Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.19 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 108 87839 658167 445766 2026-09-11T10:43:50Z PWidergren 11678 658167 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Andreas Johannis Prytz |Titel=[[En Lustigh Comoedia]], om then stormechtighe Sweriges, Göthes, Wendes konung etc.: konung Gustaf then första, huru han til regementet i Swerige bleff vphögd, tå han konung Christiern tyrann, af landet vthdriffuit hadhe, oc huru han genom Gudz nådh vprättade Swerige ifrån påfwens mörcker och wilfarelse, och införde ewangelij reena liws thet påfwen länge bortröfwat hadhe |År=1622 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[[:commons:File:En_Lustigh_Comoedia-1622.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En Lustigh Comoedia-1622.djvu|250px|page=9]] |Sidor=<pagelist 1="pärm" 2to8="_" 9=titel 81to87="_" 88="pärm" /> |Anmärkningar=Se transkription: [https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/PrytzAJ/titlar/ComoediaOmKonungGustaf/sida/1/etext Literaturbanken] {{Libris post|4mf37qfg0b1p3qm}} * [[En Lustigh Comoedia/Prologus|Prologus]] * Actus I ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 5|Scena V]] * Actus II ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 5|Scena V]] * Actus III ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Scena VI]] * Actus IV ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 6|Scena VI]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 7|Scena VII]] * Actus V ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 6|Scena VI (Epilogus)]] * [[En Lustigh Comoedia/Personæ Comodiæ|Personæ Comodiæ]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] [[Kategori:Dramawebben]] r7eq8ncecmxw58qddldu2lxozeha2sv 658168 658167 2026-09-11T10:53:38Z PWidergren 11678 658168 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Andreas Johannis Prytz |Titel=[[En Lustigh Comoedia]], om then stormechtighe Sweriges, Göthes, Wendes konung etc.: konung Gustaf then första, huru han til regementet i Swerige bleff vphögd, tå han konung Christiern tyrann, af landet vthdriffuit hadhe, oc huru han genom Gudz nådh vprättade Swerige ifrån påfwens mörcker och wilfarelse, och införde ewangelij reena liws thet påfwen länge bortröfwat hadhe |År=1622 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[[:commons:File:En_Lustigh_Comoedia-1622.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En Lustigh Comoedia-1622.djvu|250px|page=9]] |Sidor=<pagelist 1="pärm" 2to8="_" 9=titel 81to87="_" 88="pärm" /> |Anmärkningar=Se transkription: [https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/PrytzAJ/titlar/ComoediaOmKonungGustaf/sida/1/etext Literaturbanken] {{Libris post|4mf37qfg0b1p3qm}} {{innehåll börjar}} * [[En Lustigh Comoedia/Prologus|Prologus]] * Actus I ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 1 Scena 5|Scena V]] * Actus II ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 5|Scena V]] * Actus III ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Scena VI]] * Actus IV ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 6|Scena VI]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 7|Scena VII]] * Actus V ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Scena I]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 2|Scena II]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 3|Scena III]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 4|Scena IV]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 5|Scena V]] ** [[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 6|Scena VI (Epilogus)]] * [[En Lustigh Comoedia/Personæ Comodiæ|Personæ Comodiæ]] {{innehåll slutar}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] [[Kategori:Dramawebben]] p1r5oo81yuj41endde4c785hxeqvhkv 104 114999 658141 417850 2026-09-11T07:51:32Z PWidergren 11678 658141 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" /></noinclude>{{c|{{st|{{ant|Prologus.}}|200}}}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|H}}Öghlärde Herrar wälachtadhe män,{{em|5}} Hustrur och Jungfrur och hwar vngerswen. Wij wete vthi hwadh nödh oc fahra, För ett hundradhe åhr månde wara Wåra Fädher, öffuer then twång och meen, Måtte wäl söria och gråta en steen. The twingades bådhe til Krop och Siäl, Aff Kung Christiern och Påfwen elaack fäll. Konung Christiren then omilde Tyran, Them til Kroppen hårdt tå twingade han, Och kunde dock sitt tyranniske modh, Aldrigh fult mätta aff theras blodh. Påfwen i Rom then grymma Antechrist, Plågade them til Siälen medh stoor list, Hwilken som hadhe them Gudz Ord bortryckt, Wäghen til Saligheten igenlyckt. När nu wåra Fädher monde wara, Til Krop och Siäl så i största fahra, Ansågh Gudh then jemmer och älende, Och them oförtänckt Saligheet sände, Gaff Göstaff Erickfon thet ädle Blodh,}}<noinclude> {{Sidfot||A ij|Aff}} <references/></noinclude> ldzt33zvg1zujupw0e2ix0k46p6jkzs 104 115000 658144 417851 2026-09-11T08:01:32Z PWidergren 11678 658144 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Aff högdenne krafft och manhafftigt modh. Hwilken Kung Christiern aff landet kiörde, Then tyrannen stoor som alt ondt rörde. Förde sedhan Gudz rene Ord på gång, Som vnder Påfwen war vthi stoort twång. Här öffuer wij oss glädhie aldramäst, Och hållom vthi wårt land Jubelfäst, At Gudh aff Konung Göstaffz familie, Haffuer vthaff sin nådighe wilie, Oss förleden hundradh åhr regerat, Regementet och Gudz Ord förmerat. Här til är thenna {{ant|''Comœdia''}} stält, Som wij begynna {{ant|''agera''}} samhäldt Warer oss alla gunstighe och blijdh, Edher skal ey lång bliffua thenna tijdh.}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACTVS I. SCENA I.''}}}}|0.5}}}} {{c|Herr Gustaff Erichson.}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|A}}ch tu älende Swealand, går tigh nu så illa i hand, At tin Barn högha och lågha, Skal Tyrannen grym så plågha. O, at Steen Sture medh händer Aff jorden taas, eller tänder, Honom ther vpgraffua kunde, Giorde hwar i thenna stunde,}}<noinclude><references/> {{huvud|||Som}}</noinclude> fmediq8ym6j7w5oinn1ft8bgumwr1e4 104 144740 658140 574981 2026-09-11T07:40:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658140 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||PÅ 1730 TALET|5}}</noinclude>nu mjölnardrängen som vände Holmqvarnen. Det blet ett nytt uppslag; drängen lade snart bort spaken sedan han fått sin skuta upp mot vinden; derefter hissade han på, och nu klippte hon först med vingarne och så började hon för ostlig vind hjula på för fulla segel, som om hon verkligen ämnade gå rakt in i Mälaren. Men nu var hela staden vaken. Smeden och timmermannen vid Köpmansvarfvet hamrade och bultade, bagarkärrorna hoppade fram på gatstenarne, block och taljor gnisslade nere på lastage-platserna. Herr Leonhard hade nu uppgifvit alla tankar på sömn och stod färdig i kläderna, funderande på huru han skulle tillbringa sin dag, den andra under pågående tjenstledighet, då dörren öppnas och in träder en ung man med något landtlig uppsyn och dammiga ögon. Herr Leonhard lemnade genast sin Voltaire-stol, sin kinesiska tobaksburk och sin holländska pipa samt gick emot den inträdande: — Nej, se Carl Fredrik! Kommer direkte från Lund ... och så vidare. — Farbror Leonhard ... mjukaste tjenare ... besöka Stockholm ... och så vidare! — För första gången! Det var just lagom ... alldeles som efterskickad. Ingenting att göra ... — Kors hvad det skall bli roligt! Farbror som är en sådan famös kännare af hufvudstaden ... — Åh, för all del! {{tre stjärnor}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s5 Fig5.jpg|miniatyr|stående=0.8|Fig 5. Svensk Porte-Chaise från 1700-talet. Efter original i Nordiska museum.]] Ett par timmar senare befinner sig herr Leonhard med Carl Fredrik på venster sida — det höll gubben strängt på — vandrande ner åt artilleriplanen. Der antydde han i förbigående det gamla Kronobageriet med riksvapnet och <i>anno 1580 Deus Protector Noster</i> i sandsten ofvanför stora ingången. Derpå togo de af in på Sperlingens backe; förbi Sparres, nordvestra hörnet af Nybrogatan snedt emot apoteket Björn. Sedan de nått höjden af backen och kommit till hörnet af Trädgårds- eller Sqvalbergsgatan<ref>Gref-Thuregatan.</ref>, der den väderqvarn står som bär namnet Slipan, voro de snart nere vid gamla Ladugårdslandsbron som leder öfver Rännilen in i Stora Bergsgränden (Jakobs). Här mötte de en tom porte-chaise kommande från Packartorget. Under det de<noinclude> <references/></noinclude> m3uag78ipusxl80u5mhp1xgsb9rw4dm 104 144741 658142 574992 2026-09-11T07:54:10Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658142 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|6|EN STOCKHOLMSPROMENAD|}}</noinclude>stego upp i densamma och sedan bärarne fått order att »köra» till ''Tre Tunnor'' i hörnet af Claræ Bergsgränd och Drottninggatan, afgaf farbror Leonhard följande förklaring. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s6 Fig6.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.5|Fig 6. Silfvercrantzskan. Tillæus.]] — Porte-chaiser äro en uppfinning som infördes i Stockholm år 1726 af Kongl. Sekreteraren Klinkouström, hvilken samma år erhöll sin taxa af magistraten. Om du nu öppnar ögonen, så skall jag hålla ett lärorikt samtal för dig; men kom noga ihog, att när jag säger höger, så menar jag venster, eftersom du åker baklänges. — Här ha vi Olof Bäckmans i hörnet af Norrlandsgatan! Ingenting vidare märkvärdigt. — Till venster nu, komma vi till Stadsingeniör Petrus Tillæus; han har nyss<ref>1733.</ref> gifvit ut en stor karta öfver {{rättelse|Stockkolm|Stockholm}}, som jag har här i fickan och som vid förefallande behof torde komma att krypa fram och från hvilken jag hemtar en god del af min visdom. — Så der, nu äro vi redan uppe på backen! — Nu pusta vi litet här vid Silfvercrantzskan! (Fig. 6.) — Silfvercrantzskan? Hvad är det? [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s6 Fig7.jpg|miniatyr|vänster|Fig. 7. Vårdtornet på Brunkeberg, 1733. Tillæus.]] — Hvad är det? — Det är en väderqvarn! Vi ha namn på alla väderqvarnar här i staden! Vi ha Adam och Eva bortåt Sabbatsberg; vi ha stora och lilla Stampan i Kungsbacken, Dunderbomskan på Söder och så vidare! Redan Olof Månsson eller Olaus Magni, som han hellre älskade att kalla sig innan han blef högfärdig och nämde sig Magnus eller Den Store, har afbildat och beskrifvit väderqvarnar. Pass nu på att titta upp åt Malmskillnadsgatan — åt venster — så får du se Vårdtornet på Brunkeberg; vi komma snart dit! De passerade framåt Malmskillnadsgatan, togo af in på Styckgjutarbrinken, sågo en skymt af Vårdtornet<ref>Vakten lär ha ropat timmarne så: <br>{{em|3}}Väktarerop! Klockan är 00 slagen. <br>{{em|3}}Gud bevare staden <br>{{em|3}}Ladugårdslandena, <br>{{em|3}}Brunkebergena med! <br>{{em|3}}Klockan är 00 slagen. <br> I Jönköpings år 1755 tryckta brandordning anbefalles detta rop: »Klockan är 00 slagen. Från Eld och Brand och Fiendens hand, Bevare Gud båd stad och Land. Klockan är 00 slagen!» Jemför pag. 1. Om Stockholms rop framdeles.</ref>, förbi Kongliga<noinclude> <references/></noinclude> 2fzo0ngybvob8hahalloi0hlw6s54m7 104 144742 658143 575003 2026-09-11T08:00:41Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658143 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||PÅ 1730 TALET|7}}</noinclude>Styckgjuteriet med Sparvenfeldtska huset hörn om hörn, och voro inne på Bergsgränden (Claræ). Man var framme vid ''Tre Tunnor.'' — Hur mycket skall ni ha gossar? frågade herr Leonhard och tog fram sin börs. — Trettio öre, gode Herre! — Ingalunda, monsieur! 24 öre! Se här! Herr Leonhard tog upp taxan (tryckt i Stockholm 1726 in folio). Tolf öre silfvermynt från Packartorget till Tre Tunnor! Två gånger tolf är tjugufyra! Permitterade gardeskarlar äro inte bättre än åkardrängar! — Allons! — Han sköt Carl Fredrik in på källaren. {|style="margin: 0 auto;" | [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s7 Fig8.jpg|miniatyr|Fig. 8. Stol från slutet af 1600-talet.]] | style="vertical-align:bottom;"| [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s7 Fig9.jpg|miniatyr|Fig. 9. Stol från början af 1600-talet.]] |} — Här ser du, min unge vän, ett gammalt godt ställe. Se på den här stoln från slutet af förra århundradet! (Fig. 8.) Hvasa? Eller den här som är hundra år äldre? (Fig. 9.) — Kypare! Bränvin och bröd! — Nej håll! Svagöhl! Westmans’! — På det här stället äter jag min middag, ser du, för 1 och 16 Kopparmynt! Tar jag mig en qväll, t. ex. med pankakor, stek och svagöhl, som i går afton, så kostar det 1 och 24 i Koppar.<ref>Enligt rättegångshandlingar från Svea Hofrätts archiv i Kongl. Biblioteket.</ref> Kypare! Har Argus kommit? — Argus läses! — Bed dem inte läsa sönder den! — Hvad är Argus? frågade Carl Fredrik. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0c9gr2whxkpjbozbhlfknrj6ou2hk9a 104 144743 658145 575013 2026-09-11T08:02:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658145 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|8|EN STOCKHOLMSPROMENAD|}}</noinclude>— Hvad är Argus? — Kypare! Hvad är Argus? — Det är en avisa! — Jo, så är det! Tag hit det der gamla numret så skall jag läsa högt för dig! Hör på, yngling, och låt mig sedan veta om Sverige hört något sådant förr! Håll upp dina öron och drick! <center> {| style="text-align:center;" border="3" | {| style="text-align:center;" border="0" |- | {{st|<b><i>Then</i></b>}} |- | {{st|<b><i>Swänska</i></b>}} |- | {{sp|{{st|<b>ARGUS</b>|200}}}} |- | N:o <b>LII.</b> |- | Majores Majora Sonant mihi pauca locuto<br>Sufficit in vestras sæpe redire manus. |- | {{ph|Martialis.}} |- | &nbsp; |- | <b><i>STOCKHOLM/ <br> {{m|Tryckt hos Benjamin Gottlieb Schneider.}}</i></b> |} |} </center> Herr Leonhard höll på att bli ond, då han såg Carl Fredriks tviflande min; men han torkade sina glasögon och började: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ssovdmzxzfcupprpy1v4z1t316k6xsh 104 144772 658148 575023 2026-09-11T08:10:00Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658148 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||PÅ 1730-TALET|9}}</noinclude>“<i>Alt det som i Swerige blir äldre än ett Åhr, det är för gammalt, det har mera ingen Art, intet Tycke, intet Förtroende. Så går det med wåra</i> Modeller, <i>så går det med wåra Förordningar; så går det med mig. (Jag har samma öde som Sweriges Lag.)</i>“<ref>Argus utkom, som bekant, 1733 och upphörde med 1734, samma år Sveriges Lag blef färdig.</ref> Här brast herr Leonhard ut i ett sådant våldsamt skratt, att Carl Fredrik trodde han skulle omkomma: “<i>At höra nämnas</i> Argus <i>ett helt Åhr igenom, det är förmycket, hwem kan stå ut dermed? Hwad will han wäl säija Folk, när han altid heter lika? Har någon, som heter</i> Argus, <i>en gång förtörnat mig, så kan ju ingen under samma namn nånsin tala mig till lags? Alt det han säijer wet jag förut, ty jag wet förut huru han heter? (Starka skiäl!)</i>“ — Är det inte saftigt! Detta vill jag kalla qvickhet! Vidare! “<i>Denna det Swenska Tryckets Högwälborne Ostadighet har derföre brakt mig, min läsare, til at ändra mitt Namn: Lät oss grunda på, vad jag skall heta åt åhre: Jag hade tänckt kalla mig den {{sp|Swenska Carborren.}}</i>“ — Hör! Hör! Är det makalöst eller är det icke? “<i>Hwad tycks du? det är ju intet så galit? Karborren hänger fast wid Folck, så gjöra ock mina</i> Moraler: <i>Ney, wänta, det går intet ihop: Mina</i> Moraler <i>taga så litet Fäste, och fast än de skulle som Karborrar fästa sig, at utmärka och stinga dem de angå, så är likwäl namnet intet stolt, det låter intet präktigt, at heta Karborre!</i>“ — Kors i Herrans frid! — Ja det är som jag säger! Åh min Gud! “<i>Fy, huru skulle det stå i en</i> Matrikel? <i>Snarare kallar jag mig</i> Lager-''guld''—Ehren-morale. <i>Då skulle man åtminstone buga för mitt namn, fast man än intet skulle wörda min person</i>“. — Giftigt! Hva?! “<i>Eller ock, om jag kallade mig med ett långt höglärdt namn</i> Socrates Archi Philosophocritico Peripatheticus?» — O, min store Gud! — Carl Fredrik, du skrattar icke! — Jag förstår inte det der. — Bonde! — Men hvem har skrifvit det? — Ja, ser du; det är just det man inte vet! Det vill dock säga, jag tror att jag vet det! Min synnerliga vän, Cantzlirådet Rosenadler — — Censor Librorum? — Alldeles! — har hviskat i förtroende, att författaren skall vara Rålambs informator — du vet, Rålamb, med biblioteket, på Kungsholmen! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7bj7cwh9ptjr620030rotgqgnk4tcb7 104 144773 658158 575034 2026-09-11T09:22:09Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|10|EN STOCKHOLMSPROMENAD|}}</noinclude>[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s10 Fig10.jpg|miniatyr|stående=0.4|Fig 10. Remmare från 1600-talet.]] — Och han skall heta? — Dalin! — Det namnet har man aldrig hört! — Nej! det har man inte! Kypare! Ett halft qvarter Rhenskt och mina glas! — Här ser du mina glas! Hvad tycker du om dem! Det är de äldsta i Sverige brukliga — eller Remmare som de kallas! Jaså, du är intresserad af dryckesredskapen? — Jag har verkligen egnat mig något åt den grenen vid universitetet. Kanske farbror vet hvad man drack utur innan man fick glas i Sverige? [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s10 Fig11.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig 11. Män drickande ur Kåsor. Efter Ol. Magni.]] — Jag vill minnas att vännen Olaus Magni berättar, att man fört öfver gröna glas från Tyskland. Dessförinnan begagnade man stenmuggar som gjordes i Tyskland och tennkannor från England. Men de mest festliga dryckeskärlen voro de så kallade Kåsorna, hvilka voro gjorda af knotiga trädrötter och försedda med dråpliga ornament som gjorde att den drickande liknade en hjort. Ja, du skall få se i min Olaus när vi komma hem. — Åh, Herre Gud har han gått och ritat af sådant der? Tänk, hur skola de menniskor som lefva om 200 år få reda på hur till exempel de glas sågo ut, som Lasse Lucidor drack ur? — Det är bara att läsa hans Bröllopsskrifter, så har man glas och allting med. Jag mins till exempel: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4hen3tl33b0w4s2cqknqy5kwjjels30 104 144774 658163 624929 2026-09-11T09:29:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658163 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||PÅ 1730-TALET|11}}</noinclude>{{c|<b><i> {{sp|ASTRILDS}} Skall-Gång <br> uppå <br> Then Ehreborne/ Achtad och Lagfarne <br> {{st|Herr {{sp|JOHAN}} Utterklow}}/ <br> Wälbestälte {{sp|Vice}} Laghmans öfwer Wermeland <br> Så ock <br> Then Ehreborne ok Dygderijke Jomfru <br> {{st|Jomfru {{sp|INGRID}} Boij}}/ <br> Högprydlige Brudlöfts Dag <br> Til Lust framstält <br> uthi hast af <br> {{sp|Silvano}} <br> Stockholm den 4 Februarij,</i></b> Anno '''''1672.''''' }} — Den ser ju ut som en Remmare? Eller hur? — Det kan man just inte skylla! Den liknar snarare ett Credentz-glas med lock! — Ja, det kan man också säga!<ref>I midten af 1600-talet brukades i Sverige: Credentz-glas med lock, ölglas, spitzglaas, runda glaas eller Remmare samt wijnglaas. Det äldsta svenska glasbruket var beläget på Bryggholmen i Mälaren och privilegierades af Johan III.</ref> — Kypare! Mina pipor!<ref>En priskurant för Stockholms Tobaks-Pip-Bruk från midten af 1700-talet uppger följande slags pipor: Långa Kron-Pipor, Sweriges Wapen, Bred Klackar, Smal Klackar, Krushufwud, Stora Stumpar, Allehanda Stumpar.</ref> Vill Carl Fredrik ha Röda Rosen eller Swicent? — Jag tackar för Röda Rosen! — Men se farbror en sådan en! In trädde en lång, fyrtioårig man klädd i Svea Artilleriets Löjtnantsuniform. — Aha, hviskade herr Leonhard; det är en hemkommen! — Hemkommen? — Ja, en af Sibiriska fångarne från sista kriget, efter Pultava, du vet! — Det var en baddare att se ut. Han har ju ett ogarfvadt hundskinn i ansigtet! — Tala inte så högt; och maka dig hit, skall du få höra. Han heter Renat och gick ut som sergeant. Blef fången af ryssarne vid Dniepern; tog rysk tjenst och gick med moskoviten mot kalmuckerna som bo omkring sjön Tengis eller Balchasch midt inne i tjocka Asien. Der blef han fångad ånyo och tog kalmuckisk tjenst. Genom djerfhet och kunskaper uppsvingade han sig till general och lärde hundturken göra kanoner, hvarpå han ledde ett fälttåg mot Kina. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bmi2qw12duwhcxbp7od0316rjrc5eha 0 189163 658157 635638 2026-09-11T09:12:40Z ~2026-48758-34 19130 Samtida skildringar. 658157 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender<br>Af den 11 Augusti 1702.|kommentar={{Wikipedialänk|Charles Thomas Maillard de Tournon}}}}<div style="text-align: center;">Rom den 5 Julij</div> För någre dagar sedan är Erchiebiskopen af Antiochia Mr. de Tournon, såsom Påfwens Legat afreester åth China i Ost-Indien, och dagen dereffter ankommen till Civita Vechia. Han hafwer 18 andelige Personer hoos sigh, hwilke som Volontairer föllia med, at fortplanta Christendomen där sammastädes. Uti Civita Vechia wänta på dem 2 Galleer, som skola föra dem åth Marsilien, hwarifrån de Landwägen läre reesa åt Brest och gifwa sig på ett Franske Skepp, som lärer reesa åth Mexico. Bem. Tournon haar 12000 Scudi med sig till Förtäring på wägen och för 6000 R:dr Galanterier at på Påfwens wägnar förähra Chinesiske Keysaren. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender<br>Af den 6 Decembris 1710.}}<div style="text-align: center;">Venedig den 7 Octobris</div> Af de utskickade Jesuiter til China äro några tilbakars komne, som berätta Församlingens ömklige tilstånd der i Riket, at Cardinal Tournon wore satter i hächtelse, och alle sådane utskickade, som skulle omwända Chineserne til den Christna läran, af landet förjagade. De Christnas antahl wore och der mycket ringa, så at i hufwud staden Pekin under 7 millioner siälar ey mer än 5000 Christne funnos, och i staden Cantone 3000. [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:Religion]] [[Kategori:1710-talets verk]] ar291pcmtx7av6wk4dlua3htbju6pyb 104 225811 658123 2026-09-10T12:03:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658123 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|432|TILLBAKABLICK|}}</noinclude>skarpare prägel, en mera medveten form. Realismen, som under sextonhundratalet huvudsakligen framträder som burlesk parodi på roman och drama, utvecklas nu till en självständig genre och blir bärare av de djupaste formerna av människoskildring. Och romantiken har väl aldrig varit så fylld av oändlighetskänsla, aldrig uppträtt med så fjärrblå horisonter, aldrig så djärvt drömt sig bort ''everywhere out of the world'' som i början av adertonhundratalet. Förövrigt finnes det många beröringspunkter mellan de båda riktningarna. Voltaire, upplysningstidens mest typiske representant, är den förste, som gör Shakespeare bekant på kontinenten, Pope översätter Homeros, Young, förut en lärjunge till Pope, uppträder som en motståndare av antikimitationen och hävdar, att skalden endast bör efterlikna naturen. ''Naturen'' är i själva verket tidens lösen. Den ljuder oss till mötes från alla håll. Det är svärmeriet för naturen, som ger Rousseaus paradoxer deras lifskraft och makt över sinnena, det är ledstjärnan i Goethes liv och diktning. Det uppenbarar sig som kärlek till det primitiva och folkliga, som panteistiskt uppgående i allnaturen. Detta ord rymmer allt, som rör sig i tiden, längtan efter mindre förkonstlade och enklare seder, efter mera demokratiska samhällsförhållanden. Allt som man finner stort, skönt, betagande kallar man natur. Homeros hjältesånger, Ossians dimhöljda kväden, Shakespeares djupa själsmålningar äro »natur». Det är samlivet med naturen, som ingjuter en ny anda i lyriken, dittills epigramatisk, sirlig, pompös, nu enkel och folklig, bräddad av känsla och längtan. Det är naturstudiet, som ger vingar åt observationen och som utvidgar och fördjupar verklighetsskildringen. Det är den, som nu ger sin prägel åt människouppfattningen. Under det att klassiciteten framförallt återgivit samhällsindividen, hjälten, människan som ett mönster, behärskande sig själv och sina lidelser, blir det nu det allmänmänskliga, som belyses, natursidan i människans väsen, instinktens makt, känslornas spel, lidelsernas stormiga lek — allt detta, som man fann så mästerligt återgivet hos Shakespeare. Konsten strävar nu att efter Hamlets ord bliva en spegel av verkligheten. Uppfattningen av människan blir friare, rikare, psy-<noinclude> <references/></noinclude> d3a8chaxgzgwz6hgx72uwkf47jj337v 104 225812 658124 2026-09-10T12:29:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658124 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||TILLBAKABLICK|433}}</noinclude>kologiskt mer inträngande. Här som överallt återknyter man trådarna med renässansen och fortsätter de stora geniernas djupare och hänsynslösare människoframställning. Det är till denna stora krets av idéer, som också naturalismen och symbolismen höra. Naturalismen återupptager sjuttonhundratalets försök till en rationalistisk världsförklaring. Darwins teori om det organiska livets utveckling utgör i stort sett ett steg vidare på den bana, som Newton inlett. Taines miljöteori betecknar endast ett senare utvecklingsstadium av Montesquieus klimatlära. Inom politiken är det alltjämt samma strävande efter större demokratisering, som utgör den drivande kraften, och på religiöst område betecknar åttiotalet i Skandinavien den avgörande brytningen med ortodoxien. Likaledes betecknar symbolismen ett nytt skede i de romantiska idéernas utveckling. Gent emot naturvetenskapernas mekaniska förklaringsförsök betonar den åter det inre livets oändlighet, individens vilja och kraft att göra sig fri, och mot åttiotalets kosmopolitism betonar den det nationella och lyckas på många punkter tränga djupare ned i det folkliga och konstnärligt återgiva det primitiva och undermedvetna. Man kan ifrågasätta, om icke i själva verket dessa båda sekel utgöra en brytnings- och nydaningstid av samma väldiga dimensioner som en gång satte gräns mellan antiken och medeltiden. Den europeiska civilisationen är ju ytterst baserad på antiken och kristendomen, men dessa båda bildningselement äro delvis utnötta. Allt tyder på att utvecklingen rör sig fram mot en ny kultur, där dessa båda element sammansmält till en högre enhet. Denna nya kulturrörelse har långtifrån varit endast nedrivande, såsom man ofta hört upprepas. Trots oundvikliga fruktansvärda eruptioner är det egendomligt, huru lugnt och jämnt och nästan logiskt följdriktigt utvecklingen gått under dessa århundraden. Ingen torde kunna säga, att den politiska administrationen eller den politiska och kulturella mogenheten hos Europas folk nu står lägre än för tvåhundra år sen. Och visserligen är det sant, att om man med religion forstår tron<noinclude> <references/> {{m|28 — 19140.{{em|1}}''J. Mortensen.''}}</noinclude> a92fbjr68cc6d5avz38mi0q2rd96mf9 104 225813 658125 2026-09-10T12:32:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658125 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|434|TILLBAKABLICK|}}</noinclude>på en del mer eller mindre vidskepliga föreställningar eller iakttagandet av en del yttre bruk, har upplösningen av denna tro skridit långt framåt, men om religion är individens fördjupade livs- och själsmedvetande, då har religionen kanske aldrig stått så högt i Europa som nu, trots all den råa materialism och egoism, som breda sig på ytan. Det är möjligt, att renässansen med sin otaliga härskara av genier betecknar ett ännu större genombrott än den nuvarande rörelsen. Men denna är i mycket dess fullbordan, och kanske har »kunnandet» i konsten, tekniken, aldrig varit så mångsidig eller så allmänt utbredd som i våra dagar. Aldrig har verklighetsskildringen bearbetat så stora områden eller det psykologiska inträngandet nått djupare. Varje dylik krets av idéer har som allt mänskligt en viss livstid, förändras omärkligt från generation till generation, för att slutligen dö bort, sedan den givit liv åt nya problem. På vilken punkt av utvecklingen, kan man då fråga sig, befinner sig i ögonblicket denna stora idébölja? Det är naturligtvis omöjligt att exakt besvara en sådan fråga, men man kan möjligen konstatera, hur långt utvecklingen rent logiskt framskridit och därigenom få en mätare för vad som återstår av programmet. Dock bör man ej glömma, att en utveckling kan avklippas brutalt av nya faktorer, särskilt om den söker göra sig gällande med för stor ensidighet och våldsamhet. Så skedde under femtonhundratalet, då frihetsrörelserna först trädde verksamt ut i livet, men plötsligen avstannade under religionskrigen. Man kan då först konstatera, att demokratien segerrikt hävdat sig, ehuru den demokratiska omgestaltningen av samhällets funktioner ännu icke är genomförd. I England, som är roten och upphovet till rörelsen, och i Frankrike, som tidigast följde i dess spår, är utvecklingen längst framskriden, då den däremot ju längre man kommer mot öster ännu befinner sig i sin linda. I Ryssland är det först under de sista decennierna, som man sökt införa en konstitutiv författning, under det att man redan i England och Frankrike är betänkt på reformer av själva det parlamentariska styrelsesättet för att göra det mera effektivt. Allt tydligare visar det sig också, att den politiska<noinclude> <references/></noinclude> gq02p7ywk5pxrkekynu2ck1ujk36gri 104 225814 658126 2026-09-10T12:35:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658126 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||TILLBAKABLICK|435}}</noinclude>striden håller på att övergå till en ekonomisk, ty utan ekonomisk frihet är den politiska en illusion. Det första ledet i denna ekonomiska kamp har redan länge pågått. Det är socialismen, vilken emellertid uteslutande varit inriktad på att förbättra arbetarnas ekonomiska och sociala ställning. Men överhuvud är samhällets ekonomiska organisation ytterst föråldrad, och allt tyder på att denna rörelse kommer att utsträckas till att omfatta hela samhällets ekonomiska omgestaltning efter nya och rättvisare principer. I religiöst avseende är Frankrike det land, som åtminstone på papperet gått längst. Där har redan skilsmässan mellan kyrka och stat genomförts. Men för övrigt är i hela Västeuropa den religiösa friheten säkrad. I närvarande ögonblick råder också på detta område en viss vila. Missnöjet med kyrkan har minskats, sedan de nya idéerna även inom denna funnit målsmän, och överhuvud upplever i närvarande ögonblick religionen en renässans i Europa. I Frankrike är den katolska propagandan ännu en gång i framåtskridande. Men förr eller senare kan man säkerligen vänta att kampen ånyo blossar upp emot de irrationella elementen i kristendomen. I litteraturen är det alltjämt samma grunduppfattning, samma teknik och samma sociala problem, som utgöra kärnan. Man kan i ögonblicket spåra, huru en stark våg av nya humanitära idéer, ofta socialistiskt färgade, strömmar in i litteraturen. Ännu är det dock knappast idéerna, som förändrat karaktär; det är endast nya generationer, som efter nya erfarenheter med smärre förändringar fortsätta de föregående generationernas verksamhet. Allt tyder således på, att om ej oväntade hinder som sjunkande välmåga, sjunkande bildning eller alltför våldsamma ytterlighetsriktningar avklippa utvecklingen, kommer kulturen även i det tjugonde seklet alltjämt att behärskas av den vetenskapliga och humanitära anda, som skapat de båda sista århundradenas litteratur. {{linje|5em|style=margin-top:3em;margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 8ihbvw6erfple5z3unzj94f1zda8nqm 0 225815 658127 2026-09-10T12:38:42Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=764 to=777 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Erik Axel Karlfeldt|IV. Erik Axel Karlfeldt]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Tillbakablick|Tillbakablick.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]]' 658127 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="J_Mortensen_Från Röda rummet till Sekelskiftet_1918.djvu" from=764 to=777 prev="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/IV. Erik Axel Karlfeldt|IV. Erik Axel Karlfeldt]]" current="[[Från Röda rummet till Sekelskiftet/Tillbakablick|Tillbakablick.]]" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Från Röda rummet till Sekelskiftet]] 6z6wbvjdmjfwxieiwiltfo7rhqq6rmk 104 225816 658128 2026-09-10T18:47:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658128 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|127}}</noinclude>avlossat sitt skott, drog han sig undan bakom ett slags skyddskur, varav det fanns två i vardera ändan, den ena för skytten, den andra för markören. Sedan gjorde hans motståndare detsamma. Till förklaring av vad som var ämnat att inträffa denna morgon, fordrades endast att vi bibringade folk den tron att en av oss, Wetter eller jag, av en olycklig slump hade i otid genom någon oförsiktighet stigit fram från sitt skydd. För att göra detta antagligt kommo vi överens om att föregiva ett missförstånd; den sårade skulle ha trott att hans motståndare endast skulle skjuta ett skott; den oskadade skulle uttrycka den djupaste bedrövelse, men bestämt påstå att uppgörelsen gällt två på varandra följande skott. Jag var övertygad om att dessa arrangemanger för att hindra en ovälkommen undersökning skulle visa sig fullt tillräckliga. För övrigt gjorde jag blott i ordning ett paket åt Varvilliers, innehållande en present till Coralie. Att göra några andra förberedelser skulle icke ha varit rätt mot Wetter; ty min död (ifall jag föll) måste se ut som en ren olyckshändelse. När jag tänkte närmare efter, kände jag mig icke så viss om mitt stora värde för landet, eller så säker på min klokhet att jag hyste någon önskan att efterlämna min sista vilja och testamente. Victoria skulle nog regera lika bra som jag. Det var eget att tänka mig henne fridfullt sovande i flygeln mitt emot utan en aning om att något, som kunde komma att inverka på hennes öde var i görningen i trädgårdspaviljongen. Det andra paret infann sig punktligt. Vid ankomsten till slottsträdgården hade de emellertid mötts av ett lätt hinder. Skiltvakten hade fått samvetsbetänkligheter, och vakthavande officern hade tillkallats. Varvilliers försvarade sig med att ett möte med mig blivit bestämt avtalat, och officeren hade, förvånad, men övervunnen, låtit dem passera. Allt detta berättade Varvilliers på sitt vanliga obesvärade sätt, medan Wetter satt tyst ett stycke ifrån. Klockan slog en kvart över sex. — Vi öda bort tid, vicomte, sade jag, i det jag slog mig ned i en stol, överlämnande åt honom att jämte Vohrenlorf vidtaga de nödiga arrangemangen eller rättare att meddela Vohrenlorf dem, ty den förestående<noinclude> <references/></noinclude> 4oph36hqe7dey576sfjj0egowknen4g 104 225817 658129 2026-09-10T18:49:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658129 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />128</noinclude>duellen hade helt och hållet berövat min sekundant modet och kommit honom att förlora sin fattning. Varvilliers hade just mätt upp avståndet och bestämt platserna, där vi skulle stå, då steg hördes utanför och någon plötsligt knackade på dörren. Sekundanterna sågo sig om. Wetter sprang upp. — Öppna, Vohrenlorf! Vi göra ingenting i hemlighet, sade jag leende. Varvilliers nickade gillande. — Men den besökande får inte stanna länge, anmärkte han. — Det hör till mina privilegier att kunna avlägsna personer, när jag vill, sade jag lugnande. Dörren öppnades och in trädde William Adolphus. Han var iförd ridstövlar och hade ridspö i handen. Det var hans vana att stiga tidigt upp för att taga sig en galopp i parken, och han måste ha hört våra röster, då han gick förbi. — Så tidigt ni äro uppe! utropade han med bullrande munterhet. Vad är på färde? — Åh, det är ett vad mellan Wetter och mig, svarade jag. En tävlan. — Om vad då? — Ja, sannerligen ha vi inte glömt att bestämma det! Det är rent rivalskap, förstår du. — Och jag började skratta. Så eget att du skulle komma! Och det var verkligen märkvärdigt, ty om man gick långt tillbaka för att spåra orsaken till alltsammans, var det just William Adolphus' flirt, som var ursprunget därtill. Hans uppträdande på platsen kunde liknas vid en ironisk kvickhet över någon dumdristig oförvägenhet. — Jag tror nästan att jag stannar och ser på, hur ni skjuta. — Nej, på inga villkor; du skulle göra mig nervös. — Jag håller hundra mark mot Wetter. — Antages, sade jag. Men jag hör din häst stå och stampa därute. — Ja, han är där — jag vet det. — Det är en kall morgon. Låt honom inte vänta. Vohrenlorf, följ prinsen ut. Varvilliers skrattade; till och med Wetter smålog. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gxhakl6ja4cx9p0oiy8ujxocd5ftbr0 104 225818 658130 2026-09-10T18:56:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658130 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|129}}</noinclude>— Nånå, du behöver väl inte ha så bråttom. Jag går, jag går, sade William Adolphus. — Det var för resten roligt att se dig, anmärkte jag åter skrattande, och då dörren slutit sig efter honom tillade jag: En sådan tur! Hans vittnesmål blir ovärderligt. Vi ha lyckan med oss, Varvilliers. — Vi ha en man med fyndighet och sinnesnärvaro med oss, sire, svarade han på sitt älskvärt artiga sätt. Och nu, fortfor han, då vi hörde William Adolphus rida bort och Vohrenlorf komma tillbaka, är visst allt i ordning. Wetter såg fullkomligt lugn ut. Jag förvånade mig över hans fattning. Säkerligen voro icke hans tankar medeltidsaktiga såsom mina; men likväl föreföll det mig underligt att han skulle skjuta på mig liksom på vilken annan som helst. Jag förstod icke då den förtvivlan, som lurade under hans järnhårda lugn. Men jag stod och grubblade över det, då Varvilliers kom fram med ett par enkelpipiga pistoler. För första gången öppnade då Wetter sina läppar: — Varför inte revolvrar? — Om vi tillåta ett andra skott, skola Vohrenlorf och jag ladda om. Förlåt, sire, har ni något annat vapen på er? Jag svarade »nej» och Wetter gav samma svar på en liknande fråga. Men jag hade sett en flyktig förändring i hans ansiktsuttryck, då han fick veta att revolvrar icke skulle användas. En tanke kom för mig och lät icke förjaga sig; en man, som stod i begrepp att skjuta på kungen, skulle måhända göra det med större lugn om han var besluten att icke i någon händelse överleva honom. Jag sade ingenting; vad kunde jag väl säga eller göra nu? Men märkvärdigt nog förflyktigade min vrede plötsligt under inflytandet av denna reflexion. Jag såg med hans ögon och kände med hans hjärta: jag fick med ens hans ställning klar för mig och insåg att det var jag som hade försatt honom uti den. Var det då underligt att han sköt på mig utan tvekan, om jag än vore tio gånger kung? Det syntes mig nästan rättvist att han dödade mig. Varvilliers ville icke giva honom någon revolver. Hade han också fattat misstankar? Antagligen icke. Hans<noinclude> <references/> {{ph|K. S. 9}}</noinclude> 4r8jbve91x9ymp7e7xgvg499ks1s8v6 104 225819 658131 2026-09-10T18:58:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658131 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />130</noinclude>fruktan härrörde sig då snarare, tror jag, från vår ursinniga vrede mot varandra. En tanke föll mig in om jag icke skulle sikta på min motståndare? Men nej, jag hade ingen rättighet att handla så; det skulle blott göra saken värre för honom, om jag föll. Dessutom ansåg jag att mitt liv var av den betydelsen att det icke borde lättsinnigt kastas bort. Varvilliers tog fram ännu ett par pistoler, liknande dem som Wetter och jag nu höllo i våra händer. Han laddade båda, sköt av dem mot skottavlorna och lade en på en hylla i vardera ändan av rummet. — De här skotten äro de första, Ni förstå, vad jag menar? Den av herrarna som träffas, begick det misstaget att icke vänta ett nytt skott. Nu sire — om ni är färdig? Vi intogo våra platser, var och en sex fot framför skottavlorna; en kula, som träffade mig, skulle, om icke hindret varit, ha gått vidare in i eller strax framför eller nedanför den yttersta ringen på höger sida. Vohrenlorf och Varvilliers stodo i var sin ända av rummet; den sistnämnde skulle giva signalen. Vohrenlorf skulle för övrigt icke ha kunnat anförtros denna lilla skyldighet. — Jag skall säga fyr, ett — två — tre, sade Varvilliers. Och innan sista ordet är utsagt, skola ni båda skjuta. Äro ni färdiga? Vi svarade med ett jakande tecken. Wetter var blek, men till utseendet fullkomligt sansad. Själv var jag ytterst känslig för alla intryck. Såsom ett exempel vill jag nämna att jag lade märke till karlsteg utanför och vilken melodi det var som mannen visslade. Jag höjde min pistol och tog sikte. I detta ögonblick var det min mening att döda Wetter, om jag kunde, och jag trodde att jag kunde det. Icke för en sekund tänkte jag på att jag själv svävade i någon allvarsam fara. — Äro ni färdiga? Nu! sade Varvilliers med sin lugna, bestämda röst. Jag såg rakt in i Wetters ögon och tvivlade icke på att jag kunde sända min kula lika rakt som min blick. Det var, tyckte jag, som om jag hade en död människa framför mig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a0fwv61yuxmdv553l80v6x7bxo1oi6c 104 225820 658132 2026-09-10T19:05:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658132 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|131}}</noinclude>Över min följande handling är jag emellertid alldeles ur stånd att giva ens mig själv någon tillfredsställande förklaring. Den utfördes under inflytandet av en impuls så blixtsnabb, så egendomlig, så mäktig, att den trotsar all analys. Jag har blott medvetande av en enda tanke eller känsla; men även mig själv synes den narraktig och olillräcklig såsom grund för vad jag gjorde. Och dock kan jag icke giva något annat skäl. Jag hade intet medlidande med Wetter såsom människa, sällskapsbroder eller fordom vän. Jag kände ingen ånger över min egen andel i saken och anklagade mig nu icke heller själv såsom bärande ansvaret för tvisten. Men likväl kom den känslan plötsligt över mig att jag icke fick döda honom. Varför? Den engelske skriftställaren skulle skratta. Jag är själv böjd för att göra det. Nåja, jag var ju blott tjugufyra år, och dessutom i ett tillstånd av den högsta spänning efter en nyss genomgången våldsam sinnesrörelse och en sömnlös natt. Därför att han var en av mina undersåtar och står ibland dem, därför att han var en av dem, som givits mig att ansvara för. Jag kan icke komma det närmare men någonting sådant var det. Kanske kan det giva någon ledning till bättre förståelse därav, då jag säger att jag aldrig har kunnat underteckna en dödsdom utan strid mot någon liknande känsla. Vad det nu var, resulterade det i att jag omöjligt kunde försöka döda honom. Då Varvilliers med klar, lugn röst uttalade ordet fyr!» förändrade jag sakta och omärkligt mitt sikte. Om det gick rakt nu, måste kulan vina förbi hans öra och borra sig in i boaseringen bakom. — Ett — två — tre! Vid det sista ordet gav jag eld; jag såg röken från Wetters pistol; han själv stod orörlig. I nästa ögonblick kände jag att jag var träffad. Jag var bestört. Träffad, skjuten genom kroppen! Jag vacklade och skulle ha fallit, om icke Vohrenlor! sprungit fram och jag sjunkit baklänges i hans armar. Mitt huvud var klart, och jag såg allt, vad som nu tilldrog sig. Även Varvilliers hade skyndat fram mot mig. Men plötsligt hejdade han sig. Wetter hade rusat bort till andra sidan av rummet, där patronerna lågo. Varvilliers sprang efter honom och grep honom beslutsamt<noinclude> <references/></noinclude> q8f8ed24gwedisq6j7rkxr68wdrkcnd 104 225821 658133 2026-09-10T19:28:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658133 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />132</noinclude>i axlarna. Jag själv ropade: »Hindra honom!» just som jag sjönk till golvet med ryggen stödd mot väggen. Innan något mer hann inträffa, hördes ett våldsamt bultande på dörren, och låset ruskades ursinnigt. Någon ropade: »Spring efter en doktor!» Därpå hördes Varvilliers röst: »Gå ni, Wetter! Vi lita på att ni går. — Vem f-n är på dörren!» — Och han sprang bort och öppnade den. Vohrenlorf frågade mig med viskande, darrande röst, var jag var sårad. Men jag gav icke akt på honom. Dörren öppnades, och till min häpnad kom William Adolphus instörtande, tätt följd av Coralie Mansoni, Jag förmådde icke tala, och strax därpå förlorade jag även medvetandet. Det sista jag kommer ihåg är att Coralie låg på knä bredvid mig, medan Vohrenlorf fortfarande stödde mig och de övriga stodo runt omkring. Och likväl talade jag, fast jag inte visste av det. Varvilliers berättade för mig efteråt att jag mumlade: »En olyckshändelse — mitt fel …» — Och jag hörde vad de sade fast jag icke hade reda på mig själv. — Det var det inte! utropade Coralie. — På min heder, en ren olyckshändelse, sade Varvilliers. Därefter blev allt mörkt för mina ögon och jag hörde ingenting mer. Det finns icke något tvivel om att det var Wetters avsikt att taga livet av sig, ifall han träffade mig. Jag hade förstått det; och likaså Varvilliers. Hade revolvrar använts, kunde ingen makt på jorden ha hindrat Wetter från att sätta sitt beslut i verkställighet. Men Varvilliers hade förekommit det och genom att skicka min motståndare efter läkarhjälp, hade han bundit honom medels hans heder. Efter en kort stunds förlopp återvände han med en av mina kirurger; kanske hade hans förtvivlans anfall då gått över, kanske hade han insett att han borde stå för sin gärning. Jag vet dock att Varvilliers åter och enträget talade vid honom, med den påföljd att han slutligen fick det löftet av honom att han åtminstone skulle avvakta doktorns utslag angående mitt tillstånd. Men då han sköt på mig, hade han i alla händelser ansett sig som dödsdömd. Vi begå underliga<noinclude> <references/></noinclude> sjdiz0fjlvsxormrs9sy6k8xyb7z86j 104 225822 658134 2026-09-10T19:38:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658134 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|133}}</noinclude>misstag i våra antaganden om hur ödet skall gestalta sig för oss. Han var oskadd; men jag som varit säker på att undslippa i välbehållet skick svävade mellan liv och död. Min förkänsla hade helt och hållet vilselett mig. Men vi måste vara rättvisa även mot vidskepelsen. Jag hade min förkänsla, och den var oriktig. Coralie Mansoni hade även sin, till vår olycka, ty från henne härledde sig den enda fara, som hotade framgången av vår plan och förringade verkan av våra påståenden. Hade Willian Adolphus varit en viljestark människa skulle ingen skada skett; men han var som vax i hennes händer. När han lämnat oss red han ut, och i parken mötte han henne, åkande i sitt lilla ponyekipage. Hon hade omöjligt kunnat sova, sade hon, och så frestats av den vackra morgonen att fara ut; hade han sett kungen? Och utan en tanke på att han begick en oförsiktighet berättade William Adolphus att han hade träffat oss i paviljongen, en underrättelse, som i förening med hennes föregående misstankar satte henne i eld och lågor av skrämsel, vilken strax övergick till instinktiv visshet. Min svåger blev häpen över hennes sinnesrörelse; det lilla motstånd han gjorde hade hon snart besegrat; han måste följa henne till paviljongen, eller begav hon sig ensam dit; ingenting annat var att göra. Men han skulle ha hållit henne kvar där hon var med våld, hellre än att ha fört henne dit; det enda verkligt olyckliga i hela saken var att han lät henne synas i den alls. Han kunde icke motstå henne; han förstod icke hela vidden av det misstag han begick, men han visste dock att det var en stor taktlöshet att föra henne in på slottets område. Hon brydde sig icke om hans invändningar, och så kom det sig att de tillsammans rusade in i paviljongen, såsom jag beskrivit. Och när hon väl kommit dit, ville hon icke gå, och blev sedd av två läkare, Baptiste och skjutläraren, vilka kommo tillstädes för att bära mig upp i mina rum. Då äntligen förmådde Varvilliers henne att låta smuggla ut sig genom en bakport till trädgården, varpå han själv förde henne hem i ett tillstånd av den största<noinclude> <references/></noinclude> mzc9qpcv6twz0xjronaq45fqc1yywlp 104 225823 658135 2026-09-10T19:40:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658135 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />134</noinclude>förtvivlan och utmattning. Hon åtminstone lät icke bedraga sig av förevändningen av en olyckshändelse. Och andra människor? Huru var det med dem? Jag tvivlar på att de läto föra sig bakom ljuset. Vad som sades vid själva olyckstillfället vet jag blott genom hörsägen, ty jag var ur stånd att befatta mig med någonting på tre månader. Det pratades och skvallrades naturligtvis förfärligt; anspelningar gjordes, och saken framkallade till och med småleenden; hundratals personer hade reda på verkliga förhållandet, fast de aktade sig för att underställa sina olika versioner offentlighetens prövning. Men vad kunde göras? Varvilliers och Vohrenlorf, män med otadlig ära, voro bestämda i sina påståenden och orubbliga i avgivandet av sina vittnesmål, under det att Wetters tydliga bestörtning vid tillfället åberopades som ett bestyrkande bevis. Så fort jag själv blev i stånd att redogöra för förloppet skyndade jag även att med min röst och myndighet understödja deras uppgifter. Men det var omöjligt att hindra folk från att fatta misstankar och prata. Ingenting kunde göras, och så snart den första uppståndelsen var över, lämnade Wetter Forstadt utan hinder för att göra en utrikes resa, följd av mångas livliga deltagande. Kungen hade naturligtvis sin egen vårdslöshet att tacka för olyckan, men det var i alla fall förfärligt för Wetter, sade de. En sak återstår dock: hur förklarade vi Coralies närvaro? I själva verket gåvo vi aldrig någon riktigt tillfredsställande förklaring angående Coralie. Vi offrade — eller rättare Varvilliers och Vohrenlorf offrade — utan tvekan William Adolphus, sägande såsom sanningen var att det var han som hade fört henne till paviljongen. Victoria var förfärligt ond, och min svåger mycket nedslagen. Men jag måste tillstå att historien mottogs med mycket betänksamhet. Somliga förnekade helt och hållet dess sanningsenlighet, och de mera klarsynta insågo, att även om det låg en viss sanning uti den, förutsatte den något mer som icke omtalades. Det låg något inunder; det var den allmänna meningen. Men vad? Det var ingen som visste. Dock är jag rädd för att det misstänktes och pratades tillräckligt för<noinclude> <references/></noinclude> ou706rrixihh6fnz7eb4gbby33w8e7n 104 225824 658136 2026-09-10T19:44:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658136 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|135}}</noinclude>att berättiga min engelske vän till hans anmärkning om en eller två skandalhistorier angående min person. Medan jag låg sjuk, var det prinsessan Heinrichs inflytande, som huvudsakligen gjorde sig gällande i ordnandet av alla angelägenheter. Då jag tillfrisknade, fann jag att Carolie Mansoni icke längre spelade i Forstadt och att hon hade lämnat staden några veckor förut. Jag gjorde min mor inga frågor. Även fann jag att Varvilliers avgått från sin officiella befattning som fransk legationssekreterare, men fortfarande vistades i Forstadt såsom privatperson. Icke heller i fråga därom ställde jag, på Varvilliers' begäran, några frågor till min mor. Dock beslöt jag att icke låta försätta mig i overksamhet igen under tre månader, om jag kunde förhindra det. Detta är historien om min hemliga duell med Wetter och min bekantskap med Coralie Mansoni intill tidpunkten för denna tilldragelse. Detta är även historien om det skenbart dåliga skott, som min lille son upptäckte i trädgårdspaviljongens boasering. Dock var det icke ett så synnerligen dåligt skott, ty ej skulle vem som {{Rättelse|velst|helst}} ha gått så nära och likväl varit säker på att icke träffa. <section end=kap13 /> <section begin=kap14 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">III.<br /><b>William Adolphus slår huvudet på spiken.</b></h2> På Artenberg, dit vi foro när jag var konvalescent, påminde mig atmosfären i familjekretsen om gamla tider. Vi voro alla i onåd — Victoria emedan hon icke förstått att sköta sin man bättre, William Adolphus för sitt öppet skandalösa uppförande, jag med anledning av de rykten, om vilka jag talat. Min syster och svåger upplystes om sina förseelser och varnades, den ena för professorer, den andre för aktriser. Mina förbrytelser behandlades med absolut tystnad. Prinsessan Heinrich erinrade mig om hur jag förnedrat min ställning, genom att själv ådagalägga en utstu-<noinclude> <references/></noinclude> nzkl325t17j98i7bxwqu93ddkkp75nl 658137 658136 2026-09-10T19:45:19Z Thuresson 20 658137 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|135}}</noinclude>att berättiga min engelske vän till hans anmärkning om en eller två skandalhistorier angående min person. Medan jag låg sjuk, var det prinsessan Heinrichs inflytande, som huvudsakligen gjorde sig gällande i ordnandet av alla angelägenheter. Då jag tillfrisknade, fann jag att Carolie Mansoni icke längre spelade i Forstadt och att hon hade lämnat staden några veckor förut. Jag gjorde min mor inga frågor. Även fann jag att Varvilliers avgått från sin officiella befattning som fransk legationssekreterare, men fortfarande vistades i Forstadt såsom privatperson. Icke heller i fråga därom ställde jag, på Varvilliers' begäran, några frågor till min mor. Dock beslöt jag att icke låta försätta mig i overksamhet igen under tre månader, om jag kunde förhindra det. Detta är historien om min hemliga duell med Wetter och min bekantskap med Coralie Mansoni intill tidpunkten för denna tilldragelse. Detta är även historien om det skenbart dåliga skott, som min lille son upptäckte i trädgårdspaviljongens boasering. Dock var det icke ett så synnerligen dåligt skott, ty ej skulle vem som {{Rättelse|velst|helst}} ha gått så nära och likväl varit säker på att icke träffa. {{linje|5em}} <section end=kap13 /> <section begin=kap14 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">III.<br /><b>William Adolphus slår huvudet på spiken.</b></h2> På Artenberg, dit vi foro när jag var konvalescent, påminde mig atmosfären i familjekretsen om gamla tider. Vi voro alla i onåd — Victoria emedan hon icke förstått att sköta sin man bättre, William Adolphus för sitt öppet skandalösa uppförande, jag med anledning av de rykten, om vilka jag talat. Min syster och svåger upplystes om sina förseelser och varnades, den ena för professorer, den andre för aktriser. Mina förbrytelser behandlades med absolut tystnad. Prinsessan Heinrich erinrade mig om hur jag förnedrat min ställning, genom att själv ådagalägga en utstu-<noinclude> <references/></noinclude> i5whesvnbx1uklebmvpk2ffld831qus 0 225825 658138 2026-09-10T19:45:35Z Thuresson 20 Kap 13 658138 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Kungens spegel 1915.djvu" from=128 to=137 fromsection="kap13" tosection="kap13" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Kungens spegel|13]] mkwy7j2o6q048u8yscgahnp63kqlstw 104 225826 658139 2026-09-10T20:22:11Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 658139 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Linköpings-Sticht.|153}}{{linje}}</noinclude><b>nobecks-klostrets</b> landboer och heman här och ther, icke til ett ringa antal, anförda. Vti the sednare tider, vnder K. CARL <b>then ellofte</b>, Glorwerdigast i åminnelse, är <b>Kronobeck</b> på {{ant|Militien}} indeladt, Öfwerstan för Calmare-läns {{ant|Infanterie}}-regemente til bostelle, såsom thet än är, icke vthan lemningar och tekn efter thet kloster, som ther i fordna tider warit. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. XIV.}}}} <br> Om WISBY Kloster- och them på Gottland.</h3> {{Initial|G}}Enom the monga krig och herrskapets omskiftelser, som then stora och härliga ö, <b>Gottland</b>, warit longa tider tilbaka vnderkastad, äro ej allenast alla gambla hus och herligheter förstörde och ödelemnade, vtan alla the skrifter och {{ant|monimenter,}} hwaraf man kunde hafwa någon tilförlåtelig vnderrettelse om thetta landets {{ant|antiquiteter,}} äro dels bortförde, dels elliest förskingrade och förderfwade. Thet litzla, som man med stor swårhet kunnat tilhopa hemta om <b>Gottland</b> och <b>Wisby</b>-stad, hafwer {{ant|<i>Mag. Johannes Schoumacher</i>}} korteligen infördt vti en {{ant|Academi}}sk {{ant|disputation,}} som han år 1716 vtgaf i Vpsala {{ant|de <i>Gothlandiâ</i>}}. Vti hwilken han både vpräknar alla <b>kyrkior</b> på hela landet 94. til antalet, wisandes hwad år vti thet ellofte och tolfte {{ant|seculis}} hwar och en af them äro bygda; och omständeligen beskriwer staden <b>Wisby</b> til thes namn, belägenhet,<noinclude> {{huvud|||ålder}} <references/></noinclude> 45xbdfi4satefjem81xp93wscn51ixr 104 225827 658146 2026-09-11T08:05:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658146 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Som ett troghet Swenskt hierta haar, Och seer huru medh Swenska faar, Kung Christiern then grymme Tyran, Vthan all mildheet, få han skam. När han vthi Stockholm Kröntes Ohörlighen och så röntes, Hans hierta moot thet Swenska Blodh, Edle Herrar aff dygd och modh, Lät han mörda på samma dagh, Vthan all rättwijso och Lagh. Här öffuer wil hiertat brista, Aff stoor harm, skal ingen gnista, Aff Swenskt blodh i Swerige wara, Som thetta wåld, stora fahra, Affwäria skal, och then blodhund, Bortköra eller slå i grund. Vthan all ähra och trooplickt, Såsom han giorde medh falsk dickt, Then salighe förste Herr Steen, Fördes iagh fången medh stoor meen, Sampt andre ifrå Sweriges Land. När iagh kom til then Danska strand, Vthstodh iagh ther myckit förtrööt, Så mycken hädelse vthflööt, Aff the Jutars mund så wijdha, Jagh moste thet tå alt lijdha.}}<noinclude> <references/> {{huvud|||The}}</noinclude> 4cnh58l9nqk0j09x1l5ve0iokrzghkp 104 225828 658147 2026-09-11T08:07:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658147 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|The sadhe thet semma swära, Så Swenska medh tijdhen dåra, At Swensk Adelsfrw och Dansk Dräng, Kunde gå tilhopa i Sängh. Swensk bonde går wäll wjdh ploghen Medh ett träbeen och på loghen. Ach Gudh aff tin stoora nådhe, See til thenna stoore wådhe, Som wårt land vthi nu swäffuar, Vng och gammal ther aff bäffuar. Altijdh Gudhi från barndoms tijdh, Så haffuer tu migh warit blijdh. Altijdh tin nådhe bewijsat, Nu från then stoore spott lijsat, Som iagh i Danmarck en tijdh lång, Vthståt haar, thet giorde migh bångh. Fast meera migh nu förtryter, Huru Tyrannen kring flyter, J landet här, qwinna och man, Vthan försyn tå mördar han. Wisserligh troor iagh at Gudh skal, Wårt Land rätta från thetta fall. Saken iagh fritt antagha wil, Genom Gudz nådh göra mitt til, Haffua til lijff och dödh frijskt modh, Wågha wil iagh bådhe Lijff och Blodh,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Nw}}</noinclude> 8d3b6nvhkjjyu0q0i8hl0pev7vgksin 108 225829 658149 2026-09-11T08:15:01Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '/* Increase the gutter */ .ws-poem-left-gutter .ws-poem-line { padding-left: 8em; }' 658149 sanitized-css text/css /* Increase the gutter */ .ws-poem-left-gutter .ws-poem-line { padding-left: 8em; } pw5tr57mk8mimz18vkekvwqx4jhxb3a 658151 658149 2026-09-11T08:22:09Z PWidergren 11678 658151 sanitized-css text/css /* Increase the gutter */ .ws-poem-left-gutter .ws-poem-line { padding-left: 5em; } qg5i2ac1mytmok1xf9bdh803x631rhw 104 225830 658150 2026-09-11T08:16:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658150 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Nu för Fädherneslandet kär, Jagh weet wist Gudh är migh när. Vthan honom iagh intet gör, Hwarken står, går, eller hör. Här effter iagh i lijffz fahra, Möde och bekymmer måste wara, Thet seer iagh nogh, män hwadh hiälper, För mitt folck iagh gierna stiälper. Från Calmar slap iagh medh mödha, The wille migh och ther dödha. När iagh från Christiern rådde aff Talet föll ingen til behagh. J Småland hoos min Landbönder. Will iagh see om iagh är glömder.}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACTVS I. SCENA I.''}}}}|0.5}}}} {{c|{{ant|Duo Smolandi}} Judde och Gumme.}} {{Dikt|start=open|end=follow|Judde<<<Hör haar Göstaff Erickson än, Warit näst ehr kommer han gen. Gumme<<<Han haar talt medh oss Böndren sin, Judde<<<Huru faller ehr hans taal in? Gumme<<<Jagh kan ther om intet sija, Jagh täncker wij wille tija. Judde<<<Så mycket tå sägher rätt iagh, Thet han begärar taar ey lagh. Oss skal ey tryta Salt ey Sill, Haar Kung Christiern låffuat, ther til}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Oss}}</noinclude> 4bkjtmmblhui66drae3hb118s0xdsrj 104 225831 658152 2026-09-11T08:22:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658152 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Oss then glopen wij ey förtroo, Som moot Kungen trachar oroo. Medh skechtor och pijl fördriffue, welle wij honom, han bliffue, Sedhan stilla om han kan, Här achtar honom ingen man.}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: III.''}}}}|0.5}}}} {{c|{{ant|Gustavus, Archiepiscopus, Nuncius,}}}} {{Dikt|start=open|end=follow| {{ant|Gustavus}},<<<J Småland iagh förskutin är, Vnder Tyrannen bliffua thär, Haffua the lust thet må wara, Ähn vthstår iagh större fahra. Mitt vpsååt iagh först wil bådha Erckebiskop Jacob, han rådha Må til thet som kan wara gått, Rätta landet aff thenna spått. Thed är gått iagh honom möter, Wij äre bådhe aff Göther. Eder helsa wyrdigh Herre, Är migh altijdh kiär, ehr werre Än som iagh önskar aldrigh skee, J welen migh och rådh betee. {{ant|Archiep:}}<<<Edher tilkomst är migh och kär, Her Göstaff någhre daghar här,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Bliff-}}</noinclude> 5092rat21qq08aa1g9b9tlj2rs7ggez 104 225832 658153 2026-09-11T08:27:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658153 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Bliffuer, iagh haffuer om edher Någhot hördt, therföre bedher, J welen ehr wäl see före Ey sielffue obestånd göre. {{ant|Gustavus,}}<<<Herre Erckiebisp min ähra Jagh intet söker, men mehra Mitt käre Fädherneslandz wärff, Thet som är på högsta förderff Kommet, aff Tyrannen tagha All ting i godh ordning lagha. {{ant|Archiep:}}<<<Herr Göstaff welen i lydha Mitt rådh, och så här förbijdha. Til Kung Christiern för ehr skriffua Wil iagh, han skal wist gunst giffua. Andra länge i skoghen gått, Haffua gunst åter igen fådt. {{ant|Gustavus}}<<<Kung Christiern troor iagh aldrigh wäl Får han migh, iagh faar en ond fäl. Sij ther kommer en fremmand man, {{ant|Arch:}}<<<Hwadh tijende bären i fram. {{ant|Nunc:}}<<<Från Stockholm kommer iagh nu här, Jnga godha tijender bär. Kung Christiern tyrannicerar Gruffueligh, kan skee han menar Sitt rijke ther medh stadhfästa, När han Rijksens Herrar bästa}}<noinclude> <references/> {{huvud||B|Haar}}</noinclude> cr3m54shhc765apjvl62d19w4lggxso 104 225833 658154 2026-09-11T08:31:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658154 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Haar borta, then Edla Herre, Erick Johanson ty werre, Moste låta huffuudh springa, Alla daghar Swerdet klinga Seer man, vthan någhon miskund, All Swensk Adel så margelund Vthrotas, andre godhe Män Här är ingen snart meer igän, {{ant|Archiep.}}<<<Hielp Gudh hwadh i haffuen sagdt. {{ant|Gustav:}}<<<Jag weet alt wäl Kung Christierns trakt, Sitt spel han nu begynnar först, På Swenskt blodh släcker han sin törst Aldrigh, hwar han så får låta Fort, ey Swenska ther medh båta. Her Erckebisp farer doch wäl, Hedhan länder iagh nu min fäl. Jagh är nu ingenstädhes trygh, Ehwart skal iagh wenda min rygh, Then migh kenner han migh tagher, Och så til Kung Christiern dragher. At förklädha migh wil iagh gå När wärst tilstår Gudh hielper tå. Aldrigh skal iagh modhet fälla, Fast thet skulle lijffuet gälla. Antingen skal iagh prijs winna J Swerige hoos man och qwinna,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Hel-}}</noinclude> ohergycc2l1ndvd35e6u2v75y6ov8cs 104 225834 658155 2026-09-11T08:36:31Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Heller skal iagh för them alla Genom dödhen nedherfalla. Thet wil iagh hålla för ähra, Jntet då skal migh förfähra. Jagh wil nu finna på itt rådh, Herren Gudh ware medh i dådh. Åt Dalarna wil iagh fahra, Hoo weet om the ey sku wara, Benegne, til at stå migh bij, Ja men rätt til them wil iagh fly. Jagh skal rätt medh alla tilsee, Kung Christiern skal få bång och wee. The som vthi Bergzlaghen boo, Kunna och bewisa migh troo.}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACTVS I. SCENA IV.''}}}}|0.5}}}} {{c|Aron Pederson, Bängt Brunson, Fougdekarlarnar.}} {{Dikt|start=open|end=follow|Bängt<<<Aron Peerson drogh nu från migh, Brunson.<<<Som sadhe för migh wisserligh, Gustaff Erson til Berzslagan Ähr kommen i thessa daghan. Han går i Bonde klädher klädd, Och är intett synnerligh rädd. Han stämplar listigt som en man, Kiöra Kung Christiern ut aff land. Vp mina karlar sägher iagh, Rätt hastigt genom natt och dagh,}}<noinclude> <references/> {{huvud||B ij|Wele}}</noinclude> lt1ajz3n57noqzzi8zngdc90tndqqnr 104 225835 658156 2026-09-11T08:45:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Wele wij nu åstadh dragha Honom strax til fånga tagha, Och föran til Kung Christiern fram, För sitt vproor skal han få skam. Aren Person drogh föråth heem At hålla honom qwar medh kläm {{m|Fougdte-}}<<<Ja men wij ähr lustigh och gladh, {{m|karl.}}<<<Wij få draa thenna reesa stadh. Han haffuer en Gulkädia ny Vnder Bondaklädhen förty Lyster oss med henne leka, Skole wij ey lenger peka. {{em|1}}Om iagh ähr en retskafuens bus {{em|1}}Jagh tör wäl giöra thetta pus {{em|1}}Stöta på honom hiertat vth {{em|1}}Om iagh elies heter Pålfuth {{m|Bängt}}<<<J sku inthet slå honom hiäl {{m|Brunson.}}<<<Sägher iagh han ähr mehra wäl Fången i handkloffuer tagas Och bunden til Kungen draghas För honom få wij då mehr skäl Än om wij slå honom ihiäl. Aren Person kommer nu här Huem wet hwadh han för tijend bär. {{m|Aron}}<<<Benckt brunson iagh ähr så sticken {{m|Pederson.}}<<<Och rätt sa rosene picken}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Sö}}</noinclude> 0yu9f4gcbvu5y3y66qj5ugcc3fhgcqd 104 225836 658159 2026-09-11T09:23:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658159 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Göstaff Erson i thenna natt Haar sin koos öffuer färian satt, Vp åth Dalarna täncker iagh Nu weet iagh intet någhon lagh. Thet war rätt en galin reeda, Han skulle sigh hädhan leedha. Han sticker sigh nu wäl vnnan, Effter wij här icke funnan. {{m|Aron}}<<<Fölier migh lijkwäl i mitt hws, {{m|Pederson.}}<<<Så länge wij taghom oss rws. {{m|Fougde-}}<<<Jagh saa likwäl wij skulle få {{m|karl.}}<<<Gestebudh tå iagh drogh hem frå,}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Göstaff Ehrson, Kiätis Jugås Gunnär, Spiote Säbbens Niesse, Kietilogs Lasse, Dalekarlarna.}} {| style="margin-left:15em; width:48%;" |- | style="vertical-align: text-top;"|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}||style="padding-left:2em;"|Hör, hwem ihr du fyhr een streike, sosse gohr och kägär iähr. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustavus,}} || Jagh är en Bonde, och är hemma på Rekarna, och haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern, som tyrannicerar så där vth på landet. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}|| style="padding-left:2em;"|Gudz blom, du ihr ey nogär rumbonde, diö du ihr nogat so Herre achtogen i ögomma deinom, Jgh wet wäl hwem du ihr fyhr een kumpån, skreek ey fyhr<noinclude> |} <references/> {{huvud|||migh}}</noinclude> fa50nphp9kfs13bzg108mvlluhxdav4 658160 658159 2026-09-11T09:24:14Z PWidergren 11678 658160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Göstaff Erson i thenna natt Haar sin koos öffuer färian satt, Vp åth Dalarna täncker iagh Nu weet iagh intet någhon lagh. Thet war rätt en galin reeda, Han skulle sigh hädhan leedha. Han sticker sigh nu wäl vnnan, Effter wij här icke funnan. {{m|Aron}}<<<Fölier migh lijkwäl i mitt hws, {{m|Pederson.}}<<<Så länge wij taghom oss rws. {{m|Fougde-}}<<<Jagh saa likwäl wij skulle få {{m|karl.}}<<<Gestebudh tå iagh drogh hem frå,}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Göstaff Ehrson, Kiätis Jugås Gunnär, Spiote Säbbens Niesse, Kietilogs Lasse, Dalekarlarna.}} {| style="margin-left:15em;" |- | style="vertical-align: text-top;"|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}||style="padding-left:2em;"|Hör, hwem ihr du fyhr een streike, sosse gohr och kägär iähr. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustavus,}} || Jagh är en Bonde, och är hemma på Rekarna, och haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern, som tyrannicerar så där vth på landet. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}|| style="padding-left:2em;"|Gudz blom, du ihr ey nogär rumbonde, diö du ihr nogat so Herre achtogen i ögomma deinom, Jgh wet wäl hwem du ihr fyhr een kumpån, skreek ey fyhr<noinclude> |} <references/> {{huvud|||migh}}</noinclude> 661i3su3orbo4mbi142cp40igebbuwv 658161 658160 2026-09-11T09:27:05Z PWidergren 11678 658161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Göstaff Erson i thenna natt Haar sin koos öffuer färian satt, Vp åth Dalarna täncker iagh Nu weet iagh intet någhon lagh. Thet war rätt en galin reeda, Han skulle sigh hädhan leedha. Han sticker sigh nu wäl vnnan, Effter wij här icke funnan. {{m|Aron}}<<<Fölier migh lijkwäl i mitt hws, {{m|Pederson.}}<<<Så länge wij taghom oss rws. {{m|Fougde-}}<<<Jagh saa likwäl wij skulle få {{m|karl.}}<<<Gestebudh tå iagh drogh hem frå,}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Göstaff Ehrson, Kiätis Jugås Gunnär, Spiote Säbbens Niesse, Kietilogs Lasse, Dalekarlarna.}} {| style="margin:auto; width:50%;" |- | style="vertical-align: text-top;"|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}||style="padding-left:2em;"|Hör, hwem ihr du fyhr een streike, sosse gohr och kägär iähr. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustavus,}} || Jagh är en Bonde, och är hemma på Rekarna, och haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern, som tyrannicerar så där vth på landet. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}|| style="padding-left:2em;"|Gudz blom, du ihr ey nogär rumbonde, diö du ihr nogat so Herre achtogen i ögomma deinom, Jgh wet wäl hwem du ihr fyhr een kumpån, skreek ey fyhr<noinclude> |} <references/> {{huvud|||migh}}</noinclude> s1wkkrj528yuqofvcwwz9gx50flu7tl 658162 658161 2026-09-11T09:28:19Z PWidergren 11678 658162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Göstaff Erson i thenna natt Haar sin koos öffuer färian satt, Vp åth Dalarna täncker iagh Nu weet iagh intet någhon lagh. Thet war rätt en galin reeda, Han skulle sigh hädhan leedha. Han sticker sigh nu wäl vnnan, Effter wij här icke funnan. {{m|Aron}}<<<Fölier migh lijkwäl i mitt hws, {{m|Pederson.}}<<<Så länge wij taghom oss rws. {{m|Fougde-}}<<<Jagh saa likwäl wij skulle få {{m|karl.}}<<<Gestebudh tå iagh drogh hem frå,}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Göstaff Ehrson, Kiätis Jugås Gunnär, Spiote Säbbens Niesse, Kietilogs Lasse, Dalekarlarna.}} {| style="margin:auto; width:75%;" |- | style="vertical-align: text-top;"|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}||style="padding-left:2em;"|Hör, hwem ihr du fyhr een streike, sosse gohr och kägär iähr. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustavus,}} || Jagh är en Bonde, och är hemma på Rekarna, och haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern, som tyrannicerar så där vth på landet. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}|| style="padding-left:2em;"|Gudz blom, du ihr ey nogär rumbonde, diö du ihr nogat so Herre achtogen i ögomma deinom, Jgh wet wäl hwem du ihr fyhr een kumpån, skreek ey fyhr<noinclude> |} <references/> {{huvud|||migh}}</noinclude> bnct4ynlm3fttlj2lkvkt109uf1a4m8 658164 658162 2026-09-11T09:30:36Z PWidergren 11678 658164 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Göstaff Erson i thenna natt Haar sin koos öffuer färian satt, Vp åth Dalarna täncker iagh Nu weet iagh intet någhon lagh. Thet war rätt en galin reeda, Han skulle sigh hädhan leedha. Han sticker sigh nu wäl vnnan, Effter wij här icke funnan. {{m|Aron}}<<<Fölier migh lijkwäl i mitt hws, {{m|Pederson.}}<<<Så länge wij taghom oss rws. {{m|Fougde-}}<<<Jagh saa likwäl wij skulle få {{m|karl.}}<<<Gestebudh tå iagh drogh hem frå,}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: I. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Göstaff Ehrson, Kiätis Jugås Gunnär, Spiote Säbbens Niesse, Kietilogs Lasse, Dalekarlarna.}} {| style="margin:auto; width:75%;" |- | style="vertical-align: text-top;"|{{m|Kietelogs Lasse Ländzmannen.}}||style="padding-left:2em; vertical-align: text-top;"|Hör, hwem ihr du fyhr een streike, sosse gohr och kägär iähr. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustavus,}} || Jagh är en Bonde, och är hemma på Rekarna, och haar dragit hijt vp unnan för Kung Christiern, som tyrannicerar så där vth på landet. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse.}}|| style="padding-left:2em;"|Gudz blom, du ihr ey nogär rumbonde, diö du ihr nogat so Herre achtogen i ögomma deinom, Jgh wet wäl hwem du ihr fyhr een kumpån, skreek ey fyhr<noinclude> |} <references/> {{huvud|||migh}}</noinclude> he57ic6c5i3wwvjucxv6zivmi50i6ht 104 225837 658165 2026-09-11T09:42:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658165 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{| style="margin:auto; width:75%;" |- |</noinclude>|style="padding-left:2em; vertical-align: text-top;"|migh, kulla mein ohn sagde sigh seå gulleckiur innå min klädomma å digh, dåsse ohn såth och maggiärde i skräufuäm authi kuffuåm. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustav:}} || Thet är lijka hwadh pijgan ehr hon sägher then som skulle alt achta hwadh sådana säya, han hadhe nogh göra. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse.}}|| style="padding-left:2em;"|Hä jo så heypot ihr ohn ey, ohn ihr nogot så tong åf sigh, och omalid frek, igh wet edh, huerio ohn duge, wildra ähn du. Däth igh kännes fulde widh digh och, åf diere sägdena, såsse kulla mein ohn sagde, och igh syr, du ihr Johan Ers Göstave, du affue och werit neste Andes Person å Rånkhyttune. J Vpsalum afue du och studieråt. Dätt ey wil igh vpräye digh, hå ney bort ädh, sege igh. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustav:}} || Jagh må wäl bekänna för edher, iagh är Göstaff Erson, migh förtryter och thet går migh hårdt til hiertat, huru Kung Christiern, han handlar vthi wårt Fädernesland, een steen mätte gråta ther widh, Görer som ährlige tapre Swenska Män, håller medh migh wij wile kiöra vth honom aff Rijket.<noinclude> |} <references/> {{huvud|||Kiäte-}}</noinclude> kc1kc2pv4xv2j1pgwata6u0t6mm6t28 658166 658165 2026-09-11T09:42:58Z PWidergren 11678 658166 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{| style="margin:auto; width:75%;" |- |</noinclude>|style="padding-left:2em; vertical-align: text-top;"|migh, kulla mein ohn sagde sigh seå gulleckiur innå min klädomma å digh, dåsse ohn såth och maggiärde i skräufuäm authi kuffuåm. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustav:}} || Thet är lijka hwadh pijgan ehr hon sägher then som skulle alt achta hwadh sådana säya, han hadhe nogh göra. |- | style="vertical-align: text-top;|{{m|Kietelogs Lasse.}}|| style="padding-left:2em;"|Hä jo så heypot ihr ohn ey, ohn ihr nogot så tong åf sigh, och omalid frek, igh wet edh, huerio ohn duge, wildra ähn du. Däth igh kännes fulde widh digh och, åf diere sägdena, såsse kulla mein ohn sagde, och igh syr, du ihr Johan Ers Göstave, du affue och werit neste Andes Person å Rånkhyttune. J Vpsalum afue du och studieråt. Dätt ey wil igh vpräye digh, hå ney bort ädh, sege igh. |- | style="vertical-align: text-top; |{{ant|Gustav:}} || Jagh må wäl bekänna för edher, iagh är Göstaff Erson, migh förtryter och thet går migh hårdt til hiertat, huru Kung Christiern, han handlar vthi wårt Fädernesland, een steen mätte gråta ther widh, Görer som ährlige tapre Swenska Män, håller medh migh wij wile kiöra vth honom aff Rijket.<noinclude> |} <references/> {{huvud|||Kiäte-}}</noinclude> 9ujfjdcqqyw8osxqzwu5fx8lklqrbbn