Sylvias visa 8

<mediawiki xmlns="http://www.mediawiki.org/xml/export-0.11/" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:schemaLocation="http://www.mediawiki.org/xml/export-0.11/ http://www.mediawiki.org/xml/export-0.11.xsd" version="0.11" xml:lang="sv">
  <siteinfo>
    <sitename>Wikisource</sitename>
    <dbname>svwikisource</dbname>
    <base>https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida</base>
    <generator>MediaWiki 1.47.0-wmf.17</generator>
    <case>first-letter</case>
    <namespaces>
      <namespace key="-2" case="first-letter">Media</namespace>
      <namespace key="-1" case="first-letter">Special</namespace>
      <namespace key="0" case="first-letter" />
      <namespace key="1" case="first-letter">Diskussion</namespace>
      <namespace key="2" case="first-letter">Användare</namespace>
      <namespace key="3" case="first-letter">Användardiskussion</namespace>
      <namespace key="4" case="first-letter">Wikisource</namespace>
      <namespace key="5" case="first-letter">Wikisourcediskussion</namespace>
      <namespace key="6" case="first-letter">Fil</namespace>
      <namespace key="7" case="first-letter">Fildiskussion</namespace>
      <namespace key="8" case="first-letter">MediaWiki</namespace>
      <namespace key="9" case="first-letter">MediaWiki-diskussion</namespace>
      <namespace key="10" case="first-letter">Mall</namespace>
      <namespace key="11" case="first-letter">Malldiskussion</namespace>
      <namespace key="12" case="first-letter">Hjälp</namespace>
      <namespace key="13" case="first-letter">Hjälpdiskussion</namespace>
      <namespace key="14" case="first-letter">Kategori</namespace>
      <namespace key="15" case="first-letter">Kategoridiskussion</namespace>
      <namespace key="90" case="first-letter">Tråd</namespace>
      <namespace key="91" case="first-letter">Tråddiskussion</namespace>
      <namespace key="92" case="first-letter">Summering</namespace>
      <namespace key="93" case="first-letter">Summeringsdiskussion</namespace>
      <namespace key="104" case="first-letter">Sida</namespace>
      <namespace key="105" case="first-letter">Siddiskussion</namespace>
      <namespace key="106" case="first-letter">Författare</namespace>
      <namespace key="107" case="first-letter">Författardiskussion</namespace>
      <namespace key="108" case="first-letter">Index</namespace>
      <namespace key="109" case="first-letter">Indexdiskussion</namespace>
      <namespace key="710" case="first-letter">TimedText</namespace>
      <namespace key="711" case="first-letter">TimedText talk</namespace>
      <namespace key="828" case="first-letter">Modul</namespace>
      <namespace key="829" case="first-letter">Moduldiskussion</namespace>
      <namespace key="1728" case="first-letter">Event</namespace>
      <namespace key="1729" case="first-letter">Event talk</namespace>
      <namespace key="2600" case="first-letter">Ämne</namespace>
    </namespaces>
  </siteinfo>
  <page>
    <title>Sylvias visa 8</title>
    <ns>0</ns>
    <id>7619</id>
    <revision>
      <id>657526</id>
      <parentid>207032</parentid>
      <timestamp>2026-08-29T09:48:59Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Lumarius</username>
        <id>19106</id>
      </contributor>
      <comment>/* */ Rättade stavfel: &quot;ätr&quot; till &quot;är&quot;</comment>
      <origin>657526</origin>
      <model>wikitext</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1674" sha1="rjvalaye8oxl9vo7nqm936ykeb474ki" xml:space="preserve">{{Titel|Somna, du min våg, i västanfjärdar|Zacharias Topelius|förra=[[Sylvias visa 7|Nu låt sorgen fara]]|nästa=[[Sylvias visa 9|Och nu är det jul i min älskade nord]]|kommentar= [[Sylvias visor|Sylvias visa 8]], som ingår i diktverket [[Ljungblommor]] med rubriken ''Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på havet''.  Diktad på Alön, 17 Augusti 1853. {{Wikipedialänk|Zacharias Topelius}}}}


&lt;poem&gt;
Somna, du min våg, i västanfjärdar,
somna sakta mot holmens strand!
Slockna, du min sol, i molnets världar,
slockna stilla vid himlens rand!
Bryt, du starka storm, din vilda vinge av!
Flyg i duvohamn allt kring det vilda hav!
Gunga roligt i vågens famn;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas hamn.

Kom, du tysta, kom, du underbara,
höga natt över spegelfjärd!
Havet somnar. Tusen, tusen klara
stjärnor blinka ur djupets värld.
Var är hon, som brinner, hög, ovanskelig,
ensam bland de tusen, ensam där för mig?
Var är du, o min stjärna nu?
Långt, långt i fjärran ensam brinner du.

Ja, jag ser dig, klara stjärnestromma,
det var dig, som i livets storm och dimma
saligt log i mitt hjärtas natt.
Göm ditt hulda öga ej i molnet mer;
o, jag ser på dig, som man på våren ser,
när en vinter i hjärtat rår;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår.

Havet sover. Evigheten strålar
stum, högtidlig på jordens sorg,
och det tysta, mörka djupet målar
nya riken i nattens borg.
Gunga mellan världar, du min båt!
O, var skall du hamna på din långa stråt?
Var, o var är ditt lugna bo?
Långt, långt i fjärran är mitt hjärtas ro.
&lt;/poem&gt;

[[Kategori:Poesi]]
[[Kategori:Sångtexter]]
[[Kategori:Zacharias Topelius]]</text>
      <sha1>rjvalaye8oxl9vo7nqm936ykeb474ki</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/65</title>
    <ns>104</ns>
    <id>151393</id>
    <revision>
      <id>657474</id>
      <parentid>609533</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:45:23Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657474</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3364" sha1="5ljnf94t778yuynpmvy7f9scjfpld7e" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}&lt;/noinclude&gt;&lt;h2 align=center style=&quot;border-bottom:none&quot;&gt;A.&lt;/h2&gt;

{{ssgl13ank|A1|A}} (pl. '''ær''', VG.* dat. '''aum'''), f. å. VG.*
U.* SM.* VM.* ME. B. 26: {{m|4}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Oter}},
{{ssgl13lnk|Sunnan|Sunnæn}}, {{ssgl13lnk|Almænnigs_a|Almænnigs a}}.

A (æ, VG.*), præp. m. dat. l. acc. 1)
på, i (s, v); betecknar eg. stället
a) på l. b) i hvilket något finnes (quies
in loco), l. c) på l. d) i l. e) till hvil-
ket det kommer (motus ad locum); 2)
vid, invid, bredvid; 3) tiden a) då nå-
got sker, b) l. under hvilken det fort-
far. Genom bildlig härledning från för-
utnämnda bemärkelser betecknar a 4)
grunden, hvarpå något hvilar l. beror;
5) saken, hvarpå en verksamhet lika-
som nedlägges; 6) tillfället då något sker;
7) saken, hvarpå något likasom tilläg-
ges, då det följer efter den; 8) det,
hvarpå något har afseende; 9) tillstån-
det, hvari något är; 10) föremålet, a)
åt hvilket en handling syftar, b) l. mot
hvilket en sak l. handling är rigtad, c)
l. som något angår (om, angående,
beträffande); 11) adv:er (utan efter-
följ. substantivum l. föregående rela-
tivum som visar på ett förut nämndt
substantivum) derutöfver, dessutom; ut-
om mångfaldiga andra mer eller min-
dre obestämda förhållanden, som måste
hänföras under dessa titlar, utan att.
till deras förklaring kunna antagas lika
många olika bem:er, såsom man kan
finna af följande exempel: 1a) a akri,
vægh, bole, kirkiubole, iorp, torghe,
vagni, vagla, på åkren &amp;c. VG.* OG.*
U. G. a odmarkar (för - kum), VG. I.
K. 20: 2. ovan a, se Ovan. up a, se Up,
Uppa. ovan a iorpinne, se Jorp. avaxter
pen a (n. iorb) aflas, VG. II. A. 21.
hus iru a (n. akri), G.* sa ær gær
værk a (mylnustapi), VG. I. M. 2. lig-
gera (n. gripi) hælda, VG. I. FS. 6: 4.
vapn a (n. sik) hava, ME. Kg. 11: 3.
sum a (n. bole 1. akri) ær sait, VG.*
agha 1. byggia a babin land, se Land.
fa vita a annars aign, hafva rättighet
att fara öfver en annans jord, G. 64.
havir bropirin boit a (n. iorb) margh
ar, ÖG.* halda a barni, vakni &amp;c. VG.*
hava sit mærke a hvario, St.* binda
hænder a bak manni, þu hafpi spint a
baki &amp;c., se Baker. sum a (n. bak) leg þu,
G.* fa skatha a bygning sinne, St.* a
fæþerni l. möþerni, på fäderne- l.
mödernesidan, VG.* &amp;c. hittir (n. han) a
(hæsti &amp;c.) last, U. Kp. 5: pr, l. fa
misfyrmilse a sik, SM.* venzl ir manni
a hendi, se Hand. varþæ skær a skra,
se Skra. dræpa man a drap, ɔ: strax
efter dråpet, på stället, så att han kunde
falla på den dräpne, VG. II. Dr. ind. 17,
jfr. c. 17. liggi (ogilder) a værkum sinum,
ligge ogild på sina gärningar, ɔ: om
han blir dräpen å bar gärning, se Værk.
öghun, föter &amp;c. a manni, ɔ: hans ögon,
fötter &amp;c. [[SSGL1/I_O#6|VG. I. O. 6]]; II. Add. 7: {{m|4}};
ÖG. Eþs. 1: {{m|4}}; Vaþ. 18: {{m|1}}; 21: pr;
VM. II. M. 21: 2; St.* '''ögha a fæ''',
ÖG. B. 24: {{m|4}}. '''hiul a qværn''', ÖG. B. 28:
{{m|4}}. '''fæ in taka a garþalöso''', ɔ: &lt;b&gt;a garþalösi iorþ&lt;/b&gt;, VG.* '''skæra a annan''', ɔ: på
en annans jord, ÖG. B. 7: pr; U.* H.*
'''byr slar''' l. '''aværkar a by''', &lt;b&gt;þu haver skurit a mik&lt;/b&gt;, &lt;b&gt;kallar man qværn bygda vara ut a sik&lt;/b&gt;, ɔ: på bys, min, sin jord, ÖG.*
'''vaþ ligger a manni''' l. '''man''', &lt;b&gt;vaþ ær vaþit
a ymsa&lt;/b&gt;, se Vaþ. '''mæta ut''' l. '''böta'''&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>5ljnf94t778yuynpmvy7f9scjfpld7e</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/810</title>
    <ns>104</ns>
    <id>151665</id>
    <revision>
      <id>657455</id>
      <parentid>609715</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:10:57Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657455</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3608" sha1="k8l6a43xq7t63g55zbgzt61hyftdv3t" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|746|''Þing — Þingfiæll.''}}&lt;/noinclude&gt;landet, hvilkas inbyggare i
hedendomens tid kommo tillsamman för att
offra; '''smeri þ.''' )( '''þriþiunger''' och '''land alt''',
G.*, men sedan hade gemensamma
tingsställen, )( '''sokn, land, landar allir''';
'''byti III marker''' l. '''oyra -gi''', G.* Då man
jfr. orden: &lt;b&gt;afraþ fram setia a hunderis
-gi&lt;/b&gt; och: &lt;b&gt;hinum til segia sum utan -gs
ier&lt;/b&gt;, är det tydligt att '''þ.''', då därmed
betecknas ett visst slags tingslag, är d.
s. hvars ting kallas '''hunderis þing''', och
att således '''hunderi''' är det som
vanligen kallas '''þ.''', hvarför ock T. öfvs:ren
rätteligen har '''ding, dinges manne''' för
'''hunderi, hunderis men'''; men att o. '''þ'''.
äfven brukades i bem. af större
tingslag, synes däraf, att det säges: &lt;b&gt;eptir
þy sum þ. ier haut til&lt;/b&gt;, hvarefter
nämnas '''siettunger''', som endast hade ting
i särskilda '''hunderi''', samt '''þriþiunger'''
och '''land alt'''. I den förut s. 377
nämnda berättelsen om Gotland af år 1654
uppräknas de ting som på den tiden
hörde til hvar sätting, äfvensom de
fjärdingar, tredingar l. hälfter, som
voro delar af dessa ting; i hvart ting var
en domare (s. 381, 392); ännu på vår
tid är Gotland, likasom då, deladt i 20
så kallade ting, hvilka dock ej stå i
sammanhang med domstolsväsendet, l.
hafva annan betydelse, än att två så
dana ting höra till hvart
länsmans-distrikt.

Þinga (þingta), v. n. 1) hålla ting, ting-
ta. VG. SM. H.* ME.* Chr.* Jfr. Bi-
hanget. 2) laghþinga. ær til mans
laghlika -gat ok til þings stæmt, VM.*

Thinga (tinga), v. a. tinga, betinga,
göra föreg. aftal (om köp &amp;c.). Sk.* St.*
Jfr. Forthinga, Oförtingadher.

Þinganga, se Þings ganga.

Þinga nöti, se Þingunöti.

Þingari (þinghriþ), f. tingstermin,
tid för tings hållande. -þir skulu þrea
vara, i fyrstu þ. l. -þum, mællan -þi,
-þum l. -þa, &amp;c. VM.*

Þingat (þengat, þighat, thiat), adv.
dit. VG.* G. Sk.* ME.*

Þing buþ, n. bud angående tings hål-
lande. ÖG.* -þit ær fullt, buþskaper
varþer fullaþer, såsom i det följ. sä-
ges, SM.*

Thingbenk, m. bänk i tingssalen. alle
fire -kæ skæræ man, ɔ: alla de vid tin-
get närvarande män, som sutto på de
fyra vid tingssalens väggar ställda bän-
karne, Sk.*, där några yngre hss. för
fire -ke hafva tingmendene. Jfr. Ting
stock, och Mb. ''D. Gl.'' o. tingbænk.

Thingdagh, se Þings dagher.

Tingest, m. = þing 1. Chr.*

Þingfall, Þings fall, n. uteblifvande af
ting, därför att icke tillräckligt antal
af människor infunnit sig. SM.* H.* go-
ra þ, vålla tingfall genom underlåtan-
de alt infinna sig vid tinget, U.* SM.*
H.* böta p., SM.*

Þingfastar, m. pl. fastar vid jorda-
köp, hvilka nämndes på tinget. )( gard-
fastar, VM.*

Þingfiæll, n. (Isl. þingbrekka, lögberg)
tingshög, kulle l. bärgshöjd, hvarpå ting
hölls. hema a -lum, ɔ: på tinget i qvin-
nans hemort, SM.*, där en hs. för -lum
har thingfialum, och flera yngre hss.
-fiolom, hvilket erinrar om det Isl. mót-
fjalir, som kunnat synas, likasom mot-
stukkar, beteckna en stängsel omkring
tingsplatsen, med den skilnad, att mot-
stockarne voro uppresta stolpar, mót-
fjalir däremot bräder som voro hori-
sontalt uppslagna, med ändarne fästa-
de vid dessa stolpar, och sålunda bil-
dade ett plank; så har ock sistnämn-
da ord i gl. vid G. blifvit förklaradt,
likasom i ordregistret i Fornm. sög. XII,
Köpenh. 1837, där mótfjalir säges be-
tyda fjalir lagðar i kringum samkomu-
stað, vebönd, en tydning som synes be-&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>k8l6a43xq7t63g55zbgzt61hyftdv3t</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657458</id>
      <parentid>657455</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:16:25Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657458</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3651" sha1="o7xpak1xjqdxyly1a33mkw0ca6dr820" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|746|''Þing — Þingfiæll.''}}&lt;/noinclude&gt;landet, hvilkas inbyggare i
hedendomens tid kommo tillsamman för att
offra; '''smeri þ.''' )( '''þriþiunger''' och '''land alt''',
G.*, men sedan hade gemensamma
tingsställen, )( '''sokn, land, landar allir''';
'''byti III marker''' l. '''oyra -gi''', G.* Då man
jfr. orden: &lt;b&gt;afraþ fram setia a hunderis
-gi&lt;/b&gt; och: &lt;b&gt;hinum til segia sum utan -gs
ier&lt;/b&gt;, är det tydligt att '''þ.''', då därmed
betecknas ett visst slags tingslag, är d.
s. hvars ting kallas '''hunderis þing''', och
att således '''hunderi''' är det som
vanligen kallas '''þ.''', hvarför ock T. öfvs:ren
rätteligen har '''ding, dinges manne''' för
'''hunderi, hunderis men'''; men att o. '''þ'''.
äfven brukades i bem. af större
tingslag, synes däraf, att det säges: &lt;b&gt;eptir
þy sum þ. ier haut til&lt;/b&gt;, hvarefter
nämnas '''siettunger''', som endast hade ting
i särskilda '''hunderi''', samt '''þriþiunger'''
och '''land alt'''. I den förut [[Sveriges_Gamla_Lagar/Band_XIII/L#Laigi|s. 377]]
nämnda berättelsen om Gotland af år 1654
uppräknas de ting som på den tiden
hörde til hvar sätting, äfvensom de
fjärdingar, tredingar l. hälfter, som
voro delar af dessa ting; i hvart ting var
en domare (s. 381, 392); ännu på vår
tid är Gotland, likasom då, deladt i 20
så kallade ting, hvilka dock ej stå i
sammanhang med domstolsväsendet, l.
hafva annan betydelse, än att två så
dana ting höra till hvart
länsmans-distrikt.

Þinga (þingta), v. n. 1) hålla ting, ting-
ta. VG. SM. H.* ME.* Chr.* Jfr. Bi-
hanget. 2) laghþinga. ær til mans
laghlika -gat ok til þings stæmt, VM.*

Thinga (tinga), v. a. tinga, betinga,
göra föreg. aftal (om köp &amp;c.). Sk.* St.*
Jfr. Forthinga, Oförtingadher.

Þinganga, se Þings ganga.

Þinga nöti, se Þingunöti.

Þingari (þinghriþ), f. tingstermin,
tid för tings hållande. -þir skulu þrea
vara, i fyrstu þ. l. -þum, mællan -þi,
-þum l. -þa, &amp;c. VM.*

Þingat (þengat, þighat, thiat), adv.
dit. VG.* G. Sk.* ME.*

Þing buþ, n. bud angående tings hål-
lande. ÖG.* -þit ær fullt, buþskaper
varþer fullaþer, såsom i det följ. sä-
ges, SM.*

Thingbenk, m. bänk i tingssalen. alle
fire -kæ skæræ man, ɔ: alla de vid tin-
get närvarande män, som sutto på de
fyra vid tingssalens väggar ställda bän-
karne, Sk.*, där några yngre hss. för
fire -ke hafva tingmendene. Jfr. Ting
stock, och Mb. ''D. Gl.'' o. tingbænk.

Thingdagh, se Þings dagher.

Tingest, m. = þing 1. Chr.*

Þingfall, Þings fall, n. uteblifvande af
ting, därför att icke tillräckligt antal
af människor infunnit sig. SM.* H.* go-
ra þ, vålla tingfall genom underlåtan-
de alt infinna sig vid tinget, U.* SM.*
H.* böta p., SM.*

Þingfastar, m. pl. fastar vid jorda-
köp, hvilka nämndes på tinget. )( gard-
fastar, VM.*

Þingfiæll, n. (Isl. þingbrekka, lögberg)
tingshög, kulle l. bärgshöjd, hvarpå ting
hölls. hema a -lum, ɔ: på tinget i qvin-
nans hemort, SM.*, där en hs. för -lum
har thingfialum, och flera yngre hss.
-fiolom, hvilket erinrar om det Isl. mót-
fjalir, som kunnat synas, likasom mot-
stukkar, beteckna en stängsel omkring
tingsplatsen, med den skilnad, att mot-
stockarne voro uppresta stolpar, mót-
fjalir däremot bräder som voro hori-
sontalt uppslagna, med ändarne fästa-
de vid dessa stolpar, och sålunda bil-
dade ett plank; så har ock sistnämn-
da ord i gl. vid G. blifvit förklaradt,
likasom i ordregistret i Fornm. sög. XII,
Köpenh. 1837, där mótfjalir säges be-
tyda fjalir lagðar i kringum samkomu-
stað, vebönd, en tydning som synes be-&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>o7xpak1xjqdxyly1a33mkw0ca6dr820</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/722</title>
    <ns>104</ns>
    <id>151700</id>
    <revision>
      <id>657483</id>
      <parentid>609616</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:30:51Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657483</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3875" sha1="lccw5fj4zeglucnurm31sx1shqk9w3x" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|658|''Tylft — Tækt.''}}&lt;/noinclude&gt;-tir sköta l. arva, 36 pilar, SM.* H.*
2) ett antal af tolf män, som tillsam-
man svuro i den däraf så kallade tylf-
tareden; äfven själfva eden som gicks
af desse tolf män. VG.* U.* firi (sinni)
t. ganga (ok sværia), om vitnena som
skulle svärja (i föreden) före hvar tylft,
och framträda inför den tylft till hvil-
ken de hörde, för att aflägga vitnes-
eden, som sedan skulle af tylften be-
kräftas, VG.* t. firi ganga för firi t.
ganga, se Ganga 6. bæra vitni firi . i
t., VG.* standa i t., dellaga i tylflar-
eden, VG.*; säges äfven om vitnena
som, enligt VG.*, då de hade aflagt sin
ed, skulle sipan 1. ater i t. (l. i epe)
standa, : vara bland de tolf (och så-
ledes inberäknade med dem som skulle
gå själfva tylflareden; sådan är äfven
meningen på det mindre tydliga stället
I. R. 6, där det heter: væria sik map
tolf manna epe ok tvæggta manna vit-
num af þem tolf ek sipan i t. standa,
: och med vitnesbörd af två män, som
skulle vara af de tolf, och, sedan de
hade vitnat, stå i tylften, 1. deltaga i
tylftareden. half t., : sex mäns ed,
Sk. t. a fæperni ok half t. a moper-
ni, ed af 12 män å fädernet och 6 män
å mödernet, VG.*, jfr. II. Add. 2: 12, 13,
där en sådan ed kallas atertan manna
eper. tvænni -ter, dubbel tylftared, 1.
24 mäns ed, VG.* Sk.* þrænne -ter,
tredubbel tylflared 1. 36 mäns ed, ÖG.*
Sk. vita mæp þrættan takum ok þræt-
tan tylftum, o med 13 särskilda tylf-
tareder och en take för hvardera, ÖG.
Dr. 20:1; R. 11:1. Jfr. Tylftar eper; Tvæ-,
Pretylfter.

Tylftar eþer (tylfta eþer; tyltær eþ,
Sk. XII eþer, VG. II. G. 12. not. {{m|25}}; III.
84.), m. tolf mäns ed (se Tylft 2). VG.*
ÖG.* Sk.* lösa nam mæþ skuld mæþ
-eþe, ɔ: genom skuldens betalande
jämte tylftared därom, &lt;b&gt;at han a hanum eig
mera at gælda&lt;/b&gt;, VG. I. R. 7: {{m|1}}. jfr. pr. &lt;b&gt;t.
laghfastæ mannæ&lt;/b&gt; l. '''oþolbondæ''', Sk.*
'''tvigiæ''' (l. '''tho''') '''tyltær eþ''', '''þriggiæ''' (&lt;b&gt;thre,
trenne&lt;/b&gt;) '''tyltær''' (rättare '''tylta''', gen. pl. af
'''tylt''') '''eþ''', två l. tre tylfters ed, dubbel
l. tredubbel tylftared (jfr. {{ssgl13lnk|Tylft}}), Sk.*

{{ssgl13ank|Tymæ}}, {{ssgl13ank|Tymber}}, se Tima, Timber.

{{ssgl13ank|Tynna}}, se Tunna.

{{ssgl13ank|Tyrfa}}, '''tyrva''' (impf. pl. tyrfdhu), v. a.
(af torf; Isl. tyrfa, eg. täcka med torf,
äfven kasta torf på en annan; AS. torfian,
kasta, mid stanum torfian, stena) kasta,
slå med kastande, prov. torfva till. t.
man (til bana) map stenum, stena, VG.*
U.* VM. II. M. 12: 1.

{{ssgl13ank|Tysvar}} (&lt;b&gt;tvisvær, tysver, tvesvar, tisvær,
tösvar, tysva; tössver, tösser,&lt;/b&gt; Sk.), adv.
(Isl. '''tvisvar, tysvar''') två gånger. ÖG.*
VM.* Sm.* Sk.* ME.* St.* Chr.* &lt;b&gt;t. sva
goth&lt;/b&gt; l. '''megit''', ɔ: dubbelt, Sk.*

{{ssgl13ank|Tyund}}, {{ssgl13ank|Tyþir}}, se Tiund, Tiþer 2.

{{ssgl13ank|Tæ}}, se Ta, n.

{{ssgl13ank|Tæbundin}}, adj. (af ta, n.) = '''gatu bundin'''. U.* VM. II. B. 1: pr.

{{ssgl13ank|Tækiu_fæ|Tækiu fæ}}, tækkiu fæ, n. (af taka) krea-
tur (l. annan egendom) som man på
en annans vägnar emottagit. VG.* Jfr.
Tækio maþer.

{{ssgl13ank|Tækio_maþer|Tækio maþer}} (tækiuman, tækkiuma-
þer, takuman), m. i allm. en man
som på en annans vägnar emottager
något. krævia -mæn, begära att män
må blifva förordnade att emottaga bö-
terna, VG.*, där således t. var d. s.
som en taki, hos hvilken böterna sat-
tes i qvarstad till sakens slut. Jfr. Tæk-
in fæ. 2) uppbördsman, som på konun-
gens vägnar upptog utskylder. U.* ke-
nungs t., VM.*

{{ssgl13ank|Tækkia}}, f. (af taka, f.) emottagande
(af jord på arrende), äfven arrendetid.
Se Bolatækkia.

{{ssgl13ank|Tækt}} (pl. -tir), f. (af taka) 1) (i sam-
mansättningar) tägt, tagande. Se Af-,
Bata-, Bi-, Hesta-, Ikorna-, In-, Ler-,&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>lccw5fj4zeglucnurm31sx1shqk9w3x</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657484</id>
      <parentid>657483</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:31:50Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657484</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3954" sha1="51wra7kdi8jy4pufjkqwiv372fcj7jw" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|658|''Tylft — Tækt.''}}&lt;/noinclude&gt;-tir sköta l. arva, 36 pilar, SM.* H.*
2) ett antal af tolf män, som tillsam-
man svuro i den däraf så kallade tylf-
tareden; äfven själfva eden som gicks
af desse tolf män. VG.* U.* firi (sinni)
t. ganga (ok sværia), om vitnena som
skulle svärja (i föreden) före hvar tylft,
och framträda inför den tylft till hvil-
ken de hörde, för att aflägga vitnes-
eden, som sedan skulle af tylften be-
kräftas, VG.* t. firi ganga för firi t.
ganga, se Ganga 6. bæra vitni firi . i
t., VG.* standa i t., dellaga i tylflar-
eden, VG.*; säges äfven om vitnena
som, enligt VG.*, då de hade aflagt sin
ed, skulle sipan 1. ater i t. (l. i epe)
standa, : vara bland de tolf (och så-
ledes inberäknade med dem som skulle
gå själfva tylflareden; sådan är äfven
meningen på det mindre tydliga stället
I. R. 6, där det heter: væria sik map
tolf manna epe ok tvæggta manna vit-
num af þem tolf ek sipan i t. standa,
ɔ: och med vitnesbörd af två män, som
skulle vara af de tolf, och, sedan de
hade vitnat, stå i tylften, 1. deltaga i
tylftareden. half t., : sex mäns ed,
Sk. t. a fæperni ok half t. a moper-
ni, ed af 12 män å fädernet och 6 män
å mödernet, VG.*, jfr. II. Add. 2: 12, 13,
där en sådan ed kallas atertan manna
eper. tvænni -ter, dubbel tylftared, 1.
24 mäns ed, VG.* Sk.* þrænne -ter,
tredubbel tylflared 1. 36 mäns ed, ÖG.*
Sk. vita mæp þrættan takum ok þræt-
tan tylftum, o med 13 särskilda tylf-
tareder och en take för hvardera, ÖG.
Dr. 20:1; R. 11:1. Jfr. {{ssgl13lnk|Tylftar_eþer|Tylftar eþer}}; Tvæ-,
Þretylfter.

{{ssgl13ank|Tylftar_eþer|Tylftar eþer}} ('''tylfta eþer; tyltær eþ,'''
Sk. '''XII eþer''', VG. II. G. 12. not. {{m|25}}; III.
84.), m. tolf mäns ed (se Tylft 2). VG.*
ÖG.* Sk.* &lt;b&gt;lösa nam mæþ skuld mæþ
-eþe&lt;/b&gt;, ɔ: genom skuldens betalande
jämte tylftared därom, &lt;b&gt;at han a hanum eig
mera at gælda&lt;/b&gt;, VG. I. R. 7: {{m|1}}. jfr. pr. &lt;b&gt;t.
laghfastæ mannæ&lt;/b&gt; l. '''oþolbondæ''', Sk.*
'''tvigiæ''' (l. '''tho''') '''tyltær eþ''', '''þriggiæ''' (&lt;b&gt;thre,
trenne&lt;/b&gt;) '''tyltær''' (rättare '''tylta''', gen. pl. af
'''tylt''') '''eþ''', två l. tre tylfters ed, dubbel
l. tredubbel tylftared (jfr. {{ssgl13lnk|Tylft}}), Sk.*

{{ssgl13ank|Tymæ}}, {{ssgl13ank|Tymber}}, se Tima, Timber.

{{ssgl13ank|Tynna}}, se Tunna.

{{ssgl13ank|Tyrfa}}, '''tyrva''' (impf. pl. tyrfdhu), v. a.
(af torf; Isl. tyrfa, eg. täcka med torf,
äfven kasta torf på en annan; AS. torfian,
kasta, mid stanum torfian, stena) kasta,
slå med kastande, prov. torfva till. t.
man (til bana) map stenum, stena, VG.*
U.* VM. II. M. 12: 1.

{{ssgl13ank|Tysvar}} (&lt;b&gt;tvisvær, tysver, tvesvar, tisvær,
tösvar, tysva; tössver, tösser,&lt;/b&gt; Sk.), adv.
(Isl. '''tvisvar, tysvar''') två gånger. ÖG.*
VM.* Sm.* Sk.* ME.* St.* Chr.* &lt;b&gt;t. sva
goth&lt;/b&gt; l. '''megit''', ɔ: dubbelt, Sk.*

{{ssgl13ank|Tyund}}, {{ssgl13ank|Tyþir}}, se Tiund, Tiþer 2.

{{ssgl13ank|Tæ}}, se Ta, n.

{{ssgl13ank|Tæbundin}}, adj. (af ta, n.) = '''gatu bundin'''. U.* VM. II. B. 1: pr.

{{ssgl13ank|Tækiu_fæ|Tækiu fæ}}, tækkiu fæ, n. (af taka) krea-
tur (l. annan egendom) som man på
en annans vägnar emottagit. VG.* Jfr.
Tækio maþer.

{{ssgl13ank|Tækio_maþer|Tækio maþer}} (tækiuman, tækkiuma-
þer, takuman), m. i allm. en man
som på en annans vägnar emottager
något. krævia -mæn, begära att män
må blifva förordnade att emottaga bö-
terna, VG.*, där således t. var d. s.
som en taki, hos hvilken böterna sat-
tes i qvarstad till sakens slut. Jfr. Tæk-
in fæ. 2) uppbördsman, som på konun-
gens vägnar upptog utskylder. U.* ke-
nungs t., VM.*

{{ssgl13ank|Tækkia}}, f. (af taka, f.) emottagande
(af jord på arrende), äfven arrendetid.
Se Bolatækkia.

{{ssgl13ank|Tækt}} (pl. -tir), f. (af taka) 1) (i sam-
mansättningar) tägt, tagande. Se Af-,
Bata-, Bi-, Hesta-, Ikorna-, In-, Ler-,&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>51wra7kdi8jy4pufjkqwiv372fcj7jw</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/444</title>
    <ns>104</ns>
    <id>151943</id>
    <revision>
      <id>657463</id>
      <parentid>610855</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:23:27Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657463</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3972" sha1="930ugmqs2eq3zea084zospdhr7b196s" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|380|''Landamæri — Landskap.''}}&lt;/noinclude&gt;gränser (jfr. Lat. ''fines'', Hebr. גבול).
'''siu biskupsdöme''' &amp;c. &lt;b&gt;mæþ -rum þera, hus ok
land mæþ arlikum ingældum ok -rum
þera, land a l.&lt;/b&gt; (på dess område) '''væria'''
&amp;c. SM.* ME. Kg. 1, 3: {{m|1}}; 5: {{m|5}}; Chr.*

{{ssgl13ank|Landamærki}}, n. gränsmärke mällan
landskap. VG.*

{{ssgl13ank|Landar}}, se Landi.

{{ssgl13ank|Landboa_bol|Landboa bol}}, n. gård som inehafves
af landbo, utarrenderad gård. ÖG.*

{{ssgl13ank|Landboa_iorþ|Landboa iorþ}}, f. = {{ssgl13lnk|Landboa_bol|landboa bol}}. ÖG.*

{{ssgl13ank|Landboe}} ('''landbo'''; '''-bo''' för '''-boa''', gen.
pl. VG. IV. 16: {{m|12}}.), m. landbo,
arrendator. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. I. Eþs. 2:
{{m|4}}; H. J. 5; Sm. 2: {{m|1}}. not. {{m|26}}; G.* Sk.* ME.
Egn. 30: pr; Eþs. 9; SVþ. 9. &lt;b&gt;skattabonde
eller l.&lt;/b&gt;, Chr. B. 19: pr. Detta ord
förekommer i yngre hss. i st. f. '''bryti''' på
några ställen af Sk.* Jfr. Bondi, Bry-
ti, Jorbattari, Jorbaghandi, Lanardro-
ten, Land droten, Aghandi; Almænnings-,
Kirkiu landboe.

{{ssgl13ank|Landbonde}}, m. = {{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}. U.*

{{ssgl13ank|Land_droten|Land droten}}, '''lands droten''', m.
husbonde. )( {{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}, ÖG.* &lt;b&gt;dræpa l. sin&lt;/b&gt;, VG.*
Detta ord har genom en falsk
härledning uppkommit af '''landroten''' l.
'''lanardroten'''; se {{ssgl13lnk|Lanardroten}}.

{{ssgl13ank|Landfaster}}, adj. fast vid land (på
sjöbottnen). '''l. holmber''' )( {{ssgl13lnk|Flotholmber|flotholmber}}, U.*

{{ssgl13ank|Landfæsta}}, f. ett stycke land vid
brädden af en ström, vid hvilket den till
en qvarn hörande dammbyggnaden
fästes; l. rättigheten att vid en annans
jord fästa en sådan byggnad. &lt;b&gt;fa l. mæþ
fæst ok umfærd&lt;/b&gt;, '''köpa l.''', VG.* Jfr. Garþ
fæstæ.

{{ssgl13ank|Landfæste}}, n. (N. =; Isl. landfestar, f.
pl.) fästa, tåg hvarmed ett fartyg bin-
des vid land. St.* Jfr. Fæst 4.

{{ssgl13ank|Landgildi}}, n. (af gælda) 1) landgille,
afrad. Sk.* 2) = landgæld. ME.*

{{ssgl13ank|Landgæld}}, n. = afgæld 1. ME.*

{{ssgl13ank|Landgöma}}, f. landets förvarande
skyddande (för fiendtligt infall). U.*

{{ssgl13ank|Landi}} (pl. -dar, -da; lænder, VG. II. p.
47. allandæ för alla landæ, VG.*), m.
(Isl. =) landsman, landskapets inbyg-
gare. allir -dar, VG. I. R. 2; II. R. 2;
G.* Sk.* hans l., varir -da, hans lands-
man, våra landsmän, VG. I. p. 13; II. p.
47. byti allum -dum &amp;c. G.* -da sak,
böter som tillfalla landsmännen, G.*
þæt kumber up firi alla -da, ɔ: för lands-
männen på landstinget (gutnalþing), G.*
-da döma, n. det på landstinget sam-
lade folket, Sk.*

{{ssgl13ank|Landroten}}, se {{ssgl13lnk|Lanardroten}}.

Lands almænninger, -asyn, se Almæn-
ninger 3 d, Asyn 3.

Lands bok, f. = landsins bok, se Bok.
væþia sik undir sina l., H.*

Lands bro, f. bro, hvilken det åligger
flera härad att bygga och underhålla.
ME.* Chr. B. 3: 2.

{{ssgl13ank|Lanzby}}, m. landsby, by på landet. Sk.*

{{ssgl13ank|Landsdomari}}, m. 1) konungens
ämbetsman, som på konungens vägnar
utöfvade högsta domare- och
verkställande magten inom landskapet. VG.*
Jfr. Domari 1, Lands hærra. 2) domare
på landet, landtdomare. 1. af siettungi,
G. 3) landsdomare, domare öfver hela
landskapet. Sk.* l. i skane, Sk.*

Lands droten, se Land droten.

{{ssgl13ank|Landsfogate}} (landsfougte), m.
landshöfding. Chr.* konungs 1., Chr.*

Lands hærra, m. = landsdomari. VG.*
Jfr. Hærra 3.

{{ssgl13ank|Landshöfdinge}}, m. = landsfogate. Chr.*,
där dock d. o. endast förekommer i en
af de yngsta hss:na, felaktigt för hæ-
redshöfdinge. lands höfþingiar, VG. IV.
15:10, hör ej hit; se Höfþingi.

{{ssgl13ank|Landsiord}}, f. ett genom skriffel
tillkommet ord, som i en yngre hs.
förekommer i st. f. buz iord, VG.*

{{ssgl13ank|Landskap}} (landsskap), n. landskap.
VG.* U.* SM.* ME.* Chr. Tg. 40: pr. alla
(rättare all) 1. hær af riket, St. Add. A.

{{nop}}&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>930ugmqs2eq3zea084zospdhr7b196s</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/446</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155042</id>
    <revision>
      <id>657471</id>
      <parentid>609308</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:36:15Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657471</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3561" sha1="7k6kjn3prm7zamgrcd8m2eiduz4knnp" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|382|''Lands vægher — Langleker.''}}&lt;/noinclude&gt;vægher, þings vægher, VG.* ME.* Chr.
B. 3: {{m|2}}, {{m|6}}.

Landsþing, n. landsting, ting för ett
helt landskap. VG.* U.* SM.* H.* Sk.*
ME.*; se vidare om landstingen i Hel-
singland och Skåne, gl:na vid H. och
Sk. Genom K. Eriks af Pomern stad-
ga af 1413 (hoS HADORPH efter BjR. s.
37-39) påböds att räfsteting skulle hål-
las två gånger om året i hvart land-
skap, då vissa af Konungen förordna-
de män, hvaribland lagmännen, skulle
dömma i högsta instans, men däremot
skulle inga andra lagmansting hållas;
sålunda kom i stället för de gamla lands-
tingen en konglig öfverdomstol, hvar
för i Chr., med undantag af några ur
ME. afskrifna ställen (B. 26: 4; Tg. 1:
pr; Tj. 32.), l. endast nämnas i förbin-
delsen ræfst eller 1. (se Ræfst), som
betecknar det till en konglig öfverdom-
stol förvandlade nya landstinget. Stad-
gandet i K. Eriks förordning lär hafva
kommit till ganska inskränkt och kort
verkställighet (jfr. STYFFE, Skandinavien
under unionstiden s. 99); det är dock
i Chr. upptaget, med den förändring,
att ræfst eller 1. skulle hållas åtmin-
stone en gång om året i hvar lagsaga;
om konungen ej kunde själf infinna
sig, skulle biskopen och lagmannen samt
några andra män som därtill förordna-
des, hafva magt att dömma konungens
domar (Tg. 9, 10: pr.); då den nya dom-
stolen här fick namn af landsting, och
lagmannen där var själfskrifven leda-
mot, skulle väl meningen vara, likasom
i K. Eriks stadga, att något annat ting
ej skulle af lagmannen hållas; det tyc-
kes därför vara ett bevis att man ej
väntade sig mera verkställighet af des-
sa nya föreskrifter, än de förra hade
åstadkommit, att, då lagmannens do-
mareverksamhet dock var oumbärlig,
det fanns nödigt att, omedelbart efter
de anf. stadgandena om ræfst eller l.,
tillägga föreskrifter huruledes lagman-
nen skulle hålla ting en gång om året,
och oftare om så behöfdes; men dessa
ting skulle hållas särskildt i hvart hä-
rad, och voro således icke landsting,
utan fingo namn af laghmans ting (Tg.
11: pr.), hvilken benämning bibehållit
sig ända till dess i våra dagar lagmans-
rätterna jämte lagmansämbetet upp-
hört. - De landsting som numera, på
grund af K. Förordn. d. 21 Mars 1862,
hållas, hafva med de gamla endast nam-
net gemensamt.

Landværn, f. landets försvar. )(
utroþer, H.*, där d. o. har afseende på
landets nordligare delar ('''uma''' &amp;c.),
hvilkas inbyggare icke voro skyldige att
utgå i leding, utan endast skulle '''væria land sit hema'''.

Lan fæ, lans fæ, n. lånadt gods. ME*
Chr.*

Langafreadagher, langafredager, m.
långfredag. VG.*

Langer (longer, VG.* n. lankt för langt;
compar. længri; lengher, Sk.* pl. -rin,
G. superl. længster), adj. lång, 1) i rum.
H. V. 15; G.* Sk.* St. J. 6: pr. alna (gen.
sing. : en aln), tinghu alna, famms &amp;c.
1., VG. II. J. 18; OG.* SM.* G.* ME. B. 18:
1; St. B. 22: 8. længsti 1. langi finger,
VG. I. S. 4: 1; VM. II. M. 23: pr. &amp;c. Jfr.
Langum; Jem-, Sipu-, Endlanger; Bak-
længes. 2) i tid. 1. timf, U.* SM.* G.*
stemmedagher fiertan natta l., VG. V. 2.
længre dagh giva, VG. II. Kk. 65. læng-
sta væra, VG. II. Add. 10. lang (dat. -gri)
avund, VG. II. Add. 7: 13; ÖG.* U.* SM.*
lang vrækt, Chr. Tg. 43: 1. lata mællan
sva lankt, så lång tid, VM. II. Kr. 24: 3.
at læste (för længsto, längst, högst)
nat ok iamlanga, VG.*

Langhalmber, m. långhalm, råghalm.
ME.* Chr. J. 24: 1.

Langleker (langlaikr, G.), m. längd.&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>7k6kjn3prm7zamgrcd8m2eiduz4knnp</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/440</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155120</id>
    <revision>
      <id>657456</id>
      <parentid>609302</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:15:28Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657456</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3654" sha1="1zu7ow7shgrakgb83q4iltkpy7y0nog" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|376|''Laghþing — Laigi.''}}&lt;/noinclude&gt;376
Laghping
-gum, æn han biuper til i -gum, he-
mulsman skal fram koma i -gum, for-
falls vitni skulu frammi vara i-gum,
man per dela i gum, ep ganga 1. fylla
i (rættum) -gum, fyllir han sva i-gum,
gangi sva pe epa i -gum, göra þer æi
pæt i gum, ræt göra i -gum æptir de-
marans dom, o: inom de tre ting, som
på de förut anf. ställena uttryckligen
nämnas, U. vakta sin l., : iakttaga
det som bör göras inom de tre tingen,
U. til biuba, væþ up biupa &amp;c. i prim
-gum, ior ær laghbuþin, fram koma
&amp;c. i (n. prim) -gum, i (n. prim) -gum
a (fyrsta) þingi, i rættum -gum, SM.*
fælla I. firi sik, se Fælla 4. fari til þings
ek krævi.. krævi a apru krævi a pri-
þingi, i samo pinge halde vip hai tu
þær eptir, doma, sökia &amp;c. i (n. prim)
-gum, væria sik a (n. þrim) -um, VM.*
ganga epi rættum -gum, VM. II. pg.
12: 4. malit ater til -ga, n. till tre ting,
såsom i det föreg. är sagdt, för att ut-
föras af målsegaren, VM.* halda -gum,
iakttaga de tre ting som i det föreg.
nämnas ping lægs hanum. annat..
pripia ping, VM.* fram 1. viper koma
prim -gum, koma til svara innan -gum,
o: fyrsta þing annat ok pripia, ME.*
innan try 1., i trem -gum, Chr. J. 30:
2, 4. 3) I OG. benämnas så fyra årli-
gen på bestämda dagar hållna ting, an-
tingen därför att ingen stämning till
dessa ting egde rum, utan folket borde
själfmant där infinna sig, hvarför dylika
ting i de T. lagarne kallades ungebo-
tem 1. echte ding, Lat. placita legitima,
1. därför att lagarne troligen då upp-
lästes för folket (jfr. Laghsagha 1), så-
som om de T. echte ding, hvilka på
flera ställen, likasom enligt ÖG., höllos
på vissa dagar, finnes uttryckligen stad-
gadt, t. ex. dri gerichtsdage sollint alle
jar sin, da man der herrn recht erzele
(Bacharacher Weisthum, af 14:de årh.,
-
Laigi.
hos Gr. RA. s. 825), och i anledning
hvaraf namnet echteding äfven kom-
mit att gifvas åt de på dessa ting upp-
lästa lagar (se Hit. GZ. o. echtding).
Laghþinga, v. a. utföra rättegång på
(tre) ting, åtala (sak) 1. tilltala (person)
på lagþing. -gis þæt=bæra til talas a
prim pingum, U.* -gi þær sum gær-
ningin ær gör, o: tali til hans a (n. enu)
þingi andru ok pripia, U.* VM. II. pg.
15; ME. pg. 21: pr. þær gis ok sökis,
U.* SM.* -ge til hans (um þry þing,
såsom på ett ställe tillägges), VM.* til
hvilikis mans -gat ær, VM.* belfasta
mæn_skal_man 1., H. han ær (lagh-
stæmder ok) -gaper, ME. Chr.*
Laghþings manadagher, m. lagtings-
måndag; så kallades en af de fyra mån-
dagar om året, då, enligt ÖG.*, lag-
ting hölls (jfr. Laghþing 3); af dessa
inträffade tre på de tider då, efter slu-
tade vår-, höst- och vinterferier (var-,
an- och inlafriþer), tingsterminerna åter
börjades, och den fjärde, tilläfventyrs
senare tillkommen (likasom i Tyskland,
där i en äldre tid varit tre dylika tings-
dagar, men en fjärde på några orter
blifvit senare tillagd, jfr. Laghþing 3,
och Gr. RA. s. 826), näst efter midfa-
stosöndagen. Den sistnämnde af dessa
dagar (dies lunæ 1. secunda feria pro-
xima post dominicam lætare quæ di-
citur laghthing xmanadagher) nämnes i
tre bref af åren 1313, 1318 och 1345,
alla skrifna i Linköping (Sv. Dipl. N:r
1909, 2143, 3914).
Laghtings time (pl. -tinga timar), m.
ping timi. Chr.*
Laifa, Laigha, Laigia &amp;c., se Leva, Le-
gha &amp;c.

{{ssgl13ank|Laigi}}, n. jord som gifver en viss
lega. '''mark l.''' , G.* '''þriggia marka l.''', i
T. öfvs. '''das czu hure geit vor III marc''',
G.* Utan tvifvel har Gotlands mark
'''laigi''', likasom Uplands '''markland''',&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>1zu7ow7shgrakgb83q4iltkpy7y0nog</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/442</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155157</id>
    <revision>
      <id>657460</id>
      <parentid>609304</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:23:51Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657460</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3595" sha1="f99q2jut6d9jocewtwmigo37kz9uef7" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|378|''Lan — Land.''}}&lt;/noinclude&gt;at lane, emottaga som lån 1. försträck-
ning, VG.* OG. VM.* taka l. at lane,
VG. taka til lans (af andrum) baste-
vo, præl &amp;c. VG.* SM.* St. B. 20: 2; Kp.
9; R. 17; Chr. Tj. 22. taka þræl &amp;c. la-
ni (af andrum), U.* ÖG.* Bj.* leghia æller
lane taka (af manne), se Leghia 1. vip la-
ni taka, VG.* hava hus lani, ÖG. 1.
ater gælda, Bj. 1. hem flytia 1. föra, æ
skal I. hem, VG. I. R. 10; II. R. 25; p. 42;
ÖG. B. 26: pr. 1. a leande hem (1. ater)
bæra (1. föras), U.* SM.* VM. I. B. 34:
pr; II. Kp. 9; ME. Kp. 5: 1. arfit var bæt-
ræ æn lanit, o: mera värdt än de för-
sträckta pänningarne, Bj. 1: 1. Detta
ord förekommer äfven om begagnande
af skog, se Legha. 2) kredit, anstånd
med betalningen vid köp (då det an-
ses som om köparen hade lånat de
pänningar, med hvilkas betalande han
fått anstånd). komber eig lan i, med-
gifves ej anstånd, St.* Jfr. Lana 3.

Lana, lana, v. a. 1a) låna ut, gifva
lån 1. försträckning (se Lan 1). VG.*
SM.* Bj.* ME.* St.* Chr. Kp. 8; Tg. 32.
)(leghe sælia, U.* VM. II. Kp. 9, 13: 3;
ME. Chr. Tj. 22. 1. (manne) pænninga
a iorb gods, : mot pant af jord
&amp;c. ÖG.* St. 1. ut, ME.* Jfr. Bort-,
Ut lama. I bildlig bem. brukas d.
o. om guddomliga nådegåfvor. æpter
sum gup haver os lænt, ME.*
medgifva begagnande af fast egen-
dom utan betalning. 1. andrum skogh,
lemna åt en annan rättighet att bruka
skogen, ÖG. 1. )( legholata, n. ior,
ME. 1. (manne) hus 1. hærbærghe, ME.
Chr. Kg. 24: 1; 25: 1; DrVI. 17. 2 a) e-
mottaga till låns löst gods. )( leghia,
VM. I. B. 34: 1. b) hafva tillåtelse att
begagna hus utan betalning. 1. hus æl-
ler leghia, VG. 3) lemna anstånd med
betalning (af hvarjebanda skuld). St.
R. 16: 1. Jfr. Lan 2.

Lana, f. (Finn.) ett slags fiskenät
som brukas i strömmar. ÖG.* Jfr. Den
Svenske fiskaren, edit. 1826, s. 76.; Rz.
s. 391.

Lanardroten (lönar droten, landroten),
n. (Isl. lánardróttinn) husbonde. VG.* )(
landboe, VG.* Att lanardroten är or-
dets eg. form, vitnar det anf. Isl. or-
det, hvilket Fr. öfvs:r: &quot;herre, hvilken
den är skyldig trohet, som af honom
har fått sig något betrodt, tilldeladt&quot;;
jfr. Lana, som äfven har varit brukadt
i afseende på fast egendom. Då ordet
skrifves landroten, är detta tydligen
endast en förkortning, men häraf har,
genom falsk härledning, uppkommit land
droten, lands droten (jfr. Land droten);
lönar droten däremot (VG. I. O. 7.) har
utan tvifvel, om det ej är skriffel, upp-
kommit genom härledning från lön, och
ordet skulle då betyda herre, af hvil-
ken någon har lön (såsom d. o. ock för-
klaras i gl. vid NS., där det dock
härledes från lán, som antages vara
f., af ljá), hvilket också öfverensstämmer
därmed, att på det motsvarande stäl-
let, VG. II. O. 1: pr., talas om den som
dræper sin rætta hærra sum han havir
tre givit.

Land, n. 1) land, jord. )( vatn, sier, haf,
VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* Sk.* fara af
-di, o: ut på sjön, ÖG. B. 43: pr. fara
af -di ok up a annat, ǝ: från den ena
stranden af en ström, ett sund l. en sjö
till den andra, SM.* ægha 1. byggia a
babin 1., : flodens båda stränder, SM.*
vi hulikit l., : hvilken af stränderna,
SM. B. 20: 5. andro -de nærme, närma-
re landet på endera sidan af sjön, ME.
B. 21: pr. fæsta flotholm vip l. sit, U.*
föra man a land (up), U.* SM.* dragha
skip a 1., SM.* bæra fæst a l. (jfr. Fæst
4), St.* a pirre -de, föra gops &amp;c. (n.
ur fartyg) in til -ds, gops til -ds dri-
vit &amp;c. Bj. kasta (man utbyrþis) in til
-ds, ǝ: mot stranden, )( ut a sion, Bj.*&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>f99q2jut6d9jocewtwmigo37kz9uef7</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657464</id>
      <parentid>657460</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:28:23Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657464</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3742" sha1="74qhmdgn8ot3ilsoan57pp4iahof2pg" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|378|''Lan — Land.''}}&lt;/noinclude&gt;at lane, emottaga som lån 1. försträck-
ning, VG.* OG. VM.* taka l. at lane,
VG. taka til lans (af andrum) baste-
vo, præl &amp;c. VG.* SM.* St. B. 20: 2; Kp.
9; R. 17; Chr. Tj. 22. taka þræl &amp;c. la-
ni (af andrum), U.* ÖG.* Bj.* leghia æller
lane taka (af manne), se Leghia 1. vip la-
ni taka, VG.* hava hus lani, ÖG. 1.
ater gælda, Bj. 1. hem flytia 1. föra, æ
skal I. hem, VG. I. R. 10; II. R. 25; p. 42;
ÖG. B. 26: pr. 1. a leande hem (1. ater)
bæra (1. föras), U.* SM.* VM. I. B. 34:
pr; II. Kp. 9; ME. Kp. 5: 1. arfit var bæt-
ræ æn lanit, o: mera värdt än de för-
sträckta pänningarne, Bj. 1: 1. Detta
ord förekommer äfven om begagnande
af skog, se Legha. 2) kredit, anstånd
med betalningen vid köp (då det an-
ses som om köparen hade lånat de
pänningar, med hvilkas betalande han
fått anstånd). komber eig lan i, med-
gifves ej anstånd, St.* Jfr. Lana 3.

Lana, lana, v. a. 1a) låna ut, gifva
lån 1. försträckning (se Lan 1). VG.*
SM.* Bj.* ME.* St.* Chr. Kp. 8; Tg. 32.
)(leghe sælia, U.* VM. II. Kp. 9, 13: 3;
ME. Chr. Tj. 22. 1. (manne) pænninga
a iorb gods, : mot pant af jord
&amp;c. ÖG.* St. 1. ut, ME.* Jfr. Bort-,
Ut lama. I bildlig bem. brukas d.
o. om guddomliga nådegåfvor. æpter
sum gup haver os lænt, ME.*
medgifva begagnande af fast egen-
dom utan betalning. 1. andrum skogh,
lemna åt en annan rättighet att bruka
skogen, ÖG. 1. )( legholata, n. ior,
ME. 1. (manne) hus 1. hærbærghe, ME.
Chr. Kg. 24: 1; 25: 1; DrVI. 17. 2 a) e-
mottaga till låns löst gods. )( leghia,
VM. I. B. 34: 1. b) hafva tillåtelse att
begagna hus utan betalning. 1. hus æl-
ler leghia, VG. 3) lemna anstånd med
betalning (af hvarjebanda skuld). St.
R. 16: 1. Jfr. Lan 2.

Lana, f. (Finn.) ett slags fiskenät
som brukas i strömmar. ÖG.* Jfr. Den
Svenske fiskaren, edit. 1826, s. 76.; Rz.
s. 391.

{{ssgl13ank|Lanardroten}} ('''lönar droten, landroten'''),
n. (Isl. '''lánardróttinn''') husbonde. VG.* )(
{{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}, VG.* Att '''lanardroten''' är
ordets eg. form, vitnar det anf. Isl.
ordet, hvilket Fr. öfvs:r: ”herre, hvilken
den är skyldig trohet, som af honom
har fått sig något betrodt, tilldeladt”;
jfr. {{ssgl13lnk||Lana}}, som äfven har varit brukadt
i afseende på fast egendom. Då ordet
skrifves '''landroten''', är detta tydligen
endast en förkortning, men häraf har,
genom falsk härledning, uppkommit &lt;b&gt;land
droten, lands droten&lt;/b&gt; (jfr. {{ssgl13lnk|Land_droten|Land droten}});
'''lönar droten''' däremot ([[SSGL1/I_O#7|VG. I. O. 7.]]) har
utan tvifvel, om det ej är skriffel,
uppkommit genom härledning från '''lön''', och
ordet skulle då betyda herre, af
hvilken någon har lön (såsom d. o. ock
förklaras i gl. vid NS., där det dock
härledes från '''lán''', som antages vara
f., af '''ljá'''), hvilket också öfverensstämmer
därmed, att på det motsvarande
stället, VG. II. O. 1: pr., talas om den som
&lt;b&gt;dræper sin rætta hærra sum han havir
tro givit&lt;/b&gt;.

Land, n. 1) land, jord. )( vatn, sier, haf,
VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* Sk.* fara af
-di, o: ut på sjön, ÖG. B. 43: pr. fara
af -di ok up a annat, ǝ: från den ena
stranden af en ström, ett sund l. en sjö
till den andra, SM.* ægha 1. byggia a
babin 1., : flodens båda stränder, SM.*
vi hulikit l., : hvilken af stränderna,
SM. B. 20: 5. andro -de nærme, närma-
re landet på endera sidan af sjön, ME.
B. 21: pr. fæsta flotholm vip l. sit, U.*
föra man a land (up), U.* SM.* dragha
skip a 1., SM.* bæra fæst a l. (jfr. Fæst
4), St.* a pirre -de, föra gops &amp;c. (n.
ur fartyg) in til -ds, gops til -ds dri-
vit &amp;c. Bj. kasta (man utbyrþis) in til
-ds, ǝ: mot stranden, )( ut a sion, Bj.*&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>74qhmdgn8ot3ilsoan57pp4iahof2pg</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657466</id>
      <parentid>657464</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:30:54Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657466</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3794" sha1="isii9t5lsyszxiki515dir1h9vuofd4" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|378|''Lan — Land.''}}&lt;/noinclude&gt;at lane, emottaga som lån 1. försträck-
ning, VG.* OG. VM.* taka l. at lane,
VG. taka til lans (af andrum) baste-
vo, præl &amp;c. VG.* SM.* St. B. 20: 2; Kp.
9; R. 17; Chr. Tj. 22. taka þræl &amp;c. la-
ni (af andrum), U.* ÖG.* Bj.* leghia æller
lane taka (af manne), se Leghia 1. vip la-
ni taka, VG.* hava hus lani, ÖG. 1.
ater gælda, Bj. 1. hem flytia 1. föra, æ
skal I. hem, VG. I. R. 10; II. R. 25; p. 42;
ÖG. B. 26: pr. 1. a leande hem (1. ater)
bæra (1. föras), U.* SM.* VM. I. B. 34:
pr; II. Kp. 9; ME. Kp. 5: 1. arfit var bæt-
ræ æn lanit, o: mera värdt än de för-
sträckta pänningarne, Bj. 1: 1. Detta
ord förekommer äfven om begagnande
af skog, se Legha. 2) kredit, anstånd
med betalningen vid köp (då det an-
ses som om köparen hade lånat de
pänningar, med hvilkas betalande han
fått anstånd). komber eig lan i, med-
gifves ej anstånd, St.* Jfr. Lana 3.

{{ssgl13ank|Lana1|Lana}}, '''læna''', v. a. 1a) låna ut, gifva
lån l. försträckning (se Lan 1). VG.*
SM.* Bj.* ME.* St.* Chr. Kp. 8; Tg. 32.
)(leghe sælia, U.* VM. II. Kp. 9, 13: 3;
ME. Chr. Tj. 22. 1. (manne) pænninga
a iorb gods, : mot pant af jord
&amp;c. ÖG.* St. 1. ut, ME.* Jfr. Bort-,
Ut lama. I bildlig bem. brukas d.
o. om guddomliga nådegåfvor. æpter
sum gup haver os lænt, ME.*
medgifva begagnande af fast egen-
dom utan betalning. 1. andrum skogh,
lemna åt en annan rättighet att bruka
skogen, ÖG. 1. )( legholata, n. ior,
ME. 1. (manne) hus 1. hærbærghe, ME.
Chr. Kg. 24: 1; 25: 1; DrVI. 17. 2 a) e-
mottaga till låns löst gods. )( leghia,
VM. I. B. 34: 1. b) hafva tillåtelse att
begagna hus utan betalning. 1. hus æl-
ler leghia, VG. 3) lemna anstånd med
betalning (af hvarjebanda skuld). St.
R. 16: 1. Jfr. Lan 2.

{{ssgl13ank|Lana2|Lana}}, f. (Finn.) ett slags fiskenät
som brukas i strömmar. ÖG.* Jfr. Den
Svenske fiskaren, edit. 1826, s. 76.; Rz.
s. 391.

{{ssgl13ank|Lanardroten}} ('''lönar droten, landroten'''),
n. (Isl. '''lánardróttinn''') husbonde. VG.* )(
{{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}, VG.* Att '''lanardroten''' är
ordets eg. form, vitnar det anf. Isl.
ordet, hvilket Fr. öfvs:r: ”herre, hvilken
den är skyldig trohet, som af honom
har fått sig något betrodt, tilldeladt”;
jfr. {{ssgl13lnk|Lana1|Lana}}, som äfven har varit brukadt
i afseende på fast egendom. Då ordet
skrifves '''landroten''', är detta tydligen
endast en förkortning, men häraf har,
genom falsk härledning, uppkommit &lt;b&gt;land
droten, lands droten&lt;/b&gt; (jfr. {{ssgl13lnk|Land_droten|Land droten}});
'''lönar droten''' däremot ([[SSGL1/I_O#7|VG. I. O. 7.]]) har
utan tvifvel, om det ej är skriffel,
uppkommit genom härledning från '''lön''', och
ordet skulle då betyda herre, af
hvilken någon har lön (såsom d. o. ock
förklaras i gl. vid NS., där det dock
härledes från '''lán''', som antages vara
f., af '''ljá'''), hvilket också öfverensstämmer
därmed, att på det motsvarande
stället, VG. II. O. 1: pr., talas om den som
&lt;b&gt;dræper sin rætta hærra sum han havir
tro givit&lt;/b&gt;.

Land, n. 1) land, jord. )( vatn, sier, haf,
VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* Sk.* fara af
-di, o: ut på sjön, ÖG. B. 43: pr. fara
af -di ok up a annat, ǝ: från den ena
stranden af en ström, ett sund l. en sjö
till den andra, SM.* ægha 1. byggia a
babin 1., : flodens båda stränder, SM.*
vi hulikit l., : hvilken af stränderna,
SM. B. 20: 5. andro -de nærme, närma-
re landet på endera sidan af sjön, ME.
B. 21: pr. fæsta flotholm vip l. sit, U.*
föra man a land (up), U.* SM.* dragha
skip a 1., SM.* bæra fæst a l. (jfr. Fæst
4), St.* a pirre -de, föra gops &amp;c. (n.
ur fartyg) in til -ds, gops til -ds dri-
vit &amp;c. Bj. kasta (man utbyrþis) in til
-ds, ǝ: mot stranden, )( ut a sion, Bj.*&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>isii9t5lsyszxiki515dir1h9vuofd4</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/720</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155181</id>
    <revision>
      <id>657480</id>
      <parentid>609614</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:18:47Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657480</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3896" sha1="0doawteipwrgu33pkk9vant5ilvzf4n" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}&lt;/noinclude&gt;&lt;b&gt;taker hans ök af hanum oc væltær hans
voghn um eth tother ham svat han
ma æi burt meth sina kosta&lt;/b&gt;, där o.
'''tothæ''' merendels, äfven af KA., orätt
blifvit förklaradt betyda hindra; men
den af KR. utgifna gamla T. öfvs:en
har utan tvifvel riktigt: &lt;b&gt;edder
anderswo eme walt deyt&lt;/b&gt; (''GDL.'' III. 237).

Tve, se Tver.

Tveböte, se Tvæböti.

Tvedelar, m. pl. två tredjedelar (jfr.
Del). '''tva delana, tvædelena''', acc. defin.,
)( '''þriþiungin''', ME. Egn. 32: {{m|1}}. och not. {{m|47}}.

Tvedrecht, f. tvedrägt. St. Add. A.

Tvegilder, se Tvægilder.

{{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu''';
g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat.
'''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar''';
'''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num.
två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg.
23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &amp;c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.*
'''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två
lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. &lt;b&gt;eghn i tu sunder
læggia&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', &lt;b&gt;slik
tu til&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. &lt;b&gt;fylli vaþa eþ . . fori
sar&lt;/b&gt; (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två
vitnen skola svärja med hvardera, n.
den '''sum skaþa havir fangit''' och den
'''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr.
{{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}};
{{ssgl13lnk|Tvænni}}.

Tvestene, n.? ett råmärke som be-
står af två stenar. VM.*

Tvi byt, n.? (l. adj. n. abs.) = tvæböti.
byti t., G.*

Tvinni, se Tvænne.

Tvisvær, se Tysvar.


Tvæaraþer, adj. försedd med l.
inrättad för två åror. '''t. bater''', U.*

Tvæböla, tvæbola, adj. (af bol) som
har två boningsställen. ÖG.*


Tvæfalder, adj. tvefald. Se Her.

Tvægifta sik, v. refl. göra tvegifte.
Chr.*

Tvæböti, tveböte (tvæbote), n.
tveböte, dubbla böter. U.* SM.* St. B. 22: {{m|1}}.
)( enböti, se Enböti. '''liggia i t.''', eg. om
en dräpen l. om dråpet, men äfven om
sår &amp;c. U. SM.* VM. I. Eþs. 9: pr; M. 3:
{{m|5}}; Þg. 5: {{m|1}}; Bj. St. R. 32: pr; DrVl. 14;
Chr. J. 23: {{m|1}}; Kp. 13; Dr Vl. 38: pr; 39: pr.
'''vara i t.''', U.* SM.* VM. II. Æ. 2: {{m|1}}; St.
G. 4: {{m|2}}; Chr.* '''gilder mæþ t.''', U.*
'''bötas (ater) mæþ t.''', Bj.* St. DrVl. 12.
'''tveböt i''', VM.*, kan vara skrifvet i st. f.
'''tveböti i''', men det kan ock vara
skriffel för '''tveböter''', som i en annan hs.
läses, l. '''tvebötis'''. Jfr. Tvi byt.

Tvæböter, tveböter, f. pl. dubbla bö-
ter. Sva ægha t. (n. för dråp) skiptas,
ME.* Chr. DrVl. 39: {{m|2}}. '''han ligge''' l. þæt
ær i -botum, ME.* Chr. SVl. 19: pr; Tj.
14.

Tvæbötis drap, n. dråp, för hvilket
dubbla böter erläggas. U. SM.*

Tvæbötis mal, n. mål, där dubbla
böter erläggas. SM.*

Tvægilda (-dan för -da han, ME.), v.
a. dubbelt ersätta 1. böta. þa skal þæt
(n. fæ) t. ater, VG.* t. man ater,
erlägga dubbla dråpsböter för honom, ME.*

tu til, se Sliker 1. fylli vaba ep.. fori 
sar (n. sværin) t. map hvarium, : två 
vitnen skola svärja med hvardera, n. 
den sum skapa havir fangit och den
sum gærningina giorbi, VM.* Jfr. An-
nat-, Hvartvæggia; Bapi-, Hvartiggia;
Tvænni.


Tvægilder (tvegilder, tvagilder), adj.
1) för hvilken bötes dubbelt. VG.* ÖG.*
ME.* St. DrVl. 9, 12; Thj. 6; Chr. Eds. 37;
Dr Vl. 9, 29: 1; SVI. 17: pr. man -dan ater
galda, ME.* 2) dubbel (om ersättning
I. böter). da böter, ME. H. 3. nolt. 5, 8;
9:1. n. 67; St.* Chr.* -da ransböter, Chr.*
böta 1. gælda -lt (n. abs.), ME.* St.* Chr.
B. 44.
Tvægildi, n. ersättning af dubbla vär-
det, dubbla böter (jfr. Tvægilda). t. ater
by Google
Digitized by&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>0doawteipwrgu33pkk9vant5ilvzf4n</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657481</id>
      <parentid>657480</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:25:17Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657481</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="4519" sha1="kf855psq5g70w6429ia065rtdoyfyta" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}&lt;/noinclude&gt;&lt;b&gt;taker hans ök af hanum oc væltær hans
voghn um eth tother ham svat han
ma æi burt meth sina kosta&lt;/b&gt;, där o.
'''tothæ''' merendels, äfven af KA., orätt
blifvit förklaradt betyda hindra; men
den af KR. utgifna gamla T. öfvs:en
har utan tvifvel riktigt: &lt;b&gt;edder
anderswo eme walt deyt&lt;/b&gt; (''GDL.'' III. 237).

{{ssgl13ank|Tve}}, se Tver.

{{ssgl13ank|Tveböte}}, se Tvæböti.

{{ssgl13ank|Tvedelar}}, m. pl. två tredjedelar (jfr.
Del). '''tva delana, tvædelena''', acc. defin.,
)( '''þriþiungin''', ME. Egn. 32: {{m|1}}. och not. {{m|47}}.

{{ssgl13ank|Tvedrecht}}, f. tvedrägt. St. Add. A.

{{ssgl13ank|Tvegilder}}, se Tvægilder.

{{ssgl13ank|Tvelyti}} ('''tveluti'''), m. pl. två
tredjedelar (jfr. Luter 1). acc. '''tvalyti''', '''tvaluti''',
'''tvælyti''', '''tvælöti''', defin. '''tva lutina''',
'''tvælytina''', '''tvælutina''', '''tvelytine''', )( '''þriþiungin''',
VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* ME. Kg. 27.
not. {{m|57}}; G. 19; Egn. 32: {{m|1}}. not. {{m|47}}; St. Thj.
11, 14; Chr. Kg. 31; G. 16, 17; Æ. 3: {{m|3}}. &amp;c

{{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu''';
g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat.
'''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar''';
'''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num.
två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg.
23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &amp;c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.*
'''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två
lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. &lt;b&gt;eghn i tu sunder
læggia&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', &lt;b&gt;slik
tu til&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. &lt;b&gt;fylli vaþa eþ . . fori
sar&lt;/b&gt; (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två
vitnen skola svärja med hvardera, n.
den '''sum skaþa havir fangit''' och den
'''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr.
{{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}};
{{ssgl13lnk|Tvænni}}.

{{ssgl13ank|Tvestene}}, n.? ett råmärke som
består af två stenar. VM.*

{{ssgl13ank|Tvi_byt|Tvi byt}}, n.? (l. adj. n. abs.) = tvæböti.
'''byti t.''', G.*

{{ssgl13ank|Tvinni}}, se {{ssgl13lnk||Tvænne}}.

{{ssgl13ank|Tvisvær}}, se {{ssgl13lnk|Tysvar}}.

{{ssgl13ank|Tvæaraþer}}, adj. försedd med l.
inrättad för två åror. '''t. bater''', U.*

{{ssgl13ank|Tvæböla}}, '''tvæbola''', adj. (af bol) som
har två boningsställen. ÖG.*

{{ssgl13ank|Tvæböti}}, tveböte (tvæbote), n.
tveböte, dubbla böter. U.* SM.* St. B. 22: {{m|1}}.
)( enböti, se Enböti. '''liggia i t.''', eg. om
en dräpen l. om dråpet, men äfven om
sår &amp;c. U. SM.* VM. I. Eþs. 9: pr; M. 3:
{{m|5}}; Þg. 5: {{m|1}}; Bj. St. R. 32: pr; DrVl. 14;
Chr. J. 23: {{m|1}}; Kp. 13; Dr Vl. 38: pr; 39: pr.
'''vara i t.''', U.* SM.* VM. II. Æ. 2: {{m|1}}; St.
G. 4: {{m|2}}; Chr.* '''gilder mæþ t.''', U.*
'''bötas (ater) mæþ t.''', Bj.* St. DrVl. 12.
'''tveböt i''', VM.*, kan vara skrifvet i st. f.
'''tveböti i''', men det kan ock vara
skriffel för '''tveböter''', som i en annan hs.
läses, l. '''tvebötis'''. Jfr. Tvi byt.

{{ssgl13ank|Tvæböter}}, tveböter, f. pl. dubbla bö-
ter. Sva ægha t. (n. för dråp) skiptas,
ME.* Chr. DrVl. 39: {{m|2}}. '''han ligge''' l. þæt
ær i -botum, ME.* Chr. SVl. 19: pr; Tj.
14.

{{ssgl13ank|Tvæbötis_drap|Tvæbötis drap}}, n. dråp, för hvilket
dubbla böter erläggas. U.* SM.*

{{ssgl13ank|Tvæbötis_mal|Tvæbötis mal}}, n. mål, där dubbla
böter erläggas. SM.*

{{ssgl13ank|Tvæfalder}}, adj. tvefald. Se Hor.

{{ssgl13ank|Tvægifta_sik|Tvægifta sik}}, v. refl. göra tvegifte.
Chr.*

{{ssgl13ank|Tvægilda}} ('''-dan''' för '''-da han''', ME.), v.
a. dubbelt ersätta l. böta. '''þa skal þæt'''
(n. '''fæ''') '''t. ater''', VG.* &lt;b&gt;t. man ater&lt;/b&gt;,
erlägga dubbla dråpsböter för honom, ME.*

{{ssgl13ank|Tvægilder}} (tvegilder, tvagilder), adj.
1) för hvilken bötes dubbelt. VG.* ÖG.*
ME.* St. DrVl. 9, 12; Thj. 6; Chr. Eds. 37;
Dr Vl. 9, 29: {{m|1}}; SVI. 17: pr. &lt;b&gt;man -dan ater
gælda&lt;/b&gt;, ME.* 2) dubbel (om ersättning
I. böter). '''-da böter''', ME. H. 3. nott. {{m|5}}, {{m|8}};
9: {{m|1}}. n. {{m|67}}; St.* Chr.* '''-da ransböter''', Chr.*
'''böta''' l. '''gælda -lt''' (n. abs.), ME.* St.* Chr.
B. 44.

{{ssgl13ank|Tvægildi}}, n. ersättning af dubbla
värdet, dubbla böter (jfr. {{ssgl13lnk|Tvægilda}}). '''t. ater'''&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>kf855psq5g70w6429ia065rtdoyfyta</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657482</id>
      <parentid>657481</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:25:57Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657482</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="4573" sha1="7mdrfe8kjubmhg5pszvfr18wuh76a2p" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}&lt;/noinclude&gt;&lt;b&gt;taker hans ök af hanum oc væltær hans
voghn um eth tother ham svat han
ma æi burt meth sina kosta&lt;/b&gt;, där o.
'''tothæ''' merendels, äfven af KA., orätt
blifvit förklaradt betyda hindra; men
den af KR. utgifna gamla T. öfvs:en
har utan tvifvel riktigt: &lt;b&gt;edder
anderswo eme walt deyt&lt;/b&gt; (''GDL.'' III. 237).

{{ssgl13ank|Tve}}, se {{ssgl13lnk|Tver}}.

{{ssgl13ank|Tveböte}}, se {{ssgl13lnk|Tvæböti}}.

{{ssgl13ank|Tvedelar}}, m. pl. två tredjedelar (jfr.
Del). '''tva delana, tvædelena''', acc. defin.,
)( '''þriþiungin''', ME. Egn. 32: {{m|1}}. och not. {{m|47}}.

{{ssgl13ank|Tvedrecht}}, f. tvedrägt. St. Add. A.

{{ssgl13ank|Tvegilder}}, se {{ssgl13lnk|Tvægilder}}.

{{ssgl13ank|Tvelyti}} ('''tveluti'''), m. pl. två
tredjedelar (jfr. Luter 1). acc. '''tvalyti''', '''tvaluti''',
'''tvælyti''', '''tvælöti''', defin. '''tva lutina''',
'''tvælytina''', '''tvælutina''', '''tvelytine''', )( '''þriþiungin''',
VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* ME. Kg. 27.
not. {{m|57}}; G. 19; Egn. 32: {{m|1}}. not. {{m|47}}; St. Thj.
11, 14; Chr. Kg. 31; G. 16, 17; Æ. 3: {{m|3}}. &amp;c

{{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu''';
g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat.
'''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar''';
'''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num.
två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg.
23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &amp;c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.*
'''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två
lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. &lt;b&gt;eghn i tu sunder
læggia&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', &lt;b&gt;slik
tu til&lt;/b&gt;, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. &lt;b&gt;fylli vaþa eþ . . fori
sar&lt;/b&gt; (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två
vitnen skola svärja med hvardera, n.
den '''sum skaþa havir fangit''' och den
'''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr.
{{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}};
{{ssgl13lnk|Tvænni}}.

{{ssgl13ank|Tvestene}}, n.? ett råmärke som
består af två stenar. VM.*

{{ssgl13ank|Tvi_byt|Tvi byt}}, n.? (l. adj. n. abs.) = tvæböti.
'''byti t.''', G.*

{{ssgl13ank|Tvinni}}, se {{ssgl13lnk||Tvænne}}.

{{ssgl13ank|Tvisvær}}, se {{ssgl13lnk|Tysvar}}.

{{ssgl13ank|Tvæaraþer}}, adj. försedd med l.
inrättad för två åror. '''t. bater''', U.*

{{ssgl13ank|Tvæböla}}, '''tvæbola''', adj. (af bol) som
har två boningsställen. ÖG.*

{{ssgl13ank|Tvæböti}}, '''tveböte''' ('''tvæbote'''), n.
tveböte, dubbla böter. U.* SM.* St. B. 22: {{m|1}}.
)( enböti, se Enböti. '''liggia i t.''', eg. om
en dräpen l. om dråpet, men äfven om
sår &amp;c. U. SM.* VM. I. Eþs. 9: pr; M. 3:
{{m|5}}; Þg. 5: {{m|1}}; Bj. St. R. 32: pr; DrVl. 14;
Chr. J. 23: {{m|1}}; Kp. 13; Dr Vl. 38: pr; 39: pr.
'''vara i t.''', U.* SM.* VM. II. Æ. 2: {{m|1}}; St.
G. 4: {{m|2}}; Chr.* '''gilder mæþ t.''', U.*
'''bötas (ater) mæþ t.''', Bj.* St. DrVl. 12.
'''tveböt i''', VM.*, kan vara skrifvet i st. f.
'''tveböti i''', men det kan ock vara
skriffel för '''tveböter''', som i en annan hs.
läses, l. '''tvebötis'''. Jfr. Tvi byt.

{{ssgl13ank|Tvæböter}}, tveböter, f. pl. dubbla bö-
ter. Sva ægha t. (n. för dråp) skiptas,
ME.* Chr. DrVl. 39: {{m|2}}. '''han ligge''' l. þæt
ær i -botum, ME.* Chr. SVl. 19: pr; Tj.
14.

{{ssgl13ank|Tvæbötis_drap|Tvæbötis drap}}, n. dråp, för hvilket
dubbla böter erläggas. U.* SM.*

{{ssgl13ank|Tvæbötis_mal|Tvæbötis mal}}, n. mål, där dubbla
böter erläggas. SM.*

{{ssgl13ank|Tvæfalder}}, adj. tvefald. Se Hor.

{{ssgl13ank|Tvægifta_sik|Tvægifta sik}}, v. refl. göra tvegifte.
Chr.*

{{ssgl13ank|Tvægilda}} ('''-dan''' för '''-da han''', ME.), v.
a. dubbelt ersätta l. böta. '''þa skal þæt'''
(n. '''fæ''') '''t. ater''', VG.* &lt;b&gt;t. man ater&lt;/b&gt;,
erlägga dubbla dråpsböter för honom, ME.*

{{ssgl13ank|Tvægilder}} (tvegilder, tvagilder), adj.
1) för hvilken bötes dubbelt. VG.* ÖG.*
ME.* St. DrVl. 9, 12; Thj. 6; Chr. Eds. 37;
Dr Vl. 9, 29: {{m|1}}; SVI. 17: pr. &lt;b&gt;man -dan ater
gælda&lt;/b&gt;, ME.* 2) dubbel (om ersättning
I. böter). '''-da böter''', ME. H. 3. nott. {{m|5}}, {{m|8}};
9: {{m|1}}. n. {{m|67}}; St.* Chr.* '''-da ransböter''', Chr.*
'''böta''' l. '''gælda -lt''' (n. abs.), ME.* St.* Chr.
B. 44.

{{ssgl13ank|Tvægildi}}, n. ersättning af dubbla
värdet, dubbla böter (jfr. {{ssgl13lnk|Tvægilda}}). '''t. ater'''&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>7mdrfe8kjubmhg5pszvfr18wuh76a2p</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/721</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155375</id>
    <revision>
      <id>657485</id>
      <parentid>609615</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T17:34:03Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657485</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3403" sha1="qzjf0nlxgo7cvvqo8zz13l2bz7qqu8u" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud||''Tvægildi — Tylft.''|657}}&lt;/noinclude&gt;gælda 1. böta, VG.* ÖG.* ok a (dess-
utom) t., Sk. ok a -is, Sk.*, där d. o.
står igen. adv:er, om det ej är skrif-
fel för -di, såsom i en del hss. läses.

Tvægildis böter (tvegildis böter), f.
= tvæböter. ME.* Chr.*

Tvægipter, tvægifter, adj. för andra
gången gift. U.* VM.* H. E. 8: pr; Bj.*
Tvæk, n. tvekan, tvifvelsmål. St.*
Tvækluvin, adj. klufvæghin. St.*
Tvæliter (tvælyter), adj. (Isl. tvílitr)
tvåfärgad. -t skin, tvåfärgadt 1. bro-
kigt skinn; hvad för slags skinn här-
med menas, är svårt att säga; att det
skulle vara hermelinsskinn, är en föga
sannolik gissning, H.*
13
Tvænni (tvinni, tvenne, tvanne), num.
två, tvänne. VG.*(u. Tver); ÖG. VM.*
H. Sk. St. Chr.* Att d. o. kommer
af tver, är klart; närmast från detta
ursprung har dock uppkommit verb.
tvenna 1. tvinna (det senare ännu all-
mänt brukligt i en särskild bem. af för-
dubbling), hvaraf åter kommit tvende
1. tvender, fördubblad, dubbel, pl. tven-
ni(r), tvinni(r), Isl. tvennr, tvinnr, pl.
-nir; sedan synes efter analogien af
d. o. hafva blifvit bildadt þrenni af prir
och det oformliga enni af en. Aftvæn-
mi såsom adj. skulle rätteligen komma
gen. -na, dat. -num &amp;c.; men af dessa
former finnes blott på några ställen dat.
tvannum, VG. och tvinnum, H.*; an-
nars förekommer d. o. öfverallt som
indecl.

Tvæskipti, tveskipte, n. tveskifte,
delning i två lika delar. VM.* St.*

Tvæskylder, adj. skyldig att betala
dubbelt. VG.*

Tvæsværi (tvæsvare), n. stridiga eder
som parter gå mot hvarandra i sam-
ma mål. ÖG.* slita t., afgöra hvilken
af de parter som så svurit mot hvar-
andra, har svurit sannt, ÖG.* Jfr. Tvæ-
söres eper.

Tvæsöres eþer, m. ed som af olika
tylfter gås mot hvarandra i samma mål.
VG.*

Tvætala, f. tvetalan; så kallas det, om
antingen käranden 1. svaranden under
rättegången ändrar sin falan. U.* SM.*
VM.* H.* ME.* St.* Chr.* Jfr. Tvætalan.
Tvætalan, f. tvætala. St.&quot; Chr.*
Tvætræt, adj. n. två gånger l. för an-
dra gången (o: om våren) plöjdt. Se
Half træt.

Tvetylfter (tvætylter), adj. (af tylft)
(ed) som gås af två tylfter. t. eþer,
ŎG.* ganga -tan ep, VG.* ÖG.* dylia
mæþ -tum eþe, ÖG.* dylia mæþ -tu (n.
abs.), mæþ -tum eþe, ÖG.*

Tyg, n. redskap. Se Bo-, Fiska tyg.

Tygh, n.= tyghi. fall t. ok vitne, ge-
nom pleon., Chr.*

Tygha, tyghia, v. a. (Nnt. tügen, Nht.
zeugen; jfr. G. gl. 2. o. czůgen, VSt. o.
tyghen) bevisa (med vitnen). ME.* St.*
t. honom thet over, se Ivir l. Jfr. Ful-
tyga, Til tyghia.

Tyghi, n. (Nnt. tüge; Nht. zeuge; jfr.
VSt. o. tych, G. gl. 2. o. czůge) 1) vitne.
Bj.* Jfr. Tygh. 2) vitnesbörd. St.*

Tyghu, se Tiughu.

Tygge, se Diggia.

Tyggia, se Tver.

Tyker (töker, Sk.), adj. (af taka; Isl.
tækr) som kan tagas (från någon). byrþ
ir tyk, verk ier tykt, þet sei tykt, det
kan tagas från honom, är förbrutet,
G. pa ær hin t. sum annar þiuf, þa
ær hun ok tök, ɔ: kan gripas, Sk.* Det
som Ih. (Gl. o. tökr) anför till förkla-
rande af d. o., att det betyder id quod
noxæ datur, aut quod, tamquam iuri-
bus contrarium, iniusto possessori iu-
stior alter auferre potest, är uppen-
bart oriktigt. Jfr. R-t II. 379.

{{ssgl13ank|Tylft}} ('''tylpt, tylt, tilft''' &amp;c.), f. (af tolf)
1) tolft, ett antal af tolf i allm. half t.
(boanda manna), sex män, VG.* þrea&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>qzjf0nlxgo7cvvqo8zz13l2bz7qqu8u</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/445</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155419</id>
    <revision>
      <id>657469</id>
      <parentid>609307</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:34:44Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657469</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3581" sha1="chg68hd8iq5yeqspwx1ozdh90jsltk9" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud||''Landskyld — Lands vægher.''|381}}&lt;/noinclude&gt;Landskyld, landskuld, lands skyld
(landskild), f. 1) landskyld, afrad. VG.*
ME.* 2) = afgæld l. ME. Chr.*

Landsköp, n. landsköp. Chr.*

Landsköpare, m. en som gör landsköp. St.*

Landslagh, n. pl. 1) allmän lag: a)
landskapets allmänna lag. )( kirkiu ræt-
ter, U. Kk. 15: 2; SM.* )( ropa rætter,
U. ræt 1., U. VM.* gamul 1., SM.*
dylia, skipta, bota &amp;c. eptir -ghum, VG.*
OG. U. SM.* VM.* H.* eptir -ghum
hælsingia, H. böta eptir -ghum, n.
för dråp, sår &amp;c., )( þæt ær ugilt 1. per
hava brutit epsorit, VG.* eper æptir
-ghum, U. map (ɔ: enligt) -ghum ( )(
map kirkiu ræt), U.* SM.* H.* þæt a
undir 1. standa (ok undir kunung's dom
ok laghmans skilu), lyda under allmän
lag och domsrätt (och ej under kyr-
kans), U. SM. stande pæt til gha,
bat agher i-ghum vara (jfr. 1 5), SM.*
skipta hæstum i -ghum, enligt allmän
lag, : på landet, )( a torghe, o: i stad,
SM. göra brut i -ghum, o: som sko-
la bedömmas enligt allmän lag (såsom
sår &amp;c.) och ej som edsöresbrott, SM.*
ropin ligger i-ghum, o: där dömmes en-
ligt allmän lag, U.* liggin i-ghum, för
dem bötas vanliga 1. enkla dråpsböter
enligt allmän lag (och ej de högre bö-
ter som i det föreg. stadgas för dråp
å uppbördsmännen själfve), U.* bryta
ivir (o: mot) 1. (jfr. Ivir 6), U.* b) ri-
kets allmänna lag. svergis beskriven l.,
Chr. eptir -ghum, ME.* Chr.* böta 1.
dylia eptir ghum, : såsom i allm. är
stadgadt då det ej är edsöresbrott, ME.*
havi vald kæra.. æpter -ghum, o: så
som för hvart brott i allm. är stadgadt,
utan afseende på det svårare straff som
i föreg. cap. är utsatt, Chr.* c) den på
landet gällande allmänna lag, landsrätt.
St. )( stadsens lagh, St.* 2) = lagh 2.
biupa l. firi sik, OG.* standi fore mæþ
-ghum æller lagha botum, ɔ: ed eller
böter efter allmän lag, och ej såsom i
det föreg. är sagdt, U.* pom skil isk
allum 1. fore sik, U.*; jfr. Jak. væria
þæt 1. sik map -ghum, U. VM.* H. M. 8,
31: pr; ME. Æ. 19; Chr. Æ. 21; dock kan
härmed äfven menas: enligt lag; och
då i U. M. 26. tillägges: þæt ær ater-
tan manna eper, så är detta icke en
allmän uttydning af o. l. i detta sam-
manhang, utan endast en förklaring att
en sådan ed skall gås i det där ifrå-
gavarande fallet.

Lands laigha, f. (för -legha) afrad. G.*

Landsmaþer, landsman, m. 1) landt-
man, landtbo. Sk. V. 7; St.* Chr.* )( köp-
staps maper, SM.* VM. II. Kp. 2: 1; St.
(byaman, VM. II. Kp. 2:1; pg. 12:3; Sk.*
St. J. 13: 1; Kp. 30: 2; R. 23: pr. )( lundæ
man, Sk. I. Add. B. 7. 2) landsmæn, pl.
(ett) landskaps 1. (alla) landskapens in-
byggare. SM.* H.* 1. i hvarre laghsa-
ghu, ME.* )( biskopen ok klærkane, SM.*
laghman ok l., land ok l., SM.* ME.*
1. slite pera i mællum, n. genom lands
næmd, såsom i texten läses, ME.* ko-
nunger ok l., Chr.* landum ok -man-
num sinum, alla landskapen i hans rike
och deras inbyggare, ME.* 1. agha ha-
mum (n. konunge) fölghia, ME.*

Lands næmd, f. landskapsnämnd, nämnd
af män boende inom landskapet. ME.*

Lands rætter, m. = landslagh 1 a. Sk.*
mæþ lagh ok -ræt, allitt. U.* VM.*

Lanzsagha, se Laghsagha.

Lands skyld, se Landskyld.

Landssyn, f. landskapssyn, syn till
hvars förrättande män nämnas på
landstinget. ME.* Chr. B. 26: {{m|4}}; 29: pr; 33: {{m|1}}.

Landsvist (lansvist), f. rättighet att
vistas i landskapet. (han haver) foregiort
l., VG.* U.* SM.* VM. I. Eþs. 6: pr; II.
Kg. 6: pr; H. Kg. 6: pr. aghi þet (barn)
ei l. hava, SM.*

Lands vægher, m. landsväg. )( kirkiu&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>chg68hd8iq5yeqspwx1ozdh90jsltk9</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/441</title>
    <ns>104</ns>
    <id>155541</id>
    <revision>
      <id>657457</id>
      <parentid>630646</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:15:42Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657457</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3547" sha1="tvp3srmo1oyjhqy56bc1ht8360k52e2" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud||''Laigi — Lan.''|377}}&lt;/noinclude&gt;ursprungligen varit en jordegendom, hvaraf en landbo erlagt en mark i afrad
(jfr. {{ssgl13lnk|Markland}}), och således
'''þriggia marka l.''' jord, för hvilken betaldes 3
markers afrad; men den stämpel, hvarmed
en jordegendom sålunda en gång
blifvit märkt, har därvid suttit fast ännu
på en tid, då dess grund och betydelse
längesedan blifvit glömd. I Visby
Rådhusarkif finnes ett bref af år 1527,
enligt hvilket tre markaleghe i Hab-
lingbo socken såldes så, att eppther
landzens gangh och gammell sydwane
hvart markaleghe kostade 12 marker.
I G. BERGS berättelse om Gotland af
år 1654 förekommer bland annat den
fråga, &quot;hvad ett marckleye vara, och
hvarutinnan det bestå skall, därpå man
sanningen likmätigare svar ey hafver
kunnat bekomma, än att ett marckleye
skulle vara och bestå af 5 tunneland
åker eller femb mans slätt äng, eller ock
af halfparten hvarje, såsom af 2 1/2 tun-
neland åker och 2, mans slätt äng&quot;
&amp;c. (Handl. rör. Skandin. hist., XXIX.
s. 391). I Gotlands jordeböcker ända
till medlet af 18:de årh. är markleje
vid hvar gård anmärkt; men i de nya-
re jordeböckerna äro dessa antecknin-
gar uteslutna.

Laigulenninger, m. (Isl. leiglendingr,
N. leiglending) landbo, arrendator. G.*

Laika, Laita, Laipa &amp;c., se Leka &amp;c.

Lakan, n. lakan. Se Linlakan.

Laker, m.? fel, brist. boa laka a hu-
sum, U., där d. o. i åtskilliga nyare hss.
förklaras som tak dråp, thet som læker,
hvilket synes bekräftas af ett Isl. ord
lakr, n., som finnes hos BH. och öfvs:s
stillatio, men detta är troligen ett nya-
re ord, annars leki, m., af verb. leka, d.
s. som det hos oss brukliga läka, hvilket
säges om ett kärl som har hål 1. spric-
kor, hvarigenom en vätska utrinner, och
läcka, hål i ett fartyg, hvarigenom vatt-
net kommer in i fartyget. Den ofvan
anf. bem:en är mera antaglig, och fin-
nes ännu qvar i vårt språk, då vi säga:
lack och lyte, äfvensom belacka, til-
lägga någon fel, förtala; och samma
bem. har o. lak i D. folkspråket och
flera dialekter (jfr. Mb. Dial. L., och Ih.
Gl.o.lack), hvarmed kan jfs. Isl. lakr, adj.
dålig, ringa (eg. som har fel l. brister);
men det af Ih. anf. Isl. hlakka, glädja
sig, eg. skrika som en örn, hör icke
hit. För laka står genom skriffel lasa,
H. Kk. 2: 2.

Lalandsk, adj. från ön Laaland i Dan-
mark. Sk.*

Lamb, n. 1) lamm. VG. II. R. 17; III.
102; ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* ME. B.
27: 3; 35: 2, 4; 37: pr; pj. 10: pr. 2) får
(äldre 1. yngre). G.* På Gotland bru-
kas ännu o. lamm i samma bem. Jfr.
Bolamb.

Lamber, adj. lam. 1. æller lytter, ME.*
St. SVI. 8; Chr.* krumpin æller l., ME.*
St. SVd. 2: pr; Chr. SVd. 1: 1; 2: pr. Jfr.
Lepungs-, pinglami.

Lamskin, n. lammskinn. St.*

Lan, n. (troligen af læa, Isl. ljá, och
ursprungligen f. såsom andra verba-
lia på -an; jfr. Lanardroten) eg. lån
och försträckning (commodatum och mu-
tuum); det senare har n. ej särskildt
namn, hvarför d. o. betecknar än det
ena af dessa kontrakter, än det andra,
och än båda, utan att det alltid kan
bestämdt urskiljas hvilketdera som me-
nas; likasom ordet stundom inefattar
både kontraktet och den lånta saken,
då annars blott ettdera menas. U.* Chr.
Kp. 14: pr. 1. æller legha, se Legha. 1.
ut læna, Bj.* lær man andrum 1. pa
ma þæt aldrigh tapes, Sk.* taka l. (af
andrum), VG.* ÖG. B. 26: pr; ME. Kp. 5:
1. 1. taka up a iorp sina, n. korn æller
apra pænninga, o: mot pantsättning af
sin jord, ME.* taka (grip, hæst, pænninga)&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>tvp3srmo1oyjhqy56bc1ht8360k52e2</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657459</id>
      <parentid>657457</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T14:19:23Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Mårtensås</username>
        <id>11012</id>
      </contributor>
      <origin>657459</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="3682" sha1="pjnl61njpat1se975qrjp28ghrcthg9" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;1&quot; user=&quot;Mårtensås&quot; /&gt;{{mn-b}}
{{huvud||''Laigi — Lan.''|377}}&lt;/noinclude&gt;ursprungligen varit en jordegendom, hvaraf en landbo erlagt en mark i afrad
(jfr. {{ssgl13lnk|Markland}}), och således
'''þriggia marka l.''' jord, för hvilken betaldes 3
markers afrad; men den stämpel, hvarmed
en jordegendom sålunda en gång
blifvit märkt, har därvid suttit fast ännu
på en tid, då dess grund och betydelse
längesedan blifvit glömd. I Visby
Rådhusarkif finnes ett bref af år 1527,
enligt hvilket tre '''markaleghe''' i
Hablingbo socken såldes så, att &lt;b&gt;eppther
landzens gangh och gammell sydwane&lt;/b&gt;
hvart '''markaleghe''' kostade 12 marker.
I G. {{sc|Berg}}s berättelse om Gotland af
år 1654 förekommer bland annat den
fråga, ”hvad ett marckleye vara, och
hvarutinnan det bestå skall, därpå man
sanningen likmätigare svar ey hafver
kunnat bekomma, än att ett marckleye
skulle vara och bestå af 5 tunneland
åker eller femb mans slätt äng, eller ock
af halfparten hvarje, såsom af 2 ½
tunneland åker och 2 ½, mans slätt äng”
&amp;c. (''Handl. rör. Skandin. hist.'', XXIX.
s. 391). I Gotlands jordeböcker ända
till medlet af 18:de årh. är '''markleje'''
vid hvar gård anmärkt; men i de nyare jordeböckerna äro dessa anteckningar uteslutna.

{{ssgl13ank|Laigulenninger}}, m. (Isl. '''leiglendingr''',
N. '''leiglending''') landbo, arrendator. G.*

{{ssgl13ank|Laika}}, {{ssgl13ank|Laita}}, {{ssgl13ank|Laiþa}} &amp;c., se Leka &amp;c.

{{ssgl13ank|Lakan}}, n. lakan. Se {{ssgl13lnk|Linlakan}}.

Lak''er'', m.? fel, brist. boa laka a hu-
sum, U., där d. o. i åtskilliga nyare hss.
förklaras som tak dråp, thet som læker,
hvilket synes bekräftas af ett Isl. ord
lakr, n., som finnes hos BH. och öfvs:s
stillatio, men detta är troligen ett nya-
re ord, annars leki, m., af verb. leka, d.
s. som det hos oss brukliga läka, hvilket
säges om ett kärl som har hål 1. spric-
kor, hvarigenom en vätska utrinner, och
läcka, hål i ett fartyg, hvarigenom vatt-
net kommer in i fartyget. Den ofvan
anf. bem:en är mera antaglig, och fin-
nes ännu qvar i vårt språk, då vi säga:
lack och lyte, äfvensom belacka, til-
lägga någon fel, förtala; och samma
bem. har o. lak i D. folkspråket och
flera dialekter (jfr. Mb. Dial. L., och Ih.
Gl.o.lack), hvarmed kan jfs. Isl. lakr, adj.
dålig, ringa (eg. som har fel l. brister);
men det af Ih. anf. Isl. hlakka, glädja
sig, eg. skrika som en örn, hör icke
hit. För laka står genom skriffel lasa,
H. Kk. 2: 2.

Lalandsk, adj. från ön Laaland i Dan-
mark. Sk.*

Lamb, n. 1) lamm. VG. II. R. 17; III.
102; ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* ME. B.
27: 3; 35: 2, 4; 37: pr; pj. 10: pr. 2) får
(äldre 1. yngre). G.* På Gotland bru-
kas ännu o. lamm i samma bem. Jfr.
Bolamb.

Lamber, adj. lam. 1. æller lytter, ME.*
St. SVI. 8; Chr.* krumpin æller l., ME.*
St. SVd. 2: pr; Chr. SVd. 1: 1; 2: pr. Jfr.
Lepungs-, pinglami.

Lamskin, n. lammskinn. St.*

Lan, n. (troligen af læa, Isl. ljá, och
ursprungligen f. såsom andra verba-
lia på -an; jfr. Lanardroten) eg. lån
och försträckning (commodatum och mu-
tuum); det senare har n. ej särskildt
namn, hvarför d. o. betecknar än det
ena af dessa kontrakter, än det andra,
och än båda, utan att det alltid kan
bestämdt urskiljas hvilketdera som me-
nas; likasom ordet stundom inefattar
både kontraktet och den lånta saken,
då annars blott ettdera menas. U.* Chr.
Kp. 14: pr. 1. æller legha, se Legha. 1.
ut læna, Bj.* lær man andrum 1. pa
ma þæt aldrigh tapes, Sk.* taka l. (af
andrum), VG.* ÖG. B. 26: pr; ME. Kp. 5:
1. 1. taka up a iorp sina, n. korn æller
apra pænninga, o: mot pantsättning af
sin jord, ME.* taka (grip, hæst, pænninga)&lt;noinclude&gt;
{{Mn-s}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>pjnl61njpat1se975qrjp28ghrcthg9</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Rákóczis uppror</title>
    <ns>0</ns>
    <id>194757</id>
    <revision>
      <id>657468</id>
      <parentid>657347</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T15:32:23Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>~2026-46060-08</username>
        <id>19093</id>
      </contributor>
      <comment>Samtida skildringar.</comment>
      <origin>657468</origin>
      <model>wikitext</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="120700" sha1="dl4jlwe93t7bkiriqsnzais1zgbum4o" xml:space="preserve">&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}}
&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Nowembris&lt;/div&gt;

Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 29 Decembris 1703}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 5 Decemberis&lt;/div&gt;

Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 5 Januarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 12 Decembris&lt;/div&gt;

Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 12 Januarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 19 Decembris&lt;/div&gt;

Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 19 Januarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 26 Decembris&lt;/div&gt;

Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 26 Januarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 2 Januarij&lt;/div&gt;

Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 2 Februarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wijen den 9 Jannarij&lt;/div&gt;

I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 9 Februarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Januarij&lt;/div&gt;

Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 16 Februarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Januarij&lt;/div&gt;

Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 23 Februarii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Januarij&lt;/div&gt;

General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 1 Martij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 6 Februarij&lt;/div&gt;

Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 8 Martij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Februarij&lt;/div&gt;

Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 15 Martij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 20 Februarij&lt;/div&gt;

Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 22 Martij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Februarij&lt;/div&gt;

Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 29 Martij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 5 Martij&lt;/div&gt;

Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 12 Aprilis 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 19 Martij&lt;/div&gt;

Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas.


&lt;div class=&quot;layout2&quot; style=&quot;text-align:justify&quot;&gt;
{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 19 Aprilis 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 26 Martij&lt;/div&gt;

Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 26 Aprilis 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 2 Aprilis&lt;/div&gt;

Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 3 Maij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 9 Aprilis&lt;/div&gt;

Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 10 Maij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Aprilis&lt;/div&gt;

Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 17 Maij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den23 Aprilis&lt;/div&gt;

General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 24 Maij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Aprilis&lt;/div&gt;

Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 31 Maij 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 7 Maij&lt;/div&gt;

General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 7 Junii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 Maij&lt;/div&gt;

Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 14 Junii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 21 Maij&lt;/div&gt;

I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 21 Junii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Maij&lt;/div&gt;

Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 28 Junii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 4 Junij&lt;/div&gt;

De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 5 Julii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 11 Junij&lt;/div&gt;

Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 12 Julii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Junij&lt;/div&gt;

Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 19 Julii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 25 Junij&lt;/div&gt;

Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 26 Julii 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 7 Julij&lt;/div&gt;

De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 2 Augusti 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 9 Julij&lt;/div&gt;

General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 9 Augusti 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Julij&lt;/div&gt;

Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 16 Augusti 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Julij&lt;/div&gt;

Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 23 Augusti 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Julij&lt;/div&gt;

Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 30 Augusti 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 6 Augusti&lt;/div&gt;

Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 6 Septembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Augusti&lt;/div&gt;

Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 13 Septembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 20 Augusti&lt;/div&gt;

Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 20 Septembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Augusti&lt;/div&gt;

Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 27 Septembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 3 Septembris&lt;/div&gt;

Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 4 Octobris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 10 Septembris&lt;/div&gt;

Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 11 Octobris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 17 Septembris&lt;/div&gt;

Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 18 Octobris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Septembris&lt;/div&gt;

Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 25 Octobris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 1 Octobris&lt;/div&gt;

De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 1 Novemberis 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 8 Octobris&lt;/div&gt;

Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 8 Novembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 15 Octobris&lt;/div&gt;

Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 15 Novembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Octobris&lt;/div&gt;

Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 22 Novembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 29 Octobris&lt;/div&gt;

Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 29 Novembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 5 Nowembris&lt;/div&gt;

Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 6 Decembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 12 N owembris&lt;/div&gt;

Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 13 Decembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 19 Nowembris&lt;/div&gt;

Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 20 Decembris 1704}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 26 Nowembris&lt;/div&gt;

De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 3 Januarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 10 Decembris&lt;/div&gt;

Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 10 Januarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 17 Decembris&lt;/div&gt;

Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 17 Januarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Decembris&lt;/div&gt;

Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 24 Januarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 31 Decembris&lt;/div&gt;

Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 7 Februarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 Januarij&lt;/div&gt;

Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 14 Februarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Januarij&lt;/div&gt;

Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 21 Februarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Januarij&lt;/div&gt;

Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 28 Februarij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 4 Februarij&lt;/div&gt;

De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 7 Maartij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 11 Februarij&lt;/div&gt;

Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 14 Martij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Februarij&lt;/div&gt;

De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 21 Martij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Februarij&lt;/div&gt;

De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 28 Martij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 4 Martij&lt;/div&gt;

De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 4 Aprilis 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 11 Martij&lt;/div&gt;

Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 11 Aprilis 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Martij&lt;/div&gt;

De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 18 Aprilis 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 25 Martij&lt;/div&gt;

I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 25 Aprilis 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 1 Aprilis&lt;/div&gt;

Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,&lt;br&gt;Af den 2 Maij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 8 Aprilis&lt;/div&gt;

Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 9 Maij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 15 Aprilis&lt;/div&gt;

Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 16 Maij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Aprilis&lt;/div&gt;

I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 30 Maij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 6 Maij&lt;/div&gt;

Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 6 Junij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Maij&lt;/div&gt;

Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 13 Junij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Maij&lt;/div&gt;

I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 20 Junij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Maij&lt;/div&gt;

Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 27 Junij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Maij&lt;/div&gt;

Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 4 Julij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 10 Junij&lt;/div&gt;

Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 11 Julij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 17 Junij&lt;/div&gt;

Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 18 Julij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Junij&lt;/div&gt;

Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 25 Julij 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 1 Julij&lt;/div&gt;

Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 1 Augusti 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 8 Julij&lt;/div&gt;

Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 8 Augusti 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 15 Julij&lt;/div&gt;

Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 15 Augusti 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Julij&lt;/div&gt;

Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 22 Augusti 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Julij&lt;/div&gt;

I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 29 Augusti 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 5 Augustij&lt;/div&gt;

Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 26 Septembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 2 Septembris&lt;/div&gt;

Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 3 Octobris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 9 Septembris&lt;/div&gt;

Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 10 Octobris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 16 Septembris&lt;/div&gt;

Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 17 Octobris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 23 Septembris&lt;/div&gt;

Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 24 Octobris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 30 Septembris&lt;/div&gt;

Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 31 Octobris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wieu den 7 Octobris&lt;/div&gt;

Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 7 Novembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 Octobris&lt;/div&gt;

Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 14 Novembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 21 Octobris&lt;/div&gt;

De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 21 Novembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Octobris&lt;/div&gt;

Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 28 Novembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 4 Novembris&lt;/div&gt;

I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 5 Decembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 11 Novembris&lt;/div&gt;

Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 12 Decembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Novembris&lt;/div&gt;

Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 19 Decembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 25 Novembris&lt;/div&gt;

Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 26 Decembris 1705}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 2 Decembris&lt;/div&gt;

Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,&lt;br&gt;Af den 2 Januarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 9 Decembris&lt;/div&gt;

Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,&lt;br&gt;Af den 9 Januarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Decembris&lt;/div&gt;

För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 16 Januarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Decembris&lt;/div&gt;

De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 23 Januarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Decembris&lt;/div&gt;

Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 30 Januarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 6 Januarij&lt;/div&gt;

Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 6 Februarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Januarij&lt;/div&gt;

Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 13 Februarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 20 Januarij&lt;/div&gt;

Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 20 Februarii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Januarij&lt;/div&gt;

Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 13 Martii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 17 Februarij&lt;/div&gt;

Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 20 Martii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Februarij&lt;/div&gt;

För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 27 Martii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 3 Martij&lt;/div&gt;

Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 10 Aprilis 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 17 Martij&lt;/div&gt;

Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 8 Maij 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Aprilis&lt;/div&gt;

De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 3 Julii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Junij&lt;/div&gt;

I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 10 Julii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Junij&lt;/div&gt;

De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 17 Julii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Junij&lt;/div&gt;

Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 31 Julii 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 7 Julij&lt;/div&gt;

Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 7 Augusti 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 Julij&lt;/div&gt;

Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 21 Augusti 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Julij&lt;/div&gt;

Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 28 Augusti 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 4 Augusti&lt;/div&gt;

I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 11 Septembris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 18 Augusti&lt;/div&gt;

I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 18 Septembris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 25 Augusti&lt;/div&gt;

De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 25 Septembris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 1 Septembris&lt;/div&gt;

Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 2 Octobris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 8 Septembris&lt;/div&gt;

Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 9 Octobris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 15 Septembris&lt;/div&gt;

De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 16 Octobris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Septembris&lt;/div&gt;

Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 23 Octobris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 29 Septembris&lt;/div&gt;

Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 30 Octobris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 6 Octobris&lt;/div&gt;

För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 6 Novembris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 13 Octobris&lt;/div&gt;

Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske.


{{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,&lt;br&gt;Af den 24 Decembris 1706}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 1. Decembris&lt;/div&gt;

De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 8 Januarij 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 15. Decembris&lt;/div&gt;

Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 5 Martij 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 9 Februarij&lt;/div&gt;

Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 12 Martij 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Februarij&lt;/div&gt;

Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 4 Junii 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 11 May&lt;/div&gt;

Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 13 Augusti 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 20 Julij&lt;/div&gt;

Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 20 Augusti 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Julij&lt;/div&gt;

Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 12 Novembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 19 Octobris&lt;/div&gt;

Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 19 Novembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 25 Octobris&lt;/div&gt;

Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 10 Decembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 16 Novembris&lt;/div&gt;

Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 17 Decembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Novembris&lt;/div&gt;

Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 24 Decembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Novembris&lt;/div&gt;

Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 31 Decembris 1707}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 7 Decembris&lt;/div&gt;

Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 14 Januarij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 24 Decembris&lt;/div&gt;

Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 21 Januarij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 31 Decembris&lt;/div&gt;

Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 24 Martij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 29 Februarij&lt;/div&gt;

Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 31 Martij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 7 Martij&lt;/div&gt;

På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 7 Aprilis 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 Martij&lt;/div&gt;

De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 2 Junij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 9 Maij&lt;/div&gt;

Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 16 Junij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 23 Maij&lt;/div&gt;

Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 21 Julij 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 27 Junij&lt;/div&gt;

Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 18 Augusti 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 26 Julii&lt;/div&gt;

Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 25 Augusti 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Utur Preüssen den 7 Augusti&lt;/div&gt;

I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 1 Septembris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 8 Augusti&lt;/div&gt;

Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 15 Septembris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 22 Augusti&lt;/div&gt;

Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 29 Septembris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 5 Septembris&lt;/div&gt;

Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 6 Octobris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 12 Septembris&lt;/div&gt;

Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 3 Novembris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 10 Octobris&lt;/div&gt;

Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 22 Decembris 1708}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 28 Novembris&lt;/div&gt;

För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 26 Januarij 1709}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 30 Novembris&lt;/div&gt;

En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 16 Februarij 1709}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 20 Januarij&lt;/div&gt;

I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 2 Martij 1709}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 3 Februarij&lt;/div&gt;

Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 18 Januarij 1710}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 14 December&lt;/div&gt;

I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget.


{{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,&lt;br&gt;Af den 1 Martij 1710}}&lt;div style=&quot;text-align: center;&quot;&gt;Wien den 29 Januarii&lt;/div&gt;

Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade.


[[Kategori:1700-talets verk]]</text>
      <sha1>dl4jlwe93t7bkiriqsnzais1zgbum4o</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/362</title>
    <ns>104</ns>
    <id>220570</id>
    <revision>
      <id>657529</id>
      <parentid>649772</parentid>
      <timestamp>2026-08-29T11:35:56Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <minor />
      <origin>657529</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1320" sha1="ph9j6z7ravhwiewp5qdnurspilb5j3g" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;&lt;/noinclude&gt;Vid Föreningens allmänna möte den 28 mars 1895 valdes
till &lt;i&gt;Ledamöter af Styrelsen:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Bergström,}} O. W., kapten,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Ekhoff,}} E., amanuens,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Kulle,}} J., artist,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Lilljekvist,}} F., arkitekt,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Montelius,}} O., professor,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Nordström,}} S., kanslisekreterare,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Salin,}} B., amanuens,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Sidenbladh,}} K., förste aktuarie, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Upmark,}} G., intendent;&lt;br&gt;

till &lt;i&gt;Suppleanter:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Lindegren,}} A., arkitekt,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|von Ehrenheim,}} E., disponent, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Boije af Gennäs,}} S., e. o. lektor.

till &lt;i&gt;Revisorer:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Blomberg,}} A., amanuens, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Leijer,}} A., kapten;

till &lt;i&gt;Revisorssuppleant:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Folcker,}} E. G., amanuens.


{{linje|8em}}


Vid Styrelsens sammanträde samma dag återvaldes till
&lt;i&gt;Föreningens&lt;/i&gt;

{{em|5}}&lt;i&gt;Ordförande:&lt;/i&gt; intendenten {{sc|Upmark.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Vice Ordförande:&lt;/i&gt; förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Sekreterare:&lt;/i&gt; professor {{sc|Montelius.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Kassaförvaltare:&lt;/i&gt; förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}


{{linje|8em}}


{{c|&lt;small&gt;Stockholm. 1895, Kongl. Boktryckeriet.&lt;/small&gt;}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ph9j6z7ravhwiewp5qdnurspilb5j3g</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/605</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225477</id>
    <revision>
      <id>657451</id>
      <timestamp>2026-08-28T12:03:34Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657451</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2315" sha1="ouz53g29l61dqlnwounseg6qkr78a4v" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|263}}&lt;/noinclude&gt;denborg så vältaligt och noggrant beskriver, förlägger 
karaktäristiskt nog även Strindberg redan här på jorden.
 
År 1896 i december återvände han till Sverige, där han 
efter ett hastigt besök i Trelleborg hos en vän, som var läkare, 
slog sig ned för att fortsätta sina botövningar i den av Sveriges 
nittio städer, som han »avskyr mest», Lund.
 
Det är emellertid i denna lilla idylliska småstad, som han 
återvinner ett relativt lugn. Han kom där bort från det 
jäktande litteratörlivet och fann vänner bland en krets av yngre 
akademici, som behandlade honom älskvärt och hänsynsfullt, 
men även upptog honom med en viss välgörande kritik. Han 
talar senare i ett brev om sin studietid i Lund vid femtio år, 
då han »lärde mycket av både människor och böcker, tunga 
år, dem jag dock icke ville sakna». Säkerligen verkade det 
även befriande på honom, att han nu satte sig ned att beskriva 
sitt själstillstånd. Han berättade alla de mystiska öden och 
hemsökelser han under de sista åren upplevat, och hans analys 
blev därunder småningom så klar, att han nyktert kan 
redogöra för symptomen. »Allt det som vederfarits mig, återfinnes 
hos Swedenborg; hjärtångesten (angina pectoris), bröstbeklämningen, 
hjärtklappningen, vad jag kallade den elektriska gördeln, 
allt finnes där, och sammanfattningen av dessa företeelser bildar 
den andliga luttringen.»
 
Det är med denna skildring av sin sjukdom, som Strindberg 
inleder det nya skede av sitt skriftställarskap, vilket i många 
avseenden har en annan karaktär än hans åttiotalsproduktion. 
Det brusande övermod, den revolutionära virvelvind, som fyllde 
hans ungdomsdiktning, har nu stormat ut och lagt sig till ro. 
Det är nu en botgörare, som talar. Han ångrar, tar tillbaka 
och avsvärjer. De flesta av nittiotalsförfattarna bevarade 
alltjämt den modärna vetenskapens uppfattning om världsgåtorna, 
även när de togo avstånd från åttiotalets sociala idéer och 
litterära program. Heidenstam och Levertin voro ju alltjämt 
närmast naturalister i religiöst avseende. Strindberg däremot 
nöjer sig icke med tidens panteistiskt-humanitära uppfattning 
av religionen. Han var alltid en ytterlighetsman, och hans&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ouz53g29l61dqlnwounseg6qkr78a4v</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/606</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225478</id>
    <revision>
      <id>657452</id>
      <timestamp>2026-08-28T12:07:43Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657452</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2286" sha1="pw00vnwk3i3hefbcu9hcoau6alp0jgg" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|164|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;starka, fantasibegåvade natur fordrade ett konkretare innehåll. 
Han söker ett personligt förhållande till det överjordiska och 
finner endast frid i den tanken, att högre makter under alla 
hans irringar lett hans väg mot ett bestämt mål. Strindberg 
hade börjat som pietist, och han slutar som mystiker. Han är 
under denna period i sin diktning ofta djupsinnig, alltid poetisk 
ehuru samtidigt hemfallande åt vidskepliga föreställningar av 
grövsta art.
 
Men mycket av den forna naturalisten lever kvar. Alltjämt 
är det hans eget jag och hans egna upplevelser, som utgöra 
ämnet för hans dikt och draga gränser för hans horisont. Han 
rör sig alltjämt med sina stora och små sorger i vardagslivets 
sfär och tecknar dem med en rikedom på friskt uppfattade 
enskildheter. Men totaluppfattningen är förändrad. Där han 
förr endast spejade efter fakta, rationellt kedjade intill varandra, 
där anar han nu ett sammanhang av annan art. Han ser det 
stora i det lilla; det, som sker i det, som tyckes ske. Bakom 
den synliga världen skymtar han dunkla makter, som länka 
människornas öden efter lagar, som endast de känna. De 
straffa obönhörligt alla överträdelser, och det gäller framför 
allt för människan att inse, att alla de olyckor, som träffa 
henne, äro självförvållade. Gång på gång illustrerar han 
denna sats med en händelse från sin barndom. Han hade 
orättvist anklagats att hava stulit en del muttrar och straffats 
därför. Den gången var han oskyldig, men året förut hade han 
rivit sönder en »Robinson Crusoe» och skyllt på brodern. Nu 
led han straffet. Allt går igen. På denna väg närmar sig 
Strindberg nästan till det gamla Greklands tro på ett 
oundvikligt öde, som styr människorna. 

Hans konstnärliga uppfattning erinrar slående om Huysmans’, 
såsom denne formulerat den i ett ovan citerat yttrande: 
''un naturalisme spiritualiste'', en naturalism, som bevarat den 
föregåendes kraftiga realism men som giver uttryck åt högre, 
andliga livsvärden, som icke viker tillbaka för det fula, fasansfulla, 
vämjeliga, men samtidigt svingar sig upp från jorden och tager 
i besittning de mystiska rikena på andra sidan graven, män-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>pw00vnwk3i3hefbcu9hcoau6alp0jgg</sha1>
    </revision>
    <revision>
      <id>657453</id>
      <parentid>657452</parentid>
      <timestamp>2026-08-28T12:08:02Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <minor />
      <origin>657453</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2286" sha1="s6xw23rvdtujomunqyppwmnd5rbfelu" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|264|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;starka, fantasibegåvade natur fordrade ett konkretare innehåll. 
Han söker ett personligt förhållande till det överjordiska och 
finner endast frid i den tanken, att högre makter under alla 
hans irringar lett hans väg mot ett bestämt mål. Strindberg 
hade börjat som pietist, och han slutar som mystiker. Han är 
under denna period i sin diktning ofta djupsinnig, alltid poetisk 
ehuru samtidigt hemfallande åt vidskepliga föreställningar av 
grövsta art.
 
Men mycket av den forna naturalisten lever kvar. Alltjämt 
är det hans eget jag och hans egna upplevelser, som utgöra 
ämnet för hans dikt och draga gränser för hans horisont. Han 
rör sig alltjämt med sina stora och små sorger i vardagslivets 
sfär och tecknar dem med en rikedom på friskt uppfattade 
enskildheter. Men totaluppfattningen är förändrad. Där han 
förr endast spejade efter fakta, rationellt kedjade intill varandra, 
där anar han nu ett sammanhang av annan art. Han ser det 
stora i det lilla; det, som sker i det, som tyckes ske. Bakom 
den synliga världen skymtar han dunkla makter, som länka 
människornas öden efter lagar, som endast de känna. De 
straffa obönhörligt alla överträdelser, och det gäller framför 
allt för människan att inse, att alla de olyckor, som träffa 
henne, äro självförvållade. Gång på gång illustrerar han 
denna sats med en händelse från sin barndom. Han hade 
orättvist anklagats att hava stulit en del muttrar och straffats 
därför. Den gången var han oskyldig, men året förut hade han 
rivit sönder en »Robinson Crusoe» och skyllt på brodern. Nu 
led han straffet. Allt går igen. På denna väg närmar sig 
Strindberg nästan till det gamla Greklands tro på ett 
oundvikligt öde, som styr människorna. 

Hans konstnärliga uppfattning erinrar slående om Huysmans’, 
såsom denne formulerat den i ett ovan citerat yttrande: 
''un naturalisme spiritualiste'', en naturalism, som bevarat den 
föregåendes kraftiga realism men som giver uttryck åt högre, 
andliga livsvärden, som icke viker tillbaka för det fula, fasansfulla, 
vämjeliga, men samtidigt svingar sig upp från jorden och tager 
i besittning de mystiska rikena på andra sidan graven, män-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>s6xw23rvdtujomunqyppwmnd5rbfelu</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/607</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225479</id>
    <revision>
      <id>657454</id>
      <timestamp>2026-08-28T12:14:22Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657454</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2245" sha1="ba8ms33yizn5ca94o5ynkox7mwqao1a" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG |265}}&lt;/noinclude&gt;niskans himmel och helvete. Denna mystik utgör det enande 
draget i allt vad som flyter ur Strindbergs penna under dessa 
hans livs sista decennier. Den återfinnes i hans 
bekännelseskrifter och dagböcker, i hans historiska dramer och
kammarspel och skimrar även igenom den realistiska skildringen i hans 
romaner och noveller.
&lt;section end=AS11 /&gt;
&lt;section begin=AS12 /&gt;
 
{{c|{{större|'''II.'''}}}} 

''Inferno'' (1897) och ''Legender'' (1898), hans första skrifter 
under denna tid, visa oss just hans utvecklingsgång mot detta 
nya skede. De skildra hans omvändelse, hans ''via dolorosa'', 
lidandets väg fram till barndomsföreställningarnas menlösa och 
blidkande tro. De kunna endast betraktas som sjukdomsjournaler,
men de äro skrivna med en klarhet och logik, som stå 
i den skarpaste motsats till innehållets förvirrade spekulationer. 
Här om någonsin kan man tala om ''documents humains''. De 
äro dock icke endast intressanta för själsläkaren och psykologen. 
Överhuvud erbjuder ju bilden av den själssjuke samma drag 
som den friske, endast i överdriven och förstorad skala. Allt 
är så mänskligt i denna skildring av en kämpande varelses 
lidanden i jämmerdalen, i Inferno. Och i sista hand blir 
skildringen till en serie av egendomliga och fantastiska äventyr, 
som skimra av poesi. Det kan dock icke nekas att en viss 
monotoni stundom sätter läsarens tålamod på prov. 

Det är betecknande för Strindbergs författarskap under detta 
skede, att dröm och verklighet flyta samman. Han kan ej 
längre skilja dem från varandra.&lt;ref name=&quot;s265&quot;&gt;Det finnes fullt av exempel därpå i Infernoböckerna. Här ytterligare ett. Under vistelsen i Lund sökte han mig en dag vid middagstid. Han var askgrå i ansiktet, nedstämd och betryckt. Plötsligt utbrast han: »Jag har haft en förfärlig förmiddag. Jag har en hel timma jagat två råttor, som kommo in i mitt rum. Och det förfärligaste är, att jag ej visste, om de voro verkliga». Slutligen hade han tillkallat två studenter, som bodde på motsatta sidan, och det visade sig, att råttorna antagligen varit av kött och blod. Han inlät sig därefter i en&lt;/ref&gt; Rums- och tidsbegreppets&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ba8ms33yizn5ca94o5ynkox7mwqao1a</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/712</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225480</id>
    <revision>
      <id>657461</id>
      <timestamp>2026-08-28T14:54:00Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657461</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2709" sha1="oog8yxinlapdidqjul5nlj8ar329xcn" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;{{huvud|342|&lt;small&gt;EMIL EKHOFF.&lt;/small&gt;|}}&lt;/noinclude&gt;om kyrkorna med ringaste hopp om framgång skulle kunna motstå
tidens vanliga anfallssätt, måste de hafva varit utrustade på ett
härför lämpadt sätt, d. v. s. haft sådana anordningar, som gjorde de
verldsliga fästena försvarbara, nämligen fria, till bröstvärn tjänande
murkrön med eller utan tinnar samt yttre, d. v. s. utanpå murarna
anbragta stridsplatser. I nyss nämnda uppsats har jag ock
uppvisat mer eller mindre tydliga spår af dylika anordningar ännu
bevarade i ett betydligt antal kyrkor. Af själfva skyttegångarna
finnes naturligtvis intet i behåll. Det enda som vitnar om, att del
en gång hafva funnits, är spåren för deras bärbjälkar.

I Husaby-tornet äro murarna genomdragna af ett system af
sådana bjälkspår, visande att det samma varit armeradt och
försvarbart på nyss nämnda sätt. Hålen för bärbjälkarna genomsätta
murarnas hela tjocklek och äro således synliga såväl på
ytter- som innersidorna. De yttre mynningarna äro emellertid f. n.
tillstängda genom i de samma infogade — löst lagda, ej inmurade
— stenar, hvarigenom de äro ganska svåra att till en början
upptäcka. Inuti tornet kan man emellertid på flera ställen granska
dessa bjälkspår och tydligt iakttaga de i yttre mynningarna inlagda
stenarna. Med stöd af dessa iakttagelser är det sedan ej svårt att
äfven å murarnas yttersida konstatera de regelbundet anbragta
öppningarna. En närmare uppmätning af bjälkspårens läge är emellertid
ej möjlig utan användande af ställningar kring tornet, utan måste
således uppskjutas till tiden för kyrkans restaurering. Några af dem
är dock äfven utan ställningar tillgängliga för närmare granskning
och visa en ganska intressant egendomlighet. De hafva nämligen en
sådan genomskärning som fig. 9 visar. Detta beror utan tvivel
därpå, att bjälkarna ej varit fast inmurade utan kunnat skjutas
in och ut efter behag, samt att för detta måls vinnande under
bjälken varit anbragt en planka som glidbädd. När båda sedermera
försvunnit, har spårets genomskärning fått nämnda form. Att
bjälkarna varit rörliga, d. v. s. med andra ord att skyttegångarna
anbringats endast när behofvet kräfde det, visas äfven af andra
omständigheter. Som redan är omtaladt, har tornet på norra och södra
sidan halfrunda trapptorn. Dessa stå genom dörröppningar i
förbindelse med hufvudtornets särskilda våningar. De nyss beskrifna
bjälkspåren hafva sådant läge, att deras yttre mynningar öppna
sig på hufvudtornets vestra fasad, under det att de inre utmynna
&lt;i&gt;inuti&lt;/i&gt; öfversta våningens dörröppningar alldeles ned vid golfvet, på&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>oog8yxinlapdidqjul5nlj8ar329xcn</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/713</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225481</id>
    <revision>
      <id>657462</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:06:05Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657462</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2586" sha1="tobuo1mi0m383sp6ergnph6qg1zotbt" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;{{huvud||&lt;small&gt;HUSABY KYRKA I VESTERGÖTLAND.&lt;/small&gt;|343}}&lt;/noinclude&gt;sådant sätt att bjälkarna, åtminstone då de befunno sig indragna,
utgjorde trösklar i öppningarna. Bjälkspåren upphöra emellertid
ej &lt;i&gt;vid&lt;/i&gt; dessa, utan fortsätta på deras andra (således östra) sida
ett godt stycke in i murverket. Afsigten med denna anordning är
uppenbar. Den innersta delen af bjälkspåren — öster om
dörröppningarna — kan ej hafva tjänat till annat än att, när
skyttegången var borttagen och dess bärbjälkar indragna, i sig upptaga
inre ändan af dessa.

{{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf|sid=713|bildtext=Fig. 9. &lt;i&gt;Spåren i tornmuren för bärbjälkar till en yttre skyttegång.&lt;/i&gt;}}
De nu i fråga varande bjälkspåren genomsätta, som vi sett, ej
blott murtjockleken, utan fortlöpa till hela sin längd — med
undantag af själva dörröppningarna — i murverket. Troligen är det
detta förhållande som vållat, att man funnit sig nödsakad vidtaga en
särskild åtgärd: plankans anbringande
under bjälken, för att få denna att lätt
glida. I andra torn, där bjälkspåren
endast genomsätta murtjockleken, hafva
de som regel enkel fyrsidig
genomskärning, äfven om bjälkarna, som kanske
oftast varit händelsen, varit rörliga.
Dylika fyrsidiga bjälkspår finnas äfven,
ehuru med annat läge än de nyss
beskrifna, i Husaby-tornet, men visa äfven
de en liten afvikelse från det vanliga förhållandet, i det de äro
skodda åtminstone i mynningarna med släta stenskifvor för att
underlätta bjälkarnas rörlighet.

Som vi minnas, har tornet på vestra sidan i nedre våningen
en ursprunglig, ehuru till sin form nu förändrad dörröppning samt
öfver denna spår af ännu en genom ett senare fönster störd,
rundhvälfd dörr, som varit belägen 5—6 m. öfver marken. Denna vid
första påseendet egendomliga anordning beror utan tvifvel därpå,
att under ofredstid — när kyrkan var bemannad till försvar — den
nedre ingången ej begagnades, utan var säkert barrikaderad
medelst den stängselbom, hvars brädklädda ränna vi ännu finna i
murverket på dörrens insida, hvarefter man inkom i tornet och från
detta i kyrkan (hvilkens dörr eller dörrar antagligen äfven voro
barrikaderade) uteslutande genom den högt belägna dörren medelst en
rörlig stege eller ett hissverk, så som vid verldsliga borgar var vanligt.

Tornets öfversta parti, som nu delvis består af huggen sten,
har undergått åtskillig förändring, hvarför vi ej känna något om&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>tobuo1mi0m383sp6ergnph6qg1zotbt</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/15</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225482</id>
    <revision>
      <id>657465</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:29:44Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657465</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2181" sha1="0c5fw5y28lwo78s4iz717jwdnfhnzya" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|13}}&lt;/noinclude&gt;fromma överdrift) hade begåvat den, utan den blev i
mina ögon den aldrig sinande källan till all min 
otrevnad, upphovet till varje avskyvärt tvång, grunden på
vilken varje eftersträvat nöje förnekades mig. Det
hette alltid »kungar kunna inte göra det», eller »kungar
måste göra så och så», och detta det var alltid något
roligt, detta så och så något motbjudande. I Kraks
händer blev monarken ett mellanting mellan en 
trampkvarn och en tvångströja.

— Men vad tjänar det då till att vara kung? 
vågade jag en gång förtrytsamt säga till henne.

— Gud har inte gjort er till kung för ert eget
nöjes skull, svarade Krak högtidligt.

Jag minns att jag tänkte, att vad hon sade 
verkligen måste vara sant, men på samma gång undrade
jag, om Gud hade riktigt klart för sig hur 
tålamodsprövande en sådan ställning var.

Kanske tror någon att jag hade många fördelar
som uppvägde de ledsamheter, vilka tryckte mig så
tungt. Jag kan inte påminna mig att jag var 
medveten om dem. Till och med mina promenader, då
jag var ute och visade mig för folket, något som till
en viss grad kittlade min fåfänga, förstördes för mig
av den känslan att ingen skulle se på mig med 
beundran, avund eller ens intresse, om han visste hur jag
i själva verket hade det ställt. Här må jag anmärka,
att denna reflexion ingalunda försvunnit med 
barndomen, utan ännu har benägenhet för att tränga sig
på mig. Naturligtvis hade jag fullt upp av allt vad
till livets nödtorvt behöves och var väl, fast strängt,
behandlad. Men ack, vad vi icke ha betyder mer
för oss än allt vad vi äga. Jag var tacksam med
reservation; vad som var mig förbjudet mer än 
uppvägde mina privilegier. Med ett ord, min barndom
var icke synnerligen lycklig.

En dag står nästan lika tydlig och klar för mitt
minne som min kröningsdag. Jag var nio år gammal
och hade fått följa med min mor bort på visit till en
adelsman av hög rang. Han hade nyss gift sig och
hemfört en ung amerikanska som sin brud. Vi blevo
naturligtvis mottagna med den största artighet och
vördnad. Prinsessan Heinrich mottog dylika hyllnings-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>0c5fw5y28lwo78s4iz717jwdnfhnzya</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/16</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225483</id>
    <revision>
      <id>657467</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:31:27Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657467</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2160" sha1="9kgrv220mpyurozrqlhp51w9ujlg5nn" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;14&lt;/noinclude&gt;gärder utomordentligt väl, med lugn värdighet och 
förnämt behag. Jag var sprättig i mina bästa kläder, en
miniatyruniform; och min hand flög upp till min kask,
då grevinnan gjorde en djup bugning och såg på mig
med tindrande glada, blå ögon. Greven var en 
ståtlig, vacker ung man, litet stel i sin hållning och sitt
sätt, som de flesta av vårt folk äro, men hederlig och
godhjärtad, också såsom de flesta. Men jag fäste mig
föga vid honom; den leende grevinnan upptog mig
helt och hållet, och bäst det var överraskade jag mig
själv med att jag smålog åt henne. Det var som om
hennes ögon läste allt vad som försiggick inom mig,
och jag förstod att hon kände medlidande med mig.
Efter en stund blev det frågan om att gå ut. Vädret
var fuktigt och kallt, och fast min mor icke ville neka
att göra ett slag i grevens trädgård, över vilken han
var mycket stolt, ansåg hon det mindre lämpligt för
mig att följa med, varför hon bad grevinnan att ta
vård om mig, medan de två gingo. Så kom det sig
att {{Rättelse|previnnan|grevinnan}} von Sempach och jag blevo ensamma
med varandra.

Jag stod litet blyg vid bordet och fingrade på
kasken, som min mor sagt till mig att jag skulle taga
av; och då jag efter några ögonblick tittade upp, såg
jag hennes glada ögon vila på mig.

— Sire, sade grevinnan, om ni satte er, kunde
jag göra det med.

Jag bugade mig och gick bort till en stol, en
karmstol av trä, så hög att då jag klängt upp på den
dinglade mina ben i luften. Ett litet skratt hördes från
grevinnan, i det hon hastigt tog en pall och sköt 
under mina fötter. Jag försökte hoppa ned för att hindra
henne, men hon tillät det icke. Därpå lade hon sig
själv på knä på pallen framför sig.

— Sådana vackra soldatstövlar! sade hon.

Jag såg likgiltigt ned på mina glänsande tåspetsar.
Hon slog ihop händerna.

— Ni är verkligen en vacker liten kung. Å, är
det inte förtjusande att vara kung?

Jag såg tvekande på henne; hennes täcka ansikte
var nära mitt. Hur det var fick jag en plötslig lust
att slå mina armar kring hennes hals, men på samma&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>9kgrv220mpyurozrqlhp51w9ujlg5nn</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/17</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225484</id>
    <revision>
      <id>657470</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:35:31Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657470</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1883" sha1="5w2p2yp80tdaswk6dqko3vzpaqhq0qb" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|15}}&lt;/noinclude&gt;gång kände jag mig säker om att kungar inte bruka
omfamna grevinnor. Vad skulle väl Krak ha sagt om
något dylikt!

— Jag är inte kung för mitt eget nöjes skull, sade
jag, allvarligt betraktande min värdinna. Jag är kung
för mitt folks bästa.

Hon drog ett djupt andedrag.

— Stackars lilla pyre! viskade hon på engelska
(då förstod jag ej orden, men ljudet av dem stannade
kvar i mina öron). Stackars lilla pyre! Men har ni
inte roligt ändå?! sade hon.

Jag kände att jag blev alldeles röd och att tårarna
icke voro långt borta.

— Nej, svarade jag, inte mycket.

— Hur kommer det sig?

— Jag får inte — får inte göra något av allt vad
jag vill.

— Ni får göra vad ni vill här, viskade hon; och
till min förvåning märkte jag att hennes klara ögon
liksom beslöjades. Vi ha inga kungar i mitt land, sade
hon och tog min hand i sin.

— O, jag önskar att jag blivit född där, sade jag;
därefter sågo vi på varandra en minut, och till slut
lade jag mina armar kring hennes hals och drog 
hennes ansikte intill mitt.

Med ett halvhögt rop sprang hon upp, tog mig
sin famn, kysste mig gång på gång och kastade sig
därpå ned i den stora stolen med mig på sitt knä. Då
grät jag, men skrattade ändå till hälften, och detsamma
tror jag att även hon gjorde. Vad vi vidare sade till
varandra var icke mycket. Snart upphörde jag att
gråta; hon såg på mig, och vi skrattade båda.

— Sådana barnungar vi äro, ers majestät! sade hon.

— De kunde gärna låta mig få göra litet mer,
tycker ni inte det? Det är Kraks fel alltsammans, 
förstar ni. Mamma skulle inte vara hälften så svår, om
inte Krak vore.

— Å, ni lilla pys, är då Krak så horribel?

— Horribel! sade jag allvarsamt och med 
eftertryck.

Grevinnan kysste mig igen.

— Snart blir ni stor, sade hon (och hur det var&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>5w2p2yp80tdaswk6dqko3vzpaqhq0qb</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/18</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225485</id>
    <revision>
      <id>657472</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:37:37Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657472</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1735" sha1="bt3atpqr7a433xp5tg06ovyk71kmbnq" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;16&lt;/noinclude&gt;tröstade mig denna försäkran mer då den kom från
hennes läppar än från Victorias). Skall ni bli snäll
mot mig då?

— Jag skall alltid tycka förfärligt mycket om er,
sade jag.

Hon gav till ett lustigt litet skratt; därpå blev hon
allvarsam igen.

— Om Gud ger mig en liten son, hoppas jag att
han blir lik er, viskade hon med sin kind mot min.

— Han blir inte kung, sade jag med en suck av
avund.

— Stackars liten! kuttrade hon,

I detsamma hördes min mors klara, välljudande
stämma utanför dörren, lovordande grevens vackra
blomsterparterrer och orangeri. En snabb, varnande
blick flög från mig till min värdinna. Med ett hopp
var jag nere från min höga sittplats, och grevinnan
reste sig, vördnadsfullt beredd på prinsessans Heinrichs
inträde.

— Säg ingenting åt mamma! viskade jag ivrigt.

— Inte ett ord!

— Vad de än göra åt er?

— Vad de än göra åt mig!

Nu visade sig min mor i dörren, som greven
höll upp för henne och stängde sedan hon kommit in.
Jag kände hennes blick vila på mig ett ögonblick;
därefter vände hon sig till grevinnan och uttryckte i
väl valda ordalag sin beundran för trädgården, huset
och hela egendomen.

— Och jag hoppas att Augustin varit en snäll
gosse? slutade hon.

— Ja, kungen har varit mycket snäll, madame,
svarade grevinnan. Därpå kastade hon en frågande
blick på sin man, som om hon icke riktigt visste, om
hon gjorde rätt eller ej, och tillade med en livlig rodnad:
Om ni ändå ville låta honom komma igen 
någon dag, madame!

Min mor smålog nådigt.

— Ni får inte utesluta mig i er bjudning, sade
hon. Vi skola komma båda, eller hur, Augustin?

— Ja tack, mamma, sade jag skyggt under den&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>bt3atpqr7a433xp5tg06ovyk71kmbnq</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/19</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225486</id>
    <revision>
      <id>657473</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:40:07Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657473</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1744" sha1="7t7wal2uwx0987rmbntwnvxfy4x5o96" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|17}}&lt;/noinclude&gt;största ängslan för att vad vi haft för oss skulle bli
upptäckt.

— Säg adjö nu, befallde prinsessan.

Jag skulle gärna ha velat kyssa grevinnan igen,
men det skulle ha förrått allt. Vårt avsked försiggick
på behörigt sätt, och grevinnan följde oss till dörren.
Där lämnade vi henne nigande, medan greven hjälpte
min mor upp i vagnen. Jag såg mig hastigt om, och
grevinnan gav mig en slängkyss i smyg.

När vi åkt en stund, sade min mor:

— Tyckte du om grevinnan von Sempach?

— Ja, mycket.

— Var hon vänlig mot dig?

— Mycket, mamma.

— Varför har du gråtit, Augustin?

— Jag har inte gråtit, sade jag. Denna osanning
var nödvändig till följd av min överenskommelse med
grevinnan.

— Jo, det har du. sade hon, men icke i fullt så
anklagande tonfall som vanligtvis utmärkte upptäckten
av en lögn. Hon såg på mig med mera nyfikenhet
än vrede, tyckte jag. Därpå böjde hon sig ned till mig.

— Vad talade ni om? frågade hon.

— Just inte om något {{Rättelse|stärskilt|särskilt}}. Hon frågade mig,
om jag tyckte om att vara kung.

— Och vad svarade du?

— Så där tämligen, sade jag.

Min mor teg. Jag kastade en förstulen blick på
hennes vackra, rena anletsdrag; hennes panna var lindrigt
rynkad.

— Jag talade inte om mycket för henne, tillade
jag för att stämma henne blidare.

— Mycket, om vad? kom det skarpt, men icke
ovänligt.

Det oaktat förbryllade frågan mig.

— Ah, jag vet inte! mumlade jag bortkommen och
blev helt förvånad då hon lutade sig ned och kysste
mig med orden:

— Vi hålla alla av dig, Augustin, men du måste
vara kung och får lov att lära dig, hur en sådan skall
skicka sig.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;
{{ph|K. S. 2}}&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>7t7wal2uwx0987rmbntwnvxfy4x5o96</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/20</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225487</id>
    <revision>
      <id>657475</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:45:27Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657475</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1955" sha1="h6p0otewos9cvbk8obzvk5vzq88llzf" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;18&lt;/noinclude&gt;— Ja, instämde jag; jag visste ju att saken var
oundviklig.

En kort tystnad följde.

— När du blir tio år skall du få informator och
egna tjänare, Augustin, sade min mor slutligen.

Jag räknade hastigt månaderna. De voro nio; men
vad betydde egentligen förändringen? Skulle jag bli en
fri människa då?

— Och vi kvinnor skola lämna dig i fred, 
fortfor min mor i det hon kysste mig ännu en gång. —
Du tycker visst inte om oss, eller hur?

— Dig tycker jag om, mamma, sade jag 
allvarsamt; åtminstone för det mesta fast inte när du lät
Kr … friherrinnan — —

— Låt oss inte tala om friherrinnan, avbröt hon
och lade sin arm omkring min hals. Inte tycker du
väl bättre om grevinnan än om mig, säg, Augustin?
frågade hon med låg röst,

— N-ej, mamma, sade jag, men jag var föga övad
i hyckleriets konst, och min mor vände sig bort.

Mina tankar voro icke hos henne, utan sysslade
med en utsikt, som hennes ord hade öppnat för mig.
Menar du att friherrinnan inte skall vara min
lärarinna då längre?

— Ja. Du skall få en guvernör, en informator.

— Och får jag …

— Jag skall snart tala om alltsammans för dig,
min gosse.

Återstoden av åkningen förflöt under tystnad. Min
hjärna var överfylld av nya intryck, förhoppningar och
undran; min mors blick var fäst på vagnsfönstret.

Slutligen voro vi hemma och gingo tillsammans
upp i skolrummet. Det var ännu icke tedags, och
läxböcker lågo på bordet. Krak tronade bredvid det,
mörk, barsk och grå. Mitt emot henne satt Victoria
och grät. Av föregående erfarenhet visste jag precis
vad som hänt; Victoria hade till sin lycka ett föga
känsligt sinne: ingen tillrätta visning av Krak kunde få
henne att gråta, Krak hade slagit henne på fingrarna,
och hennes tårar härledde sig endast och allenast från
fysisk smärta, utan tillsats av något som helst sådant
nonsens som sårad stolthet.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>h6p0otewos9cvbk8obzvk5vzq88llzf</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/21</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225488</id>
    <revision>
      <id>657476</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:48:26Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657476</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2192" sha1="7b2f0yzg4ve38z7t8ep3bw4cvzjuh4t" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|19}}&lt;/noinclude&gt;Min mor gick fram och viskade något till Krak.
Den sistnämnda hade naturligtvis rest sig och stod nu
med rynkade ögonbryn och hörde på. Mamma rätade
stolt upp sig, det såg ut som om hon samlade sina
krafter till en ansträngning; jag hörde ingenting utom
orden »jag tycker att ni borde rådgöra med mig», men
våra kvicka barnaögon uppfattade det oaktat 
betydelsen av scenen. Krak trotsades. Inte tvivel rådde
härom; ty efter ett par minuter gjorde Krak en knyckig,
motvillig böjning på huvudet och gick ut ur rummet.
Min mor stod stilla ett ögonblick med en livlig rodnad
på sitt ansikte, i det nästa gick hon bort till Victoria,
lyfte upp hennes ena hand, som låg på bordet, och
kysste den.

— Ni skola få dricka te tillsammans med mig i
dag, barn, sade hon, och sedan skola vi göra lekar.
Augustin skall leka att han inte är kung.

Hur väl jag minns denna vår tedrickning och
lekarna efteråt, under vilka vi alla lekte att vi voro
vad vi icke voro och för en kväll narrade ödet på
vad det tillkom. Min mor var den muntraste av oss,
ty över Victoria och mig själv hängde overklighetens
dok, medvetandet om att vi lekte och blott för en
timme sköto åt sidan, vad som var oeftergivliga fakta.
Men vi voro glada allesammans; och när vi skildes åt
— ty min mor hade middagsbjudning den dagen —
kysste vi båda henne hjärtligt; mig kyssle hon ofta.
Jag tyckte att hon såg ut, som om hon återigen ville
fråga mig om jag tyckte mer om grevinnan än om
henne, men var rädd för att göra frågan. Vad jag
skulle ha velat säga var, att jag inte höll mera av 
någon mänsklig varelse, om hon bara alltid vore sådan
som hon varit denna afton; men jag fann inga 
passande ord till en så villkorlig kärleksbekännelse. Det
skulle ha varit detsamma som att sälja sina kyssar,
och jag hade ännu icke hunnit till den ålder då man
ingår sådana köp.

Sedan vår mor lämnat oss, sutto Victoria och jag
ensamma en stund i skymningen och summerade ihop
våra vinster för dagen. De voro osäkra, men föreföllo
oss likväl stora. Jag anförtrodde Victoria allt vad som
passerat, utom vad jag av lojalitet mot grevinnan an-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>7b2f0yzg4ve38z7t8ep3bw4cvzjuh4t</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/22</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225489</id>
    <revision>
      <id>657477</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:52:20Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657477</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2240" sha1="tsqws1j3ab08bb8vb4jdzmlerxemfoi" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;20&lt;/noinclude&gt;såg mig förbjuden; och Victoria för sin del delgav mig
historien om hur hon blivit smälld på fingrarna. Vad
som dock skänkte henne en viss glädje var att hon,
om någonsin, hade förtjänat bestraffningen, hon hade
varit »himla-elak» och jublade över det nu. Så 
hänförda voro vi över vår triumf att vi återigen efter en
lång mellantid tilläto vår fantasi att måla kungligheten
i glödande färger, och våra sagor ur Tusen och en
natt syntes oss icke längre alltigenom bedrägliga. När
vi kommit i säng, sökte vi åter upp varandra; jag
smög min in i hennes rum och väckte henne för att
fråga om en ny tid verkligen hade kommit och Kraks
ok lyfts från våra axlar. Victoria satte sig upp i bädden
och diskuterade frågan med stor högtidlighet. Med 
avseende på mig var hon sangvinisk, med avseende på
sig själv mindre förhoppningsfull, ty, sade hon, flickorna
pina de i all evighet.

— Men åtminstone skall hon inte smälla dig på
fingrarna mer, inföll jag, hakande mig fast vid en säker
och påtaglig fördel.

Och Victoria medgav att hennes stackars knogar
med all sannolikhet hädanefter skulle lämnas i fred,
vilket hon icke förnekade var en viss vinst. Sålunda
lyckades jag till slut få henne ganska upprymd, och vi
skildes åt helt glada, med den ömsesidiga försäkringen
att vi voro fria, jag med den känslan att den täcka
amerikanska grevinnan till en del varit oss behjälplig
vid slitandet av våra bojor.

Fri! Vilket märkvärdigt ord, antingen det 
användes om ett barn, en man, en stat, en värld eller
ett universum! Denna kväll kände vi oss fria. Längre
fram fick jag några lektioner angående detta 
betydelsefulla, mäktiga, tomma, lilla ord av gamle Hammerfeldt
(en stor statsman, vilkens förtjänster historien en gång
skall erkänna). Han, om någon, hade en viss rättighet
att tala om frihet, ty han hade sett Napoleons kamp
för densamma, hört den prisad av Talleyrand, tolkad
av Metternich, sett den köpt av Castlereagh. Skulle
han då inte känna dess makt, dess värde, dess ljuvhet,
borde han inte förstå hur män kunde dö för den, hur
svaga kvinnor, som älska dem, kunde egga dem
framåt? Jag minns en gång under de senaste åren,&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>tsqws1j3ab08bb8vb4jdzmlerxemfoi</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/23</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225490</id>
    <revision>
      <id>657478</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:55:44Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657478</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1860" sha1="hc4ssrvzygbs9qu6vizmbhyxs0vcdxp" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|21}}&lt;/noinclude&gt;hur en vacker kvinna med utbredda armar ropade till
mig att det att vara fri var att leva, var kronan på
allt, hjärtats enda tillfredsställelse. Jag kommer ihåg,
hur jag ansatte henne och försökte få veta, varuti
denna dragningskraft och lockelse, som eldade henne
till en sådan entusiasm, egentligen lågo. Och jag
talade om för henne, vad fursten hade sagt mig med
handen halvvägs lyft till näsan och en pris snus i nypan.

— Sire, sade han, att bli fri — vad är det? Jo,
att byta om herre.

Den sköna damen lät armarna falla, funderade ett
ögonblick och log.

— Er furste var inte något dumhuvud, sire.

Resultatet av den dag jag ovan beskrivit var att
jag blev fri. Jag hade bytt om herre.

Några flera visiter hos grevinnan von Sempach
gjorde vi emellertid icke.


{{linje|5em}}
&lt;section end=kap02 /&gt;
&lt;section begin=kap03 /&gt;
&lt;h2 align=&quot;center&quot; style=&quot;border-bottom:none;&quot;&gt;III.&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Två av mina uppfostrare.&lt;/b&gt;&lt;/h2&gt;

Fysiskt mina föräldrars barn, begåvad med min fars
högväxta figur och min mors regelbundna anletsdrag,
var jag intellektuelt mera son till Hammerfeldt än till
någon annan.

Från och med den dag då min hjärna började 
utveckla sig var det han, som hade det största inflytandet
på mig. Jag hade en guvernör, en god soldat, general
von Vohrenlorf, jag hade lärare, jag hade en informator,
om vilken jag snart skall tala mera (han tävlade en tid
icke utan framgång med fursten om herraväldet över
mig), men över dem alla, mig danande och dem 
behärskande, stod dock alltid denne märklige gamle man.

Vid denna tid var han sjuttio år gammal; till sitt
trettionde år hade han varit soldat, sedan diplomat och
politiker. Jag tänker icke lika med Hammerfeldt uti
allting; tiden går, och varje människa är gjuten i sin
egen form; men om det skall ske genom något slags&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>hc4ssrvzygbs9qu6vizmbhyxs0vcdxp</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Kungens spegel/Kapitel 02</title>
    <ns>0</ns>
    <id>225491</id>
    <revision>
      <id>657479</id>
      <timestamp>2026-08-28T15:57:40Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>Kap 2</comment>
      <origin>657479</origin>
      <model>wikitext</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="225" sha1="1wg8nque6ko8hlrgj2040ek2bg3d51f" xml:space="preserve">&lt;div class=layout2 style=&quot;text-align: justify; &quot;&gt;
&lt;pages index=&quot;Kungens spegel 1915.djvu&quot; from=14 to=23 fromsection=&quot;kap02&quot; tosection=&quot;kap02&quot; kommentar={{nop}} header=1/&gt;


&lt;references/&gt;

&lt;/div&gt;
[[Kategori:Kungens spegel|02]]</text>
      <sha1>1wg8nque6ko8hlrgj2040ek2bg3d51f</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/24</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225493</id>
    <revision>
      <id>657487</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:02:39Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657487</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2313" sha1="mfrgn3uq5731lvziteijodkd6a3oe51" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;22&lt;/noinclude&gt;förringande av vad han lärt mig, vill jag icke göra
anspråk på någon som helst originalitet. Han var en
ensam man, som visserligen en gång haft en hustru, men
övergivits av denna redan efter två års förlopp, och
sedan dess hade han brukat tala om henne som om hon
hade dött den dag då hon rymde från honom utan
bitterhet, med överseende godhet och ett fullt 
erkännande av hennes många förtjänster. De som icke kände
till historien, skulle aldrig ha kunnat gissa sig till att
hon ännu levde och var bosatt i Paris. Hans beteende
i denna sak var högeligen karaktäristiskt. Han 
betraktade känslor och passioner såsom något fullkomligt 
osamhörigt med en förnuftig varelse. Deras makt kunde
icke förnekas, och han erkände att de måste finnas, men
förnekade att de borde inverka på tanken eller behärska
ens handlingar. Han hade ätit vårt bröd och var vår
tjänare och skulle därför villigt ha dött för oss, men han
ursäktade sig om vi bådo honom att tro på oss.

— En människas uppförande, sade han en gång,
är resultatet av själviskhet, begränsad av inbilskheten.

Det var hans vana, då han bedömde en handling,
att kläda av den varje oegennyttans omhölje.

— Och ändå är han så godhjärtad! var det vid ett
tillfälle en person, som sade till mig.

Ja, för en människa ulan idealer är godheten den
lättaste sak i världen. Obestridligen var han godhjärtad.
Men han kunde också vara obarmhärtig, visa en så
märkvärdig likgiltighet för sina medmänniskor och de
lidanden han möjligen kunde förorsaka dem, att den
lämnade blotta hårdheten långt bakom sig. Jag tror
icke att han någonsin tvekade om vad som var bäst att
göra. Till lynnet var han lugn och blid. På något
tillkommande liv trodde han icke, och han ansåg aldrig
någon vara fullkomligt förlorad, såvida han ej stod helt
och hållet under en kvinnas inflytande.

Trots allt detta var det med Hammerfeldts vilja
som Geoffrey Owen blev mitt dagliga umgänge och
min förtrogne vän. Vohrenlorf kom ett par gånger i
veckan för att för formens skull utöva en högsta tillsyn.
Dessutom hade jag naturligtvis en mängd lärare, som
kommo och gingo på bestämda tider. Men Owen var
mitt ständiga sällskap, både i Forstadt och på Artenberg.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>mfrgn3uq5731lvziteijodkd6a3oe51</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/25</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225494</id>
    <revision>
      <id>657488</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:04:30Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657488</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2252" sha1="ewlv4dhzqx2pwoysllhj4qokoeqf19r" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|23}}&lt;/noinclude&gt;Vid denna tid var han tjugufem år; han var längre
än jag såsom fullvuxen och rörde sig med en 
väluppfostrad engelsk gentlemans lediga behag. Hans mörka
hår låg uppstruket i en våg över pannan; hans 
ansikte var långt och smalt, och ett par små mustascher
dolde en fin, uttrycksfull mun. Det låg något 
ovanligt sympatiskt över hela hans person; det mest 
karaktäristiska i hans sätt var en strävan att söka vinna sin
omgivnings vänskap; dessutom talade han gärna samt
var livlig och entusiastisk. Om en människa var god,
föreföll det Owen blott helt naturligt, om hon var en
skurk, tillskrev han det vad som helst i världen utom
hennes eget fel. Var och en kunde bli bättre om
alla andra gjorde vad de kunde därför. På detta sätt
förde han med sig in i vårt militärhov och vår 
militärsocietet den sista fläkten av liberala, högsinta 
förhoppningar och mänsklig strävan, som hade blåst över
Oxford. Förvisso var det ett underligt val av 
Hammerfeldt! Hade han gjort det i okunnighet om hurudan
han var, eller i medveten avsikt att mitt sinne skulle
öppnas för alla slags tankar, eller i vårdslös övertygelse
om att hans eget inflytande var ur stånd att rubbas,
och att Owen fruktlöst skulle söka nå min i 
fäderneärvda instinkter fångna ande?

En gosse, som icke hade avgudat en sådan 
människa som Geoffrey Owen, måste ha saknat både hjärta
och glöd.

Först såg jag efter om han kunde rida; ja, han
red väl. När han kom, kunde han icke fäkta; ett halvt
år därefter hanterade han floretterna med skicklighet;
fysisk trötthet tycktes lika okänd för honom som andlig
overksamhet. Det fanns intet tvång och intet skrymteri
hos honom; han rökte mycket, drack med måtta efter
någon ansträngning, och alltid med friskt humör. Han
tyckte om att resonera med min mor och gyckla över
hennes steiermarkska idéer på ett vördnadsfullt, behagligt
sätt, som lockade henne att småle. Victoria beundrade
honom öppet, och Krak förstod icke hur det kom sig
att han icke var avskyvärd.

Sålunda erövrade han hela hovet, och jag var den
förste av hans slavar. Men det skulle bli för tröttande
för alla andra än mig själv att följa det gradvisa framåt-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ewlv4dhzqx2pwoysllhj4qokoeqf19r</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/26</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225495</id>
    <revision>
      <id>657489</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:06:18Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657489</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2237" sha1="qpzzfgk7wwgy31udpc0vrwtkibcix8t" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;24&lt;/noinclude&gt;skridandet under vår fyraåriga förtroliga samvaro och
varma vänskap, under min fyraåriga studietid och 
utveckling under hans ledning. Skall jag kanske 
sammanfatta alltsammans i ett par ord och säga att Owen
lärde mig att det fanns människor även utanför palatsen
och att en nations såväl som en människas storhet icke
berodde på mängden av de ägodelar hon besatt? Det
låter kallt och färglöst och smakar av plikt. Då jag
blev gammal nog att göra annat än hänförd lyssna till
hans tal och historier, tänkte jag dock inom mig att
det omöjligt kunde vara plikt, utan endast en härlig
dröm att vara en sådan människa som han, så beundrad
och avhållen, och likväl icke själv veta av det.

Vart skulle en sådan sinnesstämning ha lett? Var
skulle den ha slutat? Och hurudana skulle till sist
min ställning och mitt rykte ha blivit?

På min femtonde födelsedag kom furst 
Hammerfeldt som nu gick på sitt sjuttiofemte år, från Forstadt
till Artenberg för att personligen framföra sina 
lyckönskningar till mig. Ehuru en gosse väl kan ha 
sådana tankar som dem, vilka man av ovanstående kan
förstå hade fötts inom mig genom umgänget med Owen,
skulle han hellre låta piska mig till döds än uttala dem;
och framförallt bjöd mig instinkten att tiga inför fursten.
Men Owen förstod att möta den gamle mannens 
skickligt utkastade krokar; han varken höll föredrag eller
predikade för ministern, utan besvarade hans frågor 
enkelt och uppriktigt, utan hyckleri och förställning. Gamle
Hammerfeldts ansikte drog ihop sig till ett helt nät av
godmodiga, humoristiska rynkor.

— Min bäste herr Owen, sade han, allt det här
hörde jag för fyrtio, femtio år sedan. Vad tror ni,
har inte Jean Jacques gått över Kanalen och blivit
ännu värre däran än förut på vägen?

Owen smålog. I hans ställe blev jag blodröd i
ansiktet av vrede, och det brände på min tunga att få
svara honom.

— Jag förstår vad ni menar, svarade Owen 
skrattande. Men går inte världen i alla fall framåt?

— Jag ser inga tecken till det, genmälte 
Hammerfeldt, i det han tog sig en pris; så vida inte det skall
vara framåtskridande att skälmar, som inte äro värda så&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>qpzzfgk7wwgy31udpc0vrwtkibcix8t</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/27</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225496</id>
    <revision>
      <id>657490</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:08:39Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657490</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1985" sha1="9az85c5uytr7d4igwttk8xcpk2skmg5" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|25}}&lt;/noinclude&gt;mycket som så (han knäppte med fingrarna) få lära
sig att prata och skrävla om sitt eget värde. Men det
är ju vackert av er att tänka så som ni gör. Vad
säger kungen om det?

Och han vände sig till mig med ett artigt leende,
men med en skarp, föga ceremoniös blick i sina ögon.

Jag hade intet svar färdigt; mitt inre var ännu i
uppror.

— Jag har försökt intressera kungen för dessa 
tankeriktningar, upplyste Owen,

— Å, jaså — ja, mycket rätt, sade Hammerfeldt
gillande, fortfarande betraktande mig. Vi måste resonera
mer i det här ämnet sedan. Prinsessan Heinrich väntar
mig nu.

Därmed lämnade han oss, och Owen och jag blevo
ensamma. Owen log, men det var ett sorgbundet 
leende; dock skrattade han högt då jag, driven av min
glödande harm, glömde min gossaktiga blyghet och
bristande ut i en våldsam ordström upptog och kastade
tillbaka på honom vad han förut hade lärt mig. 
Plötsligt avbröt han mig.

— Låt oss fara ut och ro på floden och ha en
skön eftermiddag tillsammans, sade han och lade sin
hand på min axel. Fursten vill oss säkert ingenting
mer i dag.

Hur klar denna eftermiddag står för mitt minne!
Min tro är att Owen med sin snabba uppfattning hade
förstått något av furstens avsikt, ty han var mer 
demonstrativ i sin vänlighet mot mig än som annars var
hans vana.

När han såg på mig, var det med en 
medlidsam ömhet, som gjorde mig helt förundrad; och
något annat, som han sällan brukade — han började
tala om min undantagsställning, hur isolerad jag måste
stå från andra människor samt liksom för ro skull 
anställa betraktelser över vad en sådan plats som min
skulle betyda för och göra av honom själv. Allt detta
kom helt naturligt fram, medan vi rodde eller under
våra samtal om sport eller om blommor, då vi lågo
och vilade invid stranden.

— Ack, om det ändå funnes två kungar här, 
liksom i Sparta! utropade jag längtansfullt.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>9az85c5uytr7d4igwttk8xcpk2skmg5</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/28</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225497</id>
    <revision>
      <id>657491</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:10:30Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657491</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2127" sha1="5uew2x770gpgiflnwvzogmadyigz89w" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;26&lt;/noinclude&gt;— Där funnos eforer också, påminde han mig, och
vi skrattade båda.

Hammerfelt var vår efor.

På kvällen var det stor middag. Jag satt vid 
huvudänden av bordet, med min mor mitt emot och 
Hammerfeldt till höger om henne. Efter måltidens slut 
utbragte fursten min skål och övergick därefter till ett
varmt och vältaligt lovtal över dem som bidragit till min
uppfostran. Därunder dröjde han särskilt vid den 
tacksamhetsskuld, i vilken jag stod till Geoffrey Owen, och
den erkänsla som hela nationen var skyldig en person,
vilken bibringat dess konung så högsinnade tänkesätt
och en sådan nitälskan för mänsklighetens väl. Jag var
färdig att klappa i händerna av förtjusning och såg
på Owen, som satt långt ned vid bordet. Hans blick
vilade på Hammerfeldt, och hans läppar voro halvt
öppnade till ett småleende. Jag förstod icke detta leende,
men det varade under hela tiden som fursten talade
om hans stora tjänster. Det var icke likt honom att
småle med denna lilla anstrykning av satir, när han
lovordades. Men jag träffade honom blott ett ögonblick
innan jag gick till vila, och då voro vi icke ensamma, så
jag kunde icke avfordra honom någon förklaring.

Följande morgon steg jag tidigt och vid bästa lynne
upp, ty jag skulle ut på jakt. Owen följde icke med;
han skulle, efter vad man upplyste mig, ha en 
rådplägning med Hammerfeldt. Min jovialiske guvernör,
Vohrenlorf, hade vården om mig sig anförtrodd. Vi
hade en munter dag och jakten var god; det var sent
när vi kommo hem, och min mor, som varit orolig,
väntade på mig i hallen. Hon lät duka fram 
kvällsvard åt mig och gjorde mig själv sällskap vid måltiden.
Aldrig hade jag sett henne så öm och vänlig. Jag
hade en utomordentlig aptit och pratade vitt och brett
om min skjutskicklighet, medan jag åt,

— Jag önskar bara att Owen hade varit med —
sade jag.

Min mor nickade, men svarade icke.

— Har fursten farit? frågade jag.

— Nej, han är kvar ännu. Han stannade ifall du
skulle vilja tala vid honom, Augustin.

— Jag har ingenting otalt med honom, sade jag&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>5uew2x770gpgiflnwvzogmadyigz89w</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/29</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225498</id>
    <revision>
      <id>657492</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:12:30Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657492</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2046" sha1="kmooszh2h23d1bvhkmw0o3zie0aqdwx" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|27}}&lt;/noinclude&gt;skrattande i det jag sköt stolen tillbaka. Men det
gladde mig att han talade så som han gjorde om Owen
i går kväll. Jag tror att jag skall gå in till Owen ett
tag.

Med dessa ord steg jag upp och gick mot dörren.

— Augustin, herr Owen är inte i sitt rum, sade
min mor med ett underligt, ängsligt tonfall.

Jag spratt till och vände mig om, ty jag hade
ett fint öra för varje skiftning i hennes röst.

— Vet du var han är? frågade jag.

— Han har rest, sade hon.

Jag frågade icke vart, icke heller om han skulle
komma tillbaka. Jag blott satte mig och såg på henne;
och hon kom och strök mitt hår ur pannan och kysste
mig.

— Det är inte jag, som har skickat bort honom,
sade hon. Jag kunde inte hjälpa det. Fursten ville
det, och det är han som har makten.

— Men varför? bröt det fram över mina läppar.

— Det är furstens verk, inte mitt, påminde hon
mig. Fursten är kvar, Augustin.

— Ja visst, ja! Han, gamle Hammerfeldt, skulle
åtminstone inte löpa sin kos.

Mina läppar darrade. Jag var närmare till att gråta
än stoltheten tillåtit mig under de senaste tre åren,
ty sorg och vrede i förening gjorde mig förtvivlad
och utom mig. Det föreföll mig som om ett stort svalg
hade öppnat sig i mitt liv; min käraste vän var borta,
källan till allt som sysselsatte min fantasi och fyllde
mitt sinne förtorkad. Men innan jag hann säga något
mer, stod en lång mager skepnad i dörren med hatten
i handen. Hammerfeldt var kommen; och han 
frågade om kungen ville taga emot honom. Min mor 
kastade en frågande blick på mig. Jag böjde på huvudet och
kvävde en snyftning, som ville tränga upp ur min
strupe. Fursten kom närmare och stannade framför
mig; ett litet leende lekte kring hans läppar, men 
uttrycket i hans gamla ögon var vekt.

— Sire, sade han, tilltalande mig ceremoniöst och
vördnadsfullt, hennes kungliga höghet har sagt er vad
jag gjort till ers majestäts gagn. Det skulle glädja mig
om det vunne ers majestäts gillande.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>kmooszh2h23d1bvhkmw0o3zie0aqdwx</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/30</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225499</id>
    <revision>
      <id>657493</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:14:08Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657493</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1860" sha1="2ens15qscwbcax7byg8xaolee11efx5" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;28&lt;/noinclude&gt;Jag svarade icke.

— En kung, sire, fortfor han, bör läppja på alla
bägare, utan att tömma någon, känna alla åsikter, utan
att omfatta någon, lära av alla, utan att vara bunden
av någon. Han får vara en lärjunge, men icke en 
anhängare; en åhörare, men alltid en kritisk; en vän,
aldrig en tillbedjare.

Jag kände min mors hand vila på min axel, där
jag satt, fortfarande orörlig, seende in i furstens ögon.

— Owen har gjort sin sak bra, fortfor han, men
hans värv är fullbordat. Ni frågar kanske, sire, 
varför han rest? Jag skall svara er. Jag, fursten av 
Hammerfeldt, vill ha Augustin, icke Geoffrey, till min och
mitt lands härskare.

— Låt det vara nog för i kväll, furste. Lämna
honom nu, viskade min mor bedjande.

Fursten böjde lätt på huvudet, men dröjde ännu
ett ögonblick. Därefter gjorde han en djup bugning
för mig och tog ett steg tillbaka, fortfarande med 
blicken fäst på mig. Min mor gav mig en liten vink om
vad som jag förmodar var min skyldighet att göra.

— Du är ju övertygad om furstens klokhet och
tillgivenhet i allt vad han företar sig, eller hur, 
Augustin? frågade hon.

— Ja, sade jag. Kommer herr Owen att skriva till
mig?

— När ers majestät blir äldre, får ers majestät 
naturligtvis följa sin egen vilja med avseende på sin 
korrespondens, svarade Hammerfeldt.

Han dröjde åter ett ögonblick och drog sig därpå
ännu längre tillbaka mot dörren.

— Tala till fursten, Augustin, sade min mor.

— Jag är fursten mycket tacksam för hans omsorg
om mig, sade jag.

Hammerfeldt kom hastigt fram till mig och kysste
min hand.

— Min strävan är att göra er till en sann kung,
sire, sade han; och med dessa ord lämnade han oss.

Så togo de min vän ifrån mig, och all den 
vänlighet, som slösades på mig under den närmaste tiden&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>2ens15qscwbcax7byg8xaolee11efx5</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/31</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225500</id>
    <revision>
      <id>657494</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:15:57Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657494</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2211" sha1="6lilamr8ho46pdctlez5ucs0bmvw2ud" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|29}}&lt;/noinclude&gt;efter min förlust, förmådde ej lindra min sorg. Inom
kort började jag bättre förstå meningen med vad som
hänt samt inse att konungen ej fick ha någon vän;
ty hans vän måste vara en fiende till andra, kanske
till och med till konungen själv. Skall jag klandra
Hammerfeldt? Jag vet inte. Men jag hade kommit
till den ålder, då intrycken äro mäktiga och starka;
och Geoffrey Owen var en människa som satte djupa
märken i den som fäste sig vid honom.

Dessutom hade han sina frisinnade idéer! Och
underligt var det ej om Hammerfeldt fruktade dem.
Kanske gjorde han rätt; med hans statskonst är det
mycket möjligt att han icke kunde handla annorlunda
än han gjorde. Men dylika reflexioner funnos ej till
för mig med mina femton år. De hade tagit ifrån
mig min vän! Hela natten låg jag och grät efter 
honom, och mina dagar syntes mig långa och intresselösa
i min saknad efter honom. Det tycktes mig som om
han hade dött, ja, ännu värre än det; det finns 
händelser som äro lika avgörande som döden, men likväl
sakna dödens mildhet. En sådan är det, då en levande
vän slites från en levande vän.

Jag har berättat denna historia om min guvernör
och mig själv, dels till följd av det inflytande Owen
utövade på sin elev, men ännu mer med anledning av
den verkan själva sättet, varpå jag förlorade honom,
hade på mig. Ingen fick stå mig nära. Det måste
alltid finnas ett tomrum kring tronen. Detta var 
Hammerfeldts evangelium. Han visste att han själv snart
måste lämna mig; och han ville inte ha någon 
efterträdare i makt, liksom han ej heller önskade att någon
skulle intaga den plats i mitt hjärta som han varken
själv hade fyllt eller tillåtit någon annan att fylla.

Och medan jag nu ensam vandrade omkring i
Artenbergs skogar, grubblande på dessa saker, kom jag
till en slutsats, som var bitter för en yngling vid mina
år. Jag beslöt att icke knyta flera band; om kärlek
skulle dräpas, fick kärlek ej mer födas; att börja var blott
förberedelsen till ett sorgligt slut. Därför ville jag
icke vidare lockas till förtroende eller vänskap. Hellre
icke äga, än förlora vad man vunnit och höll kärt.&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>6lilamr8ho46pdctlez5ucs0bmvw2ud</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/32</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225501</id>
    <revision>
      <id>657495</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:17:54Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657495</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2124" sha1="ftp6547ghzhoipwh8cbnitr6aq9nanj" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;30&lt;/noinclude&gt;Sålunda väpnade jag mitt hjärta med ens mot sorg
och kärlek. I allt vad jag hädanefter gjorde, 
spelade detta mitt beslut alltid in, ofta för tillfället 
nedtystat av våldsamma känslor och passioner, men ständigt
färdigt att återtaga sitt välde, så fort jag blivit lugn
igen, och obevekligt fjättra mig i sina av mig själv
frivilligt pålagda bojor. O, min Gud! vad jag ibland
har längtat efter vänner!

Endast en gång återsåg jag Geoffrey Owen. Jag
hade skrivit till honom två gånger, och fått 
aktningsfulla, vänliga, korta brev till svar. Men samma vapen,
som genomborrat mig, hade sårat även honom, och
han varken svarade på min bjudning eller uttryckte
någon önskan att förnya vår förtrolighet. Kanske var
han rädd för den risk han löpte; sanningen att säga,
var jag själv halvt rädd, när jag uppmanade honom
därtill. Om han kommit igen, skulle det dock aldrig
ha blivit samma förhållande som förr mellan oss.

Och den gången då jag återsåg honom? Jag åkte
in genom porten till ett engelskt palats, omgiven av
en lysande trupp soldater, medan den intresserade, 
välvilliga hopen hurrade för mig. Långt bort i dess led,
men högre än alla andra huvuden. såg jag hans 
ansikte, blekare och magrare samt till och med ännu
mildare och vänligare än förr. Han bar en mjuk
filthatt nedtryckt över pannan, men då jag for förbi,
lyfte han på och viftade med den, under det hans
forna välbekanta leende lyste upp hans drag. Jag 
vinkade med handen och lutade mig ivrigt fram, men kunde
icke hejda tåget. Så fort jag kommit in, skickade
jag dock en stallmästare att söka rätt på honom med
stöd av en beskrivning, på vilken han icke kunde
misstaga sig.

Men Geoffrey Owen stod ingenstädes att finna, han
hade icke stannat och väntat på min budbärare. 
Sedan han tillsänt mig en väns hälsning över svalget 
emellan oss hade han gått.

Jag kunde ha funnit honom, ty jag visste att han
bodde och hade sin verksamhet i London. Men jag
ville icke söka upp eller tvinga honom att komma
till mig, eftersom han icke ville komma av sig själv.&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ftp6547ghzhoipwh8cbnitr6aq9nanj</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/33</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225502</id>
    <revision>
      <id>657496</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:20:40Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657496</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1903" sha1="s96a8my74mos329ec7mb1x6fpkfzbjx" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|31}}&lt;/noinclude&gt;Så gick han sin och jag min väg, och jag har aldrig
sett honom sedan. Men alltid på min födelsedag 
tömmer jag en bägare för honom, och ingen vet för vem
kungen tyst dricker ett fullt glas. Det är min gärd
på en vänskaps grav.


{{linje|5em}}
&lt;section end=kap03 /&gt;
&lt;section begin=kap04 /&gt;
&lt;h2 align=&quot;center&quot; style=&quot;border-bottom:none;&quot;&gt;IV.&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Ödet i korta kjolar.&lt;/b&gt;&lt;/h2&gt;

Den utländska resa jag företog under mitt 
adertorde år har redan tillräckligt, ja mer än tillräckligt
skildrats av Vohrenlorfs skickliga hovmannapenna. Jag
reste som greve av Artenberg under min guvernörs
ledning och såg i somliga avseenden mer, i andra
mindre, än de flesta unga män på sina resor 
antagligen göra.

Vad mina privata förhållanden beträffar är blott
en enda händelse under denna färd av någon vikt.
Vi avlade ett besök hos min fars släktingar, Bartensteins,
som ägde ett sällsynt vackert gods i Tyrolen. Hertigen
var medelmåttigt rik, mycket intelligent och mycket
maklig; även var han god musik- och konstkännare.
Hans gemål, min kusin Elisabeth, var en snäll och
godsint kvinna om trettioåtta år, känd för sitt präktiga
mejeri och särdeles förtjust i friluftsliv, varom hennes
tämligen röda och väderbitna hy tydligt vittnade.

Vi skulle stanna där en vecka, ett ovanligt långt
uppehåll; och redan innan vi kommo dit upptäckte
jag en viss skalkaktig knipslughet i min käre 
Vohrentorfs sätt mot mig. När någon hemlighet var på
färde, bemödade sig Vohrenlorf alltid att draga alla
människors uppmärksamhet på att den fanns till. Av
ren motsägelselusta gjorde jag emellertid inga frågor,
utan lät honom gå där och pösa i sitt 
hemlighetsmakeri. Jag visste att jag nog snart skulle få veta 
alltsammans ändå.

Min gissning var riktig. Innan jag varit en dag
hos mina släktingar, hade jag klart för mig att det&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>s96a8my74mos329ec7mb1x6fpkfzbjx</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Kungens spegel/Kapitel 03</title>
    <ns>0</ns>
    <id>225503</id>
    <revision>
      <id>657497</id>
      <timestamp>2026-08-28T20:21:38Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>Kap 3</comment>
      <origin>657497</origin>
      <model>wikitext</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="225" sha1="scleddv1043pluvrmylmriy681du44g" xml:space="preserve">&lt;div class=layout2 style=&quot;text-align: justify; &quot;&gt;
&lt;pages index=&quot;Kungens spegel 1915.djvu&quot; from=23 to=33 fromsection=&quot;kap03&quot; tosection=&quot;kap03&quot; kommentar={{nop}} header=1/&gt;


&lt;references/&gt;

&lt;/div&gt;
[[Kategori:Kungens spegel|03]]</text>
      <sha1>scleddv1043pluvrmylmriy681du44g</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/180</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225504</id>
    <revision>
      <id>657498</id>
      <timestamp>2026-08-28T21:04:42Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Bio2935c</username>
        <id>11474</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657498</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1776" sha1="r5c3vralqw49a5wlvy6gp7nqbfic9r9" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Bio2935c&quot; /&gt;{{huvud|142|Om klostren|}}{{linje}}&lt;/noinclude&gt;ERIK af Pomern giord likasåsom til &lt;b&gt;en 
Domkyrkio&lt;/b&gt;, i thy han ther på tilräckelig {{ant|stat}} inrettade
ett {{ant|&lt;i&gt;Consistorium&lt;/i&gt;}} eller {{ant|&lt;i&gt;Collegium&lt;/i&gt;,}} bestående af 13 
Kaniker; vti hwilken ock blefwit tid efter annan 
funderade och med anseenliga inkomster försedde 
åtskilliga {{ant|Capell,}} altare och {{ant|præbender}}) hafwa i
thenna stad på then tiden warit flere Kyrkior, 
såsom {{ant|&lt;i&gt;S. Britas&lt;/i&gt;,}} &lt;b&gt;St. Gertruds, St. Jörans,
H. Geisses, Tyska Kyrkian&lt;/b&gt; &amp;c. {{ant|Item}} twenne
anseenliga bröderskap eller Gille, &lt;b&gt;St. Christoffers&lt;/b&gt; 
och {{ant|&lt;i&gt;S. Anna&lt;/i&gt;;}} jemwäl ock tv kloster. Men efter
alt thetta är nu knapt någon sten til at finna, 
enkannerligen therföre, at then gamble 
&lt;b&gt;Calmare-stad&lt;/b&gt; år 1647 aldeles brunnit af genom wådeld,
och therefter blefwit flytt ifrå sin förra plats in på
en ö, &lt;b&gt;Qwarnholmen&lt;/b&gt; kallad, ther han nu ligger,
och hafwer nu, så til sägandes, förgätit, hwar
han tilförne hafwer legat. Blef ock år 1677 och
the följande then stora gambla &lt;b&gt;Stads-kyrkian&lt;/b&gt;,
efter K. CARL then elloftes befalning, vti then
Danska örligen, i grund nederbruten; så at 
efter alt thet förra dagars Kyrkio-wäsende i 
Calmare icke thet ringaste spår eller tekn är nu qwar.
Och wore ock alt försatt vti ewig förgätenhet, om
icke {{ant|&lt;i&gt;M. Andreas D. Svebilius&lt;/i&gt; Calmariensis,}} nu
Kyrkioherde och Probst i Ålhem (ther fordom en
{{ant|Præbenda}} warit vnder Linköpings Dom eller
Dom-kyrkio: Se {{ant|Supr. p.}} 83) hade år 1717 i 
Vpsala vtgifwit en {{ant|Academi}}sk {{ant|Disputation}} om
{{ant|&lt;i&gt;Calmariâ&lt;/i&gt;,}} thervti han med flit och konst 
sammanfört i korthet, hwad man weta wil om thenna&lt;noinclude&gt;
{{huvud|||stadens}}
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>r5c3vralqw49a5wlvy6gp7nqbfic9r9</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/608</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225505</id>
    <revision>
      <id>657499</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:25:09Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657499</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2370" sha1="gy22cbcgcjpwt1ojqvog7ffnh76796r" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|266|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;lagar glida bort ur hans tillvaro. De olika scenerna avlösa 
varandra nästan alltid som bilderna i en lanterna magica och 
få därigenom något av drömmens språngartade karaktär. Redan 
tidigare i »Lycko-Pers resa» och i »Klockaren på Rånö» kunde 
man iakttaga ett dylikt kompositionssätt; nu blir det regel. 
Enligt min mening har man häri ett kriterium, som underlättar 
fastställandet av tiden för sjukdomens första uppträdande. Det 
möter oss fullt genomfört i trilogien ''Till Damaskus;'' de två 
första dramerna äro från 1898, det tredje från 1903. Innehållet
är detsamma som i Infernoböckerna, och Strindberg 
har själv betecknat dramat som en fortsättning av dessa. Man 
kan anknyta det direkt till ett slutyttrande i »Legender», där 
författaren säger sig hava erhållit inbjudan till ett kloster. Men 
han står ännu avvaktande och tveksam, om han skall våga 
språnget, lämna världen och söka frid bakom murarna. Det 
är denna slutliga vandring fram till klostret, »Den okändes» 
omvändelse, som Strindberg velat visa oss i sitt 
Damaskusdrama. Men härunder kommer han att kasta en blick tillbaka 
på sitt föregående liv. Förhållandet till den andra hustrun 
beröres även, samma historia som Strindberg i sina huvuddrag
berättat många, många gånger, historien om huru en man 
och en kvinna gräla sig ifrån varandra. Men den får här sin 
särskilda charm genom teckningen av kvinnofiguren, som trots 
allt är ett av de få sympatiska kvinnoporträtt Strindberg målat. 
Hon är lika sund som »Den okände» är sjuk, lika omedelbar 
som han är reflekterande, så nära naturen som stammodern Eva 
— och så älskar han också att kalla henne. Hon har aldrig 
betänkligheter och aldrig samvete; hon blyges aldrig för en 
handling — ej som vore hon »oblyg, tvärtom — och allt vad 
hon företar, det må vara aldrig så smaklöst, klär henne.» Men 
»Den okände» tröttnar, bryter och går bort för att söka guld 
och ära, »de varaktigaste av alla illusioner».
 
Men allt detta är icke en vanlig borgerlig historia. Liksom 
&lt;ref follow=&quot;s266&quot;&gt;lärd förklaring, om att Swedenborg utreder, huru dylika smutsälskande djur,tast overkliga, visa sig för personer, som leva i synden, t. ex. äro hemfallna åt dryckenskapslasten.&lt;/ref&gt;&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>gy22cbcgcjpwt1ojqvog7ffnh76796r</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/609</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225506</id>
    <revision>
      <id>657500</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:28:06Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657500</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2258" sha1="1md8kbgi3sloyqopoklrxydepf91iis" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|267}}&lt;/noinclude&gt;»Den okände» nöjer sig Strindberg ej längre med att se ting 
och händelser, former och färger, han ser djupare meningar 
och betydelser. Bak vardagslivets tilldragelser spårar hån högre 
makters ingripande. De och endast de bliva de verkliga 
orsakerna till vad som händer i dramat.
 
Liksom en gång Prometeus rövade gudarnas eld och förde 
den till människors barn, så har också »Den okände» (»han var 
ju diktare») velat skänka människorna nya välgärningar. Han 
har velat befria dem, ty han kunde ej se dem lida. Men »Den 
okändes» gudar äro lika avundsjuka som titanens, och de hava 
beslutat att straffa honom. De så misstroendets frön i hans 
själ, så att han ser ont, även då man vill honom gott. De slå 
honom med blindhet, så att han ej kan skilja mellan sanning 
och lögn, mellan drömmens och verklighetens värld. 

Men han låter ej böja sig. Alltjämt bor i honom det gamla 
trotset. Han hånar och utmanar dessa avundsjuka gudar: »små 
borgargudar, som parera klingans söt med nålsting bakifrån». 
Dessa svara på hans utfordran, de möta verkligen i öppen 
mark, och uppe i bergen kämpar han med dem bröst mot bröst. 
Hans höftsena röres liksom en gång Jakobs (jämför sista partiet 
i »Legender»: »Jakob brottas», i mycket ett slags första utkast 
till Damaskusdramat), och i yrsel föres han till asylen. Där 
få gudarna honom i sin makt, men först med tillhjälp av 
ockulta medel. 

Men denna nakna analys ger ingen föreställning om verkets 
skönheter, snarare blottar den kanske några av dess svaga 
punkter. Det är mindre tankeinnehållet än målningen av »Den 
okändes» sönderslitna själstillstånd, som intresserar oss i detta 
drama. Makternas kamp med »Den okände» blir psykologiskt 
till en strid mellan olika själstillstånd hos denne själv. Hur 
skarpt än konturerna äro dragna, blir allt här svävande, blir 
till känslodialektik och stämning. 
Liksom Strindberg själv kan »Den okände» ej längre skilja 
mellan sina reella förnimmelser och sina syner; hans psykiska 
liv har så tagit överhand, att de inre förnimmelserna stå för 
honom på samma plan som de företeelser, vilka möta hans&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>1md8kbgi3sloyqopoklrxydepf91iis</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/610</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225507</id>
    <revision>
      <id>657501</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:31:42Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657501</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2331" sha1="2lofjufktln3udvhp9ler740crs95xz" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|268|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;yttre sinnen. Därför blandar sig i dramat den yttre verkligheten 
intimt med visionen. Syn står vid sidan om syn i en följd av 
tablåer, som glida in uti varandra. I första akten följer efter 
scenen med damen den halvt hallucinatoriska med tiggaren 
(»Den okändes» andra eller bättre jag; samma person, vilken 
sedermera uppträder som konfessorn); därefter kommer det 
underliga uppträdet med begravningsgästerna, vilka »sörja i brunt». 
Det är storartade effekter, som författaren uppnått genom detta 
manér. I första delen finnes den spöklika scenen i refektoriet, 
där alla den okändes gamla offer, fasansfullt verkliga, mumla 
omkring honom, och i andra delen kulminerar detta gyckelspel, 
som dock är så djupt allvarligt, i de scener, vilkas kärna bildas 
av »Krogen — Banketten», där »Den okände» först vid ett 
festligt dukat bord hyllas som den store guldmakaren för att i nästa 
ögonblick avslöjas som en bedragare, försatt på en tarvlig krog, 
där nattmän och kvinnor gå till disken och supa. Så fortgår 
det från scen till scen i ständigt stegrad stämningsintensitet. 

Strindberg, vilken ofta i sin psykologi är klar och enkel, 
han, som älskar den rapida skissen och med några få bestämda 
drag sätter en figur på benen, har här blivit en dialektiker, 
vilken på en gång säger ja och nej och låter stämning plåna 
ut stämning, så att den färdiga tavlan står i mystiskt halvdunkel. 
Manéret är Hoffmanns, och det var känt för Strindberg också 
genom Kierkegaard. »Till Damaskus» är ett »Djävulens elixir» 
i dramatisk form. 

Detta drama är, såsom Strindberg själv påpekat, komponerat
i strängt kontrapunktistisk form. Det finnes en »ockult» 
symmetri i dess byggnad. Första delen består av sjutton 
scener, av vilka alla utom mittelscenen (den nionde: Asylen) två 
gånger återkomma, om ock uti olika stämning. Handlingen stiger 
således genom åtta dekorationer för att därefter ila mot sitt slut 
genom samma åtta i omvänd ordning, så att man börjar och slutar 
»i gathörnet». 

Den tredje delen av dramat är skriven ett par år senare. 
»Den okände» når nu inom klostrets område och slutar med 
att helt avsäga sig världen och bli munk. Som helhet är denna&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>2lofjufktln3udvhp9ler740crs95xz</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/611</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225508</id>
    <revision>
      <id>657502</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:34:52Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657502</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2397" sha1="mye22sn3l1wjismwf4nprd4a8vr0xh7" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|269}}&lt;/noinclude&gt;tredje del mera torr och didaktisk än de föregående, fast även 
här finnas vackra och egendomliga scener som de återförmäldas
inträde i sitt nya hem, en scen, som i sin veka och skära 
poesi bildar liksom ett första utkast till Svanevitsdramat. I denna 
del rör sig handlingen huvudsakligen om problemet skuld eller 
icke skuld, och detta illustreras särskilt i ransakningsscenen, 
innan »Den okände» intas i klostret och som mynnar ut i, att 
alla äro skyldiga, ingen är ren och skuldfri. Skuldproblemet 
blir över huvud den axel, kring vilken större delen av 
Strindbergs senare produktion kommer att röra sig. Han äger som 
alltid en diabolisk kraft i avslöjandet av laster och brott, och 
hans rättegångsscener, ofta förekommande, äro starkt dramatiskt 
verkningsfulla (»Bandet», »Advent», »Kronbruden»). 

Man kan i Strindbergs dramatiska produktion spåra en tydlig
utveckling. Under den första perioden utgöra hans dramer 
närmast ett mellanting mellan romantiskt historiska stycken och 
psykologiska analyser. Deras styrka ligger i den livfulla 
handlingen och den lyriska glöd, som lyser och flammar över 
scenerna. Karaktärerna äro säkert tecknade, de hava både fasta 
konturer och patos, men fördjupade i egentlig mening äro de 
icke. Någon karaktärsutveckling under handlingens inflytande 
spåras knappast. Det är ju också endast få av världslitteraturens 
författare, som vågat sig på och lyckats att skildra en 
psykologisk utveckling, att genomtränga och återgiva den hemlighetsfullhet, den clair-obscur, i vilken själslivets processer så ofta 
äro inhöljda. Under sina senare år är det emellertid just detta, 
som Strindberg vill återgiva. I »Fordringsägare» och »Paria» 
har han redan slagit in på denna väg och sökt tränga ner till 
karaktärens hemliga mekanism. I »Fadren» skildrar han en 
själskris med åtföljande katastrof och i »Fröken Julie» en typisk 
fysiologisk-psykologisk analys och karaktärsutveckling. Hela 
denna nya psykologi når sin konstnärliga höjdpunkt i 
»Dödsdansen». I företalet till »Fröken Julie» har Strindberg framlagt 
sin nya uppfattning av dramat och karaktärsteckningen. Han 
säger sig ha gjort figurerna tämligen »karaktärslösa» av flera 
skäl. »Ordet karaktär har under tidernas lopp fått flerfaldig&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>mye22sn3l1wjismwf4nprd4a8vr0xh7</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/612</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225509</id>
    <revision>
      <id>657503</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:38:10Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657503</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2407" sha1="1ouaxyjvf0e481j9l45tzrw6iq8lpki" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|270|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;betydelse. Den betydde väl ursprungligen det dominerande 
grunddraget i själskomplexet, och förväxlades med temperament. 
Sedan blev det medelklassens uttryck för automaten; så att en 
individ, som en gång för alla stannat vid sin naturell eller 
anpassat sig till en viss roll i livet, upphört att växa med ett ord, 
blev kallad karaktär, och den i utveckling stadde, den skicklige 
navigatören på livets flod, som icke seglar med fasta skot utan 
faller för vindkasten för att lova upp igen, blev kallad 
karaktärslös. I förringande bemärkelse, naturligtvis, emedan han var 
så svår att infånga, inregistrera och hålla vård över. Detta 
borgerliga begrepp om själens orörlighet överflyttades på scenen, 
där det borgerliga alltid härskat. En karaktär blev där en herre, 
som var fix och färdig, som oföränderligt uppträdde drucken, 
skämtsamt, bedrövligt; och för att karaktärisera behövdes bara 
att sätta ett lyte på kroppen, en klumpfot, ett träben, en röd 
näsa eller att man lät vederbörande upprepa ett uttryck såsom 
’det var galant’, ’Barkis vill gärna’ eller så». Strindberg 
säger sig icke tro på dessa enkla teaterkaraktärer. »Författarnes 
summariska domar över mänskorna: den är dum, den är brutal, 
den är svartsjuk, den är snål o. s. v., borde jävas av 
naturalister, som veta, huru rikt själskomplexet är, och som känna, 
att ’lasten’ har en baksida, som bra mycket liknar dygden.» 

Strindberg har därför sökt teckna modärna karaktärer, mer 
vacklande, söndergångna, blandade av gammalt och nytt, 
produkter av en jäktande och hysterisk tid. Han har undvikit den 
konstruerade franska dialogen och låtit »hjärnorna arbeta 
oregelbundet» såsom i verkligheten, där under samtalen den ena 
hjärnan av den andra får en kugg på måfå att gripa in i. 
Strindberg har velat inprässa i dramat livets egen mångfald 
och brokighet, dess omslag och växlingar, och han har ofta nått 
en storartad och gripande naturalism, medan å andra sidan 
dessa omkastningar och upprepningar stundom bryta sönder 
den konstnärliga kompositionen och verka tröttande.
 
Under inflytande av hans egna hallucinatoriska upplevelser 
och tidens växande mysticism tenderar emellertid själslivet att 
för honom upplösa sig i en serie av nästan självständiga, i&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>1ouaxyjvf0e481j9l45tzrw6iq8lpki</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/613</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225510</id>
    <revision>
      <id>657504</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:42:44Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657504</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2373" sha1="jeqkdbkqnhghuor5p78dyb59h81qs4f" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|271}}&lt;/noinclude&gt;varandra glidande drömsyner. Denna form framträder typiskt 
i »Till Damaskus». Man kan sedan tydligt följa två 
utvecklingslinjer i Strindbergs produktion. Å ena sidan skriver han 
rena fantasistycken, lyfta till en sfär högre och bortom den 
vanliga, mysterier och sagospel såsom ''Advent'' (1899), 
''Kronbruden'' (1902), ''Svanevit'' (1902). Hela detta manér kulminerar i det 
storartade ''Drömspelet'' (1902). Men å andra sidan skapar han under 
dessa år ett symbolistiskt-naturalistiskt drama, som rör sig inom 
vardagslivets krets och där det övernaturliga icke bryter igenom 
orsakssammanhanget utan huvudsakligen framträder som en 
symbolisk omtolkning av dessa vardagliga händelser. Hit höra 
''Brott och brott'' (1899), ''Påsk'' (1901), ''Dödsdansen'' (1901) och de 
olika kammarspelen. 

''Advent'' är något torrt didaktiskt; det är, som särskilt sista 
akten visar, avsett att vara ett julspel och är nästan anlagt 
som en medeltida moralitet om skuld och straff. I symbolisk 
form belyses, huru de orättfärdiga straffas och de goda 
belönas med en rättvisa, som ej är av denna världen; men 
detta gamla och välkända innehåll är gjutet i en originell 
och intresseväckande dramatisk form. Det finnes en scen, vilken 
halvt allegoriskt erinrar om våra första föräldrars vistelse i
paradisets lustgård. Djävulen, »Den andre», som spelar en 
framstående roll i dramat, är originellt uppfattad såsom en
''esprit correcteur'', en varelse, vilken själv gör bot och långt ifrån att 
locka andra på onda vägar spökar utanför helvetet för att 
skrämma människorna därifrån. Högst egendomligt är också 
helvetet satt i scen som »en väntsal». Här som mångenstädes 
i dramat är det Swedenborgska idéer, som gå igen. — De dödas 
bal vid midnattstid, anförd av »Den andre» som ceremonimästare 
och där musiken spelar för full orkester men ljudlöst, där den 
gamla lagmanskan, utstofiferad som en rococoprinsessa, dansar 
med »prinsen», den puckelryggige eleganten, båda högtidligt 
och trist allvarliga som begravningsgäster, allt under det att en 
obestämbar liklukt svävar kring alla dessa dödsmasker — denna 
scen är av en förfärande och uppskakande hemskhet. 

I ''Kronbruden'' är det åter skuldmotivet, som behandlas. Hand-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>jeqkdbkqnhghuor5p78dyb59h81qs4f</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/614</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225511</id>
    <revision>
      <id>657505</id>
      <timestamp>2026-08-29T07:46:41Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657505</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2395" sha1="kc53xjtl7dhvzwcpklizjdpvu0bi5nv" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|272|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;lingen rör sig om striden mellan tvänne släkter, mylingarna och 
kvarnfolket, som fortgått i flera generationer. Två unga, Mats 
och Kersti, tillhörande de bägge fientliga släkterna, fatta tycke 
för varandra, men släkthatet ställer sig emellan dem. Kersti föder 
ett barn i lönn, som hon sedan dräper för att få bära brudkronan 
av gull, vilket endast tillkommer möbrudar. Modern misstänker 
emellertid, att allt ej står rätt till. Kersti svärjer då vid Forskarlen, 
att hon ej har något barn. Men därmed kommer hon i förbindelse 
med de övernaturliga makterna, jordegumman med rävsvans, 
mylingen, det vitklädda barnet o. s. v., som nu på olika sätt 
ingripa i handlingen och leda till att brottet upptäckes, Kersti 
erkänner sin skuld, straffas och försonar allt genom sin död.
 
Det är intressant att jämföra Strindbergs behandlingssätt 
med Hoffmanns. Den senare använder sig ofta av övernaturliga 
element, av naturväsen och elementarandar för att skärpa den 
psykologiska analysen och blotta de djupare lagren av 
själslivet, det omedvetna, jordmånen ur vilken instinkten och
drifterna spira fram. För Strindberg blir fantastiken däremot ofta mer 
en yttre lek. Någon djupare uppfattning om brottets natur ger 
stycket knappast, utan Kerstis tankar och sinnestillstånd, hennes 
önskan att bliva av med barnet, hennes fruktan sedan brottet 
begåtts, det goda i hennes själ, äro endast symboliskt angivna 
genom dessa olika sagoväsen ur nordisk mytologi. Men Strindberg
har med detta medel vunnit en stark poetisk verkan, och 
dramat har blivit en slags valpurgisnatt för den nordiska 
mytologiens gestalter, till vilken Strindberg inspirerat sig av gamla 
folkvisor och låtar. Handlingen är förlagd till Dalarna. Präktig 
är inledningstablån på fäbodvallen — det doftar av granskog 
kring denna scen — och den stora familjestämman, där 
försoningen mellan de båda släkterna beslutes. 

Man kan under Strindbergs senare period ofta spåra inflytände
från det symbolistiska dramats egentlige skapare, Maeterlinck,
vars tidigare dramer han högt beundrade och hos vilken 
han tyckte sig återfinna Swedenborgska idéer. Tydligast 
framträder kanske denna påverkan i ''Svanevit'', Strindbergs vackraste 
sagospel, där han i ett ögonblicks lyckostämning glömt all sin&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>kc53xjtl7dhvzwcpklizjdpvu0bi5nv</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/714</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225512</id>
    <revision>
      <id>657506</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:11:35Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657506</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2579" sha1="58fdmqgdwy2chd1np55jcqygzlmclm6" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;{{huvud|344|&lt;small&gt;EMIL EKHOFF.&lt;/small&gt;|}}&lt;/noinclude&gt;försvarsanordningarna härstädes. Troligtvis utgjordes de dock af
ett tinnadt bröstvärn. Tornet innehåller nu ringklockorna, men är
säkerligen, i likhet med en mängd äldre kyrktorn, ej ursprungligen
uppfördt för detta ändamål, utan &lt;i&gt;uteslutande&lt;/i&gt; i försvarshänsyn.

Själfva kyrkan visar ej några spår efter forna
försvarsanordningar. Den har ej heller någonsin varit försedd med dylika.
Detta framgår af flera omständigheter. Bland annat är det för
denna fråga i och för sig afgörande, att på kyrkans vind muren
mellan långhus och kor aldrig haft — och fortfarande ej har —
någon genomgångsöppning, det vill säga att man ej från
långhusvinden kan komma in på vinden öfver koret. Det kan
naturligtvis ej vara tal om, att ett sådant förhållande kunde i fråga
komma vid en byggnad, som var afsedd för försvar. Kyrkans
okrigiska karaktär visas äfven med ganska stor säkerhet däraf, att
den södra ingångsöppningen, som är ursprunglig, ej är försedd på
inre sidan med ränna för dörrens stängselbom. Det är nämligen
gifvet, att, om kyrkan haft en fortifikatorisk utrustning, man ej
underlåtit en sådan säkerhetsåtgärd, så mycket mer som man hade
ett närliggande exempel för ögonen, nämligen vid den nyss
omtalade dörröppningen i tornets nedre våning.

Om det således är uppenbart, att den n. v. kyrkan ej
varit inrättad till försvar, kunna vi å andra sidan vara fullt
förvissade om, att den första kyrkan i stället varit det. Ehuru nu
intet återstår af den samma, framgår nämnda förhållande med all
önskvärd tydlighet af tornets utrustning. Som jag på annat ställe
påvisat, är det nämligen omöjligt att antaga, det endast en del af
en byggnad kunde vara försvarbar, under det byggnaden i öfrigt
var öfverlemnad åt angriparnes godtfinnande.

Huru denna första kyrka såg ut känna vi ej. Endast så mycket
kunna vi f. n. säga, att hon måste hafva varit uppförd af sten, samt
att hennes tak ej hade samma läge och höjd som det nu varande.
Detta skjuter nämligen så högt upp på tornets östra mur, att det
afskär tvänne här befintliga, ursprungliga, rundhvälfda, stora
muröppningar. Enär hvarken den n. v. kyrkans murar äro särdeles
höga, ej heller hennes takresning särdeles brant, kan nyss nämnda
förhållande &lt;i&gt;möjligen&lt;/i&gt; vara en antydan om, att den första kyrkans
tak haft en helt annan anordning än det nu befintliga.


{{linje|6em}}
&lt;section end=&quot;Husaby kyrka i Vestergötland&quot; /&gt;
{{Tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>58fdmqgdwy2chd1np55jcqygzlmclm6</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/615</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225513</id>
    <revision>
      <id>657507</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:12:30Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657507</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2384" sha1="4uhb1ljfziamd1efpws6hvl7wgfkzbc" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|273}}&lt;/noinclude&gt;bitterhet och utan varje missljud skildrat en kärlek, som 
övervinner alla hinder. Det är den gamla, gamla sagan om den 
onda styvmodern, som förföljer den goda och vackra styvdottern 
för att gynna sitt eget barn. Men med sin friska fantasikraft 
har Strindberg förmått ge motivet nytt liv. Sceneriet är 
Maeterlincks gamla medeltidsslott med den underbara trädgården, där 
skära och vita rosor blomma och där man skymtar en vit 
sandstrand mot det blå havet. Här mötas i drömmen de bägge 
barnen, prinsen och Svanevit, som styvmoderns ränker skilja 
åt om dagen, för att tala om sin unga kärlek och spela 
guldtavel på lejonfällen. Liksom i Maeterlincks dramer lever hela 
omgivningen och det döda bohaget med i denna kärlekssaga. 
Trädgården blomstrar och doftar, solen lyser, när barnen leka 
tillsammans, men ljuset slocknar och rosorna vissna, när 
styvmodern nalkas med sin stålpiska. Svanevit är friskare, mer 
vildvuxen än Maeterlincks unga hjältinnor, men liksom för dessa 
blir kärleken hennes öde, som hon går till mötes med 
sömngångaraktig säkerhet. 

Höjdpunkten når detta fantastiska manér i ''Drömspelet'', ett 
av de intressantaste experimenten i modärnt drama, där 
Strindberg försökt återgiva drömmens gyckelspel, »en blandning av 
minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer», 
där bild oavslutad glider in i en ny bild, och av en 
tillfällig likhet, ofta av högst barock art, förenar sig med en 
annan. Tid och rum existera icke. Det är den upp- och nedvända
världen — och dock så naturlig. Utan att blinka går 
man med på att slottet växer ur jorden, därför att det gödslas, 
och att dess flyglar slå ut åt solsidan, eller att personerna gå 
rakt igenom dekorationerna. Vad som i ena scenen är ett hus, 
blir i den andra en kontorspulpet, en grind förvandlas plötsligt 
till skranket i ett advokatkontor. Dramat är skrivet i radikal 
opposition mot alla dramatiska enheter. I sin strävan att förnya 
dramat, anknyter Strindberg, liksom ju även Maeterlinck, till 
de tyska nyromantikernas anlopp mot det fransk-klassiska 
stilidealet och deras försök att upphäva alla skrankor för den fritt 
skapande fantasien. Tieck, författaren till »Mästerkatten», skulle&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;
{{m|18 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>4uhb1ljfziamd1efpws6hvl7wgfkzbc</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/616</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225514</id>
    <revision>
      <id>657508</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:16:46Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657508</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2333" sha1="1qfnxwk34wyf2kxlv1st5avthyvoxkq" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|274|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;ha avundats Strindberg hans djärvhet. Alla dess skenbart så 
osammanhängande scener kedja sig emellertid samman till ett 
drama, buret av stämningens intensitet och ett tragiskt patos, ur 
vilket bittrare än någonsin stiger en litania över världens nöd 
och ve. Som ett musikaliskt ledmotiv går den smärtfyllda 
refrängen åter och åter igen: »Det är synd om människorna». 
Det svåraste av allt är omtagningarna, upprepningarna, 
»Gentagelsen», som redan Kierkegaard talar om. Människorna åldras, 
träden avlövas, vinter blir sommar — och dock blir allt sig likt, 
outgrundligt, meningslöst som en dröm. 

I ''Påsk'' är miljön vardaglig och borgerlig men den religiösa 
mystiken skimrar igenom händelserna. Familjen lever i nöd och 
betryck, därför att husfadern förskingrat och sitter i fängelse. 
Sonen Elis bär tålmodigt familjens bördor men ser framtiden i 
mörker. Även i detta drama märker man tydligt det Maeterlinckska
inflytandet. Det ligger i själva stämningen av skräck, 
av onda aningar om en mystisk makt, ett öde, som ruvar 
utanför scenen, här i dramat representerat av fordringsägaren
Lindkvist, vars gestalt hotfullt glider förbi fönstret, vilkens steg 
knarra utanför dörren och vars skugga, förstorad och 
skräckinjagande tecknar sig mot gardinen, tills han slutligen själv 
uppenbarar sig i sista scenen, men förvandlad till den stora 
välgöraren och försonaren. Moralen i dramat är, såsom så ofta 
hos Strindberg, att allt går igen, varje handling, god eller dålig 
medför sina oryggliga konsekvenser. Dramat är genomströmmat 
av en stämning av vår, av snö, som smälter, av en längtan 
efter sol och grönska och sommarlov, symboliskt tolkande de 
känslor av befrielse och lycka, som efter lidandet fylla de 
uppträdandes själsliv. 

Den intressantaste gestalten i dramat är den sextonåriga 
Eleonora, som vid upptäckten av faderns förbrytelse blir 
nervsjuk och med sina överkänsliga och överförfinade förnimmelser 
är en inkarnation av Strindbergs egen överdrivna sensibilitet. 
Ett hårt ord, en hatfull tanke går genom hennes själ som en 
smärta. Hon förnimmer på avstånd, när någon av dem hon 
älskar träffas av ett lidande eller en motgång. I »Påsk» möter&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>1qfnxwk34wyf2kxlv1st5avthyvoxkq</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/34</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225515</id>
    <revision>
      <id>657509</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:18:57Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657509</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2059" sha1="0kbazkhkvflgxsdj0s7gw7f2kc400p4" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;32&lt;/noinclude&gt;var om Elsa hemligheten rörde sig. Det är, efter
vad jag tror, icke så alldeles vanligt för en aderton
års yngling, som känner sig som en man, som 
försöker tänka som en sådan, och som nyss kommit till
fullt medvetande om det frestande behaget och 
dragningskraften hos de kvinnor han ser, att bli visad ett
tolv års barn på samma gång som man låter honom
förstå att det om sex år skall vara färdigt att bli hans
hustru, En dylik situation är, även om den icke är
så ovanlig som jag antar, tillräckligt egendomlig att
berättiga till en kort beskrivning.

Första gången jag såg Elsa, rullade hon utför en
backe med sin över detta skandalösa tilltag förtvivlade
guvernant i full fart springande efter henne. Hon
rullade med svindlande hastighet under utstötande av
förtjusta skrik över sin hänförda lek. Vid foten av
backen stannade hon i ett ytterligt tillskrynklat 
tillstånd; och hennes korta kjolar höllo som bäst på att
slätas till när hennes mor och jag kommo fram. Hon
var en täck, ljuslagd, blåögd flicka med en naturlig
glättighet i sitt sätt som verkade ganska tilldragande.
Till figuren var hon välväxt; lyckligtvis hade hon
undsluppit den satta, litet bastanta kroppsbyggnad som
karaktäriserade kusin Elisabeth. Hennes anletsdrag
voro ännu outvecklade, och det slätkammade och i
pannan neddragna håret hängde bak i välvårdade lockar.
Hon kastade en något misstänksam blick på min 
gängliga gestalt.

— Var det en rolig färd, Elsa? frågade jag.

— Härlig svarade hon.

— Du visste väl inte att Augustin såg på, eller
hur? frågade hennes mor.

— Nej, det gjorde jag inte. — Och det var 
tydligt att hon inte brydde sig om vilketdera jag gjort
heller.

Jag kände att kusin Elisabeths ärliga ögon 
forskande betraktade mig.

— Ge mig en kyss, Elsa, säg vill du? frågade jag.

Elsa vände sin knubbiga kind mot mig så 
likgiltigt som det gärna var möjligt. I själva verket
fullgjorde både Elsa och jag blott våra plikter som
släktingar.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>0kbazkhkvflgxsdj0s7gw7f2kc400p4</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/715</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225516</id>
    <revision>
      <id>657510</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:19:07Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657510</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1351" sha1="2s423dpyarcqz6u3fpt04d6v1gvf674" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;&lt;/noinclude&gt;&lt;section begin=&quot;Årsberättelse den 8 Maj 1897.&quot; /&gt;
&lt;h2 align=center style=&quot;border-bottom:none;&quot;&gt;Årsberättelse

{{c|&lt;small&gt;afgifven af Svenska Fornminnesföreningens Styrelse&lt;/small&gt;}}&lt;/h2&gt;
{{c|den 8 Maj 1897.}}


{{linje|6em}}


På grund af Föreningens beslut vid senaste årsmötet
har något allmänt sommarmöte icke hållits under det
sistförflutna året.

Under 1896 utkom det 27:de häftet af Föreningens
tidskrift, hvarmed det nionde bandet afslutades. Det 28:de
häftet är nu färdigt att utdelas till Föreningens ledamöter.

Äfven det sjunde häftet af Svenska konstminnen från
medeltiden och renässansen är nu färdigt. Det behandlar
Torpa gamla slott i Vestergötland, ett ännu i sitt förfall
märkligt minne fran Vasatiden.

Utom byggnadsminnen från forna dagar, utom de
otaliga fornsaker, som vi kunna taga på och se på, finnes
det emellertid andra qvarlefvor från flydda tider, hvilka ej
mindre äro värda fornvännens och följaktligen Svenska
Fornminnesföreningens uppmärksamhet. Sägner och sagor,
seder och bruk, som genom sin ålderdomlighet förefalla oss
egendomliga, som vi ofta kalla skrock och vidskepelse, allt
det man nu sammanfattar under benämningen »folk-lore»,
äro fornminnen, hvilkas stora betydelse för kännedomen om
folkets lif och åskådningssätt i forna dagar numera inom&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>2s423dpyarcqz6u3fpt04d6v1gvf674</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/617</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225517</id>
    <revision>
      <id>657511</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:21:01Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657511</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2351" sha1="68gr1wpz4a0z0oycwp0sk29wohrs1u3" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|275}}&lt;/noinclude&gt;oss även en idé, som vid denna tid livligt sysselsatte Strindberg, 
nämligen återlösningsproblemet. Det blir en särskild sida av 
det grubbel över skuld och straff, som aldrig lämnar honom. 
I dramat fäller Eleonora följande ord: »För mig finns icke tid 
och icke rum; jag är överallt och när som helst! Jag är i min 
fars fängelse och i min brors skolrum, jag är i min mors kök 
och i min systers butik långt borta i Amerika … Ja, alla 
människor äro mina vänner … vill du låta mig upptaga dig, så 
skall jag lida för dig också». Eleonora är ett offer för faderns 
förbrytelse, men genom henne strömmar åter glädjen in i hemmet. 
Tankegången återfinnes ofta hos Strindberg. Redan i »Till 
Damaskus», (del III) tolkar »Den okände» sin dunkla längtan 
efter »försoningen med mänskligheten genom kvinnan». I 
»Kronbruden» blir Kerstis bortgång ett slags försoningsdöd, och över 
hennes lik räcka fienderna varandra handen. I »Drömspelet» 
har guden Indras dotter tagit mänsklig gestalt för att lära känna 
varats smärta och människornas strider, och hon går slutligen 
i döden för att bära deras klagan fram till tronen. 

Det intressantaste dramat inom den naturalistiskt symbo- 
listiska gruppen är emellertid ''Dödsdansen''. Det har blivit föga 
uppskattat i Sverige, väl närmast beroende på dess oerhörda 
brutalitet; särskilt de två första akterna, fyllda av äktenskapligt 
gräl mellan tvänne lågsinnade, av livet härjade och var på sitt 
sätt osympatiska makar, äro stundom nästan outhärdliga. 
»Dödsdansen» är överhuvud Strindbergs mörkaste drama, fruktansvärt 
i sin uppfattning av livet och med en brutalitet i uttrycken, 
t. ex. i dödsscenen, som även hos Strindberg är enastående. 

Men aldrig varken förr eller senare har Strindbergs 
karaktärsteckning visat sig så djup och mångsidig. Ofta är den 
enkel och osammansatt, med en eller två dominerande egenskaper.
Här däremot bryter sig ont och gott, vekt och cyniskt, 
högt och lågt på ett sätt, som erinrar om naturens eget 
hemlighetsfulla spel i människosinnet. Människorna äro 
outgrundliga som livet självt, eller som Kurt yttrar i dramat: »Jag 
förstår mig inte på människor alls{{nowrap|! . .}} Jag börjar nämligen&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>68gr1wpz4a0z0oycwp0sk29wohrs1u3</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/716</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225518</id>
    <revision>
      <id>657512</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:23:35Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657512</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1216" sha1="dqbmx0braw6qjcd090jtrlehsk49yql" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;&lt;/noinclude&gt;Europas olika länder allmänt inses. I vissa länder har man
redan hunnit göra rikare samlingar af dessa minnen än hos
oss. Så är förhållandet särskildt i ett land, som fordom
var förenadt med Sverige.

Svenska Fornminnesföreningen torde på detta område
kunna uträtta mycket, ehuru betydande samlingar redan
äro genom Kongl. Vitterhets Historie och
Antiqvitets-Akademiens och Landsmålsföreningarnas försorg hopbragta.

De ledamöter af Svenska Fornminnesföreningen, som
ville genom att uppteckna och till Föreningens sekreterare
insända redogörelser för seder och bruk vid bröllop,
barndop och begrafning, vid skörden och andra landtliga
arbeten, vid jul, midsommar och andra årliga högtider, samt
för sägner och dylikt, skulle göra forskningen en stor tjenst,
så mycket större som de nu i fråga varande minnena äro
dömda att snart försvinna, såvida de ej genom att
upptecknas kunna räddas åt efterverlden.

Fornminnesföreningen har sedan förra årsmötet förlorat
en af sina stiftare, professor Mårten Eskil Winge, hvilken
i många år var Föreningens ordförande.


{{c|&lt;big&gt;GUSTAF UPMARK.&lt;/big&gt;}}

{{högertext|{{sc|Oscar Montelius}}.|5em}}


{{linje|8em}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>dqbmx0braw6qjcd090jtrlehsk49yql</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/618</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225519</id>
    <revision>
      <id>657513</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:25:16Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657513</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2276" sha1="ce5txh0uy2viqhcicqqjg319hmo6jkx" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|276|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;komma till den åldern, då visdomen erkänner: jag vet 
ingenting, jag förstår ingenting.» 

Huvudinnehållet koncentrerar sig kring de båda huvudpersonerna,
kaptenen och hans hustru, som i tjugofem år gjort 
livet till ett helvete för varandra, sammanbundna av dessa 
otaliga rotfasta trådar, som växa mellan makar i hat såväl som 
i kärlek. De kunna icke slita sig lösa från varandra. I sina 
grunddrag igenkänner man i dessa båda gestalter ryttmästaren 
och Laura i »Fadren». Det finnes en tydlig förbindelseled 
mellan dessa båda dramer. Kaptenens karaktär har dock framför 
allt likhet med Shakespeares Richard III, en av de mästerligaste 
brottslingstyper någon skald skapat; och Alice har i sitt väsen 
mycket av lady Macbeths kallblodiga beslutsamhet och hjärtlösa
hårdhet. Men vilken bedårande kvinna kan hon icke också 
vara! Huru klok och förståndig i förhållande till sin dotter, 
hennes avbild, den vackra och stolta och lidelsefulla Judith. 
Och huru full av moderlig medkänsla mot den stackars Allan, 
som låtit fånga sig av Judith och lider de första kärlekskvalen. 
Av dessa scener förstår man den tjusning hon övat och — ännu 
kan utöva på Kurt. 

Kaptenen är skenbart en godmodig man, som anlagt en mask 
av grov cynisk humor. Han är i detta avseende mest lik Borg 
i »Röda rummet». Men under denna för övrigt ej alltför 
tilltalande yta sticker fram den hjärtlösaste egoist. Det är en 
vampyr, som dricker andras blod, en despot, som med sina breda 
fötter nedtrampar och förstör. Det är en skurk av gemen art; 
han har till och med en gång av plötslig instinkt sökt mörda 
hustrun. Men Strindberg har här fördjupat det psykologiska 
problemet. Vad är egentligen en skurk? Det är den eviga 
fråga, som Strindberg här å nyo uppkastar. Han har rört vid 
den tidigare i »Paria», där han mot Ola Hansson betonade, att 
skurken ej var så omedveten, som han kunde synas. Här är 
hans ståndpunkt den rakt motsatta. Människan är så oklar om 
sig själv och sina mål, att hon går vilse; mycket som göres i 
gott syfte, blir till ont och tvärtom. »De veta icke, vad de 
göra.» Det är kaptenens sista ord om hustrun och vännen;&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ce5txh0uy2viqhcicqqjg319hmo6jkx</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/35</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225520</id>
    <revision>
      <id>657514</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:26:28Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657514</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2129" sha1="ch03ckxelpc1bwro7rpdr126of5098u" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|33}}&lt;/noinclude&gt;Så kysste vi varandra första gången.

— Gå nu och låt mademoiselle sätta på dig en
ren klädning, sade kusin Elisabeth. Du får komma
ned i dag, och som du nu är kan du inte låta se
dig. När du bytt om, får du inte rulla mer.

Elsa småskrattade, skakade på huvudet och sprang
sin väg. Jag fick det intrycket att hon utan tvekan
skulle rulla om igen, även sedan hon fått den rena
klädningen på sig, om hon var upplagd för denna
sport. Luften på Bartenstein var icke densamma som
på Artenberg. Där rådde ett mildare klimat. Den
steiermarkska uppfostringsmetoden hade icke tillämpats
på Elsa, Jag tror att hon i hela sitt liv blott en enda
gång på sina föräldrars yrkande gjorde en sak som
hon hade allvarsam motvilja för.

Kusin Elisabeth och jag gingo vidare.

— Hon är ett sådant barn ännu, sade kusin 
ElisaDeth efter några ögonblick, men på senaste tiden har
hon verkligen börjat utveckla sig rätt bra, det 
försäkrar jag.

— Det är väl ingen brådska, eller hur?

— Nej, naturligtvis inte. Vet du, Augustin, jag
tycker nästan att du är för gammal för din ålder. Men
det är väl oundvikligt, kan jag tro.

Hennes ord till trots kände jag mig i flera 
avseenden långt yngre än jag gjort vid femton år; 
världens portar höllo på att öppna sig och visade mig
mångt och mycket som var okänt för den ensamme
gossen på Artenberg.

— Och hennes sinnelag är verkligen det allra
mildaste man kan tänka sig. Så kärleksfull och 
tillgiven som hon är! sade kusin Elisabeth.

Jag teg, ur stånd att finna ett passande svar.

Dagen därpå var jag till fullo, ehuru på ett fint
sätt, underrättad om hur sakerna stodo; och jag måste
tillstå att jag fann situationen ganska märkvärdig.
Hertigen var varsam i sina anspelningar och förklarade
oupphörligt att det var för tidigt att tänka på 
någonting Den snälla kusin Elisabeth försökte på allt sätt
dölja sin iver och genom ännu klumpigare 
anmärkningar förtaga verkan av sina tanklösa yttranden. Själv
talade jag öppet i ämnet med Vohrenlorf.
{{tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;
{{ph|K. S. 3}}&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>ch03ckxelpc1bwro7rpdr126of5098u</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/36</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225521</id>
    <revision>
      <id>657515</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:35:07Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657515</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2292" sha1="6af1t72cw0985rirkpav9ijva3dp4mh" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;34&lt;/noinclude&gt;— Nåja, även om det skulle bli av, har ers majestät
ännu sex år på sig, erinrade han mig, välvilligt
tröstande. Och under tiden växer hon upp.

— Åhja, rulla utför backar skall hon väl inte 
fortsätta med i hela sitt liv, svarade jag litet retligt.

I själva verket kunde jag dock icke få klart för
mig att det verkligen var allvar med saken; det gick
alltför mycket i stick och stäv med mina tankar och
drömmar. En gosse vid min ålder kan mycket väl
tänka sig möjligheten av ett giftermål med en kvinna
som är tio år äldre än han; men blir det fråga om
ett barn som är sex år yngre än han, synes det honom
orimligt. Det oaktat sköt jag ej tanken därpå ifrån
mig; jag hade noga blivit inpräntad betydelsen av 
familjearrangemanger och hade flera gånger lärt känna ödets
makt. Jag var övertygad om att mitt besök på 
Bartenstein utgjorde en länk i en noggrant uppgjord plan.
Den som kommit på den idéen att jag borde sammanträffa
med Elsa kände min karaktär i grund och botten.
Han visste att tankar och föreställningar som länge ligga
och gro inom mig bruka slå rot där och sedan äro svåra
att fördriva. Sedermera upptäckte jag, utan att bli
förvånad, att det var på förslag av furst von 
Hammerfeldt som det blivit beslutat att jag skulle stanna några
dagar hos mina släktingar under min resa.

Många män eller på gränsen till mannaåldern
stående ynglingar ha sett sina blivande hustrur i korta
kjolar såsom riktiga barn, men de ha då icke vetat
vad som förestod dem, Jag kände mig på en gång
road och olycklig; det humoristiska i situationen 
tilltalade mig; men det tycktes mig som om livets väg
plötsligt hade kortats av för mig. Även om det icke
var Elsa, skulle det vara någon annan liten flicka som
nu lekte med sina dockor och rullade nedför backarna.
Min inbillning var icke tänjbar nog att hoppa över
några år och se barnet förvandlat. Jag höll fast vid
det närvarande och tänkte mig Elsa ungefär som man
skulle se ett barn i förstoringsglas, större, men 
oförändrat till gestalt, utseende och klädsel. Var detta
mitt öde? Och för det måste jag vänta medan de
skönheter som jag sett småle mot mig gingo ifrån
mig till andra män och åldrades med dem — ja,&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>6af1t72cw0985rirkpav9ijva3dp4mh</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/37</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225522</id>
    <revision>
      <id>657516</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:37:43Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657516</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2224" sha1="b556ksg15nrceolbkvzesirrkvrkpt0" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|35}}&lt;/noinclude&gt;såsom det tycktes mig då, blevo gamla och grå. Jag
kände mig på ett löjligt sätt tillbakaflyttad till Elsas
ståndpunkt, kände mig som en lång, gänglig pojke,
som hade vuxit ur sina kläder, men likväl icke kommit
mannen närmare,

Mina bekymmer ökades, kanske onödigtvis, 
därigenom att Elsa icke fattade tycke för mig. Jag gjorde
mitt bästa för att vara underhållande och förärade
henne flera presenter. Hon tog visserligen emot dem,
men utan att låta muta sig av dem; mig själv fann
hon tråkig. Jag hade icke det sätt som slår an på
barn. Jag lekte med henne, men hennes skarpa 
barnainstinkt upptäckte pliktens kluvna hov. Hon sade mig
att jag icke behövde leka med henne, om jag icke
ville. Kusin Elisabeth bad om ursäkt för henne; Elsa
själv var vänlig, men gick icke ifrån vad hon sagt.
Och jag fick trösta mig med den tanken att jag under
årens lopp möjligen kunde förbättra mig i de 
avseenden uti vilka jag behagade henne minst. Som jag
redan sagt kunde jag omöjligt föreställa mig henne
med förändrade tycken och åsikter. För övrigt tror
jag verkligen icke att Elsa förändrade sig stort. Och
jag började redan sörja för så väl henne som mig
själv. Betraktad som den viktigaste faktorn i en
annan människas liv, fann jag mig icke vidare 
utomordentlig eller ens tillfredsställande. Jag hade vid
denna tid märkliga aningar om de känslor som några
år senare skulle bli mitt nästan dagliga sällskap.

— Nå, Elsa, hur skall din tillkommande man se
ut? frågade hertigen en gång då hans lilla dotter satt
i hans knä och han lekte med hennes lockar.

Jag satt bredvid och han blinkade förstulet åt
mig. Elsa såg på mig och studerade mitt utseende
några ögonblick. Därpå gav hon oss en enkel, men
fullt tydlig beskrivning på en man som i allt skilde
sig från mig, så till sitt yttre utseende som alla
de inre egenskaper vilka Elsa med sin erfarenhet
och sin ordbok var i stånd att känneteckna. Efteråt
fick jag veta att hon tänkt på en ståtlig grenadier
som ibland stod på post vid slottet. För tillfället
föreföll det som om hennes ideal var ganska väl
skildrat genom valet av rakt motsatta egenskaper till&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>b556ksg15nrceolbkvzesirrkvrkpt0</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/38</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225523</id>
    <revision>
      <id>657517</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:45:36Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657517</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2053" sha1="2v0fybl899ya7lc1rh8oo1t4t1gxm6m" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;36&lt;/noinclude&gt;dem jag ägde. Hertigen skrattade och jag likaså; Elsa
däremot var allvarsam och affärsmässig. Hennes tycken
och böjelser ha alltid varit tydligt utpräglade. Till
och med då visste hon fullkomligt väl vad hon önskade
sig, och icke var det mig.

Genom någons indiskretion (hertigen sade att det
var hans hustrus, hans hustru sade att det var 
guvernantens, och guvernanten sade att det var 
mademoiselles) fick Elsa dagen innan jag reste en vink om
sin tillämnade framtid. Det var för resten mer än en
vink, det var nog att göra henne upprörd, intresserad
och, jag måste tillägga det, förfärad. Kusin Elisabeth
kom litet nervös till mig; hon var rädd för att jag
skulle bli missnöjd, att jag kanske skulle misstänka
någon för att ha velat lägga något slags band på mig,
eller någon sådan manöver. Men jag var icke det
minsta missbelåten, tvärtom var jag nyfiken att få veta
vilken effekt denna utsikt haft på min lilla kusin. Jag
var så olik grenadieren, så absolut oförenlig med Elsas
fantasibild.

— Jag är så förfärligt ledsen! utropade kusin
Elisabeth. När alltsammans bara är så — inte mera
än en idé!

— Hon är så ung att hon glömmer det nog snart,
sade jag tröstande.

— Och du är inte ond?

— Nej, visst inte!

Jag kände mig blott genomträngd av det absurda
i allt ihop.

Av en händelse träffade jag Elsa fram på dagen.
Hon var ute i trädgården med sin mademoiselle. Då
hon fick se mig, sprang hon fram, men stannade ett
par steg ifrån sätet, där jag satt, och gjorde mig till
föremål för en lång, allvarsam, grundlig mönstring.
Hennes runda blå barnaögon uttryckte den mest 
oförställda undran och förvåning. Brydd, men likväl road
(jag är ibland böjd för att tro att mer än halva mitt liv
har utgjort en blandning av dessa icke oförenliga 
tillstånd) tog jag tjuren vid hornen.

— Jag är mager och blek, kroknäst och kan inte
sjunga, kan inte skratta muntert, och inte heller släppa
upp drakar, sade jag med tanken på hur hon hade&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>2v0fybl899ya7lc1rh8oo1t4t1gxm6m</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/39</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225524</id>
    <revision>
      <id>657518</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:47:55Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657518</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1954" sha1="6qixdz6qcjxdsemrltw98plvvksao2t" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|37}}&lt;/noinclude&gt;beskrivit sitt ideal. Inte skulle du väl kunna tycka
om att få mig till man, säg?

I olikhet med mig själv var Elsa varken brydd
eller road. Det intresserade, allvarliga uttrycket i hennes
ansikte var fortfarande kvar.

— Jag vet inte, sade hon begrundande.

Oaktat jag har de flesta av de fel som vanligen
vidlåda en person i min ställning, kan jag dock icke
erkänna mig vara i någon synnerligen hög grad fåfäng.
Jag kände mig smickrad av att hon tvekade.

— Du tycker då inte allt för illa om mig?

— Nej — rätt bra.

Hon teg; men efter ett par ögonblick tillade hon:

— Om jag gifte mig med dig, skulle jag bli 
drottning, eller hur?

— Ja visst, försäkrade jag henne.

— Det skulle jag nog tycka vara roligt, tror du
inte det?

— Hm, det är just inte något särskilt roligt att
vara kung, utbrast jag i ett plötsligt utbrott av 
förtrolighet.

— Inte? frågade hon, och hennes ögon blevo ännu
rundare. — Men jag tror ändå att jag skulle tycka
om det.

Det låg något säkert och tillitsfullt i hennes ton,
när hon sade det. Till och med vid denna tid visste
hon, såsom jag redan anmärkt, mycket väl vad hon
ville. För min del stodo mina egna barnsliga drömmar
och senare uppvaknanden så livligt för mitt minne att
jag icke hade hjärta att taga henne ur hennes oskyldiga
illusioner.

De återstående timmarna av mitt besök bemötte
Elsa mig, jag vill icke precis säga hjärtligt, men dock
avgjort med mera uppmärksamhet. Hon intresserade
sig för mig, jag hade blivit henne en källa till 
möjligheter, dunkla och otydliga för hennes förstånd att fatta,
men lysande i hennes fantasi. Jag kände så väl till
de tavlor, som drogo förbi hennes barnaögon; själv
hade jag kommit över detta stadium.

Tiden för min avresa kom. Vad som livligast står
för min hågkomst från denna är kusin Elisabeths 
utomordentliga takt; hon var så angelägen om att jag inte&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>6qixdz6qcjxdsemrltw98plvvksao2t</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/40</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225525</id>
    <revision>
      <id>657519</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:50:28Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657519</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2266" sha1="iqqmzs85axggyp20u8v6d79klb8qn0p" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;38&lt;/noinclude&gt;skulle överdriva meningen med och betydelsen av den
idé som blivit väckt, att hon till slut lyckades få mig att
nästan uteslutande sysselsätta mig med den. Hertigen
gjorde allt vad han kunde för att hejda henne, men då
det visade sig vara fåfäng möda, försjönk han i tystnad
och tog sin tillflykt till cigarretter och komiskt 
resignerade blickar på mig. En gång fick han dock tillfälle
att draga mig avsides för några ögonblick och gav mig
då ett råd,

— Tänk inte mer på de där dumheterna på sex
år! sade han. Som du vet är det fruntimmers 
förtjusning att para samman folk,

Jag lovade skrattande att icke gå och tänka på
några ledsamheter. Han smålog åt mitt yttrande, men
protesterade ej mot dess berättigande. Jag tror att
han, liksom jag, inom sig beklagade att det skulle talas
så mycket om sådana saker i sammanhang med Elsa.
En man har kvar denna känsla rörande sin dotter långt
efter det att hennes mor utsett en man åt henne och
valt en präst att besegla deras äkta förbund.

Mitt besök hos mina släktingar var det sista
uppehåll vi gjorde under min resa. Från Bartenstein
foro Vohrenlorf och jag direkt hem till Forstadt. Vid
järnvägsstationen mottogs jag av en hel samling 
distingerade personer. Min mor var på Artenberg, där jag
skulle träffa henne på kvällen, men Hammerfeldt väntade
mig, ävensom en del vid hovet varande herrar, Vid
detta tillfälle gjorde jag en angenäm upptäckt, den att jag
vunnit en viss säkerhet i mitt uppträdande. Jag var
alltför mycket begiven på självprövning och 
självvärdering för att icke märka att min vidgade erfarenhet hade
fört mig ett stycke närmare mannens ståndpunkt, och
min blyghet var mindre, om än ej försvunnen, tack
vare den otvungenhet som födes av vanan. Sedan jag
hälsat på Hammerfeldt, mottog jag de övriga 
närvarandes välkomnanden med en lugn värdighet, som 
tydligen vann furstens fulla gillande. Dylika ceremoniella
tilldragelser äro nämnvärda endast när de, som nu var
fallet, utgöra ramen till någon verklig händelse. En
sådan händelse inträffade nu. Mina tankar sysslade
ännu med mitt besök hos Bartensteins, med det 
sällsamma, allvarliga, av möjligheter fulla förhållandet mel-&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>iqqmzs85axggyp20u8v6d79klb8qn0p</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/619</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225526</id>
    <revision>
      <id>657520</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:53:05Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657520</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2244" sha1="h7paf8b1c0k3qdadtnyhq0hrppt247x" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|277}}&lt;/noinclude&gt;han som sökt mörda och utrota, går ur livet som en 
missförstådd och förfördelad. Men kanske har han själv famlat i 
mörkret utan att veta, vad han gjorde.
 
Det övernaturliga ligger i detta drama endast diskret bakom 
handlingen. Vad som verkligen försiggår är, att kaptenen efter 
sitt första slaganfall repar sig och lever upp mera ondskefull 
än någonsin. Men på samma gång för han ett slags skenliv. 
Han suger ut Kurt, tillägnar sig dennes idéer och vänder dem 
emot honom själv. Men den symboliska förklaringen till all hans 
ondska blir, att kaptenen är en gengångare, en vampyr. »Vet 
du vad de mena med en vampyr? Jo, det skall vara en död 
människas själ, som söker en kropp för att få leva med som 
parasit. Edgar (kaptenen) är död, alltsedan han föll den gången. 
Han har ju inga intressen själv, ingen personlighet, intet initiativ. 
Men bara han får fatt i en människa, så slår han fast på 
den, sticker ner sina sugrötter och börjar växa och blomma. 
Nu sitter han på dig!» Och Kurt yttrar: »Det intrycket har 
jag också fått, att han redan är på andra sidan. Hans ansikte 
liksom fosforescerar, som om han befunne sig i upplösning … 
och ögonen flamma som lyktgubbar över gravar eller träsk.» 

Detta symboliska kompositionssätt är detsamma, som Ibsen 
med så stor verkan använt i flera av sina senare dramer t. ex. 
i »Johan Gabriel Borkman». 

»Dödsdansen» är egendomligt i sin dramatiska byggnad. 
Det sönderfaller i två dramer om tillsammans sju akter, och i 
själva verket behandlas tre olika motiv i dramat. Först 
makarnas olyckliga äktenskap, därpå vampyrmotivet, och slutligen 
ser man hela spelet liksom upprepas och börja på nytt ännu 
en gång i Allans och Judiths kärlek. Denna ungdomliga 
kärleksepisod bryter igenom dramat som en ljusstråle i mörkret. Med 
vilken frisk poesi har icke Strindberg tolkat den första 
förälskelsens smärta och ljuvhet. Judith vaknar till kvinna, plötsligt och 
oemotståndligt som en blomknopp slår ut i solen.
 
Till denna grupp ansluta sig också de fem »kammarspelen», 
som Strindberg skrev speciellt för Intima teatern: ''Oväder'' (1907),&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>h7paf8b1c0k3qdadtnyhq0hrppt247x</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/620</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225527</id>
    <revision>
      <id>657521</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:56:13Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657521</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2211" sha1="1uaypke65cgbwdagj82sg0ioep2t2sx" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud|278|AUGUST STRINDBERG|}}&lt;/noinclude&gt;''Brända tomten'' (s. å.), ''Spöksonaten'' (s. å.), ''Pelikanen'' (s. å.) och 
''Svarta handsken'' (1909). Med namnet kammarspel har han 
velat antyda, att de, särskilt avsedda för en liten scen, i
koncentrerad form ville giva ett helt litet drama ur livet. Han 
upptar således här å nyo den tanke på dramats reformerande, som 
Antoines fria teater först väckt i hans sinne, och som han 
tidigast förverkligat i »Paria», Fröken Julie» m. fl. Dessa dramer 
hade dock haft en rent naturalistisk karaktär. I kammarspelen 
finnes däremot ett nytt symboliskt element. 

Händelsen är vanligen helt vardaglig och spänner endast 
-över ett par situationer. Men perspektivet är så mycket djupare. 
Det är Strindberg, som ser tillbaka på sitt eget livs öden och 
besvikelser (detta framträder tydligt i »Oväder» och »Brända 
tomten») och gör upp sitt konto med världen. Men blicken är 
så vittomfattande, att den glider ut över hela mänskligheten, 
hans eget lidande speglar människornas eviga ve. 

Dessa dramer hava framgått ur den stämning, som Strindberg
skildrar i »Ensam», hans självbiografiska anteckningar. 
Han har levat hela sommaren i staden utan att hava längtat ut 
till landet. »Ty jag lever i mitt arbete och framom mig själv, 
ibland bakom mig, i minnena, och dessa kan jag behandla som 
bitarna i en bygglåda. Med dem kan jag sätta ihop alla slags; 
och samma minne kan tjäna till allt möjligt i en fantasi byggnad, 
vända olikfärgade sidor uppåt, och som antalet sammanställningar
är oändligt, får jag under mina lekar ett intryck av 
oändligheten.» 

Det är just med sina egna minnen Strindberg på detta 
sätt lekt i dessa dramer, och samma element ur hans 
barndomserinringar vända ständigt tillbaka. 

Egendomligt för alla dessa dramer är, att de olika 
människornas öden hopknytas kring en plats, ett hem eller en våning, 
där de gemensamt lidit. I ''Oväder'' tilldraga sig händelserna i 
ett modernt hus i en finare stadsdel med en skvär utanför. 
Tre familjers öden äro sammanslingrade i dramat. Den 
frånskilde »Herrn», som bebor nedre botten, en nyinflyttad familj,&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>1uaypke65cgbwdagj82sg0ioep2t2sx</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/41</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225528</id>
    <revision>
      <id>657522</id>
      <timestamp>2026-08-29T08:59:53Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657522</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2150" sha1="eog2kb83uw2xnmmd38f61l8oc33lk78" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;{{ph|39}}&lt;/noinclude&gt;lan liten Elsa och mig själv samt med de band som 
tycktes fjättra mitt liv i av andra mig pålagda bojor. Dessa
reflexioner fortforo liksom i en underström, allt under
det att jag bugade, hälsade, utdelade handtryckningar
samt lyssnade och svarade på för tillfället lämpade 
anmärkningar.

Plötsligt varseblev jag greve von Sempach 
framför mig. Hans namn drog mina tankar för ett 
ögonblick bort från deras strövtåg. Grevinnan stod åter
livligt för mitt minne och jag frågade efter henne.
Sempach visade smickrad på en rad damer, vilka (på
grund av det officiella i mottagandet) stodo något i 
bakgrunden. Där var hon, nu i sin skönhets fulla 
blomning, i mina ögon själva tjusningen och behaget i 
förkroppsligad gestalt.

Jag hälsade på henne med markerad förbindlighet
och femtio huvuden vändes ögonblickligen från mig
till henne. Hon rodnade lindrigt och gjorde en djup
nigning. Sempach mumlade något om sin glädje; 
Hammerfeldt smålog. Jag hade ett obestämt medvetande
av att en dämpad rörelse gick genom hela sällskapet,
men mitt sinne var upptaget av kontrasten mellan
denna fulländade, mogna kvinna och den lilla flicka
jag nyss lämnat. Från att ha känt mig gammal, för
gammal, melankolisk och klok för den stackars lilla
Elsa hade jag plötsligt betagits av en överväldigande
känsla av ungdom och oerfarenhet.

Ofrivilligt rätade jag upp mig till min fulla längd
och antog en så värdig min som var mig möjlig.
Med denna hållning lämnade jag stationen och begav
mig till mitt ekipage mellan Hammerfeldt och 
Vohrenlorf.

— Ers majestäts tid har icke varit bortkastad,
viskade gamle Hammerfeldt till mig. Ni är nu färdig
att taga upp vad jag länge varit färdig att lägga ned.

Hans ord kommo mig att spritta till. Jag hade
för tillfället glömt bort att förmyndareregeringen 
härefter var befriad från sitt ämbete och att jag nu skulle
övertaga hela bördan av mitt ansvarsfulla kall. Med
otålighet och ärelystnad hade jag motsett denna tid.
Men de känslor man erfar i ett visst ögonblick äro
sällan de som man väntat sig. Någon främmande&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>eog2kb83uw2xnmmd38f61l8oc33lk78</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Kungens spegel 1915.djvu/42</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225529</id>
    <revision>
      <id>657523</id>
      <timestamp>2026-08-29T09:03:43Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657523</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1885" sha1="5k3jhrmg5ec6tpboad0ud1wapt6zcew" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Thuresson&quot; /&gt;40&lt;/noinclude&gt;tanke inkräktar vanligen ens sinne. När jag for till
Artenberg på kvällen med Vohrenlorf sittande mitt
emot mig (även Vohrenlorf stod i begrepp att 
nedlägga sin befattning) var det förestående mottagandet
av min fulla konungsliga makt icke vad som upptog
mitt sinne.

Jag var upptagen av tankar på Elsa, av fantasier
om min grevinna, av underliga, svävande 
föreställningar som berörde mig, den unge mannen, icke kungen,
om vilken allting annars rörde sig. Om jag uppmanats
att sammanfatta dessa obestämda reflexioner och känslor
i en enda mening, skulle jag ha lånat de ord, som 
Vohrenlorf hade sagt till mig när vi voro hos Bartensteins.
Han slog icke ofta huvudet på spiken, men just nu skulle
jag icke med några få ord bättre ha kunnat tolka allt
vad jag kände, än med denna hans nyktert optimistiska
påminnelse: Nåja, även om det skulle bli av, har ers
majestät ännu sex år på sig!

Den tanke, vid vilken jag liksom klängde mig fast
under färden till Artenberg denna kväll, var den om mina
sex år.


{{linje|5em}}
&lt;section end=kap04 /&gt;
&lt;section begin=kap05 /&gt;
&lt;h2 align=&quot;center&quot; style=&quot;border-bottom:none;&quot;&gt;V.&lt;br /&gt;&lt;b&gt;Vad som måste hända.&lt;/b&gt;&lt;/h2&gt;

Kort efter min hemkomst flyttade min mor och
jag från Artenberg in till Forstadt. Min tid delades
mellan att sköta mina offentliga plikter under 
Hammerfeldts ledning och att spela en framstående roll i 
huvudstadslivets nöjen.

För tillfället stod jag på hjärtlig, om än ej 
förtrolig fot med prinsessan. Hon tycktes ha fogat sig
i Hammerfeldts större inflytande i politiska ärenden
och såsom ersättning mottagit befattningen såsom 
rådgivarinna och ledarinna i alla sällskapslivets 
angelägenheter. Själv var jag glad över detta arrangemang, som
till största delen befriade mig från bekymren för 
hovceremonielets och etikettens ledsamma och jäktande&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>5k3jhrmg5ec6tpboad0ud1wapt6zcew</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Kungens spegel/Kapitel 04</title>
    <ns>0</ns>
    <id>225530</id>
    <revision>
      <id>657524</id>
      <timestamp>2026-08-29T09:04:55Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Thuresson</username>
        <id>20</id>
      </contributor>
      <comment>Kap 4</comment>
      <origin>657524</origin>
      <model>wikitext</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="225" sha1="b8ci9ic6qr85oy4a9gpa8hay5a10rh9" xml:space="preserve">&lt;div class=layout2 style=&quot;text-align: justify; &quot;&gt;
&lt;pages index=&quot;Kungens spegel 1915.djvu&quot; from=33 to=42 fromsection=&quot;kap04&quot; tosection=&quot;kap04&quot; kommentar={{nop}} header=1/&gt;


&lt;references/&gt;

&lt;/div&gt;
[[Kategori:Kungens spegel|04]]</text>
      <sha1>b8ci9ic6qr85oy4a9gpa8hay5a10rh9</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu/621</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225531</id>
    <revision>
      <id>657525</id>
      <timestamp>2026-08-29T09:40:09Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>PWidergren</username>
        <id>11678</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657525</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="2291" sha1="b0fiwwn7n8s3lsf2vx92bmve0xe1qop" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;PWidergren&quot; /&gt;{{huvud||AUGUST STRINDBERG|279}}&lt;/noinclude&gt;som håller till i första våningen, och konditorn, som härskar i 
källaren.
 
Över detta hus ruvar katastrofen liksom ovädret över den 
kvava sommaraftonen. Men katastrofen upplöser sig, och det 
vilar en sval höststämning över denna dramatiska bild. Samma 
stämning återfinnes i det följande kammarspelet ''Brända tomten''. 
Huvudpersonen är här »Främlingen». Det är en man, som 
efter en dyster barndom och ungdom rymt till Amerika för 
skuld och därefter upplevat skiftande öden. Av den veke 
ynglingen, som en gång nedtrampades och förtrycktes, har blivit 
en mogen man med rik erfarenhet, som genomskådat livet och 
människorna. Han är illusionslös som huvudpersonen i 
»Oväder». Han vill ej längre förenas med människorna utan håller 
dem kyligt på avstånd. Men han har dock drivits av en längtan 
att återse de trakter, där han genomlidit sin barndom, och 
så kommer han en dag till sitt barndomshem; men — han finner
endast några rökiga ruiner vid sidan av ett par nyutsprungna 
äppelträd. På denna brända tomt, i askan av det nedbrunna 
huset, är det som »Främlingen» ännu en gång ser hela sitt liv 
och alla sina illusioner passera förbi. 

»När man är ung, ser man väven sättas opp: föräldrar, släkt, 
kamrater, umgänge, tjänare är ränningen; längre fram i livet 
ser man inslaget; och nu går ödets skyttel fram och tillbaks 
med tråden; den brister ibland, men knyts tillsammans, och så 
fortsätter det; bommen slår, garnet tvingas ihop till krumelurer, 
och så ligger väven där. På ålderdomen, när ögat blir seende, 
upptäcker man att alla krumelurerna bilda ett mönster, ett 
namnchiffer, ett ornament, en hieroglyf, som man nu först kan tyda: 
det är livet! Världsväverskan har vävt det!» 

Nu först genomskådar han sitt livs hemligheter och anar 
sammanhanget. Han har varit stolt att tillhöra en aktad och 
hederlig familj; nu blir han upplyst om, att det var en släkt av 
tvetydiga affärsmän och smugglare. Han har i trettiofem år 
gått och trott, att Vesterlund var en snäll karl, och så får han 
av dennes hustru veta, att det var en stor hycklare; han har 
trott, att familjens matrumsbord, dess ära och stolthet, var av&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>b0fiwwn7n8s3lsf2vx92bmve0xe1qop</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/717</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225532</id>
    <revision>
      <id>657527</id>
      <timestamp>2026-08-29T10:18:18Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Ofullständigt */ Tabell återstår</comment>
      <origin>657527</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1356" sha1="o5cga9cnwo9ouihpyjziasy5a45d44e" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;2&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;&lt;/noinclude&gt;Undertecknade, af Svenska Forminnesföreningen utsedde
revisorer af Föreningens räkenskaper och förvaltning år 1896, få efter
fullgjordt uppdrag härmed afgifva följande

&lt;h2 align=center style=&quot;border-bottom:none;&quot;&gt;Revisionsberättelse.&lt;/h2&gt;

{{c|Föreningens kassa.}}

{{c|&lt;i&gt;Debet.&lt;/i&gt;}}
&lt;i&gt;Behållning&lt;/i&gt; från år 1895: Fasta fonden 2,505:—
&lt;i&gt;Inkomster&lt;/i&gt;
306 årsafgifter 1,530:—
Försålda häften af tidskriften och Svenska
konstminnen 54:20
Uppbörd af Statskontoret 800:—
Räntor å fasta fonden 100:- 2,484:20
Kronor 4.989:20

{{c|&lt;i&gt;Kredit.&lt;/i&gt;}}
&lt;i&gt;Utgifter&lt;/i&gt;
Tidskriftens 27:e häfte 1.536:83
Annat tryck 41:—
Distribution och arvoden 620:23
Diverse 70:91 2,268:97
&lt;i&gt;Återbetaladt förskott&lt;/i&gt; af kassaförvaltaren 76:89
&lt;i&gt;Behållning&lt;/i&gt; till år 1897:
Fasta fonden:
Allmänna Hypoteksbankens 4 % obligationer 2,000:—
Bankdeposition 500:—
Å annan räkning 5:— 2,505:—
Öfrig behållning 138:34 2,643:34
Kronor 4,989:20

Räkenskaperna äro förda med ordning och noggranhet samt
fullständigt verificerade och behållningarna öfverensstämmande med
räkenskaperna, hvadan vi tillstyrka, att föreningen måtte bevilja
Styrelsen och Kassaförvaltaren full ansvarsfrihet för år 1896.

Stockholm den 8 maj 1897.

{{c|&lt;i&gt;Ax. Leijer.&lt;/i&gt;{{em|15}}&lt;i&gt;Erik G. Folcker.&lt;/i&gt;}}


{{linje|8em}}
{{Tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>o5cga9cnwo9ouihpyjziasy5a45d44e</sha1>
    </revision>
  </page>
  <page>
    <title>Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne910sven).pdf/718</title>
    <ns>104</ns>
    <id>225533</id>
    <revision>
      <id>657528</id>
      <timestamp>2026-08-29T11:35:04Z</timestamp>
      <contributor>
        <username>Gottfried Multe</username>
        <id>11434</id>
      </contributor>
      <comment>/* Korrekturläst */</comment>
      <origin>657528</origin>
      <model>proofread-page</model>
      <format>text/x-wiki</format>
      <text bytes="1326" sha1="0fygbfb2zvzxqeyh1nckxiwgzrl088a" xml:space="preserve">&lt;noinclude&gt;&lt;pagequality level=&quot;3&quot; user=&quot;Gottfried Multe&quot; /&gt;&lt;/noinclude&gt;Vid Föreningens allmänna möte den 8 maj 1897 valdes
till &lt;i&gt;Ledamöter af Styrelsen:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Bergström,}} O. kapten,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Ekhoff,}} E., amanuens,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Kulle,}} J., artist,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Lilljekvist,}} F., arkitekt,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Montelius,}} O., professor,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Nordström,}} S., kanslisekreterare,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Salin,}} B., amanuens,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Sidenbladh,}} K., förste aktuarie, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Upmark,}} G., intendent;&lt;br&gt;

till &lt;i&gt;Suppleanter:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Lindegren,}} A., arkitekt,&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Boije af Gennäs,}} S., e. o. lektor, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|von Ehrenheim,}} E., kammarherre;

till &lt;i&gt;Revisorer:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Blomberg,}} A., amanuens, och&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Leijer,}} A., kapten;

till &lt;i&gt;Revisorssuppleant:&lt;/i&gt;&lt;br&gt;
{{em|5}}{{sc|Folcker,}} E. G., amanuens.


{{linje|8em}}


Vid Styrelsens sammanträde samma dag återvaldes till
&lt;i&gt;Föreningens&lt;/i&gt;

{{em|5}}&lt;i&gt;Ordförande:&lt;/i&gt; intendenten {{sc|Upmark.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Vice Ordförande:&lt;/i&gt; förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Sekreterare:&lt;/i&gt; professor {{sc|Montelius.}}&lt;br&gt;
{{em|5}}&lt;i&gt;Kassaförvaltare:&lt;/i&gt; förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}


{{linje|8em}}


{{c|&lt;small&gt;Stockholm 1897, Kongl. Boktryckeriet.&lt;/small&gt;}}
{{Tomrad}}&lt;noinclude&gt;
&lt;references/&gt;&lt;/noinclude&gt;</text>
      <sha1>0fygbfb2zvzxqeyh1nckxiwgzrl088a</sha1>
    </revision>
  </page>
</mediawiki>