Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.18 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 134554 657719 454197 2026-09-01T18:02:23Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657719 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">Magistern vid Gråbärgsgatan.</h2> {{c|{{st|I.}}}} Om det också icke gifves någon kungsväg till geometrien, enligt hvad gamle Euklides lär hafva yttrat, måste några små genvägar likväl finnas på det matematiska området, tänkte vi gymnasister, sedan vi under den för öfrigt mycket omtyckte lektor Lundstedts ledning lunkat ett stycke af den torra och dammiga stråten. Dessa genvägar söktes och påträffades, dels genom herr Cyprianus Andersson, dels genom andre enskilde lärare hvilka, enligt gymnasisternas uppfattning, förstodo att göra vetenskapen om just icke angenäm, dock något så när lättsmält, och som kanske icke fordrade, att lärjungarna själfva skulle lösa de kinkiga problemen, utan lade lösningen alldeles färdig för dem efter ett pris af trettiosex skillingar riksgälds stycket. »Andersson har alldeles fullt», sade en kamrat till mig, då jag ville gå och anmäla mig till matematikens innötning hos nämde lärare, och kan ej taga emot flere denne termin. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nz3hn3gbrsy4gunktppr53upztpwh72 104 134555 657720 454198 2026-09-01T18:03:56Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657720 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||42|}} {{linje|4em}}</noinclude>Det gjorde mig ledsen, ty jag hade förtroende för herr Andersson och hade hoppats att genom hans lärareskicklighet få ett högt betyg i studentexamen. »Men långt upp på Norr lär finnas en gubbe som också ger lektioner.» »Hvad är det för en?» Kamraten kände honom icke personligen, men hade hört sägas, att han skulle vara ganska skicklig, fastän han naturligtvis icke kunde hafva så många lärjungar som herr Andersson. Jag förskaffade mig den skicklige gubbens adress. Han bodde långt upp på Gråbärgsgatan, ett godt stycke väg från Riddarholmen, men jag hade föresatt mig att gifva lektor Lundstedt en medtäflare i min matematiska undervisning. Därför lät jag icke vägens längd skrämma mig, utan vandrade till det uppgifna huset vid den nämda gatan. Det var ett rödmåladt trähus, i hörnet af Gråbärgsgatan och Piparegränden. Det huset står ännu kvar i min hågkomst, men om det står kvar äfven på den nyss nämde platsen, vet jag icke, ty kvarteret Piparen har nu på ett par årtionden ej legat i min väg. Lärosätet gjorde icke något fördelaktigt intryck på mig, när jag från hörnet af Piparegränden tog det i skärskådande. Kunde ett sådant ruckle vara hemvist åt en lärd magister hvilken ansågs värdig att handleda unge glade gymnasister som tänkte taga högt betyg i matematik? Jag önskade tvifla därpå, men adressen var tydlig, och så steg jag in på gården och i förstugan, där jag möttes af en gammal<noinclude> <references/></noinclude> 4hjerzjeeefmjvddrk5215xzk4vxog7 104 134556 657721 454199 2026-09-01T18:05:48Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657721 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||43|}} {{linje|4em}}</noinclude>kvinna som var lika ful som det röda huset, dock kanske med något mindre stark färgläggning. »Bor här någon magister som ger lektioner?» sporde jag, icke utan motvilja och med svag förhoppning att få ett nej på min fråga. »Är det magister Broms, lille herrn söker?» gnälde den fula gumman. Det der »lille herrn» ökade uti icke ringa grad min motvilja för så väl kvinnan som lägenheten. Jag var gymnasist på tredje året och således ej något barn som kunde kallas »lille herrn». Förnärmad vände jag mig om och tyckte mig hellre vilja äfventyra ett lägre betyg, än göra närmare bekantskap med en så obehaglig ort. »Bromsen träffas en trappa upp, om lille herrn knackar på dörren bredvid trappan», fortfor den gamla, hvarefter hon, utan att vidare sysselsätta sig med mig, stultade ut på gården och styrde kurs åt gatan. Det var kanske mer fruktan att få hennes sällskap än håg för matematiken som förmådde mig att icke vända om, utan krångla mig upp för den branta trätrappan och knacka på den anvisade dörren. Ett snäsigt »stig in» ljöd inifrån rummet. Jag lyfte på dörrklinkan och inträdde uti ett tämligen stort, men mycket lågt rum. Väggarne voro klädda med böcker från golf till tak, och ehuru det ej var särdeles stort afstånd mellan golfvet och taket, var boksamlingen likväl icke oansenlig. Åsynen däraf satte mig genast i bättre lynne, ty för böcker har jag alltid haft en viss svaghet. Näst böckerna fäste ett stort hufvud min<noinclude> <references/></noinclude> 6m3ey9f9c60goyzj1tzum8o8f2ym8sa 104 134557 657722 454200 2026-09-01T18:07:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657722 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||44|}} {{linje|4em}}</noinclude>uppmärksamhet. Detta hufvud syntes på andra sidan om ett vidlyftigt bord som stod framför ett af rummets två fönster och hvilket var öfverlastadt med böcker, en ansenlig hög, stora och små, tjocka och tunna, ordnade på ett sätt, som föreföll såsom den svåraste oordning. Upp öfver bokhögen reste sig hufvudet med ett yfvigt hår och tofvigt skägg, något gråsprängdt i kanterna. »Hvad är det fråga om?» Så ungefär lät ett i ord uttryckt, mäktigt brummande som utgick från det stora hufvudet hvilket vände sig åt mig och tog genom ett par ofantliga, cirkelrunda glasögon min person i skärskådande. Jo, så skall en bokmal af rätta sorten se ut, tänkte jag, en förläst magister som ger handledning i matematik vid Gråbärgsgatan, men högt frågade jag: »Är det magister Broms?» Hufvudet nickade, så att hår och skägg fläktade omkring de bleka kinderna, och de cirkelrunda glasögonen sjönko ett godt stycke ned på den tunna näsan. Det var en komisk uppenbarelse, och likväl kände jag mig icke riktigt böjd för att skratta. Jag framförde mitt ärende, men detta tycktes icke slå an på magistern, hvilkens bägge händer foro fram och tillbaka i det yfviga håret. Icke var han mycket förtjust i förslaget, det kunde jag se, att i plana trigonometrien vägleda en förhoppningsfull yngling. Däremot tycktes han vara förtörnad öfver att hafva störts i sitt arbete, måhända någon ganska märkvärdig vetenskaplig forskning. Jag nödgades upprepa min fråga och fick likväl<noinclude> <references/></noinclude> 9svd0tot5w0yylmq6pd4e34jbxquvpq 104 134558 657723 454201 2026-09-01T18:09:26Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657723 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||45|}} {{linje|4em}}</noinclude>vänta på svar. Under tiden inträdde den fula gumman i den lärdes boning, där hon tycktes vara mycket hemmastadd. »Icke skall lille herrn stå vid dörren», sade hon med en ton som visst skulle vara vänlig, men hvilken jag fann högst osmaklig. »Var så god och stig fram och sitt», tillade hon med ett vedervärdigt grin. Jag började fundera på, om hon möjligen skulle vara frun i huset och beklagade i mitt sinne det stora hufvudets olycklige ägare. Magistern hade fått tag i ett papper som tycktes fängsla hela hans uppmärksamhet, och jag var glömd. »Nå, det må jag säga, märker magistern inte att han har främmande?» gnälde den gamla kvinnan och väckte den lärde ur hans funderingar. »Sköt hon sina sysslor», förklarade magistern med mycken värdighet, och jag började känna mig mycket vänligare stämd mot honom, då han så der snäste af den stygga häxan. Att hon icke vore frun i huset, märkte jag också, och äfven det gjorde mig godt. Magisterns hustru skulle aldrig hafva tillåtit sig något så opassande som att kalla mig för »lille herrn». Gumman gjorde en sur min och försvann ur rummet. Jag fann mig å nyo på tu man hand med magistern hvilken ännu en gång granskade min yttre människa och därefter ändtligen började göra sig närmare underrättad, huru långt mina anspråk på honom sträckte sig. Det dröjde ej länge, förr än vi voro inbegripna i ett ganska lifligt samtal hvilket<noinclude> <references/></noinclude> ksm68519gbn97a6ayge9sx29fla7rlg 104 134559 657735 454202 2026-09-02T08:21:03Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657735 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||46|}} {{linje|4em}}</noinclude>visserligen rörde sig omkring kvadrat- och kubikrötter samt det eller det talet, upphöjdt till en viss dignitet, men jag tyckte likväl, att det icke saknade allt intresse. Strax derpå sjönk dock hufvudet åter ned bak om den stora bokhögen på bordet. Magistern var å nyo sysselsatt med det arbete, som min ankomst afbrutit, men jag gaf honom icke tid, att å nyo glömma mig. »Herrn kan ju komma igen i morgon.» Det var de enda ord jag vidare kunde aflocka det stora hufvudet för den dagen. Jag lemnade magistern och hade i förstugan den förargelsen att åter tilltalas af den fula gumman. »Nå, lille herrn skall väl läsa för Bromsen, kan jag tro», sade hon och grinade så styggt. »Jo, jo, det kan nog behöfvas att han får sig en liten tillökning», tillade hon, utan att jag förstod, om det vore jag som skulle behöfva en tillökning i kunskaper eller magistern i inkomster. »Jag skall taga undervisning i matematik för magistern», svarade jag med värdighet, så som en gymnasist bör svara en gammal häxa, och sprang sedan utför trappan, utan att bevärdiga madamen med någon särskild afskedshelsning. När jag kom ned på gården, tyckte jag mig höra ett försmädligt skratt efter mig. »Hvarför skrattar odjuret?» sade jag för mig själf och skyndade ut på gatan. Gärna hade jag för alltid vändt ryggen åt det röda trähuset. Trakten föreföll mig högst otreflig; huset var ett gement ruckle; för min nye lärare hade<noinclude> <references/></noinclude> h2otmm7qglebhf4x53embte5gbchxrx 104 134560 657736 454203 2026-09-02T08:24:42Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657736 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||47|}} {{linje|4em}}</noinclude>jag ett ögonblick börjat erfara något som liknade deltagande, men han var dock endast en gammal pedant, och hans hushållerska hatade jag. I mina tankar kallade jag henne Blåkullafaster och var nöjd med att hafva hittat på det smekordet åt henne. Icke kan det under sådana omständigheter vara något lockande för en glad gymnasist att förkofra sig i matematiken. Det var just derpå jag funderade, under det jag begaf mig ned åt Kammakaregatan, och jag började tänka, om det ej vore bättre att hålla mig endast till lektor Lundstedt, den gamle hederlige läraren. Men så kom jag att tänka på, huru kamraterna läto förbereda sig af herr Andersson. Följden af dessa funderingar var, att jag den påföljande dagen åter stretade uppför Gråbärgsgatan, åter utsatte mig för Blåkullafasters näsvisheter och åter bockade mig för det väldiga hufvudet med de cirkelrunda glasögonen. Sedan gjorde jag det samma regelbundet flera gånger i veckan och drog under lång tid nytta af magisterns lärdomar. Magister Hans Broms var en utmärkt matematiker, och sedermera kom jag under fund med, att matematiken ej vore det enda ämne, hvaruti han ägde djupa insigter. En besynnerlig karl var han, det kan ej nekas. Han lärer vid mycket unga år hafva tagit sin akademiska grad och snart derefter flyttat till Stockholm, där han slog sig ned i det gamla trähuset vid Gråbärgsgatan, hvarest jag fann honom och småningom under halftannat år lärde känna honom. Hans Broms hade aldrig sökt någon befattning,<noinclude> <references/></noinclude> l3jyurbq4oc4yfez0p0p3ayhoicqyx5 104 134609 657737 454354 2026-09-02T08:27:26Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657737 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||48|}} {{linje|4em}}</noinclude>aldrig utöfvat någon offentlig verksamhet och aldrig heller erhållit någon utmärkelse, och likväl påstod en och annan som kände honom, att hans namn nog borde värderats af den lärda verlden. Någon personlig beröring hade han aldrig med andra vetenskapsmän. Han ägde inga vänner, blott en och annan bekantskap från studenttiden. Han stängde sig inne för alla, utom för dem han undervisade. Bjudningar mottog han aldrig, och aldrig gick han själfmant heller på besök. Deremot företog han en vandring nästan dagligen, men han vände högst sällan sina steg ned åt Drottninggatan och andra besökta delar af Stockholm, utan klättrade omkring bland bärgknallarne ofvanför Lilla Gråbärgsgatan och bort åt Sabbatsbärg, och ofta såg man honom vid foten af någon bland de i den trakten surrande väderkvarnarne långa stunder i rad stirra på den vidsträckta utsigten. Han gick också upp åt Observatoriibacken, på hvars östra brant han då satte sig och skådade ned öfver de små gårdarne vid sandåsens slut. Barnen som lekte omkring Observatorium kallade honom »tokige magistern», ty att sitta så där på yttersta kanten af den branta backen och stirra ned på kyffena vid Saltmätaregatan och Marquardsgränd, det vore väl bra tokigt. Att han vore en lärd magister, kände hela grannskapet, och de som bodde närmast kvarteret Piparen ansågo honom icke så mycket tokig, som de ej mera hade en vidskeplig fruktan för hans kunskaper, om hvilka hans uppasserska hade de vidunderligaste saker<noinclude> <references/></noinclude> kcmnzuouvjlj4gx98koe6uxhwwckdfh 104 134610 657739 454355 2026-09-02T08:29:49Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657739 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||49|}} {{linje|4em}}</noinclude>att berätta. Denna vidskepliga fruktan återföll till en del äfven på henne, om hvilken andra gamla kvinnor i grannlaget trodde sig veta, att hon en skärtorsdag varit ute och rest på kvast, hvilket allt jag fick höra af en kamrat, som bodde i Parisgränd. Dessa berättelser kunde endast, tyckte jag då, gifva kraft åt det namn jag skänkt den vederstyggliga kvinnan, hvars rätta namn jag aldrig ansåg mig behöfva efterfråga, men de spredo också ett romantiskt skimmer omkring både magistern och hans gamla hushållerska, och en gymnasist tycker om det romantiska. Det hände ej sällan, att jag efter timmens slut satt en lång stund kvar hos magister Broms hvilken, oaktadt sin kärlek till ensamheten, tycktes finna nöje i att tala med mig och göra sig underrättad om, huru ungdomen på Stockholms gymnasium uppfattade verlden. Det var dock icke jag som lemnade största bidraget till samtalet, utan det kom, fastän ofta i endast afbrutna meningar, fram mellan det tofviga skägget. I mitt ungdomliga oförstånd kunde jag icke på långt när uppfatta hvad dessa afbrutna meningar inneburo, men jag lyssnade dock till dem med begärlighet och bemödade mig att, så godt sig göra lät, följa magisterns tankegång. Småningom började jag också förstå honom bättre, och hvad han sagt utgjorde ej sällan föremål för mina tankar icke blott under vägen från Gråbärgsgatan, utan äfven då jag borde hafva sysselsatt mig med helt andra föremål. Hvad hade han att lära mig, förutom i det ämnet som utgjorde egentliga föremålet för undervisningen? Något som han kallade lifserfarenhet, tror jag,<noinclude> <references/> {{huvud|{{sp|''<small>Berättelser.</small>''}}||4}}</noinclude> c4694dezdmgub0p1xeaa5gwqvezd2kl 104 134611 657740 454356 2026-09-02T08:31:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||50|}} {{linje|4em}}</noinclude>men som mest utgjordes af fiendtliga omdömen om verlden, förakt för människorna och missnöje med sin egen lott. Den anspråkslöse lärde var under stundom, efter hvad jag trodde mig se, full af de mest storartade anspråk. Han ville lägga hela verlden för sina fötter, tycktes det, när han vandrade fram och till baka i sitt låga rum i det gamla trähuset. Kanske han tänkte på det samma, när han satt på Observatoriibacken och skådade ned på kojorna i Marquards gränd. »Den der Bromsen är en underlig karl», tänkte jag, och det samma sade jag också till ett par kamrater, för hvilka jag till och med förtäljde åtskilligt om honom, under det vi på några lediga stunder spelade ''fortuna'' hos Winters vid Riddarhustorget, eller under den hebreiska lektionen smögo oss till ett litet kafé vid Myntgatan och fingo oss ett parti bräde, en kopp kaffe och ett saffransbröd, eller då vi med lektor Thedenius gingo ut och botaniserade och hade tillfälle att underhålla ett fritt samspråk. Förtrolig kunde jag aldrig varda med magister Broms, men han fortfor att prata med mig, när undervisningstimmarne voro slutade, eller rättare att prata med sig själf och låta mig höra på. Och han vardt allt människofiendtligare i sina yttranden. »Lille herrn kan väl se att Bromsen blir allt tokigare», sade uppasserskan, den gamla häxan, då hennes herre visade henne ur rummet, der hon brukade glömma sig kvar och lyssna på oss. »Han kommer nog snart på Danviken», tillade hon, liksom för att trösta sig själf och mig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1xaosmng2nnrdkqus3cyck9tid6rv51 104 134612 657748 454357 2026-09-02T09:44:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||51|}} {{linje|4em}}</noinclude>En dag förtrodde magistern mig, att han aldrig varit ung. Det förskräckte mig. »Aldrig?» utropade jag och stirrade på honom. »''Aldrig,'' herre!» röt magistern till. Jag kunde visserligen icke tro, att Hans Broms kommit till verlden med det der stora, gråsprängda skägget och med den långa åbäkliga gestalten, men likväl låg det en så öfvertygande kraft i hans förskräckliga »aldrig», att jag kände mig hemsk till mods. De besynnerliga historier som berättats af gymnasisten i Parisgränd föllo mig åter i minnet, och jag betraktade min lärare med ett riktigt rysligt deltagande. Att aldrig hafva varit ung, föreföll mig som föresatt mig att alltid blifva ung som det förskräckligaste af allt förskräckligt, och det tycker jag ännu i denna dag. »Men magistern har ju varit student?» vågade jag mig att fråga nästan ängslig öfver hvad jag skulle få till svar på frågan. »I morgon skall herrn ta logaritm-tabellerna med sig.» Det var hvad magistern svarade. Han satt åter bak om sitt stora bord och gräfde i några dammiga pappersluntor. Jag lemnade honom för den dagen och kände mig riktigt lätt om hjärtat, när jag svängt om hörnet vid Kammakaregatan och nalkades Kungsbacken och den glada Drottninggatan, där lifvet log emot mig med all sitt ungdomliga behag. {{tomrad}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ey47wg3f4eohkngbvqk9224ivw35jt4 104 134613 657749 454358 2026-09-02T09:45:47Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude>{{c|{{st|II.}}}} Ett par år hade förflutit, sedan jag slutade med mina timmar hos magister Broms. Glömt honom hade jag icke, men jag hade dock aldrig träffat honom under dessa år. När man ströfvar omkring på Ågatorna och i Carolinaparken i Upsala, ser man icke till den som bor vid Gråbärgsgatan i Stockholm. Talas om honom hörde jag alldeles icke. Det var ingen bland mina vänner som kände till mannen. »Jag undrar, om den gamle bokmalen lefver än», sade jag för mig själf, när jag under en mellantermin stretade upp för Kungsbacken i Stockholm och kom att tänka på den tid, då jag svängde om hörnet vid Kammakaregatan för att infinna mig hos Hans Broms. »Om jag skulle se efter och, i fall han är i lifvet, göra honom ett besök, var min nästa tanke.» Jag stod snart på Gråbärgsgatan, utan för det gamla, rödmålade trähuset i hörnet af Piparegränden. Allt var sig likt där i hörnet, tyckte jag, och samma anmärkning gjorde jag på gården samt när jag klef upp för den branta trätrappan. Blåkullafaster såg jag dock icke till, och däröfver sörjde jag visst icke. Jag knackade på dörren. Ett snäsigt »stig in» ljöd åter alldeles som när jag första gången sökte inträde genom denna dörr. Jag steg in i rummet, men höll på att gå ut strax igen, i tanke att jag tagit miste på dörr, ty där inne såg det alldeles icke ut som i magister Broms arbetsrum. Där satt nu en skomakare och sålade. Han vände mot mig ett helt annat ansigte än det jag fordom fann bak om den stora<noinclude> <references/></noinclude> qk0pbm6u1fiw9kpc2lluw4i8hw51tex 104 134614 657750 454359 2026-09-02T09:49:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||53|}} {{linje|4em}}</noinclude>bokhögen. Och bokhögen själf som gjort ett så djupt intryck på mig första gången var nu förvandlad till en mängd gamla trasiga skodon. »Broms! Det vete f-n», sade skomakaren. »Före mig bodde en skräddare här, men någon magister har jag alldeles icke hört talas om. Herrn går visst galet.» Och så drog han i becktråden igen med duktiga tag och tycktes icke bekymra sig om att fortsätta samtalet. Jag lemnade mannen med felslagen förhoppning och vände mig till några andra hyresgäster i gården, men de hade alla flyttat dit för kort tid sedan och visste ingenting om husets forna invånare. »Man blir lätt glömd här i verlden», tänkte jag, »till och med då man bor vid Gråbärgsgatan.» Slutligen träffade jag en gammal kvinna som förvånade sig öfver de andra hyresgästernas okunnighet och sade sig mycket väl veta att magistern en dag spårlöst försvunnit samt att det alldeles icke förvånade henne, ty några dagar förut, det hade just varit skärtorsdagen, hade magisterns gamla hushållerska farit upp genom skorstenen, utan att någonsin komma igen. »Dagens sanning hvad jag säger», tillade den goda frun med uttryck i anlete och åtbörder som ej kunde vara annat än oemotståndligt öfvertygande. Men så kom en annan gammal fru — Gud vet hvarifrån alla gamla fruar kommo i den egendomen — och försäkrade, att de där historierna vore bara dumheter. Magister Broms hade visserligen mycket hastigt afflyttat, men det hade endast varit för att gifta sig med sin gamla hushållerska hvilken alldeles icke farit upp genom skorstenen, utan rest till Köping för<noinclude> <references/></noinclude> fsjuym513bb9vl6xborysnrpe8jieuo 104 134615 657751 454360 2026-09-02T09:51:27Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 657751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||54|}} {{linje|4em}}</noinclude>att lyfta ett arf, och det hade varit det som förledt magistern. Det var hvad jag fick veta om min gamle lärare. Jag skrattade åt hvad jag hört, trodde hvarken på det ena eller andra, men kände mig ledsen öfver att ej hafva lyckats återfinna magistern, och under det att detta sysselsatte mina tankar, vandrade jag ut för Gråbärgsgatan, ända ned till Rörstrandsgatan. I backklinten fäste ett litet nätt hus min uppmärksamhet. Det var blott envåningshus, men på en hög stenfot, och bak om huset höjde sig topparna af lummiga träd. Glädje och förnöjsamhet tycktes lysa genom de klara rutorna och titta fram ur vecken af de fina fönstergardinerna som draperade sig så vackert omkring präktiga blomkrukor. Från trädgården trängde sig ända fram till gatan ett klingande skratt, harmoniskt, som ett skönt musikstycke, så som endast en ung och lycklig kvinna skrattar. Det var ett skratt som tycktes fullkomligt passa till det lilla vackra huset. Och där på följde tonerna af en munter visa, men det var en basröst som sjöng. Ägarinnan till det klingande skrattet hade således manligt sällskap. Där bor nog ett förnöjsamt par, tänkte jag, och det lilla huset kom så djupt in i mina tankar, att jag höll på att glömma bort gamle Broms. Men när jag kom ned till Wallins kryddbod, i hörnet af Drottninggatan, föll det mig in att jag skulle se efter i adresskalendern, om magister Broms namn funnes der. Vore han icke död eller verkligen spårlöst försvunnen, såsom en af de gamla fruarna nyss försäkrat mig, skulle jag väl få reda på mannen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ihsl39ewkk32vbbqpv0dvr9p1if8j87 0 181383 657717 649423 2026-09-01T13:55:21Z ~2026-47386-07 19111 Samtida skildringar. 657717 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender<br>Af den 22. Maji, 1699.|kommentar={{wikipedialänk|surbrunn|surbrunnar}}<br>{{wikipedialänk|Viksbergs gård}}}} För dem som Wijksbergs Brunn wijd Tälliewiken bruka willja, lärer och giöras anstalt af Huussrum och Traiteur sampt en Båth som på wisse stunder i Weckan kan gå emillan Brunnen och Stockholm, och skola de så wäl som och de sig af Brunnen på Norremalm här i Staden betiena willia, med Medici Consilio och Medicamenter accommoderade blifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender<br>Af den 24 Junij 1701.}} I dag begynnes Curen wid Norremalms Suurbrunn hwar til Gud sin wälsignelse förläne! {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender<br>Af den 2 Junij 1702.}} Såsom åthskillige af dem, som Suurbrunnen på Norre-Mallm några åhr bort åth med Nytta och Nöye brukat hafwa, och sedt hwad Curer där giorde äro, hafwa sigh uthlåtit, at man nu ju förr ju heller skulle Bruun-Curen begynna ; Altså är man i Herrans Nampu sinnad den 15 Jnnij deras Begäran at efterkomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender<br>Af den 9 junij 1703.}} Såsom Norremalms hälso och Surbrun hafwa icke allenast uthi en eller 2 åhr ; Uthan alt sedan åhr 1689 gifwit gode prof, både hoos höge och låge, fattige och rijke, som dhen rätt brukat hafwa, Altså är man och i Herrans nampn sinnad den 14 Junij nästkommande, samma bruncur at begynna. Hwilket man ey underlåta kunnat at gifwa tillkiänna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender<br>Af den 25 Maij 1709.}} Gifwes tilkiänna at H. Trefaldighetz Söndagen, som är den 13 Junij, skal Curen wid Surbrun här på Nårre malm, med en wanlig Gudztienst i Herrans namn åter begynnas: och som brun, med dess tilbehör, är aldeles förnyat och uplagat, så skola de som sig ther af täncka at betiena, et godt nöije finna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender<br>Af den 7 Junij 1710.}} Gifwes tilkiänna at tilkommande Söndag, will Gud, som är den 12 Junij, skal Brun-Curen wid Norre Malms Suurbrun med en wanlig Gudstienst begynnas. [[Kategori:1690-talets verk]] [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:Brunnsorter]] [[Kategori:Stockholm]] swxqij0thkgoidw6m3mjea6j0gdseo1 0 194757 657718 657715 2026-09-01T15:33:42Z ~2026-47386-07 19111 Samtida skildringar. 657718 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}} <div style="text-align: center;">Wien den 28 Nowembris</div> Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Decembris 1703}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Decemberis</div> Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Decembris</div> Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Decembris</div> Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Januarij</div> Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wijen den 9 Jannarij</div> I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Januarij</div> Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Januarij</div> Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Januarij</div> General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Februarij</div> Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Februarij</div> Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Februarij</div> Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Februarij</div> Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 5 Martij</div> Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 19 Martij</div> Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Martij</div> Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Aprilis</div> Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Aprilis</div> Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Aprilis</div> Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den23 Aprilis</div> General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Aprilis</div> Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 31 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Maij</div> General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Maij</div> Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Maij</div> I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Maij</div> Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Junij</div> De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Junij</div> Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Junij</div> Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Junij</div> Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Julij</div> General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Julij</div> Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Julij</div> Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Julij</div> Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 30 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Augusti</div> Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Augusti</div> Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Augusti</div> Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Augusti</div> Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 27 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Septembris</div> Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Novemberis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Octobris</div> Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Octobris</div> Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Octobris</div> Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Nowembris</div> Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 N owembris</div> Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Nowembris</div> Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Nowembris</div> De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Decembris</div> Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Decembris</div> Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Januarij</div> Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Januarij</div> Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Januarij</div> Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Februarij</div> De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Maartij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Februarij</div> Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Februarij</div> De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Februarij</div> De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Martij</div> De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Martij</div> Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martij</div> De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Martij</div> I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Aprilis</div> Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Aprilis</div> Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Aprilis</div> Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Aprilis</div> I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Maij</div> Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 4 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Junij</div> Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 17 Junij</div> Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Julij</div> Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 1 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Julij</div> Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Julij</div> Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 15 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Julij</div> Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 22 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 29 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Augustij</div> Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Septembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 2 Septembris</div> Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 9 Septembris</div> Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 16 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 23 Septembris</div> Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 30 Septembris</div> Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 7 Octobris</div> Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Octobris</div> Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 14 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Octobris</div> Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Novembris</div> I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 5 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Novembris</div> Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 12 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Novembris</div> Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 19 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Novembris</div> Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Decembris</div> Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 2 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Decembris</div> Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 9 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Decembris</div> För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Decembris</div> De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Decembris</div> Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Januarij</div> Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Januarij</div> Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januarij</div> Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Februarij</div> Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Februarij</div> För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Martij</div> Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Aprilis 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Martij</div> Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Maij 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Aprilis</div> De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Junij</div> De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Junij</div> Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Julij</div> Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Augusti</div> I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Augusti</div> I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Augusti</div> De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 2 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Septembris</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Septembris</div> De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Septembris</div> Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Octobris</div> För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Novembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Octobris</div> Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1. Decembris</div> De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8 Januarij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 15. Decembris</div> Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 5 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Februarij</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Februarij</div> Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Junii 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 May</div> Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Julij</div> Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Julij</div> Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 19 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Novembris</div> Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Novembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Februarij</div> Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Martij</div> På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Aprilis 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Martij</div> De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Maij</div> Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Maij</div> Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Julij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Junij</div> Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Julii</div> Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Utur Preüssen den 7 Augusti</div> I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Augusti</div> Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Augusti</div> Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 29 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Septembris</div> Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Octobris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Septembris</div> Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Novembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Octobris</div> Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22 Decembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Novembris</div> För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 26 Januarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Februarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Martij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Februarij</div> Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Januarij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 December</div> I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Martij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Januarii</div> Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 April</div> Emot Rebellerne i Ungarn giör man ock ansenlige förfatningar, och är Generalen Heister förordnad at gifwa sig åter dit igen. Man har fuller wid åtskillige tilfällen temmeligen kuffat dhem, såsom icke långesedan, wid en ort Watkaret benämt, dherest ett Keyserligit Partie råkat på ett ansenligit af Rebellernes, dhet slagit och uti Floden Aipel förjagat, och wid en annan ort Debrezin, hwarest en Capitain Fechely anfullit 1000 af dhe Missnögde, en stor del af dhem nedgiordt, fåt åtskillige fångar och ett stort byte af Booskap, item wid Schmölnitz äfwenledes afwist fienderna, och på ett och annat ställe giordt dhem ansenlig afbräck, men så hindrar ändock alt sådant intet, at ju icke Ragotsky wid Somlio drager mycket Manskap til sammans och skickar sina partier Donau strömmen fram åt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 April</div> Man skyndar sig här med all flijt i tijd at kunna begynna Fälttoget i Ungern, hwar wid man wist en sådan ifwer at man icke obilligt böör hoppas det wåra Tropper i åhr lära gå offensive dersammastädes til wärka, warandes de dijt sände Tropper så många, at af dem twenne Armeer blifwit inrättade af hwilka General Heister commenderar den ena, och Fält-Marskalken Palfy den andra. Det är i anseende här til som de missnögde nu åter så strukit i håll, at af dem få äro mera i Fältet tilfinuandes, utan allenast några enda i skogen röfwande, hwilka ock efter hand warda upsnappade och behörigen afstraffade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 April</div> De ifrån Segedan ankomne Brefwen berätta, huru den der commenderande Generalen Gref Herberstein sedan han förnummit at in emot 4000 af de missnögde samlat sig wid en ort Keezkemet i tancka, at plundra Landet, skickat ut Öfwersten Töckely med ungefehr 2500 Man, hwilken det fientl. Partiet så häftigt ansatt, at det efter ett enwijst fächtande och något Manskaps förlust nödgats draga sig tilbakars, och lemnat alt sitt i sticket. Sammaeldes har ock wid Staden Muran intet länge sedan några andra fientlige Tropper blifwit omkulhäfne och om de Keyserlige haft något Footfolck med sig äfwen sielfwa Staden blifwit öfwerrumplad. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maij</div> Det Keyserliga Hofwet har fuller ifrån Beyern och andra Orter låtit hämta öfwer 80000 Pallisader, hwilka til Ungarn skole afsändas, och der brukas wid den Belägringen som de Keyserliga för Neuheusel ämna sig företaga, men så hoppas man at de numera lärer wara der onödige, efter de sidst inlupne Brefwen medbringa, at de i bem:te Stad liggiande Malcontenter, uppå de tidender de haft om de Keyserliges tilredelser som General Heisters ankomst i Ungern förlåtit samma Stad, och i största hast begifwit sig til Zollnoch hwarest Ragotsky låter uphäfwa Linier och förskantzar sig^. Det berättades med sidsta Posten, at Malcontenterne hade gådt öfwer Wagströmmen, och ämnat giöra ett härjande in uti Marckgrefskapet Mähren, samt redan inskränckt Neustädel, men nu förljudes, at General Schertzer sedan han hade dragit något Manskap tilsammans, icke allenast bortjagat dem derifrån, utan ock tagit ifrån dem alt det byte de redan giordt, och slagit ned något Manskap för dem. Samma Bref medbringa ock, at de Polackar, som warit en tijd bort åt hoos Ragotsky, gådt ifrån honom, och stött tilsammans med Konungen af Swerige, som redan på sitt tågande ifrån Bender begrepen war, och at Berezini skulle wara afsomnad, hwilket, om så är, Malcontentererne til största skada lända lärer, efter denne warit den som med sina kloka råd allena uppehållit alla desse åhren hela deras wäsende. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Junij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Maij</div> Keyserlige General Fältmarskalken Bannus Croatia är här ifrån til Ungern afrest. För det Sawojariske Regemente Dragoner är ersättningen hit ankommen, och skal, efter några dagars hwilande, på Skiep blifwa förd til Ungern, därest Rebellerna gå af och til med starcka Partier och förorsaka Inwånarena många wederwärdigheter. Keyserlige Generalen Eberville har med 300 Märiska Hussarer warit lycklig emot tre Partien, och när han får mera styrcka af Tropperna där omkring har han förhopning, at aldeleles kunna förjaga de öfrige. Inkomne Bref utur Zips berätta, at de 3000 Moskoviter som där hafwa legat, och af Städerna utpressat penningar hafwa nu åter gått tilbaka åt Polen, men hela tiden af deras warelse i Zips hafwa de haft en mycken stoor frihet i inträde och omgänge hoos Rebellerna. [[Kategori:1700-talets verk]] l9mpck6m7dhkohzb4p5sbjb0lii5pjg 104 224077 657726 655480 2026-09-01T19:54:22Z PWidergren 11678 657726 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{innehåll börjar}} {{c|{{större|INNEHÅLLSFÖRTECKNING.}}}} {{linje|5em|style=margin-top:2em;margin-bottom:2em;}} {{em|2.5}}[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Förord|Förord]] {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Naturalismens uppkomst|Naturalismens uppkomst.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Naturalismens uppkomst|{{större| I.}}]]||{{em|1}} ||Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;width:2.5em;"|3 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Naturalismens uppkomst|{{större| II.}}]]||{{em|1}} || Den svenska naturalismens skaplynne. — Naturalismen i Danmark och Norge. — Politisk reaktion och realpolitik. — Unionsfrågan. — Försvarsfrågan. — Socialismens inträngande. — Signaturpoesien. — Nya strömningar från Norge och Danmark. — Översättningslitteraturen. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|29 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. August Strindberg|August Strindberg.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |-<includeonly> |{{em|1}}||{{em|1}}||[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. August Strindberg|Inledning.]]||style=text-align:right|48 |-</includeonly> |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. August Strindberg|{{större|I.}}]] ||{{em|1}}|| Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right; width:2.5em;"|49 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. August Strindberg|{{större|II.}}]] ||{{em|1}}|| Ungdomsdiktning. — En namnsdagsgåva. — Fritänkaren. — Hermione. — I Rom. — Den fredlöse. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|59 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. August Strindberg|{{större|III.}}]] ||{{em|1}}|| Temperament. — Arten av hans skriftställarskap. — Skarp observation men subjektiv tolkning och uppfattning. — Hans diktning baserad på egna upplevelser. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|62 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. August Strindberg|{{större|IV.}}]] ||{{em|1}}|| Hårda öden och växande misstämning. — I röda rummet. — Kunglig sekter. — Äktenskap.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|68 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. August Strindberg|{{större|V.}}]] ||{{em|1}}|| Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett<noinclude>||style="text-align:right; vertical-align:bottom;"| {{em|1}} |}</noinclude> 0jveelkxb1j2lene985z2lc71frvji3 104 224078 657727 655844 2026-09-01T19:56:57Z PWidergren 11678 657727 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|328|INNEHÅLL|}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- ||{{em|1}}||{{em|1}}|</noinclude>|problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right; width:2.5em;"|72 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VI. August Strindberg|{{större|VI.}}]] ||{{em|1}}|| Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|83 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VII. August Strindberg|{{större|VII.}}]] ||{{em|1}}|| Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|89 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/VIII. August Strindberg|{{större|VIII.}}]] ||{{em|1}}|| Utrikesresa. — Dikter. — Vistelse i Paris. — Bekantskap med Björnson och Lie. — Sömngångarnätter. — I Schweiz. — Inflytande från Rousseau. — Strindberg blir socialist. — Likt och olikt.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|104 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IX. August Strindberg|{{större|IX.}}]] ||{{em|1}}|| Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist».||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|114 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/X. August Strindberg|{{större|X.}}]] ||{{em|1}}|| Strindberg uppträder som fransk författare. — Trötthet på utlandet. — I Bayern. — Hemsöborna. — Skärkarlsliv. — Dramatiskt författarskap. — Fadren. — Kamraterna. — Fröken Julie. — Dramatiska reformförsök. — Fordringsägare och Paria. — Strindbergsteatern. — Spår av mystik i hans diktning. — Nietzschestämningar. — Tschandala. — I Havsbandet. — Strindberg tar avstånd från naturalismen.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|139 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. A. U. Bååth|A. U. Bååth.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. A. U. Bååth|{{större|I.}}]] ||{{em|1}}|| Skåne. — Under danskt välde. — Efter erövringen. — Dess isolerade ställning. — Svenska omdömen om Skåne. — Linnés och Orvar Odds uttalanden. — Målarna upptäcka landskapet. — Skånsk skaldeskola på åttiotalet. — Det nya i Bååths diktning.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|161 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. A. U. Bååth|{{större|II.}}]] ||{{em|1}}|| Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|170 |} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mfq9iaoblw35c88gzz0i59v51lteggm 104 224480 657728 656677 2026-09-01T19:58:47Z PWidergren 11678 657728 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||INNEHÅLL|329}}</noinclude> {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Anne-Charlotte Leffler|Anne-Charlotte Leffler.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|{{em|1}}||{{em|1}} || Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|189 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ernst Ahlgren|Ernst Ahlgren.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|{{em|1}}||{{em|1}} || Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|217 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Det unga Sverige|Det unga Sverige.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|{{em|1}}||{{em|1}} ||Litterär skandinavism under åttiotalet. — Den svenska naturalismen mindre målmedveten än den dansk-norska. — Den saknar ledare. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|245 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Det unga Sverige|{{större|I.}}]]||{{em|1}}||style="vertical-align:top;text-align:left;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Det unga Sverige|''Gustaf af Geijerstam.'']] |- |{{em|1}}||{{em|1}}||Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap. ||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|249 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Det unga Sverige|{{större|II.}}]]||{{em|1}}||style="vertical-align:top;text-align:left;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/II. Det unga Sverige|''Tor Hedberg.'']] |- |{{em|1}}||{{em|1}}||Temperament. — Högre uppgifter. — Johannes Karr. — Judas. — På Torpa gård. — Senare diktning. — Ett eldprov. — Noveller och dikter. — Dramatiskt författarskap.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|256 |-<noinclude> |} <references/> {{m|21* — 18338.{{em|1}}'''''J. Mortensen.'''''}}</noinclude> 9m7yps66o9r7fo0vacgmp1176sluayw 104 224482 657729 656246 2026-09-01T20:01:10Z PWidergren 11678 657729 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|330|INNEHÅLL|}} {| |-</noinclude>|style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Det unga Sverige|{{större|III.}}]]||{{em|1}}||style="vertical-align:top;text-align:left;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/III. Det unga Sverige|''Axel Lundegård.'']] |- |{{em|1}}||{{em|1}}||I gryningen. — Bekantskap med Victoria Benedictsson. — Röde prinsen, en uppgörelse med åttiotalet. — Senare författarskap. — Erotiska nutidsskildringar. — Historiska romaner.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|262 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Det unga Sverige|{{större|IV.}}]]||{{em|1}}||style="vertical-align:top;text-align:left;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Det unga Sverige|''Georg Nordensvan.'']] |- |{{em|1}}||{{em|1}}||Tidigare berättelser. — I Harnesk. — Arten av hans författarskap. — Figge.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|266 |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. Det unga Sverige|{{större|V.}}]]||{{em|1}}||style="vertical-align:top;text-align:left;"|[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/V. Det unga Sverige|''Fru Malling.'']] |- |{{em|1}}||{{em|1}}||Debuten: Berta Funcke. — Polemik mot kvinnosakskvinnorna. — Alice Brandt. — Hennes senare författarskap. — En roman om förste konsuln m. fl.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|271 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Ola Hansson|Ola Hansson.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|{{em|1}}||{{em|1}} || Brytningen i åttiotalsdiktningen. — Ola Hansson en typisk representant för denna nya mystik. — Utveckling. — Dikter. — Notturno. — Sensitiva amorosa. — Parias. — Hos Huldran. — Amors hämnd. — Vägen till livet. — Tidens kvinnor. — Äktenskap och avflyttning till Tyskland. — Nya stämningar. — Nietzsche. — Ung Ofegs visor. — Rembrandt als Erzieher. — Övergång till katolicismen. — Naturalistiska berättelser. — Ola Hansson som kritiker. — Senare diktsamlingar.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|277 |} {{c|'''[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Naturalismens utbredning|Naturalismens utbredning.]]'''}} {| style="margin:auto; width:100%;" |- |style="vertical-align:top;text-align:right;"|{{em|1}}||{{em|1}} || Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse.||style="vertical-align:bottom;text-align:right;"|305 |} {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> nw4ajizqu55rqifnxo8xdcbozxnlbj4 104 224980 657724 656821 2026-09-01T19:44:51Z PWidergren 11678 657724 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||NATURALISMENS UTBREDNING|325}}</noinclude>tryck och kraftiga impulser av mäktiga och betydande personligheter. Det var vid Sveriges främsta universitet »ont om verkligt utpräglade individualiteter … män, som förmå höja sig — eller sänka sig, vilketdera man nu vill — till att vara ungdomens lärare, icke allenast i rent teoretiska och specialkunskaper utan även i den allmänt mänskliga men svåra uppgift, som heter: att vara och bliva sig själv, att arbeta sig fram till självständighet i övertygelse och gärning». Brandes svarade med ett briljant anförande; som kom ungdomens hjärta att klappa. Sedan han sist besökt Upsala för tolv år sedan, hade ett nytt universitetshus blivit byggt och en ny ungdom vuxit upp: »Disse to Ting, Universitetet og Ungdommen, ere hinanden temmelig ulige. Universitetet er rigt, Ungdommen er det ikke. Universitetet er prægtigt, Ungdommen snarare uanselig. Universitetet er trods sin nyhed gammelt, Ungdommen er ung. Denne Universitetsbygning er som et Billede paa visse moderne Stater: mange Penge anvendte paa det Ornamentale, faa paa det Nyttige. Forhallen er rig som en Civilliste, Festhallen er pompøs som et Hof, Kanslerrummet dyrt som Administrationen, og med Undervisningsrummene er det tarveligt bevendt, som i Almindelighed med Undervisningen i Landene … Bygningen synes at sige: Her staar det Pyntelige og Autoritære i første Linje, det Gavnlige i anden, Friheden i tredje; og skulde Nogen nære Tvivl, saa findes her en allerede ved sin Ærlighed yderst tiltalende Förhalls-Inskription<ref>Inskriptionen lyder: »Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större».</ref> der, naar Talen er om et Universitet, turde være den mest vellykkede Oversættelse, der findes i noget Sprog af den gamle Italieners Indskrift over en anden Institution: ''Lasciate ogni speranza, voi'' ''ch’entrate!'' … Staten beskytter i alle Lande Videnskaben, og den mener det i alle Lande alvorligt dermed. Men det ligger i Sagens Natur, at den i Regelen kun beskytter den Videnskab, den velsindede, den neutrale, med hvilken Staten og det officielle Samfund er tjent. Universitetet i Danmark har paa sin Facade<noinclude> <references/></noinclude> fsmh6onuqfdut4frqrztnixbl5y83ro 104 224981 657725 656822 2026-09-01T19:50:20Z PWidergren 11678 657725 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|326|NATURALISMENS UTBREDNING|}}</noinclude>en Ørn med Inskrift ''coelestem adspicit lucem'' (Den skuer mod det himmelske Lys). I Regien ynder Staten som Stat ikke andre Ørne, end saadanne, hvis Kløer er klippede og hvis Vinger stækkede. De unge Mænd, som trods Modstand fra saa mange Sider, har dannet Föreningen »Verdandi» og holdt ud i den, have villet være en virkelig Ungdom, en Videnskabens og Kundskabens unge Garde, en Lysets Riddervagt, som Tegnér siger. De har havt Mod og Vilje, sjældne Egenskaber nutildags …» Dessa bägge tal väckte till liv en ny vårstorm i Upsala och diskuterades i pressen hela landet över. Man ansåg, att Verdandi förolämpat universitetets vördade och högt förtjänte lärare, och klandret gick även ut över Brandes, som bl. a. »Sigurd» i Smålandsposten kallade för en »estetisk provryttare för modern, frisinnad och obesvärad diktning». Striden med anledning av Brandesfesten var Verdandis sista sammandrabbning på åttiotalet. Under det följande decenniet fortgick föreningens utveckling under lugnare förhållanden. Jag har här något utförligt dröjt vid Verdandis stridigheter, därför att de kasta ett bjärt ljus över tidens förhållanden och de olika krafter, som voro i rörelse. Man ser skarpt emot varandra de unga himlastormarna och traditionernas bärare, som söka hejda deras ungdomliga framfart. Men vårflödet lät sig icke hejdas. Det är denna generations män, som bära de frisinnade åsikterna ut i livet. Under dessa år blir Verdandi ett slags centrum för de radikala idéerna, varifrån de välla ut över hela landet. Föreningens betydelse inses bäst, om man erinrar sig, att när den demokratiska rörelsen bryter igenom i svensk politik, bäres den fram av tvänne män, som just fått sin fostran i den upsaliensiska studentföreningen, nämligen Karl Staaff och David Bergström. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 9ydgt1x7d54xma6goexc3z4j07h0v0y 104 225024 657733 656867 2026-09-02T08:02:46Z PWidergren 11678 657733 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <div style="margin-top:3em;margin-bottom:3em;"> {{c|{{större|GUSTAF FRÖDING|200}}}} </div> {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{m|20 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> 15usdu0zowlv4taabluo5bcg5bvm9h6 104 225062 657754 656917 2026-09-02T11:27:15Z PWidergren 11678 657754 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||SYMBOLISMENS UPPKOMST|11}}</noinclude>men hade även gått dem i blodet. För symbolisterna finnes icke mystiken utanför verkligheten, utan mystiken ligger i verkligheten själv, i erfarenhetens egna rön och iakttagelser. Mysteriet lever mitt ibland oss — det finns ett evigt och oskiljaktigt samband mellan det synliga och det osynliga, och det blir den symbolistiska skaldens uppgift att återuppväcka »le sens du mystère». Symbolismen bryter under nittiotalet överallt igenom i den europeiska litteraturen som en stark och länge tillbakahållen skönhetstörst. Redan Poe definierade poesiens väsen som »the thirst for supernal beauty». Men denna skönhet lät sig icke beskrivas, den skulle magiskt framtrollas. »Skönheten skall vara ett under, icke en hymn till skönheten, icke en beskrivning av skönheten, icke en skönhetens spegel utan skönheten själv.» Under det att naturalismen förtolkade verkligheten exakt, så att bild och tanke täckte varandra, ville symbolismen, att under de yttre fenomenen skulle uppenbara sig en tanke, som förde bort och utöver verkligheten. Men detta kan endast ske medelst en symbol, som ju innehåller något på en gång dolt och uppenbarat. Ny är denna fordran icke; poesien har under alla tider mer eller mindre rört sig med symboler. Under äldre naivare tider skedde detta omedvetet: skalderna gåvo helt naturligt på detta sätt idealet en konkret form, som då Dante inkarnerar teologien i Beatrices gestalt. Men symbolismen gör detta i kraft av en teori för att tolka en själsstämning och för att ge dikten en filosofisk lyftning. I opposition mot den beskrivande stilen fordrade symbolismen, att uttrycket skulle vara suggererande, det skulle liksom med ett enda ord blotta tingens väsen. Eller som Huysmans säger om Mallarmé: »Percevant, les analogies les plus lointaines, il désignait souvent d’un terme donnant à la fois, par un effet de similitude, la forme, le parfum, la couleur, la qualité, l’éclat, l’objet ou l’être auquel il eût fallu accoler de nombreuses et de différentes épithètes pour en dégager toutes les faces, toutes les nuances, s’il avait été simplement indiqué par son nom technique. Il parvenait ainsi à abolir l’énoncé de la comparaison<noinclude> <references/></noinclude> lk2jx365lqcs92flayb0ogzydqjm99t 104 225624 657730 2026-09-01T21:15:28Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 657730 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|145}}{{linje}}</noinclude>befinnes klostret hafwa stådt vnder byggnad vti <b>K. ALBRECHTS</b> tid; men hade tå dock sina Abbedisso, sin Sysloman, {{ant|stat}} och inrettning, såsom af efterföljande {{ant|adnotationer}} ses kan. Hwilke ock wisa, at thetta Nunnekloster warit stort, wälbegåfwadt och förmöget på jordagods och andra lägenheter. År 1355 gaf Fru <b>Märeta Tyresdotter</b> (af Bielke slechten) til Systrarna i Calmara Algunda-ås, med sin Syster Gunnilla, hwilket theras tå warande Sysloman, Herr <b>Hemming</b> emottog och witnade. År 1365 gaf Fru <b>Catharina Pedersdotter</b> sitt gods i Ekium til Calmarakloster, med en Jungfru, Chirstin Tryggiadotter. År 1368 gaf Fru <b>Ingeborg Jonsdotter</b> af Ryde, med sin dotter Ramborg Ulfsdotter, några hennes Fädernes gårdar til Systerklostret i Calmara. År 1375 gaf Herr <b>Amund Jonsson</b> ett örtugland i Tyböle til Syster-klostret i Calmare. År 1376 gaf ofwannemnda Fru <b>Catharina Petarsdotter</b> sin egodel i Getungstadom och Replinga-Sochn på Öland til Calmarekloster in med en Jungfru, Chirstin Holmstensdotter. År 1379 gaf Fru <b>Chirstin Ulfsdotter</b> hundrade mark Swenska och ett gods i Wisefierda til vnderpant, til Calmara-klostrets byggnad, och år 1386 gaf hon åter en stugu (vnder sitt {{ant|Signete}}) ifrå Kastelösa til {{ant|Conventet}} i Calmare. År 1441 gaf Borgaren <b>Anders Korf</b> en fierding af sin gård til thetta Systerkloster, och thet på Wårfru-afton in för sittande Rådet. År 1474 gaf Fru {{Avstavat|<b>Bir</b>-}}<noinclude> {{huvud||K 2|<b>gita</b>}} <references/></noinclude> ot06rbr1f6glrnueqjoo3rbzx986bnt 104 225625 657731 2026-09-02T07:59:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657731 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Initial|F}}ÖR ÅTSKILLIGA ÅR SEDAN KOM JAG ATT I EN väns arbetsrum betrakta en rad av fotografier. Mina ögon gledo likgiltigt förbi de flesta, tills de plötsligt stannade vid bilden av en man i medelåldern. Vem kunde denna man vara? Det låg något stelnat och trött över dragen. Blicken var på en gång kyligt mätande och full av sorg. Det var stora, tunga ögon, nästan sömniga och dock så seende. Det regelbundna ansiktet med sin höga panna, sin kraftigt skurna näsa, sitt yviga skägg, gjorde ett nästan antikt intryck. Det kunde hava tillhört en grekisk filosof, som gjort upp sitt bokslut med världen. Men den undersätsiga halsen och överkroppen voro alltför grovt och otympligt formade för detta filosofhuvud. När man såg disharmonien mellan gestaltens delar, anade man en splittring även i mannens väsen. Bilden kunde i sin disharmoniska otymplighet även hava framställt någon av senatikens utsvävande cesarer — om nu icke själva fotografien för övrigt skvallrat om, att man hade en samtida framför sig: mannen var Gustaf Fröding. I ett idealporträtt av skalden har Fjaestad framhävt samma drag. Det gudalika huvudet reser sig ur hans väldiga kroppsmassa som ur ett råhugget jätteblock. Frödings öde är liksom förkroppsligat i hans yttre skepnad från senare år. Hela hans tillvaro var en strid emellan en ovanligt rikt begåvad ande och denna tunga, fordrande, av sjukliga anlag fjättrade kroppshydda. Ur denna strid föddes hans diktning, ur denna brottningskamp, som förhärjade hans liv, steg hans dikts genius som en frigjord fenix. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2eawaicf9blim4tyrwl6qgkr9wxld1y 0 225626 657732 2026-09-02T08:02:24Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=647 to=649 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XV. August Strindberg|V. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. Gustaf Fröding|Gustaf Fröding: Inledning.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Gustaf Fröding|I. Gustaf Fröding.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </di...' 657732 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=647 to=649 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/XV. August Strindberg|V. August Strindberg.]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/0. Gustaf Fröding|Gustaf Fröding: Inledning.]]" next="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/I. Gustaf Fröding|I. Gustaf Fröding.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] 3i8gxvji51bt163761oldxmld65yidr 104 225627 657734 2026-09-02T08:09:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657734 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|308|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude> {{c|{{större|'''I.'''}}}} »Vi Alster-Saxar ha varit fint folk ganska länge och kommit oss upp och haft ganska fina giftermål», skriver Fröding skämtsamt i ett kåseri, men man märker bakom orden stoltheten av att tillhöra en ansedd släkt. Farfadern, Johan Fröding, hade genom egen duglighet arbetat sig upp från soldatpojke och dog 1858 som en rik och ansedd brukspatron. Biskop Agardh brukade enligt Frödings utsago kalla honom »excellensen», därför att han »förde sig så bra», när han var på bjudning hos honom. Dennes näst äldste son, Gustaf Ferdinand Fröding, var skaldens fader. Han blev löjtnant men tog snart avsked och framlevde sina återstående dagar som brukspatron. Bevarade porträtt visa oss honom som en ovanligt vacker ung man med fina drag, men uttrycket i ögonen är för vekt, och draget kring munnen häntyder på slapphet och melankoli. Han skulle passat som modell för tidens estetiskt-romantiska uppfattning av Erik XIV, sådan som Börjeson framställde honom i ett av sina dramer. Tjugosex år gammal gifte sig Ferdinand Fröding med Emilia Agardh, en dotter till den berömde, mångsidige och snillrike vetenskapsmannen och Karlstadsbiskopen. Hon var en strålande skönhet av mörkt och eldigt sydlänskt tycke. Sonen har besjungit henne som Dolores di Colibrados, den högättade spanjorskan, som ett oblitt öde uppkastat på den ogästvänliga nordiska stranden. Det han betonar i dikten är framför allt, att hon gick genom livet som en oförstådd främling för sin omgivning. {{Dikt|start=open|end=stanza|Jag såg henne icke, när livskraften svällde och ungdomen log likt kalifernas välde i anletets hy som en mörklagd vår, jag såg henne först, sedan höstregnen slagit och vintern de snövita strimmorna dragit som drivor i skog i Dolores’ hår. — — — — }}<noinclude> <references/></noinclude> a0profelc58e9l9w8wb0u6e6lyfxkwd 104 225628 657738 2026-09-02T08:28:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657738 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||GUSTAF FRÖDING|309}}</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|Hon var oss en främling, som främling betraktad hon gick ibland främmande, glömd och föraktad, och trång var den gråkalla nordiska vrån, knappt hann hon att tvinga sig ned under seden, förrn framhugget hårt av den kokande vreden kom bittert och hårt hennes anstolta hån.}} Ungdom, skönhet, rikedom och talanger, allt tycktes här förena sig för att skapa ett sällsynt lyckligt samliv, men det blev icke så. De båda unga gingo stormiga öden till mötes. Ferdinand Fröding var en begåvad man av musikalisk och poetisk läggning men redan tidigt präglad av sjukliga egenheter. De dikter han efterlämnat uttrycka förtvivlan och livsleda. Stundom försvann han för långa tider från hemmet utan någon angiven orsak. Efter en hjärnhinneinflammation 1865 kunde han icke längre sköta sina affärer, sjönk ännu djupare i melankoli och slutade som enstöring och religiös grubblare. Också modern hade rika gåvor. Redan som ung flicka skrev hon vers, som vittna om formtalang och livlig och kvick uppfattning. Men även hon hade ett överkänsligt och nervöst temperament. Hon intresserade sig för spiritism, förutsade Karlstads brand, och strax efter Gustafs födelse måste hon en längre tid åtnjuta hospitalsvård för sinnessjukdom. Det var således under ogynnsamma förhållanden, som Gustaf Fröding såg dagen den 22 augusti 1860. Han skildras som en stillsam och tålmodig liten gosse, vacker, med stora blåklintsblå ögon. Han deltog gärna i kamraternas lekar, men om ingen sysselsatte sig med honom, satt han helst stilla, försjunken i tankar. Han var tafatt och närsynt och slog sig ofta, i synnerhet i huvudet, då han icke kunde taga för sig med sina små och späda händer. Fadern brukade också säga till honom: »Akta knuten, Gösta», därmed antydande, hur svårt han hade att klara sig i verklighetens värld. Moderns sjukdom drev fadern, som ej kunde uthärda ensam i hemmet, utrikes för ett par år. Barnen vistades under tiden på herregården Byn, belägen i en härlig skogstrakt vid sjön Alstern. Där återförenades de med föräldrarna 1862. Det var<noinclude> <references/></noinclude> ixmss2ad2ao58gmx2dkgxtza1mitpsc 104 225629 657741 2026-09-02T08:32:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|310|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude>här på Byn, liksom senare under ferierna hos farmodern på Gunnerud, som Gösta tillbragte sina lyckligaste barndomsår. Liksom så många av sekelskiftets svenska romantiker, Selma Lagerlöf, Heidenstam, Ellen Key, Karlfeldt, uppväxte Fröding fjärran från yttervärldens och storstadslivets jäkt och buller. Han blev helt förtrogen med Värmlands natur och utvecklade sig till en drömmare, som insöp skogens hemlighetsfulla stillhet och lyssnade till sjöns sorgsna skvalp mot strandens stenar: {{Dikt|Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs, och omkring står den härliga skogen grön{{em|1}} bakom ängarnas gungande gräs.}} I diktcykeln ''Strövtåg i hembygden'' har han drömt sig tillbaka till denna trakt och dessa oförgätliga barndomsintryck, men barndomshemmet finns icke längre kvar, tomten är härjad och bränd. Endast i minnet stiger det fram å nyo: {{Dikt|Och det är som jag såge en gavel stå vit och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi. Och det är som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung.}} Livet i hemmet mellan tvenne själssjuka föräldrar var tungt och dystert. Även ett fullt normalt barn skulle säkerligen i sådana omgivningar försjunkit i drömmerier, huru mycket mera Gösta, som av naturen var inåtvänd och grubbelsjuk. Redan som liten gosse var han begiven på att höra vers och sagor. De strömmade också till honom från alla håll. Han berättar själv, att en av de första låtar, som ljödo i hans öron i början av 60-talet, var den lustiga visan om bromsens hemfärd till Tösse från marknaden i Karlstad. På Gunnerud fanns träd-<noinclude> <references/></noinclude> 8v8hozi4nitpr3x02j6xacofxnr6doi 104 225630 657742 2026-09-02T08:47:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||GUSTAF FRÖDING|311}}</noinclude>gårdsmästaren Fax, »proppfull av vidunderliga historier», och skräddar-Erik. En annan bekantskap var skorstensfejaren Blixt, om vilken han skriver: {{Dikt|— — i rägglor och ramsor var Blixten slängd och visor han kunde i mängd.}} Men framför allt var det systern Cecilia, som förde honom in i sagornas underbara värld. Han har besjungit henne i ''Sagoförtäljerskan'', där det heter: {{Dikt|Och minns du Ali Baba och minns du vår gröna syréngrotta, lummig och sval, där mörk som den sköna sultanan av Saba och brunögd och spenslig och smal, du satt och förtalde en saga, du valde bland en tusen en nätters tal.}} Tidigt vaknade hans läslust, och det fanns gott om böcker i föräldrahemmet. Redan som skolgosse blev han på detta sätt förtrogen icke blott med romantikens svenska skalder utan med 1600-talets och gustavianernas diktning. Samtidigt kastade han sig över allehanda romaner. Framför allt var han en stor beundrare av Walter Scott. Hellberg berättar, att en av de få gånger han uppträdde med verklig iver och rycktes ur den likgiltighet, med vilken han eljest omgjordade sig, var då en skolkamrat förklarade, att Ingemanns romaner voro lika bra som Scotts. Det finns också, som Landqvist fint påvisat, en hel grupp av romantiska motiv, vilka gå tillbaka till den drömvärld, som Walter Scott frammanar kring sina gamla riddarborgar. Någon flitig eller mönstergill skolgosse var han långt ifrån. Det enda ämne han lyste i var historien; där kom hans beläsenhet i Walter Scott och andra historiska romaner honom väl till godo, men eljest var han håglös och försumlig. Han levde säkerligen i sin egen värld, likgiltig för mångt och mycket av<noinclude> <references/></noinclude> qxq4akja3tymp6d22tp52n1t3azmohy 104 225631 657743 2026-09-02T08:53:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|312|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude>det som rörde sig omkring honom. Han var emellertid en omtyckt kamrat, som dolde sina egenheter och sin känsla av svaghet under löjets mask. Han överdrev och chargerade sin tafatthet, och hans första roll i livet blev lustigkurrens. Det var nu, som han började uppträda som »Agust Kalsson» och till kamraternas fägnad utföra sina narrkonster, ströende ikring sig sina nästan alltid godmodiga kvickheter och skördande mycket bifall som »kattserenadbasbarytonsolosångaren». Om också med en viss vedermöda blev han student 1880. Han vistades i Uppsala 1880—1883 och läste därunder, liksom förut, allt möjligt men utan någon bestämd plan för examen. Allt vad han i denna riktning åstadkom var en tentamen för det gamla originalet Svedelius i statskunskap, som han humoristiskt beskrivit. Däremot festade han rätt grundligt. Redan som skolgosse hade han visat böjelse härför. Han lär själv hava yttrat, att den första gången han tömde ett glas konjak, fylldes han av en aning om något ödesdigert och avgörande för hans framtid. Hans lilla fädernearv satte honom i stånd att fritt följa sina böjelser, men som han var ytterst opraktisk och rundhänt, var det snart slut på den lilla förmögenheten. Han måste då vända Uppsala ryggen. Ett nytt understöd satte honom emellertid år 1885 i stånd att återvända, men utan bättre resultat. Han slog därefter definitivt examen ur hågen, vistades någon tid hos en syster, som ägde gården Slorudsborg i Brunnskogs socken, vilken hon själv skötte. Han levde där ett muntert sällskapsliv med traktens manliga och kvinnliga ungdom. Det är typiskt för Fröding, att han helst sökte kamrater med muntert lynne, i vilkas krets hans humor så småningom tinade upp. Han levde andligen isolerad, och sitt inre, djupare liv öppnade han blott för någon utvald barndomsvän. Av samtidens litterära personligheter kände han ytterst få. Fast vistelsen i Uppsala icke lett till några resultat i yttre mening, har den dock säkerligen varit av genomgripande betydelse för Frödings utveckling. Det var i detta ögonblick, som naturalismen nådde sin höjdpunkt: Ibsen, Brandes, Björn-<noinclude> <references/></noinclude> mllqx35sn0n2xenrqw46ekmvcp1kfvv 104 225632 657744 2026-09-02T08:57:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||GUSTAF FRÖDING|313}}</noinclude>son, Kielland, Jacobsen, Strindberg, fru Edgren, Bååth och Ola Hansson hörde till de allmänt lästa författarna. 1882 stiftades Verdandi, och därmed hade radikalismen fått en fast borg i staden vid Fyrisån. En mängd nya intryck strömmade in över Fröding. Någon aktiv del tog han icke i Verdandipolitiken, men han levde i dess atmosfär och insöp dess ungdomligt varmhjärtade och frisinnade livsåskådning. Han blev den trogen livet igenom. Det är i åttiotalets politiska och religiösa frihetspatos, som hans diktning har sina rötter. Det var tunga år, som lärotiden ofta är det för genierna. Hans självkänsla var då som alltid svag och hans kritik skarp. Han varsnade överallt svårigheter, och svårigheter funnos. Naturalismen hade åsidosatt verskonsten som omodärn, och tidpunkten kunde förefalla föga gynnsam för en lyriker att bryta igenom. Man hör också, att Fröding vid denna tid tänkt skriva en roman. Utan tvivel var dock dröjsmålet till fördel för hans diktning. När han framträdde, stod han med ett slag mogen som skald. Under åttiotalets första år tycktes han ännu övervägande hava varit mottagande. Han skrev visserligen vers, men i hemlighet och utan att, åtminstone utåt, fästa något större avseende därvid. Fröding har för övrigt säkerligen mycket tidigt börjat att dikta. Han tillhörde ju en familj med gamla litterära anor. Det nämnes uttryckligen, att han som gosse brukat föra verskrig med modern. Detta tidiga övande av versens konst förklarar i sin mån hans mästerskap över formen. Vad som under Uppsalatiden blev känt av hans versproduktion, utgjordes huvudsakligen av studentikosa kamratvisor av »föga uppbygglig» beskaffenhet eller av skämt- och hyllningsdikter till unga väninnor. Men i tysthet sysslade han också med andra motiv. De äldsta dikter, som vi ha kvar av honom, äro ett par från gymnasisttiden, ''Claverhouse'' och ''Abbotsford'', i vilka han återuppväcker minnen från sin ungdomsläsning av Walter Scotts romaner. Det var dock först sedan han 1885 blivit medarbetare i Karlstadstidningen, som han började publicera dikter. Hans första poem, som trycktes där, var ''Ve'', en äkta åttiotals-tendensdikt. För en gångs skull är<noinclude> <references/></noinclude> auck7uj4qhvz90j513pvk2bzaqfaxrb 104 225633 657745 2026-09-02T09:07:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|314|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude>man nästan benägen att helt underskriva Frödings nedsättande kritik: stelbent gymnasistmoral och seminaristisk formfulländning. Det finnes flera liknande tendensdikter från dessa år, såsom ''En likbegängelse'', en politisk satir mot Boström, och parodien ''Tullskyddsriddarnes marsch''. Intressantare och mer formfulländad är redan ''Ärkebiskop Jöns'', som enligt vad Fröding själv uppgiver är riktad mot ärkebiskop Sundberg, då denne anmodats bilda ministär. Arkebiskopen framställes under sin härsklystne föregångare Jöns Oxenstiernas gestalt. Dessa Frödings första dikter ansluta sig, som en ung skalds förstlingar i allmänhet, till det härskande mönstret. Ett helt manér hos Fröding, som sträcker sig igenom hela hans produktion, ansluter sig till inflytanden från Rydberg och Snoilsky, ofta kan man spåra påverkan av båda i samma stycke. Den Rydbergska tankedikten, ofta av antik färgläggning, har både till innehåll och form varit av avgörande betydelse för hans utveckling liksom Snoilskys förmåga att elegant utforma en berättelse. Men hade Fröding stannat inom dessa båda skalders uppfattningssätt och formgivning, hade han icke blivit den svenska versens förnyare. Impulsen till ett djärvare, mera realistiskt skaldespråk hade han redan i Strindbergs lyrik, som otvivelaktigt influerat hans egen och vars förtjänster Fröding väl är den förste att rättvist uppskatta, fast han å andra sidan även framhåller dess brister. Hans uppsats om Strindbergs lyrik är säkerligen bland det bästa, som är skrivet om denne författare. Karaktäristiskt nog är det framför allt Rydbergs och Snoilskys sociala dikter, som han först beröres av. Den förres inflytande framträder t. ex. i ''För skyttesaken;'' en av Rydbergs älsklingsidéer var ju värnplikten. På samma sätt spårar man Snoilskys stil i ''Vulkanisk grund''. I ''Vapenvila'' (1886), en för övrigt obetydlig dikt, märker man kanske tidigast inflytande från Strindberg i diktionen. Detta är också fallet i de båda ''Rimbreven'' till Mauritz Hellberg. Särskilt intressant är det senare, som blottar hans själs sönderslitenhet. Här får man för första gången kasta en blick ner i hans väsens mörka och hemlighetsfulla djup:<noinclude> <references/></noinclude> 4usz9mzkxwizuwjd88ra06p3eyzflqw 657746 657745 2026-09-02T09:07:51Z PWidergren 11678 657746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|314|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude>man nästan benägen att helt underskriva Frödings nedsättande kritik: stelbent gymnasistmoral och seminaristisk formfulländning. Det finnes flera liknande tendensdikter från dessa år, såsom ''En likbegängelse'', en politisk satir mot Boström, och parodien ''Tullskyddsriddarnes marsch''. Intressantare och mer formfulländad är redan ''Ärkebiskop Jöns'', som enligt vad Fröding själv uppgiver är riktad mot ärkebiskop Sundberg, då denne anmodats bilda ministär. Arkebiskopen framställes under sin härsklystne föregångare Jöns Oxenstiernas gestalt. Dessa Frödings första dikter ansluta sig, som en ung skalds förstlingar i allmänhet, till det härskande mönstret. Ett helt manér hos Fröding, som sträcker sig igenom hela hans produktion, ansluter sig till inflytanden från Rydberg och Snoilsky, ofta kan man spåra påverkan av båda i samma stycke. Den Rydbergska tankedikten, ofta av antik färgläggning, har både till innehåll och form varit av avgörande betydelse för hans utveckling liksom Snoilskys förmåga att elegant utforma en berättelse. Men hade Fröding stannat inom dessa båda skalders uppfattningssätt och formgivning, hade han icke blivit den svenska versens förnyare. Impulsen till ett djärvare, mera realistiskt skaldespråk hade han redan i Strindbergs lyrik, som otvivelaktigt influerat hans egen och vars förtjänster Fröding väl är den förste att rättvist uppskatta, fast han å andra sidan även framhåller dess brister. Hans uppsats om Strindbergs lyrik är säkerligen bland det bästa, som är skrivet om denne författare. Karaktäristiskt nog är det framför allt Rydbergs och Snoilskys sociala dikter, som han först beröres av. Den förres inflytande framträder t. ex. i ''För skyttesaken;'' en av Rydbergs älsklingsidéer var ju värnplikten. På samma sätt spårar man Snoilskys stil i ''Vulkanisk grund''. I ''Vapenvila'' (1886), en för övrigt obetydlig dikt, märker man kanske tidigast inflytande från Strindberg i diktionen. Detta är också fallet i de båda ''Rimbreven'' till Mauritz Hellberg. Särskilt intressant är det senare, som blottar hans själs sönderslitenhet. Här får man för första gången kasta en blick ner i hans väsens mörka och hemlighetsfulla djup: {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4j7bn9mjgp3oui067g95fpbmpaz0z9h 104 225634 657747 2026-09-02T09:39:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||GUSTAF FRÖDING|315}}</noinclude>{{Dikt|Jag är en fånge i andanom, min själ förgås i den långa ledan, som grubblet föder och huldar om; det var så fruktansvärt länge sedan ett ljud av liv till mitt öra kom. Jag hört väl eko av stridens dån, som ständigt ljuder därutifrån men för min själ är det blott ett eko utav en dröm som är mera matt än drömmen drömd i en febernatt, där mycket vildare röster skreko, en kör av jämmer och hesa skratt från jagets burar och oublietter, dit jag besvärliga minnen sätter.}} Han visste redan nu, att det i hans inre rörde sig krafter, vars vildhet och räckvidd han icke förmådde mäta. Denna hans melankoli får också ett av sina första uttryck i ''Sol och Pannkaka'', (1889) där han tolkar bitterheten över att vara en »misslyckad». Det är en uppgörelse med hans föregående hopp om att bliva en stor skald. Till detta stadium i hans utveckling hör också ''Parken'', i vilken hans ännu svävande melankoli får ett drömlikt uttryck av stor formfulländning. Den förvildade parken speglar hans eget härjade liv, och han ser en motbild till sin egen själs brustenhet i parkens krossade Afroditebyst. Det tog lång tid för Fröding att nå fram till genombrottet. Härtill bidrog väl hans psykiska depression, men icke minst berodde det på, att han ej ville slå sitt nya vin på gamla läglar. Hans frisinnade livsåskådning och hela konstnärliga uppfattning krävde större lidelse och kraftigare realism i uttryckssättet än vad man hittills varit van vid i svensk poesi. Det gällde för Fröding å ena sidan att frigöra sig från naturalismens ensidigheter, å den andra att åt diktningen skapa större personlig frihet och fördjupning. Den svenska poesien hade stelnat i sina konstnärliga former. Frödings yttranden om Snoilskys och Rydbergs diktning i brev till Heidenstam (aug. 1895) äro belysande för hans uppfattning av poesien. De visa hans ställning<noinclude> <references/></noinclude> 96879x12hqds26bsbxwsxce8zfrmjn9 104 225635 657752 2026-09-02T09:54:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|316|GUSTAF FRÖDING|}}</noinclude>i övergångsskedet mellan åttio- och nittiotalen. »Snoilsky», säger han, »är nog en värklig skald men icke mycket stor, tycker jag. Han är fin och ädel och smakfull och hade i sin ungdom en viss skönhetsentusiasm, som göt friskt liv i den gamla döende tegnérismen och efterklangsromantiken. Han kanske har haft en större och starkare våg i sig, men den måtte ha stillnat av, innan den hann fram. De där ’svenska bilderna’, som enligt den officiella smakdomen skola vara den fulländade och fullt utsprungna blomman av den fullmognade store skaldens mästerskap, äro icke i min smak — det högtbestövlade sporrklirrande stampet i ’Herr Jans likfärd’ är det enda som jag för ögonblicket erinrar mig som förträffligt. Ungdomsdikterna från Italien på ’lavandaja’ och ’chiaja’ tycker jag bättre om och de spanska sonetterna glädja mitt hjärta med sin eleganta gratie och skälmaktighet. Rydberg har något av stor skald i sig efter min mening och även av stor man, men det är något försiktigt med honom, som icke tillåter honom att slå några riktigt stora slag — somt är ren samvetsömhet, men somt är visst bara brist på djärvhet. Bland hans dikter vet jag somliga, som höra till det bästa vi ha — icke de vanliga deklamationsnumren ’Sist på löddrig häst Dexippos’ etc. — utan de svårmodiga drömmaresångerna. Rydberg har sin egen art av musik och plastik och är fullt original, tycker jag, fastän hans diktion skenbart håller sig till den gamla vanliga ståtapparaten från Tegnér och Wallin — han har format den efter sitt eget ’kynne’, så att den fått nytt liv och ny skönhet.» I Frödings strävan att nå ut över den föregående periodens uppfattningssätt och teknik, har han understötts genom studiet av vissa utländska författare som Heine och Goethe, Byron, Shelley och folkskalden Burns. Goethes lyrik, hednisk och naturalistisk till sitt väsen på samma gång som graciös och naiv har i likhet med Shelleys varit hans vägledare upp emot de panteismens stora enhetssyner, som särskilt skulle utmärka hans senare diktning. Heines borrande analys av olika själsstämningar, hans skarpa antitesartade sammanställande av olika känslor för att låta dessa ömsesidigt belysa och upplösa varandra, passade<noinclude> <references/></noinclude> 98nt94timn2kypap9ie8ecvjpn860of 104 225636 657753 2026-09-02T10:05:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 657753 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||GUSTAF FRÖDING|317}}</noinclude>förträffligt för Fröding, vars eget splittrade själstillstånd ständigt vaggade i tvivel och vankelmod mellan olika poler. ''Mefisto'', en av de tidigaste dikter, där han rent intellektuellt belyser den disharmoni, som fanns i hans själ, ansluter till Heines manér. Man kan sedan följa dennes inflytande på Fröding genom hela hans diktning. Det fanns även en annan sida i Heines väsen, som verkade imponerande på Fröding. Heine var världsman i sin uppfattning av livet, och detta anslog besläktade strängar hos Fröding, som hade starkt aristokratiskt påbrå. Det fanns hos Fröding, liksom hos så många andra unga skalder, en motsats mellan vad han var och vad han ville vara. I verklighetens värld kunde han uppträda som Karlstadstidningens »Agust Kalsson», en stackars klown Clopopisky, som gjorde sina språng på arenan för att roa publiken, men i hans fantasi levde en helt annan Fröding, nära besläktad med den kosmopolitiske, något frivole Heine, och kanske i ännu högre grad med lord Byron och hans hjältar Don Juan, Kain och Manfred. Fröding älskade att framställa sig som världsmannen, skeptisk och frivol, blaserad och söndersliten. Det låg i detta ett instinktivt försök att frigöra sig från de hämmande band, som sjukdomen redan lade på hans erotiska liv, och det gav uttryck åt en sida av det förstörelsearbete, som redan rasade i djupet av hans själ. Icke minst drömde Fröding sig som en stor kvinnoförförare, vilken hänsynslöst trampade kvinnooskuld under fötterna och sedan i sitt ensamma slott hemsöktes av samvetskval. Detta drag hos Fröding framträder skarpare i hans senare diktning. Men det är av vikt att framhäva att en känsla av stolt friboren manlighet såväl som av en viss böjelse för frivolitetens stämningar brusat fram genom hans ungdomstid. Vi äro nämligen på sistone allt för mycket böjda, när vi tänka på Fröding, att föreställa oss honom som en sjukling från begynnelsen — även i hans yttre framträdande. Sjukdomen, disharmonien fanns där redan, men tillsvidare osynlig, omedveten och okänd för honom själv, endast givande sig uttryck i en viss obestämd melankoli, som liksom ännu sökte sitt centrum, Men det bärande elementet under dessa ungdomsår var trots all trötthet, all<noinclude> <references/></noinclude> gtunxep7m6mclp32m63weqwtuzq3jre