Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.20 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 1 52515 658711 153823 2026-09-22T12:38:06Z ~2026-51093-73 19158 /* Coola haren, äckliga tomten */ nytt avsnitt 658711 wikitext text/x-wiki {{Upphovsrätt saknas}} == Coola haren, äckliga tomten == Haren är sjukt sigma eftersom att den lyckas fly från den ondskefulla haren. Det jag tror händer är att tomten tar fördel av situationen och hjälper haren för att sedan mörda den och göra harsoppa. [[Special:Bidrag/~2026-51093-73|~2026-51093-73]] ([[Användardiskussion:~2026-51093-73|diskussion]]) 22 september 2026 kl. 14.38 (CEST) g4720n1gxlpdjbnqs7d2eepjjz9n8in 658712 658711 2026-09-22T12:40:55Z ~2026-51093-73 19158 658712 wikitext text/x-wiki {{Upphovsrätt saknas}} == Coola haren, äckliga tomten == Haren är sjukt sigma eftersom att den lyckas fly från den ondskefulla haren. Det jag tror händer är att tomten tar fördel av situationen och hjälper haren för att sedan döda den och göra harsoppa. Alltså tycker jag att tomten är riktigt beta och borde sluta fanum taxxa jägaren [[Special:Bidrag/~2026-51093-73|~2026-51093-73]] ([[Användardiskussion:~2026-51093-73|diskussion]]) 22 september 2026 kl. 14.38 (CEST) cu3ocxce5zwlac9kggrz1kkcld7y61f 658713 658712 2026-09-22T12:42:00Z ~2026-51093-73 19158 658713 wikitext text/x-wiki {{Upphovsrätt saknas}} == Coola haren, äckliga tomten == Haren är sjukt sigma eftersom att den lyckas fly från den ondskefulla jägaren. Tomten tar sedan in haren i sitt hem, men jag tror inte att han hjälper stackars haren. Det jag tror händer är att tomten tar fördel av situationen och hjälper haren för att sedan döda den och göra harsoppa. Alltså tycker jag att tomten är riktigt beta och borde sluta fanum taxxa jägaren [[Special:Bidrag/~2026-51093-73|~2026-51093-73]] ([[Användardiskussion:~2026-51093-73|diskussion]]) 22 september 2026 kl. 14.38 (CEST) 9sm3hi9tj8cjfcfshx79ftgc30g5omm 658715 658713 2026-09-22T17:37:41Z Thuresson 20 Återställde redigeringar av [[Special:Contributions/~2026-51093-73|~2026-51093-73]] ([[User talk:~2026-51093-73|användardiskussion]]) till senaste versionen av [[User:Innocent timebot|Innocent timebot]] 153823 wikitext text/x-wiki {{Upphovsrätt saknas}} pdrbqf4eubdmfvvdmqr7ui8qdqbymd2 104 145692 658728 658707 2026-09-22T21:12:05Z Bio2935c 11474 658728 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||FÖRLUSTELSESTÄLLEN|119}}</noinclude>Aug. 1850. Der bjöds på tivolinöjen af alla slag, och allmänheten infann sig strax för att njuta af dem. Musik fattades naturligtvis icke. Inträdesafgiften var i början 8 sk. banko. Stora »karnevalsfester» voro ej sällsynta, anordnade af Charles och François Rappo, och då gjorde Antonio Bono den »förfärliga promenaden genom luften», på lina från marken till högsta toppen af rutschbantornet. Charles Rappo företog »luftfärder på den höga väderqvarnen». ''Antipoden'' Homuth besteg en upprätt stående mast, på hvars skarpa spets han stälde sig på hufvudet {{rättelse|oeh|och}} försvann i fyrverkeri, men kom igen i bengaliska eldar. Skulle det vara riktigt storståtligt, så fick man ''höra'' skildring af ett fältläger på Ladugårdsgärdet, stor militärisk tonmålning af P. Streck, kungl. bayersk musikdirektör. Hela stället lyste då i »orientaliska och bengaliska» eldar, utom den vanliga upplysningen. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s119 Fig47.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 47. Tivoli vid Norrtullsgatan. Efter ett inträdeskort.]] Samma år som Djurgårds-Tivoli öppnades, uppkom eldsvåda der vid Josefinafesten, och Liphardts vaxkabinett, som der förevisades, smälte ned. Skadan på sjelfva Tivoli var dock snart botad, och nöjena fortsattes, i det Tivoli ett par dagar derefter åter öppnades med en karnevalsfest af gamle Gautier. Men »tivoli-idén» tycktes ej heller här vilja utveckla sig till något folkbehof: förlustelsestället i sin ursprungliga form upphörde och öfvergick till det inskränkta mått, hvaruti det ännu finnes. Med det nu varande Tivoli på Djurgården har gamla Stockholm ingenting annat än en del af sjelfva platsen gemensamt. {{tre stjärnor}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> m013thkvv941ap7lz6reln2zvdr3341 104 145705 658729 475925 2026-09-23T07:25:53Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658729 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">Kap. IV.<br><br><b>Gatmusik och Folknöjen.</b></h2> {{c|<i>Gatans toner och gatmusiken. — Marktschreier. — Förevisare.</i>}} Skogen har sina visor och fjellet sina låtar, men äfven gatan har sina toner; om de också icke äro af samma omedelbara natur som de förra, hafva de dock delvis behofvet såsom kompositör. Så är utan tvifvel förhållandet med brandvakts- och väktareropen. Reglementet ålägger vakten att ropa; denne finner det lättare att sjunga och derför sjunger han; möjligen behöfver han en längre tid på sig innan melodien tränger fram och hinner stadga sig. I Jakobs församling voro, som bekant, ända in till senaste åren, tutningarne från tornet förbjudna, och i deras ställe rop anbefalda. Melodien, om man ens kan kalla den så, som härvid begagnades, hade antagit den enklaste form och skulle nogast kunna uttryckas så: {{c|<i>Väktar-rop från Jakobs kyrktorn.</i>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s123 mus1.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Kloc - kan är ti - - o sla - gen.]] Den rör sig på två toner, men är i all sin enkelhet ursprunglig eller komponerad af väktaren, och dess rytm sammanfaller med ordaccenten, något som icke lär alltid vara fallet med konstmusiken. Något mera utveckladt finna vi väktarropet i Upsala domkyrkotorn. {{c|<i>Väktar-rop från Upsala domkyrkotorn.</i>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s123 mus2.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Klo-ockan är ti - - o sla - gen.]] Der har en mera musikalisk väktare varit framme, och der är redan utbildad melodi. Sin högsta blomstring torde dock denna väktaremusik ha nått i ett {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pikqhyalyp6j6huhck8yzgb87jucfsw 104 145769 658730 574923 2026-09-23T07:29:52Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658730 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|124|GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|}}</noinclude>{{c|<i>Nattvaktsrop i en sjögård på Kungsholmen.</i><ref>1850, 51. Upptecknad för detta arbete jemte flere andra af herr Willehad Lindström.</ref>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s124 mus1.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.6|Kloc-kan är ti-o sla-gen Gud be-va-re vår stad från eld och brand, från tjuf-vars hand kloc-kan är ti-o sla-gen.]] Detta är fullt folkvisa, diktad och komponerad för ändamålet. Så är äfven förhållandet med sotarton, pålkranston och grundläggarton, hvilka vi förut meddelat, och foga vi ännu härtill {{c|<i>Ton vid spåntpålning med docka.</i>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s124 mus2.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.6|Här går ett, här går två, här går tre och här går fy-ra, femman slår.<br> Här går sex, här går sju, här går åt-ta, här går ni-o, ti-an står.]] Men så kommer en annan art af toner, hvilka varit i säck innan de kommit i påse och hvilka troligen äro hemtade antingen från scenen eller ur visboken och sedan tillämpats vid arbetet. Så upptecknades i Stockholm 1850 följande {{c|<i>Bergsprängarvisa.</i>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s124 mus3.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.6|Mi-i-ins du den der lå-ga ko-jan der du ge-nom fönstret kröp.<br> In-in-te mins jag den der ko-jan Al-drig jag genom fönstret kröp.<br> Hej fal-lal-le-ral-la Hurra så Hurra så Hej fa-ral-le-ral-la Hurra så.]] Detta är en ren kuplett eller visa komponerad i helt annan afsigt än den att underlätta en bergsprängares arbete och återfinnes i Filikromen efter uppgift från Vestergötland. Samma är äfven förhållandet med en vid Röda Bodarnes forna kalkskutor upptecknad {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0lqbqr3gkoo2lpz2uou29u0khwzo2tn 104 145770 658731 574924 2026-09-23T07:34:24Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658731 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|125}}</noinclude>{{c|<i>Lossnings-visa.</i><ref>Återfinnes deremot icke i Filikromen. Orden äro delvis för grofva att återgifvas.</ref>}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s125 mus.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Vo-re jag i flic-kors klä-der sjung fal-le-ral-la ral-la-lej.<br> — — — — — — — sjung fal-le-ral-la lal-la-lej! o-<br> hoj — — — — — — — — sjung fal-le-ral-la-ral-la-rej!]] Detta må endast antydningsvis nämnas om gatans toner, ty till att gifva sig in på den stora litteratur som under namn af skillingstryck gått ibland stadsbefolkningen, är icke i öfverensstämmelse med vår plan, och ett sådant arbete väntar ännu på sin man. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s125 Fig49.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 49. Musikanter på 1500-talet. Efter Ol. Magni.]] Vi öfvergå derföre till gatans musikanter. Dessa äro urgamla; Rimkrönikorna känna pipare och trumbare som ströfvade omkring och uppträdde på bröllop och andra fester. Lagarne ha bestämmelser om »Lekare then sum med Gigu ganger, eller med Fidlu far, eller Bambu». Den på upplysningar outtömlige Olaus Magni meddelar ofvanstående afbildning af dem (fig. 49). Man kan tryggt påstå, att de funnits i alla tider, om ock icke många af dessa armes namn gått till efterverlden. Bellmans figurer lemna vi å sido och skola i stället sysselsätta oss med några, hvilkas tillvaro är fullt bekräftad och hvilkas konterfej blifvit bevarade. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9sgs7cpny1kjj680404dy6p3414j3ux 104 145809 658732 574925 2026-09-23T07:44:04Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658732 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|126|GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|}}</noinclude>Om ''Lars Colling'' eller Blinde Collingen, som han på det porträtt hvilket finnes i kungliga bilioteket kallas (fig. 50), vet man tills vidare icke mer än följande: [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s126 Fig50.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.8|Fig. 50. Blinde Collingen. Efter porträtt i k. biblioteket.]] Bellman säger i inledningen till Fredmans Epistlar om Christian Wingmark att han »egde i proportion samma skicklighet på flûte-douce som den ännu lefvande blinda virtuosen Colling». Han blåste således flûte-douce och var blind. Men han gjorde också visor. En sådan tryckt (»i år») 1776 bär följande titel: »Föreställning Til Menigheten Öfver det våld-samma Mord, som föröfvats uppå Tull-Besökaren Anders Wiberg, I December Månad år 1774. Samt Torparen Eric Jacobssons Och Bonden Carl Hindrichssons Dom, At med Tärningkast spela om lifvet, som skedde i Stockholms Läns Lands-Cancellie, d. 21 November 1775 — uppå hvilka lotten föll på Eric Jacobsson, som i följe deraf kommer at undergå dödsstraffet d. 10 Januarii 1776 på Wärmdö Afrätts-Plats». I slutet står: »Författad af den till Synen olycklige Lars Colling». Af de 21 stroferna meddela vi den första som prof på hans författarskap: <poem> Med-menniskor! lät oss betrakta Den grymhet som på Wärmdö händt, Där bittra uti arghet wakta Uppå en Man hwars kall war kändt; Besökare hans karactär Upretar Menigheten här. </poem> Detta om Collingen. En annan ryktbarhet, från 1810, är ''Filikromen,'' hvilken lånat detta sitt binamn åt en populär vis-samling som under det namnet vunnit rykte långt efter det originalets namn blifvit glömdt. De enda upplysningar som kunnat vinnas om den egendomlige mannen stå att läsa i Rydqvists Djurgårdsbeskrifning (1833). Visserligen erhåller man icke der några underrättelser om mannens lefnadsomständigheter, men i dess ställe en mycket förträfflig karakteristik och ändå något derutöfver. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qrcndujme0tse790mc52zt2sse8nxp1 104 145810 658733 574926 2026-09-23T08:24:59Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658733 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|127}}</noinclude>[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s127 Fig51.jpg|miniatyr|stående=0.8|Fig. 51. Filikromen. Efter ett kort af Billmark.]] »Ännu för omkring 20 år sedan förnummos några liksom gäckande återljud af dessa menighetens nöjen, och man träffade nästan i alla folksamlingar, men företrädesvis omkring Hasselbacken, en i sitt slag stor ryktbarhet, en rhapsod, änskönt af sämsta slaget — en f. d. gardist, hvilken under namn af ''Filikromen'' var vida känd. Ehuru han blott för den lägsta folkklassen var rolighetsminister, smögo sig dock mången gång vettet och bildningen, för att göra några minuters bekantskap med denna parodi på folksångare, hvilken med alla segertecken af en Bacchi hjelte, fastän sjelf ett krigsbyte för den »milde gudens» eröfringar, stod der — vild, rödbrusig och försupen — bland en troget lyssnande folkskara, och under de sällsammaste åtbörder, det våldsammaste ansigtsspel, sjöng till sin skorrande fiol allehanda visor och slagdängor, somliga af egen tillverkning, merendels utmärkta af en förvånande oförskämdhet och inblandning af Filikromens beryktade namn (fig. 51). Liksom i skotska gränsstäderna ännu för ett par decennier sedan funnos 2:ne folksångare, Robin Hastie och John Græme (eller som den senare ock kallades, ''the long Quaker''), hvilka, ehuru i ädel mening, ansågos för de sista telningarne af Minstrelstammen; likså kan man tilläfventyrs betrakta Filikromen som den sista, men vanfrejdade ättlingen af den svenska folkpoesiens målsmän. Visserligen var han ej, och förtjente ej att vara, i likhet med de skotska spelmännen eller ''Pipers,'' såsom de benämdes, i denna befattning ordentligen anstäld och på allmän bekostnad aflönad för att mimiskt och musikaliskt föredraga gamla nationalballader; visserligen ej detta, men i stället lade han på sin omgifning en frivillig skatt, och det ansågs för en pligt på samma gång som en fägnad, att slunga åt honom ett litet mynt, det han visste att med mycken färdighet uppfånga i munnen. Han uppförde i korthet sagdt, ett slags skådespel, beräknade för de lägsta tycken och odlingsgrader; han var (så föreställa vi oss), ehuru i en ytterst klumpig och förvriden form, en art af dessa trasiga improvisatörer, hvilka i Söderns landskap underhålla mängden: en upptågsmakare, med ett öfvermått af italienarens oblyghet, men utan en skymt af dennes konstsinne och lätta naivitet. Emellertid skall Filikromens framställning haft någonting ganska eget och sällsamt, någonting öfverraskande genom den kolossala<noinclude> <references/></noinclude> cnqh4xbee3rl6wajopo9db50oraaavd 104 145811 658734 574927 2026-09-23T08:29:05Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 658734 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|128|GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|}}</noinclude>sjelfförnöjelsen och den vidunderliga, allt afväpnande tilltagsenheten. Denna grofva fars, hvaruti stundom åskådaren sjelf blef mot sin vilja medspelande, företedde en sysselsättning, som, i brist af någon bättre, anlitades af personer med en mindre grannlaga känsla; och hade den icke inneburit något karakteristiskt, så skulle ej minnet deraf varit, efter ett 20-tal af år, så lifligt och så allmänt». [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s128 Fig52.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.8|Fig. 52. Blinda Kalle. Efter originalfotografi.]] Den i senare tider ryktbaraste gatuvirtuosen var utan tvifvel ''Blinda Kalle'' (fig. 52). Flertalet af de stockholmare som nu hunnit några och tjugu år minnas honom, och likväl finnes det högst få som veta eller någonsin vetat hvad mannen egentligen hette. Äfven Blinda Kalle hade dock ett borgerligt namn. ''Karl Johan Ström'' hette han, och han var född i Husby Långhundra socken i Upland 1818. Han afled i lunginflammation den 16 Juni 1864 i huset n:o 1 Lilla Bryggaregränd, i den gård som kallas »Lambyska verket» och som bildar en kil mellan Norrlands- och Stora Humlegårdsgatorna. Detta är ju allt som man behöfver veta om den blinde spelmannens samhällsförhållanden. Hans konstnärsomständigheter äro af större intresse. Under 38 år gick han omkring på Stockholms gator och spelade fiol. Redan vid åtta års ålder gaf han sin första solokonsert på Karl den trettondes torg. »Han är den moderniserade och förädlade Filikromen, han är den genuina folkfiolen», yttrade någon om honom få år före hans död. Blinda Kalle egde ett fint musikaliskt öra och behöfde blott en enda gång höra ett stycke för att genast spela det. Så snart någon ny opera gafs på kungl. teatern, var han der, vanligtvis på vinden, och lyssnade uppmärksamt. Dagen derpå fingo Stockholms gator och gränder höra hvad Blinda Kalle hört aftonen förut, och det var ett troget återgifvande af operans melodier. Illustrerad Tidning innehåller i slutet af 1860 en, af Blanche gjord skildring af Blinda Kalle, ur hvilken vi anföra följande: »Han ger konserter i solbadd, regn och snöyra och alltid med samma säkerhet, färdighet och smak. Hans instrument är ingen<noinclude> <references/></noinclude> 0f8e80cl38nnha9i0wpyyljrxs27sbx 104 187658 658726 590745 2026-09-22T20:00:38Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 658726 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />28</noinclude>han blefve slagen till riddare, och det så pass att han aldrig i världen kunde blifva det bättre. Han sporde honom vidare, om han hade pengar med sig. Don Quijote svarade, att han icke hade en vitten, eftersom han aldrig läst i historierna om vandrande riddare, att någon hade haft det. Härtill sade värden, att han misstoge sig; ty, om också det ej stode skrifvet i historieböckerna, emedan deras författare tyckt det obehöfligt att omnämna något så klart och oundgängligt som att man borde ha med sig pengar och rent linne, finge man icke därför tro, att riddarne ej haft sådant, och han kunde alltså taga för visst och afgjordt, att alla vandrande riddare, med hvilkas förhållanden ju så många böcker äro fulla och öfverfulla, medförde väl späckade börsar till förefallande behof, äfvensom skjortor och ett skrin med salfvor för att lika de sår, som de fingo, enär i fält och ödemarker, där de stredo och blefvo sårade, det ej alltid funnes någon som kunde sköta dem, så framt de icke hade till vän någon kunnig trollkarl, som genast hjälpte dem genom att i ett moln skicka till dem någon tärna eller dvärg med en flaska vatten af sådan kraft, att, blott de smakade en droppe däraf, de strax blefvo så helbrägda från sina sår och skador, som om de aldrig hade haft något ondt. Men, när de icke haft något dylikt, hade forntidens riddare ansett riktigt, att deras väpnare vore försedda med pengar och andra nödvändiga saker såsom linneskaf och salvor att bota dem med; och, när så bar till, att riddarne icke hade några väpnare (hvilket sällan inträffade), så medförde de själfva alltsamman bakpå hästländen uti ett par mycket nätta tvärpåsar<ref>{{Ankare|I.3.45|}} Textens ''alforjas'' svarar alldeles till våra gamla gårdfarihandlandes ''tvärpåsar'', d. v. s. ett var med en längdöppning på midten, där kramet instufvades å ömse sidor, hvarpå hela tillställningen med lätthet kunde slängas öfver ryggen så väl på människor som på djur.</ref>, som knappt märktes, liksom om det vore någonting särdeles viktigt, ty utom af dylik anledning vore det icke rätt brukligt bland vandrande riddare att medföra tvärpåsar; och därför rådde han honom (ehuru han till och med kunnat befalla honom såsom sin snart blifvande gudson,) att icke hädanefter färdas utan pengar och utan bemälda förnödenheter, och han skulle få se, huru väl de skulle komma honom till pass, när han minst tänkte det. Don Quijote lofvade att med all noggrannhet följa hans råd, och därpå träffades genast anstalt, huru han skulle förrätta sin vapenvakt på en stor gård, som låg vid sidan af värdshuset<ref>''På en stor gård, som låg vid sidan af värdshuset''. I de spanska städerna äro många, och i södern kanske de flesta hus ännu inrättade på moriskt vis, så att de bilda en fyrkant, som omsluter en helt och hållet kringbygd inre gård, ''patio'', där det vanligen finnes en brunn, blommor, m. m. En öppen gård för uthus och dylikt, ''corral'', förekommer sällan i städerna, ehuru, som det visar sig längre fram, D. Quijotes hus verkligen hade både ''patio'' och ''corral''. Värdshuset, såsom liggande ensamt för sig på landet, hade, som det synes af texten, sin ''corral'', men sannolikt ingen ''patio''.</ref>. Sedan Don Quijote hopsamlat alla sina vapen, lade han dem på en ho, som stod bredvid en brunn, och trädande skölden på armen, grep han lansen och började att med stolt hållning spatsera framför hon, och när han började sin spatsergång, inbröt natten. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> si95pgt5r6cvfittpgjapv95jsya5ri 104 219957 658716 648790 2026-09-22T18:18:40Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658716 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> VII. <br /> Den resande tager vid framkomsten sina försiktig­hetsmått för återfärden. </h4> Klockan var nära åtta på aftonen, när karriolen, som vi lämnade på vägen, rullade in genom in­körsporten till Hôtel de la Poste i Arras. Mannen som vi följt nästan ända dittills, steg ur åkdonet, svarade med tankspridd min på hotellbetjänin­gens beställsamma frågor, skickade tillbaka hjälphästen och ledde själv den lilla vita kampen in i stallet. Därefter sköt han upp dörren till en på nedre bottnen belägen biljardsal, steg in, satte sig vid ett bord och stödde armbågarna mot det. Han hade använt fjorton timmar på denna resa, som han beräknat sig kunna göra på sex. Han gjorde sig den rättvisan, att det icke var hans fel, men i själva verket var han icke ledsen över det. Hotellvärdinnan inträdde. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rl34d6k4tr6hirrao6uw3l2z2j33dxn 104 220263 658717 649538 2026-09-22T18:19:32Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658717 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 631 —}}</noinclude>— Stannar herrn kvar över natten? Vill herrn äta kvällsvard? Han gjorde ett nekande tecken med huvudet. — Stalldrängen säger, att herrns häst är myc­ket trött. Nu bröt han tystnaden. — Skulle hästen inte kunna gå tillbaka i mor­gon bittida? — Åh, min herre, han behöver minst två dagars vila! Han frågade: — Är inte postkontoret här i huset? — Jo, min herre. Värdinnan förde honom till postkontoret. Han visade sitt pass och frågade, om det fanns någon möjlighet att med postvagnen samma natt åter­vända till Montreuil. Platsen bredvid postiljonen var händelsevis ledig. Han tingade och beta­lade den. — Men försumma inte, min herre, att vara här precis klockan ett i natt, sade postmästaren, ty då går vagnen. Sedan detta var gjort, lämnade han hotellet och begynte vandra omkring i staden. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cujwa5vsd14uw6ae4nekecuvp8w0vkp 104 220264 658718 649537 2026-09-22T18:28:46Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658718 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 632 —}}</noinclude>Han kände icke Arras, gatorna voro mörka och han gick på måfå. Emellertid tycktes han envi­sas att icke fråga de förbigående om vägen. Han gick över den lilla Crinchonströmmen och befann sig i en labyrint av smala gränder, där han för­irrade sig. En borgare med lykta i handen gick förbi honom. Efter någon tvekan beslöt han vän­da sig till denne, likväl icke utan att först ha kas­tat ögat både framför och bakom sig, som hade han befarat, att någon skulle kunna höra den frå­ga han ville göra. — Min herre, sade han, var god och säg mig, var rådhuset är beläget. — Herrn är inte hemma här i staden, märker jag, svarade borgaren, som var en tämligen gam­mal man. Följ mig då. Jag skall just gå åt det hållet, det vill säga åt prefektens residens till, ty rådhuset står för tillfället under reparation, och domstolarna hålla tills vidare sina sessioner i re­sidenset. — Har assisrätten också sina sessioner där? frågade han. — Ja visst, min herre. Ser ni, det, som nu är prefektens residens, var före revolutionen<noinclude> <references/></noinclude> algkim7mj990xo7d7y0ydsdow2ftr6p 104 220265 658719 649536 2026-09-22T18:29:29Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658719 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 633 —}}</noinclude>biskopshus. Herr de Conzié, som var biskop år 1782, lät där inreda en stor sal. Det är just i den stora salen, som domstolen sitter. Under vägen sade borgaren till honom: — Om det är någon rättegång herrn vill över­vara, så är det väl sent. Vanligtvis sluta sessio­nerna klockan sex. När de kommo till stora torget, visade borga­ren honom emellertid fyra höga upplysta fönster på framsidan av en stor mörk byggnad. — På min ära kommer inte herrn tids nog! Ni har lyckan med er. Ser ni de där fyra fönstren? Där sitter assisdomstolen. Det lyser där, alltså är det ännu inte slut. Målet har dragit långt ut och sessionen fortsättes därför på aftonen. In­tresserar ni er för det förevarande målet? Är det ett brottmål? Kanske ni skall vittna? Han svarade: — Jag kommer inte för något mål. Jag vill blott tala vid en advokat. — Det var en annan sak, sade borgaren. Se där, min herre, är porten, just där posten står. Ni behöver bara gå stora trappan uppför. Han följde borgarens anvisningar, och några<noinclude> <references/></noinclude> 5wmodt8q3k063eve3s91uqxwhji78up 104 220266 658720 649535 2026-09-22T18:30:22Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658720 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 634 —}}</noinclude>minuter därefter befann han sig i en sal, där det var mycket folk och där grupper, i vilka man såg advokater i ämbetsdräkter, viskade här och där. Det är alltid någonting, som gör hjärtat be­klämt, att se dessa grupper av svartklädda män­niskor, som med låg röst samtala sins emellan på tröskeln till rättvisans salar. Det är sällsynt, att barmhärtigheten och medlidandet tala ur alla des­sa ord. Vad som oftast framgår ur dem, är på förhand fällda domslut. Alla dessa grupper före­falla den förbigående, tänkande betraktaren som lika många dystra bikupor, där surrande andar gemensamt uppföra allehanda slags mörka bygg­nader. Denna stora och av en enda lampa upplysta sal var en av biskopshusets forna salar och tjänst­gjorde nu som rättens förmak. En i detta ögon­blick stängd döbattangdörr skilde den från det stora rum, där assisdomstolen satt. Det var så skumt i rummet, att han icke fruk­tade att vända sig till den förste advokat han mötte. — Min herre, sade han, huru långt har man hunnit? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 14trp730183k56o41ft0sibr0c8dlnv 104 220267 658721 649534 2026-09-22T18:31:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658721 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 635 —}}</noinclude>— Det är slut, svarade advokaten. — Slut! Detta ord upprepades med en sådan ton, att advokaten vände sig om. — Ursäkta, min herre, ni är kanske en släkting? — Nej. Jag känner ingen här. Och den an­klagade är fälld? — Ja visst. Det var inte gärna möjligt annat. — Och domen blev tvångsarbete? — På livstid. Han återtog med så svag röst, att man knappt hörde honom: — Identiteten har således blivit bevisad? — Vilken identitet? svarade advokaten. Det fanns ingen identitet att bevisa. Saken var helt enkel. Kvinnan hade mördat sitt barn, mordet blev bevisat, juryn förklarade dock, att det inte skett med berått mod, och hon dömdes till tukt­hus på livstid. — Det är alltså en kvinna? sade han. — Ja visst. Ogifta kvinnspersonen Limosin. Vad är det då ni talar om? — Åh, ingenting. Men efter som det är slut, huru kommer det då till, att salen ännu är upp­lyst? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i2dkebvewv651wfy9ds7mqjyvsd119x 104 220268 658722 649533 2026-09-22T18:40:40Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658722 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 636 —}}</noinclude>— Det är för det andra målet, som började för nära två timmar sedan. — Vilket andra mål? — Åh, det är också lika klart. Det är ett slags trashank, en återfälling, en galärslav, som stulit. Jag minns inte riktigt hans namn. Det är åtmin­stone en, som har ett äkta bovansikte. Bara för det ansiktets skull ville jag skicka honom på ga­lärerna. — Tror herrn, att det är någon möjlighet att komma in i salen? — Det tror jag verkligen inte. Det är mycken trängsel därinne. Sessionen är emellertid upp­skjuten på en stund. Flera personer ha gått ut, och när sessionen åter börjar, kan ni ju försöka. — Var går man in? — Genom den där stora dörren. Advokaten lämnade honom. På några ögonblick hade han nästan samtidigt och nästan blandade med varandra erfarit alla möjliga sinnesrörelser. Denne likgiltige persons ord hade genomborrat hans hjärta ömsom som isnålar, ömsom som eldklingor. När han fann, att ingenting var avgjort, andades han åter, men han skulle icke kunnat<noinclude> <references/></noinclude> sq4fwodwitabkqkx9ere719cjvmhswq 104 220338 658723 649532 2026-09-22T18:42:46Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658723 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 637 —}}</noinclude>säga, om det han kände var belåtenhet eller smär­ta. Han närmade sig flera grupper och lyssnade till vad man sade. Som föredragningslistan var mycket lång, hade presidenten till denna dag ut­satt två enkla och korta mål. Man hade begynt med barnamordet, och nu höll man på med galärslaven, återfällingen, »returhästen». Denne man hade stulit äpplen, men detta tycktes icke vara fullständigt bevisat. Det, som däremot var be­visat, var, att han redan hade varit på galärerna i Toulon. Det var detta, som gjorde hans sak kinkig. För övrigt var förhöret med karlen nu slutat och vittnesmålen avlagda. Men ännu åter­stodo advokatens försvarstal och allmänne åkla­garens ansvarspåstående. Detta kunde knappt bli slut före midnatt. Karlen skulle troligen bli fälld. Allmänne åklagaren var en mycket skick­lig jurist, som aldrig förfelade att få sina ankla­gade fällda. Han var för övrigt en kvick karl, som skrev vers. En vaktmästare stod utanför dörren, som led­de till domsalen. Han frågade denne: — Öppnas dörren snart, min herre? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6llqtvjihe613mso8bwm1dhgrjpyzjs 104 220339 658724 649531 2026-09-22T18:43:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658724 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 638 —}}</noinclude>— Den öppnas inte, svarade vaktmästaren. — Huru! öppnas den inte, när sessionen åter börjar? Den är ju nu avbruten? — Sessionen är nyss åter börjad, svarade vakt­mästaren, men dörren öppnas inte mera. — Varför det då? — Därför att salen är full. — Huru! Finns det inte en enda ledig plats? — Inte en enda. Dörren är stängd. Ingen me­ra får komma in. Vaktmästaren tillade efter ett ögonblicks tyst­nad: — Det finns visserligen två eller tre platser kvar bakom herr presidentens stol, men dit släpper herr presidenten endast personer i statens tjänst. Därefter vände vaktmästaren honom ryggen. Han drog sig med sänkt huvud tillbaka, gick genom förmaket och steg långsamt utför trappan, liksom tvekande vid varje steg. Det är troligt, att han rådgjorde med sig själv. Den häftiga strid, som allt sedan den föregående aftonen pågick inom honom, var ännu icke slut, och i varje ögon­blick inträffade någon ny omkastning däri. Kom­men till en avsats i trappan, lutade han sig mot<noinclude> <references/></noinclude> ncwf5n4g0pgrddx5c2gmmik6omvs6f8 104 220341 658725 649530 2026-09-22T18:44:10Z Thuresson 20 /* Validerad */ 658725 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 639 —}}</noinclude>ledstången och lade armarna i kors. Plötsligt knäppte han upp sin rock, tog fram sin anteck­ningsbok, drog ut en blyertspenna, slet ur ett blad och skrev hastigt på bladet vid skenet från lyktan denna rad: {{spärrad|Herr Madeleine, mär i Montreuil}}. Därefter gick han med stora steg upp­för trappan, banade sig väg genom hopen, gick rakt fram till vaktmästaren, lämnade honom pap­peret och sade med myndig ton: — Lämna detta till herr presidenten. Vaktmästaren tog papperet, kastade en blick därpå och lydde. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 97d5g5e4brlimfmpwrelvvesg5mljio 104 220932 658714 650296 2026-09-22T17:13:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 658714 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|Julii}}</noinclude> {{Inre marginalnot|19.}} <u>Thorsdag.</u> Klar morgon, lindrig blåst, genast eftermiddagen 2 starka rägnskurar. Jag for sedan till Herrskapet Moltzer, lämnade mitt randiga tyg nu till en där boende Mamsell Öberg och tillika band som jag i går och idag väfvit — Därifrån for jag till {{Samma som|på|Q=Q10477001|ord=Drottninghuset}} att hithämta Gamla blinda Mamsell Lille att vara här Om Gud vill några veckor. Hon berättade att Mamsell Gahn för 4 à 6 veckor sedan blifvit död. På Johannes Kyrkogård vistes mig Salig fru Heidevalls graf den var omgifven af ett stort och ganska vackert Jernstaquet och ofvanpå några växande men simpla blommor. {{Inre marginalnot|20.}} <u>Fredag.</u> Strömoln och blåst hela dagen tills efter kl: 6 — då det jemt och tämlig ymnenight rägnade hela aftonen. Klockan gick mot 6. då Doctor Häggström, Dess fru, Änke fru Looström med Älsta Dottern och 2 Söner hitkommo; De fägnades med Thée, Öhl och en liten aftonvard af smörgås, ost, bränvin och rödt vin. Fruntimren måste lämna sina Hattar och begagna Chawlar öfver Hufvuden. Unga Looströmarne fingo här låna fruntimmers kappor. Jag slutade min lilla bandväfnad som inalles var 7. Al^r. {{Inre marginalnot|21.}} <u>Lördag.</u> Endast storm men intet rägn i dag. En Tobacs fabriqueur var här eftermiddagen att se på Walla — Om förmiddagen hämtades fruntimrens Hattar dem de i går för rägnet lämnade här. Till Sockerbagarefrun sände jag 5. ℔ Törnrosor och hon skickade mig en påse Sockerspånor mer än ½ ℔. Cap: Moltzers dräng och 2 karlar kommo hit för att i natt slå vid Engby. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> rbeq6u0toxzdcuu7z24xab1xb30si89 104 226019 658727 2026-09-22T21:08:15Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 658727 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Skara-Sticht.|163}}{{linje}}</noinclude>{{ant|(sumtuosissimum & commodissimum)}} klostret år 1286; Hwaräst {{ant|Frater <i>Alverus</i>}} war {{ant|Rector}} år 1292; Men doch kan wäl wara, at han thet förmerat och med större tilägor och inkomster försedt hafwer, än thet tilförne hade; emedan thet troligit wil wara, at thesse {{ant|<i>Franciscaner</i>,}} som för något mer än 50 år tilförne hade i riket inkommit, så wid thenna, som the andra Domkyrkior, sig instält och boning fådt tilförne, innan <b>K. MAGNUS Ladulås</b> kom til regementet. Hwilket är bewisligit theraf, at <b>Börge Jarl</b>, bemeldte Konungs Fader, hafwer med bref, {{ant|dat.}} Frammestad {{ant|d. 9 April.}} 1263, bekräftat <b>Gråbröderna</b> i Skara then gården <b>Belleyn</b>, som framledne <b>Bengt Sigtrugsson</b> hade them gifwit. Elliest har man funnit, at thetta kloster blefwit ihogkommit med samma {{ant|testamenten,}} som thet förrvt nemnda Swartmunka-kloster. Om thetta klostrets lägenheter, tilstånd, warachtighet och ändteliga vndergång är man äfwen så okunnog, som om thet näst förrvt nemnda, med hwilka thetta haft förmodeligen lika och enahanda öde, så at, sedan thet lenge stådt öde och ju lengre thes skröpeligare blefwit, är thet på sidstonne nederbrutet och hwad stenar eller andra {{ant|materialier,}} som funnets i någon motto tienlige, äro tädan tagne til Kongshusets eller Slottets byggnad i <b>K. GUSTAF then förstas</b> eller vti hans Sons <b>K. JOHAN then tredies</b> regements tid. The twenne stora för-<noinclude> {{huvud||L 3|störin-}} <references/></noinclude> hpucdi4sax4dac7vkh00mfz1xw4bou8 104 226020 658735 2026-09-23T09:55:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658735 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|{{em|1}}Haffuer tu thet förfarit wist. {{em|1}}Stoor förandringh haffuer tu sedt, {{em|1}}Tigh oc Swäriges barn ähr thz skedt. {{em|1}}At sedhan then Saligh Herre {{em|1}}Sten Sture ful aff, ty wärre. {{em|1}}Jagh täncker tu skalt minnas thet, {{em|1}}Barn och barns barn effter tigh med {{em|1}}Kung Christiern han wart här inne, {{em|1}}Thet bliffuer til ewigt minne. {{em|1}}Lars Olofson iagh edher sägher, {{em|1}}Wij mofte ryckia wårt lägher {{em|1}}Jfrån stadhen til Rotabroo, {{em|1}}Jagh spåår om i welen migh troo, {{em|1}}Ther bliffuer bättre qwastebadh, {{em|1}}Än som för vpå någhon stadh, {{em|1}}Rotabroo skal wäl bliffua kändh, {{em|1}}Här effter i Chrönicor nämdh. {{m|Lasse Olson|80}}<<<Jagh ähr ändoch rätt myckit gladh, Vthaff thet stora qwastebadh, Medh Erkiebispen så til gick, Altsammans hans folck rätt skam fick. Jagh fölgde så bispen i häl, Och hadhe när stuckit i hiäl Honom, när han sigh vndan gaff, Togh Per Hanson vp samma slagh.}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Thee}}</noinclude> an05sdmle2f8mf9n3f2gg1dj4matven 104 226021 658736 2026-09-23T10:04:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658736 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|<<<Thet war gått at han i fara Och så kom, som iagh mon wara, Bårt widh Ladeby wadhhände, En kneckt migh i watnet rände. Thet ähr skedt, iagh seer wij moste, Här liggia lenge, thet koste Hwadh thet kan, iagh skal ey släppa, Saken, för än iagh kan täppa Fienden medh Gudz hielp, förty Sku the snart släppa Stocholms by. All slått i Swerige bestallat Haffuer iagh, saken befallat Trogne Swenska män, förbijder Thet blijr gåt, then något lijdher, Om Gudh giffuer godha dagha, Kan man them tå bätre dragha.}} <section end=A3S1 /> <section begin=A3S2 /> {{c|{{sp|{{ant|{{större|''{{ant|Actus}} III. {{ant|Scena}} II.''}}}}|0.5}}}} {{c|Frw Chirstin Saligh her Sten Stures och hennes döttrar {{ant|Magdalena}} och Frw {{ant|Cicila}}, {{ant|Miles.}}}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{m|F. Chirst:|80}}<<<Altså hålla the Danska ordh, Här öffuer må himmel och jordh Söria. O Gudh see tu her till Som pläghar altijdh wara mil. Mitt fäderneslandh far nu wäl, Huru swår ähr migh thenna fäl,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||min}}</noinclude> 2gq14k39xzv3d6uj81gqljywonxdmeu 104 226022 658737 2026-09-23T10:09:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658737 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|<<<Min salighe Herre ähr dödh Nu kommer iagh i större nödh. Föres fången i Danmarkz Landh, Ach huru går migh nu i handh. Bättre ähr doch mista lijffue Än medh skam en fånge bliffue. {{m|F. Cicil:|80}}<<<{{em|1}}Ach min hiertans käre morkiär {{em|1}}Giffuen edher icke så där. {{em|1}}Mitt hierta motte migh briste, {{em|1}}Då iagh min Härfar bortmiste, {{em|1}}Sorgh kom migh nu åter vpå, {{em|1}}Då min Herre togz migh ifrå, {{em|1}}Sin hals vnder swärdet böja {{em|1}}Moste han, Kungen til nöja. {{em|1}}O dödh o dödh tagh migh och så, {{em|1}}Jagh nu ey lenger leffua må. {{m|Jung:|80}}<<<Min hiertans Morkiär och Syster, Migh ey heller leffua lyster, Men så hielper doch ingen grååt, Wij moste alla skilias åth, J fängelsät wår endalycht Bliffuer, snart warder wårt lijff trycht, Effter thenna sorgh ewigh frögd, Wänthom wij vthi Himmels högd. {{m|F. Chirst:|80}}<<<Ja min hiertans döttrar käre, Hadhe wij ey Gudhz ordz läre,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||hwer}}</noinclude> nup7veqhmvz1lja3tr3co1zudvszl5x 104 226023 658738 2026-09-23T10:20:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658738 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|{{em|1}}Hwar skulle wij doch sökia tröst, {{em|1}}Ach huru ligger migh på bröst, {{em|1}}Fäderneslandet så illa {{em|1}}Ähr vthstadt, hwem kan then willa {{em|1}}Stilla, Gudh see til medh tinne {{em|1}}Nådhe, titt folck haff i minne, {{em|1}}Then wold, orätt och så förtreet, {{em|1}}Som nu skeer vthan all mildheet. {{em|1}}Gudh giff Göstaff Ehrson medhgång {{em|1}}Kunna affwenda thenna twångh. {{m|{{ant|Miles}}}}<<<Jagh sägher ehr i mosten fort Kan inthet lijdha i så stort Talen, i ähren doch fånga Få inthet så myckit bånga. {{m|F. Chir:|80}}<<<{{em|1}}Far wäl Swerige, iagh thz wäl seer, {{em|1}}Hijt då kommer iagh aldrigh meer. {{m|Jungf:|80}}<<<O Swärigies barn som nu här stå, Och wår olycka see vppå, Hempnens doch om i kunnen thet Som all annor öffuerwåld medh. Hempnens thet tyrannen een dagh Vthan all doom, sigh till behagh, Lätt affhugga Swensk blodh så mång, På en lithen stundh icke lång Otalige aff ädel blodh Så och twå Bispar, Herrar godh}}<noinclude> <references/> {{huvud||E|Tree}}</noinclude> 5hqxu3zl7l2ohzkltdp4enij3kbgz3s 104 226024 658739 2026-09-23T10:29:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658739 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Tree Borgmestar aff Stockolms stadh, Fiorton Rådzherrar samma badh Moste alle huffwudh böya För swerdet, Kungen till nöya. O Stockolm Stockolm far nu wäl Wij draga hän een ynkeligh fäl. {{m|{{ant|Miles}}}}<<<{{em|1}}Hör slijka ord the ställa fram, {{em|1}}Går fort heller i sku få skam. {{m|Jung:|80}}<<<Jagh fornimmer wij moste medh {{m|F. Chirst.|80}}<<<Gudh förbarme sigh öffuer thet.}} <section end=A3S2 /> <section begin=A3S3 /> {{c|{{sp|{{ant|{{större|''Actus III. Scena III.''}}}}|0.5}}}} {{c|{{ant|Gustavus.}} {{ant|Tabellarius.}}}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<Jagh täncker hwilket stoort anhangh Kung Christiern har i fremmand land, Keysar Carls syster han äger, Hoos Påfwen och myckit wägher. Een Keysarens syster fagher, Konungen i Wngren haffuer. Then tridie vthi Franckrijke Har Konung {{ant|''Franciscus''}}. Slijke {{ant|''Potentater''}} på sin sijdha, Haffuer Kung Christiern, så wijdha Ähr han medh mångom befryndat. Thet han Swärige til sigh skyndat Haffuer medh tyrannij och list, Wisserlighan Gudh tilseer wist.}}<noinclude> <references/> {{huvud|||När}}</noinclude> lhcarpaahz9vmzqx0cyc2vvnkke935z 104 226025 658740 2026-09-23T11:00:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|<<<När och andra {{ant|Potentater}} Få wehta hans groffua dater, Öffuerwåld, list och tyrannij The styggias honom såsom wij. Therföre iagh strax schriffua wil, Påffwen och andra Herrar til, Om thet omennisklige mordh, Som här uthi Swärie ähr giordh. Aff blodzvthgiuthan vthan skull, Kundhe han aldrigh bliffua full, Andelighe och werldzligh män Sådana wij ey få igän, Haar han som Tyranner plägha Låthit tagas uthaff wägha. Skynder ehr medh breffuen till wägz, Achter hwadh swar ther upå sägz. Mitt wärff i Lybeck vthrätta Skolen i medh breffuet thetta, Wij begärom hielp och bijståndh Vthaff them uthi thenna twångh, Krigzvthrustningh wij behöffua, Få wij hielp, tå sku the pröffua, Wij them redeligh betala, Vthan någhon swijk och fala. Skeep, kruuth, lodh och bössor godha Wij aff them Wänligh förmodha.}}<noinclude> <references/> {{huvud||E ij|Jagh}}</noinclude> moxi5bee06rmm22rbnsswbmb61zyef4 104 226026 658741 2026-09-23T11:38:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|{{m|{{ant|Tabell.}}}}<<<{{em|1}}Jagh far åstadh spar ingen flijt, {{em|1}}Kommer medh swar åter snart hijt, {{m|{{ant|Gustavus.}}}}<<<Nu wil iagh åht Östergöthland Reesa, thet snarast som iagh kan, Ther iagh doch ey lenge bliffuer, Åther migh strax hijt begiffuer.}} <section end=A3S3 /> <section begin=A3S4 /> {{c|{{sp|{{ant|{{större|''Actus III. Scena IV.''}}}}|0.5}}}} {{c|Arffwidh Westgöthe, Erich Flämmingh, {{ant|Gustavus.}}}} {{Dikt|start=open|end=stanza|{{m|A. West.|80}}<<<Gudh skee loff kiäre Herre blijdh J kommen til Ösgöthan nidh. Warer wälkomne så mycke, Gudh giffue ehr altijdh lycke. Jagh låther edher strax förstå, Att nu får några daghar få Medh sexton skeep i Stegborgzskär War Söffringh Norby stälter här. Medh honom slogos wij heel dagh På sidstonne togh sådant lagh, Att Söffringh måtte giffua tapt Hasta til Skepen ändoch knapt. Störste hopen söckte i siön, Söffringh fick några slagh til lön, J hälen aff een hoffman fast, Then honom fölgde medh stoor hast.}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Nådi-}}</noinclude> mx60vk454rucsvylle8ppi5enqj1ea5 104 226027 658742 2026-09-23T11:45:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=follow|{{m|E. Fläm|80}}<<<{{em|1}}Nådighe Herre tilkenna {{em|1}}Giffuer iagh hwadh migh mon henna. {{em|1}}Bären Von Mellen giffuer op {{em|1}}Edher tilhanda Stäkborgz slott. {{em|1}}Troheet han och edher recker, {{em|1}}Edhers Nådh honom ey wräcker, {{em|1}}Thet han förr har warit ehr moot, {{em|1}}Begärer han uthslå hoot. {{em|1}}Junker Thomas i thenna stundh {{em|1}}Fången aff migh i Furasundh {{em|1}}Jagh edher tilhanda förer, {{em|1}}Medh honom hwadh täckes görer, {{em|1}}At wij honom thenna gången {{em|1}}Gick underligh finge fången. {{em|1}}Jtt skeep han ifrån sigh sände {{em|1}}På kunskap, Gudh thet så wände, {{em|1}}Thet samma skeep wij finge fatt, {{em|1}}Låthe thed strax bliffua fulsatt {{em|1}}Medh wårt egit folck, tillbaka {{em|1}}Åth Juthan gå, för then saka {{em|1}}Wille Thomas sitt skeep fägna, {{em|1}}Wänte ther wara sin ägna. {{em|1}}Wij togo honom som en gäst, {{em|1}}Then kommen war i wår aräst. {{em|1}}Medh wår flåta moot the Danskas {{em|1}}Ladhe wij, medh them at hanskas,}}<noinclude> <references/> {{huvud||E ijij|Fin-}}</noinclude> p9dtwohnsgejb5tne6ujscr905g9zih 104 226028 658743 2026-09-23T11:51:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 658743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Fingo them fatt all i sänder, Medh hwadh the hadhe i händher, Allenast then finska Pryssen Stridde moot som han war ryssen, Then wij doch medh eldh vptände Folck och hwadh han bar vpbrände. {{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<Gudh skee loff som altijdh hielper, Fienden wår niderskiälper. Nu will iagh åther tilbaka, Åth Stockolm migh sachta maka, Och honom rätt hårdt bestalla Läggia til medh machten alla, Att driffua Kung Christierns partij Aff landet och aff Stockolms by.}} {{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: III. SC: V.''}}}}|0.5}}}} {{c|Söffringh Norby allena.}} {{Dikt|start=open|end=follow|<<<Till Calmar iagh medh alla macht Nu kommen war uthi then acht Här Göstaffz läger affbräckia, Ock sedhan till Stockolm sträckia Honom ther wälligt giffua baas, Men nu slår iagh på annan kaas. J Danmark står inthet wäl til. Therföre iagh tijt inthet wil. Från Danmarkz Herrar och Rijkzrådh Som ähre tilhopa i dådh,}}<noinclude> <references/> {{huvud|||Haffue}}</noinclude> d56syagyuz1eklx1nefvyinpxay0ce6