Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.21
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/143
104
145812
658760
583395
2026-09-23T17:18:43Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
658760
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|129}}</noinclude>Stradivarius, men ingen Stradivarius skulle uthärda så många
vädervexlingar och strapatser som Blinda Kalles fiol. Den är icke något
bortskämdt barn; gud vete, om den någonsin varit klädd i fodral.
Ingen må tro, att det blott är dansmusik och s. k. slagdängor som
Blinda Kalle spelar. Bekant med hela den klassiska musiken,
medföljer han lika troget den moderna, och han gör rättvisa åt alla
mästare, alla skolor.»
Blinda Kalle uppträdde också med accompagnemang, i början
af ett positiv, men under senare år af en annan blind man, som spelade
fiolonsell. Under de sexton år som förflutit sedan Blinda Kalles
död har ingen honom värdig efterträdare låtit höra af sig.
Gatmusiken har alltid varit älskad af folket och samtidigt
hatad af de rike. Redan 1770 klagar en ondsinnad Anonym i <i>[[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 5#s40|Stockholms
Oordentligheter]]</i> öfver att »en hop trumslagare och pipare hafva
tagit sig före at om Helgedagarne ställa sig på allmänna ställen och
för en liten vedergällning visa sin färdighet på hvar sina
Instrumenter». Författaren anbefaller dem åt polisen, emedan de skrämma
hästar att skena.
I början af detta århundrade anländer positivet till Sverige. Det
var ett lättskött och demokratiskt instrument som höll allmänheten i
kunskap om operans repertoar, och allmänheten visade sin tacksamhet
härför genom att uppmuntra det nya företaget till den grad, att
positivmusiken blef en plåga. Ropet mot den vardt så högt, att det,
år 1843, ger anledning till ett lustspel i 4 akter. (Positivhataren
af Aug. Blanche.)
Aderton hundra femtio sju ingår en ny period i gatmusiken.
Hertiginnans af Östergötland ankomst från Nassau till det nya
fäderneslandet åtföljdes af en invandring af små Nassauer, hvilka
populariserade dragharmonikan (fig. 53). Detta instrument slog genast an och
döfvade för en tid positiven; men de små musikanterna blefvo snart
hemförlofvade af polisen, och positivet blomstrade åter. Dock hade
dragharmonikans tilltalande och rikare harmonier gjort ett varaktigt
intryck på en mängd individer, hvarför instrumentet spred sig såsom
sällskapsförnöjelse öfver hela landet, särskildt bygden, och har nu,
kan man säga, till en stor del utträngt fiolen.
En annan företeelse var ''femtonkonstnären'' (fig. 54). Han
betraktades mera som ett underverk och vann aldrig någon egentlig
popularitet, ty han var mera beundrad och afundad, än han kunde
bli älskad.
{{tre stjärnor}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{sidfot|Gamla Stockholm.||9}}</noinclude>
mgt8a137e0k3767ovij6l1r46zkbbzc
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/144
104
145813
658761
574930
2026-09-23T17:18:56Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
658761
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|130|GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|}}</noinclude>Bland de mest omtyckta af alla gatans föreställningar torde väl
''Marionetterna'' vara. När de kommit till Sverige är osäkert, men
före 1731 hafva de säkert funnits, emedan en kunglig förordning af
det året anbefaller »att Comedianter och Marigenet Spelare Lindantzare
och dylike betala för hwarje gång de agera 6 dr Kmt pr gång
till Rasp- och Spinnhuset». Den som vill söka igenom de gamla
spinnhusböckerna (i Kommersekollegii och Kammarkollegii arkiv) skall finna
namnen på mången numera förgäten marionett-storhet. Under
Gustavianska tidehvarfvet blomstrade de på Djurgården. I Hallmans
ballett »Casper och Dorothea» sjunges i introduktionskören:
<poem>
Så Marjonetters dans på lystna hjertan rår,
Att det förtjust från Skepp och Vofflor går;
</poem>
[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s130 Fig5354.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.6|Fig. 53. Nassauergosse, med dragharmonika.<br>Fig. 54. Femtonkonstnär.
Efter teckningar af G. Wahlbom.]]
antydande dermed marionetternas stora popularitet. Att röra i detta
nöjes historia är detsamma som att gå tillbaka till Rom och
Grekland, och det ämna vi inte på några vilkor göra; vi vilja blott
anmärka, att förlustelsen är urgammal som teatern och att den ännu
för några år sedan var mycket populär på Djurgårdsslätten, då den
så kallade Kasperteatern derstädes egde bestånd. Det är om
stockholmarnes oförgätlige Kasper, Mosi Kasper, vi vilja utbreda oss
något efter de källor som stå oss till buds. ''Kasper-Häusermann'' har
benäget meddelat oss sin sjelfbiografi, och ur densamma torde vi
få meddela följande:
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
3qo053zp5hz4wb73locv8p7t6l3gfsp
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/145
104
145904
658770
574931
2026-09-24T08:16:48Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
658770
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|131}}</noinclude>[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s131 Fig55.jpg|miniatyr|stående=0.8|Fig. 55. Kasper-Häusermann.
Efter fotografi.]]
Häusermann (fig. 55) kom, som harpspelare, till Stockholm första
gången 1856. Kort efter sin ankomst hit bestälde han sig hos en
nu mer afliden bildhuggare vid namn Hartman hufvuden till »Potionell»
eller Kasper-figurer samt erhöll tillåtelse att å alla offentliga
platser och torg i Stockholm få förevisa sin »Potionell»- eller
Kasper-teater. Den första förevisningen egde rum på Riddarhustorget vid
Gustaf Vasas stod. Det var en söndagseftermiddag, och knapt hade
Häusermann börjat låta allmänheten se den glade Kasper, förr än hela
torget var öfverfyldt af menniskor, så att polisen icke utan
ansträngning kunde skaffa fritt utrymme på platsen. Derefter flyttades
Kasper-teatern till Gustaf Adolfs torg, och
der samlade sig ännu mera folk,
hvarpå Häusermann drog till
Hötorget samt vidare till andra öppna
platser i hufvudstaden. Efter ett
treårigt vistande i Ryssland, dit
Häusermann reste redan på hösten
1856, men icke trifdes rätt bra,
återvände han hit och fick då
Djurgården sig anvisad såsom
förevisningsort samt stannade der i
många år.
Hvad Kaspers dramatiska
föreställningar beträffar, måste vi egna
dem några ögonblick, emedan de icke
äro så alldeles betydelselösa som man
kanske föreställer sig. De äro klena,
det är sant, men de äro återljud af
en diktart som en gång var något
sjelfständigt och som i sina
verkningar visat sig ega den
befruktande kraft som allt ursprungligt eger.
I Wien spelade marionett-teatern en stor rol och man eger ännu
periodiska teater-almanackor från 1700-talet, der en särskild
afdelning af kritiken är anslagen åt marionetterna. Under franska
revolutionen (den stora) begagnades marionetterna såsom uttrycksmedel
för opposition, och detta med en frihet som icke var unnad pressen
eller scenen. I norra Tyskland kunde man icke täppa munnen till
på de små trägubbarne, under det andra trästockar predikade
dumheter. Reformationens djupaste dikt, Faust-sagan, går först öfver
dockteatern, och det är från ett af dessa Puppenspiel (först utgifvet
af Simrock 1846) som Gœthe icke blott fick sin impuls, utan rent af<noinclude>
<references/></noinclude>
tg631xqpqfk8f2nmjgpw9dvfip9jg1n
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/146
104
145905
658771
574932
2026-09-24T08:30:58Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
658771
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|132|GATMUSIK OCH FOLKNÖJEN|}}</noinclude>sin idé till Faust. Detta dockspel, som härleder sig från ett under
1600-talet uppfördt drama (hvilket är förloradt), åskådades af Gœthe
i Strassburg 1769 och gifves än i dag i Tyskland. Första aktens
första scen skall gifva ett begrepp om dockspelets och tragediens
förhållande till hvarandra.
{|style="margin: 0 auto;"
| [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s132 Fig56.jpg|miniatyr|Fig. 56. Kasper-teater på Djurgården.]]
| [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s132 Fig57.jpg|miniatyr|stående=1.23|Fig. 57. Kasper-figurer.]]
|}
<i>
{{c|'''(Rum med många folianter).'''}}
'''Faust''' (sitter wid ett bord, på hwilket en bok ligger uppslagen). Så långt har då jag,
Johannnes Faust, kommit med min lärdom, att jag måste rent blygas för mig sjelf!
Öfwerallt skrattar man åt mig; ingen läser mina böcker, alla förakta mig. Jag skulle bra gerna
wilja bli fullkomlig! Derför har jag beslutit informera mig i Negromantien.
'''En Ande''' (med rå basstämma, osynlig). Öfvergif studium theologicum och gå på med
studio negromantico, om du will blifwa lycklig och fullkomlig på jorden.
(Fausts) '''Genius''' (osynlig, i hög diskant). Öfwergif Studium negromanticum och gå
på med Studio theologico.
'''Faust''' (uppspringande från stolen). Underbart! Jag will dock närmare lyssna till de
båda rösterna! Du till höger, hwem är du?
'''Genius''' (osynlig som förut). Din Skyddsande.
'''Faust.''' Ja, himmelens omsorg är dock något wackert! Men du till wenster, hwem är du?
'''Anden''' (osynlig). En utsänd från Plutos rike, hwilken kommer för att göra dig
lycklig och fullkomlig i den öfre werlden.
'''Faust.''' O, huru angenämt klingar icke detta ord “fullkomlig!“ Detta är min enda önskan.
Röst från höger, lemna mig! Och dig från wenster wäljer jag till min blifwande ledsagarinna!
'''Genius''' (som förut). We din arma själ!
'''Anden''' (tillsammans med en mängd röster från helwetet, skrattande). Ha! Ha! Ha! Ha!
</i>
{{tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
6s3vxz3amoaz5j78q6bguev20fd3mgv
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/451
104
176435
658762
538944
2026-09-23T17:40:46Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658762
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||FRENOLOGIEN.|447}}</noinclude>moderligt det än behandlades från statsmakternas sida, samlade sig sålunda likväl
kring Anders Retzius en framstående lärarekrets. I denna krets märktes sådana
män som Carl Johan Ekströmer, 1793—1860, professor i kirurgi och öfverkirurg
vid serafimerlasarettet, Magnus Huss, 1807—1890, föreståndare för den första
ordinarie medicinska klinik i Sverige, öfverläkare vid serafimerlasarettet,
ordförande i sundhetskollegium och generaldirektör, utmärkt lärare och högt ansedd
läkare, bekant för sitt klassiska arbete öfver kronisk alkoholism; Fr. Th. Berg,
1806—1887, öfverläkare vid allmänna barnhuset, som han åter satte i ordning efter
en tid af iråkadt förfall, medicinalråd och chef för statistiska centralbyrån, P. Fr.
Wahlberg m. fl., och under Anders Retzius’ ledning arbetade sig institutet upp till
ett välordnadt och betydelsefullt läroverk, trots det ofta förbittrade motstånd, som
genom Hwassers inflytande från Uppsala universitet sattes mot hvarje framsteg
institutet gjorde. Anders Retzius skulle icke heller få upplefva dess likställighet
med universitetens fakulteter, men då omsider denna likställighet efter Retzius’
död tillerkändes detsamma af statsmakterna, så var grunden till denna framgång
lagd väsentligen genom den höga utveckling, till hvilken Retzius’ och hans
medlärares ihärdiga arbete bragt läroverket. Icke utan skäl har också Anders Retzius’
byst blifvit rest på institutets gård.
<span style="visibility:hidden">{{Ankare|448}}</span>
Jämte sin oaflåtliga verksamhet såsom lärare och vetenskaplig skriftställare
på anatomiens, så väl den patologiska som den mikroskopiska och
komparativa anatomiens område, fann Anders Retzius äfven tid att bearbeta ett fält,
på hvilket hans verksamhet företrädesvis skulle bli banbrytande. Hans arbeten
på etnografiens och särskildt den antropologiska kranioskopiens område äro också
af sådan betydelse, att han kallats “den moderna antropologiens fader”.
Professor Sven Nilsson, 1787—1883, af betydenhet såsom zoolog och
författare till “Skandinaviens fauna”, ett för sin förträffliga stil och sina fängslande
beskrifningar af djurens lif utmärkt arbete, ett verkligt nationalverk, var äfven
en framstående forskare på fornkunskapens område och nedlade i sitt stora arbete
öfver “Skandinaviens ur-invånare” resultatet af sina forskningar. Anders Retzius
hade på allt sätt sökt öka den samling hufvudskallar, af hvilken institutet var i
besittning, och dessutom länge sysselsatt sig med studier öfver hjärnans
utveckling samt hufvudskålens däraf beroende form, då Sven Nilssons undersökningar
öfver nordens fornfolk framkallade frågan, om de kranier, hvilka man funnit i
urgamla grafkamrar, tillhört samma ras som de nuvarande svenskarne eller
lapparnes stam. Detta ämne upptogs nu af Retzius, som sökte utforska hvad som
i hufvudskålens form är typiskt för den stora mängden inom hvarje folk, svenskar
och deras grannar, slaver, tschuder och lappar. Han fann då, att det för kraniets
form mest betecknande draget kunde uttryckas i längdens förhållande till bredden,
hvilket hos svenskarne i medeltal befanns vara som 1000:773, hos slaverna som
1000:888, medan åter tschuders och lappars skallar visade förhållanden, som ligga
mellan dessa båda tal. På dessa förhållanden grundade han ett förslag till
människorasernas naturliga gruppering, och detta förslag väckte genast det största
uppseende. Bidrag och upplysningar kommo från alla håll, och under sina resor
i utlandet samlade Anders Retzius själf nya rön. Han undersökte sålunda
hufvudskålsformen hos Frankrikes och Englands fornfolk och åtskilde iberiernas, de
egentliga kelternas och normannernas kranieformer. “Hos en forngrekisk
hufvudskål fann han den form, som tillhört det östra Europas äldsta inbyggare, skyter<noinclude>
<references/></noinclude>
j45r1k4a0jmw3njwp0yyw63um9japv5
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/452
104
176436
658763
538946
2026-09-23T17:51:04Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658763
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|448|1811-1844.}}</noinclude>och sarmater, och uttalade den tanken, att de egentlige hellenerna aldrig varit
flertalet af Greklands forne invånare; han visade, att Apollo framställdes med dessas,
den högre, förnämligare stammens hufvudform, men Herkules, den råa kraftens
typ, med den lägres.” På detta sätt tillkom läran om hufvudskålens båda former:
den ena lång, oval, “dolikokephalisk”, med betydlig skillnad mellan längd och
bredd, eller i medeltal ett förhållande som 1000:750, med lång nacke; den andra
åter rund eller något fyrkantig, “brakykephalisk”, med en längd, som till bredden
förhåller sig såsom 1000:800 och däröfver, med kort nacke. Till dessa båda
former hos själfva hjärnskålen komma två olikheter hos skallens ansiktsdel, som
kan vara “ortognatisk”, d. v. s. där profilen närmar sig den lodräta linjen, eller
“prognatisk,” med utstående käkar. Den förra ansiktsformen har från äldsta
tider tillhört de ädlaste af människosläktets stammar, den senare varit råhetens
och vildhetens följeslagare; men hvar och en af dessa ansiktets karaktärer kan vara
förenad med den ena eller andra af hjärnskålens båda former, så att fyra grupper
uppstå, hvilka äro fördelade öfver jorden.
Äldre försök till folkslagens indelning hade före Anders Retzius gjorts, bland
andra af Johann Friedrich Blumenbach (1752—1840), högt förtjänt läkare och
naturforskare, professor i Göttingen, hvilken måste betraktas såsom etnologiens
grundläggare och som, intagen af tanken på en enda grundform, sökte i hufvudets
bildning, i ansiktsdragen, hårets beskaffenhet, färgen, språket, allt i förening,
karaktärerna för de raser, han uppställde och som delvis än i dag kvarstå.
Anders
Retzius’ lära var emellertid ett afgjordt framsteg, enär den i stället för de växlande
kännetecken, Blumenbach anlitade, uppställde de varaktigare anatomiskt-fysiologiska karaktärerna. Etnologien har sedan dess gjort betydande framsteg i
enskildheter, ändrat och förbättrat mycket, vidgat sin synkrets och tillägnat sig
nya områden, men följer ännu den ledtråd Anders Retzius gifvit henne.
Anders Retzius’ lära om hufvudskålsformerna skulle emellertid också bidraga
till att vederlägga ett system, som under århundradets början väckte stort
uppseende och förvärfvade sig och ännu bevarar många anhängare samt uppställdes
af den s. k. “frenologiens” grundläggare.
Franz Joseph Gall (1758—1828) sysselsatte sig redan såsom student i Wien
med hjärnans anatomi och framträdde 1796 för första gången med den åsikten, att
hos de särskilda delarne af hjärnan, d. v. s. hos organet för samtliga andliga
funktioner, äfven de olika arterna af förstånds- och känselverksamhet måste vara lokalt
fördelade. Hvarje särskild yttring af den andliga verksamheten, goda och dåliga
drifter, laster och dygder, karaktärsegenskaper, sinnen o. s. v. vore anatomiskt
bundna vid en särskild del af hjärnan, hvilken därigenom erhölle en motsvarande
starkare utbildning. Enligt Gall skulle detta utpräglade framträdande af en
hjärndel göra sig märkbart äfven i hjärnskålens form, och på detta sätt skulle en
möjlighet uppstå att lära känna hvarje individs hufvudegenskaper, genom att
känna på hans hjärnskål. Gall och hans förnämsta apostel Spurzheim, som var en
duktig anatom, uppställde ett helt, tämligen inveckladt system af dylika sinnen och
drifter, hvilka alla skulle gifva sig till känna genom motsvarande höjningar eller
fördjupningar hos hjärnskålen, och denna lära sysselsatte talrika läkare och
lekmän, framför allt i England, där Combe blef en entusiastisk anhängare af
densamma, och i norra Amerika, där man till salu utbjöd skallar, på hvilka de
särskilda sinnenas plats var grafiskt utritad.
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
1croj2x7fywjwu70cs3obbp7f3dekeu
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/453
104
176499
658764
539056
2026-09-23T18:07:41Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658764
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||SAMUEL OWEN.|449}}</noinclude>Det kan icke bestridas, att Galls och Spurzheims läror ha ett visst släkttycke
med de moderna teorierna om hjärnverksamhetens lokalisationer, och måhända
ligger sålunda icke heller en alldeles oriktig tanke till grund för densamma. Men
fördelningen af de olika sinnena, begären och drifterna på den yttre hufvudskålen var
godtycklig och hade ingen motsvarighet i hjärnans former. Det har också med
rätta framhållits, att Gall “började med att uppfinna en hypotes och sedan uppfann
en anatomi för hypotesens skull”. “Med anatomens insikter och naturforskarens
metod” tillintetgjorde emellertid Anders Retzius också den s. k. vetenskapliga
grund, hvarpå frenologien stödde sina satser. Han framhöll sålunda det
obestridliga, men ur frenologiens synpunkt oförklarliga förhållandet, att själsegenskaperna
icke försämras af den hufvudets konstiga ombildning, som är i bruk hos så många
folkslag.
Men äfven på andra områden än anatomiens och etnografiens fann Anders
Retzius’ verksamma ande och lifliga intresse tid och tillfällen att ingripa på ett
ofta särdeles fruktbärande och såval för institutioner som lärjungar välsignelsebringande sätt. Och där hans skarpblick upptäckte, att förbättringar och reformer
kunde införas eller voro behöfliga, uppbjöd han också genast hela sin energi för
att åstadkomma ett bättre och visste att därjämte väcka och sporra äfven andras
intresse.
Inom svenska läkaresällskapet, vetenkapsakademien och landtbruksakademien
var han en mycket verksam och inflytelserik ledamot. Tidskriften “Hygiea”,
som utgifves af svenska läkaresällskapet, kom bland annat till stånd på hans
initiativ; likaså svenska trädgårdsföreningen, som på sin tid bröt banan i Sverige
för trädgårdsodlingen. For den allmänna hygienen hade han ett öppet öga som
få och var en af de första, som arbetade på, att medicinen mer och mer skulle
gripa in i samhällslifvet, verka i stort, göra sunda hygieniska grundsatser gällande
och särskildt i städerna kraftigt ingripa för genomförande af sanitära åtgärder
i byggnader för insläppande af ljus och frisk luft och, till förekommande af
bostädernas öfverbefolkning, verka till förebyggande af folkets fysiska försämring,
af farsoters härjningar och undanrödjande af de orsaker, som framkalla
endemiska sjukdomar. Han yrkade på, att kommunalstyrelserna medgåfve ett upplyst
inflytande åt kunnige läkare, arkitekter, civilingeniörer, hvilka hade insikt i den
medicinska hälsoläran. “Där icke detta äger rum”, sade han, “har icke den
första gryningen för denna viktiga samhällsangelägenhet inträffat, nämligen den
grad af upplysning, genom hvilken man lär, att speciella insikter erfordras i
hvarje sak för att rätt handhafva densamma.” De åsikter Anders Retzius
sålunda förfäktade i kommunal hälsovård funno emellertid på hans tid ännu föga
anklang, och först en dyrköpt erfarenhet af upprepade farsoter, kolerans, tyfoidfeberns och koppornas härjningar, skulle i detta afseende under århundradets
senare del öppna ögonen på så väl hufvudstadens som landsortens myndigheter
för vikten af dessa åsikters tillämpning. Så mycket än i många afseenden
härutinnan åstadkommits, stå vi dock ännu långt ifrån förverkligandet af det mål,
som redan på 1840-talet uppställdes af Anders Retzius.
{{c|{{större|{{*}}|150}}}}
<span style="visibility:hidden">{{Ankare|450}}</span>
På kommunikationsväsendets område tog vårt land under denna tid ett
jättesteg framåt genom ångfartygens införande och Göta kanals byggande.
Ångfartygen gjorde sålunda en fullständig omhvälfning i landets hela trafikväsen, i<noinclude>
<references/>
{{ph|29}}</noinclude>
obpkfahob5v0v0ciz9vxsbq6blu94nd
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/454
104
176500
658765
539057
2026-09-23T18:12:42Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658765
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud|450|1811-1844.}}</noinclude>stort som i smått. Från att man dessförinnan antingen nödgats åka landsvägarne
med en mer eller mindre bekväm skjuts, på den förskräckliga “rapphönan” eller
bondkärran utan fjädrar, om man icke kunde skaffa sig egen vagn, och under en
senare tid med de tunnsådda diligenserna, eller också anförtro sig åt någon
skutskeppare och väders och vinds bevågenhet, började snart regelbundna
ångbåtsturer införas mellan hufvudstaden och landets kuststäder och på de många
insjöarna. I sinom tid skulle äfven roddarbåtarne med dess gamla roddarmadamer,
hvilka upprätthöllo förbindelserna i Stockholms omgifningar, lämna plats för
ångsluparne. Den första ångbåten byggdes emellertid i Sverige af en dit inflyttad
och därstädes bosatt utländing, hvars namn är oupplösligt förknippadt med de
första tillämpningarna af ångkraften i vårt land.
Denne man var Samuel Owen, född 1774 i England af medellösa föräldrar.
Efter en till det nödtorftigaste inskränkt skolundervisning måste han från tio års
ålder sörja för sig själf och fann i Bulton & Watts stora maskinverkstäder
tillfälle att utbilda sin fallenhet för mekaniken. Till Sverige öfverflyttade han på
bedrifvande af Edelcrantz, som 1804 under sin vistelse i England hörde sig om
efter en för ångmaskiners uppsättande lämplig person och hos hvilken Owen
förordades. I sitt adoptivfädernesland utvecklade Samuel Owen därpå under ett
tredjedels århundrade en lika storartad som gagnande verksamhet, och på de
mekaniska verkstäder, han anlade, tillverkades öfver 60 ångmaskiner, 5 valsverk
och mer än 1,000 trösk- och kvarnverk, förutom en myckenhet andra redskap.
Owen hade icke vistats länge i Sverige, innan han insåg, att Fultons nya
uppfinning skulle bli af oberäknelig nytta för ett på vattendrag så rikt land, och redan
i juli 1816 gjorde Owen sitt första försök i denna riktning på Mälaren med en
liten båt af 16 alnars längd och en ångmaskin af 4 hästkrafter. Den första
verkliga passagerarebåt i Sverige var också Owens verk. Denna båt var den ofvan
omtalade “Amphitrite,” och med dess resa till “folkmarknaden” i Västerås år
1818 invigdes ångbåtsfartens tidehvarf i Sverige. Själf byggde Owen sedermera
5 trä- och 2 järnfartyg och tillverkade tillsammans 19 ångfartygsmaskiner. Det
af honom sålunda påbörjade ångfartygsbyggandet gaf snart en sådan utveckling
åt ångbåtsfarten, att redan 1836 funnos 24 ångfartyg med 1,000 hästkrafter, och
dessas antal hade 1860 ökats till 203 med 9,332 hästkrafter och 1870 till 388 med
11,626 hästkrafter.
Owens verksamhet sträckte sig äfven till andra områden, och sålunda har
han förtjänsten af att i Sverige ha infört puddlingsmetoden i järnberedningen.
Owen var emellertid för mycket fallen för experiment för att förtjäna en
förmögenhet, men denna gång glömde Sverige dock icke hvad det var skyldigt en
sådan verksamhet. Redan vid 1828 års riksdag tilldelade ständerna Owen en
lifstidspension af 3,000 rdr rmt och brukssocieteten lade därtill ett belopp af 500
rdr att årligen utgå under Owens och hans hustrus lifstid. Owen var medlem af
Vetenskapsakademien och afled 1854.
Det var naturligt, att Göta kanals fullbordan skulle bli utgångspunkt för en
liflig samfärdsel och i sin mån icke obetydligt bidraga till ångbåtstrafikens
mångfaldigande. Denna anläggning var Baltzar Bogislav von Platens på en gång
storverk och sorgebarn, men har förevigat hans minne såsom ett bevis på hvad en
järnfast vilja förmår uträtta äfven under vidriga omständigheter.
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
776f35bkq43uhgi7xp0y75c3xere5x0
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/455
104
176501
658766
540102
2026-09-23T18:37:44Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658766
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{Tomrad}}
<span style="visibility:hidden">{{Ankare|i451}}</span>
[[File:Franc Jožef ob nastopu vlade.jpg|450px|centrerad|Frans Josef I, Kajsare af Österrike]]
{{c|FRANS JOSEF I, KEJSARE AF ÖSTERRIKE.}}
{{Tomrad}}<noinclude>
<references/></noinclude>
jhautmakra7a8zqtcqghuc7028bhrid
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/456
104
176502
658767
540103
2026-09-23T18:51:42Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658767
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{Tomrad}}
<span style="visibility:hidden">{{Ankare|i452}}</span>
[[File:Hasak - Der Dom zu Köln - Bild 21 Friedrich Wilhelm IV.jpg|450px|centrerad|Frederik Wilhelm IV Konung af Preussen]]
{{c|FREDRIK WILHELM IV, KONUNG AF PREUSSEN.}}
{{Tomrad}}
<span style="visibility:hidden">{{Ankare|453}}</span><noinclude>
<references/></noinclude>
5o51marwo72nni1r2qjlre2rckozrdf
Sida:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu/457
104
176503
658768
539061
2026-09-23T18:55:38Z
Thuresson
20
/* Validerad */
658768
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||PLATEN OCH GÖTA KANAL.|453}}</noinclude>För Platen började nu också dessa riksdagsstrider, under hvilka han dels
hade att försvara sitt verk mot förebråelser, klander och angrepp och dels att
tillkämpa sig de ständigt ökade summor, det stora verket visade sig kräfva för
att bringas till ett lyckligt slut. Att han härvid gjorde sig skyldig till en beklaglig
egenmäktighet och på ett betänkligt sätt sköt öfver målet, hade sin grund i hans
åskådningssätt, att kanalen vore ett lifsvillkor för Sverige, ett åskådningssätt, för
hvilket “en juridisk uppfattning af bolagets förpliktelser icke hade någon
betydelse.” Kanalens fullbordande var, enligt Platens mening, en statens oafvisliga
skyldighet, och de enskilde, som blott kommit staten till hjälp med penningar,
finge staten för den skull icke låta bli lidande.
Ehuru motvilligt, beviljade ständerna de medel, som begärdes för att komma
kanalbolaget till hjälp, och fastställde en plan för ordnandet af dess affärer, men
icke förty skulle kanalarbetet snart åter råka i största fara genom den med
detsamma förknippade kanaldiskonten, “en i sig själf onaturlig förening, som var
Platens eget verk och som genom kanaldiskontens ofullständiga organisation utan
inskränkning af dess låneverksamhet och utan all grundfond måste utsätta själfva
hufvudföretaget för de största vådor.” Varnande röster hade icke saknats, och
kronprinsen själf uttalade sina farhågor. En kris närmade sig också med stora
steg, och då Platen utom diskontovinsten, som han ägde rätt att använda, äfven
låtit diskontobanken försträcka kanalbolaget stora summor därutöfver, hvartill
han icke hade rätt, måste diskontobanken slutligen på hösten 1817 inställa sina
betalningar vid samma tid som detta öde äfven drabbade Göteborgs och Malmö
diskonter. Men då de båda sistnämnda diskonternas obestånd till en stor del
orsakats af ett svikligt och oredligt förfarande från deras styresmäns sida och
ansenliga underslef medverkat till detsamma, träffades Göta kanaldiskonts
direktion icke af dylika förebråelser, och för själfva kanalarbetena, deras ledning och
förvaltning hade den kommitté, som kronprinsen tillsatte för att granska dem,
endast loford. I denna kommittes berättelser heter det sålunda: “Man förvånas
öfver människosnillets uppfinningsförmåga, och man gläder sig att finna, det allt,
som leder till säkerhet och varaktighet i arbetet samt till bekvämlighet och lättnad
vid dess utförande, iakttages med oaflåtlig tillämpning af de genvägar,
erfarenheten ger vid handen, och en ständig forskning på andra länders
fortgående upplysning på samma väg.”
Trots allt detta beröm var den storm, Platen vid riksdagen måste bjuda spetsen,
hård nog. Midt under de svårigheter, den farliga ställningen medförde, höll
han den 9 februari 1819 på riddarhuset ett af sina mest berömda tal, i hvilket han
upptog frågan om Göta kanal och sökte visa, att dennas anläggande icke var ett
''enskildt,'' utan ett ''allmänt'' företag. “Vore icke,” frågade han, “Göta kanal en
grundval för Skandinavien, för dess försvar, själfständighet, trefnad och
förkofran?” Ehuru adeln visserligen förordnade, att talet skulle särskildt tryckas,
framkallade Platens uppfattning, att kanalen vore ett allmänt företag, likväl
mänga motsägelser, och C. H. Anckarsvärd bestred till och med, att kanalen skulle
fortsättas, enär den vore af ingen nytta, medan åter friherre Axel Hierta med
mycken skärpa yttrade, att kanaldiskontens direktion hopskrapat så mycket
penningar, som kunde fås mot låg ränta, och däraf utlånat en del, medan kanalverket
tagit resten och sålunda “tillgripit medel, tillhörande en allmänhet, som icke
anade någon osäkerhet.” Till och med motion om laglig undersökning väcktes,<noinclude>
<references/></noinclude>
ozd4r7x0panhzrjtltt13gmkbrf7wp8
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/63
104
220933
658759
650297
2026-09-23T16:57:17Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
658759
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|Julii}}</noinclude>{{Inre marginalnot|22.}} <u>Söndag.</u> Strömoln men mot afton
litet duggrägn. Förmiddagen var
jag i Gubbhus kyrkan där Herr
Comministern Rolén Predikade
och gjordes i alla Stadens kyrkor
tacksägelse för Kronprinsessans
återvundna hälsa, hvarföre alla
slags folk som kunde komma
in i Storkyrckan voro där då
de Kungl: Personerna skulle vara
där vid Te Deums afsjungande
och de 4 gånger 128 kanonskottens
lossande — dem jag eij hörde.
Capitaine Moltzer var vid
Engby — hade där 2 Slotterkarlar att
tillika med Grönberg slå gräset
— och Dess betjent — att hoppa och se
på huru andra arbetade.
Eftermiddagen gingo Mamsell
jag och Boberg dit — då kom rägn
och sedan kommo alla hit att få
mat om aftonen.
Kyrckovagtaren Jansson var här
den jag vidtalade, att dess Dotter
i höst skall komma till mig i tjenst.
{{Inre marginalnot|23.}} <u>Måndag.</u> Hela dagen vackert väder
och nu fick jag 4. famnar ett mått
Björkved små pinnaktig och 14.
famnar Tall- och Granved från
min Bror Arendator.
Glasmästaren Grek var här att
laga Bänk eller Drifkurs fönster
och aldeles göra nytt för
mangellboden med mera för 3.½. RDr.
Jag varpade och upsatte en bandväf
med rägnboge färger, ärnad till ett
skärp åt den lika randade
klädningen således 200 ändar bred, få
se huru jag den kan fulborda ty det
går svårt med det fina och lösa
bomulsgarnet som eij håller stort.
Capitaine Moltzer var åter vid
Engby och åt här aftonmåltid.
Mamsell fick mot aftonen besök af
en fru och Dess dotter — Hon tyckte eij
därom, jag var eij ute utan lät fägna
dem med ett glas rödt vin.
Pigorna voro med i Källaren och om
eftermiddagen en stund vid Engby att
räfsa — alt påkostande för dem.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
4vx0x0iwhjya2aglsaq4endbup73peh
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/43
104
226025
658751
658740
2026-09-23T12:23:49Z
PWidergren
11678
658751
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=stanza|<<<När och andra {{ant|Potentater}}
Få wehta hans groffua dater,
Öffuerwåld, list och tyrannij
The styggias honom såsom wij.
Therföre iagh strax schriffua wil,
Påffwen och andra Herrar til,
Om thet omennisklige mordh,
Som här uthi Swärie ähr giordh.
Aff blodzvthgiuthan vthan skull,
Kundhe han aldrigh bliffua full,
Andelighe och werldzligh män
Sådana wij ey få igän,
Haar han som Tyranner plägha
Låthit tagas uthaff wägha.
Skynder ehr medh breffuen till wägz,
Achter hwadh swar ther upå sägz.
Mitt wärff i Lybeck vthrätta
Skolen i medh breffuet thetta,
Wij begärom hielp och bijståndh
Vthaff them uthi thenna twångh,
Krigzvthrustningh wij behöffua,
Få wij hielp, tå sku the pröffua,
Wij them redeligh betala,
Vthan någhon swijk och fala.
Skeep, kruuth, lodh och bössor godha
Wij aff them Wänligh förmodha.}}<noinclude>
<references/>
{{huvud||E ij|Jagh}}</noinclude>
qpzxifek8p95bnstuy0pwo8o7ixigl4
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/44
104
226026
658750
658741
2026-09-23T12:23:31Z
PWidergren
11678
658750
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|{{m|{{ant|Tabell.}}}}<<<{{em|1}}Jagh far åstadh spar ingen flijt,
{{em|1}}Kommer medh swar åter snart hijt,
{{m|{{ant|Gustavus.}}}}<<<Nu wil iagh åht Östergöthland
Reesa, thet snarast som iagh kan,
Ther iagh doch ey lenge bliffuer,
Åther migh strax hijt begiffuer.}}
<section end=A3S3 />
<section begin=A3S4 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''Actus III. Scena IV.''}}}}|0.5}}}}
{{c|Arffwidh Westgöthe, Erich Flämmingh, {{ant|Gustavus.}}}}
{{Dikt|start=open|end=stanza|{{m|A. West.|80}}<<<Gudh skee loff kiäre Herre blijdh
J kommen til Ösgöthan nidh.
Warer wälkomne så mycke,
Gudh giffue ehr altijdh lycke.
Jagh låther edher strax förstå,
Att nu får några daghar få
Medh sexton skeep i Stegborgzskär
War Söffringh Norby stälter här.
Medh honom slogos wij heel dagh
På sidstonne togh sådant lagh,
Att Söffringh måtte giffua tapt
Hasta til Skepen ändoch knapt.
Störste hopen söckte i siön,
Söffringh fick några slagh til lön,
J hälen aff een hoffman fast,
Then honom fölgde medh stoor hast.}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||Nådi-}}</noinclude>
8knifdtftlxl1q8s7fhh3k1xtj7ftza
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/46
104
226028
658753
658743
2026-09-23T12:26:45Z
PWidergren
11678
658753
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|{{em|1}}Fingo them fatt all i sänder,
{{em|1}}Medh hwadh the hadhe i händher,
{{em|1}}Allenast then finska Pryssen
{{em|1}}Stridde moot som han war ryssen,
{{em|1}}Then wij doch medh eldh vptände
{{em|1}}Folck och hwadh han bar vpbrände.
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<Gudh skee loff som altijdh hielper,
Fienden wår niderskiälper.
Nu will iagh åther tilbaka,
Åth Stockolm migh sachta maka,
Och honom rätt hårdt bestalla
Läggia til medh machten alla,
Att driffua Kung Christierns partij
Aff landet och aff Stockolms by.}}
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: III. SC: V.''}}}}|0.5}}}}
{{c|Söffringh Norby allena.}}
{{Dikt|start=open|end=follow|<<<Till Calmar iagh medh alla macht
Nu kommen war uthi then acht
Här Göstaffz läger affbräckia,
Ock sedhan till Stockolm sträckia
Honom ther wälligt giffua baas,
Men nu slår iagh på annan kaas.
J Danmark står inthet wäl til.
Therföre iagh tijt inthet wil.
Från Danmarkz Herrar och Rijkzrådh
Som ähre tilhopa i dådh,}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||Haffue}}</noinclude>
tk7kzh63ou3k4l3ajlxthisrvfm37kv
658754
658753
2026-09-23T12:27:53Z
PWidergren
11678
658754
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|{{em|1}}Fingo them fatt all i sänder,
{{em|1}}Medh hwadh the hadhe i händher,
{{em|1}}Allenast then finska Pryssen
{{em|1}}Stridde moot som han war ryssen,
{{em|1}}Then wij doch medh eldh vptände
{{em|1}}Folck och hwadh han bar vpbrände.
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<Gudh skee loff som altijdh hielper,
Fienden wår niderskiälper.
Nu will iagh åther tilbaka,
Åth Stockolm migh sachta maka,
Och honom rätt hårdt bestalla
Läggia til medh machten alla,
Att driffua Kung Christierns partij
Aff landet och aff Stockolms by.}}
<section end=A3S4 />
<section begin=A3S5 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''ACT: III. SC: V.''}}}}|0.5}}}}
{{c|Söffringh Norby allena.}}
{{Dikt|start=open|end=follow|<<<Till Calmar iagh medh alla macht
Nu kommen war uthi then acht
Här Göstaffz läger affbräckia,
Ock sedhan till Stockolm sträckia
Honom ther wälligt giffua baas,
Men nu slår iagh på annan kaas.
J Danmark står inthet wäl til.
Therföre iagh tijt inthet wil.
Från Danmarkz Herrar och Rijkzrådh
Som ähre tilhopa i dådh,}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||Haffue}}</noinclude>
elh4ypmtwus6ibn8k6mxb79i21k4irr
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/47
104
226029
658744
2026-09-23T12:07:29Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658744
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|<<<Haffuer iagh fått tiende san,
Att Kung Cristiern som en tyran,
Ther inne begynner slachta
Och mörda, migh will iagh wachta.
Aldrigh ingen Kung Christiern troor
Vthan Segred trullkonan stoor,
Och Dybika hennes dotter
Medh hwilka han kokar botter.
Them skall man hoos honom finna,
Dybika ähr hans bolinna.
Åth Gotland wil iagh migh giffua,
Een siöröffuare ther bliffua.
Wisby sloht ähr fast och wäll bygdt,
Thär kan iagh wara rätt så trygdt
Får iagh ther kring om migh skantza
Lybeska, Swenska, och Danska,
Hwart the segla wil iagh röffua,
Thetta ähr migh godt at pröffua.
The som i östersiön näringh
Sökia, och sijna förtäringh,
Theras godz iagh til migh wänder
Engelska wäll som Hållender.}}
<section end=A3S5 />
<section begin=A3S6 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''Actus'' III. ''Scena'' VI.}}}}|0.5}}}}
{{c|{{ant|Gustavus}} allena.}}
{{Dikt|start=open|end=follow|<<<Förwisso iagh nu förnimmer,
At then tyrannij begynner}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||Öff-}}</noinclude>
jvx6rq8qlgl5du3fkzy6epcnnuxtvyk
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/48
104
226030
658745
2026-09-23T12:10:25Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658745
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|<<<Öffua, kan sigh aldrigh mätta.
Eller aff thet onda rätta.
Men at Gudh tyranner lijdher
Och medh straffet något bijdher,
Thet skal ingen vndra vppå
På sidstonne the wist straff få,
Kung Christiern myckit öffuerwåld
J Swerige vthan återhåld
Giorde, vthgiöth oskyldigt blodh.
J Danmarck och ey lenge stodh,
För än han begynte låta
Så at en steen moste gråta.
Säyia wiste gammal och ung,
The hadhe fått en grymman Kung.
Men nu haar Gudh then tyrannen
Driffuitt vth aff bådhe Lannen.
Mildhe Gudh iagh nu tackar tigh
Som migh aff nådhe underligh
Hulpit haar aff mångh farligheet,
Jagh thet fast bekänner ock weet,
Gudh sielff haffuer wärcket driffuit,
Och fäderneslandet giffuit
Effter rijset Stilheet och roo,
Säkre wij nu i Swärige boo,
Fruchte tyrannens arge fundh
Jnthet, hans partij sammelundh.
Wij haffuom all slott och fäste}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||igen-}}</noinclude>
1ugts52fh5fqrtaljonwkxc4kdkzfmf
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/49
104
226031
658746
2026-09-23T12:16:04Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658746
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|<<<Jgenfått, thet ähr wårt bäste,
Slott och städher män så godhe
Ähre förtrod, wij förmodhe
The skola sigh förhålla wäl,
Som them bör medh förnufft och skäl.
Bären von Mellen Calmar slått
Och stadh i antwardningh har fått.
När Söffring Norby thär från drogh
Han thet medh stadhen til sigh togh
Endoch iagh för Stockolm länge
Legat haffuer, en stoor mänge
Folck bortwist, the Danske mere
Ja ähn mång tusende flere,
Och haffua lijkwäl most rummit,
Slott och städher haa wij wunnit.
Een herredagh ähr bewiliat
Och aff alle ständer giliat
J Strengnäs {{ant|''Junij''}} then fiärde
Tijt giffuer iagh migh på färde.
Gudh låthe altingh wäl tillgå
Godh rådh och anslagh finnas på.}}
<section end=A3S6 />
<section begin=A4S1 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''{{ant|Actus}} IV. {{ant|Scena}} I.''}}}}|0.5}}}}
{{c|{{ant|D. Johannes Legatus Papæ}}, Her Göstaff, Ständerne.}}
{{Dikt|start=open|end=follow|{{m|{{ant|D. Johan:}}}}<<<Wyrdigste Bispar, Wälborne
Herrar, Edle och eedsworne,
Wällärde, Wälachtade män}}<noinclude>
<references/>
{{huvud||F|Jagh}}</noinclude>
q7jhwym7y9mlltd5lcaltub5eh6c1hm
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1
0
226032
658747
2026-09-23T12:18:34Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 5|Actus II Scena V]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Actus III Scena I]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=37 to=39 fromsection=A3S1 tosection=A3S1 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658747
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 2 Scena 5|Actus II Scena V]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Actus III Scena I]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=37 to=39 fromsection=A3S1 tosection=A3S1 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
i1fmjble6jhyjuozr6nkpc1c5652aft
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2
0
226033
658748
2026-09-23T12:20:38Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Actus III Scena 1]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=39 to=42 fromsection=A3S2 tosection=A3S2 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658748
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 1|Actus III Scena 1]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=39 to=42 fromsection=A3S2 tosection=A3S2 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
3j04r7hdh9zn4wn43y2wzmlcyrw6st9
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3
0
226034
658749
2026-09-23T12:22:20Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=42 to=44 fromsection=A3S3 tosection=A3S3 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658749
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 2|Actus III Scena II]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=42 to=44 fromsection=A3S3 tosection=A3S3 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
q4f4hzls38pvxpivm9mbcqtej2ssdrb
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4
0
226035
658752
2026-09-23T12:26:03Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=44 to=46 fromsection=A3S4 tosection=A3S4 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658752
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 3|Actus III Scena III]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=44 to=46 fromsection=A3S4 tosection=A3S4 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
7u5ca3jok034s2a9b53izn0zg6m20ii
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5
0
226036
658755
2026-09-23T12:29:56Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Actus III Scena VI]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=46 to=47 fromsection=A3S5 tosection=A3S5 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658755
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 4|Actus III Scena IV]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Actus III Scena VI]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=46 to=47 fromsection=A3S5 tosection=A3S5 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
jey7qb13a8eiq7iu34sq0r4atdl26d4
En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6
0
226037
658756
2026-09-23T12:35:51Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '<div style="max-width:75%; margin:auto;"> {{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Actus III Scena VI]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Actus IV Scena I]]}} <pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=47 to=59 fromsection=A3S6 tosection=A3S6 /> </div> [[Kategori:En Lustigh Comoedia]]'
658756
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Actus III Scena VI]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Actus IV Scena I]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=47 to=59 fromsection=A3S6 tosection=A3S6 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
k8ufm0ocbk04c4ibuxxk5n4pvqfr83r
658757
658756
2026-09-23T12:36:16Z
PWidergren
11678
658757
wikitext
text/x-wiki
<div style="max-width:75%; margin:auto;">
{{Titel|En Lustigh Comoedia (1622)|Andreas Johannis Prytz|förra=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 5|Actus III Scena V]]|undertitel=[[En Lustigh Comoedia/Actus 3 Scena 6|Actus III Scena VI]]|nästa=[[En Lustigh Comoedia/Actus 4 Scena 1|Actus IV Scena I]]}}
<pages index="En Lustigh Comoedia-1622.djvu" from=47 to=49 fromsection=A3S6 tosection=A3S6 />
</div>
[[Kategori:En Lustigh Comoedia]]
6x1ml5ano7c2lw62uwb3yjgijahqb73
Kategori:En Lustigh Comoedia
14
226038
658758
2026-09-23T12:38:09Z
PWidergren
11678
Skapade sidan med '[[Kategori:Andreas Johannis Prytz]] [[Kategori:Pjäser]]'
658758
wikitext
text/x-wiki
[[Kategori:Andreas Johannis Prytz]]
[[Kategori:Pjäser]]
3svrv3apx2cbzaqkyg9hihkdwj86bbh
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/202
104
226039
658769
2026-09-23T19:43:15Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
658769
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|164|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>störningar, som ifrå then tiden gådt öfwer
Skara-stad nemligen år 1611, tå the Danske,
som härjade landet, satte therpå eld, och år
1719 {{ant|d. 23 Aug.}} tå en hastig wådeld på några
timars tid förtärde alt hwad förtäras kunde;
hafwa så i sielfwa grunden förderfwat thenna
staden och ändrat thes planta eller grund och
förra belägenhet, at nu icke thet ringaste tekn
är qwar at se efter, eller någor kan säga med
någon wisshet, hwar belägne warit the
{{ant|Capell}}- och {{ant|Præbende}} hus, som tillika med thetta
<b>Gråbrödra-kloster</b>, mitt in vti eller wid
staden warit af sten vpmurade. Ibland thetta
klostrets Abboter war, vti K. <b>MAGNI
Smeks</b> eller hans Sons K. <b>ERIK
Månssons</b> tid, en wid namn <b>Algothus</b>, om
hwilkens dygder och helighet <b>Johannes
Vastovius</b> vti sin {{ant|Vite Aquiloniâ}} på sitt sett sig
vtlåter, at han motte synas icke vthan skiäl räkna
honom ibland Swea- och Götharikets helgon.
{{ant|III.}} <b>HELG-ANDS Hus</b>, {{ant|Domus Sp.
Sancti,}} eller <b>Hospital</b>, hafwer warit i thenna
stad och wid thenna Domkyrko, såsom wid
nästan alla the andra Biskopssäten i riket. Icke
är thet sanningen olikt, at thet blefwit anlagdt
strax som Biskoparna kommo til at blifwa
boende vti eller wid thenna staden vti tolfte {{ant|seculo}}.
Om thet ifrå thes början warit belägit wäster
vtom staden, ther Hospitalet än i dag är, kan
man icke wisst säga; icke heller, hwad ägor och
inkomster thet fordom årligen haft. Vthan<noinclude>
{{huvud|||twifwel}}
<references/></noinclude>
lsg3tjcjg3nc2d81hlnyc5jlj01ip0k
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/50
104
226040
658772
2026-09-24T10:19:04Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658772
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|<<<Jagh repeterar nu igän
Någott aff then ''{{ant|Oration}}'',
I godh acht och ''{{ant|Opinion}}'',
Som Mester Knut Wällärde man
Domprosten på Latijn stält fram
Haffuer kostelighen och wäl,
Betäncker edher medh godh skäl.
Swerige är Konunga Rijke,
Man finner ey monga slijka.
Een Konung oss haffua tiänar.
Then Gudh och lyckan förlänar.
Men effter wij wette hwadh mon
Genom Her Giöstaff Erichson
Gudh nådigast oss haffuer giordt,
Thet i fremmande land är spordt.
Så bedher iagh låther ey aff
För än Her Giöstaff til behagh
Giffuer swar, at han wil wara
Wår Konung, och oss förswara.
Om fädherneslandet haa nijt,
At thet ey ryckes hijt och tiit.
Then dyre man Gudz helige,
Påfwen i Rom then Wyrdige
Fadren, weet iagh wäl behaga
Hwadh wij här i saken laga.
Jagh ähr hans ''{{ant|Legaat}}'' i thet seen,
Wij och förnimme vthanmeen}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||War-}}</noinclude>
n2isdoyp099q8a518hklf50ppvkmbmz
658776
658772
2026-09-24T10:47:44Z
PWidergren
11678
658776
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|<<<Jagh {{ant|''repeterar''}} nu igän
Någott aff then {{ant|''Oration''}},
I godh acht och {{ant|''Opinion''}},
Som Mester Knut Wällärde man
Domprosten på Latijn stält fram
Haffuer kostelighen och wäl,
Betäncker edher medh godh skäl.
Swerige är Konunga Rijke,
Man finner ey monga slijka.
Een Konung oss haffua tiänar.
Then Gudh och lyckan förlänar.
Men effter wij wette hwadh mon
Genom Her Giöstaff Erichson
Gudh nådigast oss haffuer giordt,
Thet i fremmande land är spordt.
Så bedher iagh låther ey aff
För än Her Giöstaff til behagh
Giffuer swar, at han wil wara
Wår Konung, och oss förswara.
Om fädherneslandet haa nijt,
At thet ey ryckes hijt och tiit.
Then dyre man Gudz helige,
Påfwen i Rom then Wyrdige
Fadren, weet iagh wäl behaga
Hwadh wij här i saken laga.
Jagh ähr hans ''{{ant|Legaat}}'' i thet seen,
Wij och förnimme vthanmeen}}<noinclude>
<references/>
{{huvud|||War-}}</noinclude>
hg46zbnjakakmaekza45z88r28lbl5g
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/51
104
226041
658773
2026-09-24T10:23:59Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658773
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=stanza|Aff konungzligh stemma och blodh
Ähr Herr Göstaff then Herre godh,
Til at regera folck och land
Haffuer han högdt weet och förstånd.
Wälborne Herre Her Göstaff
Medh allo flijt då bedher iagh,
Loffuer edher wilia bliffua
Swärigies Konung, til fridz giffua
Swärigies rijkes ständer ey sigh
För ähn i thet loffua gunstligh.
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<{{em|1}}Edher allom för then ähran
{{em|1}}Store, och wälment begäran
{{em|1}}Tacker iagh, men thenna byrda
{{em|1}}Tager aldrigh an, then wyrda
{{em|1}}Bör migh altijdh, hwem i annan
{{em|1}}Här til vthwälien tilsamman.
{{m|Ständ:|80}}<<<Nådigste Herre doch wår bön
Hörer och wänter aff Gudh lön.
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<{{em|1}}Hwij skulle iagh thetta giöra
{{em|1}}Och migh sielff i tunga föra.
{{em|1}}Aff tungt arbethe och mödha
{{em|1}}Ähr iagh trött, elliest min födha
{{em|1}}Kan iagh wäll få, thet ähr swårt kall
{{em|1}}Sittia på een så höghan pall.
{{em|1}}Lydno och hulskap medh min edh
{{em|1}}Swär iagh, hwem elliest will taa wed.}}<noinclude>
<references/>
{{huvud||F ij|J hvil-}}</noinclude>
azk9oehiniu2fvfawim4ina3od5dep4
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/52
104
226042
658774
2026-09-24T10:40:07Z
PWidergren
11678
/* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '{{Dikt|start=stanza|end=close|{{m|Ständ|80}}<<<Herre anseer doch then fara J hwilken wij måste wara, Om i wår begäran affslå, Wij ingen annan falla på {{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<{{em|1}}Jagh bedher i migh förskona {{em|1}}Medh Swärjigies riikes Crona. {{em|1}}Een annan iagh then unna wil, {{em|1}}Och wil inthet gierna här til. {{em|1}}Men hwad hielper, thz Gudh förseer {{em|1}}Som man minst täncker thet tå skeer. {{em|1}}Wil iagh förtenskul antagha {{e...
658774
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="1" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|{{m|Ständ|80}}<<<Herre anseer doch then fara
J hwilken wij måste wara,
Om i wår begäran affslå,
Wij ingen annan falla på
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<{{em|1}}Jagh bedher i migh förskona
{{em|1}}Medh Swärjigies riikes Crona.
{{em|1}}Een annan iagh then unna wil,
{{em|1}}Och wil inthet gierna här til.
{{em|1}}Men hwad hielper, thz Gudh förseer
{{em|1}}Som man minst täncker thet tå skeer.
{{em|1}}Wil iagh förtenskul antagha
{{em|1}}Regementet, all ting lagha
{{em|1}}Som iag i Gudz thēs högstes nampn,
{{em|1}}Effter mitt bäste förstånd kan.
{{em|1}}Gudz ähra sökia först, thernäst
{{em|1}}Gemeene bäste aldramäst.
{{m|Ständ|80}}<<<Wij tilsäye hulskap och troo
Wågom för edher lijff och bloo.
{{m|{{ant|Legatus.}}}}<<<Thetta möte wij doch ände,
Gudh alt til thet bästa wände.}}
<section end=A4S1 />
<section begin=A4S2 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|{{ant|''Actus''}} IV. {{ant|''Scena''}} II.}}}}|0.5}}}}
{{c|{{ant|Rustici}} Hägge, Rolle.}}
{| style="margin-left:0; width:75%;"
|-
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||Wällkummin heem från herredaā granne,
|-
| style="vertical-align: text-top;|{{m|Rolle.|80}}|| Segne heder Gudh
|-
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||style="padding-left:2em;"|Käre huru ha hä godt til på härredaā.
|-
| style="vertical-align: text-top;|{{m|Rolle.|80}}|| Omyckit wällogt hä, Her Gusta Ehrson bleff korad til at bli wår Kunung<noinclude>
{{nopt}}
|}
<references/></noinclude>
qlb1d68c5czhh99ycbs5znk7vjedkoc
658775
658774
2026-09-24T10:40:32Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658775
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=close|{{m|Ständ|80}}<<<Herre anseer doch then fara
J hwilken wij måste wara,
Om i wår begäran affslå,
Wij ingen annan falla på
{{m|{{ant|Gustavus}}}}<<<{{em|1}}Jagh bedher i migh förskona
{{em|1}}Medh Swärjigies riikes Crona.
{{em|1}}Een annan iagh then unna wil,
{{em|1}}Och wil inthet gierna här til.
{{em|1}}Men hwad hielper, thz Gudh förseer
{{em|1}}Som man minst täncker thet tå skeer.
{{em|1}}Wil iagh förtenskul antagha
{{em|1}}Regementet, all ting lagha
{{em|1}}Som iag i Gudz thēs högstes nampn,
{{em|1}}Effter mitt bäste förstånd kan.
{{em|1}}Gudz ähra sökia först, thernäst
{{em|1}}Gemeene bäste aldramäst.
{{m|Ständ|80}}<<<Wij tilsäye hulskap och troo
Wågom för edher lijff och bloo.
{{m|{{ant|Legatus.}}}}<<<Thetta möte wij doch ände,
Gudh alt til thet bästa wände.}}
<section end=A4S1 />
<section begin=A4S2 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|{{ant|''Actus''}} IV. {{ant|''Scena''}} II.}}}}|0.5}}}}
{{c|{{ant|Rustici}} Hägge, Rolle.}}
{| style="margin-left:0; width:75%;"
|-
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||Wällkummin heem från herredaā granne,
|-
| style="vertical-align: text-top;|{{m|Rolle.|80}}|| Segne heder Gudh
|-
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||style="padding-left:2em;"|Käre huru ha hä godt til på härredaā.
|-
| style="vertical-align: text-top;|{{m|Rolle.|80}}|| Omyckit wällogt hä, Her Gusta Ehrson bleff korad til at bli wår Kunung<noinclude>
{{nopt}}
|}
<references/></noinclude>
rshv71gtmxli1z8epr5vk42ts5bdd2h
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/53
104
226043
658777
2026-09-24T10:50:47Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658777
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{| style="margin-left:0; width:75%;"
|-</noinclude>{{nopt}}
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||style="padding-left:2em;"|Gudh gee han wille blij en godh wälluger och fraker Kunung.
|-
| style="vertical-align: text-top;|{{m|Rolle.|80}}||Joo fullar har han så loffuat, iagh kan inthet annat troo ähn han skal hållatt, han ähr rätt een wälluger Herre seer så fromt uth, han seer inthet så grymt uth sō Kung Christiern.
|-
| style="vertical-align: text-top; |{{m|Hägge.|80}} ||style="padding-left:2em;"|Ja, wij må säya hädh. wij finge Kunung när wij finge Kung Christiern etc.
|}
<section end=A4S2 />
<section begin=A4S3 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''{{ant|Actus}} IV. {{ant|Scena}} III.''}}}}|0.5}}}}
{{c|Bären von Möllen allena.}}
{{Dikt|start=open|end=follow|<<<Huru skall iagh mijn saak anslå,
At iagh nu medh migh bliffua må.
Then en gångh ond rådh begynner,
Han gör sigh sielff stort bekymmer.
När iagh war skickat til Gothlandh,
Medh macht aff Söffring Norbys hand
Thet tagha, i förstonne rätt
Jagh migh stälte på alla sätt,
Strax effter til Söffring migh gaff
Giorde alt effter hans behagh.
Drogh man in och bleff hans fadder
Drack migh wäl druckin och ladder.
Så låha all Sommaren om
}}<noinclude>
<references/>
{{huvud||F iij|Tyck-}}</noinclude>
3xvvmg7u9ry56s6i91so0ctalcgnhtl
Sida:En Lustigh Comoedia-1622.djvu/54
104
226044
658778
2026-09-24T11:31:24Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
658778
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|<<<Tyckte migh wara een stoor mon.
När iagh til Calmar åter heem
Jgen kom medh skam, war ey seen
Migh här bekräffta medh all macht,
Medh Bönderne strax giöra pacht,
Som iagh i förläning hadhe
Vthaff Her Göstaff, och sadhe
The wore migh giffne egna,
Så begynte the migh fägna.
Nu seer iagh thet inthet gälla,
Therföre då wil iagh fälla
Min bogh på een annor koosa,
Fast ähn alla thet ey roosa.
Medh hustru och barn fortdragha
Åht Tyskland, och medh migh tagha
Guld, sölff, peningar och smycke,
Hwadh iagh har all godhe stycke.
Så migh sädhan huru thet kan,
Jagh weet thet taar någorstädz lan.
The iagh här på slåtet har satt
Förra ähn the sigh giffua fatt,
För weet iagh the från sigh stötha
Herr Göstaff medh lodh, kruth mötha.}}
<section end=A4S3 />
<section begin=A4S4 />
{{c|{{sp|{{ant|{{större|''{{ant|Actus}} IV. {{ant|Scena}} 4.''}}}}|0.5}}}}
{{c|H. Göst. M. Lars {{ant|Cancellarius.}}}}
{{Dikt|start=open|end=follow|{{m|H. Göstaff|80}}<<<{{em|1}}Her Cantzler migh til hiertat går,
{{em|1}}Thet myckla fålcket såsom får}}<noinclude>
<references/></noinclude>
ppvfxz34ip0gf5e8qc3ilhga92ier61