Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.22 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 146236 659195 575005 2026-10-04T08:19:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659195 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|194|FARSOTER|}}</noinclude>dansösen», med hr N. W. Almlöf och mamsell Högqvist i titelrollerna, samt »Den döfve» uppfördes. Åskådarne voro likväl ej många. Med början af Oktober kunde farsoten anses öfvervunnen. Lugnet och förtröstan återvände. Söndagen den 12 Oktober var en allmän glädjedag. Vädret var utmärkt vackert, och en mängd menniskor lustvandrade på Norrbro och i Karl den trettondes torg. Ingen hade dött i kolera under det senaste dygnet. Alla sågo glada ut. På aftonen gick man till kungl. teatern och såg »Hedvig eller Banditbruden» samt »Kalifen i Bagdad». Af farsoten hade 7,895 personer angripits, och bland dem 3,277 aflidit. Koleran har sedan dess hemsökt Stockholm, men icke så svårt som första gången, och ehuru dödsprocenten var större år 1853, enär då af 4,819 insjuknade 2,852 afledo, var tillståndet i hufvudstaden likväl i alla afseenden bättre än år 1834. {{tre stjärnor}} Att sjukdomar ofta rasade i gamla Stockholm, liksom i alla gamla städer, kan icke förvåna oss, då vi veta huru dessa städer voro bygda och huru det stod till med renligheten inom och utom hus. Frågan gälde icke att bo rymligt och beqvämt, med tillgång till så mycken frisk luft som möjligt, utan att tränga sig till samman vid smala gator och ännu smalare gränder och från bostäderne utestänga både luft och ljus; att sällan bortföra orenligheten, utan låta den hopa sig på de små gårdarne och längs gatorna; att begrafva de döda ej blott på de inom staden liggande kyrkogårdarne, utan till och med inne i kyrkorna, från hvilka en förskräcklig likstank vanligtvis spred sig i trakten. Hvad trängseln, orenligheten och liklukten icke förmådde förstöra, det förderfvades ofta af det dåliga dricksvattnet, hemtadt ur brunnar som förpestades af smutshögarne och begrafningsplatserne. Om gamla Stockholm inom sig bar månget sjukdomsfrö, hade det deremot icke många medel till sjukdomars botande. Hvar skulle man söka hjelp? Hvarken läkare eller läkemedel funnos här i medeltiden att tillgå, och af <i>Peder Månssons</i> skildring (i hans <i>Stridskonst och Stridslag</i>), sådan den af G. O. Hylten-Cavallius återgifvis i första delen af Svenska Fornskriftsällskapets Samlingar, ser man huru det stod till ännu i början af 1500-talet. När någon allvarligt insjuknade, tänkte man icke på annat än den stundande begrafningen. Skulle<noinclude> <references/></noinclude> j6po3tt5f6nuvfxv6z6u5s0ew7fdmtg 104 146237 659196 575006 2026-10-04T08:25:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659196 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||FARSOTER|195}}</noinclude>något kunna uppehålla lifvet, vore det böner och offer till helgonen eller andra »signerier». Peder Månsson skref: <poem> Läkedoms Doctor är ingen i thet riketh, Swa äter hwar sin math illa i spikith, Ej heller Chirurgus som studerat haffwer Wtan Äfwentyrera som frästa hwat lagh thet tagher. </poem> Och så fortfor det långt in på femtonhundratalet samt till och med intill århundradets slut. Visserligen omtalas i medlet af århundradet en och annan läkare, men de tyckas dock icke hafva uträttat mycket, och skulle någon anlitas, var det den närmaste ''bardskäraren,'' som medlemmarne af barberareskrået kallades, och han infann sig för att slå åder, vanligtvis det enda han kunde. Åderlåtningar voro för öfrigt mycket vanliga, ej blott för att återvinna, utan äfven för att bibehålla helsan, och en frisk person lät öppna åder på sig vissa förut dertill bestämda dagar. Bland de få medici som uppvaktade konung Gustaf på hans sotsäng voro licentiaten Matthias Palundanus och magister Guilhelmus.<ref>''Peter Jonas Bergius:'' »Om Stockholm för 200 år sedan», inträdestal i Vetenskapsakademien den 20 Augusti 1758. P. J. Bergius var född 1730, med. dokt. 1754, assessor i colleg. medic. 1766 och en af hufvudstadens mest anlitade läkare. Han skänkte till Vetenskapsakademien sitt bibliotek, sin örtsamling och sin vid Carlbergs allé belägna malmgård, den s. k. Bergianska trädgården. Han dog 1790.</ref> Den senare var sannolikt den samme som Wilhelm Grotherus, hvilken omtalas i Simon Berchelets traktat om ''Pestilenzien.'' Under Erik den fjortondes tid hör man talas om ett par andra studerade läkare, nämligen Guilhelmus Lemnius, en holländare, som praktiserade i Stockholm, åtminstone vid hofvet och af hvilken man har den första i Sverige tryckta medicinska skrift, också en »Tractat om Pestilentian», samt Benedictus Olai eller Olavi, hvilken gjort sig mycket känd för sin, 1578 tryckta, handbok i läkarekonsten, ett arbete som i väsentlig mån bidrog att utetränga anlitandet af helgonen, hvilka icke ens efter reformationen saknade praktik. Benedictus Olai tyckes dock icke sjelf hafva hunnit synnerligt långt i vetenskapen, då han mot hufvudvärk föreskrifver, att man skall hårdt binda båda låren med ett starkt snöre eller band så länge man läser ett »fader vår» och använda detta fyra gånger. Han råder också, att bära ädelstenar på sig, emedan safir skulle stärka lefvern och smaragd hjernan samt derför att hyacint och rubin också vore mycket helsosamma. Så väl Lemnius som Olai voro kunglige lifmedici, och att åtminstone den senare icke vardt obelönad, ser man af Stockholms Stads Tänckebook för år 1564.<ref>I Stockholms Rådhusarkiv.</ref> Der finnes ett i Kalmar den 25<noinclude> <references/></noinclude> hoe5cbfgfn03gfc624ry2gtcz4vx944 104 146238 659198 575007 2026-10-04T08:31:49Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659198 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|196|FARSOTER|}}</noinclude>Sept. nämda år utfärdadt kungligt bref, enligt hvilket Benedictus Olai fick sig upplåtet »ett vårt och kronones hus, liggande i vår stad Stockholm nordan för den plats som Svartmunkeklostret stått uppå, emellan Svartmunkegatan och salig herr Lars Flemings hus samt med gårdsrum der innanför klosterplatsen sunnantill, efter som framlidne doktor Johannes Krop Bilde hus, gårdsrum och plats innehade. Dock skall förbemälde doktor Bengt, icke heller hans barn eller arfvingar på samma plats några hus eller annat bygga, utan allenast dem bruka till lustgård». Ehuru Benedictus Olai otvifvelaktigt var mycket känd i Stockholm, skref grefve Pehr Brahe d. ä. på 1580-talet i sin ''Huusholdz-Book,'' att »här uthi Sverige fattas både Apotheek och Doctores.» Då Johan den tredje, som mycket verkat för läkarekonstens upphjelpande, låg på sitt yttersta, var Benedictus Olai redan död (han afled 1583), och såsom Pufendorf yttrar, tog konungens sjukdom en olycklig utgång, »emedan man då för tiden inga medicos i Sverige hade». Under Karl den nionde nämnas några läkare i Stockholm, men en fransk författare som reste i Sverige på den tiden yttrar dock: »<i>Outre que mème en la cour du Roy, l’on ne trouve pas presque deux Médecins ou Apothicaires.</i>» Emellertid skrefs just på den tiden »En liten Läkiare Book sammandraghen aff M. Olao Martini Archi Episcopo Upsaliensi sigh och gemene man ganska nyttigh till att bruka».<ref>Utgifven med inledning och anmärkningar af d:r ''J. V. Broberg'' 1879.<br> Anteckningar om Olaus Martini af ''Pehr Erik Thyselius,'' Stockholm 1880, rätta åtskilliga misstag i uppgifterna om den läkekonst-älskande erkebiskopens lefnadsomständigheter.</ref> Den boken vardt otvifvelaktigt icke utan inflytande på läkarepraktiken i Stockholm. Bergius nämner dock ingenting om Olaus Martini, vare sig emedan denne icke bodde i Stockholm eller derför, att den lärde professorn och collegii-medici-assessorn på 1700-talet föraktade doktor-dilettanten från 1500-talet. Deremot glömmer han icke Gustaf den andre Adolfs lifmedikus, skotten Jakob Robertsonus, adlad under namn af Robertson, sedan Kristinas lifmedikus och kunglig arkiater, hvilken äfven var apotekare i Stockholm och afled 1652, åttiosex år gammal. Han tyckes hafva haft stort anseende och likväl i sjelfva verket varit ganska okunnig. Det var Robertsonus som af Gustaf Adolf fick den trädgård, hvilken låg »östan för stora kyrkan» och som sedan egdes af handelsmannen Isaac Breant jemte det här förut omnämda hus, som sedan slutet af 1700-talet kallats det Indebetouska. Under Kristina tog läkarekonsten större fart, och då kommo<noinclude> <references/></noinclude> q1fq5jm2n0ziu2056uum7d1ttf08h41 104 146239 659210 575008 2026-10-04T09:07:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659210 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||FARSOTER|197}}</noinclude>månge utländske läkare till Stockholm, Bland dem gjorde Peter Kirstenius från Breslau sig bemärkt. Han sades känna tjugusex språk. Det var hans sonson som, 1686, adlades med namnet Kirstein. En annan utländing, som vardt ännu mer känd i Stockholm, var G. F. Duriez, född i Arras i franska Flandern 1607, med. doktor i Salamanca, professor i Frankrike, kallades till Sverige af Bengt Skytte och kom hit på 1640-talet samt antogs till Kristinas lifmedikus och lönades med gods och äreställen. Han dog 1682. Duriez’ (på folkspråket ''Dörjes'') »modervatten» användes ännu. Arckenholz säger om honom: <i>Il était savant, mais hableur et grand comédien, faisant parade de ce que d’autres avoient inventé avant lui.</i> Mycket bekant i Stockholm var också Pierre Bourdelot, Kristinas gunstling, efter samstämmande underrättelser charlatan och ränkmakare. Han lemnade Stockholm 1653 och dog i Paris 1685. Bland infödde stockholmsläkare på den tiden nämnas Zacharias Wattrang som 1657 utnämdes till stadsfysikus i Stockholm och sedan vardt rådman, lifmedikus samt — häradshöfding öfver Rasbo och Olands härader för att slutligen dö som arkiater. En annan medikus och titulerad häradshöfding var Johan Munthelius eller Muncthelius, adlad under namn af Lagercrona. Han var e. o. assessor i Svea hofrätt och sedermera häradshöfding i Finspånga län samt två andra härader i Östergötland, ett härad i Upland och ett i Vestmanland, och fortfor likväl att i Stockholm utöfva läkareyrket. Mycket anlitad på sin tid var Karl den elftes lifmedikus, den berömde Urban Hjärne, som var icke blott præses i Collegium medicum, utan äfven vice-præses i Bergskollegium och, 1719, fick afsked med landshöfdings titel. Han dog 1724 i den höga åldern af 83 år. Samtidig med Urban Hjärne var Johan Martin Ziervogel, af den i vår läkare- och apotekarehistoria namnkunniga, från Österrike inflyttade Ziervogel-slägten. Bland stads-fysici i Stockholm utmärkte sig Nils Boy (död 1739) för en öfversättning af John Smitts afhandling om »Vatnets egenskaper och goda verkan». Boy tyckes hafva varit den förste vattenläkaren i Sverige, och det förtäljes, att han gjorde vattendrickandet nära allmänt i Stockholm, åtminstone i de förnämare husen. Ehuru läkarekonsten under 1700-talet allt mera utvecklade sig här i fullt vetenskaplig riktning, uppträdde dock en och annan medikus med mycket underliga föreskrifter, hvilka påminde om medeltids-barbariet. Det fans i Stockholm t. ex. en hit inflyttad tysk läkare vid namn Dern som tillät den sjuke att äta hönssoppa, men endast med det uttryckliga förbehåll, att hönan ej vore ''spräcklig.'' Denne Derns egentliga läkemedel voro Elixir viscerale, pulver af<noinclude> <references/></noinclude> 07zunnuj2iy9szjdaj338ffry61tihm 104 146240 659224 575009 2026-10-04T09:49:39Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659224 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|198|FARSOTER|}}</noinclude>bittersalt samt gelé af kalfkött och ''metmaskar'' som smältes i mjölkvassla. Män, sådana som Erik Victorin, Peter Jonas Bergius m. fl., förde dock läkarevetenskapen framåt på den rätta vägen och röjde plats för den nyare tidens förståndigare helsovård och på allvarliga studier grundade sjukdomsbehandling. Då vardt också slut på de utländske läkarnes invandring hit, och de svenske läto ej längre promovera sig i utlandet, sedan doktorsgraden, såsom P. J. Bergius säger, »genom öfverhetens uppmuntran med bättre förmån kan nu vinnas här hemma». Om läkarne under Stockholms äldre tider lemnade mycket öfrigt att önska, voro ''barberarne'' eller ''bardskärarne'' ännu mindre tillförlitlige. De fleste voro tyskar, okunnige äfventyrare utan studier i fältskärskonsten. De betraktades också som handtverkare, och barberarstugorna kallades »verkstäder». Från Gustaf den förstes tid känner man konungens egen barberare, mäster Jakob. Hundra år senare omtalas mäster Adam. Han hette egentligen Adam Hirt och var från Schlesien. Förnäme herrar hade »hof- och lifbarberare» som bodde i deras hus och följde dem på deras resor. Men såsom verkliga fältskärer voro de ''allmänheten'' till föga gagn. Johan den tredje sökte ordna bardskärareskrået och 1571 förordnades, att uti bardskärare-embetet i Stockholm skulle ej flere än sex mästare vara besittne borgare, med mindre konungen »någon besynnerligen thet gunsteligen vnne». En ålderman skulle alltid finnas, tillsatt vid Valborgsmessan af borgmästare och råd. Ingen fick utan borgmästare och råds medgifvande intagas i embetet, och borde bevis företes »at han sigh ährligen skicket hafuer utländes.» Ingen bardskärare skulle understå sig att förbinda öfver den andres band, och bröt någon mot det budet, skulle den skyldige för hvar gång plikta ett pund vax. Om en bardskärare skadat någon under åderlåtning, skulle han i två rådmäns närvaro inställas för embetsbröderne, der ransakning skulle ske. Taxan för ett förband var en half mark. Hvarje söndag skulle embetsbröderne gifva minst en gammal »ortigh» i sin bössa, på det att om någon bardskärare råkade i fattigdom, han då måtte erhålla understöd. Då någon af embetet eller hans hustru eller barn aflidit, skulle alla de öfrige embetsbröderne med sina hustrur följa den döde till grafven. Försummades detta, skulle den skyldige böta fyra mark. Några och sjutio år efter införandet af denna skråordning ingick magistraten ett kontrakt med ''badare-embetet,'' som då ännu icke var förenadt med bardskärarne, att embetet skulle låta bruka sig som pest-barberare. Det var vid ett af de många tillfällen, då pesten rasade i Stockholm, år 1657. Då hade stadens ordinarie ''chirurgus''<noinclude> <references/></noinclude> 8ducjb5y9813gogawsnorgmt27mle8o 104 146241 659241 575010 2026-10-04T11:52:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659241 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||FARSOTER|199}}</noinclude>funnit godt att aflägsna sig, och barberarne hade ej heller velat göra tjenst. Badarne läto deremot tala med sig och fingo då de af dem länge eftersträfvade, men dittills nekade skrårättigheter, som gjorde dem lika goda med bardskärarne, eller, som dessa redan då kallades, barberarne. Badare-embetet skulle för sin tjenst under pesten 1657 uppbära 80 riksdaler i månaden, hyreshjelp samt hvart dygn ett stop vin, »dock icke på karlen, utan samtelige tillhopa som upwachta».<ref>''Stockholms stads Ordinantier.'' Första delen, till 1679 års slut.</ref> De bägge skråen kallades sedermera med ett gemensamt namn ''Badaremästare,'' för hvilka Colleg. medicum 1809 utgaf en särskild ordningsstadga. {{tre stjärnor}} I nära tre hundra år hade Stockholm funnits, innan man här hade någon ordentlig ''apotekare,'' och när sådana började uppträda, kommo de naturligtvis från främmande land. De stodo ej heller till tjenst för allmänheten, utan blott för de förnäma och i synnerhet för konungen och hans familj. De voro ''hof-apotekare'' i ordets vidsträcktaste betydelse. Den förste af det slaget var mäster Lucas som var i tjenst hos Gustaf den förste. Han fick sitt förlag af konungen och måste för denne derför redovisa samt understod sig icke att lemna ut läkemedel till andra än det kungl. hofvet. Dernäst nämnes Antonius Busenius som hofapotekare, men han fick af Johan den tredje, 1585, tillåtelse att hålla ett öppet apotek i Stockholms ''stad.'' Han skulle der få sälja de medikament som den kungliga familjen icke behöfde. Samma år som Busenius fick tillåtelse att sälja medikament i staden, erhöll också en annan apotekare, Simon Wallden tillstånd att hålla ett apotek i staden vid, såsom det uppgifvits, Stortorget, ehuru ovisst är om eller huru länge detta apotek egde bestånd.<ref>''A. Timol. Wistrand:'' »Om Stockholms apotekares privilegier». Stklm 1862.</ref> Hofapoteket fortfor att hafva åtminstone sin hufvudafdelning på slottet, och då Casper König år 1609 mottog hofapotekarbefattningen, tyckes icke någon annan medikamentsförsäljning hafva funnits i Stockholm. König var en betydande man, ty han var Gustaf den andre Adolfs både hofapotekare och kammartjenare och hade i lön 300 rdr, som togos af lilla tullen. Under någon tid förenade han köksmästarebefattningen med sina öfriga embeten, och under tyska kriget, dit han följde konungen, utnämdes han till krigskommissarie. Det var också han som öppnade och balsamerade det kungl. liket och ledsagade<noinclude> <references/></noinclude> sh900p0w5cns8ytubvdabe41zgsmleu 104 170383 659225 526439 2026-10-04T10:14:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659225 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">SEXTONDE KAPITLET.<br />ÅTERKOMSTEN.</h2> {{Initial|J}}AG SKULLE här vilja ge uttryck åt vår tacksamhet mot alla våra vänner längs Amasonfloden för den stora godhet och gästfrihet de visade oss under vår återresa. Särskilt skulle jag vilja tacka signor Penalosa och andra ämbetsmän vid den brasilianska regeringen för de utmärkta anordningar, som voro oss till hjälp på vägen, ävensom signor Pereira i Para, till vars omsorger vi stå i skuld för den fullständiga ekipering som låg färdig för oss i denna stad och som gjorde det möjligt för oss att som städade personer åter visa oss i den civiliserade världen. Det tyckes vara ett eget sätt att med svek löna våra värdar och välgörare för all deras artighet, men omständigheterna voro sådana, att vi ej hade något val och jag får härmed underrätta dessa herrar, att de blott skulle öda bort sin tid och sina pengar, om de försökte följa oss på spåren. Till och med namnen ha ändrats i våra redogörelser och jag är fullt säker på att ingen ens genom det noggrannaste studium av dem skulle komma vårt okända land på tusen mil nära. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fc99eyh611jk0auvf6hewr3kqj17b42 104 170394 659226 526471 2026-10-04T10:16:52Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659226 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|285}}</noinclude>Den livliga rörelse, som uppstått i de delar av Sydamerika, genom vilka vi färdades, ansågo vi vara av rent lokal natur och jag kan försäkra våra vänner i England, att vi inte hade en aning om den uppståndelse som ryktet om våra erfarenheter framkallat i hela Europa. Först då ångaren ''Ivernia'' var omkring femhundra mil från Southampton var det som de trådlösa telegrammen från tidning på tidning, byrå på byrå, erbjudande ofantliga summor för ett kort svarstelegram angående de verkliga resultaten av våra forskningar, röjde för oss vilken uppmärksamhet vi väckt ej blott inom den vetenskapliga världen utan även hos den stora allmänheten. Vi kommo emellertid överens om att ingen klart avfattad framställning skulle lämnas pressen förrän vi träffat medlemmarna av Zoologiska institutet, enär det var vår ovillkorliga skyldighet att avgiva vår första rapport till det samfund, av vilket vi mottagit det uppdrag, som föranlett vår forskningsfärd. Ehuru vi vid ankomsten till Southampton funno hela staden full av tidningsmän, vägrade vi därför absolut att ge dem några upplysningar, vilket hade till naturlig följd alt den allmänna uppmärksamheten koncentrerade sig på det möte, som annonserades till aftonen den sjunde november. Zoologiska salen, som varit skådeplatsen för uppränningen till vår expedition, var denna gång alldeles för liten och Queen's Hall vid Regent Street var den lokal som ansågs lämplig. Det visade sig, att arrangörerna gärna kunnat våga sig på Albert Hall. Utrymmet skulle i alla fall varit otillräckligt. Det var till andra aftonen efter vår ankomst som<noinclude> <references/></noinclude> prd7h3tulaznfth3jev8m82x16ng9bh 104 170395 659227 526472 2026-10-04T10:18:37Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659227 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />286</noinclude>det stora mötet blivit utsatt. Första dagen voro vi nog alla helt upptagna av våra personliga angelägenheter. Om mina kan jag ännu inte tala. Det är möjligt, att jag, då det ligger längre bort i tiden kan tänka på det, kanske tala om det med mindre rörelse. Jag har i början av denna berättelse för läsaren uppenbarat drivfjädrarna till mitt handlingssätt. Det är kanske inte mer än rätt att jag fullföljer berättelsen och även yppar resultaten. Den dag torde dock komma, då jag ej vill ha det annorlunda. Jag har åtminstone drivits till att taga del i en underbar erfarenhet och jag kan ej annat än vara tacksam mot den makt som drev mig. Och nu övergår jag till det sista händelserika momentet i vårt äventyr. Just som jag bråkade min hjärna angående bästa sättet att beskriva det, föll min blick på dagens nummer av min egen tidning — den 8 november — och det innehöll en fullständig och förträfflig redogörelse, skriven av min vän och medreferent, Macdona. Vad kan jag annat göra än återge hans berättelse med dess rubriker, personomdömen och allt? Jag medger, att språket är något översvallande, men tidningen hade ju själv skickat ut sin korrespondent och de andra dagliga tidningarna av rang voro föga mindre storslagna i sina omdömen. Se här vännen Macs rapport: {{c|{{större|EN FÖRSVUNNEN VÄRLD.|105}}}} {{c|STORT MÖTE I THE QUEEN'S HALL.}} {{c|''Upplopp på gatorna.''}} {{c|''Vad var det?''}} {{c|''Nattligt oväsen i Regent's Park.''}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pkszyiwrt84tzw1i92kqsi642gjkjch 104 170396 659228 526473 2026-10-04T10:20:25Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659228 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|287}}</noinclude>Det mycket diskuterade mötet, som sammankallats av Zoologiska institutet för att åhöra den redogörelse som skulle avläggas av den förlidet år till Sydamerika utsända undersökningskommittén, vars uppdrag gick ut på att pröva halten av professor Challengers påståenden angående fortsatt tillvaro av förhistoriskt liv på den kontinenten, ägde rum förliden afton i den större Queen's Hall och det kan tryggt påstås, att den dagen kommer att utmärkas med en röd bokstav i vetenskapens historia, ty förhandlingarna voro av så sensationell beskaffenhet, att ingen av de närvarande lätt kan glömma dem. (Min bästa bror Macdona, vilken förskräckligt lång mening!) Biljetter skulle egentligen endast utdelas till ledamöterna och deras vänner, men det senare ordet är ett tänjbart begrepp och långt före klockan åtta — vid vilken tid förhandlingarna skulle börja — voro alla delar av den stora salen tätt packade med folk. Tre kvart på åtta tog sig emellertid allmänheten, som oresonligt nog ansåg sig förnärmad av att ha blivit utestängd, det orådet före att storma dörrarna efter ett långvarigt handgemäng, varunder åtskilliga personer blivit skadade och polisinspektor Scoble av H-divisionen fått ena benet avbrutet. Efter denna oförlåtliga invasion, som icke allenast fyllde alla korridorer utan till och med inkräktade på det för pressen reserverade utrymmet, anses det att nära fem tusen personer avvaktade resenärernas ankomst. Då de till sist anlände intogo de sina platser på plattformens främre del, där de inväntats av alla de ledande vetenskapsmännen ej blott från vårt eget land utan från Frankrike och Tyskland. Även Sverige<noinclude> <references/></noinclude> 7bpi2roy89e6cjwnt6wjccpmrydhir3 104 170397 659229 526474 2026-10-04T10:21:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659229 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />288</noinclude>var representerat, nämligen av professor Sergius, den ryktbare zoologen vid universitetet i Uppsala. — De fyra stordådsmännens inträde var signalen till en imponerande hyllning, i det hela auditoriet reste sig och hälsade dem med hurrarop. Jublet fortfor under några minuter. Den uppmärksamme iakttagaren trodde sig dock förnimma några tecken till protest under applåderna och drog därav den slutsatsen, att förhandlingarna torde bli mera livliga än harmoniska. Ingen var dock skarpsinnig nog att förutse den högst ovanliga vändning de i verkligheten kommo att taga. Om de fyra forskningsmännens yttre behöver ej mycket sägas, ty deras fotografier ha sedan några veckor varit synliga i alla tidningar. De bära föga spår av de vedermödor de sägas ha utstått. Det är möjligt, att professor Challengers skägg blivit litet lurvigare, professor Summerlees drag mera asketiska och lord Roxtons figur skrangligare, alla tre ha kanske av solen bränts till mörkare färg än den de hade då de lämnade våra kuster, men de tycktes dock vara vid förträfflig hälsa. Vad beträffar vår egen representant, den välbekante atleten och internationelle Rugby-fotbollspelaren E. D. Malone, syntes han vara i bästa kondition och ett godlynt och belåtet leende spred sig över hans redliga, tämligen fula ansikte, då han blickade ut över hopen. (Tack ska du ha, Mac! Vänta tills jag får dig i enrum!) Sedan lugnet återställts och auditoriet satt sig, efter att ha ägnat resenärerna sina ovationer, talade ordföranden, hertigen av Durham, till mötet. Han ville, sade han, ej mer än ett ögonblick ställa sig<noinclude> <references/></noinclude> 2trpulh3y0a7y5m0r1ggbapl3evzuxf 104 170398 659230 526475 2026-10-04T10:26:02Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659230 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|289}}</noinclude>mellan de församlade och det sällsporda nöje som väntade dem. Det anstod icke honom att i förväg yttra sig om vad professor Summerlee, kommitténs taleman, hade att säga dem, men ryktet förtäljde att expeditionen krönts av en sällspord framgång. (Applåder.) Romantikens tidevarv hörde uppenbarligen icke till det förflutna och det fanns en allmänning, där romanförfattarens vildaste fantasier kunde stämma möte med den vetenskapliga sanningssökarens konstaterade upptäckter. Han ville bara tillägga innan han åter satte sig, att han och de alla gladde sig över att dessa herrar friska och sunda kommit åter från deras svåra och farliga färd, ty det kunde icke förnekas, att om någon olycka drabbat en dylik expedition, skulle den zoologiska vetenskapen därigenom lidit en snart sagt oersättlig förlust. (Starka applåder, i vilka professor Challenger setts deltaga.) Professor Summerlee reste sig nu och detta var signalen till ännu ett utbrott av den starka hänförelse, som sedan alltemellanåt avbröt hans föredrag. Detta föredrag kommer icke att ''in extenso'' återgivas i dessa spalter, av den anledning, att en fullständig redogörelse för expeditionens alla äventyr, skriven av vår specielle korrespondent, skall publiceras som bihang till tidningen. Några allmänna antydningar må därför anses tillräckliga. Efter att ha beskrivit uppränningen till deras resa och ägnat en vacker hyllningsgärd åt sin vän, professor Challenger, samt tillika bett denne om ursäkt för det misstroende varmed hans nu till fullo bestyrkta påståenden blivit mottagna, skildrade han resans verkliga förlopp, ehuru omsorgsfullt undan-<noinclude> <references/> {{m|19 — <i>Doyle, En försvunnen värld.</i>}}</noinclude> 36dl5fqy7dghsp7g999lcvo78kdeh9e 104 170399 659231 526476 2026-10-04T10:27:49Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659231 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />290</noinclude>hållande sådana upplysningar som kunnat förhjälpa åhörareskaran att lokalisera den märkvärdiga platån. I allmänna ordalag antydande färden från huvudfloden till den tidpunkt då man nått fram till foten av klipporna, fängslade han åhörarnas intresse med sina beskrivningar på de svårigheter som mötte expeditionen under dess upprepade försök att bestiga dem och till sist berättade han, hur de lyckats i sina förtvivlade bemödanden, som dock kostat deras båda tillgivna tjänare — tvenne halvblod — livet. (Denna häpnadsväckande version av tilldragelsen var resultatet av Summerlees bemödande att undvika att meddela mötet några tvistiga detaljer.) Efter att i inbillningen ha fört sitt auditorium upp på toppen, fasthöll han det därstädes med anledning av brons instörtande och övergick till att skildra det märkvärdiga landets så väl faror som lockelser. Om de personliga äventyren talade han föga, utan lade vikten på den rika skörd som inhöstats för vetenskapen genom iakttagandet av det underbara däggdjurs-, fågel-, insekts- och växtlivet på platån. Denna hade visat sig särdeles rik på coleoptera — skalbaggar — och lepidoptera — fjärilar — och på några veckor hade man där fångat fyrtiosex nya slag av de förra, nittiofyra av de senare. Allmänhetens intresse koncentrerades dock förnämligast på de större djuren, synnerligen på de större djurarter, som ansetts för länge sedan utdöda. På dessa framlade han en ansenlig förteckning, men höll det för troligt, att den komme att betydligt ökas, sedan platsen blivit grundligare genomforskad. Han och hans kamrater hade sett minst ett dussin djur, de flesta på avstånd,<noinclude> <references/></noinclude> 0avb1upyrilku3iooy5sthdvhku9a0s 104 170400 659232 526478 2026-10-04T10:55:36Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659232 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|291}}</noinclude>som icke överensstämde med något som vetenskapen hittills lärt känna. Dessa djur skulle med tiden bli tillbörligt klassificerade och examinerade. Han nämnde exempelvis en orm, vars avkastade i blått skimrande, purpurfärgade skinn höll femtioen fot i längd, och en vit koloss, troligen ett däggdjur, som fosforescerade i mörkret. Han talade också om en stor svart nattfjäril, vars bett av indianerna ansågs ytterst giftigt. Oavsett dessa fullkomligt nya typer, var platån mycket rik på kända förhistoriska former, av vilka några daterade sig ända från juraperioden. Bland dem nämnde han den jättelika och groteska stegosaurus, som mr Malone en gång sett vid ett drickställe vid insjön och som funnits avritad i en skissbok, tillhörig den oförvägne amerikan, som först trängt in i denna främmande värld. Han beskrev också iguanodonen och pterodaktylen — två av de första under som de anträffat. Han försatte därpå sina åhörare i andlös bävan genom att redogöra för de förträffliga köttätande dinosaurier, som vid flera tillfällen förföljt medlemmarna av expeditionen och voro de mest fruktansvärda av alla de djur de träffat på. Sedan övergick han till den väldiga och rovlystna fågeln phororachus och till den stora älgen, som ännu strövar omkring på detta högland. Men först då han antydde Centralsjöns mysterier, var det som auditoriets hela intresse och hänförelse vaknade. Man måste nypa sig i armen för att vara riktigt säker på att man var vaken, då man hörde den kloka och praktiska professorn i kalla, avmätta tonfall beskriva de ofantliga treögda fisködlorna och de väldiga vattenormarna,<noinclude> <references/></noinclude> 4kttyprxckvioicuq2ur1a2uupjtoeo 104 170401 659233 526479 2026-10-04T10:57:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659233 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />292</noinclude>som bebo detta förtrollade vatten. Sedan sade han några ord om indianerna och även om de högst egendomliga kolonierna av människolika apor, som kunna betraktas som stående högre än Javas pithecanthropus och därför stå närmare den s. k. »felande länken» än någon hittills känd djurform. Till sist beskrev han under salens munterhet den av professor Challenger uppfunna, ganska sinnrika men ytterst farliga luftseglingsmaskinen och avslutade det minnesvärda föredraget med en redogörelse för de metoder medelst vilka expeditionen till sist lyckades återvända till den civiliserade världen. Man hade hoppats att förhandlingarna skulle sluta här och att det tacksägelse- och lyckönskningsvotum, som föreslogs av professor Sergius från Uppsala, skulle vinna bifall och anslutning, men det visade sig snart, att så lugnt skulle det hela icke avlöpa. Under aftonens lopp hade oppositionssymptomer allt emellanåt framträtt, och nu reste sig mitt i salen doktor James Ilingworth från Edinburgh. Dr Ilingworth frågade, om icke ändringsförslaget borde föregå beslutet. Ordföranden: »Jo visst, sir, såvida någon ändring ifrågasättes.» Dr Illingworth: »Ers nåd, jag fruktar att så är förhållandet.» Ordföranden: »Låt oss då börja genast.» Professor Summerlee, som sprungit upp från sin plats: »Tillåt mig förklara, ers nåd, att denne man är min personliga fiende alltsedan vi polemiserade i <i>{{Rättelse|Quaterly|Quarterly}} Journal of Science</i> om den verkliga beskaffenheten av bathybius.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> o00giirdw2bf7k36xwe1socfit8ea5y 104 170402 659234 526480 2026-10-04T11:00:11Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659234 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|293}}</noinclude>Ordföranden: »Jag fruktar att jag inte kan inlåta mig på personliga förhållanden. Fortsätt.» Det var delvis svårt att uppfatta vad dr Illingworth sade, ty det väckte stark opposition från de forskningsresandes vänner. Försök gjordes till och med att rycka ned talaren. Som han var ofantligt storväxt och hade en ljudlig stämma, behärskade han likväl tumultet och lyckades avsluta sitt tal. Från första stunden var det uppenbart, att han hade många vänner och meningsfränder i salen, ehuru de utgjorde mindretalet av åhörareskaran i dess helhet. Större delen av allmänheten kunde anses intaga en ställning av vaken neutralitet. Dr Illingworth inledde sina anmärkningar med att uttala sin höga uppskattning av så väl professor Challengers som professor Summerlees vetenskapliga verksamhet. Han beklagade på det högsta, att man velat se någon personlig ovilja i hans invändningar, ty de dikterades uteslutande av hans nit för den vetenskapliga sanningen. Hans ställning var faktiskt alldeles densamma som professor Summerlee intagit vid det sista mötet. Vid detta möte hade professor Challenger gjort några påståenden, vilkas halt ifrågasatts av hans kollega. Nu framträdde samma kollega med samma påståenden och väntade att ingen skulle bestrida dem. Var detta förnuftigt? — (»Ja, Nej», och ett långt avbrott, varunder pressens ombud från sin bänk hörde professor Challenger bedja ordföranden om tillåtelse att kasta ut dr Illingworth.) — För ett år sedan var det ''en'' man som sade vissa saker. Nu var det ''fyra'' som sade andra och än mera häpnadsväckande saker. Skulle detta utgöra ett slut-<noinclude> <references/></noinclude> k8f6namjwl7qnouk1u7kkce9l2hvvfz 104 170403 659235 526481 2026-10-04T11:02:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659235 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />294</noinclude>ligt bevis, fastän innebörden av det som sagts var av den mest omstörtande och osannolika beskaffenhet? Man hade nyligen haft exempel på män, som kommit tillbaka från okända trakter med vissa berättelser, som vunnit förhastad tilltro. Skulle nu Londons Zoologiska institut visa sig lika lättroget? Han medgav, att kommitténs ledamöter voro män med anseende. Men den mänskliga naturen var så invecklad. Till och med professorer kunde låta förleda sig av begäret efter rykte. Vi likna alla malen, som helst fladdrar kring ljuset. Jägare av storvilt ville gärna komma i tillfälle att i sina historier överglänsa sina medtävlare och tidningsmän hade ingenting emot sensationella meddelanden, icke ens när inbillningskraften kom de faktiska förhållandena till hjälp. Varje medlem av kommittén hade sina särskilda skäl att göra det mesta möjliga av resultaten. (»Skamligt! Skamligt!») Han ville inte förolämpa någon. (»Men det gör ni ändå!» Avbrott). Bevisen för dessa underbara sagor voro av den allra svagaste beskaffenhet. Varuti bestodo de? I några fotografier. Var det väl möjligt, att fotografier i denna de fintliga manipulationernas tid kunde gälla som bevis? Här förelåg en historia om nedstigning medelst rep, som omöjliggjorde medtagandet av några större exemplar. Fyndigt, men icke övertygande. Det hade sagts något om att lord John Roxton påstod sig äga huvudskålen av en phororachus. Han kunde bara säga, att det skulle vara roligt att se den. Lord John Roxton: »Säger den där karlen, att jag ljuger?» (Tumult i salen.) Ordföranden: »Till ordningen, till ordningen! Dr<noinclude> <references/></noinclude> 5pawrjxlih3dpixmpvplo6g7nr2uo42 104 170404 659236 526482 2026-10-04T11:04:24Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659236 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|295}}</noinclude>Illingworth, jag anhåller att ni avslutar era anmärkningar och formulerar ert ändringsförslag.» Dr Illingworth: »Ers nåd, jag har mer att säga men böjer mig för er uppmaning. Jag föreslår, att i det man tackar professor Summerlee för hans intressanta föredrag, hela saken dock måtte anses som icke bevisad och hänskjutas till en större och kanhända mera tillförlitlig undersökningskommitté.» Det är omöjligt att beskriva den förvirring, som detta ändringsförslag framkallade. En stor del av auditoriet uttryckte sin harm över denna skymf mot de värda resenärerna, buller uppstod och rop av: »Tag det icke till protokollet!» »Återtag ert förslag!» Kör ut honom!» hördes från många håll. Å andra sidan yrkade de missnöjda — vilka sannerligen icke voro få — på ändringsförslagets antagande och ropade: »Till ordningen!» »Herr ordförande!» och Rent spel!» På de bortersta bänkarna övergick man till handgripligheter och slag växlades ogenerat mellan medicinarna, som trängdes i denna del av salen. Det var endast det modererande inflytandet av de många tillstädesvarande damerna som hindrade att det kom till allmänt slagsmål. Men plötsligt uppstod en paus, det lugnade av och så blev det alldeles tyst. Professor Challenger hade rest sig upp. Hans utseende och sätt äro så egendomligt imponerande och då han lyfte handen för att mana till ordning, tillades plötsligt de uppbrusande känslorna och hela auditoriet väntade bara att få höra honom tala. »Många av de tillstädesvarande», sade professor Challenger, »torde ha i minnet, att narraktiga och opassande uppträden, lika de nyss passerade, ut-<noinclude> <references/></noinclude> cxph968ojekpp1wprq3di8fvpd1xif5 104 170405 659237 526483 2026-10-04T11:23:59Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659237 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />296</noinclude>märkte det möte, då de sista gången hade den förmånen att höra mig tala. Vid det tillfället var professor Summerlee den som förnämligast bröt mot det tillbörliga och ehuru han nu är luttrad och ångerfull, kan ju den saken icke vara så helt förgäten. I afton har jag fått höra likartade och än mera förolämpande yttranden av den person som nyss talat och ehuru det är i hög grad kränkande för min självkänsla att sänka mig till den personens intellektuella ståndpunkt, skall jag ändå försöka göra det för att avvända de oresonliga tvivel som torde hysas av en och annan härstädes. (Skratt och avbrott.) Jag behöver inte påminna mina åhörare om, att ehuru professor Summerlee i sin egenskap av undersökningskommitténs ordförande anmodats att tala här i kväll, är dock jag den egentliga drivkraften i företaget och det är mig som de lyckliga resultaten böra tillskrivas. Jag har helt lugnt fört de här tre herrarna till den av mig angivna platsen och, som ni hört, har jag övertygat dem om riktigheten av min avlagda redogörelse. Vi hade hoppats, att vi vid återkomsten icke skulle träffa på någon, som var nog tjockhuvad att bestrida våra förenade intyg. Varnad av min föregående erfarenhet, har jag dock icke inställt mig här utan att medföra sådana bevis, som kunna övertyga var förnuftig människa. Som professor Summerlee redan sagt, råkade våra kameror ut för apmänniskorna då dessa plundrade vårt läger och de flesta negativerna blevo förstörda. (Hånande rop, skratt och »det går inte i oss» hördes från salens bortersta del.) Jag nämnde apmännniskorna och jag kan inte underlåta att säga, att några av de<noinclude> <references/></noinclude> 7jichvjn3vlcmygx2o4rec6y14fygjv 104 170422 659238 526528 2026-10-04T11:25:59Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659238 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|297}}</noinclude>ljud, som nu träffa mina öron, på det livligaste till mitt minne återföra mina erfarenheter bland dessa intressanta varelser. (Skratt.) Ehuru så många ovärderliga plåtar gått förlorade, ha vi dock i vår samling kvar några bestyrkande fotografier, som framställa platån och förhållandena däruppe. Anklagade de dem för att ha förfalskat fotografierna?» (En röst: »Ja» och mycket buller, som slutade med att åtskilliga personer knuffades ut från salen.) »Fotografierna finge gärna undersökas av experter. Men vad hade de annars för bevis? Under de förhållanden som betecknade deras flykt, var det naturligtvis omöjligt att medtaga mycket resgods, men de hade räddat professor Summerlees fjäril- och skalbaggssamlingar, som innehöllo många nya arter. Var icke detta bevis? (Flera röster: »Nej.») Vem sade nej?» Dr Illingworth, som stigit upp: »Vi påstå, att en sådan samling kunnat göras på andra ställen än på en förhistorisk platå.» (Applåder.) Professor Challenger: »Utan tvivel, sir, böja vi oss för er vetenskapliga auktoritet, ehuru jag måste säga, att namnet inte är vidare känt. Men om vi nu förbigå så väl fotografierna som den entomologiska samlingen, fäster jag uppmärksamheten vid den mångsidiga och tillförlitliga utredning vi medföra i avseende på punkter, som tillförene aldrig blivit klargjorda. Jag nämner exempelvis pterodaktylernas hemvanor (en röst: ”Sliddersladder! och oväsen), jag påstår, att vi kunna kasta en flod av ljus över pterodaktylens hemvanor. Jag har i min portfölj och kan visa er en efter naturen tagen avbildning av detta djur, som skall övertyga er—» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0iaa1zw168088yhl76adptvb4p89xiq 104 170423 659239 526529 2026-10-04T11:27:48Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659239 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />298</noinclude>Dr Illingworth: »Ingen avbildning kan övertyga oss om vad det vara månde.» Professor Challenger: »Ni skulle vilja se föremålet självt?» Dr Illingworth: »Säkerligen.» Professor Challenger: »Och då skulle ni bli övertygad?» Dr Ilingworth (skrattar): »Naturligtvis skulle jag det.» Och nu kom aftonens stora sensation — ett nummer så dramatiskt, att det aldrig finner sin like i de vetenskapliga sammanträdenas historia. Professor Challenger lyfte upp handen till signal och genast sågs hans kollega, mr E. D. Malone, resa sig och gå till plattformens bortre del. Ett ögonblick därefter kom han tillbaka i sällskap med en jättelik neger och de buro en stor, fyrkantig packlår mellan sig. Den var påtagligen mycket tung, ty långsamt stretade de med den och ställde ned den framför professorns stol. Det hade blivit alldeles tyst i salen och alla voro upptagna av det som försiggick på plattformen. Professor Challenger drog av locket, som löpte mellan falsar och var försett med borrhål. Tittande ned i låren, knäppte han upprepade gånger med fingrarna och från referentbänken hörde man hur han i smekande ton sade: »Så kom då, lilla sötnos!» Strax därefter prasslade det till i låren och från dess botten höjde sig ett hemskt, vederstyggligt djur, som tog plats på packlårskanten. Icke ens den omständigheten att hertigen av Durham helt oväntat föll ned från plattformen kunde i det ögonblicket förströ det skräckslagna auditoriets<noinclude> <references/></noinclude> r24msyohi589y8g94i7rmtnpmg2d4n5 104 170424 659240 526530 2026-10-04T11:30:01Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659240 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{ph|299}}</noinclude>uppmärksamhet. Djurets ansikte liknade den mest förvridna fysionomi som någon förryckt medeltidsbyggmästare anbringat som tut på en stupränna. Det var ilsket och förfärande samt hade ett par små röda ögon, så klara som glödande kol. Dess breda, vilda, halvöppna gap var försett med en dubbel rad hajlika tänder. Kring de krokiga skuldrorna draperade sig någonting som såg ut som en gammal grå schal. Det var vår barndoms förkroppsligade »buse». Det blev oroligt i salen; någon uppgav ett anskri, två damer på främsta stolraden föllo sanslösa från sina platser och på plattformen märktes en allmän benägenhet att följa ordföranden ned i orkesteravdelningen. Under några sekunder hotade allmän panik. Professor Challenger lyfte upp händerna för att lugna auditoriet, men denna rörelse måtte ha oroat föremålet bredvid honom. Den besynnerliga schalen vecklade ut sig och började flaxa som ett par läderartade vingar. Djurets ägare försökte att fatta det i benen, men det var för sent. Det hade höjt sig från packlårens kant och kretsade nu salen runt, med ett torrt, smällande ljud från de tio fot långa vingarna, under det att en vedervärdig lukt spred sig i hela rummet. De som sutto på läktarna blevo rädda, då de glödande ögonen och den skarpa näbben närmade sig dem, och deras skrik skrämde det flaxande djuret till vild galenskap. Det ökade farten och stötte emot både väggar och ljuskronor. »Fönstret, för himlens skull, stäng fönstret!» skrek professorn från plattformen, där han hoppade omkring och vred händerna i förtvivlan över den hotande faran. Men<noinclude> <references/></noinclude> 6n42trv2x9qmdvqjsupvjq9sx2eyfru 0 194757 659193 659179 2026-10-03T20:21:13Z ~2026-52410-48 19170 Samtida skildringar. 659193 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}} <div style="text-align: center;">Wien den 28 Nowembris</div> Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Decembris 1703}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Decemberis</div> Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Decembris</div> Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Decembris</div> Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Januarij</div> Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wijen den 9 Jannarij</div> I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Januarij</div> Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Januarij</div> Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Januarij</div> General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Februarij</div> Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Februarij</div> Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Februarij</div> Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Februarij</div> Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 5 Martij</div> Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 19 Martij</div> Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Martij</div> Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Aprilis</div> Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Aprilis</div> Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Aprilis</div> Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den23 Aprilis</div> General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Aprilis</div> Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 31 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Maij</div> General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Maij</div> Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Maij</div> I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Maij</div> Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Junij</div> De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Junij</div> Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Junij</div> Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Junij</div> Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Julij</div> General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Julij</div> Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Julij</div> Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Julij</div> Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 30 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Augusti</div> Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Augusti</div> Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Augusti</div> Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Augusti</div> Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 27 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Septembris</div> Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Novemberis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Octobris</div> Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Octobris</div> Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Octobris</div> Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Nowembris</div> Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 N owembris</div> Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Nowembris</div> Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Nowembris</div> De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Decembris</div> Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Decembris</div> Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Januarij</div> Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Januarij</div> Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Januarij</div> Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Februarij</div> De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Maartij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Februarij</div> Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Februarij</div> De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Februarij</div> De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Martij</div> De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Martij</div> Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martij</div> De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Martij</div> I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Aprilis</div> Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Aprilis</div> Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Aprilis</div> Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Aprilis</div> I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Maij</div> Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 4 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Junij</div> Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 17 Junij</div> Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Julij</div> Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 1 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Julij</div> Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Julij</div> Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 15 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Julij</div> Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 22 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 29 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Augustij</div> Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Septembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 2 Septembris</div> Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 9 Septembris</div> Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 16 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 23 Septembris</div> Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 30 Septembris</div> Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 7 Octobris</div> Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Octobris</div> Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 14 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Octobris</div> Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Novembris</div> I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 5 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Novembris</div> Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 12 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Novembris</div> Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 19 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Novembris</div> Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Decembris</div> Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 2 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Decembris</div> Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 9 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Decembris</div> För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Decembris</div> De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Decembris</div> Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Januarij</div> Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Januarij</div> Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januarij</div> Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Februarij</div> Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Februarij</div> För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Martij</div> Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Aprilis 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Martij</div> Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Maij 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Aprilis</div> De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Junij</div> De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Junij</div> Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Julij</div> Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Augusti</div> I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Augusti</div> I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Augusti</div> De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 2 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Septembris</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Septembris</div> De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Septembris</div> Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Octobris</div> För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Novembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Octobris</div> Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1. Decembris</div> De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8 Januarij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 15. Decembris</div> Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 5 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Februarij</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Februarij</div> Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Junii 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 May</div> Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Julij</div> Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Julij</div> Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 19 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Novembris</div> Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Novembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Februarij</div> Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Martij</div> På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Aprilis 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Martij</div> De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Maij</div> Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Maij</div> Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Julij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Junij</div> Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Julii</div> Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Utur Preüssen den 7 Augusti</div> I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Augusti</div> Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Augusti</div> Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 29 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Septembris</div> Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Octobris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Septembris</div> Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Novembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Octobris</div> Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22 Decembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Novembris</div> För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 26 Januarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Februarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Martij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Februarij</div> Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Januarij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 December</div> I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Martij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Januarii</div> Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 April</div> Emot Rebellerne i Ungarn giör man ock ansenlige förfatningar, och är Generalen Heister förordnad at gifwa sig åter dit igen. Man har fuller wid åtskillige tilfällen temmeligen kuffat dhem, såsom icke långesedan, wid en ort Watkaret benämt, dherest ett Keyserligit Partie råkat på ett ansenligit af Rebellernes, dhet slagit och uti Floden Aipel förjagat, och wid en annan ort Debrezin, hwarest en Capitain Fechely anfullit 1000 af dhe Missnögde, en stor del af dhem nedgiordt, fåt åtskillige fångar och ett stort byte af Booskap, item wid Schmölnitz äfwenledes afwist fienderna, och på ett och annat ställe giordt dhem ansenlig afbräck, men så hindrar ändock alt sådant intet, at ju icke Ragotsky wid Somlio drager mycket Manskap til sammans och skickar sina partier Donau strömmen fram åt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 April</div> Man skyndar sig här med all flijt i tijd at kunna begynna Fälttoget i Ungern, hwar wid man wist en sådan ifwer at man icke obilligt böör hoppas det wåra Tropper i åhr lära gå offensive dersammastädes til wärka, warandes de dijt sände Tropper så många, at af dem twenne Armeer blifwit inrättade af hwilka General Heister commenderar den ena, och Fält-Marskalken Palfy den andra. Det är i anseende här til som de missnögde nu åter så strukit i håll, at af dem få äro mera i Fältet tilfinuandes, utan allenast några enda i skogen röfwande, hwilka ock efter hand warda upsnappade och behörigen afstraffade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 April</div> De ifrån Segedan ankomne Brefwen berätta, huru den der commenderande Generalen Gref Herberstein sedan han förnummit at in emot 4000 af de missnögde samlat sig wid en ort Keezkemet i tancka, at plundra Landet, skickat ut Öfwersten Töckely med ungefehr 2500 Man, hwilken det fientl. Partiet så häftigt ansatt, at det efter ett enwijst fächtande och något Manskaps förlust nödgats draga sig tilbakars, och lemnat alt sitt i sticket. Sammaeldes har ock wid Staden Muran intet länge sedan några andra fientlige Tropper blifwit omkulhäfne och om de Keyserlige haft något Footfolck med sig äfwen sielfwa Staden blifwit öfwerrumplad. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maij</div> Det Keyserliga Hofwet har fuller ifrån Beyern och andra Orter låtit hämta öfwer 80000 Pallisader, hwilka til Ungarn skole afsändas, och der brukas wid den Belägringen som de Keyserliga för Neuheusel ämna sig företaga, men så hoppas man at de numera lärer wara der onödige, efter de sidst inlupne Brefwen medbringa, at de i bem:te Stad liggiande Malcontenter, uppå de tidender de haft om de Keyserliges tilredelser som General Heisters ankomst i Ungern förlåtit samma Stad, och i största hast begifwit sig til Zollnoch hwarest Ragotsky låter uphäfwa Linier och förskantzar sig^. Det berättades med sidsta Posten, at Malcontenterne hade gådt öfwer Wagströmmen, och ämnat giöra ett härjande in uti Marckgrefskapet Mähren, samt redan inskränckt Neustädel, men nu förljudes, at General Schertzer sedan han hade dragit något Manskap tilsammans, icke allenast bortjagat dem derifrån, utan ock tagit ifrån dem alt det byte de redan giordt, och slagit ned något Manskap för dem. Samma Bref medbringa ock, at de Polackar, som warit en tijd bort åt hoos Ragotsky, gådt ifrån honom, och stött tilsammans med Konungen af Swerige, som redan på sitt tågande ifrån Bender begrepen war, och at Berezini skulle wara afsomnad, hwilket, om så är, Malcontentererne til största skada lända lärer, efter denne warit den som med sina kloka råd allena uppehållit alla desse åhren hela deras wäsende. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Junij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Maij</div> Keyserlige General Fältmarskalken Bannus Croatia är här ifrån til Ungern afrest. För det Sawojariske Regemente Dragoner är ersättningen hit ankommen, och skal, efter några dagars hwilande, på Skiep blifwa förd til Ungern, därest Rebellerna gå af och til med starcka Partier och förorsaka Inwånarena många wederwärdigheter. Keyserlige Generalen Eberville har med 300 Märiska Hussarer warit lycklig emot tre Partien, och när han får mera styrcka af Tropperna där omkring har han förhopning, at aldeleles kunna förjaga de öfrige. Inkomne Bref utur Zips berätta, at de 3000 Moskoviter som där hafwa legat, och af Städerna utpressat penningar hafwa nu åter gått tilbaka åt Polen, men hela tiden af deras warelse i Zips hafwa de haft en mycken stoor frihet i inträde och omgänge hoos Rebellerna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Utur Ungern förnimmes Ragotzi, Berezini och Esterhazi fuller hafwa sina Tropper tilsamman, men de wåga dock intet at undsättia det belägrade Neuhäusel, hwilken Stad man wid denne Månadens slut hoppas blifwa mäcktig, hälst Commendanten Belleway har med 30 Hussarer, så oförmärckt dragit sig ther utur, som öfwerlöpare weta at berätta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Mot aftonen inlupo och de hugnelige tidender utur Ungern från Gen. Heister, at Besättningen i Neuhäusel omsider begifwit sig den 13 sidstl. emot afsked och försäkran, at Officerarne skola benådas med lifwet, fast om deras Godz och Egendom det Keyserlige Hofwet widare måtte ansökias, och de gemene, som lagdt neder Gewähr, få gå hem til sitt. Man fägnar sig så mycket mer åt denne Fästningens eröfrande, som medelst densamme de Keyserlige Arfländren nu tämmelig säker äro för fiendens ströfwerier och anfall. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Uti Ungern förefalla åtskillige små träffningar, hwar wid wårt folck altid säyes hafwa öfwerhanden; och är General Virmond med sitt Läger wid Scaveneck uti Zips fienden mycket til hindras, at han intet så fritt får ströfwe kring landet. Allena Esterhasi med 3000 man oroar oss, i det han flyger af och an, utan at hålla stånd. Adam Baley har och ryckt med 300 Hästar alt under Ödenburg, fordrandes af inwånaren anseenlige penningar, så framt de skola få bärga sine wijn i fred och intet erfara en större skada. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Septembris</div> Det wil wäl förliuda som skulle Ungrarne draga sig tilsamman wid Eperies och något särdeles hafwa i sinnet, men der emot sätter Gen. Feldtmarskal-Lieut. Grefwen af Virmont sig i stånd at möta dem, så snart widare kundskap derom inkommer. Generalen Stephan Andreasii, som för en tijd sedan öfwerlefwererade Leutsetrau, och tillika begaf sig igen under Keyserlig lydna, hafwa de uproriske uti Öfwer-Ungern sökt at snappa bort på wägen från Esaveneck, men dess medhafde 25 Ryttare hafwa braf förswarat honom, så at han lyckeligen til Palumna undankommit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> Utur Öfwer-Ungern berättas, det ett Keyserligit partie af 50 Ryttare råkat intet långt från Blauenstein på 300 Man af de uproriske, som mäst warit Officerare, 70 af dem nedergiordt, och någre til fånga tagit. Äfwen lika har ett annat Keyserligit Partie utskickat emot Caroli Läger, kommit lyckeligen tilbakars med fångar och ett wackert Hästebyte. Icke dess mindre hafwer det Keyserlige folcket dageligit oro af de kringströfwande uproriske, som jämwäl läggia sig på stråtröfweri, så at wägarne äro der helt osäkre; såsom för några dagar sedan har Öfwersten de Jardins Krigs-Commissarius blifwit af dem på sin resa öfwerfallen och fångad, samt dess medfölje 15 man til häst mehrendehls nederhuggne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> De uproriske i Ungern önska det måtte Turcken begynna krig, effter de förmoda under en ny orolighet i Europa få någon lufft. Man hade och trodt, sedan Neuhäusel blef dem fråntagit, at modet skulle för dem hafwa fallit, men de fortfara med sine ströfwerier och hotelser om widare inbrott i de Keyserlige Ländren, oacktadt alt det hugg de få på åtskillige ställen. En Barcytisk Öfwerste Schrilling har förfölgdt 400 af dem alt ifrån Raab in til Lenti, der han jagat de mäste i ett morast, och förutan fångar, öfwer 300 skiöna hästar bekommit. Dock är Balogadam deras anförare med 50 man undankommen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Octobris</div> Uti Ungern är nu emot förmodan något tyst, och tyckias de uproriskes anslag wara tämmeligen förryckte, så at i stället för det de hotat under Caroli anföran gå öfwer Donau strömen, hafwa de dragit af in åt skogarne wid Walkeret. Andra både Officerare och gemene mot 120 man hafwa med 2 Fanor och fult gewähr gådt öfwer til de Keyserlige och bedt om nåd. De lära äntlig samtlige besinna sig, när de se at hämden förföllier dem allestädes, och från Turcken är ingen hielp til förwänta. De mäckta ey heller förswara sina fasta orter. Hatwan är af de Keyserlige berändt, och Zollnock skal det sedan giälla, hwareffter man hoppas snart blifwa denne oroligheten qwitt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Den Keyserlige Generalen Marquis Cusani har på halfander mihl när Hatwan fattad stånd med sitt folck, och det utsträckt alt in til Theysern. Deremot har Berezini wändt sig åt Zollnock, och Caroli med 3000 man til Maisan, i mening at gifwa de Keyserlige något på den sidan til giöra, samt at der med nödga Gen: Cusani til fördela sin mackt. Men förmodelig lärer han bedraga sig i sine förslag. Ifrån Graan skrifwes, at Balog Adam, som intet långesedan blef af den Bareytiske Öfwersten Schilling så braf upklappader, har infunnit sig der med 100 man, och bedt om Keyserlig nåd. Äfwen det samma hafwa i Weisbrun och Papa 4 andra Öfwerster af de uproriske giort med alt sitt folck, och wunnit tilgifft. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 27 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Efter Segediner brefwens lydelse, har General Cusani intet stadnat wid Hatwan, utan gåt ända fram til Zallnock, i mening at belägra de uproriske der inne; men de hafwa intet afbidat dess ankomst, utan förlåtit fästningen och i största oordning drasig öfwer Theysen. 400 Corutzer, som tänkt sättia öfwer Donauströmmen intet långt från Waitzen, äro alle samman på den så kallade Todfalater äro til fånga tagne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Novembris</div> Utur Ungern hafwer man tidenderne något annorlunda än siste Segediner brefwen dem förmälte, i det de uproriske intet straxt på Gen. Cusanis ankomst förlåtit Zollnock, utan hafwa de i förstonne braf skutit ifrån sig, til dess de Keyserlige på ett behändigt sätt kommit öfwer på andra sidan Theysen, der bemäcktigat sig Skantzen fram för skeppzbryggan, och begynt med Styckerne at förderfwa den samma, då hafwa de belägrade, seendes sig ingen undanflyckt, mindre undsättning, dagtingat och erhållit frihet, at gå utur Fästningen, med fult gewähr, flygande Fahnor, Godz och Egendom, samt 2:ne dagars underhåld. Desse uproriske hafwa warit så när 400 man, anförde af Brigadiern Gsajagi och S:t Mickloski. Lika så många Keyserlige hafwa tagit Fästningen i besittning igen, och äro wåra såledz rådande öfwer hela Theysen, hwilket lärer giöra winterqwarteren derikring trygge nog. Hwad som intet långesedan sades om Balog Adam, at han godwilligt gådt öfwer til de Keyserlige, befinnes ey så wara. Han är blefwen tilfånga tagen, och dess följe 150 man aldeles nedergiordt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Novembris</div> Man har trodt, at detta åhretz Fäldttåg i Ungern skulle hafwa blifwit slutit med Zolnocks eröfring; men Generalen Cusani märckes wilia jaga de uproriske, med skräcken är i dem. Han står nu för Erlau, och hwad det intet redan är förfallet i dess händer, som somlige påstå, så lärer det ändoch med nästa Post förnimmas. Ty de uproriske äro icke allenast i stor fruchtan, utan och så förströdde, at de näpligen kunna komma hwarannan til hielp. Ragotski har fördenskul dragit sig åt Monkaetz, och kan hända, fölier efter den uproriske Adelen, som flychtat öfwer gräntzen in åt Pohlen. Caroli torde äfwen giöra det samma. Berezini har wändt sigh åth Ofwer-Ungern. Uti Slottet Muran förswara deras anhang sig ännu, oachtadt at den Keyserlige Öfwersten Leimbruck dem upfordrat, och så tätt berändt på alla sidor, at ingen kan komma hwarcken ut eller in. <div style="text-align: center;">Dantzig den 23 Novembris</div> At Försten Lubomirski lagt sig wid Ungerska gräntzen, och hindrat den fria farten emellan Ungern och Pohlen, det har föranlåtit Ragotski at skiftl. beswära sig der öfwer hos det Crakowiske Woiwodskapet; men Lubomirski hafwer swarat, det han sådant giorde intet som en Polsk Herre, utan såsom en Keyserlig General, warandes dess folck til Keysarens tienst öfwerlåtet; huru här med förewiter, lärer tiden utwisa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Novembris</div> Utur Ungern berättar Gen. Cusani, det fuller Borgerskapet i Erlau straxt underkastad sig Keyserens nåd, och tagit in til sig några 100 man, men Baron Berint, de uproriskas Befälhafware i Fästningen hade stält sig til motwärn. Slottet Mnran uti Öfwer-Ungern förswarar sig ännu, och torde med dess iniagande gå något långsamt, efter både dess belägenhet är så fördehlachtia, at man litet med Bomber, men altzintet med Stycken kan beängstiga; och sedan är den Keyserlige Öfwersten Leimbruck, som angripit detta nästet, blefwen dödeligen skuten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Novembris</div> Generalen Cusani, har sedt sig i mangel af groft Artillerie intet kunna uträtta för Slottet wid Erlau, och fördenskul brutit up der ifrån med mästa Manskapet, lämnandes efter stg så mycket Rytterie och Fotfolck, som kunna hålla Fästningen innestängd, til des Gen. Fäldtwakt Mästaren Bruckentahl med grofwe Stycken och Mörsare från Ofen ankommer, då Belägringen med kraft skal gå för sig. Imedlertid gå de Keyserlige Troupperne til en dehl i winterqwarteer emellan Theysen och Donauströmen, derest alt fredeligit är för Corutzerne. Wid stora Waradien stå ännu 5 Regementer af detta Sälskapet, men kunna altzintet uträtta. Befälhafwaren i Muran har gifwit ut ett tahl, at fast än hela Ungern skulle begifwa sig igen under Keyserlig lydna, wille han dock förswara sitt Näste, så länge det honom lyfte. Slottet Jastzo är på dagtingan til de Keyserlige öfwergångit. Officeraren hafwer tagie tienst och Besättningen utan wanlige hedersteckn förder til Caschau. Berezini säijes hafwa satt sig på ett Godz i Reussen. Efter de uproriske såledz äro skingrade, och kiöras utur den ena fasta Orten efter then andra, så har man wid detta Keyserlige Hofwet ey welat bifalla Bundzförwanternes trägne anmodan at giöra fred med Ungrarne, aldenstund de synas med mackt kunna twingas til hörsamhet igen, och man weet, at der det kommer til afhandling, så påstår Ragotzi at få äga Siebenburgen, hwilket Hans Keyserl. May:tt ingalunda kan tilstädia, så framt man icke af Turkarnas rörelse föranlåtas at fatta något lindrigare tankar emot de uproriske. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Decembris</div> Den 19 sidstl begaf sig Erlauer Slottet på dagtingan, och några dager efter Slottet Grosno Horca. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> I Ungern står det bättre til. Den Keyserlige Generalen von der Lancken har sökt up Anton Esterhasy stårnde wid Lyzka med 2000 Man, nedergiordt deraf 300, tagit någre och 20 fångar, förströdt de öfrige och fått ett wackert byte. Sedan har Fästningen Krasno Horca, som de uproriske i 6 åhr innehaft dagdingat; och hade den samme ofehlbart kostadt mera möda, der icke Tolpatscherne derinne sielfwe twingat sin Befälhafware til öfwergifft. Bemelte General har jämwäl lagdt Keyserligit folck i Tokay, och wid Potack träffat på de sköna Wijn, som Ragozzi befalt föra til Pohlen. Berezini förnimmes åter wara i Mongask hos Ragozzi; men Caroli är i Caschau, den endaste Hufwud-Fästning, som de uproriske ännu innehafwa, effter hwilkens eröfring oroligheten i Ungern snart skal blifwa stillad. Imedlertijd wet denne uprorsman wäl at styrckia folcket i deras ondska, med fåfängt hopp om undsättning af Tartarerne, som stå i Walakiet, änskönt han nogsamt wet, at Turkarne med denne Krigzrustningen, endast hafwa afseende på Ryssen. [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:1710-talets verk]] 22focraea7xdx3d2dktjl1sbz5o8p3q 104 217746 659180 631121 2026-10-03T14:12:40Z Allthecathair 18481 /* Validerad */ 659180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Allthecathair" />20</noinclude>Hon slängde med kuddarna och vände på dem för att få den svala sidan uppåt och lade sig ned igen för att sova. Men nu gick det icke längre. Hon hörde en mängd främmande, ovana ljud — fåglars kvittrande strax ovanför fönstren, tuppars galande längre bort, hundskall, bräkande av får, råmande av kor och allt emellanåt från skogen en jublande fågeldrill. Sigrid hoppade ur sängen, drog upp rullgardinen och såg på sitt ur. Klockan var åtta, egentligen för tidigt att stiga upp, men hon beslöt sig ändå därför. Solen stod redan högt på himlen och lyste så lockande över skog och sjö; hon ville ut och se sig om samt inandas den torra barrdoften. Hon slog upp det ena fönstret på vid gavel, sträckte på sig och drog några djupa andetag. Tänk, att hon verkligen var på ''riktiga'' bondlandet, det var lika underbart som någonsin en saga ur {{Kapitäler|[[Tusen och en natt]]}}! När Sigrid kom ned i matsalen, var ingen där, men hon kunde se att värdfolket redan ätit frukost. En jungfru kom genast in, röjde undan litet från bordet och gick sedan efter nykokta ägg och varm mat.<noinclude> <references/></noinclude> b8sdshegawblbcshzen3byogg82n1hm 104 217747 659181 631122 2026-10-03T14:16:00Z Allthecathair 18481 /* Validerad */ 659181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Allthecathair" />{{ph|21}}</noinclude>Omedelbart därefter infann sig fru Sundberg med kaffekanna i hand och hälsade Sigrid god morgon på samma strama sätt som hon aftonen förut hälsat henne välkommen. »Fröken får ursäkta», sade hon, »att vi inte kan ändra våra måltider — vår frukost är klockan halv åtta. Jag tror också att det skulle vara nyttigt för fröken att stiga upp litet tidigare. Men i alla fall ska’ Stina få komma upp till fröken halv sju var morgon med ett glas nymjölkad mjölk. Jag ville bara inte störa fröken i dag efter resan.» »Det var snällt», sade Sigrid, och inom sig tänkte hon att frun nog vore välvillig, fast hon hade det styva avvisande sättet. Sigrid lovade leende att infinna sig till de bestämda måltiderna, och hon höll sitt löfte, hur underligt det än föreföll henne att frukostera klockan halv åtta, äta middag klockan ett och kvällsvard klockan åtta. Den första dagen såg hon ej Erik förr än vid middagen. Han kom över gården i grov arbetsrock och höga stövlar, leriga ända upp på skaften. Men när han kom<noinclude> <references/></noinclude> a6d71a1kav297w4zpz23uoh560wnw3t 104 217748 659182 631123 2026-10-03T14:19:01Z Allthecathair 18481 /* Validerad */ 659182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Allthecathair" />22</noinclude>in till middagsbordet hade han bytt ut rocken mot en annan och tagit ett par blanka skor på sig. Modern kastade en skarp blick på honom, som granskade honom från huvud till fötter, och hon såg att det icke var blott rocken och fotbeklädnaden, hans hår var borstat som till fest och han hade sin blå söndagskravatt på sig. »Vad du har gjort dig fin», sade hon med sarkasm i tonen, »och det mitt i arbetsveckan. Tänker du ta dig lov i eftermiddag?» Han rodnade. »Nej, mor — det är lätt att byta kläder igen.» Sedan sades det ingenting mera därom, men Sigrid förstod att det var henne till ära, som husets herre gjort toalett, och hon log för sig själv. Erik frågade henne om hon sovit gott, om hon kommit ihåg att räkna fönsterrutorna — »för då bli drömmar sanna, som fröken vet, när man första natten sover på nytt ställe». Hon såg hastigt på honom — hur kunde han veta — ett ögonblick tyckte hon<noinclude> <references/></noinclude> oamhkuk3iajfbv15ilxy6wxz33xv5q4 104 217749 659183 631124 2026-10-03T14:23:14Z Allthecathair 18481 /* Validerad */ 659183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Allthecathair" />{{ph|23}}</noinclude>att den dröm hon haft, den enda under natten, stått i något slags verklighetsgemenskap med honom — som hade något i deras hjärnor, deras tankar bundit samman denna bild och gjort den till en levande händelse. Men det var ju fånigt — och så svarade hon litet kort, att hon varken räknat rutorna eller drömt någonting. Erik frågade om hon inte alls varit ute den vackra förmiddagen. Nej, hon hade varit sysselsatt med att packa upp samt med att skriva hem och låta dem veta, att hon kommit lyckligt fram. »Men sedan skall fröken vara ute i luften hela dagen», sade Erik i beskyddande ton, som den vise talar till ett barn eller läkaren till sin patient; »och fröken skall göra långa promenader i skog och mark, det är rätta sättet att bli frisk. I denna veckan har jag brått ute på gärdena, men efter midsommar blir det bättre tid, då, om fröken vill, skall jag visa fröken kring i skog och allt vackert här finns — och jag skall kuska för fröken också.» »Äro era hästar inte mycket ostyriga?» frågade Sigrid och mindes åter sin dröm<noinclude> <references/></noinclude> kywe63phsko71787qy7x3ddqgw0pl6q 104 217750 659184 631125 2026-10-03T14:48:19Z Allthecathair 18481 /* Validerad */ 659184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Allthecathair" />24</noinclude>som något upplevat, vilket ej ville lämna henne. »Jo, bruna Mazeppa, som ingen annan än jag vågar köra, men med mig blir han spak som ett lam.» »Det är det med Erik», inföll fru Sundberg, »att han får både djur och människor att följa sig och lyda sig, och det är bara med sitt sätt, sin blick och sina goda ord. Så har det varit sedan han var liten och så är det än. Själv räddes han alltid för aga och hårdhet, men för ett vänligt ord kunde en få en till vad en ville. Därför är han också saktmodig mot andra, och märkvärdigt är att se hur han kommer längre därmed än andra gör med stränghet. Men i detta som i allt annat är du lik far din, Erik.» Erik svarade ingenting, men han visste att det låg icke ensamt beröm i dessa moderns ord. Hon skulle gärna sett att sonen varit fastare och att hon kunde rota ut vekheten och känsligheten i hans själ, på det att hans sinne och karaktär blivit lika starka och utvecklade som hans kropp härdad och kraftig. Sigrid var rätt mycket ensam de första<noinclude> <references/></noinclude> 9j2z915baavoknw35pwj44a9qds3cc5 104 219968 659185 648803 2026-10-03T19:30:24Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> III. <br /> Javert belåten. </h4> Se här vad som tilldragit sig: Klockan hade nyss slagit halv ett på natten, då herr Madeleine lämnade assisdomstolens sal i Arras. Han hade kommit tillbaka till hotellet just i lagom tid för att vända om hem med post­vagnen, där han, såsom man torde påminna sig, betingat sig plats. Något före klockan sex på morgonen hade han anlänt till Montreuil, och hans första omsorg hade varit att lämna in på posten brevet till herr Lafitte och därefter gå in på sjuk­huset för att se, huru det stod till med Fantine. Han hade emellertid knappt lämnat assisdom­stolens sessionssal, förrän allmänne åklagaren, som hämtat sig från den första häpenheten, tog till ordet för att beklaga den aktade märens i<noinclude> <references/></noinclude> nyvkublicjywaubkduw4e9mzo3r42vx 104 220436 659186 650743 2026-10-03T19:31:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 703 —}}</noinclude>Montreuil vansinniga handling och förklara, att hans övertygelse icke på minsta sätt blivit för­ändrad av denna sällsamma händelse, varpå han sedermera nog skulle få en förklaring. Han yr­kade emellertid, att denne Champmathieu, som tydligen vore den rätte Jean Valjean, måtte bli fälld. Allmänne åklagarens ännu vidhållna åsikt stod synbarligen i strid mot allas övertygelse, både allmänhetens, domstolens och juryns. Den anklagades advokat hade alls icke svårt att ve­derlägga detta anförande och visa, huru, till följd av herr Madeleines, det vill säga den verklige Jean Valjeans, upplysningar, saken hade helt och hållet förändrat utseende, så att juryn numera en­dast hade en oskyldig inför sina ögon. Advoka­ten hade härav tagit sig anledning till några olyckligtvis föga nya retoriska utgjutelser över juridiska misstag och så vidare, och så vidare, presidenten hade i sin sammanfattning av saken förklarat sig instämma med advokaten, och juryn hade efter några minuters överläggning skilt Champmathieu från målet. Emellertid ville allmänne åklagaren ha en Jean Valjean, och då han icke längre hade Champmat­hieu, tog han Madeleine. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mvkbikpk1600l5jdm307u778dy5z9ic 104 220437 659187 650744 2026-10-03T19:32:53Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 704 —}}</noinclude>Strax efter det Champmathieu blivit försatt i frihet, stängde allmänne åklagaren in sig med pre­sidenten. Under överläggningens gång kommo de till insikt »av nödvändigheten av att sätta sig i be­sittning av herr märens i Montreuil person». Denna fras, vari det finns många av, var ett verk av allmänne åklagaren och helt och hållen skriven med hans egen hand i konceptet till hans rapport till generalprokuratorn. Sedan den första rörel­sen hade lagt sig, gjorde presidenten föga in­vändningar. Rättvisan måste ju ha sin gång. Och, för att säga hela sanningen, var presidenten, ehu­ru en god människa med tämligen gott huvud, på samma gång en ivrig, nästan glödande rojalist och hade stött sig på, att mären i Montreuil, då han talade om landstigningen i Cannes, hade sagt {{spärrad|kejsaren}} och icke {{spärrad|Buonaparte}}. Häktningsordern utfärdades således. Allmänne åklagaren skickade den med en kurir till Montre­uil och uppdrog dess verkställande åt polisuppsyningsmannen Javert. Som vi veta, hade Javert återvänt till Montre­uil, så fort han avlagt sitt vittnesmål. Javert höll just på att stiga upp i det ögonblick,<noinclude> <references/></noinclude> q1i5y6ig51fgy4qr8c68bxju08zxj6q 104 220438 659188 650745 2026-10-03T19:33:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 705 —}}</noinclude>då kuriren lämnade honom ordern att häkta herr Madeleine och föra honom inför domstolen. Kuriren, som själv var en ganska erfaren po­listjänstemän, upplyste med några ord Javert om vad som tilldragit sig i Arras. Häktningsordern, som var undertecknad av allmänne åklagaren, lydde sålunda: »Uppsyningsmannen Javert skall i häkte inma­na herr Madeleine, mär i Montreuil, vilken i da­gens session blivit igenkänd för att vara den frigivne galärslaven Jean Valjean.» Om någon, som icke känt Javert, hade sett ho­nom i det ögonblick, då han gick in i sjukhusets försal, skulle han icke kunnat ana, vad som var på färde, och icke funnit det minsta ovanligt i hans ansikte. Han var kall, lugn, allvarsam, med sitt grå hår alldeles slätkammat över tinningarna och hade stigit uppför trappan med sin vanliga långsamma gång. Om någon, som känt honom i botten, hade uppmärksamt givit akt på honom, skulle han dock ha ryst. Spännet på hans spänn­halsduk satt vid vänstra örat i stället för i nac­ken, och detta röjde en oerhörd sinnesskakning. Javert var en fullständig karaktär, som icke<noinclude> <references/></noinclude> jyvns0k2n09la9vx7y4or4dicp2gltm 104 220439 659189 650746 2026-10-03T19:34:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 706 —}}</noinclude>tålde något veck varken på sin plikt eller på sin uniform. Han var lika regelrät mot brottslingar­na som ordningsträng mot knapparna i sin rock. Då han satt spännet på sin halsduk på orätt ställe, måste inom honom ha föregått en av dessa rörelser, som man skulle kunna kalla inre jordbäv­ningar. Han hade kommit i all enkelhet, rekvirerat en korpral och fyra man från närmaste vakt, lämnat soldaterna på gården och låtit visa sig till Fantines rum av portvakterskan, som icke misstänk­te någonting, van, som hon var, att se beväpnat folk söka herr mären. Kommen till Fantines rum, vred Javert om nyc­keln, sköt upp dörren med en sjukvaktares eller en polisspions varsamhet och steg in. För att uttrycka oss fullt riktigt, steg han icke in. Han förblev stående i den halvöppna dörren, med hatten på huvudet och vänstra handen in­stucken innanför sin rock, som var hopknäppt än­da till hakan. I vecket vid armbågen kunde man se blyknappen på hans ofantliga käpp, som för­svann bakom hans rygg. Han stod sålunda nästan en minut, utan att<noinclude> <references/></noinclude> 9ic4qn8xbbkjkm2eck7b0o5z5g1y9jp 104 220440 659190 650747 2026-10-03T19:35:31Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 707 —}}</noinclude>någon märkte hans därvaro. Plötsligt lyfte Fantine upp ögonen, fick se honom och kom herr Ma­deleine att vända sig om. I samma ögonblick, som Madeleines blick möt­te Javerts, blev denne, utan att han rörde hand eller fot eller tog ett enda steg framåt, skräck­injagande. Ingen mänsklig känsla kan bli så ohygglig som glädjen. Det var ansiktuttrycket hos en ond ande, som återfunnit sitt offer. Vissheten att äntligen ha Jean Valjean i sina händer kom allt, som han bar inom sig, att visa sig i hans ansikte. Det upprörda djuret steg upp till ytan. Förödmjukelsen att ha, om också blott för ett ögonblick, tappat spåret och några minu­ter misstagit sig på denne Champmathieu utplå­nades av stoltheten över att ha från första bör­jan gissat så rätt och så länge haft en riktig in­stinkt. Javerts belåtenhet gav sig ett uttryck i hans befallande hållning. Segerglädjen utbredde sig i all sin vederstygglighet över denna smala panna. Det var en så fullständig utveckling av det fasaväckande, som ett belåtet ansikte kan åstadkomma. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8cetv671j79ksvmvqlgxfq2bbuvcjci 104 220441 659191 650748 2026-10-03T19:36:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 708 —}}</noinclude>Javert var i denna stund i himlen. Utan att kunna göra sig riktigt reda därför, men likväl ge­nom en inre åskådning oredigt uppfattande sin be­hövlighet och sin framgång, såg han i sig, Ja­vert, en personifikation av rättvisan, ljuset och sanningen i deras himmelska åliggande att krossa det onda. Bakom sig och omkring sig, i ett oänd­ligt djup, hade han samhällsmakten, förnuftet, den fällda domen, det legala samvetet, den offent­liga åklagarmakten, alla möjligt stjärnor. Han beskyddade ordningen, han kom lagens åska att ljunga, han hämnade samhället, han lämnade all­makten handräckning. Han reste sig i en gloria. Ännu i hans seger låg en återstod av utmaning och strid. Högrest, stolt, strålande, lade han i öppen dag en grym ärkeängels övermänskliga bestialitet. I den hemska skuggan av det värv han utförde syntes i hans knutna hand det dunkla flammandet av samhällets svärd. På en gång lycklig och förbittrad, trampade han under sin häl brottet, lasten, upprorsandan, förtappelsen, helvetet. Han strålade, han utrotade, han log, och det låg en ovederstygglig storhet hos denne vidunderlige Sankt Mikael. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ckp6ma7rquonutmbzbptnxs7lo4brv4 104 220442 659192 650749 2026-10-03T19:37:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 709 —}}</noinclude>Huru förfärlig Javert än var, fanns dock icke hos honom någonting lågt. Rättrådigheten, uppriktigheten, redligheten, övertygelsen, pliktkänslan äro saker, som kunna bli vederstyggliga, då de förirra sig, men som även i sin vederstygglighet förbliva stora. Deras ma­jestät, det mänskliga samvetets egendom, finns kvar även i deras fasaväckande skepnad. De äro dygder, behäftade med ett fel: villfarelsen. En fanatikers obarmhärtiga, ärliga glädje bibehåller under all sin grymhet ett slags hemskt vördnads­bjudande strålglans. I sin fasaväckande lycka var Javert, utan att själv ana det, beklagansvärd, i likhet med varje okunnig, som triumferar. In­genting kunde vara pinsammare och förfärligare att skåda än detta ansikte, vari allt, som man skulle kunna kalla det onda i det goda, avteckna­de sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nmyh6wc14z1cickcmmirvup6lslncmo 104 224683 659197 656462 2026-10-04T08:26:38Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659197 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 686 —}}</noinclude>Gamängen uttrycker Paris och Paris världen. Ty Paris är en enhet. Paris är människosläk­tets tak. Hela denna underbara stad är ett sam­mandrag av försvunna och nuvarande seder och bruk. Den som ser Paris tror sig se det inre av historien med himlen och alla stjärnorna i mellan­rummen. Paris har ett Kapitolium, Hotel de Ville; ett Parthenon, Notre-Dame; sin Aventinska kulle, förstaden Saint-Antoine; ett Asinarium, Sorbonne; dess Via sacra är Boulevard des Italiens; dess Vindarnes torn är allmänna opinionen och i stället för gemonierna har det löjet. Dess majo är bodknodden, dess transteverino förstadsbon, dess hammal är hamnbusen, dess cockney sprätten, dess lazzarone finns vid broarna. Allt som finnes på andra platser finns i Paris. Dumarsais fiskrenserska kan vara lika god som Euripides grönsaksmånglerska, Vejanus' diskuskastare lever åter upp i lindansaren Forioso, Therapontigonus Miles kun­de gå arm i arm med grenadjären Vadeboncoeur. Månglaren Damasippus skulle trivas gott samman med Paris' klädjudar, Vincennes skulle lägga be­slag på Sokrates alldeles som Athens agora skulle ha fängslat Diderot; Grimod de la Reynière har<noinclude> <references/></noinclude> 7xxmaebzfjft5sjdy6kpp30yh0dx4c0 104 224684 659199 656463 2026-10-04T08:33:03Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659199 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 687 —}}</noinclude>uppfunnit rostbiff med talh liksom Curtillus upp­fann den stekta igelkotten. I ballongen vid Arc-de-l'Etoile återfinner man Plautus trapezium. Den av Apulejus i Poecile anträffade svärdslukaren återfinnes på Pont-Neuf, Rameaus brorson och snyltgästen hos Curculion kunna taga varandra i hand, Ergasiles skulle kunna presentera sig hos Cambacères av d'Aigrefeuille och Roms fyra sprät­tar, Alcesimarchus, Phoedromus, Diabolus och Argyrippa komma nedför La Courtille i Labetuts postvagn. Aulus-Gellius stannade ej längre fram­för Congrio än Charles Nodier framför Polichinelle; Marton är ej en tigrinna, men Pardalisca är intet monstrum och om gyckelmakaren Pantolabus sätter samman historier på Café Anglais för rucklaren Nomentanus så är Hermogenus tenor på Champs-Elysées och hans följe utgöres av tigga­ren Thrasius, klädd som Bobêche. Den besvärliga människa, som hejdar er vid Tuillerierna genom att fatta tag i rockknappen, låter er efter två tusen år upprepa Thesprions ord: Quis properantem me prehendit pallio? Vinet från Suresne parodierar vinet från Alba och Desaugiers bräddade rödvins­glas väger upp Balatrons stora pokal;<noinclude> <references/></noinclude> svxjr5bd74p2te2tvxx18w0mgqpdh4u 104 224685 659200 656464 2026-10-04T08:37:12Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659200 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 688 —}}</noinclude>Père-Lachaise utsänder efter de nattliga regnen samma ljus som Mons Esquilinus och fattiggraven, köpt för fem år, är jämnställd med slavens hyrda kista. Sök efter något, som Paris ej har. Trophonius' kar innehöll intet, som ej även finnes i Mesmers balja; Argaphilas har återuppstått med Cagliostro. Braminen Väsaphantå inkarneras i greve Caint-Germain och på Saint-Médard-kyrkogården sker lika stora under som i Oumoumie-moskéen i Da­maskus. Paris har sin Æsopus i Mayeux och en Canidia, fröken Lenormand. Det förskräckes som Delphos inför de flammande blixtarna och borden snurra som fordom trefötterna i Dodona. Här sitter grisetten på tronen liksom fordom Roms kurtisaner och om Ludvig XV är sämre än Claudius så är madame Du Barry bättre än Messalina. Paris förenar i sig alla typer och vi kunna där finna både den grekiska nakenheten, den judiska spetälskan och det gaskogneska skrävlet. Paris, det är en blandning av Diogenes, Job och Pajazzo; det klä­der en gengångare i gamla årgångar av Constitutionel samt utger det för att vara Chodruc Duclos. Fastän Plutarchus säger: Tyrannen blir sällan<noinclude> <references/></noinclude> 496rzx7yd9e7w2yblgupmrabj8e9bdj 104 224686 659201 656465 2026-10-04T08:41:40Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659201 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 689 —}}</noinclude>gammal, resignerade dock Rom under både Sulla och Domitianus och spädde gärna sitt vin med vatten. Tibern var en Lethe-flod, om man får tro det en smula kategoriska beröm, som uttalats av Varus Vibiscus: Contra Gracchos Tiberim habemus. Bibere Tiberim, id est seditione oblivisci. Paris dricker dagligen en million liter vatten men detta hindrar ej att det vid tillfälle slås alarm och att stormklockan går. Men detta undantag är Paris som ett snällt barn. Det går med på allt, är ej besvärlig när det gäller Venus, blott det får skratta förlåter det allt. Fulheten muntrar upp och löjet kommer fram in­för det vanskapta liksom lasten förströr. Var lustig och du kan göra som du vill och till och med cynismen och hyckleriet stöter då ej denna stad. Den är så litterär att den ej håller för näsan inför Basile och blir ej skandaliserad inför Tartuffes begäran än Horatius över {{rättelse|Priapus-| Priapus'}} phallus. Det finnes intet drag i världens anlete som saknas hos Paris. Mabille är ej Janiculus' polymniska dans men klädmånglerskan slukar där de lätta da­merna med ögonen alldeles som kopplerskan Stapliyla vaktade på jungfrun Planesium. Barrière<noinclude> <references/></noinclude> glfrqamtvnekskxhd3gbhg4m144jrvc 104 224687 659202 656466 2026-10-04T08:44:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659202 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 690 —}}</noinclude>de Combat är ej ett Kolosseum men man är lika grym där, som om Cesar vore åskådare. Den sy­riska värdinnan har mer behag än mor Saguet men om Vergilius besökte den romerska tavernan så sitta David d'Angers, Balzac och Charlet vid det parisiska krogbordet. Paris härskar. Snillenas blixtar korsas och de röda prelaterna frodas. Adonai far därigenom på sin vagn med tolv hjul under blixt och dunder och Silenus gör sin entré på sin åsna. Silenus, läs Ramponneua. Paris är synonymt med Kosmos. Paris, det är Athen, Rom, Sybaris, Jerusalem, Pantin. Alla ci­vilisationer finnas där i sammandrag, även alla barbarier. Paris skulle mycket sakna sin guilljotin. Det är nyttigt att ha en aning till Grève-plats. Vad skulle denna eviga fest bli utan kryddor? Våra lagar ha i sin vishet försett oss därmed och tack vare dem faller det alltid några droppar från slak­tarkniven mitt ibland karnevalsglädjen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lsfxm3rpvwqyofu2h8tkfxj7nvhz56b 104 224688 659203 656467 2026-10-04T08:47:07Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659203 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 692 —}}</noinclude>hjältedikter nå över hela världen liksom dess dum­heter. Dess skratt är en vulkan, som sänder gnis­tor över hela jorden. Dess infall äro eldbränder. Det påtvingar folken sina karikatyrer liksom sina ideal, och mänsklighetens största minnen finna sig i dess ironi samt låna av sin evighet åt dess pojk­streck. Det är storslaget, det har sin 14 juli, som befriade en värld. Det tvang alla folk att avlägga eden i bollhuset och dess natt den 4 augusti upp­löste på tre timmar tusen års feodalvälde. Av lo­giken skapar den folkmajoritetens muskel, det mångdubblar sig och återfinnes under det sublimas alla former; dess ljus fyller Washington, Kosciusko, Bolivar, Botvaris, Riego, Bem, Manin, Lopez, John Brown, Garibaldi. Paris finnes överallt, där framtidens låga tändes, i Boston 1779, på ön Léon 1820, i Pesti 1848, i Palermo 1860. Denna stad viskar det mäktiga lösenordet: frihet, i örat på de amerikanska abolitionisterna, samlade vid Harpers färjläge, viskar det i örat på Anconas patrioter samlade i skuggan av arkaderna framför Gozzis krog vid havsstranden. Den skapar Canaris, den skapar Quiroga, den skapar Pisacana. Den ut­strålar storhet över jorden och det är i dess anda<noinclude> <references/></noinclude> qh155eba59odjdafwn23vt3bv2dgqle 104 224689 659204 656468 2026-10-04T08:49:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659204 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 693 —}}</noinclude>Byron dör i Missolonghi och Mazet i Barcelona. Paris är en tribun för Mirabeau och en glödande krater för Robespierre. Dess litteratur, teater, konst, vetenskap, filosofi äro mänsklighetens hand­böcker. Paris har Pascal, Regnier, Corneille, Descartes, Jean-Jacques, Voltaire under varje minut av deras liv, Moliere för alla kommande sekler. Dess språk talas av världens mun och detta språk blir Ordet. Hos alla skapar det framstegstanken och de frihetens läror, det predikar, blir för generatio­ner den värja, som lägges under huvudgärden. Det är dess tänkares och skalders hjärnor som ha ska­pat ända sedan 1789 alla folkets hjältar. Men detta hindrar det ej från att vara en gamäng och detta oändliga geni, som man kallar Paris, kan omskapa världen samtidigt med att det ritar Bouginers näsa på Theseustemplet och skriver Credeville voleur på pyramiderna. Paris visar alltid tänderna. När staden ej är förbittrad, skrattar den. Sådant är Paris. Röken från dess tak äro universums idéer. En samling smuts och stenar, om man så vill, men dessutom en moralisk varelse. Det är större än stort, det är ofantligt. Varför? Emedan det vågar. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 04j2j1vmkoauptek554hlkq6x7ujlt5 104 224690 659205 656469 2026-10-04T08:51:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659205 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 694 —}}</noinclude>Våga, det är det pris, man når framgången för. Alla sublima erövringar äro mer eller mindre vågspel. För att revolutionen skulle bli till räckte det ej att Montesquieu talade om den, att Diderot predikade den, att Beaumarchais bebådar den, att Condorcet beräknar den, att Arouet förbereder den, att Rousseau tänker ut dess detaljer; det kräves också att Danton vågar den. Ropet djärvhet är ett fiat lux. För mänsklig­hetens marsch framåt kräves det även, att det på höjderna lysa stolta exempel på mod. Djärvhe­ten kastar ett bländande ljus över historien och är en av människans ledfyrar. Morgonrodnadcn är djärv när den stiger upp. Att våga, att trotsa, att vidhålla och framhärda, det är att vara trogen mot sig själv, att brottas med ödet, att göra olyckan häpen genom den ringa fruktan, man visar för den, att än bekämpa orättvisans tyranni, än förolämpa den segerdruckne, att hålla ut och ej ge vika, se där de exempel, folken behöva oclidet ljus, som eggar dem. Det är samma fruktansvärda blixt som utgår från Cambronnes pipa och Prmetheus fackla. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cq0vhj95eaih35k8c3xw0npptppadly 104 224692 659206 656471 2026-10-04T08:53:19Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659206 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 698 —}}</noinclude>Detta barn trivdes aldrig så bra som på ga­tan. Gatstenarna voro mindre hårda än hans mo­ders hjärta. Hans föräldrar hade sparkat ut honom. Då hade han helt enkelt tagit sitt parti och försvunnit. Han var blek, stojande, smidig, spefull, livlig och med ett sjukligt utseende. Han gick, kom, sjöng, lekte i rännstenarna, stal en smula, men som katten eller spanten, glatt, leende, tog ej illa upp om han kallades skojare men blev ond om man sade rännstensunge. Han hade ingen bo­stad, intet bröd, ingen eld, ingen kärlek men han var glad emedan han var fri. När dessa stackars varelser bli män träffas de nästan alltid av samhällets valsverk och krossas men så länge de äro barn smita de undan, så små äro de. De kunna rädda sig i det minsta hål. Men hur övergivet detta barn än var så hän­ de det dock var annan eller var tredje månad att han sade: — Jag skall hälsa på mamma! Då lämnade han boulevarden, Circus och Porte Saint-Martin för att gå ned till kajerna, fram till<noinclude> <references/></noinclude> fwkherxf154nzd3lvtk8or40r2qjgl0 104 224693 659207 656472 2026-10-04T08:55:08Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659207 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 699 —}}</noinclude>förstaden och Salpétriêre. Vart kom han då? Just till detta dubbelnummer, 50—52, som van­ligen låg öde och alltid bar inskriften: ”Rum att hyra”. Vid denna tid fanns det egendomligt nog flera personer som bodde där fast de ej, som är vanligt i Paris, hade någon förbindelse med var­andra. Alla hörde till denna klass, som börjar med den i trångmål levande borgaren och sträc­ker sig genom den ena graden av armod efter den andra ända ned till samhällets botten, till gubbarna, som sopade gatorna och lumpsamlar­na, vilka sökte efter trasorna. Vice värdinnan från Jean Valjeans tid hade dött och fått en efterträderska, som liknade hen­ne. Jag minnes ej, vilken filosof det var som sa­de: — Det blir aldrig brist på gamla käringar. Denna nya gumma kallade sig fru Burgon och det fanns intet anmärkningsvärt i hennes liv om ej att tre generationer papegojor i tur och ord­ning härskat över hennes själ. De eländigaste av dem, vilka bebodde detta ruckel voro en familj på fyra personer, fader, moder och två ganska stora flickor, alla fyra i<noinclude> <references/></noinclude> bizm7xnzkneelwl8uhiuxzyynnf77j0 104 224694 659208 656473 2026-10-04T08:57:16Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659208 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 700 —}}</noinclude>samma kyffe, en av de {{rättelse|celller|celler}}, vi tidigare ta­lat om. Det fanns intet egendomligt vid första anblic­ken hos denna familj annat än dess ytterliga utblottning. Mannen, som hyrt rummet, hade sagt sig heta Jondrette. Någon tid efter deras inflytt­ning, vilken starkt hade liknat vad vice värdin­nan kallade ”ankomsten av ingenting alls”, hade denne Jondrette sagt till den kvinna, vilken lik­ som sin företräderska var på samma gång port­vakt och städerska: — Mor så och så, om nå­gon skulle fråga efter en polack eller en italiena­re eller kanske efter en spanjor så är det jag. Denna familj var den muntra barfotalassens. Han kom, fann fattigdom, övergivenhet och, vad som är ännu dystrare, ej ett enda småleende. Det var kallt i spisen och kyligt i hjärtanen. När han anlände frågade man: — Varifrån kommer du? Han svarade: — Från gatan. När han gick frågade man: — Vart går du? Och han svarade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jiqnx4kbzv5k5k3111qblh4wqvi1kab 104 224695 659209 656474 2026-10-04T08:58:27Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659209 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 701 —}}</noinclude>— Ut på gatan. Hans mor sade till honom: — Vad har du där att göra. Detta barn levde i denna frånvaro av kärlek som en ört i ett källarvalv. Han led av detta och han lade ej skulden på någon. Han viss­te ej riktigt hur en far och en mor borde vara. Dessutom älskade hans moder hans systrar. Vi ha glömt att säga att man på Boulevard du Temple kallade detta barn den lille Gavroche. Varför kallades han Gavroche? Troligen emedan hans fader kallade sig Jondrette. Det kyffe Jondrettes bebodde i det Gorbeauska rucklet var det sista i slutet av korridoren. Rum­met bredvid upptogs av en mycket fattig ung man som hette Marius. Låt oss berätta vem denne Marius var. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 08ha46u5n7wixi1xujra6h644vqtxm2 104 224696 659211 656475 2026-10-04T09:08:43Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659211 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 704 —}}</noinclude>Herr Gillenormand, som mådde alldeles utmärkt år 1831, var en av dessa män vilka blivit nyfikna uteslutande på grund av att de levat så länge och som sticka av emedan de förr sett ut som alla människor men nu ej likna någon. Det var en egendomlig åldring, som verkligen tillhörde en an­nan tid, en verklig borgare med det adertonde sek­lets högdragenhet, som var lika stolt över sitt borgerskap som någonsin en ädling över sitt markisat. Han var redan över nittio år men gick rak, talade högt, säg utmärkt, drack oblandat vin, åt, sov och snarkade. Han hade alla trettiotå tänderna i be­håll. Glasögonen gagnade han blott när han läste. Han blev lätt förälskad men förklarade att sedan ett tiotal år hade han fullständigt avstått från kvinnogunsten. Han kunde ej längre behaga, sade han; han lade aldrig till: Jag är för gammal utan sade: jag är för fattig. Och fortsatte: Om jag inte hade varit ruinerad.... ha! ha! Han hade verkligen ej kvar mera än en ränta på omkring femton tusen francs. Hans dröm var att få ett arv och erhålla hundra tusen francs i räntor för att kunna hålla sig med älskarinnor. Som man ser tillhörde han ej dessa sura åttioåringar, vilka<noinclude> <references/></noinclude> 22fs4h38836tcvi91goasel9mijx4wg 104 224697 659212 656476 2026-10-04T09:12:25Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659212 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 705 —}}</noinclude>liksom Voltaire ha hållit på att dö hela sitt liv. Han hade intet av den spruckna krukans långa liv, ty denne muntre gubbe mådde alltid utmärkt. Han var ytlig, snabb och häftig. Han kunde brusa ut trots all rim och reson. När man sade emot ho­nom lyfte han sin käpp och han slog folk som man gjorde under förra seklet. Han hade en dot­ter över de femtio och ogift, som han gav många rapp när lian blev ond och som han gärna skulle piskat ordentligt. För honom var hon ej mera än åtta år. Han gav sina betjänter kraftiga örfilar och sade: Sådant pack. En av hans svordomar var: Vid Pantacliouflades Pantachouflade. Men ibland var han allt annat än nervös. Varje dag rakades han av en barberare, som hade varit galen och som avskydde honom, emedan han var svart­ sjuk på herr Gillenormand för sin unga, koketta hustrus skull. Herr Gillenormand beundrade sin urskillningsförmåga och förklarade sig vara myc­ket slug. Detta är hans egna ord: Jag äger i själva verket en viss skarpsinnighet; jag kan till och med, när en loppa biter mig, säga från vilken kvinna den kommer. De ord, lian begagnade mest voro ”naturen” och<noinclude> <references/></noinclude> jcwn95s7a7n2r27wl0msvalkr4ik87d 104 224698 659213 656477 2026-10-04T09:16:05Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659213 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 706 —}}</noinclude>”den känsliga människan”. Åt det första ordet gav han ej den vidsträckta betydelse som vår egen tid inlägger däri. Men han brukade det i sina små satiriska utfall framför brasan. — Naturen, sade han, ger oss till och med prov på roande barbari, och detta emedan civilisationen skall ha en smula av allt att bjuda på. Europa har trasor av Asien och Afrika. Katten är en tiger för salongsbruk, ödlan en krokodil att ha i fickan. Operans dansöser äro vildinnor med rött hår, vilka ej äta männen utan nöja sig med att pungslå dem. Och trollkvinnorna! De för­vandla männen till ostron och sluka dem. Karaiberna lämna blott kvar benen, men våra kvinnor lämna blott skalet. Sådana äro våra seder. Vi sluka ej, vi nagga, vi utrota ej, vi slita sönder. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6qlp5hbjwk737yzusjvx582jukz70wy 104 224700 659214 656479 2026-10-04T09:16:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659214 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 709 —}}</noinclude>alltid händerna i fickorna. Det var med verklig auktoritet, som han sade: — Den franska revolutionen gjordes av en skock skurkar. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8v29ldgimn90d6z2ndtuou87nqrkmol 104 224701 659215 656480 2026-10-04T09:19:39Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659215 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 711 —}}</noinclude>— Jag var klädd som en turk från Levanten, sade han. Fru de Boufflers hade av en slump sett honom, när han var tjugo samt bedömt honom som en ”förtjusande narr”. Han beskärmade sig över alla namn han stötte på i politiken och fann dem alldeles för borgerliga. Han läste tidningarna, gasetterna som han sade, och höll på att kvävas av skratt. — O, sade han, vad är det här för män­niskor! Cobière! Humann! Casimir Perier! Och de äro ministrar! Jag kan föreställa mig en tid­ning där det står: Gillenormand, minister. Det skulle allt vara en härlig historia! Men folk äro så dumma så att det går an! Han benämnde glatt allt vid dess rätta eller kanske olämpliga namn och var aldrig generad inför kvinnor. Han sade grov­ heter, obsceniteter och snuskigheter med en lugn och en smula förvånad men alltid elegant uppsyn. Det var hans sekels manér. Man bör komma ihåg att den tid, då man omskrev allt på vers samman­föll med tiden prosans osminkade språk. Hans gudfar hade spått att han skulle bliva ett snille samt skänkt honom tvenne betecknande namn: Luc-Esprit. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> c9987l3ezocwa622gvargnuucg6hkf1 104 224702 659216 656481 2026-10-04T09:20:55Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659216 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 713 —}}</noinclude>motgångar, universalmedlet mot Venus sjukdomar, Ludvig XV sände två hundra flaskor till en påve. Man skulle gjort honom rasande och fullstän­digt ur gängorna om man sagt honom att denna tinktur ej var annat än järnklorid. Herr Gillenormand beundrade Bourbonerna och avskydde 1789. Han berättade ständigt om det sätt, varpå han räddat sig undan skräckväldet och vilken uppspelt glädje han måste visa för att undvika att bli ett huvud kortare. Om någon ung man ämnade be­römma republiken inför honom blev han blå av raseri och höll på att få slag. Någon gång hänsyftade han på sina nittio år och sade: — Jag hop­pas att jag ej skall behöva uppleva 93 en gång till. Vid andra tillfällen antydde han att han äm­nade leva tills han blev hundra år. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3xy97qyrvqnzyr2f5706ut5imooc72g 104 224705 659217 656484 2026-10-04T09:23:54Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659217 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 718 —}}</noinclude>ond. Han betraktade bytingen med det älskvärda småleendet hos en hedersman, som känner sig smickrad av förtalet, samt sade: — Vad nu! Vad är detta? Vad står på? Ni bär er åt som alldeles okunniga människor! Her­tigen av Angoulême, en bastard till konung Karl IX, gifte sig vid åttiofem års ålder med en tös på femton. Herr Virginal, markis av Alluye och bro­der till kardinal de Sourdis, ärkebiskop i Bourdeaux fick vid åttiotre år en son med en kammar­jungfru hos domstolspresidentskan Jacpuin, ett verkligt kärleksbarn som blev malteserriddare och statsråd. En av detta sekels stora män, abbé Faraud, var son till en åttiosjuåring. Sådant är inte ovanligt. Och tänk på bibeln. Men jag förklarar att den här pojken ej är min. Men man skall taga hand om honom. Det är icke hans fel. Det var godmodigt gjort. Varelsen, hon hette Magnon, sände honom en ny present nästa år. Det var också en pojke. Herr Gillenormand kapitu­lerade genast. Han återsände till modern de båda barnen samt utfäste sig att betala åttio francs i månaden i underhåll under förutsättning att sagda moder ej fortsate på detta sätt. Han tillade: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7i4n3uxdmpmrljd7ah2x6s1xj6f5dib 104 224706 659218 656485 2026-10-04T09:26:09Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659218 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 719 —}}</noinclude>— Jag antar att modern behandlar dem väl. Jag skall se till dem då och då. Det gjorde han också. Han hade haft en bror, som varit präst, under trettioett år varit förestån­dare för en skola i Poitiers samt dött sjuttionio år gammal. Han gick bort i sin ungdom, sade han om denne. Brodern efterlämnade blott ett svagt minne, han var fredlig och girig och ansåg, att emedan han var präst måste han ge almosor åt alla fattiga han mötte, men han gav dem aldrig annat än koppar eller mynt, som ej längre gällde. På detta sätt trodde han sig vandra till paradiset. Den äldre Gillenormand däremot sparade ej på almosorna och gav både gärna och mycket. Han var välvillig, häftig och medlidsam och om han varit rik skulle han visat smak för prakt och ståt. Han ville att allt i hans närhet skulle vara präk­tigt, till och med skälmstyckena. När han en dag blivit lurad vid ett arvskifte av en affärsman på ett grovt sätt fällde han detta högtidliga yttrande: — Det var snuskigt gjort. Jag skäms verk­ligen för ett sådant tarvligt uppförande. Allt har degenererat under detta sekel, till och med skur­karna. För tusan! Det är ej på det sättet man<noinclude> <references/></noinclude> s6bo1xgdzzmpxir7m4ql9nrin9yol48 104 224707 659219 656486 2026-10-04T09:26:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659219 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 720 —}}</noinclude>skall bestjäla en man som jag. Jag har blivit rå­nad som i en skog, men dåligt rånad. Sylvae sint consule dignae! Vi ha nämnt att han varit gift två gånger. I första äktenskapet fick han en flicka, som ännu var ogift, i det andra också en flicka, som dött vid trettio år och av kärlek eller av en slump gift sig med en lyckoriddare vilken tjänat i republikens och kejsardömets arméer, fått korset vid Austerlitz samt blivit överste vid Waterloo. — Det är famil­jens skamfläck, sade den gamle borgaren. Han brukade mycket tobak och viftade behagfullt bort kornen från sitt spetskrås med baksidan av handen. Han trodde ej överdrivet på Gud. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fvfm3verwhpoosukow4t87htafxv73t 104 224708 659220 656487 2026-10-04T09:27:24Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659220 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 722 —}}</noinclude>stängd om dagen och att aldrig mottaga någon, vem det än var eller vad det än gällde, förrän på kvällen. Han åt klockan fem och sedan var hans dörr öppen. Det var modet på hans tid och han övergav det ej. Dagen är en skälm, sade han, och förtjänar att man stänger fönsterluckorna. Bättre folk tända sin andes ljus när zenit tänder stjär­norna. Därför stängde han in sig för alla och skulle ej ha öppnat ens för kungen. Han höll på den fina tonen från den svunna tiden. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 42hva4f1c2c6ugcs7899woj0w337cfs 104 224709 659221 656488 2026-10-04T09:28:57Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659221 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 724 —}}</noinclude>Åtminstone på denna jorden händer det aldrig att drömmar helt förverkligas. Intet paradis har blivit jordiskt under den tid, vi känna till. Den yngre hade äktat sina drömmars ideal men hon ha­de dött. Den äldre hade förblivit ogift. I det ögonblick hon gör sitt inträde i den hi­storia vi nu berätta var hon en gammal dygdig mö, en oförbrännerlig pryd varelse med en sällsynt spetsig näsa och det trubbigaste förstånd man kun­de finna. En utmärkande detalj: utom den trängre familjekretsen hade ingen reda på hennes förnamn. Hon kallades fröken Gillenormand den äldre. I fråga om skvaller skulle fröken Gillenormand den äldre ha kunnat tävla med en miss. Hon var pryderiet i dess högsta potens. Hon hade ett för­skräckligt minne i sitt liv. En gång hade en man fått syn på hennes strumpeband. Åldern hade blott ökat dessa egenskaper. Hen­nes krage var aldrig tillräckligt tät eller nog hög. Hon mångdubblade antalet agraffer och nålar även på de platser, där ingen tänkte på att de kunde fin­nas. Det utmärkande för pryderiet är att bestycka de platser, som äro minst utsatta för angrepp, kraf­tigast. Men — vem kan förklara oskuldens<noinclude> <references/></noinclude> nv5ybfqka5tk8qewn7wd3ir1p6vzrsf 104 224710 659222 656489 2026-10-04T09:31:22Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659222 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 725 —}}</noinclude>myste­rier — hon lät gärna kyssa sig av en lanciärofficer, som var hennes systerson och hette Théodule. Trots denna gynnade lansiär passade etiketten pryd fullkomligt. Fröken Gillenormand var ett slags skymningsmänniska. Pryderiet är till hälvten en dygd, till hälvten en last. Till pryderiet lade hon bigotteriet, ett passande foder. Hon tillhörde den heliga jungfruns sam­fund, bar en vit slöja vid vissa fester, mumlade särskilda böner, vördade ”det heliga blodet” och ”det heliga hjärtat”, förblev under timmar betrak­tande ett rokoko-jesuit-altare i ett kapell, som en­dast var tillgängligt för de utvalda och lät där sin själ svinga sig upp till marmormolnen och bort genom de stora fönstren med förgyllda träbågar. I kapellet hade hon en vän, jungfru som hon själv, vid namn fröken Vaubois; hon var alldeles förslöad och invid henne kände sig fröken Gille­normand som en örn. Bortsett från bönerna Agnus dei och Ave Maria kände fröken Vaubois ej till något annat än olika sätt att laga till konfekt. Hon var fullkomlig i sitt slag i det hennes dumhet ej hade en enda fläck av intelligens. Med åldern hade — låt oss erkänna det —<noinclude> <references/></noinclude> 83j4ceagbxzfnnm0cve4hfz8zpbr7dx 104 224711 659223 656490 2026-10-04T09:32:52Z Jonatanskogsfors 17420 /* Korrekturläst */ 659223 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Jonatanskogsfors" />{{huvud||— 726 —}}</noinclude>fröken Gillenormand snarare vunnit än förlorat. Det är så med passiva naturer. Hon hade aldrig varit elak, vilken är en relativ dygd. Och sedan slipa åren av kantigheterna och hon hade nått fram till hårdhetens mildhet. Hennes dysterhet var av det obestämda slaget och hon visste ej orsaken, över henne vilade häpnaden över ett avslutat liv, som icke börjat. Hon skötte huset åt sin fader. Herr Gillenor­mand hade sin dotter hos sig som biskop Bienvenu hade sin syster. Dessa hushåll, vilka bestå av en gubbe och en gammal fröken äro icke sällsynta och göra alltid det rörande intrycket av tvenne svaga, vilka stödja varandra. Utom denna gamla flicka och denna gubbe fanns det i huset ett barn, en liten gosse, som alltid dar­rade och teg i herr Gillenormands närvaro. Den­ne talade aldrig till barnet annat än med sträng röst och lyftad käpp: Kom hit, gunstig herre! Din skälm, ett par steg till! Svara, din skojare! Springer du nu i vägen, din latmask! Men han avgudade honom. Det var hans dotterson. Vi skola återfinna det­ta barn längre fram. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k2qthve59ycwhxcxnvcgyfqh3r97oei 104 226131 659194 2026-10-03T23:39:40Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Skara-Sticht.|171}}{{linje}}</noinclude>ro dock thessa, vnder the följande Konungar, ju lengre thes mer förökte genom {{ant|donationer, testamenten,}} köp och byten, såsom af thet följande förnimmas kan. Särdeles gifmild emot thetta kloster wisade sig K. <b>ERIK hin Läspe</b> kallad och hans gemål Drotning <b>Catharina Sunesdotter Folkvnge</b>; ty han gaf hit vnder klostret med bref, skrifwit på Göthala {{ant|4 Idus}} eller {{ant|d. 10 Nov.}} år 1245, sin gård <b>Spanahult</b>, wid Wättren i Wästergöthland, hwilken nu är Hans {{ant|Excellences,}} Riks-Rådets Herr Grefwe <b>Swen Lagerbergs</b> Säteri. Men efter sin Herras död, gaf wälbemälta Drotning {{ant|3 Idus}} eller {{ant|d. 11 Junii}} år 1250 vnder thetta kloster <b>Tulshammar, Wikhem</b> och <b>Lindö</b> med alt sitt gods i WästerGöthland. Påwen Gregorius <b>then Tionde</b> hafwer, {{ant|Lugduni die 1 Augusti ann.}} 1273, {{ant|confirmerat}} alla thetta klostrets {{ant|Privilegier}} och egendomar. Hwilka dock sedan alt fort blefwo flere och större; ty år 1292 gaf Abbedissan Fru <b>Catharina Matthesdotter</b> hit <b>Gingrim, Stolaryd</b> och <b>Hand</b>, och så flere andre, nästan hwarje år någon, såsom the {{ant|donations}}- eller gåfwobref vtwisa, som än vti {{ant|Archivô Antiquitatum}} finnas förwarade. År 1342 i K. <b>MAGNI Smeks</b> tid hafwa, såsom {{ant|<i>Johannes Messenius</i>}} berettar, Nunnorna i Gudhem, efter Abbotens af {{ant|Cisterciens}}-orden tilstånd, flytt ifrå <b>Gudhem</b> (ther the ledo stor brist på wedebrand och thes vthan hade alt förmycken<noinclude> {{huvud|||gäst-}} <references/></noinclude> ozuyhhma02incn0p9djy0od1gc4hgvk