Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.17 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 225452 657422 2026-08-27T16:49:49Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '84. {{st|[Två lyckönskningsdikter till ADAM JULIUS KLINGS avhandling ’De Nomarchia orientali (Östra-Härad)’ försvarad i Lund den.. december 1746 under presidium av SVEN LAGERBRING.]}} {{st|Jnbyres Jäl, mä ulika Tancker. Dau Hässenhierna Kiöbsta Kären i Sönakulla, Herr ADDAN KLJNG, Skolle proisentoira sin Pärson pau Stodoirehuset i Lon.}} {{ppoem|end=follow| FAst Härren udi Wärdan alt sau wäl ha ordenoirat, Au joran, alles waura mor, sau onnerlet fo... 657422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>84. {{st|[Två lyckönskningsdikter till ADAM JULIUS KLINGS avhandling ’De Nomarchia orientali (Östra-Härad)’ försvarad i Lund den.. december 1746 under presidium av SVEN LAGERBRING.]}} {{st|Jnbyres Jäl, mä ulika Tancker. Dau Hässenhierna Kiöbsta Kären i Sönakulla, Herr ADDAN KLJNG, Skolle proisentoira sin Pärson pau Stodoirehuset i Lon.}} {{ppoem|end=follow| FAst Härren udi Wärdan alt sau wäl ha ordenoirat, Au joran, alles waura mor, sau onnerlet fondoirat, Har lika wäl den oine ort, dat wetnar ock Guss or, Fram för den andre sin förmon, åtskelnat ai pau jor. Lan-Kärtet ha wäl inte ja sau noa giömenstawat, Au alla lanskapz orter ey pau pontan giömengrawat; Dock ja, som du, wi woitom oin, den ha naturen wäl Jnraitat, Östra Härat waurt berömen wy mä skäl: Waur marck hon ai kiämpaitit fin imellom Biärg au Dala, We wie Sion; pau jait man soir de wille diur framskala, Hiär synes Siöar alt omkring mä fisk te yerflö A jädder, brasen, mört, Abörr; hiär wäiser sai te brö, Au kostlit grais sau tiyt som wass på blomster ängar gröne: Hiär plöckas hömble stärck au go, som pryske hömlen sköne; Här finnes boites bawar nock för hörs, för oisa, diur, Hiär spela löm, hiär dansa ki, au alla kriantur; Trä hawa mä fenurlig fröit plantoirat ai au örter, Á biärg au backar hiär au där se wannet nederstörter: Om sommarn lifleg fulasång hiär böres udan tal Å lärker, steilis, örra, jök, hiär sionger naitergal: Hiär äre qwärna, askebruk; ja hwar en wäl se wänna, Sau synes Guss wälsinelse å allt dä, som kan lämna. Te nötte au opfriskelse: oin goer Allenskog, Ä eg au bog, som skaffar fläsk au kyd te brö au rog. Se, hätta woit den minste pauk, samt all waurt fölck au sloite; Men wärdan blir nu klokare, au giörat rait i toite, At lonna ungdom springer hiär, au fråar ätte nytt; Ja tror dä gamla fondamänt blir snart te inte bytt. Som för äisämpel: Wärbror min han hwyska mek i öra, Hur Härrens Sön, som håller Ting, han börja sek at röra: Han rakar hop oin raddara, som ingen welle ta Opp pau ain wäy, au stoirna pau; men dä gaur lika bra: Han skottar kring, ligsom oin ful, pau fasta lan au ya, Han loiser skreft pau broif au stoin i kiörker, mark au bya: Bau nytt au nöttegammalt prat noterar i sin bok; Mä hätta wel han, ska du tro, bewisa han ai klok, Min goc nabo, Jösse! si, hött du om hätta tycker? Ja moinar dä ai lapperi, stort fantasi au nycker. Hött bryer waurt bonnastan se om oin gammel jättastoin, Äntingen skreftan loisas kan, ai mörcker älla roin? Hör, Gise! aita du din munn, du jälar som oin faune: Lyss allastans i Kallmers Lan, i Bleken au i Skåune Du ska fau höra icke oin, som har sit sonna woit, Sau döma; fast dä gammalt ai för umak ha förtroit. Men hålla rait, au giöra rait wy all ihopa bören, Sau ai dä raitelia rait, wi ockse mä dau giören, At den, som tat se för en ting, han brukar all sin flid, Te at utmärka hur dä watt blan öss frau gammel tid. Fast bonnen ey förstaur se pau hött hätta alt wel sia; Men som oin ko pau laedör mä ondransyen blia: Sau fins hiär liawäl nött fölck, som alwörs lärt sin språk, Au fast dä ai lattin au töi, förståat ändau nock; Doi ha wail löst at woita hött förbörjat ai i ainen Å blekens böid; ty ska nu alt förfatas udi painen, Ransakas, präntas, bäras fram pau hätta stora hus, Som kallas Ackendermet, au waurt Härat gifwa jus. Tro fritt, den hätta kommer sta, han staur för drya slänga, Au mötte wa rait moiker, au byssader pau pänga:}}<noinclude> <references/></noinclude> aebg6lxcbveyic3g8tzjzi04wx4taq8 657423 657422 2026-08-27T16:50:04Z Mårtensås 11012 657423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>84. {{st|[Två lyckönskningsdikter till ADAM JULIUS KLINGS avhandling ’De Nomarchia orientali (Östra-Härad)’ försvarad i Lund den.. december 1746 under presidium av SVEN LAGERBRING.]}} 1. {{st|Jnbyres Jäl, mä ulika Tancker. Dau Hässenhierna Kiöbsta Kären i Sönakulla, Herr ADDAN KLJNG, Skolle proisentoira sin Pärson pau Stodoirehuset i Lon.}} {{ppoem|end=follow| FAst Härren udi Wärdan alt sau wäl ha ordenoirat, Au joran, alles waura mor, sau onnerlet fondoirat, Har lika wäl den oine ort, dat wetnar ock Guss or, Fram för den andre sin förmon, åtskelnat ai pau jor. Lan-Kärtet ha wäl inte ja sau noa giömenstawat, Au alla lanskapz orter ey pau pontan giömengrawat; Dock ja, som du, wi woitom oin, den ha naturen wäl Jnraitat, Östra Härat waurt berömen wy mä skäl: Waur marck hon ai kiämpaitit fin imellom Biärg au Dala, We wie Sion; pau jait man soir de wille diur framskala, Hiär synes Siöar alt omkring mä fisk te yerflö A jädder, brasen, mört, Abörr; hiär wäiser sai te brö, Au kostlit grais sau tiyt som wass på blomster ängar gröne: Hiär plöckas hömble stärck au go, som pryske hömlen sköne; Här finnes boites bawar nock för hörs, för oisa, diur, Hiär spela löm, hiär dansa ki, au alla kriantur; Trä hawa mä fenurlig fröit plantoirat ai au örter, Á biärg au backar hiär au där se wannet nederstörter: Om sommarn lifleg fulasång hiär böres udan tal Å lärker, steilis, örra, jök, hiär sionger naitergal: Hiär äre qwärna, askebruk; ja hwar en wäl se wänna, Sau synes Guss wälsinelse å allt dä, som kan lämna. Te nötte au opfriskelse: oin goer Allenskog, Ä eg au bog, som skaffar fläsk au kyd te brö au rog. Se, hätta woit den minste pauk, samt all waurt fölck au sloite; Men wärdan blir nu klokare, au giörat rait i toite, At lonna ungdom springer hiär, au fråar ätte nytt; Ja tror dä gamla fondamänt blir snart te inte bytt. Som för äisämpel: Wärbror min han hwyska mek i öra, Hur Härrens Sön, som håller Ting, han börja sek at röra: Han rakar hop oin raddara, som ingen welle ta Opp pau ain wäy, au stoirna pau; men dä gaur lika bra: Han skottar kring, ligsom oin ful, pau fasta lan au ya, Han loiser skreft pau broif au stoin i kiörker, mark au bya: Bau nytt au nöttegammalt prat noterar i sin bok; Mä hätta wel han, ska du tro, bewisa han ai klok, Min goc nabo, Jösse! si, hött du om hätta tycker? Ja moinar dä ai lapperi, stort fantasi au nycker. Hött bryer waurt bonnastan se om oin gammel jättastoin, Äntingen skreftan loisas kan, ai mörcker älla roin? Hör, Gise! aita du din munn, du jälar som oin faune: Lyss allastans i Kallmers Lan, i Bleken au i Skåune Du ska fau höra icke oin, som har sit sonna woit, Sau döma; fast dä gammalt ai för umak ha förtroit. Men hålla rait, au giöra rait wy all ihopa bören, Sau ai dä raitelia rait, wi ockse mä dau giören, At den, som tat se för en ting, han brukar all sin flid, Te at utmärka hur dä watt blan öss frau gammel tid. Fast bonnen ey förstaur se pau hött hätta alt wel sia; Men som oin ko pau laedör mä ondransyen blia: Sau fins hiär liawäl nött fölck, som alwörs lärt sin språk, Au fast dä ai lattin au töi, förståat ändau nock; Doi ha wail löst at woita hött förbörjat ai i ainen Å blekens böid; ty ska nu alt förfatas udi painen, Ransakas, präntas, bäras fram pau hätta stora hus, Som kallas Ackendermet, au waurt Härat gifwa jus. Tro fritt, den hätta kommer sta, han staur för drya slänga, Au mötte wa rait moiker, au byssader pau pänga:}}<noinclude> <references/></noinclude> qw8247dpbm9i5he69qrh6w6pt2fda4d 104 225453 657424 2026-08-27T16:57:25Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{ppoem|start=follow| Han mötte wa rait auiger, ha pauna udă staul, Kringskoren mun, au tänga mä unmöjelia snaul. Te mella lycke, Addan waur, dit änter hybenoira Pau kärawis, lä fölcket soi du woit dek refenoira: 5 Ga sean fort alt bäter fram i goa din fenans, Te dess du pau din Huetskaul prenodas mä oin Krans. Bejort mötte udännas å den parsnable Härrens irepararia Wen Jönss Pärssen. i Suällebäck.}} 2. {{st|Wälmöint Gratulass; Au, Morsomt Fäineqw...' 657424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=follow| Han mötte wa rait auiger, ha pauna udă staul, Kringskoren mun, au tänga mä unmöjelia snaul. Te mella lycke, Addan waur, dit änter hybenoira Pau kärawis, lä fölcket soi du woit dek refenoira: 5 Ga sean fort alt bäter fram i goa din fenans, Te dess du pau din Huetskaul prenodas mä oin Krans. Bejort mötte udännas å den parsnable Härrens irepararia Wen Jönss Pärssen. i Suällebäck.}} 2. {{st|Wälmöint Gratulass; Au, Morsomt Fäineqwa {{!}} Dau {{!}} Den Boglárde au i Böger Höytfame Härren Här Monsiör {{!}} ADDANS JULLIAS KLING, {{!}} Skulle ta seg oina Päre ella som grammet gaur Skulle Dissentoira au giäla i Catoidret. {{!}} om waurt {(!}} Östra Härad.}} {{ppoem|Nu kommen Pauke hielpen te, wi woila gratuloira, Waur hörke Dräng au wele Sween som au ska te spassoira Mä Lärdoms Swed, umöili flid, op te Parnassa by At ta mot Krans au Laurbla, au söin Makister bli Sörbonssen udi Göinerall waurt Blekens Gullöst wisar Här Addans nu i Spöiciall waur Östra Böid beprisar Nu bloirat welt, wi morum öss, wi fau nu woita moir Än wi udi waurt Bonnastan mä blätta yinen soir. Nu Dissentoiren pau Latin au sprauken pau Römanske Waurt moersmaul däi könöm wi au kanske lide Danske Men lia göt wi ha oin Praist söm staur seg pau slit glam Au waur Recettare, doi skö splicoira hetta kram. Tack hafwer ni for oilt ihob, för huebrätt au möa Wälbörne Härren oir far söm mä dykatter röa Har hölpet te, mä glatt gemytt, skoi pris au storan hoir Au äs wi wörum Bokalärd, wi sköllom önska moir >>> Pau Röaby Skoarebygds Wäina >>> ''CH''res''T''en Diurson.}} 85. Just Pa sama Stundi | Ner | Siomannen äuti Haugwällug- lig Ost-Jndske Campaneiets Tianst, Jssen Welbiame HANS LUNDSTRÖM Skudde Halda Bryllaup u weiges samman mä Si Kira Fästamoj, | Hä Miki Gilda INGRI HISING, Rakades Johan u Olle, begge dair Guthlandska Sorka, sum pa Siau Wikur ai set hwaranna, u da kummu dair yfwer- ains um, at laupe til Bryllaups Gardi u oinske Unga Folki lycka. Jtte skede pa den Siex Tiäugunde dagen i Hojmanan | Ar Ettäusend Siauhundra Ata u Förti Middasteiden. Prutcollä yfwer Samtala Blai haldet | Af | JOHAN HELSING Johans sun. Gytheburg. | Tryckt bei Immanuel Smitt, Kungl. Gymn. Boktryckare. Johan. 15 REt så, gu da mei Bror, häd war wäl ja di raka, Ja lenge ojnsket har, par ård mä di fa snaka: Nå jär ja hiertens glad, at däu just hitta pa Bej issen legenhait u kumba beit i da. Olle. 20 Mei Bror! ja jär u glad u häd af hiertens grundi, At ja an gang igen, har nat dä goda stundi Mä di at glamma fa um an u annan ting Ja har fyr dein skull wist laupt haila Böji kring. Johan. 25 Men Bror, um däu aj waist hwa nå i da passeirar? Så skal ja säga di, at oa Hansken feirar Just nå Sitt Bryllaup så, at glädi star i tak Let uss darfyre Bror, ta dail i issen sak<noinclude> <references/></noinclude> 7e4ghk62yol9xj53lhg802zgjgkvd9e 657425 657424 2026-08-27T16:57:33Z Mårtensås 11012 657425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=follow| Han mötte wa rait auiger, ha pauna udă staul, Kringskoren mun, au tänga mä unmöjelia snaul. Te mella lycke, Addan waur, dit änter hybenoira Pau kärawis, lä fölcket soi du woit dek refenoira: 5 Ga sean fort alt bäter fram i goa din fenans, Te dess du pau din Huetskaul prenodas mä oin Krans. Bejort mötte udännas å den parsnable Härrens irepararia Wen Jönss Pärssen. i Suällebäck.}} 2. {{st|Wälmöint Gratulass; Au, Morsomt Fäineqwa {{!}} Dau {{!}} Den Boglárde au i Böger Höytfame Härren Här Monsiör {{!}} ADDANS JULLIAS KLING, {{!}} Skulle ta seg oina Päre ella som grammet gaur Skulle Dissentoira au giäla i Catoidret. {{!}} om waurt {{!}} Östra Härad.}} {{ppoem|Nu kommen Pauke hielpen te, wi woila gratuloira, Waur hörke Dräng au wele Sween som au ska te spassoira Mä Lärdoms Swed, umöili flid, op te Parnassa by At ta mot Krans au Laurbla, au söin Makister bli Sörbonssen udi Göinerall waurt Blekens Gullöst wisar Här Addans nu i Spöiciall waur Östra Böid beprisar Nu bloirat welt, wi morum öss, wi fau nu woita moir Än wi udi waurt Bonnastan mä blätta yinen soir. Nu Dissentoiren pau Latin au sprauken pau Römanske Waurt moersmaul däi könöm wi au kanske lide Danske Men lia göt wi ha oin Praist söm staur seg pau slit glam Au waur Recettare, doi skö splicoira hetta kram. Tack hafwer ni for oilt ihob, för huebrätt au möa Wälbörne Härren oir far söm mä dykatter röa Har hölpet te, mä glatt gemytt, skoi pris au storan hoir Au äs wi wörum Bokalärd, wi sköllom önska moir >>> Pau Röaby Skoarebygds Wäina >>> ''CH''res''T''en Diurson.}} 85. Just Pa sama Stundi | Ner | Siomannen äuti Haugwällug- lig Ost-Jndske Campaneiets Tianst, Jssen Welbiame HANS LUNDSTRÖM Skudde Halda Bryllaup u weiges samman mä Si Kira Fästamoj, | Hä Miki Gilda INGRI HISING, Rakades Johan u Olle, begge dair Guthlandska Sorka, sum pa Siau Wikur ai set hwaranna, u da kummu dair yfwer- ains um, at laupe til Bryllaups Gardi u oinske Unga Folki lycka. Jtte skede pa den Siex Tiäugunde dagen i Hojmanan | Ar Ettäusend Siauhundra Ata u Förti Middasteiden. Prutcollä yfwer Samtala Blai haldet | Af | JOHAN HELSING Johans sun. Gytheburg. | Tryckt bei Immanuel Smitt, Kungl. Gymn. Boktryckare. Johan. 15 REt så, gu da mei Bror, häd war wäl ja di raka, Ja lenge ojnsket har, par ård mä di fa snaka: Nå jär ja hiertens glad, at däu just hitta pa Bej issen legenhait u kumba beit i da. Olle. 20 Mei Bror! ja jär u glad u häd af hiertens grundi, At ja an gang igen, har nat dä goda stundi Mä di at glamma fa um an u annan ting Ja har fyr dein skull wist laupt haila Böji kring. Johan. 25 Men Bror, um däu aj waist hwa nå i da passeirar? Så skal ja säga di, at oa Hansken feirar Just nå Sitt Bryllaup så, at glädi star i tak Let uss darfyre Bror, ta dail i issen sak<noinclude> <references/></noinclude> j5xrmon3w8fn57r6k5ymg2hbup6zn72 657426 657425 2026-08-27T16:57:57Z Mårtensås 11012 657426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=follow| Han mötte wa rait auiger, ha pauna udă staul, Kringskoren mun, au tänga mä unmöjelia snaul. Te mella lycke, Addan waur, dit änter hybenoira Pau kärawis, lä fölcket soi du woit dek refenoira: Ga sean fort alt bäter fram i goa din fenans, Te dess du pau din Huetskaul prenodas mä oin Krans. :: Bejort mötte udännas å den parsnable Härrens :::: irepararia Wen :::: Jönss Pärssen. :::: i Suällebäck.}} 2. {{st|Wälmöint Gratulass; Au, Morsomt Fäineqwa {{!}} Dau {{!}} Den Boglárde au i Böger Höytfame Härren Här Monsiör {{!}} ADDANS JULLIAS KLING, {{!}} Skulle ta seg oina Päre ella som grammet gaur Skulle Dissentoira au giäla i Catoidret. {{!}} om waurt {{!}} Östra Härad.}} {{ppoem|Nu kommen Pauke hielpen te, wi woila gratuloira, Waur hörke Dräng au wele Sween som au ska te spassoira Mä Lärdoms Swed, umöili flid, op te Parnassa by At ta mot Krans au Laurbla, au söin Makister bli Sörbonssen udi Göinerall waurt Blekens Gullöst wisar Här Addans nu i Spöiciall waur Östra Böid beprisar Nu bloirat welt, wi morum öss, wi fau nu woita moir Än wi udi waurt Bonnastan mä blätta yinen soir. Nu Dissentoiren pau Latin au sprauken pau Römanske Waurt moersmaul däi könöm wi au kanske lide Danske Men lia göt wi ha oin Praist söm staur seg pau slit glam Au waur Recettare, doi skö splicoira hetta kram. Tack hafwer ni for oilt ihob, för huebrätt au möa Wälbörne Härren oir far söm mä dykatter röa Har hölpet te, mä glatt gemytt, skoi pris au storan hoir Au äs wi wörum Bokalärd, wi sköllom önska moir >>> Pau Röaby Skoarebygds Wäina >>> ''CH''res''T''en Diurson.}} 85. Just Pa sama Stundi | Ner | Siomannen äuti Haugwällug- lig Ost-Jndske Campaneiets Tianst, Jssen Welbiame HANS LUNDSTRÖM Skudde Halda Bryllaup u weiges samman mä Si Kira Fästamoj, | Hä Miki Gilda INGRI HISING, Rakades Johan u Olle, begge dair Guthlandska Sorka, sum pa Siau Wikur ai set hwaranna, u da kummu dair yfwer- ains um, at laupe til Bryllaups Gardi u oinske Unga Folki lycka. Jtte skede pa den Siex Tiäugunde dagen i Hojmanan | Ar Ettäusend Siauhundra Ata u Förti Middasteiden. Prutcollä yfwer Samtala Blai haldet | Af | JOHAN HELSING Johans sun. Gytheburg. | Tryckt bei Immanuel Smitt, Kungl. Gymn. Boktryckare. Johan. 15 REt så, gu da mei Bror, häd war wäl ja di raka, Ja lenge ojnsket har, par ård mä di fa snaka: Nå jär ja hiertens glad, at däu just hitta pa Bej issen legenhait u kumba beit i da. Olle. 20 Mei Bror! ja jär u glad u häd af hiertens grundi, At ja an gang igen, har nat dä goda stundi Mä di at glamma fa um an u annan ting Ja har fyr dein skull wist laupt haila Böji kring. Johan. 25 Men Bror, um däu aj waist hwa nå i da passeirar? Så skal ja säga di, at oa Hansken feirar Just nå Sitt Bryllaup så, at glädi star i tak Let uss darfyre Bror, ta dail i issen sak<noinclude> <references/></noinclude> kjrlioy4k5zdc9dnxa3ugppmqx4euoo 108 225454 657427 2026-08-27T18:12:03Z Thuresson 20 Ny 657427 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Anthony Hope|Anthony Hope]] |Titel=[[Kungens spegel]] |År=1915 |Oversattare=Okänd |Utgivare=B. Wahlströms förlag |Källa=[[:File:Kungens spegel 1915.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Kungens spegel 1915.djvu|page=1|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2="tom" 3="titel" 4="tryck" 5=3 227="tom" 228="baksida" /> |Anmärkningar={{clear}} <b>Första delen</b> #[[Kungens spegel/Kapitel 01|Min kröningsdag,]] 3 #[[Kungens spegel/Kapitel 02|En fågel utan vingar]], 12 #[[Kungens spegel/Kapitel 03|Två av mina uppfostrare]], 21 #[[Kungens spegel/Kapitel 04|Ödet i korta kjolar]], 31 #[[Kungens spegel/Kapitel 05|Vad som måste hända]], 40 #[[Kungens spegel/Kapitel 06|Ett politiskt avtal]], 51 #[[Kungens spegel/Kapitel 07|En avsägelseakt]], 63 #[[Kungens spegel/Kapitel 08|Kung till ett högt pris]], 75 #[[Kungens spegel/Kapitel 09|Jag lovar att icke skratta]], 84 #[[Kungens spegel/Kapitel 10|Levnadslusten ber om lov att protestera]], 94 #[[Kungens spegel/Kapitel 11|Hårfrisören väntar]], 104 <b>Senare delen</b> #[[Kungens spegel/Kapitel 12|En jakt efter två drömbilder]], 116 #[[Kungens spegel/Kapitel 13|Avgjort medeltidsaktig]], 126 #[[Kungens spegel/Kapitel 14|William Adolphus slår huvudet på spiken]], 135 #[[Kungens spegel/Kapitel 15|Stor upphöjelse]], 147 #[[Kungens spegel/Kapitel 16|Ett intressant motstycke]], 156 #[[Kungens spegel/Kapitel 17|Ett återseende]], 168 #[[Kungens spegel/Kapitel 18|Vilken fråga!]], 181 #[[Kungens spegel/Kapitel 19|Grevinnans hemlighet]], 193 #[[Kungens spegel/Kapitel 20|Om skrubbsår på knät]], 206 #[[Kungens spegel/Kapitel 21|Såsom Bederhof hade arrangerat det]], 219 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] i75l4qzplbu6ry2siutnb1jwmcmwkgn 104 225455 657428 2026-08-27T18:12:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|<b>KUNGENS SPEGEL</b>|150}}}} <section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">I.<br />Min kröningsdag.</h2> Före min kröning var det ingen händelse under min barndom som särskilt fäste sig i mitt minne. Min fars död, som härledde sig från en under en jakt ådragen förkylning, betydde ingenting annat för mig än att hela huset föreföll mig mörkt och dystert och att alla lekar voro förbjudna under en veckas tid. Och min farbrors, kung Augustin, frånfälle tycktes mig i första ögonblicket vara av ännu mindre betydelse. Jag minns när underrättelsen därom kom. Kungen, som alltid varit klen till hälsan, hade aldrig gift sig; klarsynt, men icke fjärrsynt, var han melankolisk till lynnet, och hans brors öde ökade blott hans medfödda tungsinthet; han blev nästan en enstöring, drog sig tillbaka från huvudstaden till ett ensligt residens, och hädanefter var det furst von Hammerfeldt som i hans namn nästan oinskränkt ledde rikets angelägenheter. Då och då besökte min mor honom, och en gång hade hon med sig tillbaka ett brev till mig från honom, varav jag dock icke förstod mycket då, fast jag sedan många gånger läst om hans i rörande ordalag avfattade skrivelse. När han dog, spred sig samma dysterhet över min omgivning som efter min fars död, endast med den skillnaden, tyckte jag, att jag behandlades något olika mot förut; tjänarna stirrade på mig, min mor kunde långa stunder sitta och se på mig med ett halvt beundrande, halvt roat uttryck, och Victoria lät mig få ha alla sina leksaker. Endast friherrinnan von Krakenstein (eller Krak, såsom vi kallade henne) var sig fullkomligt lik; och dock var det från henne som förklaringen kom, ty när jag denna eftermiddag försökte<noinclude> <references/></noinclude> t3hb2fmck8wf59zrt0i3uij75ncn8zh 657438 657428 2026-08-27T18:38:17Z Thuresson 20 657438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|<b>KUNGENS SPEGEL</b>|200}}}} <section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">I.<br /><b>Min kröningsdag.</b></h2> Före min kröning var det ingen händelse under min barndom som särskilt fäste sig i mitt minne. Min fars död, som härledde sig från en under en jakt ådragen förkylning, betydde ingenting annat för mig än att hela huset föreföll mig mörkt och dystert och att alla lekar voro förbjudna under en veckas tid. Och min farbrors, kung Augustin, frånfälle tycktes mig i första ögonblicket vara av ännu mindre betydelse. Jag minns när underrättelsen därom kom. Kungen, som alltid varit klen till hälsan, hade aldrig gift sig; klarsynt, men icke fjärrsynt, var han melankolisk till lynnet, och hans brors öde ökade blott hans medfödda tungsinthet; han blev nästan en enstöring, drog sig tillbaka från huvudstaden till ett ensligt residens, och hädanefter var det furst von Hammerfeldt som i hans namn nästan oinskränkt ledde rikets angelägenheter. Då och då besökte min mor honom, och en gång hade hon med sig tillbaka ett brev till mig från honom, varav jag dock icke förstod mycket då, fast jag sedan många gånger läst om hans i rörande ordalag avfattade skrivelse. När han dog, spred sig samma dysterhet över min omgivning som efter min fars död, endast med den skillnaden, tyckte jag, att jag behandlades något olika mot förut; tjänarna stirrade på mig, min mor kunde långa stunder sitta och se på mig med ett halvt beundrande, halvt roat uttryck, och Victoria lät mig få ha alla sina leksaker. Endast friherrinnan von Krakenstein (eller Krak, såsom vi kallade henne) var sig fullkomligt lik; och dock var det från henne som förklaringen kom, ty när jag denna eftermiddag försökte<noinclude> <references/></noinclude> 087puv1n91qtgdbcof4qhsp42j5hut9 104 225456 657429 2026-08-27T18:14:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />4</noinclude>nappa en kakbit från ett fat, högg Krak fast i min handled och sade allvarsamt: — Kungar få inte ta olovandes, Augustin. — Victoria, vad får man när man är kung? frågade jag min syster på kvällen. Jag var knappt åtta år, hon nära tio, och hennes världsliga visdom tycktes mig stor. — Å, allt vad man vill ha och göra vad man behagar och döda människor som man inte tycker om, sade hon. Kommer du inte ihåg [[Tusen och en natt]]? — Skulle jag kunna döda Krak? frågade jag, väljande en konkret och frestande illustration till despotisk makt. Victoria kände sig tydligen litet rådvill. — Hon får allt lov att göra något först, antar jag, svarade hon osäkert. Om inte du hade blivit född, Augustin, skulle jag ha blivit drottning. Vid de sista orden antog hennes röst ett förebrående tonfall. — Men ingen tar en drottning då han kan få en kung, sade jag med värdighet. Det är emellertid kröningsdagen som jag tydligast behållit i minnet; de månader, som förflöto mellan min farbrors död och denna händelse äro insvepta i halvdunkel. Förhållandena i vårt hushåll undergingo, efter vad jag tror, föga förändring under sorgetiden efter den avlidne kungen. Krak var fortfarande skarp, befallande och fordrande. Hon hade varit min mors lärarinna och följde med henne från Steiermark. Jag förmodar att hon hade lärt sig nödvändigheten av att vara sträng genom sin föregående erfarenhet av prinsessan Gertrud, ty denna dam, min mor, en liten, vacker, spenslig kvinna, som bibehöll sitt flickaktiga utseende ända in i medelåldern, hade ett häftigt och härsklystet lynne. Endast Krak och Hammerfeldt hade någon makt över henne. Kraks tycktes vara resultatet av ett gammalt herravälde, furstens var vunnet genom ett slags mild, övertalande vördnad, som en gång om året eller så förbyttes i allvarlig, oeftergivlig opposition. Men med min och Victorias tidigaste uppfostran hade Hammerfeldt ingenting att göra; min mor styrde och Krak utförde hennes befallningar. Steiermarks ande<noinclude> <references/></noinclude> g21t8u3jdskqilqvc829q299dnq1b4h 104 225457 657430 2026-08-27T18:15:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|5}}</noinclude>härskade i barnkammaren, och jag tvivlar på att det fanns strängare disciplin i något hus i Forstadt än i det kungliga palatset. Jag väcktes klockan åtta på min kröningsdag. Min mor kom själv till min säng och knäböjde några minuter bredvid den. Krak stod i bakgrunden, mörk och barsk. Jag blev litet ängslig och frågade vad som stod på. — Du skall krönas i dag, Augustin, sade min mor. Låt se att du är en snäll gosse. — Skall jag krönas till kung, mamma? — Ja, käraste, i domkyrkan. Skall du bli en god kung? — Jag skall bli en stor kung, mamma, sade jag. Tusen och en natt satt ännu i huvudet på mig. Hon skrattade och steg upp. — Laga så att han är färdig klockan tio, friherrinna! sade hon. Nu måste jag dricka mitt kaffe och sedan kläda mig. Och så får jag lov att se till att Victoria också blir ordentligt klädd. — Skall du också krönas, mamma? frågade jag. — Nej, svarade hon, jag skall fortfarande vara bara prinsessan Heinrich. Jag såg nyfiket på henne. En kung är för mer än en prinsessa; skulle jag vara för mer än min mor? Och min mor var för mer än Krak! Men då — här gjorde Krak slut på mina funderingar genom att rycka upp mig ur sängen. En festlig stund var det när jag fick åka i vagnen bredvid min mor och med Victoria och gamle Hammerfeldt på baksätet. Hammerfeldt var president i förmyndarregeringen, men som det var mig obekant, trodde jag att min mor hade bjudit honom att åka i vårt ekipage, därför att han roade oss och gav oss choklad. Mamma var mycket vackert klädd, och likaså Victoria. Krak satt till min stora glädje i en annan vagn. Gatorna voro fulla av folk, och det hurrade för oss mer än det någonsin gjort förr; jag tog av mig hatten hela tiden. Ett par gånger höll jag upp min värja och visade den, men då skrattade alla människor, och jag gjorde det inte mer. Det var första gången jag bar ett dylikt vapen, och jag begrep inte varför de hade så roligt åt det. Victoria skrattade mest av<noinclude> <references/></noinclude> hm0yia77xhuazkeqrpf50ul5vrgwrkl 104 225458 657431 2026-08-27T18:17:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />6</noinclude>alla, ja, till slut fick hon till och med bannor av mamma, som sade att det passade män att bära värja och att jag snart skulle bli en man. Slutligen voro vi framme vid domkyrkan och min mor ledde mig vid handen uppför huvudgången, tills vi stannade mitt för högaltaret. Därpå följde en förfärligt lång predikan, som jag inte brydde mig om att höra stort på, ända till dess ärkebiskopen steg ned för altartrappan och min mor återigen tog mig vid handen och ledde mig till honom, varpå han satte kronan på mitt huvud. Det var något som föll mig i smaken, och jag vred på huvudet för att se om folket tittade på mig samt skulle just till att skratta åt Victoria, då jag fick se Krak rynka pannan åt mig, vilket kom mig att vända mig om igen och höra på ärkebiskopen. Han var en hygglig gammal gubbe, fast jag inte förstod just mycket av vad han sade. Han talade om min farbror, min far och riket och om vad en kung borde göra, och till slut lutade han sig ned till mig och sade med låg, men tydlig röst att hädanefter Gud ensam var min herre och att jag inte hade någon annan att lyda än konungarnas konung. Han var en mycket gammal man med vitt hår, och när han sagt det tycktes han inte kunna säga något mer på en lång stund. Kanske han var trött eller visste han inte vad han skulle hitta på att säga mer. Så lade han sin hand på mitt huvud — de hade tagit bort kronan, emedan den var för tung för mig — och sade viskande: »Stackars barn!», men strax därefter höjde han åter rösten så att den hördes i hela katedralen och välsignade mig. Min mor tecknade åt mig att stiga upp och vända mig mot folket samt satte åter på mig kronan; därefter knäböjde hon och kysste min hand. Min förvåning var stor, och jag såg att Victoria kämpade med sin skrattlust — därför att hon hade Krak bredvid sig. Men själv kände jag ingen lust att skratta, det var jag alltför överraskad till. Detta är vad jag minns av själva högtidligheten, resten står som ett virrvarr för mig, ända tills jag fann mig vara hemma igen, berövad min militäriska kostym, men av en särskild nåd tillåten att få ha min värja hos mig medan vi drucko te. För resten var det alla<noinclude> <references/></noinclude> tgbj2lr811xk2x0v2lqy4shcjon5v5v 104 225459 657432 2026-08-27T18:23:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|7}}</noinclude>möjliga godsaker till teet, och till och med Krak tinade upp till ett slags älskvärdhet; hon sade mig att jag hade uppfört mig väl i kyrkan och att jag om en stund skulle få se fyrverkeri genom fönstret. Det var vinter och snart mörkt. Fyrverkeriet började klockan sju; jag minns det mycket väl. Framför allt kommer jag ihåg min förtjusning och förvåning över att få se mitt eget namn i stora gyllene bokstäver med ett ord efter dem, som Krak sade att jag borde veta betydde kung och gick efter tredje deklinationen. »Rex, Regis», sade Krak och uppmanade den stackars Victoria att fortsätta. Men Victoria befann sig i ett tillstånd av alltför stor exstas, och Krak sade att vi måste lära oss det i morgon, men vi bara klappade i händerna och brydde oss inte om henne. Så kom Hammerfeldt in och lyfte upp mig i fönstret för ett par minuter samt sade åt mig att kasta slängkyssar åt folket. Jag gjorde såsom han sagt; mängden hurrade, efter en liten stund började den att skingra sig, och Krak sade att det var läggdags. Här skulle jag nu kunna sluta historien om min kröningsdag, men ännu en liten episod kvarstår, trivial och löjlig, men outplånligt inristad i mitt minne. För mig har den dessutom alltid haft en innebörd, som varit helt och hållet oberoende av dess yttre betydelse. Den liksom symboliserar det som hela mitt livs erfarenhet lärt mig. Kanske sätter jag min värdighet på spel genom att berätta den, men detsamma kommer jag att göra med allt annat jag skriver, ty när värdigheten träder in genom dörren, flyger, enligt min tanke, uppriktigheten ut genom fönstret. Jag var icke trött efter dagens alla ceremonier, eller också var jag för upplivad att känna någon trötthet. Min lilla hjärna var i rörelse, och vad jag sett och hört hade förvridit huvudet på mig. Bland allt vad jag inte förstod, begrep jag dock nog för att inse att jag blivit en person av betydenhet. Jag såg Victoria föras bort för att lägga sig, och såg henne undergivet foga sig i sitt öde. Men mellan mig och Victoria var en himmelsvid skillnad; hon var inte kung som jag; mamma hade inte fallit på knä för henne, ärkebiskopen hade inte sagt Victoria att hon inte hade någon annan<noinclude> <references/></noinclude> 0phohraewvzukq6mtryjk25zhnsl6cy 104 225460 657433 2026-08-27T18:25:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />8</noinclude>herre över sig utom konungarnas konung. Kanske var jag heller icke så mycket att klandra, när jag fattade hans yttrande såsom en befrielse från kvinnovälde, från Krak, ja, till och med från min mor, som hade knäböjt och kysst min hand. I alla händelser befann jag mig i en uppstudsig sinnesstämning. Gamla Anna, sköterskan, hade lagt Victoria och kom nu in genom dörren, som skilde våra rum, för att hjälpa mig med avklädningen, Jag var egensinnig och trotsig och nekade helt enkelt att gå och lägga mig. Anna blev helt bestört, och som jag märkte att hon obestridligen fått ett nytt och vördnadsfullt uttryck i sitt ansikte, hämtade jag därav ännu mer näring för min upproriskhet. Hon visste sig ingen annan råd än att skicka efter Krak, och under tiden som förflöt innan denna hann komma, var det icke utan att jag började känna mig litet orolig. Jag halvt önskade att jag utan invändning hade gått och lagt mig, men nu var jag fast och måste hålla i mig. Hade det varit någon mening med vad ärkebiskopen sagt, eller hade det inte? Var det sant, eller hade han bedragit mig? Jag hade trott honom och var sinnad att pröva min makt, och här satt jag nu i min stol, övande mig i att vissla, såsom min groom hade lärt mig. Krak kom; jag visslade på; det blev en viskande överläggning mellan Anna och Krak, därpå befallde Krak mig att gå till sängs och tillsade mig att börja processen med att ta av mig skorna. Jag såg henne rakt i ansiktet. — Jag gör det inte förrän jag själv vill, sade jag. Jag är kung nu. Och därmed citerade jag för Krak ärkebiskopens ord. Hon slog ihop händerna av häpnad och vrede. — Jag får lov att skicka efter er mor, sade hon. — Jag är för mer än min mor, hon föll på knä för mig, genmälde jag triumferande. Krak gick emot mig. — Augustin, tag av er skorna, sade hon. Jag tyckte inte om Krak. Och den härligaste av alla konungavärdighetens gåvor skulle vara att kunna trotsa Krak. — Vill ni verkligen att jag skall ta av mig dem? frågade jag. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mce9d7pnd7mwpkmmo5q2g0qqzdzoglo 104 225461 657434 2026-08-27T18:27:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|9}}</noinclude>— På ögonblicket! kommenderade Krak. Jag vill visst inte försvara min handling, men måhända borde ändå ärkebiskopen ha varit litet noggrannare i valet av sina ord. Mitt svar till Krak var: — Så ta dem då! Och i detsamma slet jag av mig den ena och kastade den på Krak. Det var på håret att den hade träffat tippen av hennes långa näsa; nu susade den emellertid förbi och hamnade oskyldigt nog på Annas bröst. Själv satt jag jublande, rädd och trotsig på en gång. Krak viskade något till Anna; därpå gingo de båda ut och lämnade mig ensam i det stora rummet. Men nu var det jag som blev ängslig, dels för att jag var ensam, dels för vad jag gjort. Kläda av mig kunde jag, fast jag i regeln inte fick det. Med full fart slängde jag av mig mina kläder och hade just kastat på min nattskjortan, då dörren öppnades och in trädde min mor, följd av Krak. Mamma såg ung och vacker ut, men på samma gång sträng. — Är det sant, Augustin? frågade hon och satte sig vid spisen. — Ja, mamma, sade jag, hejdad i min flykt till sängen. — Du vill inte lyda friherrinnan? — Nej. Jag är kung nu. — Och du kastade din sko på henne? — Ärkebiskopen sade … började jag. — Tyst, avbröt min mor, i det hon vände på huvudet och lyssnade till Krak, som började viska något till henne. Ögonblicket därpå vände hon sig till mig. — Du måste göra vad du blir tillsagd, sade hon. Bed nu friherrinnan om förlåtelse. — Jag hade tagit av mig dem, om hon hade bett mig göra det, förklarade jag. Men hon befallde mig. — Hon har rättighet att befalla dig. — Är hon Gud då? frågade jag och pekade hånfullt på Krak. Sannerligen var det inte till en viss grad ärkebiskopens skuld. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9st0nb7gwb2c9htd7hvhqpccbr0to3m 104 225462 657435 2026-08-27T18:28:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />10</noinclude>Krak viskade igen, och åter vände sig min mor till mig. — Vill du be om förlåtelse, Augustin? sade hon. — Nej, svarade jag halsstarrigt. Då viskade Krak för tredje gången. Ett lågt skratt undslapp min mor. — Men i dag, friherrinna! hörde jag henne säga; därpå suckade hon och såg sig om på mig. — Bed om ursäkt, Augustin, sade hon. — Jag ber dig om ursäkt, sade jag, men inte henne. Hon såg på friherrinnan, sedan på mig, och så åter på friherrinnan; därpå smålog hon och suckade. — Det är väl ingen annan råd, sade hon. Han måste lära sig det. Men inte mycket i kväll, friherrinna. Bara så mycket som — för att visa honom. Krak kom fram till mig, och i nästa ögonblick låg jag i en ställning som jag till min stora harm hade intagit redan ett par gånger förut i mitt korta liv, men som jag dock, efter vad ärkebiskopen hade sagt, hädanefter trott mig ha sluppit ifrån. Jag bet ihop tänderna för att behärska mig, men hela mitt inre var i uppror av häpnad, vrede och förvåning. Ärkebiskopen hade skamligt narrat mig; och Tusen och en natt var icke mindre vilseledande. Krak såg kall och oberörd ut som vanligt; själv var jag besluten att inte skrika — inte i kväll. Min självbehärskning sattes emellertid icke på synnerligen hårt prov ty nästan genast sade min mor: — Nu är det nog! Det blev en paus, och förmodligen uttryckte Kraks ansikte en med överraskning blandad protest. — Det är nog för i dag, upprepade min mor; därpå tillade hon, vändande sig till mig: — Gå i säng, Augustin. Du får lov att bli en lydig gosse innan du kan bli en god kung. I samma ögonblick som jag kände mig fri sprang jag upp och hoppade i säng, gömmande mitt ansikte under täcket. Jag hörde min mor komma och säga: »Vill du inte kyssa mig?», men jag var för ond; jag förstod inte, varför de hade gjort mig till kung och sedan slogo mig, därför att jag uppförde mig på samma sätt som alla andra kungar jag hade läst och hört talas<noinclude> <references/></noinclude> 8bcb66ue2fyjwhg6os61jovggaiilcw 104 225463 657436 2026-08-27T18:31:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|11}}</noinclude>om. För övrigt hade jag nu börjat på att gråta, och de hade förr fått döda mig än jag låtit Krak se det. Strax därpå gick min mor, och Krak också. Så kom Anna in och försökte draga ned täcket och lakanet, men jag ville inte låta henne göra det, utan höll hårt fast i dem, ty jag grät ännu. Jag hörde Anna sucka: »Stackars liten!» och gå sin väg, men ett par ögonblick därefter ljöd Victorias stämma från dörren, ropande: — Anna säger att jag får komma in till dig. Får jag det, snälle Augustin? Och i ett nu var hon borta hos mig, lossade mina fingrar och kröp ned bredvid mig; jag slog armarna omkring hennes hals, och Victoria tröstade mig så gott hon kunde. — Du skall bli en riktig kung när du blir stor, sade hon. En tanke föll mig in en hänförande tanke, som hade sitt ursprung i Tusen och en natt. (I ärkebiskopens ord fann jag ingen tröst.) — Ja, utbrast jag, och då blir det jag, som ger Krak stryk! Med denna hugsvalande tanke somnade jag. Denna min kröningsdag var en underlig dag, egendomlig att genomgå och i högsta grad belysande, då man kastar en blick tillbaka. Jag fick emellertid aldrig uppleva den njutningen att giva Krak stryk; ej heller skulle jag nu vilja det, om det stod i min makt. Vad de gjorde var kanske litet hårt, litet à la Steiermark, såsom Victoria och jag i hemlighet brukade kalla dylika något brutala åtgärder; men vilken utmärkt läxa för konungar! Kungen är en person, människan en annan. Kungen krönes, människan hudflänges; de giva oss makt i ord, men i själva verket äro vi våra tjänares tjänare. Hur föga belåten jag vid detta tillfälle än var, kan jag dock nu icke ogilla att jag blev agad på min kröningsdag. Därigenom försattes jag i det läget att klart fatta verkliga förhållandet med min ställning. Jag förlåter dig dina slag, Krak — ack, ja jag förlåter dig dem! {{linje|5em}} <section end=kap01 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kkgwea2qq4vpphy3n60njtal4sczfng 104 225464 657437 2026-08-27T18:33:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />12</noinclude><section begin=kap02 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">II.<br /><b>En fågel utan vingar.</b></h2> En människas barnsligheter äro icke alltigenom barnsliga för henne själv; de utgöra en del av den invecklade förklaringen på hennes eget jag. Hon begynner, antar jag, såsom något mjukt och smidesbart, färdigt att hamras ut i den fason som formen anger. De två mäktigaste krafterna härvid äro föräldrar och samhällsställning. Den disciplinära andan i den metod, som användes vid min uppfostran hade alls icke synts mig märkvärdig; jag hade vuxit in i den från födelsen, Men nu blev den plötsligt märkbar, såsom något vilket fordrade rättfärdigande på grund av sin uppenbara oförenlighet med min kungliga värdighet. Jag har visat hur snabbt och våldsamt kontrasten träffade mig; om jag icke haft denna avsikt, skulle mitt relaterande av en barnkammarhistoria vara oursäktligt. Jag lämnades ensam undrande vad slags kung den var, som tvangs att lyda genom kroppsaga. Barn som jag var, var känslan av att ha blivit skymfad av kort varaktighet, men gåtan stod olöst kvar, och det var åt Victorias mognare förstånd överlåtet att klargöra den för mig. Att vänta tycktes vara det enda jag hade att göra, vänta tills jag kunde kasta mina skor på vem jag ville och sitta på min tron och se på hur Krak fick bastonad. Min mor sade att jag först måste bli en lydig gosse. Nåja, det kunde så vara; men varför då göra mig till kung nu? Sanningen att säga fick jag alltför tidigt göra bekantskap med den höga politikens diktvärld. En kung utan makt är för ett barn såsom en fågel utan vingar; men en fågel utan vingar är regeringskonstens lösen. Men det var icke ens nog därmed. Min konungavärdighet saknade icke blott de positiva fördelar, varmed min barnsliga fantasi (med stöd av ärkebiskopens<noinclude> <references/></noinclude> 1h9bk47f969cm5rdt6taf6p6h5rljt6 0 225465 657439 2026-08-27T18:38:30Z Thuresson 20 Kap 1 657439 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Kungens spegel 1915.djvu" from=5 to=13 fromsection="kap01" tosection="kap01" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Kungens spegel|01]] kx8iq7o1m1y1tx4nacimo5zds03t3ce 104 225466 657440 2026-08-27T22:06:19Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 657440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|141}}{{linje}}</noinclude>ingen weta; troligit är, at när kloster blef i Linköping wid Biskopssätet bygdt, hafwer thetta blefwit öde. Men dock hafwer orten och lägenheten likafult blifwit vnder Biskopsbolet, så at the Påwiske Biskoparna ther haft på slutet sitt fasta Slott och {{ant|residence,}} ther then sidste Catholiske Biskopen, {{ant|Doct.}} <b>Johannes Braske</b> {{ant|residerade;}} men moste, ehuru helt ogerna, i kraft af Wästerås {{ant|reformations-recess,}} lemna thet åt Cronon vti K. GUSTAF Erikssons händer. Efter Slottet eller Biskopeliga fästningen äro wid siön på en holma några skröpeliga murar til efterdöme. Men hwar klostret legat, kan icke igenfinnas. The Munkar, som här bodt, hafwa warit af {{ant|Benedictin}}-orden. När thet först blefwit kalladt <b>Norsholm</b> kan ej heller någor nu förwisso säga; men thet är wisst, at Biskop Braske i sin tid kallade thet <b>Nors</b>, eller <b>Nor</b>, hafwandes jag sedt monga hans bref, them han på Nor daterat hafwer. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. XI.}}}} <br> Om CALMARA-Kloster.</h3> {{Initial|V}}Ti Calmar, som är en ibland the äldsta städer och warit fordom en så wäl befäst stad, at han är worden räknad för <b>Sweriges Nyckel</b>, gränts- och hufwud-fästning, hafwer i then Catholiska {{ant|religionens}} tid, warit mycket Kyrkiowäsende. Ty förvthan <b>By-</b> eller <b>Stads-kyrkion</b> (som år 1430 blef af K.<noinclude> {{huvud|||ERIK}} <references/></noinclude> d7wx1y4k7r91xa39zpcr7uwhjqeudwr 104 225467 657441 2026-08-28T08:45:31Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|340|<small>EMIL EKHOFF.</small>|}}</noinclude>tornhörnen och på sådant sätt att de vexelvis träffas på yttre och inre sidan af muren. Äfven i en så obetydlig detalj visa tornet och kyrkan sig skiljaktiga. Den senares ställningsbomhål äro fyrsidiga, grundare och mycket gröfre än tornets. Det är redan framhållet, att byggsättet i torn och kyrka är betydligt olika, samt att det först nämndas är det råare. Redan häraf framgår, att de båda delarna af byggnaden ej äro uppförda på samma gång, men fullständigt afgörande härför är, att de äro stälda så att säga löst intill hvarandra, d. v. s. utan att deras murar sins emellan äro lagda i förband. Skilnaden i tid markeras äfven deraf, att tornet saknar sockel, samt af den nyss påpekade olikheten mellan ställningsbomhålen i kyrkan och tornet. Att det senare är äldst, visas åter däraf, att kyrkan saknar eget gafvelröste åt vester. När man uppförde den samma lät man helt enkelt östra tornmuren tjänstgöra som röste. Kyrkan skulle således utan tornet hafva varit ofullständig. Tornets högre ålder måste emellertid ovillkorligen betyda, att invid det samma ursprungligen stått en kyrka äldre än den nu varande, således en företrädare till denna. Det omtalas visserligen, att tornet fordom varit en del at Olof Skötkonungs borg, men på vederläggande af denna i alla afseenden orimliga saga behöfver intet ord spillas. Tornet har alltid varit visserligen ej, som vi skola se, ett klocktorn, men ett kyrktorn. Enär den nu varande, således den senare eller 2:dra kyrkan på grund af sin stil måste tillhöra 1100-talet, blifver anläggningstiden för den första kyrkan och med henne för tornet skjuten ganska långt tillbaka i tiden, och vi hafva utan tvifvel rätt att i det sist nämnda se ett af de äldsta byggverk í sten i Vestergötland. Det förtjänar framhållas, att en gammal sägen inom landskapet vet att förtälja det samma. Vi torde således utan fara för misstag kunna hänföra den första Husaby-kyrkan och hennes torn — det ännu qvarstående — till 1000-talet. Något öfverraskande ligger ej heller i detta antagande. Häfderna hafva bevarat minnet af flera kyrkor i Vestergötland från nämnda århundrade. Genom Skara biskopslängd veta vi, att Sigfrid i århundradets början märkte tre kyrkostäder — platser för kyrkor — och vigde tre kyrkogårdar. Samma förteckning omtalar äfven att i Skara grund lades till en kyrka antagligen omkring midten af 1000-talet samt att biskop Ödgrim — inom hvilkens styrelsestid året 1145 infaller — därstädes vigde en (stenbyggd) kyrka,<noinclude> <references/></noinclude> h0i15h7xjez6032j3gjlvdeqpdptdxp 104 225468 657442 2026-08-28T08:49:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''I.'''}}}} {{Initial|A}}NTOINES FÖRSÖK ATT SKAPA EN NATURALISTISK teater hade vunnit anklang i Berlin; även där bildades en »Freie Bühne». På denna uppfördes »Fadren» och »Fröken Julie», i synnerhet den sistnämnda med stor framgång; men någon egentlig repertoar för det nya företaget förelåg ännu icke på tyska. Det var då, som Ola Hansson och hans hustru Laura Marholm kommo på den tanken att locka Strindberg till Berlin. Särskilt den senare var livligt intresserad av att förverkliga denna plan. Hon hade sett, hur Strindberg i Köpenhamn, när han hade utsikt att bli spelad, skakade teaterstycken ur armen som en trollkarl. Den fria teatern behövde Strindberg, och han behövde den. Och framför allt — han måste bort från Sverige, där den isiga kylan omkring honom gjorde honom improduktiv. Man underrättade Strindberg om planen, och han blev själv ivrig att komma, men han satt i detta ögonblick, lik fiskenintendenten Borg i hans sista roman, ensam och själssjuk ute i de svenska skären. Och han var så fattig och modstulen, att han ej ens trodde sig kunna uppdriva respengar till Berlin. Men även detta ordnades. Ola Hansson vände sig till »Freie Bühne», som gav ett bidrag, och han skrev en artikel till Hardens nya tidskrift »Die Zukunft», i vilken han vältaligt skildrade Strindbergs belägenhet. Pengar strömmade in, och några dagar senare på hösten 1892 stod Strindberg i Berlin. Strindberg gick i landsflykt, och Sverige förlorade under en god del av nittiotalet sin största diktare. Hela utvecklingsskedet kring 1890 kom härigenom att glida förbi Strindbergs bana. Den svenska nittiotalslitteraturen med dess dragning åt esteticism och över-<noinclude> <references/></noinclude> n5xw9mtzqou6ltblqp68v2ac0npwbbb 104 225469 657443 2026-08-28T08:58:43Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud||<small>HUSABY KYRKA I VESTERGÖTLAND.</small>|341}}</noinclude>på hvilken man synes länge hafva arbetat. En i södra korväggen å Torsby kyrka inhuggen inskrift omtalar att kyrkan vigdes år 1135. När vi vidare genom Adam af Bremen känna, att kristendomen tidigt vann insteg i Vestergötland, behöfva vi ej tvifla, att kyrkor funnos där redan under 1000-talet. Att den första kyrkan i Husaby var en bland dem synes med stor säkerhet framgå af det ofvan omtalade förhållandet mellan den nu varande kyrkan och tornet. Enär det senare är af sten, var naturligtvis den till det samma hörande kyrkan af samma material, och vi kunna väl med trygghet antaga, att en stenbyggd kyrka stod åtminstone större delen af ett århundrade, innan den fick lemna plats för en efterföljande. Ännu en annan omständighet förlänar Husaby-tornet stort intresse. Det uppvisar nämligen ännu i dag tydliga spår af forna befästningsanordningar. Att kyrkorna i forna dagar, säkerligen i mycket betydlig utsträckning, jämte sitt egentliga ändamål äfven hade till uppgift att tjäna till fasta försvarsplatser, i hvilka man med hopp om framgång kunde, liksom bakom de verldsliga fästenas murar, bjuda en anstormande fiende spetsen, är ett drag af djup kulturhistorisk betydelse, som på senare tider visserligen börjat mera uppmärksammas än förr, utan att dock detta vigtiga sakförhållande inom forskningen tillvunnit sig den allmänna uppmärksamhet det förtjänar och utan att frågan ännu vunnit sin fulla utredning. I en uppsats: »Om kyrkornas forna egenskap af befästningar»,<ref>Aarbøger for Nord. Oldkynd. og Hist. 1899, hft. 1.</ref> har jag något utförligare behandlat detta ämne, och torde därför få hänvisa dit. Här må endast nämnas några allmänna förhållanden, som kunna klargöra Husaby-tornets betydelse. — Vid medeltidens fästen: egentliga borgar och andra fasta hus samt stadsmurar med deras torn, fördes försvaret i hufvudsak från murarnas ofta med tinnar försedda krön, hvilka tjänade försvararne till bröstvärn, samt från skyttegångar och andra stridsplatser anbragta <i>utanpå</i> murarna. Dessa yttre försvarsplatser utgjordes af fortlöpande gallerier eller helt korta balkonger vanligen af trä,<ref>I vissa land konstruerades de yttre skyttegångarna med tiden af sten.</ref> hvilande på ur muren framskjutande grofva bärbjälkar, och hvilka försvarsplatser voro så anordnade, att från dem — genom deras golf — lodräta kast och skott kunde nå murfoten. Detta var nödvändigt för att skydda denna utsatta del af huset eller muren, mot hvilken fiendens anfall företrädesvis riktades. Det är gifvet, att<noinclude> <references/> {{sidfot|||<small>24</small>}}</noinclude> emqv6gf5g18w1eqwfnjoamte71mfpm3 104 225470 657444 2026-08-28T09:16:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|256|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>kultur berövades insatsen av Strindbergs kraftgeni, av hans vittfamnande och fruktbara ande, som alltid arbetade med de stora problemen. Som jag redan påpekat, var Strindberg en av de första, som avlyssnade tidens nya röster och som gav uttryck åt den inbrytande romantiken, såsom i »Samum» (1888) och »I havsbandet» (1890). Mot den Heidenstam-Levertinska renässansen ställde han sig däremot om icke direkt fientlig så dock fullkomligt likgiltig. Han hade vid denna tidpunkt redan brutit med sin litterära omgivning och dragit sig tillbaka ute i skärgården. Strindberg hyste ett ingrott misstroende mot alla skolor och gick alltid sina egna vägar. Utan saknad vände han fäderneslandet ryggen för att slå igenom på kontinenten. Han drömde utan tvivel stora drömmar om sitt kommande världsrykte. Men detta steg blev i många avseenden ödesdigert. Han miste kontakten med den svenska publiken, och här hemma förlorade man alldeles måtten för Strindbergs litterära insats och personlighet. Vännerna i Berlin voro outtröttligt verksamma för att bereda väg för Strindberg. Detta hade tyvärr till närmaste följd, att han blev rädd för den energiska Laura Marholm, och han såg plötsligen i henne den fruktade och hatade representanten för kvinnokönet, som ärnade hämnas på honom för alla hans angrepp mot hennes emanciperade medsystrar. Hals över huvud flydde han från Friedrichshagen, där han vistats i Ola Hanssons närhet, och slog sig ned inne i Gross-Berlin. För övrigt var tiden ännu icke kommen för Strindberg i Tyskland. Det skulle dröja en tjugo år, innan han blev den allmänt hyllade författare han numera är med ett alltjämt växande inflytande på tyskt drama. »Fordringsägare» gick likväl 1893 omkring sjuttio gånger på Residenzteatern, och många av hans arbeten började översättas. Större resultat hade säkert vunnits, om ej Strindberg själv stått i vägen för sin framgång. Som alltid var han själv sin egen största fiende. Han uppträdde hänsynslöst och oresonligt på många sätt, och inom ett par år hade han stött sig med nästan alla sina vänner. Själv var han för ögonblicket likgiltig för litteraturen. Han<noinclude> <references/></noinclude> 5ec2htwjj31smd5k8n08drw2x1qwkgn 104 225471 657445 2026-08-28T09:28:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|257}}</noinclude>påbörjade visserligen en roman, som skulle utgöra fortsättning på »I havsbandet», men han nådde aldrig över första kapitlet. Det dröjde åtskilliga år, innan han åter kunde samla sig till ett större skönlitterärt arbete. Hela hans håg var riktad mot vetenskapen. Han hade kastat sig över en hel rad av de mest svårlösta problem. Han tvivlade på kemiens lära om enkla ämnen och ville på dessa tillämpa evolutionstanken samt visa, huru det ena ämnet kunde förvandlas och övergå i det andra. För detta ändamål studerade han guldets syntes och sökte upplösa detta i dess enkla beståndsdelar. Arbetet härmed förde honom till att undersöka svavlet, i vilket han snart trodde sig finna kol. Warburg uttalar den förmodan, att han först fördes in på dessa alkemistiska funderingar under samlandet av material till en novell om Scheele, som skulle ingått i »Svenska öden och äventyr». Dessutom fotograferade han med en underlig, av honom själv konstruerad kamera, studerade spektralanalys, var full av idéer och hugskott, förökade därunder naturligtvis sina kunskaper men lyckades endast göra guld i egen inbillning, och hans kolprov i svavel utdömde de förhärdade vetenskapsmännen, om de eljest togo någon notis därom, som föroreningar. Strindberg genomgick under dessa år en ny jäsningstid. Han vilade sin hjärna, trött efter den föregående hetsproduktionen, genom att fördjupa sig i nya intryck. Dagen igenom stod han i glödande hetta framför sina deglar, spejande efter väntade resultat, natten tillbringade han på en liten vinstuga i hörnet av Neue Wilhelmstrasse och Unter den Linden ''Zum schwarzen Ferkel'' i sällskap med skriftställare, konstnärer och deras kvinnliga umgänge. Där kom åtminstone under första tiden Ola Hansson, och där samlades Bengt Lidforss, Adolf Paul, Strindbergs förnämste hjälpare genom Berlinerlivets mysterier, den unga tyska skalden Richard Dehmel, läkare som Schleich och Asch, den polske författaren Prsybyszewski, den norske målaren Munch, som i detta ögonblick presenterades för den tyska publiken, och deras damer, unga skönheter, bland vilka den mest berömda var »Aspasia», norska till börden, sedan Prsybyszewskis hustru. Där kommo Drachmann och Christian<noinclude> <references/> {{m|17 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 2a1xxqyaagsnz1f8uv5c0gzsn4r5swy 104 225472 657446 2026-08-28T10:04:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|258|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>Krohg på besök och skådespelsförfattaren Heiberg. Man gjorde musik, samtalade och drack försvarligt av herr Tiirkes många vinsorter och niohundra »snapsar». Det vilar en stämning som ur en av Hoffmanns fantastiska noveller över detta vilda nattliv i »Svarta Svinet», där underliga gestalter, diktare och fantaster, döko fram som irrbloss ur mörkret, spelade med i brokiga och tygellösa scener och åter gledo bort i dunklet. Både Strindberg själv och Prsybyszewski erbjuda åtskillig likhet med Hoffmanns skiftande och trolska figurer. Medelpunkten i kretsen var Strindberg. Han kunde trumpen spela sin cittra, tills han plötsligen lät sorgerna fara och blev den vildaste och uppsluppnaste av dem alla. Han hade här sin ''seconda primavera'' och sin sista, som han själv säger i »Inferno». Han upplevde med de unga damerna den ena romanen efter den andra av mer eller mindre het och flyktig beskaffenhet. Det var i denna krets, som han träffade sin blivande hustru, Frieda Uhl, dotter av en wienerjournalist och tidningsredaktör och själv skribent. »En helt ny typ i mitt liv — mjuk, fyllig, mörk! Och en genomdriven skälm!» — så skildrar henne Strindberg i ett brev. Som myggan till ljuset drogs hon mot detta underliga geni. De promenerade tillsamman, hon lånade ett villigt öra åt hans klagan, såg med vemod, att han ej kunde samla sig utan förstörde hälsa och framtid i Ferkelns stormiga nattliv. Hon greps av medlidande — en av de vägar, på vilka kärleken ofta vandrar till ett kvinnohjärta. En afton, då hon följt honom till hans port, för att han skulle gå hem och ej uppsöka värdshuset, gav hon honom genom floret en kyss på munnen. Det var först då, som det stod klart för Strindberg, att hon skulle bliva hans hustru, och efter många slitningar, brytningar och återföreningar ingicks äktenskapet på Helgoland våren 1893. Efter ett par veckor fortsatte de nygifta till London. Äktenskapet blev icke långvarigt. Efter smekmånaden flydde Strindberg till Rügen, där han en del av sommaren vistades med Adolf Paul och Tavaststjerna. Hustrun kvarstannade i<noinclude> <references/></noinclude> j2p52kqkkp2dzd37ky50ipkhe2ywbqr 104 225473 657447 2026-08-28T10:09:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|259}}</noinclude>London. Strindberg var alltjämt förföljd av penningbekymmer och i en djupt hypokondrisk sinnesstämning. I augusti tog han sin tillflykt till hustruns föräldrar, men sammanträffade sedan med frun i Berlin. De bosatte sig först i Brunn, därefter i Ardagger i Österrike. Under denna tid fortsatte Strindberg alltjämt sina forskningar. »Arbetar mycket, tänker mera, läser otroligt.» Frukten av detta forskningsarbete blev »Antibarbarus. I. Die Welt für sich und die Welt für mich». På hösten 1894 flyttade paret till Paris, varest den länge överhängande brytningen kom till stånd. Hustrun lämnade honom i januari 1895, och samtidigt inleddes skilsmässan. I Paris genomlevde Strindberg den i många avseenden mörkaste och mest sönderslitna perioden i hans liv. Han stod så gott som utan andra tillgångar än tillfälligt inflytande honorar och vad vännerna sammansköto åt honom. Han levde som en eremit, fortsättande sina underliga forskningar, stundom plågad av samvetskval, därför att han övergivit hustrun, och vridande sig under sömnlösa nätter vid tanken på barnen och deras framtid. Han var försänkt i djupaste melankoli för att så i nästa ögonblick åter finna tröst i förlitandet på framgången av sina chimära forskningar. Hamsun har i ett brev (19 mars 1895) skildrat Strindbergs belägenhet i Paris: »Strindberg er det ikke godt med. Jeg har faaet istand et Opraab i Aviserne for ham; men jeg ved ikke, hvad det förer til. De svenske Blade som Opraabet blev sendt til, tager det ikke ind, nævner det ikke … Han skylder der, hvor han bor … og han ved ikke, hvorlænge han faar være … Han mangler Klæder. Nu har han sidst paa vinteren gaaet i en lysegraa Sommerdragt, og dette generer ham en del, som rimligt er. Han kan heller ikke gaa til Folk slig, ikke en gang til Redaktörer … Vi skulde ud og spise en Aften, vi gik sammen. Vi standsed udenfor en Knejpe, som ikke saa for flot ud, og hvor ogsaa andre tarvelig udseende Folk gik ind. Men Strindberg sagde: Nej, her er for lyst for mig, her er for dyrt — lad os gaa et andet Sted. Men Maaden hvorpaa han sagde: her er for lyst for mig, greb mig voldsomt. Han sagde det ikke med nogen klagende Stemme<noinclude> <references/></noinclude> jhio8aqvdvv1wo5q9xsy2r8qsrqhwlm 104 225474 657448 2026-08-28T10:13:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|260|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>men ganske som et Faktum. Her er for lyst for mig. Og saa var det dog August Strindberg!» Det har ofta riktats anklagelser mot Strindberg för hans oerhörda retlighet och oberäknelighet i handel och vandel, för hans hänsynslösa angrepp på forna vänner, hans sätt att den ena dagen mottaga tjänster i en eller annan form och den andra hätskt förfölja sina välgörare. Dessa anklagelser äro tyvärr alltför ofta berättigade. Hela denna sida av Strindbergs karaktär framträder särskilt tydligt i breven till Adolf Paul från 1892—1894. Men redan vid denna tid låg själssjukdomen som en mörk skugga över hans liv. Hans ytterliga sinnesretlighet, hans ödeläggande misstänksamhet mot allt och alla voro alltför tydliga sjukdomssymptom, och man kan aldrig rätt bedöma Strindbergs förhållande till sin omgivning, om man icke även anlägger de patologiska synpunkterna. Jag har förut påpekat, hur omkring 1884 de sjukliga fenomenen i hans själsliv började antaga påtagliga och oroande former. Åtalet, som i hög grad upprev hans nerver, har säkerligen bidragit till sjukdomens utbrott. Han led under sina depressionstillstånd av fixa idéer och förföljelsemanier. Höjdpunkten nådde detta sjukliga tillstånd under de år, som Strindberg irrade hemlös och utblottad omkring på kontinenten. Han förföljdes nu av fullt utbildade vanföreställningar och hallucinationer. De obetydligaste småsaker av den mest heterogena beskaffenhet kombinerade han tillsamman, överallt anande ett djupt mystiskt samband. En stor dansk hund (han lider av hundskräck), som ligger och solar sig framför en villa, där han skall avlägga besök, är honom ett säkert tecken, att mannen, som bebor huset, är hans fiende. Han misstänker, att en »ryss» (Prsybyszewski), som lär befinna sig i Wien, ärnar förgöra honom på ockult sätt. En annan gång, då han troligen stått för länge över sina illaluktande deglar, tror han sig vara utsatt för ett förgiftningsförsök. Han gripes av fasa, när han måste lägga sig i en järnsäng, ty denna med sina resårspiraler och fyra lysande mässingskulor uppfattar han som en elektrisk maskin. Batteriet har han vanligen ej svårt att finna i något gammalt järnskräp eller en<noinclude> <references/></noinclude> 7s0hm2583ntd9wz9oke7o6jn62fggxu 104 225475 657449 2026-08-28T10:17:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657449 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|261}}</noinclude>kasserad spinnrock, som han upptäcker på vinden över sängen, eller också hör han, hur i ett angränsande rum en person hemlighetsfullt i en kappsäck nedsätter ett elektriskt batteri. För övrigt är det tillräckligt, att man slår en spik i en vägg, för att han skall misstänka en ny fara, ett eller annat hemlighetsfullt attentat av hans många fiender. Han lider av angina och känner plötsligen under natten så häftiga smärtor i hjärttrakten, att de stundom kasta honom ur sängen. Det är dessa fenomen, som han förklarar som elektriska utstrålningar. Hans luktsinne är sjukligt uppdrivet, och han hemsökes av hörselförnimmelser. Enhel månad hör han varje dag vid samma timma, hur man spelar Schumanns »Aufschwung». Detta är ett tecken på, att »Popoffsky» (Prsybyszewski) är i Paris, ty det är han, som spelar. Snart nog antog hela detta komplex av sjukliga idéer karaktären av religiöst grubbel. Han inser först dunkelt, sedan allt klarare, att det är högre makter, som förfölja och straffa honom. Han känner sig nämligen nu medveten om, att han är en stor syndare, men han inser också, att det är av kärlek, som makterna plåga honom. Här uppträder således skuldkänslan tydligt utpräglad, och det är väl just med dess hjälp, som han småningom arbetar sig ut ur de sjukliga föreställningarna. Han upptäcker nämligen, att skulden till all den förföljelse och det hat, som omger honom, kan ligga hos honom själv. Han har kraft att ikläda sig en botgörares skepnad och härigenom liksom avlyfta skuldbördan från sina axlar, ty han tror på möjligheten av att blidka makterna. Han ödmjukar sig nu till en viss grad och ändrar också sin — hygien. Ett lärorikt kapitel är det t. ex. att läsa om, hur makterna genom allehanda uppenbarelser tvinga honom att avstå från den ljuvliga absinten. Han känner sig bestämd för ett högt ändamål, vilket vet han ännu icke. Storhetsidéer av olika slag blanda sig således in i hans melankoliska depressiva föreställningar. Den ena gången har han gjort guld, den andra gången sänder gudarna ett för honom ensamt bestämt järtecken o.s.v. Det är klart, att i ett själstillstånd av denna sönderslitna<noinclude> <references/></noinclude> ghrrbcyko6dm7bdk33jlf18qs8s9fkw 104 225476 657450 2026-08-28T10:41:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|262|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>och disharmoniska läggning skulle alla de fantastiska och mystiska strömningar, som i detta ögonblick voro i omlopp i litteraturen, finna en tacksam jordmån. Under dessa år avlägsnar sig Strindberg alltmera från sin föregående empiristiska åskådning. Han blir mystiker. Han tangerar buddhismen och teosofien, vilken senare dock ej tycks synnerligen tillfredsställt honom. Suggestionen, som redan tidigare intresserat honom (»Hjärnornas kamp»), omtolkas nu ännu mera fantastiskt: blicken från en människa kan förorena honom, alla väsen stå i en slags mystisk korrespondens med varandra, han avstänger sig från sådana intryck, som äro honom obehagliga. Han kom redan nu i beröring med vissa ockulta riktningar inom franska författarvärlden. Han tror själv, att han har en dämon, vars ingivelser han måste följa, tror på förgörelsen på avstånd genom att man t. ex. med en nål sticker i den persons bild, som man vill skada, och han berättar, hur han sökt framkalla ett lindrigt sjukdomsfall hos sin sistfödda dotter för att åter förenas med den ännu älskade hustrun vid barnets sjukbädd. Han tror på själavandring och astralkroppar. Han tror på allt, på kuddorakel, spådomar i bläckfläckar, hoppressade på ett papper, på två bokstäver, som han finner på samma vägg eller fönsterglas, och trots all denna tro och övertro förblir han dock innerst samme underlige och misstrogne skeptiker som alltid. Ingen av dessa religiösa riktningar kunde helt tillfredsställa honom. Det är först, då han gör bekantskap med Swedenborg, som fjällen falla ifrån hans ögon, och han ser sig i stånd att förklara det dolda sambandet i människolivet. Redan det sätt, varpå den svenske siaren först möter honom, ter sig för honom som en hemlighetsfull hjälp från ovan. Han lärde först känna honom genom Balzacs hänförda skildring av hans läror i »Seraphita», som han första gången läste palmsöndagen den 29 mars 1896, Swedenborgs dödsdag. Sen förnyade han bekantskapen med honom hos svärmodern, som lånade honom ett tyskt utdrag ur hans arbeten. Men det var först i Lund, som han trädde i direkt beröring med Swedenborgs skrifter, i vilka han då fördjupade sig med stor iver. Det helvete, som Swe-<noinclude> <references/></noinclude> hw4o590h2ohzkkevy4dhnfjv02ucjc5