Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.16 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 151412 657327 656678 2026-08-23T15:01:47Z Mårtensås 11012 657327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|130|''Döfviþer — Döma.''}}</noinclude>af 1325 (''Sv. Dipl.'' N:r 2516) nämnas ''ligna non fructificantia dicta vulgariter.'' '''döfvydh'''. 2) döfviþa skogher. byaskogher sum d. ær )( eke skogher, VM. II. B. 24: {{m|2}}; )( '''bærande skogher''', ME. B. 28: {{m|7}}. not. {{m|75}}. Första delen af d. o. är troligen '''döver''' (jfr. '''Daufiorþ''', '''Galdviþer'''), och däraf har, genom falsk härledning, uppkommit '''döþviþer''', hvilket, såsom begripligare, kommit i allmännare bruk. Ih., som synes hafva haft samma mening om förhållandet mällan dessa ord, anför här (''Gl.'' I. 332) ordet '''daufiorþ''' och det N. '''dödlende''', ofruktbar jord, ”''forte rectius'' '''döflende'''”, samt AS. '''deaf corn''', ofruktbar säd. — Jfr. Undirviper. {{ssgl13ank|Dögha}}, se Döia. {{ssgl13ank|Dögher}} (dygr, G.), n. dygn. VG.* G. Isl. dögr är en dags l. en natts tid, ett halft dygn; men en sådan bem. är här ingen anledning att antaga; och då det säges: i dögreno första ok daghinom næsta, VG. II. K. 3; firi þriþia d., G. 35: 1, kan med '''dögher''' omöjligen menas ett halft dygn. Döghn, se Dyghn. Döia (döa; dögha, Bj. præs. dör; doyr, doyr, G. impf. de), v. n. do. VG." OG. U.* SM. Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* Chr. A. 7: 4. pa dör biskups sak 1. doia alla sakir ma hanum, då han dör så dö o: förfalla ock åtal för brott som han hade begått, OG. Jfr. Dåper, adj., Stra dōia. Dölle, ett troligen genom skriffel till kommet ord, som tilläfventyrs bör vara kölffne 1. dölie. Sk.* Doma (dyma, G.), v. a. 1) dömma. VG.* ÖG.* U. SM. VM.* G. d. dom, U. dömder domber ok saghber, Bj.* d. ok rætta, St. Sk. 2. d. manni ræt, SM.* d. mani (ræt) lagh, VM. ME. Chr. Tg. 25. d. over manne, Sk.* d. fast ok falt, fram, niper, se Faster, Fram, Nib. d. iorb i byrb, se Byrþ. lata d. (sik af - þingi), begära dom på tinget, VG.* la- ta d. sær at sælia, skaffa sig dom som berättigar honom att sälja, VG.* lati d. af garb, låte dömma bort gårdsgår- den, o: alt den må borttagas, VG.* d. man viper iorpa værn, se lorþa værn. lati d. sær garb at varbveta, se Var veta. d. syn, dömma till syns förrältan- de, U. a domis eper fere pæen sakin gifs, det dömmes till edgång hvarigenom han må fria sig, U. eper sum dömder æer, o: gången på grund af gifven dom, SM. d. mæt 1. mats men i garb mans, U.* VM.* d. þing hem til mans, SM.* d. manni sælia, gifva honom dom att han må sälja, ÖG. ES. 3: pr. pa domis hanum iorb at köpa, U. barn dömis utlendis, se Utlendis. biltagher sverin ok dömder, SM.* manhalghþ domis af manni, .: fråndömmes honom, ÖG.* d. lif 1. hand af manni, ME. DrVI. 38, 39. d. af þius hub 1. öræ æller andra lim- mir, Sk. d. man undir svær 1. stem, a 1. til stægl, se Sværþ &c. d. man i hing til galgha, Sk. d. piuf til ke- nongs garbs, se Konongsgarber. d. man- ni öres bot, o: att böla ett öre, Sk.* lata d. sik i frip, se Friber. laghmaper skal han til knnongs doma, : förklara den valde konungen vara laglig konung, VG.* U.* SM. Kg. 1; Add. 1: 3; men i ME. Kg. 4: pr. orätt, se not. 62. och föret. s. LXXIX-LXXXI. af laghmannum.. til konungs dömder, SM. Add. 1: 4; ME. Kg. 5: 9. pa ær han (n. konungen) dömder til apsala apa, U SM. þingman 1. landa döm, tve mæn varo efna þingi ok dömdo, pe mæn viper sero (n. a pingi) skulu d. han, Sk. Detta ord brukas oegentligen om nämnd, då lagh- man ok nemninga man, hærapshöfpon- ge ek herabs næmd sammanställas, SM. pg. 3: 1; ME. DrVl. 14; jfr. mina Jur. afh. s. 216. not. Jfr. Af, Ater-, Lagh-, Til-, Up-, Ut döma; U domder. 2) till- -<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> kmca4huj5c5bwz3jyoeg48w0tugxgd0 657328 657327 2026-08-23T15:32:49Z Mårtensås 11012 657328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|130|''Döfviþer — Döma.''}}</noinclude>af 1325 (''Sv. Dipl.'' N:r 2516) nämnas ''ligna non fructificantia dicta vulgariter.'' '''döfvydh'''. 2) döfviþa skogher. byaskogher sum d. ær )( eke skogher, VM. II. B. 24: {{m|2}}; )( '''bærande skogher''', ME. B. 28: {{m|7}}. not. {{m|75}}. Första delen af d. o. är troligen '''döver''' (jfr. '''Daufiorþ''', '''Galdviþer'''), och däraf har, genom falsk härledning, uppkommit '''döþviþer''', hvilket, såsom begripligare, kommit i allmännare bruk. Ih., som synes hafva haft samma mening om förhållandet mällan dessa ord, anför här (''Gl.'' I. 332) ordet '''daufiorþ''' och det N. '''dödlende''', ofruktbar jord, ”''forte rectius'' '''döflende'''”, samt AS. '''deaf corn''', ofruktbar säd. — Jfr. Undirviper. {{ssgl13ank|Dögha}}, se Döia. {{ssgl13ank|Dögher}} (dygr, G.), n. dygn. VG.* G. Isl. dögr är en dags l. en natts tid, ett halft dygn; men en sådan bem. är här ingen anledning att antaga; och då det säges: i dögreno första ok daghinom næsta, VG. II. K. 3; firi þriþia d., G. 35: 1, kan med '''dögher''' omöjligen menas ett halft dygn. {{ssgl13ank|Döghn}}, se {{ssgl13lnk|Dyghn}}. {{ssgl13ank|Döia}} ('''döa'''; '''dögha''', Bj. præs. '''dör'''; '''doyr''', '''döyr''', G. impf. '''do'''), v. n. dö. VG.* ÖG.* U.* SM.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* Chr. Æ. 7: {{m|4}}. '''þa dör biskups sak''' l. '''döia alla sakir mæþ hanum''', då han dör så dö ɔ: förfalla ock åtal för brott som han hade begått, ÖG.* Jfr. {{ssgl13lnk|Döþer}}, adj., Stra döia. Dölle, ett troligen genom skriffel till kommet ord, som tilläfventyrs bör vara kölffne 1. dölie. Sk.* Doma (dyma, G.), v. a. 1) dömma. VG.* ÖG.* U. SM. VM.* G. d. dom, U. dömder domber ok saghber, Bj.* d. ok rætta, St. Sk. 2. d. manni ræt, SM.* d. mani (ræt) lagh, VM. ME. Chr. Tg. 25. d. over manne, Sk.* d. fast ok falt, fram, niper, se Faster, Fram, Nib. d. iorb i byrb, se Byrþ. lata d. (sik af - þingi), begära dom på tinget, VG.* la- ta d. sær at sælia, skaffa sig dom som berättigar honom att sälja, VG.* lati d. af garb, låte dömma bort gårdsgår- den, o: alt den må borttagas, VG.* d. man viper iorpa værn, se lorþa værn. lati d. sær garb at varbveta, se Var veta. d. syn, dömma till syns förrältan- de, U. a domis eper fere pæen sakin gifs, det dömmes till edgång hvarigenom han må fria sig, U. eper sum dömder æer, o: gången på grund af gifven dom, SM. d. mæt 1. mats men i garb mans, U.* VM.* d. þing hem til mans, SM.* d. manni sælia, gifva honom dom att han må sälja, ÖG. ES. 3: pr. pa domis hanum iorb at köpa, U. barn dömis utlendis, se Utlendis. biltagher sverin ok dömder, SM.* manhalghþ domis af manni, .: fråndömmes honom, ÖG.* d. lif 1. hand af manni, ME. DrVI. 38, 39. d. af þius hub 1. öræ æller andra lim- mir, Sk. d. man undir svær 1. stem, a 1. til stægl, se Sværþ &c. d. man i hing til galgha, Sk. d. piuf til ke- nongs garbs, se Konongsgarber. d. man- ni öres bot, o: att böla ett öre, Sk.* lata d. sik i frip, se Friber. laghmaper skal han til knnongs doma, : förklara den valde konungen vara laglig konung, VG.* U.* SM. Kg. 1; Add. 1: 3; men i ME. Kg. 4: pr. orätt, se not. 62. och föret. s. LXXIX-LXXXI. af laghmannum.. til konungs dömder, SM. Add. 1: 4; ME. Kg. 5: 9. pa ær han (n. konungen) dömder til apsala apa, U SM. þingman 1. landa döm, tve mæn varo efna þingi ok dömdo, pe mæn viper sero (n. a pingi) skulu d. han, Sk. Detta ord brukas oegentligen om nämnd, då lagh- man ok nemninga man, hærapshöfpon- ge ek herabs næmd sammanställas, SM. pg. 3: 1; ME. DrVl. 14; jfr. mina Jur. afh. s. 216. not. Jfr. Af, Ater-, Lagh-, Til-, Up-, Ut döma; U domder. 2) till- -<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> gpr5brav6wsau5hr15c4pdb1uvfrvn9 657329 657328 2026-08-23T15:59:33Z Mårtensås 11012 657329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|130|''Döfviþer — Döma.''}}</noinclude>af 1325 (''Sv. Dipl.'' N:r 2516) nämnas ''ligna non fructificantia dicta vulgariter.'' '''döfvydh'''. 2) döfviþa skogher. byaskogher sum d. ær )( eke skogher, VM. II. B. 24: {{m|2}}; )( '''bærande skogher''', ME. B. 28: {{m|7}}. not. {{m|75}}. Första delen af d. o. är troligen '''döver''' (jfr. '''Daufiorþ''', '''Galdviþer'''), och däraf har, genom falsk härledning, uppkommit '''döþviþer''', hvilket, såsom begripligare, kommit i allmännare bruk. Ih., som synes hafva haft samma mening om förhållandet mällan dessa ord, anför här (''Gl.'' I. 332) ordet '''daufiorþ''' och det N. '''dödlende''', ofruktbar jord, ”''forte rectius'' '''döflende'''”, samt AS. '''deaf corn''', ofruktbar säd. — Jfr. Undirviper. {{ssgl13ank|Dögha}}, se Döia. {{ssgl13ank|Dögher}} (dygr, G.), n. dygn. VG.* G. Isl. dögr är en dags l. en natts tid, ett halft dygn; men en sådan bem. är här ingen anledning att antaga; och då det säges: i dögreno första ok daghinom næsta, VG. II. K. 3; firi þriþia d., G. 35: 1, kan med '''dögher''' omöjligen menas ett halft dygn. {{ssgl13ank|Döghn}}, se {{ssgl13lnk|Dyghn}}. {{ssgl13ank|Döia}} ('''döa'''; '''dögha''', Bj. præs. '''dör'''; '''doyr''', '''döyr''', G. impf. '''do'''), v. n. dö. VG.* ÖG.* U.* SM.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* Chr. Æ. 7: {{m|4}}. '''þa dör biskups sak''' l. '''döia alla sakir mæþ hanum''', då han dör så dö ɔ: förfalla ock åtal för brott som han hade begått, ÖG.* Jfr. {{ssgl13lnk|Döþer1|Döþer}}, adj., {{ssgl13lnk|Stra_döia|Stra döia}}. {{ssgl13ank|Dölle}}, ett troligen genom skriffel till kommet ord, som tilläfventyrs bör vara '''kölffue''' l. '''dölie'''. Sk.* {{ssgl13ank|Döma}} ('''dyma''', G.), v. a. 1) dömma. VG.* ÖG.* U. SM. VM.* G. d. dom, U. dömder domber ok saghber, Bj.* d. ok rætta, St. Sk. 2. d. manni ræt, SM.* d. mani (ræt) lagh, VM. ME. Chr. Tg. 25. d. over manne, Sk.* d. fast ok falt, fram, niper, se Faster, Fram, Nib. d. iorb i byrb, se Byrþ. lata d. (sik af - þingi), begära dom på tinget, VG.* la- ta d. sær at sælia, skaffa sig dom som berättigar honom att sälja, VG.* lati d. af garb, låte dömma bort gårdsgår- den, o: alt den må borttagas, VG.* d. man viper iorpa værn, se lorþa værn. lati d. sær garb at varbveta, se Var veta. d. syn, dömma till syns förrältan- de, U. a domis eper fere pæen sakin gifs, det dömmes till edgång hvarigenom han må fria sig, U. eper sum dömder æer, o: gången på grund af gifven dom, SM. d. mæt 1. mats men i garb mans, U.* VM.* d. þing hem til mans, SM.* d. manni sælia, gifva honom dom att han må sälja, ÖG. ES. 3: pr. pa domis hanum iorb at köpa, U. barn dömis utlendis, se Utlendis. biltagher sverin ok dömder, SM.* manhalghþ domis af manni, .: fråndömmes honom, ÖG.* d. lif 1. hand af manni, ME. DrVI. 38, 39. d. af þius hub 1. öræ æller andra lim- mir, Sk. d. man undir svær 1. stem, a 1. til stægl, se Sværþ &c. d. man i hing til galgha, Sk. d. piuf til ke- nongs garbs, se Konongsgarber. d. man- ni öres bot, o: att böla ett öre, Sk.* lata d. sik i frip, se Friber. laghmaper skal han til knnongs doma, : förklara den valde konungen vara laglig konung, VG.* U.* SM. Kg. 1; Add. 1: 3; men i ME. Kg. 4: pr. orätt, se not. 62. och föret. s. LXXIX-LXXXI. af laghmannum.. til konungs dömder, SM. Add. 1: 4; ME. Kg. 5: 9. pa ær han (n. konungen) dömder til apsala apa, U SM. þingman 1. landa döm, tve mæn varo efna þingi ok dömdo, pe mæn viper sero (n. a pingi) skulu d. han, Sk. Detta ord brukas oegentligen om nämnd, då lagh- man ok nemninga man, hærapshöfpon- ge ek herabs næmd sammanställas, SM. pg. 3: 1; ME. DrVl. 14; jfr. mina Jur. afh. s. 216. not. Jfr. Af, Ater-, Lagh-, Til-, Up-, Ut döma; U domder. 2) till-<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 6ex6d91vrh3ka36ews6nfkey7we3j34 104 155132 657332 609552 2026-08-23T20:47:41Z Mårtensås 11012 657332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|602|''Strand — Strik.''}}</noinclude>'''stens mater ok -dar''', allitt., vare sten- l. strandmat, ɔ: han skall utföras på marken l. stranden för att mista lifvet, och sedan blifva mat åt villdjur, VM.* Ih. (''Gl.'' o. '''strand''') öfvs:r: ''lapidibus necandus vel e littore in aquam proiiciendus;'' Ver. åter (''Ind.'' s. 203, o. '''hraun''') åberopande Jonsb. Þj. 2, som nedf. skall anföras, antager att härmed menas endast straffet att hängas, och ej att stenas. Att lifsstraff i forntiden plägat verkställas på hafsstranden, synes af ML. Gull. Þj. 2. (''NGL.'' II. 169), där det stadgas att tjufven skall föras '''af þingi i fioru''', '''en umboðsmaðr fai mann til at drepa hann,''' och af samme konungs nyss nämnda Isl. lag (Jonsb.), där det heter '''i fiöru eðr hraun''', då med '''hraun''' betecknas en med hårdnad lava betäckt mark (jfr. Fr.); vid jämförande hvaraf man snarare kan antaga att med '''sten''' på anf. st. i VM. menas en oländig, af stenar betäckt mark (dock ej klippa vid sjön l. hafvet, såsom Ver. öfvs:r o. '''hraun'''), än att det skulle beteckna straffet att stenas. På seden att hänga brottslingar vid hafsstranden syftar det Holl. ordspråket: '''de galg zal sijn voorland zijn''', ɔ: den hafsstrand där han måste sluta sin vandring, l. den kust hvartill hans sjöresa för honom, ”'''omdat de Amsterdamsche galg, en meer andere, op voorland plagten te staan'''” ({{sc|Weiland}}, ''Nederd. Woordenb.'' o. '''voorland'''); och samma sed igenkännes i en målning af {{sc|Hogarth}} (af dem som benämnas indu- stry and idleness), där en sjöman vi- sar den liderlige ynglingen en i taflans bakgrund synlig ytterst på en udde upp- rest galge. Jfr. Siestrand. 2) i Sk. sy- nes 8., likasom forstrand, någon gång betyda den närmast intill landet gåen- de delen af hafvet. bathe til land ok 8., V. 5: 1. not. 33; 6: 53; på båda ställe- na hafva andra hss. vata 1. vand i st. f. strand. fare i den ej meth boode (båtar) ey ridhe ey aghende, V. 6: 42. Jfr. Forstrand. Stranda varper, m. vakt, som i krigs- tider utsättes på stränderna. U.* Strandfoget, m.= foghati 3. b. Sk.* Strandfynd, f. fynd af strandvrak. ME.* Strandsætning, f. olofligt bruk af en annans fartyg, hvarigenom dettas ega- re blir strandsatt. SM.* Jfr. Strand- sætter. Strandsætter, adj. (part. pass. af strand- sætia) tvungen, i brist på fartyg, att sitta qvar på stranden (då man ville komma ut, t. ex. för att fiska). göra annan -tan, n. därigenom, att man utan lof begagnar hans fartyg, SM.* Strandvrak (stranvragh, Sk.), n. strand- vrak. Sk.* ME. pj. ind. 35; c. 35. not. 1; Chr.* Strata, f. gata. ) ( gata, se Gata 2. b. Jfr. Almænniz strata, Stræti. Strik, n. hufvudkläde. St.*, hvarmed bör jfs. ME. G. 16; U. Æ. 10: pr; SM. G. 6. och VM. II. Æ. 10: pr., där i st. f. s. nämnes huvupduker och stæniza, af hvil- ka ord det förra med säkerhet kan an- tagas svara mot 8. Detta ord före- kommer ej sällan i gamla skrifter. Ett testamente af 1312 (Sv. Dipl. N:r 1853) nämner bland annat ad operiendam in festivitatibus summis patenam calicis summi altaris aurifrigeratum (ɔ: med guldbroderade lister, af aurifrigium, limbus acupictus, auro plerumque ar gentove distinctus, Dufr.) velum vulga- riter dictum gulræntstrik (således ett sådant kläde som annars kallas corpo- rale); likaledes ett testamente af 1329 (Dipl. N:r 2744) unam vittam dictam strik galrent quæ pertinet ad patenam calicis im summis festis, hvilket i en gammal öfvs. kallas it strik med gul- rændir til pathenan; K. Magni och Drott- ning Blankas testamente af 1346 (Dipl. Digitized by Google<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 6t3ste8rj3pyytvob0h6indyf8uyw6x 104 155384 657330 609551 2026-08-23T16:00:59Z Mårtensås 11012 657330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Stolin — Strand.''|601}}</noinclude>Stolin Stolin, stulin, 1) part. pass. af stiæ- la, stulen. VG. OG. U.* Jfr. Stiæla 1; Bort-, Piufstolin. 2) adj. bestulen. VG.* ÖG. U.* VM.* varpa s. fæar sins, o: bestulen på sitt gods, förlora något ge- nom stöld, VG.* Jfr. Mielk stulin. Stolpi, se Stulpi. Stompn, m.?=boll. Se Præstastompn. I bem. af prestgård, 1. en till kyrko- herdens underhåll anslagen gård, bru- kas ännu ordet stomhemman. Stop, n. stop, ett målkärl, som bru- kades vid försäljning af vin och andra drycker. Bj. vin &c. meth -pum mæla 1. falt hava, St.* Om storleken af detta mått förekommer den uppgift, att det skall svara mot 4 Lübska qvarter, Sk.*; och Nnt. stoop, stöveken betecknar ett mått af samma storlek. Äfven enligt K. Förordn. d. 29 Maj 1739 skulle ett stop, = en half kanna, delas i 4 qvarter. Stor, adj. stor. VG. II. K. 52; IV. 16: 12; Sk.* ME.* St. Kg. 19: 1; G. 9: pr. &c. litet eller stort, o: mycket, Chr. Eds. 42: pr. compar. storari, G. 41. styri, G. 63: 3. not. 11. större, St. Kg. 13: 2; 20: 7; SVI. 13; SVd. 8; Chr. DrVd. 15: 2. stör- ste tiuver, Chr.* Jfr. Axul-, Hux-, Of- stor. pr. Storby, m. stor by. ME.* Chr. Kg. 24: Stor pahug, n. huggande och uppstap- lande af sex 1. flera lass ved i en an- nans skog. VG. Hvad förra delen af d. o. Betyder är obekant; af flera mis- lyckade gissningar må här blott anfo- ras att Ih. uppgifver att stord betyder penu, rerum quarumvis copia, och tror att göra s. är d. s. som kastlæggia, hvil- ket är uppenbart falskt. Jfr. Vip stort. Stova, se Stuva. Stop, n. (Isl. stóð, hingst med sina ston) flock af hästar (eg. ston). )( hiorp, ÖG. Sk. telf hors göra s., Sk.* Jfr. Stophors. Corp. Jur. Sv. G. Ant. Vol. XIII. Strand. Stop, f. se Stup. 601 Stophers, n. häst som går (ute i sko- gen) i flock med andra hästar. VG.* Sk. Enligt Gudm. Andr. är Isl. stóð- hross "equa ad pullos gignendos, sed non ad operas laborum saginata vel pasta in pascuis", hvaremot stóðhestr är en equus admissarius (= D. stod- hest); härmed kan jfs. det som läses i ett testamente af 1345 (Sv. Dipl. N:r 3933): omnia iumenta mea indomita dicta stothors cum equo nigro eunte cum illis". {{ssgl13ank|Stra_döia|Stra döia}}, v. n. sotdö (på strå, ɔ: i sin säng). VG.* {{ssgl13ank|Stra_foder|Stra foder}}, n. stråfoder, foder af hö och halm. Chr.*, där yngre hss. hafva '''ströfoder'''. Stralfiski, n. fiskande utom fisklek. )( kulfiski, H.*, där d. o. finnes i gam- la edit. af nämnda lag, hvaremot den nu i behåll varande hs:en har fia fiski; hvilken af dessa läsarter är riktig kan ej afgöras då förra delen af båda or- den är okänd. Ver. öfvs:r: "captura piscium sparsim et segregatim ac te- mere in mari, lacu vel flumine vagan- tium", och tillägger: "fiske där han mest stryker fram"; han synes därför hafva antagit att i stral skulle ligga bem:en att stryka fram, hvilken bem. dock är alltför aflägsen från bem:en stråla. Locc. däremot öfvs:r: lacus, af ett ord stralan som skulle betyda fluere, och hvaraf staden Stralsund uppgifves hafva sitt namn; men då Ih., som upptager ordet under stråle, hvilket skall betyda sa- gitta, säger att Locc. "stral pro loci nomine habet", är detta ett uppenbart misförstånd, likasom då han, därför att i Ver. Ind. genom ett tydligt tryckfel står stradfiske, antager att han bärledt ordet af "stro, ströda, spargere". Strand (gen. -dar, dat. -da), 1) strand. G.* Sk.* )( forstrand, se Forstrand. vari 76 Digitized by Google<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> tnjd7y6jmms3z8lpwu0piwzyp48v3c9 657331 657330 2026-08-23T16:06:29Z Mårtensås 11012 657331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Stolin — Strand.''|601}}</noinclude>Stolin Stolin, stulin, 1) part. pass. af stiæ- la, stulen. VG. OG. U.* Jfr. Stiæla 1; Bort-, Piufstolin. 2) adj. bestulen. VG.* ÖG. U.* VM.* varpa s. fæar sins, o: bestulen på sitt gods, förlora något ge- nom stöld, VG.* Jfr. Mielk stulin. Stolpi, se Stulpi. Stompn, m.? = boll. Se Præstastompn. I bem. af prestgård, l. en till kyrkoherdens underhåll anslagen gård, brukas ännu ordet '''stomhemman'''. Stop, n. stop, ett målkärl, som bru- kades vid försäljning af vin och andra drycker. Bj. vin &c. meth -pum mæla 1. falt hava, St.* Om storleken af detta mått förekommer den uppgift, att det skall svara mot 4 Lübska qvarter, Sk.*; och Nnt. stoop, stöveken betecknar ett mått af samma storlek. Äfven enligt K. Förordn. d. 29 Maj 1739 skulle ett stop, = en half kanna, delas i 4 qvarter. Stor, adj. stor. VG. II. K. 52; IV. 16: 12; Sk.* ME.* St. Kg. 19: 1; G. 9: pr. &c. litet eller stort, o: mycket, Chr. Eds. 42: pr. compar. storari, G. 41. styri, G. 63: 3. not. 11. större, St. Kg. 13: 2; 20: 7; SVI. 13; SVd. 8; Chr. DrVd. 15: 2. stör- ste tiuver, Chr.* Jfr. Axul-, Hux-, Of- stor. Storby, m. stor by. ME.* Chr. Kg. 24: pr. Storþahug, n. huggande och uppstap- lande af sex 1. flera lass ved i en an- nans skog. VG. Hvad förra delen af d. o. Betyder är obekant; af flera mis- lyckade gissningar må här blott anfo- ras att Ih. uppgifver att stord betyder penu, rerum quarumvis copia, och tror att göra s. är d. s. som kastlæggia, hvil- ket är uppenbart falskt. Jfr. Viþ stort. Stova, se Stuva. Stoþ, n. (Isl. stóð, hingst med sina ston) flock af hästar (eg. ston). )( hiorþ, ÖG. Sk. '''tolf hors göra s.''', Sk.* Jfr. Stoþhors. Stoþ, f. se Stuþ. Stoþhors, n. häst som går (ute i sko- gen) i flock med andra hästar. VG.* Sk. Enligt Gudm. Andr. är Isl. stóð- hross "equa ad pullos gignendos, sed non ad operas laborum saginata vel pasta in pascuis", hvaremot stóðhestr är en equus admissarius (= D. stod- hest); härmed kan jfs. det som läses i ett testamente af 1345 (Sv. Dipl. N:r 3933): omnia iumenta mea indomita dicta stothors cum equo nigro eunte cum illis". {{ssgl13ank|Stra_döia|Stra döia}}, v. n. sotdö (på strå, ɔ: i sin säng). VG.* {{ssgl13ank|Stra_foder|Stra foder}}, n. stråfoder, foder af hö och halm. Chr.*, där yngre hss. hafva '''ströfoder'''. Stralfiski, n. fiskande utom fisklek. )( kulfiski, H.*, där d. o. finnes i gam- la edit. af nämnda lag, hvaremot den nu i behåll varande hs:en har fia fiski; hvilken af dessa läsarter är riktig kan ej afgöras då förra delen af båda or- den är okänd. Ver. öfvs:r: "captura piscium sparsim et segregatim ac te- mere in mari, lacu vel flumine vagan- tium", och tillägger: "fiske där han mest stryker fram"; han synes därför hafva antagit att i stral skulle ligga bem:en att stryka fram, hvilken bem. dock är alltför aflägsen från bem:en stråla. Locc. däremot öfvs:r: lacus, af ett ord stralan som skulle betyda fluere, och hvaraf staden Stralsund uppgifves hafva sitt namn; men då Ih., som upptager ordet under stråle, hvilket skall betyda sa- gitta, säger att Locc. "'''stral''' pro loci nomine habet", är detta ett uppenbart misförstånd, likasom då han, därför att i Ver. ''Ind.'' genom ett tydligt tryckfel står '''stradfiske''', antager att han bärledt ordet af "stro, ströda, ''spargere''". Strand (gen. '''-dar''', dat. '''-da'''), 1) strand. G.* Sk.* )( '''forstrand''', se Forstrand. vari<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> n0ug8v85ytnftdbjhyn6yw3x7d0rfhc 104 224956 657325 656781 2026-08-23T14:18:32Z PWidergren 11678 657325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||OLA HANSSON|303}}</noinclude>Här finnas naturstämningar av samma art, som tidigare gåvo Ola Hanssons lyrik sin säregna charm. Men det har kommit något mer stilla och behärskat över hans väsen. Som motto över alla dessa senare dikter skulle man kunna sätta de vackra raderna av ''Höstsol:'' {{Dikt|»Alla mina tankar nu flyga ur sin ark och kretsa liksom råkorna hän över äng och mark. De hava, när de komma tillbaka i sitt bo, en doft av höstens bleka sol och tysta svårmodsro.»}} Om tonen mången gång är en annan, beror det icke minst därpå, att dikterna vila på reseintryck. De återgiva stämningar från nya trakter han besökt eller gamla, som han återsett. Detta gäller t. ex. om flera av hans dikter till Skåne och om ''Danska bilder'', där han tolkar sin kärlek och sina tacksamhetskänslor för allt, vad detta Skånes moderland givit honom under årens lopp av livsbestämmande intryck. Andra av dikterna från Skåne frammana syner av annan art. Så skildrar han säkerligen barndomsminnen i den grupp av dikter, som skildrar »hörbrytningen» ''(Brydestuan)''. Särskilt den andra sången är egendomlig och ny, i vilken gubben Lave och gubben Hejde i nattens tystaste timma, när månen lyser, stiga fram på den dimvita slätten och hålla förnumstiga samtal om sitt Skåne, om forna och kommande tider och släkten. Vissa av dessa resedikter äro skarpt satiriska. Det gäller om serien ''I pickelhuvans land'', där han med Heinesk vasshet gisslar disciplinens {{rättelse|oeh|och}} militarismens Preussen, liksom han ''I katolskt högkvarter'' går illa åt ecclesia militans. En av de bästa dikterna i denna senare grupp skildrar kårstudenten med sina fräcka later, sin Habymustasch och benade svål, »en billig reklam för Karlsruher tvål och prima rikspomada». Denna dikt<noinclude> <references/></noinclude> 451ta3oecgy55090w9c66focjgvhlmb 104 225377 657323 2026-08-23T13:08:43Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>VARSEL OCH FÖREBUD.</small>|325}}</noinclude>Silfverpenningar bebådar stor ledsamhet; kopparmynt förargelse, liksom också att drömma om ägg; mat bådar sjukdom, men drömmer man om aflidne anförvandter under en tid af stark torka, är det ett budskap om regn. Alla dessa tecken tillhöra de mest utbredda på drömtydningens område samt anses för att vara alldeles osvikliga budskap från en osynlig värld. Det nyfödda barnets första lifsyttringar innebära äfven varsel; det mest betydelsefulla bland dessa är barnets första nysning, ty nyser det innan modern, dör det före henne; nyser däremot hon först, får det lefva längre än hon. Bland varsel för dödsfall må främst nämnas de personliga besök, som af den döende aflägges hos nära anförvandter eller goda vänner. En synbar närvaro af den döende är på en gång den förnämligaste formen af dödsvarsel och den största graden af höflighet eller välvilja; närmast i graden äro hörbara varsel, bestående af plötsliga slag på dörrar eller fönster, oförklarligt buller i kök eller på vindar m. m. dylikt. Ett par exempel — det ena knappast en månad gammalt — som blifvit mig i första hand berättade, må här anföras till bevis på, att tron på varsel ännu lefver ett starkt lif, äfven i bildade kretsar. Scenen för det ena förebudet är en elegant salong. Familjens flesta medlemmar äro på teatern, endast en af de vuxna döttrarna är hemma och har låtit den enda hemmavarande af tjenarne, en piga, sitta inne hos sig; dörrarne emellan alla rummen samt ut till köket äro låsta. Under den djupa tystnaden ljuda steg, och en dörr höres flyga upp. Vid företagen undersökning finnes dock ingen dörr vara olåst; man lugnar sig, men så höras åter steg och en dörr tyckes bli uppryckt med ännu större häftighet. Nu griper skräcken pigan; hon störtar ned på knä med utropet: »Herre Jesus! Hvad skall detta betyda?» Följande morgon fick hon bud, att hennes mor hastigt aflidit just i den stund då detta varsel förnams. Den andra tilldragelsen har till scen ett äkta pars sängkammare. Herrn i huset plägade alltid fröjda sig öfver förmånen af en djup drömfri sömn, men så här förleden drömmer han, att en gammal sjökapten, som han känt från sin barndom, skall företaga en resa, och under det han nämner sin yngre väns dopnamn, med tillägget, farväl, kramar den gamle hans högra hand så hårdt, att han vaknar därvid, väcker sin fru och omtalar förebudet. Den gamle hade samma natt aflidit. {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>23</small>}}</noinclude> p7omnihwpa9aflk18m09bda2umc7dpn 104 225378 657324 2026-08-23T13:34:44Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|326|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>Gruppen af mystiska dödsbud är en af de största, ty det är ju menniskolifvets på en gång mest ingripande tilldragelse och djupaste mysterium, som bebådas, och därför måste företeelser från alla naturens områden tjena som budbärare för döden. Här skall dock äfven i detta fall blott anföras de mest typiska och mest utbredda af dessa varsel. Öppna ögon på ett lik bådar nytt dödsfall i familjen. Ugglans skrik och hundens tjut, korpars kraxande på taket, aska eller lera från bakugnen på det heta brödet äro alla varsel för lik i huset; ett af de varsel, som förr oftast kastade en mörk stämning öfver en samlad krets, var sågspånen i ett brinnande ljus. Sedan talgljuset, som hade en stor benägenhet att forma den smälta talgen till små spiraler, kommit ur bruk, upptog stearinljuset dess plats som medium; fotogen, gas och elektriskt ljus bilda nu ett upplysningsmaterial, som troligen rätt snart förjagar åtminstone denna ena mörka och dystra punkt ur folk fantasien. Ett osvikligt varsel för att en insjuknad person ej mera kommer lefvande ur sin säng — läkarne må nu säga hvad de vilja om sjukdomen — ger den sjuke alldeles omedvetet åt hvar och en som gör sitt första sjukbesök hos honom. Därför lägges noga märke till, om den sjuke först rör på någon af sina händer eller fötter; rör han först på fötterna, kommer han att ännu en tid trampa jordens stoft, men lyfter han först en hand, är det ett gripande efter vägledning till högre rymder. Det ligger dock närmast till att antaga handens rörelse som en helsning. Utom de för alla folkklasser gemensamma förebuden, har hvarje yrke sina egna mera speciella, som endast rör vederbörande arbetsområde. De flesta af dessa tillhöra jägare, sjöfarande, fiskare och — ifriga spelare. I denna grupp spela goda och dåliga möten en framstående rol. Vid hvarje färd är det dåligt förebud att första mötet är en gumma, en prest, en katt, springande öfver vägen, äfven ekorren är ett dåligt möte; han har i detta fall fått behålla sina gamla anor från Ygdrasilsmyten. Det är ett godt förebud då det första mötet är en drucken karl, ett svin samt manspersoner i allmänhet. Om man vid ett dåligt möte vänder om till hemmet och därifrån ånyo företager den beramade färden, upphäfves därmed det öde, som bebådades af det ledsamma förebudet. Den grupp af förebud, som är knuten till bestämda yrken, är mer än alla andra underkastad det personliga godtycket, i det hvar och en utväljer sina speciella varsel af det gemensamma lagret. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8n78dnki93u1yeg4x3e6gtep8bgi22a 104 225379 657326 2026-08-23T14:44:13Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<section begin="61" />{{ppoem|start=follow| Passipä; Krinck uti Rinck; Ram-pakas, hwa Scontra ti kalla; Kåttilå; Tripp; Skatriwas: å rulika Läkana alla; Tansa Ransyskana mä, så Ku-Sålan Kålfwena lipa Efterä tunena, som Pälimännerna päla å pipa. Hå, ja wisser ä bå, ti nuck uti Eskola Husen Äta nu Mat uppå Wat, ti wulla lå Topen å Skrusen; Wår ja nu just tycke Ust, Piki-Ginckan å Kytt uti Makan, Ke ti et Sup i min trup, å Bondaq; en Top uti Krakan S...' 657326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude><section begin="61" />{{ppoem|start=follow| Passipä; Krinck uti Rinck; Ram-pakas, hwa Scontra ti kalla; Kåttilå; Tripp; Skatriwas: å rulika Läkana alla; Tansa Ransyskana mä, så Ku-Sålan Kålfwena lipa Efterä tunena, som Pälimännerna päla å pipa. Hå, ja wisser ä bå, ti nuck uti Eskola Husen Äta nu Mat uppå Wat, ti wulla lå Topen å Skrusen; Wår ja nu just tycke Ust, Piki-Ginckan å Kytt uti Makan, Ke ti et Sup i min trup, å Bondaq; en Top uti Krakan Siunka ja klateli wil sän Tant tara, Fallara, Heja, Hurra, Kurasi, ti thes ja timper i timberin-teja. Men wörst Prukum å Prut ku Lycka tilynska å rupa, At Ti nu få påta wå, then Titen Ti lefwa tihupa: Kålfwen af Parnena full, som wackart siunka å kråta! Källare, full uta Fin, Pränfin, Ölen å Låtar! Fisthus, änta ti Tak mä wa som tåker at äta! Putana mä uta alt tä man plä wäka å mäta? Påsar å Punkana tur! af Saxan-Daleri tinna, Lyckona ha uti alt, å alti på Hantelen winna! Alti må kräseli pra, å sän uti Himmele lippa! När Ti pli kamla å krå, å hållas ej mer uti Kippa!!!}} <section end="61" /> 62. Blijr hä giolt, Nog blir hä spolt, | Lyder jet gammalt ohlstäfwe; | Hwilcke än i dag wa på å sannas Når | Tull-Inspectoren i Stapul-Stan Wijsby, Herrbörne à Wälbetrodde Herr CARL LUNDMARCK, | Smala ȧf å slog ihop mä | Hon öfwermättä Fijna à Dygdžijande Jämfrån, Jgf. ANNA CATHARINA KROHN, Hwär på Dij ginist lät knyt säg tå hopa ginöm Kyrckio- nes Ban å alla brukliga Bru-Reglor, som skiedde ti Wijsby den. Dan i Nyårs Man på Ahrtale Sjöttä-| Hundra Trettij Trij. Hopsöla på Roslags wijs Tāf Pehr Hanså å John Pehrså | Sku Nij wieta. | Plant wö Slute på Gamla Åhre. Pehr Hanså. BOnstick! John Perså, sij Guslanner för i fjole, 15 Hä hiskli högnar mäg wij jen gång råkas än. John Perså. Guslan Pehr Hanså, tack! för hä at du höll ole, Å ga däg dock tä wägs, wälkumna'! hijt igen. P. H. 20 Hug! körs så kiölda giolt mäg klumsen, walin, krumpen, Kän på Lushaka, jag tror näglä fär tä fiäls. J. P. Så gack i Stugå in, at du får kom på gumpen, Hä står jen Brasu på, som kummi wäl tä Jäls. P. H. 25 Må giöra. Ja sij på, hä föktar gödt i döra, Dock tyckes lika som hä tämli qwälmut ä. Or. wäkumna rättat med black till wälkumna<noinclude> <references/></noinclude> anjhs8rh8rjaxh4wjoy1k2e5chwtjba 104 225380 657333 2026-08-23T22:16:49Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 657333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|137}}{{linje}}</noinclude>Södermannaland och Östergöthland. Mitt på skogen wid skildnaden emellan begge the nämnda Landskapen, ther nu <b>Krokeks</b> Kyrkia och krog äro belägne, på högra handen om wägen, tå man reser åt Nyköping, hafwer klostret stådt tämmeliga stort och starkt af grof sten muradt, som man förstå kan af the ännu öfriga och med stor skog öfwerwuxna {{ant|ruderibus}} eller lemningar, hwilka jag alla noga besedt hafwer. Och finnes thetta kloster blefwit i gambla bref nemndt <b>Wårfrukloster på Kålmorden</b>. Orten hafwer ock fordna tider warit namnkunnog theraf, at Östgötharna ther med gissel och grud emottogo af Sudermanna sin Konung, när han omkring riket <b>Eriksgatu</b> sina rida monde, och then tiden, til thes klostret blef här bygdt, kallades thenna orten <b>Swintuna</b>, som han nemnes i Landslagen Konungsb. {{ant|VI Cap}}. Och häraf kallas thet Landstreket af Östergöthland, som trenger sig ifrå Kålmorden Södost vt emellan Södermannaland och Bråwiken, <b>Swintunabygden</b>. På hwad tid thetta kloster är först begynt at byggas, hafwer jag än ej kunnat igenfinna; Dock är troligit, at thet skedt vti thet trettonde {{ant|seculo,}} wid eller vnder K. MAGNI Ladulåses tid; ty the Munkar af {{ant|S. Johannis}} orden, eller {{ant|Johanniterna}} kallade, fingo näst för K. WALDEMARS tid år 1349 {{ant|privilegier}} af Påwen {{ant|Clemens VI}} at bo i Eskilsthuna, hwaräst the twifwels vthan sig sedan så förökt, at the en swärm vtgöra kunde, som fingo bygga thetta <b>Krokek</b>, til sitt näste.<noinclude> {{huvud|||Och}} <references/></noinclude> 50a2rub6q7hkp07f3ag7sbhadrngs4b 104 225381 657334 2026-08-24T07:50:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>VARSEL OCH FÖREBUD.</small>|327}}</noinclude>Spindeln, till exempel, som är de flesta kvinnors fasa, bebådar för modigare själar ankomsten af en friare, och därtill en rik sådan, till det ogifta fruntimmer, på hvilket han, spinnande på sin tråd, sänker sig ned. Men här finnas affärsmän, hvilka tagit den lille spinnaren i sin tjenst som medium, för att bringa dem bud om stor penningevinst, om lyckligt framkomna frakter, ja som förebud till stor förtjenst för räddningsbåtar vid inträffade fartygsstrandningar. Tron på varsel har äfven sina rent komiska punkter, exempelvis den tvedrägtsbådande galande hönan. Man skall ha sett den fasa och afsky ett sådant djur väcker i ett hus, sett hur snabbt hönan dömes och halshugges, för att förstå hur allvarligt detta symboliska galande uppfattas af vår allmoge. Detta blodsdåd, som afvänder en hotande huslig ofrid, bildar en öfvergång till en märklig del af eller kanske snarare till ett sidostycke af tron på ett oundvikligt öde och utgör en sammansättning af den urgamla tron, att högre magter äro afundsamma mot menniskors lycka och glädje, samt af föreställningen, att det straff de tillämnat den som berömmer sig af att ega någon fördel, kan afvändas genom vissa mystiska medel. »Man skall aldrig <i>granna</i> någonting!» lyder en gammal formel, som syftar på vådan att berömma ett barn för skönhet, eller om något skört föremål säga, att det är grannt (vackert). Som motstycke till anförda varningsord finnes i folkspråket ett mycket drastiskt uttryck, som skyndsamt användes då någon sagt, att ett barn är grannt. Personer, som ej hade mod att uttala ifrågavarande mustiga ord, nöjde sig med att säga: »Barnet är sådant som det blifvit skapadt», eller ock: »som vår Herre skapat det». Härmed afvändes från barnet den hotande faran att blifva lytt eller på något annat sätt blifva beröfvadt skönhetens gåfva. Sköra saker gå snart sönder, om de berömmas; samma missöde drabbar dylika föremål, dâ egaren berömmer sig af att ha haft dem oskadade en lång tid; dock kan straffet afvändas antingen genom att spotta tre gånger sedan man på detta sätt förbrutit sig, eller genom att knacka tre slag på undersidan af en bordskifva, eller genom att säga: »Peppar och salt!» eller ock: »Peppar, peppar!» Många personer begagna dessa tre medel på en och samma gång, för all säkerhets skull. Ingen frisk menniska bör berömma sig af sin helsa, ingen bör förtälja sin obekantskap med tandvärk, eller om hittills lyckade sysslor, arbete eller företag, ty ödet står alltid<noinclude> <references/></noinclude> k11kxoluj1gw1qt2nvt6cebsdyapxer 104 225382 657335 2026-08-24T08:14:50Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|328|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>redo att »ge en örfil» åt hvar och en, som utmanar detsamma och sedan uraktlåter att på föreskrifna sätt göra afbön. Af allt det, som nämnes för öfvertro, är tron på ödets beslut den mest utbredda delen, och det torde vara svårt att uppleta någon menniska, som på samvete kan säga sig vara fullständigt fri för hvarje spår till tro på varsel och förebud. Mången gång röjer sig denna tro rent omedvetet i <i>en</i> punkt, samtidigt med ett skarpt anfall mot den i andra punkter. Så har man, till exempel, nyligen sett ansedda tidningar på ena spalten innehålla skarpt klander mot <i>ett</i> slags öfvertro, medan på andra spalten varit införd en notis, tillkännagifvande, att hvarje årtal, som består af udda siffror, exempelvis 1897, innebär förebud till sträng vinter. Man fick dock ej besked om, huruvida de bistra vintrarne äfven hemsökt och skall hemska folk, som ej begagna sig af den kristna tideräkningen, eller undantag i väderleksförhållanden ega rum för dem. — Dock, hvem är väl fullt logisk i tankegången eller rent konsekvent i handlingssättet, när det gäller tron på hemlighetsfulla magter och deras ingripande i menniskolifvet? {{linje|6em}} <section end="Varsel och förebud" /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bek0rxeqr6kwo77wepe3eklwix9r889 657336 657335 2026-08-24T08:16:08Z Gottfried Multe 11434 657336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|328|<small>EVA WIGSTRÖM.</small>|}}</noinclude>redo att »ge en örfil» åt hvar och en, som utmanar detsamma och sedan uraktlåter att på föreskrifna sätt göra afbön. Af allt det, som nämnes för öfvertro, är tron på ödets beslut den mest utbredda delen, och det torde vara svårt att uppleta någon menniska, som på samvete kan säga sig vara fullständigt fri för hvarje spår till tro på varsel och förebud. Mången gång röjer sig denna tro rent omedvetet i <i>en</i> punkt, samtidigt med ett skarpt anfall mot den i andra punkter. Så har man, till exempel, nyligen sett ansedda tidningar på ena spalten innehålla skarpt klander mot <i>ett</i> slags öfvertro, medan på andra spalten varit införd en notis, tillkännagifvande, att hvarje årtal, som består af udda siffror, exempelvis 1897, innebär förebud till sträng vinter. Man fick dock ej besked om, huruvida de bistra vintrarne äfven hemsökt och skall hemsöka folk, som ej begagna sig af den kristna tideräkningen, eller undantag i väderleksförhållanden ega rum för dem. — Dock, hvem är väl fullt logisk i tankegången eller rent konsekvent i handlingssättet, när det gäller tron på hemlighetsfulla magter och deras ingripande i menniskolifvet? {{linje|6em}} <section end="Varsel och förebud" /> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 071nqm1c4ppnpuhrwta5x8lhwbf4wvr 104 225383 657337 2026-08-24T10:50:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Initial|T}}RE ÅR EFTER »VALLFART OCH VANDRINGSÅR» utkom 1891 ett i svensk vitterhet nytt och märkligt arbete ''Gösta Berlings saga''. Det mottogs i början med tvekan, även med löje. Numera kan man väl utan överdrift säga att det för nittiotalets ungdom spelat samma roll som Tegnérs »Fritiofs saga» för deras mor- och farföräldrar. Både till innehåll och form var »Gösta Berlings saga» ny och överraskande. Den skildrade gamla sägner från Värmland i en halvt episk, halvt lyrisk stil, som just ville giva uttryck och relief åt allt det romantiska och underbara, en stil som stod i den skarpaste motsats till den nyktert analyserande och logiskt framskridande prosa, i vilken tidens vardagsskildringar berättades. En iakttagelse, som man ofta har tillfälle att göra, är att, när en ny litteraturriktning bryter igenom, kommer den från en plats och från personer, som av en eller annan anledning stått utanför den härskande riktningen, men dröjt sig kvar i en föregående tids kultur. Ossians sånger, Burns’ visor, Walter Scotts romaner föddes uppe i de skotska högländerna, fjärran från Londons litterära kvarter, där pseudoklassiciteten ännu satt i högsätet. Varje gång en sådan ny rörelse lyckas att svinga sig upp, blir genombrottet fullt av spänning, och det är helt naturligt, att Selma Lagerlöf kunnat skriva en saga om, huru »Gösta Berling» tillkom. Värmland har ända till de sista decennierna varit en avskild landsända utan livligare kommunikationer med omvärlden. Folket har levat sitt eget liv däruppe i de stora skogsbygderna, där järnet brutits sedan hedenhös. Mitt igenom landskapet brusar Klarälven, den stora förbindelseleden och kraftkällan. Befolkningen däruppe är väl till en del norsk; den har i varje fall något av samma öppna rättframhet och hurtighet, som utmärka<noinclude> <references/></noinclude> gjqnvf2wo1p33dbdfzcqs3ywwnhuuxz 104 225384 657338 2026-08-24T10:56:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|204|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>den västra grannen. Den har en spelande fantasi och mitt i sitt nordiska tungsinne något eldfängt och fantegalet, något »tusan djävla», som skall hava sitt utlopp antingen i tokerier eller stordåd. Det tyckes vara den svenska poesiens utkorade landsända, ty ur den har framgått män som Geijer och Tegnér, som Fryxell och Fröding. Seder och åskådningssätt ha där länge behållit en ålderdomlig karaktär. Läser man Geijers »Minnen» eller Lilljebjörns »Anteckningar» kan man mången gång tro sig förflyttad ett par sekel längre tillbaka i tiden, så patriarkaliska äro sederna, så kraftfulla och vilda människorna, så medeltidsmörk vidskepelsen. Ett hurtigt, ofta vilt liv levdes där uppe på bruken, där alla kände och i stor utsträckning voro besläktade med varandra. Gästfriheten var gammaldags, en besökande kunde stanna ej blott i veckor och år utan hela livet ut. Det var ju överallt i äldre tider brukligt, att den som intet hade, levde på den rike utan att detta ansågs på något sätt förnedrande. Det var just i ett sådant land, som romantiken kunde dröja sig kvar, när den överallt ute i stora världen undanträngdes och föraktades. Här i de ödsliga vildmarkerna, uppe mellan de stora sjöarna kunde »fantasiens jättebin» svärma omkring i fred och ro, här fanns ett folk, hos vilket sägner och visor kunde leva och trivas. Det var här på den lilla herregården Mårbacka i närheten av Fryken, som Selma Lagerlöf föddes den 20 november 1858. Släkten var gammal och hade under seklernas lopp givit Värmland många dugliga män, särskilt präster. Men namnet hade också mer än en gång antecknats i vitterhetens annaler. En av hennes förfäder var Petrus Lagerlöf, eloquentiae professor i Uppsala i slutet av 1600-talet, berömd både såsom svensk och latinsk poet, och hon är också besläktad med Erland Lagerlöf, välkänd för den nuvarande generationen som en framstående översättare av Teokritos och Homeros. Det fanns således vittert påbrå i familjen. Vid födelsen hade »Moster Wettervik», ett kvinnligt faktotum i huset, spått, att hon skulle få mycket att göra med böcker och papper. Tidigt vaknade också hennes litterära intresse och {{rättelse|uderstödes|understödes}} av hennes sjuklighet, som<noinclude> <references/></noinclude> o3ywktfreeayh7p80c439z372184r47 104 225385 657339 2026-08-24T11:00:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|205}}</noinclude>hindrade henne att deltaga i kamraternas lekar. Avstängd från yttervärlden fördjupade hon sig i fantasien. Fadern, löjtnant Erik Gustaf Lagerlöf, ägnade också våra stora skalder en fanatisk dyrkan, och Runeberg och Tegnér såväl som H. C. Andersen lästes ofta högt i familjen. Sittande på en pall vid moderns sida läste hon för denna Nösselts Allmänna historia för fruntimmer, där hon särskilt gladde sig åt skildringen av de homeriska hjältarna, och på egen hand fördjupade hon sig i husets bokförråd av svenska skalder. Då hon var en sju, åtta år gammal gjorde hon bekantskap med sin första roman, en indianbok. Hon blev alldeles förtrollad. Hon drömde endast om att en gång kunna åstadkomma något lika härligt. Hon visste nu, att vad hon helst ville syssla med under sina kommande dagar, det var att skriva romaner. Nio år gammal kom hon till Stockholm för att söka bot för sitt dåliga ben. Här läste hon Walter Scotts romaner och gjorde sin första bekantskap med teatern i sällskap med en gammal tjänarinna. Båda hade samma smak. De tyckte om granna dekorationer, granna dräkter, brokiga scener, då skådebanan vimlade av människor, och de voro icke riktigt nöjda med sådana stycken, där inga kungar eller riddare uppträdde. Från andra radens fond sågo de tillsammans »Afrikanskan» och »Robert Djävulen», »Den stumma» och »Friskytten», » Värmländingarna» och »Sköna Helena», »Fruntimmersskolan», »Blommor i drivbänk», och »Min ros i skogen». När hon åter kom hem till Värmland, spelade hon teater och skrev dramer, och nu drömde hon icke bara om att skriva romaner, hon ville också författa teaterstycken. När hon var 15 år gammal, upptäckte hon en dag, att hon kunde rimma, hon kunde göra vers, en upptäckt, som fyllde henne med hänförelse. Att skriva romaner och teaterstycken var alls inte så märkvärdigt som att skriva vers, det var bara roligt och nöjsamt, men vers det var det höga, det var det ärofulla, det var det underbaraste av allt. Skämtsamt har hon någonstädes själv yttrat, att hennes egen diktning genomgått lika många skeden, som den svenska vitterheten har perioder: hon har skrivit namnsdagskväden och lärodikter<noinclude> <references/></noinclude> ad4254y5221uowl4tk9dtlxzgw6b0xw 104 225386 657340 2026-08-24T11:11:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|206|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>i 1700-talets manér, ballader och sagospel i fosforiststil och fornnordiska stycken i götisk anda o. s. v. Eva Fryxell, dotter till den store historikern, som hade fattat ett särskilt intresse för henne, sökte placera några av hennes alster i tidskrifter men lyckades icke däri. Samtidigt som hon sände dikterna tillbaka, skrev hon till Selma Lagerlöf, att hon borde bege sig ut i världen för att lära, eljest kunde hon icke bliva till något. För andra gången begav hon sig till Stockholm. Under de närmaste åren 1881—1885 studerade hon först ett år vid Sjöbergs Lyceum för flickor, därefter vid Högre lärarinneseminariet, varefter hon anställdes såsom lärarinna i Landskrona. Under dessa skol- och läroår fick författarskapet tämligen maka åt sig. Hon skrev föga men publicerade under denna tid några sonetter i »Dagny». Allt detta var endast förberedelser. Hon hade ännu icke varken en egen stil eller egna ämnen, utan då hon diktade valde hon stoff ur sina böcker och »med friskt mod satte hon ihop historier om Tusen och en natts sultaner, om Walter Scotts riddare och Snorre Sturlassons sagokungar». Hon hade ännu icke någon aning om, att hon i djupet av sin själ bar på en skatt av minnen, som kunde förtjäna att poetiskt behandlas, alla dessa äventyr och sägner om framfarna tider och människor i Värmland, som ljudit i hennes öron från det hon var en liten flicka. Hon hade stått vid sin mormors sida och lyssnat till hennes berättelser om det tusenåriga riket och om den underbara natten, då Jesusbarnet föddes. »O sena tiders barn!» utbrister Selma Lagerlöf i Gösta Berlings saga, »jag har ingenting nytt att berätta er, endast det, som är gammalt och nästan glömt. Sägner har jag från barnkammaren, där de små sutto på låga pallar kring sagoberätterskan med det vita håret; eller från stockelden i stugan, där drängar och torpare sutto och språkade, medan ångan rykte från deras våta kläder, och de drogo knivar ur läderslidan vid halsen för att breda ut smör på tjockt, mjukt bröd; eller från salen, där gamla herrar sutto i vaggande gungstolar och, livade av den ångande toddyn, talade om flydda tider.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3z75chp3sxvpf1nvmnkz33u6jbrbo0t 104 225387 657341 2026-08-24T11:40:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|207}}</noinclude>Det är under sådana vinteraftnar, som Selma Lagerlöfs fantasi erhållit sin första daning och gjort sina första lärospån. Hur har den icke svingat och lekt med allt omkring henne: »Stod så ett barn, som lyssnat till sagoberätterskan, till arbetskarlarna, till de gamla herrarna, vid fönstret i vinterkvällen, då såg det inga moln vid himlens rand, utan skyarna voro kavaljerer, som jagade över fästet i rangliga enspännare, stjärnorna voro vaxljusen, som tändes i den gamla grevegården på Borgs udde, och spinnrocken, som surrade i nästa rum, trampades av den gamla Ulrika Dillner. Ty barnets huvud var uppfyllt av de gamla tidernas människor. För dem levde och svärmade det.» »Men sändes ett sådant barn, vars hela själ var mättad av sägner, över den mörka vinden in på handkammaren efter lin eller skorpor, då ilade de små fötterna, då kom det i flygande fart utför trappan genom förstugan och in i köket. Ty däruppe i mörkret hade det måst tänka på alla gamla historier, det hade hört om den elake brukspatronen på Fors, om honom, som gått i förbund med djävulen.» Hela hennes barndom har i själva verket förflutit i en sagovärld. Men som det ofta går, var det först, då hon kommit bort från hembygden, som kärleken till barndomsminnena vaknade med nytt liv och sägnerna stego levande fram i hennes fantasi. En dag, då hon ett par månader levat i Stockholm mellan de gråa gatorna och husmurarna, kom hon en förmiddag gående uppför Malmskillnadsgatan med en packe böcker under armen. »Nyss förut hade hon övervarit en lektion i litteraturhistoria. Den måtte ha handlat om Bellman eller Runeberg, för hon gick och tänkte på dessa två och på de gestalter, som rörde sig i deras diktning. Hon sade till sig själv, att Runebergs godmodiga krigsbussar och Bellmans sorglösa dryckesbröder voro det yppersta material, som en diktare kunde ha att röra sig med. Och då på en gång uppstod denna tanke inom henne: Den värld, som du har levat i nere i Värmland, är inte mindre egendomlig än Fredmans eller Fänrik Ståls. Kan du bara lära dig att behandla det, nog har du lika bra stoff att bearbeta som dessa båda.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> s1ytynvllogowlpi4j2eflezj5b9x1u 104 225388 657342 2026-08-24T11:48:07Z PWidergren 11678 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn på sagan. Därmed börjar hennes verkliga utbildning. Men ännu skulle det dröja många år, innan hon lyckades att behärska ämnet. Vilka tysta strider ligga icke mellan hennes första försök, som vi endast antydningsvis känna, och »Gösta Berlings saga»! Till att börja med visste hon icke riktigt, i vad form hon skulle skriva sagan. Först tänkte hon att behandla den på vers i en följd a...' 657342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="PWidergren" />{{huvud|208|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn på sagan. Därmed börjar hennes verkliga utbildning. Men ännu skulle det dröja många år, innan hon lyckades att behärska ämnet. Vilka tysta strider ligga icke mellan hennes första försök, som vi endast antydningsvis känna, och »Gösta Berlings saga»! Till att börja med visste hon icke riktigt, i vad form hon skulle skriva sagan. Först tänkte hon att behandla den på vers i en följd av romanser. Sedan försökte hon att skriva den som drama, men icke heller detta lyckades. Slutligen bestämde hon sig för romanformen, och snart hade hon också klart för sig, att varje kapitel skulle utgöra ett avslutat helt. Men därmed voro visst icke svårigheterna övervunna. Hon hade ännu ingen stil. Esselde säger, att hon skrev ett knaggligt och ojämnt barnspråk, och att hennes seminariekrior utgjorde lärarens förtvivlan. Sina anteckningar efter lektionerna skrev hon helst och lättast på — hexameter, och där saknades aldrig stil. Icke heller fann hon lätt ett mönster, som kunde passa för det romantiska ämne, som hon utkorat för sina förstlingsförsök. Det var ju mitt under åttiotalet, då den stränga verklighetsstilen härskade i prosan, med dess klara, nyktert exakta, rent sakliga form. Och denna passade icke för de värmländska sägnerna. I detta manér utarbetade hon emellertid det kapitel, som handlar om julnatten i smedjan på Ekeby. Det upptog fyrtio sidor, men hon var icke belåten. Hon var förtvivlad. Hon började misströsta om, att hon någonsin skulle bliva författarinna. Då nedkastade hon en gång, nästan på skämt, ett par av sagans episoder i en halvt poetisk, starkt lyrisk prosa med många A och O — den stil, som vi så väl känna från »Gösta Berlings saga». Och nu var isen bruten. Men alltjämt trodde hon det vara omöjligt att författa en hel bok i denna form. Det var emellertid först sedan hon i all ödmjukhet beslutat sig för att skriva boken på sitt eget sätt, som det kom fart över arbetet och pennan började gå nästan av sig själv. »Detta satte henne nästan i yrsel, hon visste icke till sig av hänförelse. Se, detta var att skriva! Obekanta ting och tankar eller rättare<noinclude> <references/></noinclude> li7c7c95noshek7hz577kd39yi49dvh 657343 657342 2026-08-24T11:48:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|208|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn på sagan. Därmed börjar hennes verkliga utbildning. Men ännu skulle det dröja många år, innan hon lyckades att behärska ämnet. Vilka tysta strider ligga icke mellan hennes första försök, som vi endast antydningsvis känna, och »Gösta Berlings saga»! Till att börja med visste hon icke riktigt, i vad form hon skulle skriva sagan. Först tänkte hon att behandla den på vers i en följd av romanser. Sedan försökte hon att skriva den som drama, men icke heller detta lyckades. Slutligen bestämde hon sig för romanformen, och snart hade hon också klart för sig, att varje kapitel skulle utgöra ett avslutat helt. Men därmed voro visst icke svårigheterna övervunna. Hon hade ännu ingen stil. Esselde säger, att hon skrev ett knaggligt och ojämnt barnspråk, och att hennes seminariekrior utgjorde lärarens förtvivlan. Sina anteckningar efter lektionerna skrev hon helst och lättast på — hexameter, och där saknades aldrig stil. Icke heller fann hon lätt ett mönster, som kunde passa för det romantiska ämne, som hon utkorat för sina förstlingsförsök. Det var ju mitt under åttiotalet, då den stränga verklighetsstilen härskade i prosan, med dess klara, nyktert exakta, rent sakliga form. Och denna passade icke för de värmländska sägnerna. I detta manér utarbetade hon emellertid det kapitel, som handlar om julnatten i smedjan på Ekeby. Det upptog fyrtio sidor, men hon var icke belåten. Hon var förtvivlad. Hon började misströsta om, att hon någonsin skulle bliva författarinna. Då nedkastade hon en gång, nästan på skämt, ett par av sagans episoder i en halvt poetisk, starkt lyrisk prosa med många A och O — den stil, som vi så väl känna från »Gösta Berlings saga». Och nu var isen bruten. Men alltjämt trodde hon det vara omöjligt att författa en hel bok i denna form. Det var emellertid först sedan hon i all ödmjukhet beslutat sig för att skriva boken på sitt eget sätt, som det kom fart över arbetet och pennan började gå nästan av sig själv. »Detta satte henne nästan i yrsel, hon visste icke till sig av hänförelse. Se, detta var att skriva! Obekanta ting och tankar eller rättare<noinclude> <references/></noinclude> om9xut9xw6h5oh523fwa9pg7okpitrd 104 225389 657344 2026-08-24T11:56:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|209}}</noinclude>sagt sådant, som hon aldrig hade anat, att hon ägde inne i sin hjärna, trängde sig ned på papperet. Sidorna fylldes med en hastighet, som hon aldrig hade drömt om.» Nu visste hon, vad inspiration var, men hennes tid var alltjämt starkt upptagen av skolgärningen. Hon räknade ut, att hon först skulle kunna bliva färdig på tre, fyra år. Då var det, som hon insände fem av de färdiga kapitlen till en pristävlan, som Idun anordnade 1890, och hon vann priset. Och tack vare friherrinnan Adlersparres välvilja kunde hon sedan taga sig tjänstledighet på ett år och skriva boken färdig. Det är icke för mycket sagt, att Selma Lagerlöf mognat och gjort hela sin konstnärliga utveckling på dessa sagor om Gösta Berling. Hon har förtvivlat, resignerat, stridit, försökt på nytt och slutligen låtit pennan löpa. Själva grundvalen för sin stil, hennes uppfattningssätt och tekniska utbildning har hon därunder kämpat sig till. Under dessa långa år har hennes väsen fördjupats, hennes egen sorg och hennes egen kamp lärt henne människornas eviga lidanden och begåvat henne med denna vishet, som tyckes förstå allt, och den kärlek, som med mildhet bedömer allt. När hon vid trettiotre års ålder debuterar, är det med ett arbete, som gör epok i svensk vitterhet. Sen dess har hon berättat sagor för både stora och små. Hon har gjutit nytt blod i en litteraturart, som länge ansetts utdöd. Stundom skymtar man i hennes berättelser minnen från de gamla, goda folksagorna, i vilka troll och jättar spela huvudrollen. Hon har också återberättat gamla legender om heliga män och kvinnor. Men vanligen går hon helt sina egna vägar, och med en alldeles förundransvärd uppfinningsrikedom skapar hon själv sina historier. Huru hon förstår att berätta! Hon liknar denna donna Elisa, som kommer till Palermo för att locka den lille Gaetano att följa sig till Diamante. Gaetano vill alls icke resa. Han har redan bestämt sig för att bliva munk och ser högst surmulet på tanten. Men hon är oemotståndlig! Innan han vet ordet av, har han kommit upp i hennes knä och är idel öra. Den ena histo-<noinclude> <references/> {{m|14 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> d2jlmst0mcy9irlsfwtklegximble3j