Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.17 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 134389 657539 453897 2026-08-29T14:06:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657539 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>LUNDIN. VALDA BERÄTTELSER. 1.<noinclude> <references/></noinclude> 0z4141o9q341l8o81ytyarflq7ujedk 104 134391 657540 481931 2026-08-29T14:08:05Z Gottfried Multe 11434 657540 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="QubeCube" /></noinclude><h3 align="center" style="border:none;">{{sc|Claes Lundin.}}</h3> {{linje|16em}} <h1 align="center" style="border:none;">{{m|VALDA|80}} <br><br> BERÄTTELSER</h1> <h2 align="center" style="border:none;">{{m|I.}}</h2> {{c|STOCKHOLM}} {{c|AKTIEBOLAGET NU.}}<noinclude> <references/></noinclude> 0hjykwmsuwu7rqdtpcqmkcfq9jlsd58 104 134413 657541 453948 2026-08-29T14:13:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657541 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||2|}} {{linje|4em}}</noinclude>moderkryddboden är belägen. X. är således en ganska förståndig karl och har ett mörkt, väl vårdadt kindskägg. Men han saknade alla »bättre fruntimmersbekantskaper». Så aktningsvärd än hans bod är och väl försedd med allehanda kryddor samt isynnerhet känd för sitt förträffliga javakaffe och läckra franska katrinplommon till 45 öre skålpundet, så hade han likväl högst sällan besök af andra än gamla fruar som själfva göra sina uppköp eller tjänstflickor, med hvilka hr X. visst kunde skämta samt då och då bjuda på en strut russin och mandel, men som dock icke voro några egentliga bekantskaper för honom som hade gått igenom Katarina skola och varit tre månader på ett handelsinstitut, utom de »gratislektioner» han fått af hr Wy Bromander. X. stod själf i boden dag ut och dag in och hade således ej tillfälle att göra »bättre bekantskaper». När söndagen kom, gick han naturligtvis till Gustaf Adolfs torg för att se på vaktparaden och in på operakällaren för att få »salta biten» och då träffade han någre gamle bekante, ungkarlar såsom han själf. Det hände att han åt middag med dem på Hamburger Börs samt sedan slog sig ned hos Lagergrens för att förtära några lättare varor eller gick till någon af musikkaféerna. Han hade ofta ganska roligt, men när han hållit på med det lifvet i tio år eller allt sedan han vardt »sin egen», så tröttnade han en dag och tyckte det skulle vara mycket trefligare, om han hade ett hem med en liten hustru o. s. v. Någon gång hände det väl, att han besökte en aflägsen slägting som hade en<noinclude> <references/></noinclude> 36kk0tmn8xqszlwubvn8srxlccbc44z 104 134423 657542 453961 2026-08-29T14:16:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657542 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||3|}} {{linje|4em}}</noinclude>ung dotter, men denna var ju bara barnet eller hade åt minstone varit det ännu för få år sedan, och det var knapt att hr X. räknade dessa slägtingar bland sina bekantskaper, mycket mindre att han kunde tänka på att få sig en hustru från det huset. »Om jag skulle annonsera efter en liten hustru», sade hr X. slutligen, sedan han funderat både hit och dit. »Det vore dumt», sade han därefter, men vardt så fundersam, att han vägde ett skålpund sirap i stället för ett skålpund såpa åt en liten jungfru som skrek till af förskräckelse öfver »lille go’e herrns» besynnerliga sätt att sälja såpa. »Kanske det likväl icke vore ''så'' dumt», sade han derefter helt högt. »Jo, det tycker jag är dumt, när jag begärt såpa», sade den lilla jungfrun. Men hr X. gick in i bodkammaren och skref i ett enda drag med sin flytande handstil, för ett par år sedan uppöfvad hos hr Berggrén, ofvan stående frieriannons, och så fick Kalle, bodgossen, springa till Dagbladskontoret i Storkyrkobrinken. »Nu är det gjordt», sade hr X. till sig själf. »Jag begriper icke egentligen hvarifrån jag tog det. ''Passande till julklapp,'' skref jag och tänkte på annonsen, som jag skall föra in i morgon, om åtskilligt smått och godt i boden. Men jag tror, att det är en ganska lockande öfverskrift. Skulle jag kanske icke passa till julklapp?» Han var icke fåfäng, men han smålog nästan, när han i den lilla sextumsspegeln som hängde på<noinclude> <references/></noinclude> jfemh5jzaja982o1wf69qrztjkwxa94 104 134424 657558 453962 2026-08-30T07:28:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||4|}} {{linje|4em}}</noinclude>fönsterposten mellan in- och utgående räkningar såg sitt mörka kindskägg. »Nu skall man få se, att jag får flera hundra svar», sade han därefter och fortfor att betrakta det vackra, mörka skägget. »Huru skall jag få tid att läsa igenom dem alla dagen före julafton, då jag har så mycket folk i boden? Och att se på alla fotografierna sedan! Icke kan jag låta Kalle hjälpa mig med den saken.» Hr X. var verkligen bekymrad öfver bristande tid i julveckan för att hinna med allt detta. Men hvad får man ej underkasta sig, när man vill träda i äkta ståndet? Den 22 december på morgonen sade han till bodgossen: »Kalle, kasta af dig förklädet och spring till Dagbladskontoret, men det är bäst, att du tager en korg med dig, för annars kan du ej bära alla bref, du där får. Du frågar efter ''julklapp.'' Mer behöfs ej. Tag en ''stor'' korg, Kalle!» Hr X. väntade med otålighet på Kalles återkomst hvilken ej inträffade så snart, ty gossen skulle taga julmarknaden på Stortorget i noga betraktande och så hade han ett litet ärende att uträtta äfven åt en liten jungfru som bedt honom om en tjänst. Ändtligen kom Kalle tillbaka. »Hit med korgen», ropade hr X. något häftigt, förebrående bodgossen hans långsamma sätt att uträtta vigtiga ärenden. Korgen var tom. Kalle hade ej fått ett enda bref. Hr X. kunde ej föreställa sig annat, än att något misstag vore begånget. Icke vore det möjligt, att<noinclude> <references/></noinclude> 1m0nslhwecd6rumuf2mt1tzx32mk8gt 104 134425 657559 453963 2026-08-30T07:33:42Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657559 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||5|}} {{linje|4em}}</noinclude>han ej skulle få åt minstone några dussin svar på en friarannons. Han hade ju alltid hört talas om, att fruntimren voro giftastokiga, och det hade han läst i några tidningar helt nyligen, där det varit fråga om Stockholmsuniversitetet hvilket ej kunde passa för kvinnor, enär alla ej hysa högre önskan, än att få sig en man som kan föda dem. »Du har bestämdt gjort någon dumhet, Kalle», sade han till bodgossen. Själf kunde han omöjligt komma från boden, men på eftermiddagen skickade han åter sitt biträde till Dagbladskontoret. »Hälsa frun på Dagbladskontoret», uppmanade han gossen, »att du får ''alla'' brefven som det står ''julklapp'' på.» Sent omsider kom Kalle igen, men med samma svar — icke en enda liten breflapp. »Det är ett oförlåtligt misstag», utropade hr X., »och nu är det olyckligtvis för sent i kväll att gå ännu en gång till Dagbladskontoret. I morgon bittida kilar jag själf dit, det må gå med boden hur som hälst.» Följande morgon var hr X. innan klockan ännu slagit åtta på Dagbladskontoret och frågade efter ''julklapp.'' »Jag har ingen julklapp åt herrn», svarade frun, sedan hon med undrandsvärdt tålamod letat igenom den massa bref, som hon hade till utdelning. Det var obegripligt. Hr X. gick hem, på det högsta upprörd. Det var dock den 23 december, och i annonsen hade uttryckligen stått: »före den 23 dennes.» Hr X. hade själf läst annonsen. Den dagen gick handeln icke bra. Hr X. gjorde det ena misstaget efter det andra och han glömde<noinclude> <references/></noinclude> ltsdz0b6h2gxh5e7ygpr6g4jy2l7lbb 104 134426 657560 453964 2026-08-30T07:36:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657560 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||6|}} {{linje|4em}}</noinclude>alldeles bort att gifva julpengar åt de små jungfrurna. De gamla fruarna fingo ej ett enda skålpund kaffe i julgåfva. »Det måste gå på tok med X.», sade kunderne. På eftermiddagen kunde hr X. ej hålla ut längre i boden. Han skyndade ännu en gång till Storkyrkobrinken. »Har frun ''nu'' någon ''julklapp?''» utropade han med andan i halsen. Nej, det fans ingen. Hr X. skulle åter begifva sig från Dagbladskontoret — det var med mörk håg — då en liten näpen jungfru trippade in och frågade, om det vore här man finge lemna svar i bref till »julklapp». Hurra! Ändtligen kom åtminstone ''en'' julklapp. Hr X. ryckte till sig brefvet, ref sönder förseglingen och läste ... Hvad läste han? Det måste hafva varit något öfverraskande, ty han både bleknade och rodnade och skyndade efter budbärerskan. »Du är en narr, min käre Janne», stod det i brefvet. Hvad skulle det betyda? Hvem hade skrifvit de orden? Fruntimmersstil var det. Hvem kände hans förnamn? Hvem tillät sig ett sådant skämt på hans bekostnad? Huru kunde någon veta, att det just vore ''han'' som hade annonserat. Han både bleknade och rodnade, sade vi, och skyndade efter budbärerskan, den lilla näpna tjänstflickan. Hon gick mycket fort, och det var mycket folk på Stockholms gator dagen före julaftonen, så att hr X., oaktadt han just ej häller drog benen efter sig, hade svårt att följa flickan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0s3pxb4kjss8vfo2gyu8ms0gsgly7gq 104 134427 657561 453965 2026-08-30T07:38:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||7|}} {{linje|4em}}</noinclude>Det bar upp för Storkyrkobrinken, ända upp åt slottet, tyckte hr X. Det for underliga tankar genom hans hufvud. Skulle det vara ett skämt af någon hoffröken? Åh nej, han kände icke en enda hoffröken och var icke häller nog inbilsk för att föreställa sig, att han kunde göras till föremål för en hofintrig. Dess utom gick den lilla stockholmsjungfrun alldeles icke till slottet. Hon tog af midt för gamla banken och ilade in i Trångsund. Hr X. ilade efter. Han ''måste'' komma under fund med hvem som skickat det näsvisa brefvet. »Du är en narr, min käre Janne», mumlade han, men midt för börsen kom han in i en folkträngsel, orsakad af en bryggarkärra, två poliskonstaplar och fyra fruar med öppna stånd eller bord för afsättning af den lilla svenska julslöjden. Det började skymma på, och fruarna tände redan ljusen i sina lyktor. Vid skenet af en sådan lykta tyckte han sig se huru flickan, den vingade budbärerskan, skulle han i anseende till hennes snabbhet hafva kallat henne, om han varit det minsta poetisk, men han begagnade aldrig poesi till annat än att göra strutar — han tyckte sig se huru flickan, säga vi, stannade vid ett af de yttersta stånden på Stortorget. Nu släpper jag henne icke, tänkte hr X., men just då var hon försvunnen. Hvart hade hon tagit vägen? Hade hon dykt ned i Solgränd som mynnar ut på torget just vid den punkten? Omöjligt! En sådan liten, fin jungfru kunde icke bo i Solgränd, där det är svart som i en kolbod. Hon måste hafva trängt längre in i själfva<noinclude> <references/></noinclude> fga3z9jjj2992s7uk3np21g4gzbrs0o 104 134428 657562 453966 2026-08-30T07:59:51Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||8|}} {{linje|4em}}</noinclude>julmarknaden, och derför trängde hr X. också sig in mellan marknadsfolket, men föremålet för efterspaningarne såg han icke mera till. Han knuffade sina medmänniskor utan måtta och utan aktning för människovärdet och erhöll derför mången väldig knuff till baka, men det tycktes icke göra honom det allra ringaste. Han stirrade på alla och var färdig att fråga hvar enda en på Stortorget hvart den lilla tjänstflickan tagit vägen. Var det icke vid det der ståndet, han senast såg henne? Om han skulle höra sig för hos frun i ståndet? Kanske hon kunde lemna någon upplysning? Han vågade sig fram med en blyg förfrågan om en liten jungfru... »Den boken har jag inte», svarade frun, det var en bokbindarfru som icke hade så fin hörsel, »men här är ''Kärlekens Lif'' och många bönböcker, mycket vackra, och så har jag ''Grin-Olle,'' en lustig kalender på både vers och prosa.» ''Kärlekens Lif'' och ''Grin-Olle'' susade för hr X:s öron med bihang af det der oupphörliga: »Du är en narr, min käre Janne», som han tyckte sig aldrig kunna glömma. »Köp en julklapp, herre lille», gnälde en stackars liten blåfrusen gosse som stod i ett hörn af torget och bjöd ut något småkrafs på ett bräde, »något vackert åt fästmön... se här, passande till julklapp». ''Fästmön'' och ''passande till julklapp'' ... nej, det kunde hr X. icke uthärda. Han rusade åt Slottsbacken, men kom snart tillbaka till Stortorget, gjorde ett slag ned åt Vesterlånggatan och vände åter till<noinclude> <references/></noinclude> bjatf8jnhvhtby9zzrh5q2s897dt3a2 104 134429 657563 453968 2026-08-30T08:02:41Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||9|}} {{linje|4em}}</noinclude>{{rättelse|julmaknadens|julmarknadens}} stånd. På det sättet tillbragte han sin afton dagen före julaftonen. Han var missnöjd, förtörnad, ursinnig på hela verlden, sig själf i första rummet. »Det har väl aldrig händt någon karl förr, att han ej fått ett ordentligt svar på en giftermålsannons», klagade han, då han ändtligen gått öfver Slussen och stretade upp åt Söder. När han kom hem, låg Kalle framstupa öfver disken och sof. Man hade kunnat stjäla bort hela lagret, men det tillvann sig icke hr X:s uppmärksamhet. »Stäng boden, Kalle», befallde han och så gick han själf till hvila. Huruvida han njöt en lugn sömn den natten, känna vi icke, men skulle knappt tro det. Klockan åtta påföljande morgon, själfva julaftonen, stod Kalle vid patrons säng, ruskade honom och bad honom komma i boden, där det redan vore så mycket folk, att han, Kalle, omöjligt kunde reda sig ensam. »Du är en narr, min käre Janne», mumlade hr X. och försökte gnugga sömnen ur ögonen. »Hvad var det patron sa’?» frågade Kalle. »Du är en... laga dig i boden, sade jag och sköt om kunderne», förklarade hr X. Själf klädde han sig under de allvarligaste föresatser att glömma hela giftermålshistorien, aldrig mera tänka på det försmädliga brefvet, utan försöka göra upp ett litet trefligt parti med någre glade ungkarlar till juldagen och kanske till annandagen också. Men just som han skulle gå in i boden, kände han ett papper i fickan, tog fram det och såg åter igen detta: Du är o. s. v. Det var skrifvet med en fin och prydlig fruntimmersstil. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mzf7goc4isu8pbjsvu6mz10yi3sedmv 104 134430 657564 453969 2026-08-30T08:05:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||10|}} {{linje|4em}}</noinclude>»Fördömdt vacker stil till så gemena ord», sade hr X. och så såg han på orden ännu en gång samt sedan flere gånger under förmiddagens lopp. »Sannerligen tror jag icke, att jag håller på att bli kär i den der ohöfliga brefskrifverskan, som jag aldrig sett. Då vore du onekligen en narr, min käre Janne, och gjorde skäl för tillvitelsen. Hade jag fått tag i henne i går, skulle jag min sann... Ursäkta, frun lilla, det är finaste raffinad och kan ej säljas billigare... Ja så, bara ett halft skålpund... Men hvart kunde den lilla jungfrun ta vägen?» »Det var sant, det», utropade Kalle. »Patron är bortbjuden i kväll. Det höll jag på att alldeles glömma af.» »Är ''jag'' bortbjuden?»> frågade hr X. med någon förvåning. Han var just icke van vid bjudningar. »Ja, på lutfisk och sötgröt och att ha mycket trefligt», försäkrade bodgossen. »När jag i går var till sta’n, till Dagbladskontoret, som patron minns, så mötte jag patrons faster, fru Rosell ...» »Känner du fru Rosell, som jag kallar faster?» »Måtte väl det. Hon är ju bekant med mamma som tvättat åt henne i flere år, och det var ju hon som skaffade patron åt mig.» Det hade hr X. verkligen glömt af. Han gick så sällan till faster Rosell på senare år. Han hade tyckt, att gumman vore litet »salig» af sig, som han brukade säga, och han hade mycket roligare med sina ungkarlsbekante, än att sitta med ett gammalt fruntimmer och en liten flicka om söndagseftermiddagarne. »Jo, jag mötte frun, som sagdt var, och då bad<noinclude> <references/></noinclude> 778yhgxv02gnai0u3if27jar66nmd87 104 134431 657565 453970 2026-08-30T08:08:29Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657565 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||11|}} {{linje|4em}}</noinclude>hon mig hälsa så mycket och fråga, om herrn ville spisa lutfisk hos henne julaftonen. Det är litet, men välment, sa’ hon. Fru Rosell är en mycket beskedlig fru och pratar alltid med mig... Herrn kan komma så sent herrn vill, sa’ hon, ty hon kan väl förstå, att vi inte bli ledige från boden just i brådkastet på en sådan afton.» »Nå ja», tänkte hr X., »jag kan lika gerna gå till faster på julafton, som att sitta ensam i bodkammaren eller gå på en källare, sedan jag stängt. De andre kurrarne äro väl icke häller ledige i qväll och dem träffar jag nog i morgon middag på Opris. Litet smått kan jag ta med mig ur boden åt faster och lilla Klara. Jag skall lacka in det mycket nätt och låta Kalle hjelpa mig med ett par julklappsverser. Men inte var det på det viset jag tänkte mig min julafton, då jag anhöll om svar ''före'' den 23. Det är hårdt att nödgas gå till faster, i stället för till sin lilla fästmö.» Klockan åtta hade värsta bråket afstannat i boden. Det var bara en och annan kund som kom inrusande för att köpa kanel, som man glömt till gröten. »Nu stänger du, Kalle, klockan nio», sade hr X. som redan hunnit kläda sig fin och nu lät beundra sig af bodgossen, »och så hälsar du hem till din mamma och ber henne hålla till godo med två skålpund socker och lika mycket kaffe samt de der risgrynen som äro något sjöskadade, men sviskonen väntar du med till nyåret. I morgon får du hvila dig hemma, men annandagen skola vi kanske göra en liten inventering, i fall vi inte få slädföre och jag kan fara till<noinclude> <references/></noinclude> 6fbiyldvhuvd2tkxo2mkh75s14fc1yi 104 134432 657566 453971 2026-08-30T08:10:55Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||12|}} {{linje|4em}}</noinclude>Lidingöbro. Adjö med dig, Kalle. I det ena paketet, som du tar hem till din mamma, ligger något för dig också. Glöm icke att släcka gasen och släpp katten i bodkammaren, innan du går... Nå, det var sant, hvar bor faster Rosell nu för tiden? Hon har ju flyttat från Ladugårdslandet?» »Åh, det var ju redan förlidet år», svarade Kalle, på samma gång han tackade för julgåfvorna. »Fru Rosell bor mycket gentilt nu vid Stortorget. Låt mig se, det är nummer ... ja, det kommer jag inte i håg, men ett af de stora husen och ingången från själfva torget.» Och så gjorde han en närmare beskrifning och önskade patron en mycket treflig jul. »Jo, nog får jag en treflig julafton», så lät hr X:s upprepade utrop undet vägen till Stortorget. »Skall det också vara passande till julklapp åt en man i sina bästa år som innehar en aktad samhällsställning att äta lutfisken hos en gammal faster som hör till Brödraförsamlingen eller hvad det är för en gudsnådlig sekt?» Julmarknaden på Stortorget var icke fullt så liflig, som ett par timmar förut, men ännu lyste stånden och ännu kom det en och annan och köpte i sista stund en liten billig julklapp som kanske vardt anledning till stor glädje i det tarfliga hemmet, där de små väntade omkring en liten gran, hvars ljus familjemodern redan tändt. Det där såg hr X. och han tänkte på sin egen barndom, då han visst icke hade det vackra mörka kindskägget och ej häller en ganska förmånlig<noinclude> <references/></noinclude> h0w8zel452ts6o53u4g1f2ttebrt349 104 134434 657567 453973 2026-08-30T08:13:00Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||13|}} {{linje|4em}}</noinclude>bodhandel på Söder, men bestämdt mycket roligare, än hvad han nu skulle få. Barndomsminnena gjorde honom vek till sinnet och han kom i håg att gamla fru Rosell, som han alltid kallat faster, fastän hon egentligen vore endast en aflägsen slägting, alltid varit god mot honom, då han var en liten gosse som tyckte mycket om bröstsocker, lakris och sviskon, hvilken smak sedermera dragit honom till kryddkrämeriet, och att faster Rosell ofta undfägnat honom med dessa goda saker. »Gumman är likvisst en beskedlig människa», sade han, då han hittat rätt på huset, där hon bodde och letade sig upp för trapporna. »Jag skall vara artig mot henne.» Hr X. ringde, och dörren öppnades af.... Hr X. stod slagen af häpnad och höll på att tappa julklappspaketerna ... dörren öppnades af en utomordentligt vacker flicka, ''så'' vacker, att hr X. tyckte sig aldrig förr hafva sett något dylikt. »Ursäkta mig», stammade han, »jag har visst tagit miste om dörr. Jag söker fru Rosell.» Men han gick icke sin väg. Han stod kvar, försjunken i beundran och höll dörren vidöppen. »Var så god och stig in», sade den vackra flickan, minst lika förlägen som hr X. och rodnade, så att det lyste som purpur i den svagt upplysta tamburen. »Hvart tog du vägen, Klara?» hördes en röst, och från en inre dörr utträdde ett äldre fruntimmer. »Nå se, där ha vi Janne», utropade det äldre fruntimret därefter. »Jag visste väl, att du skulle komma, fastän du ej kunnat stänga boden förr. Klara<noinclude> <references/></noinclude> elg3f2304gblr6g7fs7360v1dg54u10 104 155181 657578 657482 2026-08-30T10:16:13Z Mårtensås 11012 657578 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}</noinclude><b>taker hans ök af hanum oc væltær hans voghn um eth tother ham svat han ma æi burt meth sina kosta</b>, där o. '''tothæ''' merendels, äfven af KA., orätt blifvit förklaradt betyda hindra; men den af KR. utgifna gamla T. öfvs:en har utan tvifvel riktigt: <b>edder anderswo eme walt deyt</b> (''GDL.'' III. 237). {{ssgl13ank|Tve}}, se {{ssgl13lnk|Tver}}. {{ssgl13ank|Tveböte}}, se {{ssgl13lnk|Tvæböti}}. {{ssgl13ank|Tvedelar}}, m. pl. två tredjedelar (jfr. {{ssgl13lnk||Del}}). '''tva delana, tvædelena''', acc. defin., )( '''þriþiungin''', ME. Egn. 32: {{m|1}}. och not. {{m|47}}. {{ssgl13ank|Tvedrecht}}, f. tvedrägt. St. Add. A. {{ssgl13ank|Tvegilder}}, se {{ssgl13lnk|Tvægilder}}. {{ssgl13ank|Tvelyti}} ('''tveluti'''), m. pl. två tredjedelar (jfr. {{ssgl13lnk||Luter 1}}). acc. '''tvalyti''', '''tvaluti''', '''tvælyti''', '''tvælöti''', defin. '''tva lutina''', '''tvælytina''', '''tvælutina''', '''tvelytine''', )( '''þriþiungin''', VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* ME. Kg. 27. not. {{m|57}}; G. 19; Egn. 32: {{m|1}}. not. {{m|47}}; St. Thj. 11, 14; Chr. Kg. 31; G. 16, 17; Æ. 3: {{m|3}}. &c. {{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu'''; g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat. '''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar'''; '''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num. två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg. 23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.* '''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. <b>eghn i tu sunder læggia</b>, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', <b>slik tu til</b>, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. <b>fylli vaþa eþ . . fori sar</b> (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två vitnen skola svärja med hvardera, n. den '''sum skaþa havir fangit''' och den '''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}}; {{ssgl13lnk|Tvænni}}. {{ssgl13ank|Tvestene}}, n.? ett råmärke som består af två stenar. VM.* {{ssgl13ank|Tvi_byt|Tvi byt}}, n.? (l. adj. n. abs.) = {{ssgl13lnk|Tvæböti|tvæböti}}. '''byti t.''', G.* {{ssgl13ank|Tvinni}}, se {{ssgl13lnk||Tvænne}}. {{ssgl13ank|Tvisvær}}, se {{ssgl13lnk|Tysvar}}. {{ssgl13ank|Tvæaraþer}}, adj. försedd med l. inrättad för två åror. '''t. bater''', U.* {{ssgl13ank|Tvæböla}}, '''tvæbola''', adj. (af bol) som har två boningsställen. ÖG.* {{ssgl13ank|Tvæböti}}, '''tveböte''' ('''tvæbote'''), n. tveböte, dubbla böter. U.* SM.* St. B. 22: {{m|1}}. )( enböti, se Enböti. '''liggia i t.''', eg. om en dräpen l. om dråpet, men äfven om sår &c. U. SM.* VM. I. Eþs. 9: pr; M. 3: {{m|5}}; Þg. 5: {{m|1}}; Bj. St. R. 32: pr; DrVl. 14; Chr. J. 23: {{m|1}}; Kp. 13; Dr Vl. 38: pr; 39: pr. '''vara i t.''', U.* SM.* VM. II. Æ. 2: {{m|1}}; St. G. 4: {{m|2}}; Chr.* '''gilder mæþ t.''', U.* '''bötas (ater) mæþ t.''', Bj.* St. DrVl. 12. '''tveböt i''', VM.*, kan vara skrifvet i st. f. '''tveböti i''', men det kan ock vara skriffel för '''tveböter''', som i en annan hs. läses, l. '''tvebötis'''. Jfr. Tvi byt. {{ssgl13ank|Tvæböter}}, tveböter, f. pl. dubbla bö- ter. Sva ægha t. (n. för dråp) skiptas, ME.* Chr. DrVl. 39: {{m|2}}. '''han ligge''' l. þæt ær i -botum, ME.* Chr. SVl. 19: pr; Tj. 14. {{ssgl13ank|Tvæbötis_drap|Tvæbötis drap}}, n. dråp, för hvilket dubbla böter erläggas. U.* SM.* {{ssgl13ank|Tvæbötis_mal|Tvæbötis mal}}, n. mål, där dubbla böter erläggas. SM.* {{ssgl13ank|Tvæfalder}}, adj. tvefald. Se Hor. {{ssgl13ank|Tvægifta_sik|Tvægifta sik}}, v. refl. göra tvegifte. Chr.* {{ssgl13ank|Tvægilda}} ('''-dan''' för '''-da han''', ME.), v. a. dubbelt ersätta l. böta. '''þa skal þæt''' (n. '''fæ''') '''t. ater''', VG.* <b>t. man ater</b>, erlägga dubbla dråpsböter för honom, ME.* {{ssgl13ank|Tvægilder}} (tvegilder, tvagilder), adj. 1) för hvilken bötes dubbelt. VG.* ÖG.* ME.* St. DrVl. 9, 12; Thj. 6; Chr. Eds. 37; Dr Vl. 9, 29: {{m|1}}; SVI. 17: pr. <b>man -dan ater gælda</b>, ME.* 2) dubbel (om ersättning I. böter). '''-da böter''', ME. H. 3. nott. {{m|5}}, {{m|8}}; 9: {{m|1}}. n. {{m|67}}; St.* Chr.* '''-da ransböter''', Chr.* '''böta''' l. '''gælda -lt''' (n. abs.), ME.* St.* Chr. B. 44. {{ssgl13ank|Tvægildi}}, n. ersättning af dubbla värdet, dubbla böter (jfr. {{ssgl13lnk|Tvægilda}}). '''t. ater'''<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> defufiba7xx3dbqrn0c4wde1mjhg0d8 657581 657578 2026-08-30T10:19:12Z Mårtensås 11012 657581 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|656|''Tuttæ — Tvægildi.''}}</noinclude><b>taker hans ök af hanum oc væltær hans voghn um eth tother ham svat han ma æi burt meth sina kosta</b>, där o. '''tothæ''' merendels, äfven af KA., orätt blifvit förklaradt betyda hindra; men den af KR. utgifna gamla T. öfvs:en har utan tvifvel riktigt: <b>edder anderswo eme walt deyt</b> (''GDL.'' III. 237). {{ssgl13ank|Tve}}, se {{ssgl13lnk|Tver}}. {{ssgl13ank|Tveböte}}, se {{ssgl13lnk|Tvæböti}}. {{ssgl13ank|Tvedelar}}, m. pl. två tredjedelar (jfr. {{ssgl13lnk||Del}}). '''tva delana, tvædelena''', acc. defin., )( '''þriþiungin''', ME. Egn. 32: {{m|1}}. och not. {{m|47}}. {{ssgl13ank|Tvedrecht}}, f. tvedrägt. St. Add. A. {{ssgl13ank|Tvegilder}}, se {{ssgl13lnk|Tvægilder}}. {{ssgl13ank|Tvelyti}} ('''tveluti'''), m. pl. två tredjedelar (jfr. {{ssgl13lnk||Luter 1}}). acc. '''tvalyti''', '''tvaluti''', '''tvælyti''', '''tvælöti''', defin. '''tva lutina''', '''tvælytina''', '''tvælutina''', '''tvelytine''', )( '''þriþiungin''', VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* ME. Kg. 27. not. {{m|57}}; G. 19; Egn. 32: {{m|1}}. not. {{m|47}}; St. Thj. 11, 14; Chr. Kg. 31; G. 16, 17; Æ. 3: {{m|3}}. &c. {{ssgl13ank|Tver}}, '''tve''' ('''tveir''', G. f. '''tvar''', '''tva''', n. '''tu'''; g. '''tvæggia''', '''tvægia''', '''tviggia''', '''tyggia'''; dat. '''tvem''', '''tveim'''; acc. m. '''tva''', '''tvæ''', '''tve''', f. '''tvar'''; '''tw æru''' för '''twæ æru''', Sm. 13: {{m|8}}.), num. två. VG.* ÖG.* U.* SM.* G.* Sk.* ME. Kg. 23: {{m|1}}, {{m|2}}; 32, 33. &c.; St.* '''tu hundrath''', Sk.* '''skipta (sunder) i tu''' (n. abs.), ɔ: i två lika delar, se {{ssgl13lnk|Skipta}}. <b>eghn i tu sunder læggia</b>, se {{ssgl13lnk|Synder}}. '''þylik tu slik''', <b>slik tu til</b>, se {{ssgl13lnk|Sliker-1|Sliker 1}}. <b>fylli vaþa eþ . . fori sar</b> (n. '''sværin''') '''t. mæþ hvarium''', ɔ: två vitnen skola svärja med hvardera, n. den '''sum skaþa havir fangit''' och den '''sum gærningina giorþi''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat-}}, {{ssgl13lnk|Hvartvæggia}}; {{ssgl13lnk|Baþitiggia|Baþi-}}, {{ssgl13lnk|Hvartiggia}}; {{ssgl13lnk|Tvænni}}. {{ssgl13ank|Tvestene}}, n.? ett råmärke som består af två stenar. VM.* {{ssgl13ank|Tvi_byt|Tvi byt}}, n.? (l. adj. n. abs.) = {{ssgl13lnk|Tvæböti|tvæböti}}. '''byti t.''', G.* {{ssgl13ank|Tvinni}}, se {{ssgl13lnk|Tvænni|Tvænne}}. {{ssgl13ank|Tvisvær}}, se {{ssgl13lnk|Tysvar}}. {{ssgl13ank|Tvæaraþer}}, adj. försedd med l. inrättad för två åror. '''t. bater''', U.* {{ssgl13ank|Tvæböla}}, '''tvæbola''', adj. (af bol) som har två boningsställen. ÖG.* {{ssgl13ank|Tvæböti}}, '''tveböte''' ('''tvæbote'''), n. tveböte, dubbla böter. U.* SM.* St. B. 22: {{m|1}}. )( enböti, se Enböti. '''liggia i t.''', eg. om en dräpen l. om dråpet, men äfven om sår &c. U. SM.* VM. I. Eþs. 9: pr; M. 3: {{m|5}}; Þg. 5: {{m|1}}; Bj. St. R. 32: pr; DrVl. 14; Chr. J. 23: {{m|1}}; Kp. 13; Dr Vl. 38: pr; 39: pr. '''vara i t.''', U.* SM.* VM. II. Æ. 2: {{m|1}}; St. G. 4: {{m|2}}; Chr.* '''gilder mæþ t.''', U.* '''bötas (ater) mæþ t.''', Bj.* St. DrVl. 12. '''tveböt i''', VM.*, kan vara skrifvet i st. f. '''tveböti i''', men det kan ock vara skriffel för '''tveböter''', som i en annan hs. läses, l. '''tvebötis'''. Jfr. Tvi byt. {{ssgl13ank|Tvæböter}}, tveböter, f. pl. dubbla bö- ter. Sva ægha t. (n. för dråp) skiptas, ME.* Chr. DrVl. 39: {{m|2}}. '''han ligge''' l. þæt ær i -botum, ME.* Chr. SVl. 19: pr; Tj. 14. {{ssgl13ank|Tvæbötis_drap|Tvæbötis drap}}, n. dråp, för hvilket dubbla böter erläggas. U.* SM.* {{ssgl13ank|Tvæbötis_mal|Tvæbötis mal}}, n. mål, där dubbla böter erläggas. SM.* {{ssgl13ank|Tvæfalder}}, adj. tvefald. Se Hor. {{ssgl13ank|Tvægifta_sik|Tvægifta sik}}, v. refl. göra tvegifte. Chr.* {{ssgl13ank|Tvægilda}} ('''-dan''' för '''-da han''', ME.), v. a. dubbelt ersätta l. böta. '''þa skal þæt''' (n. '''fæ''') '''t. ater''', VG.* <b>t. man ater</b>, erlägga dubbla dråpsböter för honom, ME.* {{ssgl13ank|Tvægilder}} (tvegilder, tvagilder), adj. 1) för hvilken bötes dubbelt. VG.* ÖG.* ME.* St. DrVl. 9, 12; Thj. 6; Chr. Eds. 37; Dr Vl. 9, 29: {{m|1}}; SVI. 17: pr. <b>man -dan ater gælda</b>, ME.* 2) dubbel (om ersättning I. böter). '''-da böter''', ME. H. 3. nott. {{m|5}}, {{m|8}}; 9: {{m|1}}. n. {{m|67}}; St.* Chr.* '''-da ransböter''', Chr.* '''böta''' l. '''gælda -lt''' (n. abs.), ME.* St.* Chr. B. 44. {{ssgl13ank|Tvægildi}}, n. ersättning af dubbla värdet, dubbla böter (jfr. {{ssgl13lnk|Tvægilda}}). '''t. ater'''<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> nglcue5r5a2howu8u7sz3bkrx17b7qb 104 155375 657580 657485 2026-08-30T10:18:44Z Mårtensås 11012 657580 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Tvægildi — Tylft.''|657}}</noinclude>gælda 1. böta, VG.* ÖG.* ok a (dess- utom) t., Sk. ok a -is, Sk.*, där d. o. står igen. adv:er, om det ej är skrif- fel för -di, såsom i en del hss. läses. Tvægildis böter (tvegildis böter), f. = tvæböter. ME.* Chr.* Tvægipter, tvægifter, adj. för andra gången gift. U.* VM.* H. E. 8: pr; Bj.* Tvæk, n. tvekan, tvifvelsmål. St.* Tvækluvin, adj. klufvæghin. St.* Tvæliter (tvælyter), adj. (Isl. tvílitr) tvåfärgad. -t skin, tvåfärgadt 1. bro- kigt skinn; hvad för slags skinn här- med menas, är svårt att säga; att det skulle vara hermelinsskinn, är en föga sannolik gissning, H.* {{ssgl13ank|Tvænni}} ('''tvinni, tvenne, tvanne'''), num. två, tvänne. VG.* (u. {{ssgl13lnk|Tver}}); ÖG.* VM.* H.* Sk.* St.* Chr.* Att d. o. kommer af '''tver''', är klart; närmast från detta ursprung har dock uppkommit verb. '''tvenna''' l. '''tvinna''' (det senare ännu allmänt brukligt i en särskild bem. af fördubbling), hvaraf åter kommit '''tvende''' l. '''tvender''', fördubblad, dubbel, pl. '''tvenni(r), tvinni(r)''', = Isl. '''tvennr, tvinnr''', pl. '''-nir'''; sedan synes efter analogien af d. o. hafva blifvit bildadt '''þrenni''' af '''þrir''' och det oformliga '''enni''' af '''en'''. Af '''tvænni''' såsom adj. skulle rätteligen komma gen. '''-na''', dat. '''-num''' &c.; men af dessa former finnes blott på några ställen dat. '''tvannum''', VG.* och '''tvinnum''', H.*; annars förekommer d. o. öfverallt som indecl. {{ssgl13ank|Tvæskipti}}, '''tveskipte''', n. tveskifte, delning i två lika delar. VM.* St.* Tvæskylder, adj. skyldig att betala dubbelt. VG.* Tvæsværi (tvæsvare), n. stridiga eder som parter gå mot hvarandra i sam- ma mål. ÖG.* slita t., afgöra hvilken af de parter som så svurit mot hvar- andra, har svurit sannt, ÖG.* Jfr. Tvæ- söres eper. Tvæsöres eþer, m. ed som af olika tylfter gås mot hvarandra i samma mål. VG.* Tvætala, f. tvetalan; så kallas det, om antingen käranden 1. svaranden under rättegången ändrar sin falan. U.* SM.* VM.* H.* ME.* St.* Chr.* Jfr. Tvætalan. Tvætalan, f. tvætala. St." Chr.* Tvætræt, adj. n. två gånger l. för an- dra gången (o: om våren) plöjdt. Se Half træt. Tvetylfter (tvætylter), adj. (af tylft) (ed) som gås af två tylfter. t. eþer, ŎG.* ganga -tan ep, VG.* ÖG.* dylia mæþ -tum eþe, ÖG.* dylia mæþ -tu (n. abs.), mæþ -tum eþe, ÖG.* Tyg, n. redskap. Se Bo-, Fiska tyg. Tygh, n.= tyghi. fall t. ok vitne, ge- nom pleon., Chr.* Tygha, tyghia, v. a. (Nnt. tügen, Nht. zeugen; jfr. G. gl. 2. o. czůgen, VSt. o. tyghen) bevisa (med vitnen). ME.* St.* t. honom thet over, se Ivir l. Jfr. Ful- tyga, Til tyghia. Tyghi, n. (Nnt. tüge; Nht. zeuge; jfr. VSt. o. tych, G. gl. 2. o. czůge) 1) vitne. Bj.* Jfr. Tygh. 2) vitnesbörd. St.* Tyghu, se Tiughu. Tygge, se Diggia. Tyggia, se Tver. Tyker (töker, Sk.), adj. (af taka; Isl. tækr) som kan tagas (från någon). byrþ ir tyk, verk ier tykt, þet sei tykt, det kan tagas från honom, är förbrutet, G. pa ær hin t. sum annar þiuf, þa ær hun ok tök, ɔ: kan gripas, Sk.* Det som Ih. (Gl. o. tökr) anför till förkla- rande af d. o., att det betyder id quod noxæ datur, aut quod, tamquam iuri- bus contrarium, iniusto possessori iu- stior alter auferre potest, är uppen- bart oriktigt. Jfr. R-t II. 379. {{ssgl13ank|Tylft}} ('''tylpt, tylt, tilft''' &c.), f. (af tolf) 1) tolft, ett antal af tolf i allm. half t. (boanda manna), sex män, VG.* þrea<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> k74966zkma6itfo1n0kcip47uhbb2av 108 177836 657584 656746 2026-08-30T10:29:26Z Mårtensås 11012 657584 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Bengt Hesselman|Bengt Hesselman]] |Titel=[[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen]] |År=1937 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[https://archive.org/details/brollopsdikter-pa-dialekt-fran-1600-och-1700-talen Internet Archive] via [[:c:File:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=1]] |Sidor=<pagelist 1to2="omslag" 3="titel" 4="innehåll" 5=4* 6=6* 7=8* 8=10* 9=12* 10=14* 11=16* 12=18* 13="titel" 14="0" 15=2 16=4 17=6 18=8 19=10 20=12 21=14 22=16 23=18 24=20 25=22 26=24 27=26 28=28 29=30 30=32 31=34 32=36 33=38 34=40 35=42 36=44 37=46 38=48 39=50 40=52 41=54 42=56 43=58 44=60 45=62 46=64 47=66 48=68 49=70 50=72 51=74 52=76 53=78 54=80 55=82 56=84 57=86 58=88 59=90 60=92 61=94 62=96 63=98 64=100 65=102 66=104 67=106 68=108 69=110 70=112 71=114 72=116 73=118 74=120 75=122 76=124 77=126 78=128 79=130 80=132 81=134 82=136 83=138 84=140 85=142 86=144 87=146 88=148 89=150 90=152 91=154 92=156 93=158 94=160 95=162 96=164 97=166 98=168 99=170 100=172 101=174 102=176 103=178 104=180 105=182 106=184 107=186 108=188 109=190 110=192 111=194 112=196 113=198 114=200 115=202 116=204 117=206 118=208 119=210 120=212 121=214 122=216 123=218 124=220 125=222 126=224 127=226 128=228 129=230 130=232 131=234 132=236 133=238 134=240 135=242 136=244 137=246 138=248 139=250 140=252 141=254 142=256 143=258 144=260 145=262 146=264 147=266 148=268 149=270 150=272 151=274 152=276 153=278 154=280 155=282 156=284 157=286 158=288 159=290 160=292 161=294 162=296 163=298 164=300 165=302 166=304 167=306 168=308 169=310 170=312 171=314 172=316 173=318 174=320 175=322 176=324 177=326 178=328 179=330 180=332 181=334 182=336 183=338 184=340 185=342 186=344 187=346 188=348 189=350 190=352 191=354 192=356 193=358 194=360 195=362 196=364 197=366 198=368 199=370 200=372 201=374 202=376 203=378 204=380 205=382 206=384 207=386 208=388 209=390 210=392 211=394 212=396 213=398 214=400 215=402 216=404 217=406 218=408 219=410 220=412 221=414 222=416 223=418 224=420 225=422 226=424 227=426 228=428 229=430 230=432 231=434 232=436 233=438 234=440 235=442 236=444 237=446 238=448 239=450 240=452 241=454 242=456 243=458 244=460 245=462 246=464 247=466 248=468 249=470 250=472 251=474 252=476 253=478 254=480 255=482 256=484 257=486 258=488 259=490 260=492 261=494 262=496 263=498 264=500 265=502 266=504 267=506 268=508 269=510 270=512 271=514 272=516 273=518 274=520 275=522 276=524 277=526 278=528 279=530 280=532 281=534 282=536 283=538 284=540 285=542 286=544 287=546 288=548 289=550 290=552 291=554 292=556 293=558 294=560 295=562 296=564 297=566 298=568 299="omslag" /> |Anmärkningar={{libris post|8076260}} * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Innehåll|Innehåll]] * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Inledning|Inledning]] ... 5* * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Bröllopsdikter på dialekt|Bröllopsdikter på dialekt]] ... 1 *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/1|1: Biärghult-de Valloies 1668]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/2|2: Mackei–Falck 1676]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/3|3: Reuterhusius–Winter 1676]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/4|4: Blix–Andersdotter 1676]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/5|5: Tillæus–Dahlborg 1678]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/6|6: Tollet–Nohrmoræa 1679]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/7|7: Disp., Svedelius–Columbus 1683]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/8|8: Hagberg–Duus 1684]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/25|25: Ekerooth–Mansnera 1709]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/60|60: Gollsten–Swart 1732]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/64|64: Bedrej † 1735]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/65|65: N Burman–E M Reftelia (H. Lindbaum) 1736]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/82|82: Graf–Brantbjär 1746]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/83|83: Orell–Sommor 1746]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/98|98: Wallen–Erhart 1755]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/101|101: Eckstein–Westerberg 1759]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/102|102: Lillja–Gyllengahm 1761]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/138|138: Testrum–Lonbär 1782]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/139|139: Cnattingius–Edman 1784]] *# [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/140|140: Nordenfeldt 1787]] * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Rättelser|Rättelser]] ... 532 * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Bibliografiska och textkritiska anmärkningar|Bibliografiska och textkritiska anmärkningar]] ... 533 * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Register|Register]] ... 552 *# Dikterna i nummerföljd ... 552 *# Titlarnas begynnelseord ... 558 *# Personförteckning ... 560 *# Ortregister ... 563 *## Platser där bröllopen (disputationerna) ägt rum ... 563 *## Tryckorter ... 564 *## Andra orter som nämnas i texterna ... 565 * [[Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/Preliminär lokalisering av dialekterna|Preliminär lokalisering av dialekterna]] ... 566 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Index]] [[Kategori:Ej kompletta index]] 6hmo35uajbxbhry6m30omp7ib1943q0 104 223623 657556 655468 2026-08-29T19:50:14Z Thuresson 20 Korrekturläst till tredje kolumnen 657556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thuresson" /></noinclude><section begin=sida1 /> <h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:400%; letter-spacing: 0.100em;">Kalmar.</h1> {{linje|height=2px}} {{linje|height=1px}} {{c|<b>Prenumerationspris:</b> för helt år <b>5</b> kr.</b>, för trefjerdels år <b>4 kr.</b>, för halft år <b>2: 75</b>, för fjerdeldels år <b>1: 50</b>, för en månad <b>60 öre</b>. <b>Lösnummer</b> a <b>5</b> öre säljas å tryckeriet, Södra Långgatan N:o <b>36.</b>}} {| style="border-collapse: collapse; margin: auto;" |- |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>N:o 132.</b>|125}} |valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|Redaktion: J. A. Johansson, redaktör och utgifware<br />{{em|5}}J. A. Wallin, redaktionssekreterare |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>Onsdagen den 30 Augusti</b>|125}} |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-right: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|Tryckt i Kalmar<br />å Tidn. Kalmars Aktiebolags tryckeri<br />(f. d. Westinska Boktryckeriet.) |align="center" valign="center" style="border-top: 1px solid black; border-bottom: 1px solid black;"|{{större|<b>1893.</b>|125}} |- |} {{c|<b>Annonspris</b> a <b>10</b> öre pr petitrad före texten, <b>8</b> öre pr b:o efter texten sam {{em|3}}2 öre pr b:o för alla utländska annonser. Annonser emottagas å tryckeriet dagarne före utgifningsdagarne till kl. <b>3</b> e.m. Längre annonser böra dock inlemnas före kl. <b>12</b> midd.}} {{linje|height=1px}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Den ärade publiken underrättas härmed att</b>|110}}}} {{c|{{större|<b>Svanfeldts källare</b>|125}}}} {{c|<b>(öppen fr. 8 f.m. till 11 e.m.)</b>}} {{c|<b>serverar</b>}} {{c|<b>a 45 öre</b> (en rätt väl lagad mat med bränvin och öl);}} {{c|<b>a 70 öre</b> (två rätter mat med bränvin och öl).}} {{c|<b>Hel inackordering</b> (med två rätter mat och öl till middag) à 35 kr. pr månad.}} {{c|<b>Punsch a 10 öre pr glas! — Öl från fat a 10 öre pr seidel!</b>}} {{högertext|<b>Vördsamt:</b><br />{{större|<b>Sal. Svanfeldt.</b>|110}}}} {{c|{{större|<b>Den ärade publiken underrättas härmed att</b>|110}}}} {{c|{{större|{{sp|<b>Stadsträdgårdens Restaurant</b>}}|110}}}} {{c|{{större|i <b><i>Borgholm</i></b>|110}}}} är af undertecknad öfvertagen och öppnas torsdagen den 8 juni för <b>frukost-, middag-</b> och <b>aftonservering à la carte</b> och efter <b>beställning</b> samt <b>sexor</b> till olika priser. Hel inackordering med till middag smörgåsbord och fyra rätter <b>(table d'hôte)</b> kr. 2:50, ensamt middag kr. 1:50. Hel inackordering med <b>smörgårsbord</b> och tre rätter till middag kr. 2, ensamt middag kr. 1.25. Middag med tre rätter middag eller smörgåsbord med två rätter 1 kr. {{högertext|<b>Vördsamt:</b><br />{{större|<b>Sal. Svanfeldt.</b>|110}}}} {{linje|height=1px}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Hjalmar Appeltofts Bok- & Pappershandel.</b>|120}}}} {{huvud|<b>Stortorget 34.</b>||<b>Telefon-n:r 105.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Den 1:ste September</b>|150}}}} {{c|Öppnas af undertecknad i fabrikör Klintbergs hus, Storgatan 25, en välsorterad}} {{c|{{större|<b>Cigarr-, Snus- och Tobaks-Handel,</b>|120}}}} {{c|<b>och rekommenderas densamma i hrr rökares och öfriga tobaksförbrukares benägna</b>}} {{c|<b>hågkomst. Kalmar i aug. 1893.</b>}} {{huvud|&nbsp;|<small>132</small>|{{större|<b><i>Carl Carlsson.</i></b>|110}}}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Hellekis 1:ma Portland Cement,</b>|150}}}} {{huvud|||enligt intyg från framstående fackmän fullt jemförlig med öfriga svenska fabrikat, försäljas å de flesta platser i fat eller säckar hos våra Herrar Agenter eller direkte från <b>Hellekis Aktiebolag,</b> adress <b>Hellekis.</b> <b>Agent i Kalmar Herr V. F. Gullbrandsson.</b>}} {{högertext|<small>104 (G. 19,005.)</small>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Billigt och kraftigt</b>|120}}}} {{c|{{större|<b>{{Spärrad|Gödningsämne}}.</b>|150}}}} {{c|<b>Göteborgs Kalk-Pudrett,</b>}} <b>särdeles lämplig för stundande höstsådd,</b> försäljes fritt å fartyg- eller banvagn på Skräppekärr (vid Göteborg) till 95 öre pr hektoliter (motsvarande 3,8 kub.-fot). Om pudretten önskas lastad i säckar, anskaffas sådana, men återtagas icke. Hvarje säck rymmer 1¼ hektoliter. Säkre köpare erhålla 6 månaders betalningsanstånd och lemnas vid kontant liqvid 4 öres rabatt pr hekotliter. Vid köp af 1,000 hektoliter och deröfver lemnas ytterligare rabatt. {{huvud|<small>(Nord. A.-B. 1043,x15.) 114</small>|{{större|<b>Renhållningsstyrelsen i Göteborg.</b>|110}}|}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|{{Spärrad|Kyrko-Tidningar}}.|120}}}} Weckopredikan hålles i Domkyrkan i afton kl. 6 af kyrkoherden Hellgren. {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Kyrkotidningar från Wadesjö.</b>|120}}}} {{c|{{större|<b>14:e Sönd. efter Hel. Tref.</b>|120}}}} {{c|predika}} :I Wadesjö: V. pastor Lindell. :I Orsjö: V. komminister Adler. :Högmessan börjar i båda kyrkorna kl. 9 f.m. {{linje|5em}} Döpte: Skrädd. J. A. Carlssons i Månkamåla dotter, Ellen Elisabeth. Arbet K. J. Gustafssons i Kohlsbygd son, Carl Rudolf Werner. Död: Arbet. Carl Erland Erlandsson i Gränö, 44 år. {{linje|height=2px}} <b>— Sammanträde.</b> {{c|{{större|<b>Delegarne uti briggen Saga be-</b>|120}}}} hagade sammanträda å undertecknads kontor lördagen den 2 september, kl. 6 e.m., för att besluta om fartygets assurans m. m. {{högertext|<b>Axel R. Andersson.</b>|110}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Bolagsstämma.</b>|150}}}} {{c|{{större|Södra och Norra Möre}}|150}} häraders Brandstodsbolag behagade sammanträda till ordinarie bolagsstämma i tingshuset å Wassmolösa onsdagen den 20 nästkommande september, kl. 3 e.m., då till behandling förekommer: <ol type="a"><li>revisorernas berättelse;</li> <li>fråga om direktionens ansvarsfrihet för föregående brandstodsårs räkenskaper och förvaltning;</li> <li>val af ordförande och ledamöter i direktionen, jemte revisorer och suppleater;</li> <li>direktionens framställning om beviljande af ersättning till bolagets revisorer; samt</li> <li>ämne af beskaffenhet som ej kunnat förutses.</li></ol> Wassmolösa den 21 augusti 1893. {{huvud|130||{{större|<b>Direktionen.</b>|110}}}} {{linje|height=2px}} <b>— Offentlig stämning å borgenärer.</b> {{c|{{större|<b>Kalmar Rådstufvurätt</b>|150}}}} har beviljat offentlig stämning å samtlige fordringsegare hos värdshusidkerskan Maria Danielsson till den 10 november 1893; och anses konkursen börjad den 25 augusti 1893. {{linje|height=2px}} {{c|{{större|Aug. Arppes Teatersällskap|150}}}} {{c|{{större|<b>från Finland.</b>|130}}}} {{c|{{större|<b>Teatern i Kalmar.</b>|150}}}} {{c|<i>Fredagen den 1 sept., kl. 8 e.m.:</i>}} {{c|{{större|<b>Den tillämnade sparlakanslexan.</b>|140}}}} {{c|Monolog i 1 akt af <i>Grenet & Dancourt,</i>}} {{c|{{större|<b>För 90:de gången:</b>|120}}}} {{c|{{större|<b>Bakom Kuopio.</b>|150}}}} {{c|Lustspel i 3 akter af ''G. von Numers''. Finskt original.}} {{c|{{större|<b>Obs.! Endast två representationer gifvas.</b>|120}}}} {| align="center" |- |align="right" valign="center"|[[File:Joseph Watson manicule, black, pointing right.svg|50px]] |align="left" valign="center"|{{större|<b>Biljettpriserna äro de vanliga.</b>|120}} |- |} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Å Teatervallen.</b>|150}}}} {{c|{{större|{{Spärrad|I afton}}|130}}}} {{c|{{större|<b>Eklärering à la Tivoli</b>|150}}}} {{c|{{större|<b>i förening med den omtyckta ok-</b>|120}}}} {{c|{{större|<b>tetten. Fri entré.</b>|120}}}} {| align="center" |- |align="right" valign="center"|{{större|<b>Obs.!|120}} |align="left" valign="center"|{{större|<b>I morgon torsdag sista konserten af Skånska Dragonerna</b>|120}} |- |} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Höst-Terminen</b>|150}}}} i undertecknads läroanstalt börjas fredagen den 1 september, kl. 12 på dagen, med allmänt upprop. Anmälningar emottagas efter den 15:de augusti kl. 12—2 i skolans lokal. Kalmar i augusti. {{högertext|{{större|<b>Adelaïde Sturck.</b>|120}}|offset=3em}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Höst-Terminen</b>|120}}}} i undertecknads privatskola börjas torsdagen den 31 aug., kl. 10 f.m. {{huvud||124|<b>Axel Strömberg.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Undertecknads</b>|120}}}} pianolektioner taga sin början måndagen den 11 sept. {{huvud|Nya elever mottagas.||<b>Elin Schmidt.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{större|<b>Pianolektionerna</b>|120}}}} {{huvud|börja åter måndagen d. 4 sept.||<b>Edla Lindblom.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Piano- och orgellektionerna</b>|120}}}} börja hos undertecknad månaden den 4 september. {{huvud|Nya elever emottagas.||<b>Charlotte Lambert.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Glöm ej</b>|250}}}} <b>Kalmar stifts möte den 6 och 7 sept.</b> Tag med Svensk Läraretidn. sångbok. {{huvud|Kalmar den 29 aug. 1893.||Styrelsen.}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Fest à la Tivoli</b>|150}}}} anordnas på allmän begäran för andra och sista gången i år af härvarande fackföreningar i Tallhagen om lördag afton. Afgång från Norrdahl kl. ½ 8 e.m. Entré till festplatsen 25 öre för herre, 15 öre för dam. {{em}}<b>O B S.!</b> Bart ljus får ej brännas. God ordning fordras. {{ph|Komiterade.}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Möte</b>|200}}}} för handel med kreatur och ortens landtmannaprodukter hålles å Kristvalla helsobrunn fredagen den 23 sept. 1893. {{ph|<b>Kommunalnämnden.</b>}} {{linje|height=2px}} {{Initial|<b>OBS.!</b>}} Från den 4 september serveras varmbad endast onsdagar och lördagar. {{ph|<b>Mathilda Bark.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>C. CARLSSONS</b>|250}}}} <b>Kommissions- och Egendoms-Byrå</b> <br />jemte <br /><b>Kalmar Nya Lånbibliotek</b> <br />är flyttad till Storgatan 25 (fabrikör Klintbergs gård). {{ph|132}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Tandläkaren</b>|150}}}} {{c|{{Större|<b>Maurits Schmidt,</b>|200}}}} Stortorget 34, mottagningstid kl. 10 f.m. — 12 midd. samt kl. 3—4 e.m. Telefon 172. {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|Tandläkaren|150}}}} {{c|{{Större|<b>Leonard Haglund</b>|250}}}} träffas i f. d. Runnqvistska gården, Kaggensgatan n:r 2, 1 tr. upp. Mottagningstid kl. 10 f.m.—1 e.m. samt från 4—5 e.m. {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>H. Sandbergs</b>|250}}}} {{c|{{Större|<b>ATELIER</b>|300}}}} {{huvud|60|(midt emot Bethesda).|}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Allmänna Lifförsäkringsbolaget</b>|300}}}} {{c|{{Större|<b>i Stockholm.</b>|200}}}} {{c|<b>Upplysningar lemnas af:</b>}} :Herr ''O. Bergman.'' :<b>Borgholm:</b> Herr ''Fr. Johansson'' och riksdagsman {{Samma som|på|Q=Q5616733|ord=''A. P. Danielson''}}. :<b>Nybro:</b> Handl. ''Gunnar Kullberger''. :<b>Målilla:</b> Grosshandl. ''Irenes Engdahl''. {{ph|(G. 18,400){{em}}100}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Specialité!</b>|300}}}} {{c|<b>Parfyms, Eau de Cologne</b> och <b>Tvål,</b>}} {{c|våra kända goda sorter, samt alla slags}} {{c|{{Större|<b>Borstar och Kammar,</b>|150}}}} {{c|största urval, till billigaste priser uti}} {{c|<b>{{Spärrad|LUNDBERGS}} Etablissement.</b>}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<u>REPARATIONER.</u>|125}}}} {{huvud|{{Större|HOS GULDSMED J. G. HENTZELL|125}}|{{Större|GLAS INSLIPAS.|125}}|{{Större|LAGER AF GLASÖGON PINCÉNEZ|125}}}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>{{Spärrad|GERDES}}</b>|200}}}} {{c|<b>Glas- och Förgyllare-affär</b>|150}} {{c|är flyttad till Fiskaregatan № 37.}} {{ph|50}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Herrar Rökare</b>|250}}}} behagade observera fördelen af att vid behof af Cigarrer göra sina inköp hos oss, ty för <b>1 krona</b> lemna vi af de i vår partipriskurant upptagne sorterna: {| |- |align="right" valign="top"|<b>7</b> |align="left" valign="top"|<b>stycken</b> |align="left" valign="top"|<b>20-öres</b> |align="left" valign="top"|eller |- |align="right" valign="top"|<b>9</b> |align="left" valign="top"|<b>″</b> |align="left" valign="top"|<b>15—{{em}}″</b> |align="left" valign="top"|″ |- |align="right" valign="top"|<b>11</b> |align="left" valign="top"|<b>″</b> |align="left" valign="top"|<b>12—{{em}}″</b> |align="left" valign="top"|″ |- |align="right" valign="top"|<b>13</b> |align="left" valign="top"|<b>″</b> |align="left" valign="top"|<b>10—{{em}}″</b> |align="left" valign="top"|″ |- |align="right" valign="top"|<b>16</b> |align="left" valign="top"|<b>″</b> |align="left" valign="top"|<b>8—{{em}}″</b> |align="left" valign="top"|″ |- |align="right" valign="top"|<b>22</b> |align="left" valign="top"|<b>″</b> |align="left" valign="top"|<b>6—{{em}}″</b> |align="left" valign="top"|″ |- |} {{c|{{Större|Rubens Tobaksfabriks Bolag^s|200}}}} {{c|{{Större|<b>Nederlag i Kalmar.</b>|150}}}} {{linje|height=2px}} {{Större|Ångrostadt, äkta <b>Java-Kaffe,</b>|125}} <br />{{Större|goda <b>China-Théer,</b>|125}} <br />{{Större|<b>Chokolad, Kakao</b> samt|125}} <br />{{Större|fin <b>Bourbon-Vanilj</b>|125}} <br />128 <br />{{Större|hos <i>Ida Eskilsson</i>, Storgatan 21.|125}} {{linje|height=2px}} {{c|{{Större|<b>Af förekommen an-</b>|150}}}} ledning får jag för ärade kunder och gynnare tillkännagifva att jag fortfarande här i staden idkar skrädderirörelse under firma Joh. Lindén och ej är att förvexla med en i Ljungby bosatt skräddare med samma namn. {{huvud|Kalmar den 19 augusti 1893.||{{Spärrad|Joh. Lindén.}}}} {{linje|height=2px}} <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Kalmar.</h2> {{c|{{Större|<b>Telegram till “Kalmar”.</b>|125}}}} <b>{{Spärrad|Stockholm}} d. 29 aug., kl. 7,35 e.m.</b> <b>Stockholms läns vestra valkrets har enhälligt återvalt Östberg.</b> <b>Kållands, Kinne och Kinnefjerdings domsaga har med 28 röster nyvalt landstingsmannen Andersson i Backgården-Resville.</b> {{linje|5em}} <b>Ett programtal, som slog illa ut,</b> var det herr {{Samma som|på|Q=Q5886593|ord=''Johan Johansson'' i Noraskog}} höll i Karlskoga tingshus den 20 augusti. Det var anlagdt i stor stil liksom herr Olof Jonssons i Hof och herr Hedins, icke så diplomatiskt som den förres och icke så krigiskt, som den senares, men ett programtal till ledning för dem, som behöfva ledas, och det behöfva vi alla, som icke sjelfva äro partiledare. Men valmännen i herr Johan Johanssons valkrets hafva visat sig vara svårledda. Herr Johansson utvecklade för dem sitt partis, det gamla landtmannapartiets läror om ''sparsamhet'', om ''vårt'' ''försvar'', om <i>medborgerliga rättigheternas tryggande</i>, om <i>splittringen emellan landsbygdens representanter</i>, och allt detta tycktes de väl fatta och förstå. Till slut talade herr Johansson om “''kandidaturen i Nora domsaga''”. I tanke att det kan intressera andra riksdagsmannakandidater att se, huru han behandlade denna delikata fråga, anföra vi här ordalagen enligt “Nerikes Allehandas” referat. Herr Johansson yttrade: “Talaren har varit sjuk, han tvekade ej att påstår det, af öfverdrifvet arbete i riksdagen. Några veckors hvila i bergslagen jemte anspråken från kamrater i riksdagen och meningsfränder i hembygden hade bestämt honom för att mottaga omval. Han räknade härvid såsom ett erkännande af sina stäfvanden på stort deltagande i valet, men om man ej gillade hans sträfvanden borde man kasta bort honom så snart som möjligt. Uppdraget som representant förde med sig mera ansvar och obehag än mängden anade. Den som utsåges till hans efterträdare skulle visserligen ärfva platsen, men ej förtroendeuppdragen, ty för att nå den kräfdes först ett styft arbete, ihärdighet och tålamod. Om talaren nu vore mindre arbetsduglig och mera uttröttad, så berodde detta på ett strängt arbete, och denna omständighet borde ej läggas honom till last. Han tackade för åtnjutet förtroende och anbefalde sig i valmännens hågkomst.” Men dessförinnan hade herr J. äfven talat i ''nykterhetsfrågan'', och det var det talet som slog illa ut. Han erinrade härutinnan att, då det gällde religionsfrihet och andra friheter, förordades aldrig tvång, men på tal om nykterhetsarbetet ansåg man sådant lämpligt och arbetade för rusdrycksförbud. Huru skulle statens 16 till 17 millioner af bränvinsmedel och vin- och spirituosa-tullar ersättas? Nykterhetsifrarne i riksdagen sjelfva skola nog erkänna svårigheten af att ersätta bränvinsinkomsterna, synnerligast som kommunerna, landsting och hushållningssällskap äro beroende af dem. Denna sidan af saken får ej lemnas ur sigte. Låter man bli att begagna rusdrycker, så undandrar man sig skatten; nykterhetsarbetet bör gå i uppfostrande ej i tvångsriktning. Härpå hafva nu nykterhetsvännerna inom valkretsen svarat med att uppsätta en annan kandidat, nämdemannen och skolföreståndaren <i>Joh. Lindholm</i>. I utskickade tryckta cirkulär rekommenderas han åt valmännen. Men om nu varande riksdagsmannen herr Johansson säges det i cirkulären: “En och annan af våra meningsfränder har trott, att nuvarande riksdagsmannen Joh. Johansson i Noraskog under senare tiden ställt sig mera vänlig till det pågående nykterhetsarbetet i vårt land än tillförne; men hans förliden söndag härstädes hållna programtal och hvad dermed stäldes i förbindelse har visat, att vi uti honom alls icke hafva en man, som på ett tillfredsställande sätt kan i riksdagen arbeta för nykterhetssaken. Uti sitt tal anförde han nemligen, att han ville ha samma frihet i fråga om rusdryckernas begagnade, som då det gäller “religionsfrihet och andra friheter”, hvilket också ådagalades, då herr Joh. Johanssons meningsfränder vid derefter hållen middag föreslogo “skålar” för honom och andra hans mera betydande vänner.” Troligen skall dock herr J., som är en gammal, bepröfvad och framstående riksdagsman, hafva styrka nog att trots denna opposition gå segrande ur striden vid valet, som hålles den 16 september. {{linje|5em}} <b>— Det {{Samma som|på|Q=Q5560073|ord=Arppeska sällskapet}},</b> som om fredag uppträder härstädes för första gången, har öfwer allt der det uppträdt mottagits med det största erkännande. Särskildt har den komedi, hwarmed det om fredag gör sin debut för Kalmar-publiken, »''Bakom Kuopio''», gjort en storartad framgång på alla wåra swenska scener. Den skildrar ett finskt landsortslif i en aflägsen bygd, men i brytning mot den nya tidens strömningar, och lär wara särdeles muntrande och intressewäckande på samma gång som öfwerraskande wäl utförd, att döma af de många fördelaktiga recensioner, som wi warit i tillfälle se utaf fullt kompetente anmälare, obestridligt mera anlagda för kritik än för beröm. Ingen lär derför ångra sin teaterafton, om han passar på att genast wid det så wäl renommerade sällskapets första representation härstädes wisa, att äfwen i Kalmar fins en tacksam teaterpublik. För utförandet av {{Samma som|på|Q=Q3121051|ord=von Numers}} genomroliga 3-aktskomedi “Bakom Kuopio”, som uppföres första teateraftonen, har sällskapet erhållit mycket loford af Stockholmspressen. Härom skrifwer “D. N.” bland annat följande: “Alla medwerkande woro wäl på sin plats, iscensättning och samspel woro förträffliga, det war inga schablonmessigt utarbetade teaterfigurer, som man såg och hörde på scenen, utan werkliga menniskor, som rörde sig i ett enkelt och naturligt hwardagslif. Det synes granneliga af allt detta, att sällskapets ledare, hr Arppe, icke förgäfwes fått sin första sceniska utbildning wid Meiningarnes berömda sällskap.” “N. D. A.” afslutar sin recension af uppförandet af denna pjes med följande ord: “Detta finska sällskap förtjenar dock uppmuntran, och ingen skall ångra att hafwa formerat bekantskap med “Bakom Kuopio”, detta egendomliga, i sin harmlösa enkelhet dock genomgående roande och om en obeskriflig talang wittnande profstycke på modern finsk dramatik.” <b>— Sommaren</b> nalkas sitt slut. Snart äro wi inskränkta till de nöjen, som bjudes inom hus, och sommarens utflykter och nöjden i det fria äro minnen blott. Af annons i dagens tidning erinras wi, att äfwen utflykterna till teaterwallen snart komma att sakna sitt förnämsta behag, i det musiken der tystnar. Men ännu ett par gånger kommer musiken att låta höra sig, och ännu en gång, i afton, strålar “wallen” åter i skimrande ljus. <b>— Från lärowerket.</b> Wid innewarande hösttermins början hafwa wid härwarande allmänna lärowerk 61 gossar anmälts till inskrifning. <b>— Fartygsköp.</b> Rederi härstädes har i dagarne i Hamburg inköpt italienska barkskeppet Porficio de Martino om 413 registertons. Fartyget, som kommer att heta Trio, får till befälhafware kapten G. Bäckström och till hufwudredare kapten B. Löfgren. <b>— Fullständig anarki</b> rådde ombord å en kalmaritisk brigg, som i torsdags afton inkom i Trelleborgs hamn. Såwäl befäl som manskap uppgaf sådana indiantjut, att den ombord warande lotsens röst swårligen kunde göra sig hörd. Emellanåt som man arbetade, etablerades slagsmål, och det dröjde både länge och wäl, innan skutan kom in till kajen, berättar T. A. <b>— Häktad.</b> Den 28 dennes häktades af kronolänsman Widbom och i går införpassades till härwarande länsfängelse drängen Johan Emanuel Jonsson från Norra Bäckebo, född 1869 i Ålem, hwilken anhållits å torpet Rabben under Ekhult i Fliseryds socken för det han sistlidne lördag wållat annan persons död. <b>— Olyckshändelse.</b> Gossen Frans August, 14 år gammal, son till arbetskarlen Isak Peter Jonsson å n:o 5 Hinshult, Kråksmåla socken, råkade förliden torsdag å Alsterbro glasbruk, der han war anstäld, wid en hastig wändning att törna mot en brädlår så att en rispa af densamma inträngde ett långt stycke i wenstra låret. Rispan fastnade dock troligen icke, ty läkare anlitades, som undersökte skadan. Gossen är dock under läkarewård. <b>— Ungdomsfesten</b> i Bethesda sistl. måndags afton war besökt af omkring 200 personer. Korta tal höllos af pred. T. A. Johansson, A. Berthold från Wisby, R. Modén och A. F. Kaldén från Wernao. Solosång och orgelmusik utfördes af fröken Lambert samt äfwen af fröken Borg. Stämningen war stilla och god och en ljuflig ande hwilade öfwer det hela. <b>— Jägmästaretjensten</b> i Eksjö revir söktes wid fatalietidens utgång bl. a. af jägmästaren i Eksjö revir F. Ehnbom. <b>— Prostvisitation</b> förrättades sistlidne lördag och söndag i Repplinge och Högsrums församlingar af kontraktsprosten m. m. J. H. Lagström i Runsten med kyrkoherden Hoflund i Långlöt som notarie. På lördagen hölls i hwardera af församlingarne förhör med de skolpligitiga barnen, hwaraf framgick, att lärarne med mycken flit, skicklighet och framgång fullgjort sitt mödosamma kall. WId derefter följande enskild visitationsstämma med församlingarnas kyrko- och skolråd genomgicks pastors embetsberättelse, hwilken till alla delar af de närwarande vitsordades. På söndagen hölls wanlig högmessogudstjenst, hwarwid altartjensten förrättades af kontraktsprosten m. m. T. J. Kjellberg i Köping och komministern Alb. Åstrand i Algutsrum. Församlingarnes pastor, kyrkoherden Horn, höll, med ledning af dagens text, en synnerligen tankediger, uppbygglig och af innerlig öfwertygelse genomträngd predikan öfwer ämnet: <i>ehuru den sanna kärleken ingen lön söker, har den likväl en sådan att vänta.</i> Efter afsjungandet af [[O Gud, du av barmhärtighet|Sw. Ps.-B. № 144: 9, 10]], hwilken första vers predikanten förut satt som motto och utgångspunkt för sin predikan, trädde visitator för altaret och höll med sin kända förmåga ett innehållsrikt tal öfwer Joh. 6: 68, hwarpå han sjelf i koret förhörde de twenne föregående årens nattwardsungdom, och med de äldre församlingsmedlemmarne religiösa samtal anstäldes af tillkallade assistenter förre kontraktsprosten m. m. Uddenberg, kyrkoherden Lundgren samt komministrarne Sterner och Åstrand. Sedan visitator efter förhörets slut ställt några allwarliga förmaningar till de närwarande, afslöts gudstjensten på sedwanligt sätt. Wid derefter företagen allmän visitationsstämma, hwarwid protokollet öfwer föregående dags förhandlingar uplästes, kände sig visitator särskildt manad att, men anledning af i embetsberättelsen uttalad klagan öfwer en del ungdoms wanartiga uppförande och trotsiga sjelfswåld, den der aktar hwarken rummets helgd eller grafwens frid eller pastors närboende, för utöfwande af sina skändliga gerningar, ställa till föräldrar och husbönder en kraftig uppmaning att bättre, än hittills skett, taga wara på sina barn och tjenare. Efter slutad visitationsstämma woro visitator, notarie, assistenter m. fl. jemte en del församlingsbor inbjudna på middag i det alltid gästfria och fridfulla herdestället. — Repplinge och Högsrums församlingar äro sedan gammalt kända att wara de församlingar på Öland, som minst intressera sig för kyrkligt lif, detta icke på grund af ren okyrklighet eller derför att separatismen skulle här ha slagit några synnerligen djupa rötter, utan af en oförswarlig likgiltighet för det religiösa. Detta wisade sig äfwen i söndags. Wid liknande förrättningar bruka kyrkorna wara fulla af andäktiga åhörare, men här wisade sig, hwad särskildt den manliga delen af befolkningen widkommer, den sorgliga anblicken af en mycket glest besatt åhörarekrets, något som af visitator äfwen särskildt påpekades. Och när sådant kan ske på det färska trädet, hwad skall då ske på det torra? kan man fråga. <b>— Äggprisen.</b> Kretsföreningens senaste äggsändning är betald med 83 öre pr kg. netto här. <b>— Olyckshändelse</b> med dödlig utgång. Förliden lördags eftermiddag blef skräddaren John Pettersson från Skeppnetorp, Ålems socken, hwilken warit åt Mönsterås efter ett lass tegel, i närheten af Tolebo af en person från Norra Bäckebo nedskuffad från lasset med den ödesdigra påföljd att han öfwerkördes. Fortast möjligt fördes den skadade till Mönsterås för erhållande af läkarehjelp, som dock ej kunde erhållas, enär d:r Hygrell hade tjenstledighet och d:r Almblad befann sig på resa till Rywerk. Emellertid fördes den skadade till sjukasylen i Mönsterås der han inom en timme afled. Den så sorgligt omkomne war omkring 70 år, men rask och kry för sin ålder. Den person som nedskuffade mannen har ännu ej kunnat anträffas.{{em|3}}(M.-T.) <b>— På wäg från krogen.</b> Sistlidne torsdagseftermiddag wid fyratiden syntes ett par hästar i wild fart komma nedrusande i sjön wid Timmernabben i närheten af den s. k. Ramsåswägen. Folk begaf sig genast dit och befans det då wara hemmansegaren Per Nilsson i Norra Bäckebo, som i berusadt tillstånd färdades fram på dylikt sätt. Sjelf befann han sig i en ömklig belägenhet. Han hade fallit af wagnen med den påföljd, att han fastnat mellan hästarna och den främre axeln med hufwudet i närheten af ena hjulet. I hufwudet hade han erhållit flera större sår äfwenså på armar och ben, hwarut blodet flöt. I sanslöst tillstånd fördes han till sitt hem, der han dock lär ha återfått medwetandet. Ena hästen war swårt skadad å båda bakbenen så att han med knapp nöd kunde fortsätta wägen hem. Läkare och veterinär eftersändes genast. Huruwida såwäl N. som hästen slipper ifrån äfwentyret med lifwet är ännu ej kändt.{{em|3}}(M.-T.) <b>— På förslag</b> till domprosteriet i Linköpings stift har domkapitlet i följande ordning uppsatt: hofpredikanten kyrkoherden J. F. Håhl, kyrkoherden i Katarina församling T. A. E. Landquist samt lektorn T. A. A. v. Engeström. <b>— Till hedersledamöter af Smålands nation</b> i Upsala har nationen i sammanhang med den förestående inwigningen af det nya nationshuset utsett sin förre sånganförare landtbrukaren Alfr. Stomberg i Habo, brukspatron {{Samma som|på|Q=Q2575378|ord=Wilhelm Tham}} å Husqwarna samt lärowerksadjukterna d:r T. O. v. Porat i Jönköping och A. B. Forsberg i Wexiö. <b>— Liberalt walmöte i Stockholm.</b> Liberala walmansföreningen höll i måndags afton i Stockholm ett möte, besökt af mellan 7- och 800 personer och afsedt att bereda tillfälle att föreslå riksdagskandidater för det liberala partiet. Mötet walde till sin ordförande fabrikör J. Olsson. Bland de kandidater, som utom de nuwarande representanterna föreslogos och tycktes winna större sympati, woro {{Samma som|på|Q=Q52958|ord=landshöfdingen Themptander}}, d:r David Bergström, typografen L. A. Mårtensson, redaktör {{Samma som|på|Q=Q53620|ord=Hj. Branting}}, öfweringeniör [[Författare:Salomon August Andrée|A. S. André]], direktör {{Samma som|på|Q=Q6033580|ord=''Sven Palme''}} m. fl. En talare föreslog att friherre Nordenskiölds och professor Lovéns namn borde strykas från kandidatlistan i följd af deras deltagande i urtima beslutet. Om fredag hålles nästa möte. <b>— Kyrkringning med maskin</b> är införd i Lillherrdals socken i Jemtland. Ringwerket är så inrättadt, att det går med wef och ledigt kan skötas af en halfwuxen pojke. Det kostar 300 kr. och medlen äro skänkta af ett träwarubolag i orten. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t9ugeno3kkrwg7ieyuhyi6z1ziiqpwe 108 224001 657613 657145 2026-08-30T11:46:52Z PWidergren 11678 657613 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Martin Mortensen]] (1864–1940) |Titel=[[Från Röda rummet till Sekelskiftet|Från Röda rummet till Sekelskiftet (Strömningar i Svensk litteratur under adertonhundraåttio- och nittio-talen)]] |År=1918 |Oversattare= |Utgivare=Albert Bonniers förlag |Källa= |Bild=[[File:J Mortensen Från Röda rummet till Sekelskiftet 1918.djvu|thumb|page=7]] |Sidor=<pagelist 1to2="omslag" 3to6="-" 7="titelsida" 8="tryckeri" 9="iii" 10="iv" 11=1 337to340="Innehåll" 341="titelsida" 342="tryckeri" 343=1 778to782="Innehåll" 783to786="-" 787to788="omslag"/> |Anmärkningar={{Libris post|10746}}{{em|1}}{{Libris post|10747}} <h2> Innehållförteckning </h2> *[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Förord|Förord]] {{c|{{större|'''Första delen: Naturalismen'''}}}} {{c|'''Naturalismens Uppkomst'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Naturalismens uppkomst|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Naturalismens uppkomst|II.]] {{c|'''August Strindberg'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. August Strindberg|Inledning.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. August Strindberg|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. August Strindberg|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. August Strindberg|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. August Strindberg|IV.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. August Strindberg|V.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VI. August Strindberg|VI.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VII. August Strindberg|VII.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VIII. August Strindberg|VIII.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IX. August Strindberg|IX.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/X. August Strindberg|X.]] {{c|'''A. U. Bååth'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. A. U. Bååth|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. A. U. Bååth|II.]] {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte Leffler|'''Anne-Charlotte Leffler.''']]}} {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|'''Ernst Ahlgren.''']]}} {{c|'''Det unga Sverige.'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Inledning.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Det unga Sverige|I. ''Gustaf af Geijerstam.'']] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Det unga Sverige|II. ''Tor Hedberg.'']] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Det unga Sverige|III. ''Axel Lundegård.'']] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Det unga Sverige|IV. ''Georg Nordensvan.'']] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. Det unga Sverige|V. ''Fru Malling.'']] {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ola Hansson|'''Ola Hansson.''']]}} {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Naturalismens utbredning|'''Naturalismens utbredning.''']]}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{c|{{större|'''Andra delen: Symbolismen'''}}}} {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Symbolismens uppkomst|'''Symbolismens uppkomst.''']]}} {{c|'''Verner von Heidenstam'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. Verner von Heidenstam|Inledning.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Verner von Heidenstam|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Verner von Heidenstam|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Verner von Heidenstam|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Verner von Heidenstam|IV.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. Verner von Heidenstam|V.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VI. Verner von Heidenstam|VI.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VII. Verner von Heidenstam|VII.]] {{c|'''Oscar Levertin.'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. Oscar Levertin|Inledning.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Oscar Levertin|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Oscar Levertin|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Oscar Levertin|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Oscar Levertin|IV.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. Oscar Levertin|V.]] {{c|'''Ellen Key.'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Ellen Key|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Ellen Key|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Ellen Key|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Ellen Key|IV.]] {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Hjalmar Söderberg|'''Hjalmar Söderberg.''']]}} {{c|'''Selma Lagerlöf'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Selma Lagerlöf|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Selma Lagerlöf|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Selma Lagerlöf|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV.]] {{c|'''August Strindberg'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIV. August Strindberg|IV.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XV. August Strindberg|V.]] {{c|'''Gustaf Fröding'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. Gustaf Fröding|Inledning.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Gustaf Fröding|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Gustaf Fröding|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Gustaf Fröding|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Gustaf Fröding|IV.]] {{c|'''Per Hallström'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Per Hallström|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Per Hallström|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Per Hallström|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Per Hallström|IV.]] {{c|'''Erik Axel Karlfeldt'''}} * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Erik Axel Karlfeldt|I.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Erik Axel Karlfeldt|II.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Erik Axel Karlfeldt|III.]] * [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Erik Axel Karlfeldt|IV.]] {{c|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Tillbakablick.|'''Tillbakablick.''']]}} [[Kategori:Index]] [[Kategori:Internet Archive]] [[Kategori:Ej kompletta index]] |Width= |Css= |Kommentar= }} oonrmia6btszrk8g6fvjupq9vep326i 104 224967 657557 656808 2026-08-29T19:58:09Z PWidergren 11678 657557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|312|NATURALISMENS UTBREDNING|}}</noinclude>teelser, som lågo tillräckligt långt borta i tiden, särskilt när det gällde den nyromantiska poesien. Men han saknade varje art av smidighet i sin begåvning. För Wirsén fanns endast ett åskådningssätt — hans eget, och detta omfattade han med en fanatikers glödande trosnit. Han tillhörde den gamla tyska estetiken, som bedömde allt efter vissa en gång för alla fastslagna kategorier. Hans kristendom var ortodox, eller åtminstone var han ortodoxiens försvarare, hans filosofi Boströms, hans litterära ideal och åskådningssätt sammanföllo närmast med den svenska nyromantikens. Det var till kulturtillståndet från seklets början han längtade tillbaka, och denna längtan blev orsaken till hans livs tragiska disharmoni. Efter allt att döma stelnade han mycket tidigt, förbenades kanske på ett rent sjukligt sätt. Man är böjd att i hans förstockade ensidighet se ett fysiologiskt drag. Det finnes ju människor, som bliva gamla i förtid. Redan på kamraterna från ungdomstiden verkade han ofta underlig och föråldrad. En av dem skriver 1865 i ett brev till Snoilsky: »Naikan (kamratnamnet på Wirsén) har fått laudatur i latin, läser, är nedslagen, har gammalmodiga läskarlsåsikter i många saker». Denne man blev nu av ödets ironi ställd att bedöma en litteratur, som intog en ytterlighetsställning alldeles motsatt hans egen. Den var antiortodox och upprorisk mot alla traditioner. Den sökte sanningen utan alla hänsyn. Wirsén hyllade däremot den teologiska uppfattningen, att sanningen en gång för alla var funnen och borde följas. Hans lära var: {{Dikt|»Den har rätt om allt att fråga, som en tro i djupet har på det Godas himlasvar.»}} Wirsén blev auktoritetens svurne man, en slags Joseph de Maistre — men ett sekel efter den stora revolutionens stormar. Det verkar numera rent av beklämmande att ta en överblick av Wirséns kritiska verksamhet. Alla seklets stora författare av modern läggning ha varit föremål för hans ettriga utfall. Brandes’ »Hovedströmninger», som eljest av många av den äldre<noinclude> <references/></noinclude> 8hp972tw5rydss3lbngh3wikk8p2ev5 104 225438 657575 657403 2026-08-30T10:05:25Z Mårtensås 11012 657575 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=follow| Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla. Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö, Granlätin an spräkär, som sommärtört ö, Troieta än större, dän Du fått i dag, Dänn få Du se ökias skä, ättär beag. Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem, På nippur å sippur On acktär int så, Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå. Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak, Där wis O tä kukning på gudastä smak, Där sätt sin Pigo wa nödene tarf, Dä mästa O gitter i jett sånt us warf. O sättär int ättär sin orniga skru, Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru, Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg, Dä wär åg en säja skä, som Änna såg. A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru, Jen mä dänom wölja gallanter E Bru, Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör, An Könungins Attullri tiän för Cässör. An Casserar, Comderar så mä beag, At Könungins wölja månd wära Ans lag, Dä syns, at An myckie om Crona ä öm Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm. Rättråduiet, billuiet mä sä An för, Jandel, i wandel, i alt dä An giör, An atar dä orätta, giör dä som rätt, An främier dä bästa på skiälugit sätt, Löf nögda då Båda, som dösa jär dag, Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag, Som älle åg sälle förfära nu få, Alt dä som natura O syftar uppå. Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar, Säg lyckelig ömsa nog skättande är, Så Täckier ä Brua, så Urtig jen Kär. Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet, E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro, Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo. Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått, Giör lyckio, åg ägär doch mångfäldut gått, E Bru, som i wäla widt lysande mând, Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd. Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä, Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär, Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär. DEn Sturste, åg Ögste, som dä första par J Paradis Lustegår samföjet ar, Åg låti Jer Båda utåf deras stam, Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram. An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt, Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt. Som Tiderna Ålderen, Ålderen År; Som Åräna Månanä uttalia får; Som Månanä wulit a där sen uppå, J Weckiuna åter jamt fördelas må, Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör, Som Daganä Timanä mä säg framför. Som wär åg jen Tima tä wissaste slut Wäräfwiga Männut skä förtälja ut. Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt, Å Wåra för mä säg beagälig Luckt; Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti, Den Liufwaste Sommoren låte då si Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt, E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> r7q09ibiaj3bxj8wa6wkhmk9xi0ugk0 0 225451 657605 657421 2026-08-30T11:24:23Z PWidergren 11678 657605 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=582 to=593 fromsection=SL4 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Selma Lagerlöf|III. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] c1cpmcy6bykl6o2cwoh1zav9o58rv32 104 225505 657601 657499 2026-08-30T11:18:36Z PWidergren 11678 657601 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|266|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>lagar glida bort ur hans tillvaro. De olika scenerna avlösa varandra nästan alltid som bilderna i en lanterna magica och få därigenom något av drömmens språngartade karaktär. Redan tidigare i »Lycko-Pers resa» och i »Klockaren på Rånö» kunde man iakttaga ett dylikt kompositionssätt; nu blir det regel. Enligt min mening har man häri ett kriterium, som underlättar fastställandet av tiden för sjukdomens första uppträdande. Det möter oss fullt genomfört i trilogien ''Till Damaskus;'' de två första dramerna äro från 1898, det tredje från 1903. Innehållet är detsamma som i Infernoböckerna, och Strindberg har själv betecknat dramat som en fortsättning av dessa. Man kan anknyta det direkt till ett slutyttrande i »Legender», där författaren säger sig hava erhållit inbjudan till ett kloster. Men han står ännu avvaktande och tveksam, om han skall våga språnget, lämna världen och söka frid bakom murarna. Det är denna slutliga vandring fram till klostret, »Den okändes» omvändelse, som Strindberg velat visa oss i sitt Damaskusdrama. Men härunder kommer han att kasta en blick tillbaka på sitt föregående liv. Förhållandet till den andra hustrun beröres även, samma historia som Strindberg i sina huvuddrag berättat många, många gånger, historien om huru en man och en kvinna gräla sig ifrån varandra. Men den får här sin särskilda charm genom teckningen av kvinnofiguren, som trots allt är ett av de få sympatiska kvinnoporträtt Strindberg målat. Hon är lika sund som »Den okände» är sjuk, lika omedelbar som han är reflekterande, så nära naturen som stammodern Eva — och så älskar han också att kalla henne. Hon har aldrig betänkligheter och aldrig samvete; hon blyges aldrig för en handling — ej som vore hon »oblyg, tvärtom — och allt vad hon företar, det må vara aldrig så smaklöst, klär henne.» Men »Den okände» tröttnar, bryter och går bort för att söka guld och ära, »de varaktigaste av alla illusioner». Men allt detta är icke en vanlig borgerlig historia. Liksom <ref follow="s265">lärd förklaring, om att Swedenborg utreder, huru dylika smutsälskande djur,tast overkliga, visa sig för personer, som leva i synden, t. ex. äro hemfallna åt dryckenskapslasten.</ref><noinclude> <references/></noinclude> otayrwwy7g80kx2xckzp38kkzgbmrel 104 225534 657530 2026-08-29T12:20:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">Årsberättelse<br> <small>afgifven af Svenska Fornminnesföreningens Styrelse<br>den 28 febr. 1898.</small></h2> Af föreningens tidskrift utkom under år 1897 det 28:e häftet, det tionde bandets första häfte. Det 29:e häftet är under tryckning och blir snart färdigt att utdelas till föreningens ledamöter. Af »Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen» blef det 7:e häftet färdigt under förra året. Föreningens tillgångar medgifva ej att omedelbart påbörja utgifvandet af något nytt häfte, huru önskvärdt det än vore att detta arbete kunde fortskrida hastigare än hittills varit möjligt. I enlighet med Föreningens beslut vid senaste årsmötet har ej heller under det sistförflutna året något sommarmöte hållits. Däremot har Styrelsen beslutit att under innevarande år bereda ledamöterna tillfälle att oftare in hvad hittills varit fallet samlas här i staden för att meddela hvarandra resultaten af sina undersökningar och för att få kännedom om det vigtigaste nya som på olika områden uträttats. Meningen vore, att åtminstone de flesta af dessa sammanträden skulle hållas i Nationalmuseum, för att göra det möjligt att för Föreningens ledamöter framlägga de nya fynd som anträffats och för att kunna jämföra dem med de äldre. Alla de olika verksamhetsområden, som intressera Svenska Fornminnesföreningen, skulle härvid komma i betraktande: ej blott den förhistoriska fornforskningen samt kunskapen om minnena från<noinclude> <references/></noinclude> 069wzgfuvill63ip9bo9g0nofr0l10a 104 225535 657531 2026-08-29T12:23:42Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>medeltidens och senare tiders konst- och kulturhistoria, utan äfven allt det som hör till Folk-lore. I sammanhang härmed skulle Föreningens tidskrift hädanefter utgifvas i två eller flera mindre häften hvarje år, så att redogörelse för förhandlingarna vid sammanträdena måtte så fort ske kan komna till ledamöternas kännedom. Styrelsen är öfvertygad om, att denna anordning skall visa sig vara till Föreningens fromma och bidraga till främjandet af forskningen på de olika arbetsfält, som ligga inom Föreningens område. {{c|<big>GUSTAF UPMARK.</big>}} {{högertext|<i>Oscar Montelius.</i>|5em}} {{Tomrad}} {{linje|8em}}<noinclude> <references/></noinclude> a49b4rpxlcftv5gmesixamhnblfz5jq 104 225536 657532 2026-08-29T12:45:16Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår 657532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Undertecknade, af Svenska Forminnesföreningen utsedde revisorer af Föreningens räkenskaper och förvaltning år 1897, få efter fullgjordt uppdrag härmed afgifva följande revisionsberättelse. {{c|<i>Debet.</i>}} Behållning från år 1896: Fasta fonden 2,505:— Öfrig behållning 138:34 2,643:34 Inkomster år 1897: 288 årsafgifter à 5 kronor 1,440:— 1 ständig ledamotsafgift 100:— Försålda häften af tidskriften och af Svenska konstminnen 182:30 Gåfva at sekreteraren, professor Montelius 100:— Räntor 97:50 1,919:80 Förskott af kassaförvaltaren 142:55 Kronor 4.705:69 {{c|<i>Kredit.</i>}} Utgifter under år 1897: Tidskriftens 28:e häfte 575:— Svenska konstminnen, 7:e häftet 798:47 Distribution och arvoden 626:79 Diverse 100:13 2,100:69 Behållning till år 1898: Fasta fonden: Allmänna Hypoteksbankens 4 % obligationer 2,000:— Deposition i Mälareprovinsernas Enskilda Bank 500:— Å annan räkning 105:— 2,505:— Summa kr 4,705:69 Då räkenskaperna voro ordentligt förda och med vederbörliga verifikationer försedda, få vi tillstyrka full ansvarsfrihet för skattmästaren, förste aktuarien doktor Karl Sidenbladh. Stockholm den 26 februari 1898. {{c|<i>Ax. Leijer.</i>{{em|15}}<i>Anton Blomberg.</i>}} {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hlac65dvai8ceawktwklciautqx1xjq 657536 657532 2026-08-29T13:45:43Z Gottfried Multe 11434 657536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Undertecknade, af Svenska Forminnesföreningen utsedde revisorer af Föreningens räkenskaper och förvaltning år 1897, få efter fullgjordt uppdrag härmed afgifva följande revisionsberättelse. {{c|<b>Debet.</b>}} Behållning från år 1896: Fasta fonden 2,505:— Öfrig behållning 138:34 2,643:34 Inkomster år 1897: 288 årsafgifter à 5 kronor 1,440:— 1 ständig ledamotsafgift 100:— Försålda häften af tidskriften och af Svenska konstminnen 182:30 Gåfva at sekreteraren, professor Montelius 100:— Räntor 97:50 1,919:80 Förskott af kassaförvaltaren 142:55 Kronor 4.705:69 {{c|<b>Kredit.</b>}} Utgifter under år 1897: Tidskriftens 28:e häfte 575:— Svenska konstminnen, 7:e häftet 798:47 Distribution och arvoden 626:79 Diverse 100:13 2,100:69 Behållning till år 1898: Fasta fonden: Allmänna Hypoteksbankens 4 % obligationer 2,000:— Deposition i Mälareprovinsernas Enskilda Bank 500:— Å annan räkning 105:— 2,505:— Summa kr 4,705:69 Då räkenskaperna voro ordentligt förda och med vederbörliga verifikationer försedda, få vi tillstyrka full ansvarsfrihet för skattmästaren, förste aktuarien doktor Karl Sidenbladh. Stockholm den 26 februari 1898. {{c|<i>Ax. Leijer.</i>{{em|15}}<i>Anton Blomberg.</i>}} {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a23vy7nwcpq7fov1kv2wbu4lqks2yij 104 225537 657533 2026-08-29T12:50:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Vid Föreningens allmänna möte den 28 februari 1898 valdes till <i>Ledamöter af Styrelsen:</i><br> {{em|5}}{{sc|Bergström,}} O. kapten,<br> {{em|5}}{{sc|Ekhoff,}} E., amanuens,<br> {{em|5}}{{sc|Kulle,}} J., artist,<br> {{em|5}}{{sc|Lilljekvist,}} F., arkitekt,<br> {{em|5}}{{sc|Montelius,}} O., professor,<br> {{em|5}}{{sc|Nordström,}} S., kanslisekreterare,<br> {{em|5}}{{sc|Salin,}} B., amanuens,<br> {{em|5}}{{sc|Sidenbladh,}} K., förste aktuarie, och<br> {{em|5}}{{sc|Upmark,}} G., intendent;<br> till <i>Suppleanter:</i><br> {{em|5}}{{sc|Boije af Gennäs,}} S., e. o. lektor,<br> {{em|5}}{{sc|von Ehrenheim,}} E., kammarherre, och<br> {{em|5}}{{sc|Lindegren,}} A., arkitekt; till <i>Revisorer:</i><br> {{em|5}}{{sc|Blomberg,}} A., amanuens, och<br> {{em|5}}{{sc|Leijer,}} A., kapten; till <i>Revisorssuppleant:</i><br> {{em|5}}{{sc|Folcker,}} E. G., amanuens. {{linje|8em}} Vid Styrelsens sammanträde samma dag återvaldes till <i>Föreningens</i> {{em|5}}<i>Ordförande:</i> intendenten {{sc|Upmark.}}<br> {{em|5}}<i>Vice Ordförande:</i> förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}<br> {{em|5}}<i>Sekreterare:</i> professor {{sc|Montelius.}}<br> {{em|5}}<i>Kassaförvaltare:</i> förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}} {{linje|8em}} {{c|<small>Stockholm 1898, Kongl. Boktryckeriet.</small>}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7mn3ltqt544tylh1dbpz10z54tbegey 104 225538 657534 2026-08-29T13:29:49Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">Årsberättelse<br> <small>afgifven af Svenska Fornminnesföreningens Styrelse<br>den 25 febr. 1899.</small></h2> Af Föreningens tidskrift utkom år 1898 det 29:e häftet, det tionde bandets andra häfte. Det 30:e häftet, som nu är färdigt, kommer att kostnadsfritt utdelas till alla de ledamöter af Föreningen, som betalt årsafgift för 1898. Föreningens tillgångar, som genom de stora kostnaderna för »Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen» samt för de senaste årens tidskrift blifvit mycket hårdt anlitade, medgåfvo ej att under 1898 påbörja något nytt häfte af »Svenska konstminnen». Emellertid har enligt Styrelsens beslut samtliga under nämnda år nyinvalda ledamöter af Föreningen utan särskild afgift erhållit det senast utgifna häftet af detta planschverk. Med stöd af 16 § stadgarna beslöt Föreningen vid senaste årsmötet, att något sommarmöte ej skulle hållas under år 1898 i landsorten. Däremot har Styrelsen utfört den i förra årsberättelsen omnämnda planen att icke endast vid årsmötet utan så ofta förhållandena det medgåfve bereda ledamöterna tillfälle att samlas i hufvudstaden för att meddela hvarandra resultaten af sina undersökningar och för att få kännedom om det vigtigaste nya, som på olika områden uträttats. Genom välvilligt tillmötesgående af riksantiqvarien har det blifvit möjligt att hålla dessa sammanträden uti Nationalmuseum, i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens lokal, hvarigenom sådana fynd, som förvaras i Statens Historiska Museum, kunnat för Föreningens ledamöter framläggas. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 92klacbmk8h9k6zpp57geesdwe3bucb 104 225539 657535 2026-08-29T13:43:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Utom vid årsmötet å Hotell Hamburger Börs, den 28 februari 1898, har Föreningen sammanträdt i Nationalmuseum den 19 oktober och den 12 december, hvarvid följande föredrag hållits. Den 28 februari af:<br> intendenten G. Upmark om »Skoklosters slott och dess byggnadshistoria» och<br> doktor E. Ekhoff om »Befästa kyrkor». Den 19 oktober af:<br> kandidat S. Ambrosiani om »Sorunda kyrka i Södertörn»;<br> kandidat G. Upmark om »Sorunda kyrkas nyupptäckta väggmålningar»;<br> doktor B. Salin om »De bildliga framställningar af Sigurdssagan, som finnas i Sverige, Norge och England»; samt<br> professor O. Montelius om en nyligen i trakten af Båstad i Skåne funnen yxa af tunn brons gjuten öfver en kärna af lera. Den 12 december af:<br> docenten O. Almgren om »Andvändningen af vissa fornsaker från bronsåldern»;<br> doktor B. Salin om »De på kontinenten funna fornsakstyper, som hafva runinskrifter»; samt<br> professor O. Montelius om »Nordiska minnen på den mellan England och Irland belägna ön Man». Vid sistnämnda sammanträde hade Föreningen glädjen att som gäster se närvarande magister A. Hackman från Helsingfors och assistenten G. Sarauw vid Nationalmuseet i Kjöbenhavn. Det liftliga intresse som Föreningens ledamöter visat för dessa sammanträden ger Styrelsen anledning hoppas, att de verkligen skola visa sig vara till gagn för Föreningen och för arbetet på de olika forskningsområden, som Föreningens verksamhet omfattar. Styrelsen ämnar derför äfven under innevarande år anordna sådana sammanträden, så ofta det låter sig göra. Under året har Styrelsens mångårige ledamot artisten Jakob Kulle aflidit. {{c|<big>GUSTAF UPMARK.</big>}} {{högertext|<i>Oscar Montelius.</i>|5em}} {{Tomrad}} {{linje|8em}}<noinclude> <references/></noinclude> ddtdv5c3erxjhdb3q9gjhyb1zbrhfzz 104 225540 657537 2026-08-29T13:57:20Z Gottfried Multe 11434 /* Ofullständigt */ Tabell återstår 657537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Af Svenska Fornminnesföreningen utsedde att granska 1898 års räkenskaper och förvaltning få vi efter fullgjordt uppdrag härmed afgifva följande revisionsberättelse. Räkenskaperna utvisa: {{c|<b>Debet.</b>}} Behållning från år 1897: Fasta fonden 2,605:— Inkomster år 1898: 326 årsafgifter à 5 kronor 1,630:— 1 ständig ledamotsafgift 100:— Försålda häften af tidskriften och af Svenska konstm. 122:77 Gåfva at sekreteraren 100:— Till illustrationer af frih. Nordenfalk 20:— Räntor å obligationer och deposition 97:50 2,070:27 Förskott af kassaförvaltaren 130:86 Summa kr. 4.805; 73 {{c|<b>Kredit.</b>}} Utgifter under år 1898: Tidskriftens 28:e häfte 1.160:23 Tidskriftens 29:e häfte 91:62 Annat tryck 27:- Distribution, postafgifter och arvoden 616:55 Diverse 62:76 1,958:18 Återbetalning af det af kassaförvaltaren år 1897 lämnade förskott 142:55 Behållning till år 1899: Fasta fonden: Allm. Hypoteksbankens 4 % obligationer 2,000:— Deposition i Mälareprov:s Ensk. Bank 500:— Å annan räkning 205:— 2,705:— Summa kr 4,805:73 Som räkenskaperna blifvit förda med ordning och noggrannhet och inkomster och utgifter öfverensstämma med verifikationerna, få vi tillstyrka full ansvarsfrihet åt styrelsen och kassaförvaltaren för år 1898. Stockholm den 24 februari 1899. {{c|<i>Ax. Leijer.</i>{{em|15}}<i>Anton Blomberg.</i>}} {{linje|8em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mde4xgrw6bzzisepzo8r6kzinh5z43n 104 225541 657538 2026-08-29T14:04:23Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 657538 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>Vid Föreningens allmänna möte den 27 februari 1899 valdes till <i>Ledamöter af Styrelsen:</i><br> {{em|5}}{{sc|Bergström,}} O. kapten,<br> {{em|5}}{{sc|Ekhoff,}} E., amanuens,<br> {{em|5}}{{sc|Lilljekvist,}} F., slottsarkitekt,<br> {{em|5}}{{sc|Lindegren,}} Agi., slottsarkitekt,<br> {{em|5}}{{sc|Montelius,}} O., professor,<br> {{em|5}}{{sc|Nordström,}} S., kanslisekreterare,<br> {{em|5}}{{sc|Salin,}} B., amanuens,<br> {{em|5}}{{sc|Sidenbladh,}} K., förste aktuarie, och<br> {{em|5}}{{sc|Upmark,}} G., intendent,<br> till <i>Suppleanter:</i><br> {{em|5}}{{sc|Kruse,}} J., amanuens,<br> {{em|5}}{{sc|Leijer,}} A., kapten,<br> {{em|5}}{{sc|von Ehrenheim,}} E., kammarherre, till <i>Revisorer:</i><br> {{em|5}}{{sc|Folcker,}} E. G., amanuens, och<br> {{em|5}}{{sc|Berggren,}} E. W., byggmästare, till <i>Revisors-Suppleant:</i><br> {{em|5}}{{sc|blomberg,}} A., amanuens. {{linje|8em}} Vid Styrelsens sammanträde samma dag återvaldes till <i>Föreningens</i> {{em|5}}<i>Ordförande:</i> intendenten {{sc|Upmark.}}<br> {{em|5}}<i>Vice Ordförande:</i> förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}}<br> {{em|5}}<i>Sekreterare:</i> professor {{sc|Montelius.}}<br> {{em|5}}<i>Kassaförvaltare:</i> förste aktuarien {{sc|Sidenbladh.}} {{linje|8em}} {{c|<small>Stockholm 1899, Kongl. Boktryckeriet.</small>}}<noinclude> <references/></noinclude> j8htuucc3lfok270mrfzogtd9jz5fd9 104 225542 657543 2026-08-29T14:43:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657543 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|41}}</noinclude>småbestyr. Till Hammerfeldts lärdomar lyssnade jag däremot gärna och ådagalade en eftergivenhet som dock icke förbjöd hemlig kritik. Han lät mig arbeta strängt; verkliga förhållandet var (och varken han eller jag var omedveten därom) att hans krafter började svika honom; åldern hade icke böjt, men den hotade att krossa honom; han kunde blott hoppas på att ännu en kort tid få stå vid min sida för att överföra sina principer och åsikter på mig. Till en viss grad uppnådde han sitt mål, men hans framgång var begränsad och hans lärdomar hos mig angripna av något som jag icke kan giva annat namn än temperamentets modernisering uti mig, vilken ingen traditionens kraft förmådde helt och hållet förstöra eller kväva. Det var ett nöje för mig att sällskapa och resonera med frisinnade politiker och journalister som började att umgås på hovet så fort ryktet om mina tendenser spred sig. Jag blev medelpunkten och föremålet för en tävlan mellan högern och vänstern, mellan de konservativa och liberala partierna eller för att använda de namn som nämnda grupper sinsemellan gåvo varandra, mellan det reaktionära och omstörtningspartiet. Utan tvivel kommer allt detta en gång att skildras av någon skicklig och om möjligt opartisk historieskrivare. För dessa personliga memoarer har det huvudsakligen att tacka den tillfälliga omständigheten att, under det att min mor utgjorde den sociala medelpunkten i det ortodoxa partiet och i denna sin egenskap gav Hammerfeldt en god hjälp, samlades det kätterska partiet kring grevinnan von Sempach. Hennes man ansågs icke vara något annat än en god soldat, en person av hög rang och en öm äkta man; genom sina egna talanger och sin egen tjusningskraft hade denna ovanliga kvinna, ehuru främling, själv förvärvat sig en framskjuten ställning och stort inflytande. Genom henne hade ny glans kommit över Forstadts politiska salonger, men själv talade hon aldrig politik. Framstående män diskuterade djupa hemligheter i hennes gemak. Hon nöjde sig med att tillfredsställa deras smak utan att anstränga deras intelligens eller söka tävla med dem i bevisföring. Genom att avstå från en tvivelaktig makt regerade hon enväldigt i sitt eget rike.<noinclude> <references/></noinclude> r5jzfxbmsjy6igr9ywat3ae49pl2cck 104 225543 657544 2026-08-29T14:45:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657544 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />42</noinclude>Det var genom att studera henne som jag först lärde mig hur långt en kvinnas inflytande kan sträcka sig, hur det samlar och bevarar sin styrka genom att stanna inom sina egna landamären och icke kämpa för främmande erövringar. Männen i prinsessans parti, alltifrån Hammerfeldt och nedåt, blevo stundom otåliga över hennes förslag och försök att härska; grevinnans vänner märkte aldrig att det gavs dem några impulser och inbillade sig att det var de som styrde. Min övertygelse är att den gamle fursten var nästan ensam om att genomskåda hemligheten med den makt som hans förtjusande fiende verkligen utövade, liksom han även såg hur långt den sträckte sig. De stodo på mycket god fot med varandra. — Madame, sade han en gång till henne, ni skulle kunna övertyga mig om vad som helst, om jag inte vore för gammal. — Vad, furste! utbrast hon — ni vill väl aldrig påstå att ni blivit för gammal till förståndet? — Nej, grevinna, till mina känslor, svarade han leende. Hennes svar var en rodnad. Detta berättades mig av Wetter, en ung och mycket begåvad journalist, som en gång givit mig lektioner i filosofi och med vilken jag stiftat vänskap, oaktat hans ultra-radikala politiska åsikter. Han påminde mig då och då om min forne informator, Geoffrey Owen, men hans entusiasm var av ett torrare slag; icke mänsklighet utan den abstrakta idéen om framåtskridande var det som inspirerade honom; icke upphävandet av det individuella lidandet, utan utförandet av hans egna glänsande idéer i de politiska kretsarna var det hopp som eggade honom. Därtill kom en stark tillsats av personlig ärelystnad och en ännu starkare av mänskliga lidelser. Till min icke ringa förvåning visade Hammerfeldt ingen oro över min vänskap med honom. Då jag en gång skämtade med fursten därom, svarade han: — Wetter tilltalar bara ert förstånd, sire. I det avseendet är jag icke rädd nu. I sitt svar förnekade han en anledning till bekymmer, men gav en antydan om ett annat. Det skall säkerligen icke väcka någon överraskning, då jag om-<noinclude> <references/></noinclude> ln4br16e6nghteuu672tvxnc5m52a97 104 225544 657545 2026-08-29T14:48:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|43}}</noinclude>talar att jag hade förnyat min gamla bekantskap med grevinnan von Sempach och varit på en middag i hennes hem. Ja, än mer, det blev mig en vana att gå på hennes mottagningar om onsdagarna; denna kväll voro medlemmar av alla partier välkomna, och samlingen skedde under sken av att vara strängt icke-politisk. Strängt icke-politiska voro även de visiter jag gjorde i kvällsskymningen, då hon i minnet återkallade våra första sammanträffanden, våra tankar om varandra, de blickar vi växlat, och lockade mig att tala om min barndom. Dylika saker tilltalade icke blott förståndet hos en nittonårs yngling, då de utgingo från en vacker tjuguåttaårig kvinnas läppar. Jag nalkas nu en mycket vanlig händelse; men då det gällde mig blevo dess framskridande och resultat betydligt modifierade och inskränkta. Där var den politiska ställningen, som hotfull hägrade för den oroliga högern; där var kampen om ett intimare inflytande över mig, uti vilken min mor satte in alla sina krafter, och där var den för mig ständigt skymtande, sällsamma, otydliga bilden av det obevekliga ödet, bärande de med detsamma så oförenliga dragen av Elsas babyansikte. Allt detta upptog största delen av mina tankar under den första tiden av min vänskap med grevinnan, då jag dolde för mig själv såväl som för henne och alla andra att jag någonsin skulle kunna komma att eftersträva något mer än hennes blotta vänskap. När de första utvecklingsskedena voro genomgångna, kom en tid då hemligheten ännu bevarades för alla utom mig själv och varunder jag kände ett jubel, som ej stod till att kuva, samt en fasa och en blygsel, som plågade, därför att de ej fingo råda. Men likväl gick jag oftare och oftare till henne. Jag hade ingen ond avsikt, nej, ingen avsikt alls med mina besök; jag kunde helt enkelt bara inte hålla mig borta, Hon ensam kunde tillfredsställa mig; hos henne ensam tycktes allt hos mig — tankar, känslor, ögon och öron — finna någon orsak till verksamhet och ett värdigt användande av sina krafter. Allt annat, som förut givit min hjärna sysselsättning, bleknade bort och gjorde sig allt mera sällan påmint hos mig; jag uppgav allt motstånd och lät mig flyta<noinclude> <references/></noinclude> 8tuets793o7z0l1fdj2ohfrs8hb4fop 104 225545 657546 2026-08-29T14:50:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />44</noinclude>med strömmen. Och dock var jag aldrig fullkomligt glömsk eller blind för vad jag gjorde; jag visste att vänskapen undergått en förvandling, fast jag ännu icke ens för mig själv kunde kalla den kärlek; och snart förstod jag även att andra i slottet, i salongerna, på tidningsbyråerna, kanske till och med på gatorna kallade den icke kungens vänskap eller kungens kärlek, utan kungens dårskap. Men icke ens då kunde jag helt och hållet frigöra mig från min objektiva syn på mig själv. En kväll sutto vi i skymningen framför elden, hon lekande med en liten ljusskärm, medan hon lät lågorna fritt färga sitt ansikte och starkt framhäva de känsliga, leende läpparna och de på uttryck så skiftande ögonen. Hon hade bett mig att gå, och jag hade icke gjort det; varpå hon lutade sig tillbaka i stolen och, efter ett förebrående ögonkast på mig, ihärdigt fäste sin blick på den glänsande skospetsen, som vilade på gallret. Med detta önskade hon uttrycka att hon icke ville tala mera med mig; att hon, eftersom jag icke hade någon anledning att stanna längre, ansåg mig redan vara gången. Då greps jag av ett plötsligt begär att tala. Jag vet icke vad jag hoppades eller varför jag i detta ögonblick bröt den tystnad jag själv ålagt mig. Men jag berättade henne om det täcka, knubbiga lilla barnet på Bartenstein. Och medan jag talade betraktade jag henne uppmärksamt, men hennes ögon förirrade sig icke för ett ögonblick från hennes tåspets. Nåja, hon hade heller aldrig sagt ett ord, som röjt något intresse för dylika saker; och icke heller jag hade gjort mig skyldig till stort mer än blickar, och antydningar och det att jag kommit. — Det är som om de ville gifta mig med Toté, slutade jag. Toté var det smeknamn varmed vi tilltalade hennes egen åttaåriga dotter. Grevinnan bröt sin egensinniga tystnad, men ändrade icke riktningen av sina ögon. — Om Toté vore av passande börd, sade hon ironiskt, skulle hon vara alldeles lagom för er vid den tid då ni båda äro fullvuxna. — Och ni skulle bli min svärmor? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 00965tzmw8t1uu598gyhgzfmlt3t8ny 104 225546 657547 2026-08-29T14:54:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|45}}</noinclude>— Ja, men jag skulle vara för gammal att besvära er. Jag skulle bara sitta i mitt hörn i solen. — Solen är alltid där ni är. — Åh, var inte så artig, sade hon med en plötslig darrning i läppen. Då är jag tvungen att stiga upp och niga, och det vill jag inte. För resten borde ni inte förstå er på att säga sådana där saker, eller hur, Cæsar, — vad tycker ni själv? Cæsar var mitt — skall jag säga smeknamn — använt endast då vi voro ensamma eller tillsammans med greve Max, skämtsamt satiriskt. Det blev tyst en stund. Slutligen såg hon på mig. — Inte gången än? sade hon med en höjning på ögonbrynen. Vad skall prinsessan säga? — Jag går när jag vill, sade jag harmsen över frågan — såsom det varit hennes avsikt att jag skulle bli. — Ja. Åtminstone inte när jag vill. Våra blickar möttes. Plötsligt rodnade hon och förde skärmen mellan sitt anlete och mig. En berusande känsla av ungdomlig triumf genomströmmade mig; med denna rodnad hade hon betalat sin första tribut till mig som man; gården var liten, men dess innebörd var som myrrha och rökelse för mig. — Jag trodde att ni kom hit för att tala om Wetters motion, anmärkte hon efter ett par ögonblick med lägre röst än vanligt. — Åt skogen med Wetters motion! sade jag. — Jag är mycket intresserad av den. — Just nu? — Ja, till och med just nu, Cæsar. — Hammerfeldt tycker inte om den, sade jag. — Ah, då är saken avgjord, förstås. Då ställer ni er naturligtvis emot oss! — Varför naturligtvis? — Ni gör väl allt vad fursten säger åt er, eller hur? — Ja, såvida inte någon ännu mäktigare förbjuder mig det. — Vem är mäktigare — utom Cæsar själv? Jag svarade icke, men steg upp och gick över spiselmattan fram till henne. Hur väl jag minns hela rummets utseende och intrycket av det på mig. Hon låg till-<noinclude> <references/></noinclude> niibvg849lkyty7qb1ko0ikcfihf0jf 104 225547 657548 2026-08-29T14:59:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />46</noinclude>bakalutad i en låg, ljusblå, stoppad stol; eldskenet som för tillfället var förbjudet att belysa hennes ansikte, lekte på handen med skärmen och övergjöt dess vita hudfärg med en varm rodnad. Jag kunde se hur hennes hår glänste i det fantastiska, oroliga ljuset från de ömsom uppflammande, ömsom sig sänkande lågorna. Och mitt eget inre var i uppror av själsspänning och försagdhet. — Mäktigare än Cæsar? frågade jag med en darrning på rösten. — Kalla inte er själv Cæsar. — Varför inte? Hon tvekade en sekund innan hon svarade. — Därför, sade hon sakta, att ni inte får göra narr av er själv. Jag får skratta åt er, men ni får det inte. Jag förundrade mig över orden, tonen och den märkvärdiga osäkerheten i det för övrigt av hennes vanliga glättiga oförskräckhet präglade yttrandet. Men i nästa ögonblick gav hon ett skäl för sitt förbud. — Ni är så tokig, att ni inte får skratta åt er själv. Och Cæsar, om ni stannar längre, eller — kommer snart igen — skola andra människor göra narr av er. Ännu i dag vet jag icke om det var hennes mening att giva mig en verklig varning eller slå an ett ackord som måste upplösas i trots. — Om tio tusen andra skratta, vad tror ni att det gör mig? De våga bara skratta bakom min rygg, sade jag. Hon skrattade mig mitt i ansiktet; skärmen föll, och hon skrattade högt. — Cæsar, Cæsar! sade hon sakta. Jag kände mig underbart lycklig i min förvirring. Den stora tjusning hon utövade på mig var i dag mindre än någonsin förr uppblandad med den känsla av omogenhet, som hon framför alla andra tvingade mig att erfara. I dag var hon själv icke fullkomligt lugn, icke herre över sig själv utan strid, utan sina ögonblick av svaghet. Det oaktat såg hon nu åter lugn ut, och hennes ögon uttryckte ingenting annat än munterhet. Hon tycktes ha glömt bort att hon ansåg mig vara gången, Jag vågar säga att jag icke förekom henne mer än mig själv såsom en vanlig pojk-<noinclude> <references/></noinclude> a8djsbpoiz295b9qabj0n9np47kdz47 104 225548 657549 2026-08-29T15:02:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|47}}</noinclude>spoling; ju mer jag glömde bort vad som var ovanligt hos mig, ju mer tror jag att hon kom ihåg det; min förgätenhet tjänade till att framhålla hennes triumf. — Och prinsessan? frågade hon alltjämt skrattande, men nu åter litet nervöst. Min hänförelse, som gjorde mig begiven på odygd, drev mig i förening med min nyfikenhet till ett vågstycke. — Jag skall säga prinsessan att jag kysst er, sade jag. Grevinnan satte sig plötsligt upp i stolen. — Att jag kysst er — flera gånger, fortfor jag. — Hur vågar ni? utbrast hon viskande och hennes ansikte blev flammande rölt i eldskenet. Min lilla list var en seger. Jag började skratta, — Åh, om hon frågar mig när, tillade jag, skall jag naturligtvis tillstå att det var för tio år sedan. Blicken i min vackra värdinnas ögon uttryckte en blandning av känslor, då hon åter sjönk tillbaka i sin stol; hon var ond över fällan, fann det lustigt att ha låtit fånga sig i den och hade ännu ej kommit ifrån sin förvirring, icke fullt övertygad som hon var att förklaringen på mitt djärva yttrande räckte till för allt vad det innebar, samt kanske icke heller angelägen om att alltför grundligt låta övertyga sig därom. En lång paus följde. Min blyghet hindrade mig från att gå ännu längre. Vad som hänt denna afton tycktes mig nog; jag hade gjort en början — att gå vidare skulle kanske vara att riskera allt. Jag stod just i begrepp att taga avsked, då hon såg upp igen. — Nå, Wetters motion — hur blir det med den, Cæsar? sade hon. — Ni vet att jag inte kan göra något. — Skulle Cæsar inte kunna göra något? Om det bleve bekant att ni gynnade den, skulle minst femtio röster ändras. Hennes ansiktsuttryck var ivrigt och spänt. Jag såg ned på henne och smålog. Hon rodnade igen och utropade hastigt: — Nej, nej, tänk inte på det, åtminstone inte i kväll. Jag antar att mitt leende låg kvar, och kanske var<noinclude> <references/></noinclude> g0w8gl1d0sifjf3gfbv8dxfp5yu1slf 104 225549 657550 2026-08-29T15:04:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />48</noinclude>det icke egentligen glatt. Det retade och förbittrade henne. — Jag vet, varför ni småler så där, utbrast hon. Och när jag var vänlig mot er som barn, ville jag väl också ha någonting av er, kan jag tro, eller hur? Hon hade läst den tanke, som ovillkorligen uppstått hos mig; och att hon blev så lidelsefullt ond över den, nästan övertygade mig om dess orättvisa. I nästa ögonblick sköt jag den ifrån mig och kom endast ihåg hennes forna impulsiva vänlighet. Jag sträckte fram båda mina händer och fattade hennes. Hon lät mig hålla dem för en sekund och drog därpå med ett något tvunget skratt bort dem. — Ni är för ung att tråkas ut med motioner, sade hon, och för ung för — för allt möjligt annat också. Seså, gå nu, och tänk inte mera på mig med mina motioner och mina rynkor. — Era rynkor! — Ah ja, om jag inte har nu så har jag väl om några år; vid den tid då ni är färdig att gifta er med Elsa. Hon hade rest sig upp medan hon talade och stod nu framför mig. Det var plötsligt som om jag fått en ny syn på hennes skönhet; dess tilländagående, som redan hägrade för henne, syntes mig avlägset och omöjligt. Därför att det ännu icke var nära överdrev hon dess närhet; därför att det var oundvikligt ville jag själv icke se det. Och vem kunde för övrigt tänka därpå, när man såg henne i denna stund? Vem, utom hon själv, vid åsynen av min ungdom? — Ni skulle snart vara gammal och ful? frågade jag skrattande. — Ja, snart. För er kommer det att synas mycket snart. — Och vad är moralen? sade jag. Hon skrattade tvunget under det hon vred och vände på skärmen i sin hand. För ett ögonblick såg hon upp på mig, därpå lät hon åter blicken sjunka mot golvet. — Ett kort — och glatt liv? viskade hon. Min hand flög åter ut mot henne; hon tog den, kastade en skalkaktig blick på mig och gjorde<noinclude> <references/></noinclude> d1y9wgt72ctx0ap98z80k0dusvbknda 104 225550 657551 2026-08-29T15:26:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|49}}</noinclude>därpå en djup nigning liksom till ett ceremoniöst farväl. Men det var icke det jag hade menat, och nu var det min tur att skratta. — Fast inte är jag gammal — ja, vad skall jag säga? — I morgon, tillade hon med en ostentativ blick på klockan. — Får jag komma i morgon? — Jag bjuder er aldrig. — Är ni hemma? — Det är inte min mottagningsdag. — Jag tycker bättre om en lycklig slump än en tarvlig säkerhet. Åtminstone är då ingen annan här. — Max, kanske. — Det tror jag inte. — Tror ni inte? Vad menar ni med det, Cæsar? Nej, jag vill inte veta det. Det var bestämt något impertinent. Skall ni gå nu? — Ja, svarade jag, när jag har kysst er hand. Hon sade ingenting, men räckte mig den. Ett leende lekte kring hennes läppar, men det föreföll mig som om det låg ett uttryck av smärta i hennes ögon. Jag tryckte hennes hand till mina läppar och gick utan ett ord vidare. Då jag stängde dörren hörde jag henne kasta sig tillbaka i stolen med ett underligt ljud, till hälften skrik, till hälften suck. Fort och tyst lämnade jag huset; ingen tjänare tillkallades för att följa mig ut. Så gick jag ett litet stycke framåt gatan till det hus, där Wetter bodde. Jag hade givit befallning om att mitt ekipage skulle. hämta mig hos denne, men det hade ännu icke kommit. Att låta det bli känt att jag besökte Wetter var att påtaga sig klandret för en mindre oförsiktighet för att dölja en större. Deputeraden var hemma, sysselsatt med att skriva i sitt arbetsrum, och mottog mig med en beundransvärd okunnighet om varifrån jag kom. Jag befann mig ännu i ett tämligen upprört tillstånd och var glad att få sitta tyst och röka, medan han livligt och flytande pratade om allmänna angelägenheter. Han var helt och hållet upptagen av sin motion och förklarade betydelsen med den för mig med en min, som om han önskade att jag skulle riktigt förstå dess mening och syfte, för att sedan<noinclude> <references/> {{ph|K. S. 4}}</noinclude> e9gxbmwwsc6w1d9h4p6xa4rifw4f0bb 104 225551 657552 2026-08-29T15:28:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />50</noinclude>kunna fritt begrunda den. För svårigheterna blundade han icke. — Naturligtvis ha vi fursten och hela det reaktionära partiet emot oss, sade han. Men ers majestät tillhör inte något parti. — Nej, inte ens ert ännu, anmärkte jag skrattande. Också han skrattade i sin tur, otvunget och muntert. — Jag är en dålig intrigmakare, sade han. Men jag vet inte varför det skulle vara mera orätt att ni hör mina åsikter än Hammerfeldts. I detsamma inträdde betjänten och anmälde att min vagn var kommen. Wetter följde mig till den. — Jag lovar att inte säga ett ord om min motion, om ni vill göra mig den äran att komma igen, sire, sade han, i det han öppnade vagnsdörren. — Jag vill gärna komma igen, jag tycker om att höra er tala om den, svarade jag. Hans bugning och leende uttryckte absolut ingenting annat än vördnadsfull tacksamhet och förbindlighet. Och likväl visste han att han hade mer att tacka sitt hus' läge för mitt besök än mitt intresse för hans förslag. Delvis såg jag ganska klart redan vid denna tidpunkt. Det var Wetters och hans vänners plan och förhoppning att kunna krossa Hammerfeldts makt och vinna ett politiskt inflytande över mig. Hammerfeldts politiska herravälde ansågs av dem grundat på personlig makt — något som de måste se till att kunna tävla med honom i. De behövde icke söka länge efter sitt verktyg. Grevinnan von Sempach fanns nära till hands — en vacker kvinna, det bästa vapnet av alla i en dylik kamp. Det var henne de sköto framför sig mot fursten i den strid, uti vilken jag utgjorde bytet. Allt detta visste jag, mot allt detta var jag på förhand varnad och beväpnad. Vetskapen gav trygghet. Men det var något mer än det, och här blottställdes säkerheten på grund av bristande kunskap. Vad var hennes avsikt? Vilken var hennes roll, icke sådan som den syntes dessa av egna intressen upptagna politici, utan den som hennes hjärta anvisade henne? Och här greps jag av den spänning som födes av oviss-<noinclude> <references/></noinclude> ad6urqku8sums52tafp1rznjd714w8i 104 225552 657553 2026-08-29T15:30:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|51}}</noinclude>heten, av den ungdomliga otåligheten, den sårade fåfängan, av min gamla längtan efter den kärlek som mitt liv hade givit mig så litet av. Var jag även för henne blott ett trumfkort i politikens spel, ett verktyg, som hon, det skickligaste verktyget, måste forma och spetsa, innan det kunde bli till gagn? Jag försökte säga mig det och uppresa en barrier av vetskapen därom. Men var det sant alltsammans? Då jag påminde mig hennes blickar och tonfall, hennes ord och tvekan, kunde jag icke tro det. Det var något mer, vad visste jag icke. Och även om det icke hade varit något, höll jag nu på att falla så djupt i passionens avgrund att min hjärna korsades av den tanken att själv taga, då jag gav, samt fordra min lön, om jag tillät att man drog nytta av mig. Under ett uppror av dylika tankar som jag i ena ögonblicket klängde mig fast vid för att i det nästa jaga ifrån mig, plötsligt ovillig och rädd för en plan som strax förut synts mig så lockande, tillbragte jag kvällen och natten. {{linje|5em}} <section end=kap05 /> <section begin=kap06 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">VI.<br /><b>Ett politiskt avtal.</b></h2> Några dagar därefter meddelade min mor mig att Victoria och hennes man föreslagit att göra oss ett längre besök. Och jag kunde icke göra någon invändning däremot. Prinsessan Heinrich uttryckte sin förmodan att jag skulle bli glad att få träffa Victoria igen och ha nöje av William Adolphus' sällskap. Inom mig tolkade jag dock hennes ord så som menade hon att Victoria möjligen skulle kunna ha något inflytande över mig, fast min mor icke hade något, och att William Adolphus skulle vara ett nyttigare umgänge för mig än min grevinnas och Wetters och sådant slödders. Men det var mig omöjligt att betrakta William Adolphus såsom en person hos vilken jag kunde hämta väckande tankar, och vad<noinclude> <references/></noinclude> 10i446khsurseszssfzgxu34y81hnxq 0 225553 657554 2026-08-29T15:31:20Z Thuresson 20 Kap 5 657554 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Kungens spegel 1915.djvu" from=42 to=53 fromsection="kap05" tosection="kap05" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Kungens spegel|05]] pai59bqn53gy1zh6sq2kk8so42c1yvn 104 225554 657555 2026-08-29T19:39:41Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 657555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|143}}{{linje}}</noinclude>stadens ålder, belägenhet, öde, flyttning, tilstånd, &c. Han nemnner ock, at här i staden hafwa warit vti Påwedömets tid twenne <b>kloster</b>, om hwilka man ock här wil som kortast anföra, hwad man om them hafwer kunnat här och ther finna, ehuru ringa thet ock är. Och hafwa klostren i Calmare, warit thesse, som nu följa. {{ant|I.}} <b>BRÖDRA</b>- eller <b>MUNKE-KLOSTRET</b>, nemligen <b>Swart-bröders</b> eller <b>predikemunkars</b>, af {{ant|S. Dominici}}-orden. Thetta är thet äldre här i staden; thy thet är funderadt och rundeligen begåfwadt år 1232 och the följande af <b>K. ERIK Eriksson</b>, then <b>Läspe</b> eller <b>halte</b>, och thet efter Biskopens i Linköping, <b>Laurentii</b>, inrådande och pådrift. På hwad plats i gambla staden thetta kloster warit belägit, kan nu ingen wisa; ej heller finner man igen hwad {{ant|testamente}} eller gåfwor hit blifwit giorde; vndantagno at Hertigarna <b>Erik</b> och <b>Waldemar</b> gåfwo åt thessa {{ant|Dominicanis}} eller Swartmunkar 20 mark penningar i thet {{ant|testamente,}} som the giorde i Nyköpings torn {{ant|d. 20 Jan.}} 1318. Förrvt hade Herr <b>Magnus Johansson</b> {{ant|testamenterat}} them 9 mark {{ant|d. 1 Aug.}} 1293, och Vplanda-Lagmanen, <b>Börge Pedersson</b>, 20 mark penningar efter sin Fru, {{ant|d. 24 Febr.}} 1314. En Calmarbo, wid namn <b>Anders Krof</b>, hafwer år 1441, på Wårfru-afton, in för sittande råd, til thetta Brödra-kloster gifwit en fierding af sin gård. Hwaraf man åt minstonne thet kan<noinclude> {{huvud||K|sluta}} <references/></noinclude> 8vc06x5dz8bodjov7e3pn7tlknz2z7h 104 225555 657568 2026-08-30T09:03:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|280|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>ebenholts och värt 2000 kronor, han upptäcker, att det var av färgad lönn. Allt har varit färgat i det huset; där har passerat så mycket, att det var tid, att det fick rökas ut. Och »Främlingen» beger sig åter ut i världen för att försvinna i självvald ensamhet, mänskligheten har han haft nog av: »Man skulle kunna lägga ett rep om halsen på hela släktet, om man ville vara rättvis, men det vill man inte! Det är ett rysligt släkte, fula, svettiga, stinkande; orent linne, smutsiga strumpor med hål på, kylknölar, liktornar, usch! Nej, då är ett blommande äppelträd mycket vackrare; se på liljorna uppå marken, det är som de inte var hemma här, och känn hur de dofta!» ''Spöksonaten'' verkar nästan som ett musikdrama av fantastisk lyrisk art. Men det är fängslande genom sina fantasifulla scener och gripande genom sin ohyggliga hemskhetsstämning. Huvudpersonen ären direktör Hummel, en procentare, ett skadedjur, som trots sina åttio år ännu är i besittning av en fenomenal livskraft och alltjämt använder den för att sprida förödelse. Det är en vampyrnatur som kaptenen i »Dödsdansen». Han inmänger sig överallt, lurar som spindeln i sitt nät på ett ögonblick, då flugan fastnat, för att skynda fram och suga dess blod. Höjdpunkten når dramat i »spöksupéen», det aftonsamkväm, vid vilket alla dessa gamla människor samlas, tigande eller ljugande för varandra och dock oskiljaktigt förenade genom sina laster och brott. Liksom i »Dödsdansen» kretsar Strindberg i alla dessa dramer kring ondskans problem. Vampyrgestalten återvänder gång på gång (i »Spöksonaten» t. o. m. två gånger, dels i Hummels, dels i köksans gestalt). Han avslöjar den vasst och obarmhärtigt, men när han slutligen drar för täcket, sker det alltid som i »Dödsdansen» med några medlidsamma ord. »De veta icke, vad de göra.» Människan kan ej skilja på gott och ont, hon drives framåt av sina lidelser, är förblindad av sin dumhet. Med stor styrka framhålles detta ännu en gång i ''Pelikanen'', det mest dramatiska av dessa småstycken, ett katastrofdrama med Medeamotivet i modärn form. Husfadern är nyss död, och<noinclude> <references/></noinclude> f74208yp2eqe6m564s6ani8xn0hdb0q 104 225556 657569 2026-08-30T09:06:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|281}}</noinclude>doften av karbol och granris fyller ännu rummen. Modern, dramats huvudperson, befinner sig i en nervös och förbittrad sinnesstämning, hon har inga pengar till husets behov, och minnet av den döde, som möter henne överallt i dessa rum, slår henne med skräck. Makarna ha alltid levat i oenighet. Sonen går halvdrucken, frysande och hungrig från rum till rum. Dottern och mågen hava just återvänt från en tre dagars bröllopsresa. Dottern har alltid stått på moderns sida, sonen på faderns. Familjen har levat högt utåt och slösat bort pengar på uteliv, men på samma gång har det i huset rått brist på det nödvändigaste. Man har ej haft råd att elda, och barnen ha aldrig fått äta sig mätta utan ha blivit sjukliga och degenererade. Det visar sig, att modern bedragit alla, stulit av hushållspengarna, svält barnen, för att tillfredsställa sin njutningslystnad och sin älskare, senare hennes måg. Det är det egendomliga med denna kvinna, att hon går som i en dröm. Hon uppträder och betraktar sig som en högst förträfflig husmor och maka. Men förtrollningen brister, sanningen börjar gå upp för henne. Sonen och dottern ställa sig emot henne, och även mågen gör uppror, då pengarna utebli. Denna teckning av moderns karaktär är originell och djup. Dramats avslutning är utomordentligt verkningsfull — sonen anlägger eld i köket, och när modern ser lågorna närma sig, hoppar hon ut genom fönstret, medan barnen brännas inne. I döden kastas liksom ett försoningens skimmer över den olyckliga familjens öden. De båda barnen känna sig lyckliga och befriade, när lågorna omvärva dem. Det är som på julafton, ropar Gerda, det är, som då skollovet börjar, ropar sonen, och i en dröm om mat och sommar segna båda till golvet. Det är intressant att se, med vilken förkärlek Strindberg använder eldsvådemotivet i sina dramer, som i »Inför döden», där han upptagit den gamla Kung Lear-historien om fadern med sina otacksamma döttrar, i »Brända tomten», i »Pelikanen». Det är, som om en renande eld måste gå fram över all denna jordens smuts och synd. »Nu brinner allt gammalt, allt gammalt ont och styggt och fult.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 02xz7b5760jpebe7x663a69axr75duk 104 225557 657570 2026-08-30T09:12:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657570 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|282|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude> {{c|{{större|'''III.'''}}}} I samklang med den nationalistiska strömningen på nittiotalet vände sig Strindberg åter till den historiska dikten och skapade en rad av dramer, ett helt galleri av svenska regenter: ''Folkungasagan, Erik XIV, Gustaf Vasa'' (1899), ''Gustaf Adolf'' (1900), ''Engelbrekt, Carl XII'' (1901), ''Kristina, Gustaf den tredje'' (1903), ''Sista riddaren'' (1908), ''Riksföreståndaren, Bjälbojarlen'' (1909); slutligen kan man även till denna serie räkna ''Näktergalen i Wittenberg'' (1903), som behandlar Luthers historia. Med dessa historiska skådespel fortsatte han den linje, som börjar med »Mäster Olof». De utmärka sig genom friskhet och originalitet i uppfattningen och nästan alltid av stort dramatiskt liv. Det var dessa stycken, av vilka flera spelades med stor framgång, som banade väg för Strindbergs växande popularitet vid sekelskiftet. Även i dessa dramer saknas icke de mystiskt religiösa idéerna. Okända makter härska över människorna, som måste böja sig med bävan och fruktan. Ty »de okända» äro avundsjuka och hämndgiriga. Ve den, som förhäver sig eller prisas lycklig — motgången är strax över honom. När Magnus i »Folkungasagan» kallas för frälsare och sonen Erik upphöjer hans förtjänster, är det strax slut med hans framgångar. Ryska hären segrar över den svenska, och den påvliga bannlysningen träffar hans huvud. Bistrare än den gamle Jehova utkräva dessa makter sin hämnd ej blott till tredje och fjärde led — nej, till sista ättlingen. Det ligger således en slags ödesteori bakom dessa dramer, som förbinder dem sinsemellan med ett osynligt band. Men denna ödesteori saknar den storhet, som präglar de antika tragödernas uppfattning. Makterna äro för småaktiga och för elaka. De räkna för mycket i detalj som en allt för knarrig biktfader. Ofta påträffar man i dessa dramer utförliga genealogier (»Gustaf Adolf», »Folkungasagan»), som påvisa släktskapen mellan de olika handlande. Här är det nämligen farligt att vara i släkt, ty fädernas missgärningar gå igen på barnen. Folkungaättens våldsdåd dra efter sig en ström<noinclude> <references/></noinclude> ohr19troyey3olaeaeos2j14jmhv8sf 104 225558 657571 2026-08-30T09:49:33Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{ppoem|start=stanza|end=stanza| : {{sp|Olle}}. Naj men ja har ai hårt alt dä, sum däu nå säger, Fast ja u ganske wäl dä stura lycku eger, At kenna hanum grant, han jär mei Win u Bror; Men undrar skreckli nå, at Han har bleit så stor. : {{sp|Johan}}. Gloim itta burt u kum, lett uss ta oa kosa Til Bryllaups, ja tror wist, at wörr dä lera rosa; Hailt sekurt fa wörr dar gutt stycke af an staik U miki annä mair, fyräuten danss u laik. : {{sp|Olle}}. Mei... 657571 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>{{ppoem|start=stanza|end=stanza| : {{sp|Olle}}. Naj men ja har ai hårt alt dä, sum däu nå säger, Fast ja u ganske wäl dä stura lycku eger, At kenna hanum grant, han jär mei Win u Bror; Men undrar skreckli nå, at Han har bleit så stor. : {{sp|Johan}}. Gloim itta burt u kum, lett uss ta oa kosa Til Bryllaups, ja tror wist, at wörr dä lera rosa; Hailt sekurt fa wörr dar gutt stycke af an staik U miki annä mair, fyräuten danss u laik. : {{sp|Olle}}. Mei Bror! hwa snakar däu? hwad jär häd däu wilt gära? Wilt däu at wörr sku ga u folcki så biswära? Naj Bror ja älskar dig, fuck sagt, af hiertens grund, Men inte gar ja deit, just sum an sulten hund. : {{sp|Johan}}. Nå aldrig tänckte ja at däu så dum skud' wara, Um wörr nå laupe deit, hwa har häd fyr an fara: Häd jär oa goda Win, sum Bräudgum jär i dag, Kum, kum man Olle däu, häd tager nuck gutt lag. : {{sp|Olle}}. Til Bryllaups ga, mei Bror, häd kustar miki pengar För dar jär Späleman, sum skal fyr seine strengar Ha full bitalning um, han spälar mä fyrstand; Man matta pa sleikt weis, äutrecka milder hand. : {{sp|Johan}}. Wörr jära äfwen u bekanta nuck mä Bräudi, Sum nå i issen stund har pa si haila skräudi, Hwa ha wörr da fyr nöd, ner dair uss se mä lust? A lett uss laupe deit u gloima burt all pust. : {{sp|Olle}}. Men Bror, häd war dock skam um wörr skud' gloima Presten, U Kokarkunu så, u Kluckaren fyr resten, Dair hade wist årsak, at haugt fyrtroita häd Um wörr ai nåken slant på taflu ofra mäd. : {{sp|Johan}}. Däu mainar wist at dair än halda gamla tradi, Nai alt i hopa jär lagt af i issen Stadi. Dair bräuka inte sleikt sum däu har snaket um, För hjär jär annän skick, tro mi ja jär ai dum. : {{sp|Olle}}. Wel an, Bror Johan da, nå wil ja mä di ganga, Um wörr fyr så gutt kaup ätt gästabäud kan fanga; Ja lauper dreistut in i issa Bräude häus, Fast ja olerdur jär u ai kan bräuke kräuss. : {{sp|Johan}}. Ä leiti kausa groit, dair genna at uss gifwa, Ukyt, u leite mialk, u smyr, u ustaskifwa, Ätt stycke staikter gas, u an säup Brennewein, An goder kanna öhl, sum smakar miki fein. : {{sp|Olle}}. Kum nå så ga wörr in u setta alt pa seida, Sum uss kan hindra, att wörr än sku lenger beida. Bror Johan däu mast wel begynna tale fyst, Ja will imedelteid, sum stainen, warä tyst. : {{sp|Johan}}. GUDs frid hjär alli hop i isse Gästbus häuse, Fyrlat mi at ja aj rätt miki nå kan kräuse; Ja jär anfaldug sork dä kunna Ehr wel se, Fyrlat mi an gang til, will ja rett ydmiaukt be. : {{sp|Olle}}. Ja har aj lenge teid at miki hiär oreira, När ja mä Bräudi snakt samt Bräudgumman u flaira, Så will ja strax pa stund, mi skynda äut pa dur, Men inte gar ja förn ja fat an leiten lur. : {{sp|Johan}}. Nå hjär jär miki grant, hjär skeiner just sum Soli, Häd jär Bräudtöfwersku sum sitter dar pa stoli, Se Bruttabondan dar, strax bei jär kuna mä, Ja, itta werklit jär, ja gloimer aldri hä.}}<noinclude> <references/></noinclude> pa5j2111dqlc09a8c3nvchjp4a1ecrp 104 225559 657572 2026-08-30T09:58:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657572 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|283}}</noinclude>av oskyldigt blod långt upp genom tiderna. Det är deras skuld, som den oskyldige Magnus sonar, och de olyckor, som träffa flera av de efterföljande regenterna, kunna ytterst härledas ur samma orsak. Om Gustaf Vasa icke helt går under utan endast pinas av Däcken, beror detta kanske därpå, att det endast är hans gemål, som har folkungablod i ådrorna (jfr Gustaf Vasa sid. 105). Liksom »Den okände» äro alla konungarna förföljda. Förföljarna äro dels verkliga, dels fantastiska personligheter. Dessa senare uppträda plötsligt och spökartat, liksom dessa lumpsamlare och nattmän, som dyka upp på Paris’ kaféer, för att hindra Strindberg, när han vill dricka sin lilla absint. I »Folkungasagan» uppträda på detta sätt bödeln, flagellanterna och framför allt pästflickan. I »Erik XIV» erinrar bröllosphögtiden om guldmakerifesten i »Till Damaskus». Gustaf Vasa besväras, när han förbrutit sig, av tiggare, av Barbro, av Däcken, som man ständigt hör talas om, men som alltid förblir osynlig, vilket efter Strindbergs dåvarande språkbruk kan översättas med övernaturlig, »ockult». I »Carl XII» är det den underlige professorn, den druckne soldaten och andra, som gå igen som budskap från andra sidan. Strindberg har för dessa dramer haft Shakespeares historiska skådespel till förebild. Han har liksom Shakespeare lagt in brokiga folkscener, han blandar det drastiska, folkliga och patetiska med vartannat, vilket kan vara verkningsfullt nog, utan att han dock någonsin når upp till Shakespeares saftiga bredd och omedelbara burleska komik. Man kan även påpeka direkta likheter som dödgrävarscenen, vilken öppnar tredje akten i »Gustaf Adolf». Narren, som Strindberg infört i ett par av sina stycken, är helt formad i Shakespeares stil. Aven i karaktärsteckningen kan man spåra dennes inflytande. Redan i fråga om »Mäster Olof» har Strindberg betygat, att han lärt mycket, särskilt av »Julius Cesar», och han beundrade framför allt Shakespeares förmåga att skildra sina hjältar »intime». Det är detta rent mänskliga grepp, som Strindberg sökt genomföra<noinclude> <references/></noinclude> 5xs35g6l0bqnfo921q8uw2tdc1x2z3u 104 225560 657573 2026-08-30T10:01:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657573 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|284|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>vid teckningen av sina kungagestalter, och han dröjer med förkärlek vid vardagssituationer. Även Walter Scott, som han kallar »en stor antikvarie», studerade han för att komma in i den historiska stämningen och har från honom lånat ett par detaljer. Sina dramer har Strindberg anlagt tablåartat, d. v. s. han har ryckt ut vissa moment av handlingen och förutsatt mellanliggande partier som bekanta eller åtminstone endast antytt dem. Härigenom har det övernaturliga elementet lättare kunnat glida in i händelseförloppet. Ty all denna mystik, som tisslar och tasslar i dramernas bakgrund, dyker endast glimtvis fram på scenen. Men då är det, som om alla dessa kraftfulla gestalter, vilka strida och väsnas på tiljans förgrund, icke längre voro människor utan blodlösa gengångare. Man kan förvånas över, att det lyckats författaren att med så tung barlast segla sin båt så flott som han gjort. Men obestridligen har denna ödesuppfattning varit honom en boja. Människan bliver, betraktad från denna synpunkt, endast en lekboll i högre makters händer, och allt djupare orsakssammanhang går förlorat. Personerna hava själva denna uppfattning. Till och med Gustaf Adolf, lyckans guldgosse, har stunder, då allt förefaller honom meningslöst — så envist tränga författarens egna tankar fram och begära uttryck även där de knappast borde höras. Ingenting är vanligare, än att de uppträdande icke veta, vad de skola göra, ej heller, varför de göra så och ej annorlunda. »Jag begriper ingenting av det hela», säger Göran Persson, »ser du icke händelserna rulla upp sig utan att vi kunna göra något åt dem! Jag sitter stum, lamslagen, förmår inte röra ett finger och kan endast vänta, frågande: Vad skall nu ske?» På grund av dessa förhållanden blir ofta handlingen något yttre, som ej utvecklar sig ur karaktärerna utan vid sidan om dem. Man får närmast intrycket, att det är godtycket eller — liksom i ett berömt Uppsalaspex — Odhners historia, som bestämmer handlingarnas följd. Detta förhållande giver något féeriaktigt, något egendomligt trolldomsartat åt de historiska dramerna. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jozn7np9cgo3f66ynde0kc8uc56n8lp 104 225561 657574 2026-08-30T10:04:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657574 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|285}}</noinclude>Däremot återfinner man i dessa stycken Strindbergs gamla demokratiska uppfattning, och det är denna han tillämpar på sina kungaporträtter. Nietzscheanismen är i Strindbergs liv endast ett kortvarigt rus. Någon stor beundrare av konungamakten hade han aldrig varit. Han tillhörde den ungdom, som upplevat representationsreformen, den ungdom, som då »i illusionernas dagar» drömde djärvast om republik och vittgående reformer. I »Svenska folket» hade han polemiserat mot den satsen, att svenska folkets historia är dess konungars, och hävdat en motsatt åsikt. I »Nya riket» framställer han Karl XV som den liberale och upplyste monarken, som själv skrattade åt regalierna, ceremonierna, piprensaren och Karl XII:s drabanter. Denna demokratiska synpunkt går igen i dessa dramer och bestämmer i allt väsentligt hans uppfattning om konungarna. Den framträder redan i småsaker. Dessa konungar le ofta över sin egen höghet, de hava föga känsla för sin egen värdighet, och omgivningen har det icke heller. Magnus Smek karaktäriseras av historien som en liderlig och oduglig konung. Men Strindberg har gjort om porträttet, i det han fäst sig vid vissa enskilda fakta. God tid rådde i landet, Magnus låg i strid med de stora, och han frigav trälarna. Över dessa fakta uppbygger Strindberg sin bild av konungen, som han fyller med sitt eget patos. Icke är den konung oduglig, som frigivit trälarna. På hans osedlighet nämnas inga exempel; förtal alltså — enligt Strindbergs resonnemang. Hans mystiskt religiösa synpunkt träder till, och gestalten står färdig: Magnus är det rena offerlammet, som skall sona sin släkts synder. Erik XIV blir en Rödarumsfigur, skeptisk och söndersliten, som finner allt officiellt humbugsartat. Gustaf Adolf blir långt mera en sökande grubblare än den ljusgestalt, som med övertygelsens värme gick i striden. Det famlande, ovissheten betonas långt mer än den geniala säkerheten. Och han, som enligt traditionen hittills varit bäraren av protestantismens idé, utvecklar sig hos Strindberg, som föga intresserade sig för lutheranismen, till en förkämpe för toleransen, en Nathan der<noinclude> <references/></noinclude> 3mfvsm7c0ajhb696wanly6zvolije8u 104 225562 657576 2026-08-30T10:08:17Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657576 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|286|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>Weise, som är höjd över fördomarna. Hans Gustaf Adolf har föga av en stor regent men mycket av en stor människa. Karl XII tecknas vid slutet av sin bana, ej som segerherren, utan som den halstarrige dåren, som ödelagt land och folk och nu går och väntar på döden och i sina ensamma stunder förföljes av samvetskvalets skuggor. Om Gustaf Vasa är mästerverket i serien, beror detta säkerligen i icke ringa mån därpå, att den bild, som historien lämnade av honom, verkade sympatiskt på Strindberg själv. Gustaf är en rättfram bondekonung, som uträttade något nyttigt utan många ceremonier. I »Folkungasagan», som är övervägande lyrisk, finnas utmärkta scener, särskilt kanske den, där »Den besatta» och pästflickan uppträda. Men ypperlig är också Knut Porses inträde på rakstugan eller Bengt Algotssons ord till den unga drottningen, Blanche de Namur, då »Den besatta» med sin kyss vigt honom åt döden. I »Erik XIV» är terrasscenen ett stycke utmärkt verkningsfull dramatik, och Göran Persson är en av Strindbergs mest konstnärligt utformade gestalter. Ondskans traditionelle bärare i svensk historia har från vidunder blivit en kämpande människa. I »Gustaf Vasa» är kompositionen mästerlig. Dramat är byggt på samma sätt som Moliéres Tartuffe — hjälten framträder först i tredje akten, men hans hårda härskarnäve spåras i varje scen av de båda första akterna; förväntningen stiger och svikes icke, när han i tredje akten själv visar sig. Porträttet av Gustaf Vasa är säkerligen det yppersta i historisk-poetisk framställning, som vår litteratur äger. I »Gustaf Adolf» föra oss inledningsscenerna med dödsskalleryttarna och kroaterna, som dyka upp i det av kriget förödda landskapet, mitt in i trettioåriga krigets fasor, och slutscenen, slaget vid Lützen, är stor konst. Det finnes över huvud i dessa dramer spridda scener av genial skaparkraft, men det brister ofta i kompositionens helhet. Med undantag av »Gustaf Vasa» nå de ej upp till Strindbergs största verk. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sezf0vpg2imnzlzkn5gwgknspk8ok6r 104 225563 657577 2026-08-30T10:12:50Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657577 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|287}}</noinclude> {{c|{{större|'''IV.'''}}}} De första åren efter sin hemkomst var Strindberg relativt lycklig, så lycklig, som han över huvud kunde bliva det. Han var fri från det utländska bohêmelivet, på vilket han längesedan tröttnat, och han var åter hemma i sitt trots allt så kära fädernesland. I Infernoböckerna hade han fått utlopp för sina sjukliga föreställningar och återvunnit en slags hälsa. Han hade genom Geijerstams vänsälla hjälp fått en förläggare, så att han obehindrat kunde trycka sina alster. Ranft spelade hans stycken med framgång, och pengar började strömma in. Omkring honom hade samlats en liten krets av förtrogna, som med vördnadsfull beundran blickade upp till mästaren. Det är i denna skepnad han framträder för oss i ''Ensam'', (1903) hans självuppgörelse kring sitt femtionde år. Han skildrar, hur han efter hemkomsten först sökt återknyta banden med de gamla vännerna. Men de voro förändrade, och snart sitter han där ensam, hänvisad till sig själv med sina funderingar och sina lidanden. Det är ett rent fantasiliv han lever; hans umgänge är de mötande på gatan under morgonvandringen; han är så känslig, att en syn, uppfångad genom en kikare — en liten mästerlig tavla — kommer honom att rysa över livets ohygglighet. »Tänk! Att i sitt lugna hem dras in i sådana här dramer i fjärran!» Men trots allt är han lycklig i sin ensamhet med sitt arbete och sina fantasier. Även ''Fagervik och Skamsund'' (1902) vittnar som helhet om återvunnet lugn. Visserligen två misantropiska äktenskapshistorier, av vilka den ena skildrar hans eget andra äktenskap (Karantänmästarens andra berättelse), men detta är något för Strindberg numera fullt normalt. Han hade stelnat i sin syn på kvinnan. Men där finnes i denna samling också den lilla berättelsen ''En barnsaga'', som är präglad av hela det solskenshumör, som utmärker Strindberg, när han kommer i beröring med skärgården. Och där fanns en del versifierade skildringar, av vilka särskilt ''Trefaldighetsnatten'' påminner om den ungdomstid, då han skrev om »Stora honkräftor åt magistern». Dessa<noinclude> <references/></noinclude> qc0ehdemwcr7t44f2aha0zfaowcruc1 104 225564 657579 2026-08-30T10:18:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657579 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|288|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>vers utkommo sedan i en särskild utvidgad samling ''Ordalek och småkonst'' (1905). Men länge varar icke denna idyll. År 1901 ingick Strindberg för tredje gången äktenskap med skådespelerskan Harriet Bosse. Detta äktenskap upplöstes emellertid redan 1904. Under de sista åren av hans liv växa missnöjet och misantropien till en förfärande styrka. Han levde i sina rum vid Drottninggatan som en fånge i sitt »blå torn», endast insläppande sina intima vänner, sedan de givit överenskommen signal. Som alltid hämtade han sin tröst ur arbetet. {{Dikt|Långa, tunga kvällar i de tomma rummen gå; över mattor, över fällar, över tiljor går det på. Djur i bur han vandrar, vänder, vänder vandrar, står ej still; möblerna en blick han sänder, han dem känner utantill.}} Under inflytande av personliga besvikelser, av yttre mot gångar och orättvisor skred han än en gång till angrepp på samhället — angrepp, som i våldsamhet erinra om hans åttiotalsperiod, och i vilka liksom ett stycke av den forne Strindberg, samhällsomstörtaren och oppositionsmannen levde upp nytt. Hans patos är lika äkta och brännande, men ungdomsfriskheten är borta. Denna sinnesstämning präglar övervägande hans personskildringar under dessa år. ''Götiska rummen'' (1904) utger sig för att vara en fortsättning av »Röda rummet» och vill giva en satir av det svenska samhället under de tjugufem år, som förflutit sedan »Röda rummets» framkomst. Det finnes många lysande enskildheter i denna bok, stilen är i sin genomformade säkerhet kanske bättre, fast torrare; men som helhet kan den ej jämföras med den första romanen. Där finns för mycket debatter och resonnemang och allt för många äktenskapshistorier med samma gräl om samma sak. Satiren har icke heller den kraft och storslagenhet som i »Röda rummet», där hela samhället, i en lysande karrikatyr, skrider förbi läsarens ögon. Strindberg har här icke samma starka grepp på ämnet, kanske<noinclude> <references/></noinclude> jtoilc4cfxlmjex2cdbigo14jpwlw8d 104 225565 657582 2026-08-30T10:22:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657582 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|289}}</noinclude>hade han för länge levat landsflyktig, tillbakadragen och ensam utan verkligt känn med samhället. Betydligt högre står fortsättningen, ''Svarta fanor'' (1907), som skildrar nutidslivet i Stockholm på ett sätt som, döda partier till trots, icke överträffats. Den sedeskildring Strindberg här presterar är nyktrare, mer kallt dissikerande än hans tidigare. Den är illusionslös, den analyserar icke för att förbättra, ty den tror icke längre på människosläktets höjande; med en frätande pessimism, som kan påminna om Swifts, blottar den människornas vedervärdighet och ondska. Åttiotalet trodde ännu på evolutionen, men i samband med de nya religiösa strömningarna framträdde åter gammalkristendomens uppfattning, att människan av naturen är ond, ohjälpligt ond, endast en återlösning genom lidandet och gud kan rena från synden. Detta är också Strindbergs lära i »Svarta fanor». Arbetet är framför allt av intresse, därför att Strindberg säkerligen är den förste, som avläst den sedernas förråing, den allt uppslukande materialism, som under de sista decennierna hållit sitt intåg i farvattnet av den stigande rikedomen. I högre grad än någonsin förr har penningen blivit världens behärskare, under detta de vilda spekulationernas, jättebolagens och de hetsade minuternas tidevarv. Det är whiskygroggens tid liksom den föregående var den relativt oskyldiga punschens. Strindberg säger på något ställe, att när människorna drucko punsch, blevo de glada, men whiskyn gör dem trumpna och argsinta. Det är en fruktansvärd samling människor, som Strindberg här skildrar som den store »Dyngherrens» följe, män och kvinnor, som äta och kopulera pêle-mêle, en konstnärsbohême, där männen icke äro män och kvinnorna icke kvinnor. Som bakgrund skildras en liten grupp av utvalda, som dragit sig tillbaka från världen med sönderslitna nerver, för att frivilligt leva ett klosterliv uppe i Södra bergen. Att skildra allt detta förfall, denna moraliska lumpenhet och ondska har alltid legat för Strindbergs penna, och trots onödiga råheter och den djupare oreda, som är oskiljaktig från all Strind-<noinclude> <references/> {{m|19 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 1kz1raygbrk10n8x5i8ntmkqaplyw3p 104 225566 657583 2026-08-30T10:25:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657583 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|290|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>bergs komposition under senare år, är »Svarta fanor» ett mästerverk i sin art. Men tyvärr är den också en motbjudande pamflett, i vilken han hudflängt närstående vänner och hjälpare. Boken är en hämndeakt som så många andra av Strindbergs böcker, men som sådan är den förfelad och kan endast bedömas ur patologisk synpunkt. Den personliga hätskhet, som i så hög grad förmörkar boken, är dock ett fel, som förminskas med åren, och det är om få litterära fel och missgrepp man kan säga detsamma. Strindberg har i Zachris’ gestalt återigen tecknat vampyren, här den litterära vampyren, som suger andras tankar och idéer, och han har fått en diabolisk kraft över skildringen. Man har velat göra gällande, att Strindbergs ständiga ordande om förföljelser och orättvisor endast varit foster av hans uppjagade fantasi. Otvivelaktigt tog sig också hans sjuklighet stundom uttryck som förföljelsemani. Men det fanns mer än nog av faktiskt stoff för hans hetsade hjärna att arbeta med. Efter hans hemkomst envisades man i Sverige att betrakta honom som en utskriven och bruten man. Till Strindbergs sjukliga stämningar under dessa år kom därför en naturlig och fullt berättigad bitterhet över att vara förbigången och förbisedd. »I tio år har jag väntat på Dödsdansens spelande», skriver han till fröken Flygare (18 juli 1909),» i tio år på Svanehvit, Gustaf Adolf, Gustaf III, Damaskus II och III, Kristina m. fl. I tjugu år väntade jag på Fröken Julie, Fadren, Bandet, i tio år på Kronbruden utanför Stockholm, mitt mest svenska stycke.» Det är en bitter och i hans brev ständigt återkommande klagan, att han icke spelades på svenska scener. Jag har ovan berört Levertins förhållande till Strindberg. För att klarlägga Strindbergs ställning till den samtida kritiken kan det även vara belysande att anföra t. ex. uppfattningen i en artikelserie »Sveriges modärna litteratur» (i »Det Nya Sverige» 1908), där nittiotalsförfattarna utförligt behandlas, medan Strindbergs hela produktion under dessa år, fram till 1908, avfärdas på ett par rader: »Hans (Strindbergs) konstnärliga kraft har härunder oerhört försvagats, och de flesta av hans senare verk äro alltför förvirrade och planlösa för att erbjuda mycket<noinclude> <references/></noinclude> f2nzygfbmc0yvyw5gl20336z1exn9m9 104 225567 657585 2026-08-30T10:49:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|291}}</noinclude>mera än kuriositetsintresse. Den svagaste punkten i den modärna litteraturen är bristen på ett modärnt drama; först det sista året har medfört en så betydande och storstilad insats som Tor Hedbergs ’Johan Ulfstjärna’.» (Böök.) Strindbergs mäktiga och idérika dramatiska produktion, som är enastående i svensk litteratur och som även satt djupa spår i europeisk dramatik, slås här ihjäl med ett förövrigt förtjänstfullt arbete av Tor Hedberg! Det var dylika orättvisor och misskännanden, som länge grodde i Strindbergs känsliga sinne, tills utbrottet slutligen kom med hans vanliga eruptiva kraft. Han angrep i en serie artiklar hätskt sina vedersakare. »Renässansen» från 1890 fick ett mindre uppbyggligt efterspel i den s. k. Strindbergsfejden 1910. Övergången från åttio- till nittiotalet hade kunnat försiggå så lätt och utan sammanstötningar, icke minst beroende på att Strindberg redan på åttiotalet varit en föregångare för den romantiska strömningen, liksom han genom sina »Svenska öden och äventyr» förberett nittiotalets historiska diktning. Jag har även ovan påpekat den roll Strindberg spelat för Heidenstams utveckling. Då Strindberg angrep den härskande litterära skolan, var det naturligtvis först och främst i känslan av egna oförrätter, men striden gällde dock för honom även något annat och mer. Han fann den Levertin-Heidenstamska riktningen, »gigerl-skolan» som han benämnde den, alltför ytligt estetiserande, alltför förflackad och effeminerad. I motsats till dess stundom förkonstläde och invecklade form, hävdade även Strindberg, liksom en gång Tegnér, formens genomskinliga klarhet. »Det dunkelt sagda är ett missfall, förtidig börd, ofullgånget foster», skriver han på ett ställe i sina »Tal till svenska nationen». Det demokratiska patos, som fyllt hans ungdomsdiktning, vaknade under hans senare år med förnyad styrka och ställde honom helt naturligt i opposition mot nittiotalets aristokratiskt förfinade och från de aktuella kulturproblemen bortvända litteratur. Denna litterära fejd, som gav ett så starkt genljud i hela den svenska pressen, påminner i sin hätskhet och sina groteska yttringar om sammandrabbningarna mellan gamla och nya sko-<noinclude> <references/></noinclude> jstqn4pyhievfpdsssj4jkpye7ex0p8 104 225568 657586 2026-08-30T10:49:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />52</noinclude>Victoria beträffar kunde jag icke medgiva henne äga något inflytande över mig. Svagheten i min mors nya manöver avslöjade hennes nödställda belägenhet. Resultatet av den sakernas ställning jag beskrivit var en nästan öppen missämja mellan henne och mig; endast Hammerfeldts mäktiga tygel tillbakahöll henne från verklig brytning. Hammerfeldts eget sätt att möta faran var ett helt annat. Han försökte icke använda något maktspråk, men han höll noga vakt; han visste vilka jag besökte, men han gjorde ingen invändning mot att jag gick; alla frisinnade åsikter jag förrådde under samtal med honom mottog han med aktningsfull uppmärksamhet och låtsade taga resultatet av mina egna funderingar i övervägande. Om mina känslor varit mindre djupt invecklade tror jag att han skulle ha haft framgång med sin metod; även som det nu var hejdade och fördröjde han vad han icke kunde hindra. Hjärtligheten i vårt personliga förhållande till varandra förblev orubbad och så varm att han till och med var i stånd att tala halvt allvarsamt, halvt skämtsamt med mig om grevinnan von Sempach. — En högst intagande kvinna, sade han. Verkligen alldeles för intagande. Jag förstod honom och började försvara mig. — Jag är inte förälskad i henne, sade jag. Jag bara skänker henne mitt förtroende. Han skakade på huvudet, smålog och tog sig en pris snus, i det han gav mig en humoristisk blick. — Gör motsatsen! sade han. Förälska er i henne, men skänk henne inte ert förtroende! Ni skall få se, sire, att det är både säkrare och angenämare. Mitt förtroende kunde komma att omfatta viktiga angelägenheter, min kärlek betraktade han som en övergående sjukdom. Han hörde icke till dem som fordra sträng sedlighet i det enskilda livet, och ett kärleksförhållande till en kvinna med grevinnan von Sempachs tjusningskraft var i hans ögon alls icke något allvarsamt brott av en ung man i min ställning. — Avsky henne! var min mors omöjliga uppmaning. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fjanqojl0qmiz8yhvwyqjgd7yvdzqxr 104 225569 657587 2026-08-30T10:51:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657587 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|53}}</noinclude>— Älska henne, men lita inte på henne! var furstens förslagna råd. Och därmed övergav han detta ämne, nöjd med det frö han sått. Det fanns mycket hos honom och i hans lärdomar som, om man nu försvarade det, skulle komma en att förlora sitt anseende; men aldrig lämnade jag honom utan en ökad känsla för min ställning och mina förpliktelser. Om man så vill, skulle man kunna säga att han drog ned människan för att höja konungen; det passade i stycke med alla hans illsluga kompromisser. Victoria kom och hennes man med henne. William Adolphus' uppträdande var nu mindre ödmjukt och underdånigt än det varit före giftermålet; han hade gjort Victoria till mor åt ett vackert litet barn, och ansåg att man borde göra honom rättvisa därför. Han var gladlynt, familjär och, om jag så får uttrycka mig, i högsta grad broderlig. Lyckligtvis ansåg han emellertid sin tryggare ställning tillåta honom att välja sina egna vänner och egna sysselsättningar; och som dessa icke voro desamma som mina, besvärades jag följaktligen föga av hans sällskap. Såsom bundsförvant åt min mor visade han sig vara alldeles omöjlig, och hans gemål var värre än passiv. Victorias beteende var höjden av oklokhet. Hon uttalade sitt skarpa ogillande av grevinnan i min närvaro och tiggde och bad min mor om att utesluta Sempachs från listan på hennes bekanta. Till all lycka hade prinsessan blivit avrådd från att ställa till öppen skandal; och min syster måste nöja sig med att visa grevinnan, när denna kom till hovet, lika mycken ohövlighet som min mor visade henne köld. Behöver jag väl säga att min uppmärksamhet mot henne blev ännu mer markerad och att pratet tog ännu mera fart? Wetters motion kom upp till behandling och diskuterades livligt, men förmådde ingenting mot Hammerfeldts kärntrupp av lantadel och rika borgare. Jag hade förhållit mig helt och hållet overksam och var enligt den allmänna meningen ännu furstens lydige lärjunge. Wetter fann sig i min hållning med otvungen vänlighet, men vågade anmärka att om någonting<noinclude> <references/></noinclude> fiivbajphbqcy9gp0gxbkzkdy6ztcdm 104 225570 657588 2026-08-30T10:53:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657588 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />54</noinclude>inträffade, som satte mig i tillfälle att visa att min fiendskap mot hans parti icke var inrotad, skulle detta bevis med glädje mottagas av honom och hans vänner, möjligen utan att lända mig till skada. Icke den avlägsnaste hänsyftning på grevinnan gav udd åt hans yttrande. Jag hade varken sett eller hört något från grevinnan von Sempach på nära en vecka; men på eftermiddagen samma dag som motionen förkastades beslöt jag göra henne en visit. Wetter skulle intaga lunch hos henne och hennes man, och jag gav honom tillåtelse att giva henne en vink om att jag skulle komma. Jag visste att jag hade gjort min plikt med avseende på motionen och var litet orolig för mitt mottagande hos grevinnan. Men oppositionen omkring mig eggade min passion för henne, och de få dagarnas skilsmässa hade övertygat mig om att jag icke kunde leva utan henne. Jag träffade henne ensam; hennes ansikte hade en något hög färg och hennes ögon en ovanlig glans. Så fort dörren stängts bakom mig, vände hon sig nästan utmanande mot mig. — Varför skickade ni bud till mig att ni skulle komma? — Jag har inte skickat bud; jag bara nämnde det för Wetter. För övrigt underrättar jag alltid innan jag går någonstans. — Inte alltid innan ni kommer till mig, genmälde hon. Göm er inte bakom er tron, Cæsar! Jag skulle ha gått ut, om ni inte hade hindrat mig. — Det hindret behöver inte vara ett ögonblick, sade jag bugande. Hon såg på mig en sekund; därpå drog sig hennes mun till ett motsträvigt leende. — Ni har inte skickat bud, att ni skulle komma, på en vecka, sade hon. — Nej, och inte kommit heller? — Ja, det är just det. Sitt ned, så sätter jag mig också. Nej, på er gamla plats, där! Vet ni — Max har givit mig ett så vackert armband. — Mycket vänligt av Max. Hon kastade en skalkaktigt trotsig blick på mig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0h4tsma1lnfmgr9vsyonv1eze86hcx2 104 225571 657589 2026-08-30T10:56:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657589 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|55}}</noinclude>— Och jag har lovat att bära det var dag — att aldrig ta det av mig. Tar det sig inte bra ut? Hon höll upp sin arm, mot vilkens vita skinn guldet och juvelerna blixtrade, då klädningsärmen föll tillbaka. Jag skänkte Max' armband och armen som bar det blott en blick, icke ett ord. — Jag har varit rädd att komma, sade jag. — Finns det någonting här att vara rädd för? frågade hon med ett leende och en åtbörd med händerna. — För Wetters motions skull. — Åh, motionen! Så feg ni är, Cæsar. — Jag kunde ingenting göra. — Det kan ni aldrig, tycker jag. — Och hon fäste sina ögon på mig med en allvarlig och kritiskt forskande blick. — Men jag är mycket glad att se er. Och, o, jag glömmer mig ju — naturligtvis mycket hedrad också. Jag glömmer alltid bort vem ni är. Driven av grämelse över det sätt varpå hon tagit emot mig, eller kanske var det av nyfikenhet eller bitterhet, jag vet icke vad — sade jag plötsligt rent ut vad jag tänkte. — Ni glömmer det aldrig för ett ögonblick, sade jag. Jag glömmer det, men inte ni. Hon spratt till av förvåning och sökte dölja det medelst en hastig och näpen liten gäspning, men uttrycket i hennes ögon var frågande, nästan oroligt. Efter ett ögonblick tog hon fatt på sitt gamla vapen, ljusskärmen, och gömde nedre delen av sitt ansikte uppifrån ögonen. Men dessa voro fästa på mig och nu, såsom jag tyckte, förebrående. — Om ni tror det, förundrar det mig att ni kommit alls, sade hon lågt. — Jag vill inte att ni skall glömma det. Men jag är något utom det. — Ja, en stackars gosse med en hård mor — och en hänsynslös syster — och — (Hon sprang plötsligt upp.) Och, fortfor hon, med en förtjusande gammal rådgivare. Cæsar, jag träffade furst von Hammerfeldt här om dagen. Skall jag tala om för er vad han sade till mig? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ofhosntllzpaxk6bekiapn88yb41i6i 104 225572 657590 2026-08-30T11:01:00Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|292|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>lan hundra år tidigare i artonhundratalets början. Visserligen saknas tyvärr i det senare skådespelet mycket av den ungdomliga livfullhet och hänförelse för idéerna, som fyllde angriparna för hundra år sedan. Men det estetiska pennfäkteriet grasserade då som nu, och de parfymerade kvickheter, som upplivat »Markalls sömnlösa nätter», återfinnas lika doftande i Strindbergsfejdens litterära dokument. »Det blir inte bättre», skriver t. ex. Per Hallström »om diktaren (härmed syftande på Strindberg) som det förunnats oss bevittna, lämnar Olympen och skällande som Cerberus med helveteseld i blicken löper omkring, nosande, där slika djur bruka nosa, och sålunda konstaterande, vad det hela innerst rör sig om.» Dylika grovheter finns det gott om — på bägge sidor. Strindberg förgick sig mången gång svårt i sina obehärskade uttalanden, och han var icke fri från en egenskap, som kallas både kunglig och svensk, nämligen avundsjukan. Detta förblindade stundom hans blick på sina medbröder i Apollo. Men Strindberg var alltid fylld av ett starkt moraliskt patos, och det finnes försonande element även i hans hätskaste stormlöpningar, vilket näppeligen kan sägas vara förhållandet med alla av hans vedersakare. Jag väljer ett karaktäristiskt citat ur högen: »Har Strindberg i sin kulturkritik någonsin inspirerats av annat än blint hat, brutal ondska och skummande storhetsvansinne, har han någonsin skytt de grövsta tankefel, de mest flagranta osanningar, har han någonsin tagit ordentligt reda på någonting? Är icke denne vidunderlige mångläsare en av de okunnigaste skribenter, som funnits, därför att han i sitt högmod och sin hafsighet aldrig gått till grunden med något? Har han överhuvud någonsin nalkats ett problem med så mycket intellektuell besinning, med så mycket upphöjdhet över låga affekter och lidelser, som ett verkligt tankearbete kräver? Rodins »Tänkaren» framställer en man, som tänker med armmusklerna och knogarna; den skulptör, som ville skapa en staty över tänkaren Strindberg, rousseauanen, könsfilosofen och Svedenborgaren, hade att avbilda en man, som tänker med inälvorna och som vrålande vrider sig i sina kval.» (Böök.) Ett dylikt citat kräver inga kommentarer. Hela denna<noinclude> <references/></noinclude> 5x9s7jngbawzhgdxiza29wo7wmgw23u 104 225573 657591 2026-08-30T11:01:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />56</noinclude>— Ja. — Han böjde sig ned över min hand och kysste den och smålog och blinkade med sina gamla ögon och så sade han så här: Madame, jag börjar bli stolt över mitt inflytande över hans majestät — — — Fursten sade er en komplimang, anmärkte jag, fast jag mycket väl begrep både Hammerfeldts spydighet och att hon hade förstått den. — En komplimang? Ja, det skulle väl vara det, kan jag tro — för att jag inte gjort er något ont. Och varför? Därför att jag inte har kunnat! — Inte skulle ni väl vilja det, grevinna! — Nej. Men jag skulle önska att jag vore i stånd till det. Hon stod där som personifikationen av en makt, vilken var så mycket större därför att den låtsade misstroende till sin egen förmåga. — Nej, så menar jag inte, fortfor hon ett ögonblick därefter. Men jag skulle vilja. — Hon närmade sig mig, drog fram en liten stol tätt intill mig och satte sig i den — — Å, jag skulle så förfärligt gärna vilja att fursten trodde mig om att äga litet makt! Ni skulle bara behöva låtsa — bara låtsa en liten smula för att göra mig en glädje, Cæsar, tillade hon smeksamt i en låg, inställsam viskning. — Och vad vill ni göra för att göra mig en glädje, grevinna? Även min viskning var låg, men hård, där hennes varit vek, kärv i stället för mjuk, snarare befallande än bönfallande. Det var mig omöjligt att tävla med henne i den konst där hon var mästarinna, men likväl förtvivlade jag icke. Hon föreföll nervös, som om hon misstrodde till och med sina skickligaste stötar och snabba pareringar. Jag var ännu knappt man, men ibland händer det att instinkten förråder erfarenhetens hemligheter. Plötsligt gjorde hon ett nytt utfall. — Skulle ni inte ha lust att visa litet självständighet? frågade hon. Fursten skulle bara tycka bättre om er för det. — Hon såg mig rakt i ansiktet. — Och folket skulle få högre tankar om er. De säga att det är Hammerfeldt som är den verklige kungen<noinclude> <references/></noinclude> op8fpm46yop3zpsimxn4fk358my41yp 104 225574 657592 2026-08-30T11:03:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657592 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|57}}</noinclude>nu — eller rättare han och prinsessan Heinrich tillsammans. — Jag trodde de sade att ni — — — Jag! Göra de? Ja, kanhända. De ha inte reda på sig. Om de hade det skulle de inte säga så. Underrättelsen om att det pratades om henne tycktes icke ingiva henne någon motvilja; vad hon beklagade var endast att ryktet talade osant och att hon i själva verket var vanmäktig. Hon eggade mig till att förklara att makten tillhörde henne och att jag var hennes tjänare. I detta ögonblick syntes det mig som om att underkasta sig hennes ledning var detsamma som att tillförsäkra sig evigt livsmod och en aldrig trytande belöning. Var Hammerfeldt väl min skolmästare? Jag var icke blind för att både fåfänga och äregirighet hade del i hennes sinnesstämning, men jag såg också och jublade över hennes vekhet, hennes svaghet. Alla dessa impulser hos henne var jag nu beredd att begagna mig av, ty även jag hade min fåfänga — en gosses fåfänga över den avtvungna hyllningsgärden från en kvinna. Dessutom gingo passionens vågor höga inom mig. — Kunna de visa på någonting som jag har gjort? fortfor hon med verklig eller låtsad retlighet. Ha några beslut fattats för att göra mig till viljes? Ha mina vänner någonsin gynnats? Nej, dem har ingen brytt sig om, och troligtvis kommer icke någon att göra det heller, eller vad tror ni, Cæsar? Åh, ni är klok, ni! Ni tar vad jag ger er; det behöver ingen få veta. Men själv ger ni ingenting, ty det skulle uppväcka prat och skvaller. Fursten har uppfostrat er väl. Ack, vad ni är försiktig! Här teg hon och stod och såg på mig med ett föraktfullt leende på sina läppar; därpå skrattade hon litet medlidsamt. — Men nej — stackars gosse! sade hon. Det är synd att banna er. Ni kan ju inte hjälpa det. Det är lätt nog att säga att allt detta var listigt uttänkt och listigt uttryckt. Men likväl var det icke alltsammans list; eller rättare sagt, det var den medfödda oreflekterande listen, som naturen ger oss, det instinktlika vapen, som kvinnan flyr till i sin nöd,<noinclude> <references/></noinclude> ex32brw6a3rkp3qedz7ynrxqwxhl8n2 104 225575 657593 2026-08-30T11:04:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657593 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||AUGUST STRINDBERG|293}}</noinclude>litterära fejd från igår, som dagens generation väl redan glömt och som man på vissa håll väl också helst vill glömma, kommer otvivelaktigt att för eftervärlden stå i långt skarpare ljus än den ännu kan göra för oss. Den blir säkerligen en av de tydligaste och viktigaste värdemätarna på de litterära strömningarna och på hela kulturnivån i det gryende seklets »nya Sverige». Strindbergs sista besvikelse var, att han ej fick Nobelpriset. Säkerligen hade han av samtida svenska författare varit den mest värdiga, men det är ju knappast att förvåna sig över att han, i likhet med Ibsen och Tolstoy, blev förbigången av Svenska Akademien. På hans sextiotreåriga födelsedag, hans sista, blev Strindberg för första och enda gången i sitt liv föremål för en större officiell hyllning. Delvis i opposition mot Svenska Akademiens prisutdelning överlämnades till honom en genom nationalsubskription insamlad summa av 45OOO kr., huvudsakligen skänkta i mindre poster av arbetare och småfolk. På kvällen drog ett fackeltåg av studenter och arbetare hyllande förbi hans bostad. Penningsumman bortskänkte Strindberg till olika kulturella och välgörande ändamål, ehuru hans egen ekonomiska ställning ingalunda var lysande; det var ej pengarna utan erkännandet han längtat efter. Några månader senare, den 14 maj 1912, bortgick han efter en tids sjukdom. Strindbergs produktion under de sista åren visar en tydlig avmattning. ''Historiska miniatyrer'' och ''Nya svenska öden'' kunna icke i kraft och livfullhet jämföras med hans tidigare noveller av denna art. Icke heller de bägge berättelserna ''Taklagsöl'' och ''Syndabocken'' höra till hans bättre. ''En blå bok'' utgör en serie anteckningar, närmast i dagboksform och innehåller vid sidan av lösa fakta, hätska utfall och grumlig ockultism många intresanta och djupa iakttagelser — en »skattkista» av hela hans erfarenhet benämner han den själv. Strindbergs sista skönlitterära verk blev versdramat ''Stora landsvägen'' (1909), knappast ett drama i egentlig mening utan en översikt av hans jordevandring »i sju stationer». Det är<noinclude> <references/></noinclude> e6svzbvx3bzn1tmkd0rrd9i2m6v6kit 104 225576 657594 2026-08-30T11:08:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657594 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|294|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>hans avsked till livet, där hans längtan efter harmoni och försoning stundom tagit sig gripande uttryck: {{Dikt|O evige! Jag släpper ej din hand, din hårda hand, förrn du välsignat! Välsigna mig, din mänsklighet, som lider, lider av din lifsens gåva! Mig först, som lidit mest — som lidit mest av smärtan att icke kunna vara den jag ville!}} <section end=AS14 /> <section begin=AS15 /> {{c|{{större|V.}}}} Redan Strindbergs utseende och uppträdande väckte föreställningen om en ovanlig människa. Han var av medellängd, starkt byggd, och trots en viss embonpoint under senare år, vig och rörlig. Det kraftiga svarta håret föll i mjuka vågor kring huvudet ned över den väldiga, nästan fyrkantiga pannan, som behärskade hela ansiktet. Den var som fjället i ett landskap. Allt soligt och dystert i hans själ återspeglades på dess vidder! Med sina tunga, dävna lockar erinrade detta överansikte om ett Jupiterhuvud — en jämförelse, som ofta och med rätta blivit gjord. Det övriga anletet hade däremot en helt annan karaktär. Näsan var för kort och mongoliskt oregelbunden och underansiktet med sina håliga, bleka kinder var för tillspetsat och litet i förhållande till pannan. En borstig och dock mjuk mustasch stack fram på överläppen utan att dölja den lilla munnens krusiga linjer. Ögonen voro stora och grå och fingo ej minst sin karaktär av den svarta ring, som avtecknade sig mot den grå iris. Trötta och sorgmodiga ögon, liksom tvättade av tårar! Det vanliga uttrycket i detta ansikte var dysterhet, otillgänglighet, trötthet, men stundom kunde ett soligt, skalkaktigt leende upplysa dragen, varvid ögonen fingo ett uttryck av spefull förväntansfullhet och förvåning. Strindberg brukade själv antyda sin likhet dels med den franska journa-<noinclude> <references/></noinclude> ba2as8yn8k9kfnntwd8s4cw7ing6vo9 657595 657594 2026-08-30T11:08:36Z PWidergren 11678 657595 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|294|AUGUST STRINDBERG|}}</noinclude>hans avsked till livet, där hans längtan efter harmoni och försoning stundom tagit sig gripande uttryck: {{Dikt|O evige! Jag släpper ej din hand, din hårda hand, förrn du välsignat! Välsigna mig, din mänsklighet, som lider, lider av din lifsens gåva! Mig först, som lidit mest — som lidit mest av smärtan att icke kunna vara den jag ville!}} <section end=AS14 /> <section begin=AS15 /> {{c|{{större|'''V.'''}}}} Redan Strindbergs utseende och uppträdande väckte föreställningen om en ovanlig människa. Han var av medellängd, starkt byggd, och trots en viss embonpoint under senare år, vig och rörlig. Det kraftiga svarta håret föll i mjuka vågor kring huvudet ned över den väldiga, nästan fyrkantiga pannan, som behärskade hela ansiktet. Den var som fjället i ett landskap. Allt soligt och dystert i hans själ återspeglades på dess vidder! Med sina tunga, dävna lockar erinrade detta överansikte om ett Jupiterhuvud — en jämförelse, som ofta och med rätta blivit gjord. Det övriga anletet hade däremot en helt annan karaktär. Näsan var för kort och mongoliskt oregelbunden och underansiktet med sina håliga, bleka kinder var för tillspetsat och litet i förhållande till pannan. En borstig och dock mjuk mustasch stack fram på överläppen utan att dölja den lilla munnens krusiga linjer. Ögonen voro stora och grå och fingo ej minst sin karaktär av den svarta ring, som avtecknade sig mot den grå iris. Trötta och sorgmodiga ögon, liksom tvättade av tårar! Det vanliga uttrycket i detta ansikte var dysterhet, otillgänglighet, trötthet, men stundom kunde ett soligt, skalkaktigt leende upplysa dragen, varvid ögonen fingo ett uttryck av spefull förväntansfullhet och förvåning. Strindberg brukade själv antyda sin likhet dels med den franska journa-<noinclude> <references/></noinclude> 6fjetrtel8zpmq8xn3slbk864pz2e1x 0 225577 657596 2026-08-30T11:11:51Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=594 to=607 tosection=AS11 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} he...' 657596 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=594 to=607 tosection=AS11 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] qrpwyn8v53j67apfw19hn0e1c1qykkn 657604 657596 2026-08-30T11:23:49Z PWidergren 11678 PWidergren flyttade sidan [[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg]] till [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg]] utan att lämna en omdirigering 657596 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=594 to=607 tosection=AS11 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] qrpwyn8v53j67apfw19hn0e1c1qykkn 657606 657604 2026-08-30T11:25:18Z PWidergren 11678 657606 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=594 to=607 tosection=AS11 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Selma Lagerlöf|IV. Selma Lagerlöf.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] 2wmazck0pxnvurlhgn7cy8hkhs9fns9 104 225578 657597 2026-08-30T11:12:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657597 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />58</noinclude>hjärtats, icke hjärnans list. Vilket dess ursprung nu än var, vilken form den nu än tog, gjorde den åsyftad verkan. — Vad begär ni? frågade jag. Min sinnesrörelse gjorde mig kort och tvär. — Begär! Måste jag begära? Nå, så ber jag er då att visa — på vad sätt ni själv vill — att ni litar på oss, att ni inte anser oss vara något avskum, något slödder, såsom prinsessan Heinrich kallar oss — en hop spetälska! Gör det hur ni vill, välj vem ni vill ibland oss jag ber inte för någon särskild. Bevisa att någon av oss besitter ert förtroende! Varför skulle ni inte det? Kungen bör stå över alla fördomar, och vi äro hederliga människor — åtminstone somliga av oss. Jag försökte slå an en lätt ton och smålog åt henne. — Det finns somliga ibland er — åtminstone någon — som jag älskar högre än allt i världen, sade jag. — Så gör det då, Cæsar! sade hon lågt. Det hade några dagar förut tillkännagivits att vår minister i Paris anhållit om att bli löst från sin post, och det talades redan om hans efterträdare. Ihågkommande detta sade jag mera på skämt än på allvar: — Ministerposten i Paris? Skulle ni bli nöjd med den? Hennes ansikte strålade plötsligt upp och blev glatt, triumferande; hon klappade i händerna och sträckte dem sammanlagda emot mig. — Det var ni själv som föreslog det, utropade hon. — På skämt, ja! — Skämt? Jag låter inte skämta med mig. Jag vill att det var ert allvar. Ministerposten i Paris, sade ni! Är ni rädd för att gubben Hammerfeldt skall bli för ond? Åh, tänk bara på prinsessan och er syster! Vad jag gärna skulle vilja se dem! Här sänkte hon rösten. Gör det för min skull, Cæsar — — Vem skulle jag ge den åt då? — Det bryr jag mig inte om. Åt vem som helst,<noinclude> <references/></noinclude> 95wcngztkg0p2yrt5dkbl8mx8dk2p4i 104 225579 657598 2026-08-30T11:15:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657598 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|59}}</noinclude>bara det är någon av oss. Välj någon som är bra, då kan ni trotsa allihop. Hon märkte att jag hade blivit allvarsam; vad jag helt löst hade framkastat och hon med en sådan iver upptagit var ingen småsak. Om jag gjorde det skulle det bli på bekostnad av Hammerfeldts förtroende, kanske av hans tjänster; han skulle måhända vägra att tåla ett sådant slag mitt i ansiktet. Och inom mig visste jag att de hycklade skälen till mitt beslut voro ohållbara; jag skulle icke handla på grund av dem, de voro blotta förevändningar. Jag skulle ge henne vad hon bett mig om. Men skulle jag icke också giva henne min heder, den offentliga hedern, som jag lärt mig hålla så högt? — Jag kan inte lova något i dag; ni får lov att låta mig tänka, invände jag. Jag var beredd på ett nytt utbrott av retlighet, på beskyllningar för rädsla och likgiltighet och åter för att gärna vilja taga emot, men ogärna vilja giva. Men ingenting av allt detta kom. Hon satt stilla och såg blott oavvänt på mig; därpå lade hon sin hand i min. — Ja, tänk! sade hon med en suck. Jag böjde mig ned och kysste handen som låg i min. Hon drog hastigt bort den och höll upp sin arm framför mig. — Max' armband! sade hon åter suckande och småleende. Därpå steg hon upp och gick dröjande bort till spisen, där hon blev stående och såg in i elden. Jag följde henne icke utan satt kvar i min stol. På en lång stund sade ingendera av oss något. Slutligen reste jag mig långsamt upp. Hon hörde min rörelse och vände på huvudet. — Jag kommer igen i morgon, sade jag. Hon stod stilla ett par ögonblick och betraktade mig uppmärksamt. Därpå gick hon hastigt mot mig med utsträckta händer. Då jag tog dem skrattade hon nervöst. Jag sade icke ett ord, men såg in i hennes ögon — och, hårt tryckande hennes båda händer, kysste jag hennes kind. Åter skrattade hon samma<noinclude> <references/></noinclude> knu7v3vqmgj2uagiydttaxxbcbexe46 104 225580 657599 2026-08-30T11:17:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657599 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />60</noinclude>nervösa skratt, men sade ingenting. Så lämnade jag henne stående där och gick ut. Det hade blivit mörkt och jag gick ensam hem framåt de upplysta gatorna. Det har alltid varit och är fortfarande min vana att gå fritt och obehindrat omkring utan någon uppvaktning. Denna afton mottog jag gärna de vänliga hälsningarna från dem som händelsevis kände igen mig i lyktskenet. Jag minns att jag tänkte att alla dessa goda människor skulle sörja om de visste vad som försiggick i deras unge konungs innersta, hur han slets hit och dit, att hans enda glädje var ett brott och att skyddandet av hans heder blivit en uppoffring som tycktes överstiga hans krafter. Det var särskilt en medelålders man med gott utseende, som satt och drack ett glas utanför ett kafé, vilken jag lade märke till. Han tog av sig hatten för mig med ett glatt »Gud signe ers majestät!» Ett plötsligt begär grep mig att få slå mig ned hos honom och berätta honom alltsammans. Han hade själv varit ung en gång och han såg klok och god ut. Jag hade ingen jag kunde tala med om det. Det var första och sista gången jag kan minnas att jag sett honom, men ännu tänker jag på honom såsom en vilken kunde varit en vän för mig. Att döma av hans klädedräkt såg han ut som om han var en kontorist eller handlande. Samma kväll skulle Hammerfeldt ha infunnit sig hos mig, men vid min hemkomst fann jag en biljett, i vilken han ursäktade sitt uteblivande. Han hade förkylt sig och måste hålla sig till sängs. Göromålen kunde vänta, sade han, men omedelbart därpå anmärkte han att frågan om ministerpostens i Paris besättande med det snaraste måste tagas i övervägande. På samma gång nämnde han tre, fyra personer såsom möjligen lämpliga kandidater. Alla dessa voro välkända och avgjorda anhängare till honom själv. Jag höll just på att läsa hans brev, då min mor och Victoria kommo in. De hade hört talas om furstens illamående, men vid förfrågan fått till svar att det icke var något allvarsamt. Jag sände genast bud för att låta höra efter honom och räckte prinsessan hans brev. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ktafrss79q08fqhtjclkxbp9evz1wxl 0 225581 657600 2026-08-30T11:17:39Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=607 to=623 fromsection=AS12 prev="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" komm...' 657600 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=607 to=623 fromsection=AS12 prev="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] mmnb69nux9z5j2lg0v13nley6jgk0xt 657602 657600 2026-08-30T11:21:10Z PWidergren 11678 PWidergren flyttade sidan [[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg]] till [[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg]] utan att lämna en omdirigering: Felstavad titel 657600 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=607 to=623 fromsection=AS12 prev="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" current="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" next="[[Skapar Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] mmnb69nux9z5j2lg0v13nley6jgk0xt 657603 657602 2026-08-30T11:22:08Z PWidergren 11678 657603 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=607 to=623 fromsection=AS12 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XI. August Strindberg|I. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] 72lkrqtnitjiyc9wzcjyzk7dvhs03zz 0 225582 657607 2026-08-30T11:28:47Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=624 to=628 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIV. August Strindberg|IV. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <reference...' 657607 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=624 to=628 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XII. August Strindberg|II. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIV. August Strindberg|IV. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] 5coxj9icbi1arpx6d87zvu5t5490pwa 104 225583 657608 2026-08-30T11:29:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657608 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|61}}</noinclude>— Vilken som helst av de här fyra skulle duga, sade hon, sedan hon slutat läsandet. De ha alla utbildats under furstens ledning och känna väl till hans åsikter. — Mina också? frågade jag småleende. Min mors ansikte antog ett förvånat uttryck och hon såg litet osäkert på mig. — Furstens åsikter äro väl också dina, antar jag? sade hon. — Jag är inte så alldeles säker på att jag gillar någon av dem han utsett, anmärkte jag. Mins mor hade säkerligen velat säga något mer vid detta tillfälle; men då klokheten bjöd henne tiga, tillät hon icke sitt häftiga lynne att förleda sig till öppen fientlighet. Här, som så ofta annars, var det Victoria förbehållet att begå en dumhet, och hon gjorde det med sin vanliga beredvillighet. — Gillar inte Wetter någon av dem? frågade hon ironiskt. Jag teg. Hon kom närmare och såg på mig med ett försmädligt skratt. — Eller är det grevinnan von Sempach som inte gör det? Ha de inte gjort henne sin kur tillräckligt ivrigt, eller kanske för enträget, säg? — Min kära Victoria, du borde akta dig, sade jag. Grevinnan von Sempach är den vackraste damen i Forstadt. Min syster neg med ett ironiskt leende. — Sedan William Adolphus tog dig till Gronenstahl, förstås, tillade jag. Min mor, som tyckte att det kunde vara nog med vårt lilla gräl, avbröt oss. — Jag är säker på att du låter leda dig av furstens klokhet och erfarenhet, inföll hon. — Och inte av den vackraste damens i Forstadt skönhet, fortsatte Victoria, som icke lät hejda sig. Den människan är så plebejisk hon kan vara, tillade {{Rättelse|han|hon}}. I regeln var jag ganska slagfärdig då det var fråga om att käbbla med min syster; men i kväll var jag icke i den sinnesstämningen, Vanligtvis nöjde jag mig med att behandla henne med godmodig likgiltig-<noinclude> <references/></noinclude> 4kswmhjqwvavuzwz0rgax32r0az1xud 0 225584 657609 2026-08-30T11:30:41Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=629 to=636 tosection=AS14 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIV. August Strindberg|IV. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XV. August Strindberg|V. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1...' 657609 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=629 to=636 tosection=AS14 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIII. August Strindberg|III. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XIV. August Strindberg|IV. August Strindberg.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XV. August Strindberg|V. August Strindberg.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] kz3l58ofwonx4ioegtdzlrxib362e9y 104 225585 657610 2026-08-30T11:33:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657610 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />62</noinclude>het, men i dag sårade hon mig. Icke ens den allra obetydligaste människa i världen kan bemötas med ringaktning då hon gör sig till tolk för sanningen. Jag steg upp för att gå in till mig. — Jag skall naturligtvis rådgöra om saken med fursten, sade jag. Men icke ens nu kunde Victoria hålla sig. — Du menar att vi inte ha med den att göra? frågade hon och kastade huvudet tillbaka. Hon hade retat mig till dess mitt tålamod var slut, och de {{Spärrad|hade}} icke med saken att göra. För prinsessan Heinrichs inblandning i offentliga angelägenheter kunde det möjligen finnas någon ursäkt, men för Victorias fanns ingen. — För mammas råd är jag alltid tacksam, Victoria, svarade jag med en bugning och gick. Just som dörren slogs igen efter mig hörde jag Victoria utropa: — Alltsammans är den där avskyvärda kvinnans fel! Naturligtvis såg jag saken då i en helt annan dager än jag nu gör. Nu undrar jag icke längre på att min mor och syster voro oroliga, upprörda, bekymrade och till och med förbittrade mot grevinnan von Sempach, som förorsakade dem så mycket obehag. Att en ung man står under en äldre kvinnas inflytande kan icke vara annat än en giltig anledning till fruktan och bemödanden att förhindra det från hans kvinnliga anhörigas sida. Att jag omtalar vad de sade har icke varit för att protestera mot deras känslor, utan för att visa det olyckliga sätt varpå de ådagalade dem; min avsikt är icke att klandra vad som sannolikt var oundvikligt för dem, utan att visa hur de förlöpte sig och i stället för att lägga en hämsko på min galenskap, såsom de hoppades, snarare sporrade mig till att gå vidare uti den. Denna deras sporre behövde jag dock icke. Jag tyckte mig ännu se henne — min tjuserska — framför mig, med min kyss nyss rövad från sin kind, och det underliga, nervösa, hjälplösa skrattet på sina läppar. Detta skratt, som tillstod en dårskap som hon icke kunde övervinna, uttryckte en blygsel som brände henne, på samma gång som hon trotsade den och<noinclude> <references/></noinclude> oagwmi17nyvq9jgspnptg7fo9mu2gzr 104 225586 657611 2026-08-30T11:39:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 657611 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|63}}</noinclude>bekände en kärlek, så sammansatt av denna dårskap och denna blygsel, att dess glädje tycktes ett med deras bitterhet. Men för mitt yngre hjärta och hetare mannablod voro blygseln och medvetandet om min dårskap kuvade av glädjen; den löste sig från dem och svingade sig på frigjorda, segerstolta vingar högt upp i min känslovärlds oändliga rymder. Jag hade vunnit vad jag eftersträvat — jag, den omogne ynglingen, som de hade gjort narr av och försökt styra. Hon själv hade skrattat åt mig. Nu skrattade hon icke på det sättet mer. När jag kysste henne hade hon icke kallat mig Cæsar. Hon hade icke funnit något annat uttryck för sina känslor än detta skratt, och i det skrattet låg kapitulation. {{linje|5em}} <section end=kap06 /> <section begin=kap07 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">VII.<br /><b>En avsägelseakt.</b></h2> Natten bragte mig föga vila och ingen lösning ur mina svårigheter. Som om min kärlek icke ägde nog kraft i sig själv, sökte och fann den en bundsförvant i en trotsig halsstarrighet, som nu kom mig att längta efter att göra vad grevinnan bett mig om, lika mycket för dess egen skull som för hennes. Försagd, som jag var, sökte jag maskera den med häftighet. Jag ville göra min makt gällande, visa min mor och syster att jag icke lät tvinga mig och Hammerfeldt att jag icke lät leda mig. Varken deras häftiga påyrkanden eller hans milda, skickligt framförda förslag skulle ha något inflytande på mig eller hindra mig från att genomdriva min vilja. En förvrängd syn på min ställning lät mig fatta dess väsentligaste egenskap såsom varande makt att göra vad jag ville, och dess värdighet värnad genom ringaktning av goda råd, därför att sättet varpå de gåvos stötte mig. Denna sinnesstämning, som för övrigt, ung och oerfaren som jag var, var helt naturlig, blev ett verktyg, varav min passion skyndade att begagna<noinclude> <references/></noinclude> 278iva3fcns9m19noghppi0lx1c1ilx 0 225587 657612 2026-08-30T11:41:53Z Thuresson 20 Kap 6 657612 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Kungens spegel 1915.djvu" from=53 to=65 fromsection="kap06" tosection="kap06" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Kungens spegel|06]] bn8udfger98qwyqnelczrrk8v6geima