Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.17 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 151416 657407 609026 2026-08-27T09:47:56Z Mårtensås 11012 657407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|126|''Dul — Dyi.''}}</noinclude>tilläfventyrs genom skriffel har d. o. i st. f. lön. 2) nekande. d. a læggia, neka, U. SM.* VM. II. M. 31: pr; H. M. 31: 4. a dulum (fore) standa, VM.* 3) nekande med edgång inför domstol. bimba d. (gen lepsn), tillbjuda att värja sig med ed, U d. biupa ok nei, erbjuda sig att styrka sitt nekande med ed, SM.* en han komber eig dulum vip, om han ej kan fria sig med ed, VG. I. FB. 8; II. U. 17. han komber eig dulum viþ, þen komber angu dali 1. engum dulum fore 1. viper, komi ei dyli viper, havi ænkti d. fore, han får ej värja sig med ed, utan fälles åt saken oaktadt sitt ne- kande, VG. II. U. 27; U.* VM. II. Kp. 1: 1; ME. Chr. dulin (pl.) dömas siper, d. S., U. brista at dulum, ej kunna fría sig med ed, Sm.* e skulu d. fore do- pum standa, standi dul fore döpum 1. dops (n. mans) sak, då den döde blif- vit anklagad, får hans arfvinge fria ho+ nom med ed (för alt undgå att betala böter för honom, jfr. Bober, adj.), VM. H.* {{ssgl13ank|Dula}}, v. a. neka. G.* Jfr. Dylia. {{ssgl13ank|Duladrap}}, se {{ssgl13lnk|Dulghadrap}}. {{ssgl13ank|Dulghadrap}} ('''duladrap''', SM. H.), n. (af dylin delgadráp (fördoldt drip); så kallas det om en människa är drä- pen utom lästa hus, och dråparen ej blir upptäckt. U.* SM.* VM.* 2) dal- gadråpsböter, som erlades af häradet (1. skeppslaget). U.* SM.* H.* ME.* Chr.* d. (mordgæld, Chr.", ehuru dessa två ord här, likasom i ME., blifvit brukade till betecknande af samma sak; se ME. föret. s. LXXXII. I en yngre till VG. hörande hs., V. 1, där d. o. forekom- mer, måste därmed förstås 'de böter som, enligt nämnda lag, då någon hade blifvit dräpen utom en mans gårdsport, 1. ute på marken, skulle erläggas af grannarne i byn, 1. af närmaste by 1. byar, I af hela häradet, VG. {{ssgl13ank|Dulsak}}, f. mål, där kyrkstraff men ej böter eger rum. Sm.* Då d. o. eg. ej kan betyda annat än en fördold sak (och ej kan förblandas med dalsmal), synes benämningen hafva sin grund dari, att ett mål, där det ej kunde dom- mas till böter, ansågs mindre komma till offentlighet 1. allmän kännedom. {{ssgl13ank|Duls_eþer|Duls eþer}}, m. (af dal 3) ed, hvari- genom svaranden styrker sitt nekande, värjemålsed. U* {{ssgl13ank|Dulsmal}} (dyls mal, St.), n. mál, där svaranden får fria sig med ed. )( vit- mis mal, ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Dur}}, se Dyr. {{ssgl13ank|Dusin}}, n. (af Fr. douzaine) dusin. sael- la spisseri belum-um (eller halvm), St.*, där d. o. synes beteckna antingen antalet af lådor 1. paketer, där sådana varor inlagda tilläfventyrs plägade säl- jas, 1. ock en viss vigt (jfr. VSt. II. 36.). Bvelin (impf. pl. 1 pers. dvaldam), 1) v. a. fördröja, uppskjuta. Se Dember 2. 2) as, v. dop. dväljas, uppehålla sig. VG.* 3) dröja. U.* SM.* {{ssgl13ank|Dy}}, se {{ssgl13lnk|Dyi}}. {{ssgl13ank|Dyande}} (dynde), (ND. dynd) dy, gytja. Sk.* Detta ord må icke förblandas med ordet dyngh, dynga, som ursprungligen har helt annan bem. Jfr. Dyi, Dyngia. {{ssgl13ank|Dyghd}}, f. dygd. sla sit hion til godhra thinga ok d., ɔ: till dess förbät- tring, St.* {{ssgl13ank|Dyger}}, se Digher. {{ssgl13ank|Dyghn}} (döghn, dyghne), n. dygn. MR. Þg. 28; St. R. 10; Chr. Eds. 35. '''um d.''', dygnet om, hela dygnet, ÖG. Jfr. Dagher 2, {{ssgl13lnk|Samdyghnis}}. {{ssgl13ank|Dygr}}, se {{ssgl13lnk|Dögher}}. {{ssgl13ank|Dyi}}, dy, m. (Isl. N. dy, n.) dy, gytja. VG. Troligen är dy en nyare och för- kortad form af dyi, hvilken förkort- ning har föranledt förändringen af ge- nus i Isl. och N.; jfr. At H. 49. Jfr. {{ssgl13lnk|Dæk}}, {{ssgl13lnk|Dyande}}. {{tomrad}}<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> h1tjgcxo3ej6hfyovabxvbj6mag3366 104 151818 657406 650522 2026-08-27T09:43:38Z Mårtensås 11012 657406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Dyr — Döfviþer.''|129}}</noinclude>Æ. 2: 14; M. 2: pr; 20. <b>hans friþ er halvu dyræ</b>, H. Kg. 10. <b>þa vari bot halvu dyrræ</b>, ɔ: dubbelt så stor, H.M. 9: {{m|1}}. <b>vara fru dagher dyre</b>, i st. f. '''fyrre''' l. '''öfre''', se Vara fru dagher. Jfr. Jem dyr, Dyrt. Dyrka (dyrkia), v. a. (af dyr, dyrbar, jfr. dyrb) dyrka, hålla herrlig, vörda. d. kirkiu, U. SM.* H. Kk. 1: pr. Dyrni, n. dörrpost, prov. dörne, dyn- ne, döne (Ih. Dial. Lex.). VG.* Dyrne træ, n. = dyrni. VG.* Dyrt (compar. dyrræ, dyra, dyrari, dyrane, ME. St.* Chr.* dyraren, Chr.* dyrathe, ME. superl. dyrast), adv. (n. af dyr) dyrt, till högt pris. dyrane sæl- ia, St. B. 9: 2. not. 70; Kp. 19: pr. n. 48; 25: 1; 29: 1; Chr. Kg. 24: 1. sælia sum dy- rast giter han, o: till det högsta pris han kan, VG. II. Add. 6: 3; IV. 19: 1; U.* ME. Egn. 11. lata vin dyra löpa, o: sälja det till högre pris, Bj. 38: 1. veth star ey sva dyrt, o: är ej utsatt för så stor somma, Sk. pant dyræ ut sætin, Bj. 37: 3. ior skal ut sætias.. ei dyrane (1. dyrare), ME.* Chr. J. 7. lösa sva d., betala så stor lösen, ME. Egn. 9. dyrari loysa, G. gælda skapa sva d. &c., : med så stor summa, VM.* dyrra legha, : för större lön, SM.* sighia dyrast vara vært, : högst, ME. pg. 20: pr. hal- va dyrra, dubbelt mera 1. högre, U. M. 24: pr, 1; SM. Kg. 11: pr; M. 6: pr, 1. Jfr. Jem-, Ofdyrt. Dyrvas, dirvas (dirfas, G.), v. dep. djärf- vas, fördrista sig. d. yrkia, gerpa, sik undan löna &c. G.* ME.* St. R. ind. 30; Chr. Kg. 16; DrVl. 11. not. 17; Tj. 12: 1. d. til fora, ryva &c. SM.* St. R. 7: 2. Dyrþ, f. (Isl. dýrð) ära. G.* Dys (dos; pl. dyssiær, -iur), f.? (Isl. dys, gen. dysiar, f. grafhög, D. dysse) dos, trafve. setia kern i d., U.* VM. II. B. 9: 1; ME.* Chr.* rypia pre dyssiær, : en åker, på hvilken kunna skördas tre trafvar säd, H.* Dæk (diekn), f.? (Isl. dökk, f. för- djupning i landskapet, Fr., N. dokk, dekk) en djup grop 1. håla i marken (sådan att en väg där ej kan gå fram, 1. att ett kreatur där kan omkomma). vægh læggia eig i dæk eller i dy, VG. LJ. 12: pr; II. J. 25. (på senare stället står, troligen genom skriffel, dioks). I N. och Isl. lagar omtalas den händelse, att ross er rekit i dock eda dy, ML. Gull. och Jonsb. Landsl. 35, om hvilket ställe i Jonsb. Isl. Lagmannen PAL VÍDALÍN anmärker att gamla trovärdiga skinn- böcker hafva "dock" (och ej beck, så- som i tryckta edit.) "og meinar bokin her gryfiar allar skudvænar, hvort sem í þeim er vott edr part.. dý megu paludes heita, en dock patens edr fo- vea, hvort sem er vot edr þúr"; Stutt ágrip af P. Vidalins Glosserunum yfir fornyrdi lögbókar Islendinga, i Rit pess Isl. lærdoms-lista felags, II. 125 (jfr. Bihanget). Dænsker, se Dansker. Döa, se Döia. Döfviþa las (doviba las), n. lass af trän som duga till bränsle och annat dylikt bruk. VM. II. B. 14: pr; ME. B. 17: pr. not. 24. Jfr. Dopvipa las. Döfviþa skogher (dövitha skogher), m. skog af trän som ej äro fruktbärande. )( værnkallaþer skogher, VM. II. B. 19; ME. B. 23. not. 12. Jfr. Döþviþa skogher. Döfviþa træ (döviþa træ), n. = döfviþer. )( aldin træ, ME. B. 29: 1. not. 68. Jfr. Döþviþa træ. Döfviþer (döviþer), m. 1) trä som ej bär frukt. )( aldiatra, ek, apald, SM.* (aldinviber, ME. B. 30. not. 21. hogga timber eller d., o eller annan d., n. hvaraf timmer ej kan fås, ty dessa ord i sig själfva äro icke motsatta, SM. B. 17: pr. hugger man timber.. sum för æru sagh am d., : om sådana trän i allm., ME. B. 17: 1. not. 49. I ett bref<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 69uet645bjt8totfmpdjbddom14dbka 104 155101 657395 657385 2026-08-26T14:00:20Z Mårtensås 11012 657395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|192|''Friþer — Frithlösa.''}}</noinclude>St.* '''þær ægher han friþ a sik''', '''sama friþ hava sum a tompt''' &c., ɔ: hemfred, ME.* '''ægha friþ til mots ok til mæssu''', VG. I. O. 6. '''kunungs f.''', den särskilda fred som egde rum då konungen vistades inom landskapet, ÖG.* VM.* '''konungs ara f.''', den större fred, hvaraf konungens '''ari''' var skyddad under sitt vistande i Helsingland, H.* <b>þæn sum konunger haver takit i sin friþ meh sino upno breve</b>, ME.* Chr. Kg. 31, där straff stadgas för den som bryter en sådan fred, hvilken också kallas '''konungs f.''', Chr. s. st. <b>bryter han i frid thessom mote laghum</b>, om den som konungen har tagit i sin fred, under det att han är i denna fred, begår brott mot andra, Chr. s. st. <b>konungs f. lyses manne</b> l. '''a man''', St.* <b>fa friþ af konunge</b>, ME. DrVl. 15: {{m|1}}; Chr. DrVl. 14: {{m|2}}. <b>f. hans</b> (n. dråparens) '''ær ute,''' tiden är förliden, för hvilken det af konungen utfärdade dagsbrefvet är gifvet, Chr. DrVl. ind. 14. jfr. c. 6. '''þe skole -þe''' (för '''i -þe''', jfr. ofvf. under 2) '''þit koma''', VM. II. Æ. 2: {{m|1}}. Jfr. An-, Bastuvu-, Hem-, Hemelikhus-, Jula-, Kirkiu-, Kirkmæssu-, Paska-, Pingizsdagha-, Qvinna-, Radsstuvu-, Skip-, Snækkiu-, Stæmnu-, Þings-, Ölfriþer. 6) frihet för lagsökningar på vissa tider af året. ÖG.* U.* SM.* VM. II. Þg. 24; H.* '''lagha f.''', SM.* '''f. i soknum''' l. '''laghsoknum''', U.* SM.* VM. II. Þg. 24: rubr.; H.* '''-þa mællum''', på de tider då sådan fred ej gäller, )( '''i -þi''', U.* SM.* '''bryta friþ''', H.* Jfr. An-, Disaþings-, Jula-, Köpþinga-, Varfriþer. {{ssgl13ank|Friþgærþi}}, n. 1) fredadt gärde, där fäkreatur ej få insläppas. VG.* ÖG.* Jfr. Fryogiærþ. 2) gärdsgård omkring sådant gärde. '''varþa f. viþ annan''', <b>varþa f. um aker ok æng</b>, ÖG., där dock '''f.''' möjligen är skrifvet för '''-garþi''', dat. af '''friþgarþer'''. {{ssgl13ank|Friþhelagher}} (acc. '''-lhan''' f. '''-lghan'''), adj. åt hvilken särskild fred är lofvad (jfr. {{ssgl13lnk|Griþ}}). VG.* Friþir bot, se Friþbot. Friþkallaþer, adj. værnkallaþer. f. skogher, VM.*, )( dödhvidha skogher, Chr.* Frithköp (fredkiöb), n. böter som af dråpare erlades till konungen för att erhålla fred. Sk. I. Add. F. 1; IV. 43. not. 47. Jfr. Y. SelL. III. 46; JatL. II. 22. Friþlu son, se Frillu sun. {{ssgl13ank|Friþlös}} ('''friþlaus''', G. '''frillös''', VG.*), adj. fredlös, så att den brottslige kan af den förolämpade l. målsegaren saklöst dräpas. VG.* ÖG.* SM. Sk.* '''f. fara''' ('''firi arvum'''), VG.* ÖG. Eþs. 1: {{m|8}}; Sk.* '''döma man -san''' ('''firi arva ok æptimælanda'''), VG.* G.* '''liusa man -san''', Sk.* '''læggia man -san ivi hæraþ''', VG.* '''væri f. viþer''' (troligen = '''ivir''', möjligen skriffel) '''alt hæraþet''', VG.* '''döma''' l. '''læggia man -san''' l. '''f. fara um alla laghsaghu''', VG.* ÖG.* '''læggia man friþlösan mællan ælvar ok tiviþar''', ɔ: öfver hela Västergötland, VG.* '''f. fara um alt þat þingunötit''' l. '''alt landit,''' ÖG.* '''döma man''' (n. edsöresbrytare) '''-san over alt rikit''', Chr. Eds. 24: pr.; att enligt LL:ne fredlösheten i afseende på edsöresbrytare hade sin gamla betydelse, är klart däraf, att där stadgades alt om en sådan '''af sakgiva æller nakrum aþrum''' blef dräpen sedan han var '''biltogher svorin''' &c., var han '''ogilder baþe for kirkio ok kununge''', ME. Eþs. 41; Chr. Eds. 30; men '''2''') i afseende på dråpare betyder '''f.''' enligt LL:ne icke att denne kan saklöst dräpas (se ME. DrVl. 5, 41; Chr. DrVl. 5, 38: pr.); han måste dock rymma, för att undgå andra stadgade påföljder, ME.* Chr. DrVl. 8, 17, 29: pr; DrVd. 1: {{m|1}}. '''vari f. firi malsæghanda''', '''konunge ok hæraþe''', ME. DrVl. 32; Chr. DrVl. 29; {{m|1}}. {{ssgl13ank|Frithlösa}}, f. fredlöshet. VG.* ÖG.* '''fa þiuvi f.''' (jfr. {{ssgl13lnk||Fa 5}}), Sk.* {{nop}}<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> 83bkm1np0d3ja0g40xoo6mtc8kfopp8 4 157148 657400 657179 2026-08-27T01:09:30Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 657400 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-08-25T10:02:47Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 1 |- |ocr || 35 || 2 |- |proofread-editnext || 27 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,1 ocr,35,2 proofread-editnext,27,0 --> m2eqp66vvk9n5csomzln7zyx0g6dt43 0 174068 657404 541881 2026-08-27T09:32:50Z Mårtensås 11012 657404 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf" from=1 to=1 header=1 next="[[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Inledning|Inledning]]" /></div> <pages index="Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf" from=4 to=4 fromsection="innehåll" header=0 /></div> [[Kategori:Språkvetenskap]] [[Kategori:Dialektologi]] [[Kategori:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen| ]] [[Kategori:Verk på svenska dialekter]] i878pzaiwyooyzflofsiuyfqw7r9eks 657405 657404 2026-08-27T09:33:11Z Mårtensås 11012 657405 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align:justify"> <pages index="Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf" from=1 to=1 header=1 next="[[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Inledning|Inledning]]" /> <pages index="Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf" from=4 to=4 fromsection="innehåll" header=0 /></div> [[Kategori:Språkvetenskap]] [[Kategori:Dialektologi]] [[Kategori:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen| ]] [[Kategori:Verk på svenska dialekter]] odyypmhchtwz0spke0atu004y1znrej 104 225354 657398 657280 2026-08-26T20:57:54Z Bio2935c 11474 657398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|136|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude><b>tholfsdotter</b>, at hon för sitt och <b>Askaby-kloster</b> (som tå ej lärer haft någon Abbedissa, vtan the få qwarblefna Nunnor lefwat vnder Fru <b>Sigrids</b> wård och inseende) skulle årligen gifwa 300 mark örtugar. Så snart Nunnorna hade antingen godtwilligt gådt vt til tienst hos godt folk, eller til sin slächt, eller til ärliga giften, eller ock dödt bort: Så blef thetta kloster aldeles öde, och förföll efter hand, til thes år 1537 thet aldeles afbrann. Sedan woro thes ägor och gods lemnade i förläning åt förtienta män, them ena efter then andra. En del gårdar blefwo ock therifrå antingen sålde eller {{ant|donerade}}. Såsom Herr <b>Swante Sture</b>, Riks Råd, fick af K. GUSTAF twå gårdar i <b>Flädra</b>, en gård i Ögby och en i <b>Sölenne</b> af them, som vnder Askeby-kloster legat hade. Dock befalte K. <b>JOHAN then</b> tredie {{ant|d. 23 Febr.}} 1576 Herr <b>Johan Bielke</b>, Ståthållaren i Östergöthland, thet han icke skulle, låta <b>Askaby-kloster</b> aldeles förfalla, vtan thet igen vpretta; men huru wida thet blefwit efterkommit, hafwer man icke igenfunnit. Troligit är, at thet, för krig och annat buller, icke mer än skedt här, än med andra kloster. <b>Kloster-trägården</b>, som har icke warit liten, blef ock efter hand förfallen, så at han nu öfwer hundrade år hafwer warit vnder Kyrkioherda-gården en god åker. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. VIII.}}}} <br> Om KROKEKS-Kloster.</h3> {{Initial|T}}Hetta klostret hafwer warit beläget på then stora skogen <b>Kålmorden</b>, som är emellan<noinclude> {{huvud|||Söder-}} <references/></noinclude> gt8bch1gozhboh5afh55mv728faf9zk 104 225432 657394 2026-08-26T13:58:38Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>HUSABY KYRKA I VESTERGÖTLAND.</small>|335}}</noinclude>men anser dock mest antagligt, att de varit utkikshål för att från koret iakttaga, hvad som försiggick utanför kyrkan, t. ex. om ett liktåg närmade sig eller dylikt. På samma gång anser han emellertid, att man ej hör afvisa den tanken, att öppningarna varit skyttegluggar för bågskyttar och han finner det i detta afseende anmärkningsvärdt, att de alltid äro anbragta på en och samma plats och just i en af byggnadens s. k. döda vinklar, der fienderna voro säkra för försvararnes pilar och spjut från långhusets fönster. I en uppsats »Om et par Egenheder vid nogle Jydske Landsbykirkers korbygninger»,<ref>Nyss nämnda tidskrift, 1895, hft. 3.</ref> upptager dr. Jacob Helms de anförda förklaringarna till granskning och invänder emot dem, utan tvifvel med rätta, att, om man velat förskaffa sig beqvämare utkiksöppningar eller till och med skyttegluggar än de högt sittande fönstren, kunde man omöjligt sökt ernå detta genom att anbringa dem så lågt, att man måste på ett ytterst obeqvämt {{rättelse|rätt|sätt}} böja sig ned för att använda dem. Till denna invändning synes mig kunna och böra med fog läggas den mycket viktiga omständigheten, att såväl utkikshål som i synnerhet skyttegluggar tjänade mycket litet till, när de voro anbragta allenast på <i>ett</i> ställe i byggnaden, och detta till på köpet i eller nära ett ingående hörn, hvarigenom utsikten blef ytterst begränsad. Den nytta de under sådant förhållande kunde göra måste ju i ordets egentliga mening blifva ensidig. Om <i>en</i> död vinkel vore därmed försvarad, voro ju de öfriga lika oskyddade. Hvarför var man så angelägen att försvara just denna döda vinkel — sydvestra korhörnet — och hvarför anbragte man ej dylika öppningar vid alla utsatta punkter, där de voro af nöden? Slutligen torde beträffande öppningarnas tydning som skyttegluggar det vara i och för sig afgörande, att de ej hafva en därför afpassad form. Man kan väl tänka sig, att i fråga om en kyrkas utrustande för försvar, det afsågs att under vissa förutsättningar därvid äfven begagna de vanliga fönsteröppningarna — exempel härpå gifvas både i Sverige och Danmark: S:t Olof i Sigtuna och Kjöge på Själland för att endast nämna ett par — men det torde väl vara gifvet, att, när muröppningar anbragtes <i>uteslutande</i> i syfte att vara skyttegluggar, man ej underlät att gifva dem en för ändamålet lämpad anordning. Man hade nog god erfarenhet häruti under medeltiden. De i fråga varande lågt sittande muröppningarna i kyrkorna hafva emellertid en form, som gör dem allt annat än lämpliga till skyttegluggar. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 009nend6kcvj4mj1h9bq9nwvt92enpx 104 225433 657396 2026-08-26T14:35:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|336|<small>EMIL EKHOFF.</small>|}}</noinclude>Dr. Helms anser, att öppningarna stå i sammanhang med de s. k. piscinorna, d. v. s. de tvättkärl, i hvilka nattvardskalken skulle afsköljas efter dess begagnande och presten tvätta sina händer vid de kyrkliga förrättningarna, samt att de tjänat till att genom dem aflägsna det härvid begagnade vattnet. Det är emellertid svårt att inse, huru de runda eller fönsterliknande öppningarna med den form de hafva och med smygar inåt och utåt skulle kunna lämpa sig för ett sådant ändamål. De i äldre svenska kyrkor rätt allmänna uttömningsstenarna hafva vanligen formen af en ur kyrkväggen — södra korväggen nära altaret — utskjutande halfrund eller rosettformig skål med i bottnen ett hål, hvarigenom vattnet afrinner; således en helt annan anordning än vid de i fråga varande muröppningarna. En dylik uttömningssten finnes i Husaby kyrka på den vanliga platsen, således något öster om den gåtfulla fönsteröppningen. När härtill kommer, att denna senares form gör den fullkomlig otjänlig för att ej säga omöjlig att användas för vattens aflägsnande, framgår väl af dessa båda omständigheter otvätydigt, att ändamålet ej kan vara det nyss berörda. I den hel. Birgittas s. k. revelationes extravagantes heter det angående Vadstena klosterkyrka — — — »den väggen, som är bakom sätena i brödernas kor» — d. v. s. vestra högkoret — »mot systrarna i norr, skall hafva fem vindögon nära jorden, genom hvilka systrarna skola göra sitt skriftermål och taga Guds lekamen». Möjligen är detta uttalande ej utan betydelse för föreliggande fråga. Visserligen kan Birgitta hafva påbjudit detta såsom en nyhet, men antagligare torde väl vara, att hon härvid följt ett här och där redan förekommande bruk. De fem små fönstren finnas ännu i behåll. Deras plats är korets <i>norra</i> vägg, beroende närmast på att systrarnas klosterbyggnad låg på denna sida om kyrkan, men, då, som bekant och som nyss antyddes, högkoret i Vadstena ligger i vester, kommo fönstren att {{sp|i förhållandet till altaret}} intaga samma plats som i Husaby och de danska kyrkorna nämligen på »epistelsidan». Tänka vi Vadstena kyrka orienterad — med altaret i öster — få fönstren fullkomligt samma läge som de sist nämnda, nämligen på korets sydsida. För dem alla är ju dessutom den mycket märkliga omständigheten gemensam, att de äro anbragta nära jorden. Det synes mig därför ej för djärft att antaga ett likartadt ändamål för alla dessa egendomliga muröppningar, analogt med det i Vadstena klosterkyrka. Herr Uldall<noinclude> <references/></noinclude> rk8mc6r5ik9d7ylwy24mi4aoxd70zbx 104 225434 657397 2026-08-26T18:33:07Z Mårtensås 11012 /* Inte korrekturläst */ 657397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=stanza| : {{sp|Olle.}} Min san tror icke ja, at dair ha inga Mager, U ingen Ungmans dräng, pa an så lustug dager, Sum itta wara skall, å häd jär lapperei; Dair matta ret så gutt alt anna lata blei. : {{sp|Johan.}} Snak inte så mei Bror, kanst däu aj se Cumsarien Sum siter dar så wel sum sialfwa Herr Nutarien, Um dair nå märka ård, tro mi fyräuten kräus, At däu far danssa äut mä skam af itta häus. : {{sp|Olle.}} Ja däu jäst altut redd, just sum an stackels hara; Men etter däu så will, kan ja wäl lata wara U ubserveira mair, sum etter tycke mitt Kund warä galä, snak nå däu til Bräudi fritt. : {{sp|Johan.}} Mi Kira Bräud nå ha Ehr fat an gildur Maka, Sum Ehr af hiertens grund äuti sin famn wil taka, Ehr Hanum sköta ma pa alla sett u weis, U älska Hanum sum an leiten stänga greis. : {{sp|Olle.}} Ja säga kan mä skäl, Ebr fat an gildur Drengur: Han har raist langt umkring alt up til Cap, wel lengur, Ja siglet wäit u bratt i Stora Hocian, Dar Han har känna fat så mangen hard horcan. : {{sp|Johan.}} Han har u Leiningen passeirat så u Soli, Ja Han har faret, langt up under Sudra Poli, Set Soli Nårrwest pa Himlen bak si sta: Ja hugsar inte alt at nämna nå i da. : {{sp|Olle.}} Dä åjje har Han set sum haiter Läusipara, Sant Ferdinand mä mair, hwaim skudde häd wel wara, Sum lengur har raist kring dä stäura werldsens haf? Ner ja sleikt tänker pa, wil häude dingla af. : {{sp|Johan.}} Jag kan än säga mair, Han har i Cheina waret, Ja åjn Polu Candor har Han hailt yfwerfaret, Än Stäura Javas Land, hwa maina Ehr um häd? Dä lilla Santa Paul far usså slinka mäd. : {{sp|Olle.}} Häd ma nå wara nuck, fast wörr an lang raveina An kunde säga fram, um alt dä Han i Cheina Läuti Cantons böj har bade set u hårt, Men til at hoira häd, ler falla Ehr nuck swårt. : {{sp|Johan.}} Hoir Bräudgum! ja ätt ård nå snaka will mä idur: Ehr ha u fat a Bränd hailt full af goda sidur, Mä Henna Ehr nå ma i fiäder däun u bedd Arbude sum Ehr kan, för Ha jär inte redd. : {{sp|Olle.}} Ja tror fullwel at ha af hiertet Ehr bihager: Ja Ehr förwisser um, at ha jär ret snäut-fager, Ha jär letfärdu nuck fast Ha äj jär för ung, Tro mi, at innän Jaul, så jär ha lukur tung. : {{sp|Johan.}} GU gi Ehr Begge gutt fran hoigdi alla teida! U let Ehr leifteids trad aj snart til släute leida: Han gi Ehr bröd u öhl u annä teimlit gutt, U äntli seist til släut an bätur arfwelutt! : {{sp|Olle.}} GU hialpe Ehr da wel i seng dä fysta nati, U frälsa alteid Ehr ifran dä onda lati: Han oike u Ehrt bo til Tride Fierde Leid, At Bani raugla kring sum spur um Winterteid.}} {{nop}}<noinclude> <references/></noinclude> iy9fd4znefoy4ed26kjoodva3uzxcl5 104 225435 657399 2026-08-26T21:08:33Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 657399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|140|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>dock warit af en angenäm belägenhet, såsom man se kan af then ort, ther spår och tekn än i dag skönjas efter gambla klosterhusen. Nu förtiden kallas orten gemenligen Börrom, fast then hosliggande by finnes i gambla bref warit kallad {{ant|Byarum;}} hwarwid i thessa sednare tider är bygd en trädkyrka eller {{ant|Capell,}} hörande <b>Mogata</b>-{{ant|Pastorat}} til, som kallas <b>Börroms</b>-{{ant|Capell}} eller {{ant|St.}} Peders kyrkia, bygd år 1719 och inwigd thet följande af Probsten i Söderköping, {{ant|Mag. Simone Petri}} <b>Löfgren</b>. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. X.}}}} <br> Om MUNKABODA-Kloster.</h3> {{Initial|O}}M man tro skal Munka-{{ant|legender}} och {{ant|traditioner,}} har thetta warit thet första kloster i Östergöthland, bygdt wid år 855. Men ehuru thet är med {{ant|fundations}} tiden; så blifwer dock thet sannolikt, at wid Christendomens första början i Landet hafwer thetta Munkaboda blifwit anlagdt til ett lärohus, thet klostren först woro; i hwilket någre af landets vngdom kunde åtminstonne lära at läsa Latin i bok och theraf siunga eller läsa messor; ty tå woro the på then tiden prästlärde. Thetta kloster eller Munkaboda har legat mitt emillan Linköping och Norrköping wid en wik af Siön Roxen, ther nu <b>Norsholm</b> är beläget, ett anseenligit Säteri. Huru lenge kloster här warit, kan nu<noinclude> {{huvud|||ingen}} <references/></noinclude> 6dj39mmy36txs8ng7puy1s780gtqdw3 104 225436 657401 2026-08-27T08:29:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>HUSABY KYRKA I VESTERGÖTLAND.</small>|337}}</noinclude>meddelar ock, att i Danmark vid några kyrkor berättas, »at Aabningen blev brugt til, at grove Syndere, der ei turde betræde Kirken, derigjennem skriftede deres Synd og modtoge Absolution»; en sägen, som således står i full öfverensstämmelse med Birgittas förordnande för sin kyrka. Om en kyrka — Bølling — vet allmogen förtälja, att öppningen användts till att därigenom nedlägga gåfvor till kyrkan från dem, som i en närbelägen helig källa blifvit helbregdagjorda: en, som det synes, mera tillfällig förklaring, möjligen uppkommen just genom den heliga källans närhet. Långhus och kor skiljas i kyrkans inre på vanligt sätt genom den s. k. triumfbågen, som under medeltiden betecknade gränsen mellan menighetens och presterskapets plats. Den är här ursprunglig och rundhvälfd. På norra sidan af densamma träffas en egendomlig anordning, hvartill motstycke, så vidt jag känner, ej återfinnes i någon annan svensk kyrka. Själfva triumfsbågsmuren innehåller nämligen här ett litet rum, stort nog för en person, i stående ställning, och till hvilket man hade tillträde genom en dörröppning <i>i</i> själva triumfbågen. Detta rum har utåt långhuset en fyrsidig öppning, anbragt vid sådan höjd, att den i rummet innevarande kan genom den samma beqvämligen tala ut till menigheten. Vi hafva således här att göra med en predikstol eller ambo.<ref>Ej biktstol, som i ett par beskrifningar öfver kyrkan uppgifves.</ref> Såsom sådan angifver sig också rummet själft genom en inskrift. Den nämnda talöppningen är nämligen försedd med — egendomligt nog blott — <i>en</i> sidopost och en bröstningsplatta, båda af huggen kalksten. På den senare läses: <poem>Dogma salutis erit hoc quidquid dicere querit Clerus in ambone subtili cum ratione,</poem> hvilket är att tyda: Det presterskapet i predikstolen utlägger med genomträngande förstånd är salighetens lära. Angående rummets bestämmelse behöfver därför ingen tvekan råda, men ett par omständigheter vid det samma äro däremot ganska svåra att tyda. Ambon är nämligen ej ursprunglig, d. v. s. anordnad samtidig med triumfsbågsmurens uppförande, utan på ett mycket vårdslöst sätt åstadkommen efteråt genom utrifning i muren. Taket är ej hvälfdt, utan består helt enkelt af inskjutna plankstumpar.<noinclude> <references/></noinclude> irjr1t3966dkhnjy8imzmhbg8gsg7gw 104 225437 657402 2026-08-27T08:59:27Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|338|<small>EMIL EKHOFF.</small>|}}</noinclude>Talöppningen är däremot, som vi sett, utrustad med ett visst anspråk på prydlighet, genom sidoposten och bröstningsplattan. På den sist nämnda synes under ofvan anförda inskrift trenne minuskler: antagligen m d v — d. v. s. årtalet 1505 — ehuru den första bokstafven ej är fullt säker. Att nämnda årtal afses synes emellertid få stöd deraf, att på sidoposten — som är samtidig med bröstningsplattan — finnes uthugget Skara-biskopen Brynjolf Gerlakssons vapen<ref>Samma vapen finnes t. ex. i biskopens sigill under ett af honom m. fl. besegladt aflatsbref af den 3 aug. 1489; i Riksarkivet.</ref>, och biskopens dödsår är just 1505. Den närmast till hands liggande förklaringen synes därför vara, att ambon tillkommit nämnda år och att dess tillkomst på något sätt stått i samband med biskopens död, t. ex. för firande af högtidliga messor efter honom eller dylikt, något som ju ej motsäges af ambons tillfälliga beskaffenhet. Å andra sidan är det emellertid egendomligt, att ambon blifvit iordningstäld så sent. Den har, som redan är nämndt, en dörröppning utmynnande i själfva triumfbågen. Denna ingång är {{rättelse|emelltid|emellertid}} nu stängd genom ett utanför densamma stäldt, muradt altare. Kyrkan har nämligen utom högaltaret tvänne sidoaltaren anbragta midt emot hvarandra i triumfbågen. Det är det norra af dessa, som stänger ingången till ambon. Då dessa sidoaltaren naturligtvis måste hafva tillkommit före slutet af katolska tiden, är anordningen, som sagdt, gåtfull nog. Ambon skulle ju nämligen då hafva gjort tjänst endast mycket kort tid. Måhända ligger emellertid förklaringen härpå just i den nyss framstälda förmodan, nämligen att den tillkommit med anledning af biskop Brynjolfs död. Om den ej användes mer än vid just detta tillfälle, var ju intet som hindrade att altaret snart därefter anbragtes framför ingången. Öfvergå vi nu till tornet, skola vi finna, att äfven detta erbjuder åtskilligt af intresse. Angående det tekniska förfaringssättet vid murarnas uppförande är redan något meddeladt. I nämnda afseende må ytterligare följande anföras. I ena torntrappan, något ofvan ingången till den n. v. läktaren qvarsitter ännu märkligt nog en del af den vid takhvalfvets inslagning använda hvalfstommen, nämligen en hvalfbåge af trä. Den är nu mycket spröd af ålder och träslaget kan jag, på grund af underläten anteckning på platsen, dess värre ej uppgifva. Fig. 8 visar bågens utseende.<ref>Efter teckning i K. Vitterhets Akademiens Antiqvariskt-topografiska Arkiv, utförd af Akademiens stipendiat, fil. kand. S. Welin.</ref> Likartade<noinclude> <references/></noinclude> t7y71fgfbnegz96ckzusyft0plu52z5 104 225438 657403 2026-08-27T09:31:01Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{ppoem|start=follow| Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla. Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö, Granlätin an spräkär, som sommärtört ö, Troieta än större, dän Du fått i dag, Dänn få Du se ökias skä, ättär beag. Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem, På nippur å sippur On acktär int så, Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå. Där wis...' 657403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=follow| Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla. Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö, Granlätin an spräkär, som sommärtört ö, Troieta än större, dän Du fått i dag, Dänn få Du se ökias skä, ättär beag. Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem, På nippur å sippur On acktär int så, Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå. Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak, Där wis O tä kukning på gudastä smak, Där sätt sin Pigo wa nödene tarf, Dä mästa O gitter i jett sånt us warf. O sättär int ättär sin orniga skru, Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru, Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg, Dä wär åg en säja skä, som Änna såg. A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru, Jen mä dänom wölja gallanter E Bru, Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör, An Könungins Attullri tiän för Cässör. An Casserar, Comderar så mä beag, At Könungins wölja månd wära Ans lag, Dä syns, at An myckie om Crona ä öm Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm. Rättråduiet, billuiet mä sä An för, Jandel, i wandel, i alt dä An giör, An atar dä orätta, giör dä som rätt, An främier dä bästa på skiälugit sätt, Löf nögda då Båda, som dösa jär dag, Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag, Som älle åg sälle förfära nu få, Alt dä som natura O syftar uppå. Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar, Säg lyckelig ömsa nog skättande är, Så Täckier à Brua, så Urtig jen Kär. Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet, E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro, Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo. Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått, Giör lyckio, åg ägär doch mångfaldut gått, E Bru, som i wäla widt lysande mând, Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd. Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä, Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär, Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär. DEn Sturste, åg Ögste, som dä första par J Paradis Lustegår samföjet ar, Åg låti Jer Båda utåf deras stam, Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram. An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt, Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt. Som Tiderna Ålderen, Ålderen År; Som Åräna Månanä uttalia får; Som Månanä wulit a där sen uppå, J Weckiuna åter jamt fördelas må, Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör, Som Daganä Timanä mä säg framför. Som wär åg jen Tima tä wissaste slut Wäräfwiga Männut skä förtälja ut. Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt, Å Wåra för mä säg beagälig Luckt; Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti, Den Liufwaste Sommoren låte då si Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt, E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tsivnafkfe3muqvmsjfp3u2ka6x0b30 104 225439 657408 2026-08-27T10:29:55Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>HUSABY KYRKA I VESTERGÖTLAND.</small>|339}}</noinclude>hvalfbågar användas vid hvalfslagning ännu i dag. De uppställas parallelt med hvarandra, och öfver dem läggas de s. k. skålbrädena, hvilkas öfre ytor således komma att motsvara formen på det blifvande hvalfvets inre hvälfning. På denna af hvalfbågar och skålbräden sammansatta hvalfstomme slås eller uppmuras nu hvalfvet. I byggnader från medeltiden är det ganska vanligt att i hvalfven — särskildt öfver trapporna — se märken i murbruket efter skålbrädena. Att i Husaby-tornet en del af själva hvalfstommen är bevarad, torde däremot vara ett alldeles ensamt stående undantag. Enär, som här nedan skall visas, detta torn måste vara ett at de äldsta i Vestergötland, är utan tvifvel den bevarade hvalfbågen en af de i landet tidigast tillverkade och använda. Det är därför egendomligt att se, huru nära den liknar de nu i bruk varande. Den skiljer sig från {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=709|bildtext=Fig. 8. <i>Hvalfbåge af trä i ena torntrappan.</i>}} dem egentligen endast genom sättet för dess uppställande. Vid nutida hvalfslagningar hållas hvalfbågarna i sitt läge genom utefter vederlagen, sidomurarna, lodrätt resta plankor, s. k. ståndare. Dylika hafva ej användts i Husaby. Som fig. 8 visar, skjuter nedre stycket af bågen, dess bas, på båda sidor ett stycke utanför den samma. Dessa utskjutande ändar lades, som de ännu befintliga hålen i murverket utvisa, <i>på</i> vederlagen, d. v. s. å ena sidan trappans yttervägg, å den andra trappspindeln, och bågarna erhöllo härigenom stadigt läge. Vid nedtagningen af hvalfstommen afskuros antagligen helt enkelt de in i murverket inskjutande ändarna. Af någon anledning lät man emellertid i Husaby den nu bevarade blifva sittande. Äfven själva tornmurarnas byggnadsställningar hafva lemnat spår efter sig. De bestå af djupt i murverket inträngande, trinda hål. Bomarna hafva således, som ofta vid medeltida byggverk af naturlig sten, varit runda. Bomhålen äro anbringade endast vid<noinclude> <references/></noinclude> kzfnn5ma92smubc8bi9fikp5hnsby3v 104 225440 657409 2026-08-27T10:33:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|241}}</noinclude>satt med stirrande isögon och flitiga, sönderplockande fingrar och såg henne uppträda. Hon var delad i två hälfter.» Men märker man egentligen mycket till denna reflekterande läggning i hennes uppträdande? Är hon icke ganska naiv i balkongscenen — den förtjusande balkongscenen? En av de få överlägsna karaktärer, som förekomma i Selma Lagerlöfs berättelser, är majorskan på Ekeby, som med klokhet och förstånd fast milt styr sina sju stora bruk och är en försyn för hela trakten, vars ordnande hand man först märker, när den är borta. Men man endast skymtar hennes väsen i några situationer, t. ex. i den storartade scenen, då hon genom sin rådighet och hjärtevärme räddar Gösta Berling från att taga sitt liv. Det är inom ett helt annat område, som Selma Lagerlöf vanligen rör sig. Hon skildrar de enkla, de naiva och osammansatta själarna. Hon skildrar aldrig samhällsindividen och aldrig människan i vardagssituationen. Det är det inre och det allmänmänskliga, som hon för fram, och hon älskar framför allt att måla det mest elementära, det instinktiva i människan, det som står i omedelbar förbindelse med naturen. Den lille Nils Holgersson är i viss mån typisk för hela hennes människoskildring. Han äger visserligen icke Mowglis halvt mystiska djursjäl, men också han är dock ett naturväsen, som förstår fåglarnas språk och skyr människornas närhet. Det område av själslivet, till vilket hon ständigt vänder tillbaka, och ständigt belyser med så djup förståelse, är det undermedvetna, där tanken lever som dunkel känsla, som aning, dröm, instinkt. Det är på grund av denna begåvning, som hon med sådant mästerskap lyckas att skildra vansinnet. Med vilken säkerhet är icke Löwenborg tecknad. Hans oro, när han kommer ombord på pråmen, som skall föra kavaljererna nedför älven (hans vansinne härrör av att hans fästmö drunknat), hans betagenhet, då han spelar på sitt träklaver, hans aningar i smedjan den natt, då majorskan ligger döende. Med samma mystiska förståelse följer hon Hedes förvirrade tankar i den mästerliga berättelsen »En herrgårdssägen».<noinclude> <references/> {{m|16 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 0emxcbevngl4akzyiace85qs7mcild5 657410 657409 2026-08-27T10:34:52Z PWidergren 11678 657410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|241}}</noinclude>satt med stirrande isögon och flitiga, sönderplockande fingrar och såg henne uppträda. Hon var delad i två hälfter.» Men märker man egentligen mycket till denna reflekterande läggning i hennes uppträdande? Är hon icke ganska naiv i balkongscenen — den förtjusande balkongscenen? En av de få överlägsna karaktärer, som förekomma i Selma Lagerlöfs berättelser, är majorskan på Ekeby, som med klokhet och förstånd fast milt styr sina sju stora bruk och är en försyn för hela trakten, vars ordnande hand man först märker, när den är borta. Men man endast skymtar hennes väsen i några situationer, t. ex. i den storartade scenen, då hon genom sin rådighet och hjärtevärme räddar Gösta Berling från att taga sitt liv. Det är inom ett helt annat område, som Selma Lagerlöf vanligen rör sig. Hon skildrar de enkla, de naiva och osammansatta själarna. Hon skildrar aldrig samhällsindividen och aldrig människan i vardagssituationen. Det är det inre och det allmänmänskliga, som hon för fram, och hon älskar framför allt att måla det mest elementära, det instinktiva i människan, det som står i omedelbar förbindelse med naturen. Den lille Nils Holgersson är i viss mån typisk för hela hennes människoskildring. Han äger visserligen icke Mowglis halvt mystiska djursjäl, men också han är dock ett naturväsen, som förstår fåglarnas språk och skyr människornas närhet. Det område av själslivet, till vilket hon ständigt vänder tillbaka, och ständigt belyser med så djup förståelse, är det undermedvetna, där tanken lever som dunkel känsla, som aning, dröm, instinkt. Det är på grund av denna begåvning, som hon med sådant mästerskap lyckas att skildra vansinnet. Med vilken säkerhet är icke Löwenborg tecknad. Hans oro, när han kommer ombord på pråmen, som skall föra kavaljererna nedför älven (hans vansinne härrör av att hans fästmö drunknat), hans betagenhet, då han spelar på sitt träklaver, hans aningar i smedjan den natt, då majorskan ligger döende. Med samma mystiska förståelse följer hon Hedes förvirrade tankar i den mästerliga berättelsen »En herrgårdssägen». {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{m|16 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> l2effkzxsi201y2bscypwrzfebtpf1w 104 225441 657411 2026-08-27T10:39:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|242|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>Av särskilt intresse är att iakttaga hennes människoskildring i »Gösta Berlings saga» och i »Jerusalem». Almqvist, som älskade nya och underliga ord, fann en gång på att kalla en av sina skildringar för ''romaunt''. Han ville med detta namn antyda, att den stod mitt emellan epos och roman, mitt emellan heroisk och verklighetsdiktning. Det finnes få böcker, för vilka en dylik mellantitel skulle vara mera naturlig än för Selma Lagerlöfs förstlingsskrift. Man kan ännu tydligen se, att den genomgått ett versstadium. Det sväller och brusar av övermodig, förtätad känsla. Boken är ett kraftutbrott, som blottar en ny ådra i svensk diktning. Själva grundtonen i berättelsen är betagenhet, entusiasm, hemlighetsfullhet, denna vördnad och rysning, som det förflutna framkallar i människosinnet. Det är en följd av sägner, som man hör de gamla berätta. Det är, som sutte man själv en kulen vinterafton vid brasans sken uppe på en gammal värmländsk herrgård, medan snön yr utanför. Och i den sena nattimman, då sinnena uppvärmts, och hemskheten utanför söker sig uttryck i ord, stiga dessa sägner fram ur dunklet. Det är minnen från föräldrars och farföräldrars tid, en hel trakts färgrika sägner om kärlek och hat, om mord och blod, om vilda seder, glada sällar och sköna kvinnor. En bestämd historisk prägel vilar även över det hela. Man befinner sig i tiden strax efter Napoleonskrigen. Sådana figurer som kusin Kristoffer, överste Beerencreutz och den lille trumslagaren, vilka själva deltagit i striderna, medföra liksom ett återsken från den stora världsbranden. Eller vilken ypperlig tidsmålning är icke denna tablå med sin balkongscen i spanska färger, under vilken Gösta Berling, trubaduren, kysser den eldiga signoran inför den naiva publiken av applåderande brukspatroner i salongen. Detta är äkta romantik från tjugo- och trettiotalen. Det är en sägnernas värld, i vilken hon inför oss, men verkligheten skönjes under sagans slöja. Hon skildrar gammalt patriarkaliskt herrgårdsliv i Värmland. Majorskan sitter som härskarinna på Ekeby. Hon har församlat ikring sig en stab av kavaljerer, en hel flygel full av de underligaste sällar och<noinclude> <references/></noinclude> 3gaqupdlareizhrmf14m6jmpbm0kd61 104 225442 657412 2026-08-27T10:59:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|243}}</noinclude>original: den försupne prästen Gösta Berling, den djärve Beerencreutz, den klotrunde och jovialiske patron Julius, filosofen, farbror Eberhard, den store musikern Lilliecrona, uppfinnaren Kevenhüller och vad de för övrigt alla heta. Det icke minst egendomliga med den värld, i vilken författarinnan inför oss, ligger däri, att alla vanliga konventionella begrepp och seder icke spela någon roll. Här är det icke frågan om människan är rik eller fattig; icke heller finnas några egentliga ståndsfördomar. Alla äro lika. Det är individens människovärde, som i sista hand avgör allt. Kapten Lennart har fått fem års straffarbete för en stöld, som han förmenas hava begått. Icke drager sig någon bort från honom därför, när han kommer ut från fängelset! Tvärtom. Alla hälsa honom hjärtligt, och kavaljererna inbjuda honom strax till ett muntert lag. Man kan finna ett motstycke till dessa frigjorda seder och detta djupt mänskliga och känslobetonade uppfattningssätt i Dostojewskis ryska samhällsskildringar. Denna majorska är själv en egendomlig gestalt. Hon har varit traktens största skönhet med en den mest romantiska kärlekssaga. Än sitter hon i frasande siden vid sitt rikt dukade bord som traktens förnämsta ståndsperson; en annan gång finna vi henne på landsvägen, rökande sin kritpipa och körande en fora. Hon slår sig ned på krogen och samtalar med en försupen tiggare, som just stulit en säck mjöl; för att rädda honom från förtvivlan, för att bringa honom till besinning, berättar hon sitt eget livs historia. En annan scen, som på ett ypperligt sätt illustrerar detta liv och dessa människor, är auktionen på Björne. Melchior Sinclaire har bortspelat sitt samtycke till Gösta Berlings giftermål med hans dotter. Men han tror aldrig, att den stolta Marianne skall sänka sig ned till Gösta Berling. Då han får veta, att hon älskar Gösta och att hon kysst honom, blir han utom sig. Han har icke längre något att leva för. Han gripes av raseri, blir ett vilddjur, som stänger dottern ute från sitt hem, slår modern, dricker som en galning, förstör allt omkring sig och ställer till auktion på den högt älskade fädernegården. Själv tager han som en krögare plats vid brännvinskaggen bakom<noinclude> <references/></noinclude> 9ksd3gc8zzmvelbvxzlbuuzs7sztffa 104 225443 657413 2026-08-27T11:02:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|244|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>disken och häller i supar åt dem, som göra de bästa buden. En elak anmärkning av Sintram, att Brobyprästen, som han djupt hatar, ärnar inropa hela gården, återför honom till ett slags besinning. Med buteljen i hand jagar han alla på flykten och lägger sig att sova ruset av sig på några sammanrafsade kuddar. Och i det blidaste och tåligaste lynne far han nästa morgon för att återhämta sin dotter till fädernegården. Det djupaste draget i dessa människors karaktär ligger däri, att de icke äro styrda av tanke och vilja. Selma Lagerlöf säger det själv: »’Tänkte aldrig den tidens människor på, vad de gjorde?’ frågade vi. ’Visst tänkte de, barn’, svarade de gamla. ’Men inte som vi tänka,’ envisades vi.» Denna iakttagelse är alldeles riktig. Alla dessa älskvärda människor, som röra sig i »Gösta Berlings saga», leva med hjärtat och icke med huvudet. De analysera icke, draga icke slutsatser, beräkna icke på det torra och nyktra sätt, som vi göra. De ledas uteslutande av stundens ingivelse, av passionen, tillfälligheten, nuets nyck, blodets hets. Därav också denna vansinnets eld, som är över dem. Kavaljererna regera på Ekeby. Dans och jaktpartier avlösa varandra. På järnet, som bruket sålt till Göteborg, tänker ingen. Allt går vind för våg, allt blir till ett äventyr. »På deras (kavaljerernas) tid skummade starkt, beskt öl utför Björksjöfallets breda gråstenstrappa, och Lövens långa sjö var ej fylld med vatten utan med brännvin. På deras tid lades intet tackjärn i ässjan, men smederna stodo i skjorta och trätofflor framför härdarna och vände ofantliga stekar på långa spett, medan smedpojkarna på långa tänger höllo späckade kapuner över glöden. I de dagarna gick dansen över bruksbackarna. Då sov man på hyvelbänken och spelade kort på smedjestädet. I de dagarna smiddes intet järn.» Dessa kavaljerer hava majorskan att tacka för allt. Men det behöves endast, att den elake Sintram inbillar dem, att majorskan gjort ett kontrakt med Satan, ätt en av dem varje år skall utlämnas till mörkrets furste, för att deras tacksamhet mot välgörarinnan vändes i hat. Efter en julnatt, tillbragt i sus och dus i Ekeby smedja, sker utbrottet vid julmiddagen. Kaval-<noinclude> <references/></noinclude> 9lfi3xvd1ehr7qvtgx9a5bs9n3ewhhb 104 225444 657414 2026-08-27T11:10:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|245}}</noinclude>jererna hava placerats vid ett särskilt bord, under det att majorskan ståtar med sina inbjudna gäster vid högtidsbordet. Kristian Bergh, den brutale kaptenen, får plötsligen för sig, att det ej är hjärpar utan kråkor, som man serverar dem. Måttet är rågat. En för en griper han fåglarna på fatet och slungar dem i väggen. Han smädar värdinnan. Men han har icke väl inför de församlade ståndspersonerna utkastat beskyllningen, att Altringer varit hennes älskare, och att hon på så sätt förvärvat de sju gårdarna, förrän han gripes av den djupaste ånger: han kryper runt kring bordet på sina knän: »Jag är full», ropar han, »jag vet inte, vad jag säger, jag har ingenting sagt. Hund och träl, hund och träl och ingenting mer har jag varit för henne i fyrtio år. Hon är Margareta Celsing, som jag tjänat hela mitt liv. Jag säger ingenting ont om henne. Skulle jag säga något om den vackra Margareta Celsing! Jag är hunden, som vaktar hennes dörr, trälen, som bär hennes bördor. Hon må sparka mig, hon må slå mig! Ni ser ju, att jag tiger och tål. Jag har älskat henne i fyrtio år. Hur skulle jag kunna säga något ont om henne?» Det är fantasien och känslan, som styra dessa människor. Alla slå de om från den ena känslostämningen till den andra lika hastigt som Kristian Bergh. Man vet aldrig, vad de skola företaga sig i nästa ögonblick. Tänk på denne patron Julius, som i sjutton år en gång om året överfallits av samvetskval och beslutat att resa hem till sin mor. Några timmar efter det han under tårar farit bort i den välpackade skrindan, är han åter tillbaka på Ekeby. Musikern Lilliecrona slites ständigt mellan kärleken till äventyrsvärlden på Ekeby och det lugna hemmet, där han har sin älskade hustru och sina barn. Det är i denna krets av män, som Gösta Berling är den allmänt beundrade hjälten. Alla kvinnor älska honom, alla män böja sig inför hans manhaftighet och styrka. »Han är de starka ordens, de lysande gärningarnas man, en hjälte, en hjälte.» Vilka omslag i denne prästs liv! Vi se honom först, där han står på predikstolen, fylld av hat över de anklagelser man slungat emot honom. Men plötsligt veknar hans sinne, då han<noinclude> <references/></noinclude> ji4ke4s4xjs1kmu1ms6krz2on68s6k4 104 225445 657415 2026-08-27T11:13:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|246|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>betänker, att det är sista gången, som han har rättighet att förkunna Guds ord. Tankarna sväva ned över honom som en flock tama duvor, och orden strömma så betagande från hans läppar, att hela församlingen sitter gripen och anklagelserna förstummas. Han är alltid ögonblicksmänniska. Han har lovat kaptenskan på Berga att ordna förhållandet mellan hennes son och Anna Stjärnhök. I stället förälskar han sig själv i Anna Stjärnhök, överhöljer henne med kyssar, enleverar henne. Men när vargarna förfölja dem under slädfärden, ser han däri Guds finger och avlämnar henne utanför dörrarna på Berga. Dessa kavaljerer röra sig, svärmiska och förälskade omkring en krets av kvinnor, vars skönhet, behag och övriga dygder författarinnan skildrar med översvinnliga ord. Det är deras närvaro, som icke minst skapar denna anda av romantisk ridderlighet, som i så hög grad utmärker sagan. Vilken beundran fyller icke dessa hjältars själar för majorskan, utbränd, manhaftig, hård till sinnet. Men de minnas henne som den underbart vackra Margareta Celsing, hon en gång var. Där är den fjära men också ömma Anna Stjärnhök och världsdamen Marianne Sinclaire, hjältinnan i balen på Ekeby. Och där är Ebba Dohna, vek och ömtålig med något av den överjordiska glansen kring en italiensk madonna. Och där är det intagande naturbarnet Elisabet Dohna, frisk och oskuldsfull som en blomma. Alla dessa kvinnor äro omedelbara, lika litet konventionella som männen. För dem är kärleken allt. Utan beräkning och utan betänkande gå de helt upp i sin stora känsla. Sällan har det rent elementära i det svenska nationallynnet blivit så ypperligt framställt som i »Gösta Berlings saga». Själva berättelsens rytm rör sig i samma häftiga takt som dessa människors lynnen. Den går i hurtigt språng från den ena känslosträngen till den andra. Med undantag av Bellman har kanske ingen så ypperligt återgivit denna hänförelse, denna yra, som är den ena ytterligheten hos denna tröga nation full av hetsigheter. I »Jerusalem» möter oss en annan värld, delvis en ny värld,<noinclude> <references/></noinclude> b4by9esgduhh5mawk4p6f3rg1xlxbpk 104 225446 657416 2026-08-27T11:17:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|247}}</noinclude>men i sina djupaste drag präglad av samma egendomligheter som »Gösta Berlings saga». »Jerusalem» börjar som en ättesaga om Ingemarssönerna, växer ut till en hel sockens historia, till berättelsen om en religiös väckelse och en pilgrimsfärd till Jerusalem. Därunder blir den till en storstilad skildring av den svenska bonden, hans hårda strid med den steniga fosterjorden, hans möda i skog och på fält, hans oändlighetskänsla och religiösa allvar. Ett myller av människor, ett helt folk möter oss här. Delvis hava dessa gestalter en annan karaktär än kavaljererna och damerna i »Gösta Berlings saga». Här uppträda inga riddare i silke och guld, inga damer i svarta spetsslöjor. De äro bönder, slutna och stela, fåmälta och betänksamma, sävliga och tröga. Deras syn på tingen kan ofta förefalla nykter och torftig, men den är ett nödvändigt uttryck för de fattiga förhållanden, under vilka de leva. Starkt i ögonen fallande är också deras klokhet, deras kärlek till den lagbundna ordningen och till den torva, som de plöjt från far till son. Huru typiskt, att de alla först skåda efter en hövding och sedan följa honom till det yttersta. »I den socknen», säges det i berättelsen, »äro de vanda vid, att någon skall styra och ställa för dem.» Ett annat betecknande drag, som skarpt framhålles, är bristen på sentimentalitet. De känna icke till någon pjoskig medömkan med sig själva eller andra, utan i sinnets hårda läggning erinra de icke så litet om de gamla isländska sagornas hjältar. De förlora icke fattningen även under sina största lidanden. Karin Ingmarsson ser klart, att hennes man, som super, är dömd till undergång, och hon tager kallt sina mått och steg. När han halvt druckit ihjäl hennes broder Lill Ingmar, lyfter hon först tyst ned gossen ur vagnen, bär in honom i lillkammaren och söker uppliva honom. När detta icke lyckas, går hon in till mannen i storstugan, där denne sitter och äter frukost, lägger handen på hans skuldra och säger: »Det är bäst, att du gör dig ett gott mål, ty om du supit ihjäl min bror, lär du allt få sämre kost än här på Ingmarsgården». Det är sådana drag som göra dessa bönder till praktiska samhällsindivider. Kloka och näriga styra och ställa de på bästa<noinclude> <references/></noinclude> nrnwlgaic2ezotacemzy4h4volblpoi 104 225447 657417 2026-08-27T11:21:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|248|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>sätt med sina ting efter världslig lag och ordning. Men under denna sträva yta döljer sig en romantisk och glödande idealism och en likgiltighet för världens former, som erinra om urkristendomens hela anarki och upprorslynne mot det, som är endast yttre form och lag. Vi se det tydligast, om vi betrakta denne Ingmar, vilken i sitt väsen liksom förkroppsligar den svenske bondens egenskaper. Det djupaste draget i hans karaktär är hans rättskänsla. Och denna rättskänsla får hos honom ett rent religiöst uttryck. Att göra som Gud befallt, det är hans högsta lag, människorna må sedan säga, vad de vilja. Ingmarerna hava alltid sökt att gå Guds vägar. »Vi Ingmarer behöva inte frukta människor, vi skola bara gå Guds vägar.» Det är efter dylika principer han handlar i sitt livs stora strid. Brita har dragit skam över Ingmarsgården. Ingmar skulle vara i sin juridiska rätt att skilja sig från henne. Hennes föräldrar hysa också denna uppfattning och ämna sända henne till Amerika. Men för Ingmar segra kärleken och rättskänslan. Det är icke svårt att se, huru det är från samma stränga fordran, som hela den religiösa väckelsen leder sina rötter. Begäret att leva sitt eget liv efter sina egna föreställningar utgör det bärande draget. Detta kommer starkt fram vid det stora bönemötet i missionshuset, som utgör själva brytningen i bygdens historia, och det går igen i skildringen av alla de förnämsta personernas öden. Dessa bönder, vilka så högt älska den fäderneärvda torvan, föras slutligen av denna oändlighetskänsla ut på det långa pilgrimståget till det heliga landet. Det djupa religiösa draget gör icke Selma Lagerlöfs människor trångsynta och snävhjärtade. Det beror på, att religionen ej av henne uppfattas som en samling dogmer, vilka schematiskt skola efterlevas. Religionen är för henne en inre maktkänsla, instinkt även den, en slags harmoni mellan jordiskt och himmelskt. Hennes människor äro därför rättrådiga, ädla, ofta storslagna. Det vilar något fatalistiskt över dem; alla ha ett kall, de gå framåt sin utstakade väg, tills deras öde nått sin fullbordan. Frigjorda från all konventionalism, fast ofta efter en hård strid, handla de endast efter sitt samvete utan att fråga efter världens<noinclude> <references/></noinclude> nbibwd1h6g0k5qa2nllf0yq0dllqjp7 104 225448 657418 2026-08-27T11:24:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|249}}</noinclude>dom. I »Gravskriften» berättas historien om en kvinna, som brutit sin äktenskapliga trohet och fått ett barn med sin älskare. Mannen har fått veta allt, men har förlåtit henne. Några år senare dör barnet och skall begravas. Mannen, som nyligen gjort i ordning åt sig en ståtlig familjegrav på kyrkogården, säger till hustrun: »Jag vill inte, att det där barnet skall ligga i min grav». — Hustrun gripes av skräck: »Vad säger du, vad säger du?» frågar hon. Och hon talar, som då man huttrar av köld. »Det bär mig emot», säger brukspatronen. »Far och mor ligga där, och det står Sander på stenen. Jag vill ej, att det där barnet skall ligga där.» »Ah så, detta har du funderat ut», säger hon alltjämt rysande. »Jag visste väl, att du en gång skulle hämnas.» Han kastar ifrån sig servetten, reser sig från bordet och står bred och stor framför henne. Det är ej alls hans mening att trotsa igenom sin vilja med många ord. Men hon kan ju se på honom, där har står, att han ej kan ändra mening. Det är tung, orubblig envishet, hela karlen. »Jag vill ej hämnas», säger han utan att höja rösten. »Jag kan bara ej tåla det.» »Du talar, som vore det endast fråga om att flytta honom ur en säng i en annan», säger hon. »Och han är ju död, honom kan det väl göra detsamma, var han ligger. Men jag blir ju en förlorad människa.» »Jag hår tänkt på det också», säger han. »Men jag kan inte.» De, som varit gifta i flera år, behöva ej många ord för att förstå varandra. Hon vet allaredan, att det är alldeles gagnlöst att söka beveka honom. »Varför skulle du då förlåta mig?» säger hon och vrider händerna. »Varför lät du mig stanna kvar på Lerum som din hustru och lovade att förlåta mig?» Han vet med sig, att han ej vill skada henne. Han rår ej för, att han nu kommit till en gräns för sina medgivanden. »Säg vad du vill till grannarna», säger han, »jag skall nog tiga. Hitta på, att det är vatten i graven, eller säg, att det ej finnes rum för fler kistor än fars och mors och min och din.» »Och det skulle de tro!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nvro1d6ch3mph48d2qzfca89bsgb31s 104 225449 657419 2026-08-27T11:29:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|250|SELMA LAGERLÖF|}}</noinclude>»Du får reda dig bäst du kan då», säger han. Hustrun får ge vika. Men det blir en tung tid, som kommer. Först böjes hon ned vid tanken på skammen; hennes felsteg skall uppenbaras för alla. Men sen kommer minnet av barnet. Aldrig har det stått henne närmare. Nu först är det, som hon älskar det, och när våren kommer, känner hon, att hon ej kan taga hänsyn till annat än det. Hon sätter upp ett svart kors på gravkullen, på vilken med tydliga, vita bokstäver står skrivet: Här vilar mitt barn. Och nedanför korsstammen står hennes eget namn. Hon bryr sig alls icke om, att hela världen får veta, vad hon gjort. Samma storsinthet präglar »Tösen från Stormyrtorpet», en av de berättelser, där Selma Lagerlöfs konst når högst. Tösen, Helga, har instämt en gift man till tinget för barnuppfostringsbidrag. Mannen nekar att vara far till barnet och skall gå ed. När den fattiga flickan, som varken har till eget uppehälle eller barnets, ser, att han kallblodigt förbereder sig att svärja, blir hon utom sig, rycker till sig bibeln, på vilken han skall gå eden, och säger »långsamt, allvarligt och tydligt, medan hon ser domaren rätt i ansiktet: ’Jag vill lägga ner rättegången. Han är far till barnet. Men jag tycker om honom ännu. Jag vill inte, att han skall svära falskt’. Domaren har förut setat trumpen efter en lång tingsdags arbete, men när han nu ser på henne, försiggår en stor förändring med honom.» ’Se där’, tänker domaren, ’se där, sådant är mitt folk. {{rättelse|jag|Jag}} skall inte förarga mig över det, då det finnes så mycket kärlek och gudsfruktan hos en av de ringaste’.» Det var hembygdens sägner, som lockade Selma Lagerlöf att på allvar gripa till pennan, och denna skara av kavaljerer utgör i sin djupa uppfattning av det svenska nästan ett nytt Bellmansgalleri. Kan man tänka sig en mera intim blandning av äkta svenska egenskaper än den, som uppenbarar sig hos denne Lilliecrona, där han går och spelar sin fiol söndagsmorgonen påde krattade gångarna. Och knappast någonstädes är väl den svenske bonden så trovärdigt och storslaget framställd som i »Jerusalem». På samma sätt är »Nils Holgersson» en bok om svensk natur och svensk djurvärld. Den är som en stor<noinclude> <references/></noinclude> 25h1s2zj5btyt9en26cdi06toesd0h2 104 225450 657420 2026-08-27T11:32:49Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SELMA LAGERLÖF|251}}</noinclude>levande karta över det långa landet med de väldiga barrskogarna, de röda stugorna och de brusande älvarna. Det djupaste draget i Selma Lagerlöfs författarlynne är också hennes svenskhet. Tillhörande en gammal värmlandssläkt, berömd i svenska hävder sedan mer än tvåhundra år tillbaka, har hon djupa rötter i den svenska fosterjorden. Till kynne och uppfattning präglas hennes diktning av djup samhörighet med hennes eget folk. Fru Lenngren har i en dikt om sig själv yttrat, att hon nästan aldrig var borta; med en liten förändring, som giver uttrycket en ännu mera positiv prägel, kan man om Selma Lagerlöf säga, att hon nästan alltid är hemma. Svensk natur utgör bakgrunden i hennes flesta berättelser, svenskt lynne och vildmarksliv deras djupaste innehåll. Det är genom dylika verk och de egenskaper, som de uppenbara, som Selma Lagerlöf kommit att uttrycka en särskild sida av den nationella strömningen på 1890-talet. Sin djupaste grund har kanske denna rörelse i den härskande ställning, som bonden intager i det politiska livet allt sedan representationsförändringen 1866. I litteraturen skönjes den redan under åttiotalet som ett vaknande intresse för de olika landskapens fysionomi. Bååth och Ola Hansson voro de första, som fingo riktigt grepp på det skånska. Stockholm och skärgården skildrade Strindberg som ingen annan. Men det är dock först med Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf, som denna riktning mot hembygdens liv växer ut till en hela landet famnande makt. Det är intressant att ett ögonblick dröja vid det olika sätt, varpå dessa sistnämnda författare uppfatta det nationella. Heidenstam fäster sig framför allt vid det historiska nationalitetsbegreppet. Han berusas av de stolta stormaktsdrömmarna, och i deras tecken nedristar han sina krönikor om Karolinerna. Dessa historiska minnen spela knappast någon roll i Selma Lagerlöfs diktning. Det är folket, landet, torvan, som för henne utgöra Sverige. Med hennes uppfattning kommer man aldrig i beröring med politikens beräkningar eller statssystemens irrgångar. Hon skildrar själva folksjälen i dess mystiska växt, dessa elementära makter, som äro lika eviga som folket självt. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> lzo549f7tx9nqcyxez7py3r7c0b1zqp 0 225451 657421 2026-08-27T11:35:51Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=582 to=593 fromsection=SL4 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Selma Lagerlöf|III. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/>...' 657421 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=582 to=593 fromsection=SL4 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Selma Lagerlöf|III. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] rp8qk0ae7jfnwug03my2plr869nucji