2u5n3haojmtv8upmim2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/61
104
224621
656400
2026-08-04T21:04:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 609 — Fauchelevent haltade efter likvagnen och kände sig nöjd. Båda dilemmorna, båda hans komplot ter, den ena för nunnorna, den andra för herr Ma deleine, den ena för, den andra mot klostret, hade lyckats. Jean Valjeans lugn var av det slag, som smittar omgivningen. Fauchelevent tvivlade ej längre på att allt skulle gå bra. Vad som återstod var ett lekverk. Under de två år, som han känt den älskvärde fader Mestienne, hade han drucki...'
656400
proofread-page
text/x-wiki
17174zgt2bevuj79jqq10ut943zai9m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/62
104
224622
656401
2026-08-04T21:04:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 610 — Fauchelevent betraktade den nykomne. — Vem är ni? frågade han. Mannen svarade: — Dödgrävaren. Om man kunde överleva en kanonkula mitt i bröstet skulle man se ut som Fauchelevent gjor de nu. — Dödgrävaren! — Ja. — Ni? -Jag. — Dödgrävaren, det är fader Mestienne. — Han har varit det. — Vad nu! Har varit? — Han är död. Fauchelevent hade väntat sig allt, med undan tag för detta. Att en dödgrävare skulle dö! Det var...'
656401
proofread-page
text/x-wiki
t4qbbmk560uqu11k5221h6s1orvovjn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/63
104
224623
656402
2026-08-04T21:05:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 611 — — Men, fortsatte han svagt, dödgrävaren, det är dock fader Mestienne. — Efter Napoleon kom Ludvig XVIII. Efter Mestienne kom Gribier. Jag heter Gribier. Alldeles blek började Fauchelevent att betrakta Gribier. Det var en lång, mager, blek man med likbjudarmin. Han såg ut som en misslyckad läkare, vilken blivit dödgrävare. Fauchelevent började skratta. — Vad det kan hända lustiga saker. Fader Mestienne är död, men leve far Lenoir! v...'
656402
proofread-page
text/x-wiki
l88lidrdje6prfwvtmefa3fyx29yuou
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/64
104
224624
656403
2026-08-04T21:05:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 612 — Dödgrävaren gick framför honom. Fauchelevent undersökte än en gång situationen efter denne oväntade Gribiers uppträdande. Han var en av dessa män, som, fastän de äro unga, se gamla ut och fastän de äro magra, äro mycket starka. — Kamrat, ropade Fauchelevent. Mannen vände sig om. — Jag är klostrets dödgrävare. — Min kollega, sade mannen. Fauchelevent, som saknade boklig bildning men var slug, förstod att han hade att göra med en...'
656403
proofread-page
text/x-wiki
ocu309j34ttnam2yda2uo7tgtmxa78v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/65
104
224625
656404
2026-08-04T21:05:22Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 613 — — Kan vi ej bli närmare bekanta? stammade Fauchelevent. — Räcker det ej? Ni är bonde och jag är pa risare. — Man känner ej varandra så länge man ej tömt ett glas tillsammans. Den, som tömmer sitt glas, tömmer sitt hjärta. Ni skall dricka ett med mig. Jag tar ej emot ett avslag. — Först skall man sköta sitt arbete. Fauchelvent tänkte: — Jag är förlorad. Man var nu blott några steg från den lilla allé, som förde till nunn...'
656404
proofread-page
text/x-wiki
hszjiydqsakdysxebbh6vqc1qlbhr3l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/66
104
224626
656405
2026-08-04T21:05:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 614 — jorden uppblött av vinterregnen, fastnade vid hju len och fördröjde farten. Han närmade sig åter dödgrävaren. — Det finns ett gott Argenteuilvin, mumlade Fauchelevent. — Bonde där, hör på. dödgrävare egentligen. vid Prytanée. Jag skulle icke vara Min fader var portvakt Han hade beslutat att jag skulle ägna mig åt litteraturen. Men han kom i olycka. Han förlorade på börsen. Jag måste uppge mina planer. Men jag är alltjäm...'
656405
proofread-page
text/x-wiki
5awn0jf2qsabomv2w6y0kirj2u9doro
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/67
104
224627
656406
2026-08-04T21:05:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 615 — hur orolig Fauchelevent än var, hade han dock ingen tanke på att betala på krogen. Dödgrävaren fortsatte med ett överlägset små leende: — Man måste äta. Jag har därför tagit emot tjänsten efter fader Mestienne. När man nästan slutat läroverket är man filosof. Till handens ar bete lägger jag armens. Jag har mitt kontor på torget vid Sevres-gatan. Ni vet? Alla köksor i Croxs-Rouge vända sig till mig. Jag svarvar sam ma...'
656406
proofread-page
text/x-wiki
qkrkux80jqi7ifaviwusoc4jw997spl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/68
104
224628
656407
2026-08-04T21:05:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 616 — Ett av vagnens små hjul hade kört upp på en liten jordhög, bredvid vilken man såg den öppna graven. — Det var en trevlig historia, utropade den för bryllade Fauchelevent.'
656407
proofread-page
text/x-wiki
2skp61jleloh5g8z5islgc17tbwlci2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/70
104
224629
656408
2026-08-04T21:05:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 618 — tan hade han känt sig upplyft samt hört hjulen rulla. Stötarna talade om för honom, när man lämnade stenläggningen för den stampade mar ken, det vill säga, när man kom in på boulevar derna. Ett dovt ljud lät honom förstå, att man passerade Austerlitzbron. När man stannade för sta gången, insåg han att man var vid kyrkogår den, vid den andra gången sade han tyst: gra ven. Plötsligt kände han hur man grep tag i kistan, et...'
656408
proofread-page
text/x-wiki
qf9n57ogsamb0b1cghr57vl0jm05y9t
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/71
104
224630
656409
2026-08-04T21:06:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 619 — alii in vitam aeternam, et alii in opprobrium, ut videant semper. En barnastämma: — De profundis. Den allvarliga rösten fortsatte: — Requiem aeternam dona ei, Domine. Barnet svarade: — Et lux perpetua luceat ei. På plankan, som täckte honom, hörde han nå got falla, som liknade regnstänk. Det var an-, tagligen vigvattnet. Han tänkte: — Det här är slut nu. En smu la tålamod. Prästen går sin väg. Fauchelevent tager med sig Mes...'
656409
proofread-page
text/x-wiki
95jgsnh26o3kz0v0mp2x4dfm042c526
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/72
104
224631
656410
2026-08-04T21:06:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 620 — — Nu ha de gått, tänkte han. Jag är ensam. Men så hörde han över sig ett buller, som fö reföll honom som om åskan slagit ned. Det var en skovel jord, som föll ned på locket. En andra skovel följde. Ett av hans andhål täpptes till. En tredje skovel kom. Sedan en fjärde. Det finnes ting, som äro starkare än den star kaste man. Jean Valjean förlorade medvetandet.'
656410
proofread-page
text/x-wiki
5cr3y0em1satw1hiecvtnmi107fcwvc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/74
104
224632
656411
2026-08-04T21:06:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 622 — — Viner. — Vilket vin? — Argenteuilvinet. — Argenteuil? — Ja, på "Au bon coing". — Gå din väg, sade dödgrävaren. Och därpå kastade han ned en skovel på kistan. Kistan gav ett ihåligt ljud från sig. Fauchele- vent kände som om han skulle falla ned i graven själv. Han ropade med en röst, i vilken man näs tan förnam något liknande en dödsrossling: — Kamrat, snart stänges "Au bon coing". Dödgrävaren tog ett nytt spadtag....'
656411
proofread-page
text/x-wiki
rh512lcv7reyuhgc83ahkv65s4j5afn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/75
104
224633
656412
2026-08-04T21:06:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 623 — — Landsortsbo, sade dödgrävaren, om ni håller så myclcet på saken, så samtycker jag. dricka. Vi skola Men efter arbetet, aldrig före. Han tog ett nytt tag i sin spade. Fauchelevent höll honom tillbaka. — Det är Argenteuilvin med sex sigill! — Och ni är bestämt ringare! Bing, bong, bing, bong. Ni kan ju bara tala om samma sak. Flytta er en bit! Han kastade ned en andra skovel. Fauchelevent visste ej längre, vad han sade. — Men kom d...'
656412
proofread-page
text/x-wiki
aiwjgkzm8suk6en1d44e6niqk4kphsj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/76
104
224634
656413
2026-08-04T21:06:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 624 — Solen hade ännu ej gått ned och det var ännu tillräckligt ljust, för att man skulle kunna urskilja något ljust i botten på fickan. Varje gnista av slughet, som en picardisk bon des öga kan uttrycka, tycktes samlad hos Fauchelevent. Han hade fått en idé. Utan att dödgrävaren, upptagen av sin spade, märkte det, stack han handen i dennes ficka och tog det ljusa föremålet. Dödgrävaren kastade ned den fjärde skoveln. Just som han beredde si...'
656413
proofread-page
text/x-wiki
l28r7fjk2k0y44y4i696v7n8mkoi2zm
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/77
104
224635
656414
2026-08-04T21:06:55Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 625 — — Nej, sade han, jag har icke kortet. Jag har glömt det. — Femton francs i böter, sade Fauchelevent. Dödgrävaren bleknade så att han blev grön. Ble ka människor bli gröna vid sådana tillfällen. — Ack, Herre Gud, å kors för tusan! Femton francs i böter! — Tre mynt på hundra sous vardera, sade Fau chelevent. Dödgrävaren släppte sin spade. Nu hade turen kommit till Fauchelevent. — Ä, sade Fauchelevent hycklande, var ej så f...'
656414
proofread-page
text/x-wiki
ragsmylrbmoycybebrwrys55n1h2b8s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/78
104
224636
656415
2026-08-04T21:07:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 626 — — Och då måste ni bota femton francs. — Femton francs! — Men ni hinner . .. Var bor ni? — Två steg från stadsporten. härifrån. En kvarts väg Rue de Vaugirard nummer 87. — Om ni springer genast så fort ni kan, hin ner ni. — Det är riktigt. — En gång utanför grindarna skyndar ni hem, tager ert kort samt kommer tillbaka, och portvak ten öppnar för er. Ni har ert kort och behöver ej betala. Och ni begraver den döda....'
656415
proofread-page
text/x-wiki
pth8yt0x49kigzudq4ubffh8ysutdo8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/79
104
224637
656416
2026-08-04T21:07:14Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 627 — snarare än han klättrade och kastade sig över kis tan och skrek: — Är ni där? Allt var tyst. Fauchelevent vågade knappast draga andan, tog sin mejsel och sin hammare och bände upp locket. Jean Valjeans ansikte lyste blekt i skymningen, ögonen voro slutna. Håret reste sig på Fauchelevents huvud, han res te sig men föll åter mot kistan, nära att svimma. Han betraktade Jean Valjean. Jean Valjean låg där blek och orörlig. Med en röst so...'
656416
proofread-page
text/x-wiki
2pdde30nu3e655ojkzsu7v4aae64w3o
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/80
104
224638
656417
2026-08-04T21:07:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 628 — ingen väntade det? Madeleine. Det är han som dödat herr Han ligger i kistan. Allt är slut. — Och vad var det för mening med allt det här. Min Gud! Han är död! Och hans lilla flicka, vad skall det bli av henne? Vad skall grönsaksmånglerskan säga? När jag tänker på hur han kröp under kärran. Fader Madeleine! Fader Made Han har kvävts. Han ville ej tro mig. Det här var en trevlig historia! Han är död, denne leine! gode man, de...'
656417
proofread-page
text/x-wiki
q5b8n1bm59m6gzp1hfq31vv4h361cky
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/81
104
224639
656418
2026-08-04T21:07:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 629 — återuppstånden är nästan lika hemskt. Fauche- levent blev som förstenad, blek, söndersliten av alla dessa intryck och, utan att veta om han hade att göra med en levande eller en död, såg han på den seende Jean Valjean. — Jag slumrade till, sade Jean Valjean. Han satte sig upp. Fauchelevent föll på knä. — Heliga jungfru! Vad jag varit rädd! Sedan reste han sig och utropade: — Tack, fader Madeleine! Jean Valjean hade blott varit avsvi...'
656418
proofread-page
text/x-wiki
o85e74z5p9k4q9i7dbez9u849thpg9k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/82
104
224640
656419
2026-08-04T21:07:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 630 — marna på henne och farfadern är död. Vilken hi storia! Och så är ni levande, det är härligt! — Jag fryser, sade Jean Valjean. Dessa ord återkallade Fauchelevent till verklig heten, som krävde snabb handling. Dessa två män, även sedan de lugnat sig, voro, kanske utan att veta det, fyllda av oro ocliängslan, som ej blott berodde på den plats, där de befunno sig. — Låtom oss komma bort, utropade Fauche levent. Han trevade i fickan...'
656419
proofread-page
text/x-wiki
pn55d9rghwtxrrwd6vsczt3ifd27k3k
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/83
104
224641
656420
2026-08-04T21:08:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 631 — emedan det låg i Fauclielevents ficka. Utan kort kunde han ej återvända hit. Fauchelevent tog spaden och Jean Valjean hac kan och båda avslutade begravningen av den tom ma kistan. När graven var fylld sade Fauchelevent till Jean Valjean: — Låt oss gå. Jag behåller spaden och ni hackan. Natten föll på. Jean Valjean hade en viss svårighet att röra sig och hade fått en smula av ett liks stelhet i kistan. Det var nödvändigt att han p...'
656420
proofread-page
text/x-wiki
jejfn4wddgwdhn9feq5gfzx5fernbyo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/84
104
224642
656421
2026-08-04T21:08:26Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 632 — — Vad det här går bra, sade Fauchelevent. Det är en utmärkt plan, fader Madeleine. De gingo genom Vaugiradporten på det enk laste sätt i världen. I närheten av en kyrkogård är en spade och en haclca de bästa passen. Vaugirad-gatan låg alldeles öde. — Fader Madeleine, ni har bättre ögoii än jag, Visa mig var nummer 87 är. — Det är just detta hus, sade Jean Valjean. sade Fauchelevent. Gatan är tom. Giv mig hackan oclivänta här...'
656421
proofread-page
text/x-wiki
6nydkjarzh6xsoczmgmiewtts5mvtwj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/85
104
224643
656422
2026-08-04T21:08:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 633 — som en gång varit en matta, och på den låg en ma ger kvinna och en massa barn i en hög. Hela det ta rums fattiga inredning var i en enda villervalla. Man skulle kunnat tro, att det varit en jordbävning just här. Täckena voro i oordning, trasorna kring kastade, kruset sönderslaget, hustrun hade gråtit, barnen hade troligen fått aga; överallt spår efter en förtvivlad och sträng undersökning. Dödgrä varen hade synbarligen letat efte...'
656422
proofread-page
text/x-wiki
d8p20phxrvfu04iapf3gulkf1y0jhmu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/86
104
224644
656423
2026-08-04T21:08:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 634 — att jag fann det på marken, sedan ni gått, att jag fyllt igen graven, att jag gjort ert arbete, att port vakten ger er tillbaka ert kort och att ni inte be höver betala de femton francen. Så är det, rekryt! — Tack, bonde! utropade Gribier förtjust. Näs ta gång är det jag, som betalar vinet.'
656423
proofread-page
text/x-wiki
czkcgf1ps62ke9grxfmuzf85ssgqywp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/88
104
224645
656424
2026-08-04T21:08:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 636 — sagda i örat på en förskräckt liten varelse: icke något! Fruktan kan ej tala. Säg Dessutom finns det ingen, som kan bevara en hemlighet så som ett barn. Men när hon efter dessa dystra tjugofyra tim mar hade återsett Jean Valjean nästan skrek hon av glädje; den som hörde detta skulle, om han ägnat saken någon eftertanke, trott att hon läm nade en avgrund. Fauchelevent tillhörde klostret och visste lösen ordet. Alla dörrar öppnade...'
656424
proofread-page
text/x-wiki
3vpdmp73k64i84ky4b99xbze4yfujzw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/89
104
224646
656425
2026-08-04T21:09:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 637 — snarare gjorde ett försök att upplysa samtalsrum met. Abbedissan granskade Jean Valjean. Intet ser så noga som ett sänkt öga. Sedan började hon fråga: — Det är er broder? — Ja, vördade moder, svarade Fauchelevent. — Vad heter ni? Fauchelevent svarade: — Ultime Fauchelevent. Han hade verkligen haft en broder, som hetat Ultime, men som nu var död. — Från vilken trakt är ni? Fauchelevent svarade: — Från Picquigny, nära Amiens....'
656425
proofread-page
text/x-wiki
m3zgb8wynwkepb0b578b6en4fre9i4g
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/90
104
224647
656426
2026-08-04T21:09:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 638 — — Den lilla flickan är er? Fauchelevent svarade: — Ja, vördade moder. — Är ni hennes far? Fauchelevent svarade: — Hennes farfar. Den äldre systern sade halvhögt till abbedissan: — Han svarar bra. Jean Valjean hade ej sagt ett enda ord. Abbedissan betraktade Cosette uppmärksamt och sade halvhögt till nunnan: — Hon kommer att bli ful. De båda kvinnorna talade några minuter tyst med varandra i ett hörn av rummet, varpå abbe dissan...'
656426
proofread-page
text/x-wiki
g2722m0koakizx0273pmauq5ewie2fz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/91
104
224648
656427
2026-08-04T21:09:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 639 — — Det är ett biträde åt trädgårdsmästaren. De äldre systrarna tilläde: — Det är en broder till Fauvent. Jean Valjean hade verkligen blivit officiellt in stallerad; han hade fått en rem om knäet med en bjällra. Han kallades Ultime Fauchelevent. Den starkaste orsaken till denna lösning av pro blemet hade varit abbedissans utlåtande om Co- sette: Hon kommer att bli ful. Sedan abbedissan ställt denna prognos fattade hon genast en vi...'
656427
proofread-page
text/x-wiki
62nllvw868wwhdcdvrtfvb6qkhs7hhx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/92
104
224649
656428
2026-08-04T21:09:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 640 — sade sig, att han besparat honom böterna; hos klostret, som tack vare honom kunde behålla sys ter Crusifixions stoft under altaret och hade fört Caesar bakom ljuset samt tillfredsställt Guds krav. Det fanns en kista med ett lik i Petit-Picpus ocli en kista utan lik på kyrkogården Vaugirard. Den offentliga ordningen hade otvivelaktigt betänkligt störts men utan att någon märkte det. Klostrets tacksamhet mot Fauchelevent var också stor. Fau...
656428
proofread-page
text/x-wiki
0yc09o1v3uuhp9use0zuyesc3myc7sv
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/93
104
224650
656429
2026-08-04T21:09:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 641 — Intet av denna ryktbarhet nådde fram till Fauchelevents öron. Han fortsatte att ympa, rensa ocli hölja över sina meloner utan att ana något om sin stora fromhet. Han visste ej mera om sitt rykte än en oxe från Durham eller Surrey, vars porträtt återges i Illustrated London News med denna un derskrift: Oxe, vilken hemfört pris vid utställ ningen av nötkreatur.'
656429
proofread-page
text/x-wiki
9goy7ilveovm9k47ycg7sjqjwxmqpoi
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/159
104
224651
656430
2026-08-04T21:09:47Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */ Skapade sidan med 'Hammarkinds-härad; Men doch mycket gammal och tilförne af stort anseende, och widlöftig handel. The monga stora möten, Riksdagar och andra {{ant|Solenniteter,}} som i fordna dagar ther hafwa blefwit hållna, kunna nog witna om thenna Stadens fordna werdighet; hwarom man ock döma kan af the monga kyrkior, kloster och andra {{ant|publique}} hus, som ther blefwit bygda och wid macht hållna. Ibland kyrkior, som här fordom warit, hafwer man på thessa namn: {...
656430
proofread-page
text/x-wiki
56getikoxrj2kkv1rqjpdvbtjg1fr48
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/95
104
224652
656431
2026-08-04T21:09:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 643 — fick de kläder, hon måste lägga av. Det var sam ma sorgdräkt, som han hade låtit henne taga på sig, när de lämnade Thénardiers krog. Den var ej vidare nött. Jean Valjean låste in dessa små saker samt strumporna och skorna, sedan han be strött allt med kamfer, i en liten kappsäck som han lyckades skaffa sig. Denna ställde han under en stol intill sängen och bar alltid nyckeln på sig. — Far, frågade honom en dag Cosette, vad har d...'
656431
proofread-page
text/x-wiki
c80jh6me7fk8z4z7lkk1gle1qpmnvmo
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/96
104
224653
656432
2026-08-04T21:09:56Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 644 - den yngre. Men vare sig de hade sina blickar rik tade mot Gud eller ej förstodo att spionera, upp tagna som de voro med att vakta på varandra, så är det säkert, att de ej lade märke till saken. Jean Valjean lade också an på att hålla sig lugn och ej väcka någon uppmärksamhet. tog kvarteret under över en månad. Javert iakt Detta kloster var för Jean Valjean som en ö, omgiven av bråddjup. De fyra murarne voro hä danefter världens gr...'
656432
proofread-page
text/x-wiki
7bdus96bcs5e46pnmvro5y42p55y3ld
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/97
104
224654
656433
2026-08-04T21:10:04Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 645 — på väggen av den förre trädgårdsmästaren, en för detta chouan, som hade dött i klostret och efterträtts av Fauchelevent. Jean Valjean arbetade hela dagen i trädgården ocligjorde stor nytta. Han kände till de grövre sysslorna sedan gammalt och ägnade sig gärna åt trädgårdsskötseln. Man erinrar sig kanske att han hade en mängd recept och kunde ge råd angående jordens skötsel. Nästan alla träden voro vilda. Han beskar dem och kom d...'
656433
proofread-page
text/x-wiki
92ucp7hsx6q5sk3elcyzrdytadbw63z
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/98
104
224655
656434
2026-08-04T21:10:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 646 — Ty nu kunde Cosette skratta. Hennes ansikte förändrades också. Allt det dystra försvann. Skrattet, det är solen, som för jagar vintern från det mänskliga anletet. Cosette var fortfarande icke vacker, men var synnerligen näpen. Med sin milda barnsliga röst sade hon de mest lillgamla saker. När leken var slut ocli undervisningen började såg Jean Valjean henne genom fönstren ocliom natten vändes hans blickar mot hennes sovrum. Dessutom har G...
656434
proofread-page
text/x-wiki
parnpnlo8jzkcmb9vme4nufykj15j6s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/99
104
224656
656435
2026-08-04T21:10:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 647 — Det var det andra fängelse, han lärde känna. I sin ungdom, under den tid som för honom var bör jan av livet samt senare, hade han lärt känna ett annat, en förskräckligare plats, vars stränghet all tid förefallit honom som ett exempel på samhällets orättvisa och lagarnas brottslighet. Nu lärde han efter straffängelset känna klostret. Han hade till hört fängelset, men i klostret var han snarast en åskådare, och han jämförde m...'
656435
proofread-page
text/x-wiki
rr4ckltnvljtuv83bqlq65wmbl8ojef
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/100
104
224657
656436
2026-08-04T21:10:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 648 — namn och kallades endast vid nummer och levde med sänlda ögon, talade med sänkt röst, buro kortklippt hår och voro ständigt under käppen och under skammen och nesan. Sedan vändes tankarna till de varelser, han nu såg. Dessa människor levde, de också, med kortklippt hår, med sänkta ögon, men ej i skam och under världens hån, med ryggar söndertrasade, ej av käpprapp utan av självplågeri. Även deras namn bland människorna hade utplånats....'
656436
proofread-page
text/x-wiki
ob8v5fdrjjvzvmspa7o4cbop6t5a28q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/101
104
224658
656437
2026-08-04T21:10:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 649 — ma, stiga upp samt gå till bön i ett kapell samt falla på knä på stengolvet i mörker och kyla. Vissa dagar måste de i tur och ordning ligga tolv timmar på knä på stengolvet eller också framstupa, med korsade armar och ansiktet mot marken. De andra voro män, dessa voro kvinnor. Vad hade dessa män gjort? De hade stulit, rånat, dödat. De voro banditer, förfalskare, gift mördare, mordbrännare, mördare, faderdråpare. Vad hade dessa kv...'
656437
proofread-page
text/x-wiki
r060oh98kayxr2se8zyxuzmhq33s7ya
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/102
104
224659
656438
2026-08-04T21:10:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 650 — kysk känsla av samhörighet mellan alla själar. Där mörkret, här skuggan, men en skugga, fylld av ljus och strålar. Tvenne träldomens platser. Men från den för sta fanns det möjlighet att befrias, en laglig gräns, som man alltid skymtade och dessutom flykten. Den andra omfattande hela livet. Det enda, av lägsna hoppet, frihetens ljus, var vad människorna kalla döden. I det första fallet var man blott fängslad av kedjor, i det andra av s...'
656438
proofread-page
text/x-wiki
g2dm3f6bf8i585b823lfe0p5ag9c7qj
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/103
104
224660
656439
2026-08-04T21:11:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 651 — soning underkastade de sig månne, frågade han med en darrning. En röst i hans inre svarade: Det gudomligaste av allt mänskligt, försoning för andra. Vi uttrycka här ingen egen åsikt, vi blott för tälja. Vi sätta oss i Jean Valjeans ställe och med dela hans tankar. Han hade framför sina ögon den mest sublima försakelse, den högsta graden av dygd. Oskul den, som förlåter människorna deras fel och som åtager sig försoningen i deras...'
656439
proofread-page
text/x-wiki
b40rmrq3go0s3ssfr9v6u1xkld3868p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/104
104
224661
656440
2026-08-04T21:11:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'himlen annat än för hädelser och att han, olyckli ge, hade knutit sin hand mot Gud. En märklig sak kom honom ofta att försjunka i tankar liksom om försynen sakta hade viskat till honom: flykten in i klostret, den svåra bestigningen av muren, alla ansträngningar för att komina ut från denna åt försoningen helgade plats och hans längtan efter att komma dit igen. Var det en symbol för hans eget öde? Detta hus var ett fängelse oclipåminde på ett d...
656440
proofread-page
text/x-wiki
joajzfr35c6rr68rep1fn6qg82vxkfb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/105
104
224662
656441
2026-08-04T21:11:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 653 — hemska gamarna; en ännu mera bitande storm ven genom dessa duvors bur. Varför? När han tänkte på dessa ting, kände han sig stå inför ett av de högsta mysterierna. Under dessa tankar försvann hans stolthet. Han rannsakade sig själv. Han kände sig så liten och han grät flera gånger. Allt, som hade hänt ho nom de sista sex månaderna återkallade biskopens fromma förmaningar: Cosette genom sin kärlek, klostret genom sin ödmjukhet. N...'
656441
proofread-page
text/x-wiki
ie4jnhncl3ecov601rl0gu5mav8l47y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/106
104
224663
656442
2026-08-04T21:11:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 654 — och kom hans själ att bestå av tystnad som Idost- ret, av en vällukt, som blommornas, av en frid, som trädgårdens, av en enkelhet, som nunnor nas, av en glädje som barnens. Oclisedan erinrade han sig, att det varit två Guds hus, som upptagit honom vid de två kritiska till första gången, då alla för honom oclisamhället fällena i hans liv; dörrar stängdes stötte honom tillbaka, andra gången, då samhället återupptog jakten ef...'
656442
proofread-page
text/x-wiki
oqf2duv07ntcqu8atym5e06jtrvyakb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/110
104
224664
656443
2026-08-04T21:11:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 658 — torna, bor i det fria, har ett par gamla byxor, han ärvt av sin far och som räcka långt nedan för fotknölarna, en gammal hatt, som han fått av en annan far, och som går ned över öronen, ett halvt hängsle, gjort av en gul tygremsa; han lö per omkring, spejar och vaktar, fördriver tiden,, röker in sjöskumspipor, svär som en borstbinda re, besöker krogarna, känner alla tjuvar, duar alla flickor, talar slang, sjunger oanständiga vi s...'
656443
proofread-page
text/x-wiki
dny15bzxd50xreaur2j9m8b8dg0dwzg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/112
104
224665
656444
2026-08-04T21:12:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 660 — som kallas locues, har ett bestämt och oförän derligt värde bland dessa små bohémer. Slutligen har han även sin egen fauna, som han noga studerar i gathörnen. Jungfru Maria' nyckelpiga, bladlusen, jordkryparen, "djävulen", en svart insekt som hotfullt vrider sin tvekluvna stjärt. Han har sitt eget sagomonstrum med fjäl- 1ig buk; det är inte ödlan, som har bläsor på rygggen och icke paddan, som bor i gamla kalkhål och uttorkade brunnar; det...'
656444
proofread-page
text/x-wiki
1q2nmmcodql1lfi96vviqn98os9ajtz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/113
104
224666
656445
2026-08-04T21:12:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 661 — hederligare. Han är begåvad med en oväntad, behaglig munterhet och förskräcker handlandena med sitt skallande skratt. Han behärskar alla roller från den förnämsta komedien till farsen. Ett liktåg passerar. Bland dem, vilka följa det, finnes en läkare. — Se där, utropar en gamäng, när började lä karna att själva bära sina varor? En annan står inne i en folkmassa. En all varlig man med glasögon och berlockar vänder sig förargad om...'
656445
proofread-page
text/x-wiki
76oijvqtgmuepe98ym35r29iqdeooc5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/115
104
224667
656446
2026-08-04T21:12:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 663 — Gamängen saknar ej litterära intressen. Hans smak är dock ej, vi konstatera det med allt till börligt beklagande, riktad mot det klassiska. Hans läggning är föga akademisk. Så till exem pel kryddades fröken Mars popularitet bland des barn av en viss ironi. Gamängen kallade henne fröken Muche. Denna varelse hånar, skämtar, slåss, har lindör som ett spädbarn och trasor som en filosof, fiskar i avloppsrören, jagar i kloakerna, drager f...'
656446
proofread-page
text/x-wiki
av9j23shvjl9gk9pblzergnm57sy4um
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/116
104
224668
656447
2026-08-04T21:12:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 664 — skrytet, hånar det mystiska, räcker ut tungan åt spökena, gör prosa av högstämda dikter och stic ker fram sina karikatyrer överallt. Det är ej så, att han är prosaisk, långt därifrån men han er sätter den högtidliga bilden med farsens fantasma^ori. Om Adamastor visade sig för honom skulle gamängen säga: — Se där! En lustig gubbe.'
656447
proofread-page
text/x-wiki
q2ms0iu6yjevg816z4mu9wpi6x6j6wd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/118
104
224669
656448
2026-08-04T21:12:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 666 — Den lille kommer att växa. Av vad materia är han danad? Av första bäs ta lera? En handfull smuts, ett andetag och man har Adam. Det räcker att en Gud är där. Och en Gud har alltid gått förbi gamängen. Ödet be arbetar denna lilla själ. Med detta ord, ödet, avse vi en smula äventyr. Skall det av denna pygme, som genomtränger det allmänna, som är okunnig, obildad, förskräckt, vulgär, någonsin bliva en jonier eller beotier? Vänta, c...'
656448
proofread-page
text/x-wiki
87m3i7fx2p3hilpqszrnpiogdzsnybc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/120
104
224670
656449
2026-08-04T21:12:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 668 — tilldragande, av de förbigående epitetet dystra, samt bilda målet för drömmarnes promenader. Den, som skriver dessa rader har länge strö vat omkring i det gamla Paris och detta är för Denna korthuggna gräsmatta, dessa knöliga stigar, den na krita, dessa märgelgravar, dessa kalkbrott, denna hårda enformighet hos marker, som antin gen voro ouppodlade eller lågo i träda, dessa handelsträdgårdar med sina färska grönsaker som man plötsl...'
656449
proofread-page
text/x-wiki
axvzbsatnx7qidrqxlo71jr0v2oxpnx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/121
104
224671
656450
2026-08-04T21:13:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 669 — den hemska Grenelle-muren, genomborrad av ku lor, Mont-Parnasse, Fosse-aux-Loup, Aubiers på Marnehöjden, Montsouris, Tombe-lssoire, PierrePlate de Chåtillon, där det finnes ett gammalt stenbrott, där det nu växer champignoner; jäms med marken finnes det här en slags fallucka av murknade bräder. Roms campagna är en sak. Paris' förstäder en annan. Att i den utsikt, som visas oss, ej se annat än fält, hus eller träd, det är att hålla sig ti...'
656450
proofread-page
text/x-wiki
c65d6vcc2c4poox8igz5wn42n2176va
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/122
104
224672
656451
2026-08-04T21:13:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 670 — hämta frisk luft; förstaden tillhör dem. Där fi ra de en oändlig fridag. De äro eller rättare sagt de vistas där, fjärran från varje tillsyn i majs eller junis klara solsken; de huka sig ned kring ett hål i marken, stöta till stenkulorna med tum men, gräla om örena och äro utan a^nsvar, fria och lyckliga. Så snart de se er komma de ihåg att de ha ett yrke och att de måste förtjäna och de erbjuda er en gammal strumpa full av skal bag...'
656451
proofread-page
text/x-wiki
kzktpodkufs511opldmj3touju3lfzg
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/123
104
224673
656452
2026-08-04T21:13:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 671 — De våga sig aldrig utanför dem. De kunna lika litet lämna parisatmosfären som fisken kan läm na vattnet. För dem existerar det intet två mil bortom stadsportarna. Ivry, Gentilly, Arcueil, Belleville, Aubervilliers, Menilmontant, Chroisyle-Roi, Billancourt, Meudon, Issy, Vanvres, Sevres, Puteaux, Neuilly, Gennevilliers, Colombes, Romainville, Chatou, Asnieres, Bougival, Nauterre, Enghien, Noisy-Ie-Sec, Nogent, Gournay, Drancy, Gonesse, det är...
656452
proofread-page
text/x-wiki
5rspjuiynl335mas2isg5c2uyiv07lk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/125
104
224674
656453
2026-08-04T21:13:44Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 673 — barn, som lämnats åt sig själv på något sätt lämnas åt den offentliga lastbarheten, som upp slukar allt som heter heder och samvete, så är Parisgamängen, det hålla vi fast vid, trots den fläckade ytan, i sitt inre oskyldig. Det är stor slaget att kunna finna att så är fallet och sam ma sak lyser fram från den omutliga hederlighe ten hos våra revolutioner; i Paris' luft finnes det en viss omutlighet liksom oceanen är mättad med...'
656453
proofread-page
text/x-wiki
5ysvy6irri1xx3q4vp0vav7y8d3xgxd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/126
104
224675
656454
2026-08-04T21:13:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 674 — emot att det fanns en smula av Egypten, en smu la boheme, i samhällets bottenlager. Motviljan mot undervisning hos folkets barn hade blivit en trossats. Vad skulle man med halvbildade till? Det var slagordet. Men det kringirrande barnet är ett korrollarium till det okunniga. Dessutom behövde monarkien stundom barn och då skummade man blott gatorna. Under Ludvig XIV, för att ej gå längre tillba ka, ville staten och det med rätta skapa en...
656454
proofread-page
text/x-wiki
8o1psux18qctfooctqab8m5sdq1ip1q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/127
104
224676
656455
2026-08-04T21:14:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 675 — mötte ett barn på gatan. Oni det var femton år och ej visste var det skulle sova sändes det till galärerna. Det var en stor regent och ett stort sekel! Under Ludvig XV försvunno barnen från Pa ris. Polisen lade beslag på dem, men man vet ej för vilket hemlighetsfullt ändamål. Man viskade förskräckt om konungens purpurfärgade bad. Barbier talar helt naivt om detta. Det hände stundom att det blev sådan brist på barn, att myndigheterna tog...'
656455
proofread-page
text/x-wiki
gxmukypttsl97reidpd5cdt9wzd24fc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/129
104
224677
656456
2026-08-04T21:14:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 677 — Det är detta som förklarar detta utrop av eii parisergamäng, ett vältalighetsprov, som massan skrattar åt utan att förstå det: — Herre Gud! Vilken otur. Tänk att jag haft en sådan osmale att jag ännu ej fått se någon falla ned från femte våningen! Visst sade en bonde vackra ord när man hörde detta: — Far så och så, er hustru är död. Varför sän de. ni ej efter läkare? — Vad kan ni tro, min herre, vi äro fattigt folk och vi kun...'
656456
proofread-page
text/x-wiki
qk4gudm1n3yiq2n8w7btaqmm1xpzov2
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/130
104
224678
656457
2026-08-04T21:14:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 678 — och många andra. För att ej gå miste om något, klättrar man upp på murar, hissar upp sig till bal konger, stiger upp i träden och klamrar sig fast vid skorstenar. Gamängen födes till plåtslagare, liksom han födes till sjöman. Ett tak avskräcker honom ej mera än en mast. Det finnes ingen fest som kan gå upp mot avrättningarna på Greveplatsen. Samson och abbé Montés äro verkligt populära namn. Man skriker åt offret för att pigga upp...'
656457
proofread-page
text/x-wiki
rk7b68chaq19lm1xuztqgkkbsytuemb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/131
104
224679
656458
2026-08-04T21:14:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 679 — — Bråka nu inte om korgen. En annan, som ej hade sett Debacker, vilken var så liten att han försvann i hopen, hade klättrat upp i en lykta. En polis hade rynkat på ögon brynen, och pojken bad: — Låt mig få vara kvar här uppe. Och för att förbättra sin sak: Jag skall icke falla ned. — Det rör icke mig, om du faller, svarade po lisen. Olyckshändelser äro något som skattas högt av gamängerna. Man når höjden av ära om man skär si...'
656458
proofread-page
text/x-wiki
noma2as4o9sgycx5s4nh9w2f7irnbl0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/133
104
224680
656459
2026-08-04T21:14:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 681 — Stundom kan denna lilla fluga — det kallar han sig själv — läsa ocli skriva; klottra kan han alltid. Han tvekar aldrig att — Gud vet på vad sätt — skaffa sig de kunskaper som kunna vara till nytta. Under åren 1815 till 1830 lärde han sig att kackla som en kalkon och från 1830 till 1848 klottrade han på väggarna. En sommarkväll såg Ludvig Filip, när han till fots återvände hem, en liten parvel svettas och stå på tå för att räcka up...'
656459
proofread-page
text/x-wiki
r5xxvh8eja5fkfnu0hdi3pt6irgszn1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/134
104
224681
656460
2026-08-04T21:14:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Ö82 — korgosse och då uppträder han som han skall un der mässan. Det finnes två saker han längtar efter som Tantalus och som han aldrig får: störta re geringen och få sina byxor lagade. Gamängen i idealtillståndet känner alla stadens poliser och kan alltid när han möter någon av dem lägga namnet till numret. Han har dem på sina fem fingrar. Han känner deras vanor oclihar sär skilda tecken på dem. Han läser i deras själar som i en öppen...'
656460
proofread-page
text/x-wiki
pm5t568h7vrjrtzhhoqfp6pwrblx3zx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/136
104
224682
656461
2026-08-04T21:15:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 684 — ra ögon emedan han är klok. Även inför Jehovas ögon skulle han hoppa på ett ben uppför paradi sets trappor. Han kan i grunden konsten att hoppa hage. Han kan vara allt mellan himmel ocli jord. Han leker i rännstenen och deltager i upproret. Hans oförskämdhet försvinner ej inför granaterna. Han är en tjuvpojke och en hjälte ocliliksom for dom thenanen skakar han lejonhuden. Trumsla garen Bara var en gamäng och skriker: Framåt1 liksom hä...'
656461
proofread-page
text/x-wiki
tibwr40p2aenqd97fois61jkgqojsgl
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/138
104
224683
656462
2026-08-04T21:15:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 686 — Gamängen uttrycker Paris och Paris världen. Ty Paris är en enhet. Paris är människosläk tets tak. Hela denna underbara stad är ett sam mandrag av försvunna och nuvarande seder och bruk. Den som ser Paris tror sig se det inre av historien med himlen och alla stjärnorna i mellan rummen. Paris har ett Kapitolium, Hotel de Ville; ett Parthenon, Notre-Dame; sin Aventinska kulle, förstaden Saint-Antoine; ett Asinarium, Sorbonne; dess Via sacra ä...
656462
proofread-page
text/x-wiki
n9xwwbku6ccp59srb5aoa0pr7fyrxzi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/139
104
224684
656463
2026-08-04T21:15:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 687 — uppfunnit rostbiff med talh liksom Curtillus upp fann den stekta igelkotten. I ballongen vid Arcde-1'Etoile återfinner man Plautus trapezium. Den av Apulejus i Poecile anträffade svärdslukaren återfinnes på Pont-Neuf, Rameaus brorson och snyltgästen hos Curculion kunna taga varandra i hand, Ergasiles skulle kunna presentera sig hos Cambacéres av d'Aigrefeuille och Roms fyra sprät tar, Alcesimarchus, Phoedromus, Diabolus och Argyrippa komma...
656463
proofread-page
text/x-wiki
4d51p4wrts4oih53epm5grbpfqr2skn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/140
104
224685
656464
2026-08-04T21:15:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 688 — chaise utsänder efter de nattliga regnen samma ljus som Mons Esquilinus och fattiggraven, köpt för fem år, är jämnställd med slavens hyrda kista. Sök efter något, som Paris ej har. Trophonius' kar innehöll intet, som ej även finnes i Mesmers balja; Argaphilas har återuppstått med Cagliostro. Braminen Väsaphantå inkarneras i greve CaintGermain och på Saint-Médard-kyrkogården sker lika stora under som i Oumoumie-moskéen i Da maskus. Paris...'
656464
proofread-page
text/x-wiki
d866und3wn6sx87tbraryplne2x2v1h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/141
104
224686
656465
2026-08-04T21:16:08Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 689 — gammal, resignerade dock Rom under både Sulla och Domitianus och spädde gärna sitt vin med vatten. Tibern var en Lethe-flod, om man får tro det en smula kategoriska beröm, som uttalats av Varus Vibiscus: Contra Gracchos Tiberim habemus. Bibere Tiberim, id est seditione oblivisci. Paris dricker dagligen en million liter vatten men detta hindrar ej att det vid tillfälle slås alarm och att stormklockan går. Men detta undantag är Paris som ett s...
656465
proofread-page
text/x-wiki
g6q312ufft7m0zl7cguekpvl4e8zbe4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/142
104
224687
656466
2026-08-04T21:16:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 690 — de Combat är ej ett Kolosseum ir.en man är lika grym där, som om Cesar vore åskådare. Den sy riska värdinnan har mer behag än mor Saguet men om Vergilius besökte den romerska tavernan så sitta David d'Angers, Balzac och Charlet vid det parisiska krogbordet. Paris härskar. Snillenas blixtar korsas och de röda prelaterna frodas. Adonai far därigenom på sin vagn med tolv hjul under blixt och dunder och Silenus gör sin entré på sin åsna. Silen...'
656466
proofread-page
text/x-wiki
a8o11h2eyl10ozja9ouziazcu4vx0zz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/144
104
224688
656467
2026-08-04T21:16:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 692 — hjältedikter nå över hela världen liksom dess dum heter. Dess skratt är en vulkan, som sänder gnis tor över hela jorden. Dess infall äro eldbränder. Det påtvingar folken sina karikatyrer liksom sina ideal, och mänsklighetens största minnen finna sig i dess ironi samt låna av sin evigliet åt dess pojk streck. Det är storslaget, det har sin 14 juli, som befriade en värld. Det tvang alla foll<att avlägga eden i bollhuset och dess natt d...'
656467
proofread-page
text/x-wiki
njl6zdt6d29dp0j0c4syznbnv9jg9tk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/145
104
224689
656468
2026-08-04T21:16:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 693 — Byron dör i Missolonghi och Mazet i Barcelona. Paris är en tribun för Mirabeau och en glödande krater för Robespierre. Dess litteratur, teater, konst, vetenskap, filosofi äro mänsklighetens hand böcker. Paris har Pascal, Regnier, Corneille, Descartes, Jean-Jacques, Voltaire under varje minut av deras liv, Moliere för alla kommande sekler. Dess språk talas av världens mun och detta språk blir Ordet. Hos alla skapar det framstegstanken och de...
656468
proofread-page
text/x-wiki
to2vaj42tgxb1glxun5wpfzlsol9c74
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/146
104
224690
656469
2026-08-04T21:16:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 694 — Våga, det är det pris, man når framgången för. Alla sublima erövringar äro mer eller mindre vågspel. För att revolutionen skulle bli till räckte det ej att Montesquieu talade om den, att Diderot predikade den, att Beaumarchais bebådar den, att Condorcet beräknar den, att Arouet förbereder den, att Rousseau tänker ut dess detaljer; det kräves också att Danton vågar den. Ropet djärvhet är ett fiat lux. För mänsklig hetens marsch framåt...'
656469
proofread-page
text/x-wiki
3qz7u16e6cbfj1cebmstxmuhpzmyfz7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/148
104
224691
656470
2026-08-04T21:17:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 696 — ras olycka till en förbannelse? Kan ej ljuset tränga ned till dessa massor? Låtom oss uppre pa det: Ljus, ljus, ljus! Vem vet om ej detta ogenomskinliga kan bliva genomskinligt? Äro ej revolutionerna förvandlingar? Gå ut, filosofer, och undervisa, upplys; tänk högt och tala högt, visa er i solen och fraternisera på de offentliga platserna, proklamera människans rättigheter, sjung marseljäsen, så ut entusiasm, ryck de grö na grenarna från...'
656470
proofread-page
text/x-wiki
46o7ppvxt96e63qxxnkmawxf86isg7q
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/150
104
224692
656471
2026-08-04T21:17:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '■—' b98 --Detta barn trivdes aldrig så bra som på ga tan. Gatstenarna voro mindre hårda än hans mo ders hjärta. Hans föräldrar hade sparkat ut honom. Då hade han helt enkelt tagit sitt parti och försvunnit. Han var blek, stojande, smidig, spefull, livlig oclimed ett sjukligt utseende. Han gick, kom, sjöng, lekte i rännstenarna, stal en smula, men som katten eller spanten, glatt, leende, tog ej illa upp om han kallades skojare men blev ond om man s...
656471
proofread-page
text/x-wiki
q6mhy9f51g6k9u26qwbvky6pjggp4g7
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/151
104
224693
656472
2026-08-04T21:17:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 699 — förstaden och Salpétriére. Vart kom han då? Just till detta dubbelnummer, 50—52, som van ligen låg öde och alltid bar inskriften: "Rum att hyra". Vid denna tid fanns det egendomligt nog flera personer som bodde där fast de ej, som är vanligt i Paris, hade någon förbindelse med var andra. Alla hörde till denna klass, som börjar med den i trångmål levande borgaren och sträc ker sig genom den ena graden av armod efter den andra ända ned...'
656472
proofread-page
text/x-wiki
kw6i87iipsq5y8czmpaca4zjs9iqadi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/152
104
224694
656473
2026-08-04T21:17:29Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 700 — samma kyffe, en av de celller, vi tidigare ta lat om. Det fanns intet egendomligt vid första anblic ken hos denna familj annat än dess ytterliga utblottning. Mannen, som hyrt rummet, hade sagt sig heta Jondrette. Någon tid efter deras inflytt ning, vilken starkt hade liknat vad vice värdin nan kallade "ankomsten av ingenting alls", hade denne Jondrette sagt till den kvinna, vilken lik som sin företräderska var på samma gång port vakt och...
656473
proofread-page
text/x-wiki
llt5padgomwcno9byaz98g78nmtug47
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/153
104
224695
656474
2026-08-04T21:18:03Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 701 — — Ut på gatan. Hans mor sade till honom: — Vad har du där att göra. Detta barn levde i denna frånvaro av kärlek som en ört i ett källarvalv. Han led av detta ocli han lade ej skulden på någon. Han viss te ej riktigt hur en far och en mor borde vara. Dessutom älskade hans moder hans systrar. Vi ha glömt att säga att man på Boulevard du Temple kallade detta barn den lille Gavroche. Varför kallades han Gavroche? Troligen emedan hans fader ka...'
656474
proofread-page
text/x-wiki
4xospl8x11dke6qcvh2bn8bzxzuyaah
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/156
104
224696
656475
2026-08-04T21:18:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 704 — Herr Gillenorinand, som mådde alldeles utmärkt år 1831, var en av dessa män vilka blivit nyfikna uteslutande på grund av att de levat så länge och som sticka av emedan de förr sett ut som alla människor men nu ej likna någon. Det var en egendomlig åldring, som verkligen tillhörde en an nan tid, en verklig borgare rned det adertonde sek lets högdragenhet, som var lika stolt över sitt borgerskap som någonsin en ädling över sitt markisat. Ha...'
656475
proofread-page
text/x-wiki
amt4nperrcekmrre7zypelup0wafvld
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/157
104
224697
656476
2026-08-04T21:18:28Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 705 — som Voltaire ha hållit på att dö hela sitt liv. Han hade intet av den spruckna krukans långa liv, ty denne muntre gubbe mådde alltid utmärkt. Han var ytlig, snabb och häftig. Han kunde brusa ut trots all rim och reson. När man sade emot ho nom lyfte han sin käpp och han slog folk som man gjorde under förra seklet. Han hade en dot ter över de femtio ocli ogift, som han gav många rapp när lian blev ond och som han gärna skulle piskat ordentli...
656476
proofread-page
text/x-wiki
nsbs9doxe3rz101w9x0e3w9v9bjeobp
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/158
104
224698
656477
2026-08-04T21:18:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 706 — "den känsliga människan". Åt det första ordet gav han ej den vidsträckta betydelse som vår egen tid inlägger däri. Men han brukade det i sina små satiriska utfall framför brasan. — Naturen, sade han, ger oss till och med prov på roande barbari, och detta emedan civilisationen skall ha en smula av allt att bjuda på. Europa har trasor av Asien och Afrika. Katten är en tiger för salongsbruk, ödlan en krokodil att ha i fickan. Operans dansöser...'
656477
proofread-page
text/x-wiki
apmz2509rvj6anw2mc2yzmrpcy11sic
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/160
104
224699
656478
2026-08-04T21:18:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 708 — kade på Ludvig XIV:s galärer efter beställnig av herr de Vivonne enligt en önskan, som hans älskar inna uttalat. Gillenormand hade ärvt dem efter sin moders moster, vilken dött som hundraåring. Han hade varit gift två gånger. Hans sätt var ett mel lanting mellan hovmannens — något han aldrig hade varit — oclijuristens — en rang han kunnat uppnå. Han var munter oclibehaglig när han så ville. I sin ungdom hade han tillhört de män, vi...'
656478
proofread-page
text/x-wiki
ievl3xj04lvu3c9kurz0tsbdvs97n60
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/161
104
224700
656479
2026-08-04T21:18:54Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 709 — alltid händerna i fickorna. auktoritet, som han sade: Det var med verklig — Den franska revolutionen gjordes av en skock skurkar. Victor Hugo VI. 11'
656479
proofread-page
text/x-wiki
3uzpcdp1kwmr77p12vwfsaj4k804egi
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/163
104
224701
656480
2026-08-04T21:19:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 711 — — Jag var klädd som en turk från Levanten, sade han. Fru de Boufflers hade av en slump sett honom, när han var tjugo samt bedömt honom som en "förtjusande narr". Han beskärniade sig över alla namn han stötte på i politiken och fann dem alldeles för borgerliga. Han läste tidningarna, gasetterna som han sade, och höll på att kvävas av skratt. — 0, sade han, vad är det här för män niskor! Cobiére! Humann! Casimir Perierl Och de äro min...'
656480
proofread-page
text/x-wiki
e5f7lm9nt9bd3hf7bvbq1rhh83evtqz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/165
104
224702
656481
2026-08-04T21:19:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 713 — motgångar, universalmedlet mot Venus sjukdomar, Ludvig XV sände två hundra flaskor till en påve. Man skulle gjort honom rasande och fullstän digt ur gängorna om man sagt honom att denna tinktur ej var annat än järnklorid. Herr Gillenormand beundrade Bourbonerna och avskydde 1789. Han berättade ständigt om det sätt, varpå han räddat sig undan skräckväldet och vilken uppspelt glädje han måste visa för att undvika att bli ett huvud kortare....'
656481
proofread-page
text/x-wiki
02jeerkyln248z2ozp84vmg436vf6xb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/167
104
224703
656482
2026-08-04T21:19:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 715 — nes make föraktar henne har hon nöjet att ruinera honom. Denna teori hade Gillenormand tillämpat och den inrymde hans historia. Hans hustru, den and ra, hade skött hans förmögenhet så, att när han en dag fann sig vara änkling fanns det nätt och jämt nog att leva av, femton tusen francs i räntor av vilka tre fjärdedelar skulle försvinna med ho nom. Detta rörde honom ej, ty han hade intet intresse för eventuella arvingar. Dessutom hade han...'
656482
proofread-page
text/x-wiki
rt15wluvgezyivaivwovyhyhkrueagt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/168
104
224704
656483
2026-08-04T21:19:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 716 — nom Baspue. Tjänsteflickorna kallades alltid Nicolette — till och med Magnon, som vi längre fram skola tala om —. En dag presenterade sig en ståtlig kokerska med portvakter bland sina fä der. — Hur mycket vill ni ha i månaden? frågade herr Gillenormand. — Trettio francs. — Vad heter ni? — Olympia. — Du får femtio francs ocliheter hädanefter Nicolette.'
656483
proofread-page
text/x-wiki
0fypyy0a1r1ni9b14drpgvgfy2eixvb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/170
104
224705
656484
2026-08-04T21:19:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 718 — ond. Han betraktade bytingen med det älskvärda småleendet hos en hedersman, som känner sig smickrad av förtalet, samt sade: — Vad nu! Vad är detta? Vad står på? Ni bär er åt som alldeles okunniga människor! Her tigen av Angouléme, en bastard till konung Karl IX, gifte sig vid åttiofem års ålder med en tös på femton. Herr Virginal, markis av Alluye och bro der till kardinal de Sourdis, ärkebiskop i Bourdeaux fick vid åttiotre år en s...'
656484
proofread-page
text/x-wiki
btag12znwl2g6dmm16wrt9i0r2gbk52
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/171
104
224706
656485
2026-08-04T21:19:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 719 — — Jag antar att modern behandlar dem väl. Jag skall se till dem då och då. Det gjorde han också. Han hade haft en bror, soni varit präst, under trettioett år varit förestån dare för en skola i Poitiers samt dött sjuttionio år gammal. Han gick bort i sin ungdom, sade han om denne. Brodern efterlämnade blott ett svagt minne, han var fredlig och girig och ansåg, att emedan han var präst måste han ge almosor åt alla fattiga han mötte, men ha...'
656485
proofread-page
text/x-wiki
6ulephjtz54hk6wxke7hlb3i98pjmdt
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/172
104
224707
656486
2026-08-04T21:20:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 720 — skall bestjäla en man som jag. Jag har blivit rå nad som i en skog, men dåligt rånad. Sylvae sint consule dignae! Vi ha nämnt att han varit gift två gånger. I första äktenskapet fick han en flicka, som ännu var ogift, i det andra också en flicka, som dött vid trettio år och av kärlek eller av en slump gift sig med en lyckoriddare vilken tjänat i republikens och kejsardömets arméer, fått korset vid Austerlitz samt blivit överste vid Waterl...'
656486
proofread-page
text/x-wiki
ebmvbtidkzuhstu3aam8f7k6n5gdkko
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/174
104
224708
656487
2026-08-04T21:20:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 722 — stängd om dagen och att aldrig mottaga någon, vem det än var eller vad det än gällde, förrän på kvällen. Han åt klockan fem och sedan var hans dörr öppen. Det var modet på hans tid och han övergav det ej. Dagen är en skälm, sade han, och förtjänar att man stänger fönsterluckorna. Bättre folk tända sin andes ljus när zenit tänder stjär norna. Därför stängde han in sig för alla och skulle ej ha öppnat ens för kungen. Han höll...'
656487
proofread-page
text/x-wiki
ounn3n6d5gq156u6rvg7is0nlmfdljx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/176
104
224709
656488
2026-08-04T21:20:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 724 — Åtminstone på denna jorden händer det aldrig att drömmar helt förverkligas. Intet paradis har blivit jordiskt under den tid, vi känna till. Den yngre hade äktat sina drömmars ideal men hon ha de dött. Den äldre hade förblivit ogift. I det ögonblick hon gör sitt inträde i den hi storia vi nu berätta var hon en gammal dygdig mö, en oförbrännerlig pryd varelse med en sällsynt spetsig näsa oclidet trubbigaste förstånd man kun de finna....'
656488
proofread-page
text/x-wiki
8y9porlzxwgebpm8r1yjb6hnphlurkq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/177
104
224710
656489
2026-08-04T21:20:39Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 725 — rier — hon lät gärna kyssa sig av en lanciärofficer, som var hennes systerson och hette Théodule. Trots denna gynnade lansiär passade etiketten pryd fullkomligt. Fröken Gillenormand var ett slags skymnlngsmänniska. Pryderiet är till hälvten en dygd, till hälvten en last. Till pryderiet lade hon bigotteriet, ett passande foder. Hon tillhörde den heliga jungfruns sam fund, bar en vit slöja vid vissa fester, mumlade särskilda böner, vördade "d...'
656489
proofread-page
text/x-wiki
q5m094k6uc842rrpc1bvtnz36g4gfki
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/178
104
224711
656490
2026-08-04T21:20:47Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 726 — ken Gillenormand snarare vunnit än förlorat. Det är så med passiva naturer. Hon hade aldrig varit elak, vilken är en relativ dygd. Och sedan slipa åren av kantigheterna och hon hade nått fram till hårdhetens mildhet. Hennes dysterhet var av det obestämda slaget och hon visste ej orsaken, över henne vilade häpnaden över ett avslutat liv, som icke börjat. Hon skötte huset åt sin fader. Herr Gillenor mand hade sin dotter hos sig som biskop Bien...
656490
proofread-page
text/x-wiki
fi3u2qrzk316b9glojo3tczl79s6r95
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/180
104
224712
656491
2026-08-04T21:20:57Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '__ 728 ___ allt var han ett orakel. Han kunde till och med tävla med herrar Bengy-Puy-Vallée och de Bonald. År 1817 tillbragte han regelbundet två kvällar i veckan i ett hus i grannskapet på Férou-gatan hos baronessan de T., en värdig ocliansedd per son, vars make under Ludvig XVI hade varit am bassadör i Berlin. Baron de T., som under sin livstid passionerat hängivit sig åt magnetismens under, hade dött utblottad tack vare emogrationen och ej lämna...
656491
proofread-page
text/x-wiki
lx57mpkhlr9n0r79sa6eotq0780z2ia
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/181
104
224713
656492
2026-08-04T21:21:06Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 729 — Blå orden genom borgerskapet, jakobinismen hos Ludvig XVI1I och man talade helt tyst om de för hoppningar, som väcktes genom Monsieur, den se nare Karl X. Man tog med hänförelse emot de pöbelsånger, där Napoleon kallades Nicolas. Hertiginnor, som voro de mest förtjusande och finkänsliga kvinnor i världen, föllo i extas över kupletter som den föl jande, adresserade till "de federerade". Refonces dans vos culottes Le bout d' chemis' qui vou...'
656492
proofread-page
text/x-wiki
k16n5snd4io334qt887i4nndzrcp61v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/182
104
224714
656493
2026-08-04T21:21:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 730 — te samman lämpliga namn så att man fick fraser som följande: Damas, Sabran, Gouvion SaintCyr. Det hela var mycket lustigt. I dessa kretsar parodierade man revolutionen. Man hade en egendomlig benägenhet att under stryka harmen och raseriet. Man gnolade sin lilla (^a ira: Ahl ©a ira! Qa ira! Qa ira! Les bounapartisf å la lanterne! Det är med visorna som med guilljotinen, de träffa utan urskilning, än det ena, än det andra hu vudet. Det ä...
656493
proofread-page
text/x-wiki
9jsk9hlvix2m1zepgsjkxz21pfzr3uc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/183
104
224715
656494
2026-08-04T21:21:30Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 731 — Partiandan kan uppvisa sådana egendomliga amnestier. Vi tillägga: bland borgarna avtaga de aktnings värda positionerna på grund av blandade släkt förbindelser ocli man måste vara noga med, vem man mottager. På samma sätt som det sker för lust av värme i närheten av kyliga föremål minskas anseende i närheten av människor man föraktar. Den gamla tidens förnäma värld åsidosatte denna som alla andra lagar. Marigny, Pompadours bro...'
656494
proofread-page
text/x-wiki
2v6xkpc380ky23qdbov8tmu3ihw23xf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/184
104
224716
656495
2026-08-04T21:21:36Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 732 — ben, iförda vida byxor i samma färg som Sienneleran. Denne Lamothe räknades för något i en salong på grund av sin ryktbarhet och, hur egendomligt det än låter, sannt är det, emedan han bar namnet Valois. I fråga om herr Gillenormand vilade hans an seende på säker grund. Han uppskattades eme dan han var en auktoritet. Han hade, trots sin yt lighet och utan att det gjorde intrång på hans glät tighet, ett visst sätt att uppträda imponer...'
656495
proofread-page
text/x-wiki
2n406z76vk6mu0cohrfm5f0e2vk1x8v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/185
104
224717
656496
2026-08-04T21:21:43Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 733 — — Alla kungar, som ej sitta på Frankrikes tron, äro landsortskungar. En dag gjordes denna fråga och gavs detta svar i hans närvaro: — Vilket straff har tllldömts redaktören för Courrier fran^ais? — Han skall suspenderas. — "Sus" är överflödigt, sade herr Gillenormand. (Pendu betyder hängas, suspendu avsatt på franska.) Det är dylika ord som skapa en ansedd ställ ning. När han vid Te deum till firandet av årsdagen för Bourbonernas...'
656496
proofread-page
text/x-wiki
1h32rm0ldel936rwau48kavvslv3avr
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/186
104
224718
656497
2026-08-04T21:21:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— Vad han är vacker! Vilken skada! Stac kars barn! Detta barn var det, vi nyss talat om. Men kal lade det — det stackars barnet — emedan hans far var "en stråtrövare från Loire". Denne "stråtrövare från Loire" var herr Gillenormands måg, som vi redan omtalat, och som herr Gillenormand kallade familjens skamfläck.'
656497
proofread-page
text/x-wiki
h3mx2n3h57jy9wt6qzyp0o4es88ppiu
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/188
104
224719
656498
2026-08-04T21:22:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 735 — det är trädgårdar, och om de voro mindre; det är buketter. Alla dessa platser begränsade på ena sidan av floden och på den andra av ett hus. Mannen i rocken och träskorna, som vi just tala om, bodde år 1817 i den minsta av dessa inhägnader oclidet enklaste av dessa hus. Han levde ensam, tillba kadragen och fattig tillsammans med en kvinna som varken var ung eller gammal, varken vacker eller ful, varken bondkvinna eller borgarflicka. Den jordl...
656498
proofread-page
text/x-wiki
26pmvk7q1boq0mdobe7q5ufj090ggy6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/189
104
224720
656499
2026-08-04T21:22:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 737 — dom stannade han drömmande orörlig under tim mar, lyssnande till fåglarnes sång i träden, jollret från ett barn i ett hus bredvid eller också betrak tade han ett strå med en vattendroppe, som solens strålar förvandlade till en karbunkel. Hans kost var knapp oclihan drack hellre mjölk än vin. En pojke kunde få honom att vika undan och hans tjänsteflicka grälade på honom. Han var så skygg att han nästan verkade vild, gick sällan ut och fi...'
656499
proofread-page
text/x-wiki
tonloq3nun0ejhsckdjfs6h9rslm8ke
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/190
104
224721
656500
2026-08-04T21:22:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 738 — narkiens fall ända fram till 1794. Pontmercy käm pade vid Spire, vid Worms och Neustadt, vid Turkheim och Alzey och Mayence, där han var en av de två hundra vilka utgjorde Houchards eftertrupp. Själv tolfte höll han stånd mot prinsens av Hessen garde bakom Andernachs gamla vall och föll ej tillbaka på huvudarmén förrän fiender nas kanoner öppnat en bräsch från bröstvärnet ända till kullens fot. Han lydde under Kléber vid Marchiennes oc...'
656500
proofread-page
text/x-wiki
i1iq8rm2pavvrhaalnzyddmelzzgv16
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/191
104
224722
656501
2026-08-04T21:22:25Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 739 — farkost och från Genua kommit till, jag vet ej vil ken liten hamn, råkade han ut för ett getingbo av sex eller sju engelska båtar. Kaptenen från Genua ville kasta kanonerna i havet, gömma soldaterna i lastrummet samt slippa igenom i egenskap av han delsfartyg. Pontmercy lät hissa, trikoloren samt seglade stolt fram under de brittiska fregatternas kanoner. Hans djärvhet växte och tjugo mil läng re fram angrep han med sin lilla båt ett stort...
656501
proofread-page
text/x-wiki
2ukp05r0ko64xvkyqxfxk43dir3sqds
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/192
104
224723
656502
2026-08-04T21:22:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 740 — ga fångar i Mantua, Mélas i Alexandria och Mack i Ulm. Han tillhörde den stora arméns åttonde kår under Mortiers befäl och intog Ham burg. Sedan kom han till det femtiofemte, hans gamla regemente i Flandern. Vid Eylau var han på den kyrkogård, där den hjältemodige kapten Louis Hugo, en farbror till denna boks författare, med sitt kompani på åttiotre man under två timmar stod emot den fientliga ar mén. Pontmercy var en av de tre, vilka läm...'
656502
proofread-page
text/x-wiki
knkboggh10enj7d131h9kghibvby3o1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/193
104
224724
656503
2026-08-04T21:22:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med ''^4i — soldat handskas med både sabel och gevär, söm officer både med en skvadron och en bataljon. Det är tack vare denna färdighet som vissa specialva pen, till exempel dragonerna, ha uppstått och som utgöra en blandning av infanteri och kavalleri. Han följde med Napoleon till Elba. Vid Waterloo var han chef för eii skvadron kyrassiärer i Dubois' brigad. Det var han som tog bataljonen Luneburgs fana. Han kastade fanan för kejsarens fötter. Han var...
656503
proofread-page
text/x-wiki
mdjtm65dtulz045f5j4lv9piapqgrj8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/194
104
224725
656504
2026-08-04T21:23:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 742 — Restaurationen hade ställt honom på halv sold samt sedan under uppsilct placerat honom i Vernon. Ludvig XV111 betraktade som icke existeran de allt som hänt under de hundra dagarna och er kände honom varken som officer av hederslegionen eller som överste eller som baron. Han å sin sida försummade aldrig ett tillfälle att skriva sig som översten, baron Pontmercy. Han hade blott en gammal blå kostym och gick aldrig ut utan att taga på sig hed...
656504
proofread-page
text/x-wiki
gk70th03od3idk81cfedwwx5l71fv0m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/195
104
224726
656505
2026-08-04T21:23:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 743 — meddelanden, sir Hudson Lowe adresserade till ge neral Bonaparte. Pontmercy hade slutat med att — må uttrycket tillåtas oss — ha samma saliv i munnen som kejsaren. På samma sätt fanns det i Rom soldater från Kartago, vilka vägra Flaminius sin hälsning och ägde en smula av Hannibals själ. En morgon mötte han allmänne åklagaren på en gata i Vernon, giclc fram till honom ocli sade: — Min herre, har jag tillåtelse att bära mina ärr? Han...'
656505
proofread-page
text/x-wiki
5le6pf3toicetrkqkpybbxeuvpvz1sq
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/196
104
224727
656506
2026-08-04T21:23:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 744 — morfadern krävde befallande sin dotterson ocli förklarade, att om han ej fick ta hand om honom, skulle han göra honom arvlös. Fadern hade givit vika i sonens intresse och emedan han ej kunde få träffa sin son, hade han börjat älska blommorna. Han hade dessutom avstått från allt, rörde sig ej ur fläcken och konspirerade icke. Hans tankar delades mellan de oskyldiga saker han sysslade med och de stora ting, han uträttat. Han tillbragte sin tid m...
656506
proofread-page
text/x-wiki
50rjj0itdpu7edg6c94y5lrhc87d3jw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/197
104
224728
656507
2026-08-04T21:23:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 745 — herr Gillenormand var ej mycket, men arvet efter fröken Gillenormand den äldre var avsevärt. Den na moster, som förblivit ogift, var rik på mödernet oclihennes systers son var hennes naturlige arv tagare. Barnet, som hette Marius, visste att det hade en far men intet mer. Ingen sade något om den sa ken. Men i de kretsar dit hans morfar förde ho nom hade så småningom alla viskningar, halva ord ocliblinkningar trängt in i hans själ oclihan...'
656507
proofread-page
text/x-wiki
56k83044by3t3vrs8b6mjovcozpded9
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/198
104
224729
656508
2026-08-04T21:23:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 746 — Det var detta som hade givit upphovet till hans bekantskap med kyrkovärden i Vernon, herr Mabeuf. Denne värde präst var en bror till kyrkovärden i Saint-Sulpice, vilken flera gånger lagt märke till denne man, vilken betraktade ett barn, och detta ärr, som han hade över kinden oclide stora tårar, som syntes i hans ögon. Denne man, som såg ut som en man ocli grät som en kvinna, hade fångat kyrkovärdens intresse. Han glömde ej hans an sikte. N...'
656508
proofread-page
text/x-wiki
7c7ea710hxm6ml4p7274clow92n4cl8
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/199
104
224730
656509
2026-08-04T21:23:40Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 747 — finnes det inga, som så lätt I<omma överens som en gammal präst och en gammal soldat. Det är i grunden samma yrlce. Den ene ägnar sig åt fos terlandet liär nere, den andra åt riket där uppe, det är hela olikheten. Två gånger om året, den förste januari och på Sankt Georgs dag, skrev Marius till sin fader for mella brev, som hans moster dikterade ocli som verkade som hämtade ur en brevställare. Detta var allt, som herr Glllenormand toler...'
656509
proofread-page
text/x-wiki
3am7j3f7mbcnfv8gne7uiq8n711c2il
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/201
104
224731
656510
2026-08-04T21:23:49Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 749 — nos där alla, sittande i ring kring elden och sparsamt belysta av en lampa med grön skärm, med sina stränga profiler, sitt gråa eller vita hår, sina långa klänningar från en gången tid i dystra färger och då och då uttalande maje stätiska ocliförskräckande ord, då betraktade den lille Marius dem med rädsla och trodde sig se, ej kvinnor utan patriarker och mager, ej verkliga varelser utan gengångare. Till dessa spöken sällade sig flera...'
656510
proofread-page
text/x-wiki
ktqpnr1jh5ggmne6ysgt853ct3rxdop
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/202
104
224732
656511
2026-08-04T21:23:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 750 — att år 1793, när han var sexton år, hade han kas tats i fängelse som upprorsman samt länkats samman med en åttioåring, biskopen i Mirepoix, han också upprorisk fast i egenskap av präst ocli ej som soldat liksom han själv. Det var i Toulon. Deras uppgift var att om natten vid guiltjotinen samla upp huvudena efter de under da gen avrättade; på ryggen måste de bära de bloddrypande kropparna och deras röda fångdräkter betäcktes baktill av e...'
656511
proofread-page
text/x-wiki
rpr1bny91gy5ewcb8hnqahal7xi21dd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/203
104
224733
656512
2026-08-04T21:24:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 751 — mard krypa på alla fyra samt på så sätt visat, att en lantdomare kan hämnas en filosofs smä lek. Bland prästerna fann man abbé Halma, den samme, till vilken herr Larose, hans medarbetare i "La foudre", sade: — Bah! Vem är icke femtio år? Några vitnäbbar kanske? Abbé Letourneur, hovpredikanten, abbé Frayssinous, som ännu varken var greve eller biskop eller minister eller pär och som bar en gammal prästrock utan knappar, abbé Keravenant,...'
656512
proofread-page
text/x-wiki
hvixjzd4c7bpz4e5ajxwj5f564syguc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/204
104
224734
656513
2026-08-04T21:24:13Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 752 — förre var författare och skulle några är senare ha äran att i "Conservateur" signera artiklar sida vid sida med Chateaubriand. Herr Clermont-Tonnerre var ärkebiskop i Toulouse oclikom ofta till Paris för att besöka sin brorson, markisen de Tonnerre, som varit krigsminister. Kardinal Clermont-Tonnerre var en liten munter gubbe med röda strumpor under sin stoppade kaftan och hans specialitet var att hata encyklopedisterna samt att älska biljard...
656513
proofread-page
text/x-wiki
tssepw4h1qni32t9t1zuw4bo6lp9b1v
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/205
104
224735
656514
2026-08-04T21:24:21Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 753 — sammanträden, kunde de nyfikna varje tisdag se den forne biskopen i Senlis i violetta strumpor, pudrad peruk och med ryggen mot dörren för att bättre visa sin sammetskrage. Alla dessa präs ter ökade, fastä^n de snarare voro världsmän än präster, den allvarliga stämningen i baronessan de l^s salong, där dock fem pärer, markisen de Vibraye, markisen de Talaru, markisen d'Herbouville. vicomten Dambray och hertigen av Valentinois representerade...
656514
proofread-page
text/x-wiki
gdfkxlt1tjeju8cqc1x2iy499kpapzw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/206
104
224736
656515
2026-08-04T21:24:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 754 — briand hade trätt in där, skulle han gjort sam ma intryck som fader Duchéne. Det fanns doclc några ångerfulla, som tillätos att återvända till den ortodoxa världen. Greve Beugnot tillhörde dem, vilka togos på prov. De förnäma salongerna från i dag likna föga dessa salonger. Våra dagars rojalister äro de magoger, låt oss säga detta till deras beröm. Det sällskap, som samlades hos fru de T. till hörde den förnäma världen, hade en...'
656515
proofread-page
text/x-wiki
av5sv1e5dm6iuhw8qp6m9t1heylvvgw
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/207
104
224737
656516
2026-08-04T21:24:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 755 — aldrig hans majestät, emedan beteckningen ma jestät hade "fläckats" av en usurpator. Man dömde där människor och deras handlin gar. Man hånade tiden, som man avstod från att söka förstå. Man underblåste varandras för våning. Man ställde till förfogande det lilla ljus, man hade. Metusalem undervisade Epimenides. Den döve höll den blonde au jour. Allt, som ha de skett efter Koblentz, betraktade man som obe fintligt. På samma sätt...'
656516
proofread-page
text/x-wiki
nlku2iw9h1qsz1vuz3afldabwqxi3k5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/208
104
224738
656517
2026-08-04T21:25:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 756 — åsikter, som företräddes av denna vördnadsvär da krets liksom utsände aromatiska dofter och deras idéer hade ungefär samma lukt som den indiska rot, vilken man begagnar mot mal. Det var en värld av mumier. Husbönderna voro balsamerade, betjänterna uppstoppade med halm. En gammal emigrerad och ruinerad markisinna, som blott hade kvar en sköterska, sade allt jämt: — Mitt tjänstefolk. Vad gjorde man i fru T:s salong? Man var "ultra". Att var...'
656517
proofread-page
text/x-wiki
on12mdxpx2raa2vmzy90a4jcc5ud1gf
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/209
104
224739
656518
2026-08-04T21:25:17Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 757 — för mycket ljus i mörkret; det är att klandra al batrossen, snön, svanen och liljan i vithetens namn, att försvara en sak så, att man blir dess fiende, att vara så mycket för en sak, att man uppträder emot den. Denna ultra-stämning utmärkte särskilt restau rationens första tid. Intet i historien liknar denna kvart, som börja de 1814 och slutade omkring 1820, då herr de Villele, en praktisk jurist, kom till makten. Des sa sex år bildad...'
656518
proofread-page
text/x-wiki
hg4a3mz49lg57j3jqllbgtwqwuu2mzx
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/210
104
224740
656519
2026-08-04T21:25:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 758 — och för-dettingar, häpna över allt, tappra ädlin gar, vilka smålogo över att åter vara i Frankrike men också gräto, förtjusta över att återse sitt fä dernesland och förtvivlade över att ej återfinna sin monarki. Korstågens adel föraktade kejsar dömets, det vill säga svärdets. De historiska släkterna hade förlorat varje historiskt sinne och ättlingarna av Karl den stores kämpar föraktade Napoleons. Som vi just nämnt återgäld...'
656519
proofread-page
text/x-wiki
g3p323ba7cha94jdyuqccy6z00uhplc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/211
104
224741
656520
2026-08-04T21:25:33Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 75^ — strömmar utgöra ej idéerna! Hur snabbt hölja de ej över allt som det är deras uppgift att för störa och begrava! Huru hastigt skapa de ej för skräckande djup! Men sådant var utseendet hos denna avlägsna tids salonger och sådana de oskuldsvita kretsar, där herr Martamville hade mera esprit än Voltaire. Dessa salonger hade en litteratur och en poli tik för sig själva. Man trodde där på Fiévéech. Agier stiftade lagar där. Man komment...'
656520
proofread-page
text/x-wiki
9mpedf0e5h685h6xn780w7cqi6qy5ub
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/212
104
224742
656521
2026-08-04T21:25:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 760 — litiska hållning stadgades av en tillräcklig portion högdragenhet, och de hade alla förutsättningar att göra karriär. Icke utan fördel gingo de till över drift, när det gällde vita halsdukar och väl knäpp ta rockar. Felet eller olyckan hos doktrinärerna var att skapa en ungdom, som var gammal. De antogo en vis mans hållning. De drömde om att på den absoluta monarkiens princip ympa en kon stitutionell styrelse. Mot den nedrivande libera...'
656521
proofread-page
text/x-wiki
270sdfno5aifljsxfg5schl0bnbghc1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/213
104
224743
656522
2026-08-04T21:25:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 761 — storiska Frankrike, det vill säga för sin moder, för sig själv. Efter den 5 september behandlar man monarkiens adel som man efter den 8 juli behandlade kejsardömets. De ha varit orättvisa mot örnen liksom vi mot den vita liljan. Man vill då alltid ha något att proskribera! Taga bort för gyllningen från Ludvig XlV:s krona, från Henrik lV:s sköld, vad gagnar det? Vi förlöjliga herr de Vaublanc, som skrapade bort N från Jenabron. Men vad gjord...'
656522
proofread-page
text/x-wiki
59mofedku34lmm2v36yp2h4etq24sji
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/214
104
224744
656523
2026-08-04T21:25:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 762 — Under berättelsernas gång har författaren till denna bok träffat på detta egendomliga ögonblick i nutidens historia; han har måst kasta en blick därpå samt draga upp några av konturerna till detta numera okända samhälle. Men han har gjort det hastigt och utan att vara varken bitter eller ironisk. Minnen, som äro både djupt rotade och vördnadsfulla, emedan de äro knutna till hans mo der, binda honom vid denna tid. Och låt oss även erkänna...'
656523
proofread-page
text/x-wiki
q5p8azq0n9r65sn7bokiq693y4rgix5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/215
104
224745
656524
2026-08-04T21:26:10Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 763 — För övrigt var han häftig och kylig, ädel, fri kostig, stolt, religiös och exalterad; hans allvar gränsade till hårdhet och hans oskuld till skygg het.'
656524
proofread-page
text/x-wiki
ol83osn990yjpvah3v8v27nmbb9em5m
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/217
104
224746
656525
2026-08-04T21:26:19Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '765 — sin far. Intet kunde komma mera oväntat och, låt oss säga det, mera obehagligt. Det var skilsmäs san, tvånget till ett närmande. Det var ej något förargligt, det var en plåga. Bortsett från politiska antipatier var Marius övertygad om att hans fader, denne sabelhuggare som herr Gillenormand kallade honom, icke älska de honom. Detta var ju tydligt, emedan han hade överlämnat honom till andra. Och då han ej kände sig älskad, älskade han ej sj...'
656525
proofread-page
text/x-wiki
9fuj7oqsyzjgvezn7slgzp1g8ktj4n6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/218
104
224747
656526
2026-08-04T21:26:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 766 — varje kväll till Rouen och passerade Vernon. Men varken herr Gillenormand eller Marius tänkte på att skaffa sig sådana upplysningar. Följande dag i skymningen anlände Marius till Vernon. Man började tända ljusen. Han frågade den förste han mötte efter herr Pontmercys hus. Ty han hyllade restaurationens åsikter, och ej hel ler för honom fanns det någon överste eller baron Pontmercy. Man visade honom huset. Han ringde, och en kvinna med en lam...
656526
proofread-page
text/x-wiki
dw3eax4jgzjyq5lvqcygthefqvmydrk
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/219
104
224748
656527
2026-08-04T21:26:34Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 767 — kakelugnsfrisen, fanns det tre män, en stående, en knäböjande och en som låg utsträckt på en tält säng. Den senare var översten. De två andra voro läkaren samt prästen, vilken bad. Sedan tre dagar hade översten legat i hjärninflammation. Vid sjukdomens början hade han haft onda aningar samt skrivit till herr Gillenormand efter sin son. Sjukdomen hade förvärrats. På kvällen samma dag som Marius kom hade han haft ett anfall av yrsel; han...'
656527
proofread-page
text/x-wiki
9h887eg33e2asyb8wxejf1d4ik3sqe0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/220
104
224749
656528
2026-08-04T21:26:42Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 768 — nadsbjudande och manliga ansikte, dessa öppna ögon, vilka ej sågo, detta vita hår, dessa kraftiga lemmar, på villca man här ocli där urskilde mörka linjer — ärr efter sabelhugg — samt ett slags röda stjärnor — det var hål efter Iculor. Han såg på detta jättestora ärr, som gav hjältens stämpel åt detta ansikte, som Gud stämplat med godhet. Han tänkte på, att denne man varit hans fader och att denne man var död och han förblev kal...'
656528
proofread-page
text/x-wiki
7n7ks7ssj0e345c2v4mewku0x1ik0rd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/221
104
224750
656529
2026-08-04T21:26:50Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 769 — Samtidigt kände han något, som liknade sam vetskval och han föraktade sig själv, för att han handlade, som han gjorde. Men var det hans fel? Han älskade ej sin far! Översten efterlämnade ej något. Försäljningen av hans möbler täckte knappast begravningskost naderna. Tjänarinnan fann ett papper, som hon lämnade till Marius. Skrivet med överstens hand läste han: "För min son. Kejsaren utnämnde mig till ba ron på slagfältet vid Waterl...'
656529
proofread-page
text/x-wiki
obq2ylfsxqxh8pxr5dfir78qwwoklrz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/222
104
224751
656530
2026-08-04T21:26:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 770 — inför döden, tog Marius detta papper och gömde det. Intet återstod av översten. Herr Gillenormand sålde hans värja och hans uniform till en kläd mäklare. Hans grannar plundrade trädgården och berövade den dess mest sällsynta blommor. De återstående blevo törnen och snår eller dogo. Marius hade ej stannat mera än tjugofyra tim mar i Vernon. Efter begravningen återvände han till Paris samt fortsatte att studera juridik utan att vidare t...'
656530
proofread-page
text/x-wiki
796py616rf4diyyqy6o86upgp8zffki
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/224
104
224752
656531
2026-08-04T21:27:09Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 772 — — Jag ber er om förlåtelse, min herre, att jag störde er nyss samt nu på nytt, men ni måste ha funnit mig förarglig och jag ber er att få ge en förklaring. — Min herre, sade Marius, det är överflödigt. — Visst icke! återtog den gamle, jag önskar ej, att ni skall ha en skev uppfattning av mig. Det är så, att jag håller av just denna plats, jag tycker, att mässan blir högtidligare där. Varför? jag skall säga er det. Emedan jag under...'
656531
proofread-page
text/x-wiki
6sj5oufjwiyd48klbqgcxsqvv8c56w0
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/225
104
224753
656532
2026-08-04T21:27:16Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 773 — den framför den bänk långt framme, som jag har rätt till i egenskap av klockare. Jag har till ocli med blivit en smula bekant med den stackars fa dern. Han hade en svärfar och en svägerska, som voro mycket rika, och vilka hotade att göra barnet arvlöst, om han, fadern, sökte träffa det. Han offrade sig för sm son, som skulle bliva rik oclilycklig. Man skilde honom från denne på grund av politiska åsikter. Visserligen gillar jag politiska å...
656532
proofread-page
text/x-wiki
r69le675ng780ijaxhv2h0davbgjj7w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/226
104
224754
656533
2026-08-04T21:27:24Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 774 — ben gamle kyrkoherden knäppte samman hän derna och utropade: — O! Ni är hans son! Javisst, han bör ha bl:/it vuxen nu. Stackars barn, ni har verkligen haft en fader, som älskat er mycket! Marius erbjöd den gamle sin arm ocliledsa gade honom hem. Dagen därpå sade han till Gillenormand: — Vi äro några stycken, som ordnat ett jakt parti. Vill ni tillåta mig att vara borta i tre da gar? — Fyra, sade morfadern, roa dig du! Och i det han...'
656533
proofread-page
text/x-wiki
rzj732zqskrj1ys7yvaflpgf5x4nequ
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/228
104
224755
656534
2026-08-04T21:27:37Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 776 — ensamhet. Marius började undan för undan att lära känna denna ovanliga människa, på en gång mild och upphöjd, på en gång lejon och lamm, som hade varit hans fader. Under det han sysslade med dessa studier upp togs alla hans tankar och alla hans timmar i så hög grad, att han nästan aldrig träffade herr Gillenormand. Han visade sig vid måltiderna men sedan fanns han aldrig hemma. Mostern knorra de, men herr Gillenormand smålog: — Ack! H...'
656534
proofread-page
text/x-wiki
d6t7wk9o67760ee98fhy0o66otlr2d5
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/229
104
224756
656535
2026-08-04T21:27:45Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 777 — Denna historia, som han lärde känna, för skräckte honom. Republiken, kejsardömet, detta hade hittills för honom varit blott avskräckande ord. Republiken, det hade varit en guilljotin i skymningen, kejsar dömet en sabel i nattens mörker. Han hade bör jat betrakta dessa ting och där han väntade sig mörker och kaos, hade han till sin oerhörda för våning, som blandades med både fruktan och glädje, sett stjärnor tindra, namn som Mirabea...'
656535
proofread-page
text/x-wiki
8r6dmwrqol5jy44mec67tgwh0yf540s
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/230
104
224757
656536
2026-08-04T21:27:53Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 778 — räda och ur kejsardömet Frankrikes. Inför sig själv förklarade han, att allt detta hade varit gott. Vi anse ej nödvändigt att påpeka vad som var överdrivet i denna första ögonblickets hastiga uppfattning. Vi fastställa endast tillståndet hos en själ på vägen mot klarhet. Framåtskridandet sker ej i en enda etapp. Sedan vi framhållit detta en gång för alla, fortsätta vi. Han insåg nu, att han aldrig liittills hade för stått sitt land...'
656536
proofread-page
text/x-wiki
bejirfjp9dzhcydputbfq6rysg7shl6
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/231
104
224758
656537
2026-08-04T21:28:02Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 779 — Han skulle ha omfamnat hans vita huvud, fuk tat hans hår med sina tårar, betraktat hans ärr, tryckt hans händer oclikysst hans fötter. Varför hade hans fader dött så snart, innan han veder farits rättvisa och innan hans son fått visa honom sin kärlek. Marius hjärta fylldes av ständiga suckar, och han sade varje ögonblick: — Ack! Samtidigt blev han mera mogen och allvarlig, mera säker i sin tro ocli i sitt tänkande. Varje ögonblick n...'
656537
proofread-page
text/x-wiki
qlwbzibhesw3yivh8qcjom6wof76anc
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/232
104
224759
656538
2026-08-04T21:28:11Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 780 — des han helt naturligt till en ny uppskattning av Napoleon. Men vi måste erkänna, att detta senare ej sked de utan svårighet. Sedan barndomen hade han insupit 1814 års hat mot Bonaparte. Och alla restuarationens för domar, intressen ocliinstinkter strävade efter att vanställa Napoleon. Man avskydde honom mera än Robespierre. Restaurationen hade ganska skickligt utnyttjat folkets trötthet ocl imödrarnas hat. Bonaparte hade blivit ett slags...
656538
proofread-page
text/x-wiki
h5pir6kb9zrczms9emoqdhzznhdi029
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/233
104
224760
656539
2026-08-04T21:28:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 781 — honom. Det fanns hos honom en liten envis va relse, som hatade Napoleon. När han läste historien, och framför allt när han studerade dokumenten och primärmaterialet, slets så småningom den slöja sönder, som i Ma rins ögon dolt Napoleon. Han skymtade något ofantligt och misstänkte, att han hittills misstagit sig i fråga om Bonaparte som i fråga om så myc ket annat. Varje dag såg han klarare, och han började att sakta, steg för steg, f...'
656539
proofread-page
text/x-wiki
e94h73c64atan3bwzon775avwhq5c64
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/234
104
224761
656540
2026-08-04T21:28:31Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 782 — homeriska strofer skrivna på slagfältet. Hela kejsardömet visade sig för honom och han kände som en flod svälla inom si^ och sti^a över bräddarna; stundom föreföll det, som om hans fader var när honom oclisom en fläkt viskade i hans öra. Han blev underlig till sinnes, tyckte sig hö ra trummor, kanoner ocli trumpeter, bataljoner nas taktfasta steg, kavalleriets dämpade och av lägsna galopp. Då och då betraktade han him melen och i de...'
656540
proofread-page
text/x-wiki
dbaj84ckxmczq6zytktq9eyjj3yz180
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/235
104
224762
656541
2026-08-04T21:28:38Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 783 — Bounaparte — allt försvann ocliersattes av en obestämd men strålande glans, i vilken på en ouppnåelig höjd skymtade en Cesars bleka mar morgestalt. För hans fader hade kejsaren ej varit annat än den älskade anföraren, som man offrar allt för; för Marius blev han något mera. Han blev den av ödet utsedde skaparen av det franska världsväldet som efterträdare till det romerska. Han blev den underbare arkitekten under en raserandets tid, en e...'
656541
proofread-page
text/x-wiki
no8c8gocn0vcp57xvvomkcy8gl1633y
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/236
104
224763
656542
2026-08-04T21:28:46Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 784 — en diktator, en despot, som hade sin motivering i en republik samt sammanfattade en revolution. Napoleon blev för honom mannen-folket, liksom Kristus var människan-guden. Man finner, att han liksom alla neofyter gick till överdrift, att han kastade sig in i den nya tron och gick alldeles för långt. Hans läggning var sådan. När han en gång kommit ut på slutt ningen, kunde han ej hejdas. Han greps av hän förelsen för värjan, som i hans själ...'
656542
proofread-page
text/x-wiki
2q9wwqvn58ms83bd1w7cg0x14qy954h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/237
104
224764
656543
2026-08-04T21:28:52Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 785 — fall, såg han nu Franlcrikes tronbestigning. Hela hans syn på tingen förändrades. Det som hade varit solens nedgång blev nu morgonrodnaden. Allt detta skedde, utan att hans familj anade något. När han hade fullbordat detta oförklarliga verk, när han helt lagt av bourbonernas och ultras klädnad, när han raderat bort aristokraten, jakobiten och rojalisten, när han helt och fullt blivit revolutionär, demokrat och nästan republikan, då gick han t...
656543
proofread-page
text/x-wiki
j513ng5wrcnwt11m8yncm72wc7qs5qe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/238
104
224765
656544
2026-08-04T21:28:59Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 786 — be. Gerontes glättighet gör alltid en melanlcolisk Werther förtvivlad. Så länge samma politiska åsikter och samma tankar hade förenat dem, hade det funnits en brygga, på vilken han kunde möta herr Gillenormand. När denna brygga försvann, gapade avgrunden. Oclitill detta kom, att Marius tänkte pä att herr Gillenormand helt omotiverat hade obarmhärtigt ryckt honom frän översten och på så sätt berövat barnet en fader oclifa dern ett barn....'
656544
proofread-page
text/x-wiki
fkasfgckyxoynspzjww8i09i7hzo977
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/239
104
224766
656545
2026-08-04T21:29:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 787 — Under en av sina alltid korta resor hade han besökt Montfermeil för att uppfylla den befall ning, lians fader efterlämnat; han hade sökt efter sergeanten från Waterloo, värdshusvärden Thénardier. Denne hade gjort konkurs, krogen var stängd, och man visste ej vad det blivit av honom. För dessa efterforskningars skull var Marius bor ta i fyra dygn. — Det är uppenbart, sade morfadern, att han börjat leva oordentligt. Man hade trott sig finna,...'
656545
proofread-page
text/x-wiki
3xhv5eis16ok26ms1wrxs1is86hpnd1
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/241
104
224767
656546
2026-08-04T21:29:18Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '789 — En morgon hade fröken Gillenormand den äld re återvänt hem så upprörd, som hennes mildhet tillät henne att bli. Marius hade just hos sin mor fader begärt tillåtelse att företaga en kortare resa, som han ämnade starta redan samma afton. — Resl hade morfadern svarat och herr Gille normand hade för sig själv med höjda ögonbryn tillagt: Han har fått recidiv. Fröken Gillenormand hade alldeles förbryllad stigit upp till andra våningen samt u...'
656546
proofread-page
text/x-wiki
nyabak461q30erm200glhz7vpkye2qb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/242
104
224768
656547
2026-08-04T21:29:27Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 790 — vilkas mönster liknade de höga hjulen på en tillbury. Det var ett tråkigt arbete, och arbeterskan var allt annat än glad. Hon hade hållit på med det i flera timmar, när dörren öppnades. Fröken Gillenormand lyfte upp näsan och såg löjtnant Theodule, som gjorde honnör. Hon utstötte ett skri av lycka. Man kan vara gammal, man kan vara pryd och from oclifaster, men det är alltid trevligt att se en lansiär komma in i rummet. — Är du här, The...'
656547
proofread-page
text/x-wiki
iyensqdgdnh046s5k84iol67dwy1t7c
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/243
104
224769
656548
2026-08-04T21:29:35Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 791 — måste vi passera Paris. Jag har sagt: jag har gått för att besöka min faster. — Och se här för ditt besvär. Hon gav honom tio guldmynt. — Ni menar för mitt nöje, kära faster. Theodule omfamnade henne för andra gången oclihon hade den glädjen att känna hans mu stascher snudda vid sin hals. — Kommer du att rida med regementet hela vägen? frågade hon. — Nej, faster. Jag höll på att jag skulle få träffa dig. Min kalfaktor tar min h...'
656548
proofread-page
text/x-wiki
80vpwsqkif0r0mvohqnzmk7cszbr00h
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/244
104
224770
656549
2026-08-04T21:29:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 792 — — Vilket namn? — Marius Pontmercy. — Den rucklaren! utropade fastern. Din ku sin är ej en rangerad karl som du. Och att tänka sig, att han skall tillbringa hela natten i diligensen! — Jag också. — Men du är tvungen till det. — Visst tusan, sade Theodule. — Nu hände något med fröken Gillenormand. Hon fick en idé. Om hon varit en man, skulle hon slagit sig för pannan. Hon vände sig till Theo dule: — Vet du, att din kusin ej kän...'
656549
proofread-page
text/x-wiki
lmwwht38couk32fsejsq0jlowd8pzb4
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/245
104
224771
656550
2026-08-04T21:29:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 793 — — Marius! Vilket obehagligt namn! har man kallat honom Marius? Varför Och när du he ter Theodule! — Jag skulle vilja heta Alfred, sade officeren. — Hör på, Theodule. — Jag lyssnar, faster. — Noga! — Noga.. — Är du med? — Ja. — Marius är ofta borta. — Ah! — Om nätterna. — Oh! — Vi skall taga reda på vad som ligger bak om detta. — Theodule svarade med lugnet hos en här dad man: — Vilken skojare. Och med detta t...'
656550
proofread-page
text/x-wiki
nwmj4ion4x2zbrze5xt1bhlkag7uzz3
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/246
104
224772
656551
2026-08-04T21:29:58Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 794 — hon var fullkomligt övertygad tack vare detta ord flickunge, som av Theodule uttalades på nästan samma sätt som av herr Gillenormand. Hon fort satte: — Låt oss roa oss ett tag! Följ efter Mariusl Han känner dig ej så det går lätt. Eftersom det finnes en flickunge med i spelet, så försök att få se henne. Och skriv sedan till oss om saken. Det kommer att roa din farfar. Theodule hade ingen överdriven smak för så dana saker, men han kän...'
656551
proofread-page
text/x-wiki
a9e3qkvaqp3qikfgdg22u2hs8cngm1w
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/247
104
224773
656552
2026-08-04T21:30:05Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 795 — Och det första spionen gjorde var att somna. Sömnen var djup. Argus snarkade hela natten. Vid daggryningen ropade kusken: — Vernon! Uppehåll i Vernonl Löjtnant Theodule vaknade. — Gott, mumlade han halvsovande, det är här jag skall stiga ur. Så småningom klarnade hans minne, han tänk te på sin faster, på de tio guldmynten och på sitt uppdrag att skildra Marius uppförande. Detta kom honom att skratta. — Han är kanske ej kvar i diligense...'
656552
proofread-page
text/x-wiki
h7twkzn5t2y1xp83zeg2ud1e4kx76vb
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/248
104
224774
656553
2026-08-04T21:30:12Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 796 — En bondflicka stod vid vagnen tillsammans med postiljoner och hästar samt erbjöd de resande blommor. — En blomma åt er sköna, ropade hon. Marius gick fram till henne och köpte hennes vackraste blommor. — För tusan, sade Theodule, det här börjar intressera mig. Vem tänker han skänka de där blommorna? Till en sådan bukett behövs det verkligen en vacker kvinna. Jag måste få se henne. Nu var det ej blott på grund av sitt uppdrag utan även a...'
656553
proofread-page
text/x-wiki
pg9s8x0jfkzw8citn5o40mbnsdlkynd
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/249
104
224775
656554
2026-08-04T21:30:20Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 797 — När han kommit fram till kyrkan, gick Marius ej in utan runt ett hörn av absiden. — Mötet är ute, sade Theodule. Låt oss titta på flickebarnet. Han gick försiktigt på tå mot det hörn, bakom vilket Marius försvunnit. Där blev han stående häpen. Med pannan i händerna hade Marius böjt knä vid en grav. Han hade lagt sin bukett på den. Vid den ena ändan av graven stod det ett svart träkors med detta namn i vita bokstäver: Över sten baron...'
656554
proofread-page
text/x-wiki
pz0fyyxzgrvzow1j9hzwnk5dvwvcjir
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/251
104
224776
656555
2026-08-04T21:30:32Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 799 — got alls, om ej förhållandena i Vernon omedel bart träffat på ett motstånd i situationen i Paris. Marius återvände trån Vernon tredje dagen ef ter sin avresa, ste^ av vid sin morfaders bostad och utmattad av två sömnlösa nätter i diligensen sökte han omedelbart ersättning för den felande sömnen, gicl<genast upp på sitt rum och hade ej ens tid att taga av sig sin resrock och hann knappast taga av sig det svarta band, som han alltid bar o...'
656555
proofread-page
text/x-wiki
mxgj3ym5eilcphvwwpxidqsgw7jy0gh
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/252
104
224777
656556
2026-08-04T21:30:41Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 800 — — Jag tycker bättre om det, sade herr Gillenormand. Ett ögonblick senare kom han in i den salong, där fröken Gillenormand den äldre satt vid sin sybåge. Hans entré var en triumfators. I ena handen höll herr Gillenormand redingo ten och i den andra det svarta bandet, och han utropade: — Seger! Vi hålla på att genomskåda hem ligheten! Vi börja på att pejla djupet av vårt svarta fårs förvillelse. Jag har porträttet! I själva verket...'
656556
proofread-page
text/x-wiki
2wywav3vlffu22bthpgiarbvqdrggcn
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/253
104
224778
656557
2026-08-04T21:30:51Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 801 — som antagligen kommer honom att darra. Nuti dens ungdom har så dålig smak! — Låt oss se efter! sade hans äldsta dotter. Man öppnade medaljongen genom att trycka på en fjäder. I den fanns intet annat än ett pap per, som var noga sammanviket. -— Det ena eller det andra, sade herr Gi!!enormand, i det han brast ut i ett gapskratt, jag vet vad det är! Ett kärleksbrev! — Låt oss läsa det! sade fastern. Hon tog på sig sina glasögon. De veck...'
656557
proofread-page
text/x-wiki
bd2psnqodzbkvrg5amxfxaytk2f5z9p
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/254
104
224779
656558
2026-08-04T21:31:00Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 802 — Mostern undersökte papperet, vände det åt al la håll samt lade det tillbaka i lådan. I samma ögonblick föll ett avlångt, i blått papper inslaget paket ur redingotens ficka. Frö ken Gillenormand tog upp det samt öppnade det. Det var Marius' hundra visitkort. Hon räckte dem till herr Gillenormand, som läste: "Baron Marius Pontmercy." Den gamle ringde. Nicolette kom. Herr Gil lenormand tog bandet, skrinet och redingoten, kastade allt på go...'
656558
proofread-page
text/x-wiki
gbiaz0yvyk0gq6y1e79ss6dk7q8uabe
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/255
104
224780
656559
2026-08-04T21:31:07Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 803 — gammaldags, borgerliga pondus och helt hånfullt, liksom om lian sade något förkrossande: — Se här! Se häri Du har blivit baron! Jag frambär mina lyckönskningar! Vad är menin gen med allt detta? Marius rodnade lätt och svarade: — Det betyder, att jag är min faders son. Herr Gillenormand blev hastigt allvarsam och sade med hård röst: — Din fader, det är jag. — Min fader, återtog Marius med sänkt blick och allvarligt utseende, var en...'
656559
proofread-page
text/x-wiki
586s49yb0xdz5jdcb2qqys2wz1tjg5b
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/256
104
224781
656560
2026-08-04T21:31:15Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '— 804 — sig. Varje ord, Marius sagt, hade återspeglats på den gamle rojalistens ansikte, som verkat, som om det mottagit en örfil. Han började med att se dyster och harmsen ut och slutade med att rodna, att antaga purpurns färg samt likna ett flammande bål. (Forts, i sjunde bandet.)'
656560
proofread-page
text/x-wiki
q7zxtmk55sygyaxhpgqqx4bkfmx0duz
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/108
104
224782
656561
2026-08-04T21:31:48Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
656561
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/154
104
224783
656562
2026-08-04T21:32:01Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Utan text */
656562
proofread-page
text/x-wiki
qkwe85xvyw4vxlxywt0m6gdlgylo39l
Sida:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf/9
104
224784
656563
2026-08-04T21:39:23Z
Jonatanskogsfors
17420
/* Korrekturläst */
656563
proofread-page
text/x-wiki
6u65o3s2mibne3cytzcxisj9263qqc3
Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/650
104
224785
656565
2026-08-05T08:27:53Z
Gottfried Multe
11434
/* Korrekturläst */
656565
proofread-page
text/x-wiki
h6rck0by9lo5w4y079896d5v9w2jtxe
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/243
104
224786
656566
2026-08-05T08:57:09Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656566
proofread-page
text/x-wiki
bj18mdh7mbyst5rsc4prlxeh1o7epll
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/244
104
224787
656567
2026-08-05T09:00:49Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656567
proofread-page
text/x-wiki
ch2tpoj8js8yny4nb73eox6dqscsl97
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/245
104
224788
656568
2026-08-05T09:05:57Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656568
proofread-page
text/x-wiki
4097x30mzpgvp2cn1zy8wc838btbfrv
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/246
104
224789
656569
2026-08-05T09:10:21Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656569
proofread-page
text/x-wiki
ny6tlwdvnwopti3se45x7e38zm2nyjw
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/247
104
224790
656570
2026-08-05T09:14:37Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656570
proofread-page
text/x-wiki
504ewfz2vr0kud61uq1yu0vb7kwpg7e
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/248
104
224791
656571
2026-08-05T09:18:10Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656571
proofread-page
text/x-wiki
8lmtrxsec5gha8t4503xpp85o1afshn
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/249
104
224792
656572
2026-08-05T09:23:01Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656572
proofread-page
text/x-wiki
d64k7rdudpxhyytr4oktx7d59j0okk8
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/250
104
224793
656573
2026-08-05T09:26:31Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656573
proofread-page
text/x-wiki
nz3ce9gqxzsxlrwvuynk41mt5d4rt1w
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/251
104
224794
656574
2026-08-05T09:30:22Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656574
proofread-page
text/x-wiki
0c7qqz7rm417c2mm3brgqn4m15n7sgb
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/252
104
224795
656575
2026-08-05T09:37:33Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656575
proofread-page
text/x-wiki
e1yjdw6tbkmr9s5ml3rtp4pb5pgmndk
Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/253
104
224796
656576
2026-08-05T09:40:00Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
656576
proofread-page
text/x-wiki
sainv6agszt5rx0hg8uce86jfalchsb
Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren
0
224797
656577
2026-08-05T09:43:57Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=226 to=253 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte_Leffler|Anne-Charlotte Leffler]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Ernst Ahlgren]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Det unga Sverige]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div>'
656577
wikitext
text/x-wiki
e5f452go3v3ks1mmag672r2rj0k6ojs