Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.19 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 144858 658431 658409 2026-09-13T22:02:51Z Bio2935c 11474 658431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|35}}</noinclude>uppträde. G. kommer i land, smyger sig bakom Peter och skuffar honom i sjön. Peter håller på att drunkna, då Niklas kommer till med båten och räddar honom. Ridå! Detta lilla julnöje som var så omtyckt på sin tid har icke någon namngifven upphofsman, men de bekanta litterära systrarne Granberg äro i bibliografier uppgifna som författare, hvilket får rättfärdiga denna lilla afvikelse från ämnet. Stycket har nämligen vida äldre anor. Charles Magnin berättar i sin Histoire des Marionettes, att år 1776 en viss Ambroise i Paris förevisat skuggspel eller Ombres Chinoises, hvaribland förekom en bro, hvars hvalf har rasat, och arbetare som äro sysselsatta med dess lagande. En resande frågar dem om vägen är farbar; arbetarne drifva med honom och svara med den ryktbara kupletten: ankorna ha nyss befarit den! Den resande upptäcker en båt, ger sig öfver och piskar upp de näsvise. »Det är», tillägger förf., »den ryktbara <i>Pont cassé</i> (Söndriga Bron) skuggspelens klassiska stycke, en gammal fabliau redan i grodd i <i>le Dict de l’erberie</i> som man kan läsa i Ruteboeuf och som det behagat Cyrano de Bergerac att inflicka i sin komedi <i>Pédant Joué.</i> Vårt skuggspel går sålunda först tillbaka till 1776, då det är skuggspelstext i Paris; sedan till en författare före Molière, och stannar hos en trouvère ifrån 1200-talet.<ref><i>Le Dict de l’erberie. Rutboeuf</i> publié par M. Jubinal. p. 473—474. »Diex vos saut, amis! Diex béniée, blutaux! d’ome estes vos? — D’ome sui-ge. — De quel home? — De char et d’os. — De quel terre? — En volez-vos faire poz? — Où fustes-vos nez? — Je ne fui onques ne nef ne bateux. — De quel vile estes-vos? — De la vile enprès l’aitre. — Où siet li aitres? — Entor le mostier. — Où siet li mostier? — Sor terre. — {{Styckebrytning}} <i>Pédant Joué.</i> De Bergerac. »— Eh! bonhomme, quel est ton nom? — J’ai nom tout comme mon père. — Comment se nommait ton père? — C’est le secret de ma mère. — Vend-on du vin dans cette auberge? — On en vend plus qu’ on en donne. — La rivière est-elle profonde en cet endroit? — Les canards l’ont bien passée etc.</ref> [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s35 Fig23.jpg|miniatyr|stående=0.75|Fig. 23. Laterna Magica (1745).]] Men sådana lärda saker hoppade morbror Palle öfver. Skuggspelet gick sin gilla julgång och omvexlade stundom med Laterna Magican. (I parentes en gammal inrättning som tillskrifves den månglärde Athanasius Kircher.) Denna förlustelse är rätt gammal i Sverige. I Trenchierboken, 1745 års upplaga, är en Laterna afritad af vidstående utseende, och i Argus 1734 annonseras sådana till salu hos Joh. Müller i Wattrangs gård på Stora Badstugatan. Bland lekar må äfven erinras om upptagandet i ordnar. Den<noinclude> <references/></noinclude> jifhy7cmfqo2s3san1vohyp0535d1q5 104 144908 658412 640998 2026-09-13T12:00:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|38|JUL OCH PÅSK|}}</noinclude><i>obewekligt sträng emot honom. Då man upphamrat botten af det wäl tillslutna winfatet, skall en skön lång man sprungit ut och rullat sig till den skönas fötter, från hufwud till fot klädd i ett harnesk af russin och konfiturer och med ett stort Marcipanhjerta på bröstet, hwarpå i guldskrift dessa orden glänste: Grymma och obewekliga skönhet! Ni har redan förtärt det bästa af mig, förtär nu äfwen detta hjerta, ja uppsluka mig med hela min sötma, så som jag nu ligger för edra fötter. — Det måste man äfwen säga, man har fullt skäl att beundra det tålamod och den skicklighet som här wisas wid Julklapparnes upplösande och sökande, och werkligen kan i en familj, som ej räknar mer än sex till tio medlemmar och blott har några slägtingar och bekanta, Julaftonssessionen med sin jublande och stojande glädje wäl ofta wara ifrån kl. 8 om aftonen till kl. 3 à 4 på morgonen. —“</i> För hundra år sedan hade Stockholms Jul ändå en annan karakter och vi begagna ett dyrbart tillfälle att ur det sällsynta Skillings- eller Snusbodtrycket återgifva en skildring som, fastän den är på vers, dock målar vida bättre än den förres lärda prosa och som lemnar rika anledningar till betraktelser. Skriften bär titeln: <div style="text-align: center;"> <i>En <br> <b>Ny och wacker <br> {{st|Juhle-Wijsa,}}</b> <br> För år 1772.</i> {{linje|5em}} Kan sjungas som, Philemon dref ut sin Får i en äng etc. {{linje|6em}} </div> <poem> <i>Juhl-kujan och Kakan samt Wörtbröd och mer, Med Skinkan och Bringan på disken, Juhl-Jusen och halmen wi utbredda ser, Ös senap och smör uppå Fisken; Barn leka i halmen och Juhl-Tuppen tar Och ungdomen hundrade lekar nu har, De Wihla, de sitta och wisken.</i> </poem> Härpå bryter författaren ut mot tidens seder, men tar åter sitt lugn i anspråk och återgår till skildringen. <poem> <i>Men ändringar winnas ej genom wårt prat Bäst är at wi Juhlen betrackta Sötgröten med mera som lagas till mat Att dantsa och leka wi akta; Nöd Sjukdom och Hunger oss nu intet bryr Förändring på tiden oändelig dyr, Med Ny-åhret will wi afwackta. Lät oss plåcka Rosor wi dansa i ring, Lät oss skära hafra och binna, Se blindbocken huru han löper omkring, Här lekes pantlekar, här dömes klå mån; Här går Procession här hoppas på tån, Af Juhl-öhlet Färgen wi winna.</i> </poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 52glw225l298es4vuvkz5fh8sae64ng 104 144930 658414 575340 2026-09-13T12:42:46Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|39}}</noinclude>Nästa strofer äro fulla af lika dyrbara upplysningar: <poem> <i>Här Sjungs stekta Harar och wäl Jödda Swin En Domare-dants wi begynna, Wi skrämma bort Juten, för wattn bruks win Ej någon får bruka okynne, Herr leker Herr Bollerman, Bollermans dräng, Här tillreds Här bjudes till Sisslas Barnsäng Stek nappas dock med ett gladt lynne. Hwem war som på understohln rodnade nu, Förargades öfwer ett under, I leken får tålas allting kjära du, Om glädjen skall eljest bli Sunder; Här leks Simon Selle och Smide med mer, Och de Stolta nunnor man kommande ser, Samt flera rätt löjliga Funder. Minuetten och Polskan, Qwarndansen går kiäkt, Och spelmännen supa och spela. Min sköna hon dansar förträffelig täkt, Blott de som slå Tacten ej fela, De gamla nu sitta wid bordet i glam, Då ungdomens äfwentyr ock kommer fram, De dricka och plägningen dela“.</i> </poem> [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s39 Fig24.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 24. Kuse och Kaka.]] Kusen och Kakan äro ännu temligen apokryfiska. Om Kusen skrifver Ihre i sitt Glossarium: »Kuse = Kalf. Häraf kallas Julkuse ett bröd som, enligt gammal sed, gafs en sådan form och helgades åt förfädrens gudar . . .» Att kalfvens form undergått utveckling och numera försvunnit synes af ofvanstående moderniserade figur. Törhända äro Nisse och Nasse och Kalfven och Grisen, hvilka alla hängas i trädet, hedniska minnesmärken från stora juloffret, då offret hängdes i träd — kanske också icke! Att Kusen haft ett annat utseende 1819 framgår af ett ställe i en liten skrift kallad »Julkusen eller Mågarne» utgifven i Stockholm nämda år. Der omtalas nämligen: »Den härliga Julkusen med sina<noinclude> <references/></noinclude> kfde0xlswc0h5bc87uan49omngcu47b 104 144931 658432 575351 2026-09-14T07:39:17Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|40|JUL OCH PÅSK|}}</noinclude>vördiga lockar och ringfläta öfver magen enligt gammal plägsed placerad midt på bordet —». Pepparkaksgrisen som hängdes i gran och som är en qvarlefva af Freys galt hade nedanstående utseende på 1600-talet. Andra julbullar sågo ut som synes, ehuru de kanske icke hade samma djupa betydelse som gamle Olof Rudbeck velat gifva dem, i det att deras hjulform skulle hafva afseende på årets kretslopp som vid jultiden fullbordas. Olaus Magni omtalar, att man på hans tid, 1500-talet, brukade baka julbröd af ett nyfödt barns storlek och skapnad, hvilket skickades som gåfva till vänner och anhöriga. Senare brukade bagarne om jularne åt sina kunder baka särskilda präktigt formade bullar på hvilkas utseende Fig. 27 är ett vackert exempel. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s40 Fig25.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 25. Nisse och Nasse. Julbock. Gris.]] [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s40 Fig26.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 26. Julbullar från 1600-talet. Ur Rudbecks Atland.]] Här må begagnas tillfället att vidröra de andra Stockholmsbrödens former. Bagarnes skrå från början af 1500-talet omnämner: ett Fyrikz brödh som skall väga 6{{bråk|2|3}} lod, ett spijsebrödh vägande 30 lod, ett peningsbröd om 20 lod. »Såsom och ett penings Spijsebrödh i förtijden wogh 30 lod, och nu dher emoth måste dett väga 9 lod.» Enligt månadstaxor 1652 förekommer det året endast<noinclude> <references/></noinclude> lbs8zww8e12okpsgueh6z7t8h829d6d 104 144932 658433 575361 2026-09-14T07:44:25Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|41}}</noinclude>följande: Hvetebröd à 5 Lod, Skärt Roghmiöls Bröd à 6 Lod, Oskärt D:o Limpebrödh, Kakubrödh. Alla à 1 öre. Året 1669 tillkomma några nya, nämligen: Raspat, Fijna Hvete Skorpor, Ankarstockar, Rundbrödh, Rågskorpor. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s41 Fig27.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 27. Julbulla från 1637. Efter en brödstämpel i Nordiska Museum.]] 1679 uppträda kringlor och Simblor för första gången. Året 1768 är epokgörande, ty då visar sig det Franska Brödet på Stockholms synkrets, der det sedan varit stadigt. Det vägde då 1{{bråk|1|3}} lod och kostade 1 öre. 1779 ökas listan med en runstyckes kryddlimpa. Sedan inträffar ingen förändring förr än 1812, då Sockerskorpan, Smörskorpan och Snuten uppenbara sig. Derefter stå uppfinningarne stilla intill 1847, då taxorna upphörde. Julbocken deremot är en fullt konstaterad stadsbo, mot hvars uppträdande magistraten måste ingripa genom en publikation af den 16 December 1721. <i>“Alldenstund“,</i> skrifver nämda auktoritet, <i>“man fast ogierna och med största missnöije månde förnimma huru såsom i stället för det/ at hwar och en med innerlig hiertans andacht borde sig bereda/ at rätteligen kunna begå och fira den instundande frögdefulla Jule-Högtiden/ en part sjelfswåldige gåssar</i><noinclude> <references/></noinclude> 82m5bheht7e77bvsyfbgd3tfv4ztp4w 104 144933 658434 575371 2026-09-14T07:50:27Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|42|JUL OCH PÅSK|}}</noinclude><i>och andre lösa Personer sälla sig tillsammans/ och löpa omkring gator och gränder/ samt inkomma uti husen/ med den så kallade Juhl-Bocken/ Stiernan och andre fåfängeligheter/ hwarunder icke allenast en och annan oanständighet föröfwas/ utan ock som aldrawärst är/ blifwer der wid Guds heliga Ord och Namn obetäncksamt missbrukat; Att derföre och emedan et sådant sjelfswåld/ oskick och missbruk ingalunda kan tålas eller tillåtas/ utan bör etc. . . ./ hafwer Hans Grefl. Exellence . . . etcetera“.</i> Bruket med Julbocken måtte sålunda hafva antagit någon karnavalskarakter och väckt förargelse. Kungörelsen synes dock icke haft annan verkan än den, att genom ett och ett halft sekel bevara underrättelsen åt oss, ty ännu 1831 lefver bocken i Jönköping och figurerar på omslaget till en visa. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s42 Fig28.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.7|Fig. 28. Julgranar. Från Runstafven 1742.]] Om julgranens betydelse äro meningarne flere. På den år 1742 publicerade runstaf synas två furuträn i kors den 21:sta December, hvilka uppgifvas betyda »att Solen var vänd i Furuträn hvilka nu gjöra samma tjenst. Denna sed, att Thomasmässan resa upp Furu- eller Granstänger i kors, är ännu i bruk på många orter». Olof Rudbeck lemnar i sin Atland (II: 237) följande upplysningar om julgranen: <i>“Så sattes wijdh alle Portar hoos Gemene Man/ som och än i dag brukas/ twenne gröne Trän aff Furu/ hwilke och på månge/ så etc. . . . Ty de trodde/ at när Solen bleff om wintern aff en Galt eller Sugga ihjelrifwen/ så wäxte aff des blod allena Furun up/ och kallades så Solens Syster/ fick och derför namn af Solen/ som ock kallades Fur/ det är Eld/ . . . emedan de sågo intet trä om wintern wara grönt och lijka som lijff hafwa/ mera än Furun/ och intet Trä feetare än det att brinna . . . etc.“</i> Julkrubban var en julförnöjelse som roade stockholmarne ganska länge. Den tillhörde ursprungligen katolska kyrkan och förevisades först i Schönborgska huset, senare på Norra Smedjegatan. Med Nyåret tynar Julen af och efter Trettondagen kan den anses vara slut, så att tjugondagen ofta går omärkligt förbi utan att man ens erinrar sig den. Nyårets ingång har icke just någonsin blifvit firadt på något annat sätt än med visiters afläggande eller korts kringskickande. {{tre stjärnor}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hgqvwfpeexcr2lq9krmzujdyl1w9j7l 104 144934 658435 575381 2026-09-14T07:55:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|43}}</noinclude>[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s43 Fig29.jpg|miniatyr|stående=0.6|Fig 29. Fastlagsris.]] Påsk är kanske den af våra högtider som har den mest religiösa karakter. De sex fastlagsveckorna hafva utgjort en långsam förberedelse. Första fettisdagen har gifvit försmaken med simla och fastlagsris (fig. 29), eller hetvägg och fetvägg. Passionspredikan på Onsdagar, Christi Pinas Historia i morgonbönerna i skolan, konfirmationsläsningarne på kyrksalen, de myckna klockringningarne ge en anstrykning af dysterhet som bjert afsticker mot naturens ljusnande yttre. Ty nu har det börjat våras; gatorna äro vanligen fria från is och snö, lärkan har hörts på Ladugårdsgärdet och bofinken har blåst reveljen i Humlegården, ströet ryker i trädgårdarne, kyrkogårdarnes nyklippta träd svälla i knopp, gamla pilen på Skeppsholmen<ref>Gammal Stockholmsvän. Blåste ner om våren 1874.</ref> har visat sina silfvergrå hängen, man börjar måla ångbåtarne vid Skeppsbron, och oljefärgen doftar i solskenet i kapp med tjäran; blåsippor hafva utbjudits på Djurgårdsslätten, rädisor hafva uppträdt på Munkbron och Hötorget, och stockholmarnes gamla favoritblomma Hyacinthen blommar i fönsterna. Marie Bebådelsedag har skänkt en hvilodag gratis åt många. Skärtorsdagen har infallit med generalrepetitioner på Skapelsen i Riddarhussalen och senare i La Croix’ Salong. Långfredagen ingår lång och dyster till det yttre, ehuru inomhus icke alltid är så tyst som på gatan. Skapelsen uppföres till förmån för Frimurarbarnhuset. Påskaftonen firas inom den slutna familjekretsen med ägg, hvilka i somliga hus bruka förses med inskriptioner, vanligen frågor och svar, hvilka gifva anledning till artiga skämt. Påskdagen gå barnen fram i de fattigare församlingarne emedan man icke vill hålla dem från arbetet längre än nödigt. Det är vackert att på morgonen se unga flickor, klädda i svart, barhufvade eller i en hvit slöja, med psalmboken i handen, vandra framåt gatorna vid en moders sida, och ynglingar med brydda miner för första gången bärande den höga hatten och den svarta fracken. Eller att se dem, då de om middagen efter nattvardsgången komma ut genom kordörren, bleka och röda, uppskakade af de gifna löftenas vigt och betydelse, mottagas med omfamningar af syskon och vänner som icke fått rum inne i kyrkan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lnd9kpz3c2fsn60d1bzag2rl5kcarvy 104 144935 658436 575391 2026-09-14T08:03:16Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|44|JUL OCH PÅSK|}}</noinclude>{{c|{{st|{{sp|<b><i>Fastlagsris}} <br> Till det Täcka Könet,</i></b>}}}} <poem><i> I som swäfwen liksom tiden Wildt i yppighet och pragt, I, som lust och nöjen spriden, Och oss karlar, trots wår magt I behagens bojor smiden! Läggen band På mun och tand, Gören med er hand Gagn åt Swealand. Ett dygdigt barn plär snart af riset blifwa skrämdt Jag will er enda ro och syssla ej skall wara Att hwarje förmiddag för spegeln sitta jemt Och slösa bort en tid, som I bordt flitigt spara. Så äta utan smak en mat, som pigan skämt Och sen i präktig wagn på thévisiter fara, Och spela Vira sen, och tadla folk på skämt, Och under oskulds larf utbreda lömskt en snara: Åt sådant Herrskap är mitt Fastlagsris bestämdt. Byggen dygdens fallna kyrka Der wårt Kön kan Ert få dyrka För det I ej wiljen styrka Dem som prakt och wällust yrka. Den Flicka, som ej will bli dygdig och wis och goda förmaningar lyda Hon skall nu få smaka mitt Fastelagsris, och dermed sin toilett pryda, Och den som för lappri har tycke och smak, för utrikes granlåt och nipper, För baler, kalaser, marknader och brak, ej heller min aga hon slipper, Som med sine ögnokast wisar sig fal för sprättar och sjelfkära narrar, Och gerna sig roar i fåfänga tal, hon wisst för min aga nu darrar. Men Flickor som ömma wår bortskämda tid, och wilja dess oseder rätta, De skola för risbadstun blifwa i frid, samt läxa för systrarna sätta, Jag ger den ock frihet att bruka mitt ris på alla som aga förtjenar, Men tarfwas det icke, så ware dem pris, som bättras af lexor allena. I stället för riset, dem bättre står an en Astrild, som ljuf är att ägta, Jag menar en hurtig och hyggelig man som kan deras ära förfäkta. </i></poem> {{c|{{st|{{sp|<b><i>skickadt af}} <br> Anna Alfwarsam.</i></b>}}}}<noinclude> <references/></noinclude> d2u8fvwzbxyox8upb73dvvjtd5e8e7p 104 144936 658439 575402 2026-09-14T08:13:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|45}}</noinclude>Med Annandag Påsk, som vanligen firas med nöjen af stillsammare art, går Påsken ut. Hvad påsksederna beträffar, torde väl riset, som första fettisdagen begagnas skämtsamt som väckningsmedel, vara en åminnelse af Christi pina, och betyder väl då de granna fjädrarne att den pinan blef verlden till glädje. Ett ganska kuriöst påhitt af en boktryckare är det vidstående ris-trycket, hvilket var i bruk vid detta århundradets ingång. Äggen på påskafton torde väl icke hafva någon annan betydelse än den att hönsen börjat värpa, såvida de icke skola, långsökt nog, antyda Christi uppståndelse ur grafven, återlösningsverkets utveckling ur grafvens skal. Kanske de äro en fastlagsrätt, ersättande det under fastan förbjudna köttet. Semlan måtte ha någon gemensamhet med det osyrade brödet eller vara en enkel fastlagsrätt. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s45 Fig30.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 30. Fastlagsputs, ur Ol. Magni.]] Att fastlagen fordom i Sverige varit firad i likhet med karnevalen utomlands intygar Olaus Magni: »Jag har ofta», säger han, »blifvit åtspord af förnäma menniskor om Nordboerna bruka sådana der Mummerier och Förvandlingar. Men de hafva snart af mitt svar förstått att narrarnes antal är legio; derför är narraktigheten kanske enfaldigare och renare ju längre den kommer under polstjernan . . . Alldenstund man icke i de nordliga länderna kan göra några fullkomligare ansigtsmasker, så betäcka de ädlare Narrarne sina ansigten med svart siden, förändra kläderna, binda om sig gyllene och silfvergördlar, tala med förvänd röst.<noinclude> <references/></noinclude> rtx1q935gjevzascojl5bgbti1p1qrt 104 144937 658445 575413 2026-09-14T08:24:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|46|JUL OCH PÅSK|}}</noinclude>Efter deras exempel fara de andra narrarne efter; de rasa och ställa sig vansinniga med förvandlad gestalt, såsom i de ovidianska metamorfoserna, i synnerhet i Fastan ... Så sätter slagtaren ett bock- eller oxhufvud på sig och härmar dessa djurs stämma, eller grymtar han som svin. Så gå fiskarena omkring med nät och hof ... På samma sätt de andra Borgarena, efter hvars och ens stånd och väsen. En sådan frihet tillåtes dem af Öfrigheten endast sex dagar före Fastan. Det fins också icke någon bland de utklädda, som fräckare utstyr sig likt lättfärdiga qvinnor än de utländska målarne ... men af de inländska afskys sådant». Under katolska tiden var påsken särdeles festlig; derom kan man få besked i 1571 års kyrkoordning som innehåller förbud mot åtskilliga ceremonier: <i>“Så skal ock om Påscha tijdh Korset hwarken nedherleggias eller upptaghas, icke om kring draghas ...“ “Icke skal heller wara förbudhet (såsom wandt är) ringia i Dimbelsweckonne heller än någhon annan tijdh om åhret/ ty then sedhen som war/ at man tå icke skulle ringia/ uthan blåsa i horn eller annat slijkt/ haffuer ock hafft waantroo medh sigh“. “Så skal man icke heller klädha Beläten om Fastona“.</i> Dessa gifva ett begrepp om det pittoreska gatulif som kulten framkallade. Att i sammanhang härmed, ringningen, hvilken väl liksom än i dag på landet, måtte ha varit frivillig, gifvit anledning till folkförnöjelser synes af följande bestämmelse i nämda Ordning: <i>“Medh klockor haffuer ock warit stort missbruk ... nemligha sådana som then longa ringning på Siäladaghen och siäla afftonen/ ther en hoop med unga gelningar komma til Kyrkiona/ och under sådana ringnings sken bedriffua mykin öffuerdådigh skalchheet“.</i> Att skådespel under medeltiden uppfördes i Sverige, är alldeles säkert och att de då äfven förekommit i Fastan kan antagas. Olaus Petri säger nämligen i företalet till Tobie Comedia: »Somlighe brukadhe Spel eller Comedier och Tragedier på uppenbara spelplatser eller skodoplatser ... Thetsamma haffua och våre förfädher brukat så här j landet som j annor land, sedhan Christendomen hijt kom, medh vijsor, rijm och Comedier om helgha män, som föregaffz til godh exempel, om the ellies hadhe altijd så rett drabbat sanningen, som the ther sådana dichtade, synas haffua hafft meningen godh ...» Ett Patent af 1669 angifver, att Fastlagen då ännu firades på ett bullersamt sätt och med ''Fastlags-Spel.'' Det förtjenar anföras, emedan det är förbisedt och emedan det ger visshet i en punkt der gissningar länge herrskat: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fzi5d8nus1ilckhyer1qzznxi0djcme 104 144938 658442 575424 2026-09-14T08:17:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||JUL OCH PÅSK|47}}</noinclude><i>“H. E. Herr Öfwerståthållaren/ sampt Borgmestare och Rådh gjöre witterligt/ at alldhen stundh man befruchtar/ dhet Geseller/ Lährdrängiar och andre uthi hwariehanda Embeten här i Staden widh dhenna nu tilstundande Fastelags tijdh skulle underståå sigh at stijga op ifrån sine Werchstäder/ och föröfwa/ så i Krogar som uppå Gatur allehanda</i> insolentier, <i>styggelse/ och som dhe kalla/ Fastelags=Spehl; Att dherföre ... blifwa ... här med förmante/ at dhe ingalunda understå sigh ... föröfwa sådana wederstyggelige Apespehl/ som för dhetta skedt är“.</i> {{tre stjärnor}} Ännu för fyrtio år sedan qvarstod ett gammalt bruk på Fettisdagen, om hvars betydelse man numera icke kan ge någon upplysning. På torgen såldes nämligen rikt utsmyckade kritpipor afsedda till såpbubbelblåsning och gåspennor prydda med vaxbilder. {{c|———♦———}}<noinclude> <references/></noinclude> 48kxur5b1e8lf5lvwe94b2sn245whay 104 145081 658448 474589 2026-09-14T09:38:06Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">Kap. II.<br><br><b>Folkfester.</b></h2> {{c|''Första Maj. — Trefaldighetsafton. — Löfmarknaden. — Bellmansfesten.''}} ''När'' första Maj firades första gången i Stockholm, torde numera vara svårt att afgöra. Det är dock mycket troligt, att majfesten här förskrifver sig från stadens äldsta tillvaro. Kanske är han årsbarn med staden. När Birger Jarl genom sina befästningar gifvit trygghet åt dem som bodde på skären vid Mälarens utlopp, hade desse skärbor nog också anledning att roa sig en smula. Vintern släpte dem, och de kunde gå ut och fröjda sig åt vårens ankomst, utan att behöfva frukta för sjöröfvarne från andra sidan Östersjön. Att Majs inträde gifvit anledning till fester i landets större städer intygar ock den allvetande Olaus Magni. Han meddelar, att sydsvear (följaktligen äfven stockholmare) och invånarne i Göta land hade den seden, att städernes styrelser läto på den första Maj samla två skaror ryttare af kraftige män och ynglingar, alldeles som skulle man draga ut till en väldig drabbning. Den ena flocken hade en genom lottning utsedd anförare som kallades och uppträdde som vintern, var klädd i skinn och pelsfordrade kläder samt väpnad med brandstakar. Han var till häst och sprängde fram med segerstolthet, kastande snöbollar och isstycken omkring sig, liksom ville han förlänga kylan, och han låtsade och gjorde sig så mycket barskare, om istappar syntes hänga ned från skorstenarne. Den andra skaran deremot hade en sommarhöfding, kallad blomstergrefve (comes florealis), och han var klädd i grönskande löf och blommor, som då voro svåra att anskaffa, och föga tillförlitliga sommarkläder. Bägge skarorna redo från landet in i staden, men på olika ställen, och derpå börjades ett offentligt tornerspel, i hvilket<noinclude> <references/></noinclude> dfafy1e3byqs0izbwyqgqfjsb9f9lit 104 145282 658449 577544 2026-09-14T09:41:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658449 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||FOLKFESTER|49}}</noinclude>sommaren skulle öfvervinna vintern. Hvarje afdelning var ifrig om att triumfera, men den gick värst på som den dagen syntes låna sin styrka af väderlekens mildhet eller stränghet. Om den stränge vintern ännu lät känna sin kyla; så lade vinterhöfdingen sina vapen från sig, red fram och kastade på åskådarne med glöd blandad aska som han tog ur en kruka eller en säck. Likaledes togo hans medhjelpare, som uppträdde till häst i samma utrustning, och kastade eldkulor på åskådarne. Men på det sommarhöfdingen och hans ryttare icke skulle af brist på gröna grenar och qvistar beröfvas den eftersträfvade äran, så hade de långt förut tagit björklöf och lindqvistar och låtit dem slå ut i värmen i badstugorna samt låtsade såsom hade denna grönska spruckit ut i skogen, hvarifrån löfven i hemlighet tagits och nu offentligt framvisades. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s49 Fig31.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 31. Tornerspel på första maj. Efter Ol. Magni.]] Efter ytterligare strid, förklarade slutligen det omkring stående folket, som ej längre ville fördraga vinterns stränga herravälde, att segern borde för den allmänna glädjens skull tillfalla sommaren, och detta bekräftades genom ett dundrande kalas. Det är hvad Olaus Magni på sitt ej synnerligt klara språk i latinsk drägt haft att anföra om första majs firande i svearnes och göternes städer och följaktligen äfven i Stockholm. Så svårt det än stundom är att tolka den gamle förtäljarens framställning, visar denna dock tillräckligt hvilken vigt skandinaverne lade på en fest som skulle sinnebildligt uttrycka vinterns underkufvande och huru de skyndade sig att med gästabud fira sommarens seger. Det<noinclude> <references/> {{sidfot|Gamla Stockholm, 1:sta häft., 2:dra uppl.||4}}</noinclude> njkp6n5sn77ko4wt4p0oe6up84ep4yf 104 145283 658450 575455 2026-09-14T09:48:08Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|50|FOLKFESTER|}}</noinclude>gemensamma dryckeslaget skulle ovilkorligt följa på vinterns besegrande. Den seden är således urgammal i Stockholm. Märkligt är, att Olaus Magni talar om istappar och snöbollar. Detta visar, att förste maj i gamla tider, som dock motsvarade en nu för tiden långt mera framskriden dag i månaden, alldeles icke var mildare än i vårt århundrade. Den ofta sporda klagan, att våren skulle nu för tiden infinna sig senare än fordom, torde höra till de ogrundade klagomålen. Vinter och snö hade våra förfäder, liksom vi, stundom ända in i maj, men förhoppningar på en mildare årstid gåfvo äfven dem anledning till lekar och kalaser. Och så har det ena slägtet efter det andra plågats af våra hårda vintrar och fröjdats när våren skulle komma, äfven om istapparne ännu hängde i takrännorna. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s50 Fig32.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.5|Fig. 32. Majstång. Från Runstafven 1742.]] ''Blomstergrefven'' var den glade befriaren, äfven om hans sommarutstyrsel tillkommit med ett litet knep. Denne ''comes florealis'' uppenbarade sig på många ställen, och hans namn är för öfrigt ''majgrefve,'' hvilket namn torde härleda sig icke blott af månaden Maj, utan äfven af det tyska »Mai» som betyder grönt, isynnerhet vårgrönt, hvarefter också majstången uppkallats, men som åtminstone icke hos oss tillhör Maj månad. De svenska vårfesterne äro nog slägt med andra lands lustbarheter vid samma tid på året, om de också skulle hafva sin egen prägel och firas med så mycken större glädje, som vår vinters stränghet i vanliga år är större än t. ex. Tysklands och Frankrikes. Af gamla handlingar kan man finna, huru högt stockholmarne ärade majfesten samt huru brukligt det var att till den utse en majgrefve, sannolikt flere majgrefvar, en inom hvarje korporation. Bältaresvennernes skråordning, som tillkom före 1437, föreskref: hwilken warder walder til meyegreff oc vil ey vara, böte 1 tunna öl oc vari likavel. I smedernes skråordning af 1479 läser man: »Item Smidha svenane haffui ey flere samdrykkior um aarith än um fastegangh och Walborgamesso (1 Maj) som aff aldher waritt haffuer tho swa ath um Walborgamesso bör them ey lengher samdrykkio at haffua uthan at theras meyergreffue giffui uth eena halfva thunna öl ok ther betale alle svenane eena thunna öl i theras companij ok the ey lengher samdrykke haffui än the halffandra thunna öl är uth drukkin ok bör ey svenane heem at fölghia theras meyergreffue i hans husbondha<noinclude> <references/></noinclude> mempdu3bvdvxy3ql4rh5knds0gizcr2 104 220238 658420 649562 2026-09-13T18:56:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 605 —}}</noinclude>som av ett barn förts till stället, kom svetten att lacka på hans rygg. Han tyckte sig se handen, som hade släppt sitt tag, åter framsticka i mörk­ret bakom honom, färdig att gripa honom på nytt. Han svarade: — Ja, min goda gumma, jag önskar hyra en kabriolett. Och han skyndade sig att tillägga: — Men det finns ju ingen här på orten. — Åh jo, sade gumman. — Var då? inföll vagnmakaren. — Hos mig, svarade gumman. Den resande spratt till. Den ödesdigra han­den hade åter gripit tag i honom. Gumman hade verkligen i ett skjul stående ett slags karriol av flätverk. Vagnmakaren och värdshusdrängen, som med förargelse sågo den resande nära att gå dem ur händerna, inföllo nu: — Det var ett förskräckligt skakdon.. korgen låg rakt på själva axeln.. det var dock sant, att sätena hängde på läderremmar inuti vagnen.. det regnade in.. hjulen voro rostiga och murkna av fukt.. den skulle inte kunna gå stort längre än tilburyn.. det var en riktig rapphöna. Herrn<noinclude> <references/></noinclude> mbu8p4g80c8arcfiwwm750z9qbvtc77 104 220239 658421 649561 2026-09-13T18:57:49Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 606 —}}</noinclude>gjorde mycket oklokt, om han satte sig upp i den, och så vidare. Allt detta var sant, men detta skakdon, denna rapphöna, denna tingest, hurudan den än var, rul­lade dock på två hjul och kunde möjligen gå till Arras. Han betalade vad som begärdes, kvarlämnade tilburyn hos vagnmakaren till lagning, tills han komme tillbaka, lät spänna den vita hästen för karriolen, satte sig upp i den och reste vidare i samma riktning, som han följt sedan morgonen. I det ögonblick karriolen satte sig i gång till­stod han för sig själv, att han en stund förut med en viss glädje tänkt, att han skulle slippa fortsätta resan. Han granskade nu med ett slags vrede denna glädje och fann den oförnuftig. Varför glädjas åt att nödgas vända om? Han gjorde ju denna resa frivilligt. Ingen tvang honom där­till. Och ganska säkert skulle ingenting kunna hän­da, som han icke själv ville. Just som han for från Hesdin, hörde han en röst, som skrek efter honom: Håll! Håll! Han stan­nade karriolen med en häftig rörelse, vari låg<noinclude> <references/></noinclude> ajtmyyflhboz5vtn89ynj8nzs4dg9vt 104 220241 658422 649560 2026-09-13T18:59:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 607 —}}</noinclude>någonting feberaktigt och krampartat, som liknade en förhoppning. Det var gummans lille gosse. — Herrn, sade han, det var jag, som skaffade er karriolen. — Nå, än se'n då? — Ni har inte givit mig någonting för det. Han, som eljes gav alla så gärna, han fann den­na begäran otillbörlig, nästan oförskämd. — Jaså, det är du, din slyngel, sade han, du får ingenting. Han gav hästen ett rapp och fortsatte i fullt trav sin väg. Han hade förlorat mycken tid i Hesdin och ville nu taga igen den. Den lilla hästen var rask och drog för två. Men man var i februari månad, det hade regnat och vägarna voro dåliga. Dessutom var det icke längre tilburyn. Karriolen var klum­pig och mycket tung. Därtill var det många uppförsbackar. Han använde nära fyra timmar på vägen mel­lan Hesdin och Saint-Pol. Fyra timmar på två mil. I Saint-Pol spände han ifrån vid det första<noinclude> <references/></noinclude> 3hfz85ku5r77xwoi3sleo7cx3vuvgof 104 220242 658423 649559 2026-09-13T19:00:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658423 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 608 —}}</noinclude>värdshus han träffade på och lät föra in hästen i stallet. Som han hade lovat Scaufflaire, höll han sig bredvid foderhäcken, medan hästen åt. Hans tankar voro dystra och förvirrade. Värdshusvärdens hustru kom in i stallet. — Vill herrn inte äta frukost? — Jo, det var sant, sade han, jag är till och med riktigt hungrig. Han följde denna kvinna, som hade ett friskt och glättigt utseende. Hon förde in honom i en låg sal, där det stod några bord med vaxduk på i stäl­let för dukar. — Skynda er, återtog han, jag måste genast resa igen. Jag har brått om. En frodig flamländsk piga dukade åt honom i största hast. Han betraktade denna flicka med en känsla av välbehag. — Det var just det där, som fattades mig, tänk­te han. Jag hade inte ätit frukost. Maten sattes fram. Han kastade sig över brö­det, bet av en bit, men lade sedan långsamt ned det på bordet igen och rörde det icke mera. En forman åt vid ett annat bord. Till denne sade han: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7kkij75d8x7o00vep48tm8ajj5n7xd0 104 220243 658424 649558 2026-09-13T19:01:59Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658424 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 609 —}}</noinclude>— Hur kommer det till, att deras bröd är så beskt? Formannen var tysk och förstod honom icke. Han återvände till sin häst i stallet. En timme därefter hade han lämnat Saint-Pol och styrde kosan mot Tinques, som ligger endast en och en halv mil från Arras. Vad gjorde han under denna färd? Vad tänkte han på? Liksom på morgonen såg han träden, halmtaken, de odlade fälten och de avlägsnare, förtonande delarna av landskapet, vilket växlar vid varje krökning av vägen, fara förbi sig. Ett dylikt skådespel är stundom tillräckligt att syssel­sätta själen och nära nog befria den från att tän­ka. Att se tusentals föremål för första och sis­ta gången, finns väl något mera ägnat att väcka både vemodiga och djupa intryck? Att resa, det är att födas och dö i varje ögonblick. Kanske gjorde han i det djupaste dunklet av sin själ jäm­förelser mellan dessa växlande horisonter och den mänskliga tillvaron. Allting här i livet är statt på en ständig flykt framför oss. Skuggor och dagrar blanda sig om varandra. Efter ett bländande ljus kommer en förmörkelse. Man<noinclude> <references/></noinclude> 7sta3qgtblf1cc00tujjunvyzultbhg 104 220244 658425 649557 2026-09-13T19:03:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 610 —}}</noinclude>betraktar, man skyndar, man sträcker ut händer­na för att gripa det, som ilar förbi. Varje hän­delse är en krökning av vägen. Och ett tu tre är man gammal. Man känner liksom en stöt, allt blir svart. Man skönjer en dunkel port, livets mörka springare, som dragit en framåt, stannar, och man ser någonting beslöjat och okänt spän­na från honom i mörkret. Skymningen föll på, just då en skara barn, som kommo ut ur skolan, sågo den resande köra in i Tinques. Man befann sig dock ännu i den tid av året, då dagarna äro korta. Han stannade icke i Tinques. Då han for ut ur byn, lyfte en vägarbetare, som höll på att stenlägga vägen, upp hu­vudet och sade: — Det var mig en riktigt uttröttad häst! Det stackars djuret kunde verkligen också knappast gå steg för steg. — Ämnar ni er till Arras? tillade vägarbetaren. — Ja. — Om ni färdas på det där viset, så kommer ni inte tidigt fram. Han höll in hästen och frågade karlen: — Hur långt är det härifrån till Arras? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tn9k5ywarmcksxyrkvwsms4920qyzik 104 220245 658426 649556 2026-09-13T19:07:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 611 —}}</noinclude>— Nära två och en halv mil. — Vad vill det säga? Enligt dagboken skall det blott vara en och fem åttondedels mil. — Ah, återtog vägarbetaren, ni vet då inte, att vägen håller på att lagas! Ni kommer att finna den avstängd en kvarts timmes väg härifrån. Se­dan är det inte möjligt att komma längre. — Verkligen? — Ni skall ta av till vänster, den vägen, som går till Carency, och så över floden. När ni kom­mer til Camblin, skall ni ta av till höger. Det är Mont-Saint-Eloy-vägen, som går till Arras. — Men det är snart mörkt. Jag kan fara vilse. — Ni är då inte från den här trakten? — Nej. — Det är till på köpet bara en byväg. Hör på, herrn, återtog vägarbetaren, vill ni, att jag skall ge er ett råd? Er häst är trött. Återvänd till Tinques. Där finns ett bra värdshus. Tag natt­kvarter där. I morgon kan ni fara till Arras. — Jag måste vara där i afton. — Det var en annan sak. Far då strax till det där värdshuset och skaffa er där en häst till. Skjutsgossen kan då visa er vägen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7pkelnlb2mb28limgfjie7whv66qo7a 104 220246 658427 649555 2026-09-13T19:08:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 612 —}}</noinclude>Han följde vägarbetarens råd, vände om, och en halv timme därefter for han åter förbi samma ställe, men i fullt trav, med en god häst som för­stärkning. En stalldräng, som kallade sig postiljon, satt frampå karriolen. Emellertid insåg den resande, att han förlorade tid. Det var alldeles mörkt. De veko in på byvägen. Den var i ett förfärligt skick. Karriolen for ur det ena hjulspåret i det andra. Då sade han till postlljonen: — Låt det gå friskt undan, så får du dubbla drickspenningar. Vid en stöt gick svängeln av. — Herrn, sade postiljonen, nu gick svängeln av, och jag vet inte, hur jag skall bära mig åt för att få hästen förspänd igen. Den här vägen är gruv­ligt svår i mörkret. Om ni ville vända om till Tinques och ligga kvar där i natt, så kunde vi ti­digt i morgon bittida vara i Arras. Svaret blev: — Har du en tågstump och en kniv? — Ja, herrn. Han skar av en trädgren och gjorde därav en svängel. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4mshhlxkxv9j038ah7lqyxbmv30bwc7 104 220247 658428 649554 2026-09-13T19:09:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658428 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 613 —}}</noinclude>Detta vållade tjugo minuters ny tidspillan, men sedan bar det åter av i galopp. Det var skumt på slätten. Lågt gående, tjocka och mörka töckenmassor släpade sig fram över kullarna och lösryckte sig som rökvirvlar därifrån. I molnen syntes en och annan matt ljus strimma. En stark blåst, som kom från havet, åstadkom på alla kanter av horisonten ett buller, liknande det, då möbler flyttas av och an. Allt, vad man kun­de urskilja, hade ett förskrämt utseende. Huru mycket är det icke, som skälver vid dessa djupa andetag! Han var genomfrusen. Han hade icke ätit se­dan dagen förut. Han påminde sig dunkelt sin förra nattliga färd över den stora slätten i grann­skapet av Digne för åtta år sedan, och det före­föll honom, som om det varit i går. En klocka slog i något avlägset kyrktorn. Han frågade drängen: — Vad slog klockan? — Sju, herrn. Vi äro framme i Arras klockan åtta. Vi ha blott litet över en mil kvar. I detta ögonblick kom han för första gången att tänka på — och han fann det underligt, att han<noinclude> <references/></noinclude> 8ng1dyz9ag2bpz9sfiqmz00dwhqpvtq 104 220248 658429 649553 2026-09-13T19:10:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658429 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 614 —}}</noinclude>icke gjort det förut — att han icke ens visste, huru dags målet förekom; att han åtminstone bort skaffa sig reda därpå; att det var dåraktigt att sålunda rusa åstad utan att veta, om det tjänade till något. Därpå anställde han tyst för sig själv några beräkningar: att assisdomstolens samman­träden vanligen började klockan nio på morgonen; att det här målet icke gärna kunde draga långt ut; att en stöld av några äpplen vore snart hand­lagd; att det sedan endast skulle bli en identitets­fråga; fyra eller fem vittnesmål och icke mycket för advokaterna att tala om; att han skulle kom­ma fram, när allt var slut. Postiljonen piskade på hästarna. De hade farit över floden och lämnat Mont-Saint-Eloy bakom sig. Mörkret tilltog allt mer och mer. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> d06cz53sblhdg2ln77luozai5qlzyds 104 224591 658437 656367 2026-09-14T08:11:15Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 597 —}}</noinclude>var fader Madeleine, hans niece, det var Cosette. Att abbedissan bett honom taga med sig släktingarne i morgon, efter jordfästningen. Men att han ej kunde taga med sig Madeleine, om han ej var utanför klostret. Att detta var den första svårig­heten. Och sedan fanns det en till: den tomma kistan. — Vad menas med det? frågade Jean Valjean. Fauchelevent svarade: — Myndigheternas kista. En nunna dör. Lä­karen kommer hit och säger: En nunna har dött. Myndigheterna sända en kista. Dagen därpå kom­mer en likvagn och likbärare för att föra kistan till kyrkogården. Likbärarne lyfta upp kistan och så är den tom. — Lägg något i den. — En död? Men det har jag ingen. — Nej. — Vad då? — En levande. — Vilken levande? — Mig, sade Jean Valjean. Fauchelevent, som hade satt sig, rusade upp som en raket. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 04wr91y0fqm7qyydpiovq0njed7slbh 104 224592 658438 656368 2026-09-14T08:13:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 598 —}}</noinclude>— Ni! — Varför icke? Över Jean Valjeans läppar spelade ett av de säll­synta småleenden, vilka likna en solstråle på en vinterhimmel. — Minns ni, vad ni sagt mig, fader Fauchelevent: Syster Crucifixion är död. Och att jag tilllagt: Och fader Madeleine är begraven. — Å, ni skrattar. Ni skämtar bara. — Nej, det är allvar. Måste jag ej komma ut härifrån? — Jo visst. — Och jag har bett er att skaffa mig en korg och en pressenning. — Nå! — Korgen kommer att vara av furu och pressenningen ett svart bårtäcke. — För det första blir det vitt. Det är alltid vitt när nunnor begravas. — Låt gå för ett vitt. — Ni liknar inte andra människor, fader Made­leine. Att se sådana vilda planer, vilka bäst passat bland fångarne i ett straffängelse, mitt i denna<noinclude> <references/></noinclude> phopgs8jd9uhei7na8jng6l0xo1ci7f 104 224593 658440 656369 2026-09-14T08:15:26Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 599 —}}</noinclude>fredliga klostermiljö, det väckte hos Fauchelevent en häpnad jämförlig med den, som skulle väckts om man fått se en fiskmås hämta sin föda i rännstenen på Saint-Denis-gatan. Jean Valjean fortsatte: — Det gäller att komma ut osedd. Detta är ett sätt. Men säg mig först, hur bruket är här och var kistan står. — Den tomma? — Ja. — Där nere, i bårrummet. Den står på ett par bockar under bårtäcket. — Hur lång är den? — Sex fot. — Vad är bårrummet för något? — Ett rum i bottenvåningen med ett gallerfön­ster åt trädgården som stänges med en lucka, samt två dörrar, den ena till klostret, den andra till kyr­kan. — Vilken kyrka? — Kyrkan vid gatan, den offentliga kyrkan. — Har ni nycklarne till båda dörrarne? — Nej, bara till dörren till klostret. Portvak­ten har nyckeln till dörren åt kyrkan. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4ee76pg9th33m7gmx5hngyxjw3w1j75 104 224594 658441 656370 2026-09-14T08:17:10Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 600 —}}</noinclude>— När öppnar han den? — Blott för att släppa in likbärarne. Sedan de gått, stänges den igen. — Vem spikar igen kistan? — Jag. — Är ni ensam? — Ingen annan man, bortsett från läkaren, kan komma in i bårrummet. Det står till och med skri­vet på muren. — Kan ni i natt, när alla sova, gömma mig i det rummet? — Nej, men jag kan gömma er i ett mörkt prång som leder till bårrummet och där jag brukar ha mina verktyg och som jag har nyckeln till. — Hur dags komma likbärarne i morgon? — Klockan tre på aftonen. Jordfästningen äger rum på Vaugirardkyrkogården före skymningen. Det är rätt lång väg dit. — Jag kommer alltså att vara gömd i ert prång hela natten och halva dagen. Men mat? Jag kom­ mer att bli hungrig. — Jag skall bära till er något. — Och ni kan komma och spika in mig kloc­kan två? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mzpi58iz9vj7fxptrrzjwne3jvjygl0 104 224614 658443 656393 2026-09-14T08:18:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 601 —}}</noinclude>Fauchelevent ryggade tillbaka och lät benen i fingrarne knaka. — Men det är omöjligt! — Att taga en hammare och slå några spikar i en planka? Vad som föreföll Fauchelevent så oerhört var, vi upprepa det, enkelt för Jean Valjean. Denne hade gått igenom värre saker. Var och en som varit fånge känner till konsten att anpassa sig efter det hål, han vill krypa ut genom. Fången måste underkasta sig att rymma som patienten en kris, vilken kan föra till liv eller död. Vad godtager man ej för att bli frisk? Att låta packa in sig och bäras bort som en varupacke, att leva en halv dag i en kista, att andas, där det ej finnes någon luft, att spara på syret i timmar utan att dö, det var en Jean Valjeans dystra talanger. En likkista med en levande människa i har dess­utom varit ett medel ej blott för fångar utan även för kejsare. Munken Austin Castillejo berättar, att kejsar Karl V efter sin tronavsägelse önskade träffa donna Plombes och på detta sätt kom ut och in i Sankt Justi kloster. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rzo4fy54h8yumewqks7ib0caa0i4ygn 104 224615 658444 656394 2026-09-14T08:20:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 602 —}}</noinclude>Fauchelevent, som nu hämtat sig en smula, ut­ropade: — Men hur skall ni kunna andas? — Jag skall andas. — I en sådan låda! Bara jag tänker på det, så kvävs jag. — Men ni har väl ett borr, ni kan göra några små hål upptill och kan spika igen kistan utan att pressa den för hårt samman. — Och om ni skulle råka nysa? — Den, som rymmer, varken nyser eller hostar. Och Jean Valjean tillade: — Fader Fauchelevent, vi måste bestämma oss. Antingen skall jag bli upptäckt här eller också bä­ras ut av likbärarne. Alla människor ha lagt märke till att katten bru­kar stanna vid en halvöppen dörr och stryka sig mot den. Vem har ej sagt till en katt: Men så kom in då! Det finnes människor, som på samma sätt stanna obeslutsamma mellan två beslut och ut­sätta sig för att krossas av ödet, när det kraftigt slår igen dörren till äventyret. De som äro alltför försiktiga och mest likna kattorna löpa för den skulle ofta större fara än de djärva. Fauchelevent<noinclude> <references/></noinclude> ie7oac6e5goi76h117gmlqyq9apf26h 104 224616 658446 656395 2026-09-14T08:28:44Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 603 —}}</noinclude>tillhörde de tvekande naturerna. Men Jean Valjeans kallblodighet hembar slutligen segern. Han muttrade: — Det finns verkligen intet annat sätt. Jean Valjean svarade: — Det enda, som oroar mig, det är hur det skall gå på kyrkogården. — Men det är det enda, som ej oroar mig, ut­ropade Fauchelevent. Om ni är säker på att klara likvagnen, så skall jag klara graven. Dödgräva­ren är en fyllbult, som är min vän. Det är fader Mestienne. En av den gamla stammen. Dödgrä­varen lägger de döda i graven och jag har dödgrä­varen i min hand. Så här skall det gå till. Man kommer fram strax före skymningen, tre kvart {{rättelse|innen|innan}} grindarne stängas. Likvagnen kör ända fram till graven. Jag följer med, det är mitt åliggande. Jag har en hammare, en mejsel och tänger i fickan. Vagnen stannar, bärarne lägga ett rep om kistan och sänka ned den. Prästen säger bönerna, gör korstecknet, stänker vigvattnet och går. Jag stan­nar kvar med fader Mestienne. Han är min vän, har jag sagt. Antingen är han full eller nykter. Om han är nykter säger jag: Drick ett glas innan<noinclude> <references/></noinclude> h9q975pj087mzugmkfat2yyk0gg2u7y 104 224617 658447 656396 2026-09-14T08:29:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 658447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 604 —}}</noinclude>”Bon Coing” stänger. Jag tar honom med mig, dricker honom full, det tar ej lång tid, ty han har alltid spätt på förut, jag lägger honom under bor­det, tar hans inträdeskort och kommer tillbaka hit ensam. Om han är full så säger jag: Gå du, jag skall klara det här. Och han går och jag befriar er. Jean Valjean räckte honom handen och Fauchelevent skyndade sig att fatta den med en rörande iver. — Det är alltså överenskommet, fader Fauchelevent. Allt kommer att gå bra. — Förutsatt att intet hakar upp sig, tänkte Fauchelevent. Men tänk om det skulle gå alldeles på tok. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nyhiv3y2c59p5kmpfunyr2ux5wekzsh 106 225909 658413 658391 2026-09-13T12:34:34Z Johshh 17980 658413 wikitext text/x-wiki '''John Locke''' (1806–1873), författare {{wikipedialänk}} ==Verk== * [[Om tanke- och yttrandefrihet]] (1889) [https://runeberg.org/omtanke runeberg] * [[Om individualitetens betydelse för det allmänna bästa]] (1901) [https://runeberg.org/indivbet runeberg] * [[Om friheten]] (1917) [https://runeberg.org/omfrihet runeberg] [[Kategori:Författare]] 4nkl60r5ajmpg8cuvmit5h4eiijptdy 104 225919 658415 2026-09-13T13:40:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|165}}</noinclude>— Prinsessan Heinrich säger, att det inflytande jag kommer att utöva i sällskapslivet är lika viktigt för landets välfärd, kunde hon säga med sitt allvarsamma, frågande uttryck i de vackra blå ögonen. — Hela den fina världen i Forstadt kommer att tycka det vara ännu viktigare, sade jag skrattande. I synnerhet de unge männen, Elsa? — Som om jag skulle bry mig om det! utbrast hon föraktfullt, Ibland när jag talade med henne fick jag en plötslig lust till det som min mor hade menat med sitt uttryck att uppröra Elsa — en lust att tillfredsställa hennes omedvetna längtan och uppfylla den hennes dröm, som tagit form under magikern Wetters trollspö. Jag trodde då att jag skulle ha kunnat lyckas; kanske ligger det fåfänga i denna tro, men varken tid eller senare erfarenhet har kunnat taga den ifrån mig. Varför fogade jag mig då i kvinnornas föreskrifter och avstod från tanken på att vinna och fängsla hennes kärlek och fantasi för min egen del? Ingenting hos henne giver svar på denna fråga; det måste sökas hos mig själv och min sinnesförfattning. Jag trodde och tror ännu att om jag hade kunnat elda upp mig själv, skulle jag även kunnat ingjuta värme hos henne. Konsten var icke stor; Wetter hade gjort hälften av arbetet för mig och naturen utförde den större delen av resten. De fördelar, jag hade, voro så stora att jag måste ha vunnit seger. Men jag saknade impulsen. Jag kunde ha vunnit, men i grund och botten önskade jag icke vinna. Jag kunde ha givit henne, vad hon åtrådde men mitt eget hjärta var en girigbuk. Det var mer från mig än från henne, som hindret kom, det tillkom mig att gå henne till mötes, men jag kunde icke röra mig ur fläcken. Hon var värd att älskas, men jag älskade henne icke; hon hade kärlek att giva, men jag kunde icke be henne om den. Att gifta mig med henne var min plikt, att synas eftersträva giftermålet min roll. Men där var det slut med mina skyldigheter, mina känslor vägrade att driva saken vidare. Jag hade gjort upp en handel med ödet; jag skulle betala min skuld till sista öret, men att öppna min börs för att giva något på köpet eller utöva frikostighet,<noinclude> <references/></noinclude> can3ifwbd7pqblkhjav3tezrn7uf3xy 104 225920 658416 2026-09-13T13:42:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />166</noinclude>det kunde jag icke. Jag fogade mig tämligen belåten i det och de förhållanden, i vilka det ställde Elsa och mig till varandra. Det var en tyst överenskommelse mellan oss alla att en lugn, kusinlik tillgivenhet var den bästa och full lämplig för situationens krav. Mina kvinnliga släktingars råd stämde väl överens med min egen sinnesstämning. Alt göra Elsa min kur skulle i deras tycke ha varit en farlig oförsiktighet, i mitt eget att på ett skamligt sätt draga fördel av en person, som icke hade fria händer, och dessutom var det ett förödmjukande hyckleri. Vi hade alla kommit till den slutsatsen att det var bäst att låta saken förbli ett gott stycke under kokpunkten. Under dessa förhållanden erhöll jag ett brev från Varvilliers (som nu var i Forstadt) uti vilket han antog min inbjudning att komma till Artenberg. Efter att ha givit detta svar fortfor han: »Naturligtvis talas det i hela staden knappt om något annat än er och er fästmö — hennes porträtt finnes över allt, och ert och hennes namn äro på allas läppar. Ett annat nämnes också på samma gång, sannerligen en egendomlig förening! När de tala om er och prinsessan, tala de också om Wetter. De erinra sig att ni och han voro vänner och kamrater i nöjen och sport (särskilt, naturligtvis, i målskjutning på pistol!) Härifrån har den idén uppstått att Wetters besynnerliga tal (vansinnigt och härligt för resten!) var direkt inspirerat av er själv, att ni hade valt honom till ert medium, emedan ni till de vid dylika tillfällen brukliga formella uttrycken önskade bifoga en förklaring över era egna känslor. Så har ni proklamerats som ett mönster för den mest romantiske tillbedjare, och från vartenda tebord ljuda lovsånger och beröm över er. Forna obetänksamheter (förlåt en penna, som själv gör sig skyldig till samma fel) äro glömda, och ni betraktas redan som en exemplarisk äkta man, ett manande exempel för högtstående personer till att tänka på det sköna och rätta uti att ingå giftermål av kärlek. Var säker på att er popularitet är fördubblad! Och Wetter själv, den underliga människan, nu med pengar på fickan och herre över sin präktiga röst, ses överallt, hemlighetsfullt småleende och iakttagande ett det mest betydelse-<noinclude> <references/></noinclude> gdvq0104zxhobm3bugzhoyi29ryqwfh 104 225921 658417 2026-09-13T13:44:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|167}}</noinclude>fulla reserverade sätt, när han ansättes med frågor, huruvida det var på er begäran och i enlighet med era känslor han talade. Om jag icke haft ers majestäts egna brev, skulle jag icke ha vågat skilja mig från den allmänna opinionen; om ni befaller mig, skall jag vilket ögonblick som helst med glädje avsvärja min irrlära och omfatta den renläriga tron. Tillsvidare undrar jag, vilken sate som fått makt med Wetters hjärna; och jag skrattar för mig själv åt detta nya exempel på den eviga striden mellan vad som är sanning och vad som anses vara sanning. I förbigående sagt har jag hört att Coralie skall debutera i Paris om ett par veckor. Och behörigen försedd med impressario lär hon nu ha rönt en viss artighet av Sempachs. Jag berättade det för Wetter, när jag träffade honom på klubben här om dagen. Han höjde på ögonbrynen, knep ihop munnen, rev sig på hakan, såg mig rakt i ansikte och sade därpå småleende: Ja, käre vicomte, madame Mansoni är lidelsefullt fäst vid sin man. De äro idealet för älskande. Ers majestät kan själv tolka hans yttrande, om så behagas. Jag avstår.» Den göken Wetter var verkligen impertinent med sina tal och paralleller. Men, Herre Gud, han hade ju ögon att se med! Madame Mansoni och hennes impressario voro idealet för älskande! Sannerligen höll inte världen på att bli ung på nytt! Också Elsa skulle göra sin debut om några veckor; jag var hennes impressario. Och hon var lidelsefullt förälskad i sin impressario! Jag lutade mig skrattande tillbaka i min stol, av hela mitt hjärta önskande att jag kunde få tala med Wetter. {{linje|5em}} <section end=kap16 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> li4gq0urwf8af2bvbytqc0rgtpqb1n0 104 225922 658418 2026-09-13T13:46:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />168</noinclude><section begin=kap17 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">VI.<br /><b>Ett återseende.</b></h2> Många kunna kanske vid framställningen av mitt liv finna en likhet mellan mig och en människa som varseblir en fallgrop och ändå går ned sig i den, som dignar under bördan, vilken hon dock kan kasta ifrån sig, som klagar över bojor, vilka hon skulle kunna bryta, och som icke vill lämna sitt fängelse fast hon har dörrnyckeln i fickan. Ja, ett sådant intryck kan måhända min skildring giva, såvida man icke förstår att vad som hindrade mig var icke en omöjlighet till rörelse utan en förlamning av viljan såsom drivkraft. Och häruti ligger ingenting märkvärdigt för en person i min ställning. De flesta skulle kunna undfly det som pinar, fängslar eller tynger dem genom att utplåna sitt föregående liv, med våld bryta sig lös ur sin närvarande existens, skära av de band som binda. Men vem gör det? En på tusen, och denne är vanligen en skurk. Våra gäster återvände till Bartenstein, hertiginnan fortfarande strålande och moderlig, Elsa mycket vänlig och med något bönfallande, liksom ursäktande i sitt sätt, kanske också litet tårögd, men aldrig för ett ögonblick tveksam om möjligheten av att förändra sin framtid. Varvilliers tog med stor hjärtlighet avsked av mig; det fanns till och med i hans min en anstrykning av ett på det mest passande sätt undertryckta löje, han var angenämt omedveten om varje tillstymmelse till allvar i situationen. Min mor reste till Steiermark för att hälsa på släktingar där. Victoria och William Adolphus nade farit till en badort. Själv blev jag sålunda alldeles ensam kvar på Artenberg tillsammans med min trogne Vohrenlorf. Och Vohrenlorf gick och leddes ihjäl. Kanske var det icke så underligt, men mig syntes hans ställning avunds-<noinclude> <references/></noinclude> 314q7mceqgoxqwo81cvm0bqa87x6452 0 225923 658419 2026-09-13T13:48:04Z Thuresson 20 Kap 16 658419 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Kungens spegel 1915.djvu" from=158 to=169 fromsection="kap16" tosection="kap16" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Kungens spegel|16]] ibx7k68is64s82q4kow4wy4d73bc5pi 104 225924 658430 2026-09-13T21:57:34Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 658430 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|156|Om Klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{ant|<i>Lubeckare</i>}} plundradt och brendt. Om thet sedan nånsin kom sig före, är owisst. Thetta kloster hafwer ock blifwit mycket förmöget <b>både genom</b> milda menniskiors gåfwor; ty af en gammal förtekning är funnet, at thet ifrå 1250 och the följande fådt 666 marck silfwer, jemte mycket annat dyrebart; <b>ock genom</b> tiggande eller betlande, hwilket the hade frihet at idka ei allenast här på landet; vtan ock öfwer hela Lif- och Estland och på Ösel. 5. <b>PREDIKE-{{rättelse|MUNRARS|MUNKARS}}</b>, {{ant|<i>Dominicanorum</i>}} eller <b>Swartebröders</b>-kloster, äfwen inom staden, och altså delachtigt blefwit af alla the förstöringar, som staden öfwergådt. Hwarigenom är händt, at ingen nu kan säga, hwar i staden thetta munkekloster legat hafwer. Hwad inkomster thet haft, hurudant thes tilstånd warit och när thet tagit ända, kan nu ingen med någon wisshet säga. Thet må man ej obemäldt lemna, at Påwen {{ant|Innocentius IV}} år 1243. {{ant|d. 21. Sept.}} til thessa munckar hafwer skrifwit ett bref, som fins hos {{ant|Vastorium in Vite Aquil. Item}} at thetta kloster ock fådt i {{ant|testamente}} af Herr {{ant|<i>Magnus Johan</i>}}<b>sson</b> 9 mark 1293, och af Hertigarna 20 mark {{ant|d. 20 Jan.}} 1318 Kan ock ingen nu weta, om något af thessa 5 vpräknada Wisby-kloster warit thet {{ant|S.}} <b>Bengts-kloster</b>, wid hwilket skal hafwa warit ett {{ant|Bibliotheque}} af 2000 gambla {{ant|Codicibus}} och ändå andra böker, såsom {{ant|Johannes Messenius}} wetst at omröra. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||6. <b>SOL</b>}} <references/></noinclude> e18xv8usvoof7l4kjjehp5kqb73spbr