Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.23 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 146836 659528 575063 2026-10-11T13:58:02Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|250|GATANS RYKTBARHETER|}}</noinclude>år efter hennes uppträdande på Stockholms Stortorg, hvilket visar hvilken ovanlig och varaktig ryktbarhet hon genom sin person vunnit. Och än i dag lefver hon i en liten litteratur af skillingstryck, och en litografi har bevarat hennes verkligen vackra drag. Ur samtida tidningar har en anonym gatpoet gjort vederbörliga utdrag, hvilka åtfölja en »Sång vid den undersköna Dalkullans Karin Ersdotters från Leksand flykt från Stortorget; af en onämd tillbedjare» (1831), och som vi med tacksamhet mot den okände tillbedjaren taga oss friheten begagna. »Hvarje förmiddag har, någon tid bortåt, en liflig folksamling uppfyllt den sidan af Torget, hvarest mjölkbuden från Landsbygden vanligen hålla med sina kärror. Den, som på afstånd ser det förtviflade armbågandet omkring dessa anspråkslösa åkdon, faller i början i häpen förundran öfver den oerhörda afsättning, som mjölken i en hast synes hafva fått; men vid närmare efterfrågan, erfar man, att folket tränges, icke för mjölkens skull, utan för att se den »vackra Dalkullan» ... Hon afyttrar sin grädda och mjölk med ett särdeles behag, och mer än en gång har folkskockens beundran blifvit så stormande och närgången, att hon, efter fruktlöst motstånd med tagelsnärten, nödgats fly undan i något af de angränsande husen. Vid ett af de senaste dylika tillfällen måste hon med häst och kärra jaga in uti en rymlig förstuga, och man kunde icke hindra mängdens inrusande, utan att begagna husets brandsprutor — onekligen de tjenligaste vapen mot lågande hjertan.» Dagen derefter, då den beskådande folksamlingen försvårade passagen åt Skomakaregatan, företog sig Policebetjeningen, i välment tjenstenit, att uppkalla den förtjusande Kullan i Kongl. Police-Kammaren, med ödmjuk rapport, att hon stängde gatan med sin skönhet. Karin befans oskyldig, och fick återvända till sina mjölkflaskor; ty — vare det sagdt till de skönas lugnande — om än en och annan säges böra »plikta för ful uppsyn», är det dock ingen förment, att vara så vacker som möjligt. ... Hon är engagerad som mjölkbud för Jerla egendom på Sicklaön utanför Danviks tullen; och det är först i denna egenskap som hon börjat göra furör, sedan hon två år förut incognito gått i byggnadsarbete vid Brunkebergstorg. Hon säges vara omkring 18 år, af smidig växt, med ovanligt fina drag, den skäraste hy, mörkt hår och med ögon som äro obeskrifliga, i synnerhet för dem, som icke sett dem, med ett ord, en verklig Engel i skinnpels. De skönas aristokrati har således allt att frukta af denna Dalarnes Helena; men deremot lärer ingen hafva någonting att hoppas, ty hon har sin Fästman — i hembygden, och skall vara honom odrägligt trogen.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ddrhind1ctsyaahgi15sxleicc9iv8j 104 146837 659529 575064 2026-10-11T14:03:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATANS RYKTBARHETER|251}}</noinclude>Länge räckte emellertid icke det vackra skådespelet, ty en dag var kullan försvunnen, och saken var tyst en tid, tills man ånyo fick läsa i en tidning: »Hwad tro wäl wåra läsare i Landsorten för närwarande utgör den förnäma werldens i Stockholm favoritnöje wid dess supéer och soiréer? Att göra musik, att åskåda taskspelarekonster, att betrakta nya litografier och gravyrer ...? Allt detta hwilar för närwarande, eller intar åtminstone blott andra, tredje, fjerde rummet, efter de föremål som la haute volée finner högst pikant, emedan det är nytt, och detta föremål är ... ingen annan än anledningen till folkskockningarna på Stortorget, Engeln i skinnpels, med ett ord, <i>den wackra Kullan.</i> Hon gör nu sin rund kring Stockholms eleganta Salonger; hon hämtas i Herrskapets wagn, införes i Societen, begapas, öfwerhopas med frågor, undfägnad och stundom kanske litet afundad, samt återsändes med en gåfwa. Hon är så upptagen, att den, som will förskaffa sitt sällskap njutningen af hennes anblick stundom måste prenumerera på henne några dagar förut. Det uppseende hon gjort och den wisshet hon erhållit att hon är wacker, en wisshet, hwilken stundom är lika dyrköpt, som wår Stammoders kunskap om den förbudna fruktens smak, lärer likwäl ännu icke förledt henne att bortlägga något, hwarken af sin drägts eller sina seders enkelhet. Då man en gång bjöd henne win, wägrade hon att förtära det, emedan hon, som hon sade, om hon wände sig wid dylika läckerheter, sedan skulle så mycket mera sakna dem, då hon återkom till sin torftiga hembygd. Denna moderation är naturens, icke öfwerläggningens, och man bör önska, att hon länge måtte kunna behålla den.» Men så försvann hon på allvar. Och då började en literär brefvexling: »Sändebref till Stockholms ungherrar af Carin Ersdotter», besvarades med »Swar af Stockholms ungherrar på Sändebrefwet», hvilket återigen framkallade »Dalkullans swar till Stockholms ungherrar». Hon var och förblef borta. Man sade, att hon rest hem och gift sig med sin fästman i Dalarne, men andra sade, att hon gift sig med en rik och förnäm herre, och än i dag finnes folk, som när de gå till Djurgården, utpeka det vackra hus, der den vackra dalkullan skulle ha bott som gift och hvilket hon besutit som enka. {{tre stjärnor}} ''Apotekar Ris'' (fig. 105) var på 1840-talet och kanske äfven förut en af gatans ryktbarheter i Stockholm, liksom han redan under århundradets andra och tredje årtionde var känd öfver en stor del af Sverige och hade sträckt sina ströftåg till Norge, Danmark med flere<noinclude> <references/></noinclude> hwl7wcaaisr91n0d5li2efmf6wqftbt 104 146838 659530 575065 2026-10-11T14:21:59Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|252|GATANS RYKTBARHETER|}}</noinclude>land. »Hof- och Reseapotekare» var hans titel, men verklig apotekare var han dock aldrig, och i Sackléns »Sveriges Apotekarehistoria» söker man hans namn förgäfves. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s252 Fig105.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.8|Fig. 105. Apotekar Ris. Efter handteckning i K. Bibl.]] I Stockholm var han i synnerhet känd till häst, och vi beklaga, att vi icke kunnat skaffa oss någon afbildning af honom såsom ryttare, ty till fots såg han ej synnerligt märkvärdig ut, men då han stoltserade på sin ädle gångare, ett ljuslett, ofta ganska skrangligt och illa medfaret kreatur, var han värd att se på. Tillfälle dertill fick man också dagligen under längre tid. Ris red fram och till baka på de mera besökta gatorna och syntes alltid i spetsen för vaktparaden, vanligtvis under »förtruppens» skämtsamma och hånande anmärkningar. Gatpojkarne pekade fingren åt honom, hurrade för honom, hvisslade åt honom, men han tycktes icke känna sig sårad, och när den öfriga allmänheten tämligen högljudt uttryckte sin åsigt om hans narraktiga uppträdande och skrattade åt honom, såg det ut, som vore han riktigt smickrad af en sådan uppmärksamhet. Hvad som gjorde Ris mest märkvärdig var dock icke hans mindre vanliga uppträdande till häst på Stockholms gator, ej häller det sätt hvarpå han bar kungssorg, i det han under sorgetiden efter Karl Johan icke satte flor på hatten, utan borstade luggen baklänges till hattens halfva höjd, utan det var hans skriftställarverksamhet som bar sin fagraste blomma i »Hans Nicolaus Ris’ Res- och Lefvernes-Beskrifning», tryckt i Kristianstad, första upplagan 1835 och andra upplagan 1837. Det är denna samling af tokigheter, detta oöfverträffliga verk i det befängda som gjort Ris odödlig. Ingen annan än möjligtvis författaren sjelf har kunnat genomläsa dessa 240 sidor, af hvilka hvar och en är fyld af idel fånigheter, men antalet köpare var likväl ganska stort, ty för den saken sörjde författaren, i det han gjorde en »subskriptionsrund» i landet på 300 mil och icke for förbi någon herr- eller prestgård, utan hemsökte alla och på hvarje ställe skaffade sig åtminstone en, stundom flera afnämare af boken. Han for icke sin väg förr än man köpt eller subskriberat på ett eller annat exemplar, och det kunde hända, att han äfven derefter<noinclude> <references/></noinclude> cxmfneugq1unra86n75srols9av1mrn 104 146839 659531 575067 2026-10-11T14:27:07Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATANS RYKTBARHETER|253}}</noinclude>stannade en vecka, stundom mycket längre, på våldgästning för sig och sin häst. Hans Nicolaus Ris berättar sjelf om sin födelse: »Eleonoradagen, eller den 11 Juli 1780 var min triumfdag öfver mörkrets välde; jag krossade dess dittills höjda spira; ty domen var fälld: <i>bildskön var Pilten.</i>» Då han var fem år, föreslog någon, att han skulle låta inskrifva sig som husar. »Hade far tillåtit detta», säger Ris, »så skulle kan hända ingen Corsikan bestigit Galliens tron, än mindre skulle den kommit att stå vacant, som den 20 och 25 Mars 1815 i 21 timmar var tillfället.» Vid femton års ålder antogs Ris till apotekarlärling eller biträde, såsom han sjelf uttrycker sig, på »Esculapii territorium». Det var i Helsingborg, och på »Esculapii territorium» larfvade han omkring, dels i Sverige, dels i Danmark, ända till dess han skaffade sig en häst och vardt »rese-apotekare» samt genomgick, åtminstone efter egen uppgift, mångfaldiga öden inom och utom fäderneslandet. Hans hästar voro just ej alltid af yppersta slag, men stundom fick han tag i något praktexemplar. År 1824 »bortbytade jag», skrifver han, »ett skönt guldrepeterur mot en krullig ridhäst som tillhört Hofmarsk. Grefve Frölisch, men nu som farlig ridhäst för damer bortbytades jemte ett pitscher på fyra dukater en örslef {{bråk|2|3}} d:o och en ny damascherad sabel från Dobran. Nu var jag då ryttare. Jag gjorde mig närmare känd med södra delen af mitt fädernesland till häst från den 5 Febr 25 till 4 Juni 26 bered jag denna i alla afseenden sköna ridhäst utom det felet att kunna äta oupphörligt natt som dag sina 3 lispund hö på dygnet samt att icke på ojämn väg utan jämn — — — göra kullerbytta.» Det lär hafva händt, att Ris i början af sina Stockholmsridter gjorde en och annan kullerbytta med sin häst, men sedermera red han vanligtvis ytterst försigtigt, och den häst, på hvilken han här under 1840-talet gjorde sina lustridter framför vaktparaden förmådde icke göra några kullerbyttor, endast försöka sig på ett och annat knäfall. Slutligen försvunno Ris och hans häst från Stockholms synkrets, men det finnes nog ännu många som minnas dem bägge. {{tre stjärnor}} ''Mallén och gångposten.'' När August Blanche var barn, hade Mallén lånbibliotek på Fredsgatan och brukade en gång om året i Kirsteinska huset hålla en parentation öfver sin aflidne son. Detta måtte ha varit på 1820-talet. Senare uppträdde Mallén som<noinclude> <references/></noinclude> h5zk1e44i7oeb9yvd97tdaiofepc6mg 104 146840 659566 575068 2026-10-12T09:02:51Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659566 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|254|GATANS RYKTBARHETER|}}</noinclude>»rumormästare» vid Norra Brunnen,<ref>Om hans uppträdande vid Uggelvikskällan se häft. 2.</ref> men först 1838 den 7:de Maj var det som gubben Mallén började sin gångpost, hvilken i Stockholms annaler alltid skall intaga sin plats. Sjelfva postens uppträdande hade något pittoreskt med sig; iklädd en kask och med en väska om halsen, gick antingen gubben sjelf eller hans postiljon med en ringklocka i handen (Fig. 106) mellan 5 och 7 e. m. sin rond, och upphemtade de bref som skulle aflemnas på posten. »Första dagens profgång gaf visserligen icke stor uppmuntran», skrifver Mallén i sitt år 1846 utgifna Kalendarium eller Post-Löjligheter, »enär under hela postrunden, endast 2:ne brefver upphemtades, men tänkte jag: ’friskt mod låt sorgen fara, bekymren från dig slå’ och redan andra dagen upphemtades ett större antal brefver, som ökade sig så småningom, med hvarje postdag.» [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s254 Fig106.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.8|Fig. 106. Mallénska gångposten. Från titelvignetten till Post Löjligheter.]] Det var icke någon liten väg den norra postrunden hade att tillryggalägga. Börjande på Stora Badstugatan gick den öfver Hötorget, Nedra Bangränden, Beridarbansgatan, Odensgränd, Clara Östra Kyrkogata, Bergsgränden till Norra Kyrkogatan; denna gata fram till Appelbergsgatan, Drottninggatan upp till Kungsbacken, Kammakaregatan till Badstugatan igen; vidare framåt Oxtorgsgatan, öfver denna till Regeringsgatan. Vidare öfver Gustaf Adolfs Torg, Malmtorgs- och Malmskilnadsgatorna, Oxtorgsgatan, Hötorget, Holländargatan och Drottninggatan till Fredsgatan, der posten slutade klockan 7. Emellertid började moln uppstiga på Malléns klara himmel. Kryddbodarne, hvilka åtagit sig hans kommissionärsskap och blifvit försedda med hans postskyltar, togo helt enkelt af honom hans uppfinning, associerade sig och upprättade skillingsposten, hvarigenom Malléns verksamhet stängdes och han en vacker dag fann sig beröfvad sin inkomstkälla. Men då uppfann Mallén år 1842 sin lokalpost, en inrättning som många år förut praktiserats af öfverste-löjtnanten Montonie och kapten Rosenqvist af Åkershult. Denna sin skapelse fick gubben Mallén behålla ostörd ända tills K. Postverket sjelf tog hand om saken, då Mallén afbröt och af verket erhöll en liten pension. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> lr1z593gygkdh0lzmtciscmwlvfe2f8 104 146899 659567 575069 2026-10-12T09:06:17Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659567 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||GATANS RYKTBARHETER|255}}</noinclude>Nu skulle gubben slå sig i ro, men detta lär endast delvis ha lyckats honom ty han hade en något orolig hustru. Derför flydde han sommartiden ut på en täckt båt, i hvilken han bodde, och som han rodde med mellan Djurgården och Norrström. Båten blef ryktbar, erhöll af okänd anledning dubbelnamnet »Gåsen och Gåsungen». På 1860-talet träffade August Blanche Mallén i en Ladugårdslandsomnibus. Då var gubben skral och begagnade kryckor. Han afled någon tid efteråt, efter att ha pröfvat lifvet från många sidor. Hans första och stoltaste uppgift hade dock varit som regementskommissarie, hvarför han äfven vid högtidliga tillfällen begagnade civilist-uniform med trekantig hatt, hvilket ådrog honom en mängd bjudningar på mindre begrafningar, der man förstod att uppskatta sådana yttre företräden. {{tre stjärnor}} ''Professorn i aftagande'' (Fig. 107) kallades en person som under slutet af 1840:talet syntes öfver allt på Stockholms gator och vann ryktbarhet genom sitt långa hår, sitt på den tiden ännu tämligen ovanliga, långa skägg, sin runda hatt och sitt i allmänhet föga hyfsade, men högst egendomliga utseende. Namnet kom deraf, att mannen var porträttritare samt gick omkring och »tog af» folk. Några fina kunder hade han icke, men de som läto honom rita af sig tycktes vara ganska belåtna, och visst är, att ''Adolf Pettersson,'' så lydde hans riktiga namn, var en ingalunda oskicklig tecknare fastän han aldrig fått tillfälle eller måhända sjelf försummat eller föraktat att skaffa sig fullt konstnärlig utbildning. »Professorn i aftagande» såg icke snygg ut, men var icke afsigkommen och hade aldrig sett bättre dagar. Han förde ej något oordentligt lefnadssätt och var ingalunda drinkare. Han var cynisk filosof, kan man säga, ett slags Diogenes som filosoferade öfver verldens dårskaper och icke bekymrade sig om verldens goda. Om han icke bodde i en tunna, så hade han ej derför något egentligt hemvist. En tid tillbragte han nätterna i Karolinska institutets anatomisal. Detta gjorde honom ännu intressantare i många stockholmares ögon. Han inlät sig gerna i samtal om religiösa, politiska och nationalekonomiska ämnen och hade en viss, om också just icke alltid så redig kännedom af ett och annat, hvarom man just ej hade tilltrott honom. Han hade läst åtskilligt, men utan tillräcklig underbyggnad för att kunna sofra och smälta, och på det sättet hade han gjort<noinclude> <references/></noinclude> f4ht9re1gzyidolq3amyvzjmxi51fhj 104 146900 659568 575070 2026-10-12T09:10:38Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659568 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|256|GATANS RYKTBARHETER|}}</noinclude>upp för sig ett system, enligt hvilket han ville lösa tillvarons problem och samhällets kinkigaste frågor. Det systemet var mycket radikalt. I politiken var Adolf Pettersson utbildad demokrat. Det var således icke underligt, att han med nöje mottog anbudet att vara ansvarig redaktör för tidningen ''Demokraten,'' ett litet blad som gafs ut i Stockholm 1850—51. Bladets egentliga redaktör var Frans Widstrand, en ung tjensteman i riksbanken, en lika ifrig och lika uppriktig demokrat som »professorn i aftagande», men af vida större bildning. Frans Widstrand begaf sig få år derefter till Nordamerika för att slippa ifrån den gamla verldens utnötta samhällsförhållanden och söka sin lycka bland friare omgifningar. Han var i goda ekonomiska omständigheter och en hederlig samt mycket menniskoälskande man som här lemnade ett stort antal vänner. Möjligtvis var det för att hjelpa Adolf Pettersson som den egentlige redaktören antog honom till ansvarig utgifvare. Sådana »ansvaringar» voro då tämligen allmänna, äfven inom den bättre delen af pressen. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s256 Fig107.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.8|Fig. 107. Professorn i aftagande. Efter litografi i K. Bibl.]] Tidningens tillvaro räckte från Oktober 1850 till medlet af September 1851. Det första numret gafs under namn af »Demokratien» ut den 5 Oktober 1850, men redan den 13 i samma månad ändrades titeln till »Demokraten», hvilket namn bibehölls till slutet af Mars 1851, från hvilken tid den första titeln åter antogs och qvarstod till dess bladet upphörde. I numret för den 17 Maj 1851 lästes en uppsats med öfverskrift: »Inkonsequenser (motsägelser, orimligheter, lögner m. m.)» samt med undertitel: »Astronomien och Verldsbyggnaden å ena, Religionen, Bibeln och Katekesen, m. m. å andra sidan». Författaren angrep läran om Kristi himmelsfärd och sökte på grund af jordens skapnad och rörelse bevisa orimligheten i denna lära. Uppsatsen åklagades, och tidningens ansvarige utgifvare dömdes till landsflykt. Många bland allmänheten beklagade den arme utgifvarens olycka och trodde, att han blott lånat eller sålt sig för att påtaga sig straffet, i stället för den verklige författaren; men sanna förhållandet var, att Adolf Pettersson just var den <i>verklige författaren.</i> Det var »professorn i aftagande» som sjelf skrifvit uppsatsen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> q948f9me17drosv9jdm7dru5kpgozyl 0 194757 659540 659451 2026-10-11T16:02:59Z ~2026-52410-48 19170 Samtida skildringar. 659540 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}} <div style="text-align: center;">Wien den 28 Nowembris</div> Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Decembris 1703}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Decemberis</div> Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Decembris</div> Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Decembris</div> Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Januarij</div> Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wijen den 9 Jannarij</div> I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Januarij</div> Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Januarij</div> Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Januarij</div> General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Februarij</div> Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Februarij</div> Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Februarij</div> Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Februarij</div> Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 5 Martij</div> Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 19 Martij</div> Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Martij</div> Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Aprilis</div> Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Aprilis</div> Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Aprilis</div> Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den23 Aprilis</div> General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Aprilis</div> Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 31 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Maij</div> General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Maij</div> Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Maij</div> I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Maij</div> Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Junij</div> De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Junij</div> Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Junij</div> Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Junij</div> Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Julij</div> General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Julij</div> Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Julij</div> Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Julij</div> Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 30 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Augusti</div> Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Augusti</div> Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Augusti</div> Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Augusti</div> Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 27 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Septembris</div> Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Novemberis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Octobris</div> Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Octobris</div> Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Octobris</div> Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Nowembris</div> Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 N owembris</div> Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Nowembris</div> Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Nowembris</div> De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Decembris</div> Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Decembris</div> Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Januarij</div> Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Januarij</div> Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Januarij</div> Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Februarij</div> De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Maartij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Februarij</div> Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Februarij</div> De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Februarij</div> De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Martij</div> De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Martij</div> Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martij</div> De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Martij</div> I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Aprilis</div> Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Aprilis</div> Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Aprilis</div> Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Aprilis</div> I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Maij</div> Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 4 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Junij</div> Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 17 Junij</div> Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Julij</div> Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 1 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Julij</div> Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Julij</div> Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 15 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Julij</div> Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 22 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 29 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Augustij</div> Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Septembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 2 Septembris</div> Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 9 Septembris</div> Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 16 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 23 Septembris</div> Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 30 Septembris</div> Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 7 Octobris</div> Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Octobris</div> Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 14 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Octobris</div> Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Novembris</div> I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 5 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Novembris</div> Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 12 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Novembris</div> Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 19 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Novembris</div> Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Decembris</div> Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 2 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Decembris</div> Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 9 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Decembris</div> För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Decembris</div> De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Decembris</div> Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Januarij</div> Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Januarij</div> Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januarij</div> Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Februarij</div> Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Februarij</div> För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Martij</div> Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Aprilis 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Martij</div> Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Maij 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Aprilis</div> De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Junij</div> De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Junij</div> Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Julij</div> Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Augusti</div> I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Augusti</div> I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Augusti</div> De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 2 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Septembris</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Septembris</div> De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Septembris</div> Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Octobris</div> För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Novembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Octobris</div> Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1. Decembris</div> De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8 Januarij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 15. Decembris</div> Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 5 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Februarij</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Februarij</div> Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Junii 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 May</div> Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Julij</div> Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Julij</div> Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 19 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Novembris</div> Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Novembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Februarij</div> Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Martij</div> På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Aprilis 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Martij</div> De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Maij</div> Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Maij</div> Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Julij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Junij</div> Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Julii</div> Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Utur Preüssen den 7 Augusti</div> I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Augusti</div> Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Augusti</div> Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 29 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Septembris</div> Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Octobris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Septembris</div> Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Novembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Octobris</div> Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22 Decembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Novembris</div> För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 26 Januarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Februarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Martij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Februarij</div> Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Januarij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 December</div> I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Martij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Januarii</div> Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 April</div> Emot Rebellerne i Ungarn giör man ock ansenlige förfatningar, och är Generalen Heister förordnad at gifwa sig åter dit igen. Man har fuller wid åtskillige tilfällen temmeligen kuffat dhem, såsom icke långesedan, wid en ort Watkaret benämt, dherest ett Keyserligit Partie råkat på ett ansenligit af Rebellernes, dhet slagit och uti Floden Aipel förjagat, och wid en annan ort Debrezin, hwarest en Capitain Fechely anfullit 1000 af dhe Missnögde, en stor del af dhem nedgiordt, fåt åtskillige fångar och ett stort byte af Booskap, item wid Schmölnitz äfwenledes afwist fienderna, och på ett och annat ställe giordt dhem ansenlig afbräck, men så hindrar ändock alt sådant intet, at ju icke Ragotsky wid Somlio drager mycket Manskap til sammans och skickar sina partier Donau strömmen fram åt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 April</div> Man skyndar sig här med all flijt i tijd at kunna begynna Fälttoget i Ungern, hwar wid man wist en sådan ifwer at man icke obilligt böör hoppas det wåra Tropper i åhr lära gå offensive dersammastädes til wärka, warandes de dijt sände Tropper så många, at af dem twenne Armeer blifwit inrättade af hwilka General Heister commenderar den ena, och Fält-Marskalken Palfy den andra. Det är i anseende här til som de missnögde nu åter så strukit i håll, at af dem få äro mera i Fältet tilfinuandes, utan allenast några enda i skogen röfwande, hwilka ock efter hand warda upsnappade och behörigen afstraffade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 April</div> De ifrån Segedan ankomne Brefwen berätta, huru den der commenderande Generalen Gref Herberstein sedan han förnummit at in emot 4000 af de missnögde samlat sig wid en ort Keezkemet i tancka, at plundra Landet, skickat ut Öfwersten Töckely med ungefehr 2500 Man, hwilken det fientl. Partiet så häftigt ansatt, at det efter ett enwijst fächtande och något Manskaps förlust nödgats draga sig tilbakars, och lemnat alt sitt i sticket. Sammaeldes har ock wid Staden Muran intet länge sedan några andra fientlige Tropper blifwit omkulhäfne och om de Keyserlige haft något Footfolck med sig äfwen sielfwa Staden blifwit öfwerrumplad. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maij</div> Det Keyserliga Hofwet har fuller ifrån Beyern och andra Orter låtit hämta öfwer 80000 Pallisader, hwilka til Ungarn skole afsändas, och der brukas wid den Belägringen som de Keyserliga för Neuheusel ämna sig företaga, men så hoppas man at de numera lärer wara der onödige, efter de sidst inlupne Brefwen medbringa, at de i bem:te Stad liggiande Malcontenter, uppå de tidender de haft om de Keyserliges tilredelser som General Heisters ankomst i Ungern förlåtit samma Stad, och i största hast begifwit sig til Zollnoch hwarest Ragotsky låter uphäfwa Linier och förskantzar sig^. Det berättades med sidsta Posten, at Malcontenterne hade gådt öfwer Wagströmmen, och ämnat giöra ett härjande in uti Marckgrefskapet Mähren, samt redan inskränckt Neustädel, men nu förljudes, at General Schertzer sedan han hade dragit något Manskap tilsammans, icke allenast bortjagat dem derifrån, utan ock tagit ifrån dem alt det byte de redan giordt, och slagit ned något Manskap för dem. Samma Bref medbringa ock, at de Polackar, som warit en tijd bort åt hoos Ragotsky, gådt ifrån honom, och stött tilsammans med Konungen af Swerige, som redan på sitt tågande ifrån Bender begrepen war, och at Berezini skulle wara afsomnad, hwilket, om så är, Malcontentererne til största skada lända lärer, efter denne warit den som med sina kloka råd allena uppehållit alla desse åhren hela deras wäsende. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Junij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Maij</div> Keyserlige General Fältmarskalken Bannus Croatia är här ifrån til Ungern afrest. För det Sawojariske Regemente Dragoner är ersättningen hit ankommen, och skal, efter några dagars hwilande, på Skiep blifwa förd til Ungern, därest Rebellerna gå af och til med starcka Partier och förorsaka Inwånarena många wederwärdigheter. Keyserlige Generalen Eberville har med 300 Märiska Hussarer warit lycklig emot tre Partien, och när han får mera styrcka af Tropperna där omkring har han förhopning, at aldeleles kunna förjaga de öfrige. Inkomne Bref utur Zips berätta, at de 3000 Moskoviter som där hafwa legat, och af Städerna utpressat penningar hafwa nu åter gått tilbaka åt Polen, men hela tiden af deras warelse i Zips hafwa de haft en mycken stoor frihet i inträde och omgänge hoos Rebellerna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Utur Ungern förnimmes Ragotzi, Berezini och Esterhazi fuller hafwa sina Tropper tilsamman, men de wåga dock intet at undsättia det belägrade Neuhäusel, hwilken Stad man wid denne Månadens slut hoppas blifwa mäcktig, hälst Commendanten Belleway har med 30 Hussarer, så oförmärckt dragit sig ther utur, som öfwerlöpare weta at berätta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Mot aftonen inlupo och de hugnelige tidender utur Ungern från Gen. Heister, at Besättningen i Neuhäusel omsider begifwit sig den 13 sidstl. emot afsked och försäkran, at Officerarne skola benådas med lifwet, fast om deras Godz och Egendom det Keyserlige Hofwet widare måtte ansökias, och de gemene, som lagdt neder Gewähr, få gå hem til sitt. Man fägnar sig så mycket mer åt denne Fästningens eröfrande, som medelst densamme de Keyserlige Arfländren nu tämmelig säker äro för fiendens ströfwerier och anfall. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Uti Ungern förefalla åtskillige små träffningar, hwar wid wårt folck altid säyes hafwa öfwerhanden; och är General Virmond med sitt Läger wid Scaveneck uti Zips fienden mycket til hindras, at han intet så fritt får ströfwe kring landet. Allena Esterhasi med 3000 man oroar oss, i det han flyger af och an, utan at hålla stånd. Adam Baley har och ryckt med 300 Hästar alt under Ödenburg, fordrandes af inwånaren anseenlige penningar, så framt de skola få bärga sine wijn i fred och intet erfara en större skada. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Septembris</div> Det wil wäl förliuda som skulle Ungrarne draga sig tilsamman wid Eperies och något särdeles hafwa i sinnet, men der emot sätter Gen. Feldtmarskal-Lieut. Grefwen af Virmont sig i stånd at möta dem, så snart widare kundskap derom inkommer. Generalen Stephan Andreasii, som för en tijd sedan öfwerlefwererade Leutsetrau, och tillika begaf sig igen under Keyserlig lydna, hafwa de uproriske uti Öfwer-Ungern sökt at snappa bort på wägen från Esaveneck, men dess medhafde 25 Ryttare hafwa braf förswarat honom, så at han lyckeligen til Palumna undankommit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> Utur Öfwer-Ungern berättas, det ett Keyserligit partie af 50 Ryttare råkat intet långt från Blauenstein på 300 Man af de uproriske, som mäst warit Officerare, 70 af dem nedergiordt, och någre til fånga tagit. Äfwen lika har ett annat Keyserligit Partie utskickat emot Caroli Läger, kommit lyckeligen tilbakars med fångar och ett wackert Hästebyte. Icke dess mindre hafwer det Keyserlige folcket dageligit oro af de kringströfwande uproriske, som jämwäl läggia sig på stråtröfweri, så at wägarne äro der helt osäkre; såsom för några dagar sedan har Öfwersten de Jardins Krigs-Commissarius blifwit af dem på sin resa öfwerfallen och fångad, samt dess medfölje 15 man til häst mehrendehls nederhuggne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> De uproriske i Ungern önska det måtte Turcken begynna krig, effter de förmoda under en ny orolighet i Europa få någon lufft. Man hade och trodt, sedan Neuhäusel blef dem fråntagit, at modet skulle för dem hafwa fallit, men de fortfara med sine ströfwerier och hotelser om widare inbrott i de Keyserlige Ländren, oacktadt alt det hugg de få på åtskillige ställen. En Barcytisk Öfwerste Schrilling har förfölgdt 400 af dem alt ifrån Raab in til Lenti, der han jagat de mäste i ett morast, och förutan fångar, öfwer 300 skiöna hästar bekommit. Dock är Balogadam deras anförare med 50 man undankommen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Octobris</div> Uti Ungern är nu emot förmodan något tyst, och tyckias de uproriskes anslag wara tämmeligen förryckte, så at i stället för det de hotat under Caroli anföran gå öfwer Donau strömen, hafwa de dragit af in åt skogarne wid Walkeret. Andra både Officerare och gemene mot 120 man hafwa med 2 Fanor och fult gewähr gådt öfwer til de Keyserlige och bedt om nåd. De lära äntlig samtlige besinna sig, när de se at hämden förföllier dem allestädes, och från Turcken är ingen hielp til förwänta. De mäckta ey heller förswara sina fasta orter. Hatwan är af de Keyserlige berändt, och Zollnock skal det sedan giälla, hwareffter man hoppas snart blifwa denne oroligheten qwitt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Den Keyserlige Generalen Marquis Cusani har på halfander mihl när Hatwan fattad stånd med sitt folck, och det utsträckt alt in til Theysern. Deremot har Berezini wändt sig åt Zollnock, och Caroli med 3000 man til Maisan, i mening at gifwa de Keyserlige något på den sidan til giöra, samt at der med nödga Gen: Cusani til fördela sin mackt. Men förmodelig lärer han bedraga sig i sine förslag. Ifrån Graan skrifwes, at Balog Adam, som intet långesedan blef af den Bareytiske Öfwersten Schilling så braf upklappader, har infunnit sig der med 100 man, och bedt om Keyserlig nåd. Äfwen det samma hafwa i Weisbrun och Papa 4 andra Öfwerster af de uproriske giort med alt sitt folck, och wunnit tilgifft. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 27 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Efter Segediner brefwens lydelse, har General Cusani intet stadnat wid Hatwan, utan gåt ända fram til Zallnock, i mening at belägra de uproriske der inne; men de hafwa intet afbidat dess ankomst, utan förlåtit fästningen och i största oordning drasig öfwer Theysen. 400 Corutzer, som tänkt sättia öfwer Donauströmmen intet långt från Waitzen, äro alle samman på den så kallade Todfalater äro til fånga tagne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Novembris</div> Utur Ungern hafwer man tidenderne något annorlunda än siste Segediner brefwen dem förmälte, i det de uproriske intet straxt på Gen. Cusanis ankomst förlåtit Zollnock, utan hafwa de i förstonne braf skutit ifrån sig, til dess de Keyserlige på ett behändigt sätt kommit öfwer på andra sidan Theysen, der bemäcktigat sig Skantzen fram för skeppzbryggan, och begynt med Styckerne at förderfwa den samma, då hafwa de belägrade, seendes sig ingen undanflyckt, mindre undsättning, dagtingat och erhållit frihet, at gå utur Fästningen, med fult gewähr, flygande Fahnor, Godz och Egendom, samt 2:ne dagars underhåld. Desse uproriske hafwa warit så när 400 man, anförde af Brigadiern Gsajagi och S:t Mickloski. Lika så många Keyserlige hafwa tagit Fästningen i besittning igen, och äro wåra såledz rådande öfwer hela Theysen, hwilket lärer giöra winterqwarteren derikring trygge nog. Hwad som intet långesedan sades om Balog Adam, at han godwilligt gådt öfwer til de Keyserlige, befinnes ey så wara. Han är blefwen tilfånga tagen, och dess följe 150 man aldeles nedergiordt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Novembris</div> Man har trodt, at detta åhretz Fäldttåg i Ungern skulle hafwa blifwit slutit med Zolnocks eröfring; men Generalen Cusani märckes wilia jaga de uproriske, med skräcken är i dem. Han står nu för Erlau, och hwad det intet redan är förfallet i dess händer, som somlige påstå, så lärer det ändoch med nästa Post förnimmas. Ty de uproriske äro icke allenast i stor fruchtan, utan och så förströdde, at de näpligen kunna komma hwarannan til hielp. Ragotski har fördenskul dragit sig åt Monkaetz, och kan hända, fölier efter den uproriske Adelen, som flychtat öfwer gräntzen in åt Pohlen. Caroli torde äfwen giöra det samma. Berezini har wändt sigh åth Ofwer-Ungern. Uti Slottet Muran förswara deras anhang sig ännu, oachtadt at den Keyserlige Öfwersten Leimbruck dem upfordrat, och så tätt berändt på alla sidor, at ingen kan komma hwarcken ut eller in. <div style="text-align: center;">Dantzig den 23 Novembris</div> At Försten Lubomirski lagt sig wid Ungerska gräntzen, och hindrat den fria farten emellan Ungern och Pohlen, det har föranlåtit Ragotski at skiftl. beswära sig der öfwer hos det Crakowiske Woiwodskapet; men Lubomirski hafwer swarat, det han sådant giorde intet som en Polsk Herre, utan såsom en Keyserlig General, warandes dess folck til Keysarens tienst öfwerlåtet; huru här med förewiter, lärer tiden utwisa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Novembris</div> Utur Ungern berättar Gen. Cusani, det fuller Borgerskapet i Erlau straxt underkastad sig Keyserens nåd, och tagit in til sig några 100 man, men Baron Berint, de uproriskas Befälhafware i Fästningen hade stält sig til motwärn. Slottet Mnran uti Öfwer-Ungern förswarar sig ännu, och torde med dess iniagande gå något långsamt, efter både dess belägenhet är så fördehlachtia, at man litet med Bomber, men altzintet med Stycken kan beängstiga; och sedan är den Keyserlige Öfwersten Leimbruck, som angripit detta nästet, blefwen dödeligen skuten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Novembris</div> Generalen Cusani, har sedt sig i mangel af groft Artillerie intet kunna uträtta för Slottet wid Erlau, och fördenskul brutit up der ifrån med mästa Manskapet, lämnandes efter stg så mycket Rytterie och Fotfolck, som kunna hålla Fästningen innestängd, til des Gen. Fäldtwakt Mästaren Bruckentahl med grofwe Stycken och Mörsare från Ofen ankommer, då Belägringen med kraft skal gå för sig. Imedlertid gå de Keyserlige Troupperne til en dehl i winterqwarteer emellan Theysen och Donauströmen, derest alt fredeligit är för Corutzerne. Wid stora Waradien stå ännu 5 Regementer af detta Sälskapet, men kunna altzintet uträtta. Befälhafwaren i Muran har gifwit ut ett tahl, at fast än hela Ungern skulle begifwa sig igen under Keyserlig lydna, wille han dock förswara sitt Näste, så länge det honom lyfte. Slottet Jastzo är på dagtingan til de Keyserlige öfwergångit. Officeraren hafwer tagie tienst och Besättningen utan wanlige hedersteckn förder til Caschau. Berezini säijes hafwa satt sig på ett Godz i Reussen. Efter de uproriske såledz äro skingrade, och kiöras utur den ena fasta Orten efter then andra, så har man wid detta Keyserlige Hofwet ey welat bifalla Bundzförwanternes trägne anmodan at giöra fred med Ungrarne, aldenstund de synas med mackt kunna twingas til hörsamhet igen, och man weet, at der det kommer til afhandling, så påstår Ragotzi at få äga Siebenburgen, hwilket Hans Keyserl. May:tt ingalunda kan tilstädia, så framt man icke af Turkarnas rörelse föranlåtas at fatta något lindrigare tankar emot de uproriske. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Decembris</div> Den 19 sidstl begaf sig Erlauer Slottet på dagtingan, och några dager efter Slottet Grosno Horca. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> I Ungern står det bättre til. Den Keyserlige Generalen von der Lancken har sökt up Anton Esterhasy stårnde wid Lyzka med 2000 Man, nedergiordt deraf 300, tagit någre och 20 fångar, förströdt de öfrige och fått ett wackert byte. Sedan har Fästningen Krasno Horca, som de uproriske i 6 åhr innehaft dagdingat; och hade den samme ofehlbart kostadt mera möda, der icke Tolpatscherne derinne sielfwe twingat sin Befälhafware til öfwergifft. Bemelte General har jämwäl lagdt Keyserligit folck i Tokay, och wid Potack träffat på de sköna Wijn, som Ragozzi befalt föra til Pohlen. Berezini förnimmes åter wara i Mongask hos Ragozzi; men Caroli är i Caschau, den endaste Hufwud-Fästning, som de uproriske ännu innehafwa, effter hwilkens eröfring oroligheten i Ungern snart skal blifwa stillad. Imedlertijd wet denne uprorsman wäl at styrckia folcket i deras ondska, med fåfängt hopp om undsättning af Tartarerne, som stå i Walakiet, änskönt han nogsamt wet, at Turkarne med denne Krigzrustningen, endast hafwa afseende på Ryssen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Vti Ungern är det åter något tyst, emedan de uproriske nu på en tijd blifwit så widt från hwar andra skingrade. Allenast ett Partie af 12 Fanor har Gen. von der Lancken fått spaning uppå, och träffat ey långt ifrån Liska, derest öfwer 200 af dem blifwit nedergiorde och de öfrige jagade på flychten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Martii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Januarij</div> Och aldenstund det snart lärer blifwa en afgiord sak med de uproriske, sedan nu innom 5 wekors tijd deras bästa fästningar, Slottet wid Erlau, Eperies, Muran, Zeben, Hertneck, Bartfelt och Scarekart, dels med dagtingan, dels med macht intagne äro; så kunna de Keyserlige Regementerne stående i Ungern wara starka nog at afhålla all fientlighet, tillika med Inwånaren i Landet Ragozzi säges hafwa sökt at taga flychten med 400 Man in åt Pohlen, men råkat wid Theysen på 2:ne Keyserlige Regementer, som des föllie slagit, fast han sielf med Lijfzfara undankommit til Podack. Berezini synes jämwäl misströsta, efter han berättas hafwa genom den i Pohlen stående Ryske Generalen Januez anhållit hos Czaren at få för peningar lösa til sig Mazeppas godz i Ukraine. Man hafwer altså godt hopp at det uproriska wäsendet snart blifwer stillat, och Printz Eugenius drifwer ey mindre der uppå, än all annor angelägenhet, på det mon sedermera må hafwa desto ledigare händer emot Frantzosen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januar.</div> Tidningarne utur Ungern äro så skilliacktige ; som, hwad med förra Posten berättades om det fasta Berg-Slottet Muran och Caschau, at de woro eröfrade, det nekas med sidsta Brefwen ifrån Ofen: äfwen det, at Ragozzi sköt på 2 Keyserlige Regement. och förlorat sitt medföllie 400 Man. Der emot säijes nu Propsko en liten dock angelägen Fästning wara intagen. Wid [..] står Caroli med 10 Regementer, hwilka han i desse dagar mönstrat. <div style="text-align: center;">Dantzig den 4 Februarii</div> Ifrån Dihobyzon skrifwes at Ragozzi och Berezini hafwa kommit dijt från Ungern den 10 Januar. och der warit i Samtahl med Stor Fäldtherren, som Dolhorrucki och Gallizin, hwilket har föranlåtit den Keyserl. Ministern nu för tiden wistande i Marienburg, at offentel. beswära sig der öfwer, emedan Keysaren kunde på sådant sätt lätteligen få ifrå denne sidan nya och oförmodade fiender. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Februarij</div> Det wäntas jämwäl från Engeland en utskickad til detta Hofwet ; hwars ärende skal i synnerhet angå de uproriske i Ungern, at de måtte på något sätt blifwa tilfredz stälte, hwilket wäl lärer låta sig giöra, emedan sielfwe gifwa anledning der til, om det eljest sant är hwad sista brefwen från Ungern innehålla, at Caroli har den 10 Januarii warit wid Kalo til mötes och samtal med Generalerne Gref Palfy, samt at 10 Regementer af de uproriske gifwit sig under Keyserlig lydno, hwar på mycket twiflas. Men at Bongratz med 2 sine Regementer blifwit öfwerrumplat och slagen wid Itammana det har man af Geu. Gref Virmonds eget bref. Öfwer den bekante och för en tid sedan fångne Balog Adam är Ståndrätt hållen worden och dom fälter, efter hwilken han straxt blifwit afrättader. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Martij</div> Gen: Virmond har likwäl råkat på någre uproriske i Ungern 2 mihl ifrån Mongatsch, och nedergiordt 700, samt bekommit 1000 Hästar, sedan skola öfwer 1000 man af samma sälskapet hafwa dagen effter underkastadt sig Keysarens nåd. Caschau är inneslutit; men som Staden är widt begrepen, så har man ey kunnat så noga och starckt besättia alla wägar, at icke 600 Ryttare kastadt sig in i Fästningen. Den uproriske Befählhafwaren släpper ingen hwarken ut eller in, på det dess tilstånd intet skal blifwa kunnigt: Soliomke har intet giordt stort motstånd, men är af den angelägenhet, at gemenskapen med Siebenburgen år de uproriske der med betagen. Ständerne i Ungern hafwa begiärt en landag i Pressburg, hwilket torde bewillias. Kunde de finna utwägar, at återskaffa freden och förtroligheten i landet, woro wäl. Men Hans Keyserlige May:t wil intet weta af någon förlikning med Ragozzi, förr än han betalt 4 Millioner Gulden skadestånd, och det mäcktar han intet med. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Martii</div> Vtur Ungern skrifwes å nyo at det fasta Slottet Muran gifwit sig til de Keyserlige: Men Daniel Esterhasi, Befählhafwaren i Caschau ställer sig så, som skulle han willia giöra ett starckt och långwarigit motstånd; ey heller kan man få någon kunskap om tilståndet der inne. Några mena, at innan denne Fästningen belägras, skal man på annat sätt kunna komma til rätta med de uproriske. Ty Generalen Palffi och Krigz Rådet Locher äro förreste til Erlau, at der träda uti en afhandling med Ragozzis fulmächtige, tilbiudandes så wäl hufwuderne för de nproriske, som menige Man en ewärdelig tilgift, samt åt Ragozzi så många godz och orter utom Ungern, som han wid uproretz börian der uti ägt och besutit; allenast samtelige wille nu läggia neder Gewähr, och öfwerlefwerera Caschau samt Mongatsch. Detta Keysarens fattade slut är dem blifwit kungiordt, och det der hos, at willia de intet beqwäma sig emot så fördelachtige wilkor, utan genom de bekante inwänningar sökia winna tiden, så skal och det aldrig dem mera tilbiudas, utan belägringen för Caschau straxt företagas. <div style="text-align: center;">Dantzig den 10 Martii</div> Brefwen från Lemberg förmäla, det Ragozzi och Berezini äro ännu qwar der å orten, och få utur Ungern en slätt tröst om förlikning med Keysaren, hwar til likwäl det Ryske Generalitetet dem enständigt förmanat, och något hwar gierna skulle see. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien de n 11 Martii</div> Hwad Gen. Palfy och KrigzRådet von Lochern kunna uträtta hos de missnögde Ungrerne åstundar man weta. 14 dagars stillestånd säijas desse hafwa begiärdt, men det lärer blifwa dem afslagit, efter de sökia der med endast at winna tiden, och då få obehindrade desto mer förse Cascau med med alle nödwändigheter. Ifrån Constantinopel skrifwes, at Ragozzis der warande utskickade har begiärdt, at des Herre måtte af Ottomanniske Porten förklaras för Furste i Siebenburgen, aldenstund det Landet hade ingen gemenskap med Ungern, och har tilförene warit af Porten, den Ragozziske Familien förlånt. Men desse skiälen äro i Divan blefne förkastade, särdeles och i synnerhet efter den Carlowitiske freden skal til alla sina delar blifwa obrotzlig hållen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 9 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martii</div> I går berättade Enspännaren från Esseck, at det Turckiske Sänningebudet, som den 4 Februari rest ifrån Constantinopel, woro den 11 sisiledne til bemälte Stad ankommit, ämnandes sig öfwer Waradien hit åt med det första. Elliest längtar något hwar at spörja huru sammankomsten i Debrezin med de uproriskas Fullmächtige måtte aflöpa, sedan de smygdt in i Caschau en ansenlig förstärkning, så at de nu kunna låta något komma an på tiden, så framt icke de Keyserligas rustning til et nyt fâldt tåg skrämmer dem. Imedlertid är alt stilla på båda sidor. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Dantzig den 5 Aprilis</div> De Ryske Generalerne Dolhorucki och Gallizin hålla sig kring Lemberg, til des deras Herre kommer dem närmare. Ragotzi, som en tid warit hos dem, är nu afrester til sin gräntz uppå de tidenderne, at underhandlingen med Keysaren går wäl nog för sig. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 23 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Aprilis</div> Vti Ungern hafwa de vproriske böriat igen fientligheterne, i det de öfwerfallet en Keyserlig General Lieu nant under wägen från Zollnock til Debrezin och honom med dess fölie nederhuggit; doch är den bekante underhandlingen i sist bem:te stad ännu intet vphäfwen. Ragotzi med Berezini äro från Pohlen återkomne til Mongatsch. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 30 Maij 1711|kommentar={{Wikipedialänk|Josef I (tysk-romersk kejsare)}}}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Aprilis</div> Utur Ungern fägnar oss Hoff-Krigzrådet Locher med godt hopp om en fördelachtig afhandling med Ungrerne, och skulle det intet stort fela innan den samme blifwer underskrifwen; men man befarar billigt annat, när de nu spörja Keyser Josephs död. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Jnnii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Aprilis</div> Siste posten ifrån Ungern medbrachte intet något wist sluut med de missnögde i Ungern, så at man derföre intet giärna kan tro ryktet, som en Rysk Enspännare här utspridt, at förlikningen redan är giord; at Caroli med 4000 Corutzer har swurit det Österrikiske huset sin trohetz eed; at Berezini, Forgatsch och Esterhasi wilia gå i krigztienst annorstädes; och Ragotzi underkastar sig Czarens bemedling at winna några särdeles förmoner. [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:1710-talets verk]] pg5y9zsxlc670756zmf89y3x28dgfhi 104 209808 659569 613017 2026-10-12T10:11:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659569 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Egande Rätt|61}} {{linje}}</noinclude>XIX. En åker, hwilken här uti landet bär tio tunnor hwete, och en annan uti {{ant|America}}, som med samma bruk kunde bringas till äfwen så mycket, äro utan twifwel både twå naturligit wis af lika inwärtes godhet: Icke dess mindre kan den inkomst menniskor utaf den förre åhrligen tilfaller, skattas till 200. daler och derutöfwer, och den som härrörer utaf den senare, kanske icke en gång till ett hwitrundstycke; ja, jag tör ännu säga, at om alt det en Indianer hafwer derutaf, skulle här wärderas och säljas, så gälde det på slutet knapt så mycket som en tusendedel utaf den förre. Arbetet är fördenskull det, hwarutaf ett land bekommer den ansenligaste delen af sin godhet, förutan hwilket det swårligen skulle wara någon ting wärdt. Detsamma böra wi tilräkna det måsta af alla de nyttiga ting det frambär; ty alt det, hwarutinnan halmen, kliet och brödet, som kommer utaf wår hwetes-åker, öfwerträffar de wäxter, hwilka uppå ett äfwen så godt, men ödeliggande landstycke finnas, är endast och allena ar-<noinclude> <references/> {{huvud|||betets}}</noinclude> p6r0neiiw7mf3dc47squ0lpviz0rqoe 104 219966 659545 648800 2026-10-11T19:52:52Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659545 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h3 align="center">FÖRSTA BOKEN.<br /> {{spärrad|Waterloo.}} </h3> <h4 align="center"> I. <br /> Vad man möter, då man kommer från Nivelles. </h4> En vacker majmorgon förlidet år (1861) färda­des en vandrare, den samme, som berättar denna historia, på vägen från Nivelles och styrde kosan mot La Hulpe. Han gick till fots. Mellan två rader träd följde han en bred stenlagd väg, som buktar sig upp och ned över kullar, vilka följa den ena efter den andra och än lyfta upp vägen, än låta den sjunka ned igen, bildande liksom ofantliga vågor. Han hade gått förbi Lillois och Bois-Seigneur-Isaac. I väster skönjde han det skiffertäckta kyrktornet i Braine-l'Alleud, vilket har formen av en upp- och nedvänd blomstervas.<noinclude> <references/></noinclude> jqasg3t1zo8989cacf33xf3vaqds0cp 104 219971 659549 650679 2026-10-11T20:00:21Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659549 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> II. <br /> Hougomont. </h4> Detta Hougomont var ett ställe fullt av hemska minnen. Det var det första hindret, det första motståndet, som denne Europas store omyxare, som kallades Napoleon, mötte vid Waterloo. Det var den första knölen, som yxans hugg träffade på. Det var ett slott, men är nu blott en arrende­gård. För fornforskaren är Hougomont {{spärrad|Hugomons}}. Detta herresäte uppfördes av Hugo, herre till Somerel, densamme, som anslog medel till sjätte kaplansbefattningen i Villers abbotsstift. Vandraren sköt upp porten, trängde sig i port­valvet fram utmed en gammal kalesch och trädde in på gården. Den första, som på denna gård väckte hans<noinclude> <references/></noinclude> sti992q57mcmuj028ovzrplitz4u4dw 104 220463 659546 650676 2026-10-11T19:53:51Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659546 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 4 —}}</noinclude>Han hade lämnat bakom sig en skogbevuxen höjd och vidare en i vinkeln vid en sidoväg, bredvid en halvmurken stång med inskriften: {{spärrad|Forna bariéren n:r 4}}, belägen krog, på vars framsida lästes: {{spärrad|De fyra vindarna. Echabeau, kafé för resande}}. Ett litet stycke bortom denna krog kom han i en liten däld, där en bäck flyter fram under ett brovalv, som är anbragt i själva vägkanten. De glest stående, men friskt grönskande trädgrupper, som uppfylla dälden på ena sidan om vägen, spri­da sig på andra sidan utåt ängarna och draga sig i en behagfull oordning bortåt Braine-l'Alleud. Till höger, invid vägkanten, låg ett värdshus, med en fyrhjulig lastvagn utanför dörren, jämte en hel hop humlestörar, en plog, en hög torrt ris bredvid en levande häck, kalk, som låg och rök i en fyrkantig grop, och en stege, som hängde ut­med ett gammalt lider med av halm flätade väg­gar. En ung flicka låg och rensade på en åker, där en stor gul affisch, troligen en kvarleva från nå­got marknadsspektakel, flög för vinden. Bredvid en pöl, där en hel eskader av ankor<noinclude> <references/></noinclude> f7ittyws95a8o9uiygg60miqn54ysjf 104 220464 659547 650677 2026-10-11T19:54:44Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659547 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 5 —}}</noinclude>seglade omkring, ledde en illa stenlagd gångstig för­bi värdshusets hörn inåt småskogen. Vandraren gick in på denna {{rättelse|gånstig|gångstig}}. Sedan han gått omkring hundra steg längs ef­ter en mur från femtonde århundradet, över vil­ken en spetsig gavel höjde sig, byggd av tegel­sten, befann han sig framför ett stort portvalv av sten med rätlinig sims, i den ädla stilen från Louis XIV:s tid och med en plan medaljong på vardera sidan. En vacker, men enkel fasad höjde sig över detta portvalv. En mot fasaden vinkelrät mur gick nästan ända invid portvalvet och sprang ut i rät vinkel på sidan därom. På gräs­vallen framför porten lågo tre harvar, genom vil­ka alla vårens blommor stucko upp om varandra. Ingången var stängd. Stängslet utgjordes av två halvmurkna porthalvor, prydda med en gammal rostig portklapp. Det var ett härligt solsken. I trädens grenar hördes denna ljuva majsusning, som snarare tyc­kes komma från fåglarnas nästen än från vinden. En pigg liten fågel, troligen förälskad, höll oför­trutet sångövningar i ett stort träd. Vandraren böjde sig ned och betraktade i<noinclude> <references/></noinclude> lth6s522anju1eyl948r3h02sdthtqs 104 220465 659548 650678 2026-10-11T19:59:20Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659548 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 6 —}}</noinclude>stenen till vänster, vid foten av högra portposten en tämligen stor rund urhålkning, lik fodralet till ett klot. I samma ögonblick öppnades porten och en bondflicka kom ut. Hon varseblev vandraren och såg, vad det var han betraktade. — En fransk kula har gjort det där, sade hon. Därpå tillade hon: — Det, som ni ser där högre upp, i själva por­ten, bredvid en spik, är hålet efter en stor mu­skötkula, som inte förmått tränga genom träet. — Vad heter det här stället? frågade vandraren. — Hougomont, sade bondflickan. Vandraren reste sig upp, tog några steg fram­åt och blickade ut över häckarna. Han såg vid horisonten en kulle skymta fram mellan träden och på denna kulle något, som på avstånd såg ut som ett lejon. Han var på Waterloos slagfält. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1vecxdma7ihsbjvfpuxe9wdtuknn9iq 104 220466 659550 650909 2026-10-11T20:01:13Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659550 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 8 —}}</noinclude>uppmärksamhet, var en port från det sextonde århundradet med utseende nästan av en arkad, emedan allt omkring den rasat ned. Det, som ligger i ruiner, får ofta därav ett monumentalt ut­seende. Bredvid arkaden öppnar sig i en mur en annan port med valvstenar från Henri IV:s tid och genom vilken träden i en fruktträdgård skymta fram. En gödselgrop invid denna port, hackor och spadar, några kärror, en gammal brunn med sin pumprän­na och sin pumpstång av järn, en fölunge, som skuttar omkring, en kalkon, som breder ut sin stjärt, ett kapell, varöver ett litet klocktorn höjer sig, och ett blommande päronträd i en spalier på kapellväggen, sådan ter sig denna gård, vars er­övring Napoleon drömde sig. Denna lilla vrå av jorden skulle måhända, om han kunnat bemäktiga sig den, ha skänkt honom världen. Några höns röra med näbbarna omkring mullen på går­den. Man hör ett morrande. Det är en stor hund, som visar tänder och som trätt i engelsmännens ställe. Engelsmännen voro här beundransvärda. De fyra gardeskompanierna under Cooke höllo här stånd i sju timmar mot en hel armés raseri. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8htacqb6cj8t1jjkm0gzbgsojq7d4ek 104 220467 659551 650910 2026-10-11T20:03:13Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659551 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 9 —}}</noinclude>Hougmont, sett på kartan i geometrisk grund­ritning, med byggnader och inhägnader, företer ett slags oregelbunden rektangel, vars ena hörn blivit avskuret. I detta hörn ligger den södra por­ten, som skyddas av den nämnda muren, vilken alldeles inpå livet bestryker densamma. Hougomont har två portar: den södra eller slottsporten och den norra, som leder till arrendegården. Na­poleon skickade sin bror Jérôme mot Hougomont. Divisionerna Guilleminot, Foy och Bachelu kas­tades tillbaka, nästan hela Reilles kår slungades däremot, men misslyckades, Kellermanns kulor ut­tömde sina krafter mot denna oansenliga hjältemur. Hela brigaden Bauduin var knappast till­räcklig för att storma Hougomont i norr, och bri­gaden Soye, som angrep det från södra sidan, kunde icke taga det. Arrendegårdens byggnader begränsa gården mot söder. En spillra av den norra porten, som inslogs av fransmännen, hänger fastspikad vid muren. Denna spillra består av fyra plankor, spi­kade på två träslåar, och är full av märken efter anfallet. Den norra porten, som sprängdes av<noinclude> <references/></noinclude> t3jwcwqqdas5czhdjn6k9sy0ie34d3f 104 220468 659553 650912 2026-10-11T20:07:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659553 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 11 —}}</noinclude>Fransmännen inträngde, men lyckades icke hålla sig kvar. Bredvid kapellet reser sig en halvt ned­rasad, man skulle kunna säga urgröpt, flygel av slottet, den enda lämning, som återstår av Hougomonts gamla herresäte. Slottet tjänade till fästningstorn, kapellet till blockhus. Man slaktade där varandra. De från alla håll, bakifrån murar­na, uppifrån vindarna, nedifrån källrarna, genom alla fönster, alla gluggar, alla murspringor be­skjutna fransmännen förde fram risknippen och tände eld på murar och människor. Kartescherna besvarades med eldsvådan. I den ödelagda flygeln kan man genom de med järngaller försedda fönstren se de förstörda rum­men i ett corps de logis av tegel. De engelska gardisterna hade fattat posto i dessa rum. Spi­raltrappan, som rämnat från bottenvåningen ända upp till taket, ser ut som det inre av en sönderbru­ten snäcka. Trappan har två avsatser. Engels­männen, som voro belägrade i trappan och hopat sig i massor på de övre trappstegen, hade rivit upp de nedre. Dessa bestodo av stora, blå stenhällar, som nu ligga i en hög bland nässlorna. Ett tiotal<noinclude> <references/></noinclude> hj358pgu7gwf8gm09vmu641w7987fui 104 220469 659552 650911 2026-10-11T20:04:07Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659552 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 10 —}}</noinclude>fransmännen och på vilken man satt en lapp för att ersät­ta det stycke, som hänger på muren, öppnar sig i bakgrunden av gården. Det är en fyrkantig öppning i muren, som nedtill är av sten, upptill av tegel och som skyddar gården mot norr. Det är en vanlig inkörsport, lik dem man finner på al­la bondgårdar, med två stora halvdörrar av ohyvlade bräder. Där utanför sträcka sig ängar. Om denna port rasade en vild strid. Man såg länge på portstolparna allehanda märken efter blodiga händer. Det var här, som Bauduin stu­pade. Stridens orkan rasar ännu på denna gård. Man ser dess fasor. Handgemängets vimmel har här liksom förstenats. Man ser levande och döende om varandra. Det är, som om det hänt i går. Murarna skälva i dödsångest, stenarna ramla, murbrotten uppgiva klagoskrin. Hålen efter ku­lorna äro sår. De böjda och skakande träden tyckas anstränga sig för att fly. Denna gård hade 1815 flera byggnader än nu. Åtskilliga hus, som man sedan nedrivit, bildade där bastioner samt in- och utskjutande vinklar. Engelsmännen hade här barrikaderat sig.<noinclude> <references/></noinclude> 79vujtyd211tlweejotkkt1yreumvx5 104 220470 659555 650914 2026-10-11T20:13:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659555 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 13 —}}</noinclude>en ugn. Dörren brann, golvet brann, men kris­tusbilden av trä brann icke. Elden gnagde på dess fötter, av vilka man endast ser svartnade stumpar, men stannade sedan. Ett underverk, för att tala med folket i orten! Jesusbarnet, som miste huvudet, var icke lika lycklig som Kristus. Murarna äro betäckta med inskrifter. Vid Kristi fötter läser man namnet {{spärrad|Henquinez}}. Vidare förekomma bland andra: {{spärrad|Conde de Rio Maïor, Marques y Marquesa de Almagro (Habana)}}. Franska namn stå där ock med utropstecken, såsom uttryck av vrede. År 1849 vitlimmades väggen på nytt. Fol­ken skymfade ju varandra där. Det var vid dörren till detta kapell, som ett lik påträffades, hållande en yxa i handen. Det var liket av underlöjtnanten Legros. Då man går ut ur kapellet, ser man till vänster en brunn. Två sådana finnas på gården. Man frå­gar: Varför finns det intet ämbar och ingen hink vid den här? Emedan ingen numera hämtar vat­ten ur den. Varför hämtar ingen numera vatten ur den? Emedan den är full av skelett. Den siste, som pumpade vatten ur denna brunn,<noinclude> <references/></noinclude> 100u5e4pzusdw26f7a0nz4b4bcbdwe6 104 220471 659554 650913 2026-10-11T20:12:45Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659554 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 12 —}}</noinclude>trappsteg sitter ännu fast vid muren. På det första av dessa är bilden av en treudd inhuggen. Dessa otill­gängliga trappsteg sitta säkert fast i sina fogar. Det övriga av trappan liknar en tandlös käke. Två gamla träd stå där invid. Det ena är utdött, det andra, som är skadat vid roten, grönskar dock på nytt om våren. Sedan 1815 har det börjat skjuta upp tvärs igenom trappan. Även i kapellet slaktade man varandra. Dess inre, där det nu åter blivit lugnt, har ett sällsamt utseende. Ingen mässa har hållits där allt sedan blodbadet. Altaret finns dock kvar, ett klumpigt träaltare, stött mot ett bakstycke av ohuggen sten. Fyra vitlimmade väggar, en dörr mitt emot al­taret, ovanför krucifixet en fyrkantig glugg, igen­stoppad med en hötapp, en gammal fönsterbåge med sönderslagna rutor i ett hörn på golvet, så ser detta kapell ut. Bredvid altaret är uppspikad en träbild av den heliga Anna, förskrivande sig från det femtonde århundradet. Jesusbarnets huvud är bortsopat av en kartesch. Fransmännen, som ett ögonblick voro i besittning av kapellet, men sedan utdrevos därifrån, antände det. Lå­gorna fyllde den gamla byggnaden. Den var som<noinclude> <references/></noinclude> ndc28wb22okmkdgoj8tejuvvffw38aj 104 220472 659556 650915 2026-10-11T20:16:37Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659556 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 14 —}}</noinclude>hette Willem van Kylsom. Det var en bonde, som bodde på Hougomont och var trädgårdsmästare där. Den 18 juni 1815 tog hans familj till flyk­ten och gömde sig i skogarna. Skogen omkring Villers' abbotskloster gömde under flera dagar och nätter hela denna olyckli­ga, skingrade befolkning. Ännu i dag beteckna vissa lätt igenkännliga spår, såsom gamla halv­brända trädstammar och dylikt, de platser, där dessa arma människor darrande lägrade sig djupt in i skogssnåren. Willem van Kylsom stannade på Hougomont »för att vakta slottet» och dolde sig i en källare. Engelsmännen upptäckte honom där. Han drogs fram ur sitt gömställe, och medels slag av flata klingan tvungo soldaterna den förskräckte man­nen att betjäna dem. De voro törstiga och Wil­lem bar vatten till dem. Det var ur denna brunn han hämtade det. Många drucko då sin sista klunk. Denna brunn, varur så många döda ha druckit, skulle även själv dö. Efter striden skyndade man sig att begrava de stupades lik. Döden har sitt eget sätt att för­bittra segern: han låter pesten följa äran i spåren.<noinclude> <references/></noinclude> e4tohohichmh8etzzxiqabwxw11fdvu 104 220473 659557 650916 2026-10-11T20:17:26Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659557 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 15 —}}</noinclude>Tyfus är ett bihang till triumfen. Denna brunn var djup. Man gjorde den till en grav, vari tre hundra lik kastades. Måhända med allt för stor brådska. Voro de alla döda? Sägnen sva­rar: nej. Det förljudes, att man under natten ef­ter begravningen hörde svaga rop av röster upp­stiga ur brunnen. Denna brunn står alldeles fritt mitt på gården. Tre murar, till hälften av granit, till hälften av te­gel, stående i vinklar mot varandra såsom en sängskärms sidor och liknande ett litet fyrkantigt torn, omgiva honom på tre sidor. Den fjärde si­dan är öppen. Där upphämtades vatten. I den mur, som reser sig mitt emot den öppna sidan, ser man ett slags vanskapligt oxöga, måhända ett hål efter en haubitskula. Detta lilla torn hade ett tak, varav endast bjälkarna finnas kvar. Järnkrampan, som håller ihop den högra muren, bildar ett kors. Lutar man sig ned, förlorar sig blicken i en cylinder av tegel, fylld av tjockt mörker. Runt omkring brunnen försvinner murarnas fot bland nässlorna. Denna brunn har icke på framsidan den stora, blå stenhäll, som tjänar till bröstvärn på alla<noinclude> <references/></noinclude> kckwiq8rrwnxh2gtk40dvu490sbvk2n 104 220474 659558 650917 2026-10-11T20:19:08Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659558 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 16 —}}</noinclude>belgiska brunnar. Den blå stenhällen ersättes av en tvärslå, varvid fogats fem eller sex oformliga träklabbar med knölar och knän på, så att de lik­na stora ben efter döda djur. Där finns numera varken hink, kedja eller block, men stenkaret, som tjänade till behållare för det överflödiga vatt­net, ser man där ännu. Regnvattnet samlar sig däri, och då och då kommer en fågel från de an­gränsande skogarna dit för att dricka, varefter han åter flyger sin väg. Ett hus inom denna ruin, arrendatorns, är ännu bebott. Dess port vetter åt gården. Bredvid en vacker låsplåt i gotisk stil sitter på denna port ett vred av järn i form av ett klöverblad och fäst på sned. I samma ögonblick hannoveranske löjt­nanten Wilda fattade i detta vred för att taga sin tillflykt i huset, högg en fransk sappör av hans hand med sin yxa. Från den gamla, för länge sedan avlidne träd­gårdsmästaren van Kylsom härstammar den fa­milj, som nu bebor huset. En gråhårig kvinna be­rättade oss: — Jag var här då. Jag var tre år gammal. Min syster, som var äldre än jag, var rädd och<noinclude> <references/></noinclude> dxg3p4139ctg59g2cl4y5x8od8gy74x 104 220475 659559 650918 2026-10-11T20:19:56Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659559 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 17 —}}</noinclude>grät. Man bar bort oss till skogarna. Min mor höll mig i famnen. De lade örat mot marken för att lyssna. Jag, jag härmade kanonen och ropa­de {{spärrad|bom, bom}}. En port till vänster på gården ledde, som vi förut sagt, utåt trädgården. Denna trädgård ser förfärlig ut. Den är avdelad i tre delar, man skulle nästan kunna säga i tre akter. Första delen är köks­trädgård, andra delen fruktträdgård, tredje de­len skogspark. Dessa tre delar ha en gemen­sam inhägnad: till vänster en häck, till höger en mur, i fonden en mur samt på den sida, där in­gången är, slotts- och ladugårdsbyggnaderna. Muren till höger är av tegel, muren i fonden av granit. Man kommer först in i köksträdgården. Den sluttar utför, är planterad med en monumen­tal tälgstensterrass med en balustrad med dubbelbukiga pelare. Det var en slottsträdgård i den gamla franska stilen före Lenôtre, numera för­vildad och igenvuxen. På pilastrarna ligga klot, som likna stenkulor. Man räknar ännu fyrtiotre balustradpelare på sina fotställningar. De andra ligga nedfallna i gräset. Nästan alla bära<noinclude> <references/></noinclude> dbv0sy3dkh4ule31zks23ysnoh03f7r 104 220476 659560 650919 2026-10-11T20:22:34Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659560 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 18 —}}</noinclude>märken av muskötkulor. En sönderbräckt balustrad är anbragt där framför som ett brutet ben. Det var i denna trädgård, vilken ligger lägre än fruktträdgården, som sex infanterister tillhö­rande första lätta regementet, vilka inträngt dit och icke kunde komma ut igen, utan voro inrin­gade och fångna som björnar i sitt ide, inläto sig i strid med två kompanier hannoveraner, av vil­ka det ena var beväpnat med karbiner. Hannoveranerna stodo längs efter balustraden, bakom dess pelare, och sköto ned. De oförskräckta infanteristerna, sex mot två hundra och utan annat skydd än krusbärsbuskarna, besvarade skotten nedifrån och voro först efter en fjärdedels tim­me allesammans fallna. Man stiger uppför några trappsteg och kom­mer då från köksträdgården in i den egentliga fruktträdgården. I denna, som endast håller någ­ra kvadratfamnar, föllo femton hundra man på mindre än en timme. Muren tyckes färdig att börja striden på nytt. Man ser där ännu de tret­tioåtta skottgluggar, som engelsmännen öppnat på olika höjd från marken. Framför den sextonde vila två engelsmän under gravstenar av granit. Det<noinclude> <references/></noinclude> gcudgrvrz1gt7ury9z77ltvxr71wuwe 104 220477 659561 650920 2026-10-11T20:23:19Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659561 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 19 —}}</noinclude>är endast på södra muren, som skottgluggar fin­nas, enär det var från denna sida, som huvudanfallet kom. Denna mur döljes utvändigt av en stor levande häck. Då fransmännen kommo fram dit, trodde de sig icke ha att göra med något an­nat än häcken, hoppade över den och träffade på muren, ett hinder och tillika ett bakhåll, då de engelska gardisterna lågo bakom den. Eld gavs på en gång genom de trettioåtta skottgluggarna, det var en orkan av kartescher och kulor, och brigaden Soye sprängdes därav. Så började Waterloo. Fruktträdgården blev likväl tagen. Stegar funnos icke, men fransmännen klättrade med naglar­na. Man slogs man mot man under träden. Allt detta gräs har varit genomdränkt av blod. En nassauisk bataljon om sju hundra man blev ned­gjord där. Utsidan av muren, mot vilken två av Kellermanns batterier riktade sin eld, är sönder­hackad av kartescher. Denna fruktträdgård fägnar ögat om våren, lik­som varje annan. Den har sina eterneller och sina tusenskönor, gräset växer där högt, arbetshästarna gå där och beta, mellan träden sitta<noinclude> <references/></noinclude> 2x28rgow0gsysta51fguva7o3qz19bg 104 220478 659562 650921 2026-10-11T20:24:05Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659562 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 20 —}}</noinclude>streck, på vilka tvättkläder hänga till torkning, så att man, för att komma fram, nödgas böja ned huvudet, man går på en gräsmark och foten sjun­ker ned i mullvadsgropar. Mitt i gräset ser man en uppryckt trädstubbe ligga övervuxen av grönt. Major Blackman satt med ryggen lutad mot den, då han dog. Under ett stort nära där intill stå­ende träd föll den tyske generalen Duplat, vilken härstammade från en fransk familj, som flyktade, då nantesiska ediktet återkallades. Strax där bredvid står ett gammalt sjukt äppleträd, lutande och ombundet med ett omslag av halm och ler. Nästan alla äppleträden äro färdiga att falla av ålder. Det finns icke ett enda, som ej har en eller annan kula uti sig. Skelett av döda träd fin­nas i mängd i denna fruktträdgård. Korpar flyga mellan grenarna. Längst in ligger en skogspark, vimlande av violblommor. Bauduin dödad, Foy sårad, branden, slaktandet, blodbadet, en ström av engelskt blod, av tyskt blod och av franskt blod i gruvlig blandning, en brunn fylld med lik, regementena Nassau och Braunschweig upprivna, Duplat dödad, Blackman dödad, de engelska gardena stympade,<noinclude> <references/></noinclude> 7yfmlpxiga05uhhuhcg48jlla09sz18 104 220479 659563 650922 2026-10-11T20:25:11Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659563 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 21 —}}</noinclude>tjugo franska bataljoner av de fyrtio, som Reilles kår innehöll, decimerade, tre tusen man nedsab­lade, nedhuggna, nedstuckna, nedskjutna, innebrända i detta eländiga näste Hougomont, och allt detta, för att en bonde nu må kunna säga åt en resande: {{spärrad|Min herre, giv mig tre francs, så skall jag, om ni beha­gar, förklara för er, huru det gick till vid Waterloo.}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 549zo1xk3dh82solv2xbzi4fny1eruz 104 220962 659564 650326 2026-10-11T20:40:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659564 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|October}}</noinclude>{{Inre marginalnot|24}} <u>Onsdag.</u> Fryskalt och stark blåst. Pigorna rengjorde träkjärl med mera. Öhlet aftappades på 48 bouteiller. Jag plockade silkes lappar, ingen främmande — och det var ganska väl! {{Inre marginalnot|25}} <u>Thorsdag.</u> Kalt — klart, ingen främande. Anna Stina var till Prästerna och kom till midagen hit hem — Marie låpade f:m: till stan och kom eij åter i dag. Jag skref tillreds till min Syster. {{Inre marginalnot|26}} <u>Fredag.</u> Mulit — kalt — Jag var uti Trädgården att alt omkring göra mina observationer — Trädgårdsmästaren planterade vid Min Älskade Mans och våra k: barns graf 5 à 6 små törnrosplantor efven en hop sådana och 2 province Rosenbuskar vid Cominister Bostället Solberga. Anna Stina eller ungmor var på Posten med bref till min Syster. Marie, den fatala låpan kom hit efter sin kista — tog ett låpigt afsked och for bort — men jag vet eij hvarthän — till fanders. Handelsman Helsingius var här uppe en liten stund förmidagen. Mamsell Bakade några bullar af det mjöl som af årets råg växst vid Årstad, och malits på väderqvarnen vid Hornskroken, eij bra! Jag skref — läste och rispade upp litet Silkeslappar — Capitaine Moltzer var här eftermidagen. Mycket rotsaker tillagades att i morgon föras till torgs — få se huru det går!! Efven medsändes 4 ℔ blå vindrufvor. {{Inre marginalnot|27}} <u>Lördag.</u> Förmidagen rägnade smått. Grönberg och kullan Anna voro till Munkbron med grönsaker men hemhade en del — för det sålda fick jag 7. RD för vindrufvorna 4 — eij ett öre löspengar. Här var ganska tyst och jag bara syslade med silkes spint och lappar. {{Inre marginalnot|28}} <u>Söndag.</u> Stark frost. Anna Stina fick som ungmor, något utklädd med Guldkjädja, fresekrage, pendentörhängen och bröst bouquette åka i Callesch till Bränkyrka — Mamsell följde henne, och Brudgummen fick åka i Chajse — Eftermiddagen kl: 4 flyttade hon härifrån och mötte hitom Landsvägen begge mina nya pigor som hitkommo i tjensten — Grönbergs mor var i dag i kjöket och gaf efven mina Svin mat. I natt dog min Svarta Katta. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> gueimopfbo3utldxnkrsaa6dy3rkfwx 104 226143 659565 659433 2026-10-11T23:57:35Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659565 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Skara-Sticht.|177}}{{linje}}</noinclude>{{em}}Fru <b>Karin Håkonadotter</b> lefde 1399-1403 1418, vnder henne war en Fru <b>Christina</b> {{ant|Priorissa}}. <br> {{em}}Fru <b>Ingrid Philpussadotter</b> lefde 1425-1430. <br> {{em}}Fru <b>Margareta</b> war i embetet 1433-1442. <br> {{em}}Fru <b>Christina Bengtsdotter</b> lefde 1451-{{rättelse|1561|1461}}. <br> {{em}}Fru <b>Catharina Pedersdotter</b> lefde 1478. <br> {{em}}Fru <b>Ingeborg Jönisdotter</b> lefde 1487. <br> {{em}}Fru <b>Karin Andersdotter</b> lefde 1490-1497. <br> {{em}}Fru <b>Karin Hanssadotter</b> lefde 1500. <br> {{em}}Fru <b>Ingerid Jönsdotter</b> lefde 1513. vnder henne war Fru <b>Anna Gustafsdotter</b> {{ant|Priorissa,}} och Abboten Herr <b>Swen Carlsson</b> i Warnhem war theras förståndare. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. IV.}}}} <br> Om {{sp|WARNHEMS}}-Kloster.</h3> {{Initial|U}}Ti <b>Wallehärad</b>, när vnder berget och skogen <b>Billingen</b>, {{ant|fundera}}dt af Konung <b>SVERKER</b> then äldre år 1150 och af hans Son K. <b>CARL</b> therefter förmeradt och fulbordadt åt the slags Munkar af {{ant|<i>Cisterciens</i>}}-<b>orden</b>, som lefde efter {{ant|<i>St. Bernhardi Clarewalensis</i>}} reglo. Ty wardt thet nämndt af honom <b>Bernhardshem</b> {{ant|<i>contractè</i>}} <b>Warnhem</b>. Men vti<noinclude> {{huvud||M 2|Ko-}} <references/></noinclude> tojmj42c18a38909ovpesynfkw64ki1 104 226148 659514 2026-10-11T12:52:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">I.<br /><b>Det i flor stående Stockholm.</b></h2> TIDIGT på morgonen den 15 januari år 1729 stannade en gästgifvareskjuts utanför Jöns Wangsonius' värdshus vid Surbrunn nära Roslagstullsgatan, ett af dessa i 1700-talets Stockholm så talrika näringsställen, där man kunde »både med Logiementer och Spisning samt andra Tracteringar blifva ackomoderat». En ung man hoppade ur, betalade skjutspojken och begaf sig in i värdshussalen, där han efter att hafva uppgifvit sitt namn och stånd: <i>Carl Linnæus, medicine studiosus of Smålands nation i Uppsala</i> och erbjudit ett par daler kopparmynt i pant, fick sin anhållan om rum bifallen och begärde en mugg varm ölost och några skorpor. Det var nämligen en kall dag, och färden från Rotebro, sista skjutshållet, hade varit pröfvande nog i den bitande blåsten och det dåliga väglaget. Sedan han intagit den enkla måltiden och fått några upplysningar om genaste vägen till Norrmalmstorg och Fredsgatan<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm''}}|1|}}</noinclude> 2jb3e1kye1whqye5l364fv3vkdojknd 108 226149 659515 2026-10-11T12:52:18Z Thuresson 20 Ny 659515 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[Linné i Stockholm]] |År=1915 |Oversattare= |Utgivare=Hugo Gebers förlag |Källa=[[:File:Linné i Stockholm 1915.djvu|djvu]] |Bild=[[File:Linné i Stockholm, frontespis 1915.jpg|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2to4="tom" 5="omslag" 6="tom" 7="smutstitel" 8to9="tom" 10="bild" 11="citat" 12="tryck" 13="titel" 14="tom" 15="tillägnan" 16="tom" 17to18="förord" 19to20="innehåll" 21=1 37="bild" 38="tom" 39=17 71="bild" 72="tom" 73=49 105="bild" 106="tom" 107=81 123="bild" 124="tom" 125=97 141="bild" 142="tom" 143=113 175="bild" 176="tom" 177=145 193="bild" 194="tom" 195=161 246to249="tom" 250="baksida" /> |Anmärkningar={{clear}} :[[Linné i Stockholm/Förord|Förord]] #[[Linné i Stockholm/Kapitel 1|Det i flor stående Stockholm]], 1 #[[Linné i Stockholm/Kapitel 2|Ett intermesso: När Linnæus var falubo]], 37 #[[Linné i Stockholm/Kapitel 3|Doktor Carl Linnæus]], 58 #[[Linné i Stockholm/Kapitel 4|Hattarnas arkiater]], 83 #[[Linné i Stockholm/Kapitel 5|I Räntmästarehuset]], 111 #[[Linné i Stockholm/Kapitel 6|Professorns Stockholmsförbindelser]], 152 :[[Linné i Stockholm/Tillägg|Tillägg och rättelser]], 199 :[[Linné i Stockholm/Personregister|Personregister]], 201 :[[Linné i Stockholm/Förlagsreklam|Förlagsreklam]], 211 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 4em6d6pxyzorzpq2ucceh9wbbjiomxc 104 226150 659516 2026-10-11T12:56:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>där de berömde läkarne arkiatern von Bromell och assessor Nordenheim, till hvilka han hade rekommendationsbrev bodde, kastade han på sig sin fårskinnsfodrade jacka, bugade sig artigt för värden och vandrade ut i den enligt major von Henels nyligen utkomna bok, som han antagligen ej försummat att taga kännedom om, florerande och vidtberömda, men honom personligen obekanta kungliga residens-staden Stockholm. Det var nämligen sitt första besök i hufvudstaden, som den nu tjugotvåårige Carl Linnæus, botanikens om några år så ryktbare och berömde furste, gjorde. Uppsalastudenterna hade på den tiden ej så lätt som i våra dagar att »fara in till stan», såsom de med någon ringaktning för Alma mater vid Fyris pläga uttrycka sig, och den unge smålänningen lefde i så knappa omständigheter, att han hittills äfven af ekonomiska skäl ej kunnat tillfredsställa sin önskan att komma dit. Men strax före den nyss förflutna julhelgen, som han måste tillbringa i lärdomsstaden i stället för i det honom så kära föräldrahemmet i Småland, hade han erhållit ett af medicinska fakultetens kungliga stipendier i nedersta klassen, d. v. s. tio daler silfvermynt hvart halfår, och med denna ståtliga tillökning i kassan ansåg han sig kunna kosta på sig en resa till Stockholm. Oafsedt sin lifliga åstundan att få beskåda hufvudstaden, hade han en särskild anledning att sätta beslutet i verket. Allt sedan han i september föregående året utbytt Lund mot Uppsala för att där fortsätta sina medicinska studier, hade han önskat få resa till Stockholm och komma i förbindelse med läkarevetenskapens där verkande framstående målsmän. I Uppsala var det nämligen vid den tiden ganska klent<noinclude> <references/> {{c|2}}</noinclude> brkbtono4okh5h6vp4o2lc09qva3ebz 104 226151 659517 2026-10-11T13:01:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>beställdt med den medicinska undervisningen. Fakulteten utgjordes af endast två professorer, Olof Rudbeck d. y. och Lars Roberg, som visserligen bägge voro lärda och framstående män, men långt till åren komna och föga intresserade för sina till de respektive professurerna hörande sysselsättningar. Rudbeck, som i stället så godt som uteslutande ägnade sig åt filologiska och arkeologiska forskningar i sin ryktbare faders anda, höll sålunda under höstterminen blott några få föreläsningar öfver de svenska fåglarna — jämte i anatomi var han nämligen professor i naturalhistoria —, hvilka säkerligen voro både värdefulla och underhållande, ty han illustrerade dem med sina egna beundransvärdt väl utförda kolorerade afbildningar; men detta tycks i alla fall ej ha varit tillräckligt för att tillfredsställa den unge Linnæus' vetgirighet. Roberg åter höll ej några offentliga föreläsningar, utan lät de medicine studiosi på svenska explicera Langes »fysiologiska teser»<ref><i>{{sp|Chr. J. Lange}}, Opera omnia medica theoretica-practica.</i> Lipsiæ 1704.</ref>, hvilka dock liksom professorns kommentarier tyckas ha varit skäligen ointressanta, ty Linnæus har om dem ej efterlämnat något omdöme vare sig af gillande eller motsatsen. I anatomi och farmakologi o. s. v. låg undervisningen fullkomligt nere, och man kan under sådana förhållanden väl förstå, att de unga medicinarne med intresse mottogo underrättelserna om hur läkarekonsten blomstrade i hufvudstaden och hur emellanåt liköppningar och anatomiska demonstrationer ägde rum på anatomisalen i stadshuset på Södermalm och under tillopp af talrika åskådare utfördes af medlemmar i Collegium medicum och andra lärda doktorer. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|3}}</noinclude> k8iypntvfltjki0v6fbww3wdi4hsxmv 104 226152 659518 2026-10-11T13:03:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Då Carl Linnæus den där januaridagen anlände till Stockholm, var alltså syftet med besöket utom hufvudstadens beskådande, antagligen en anmälan att få vara närvarande vid någon sådan liköppning, och det var väl därför som han, sannolikt med anbefallningar från sin gynnare professor Rudbeck, uppvaktade ej blott hrr Bromell och Nordenheim utan äfven assessorerna Soem och Alstrin. Dessa fyra voro nämligen de förnämsta bland de läkare, som ledde dissektionerna och i samband med dem höllo föreläsningar. Att någon liköppning nu var förestående, torde han dock ej ha haft kännedom om, men efter ankomsten till Stockholm fick han veta, att en sådan skulle äga rum i slutet af månaden och att Collegium medicum beslutit utdela fripoletter åt alla mäster-fältskärer och doktorer samt bestämt afgiften för andra intresserade till 16 daler. Till dissektionsmateriel hade man enligt Linnaeus' korta meddelande om den intressanta akten, som i viss mån tycks ha betraktats som ett folknöje, erhållit »en uphängd qvinnes person», hvarmed tydligen menas en i början af december 1728 lifdömd förbryterska, hvars afrättning Collegium medicum hos k. mt anhållit måtte få anstå till »efter nyåret, på det man då anatomien så mycket beqvämare måtte förrätta». Föreställningen skulle taga sin början den 31 januari, hvarför Linnæus den 19 reste tillbaka till Uppsala och den 29 åter till Stockholm, där han sedan stannade ända till den 23 februari. Demonstrationerna togo nämligen, fördelade på sex dagar med tre till fyra dagars mellanrum, tre veckor i anspråk. De inleddes af arkiatern Bromell, som efter ett företal föreläste om de allmänna väfnaderna samt kroppens och<noinclude> <references/> {{c|4}}</noinclude> erfnk4gjnro979gqe1vkfo3wzkk3sfp 104 226153 659519 2026-10-11T13:05:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>handens muskulatur. Därpå följde den 4 februari stadsfysikus Boij, som talade om kroppsdelarnas naturliga läge och om sårnader, assessor Soem den 7 februari om inälfvorna, hofmedikus Ribe den 11 februari om hjärnan och ögat, assessor Alstrin den 14 februari om hjärtat och lungorna och lifmedikus Nordenheim den 18 februari om könsdelarna. Till denna korta uppräkning har Linnæus fogat några omdömen på latin, som, ehuru likaledes helt kortfattade, visa, att han icke blott med stor uppmärksamhet följde med hvad som försiggick, utan äfven tillät sig en kritik, som kan tyckas ha varit väl djärf från en ung students sida vis à vis sådana celebriteter som föreläsarne. Men Linnæus var genom själfstudier och flit väl hemmastadd i sina stycken och dessutom var kritiken öfverhufvud mycket fördelaktig. Sålunda erhöll Boij betyget »lärdt» ''(docte)'', Soem »elegant» ''(eleganter)'', Ribe »i högsta grad lärdt» ''(doctissime)'' och Nordenheim »utmärkt» ''(egregie)''. Alstrin får däremot nöja sig med »medelmåttigt» ''(mediocriter)'', medan om Bromell ej fälles något omdöme, förmodligen därför, att denne högt ansedde man stod öfver eller utanför all kritik. Prosektorn Möller erhöll vitsordet »god». Den 23 februari återvände Linnæus till Uppsala, och då hans egna anteckningar om Stockholmsbesöket inskränka sig till de här ofvan relaterade och några andra om detsamma ej kunnat anträffas, är det ej godt att säga hvilka hans intryck voro af den första bekantskapen med Mälardrottningen. Man kan emellertid antaga, att han i likhet med andra resande kände sig tilltalad af stadens allmänna utseende och att ströftågen inom dess område fyllde honom med både förvåning<noinclude> <references/> {{c|5}}</noinclude> ojn7s9oq218ekbbfss6eo9sptvne105 104 226154 659520 2026-10-11T13:06:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och beundran. Den förra gällde väl mest stadsdelarnas pittoreska fördelning, de talrika väderkvarnarna, som krönte Södermalms och Norrmalms höjder, o. s. v., den senare de många praktfulla palatsen, de gamla gafvelhusen vid Stortorget och Kornhamn, den vidsträckta och rymliga hamnen, och man kan vara viss om, att han med sin öppna blick för och ovanliga förmåga att bedöma naturens skönhet alldeles särskildt uppskattade den härliga belägenheten. Med ledning af von Henels bok, hvilken emellertid ej innehåller någon beskrifning, utan egentligen kan betraktas som Stockholms första stads- och adresskalender, hade han väl vidare funnit, att staden gjorde skäl för beteckningen »den florerande», åtminstone i afseende på den stora mängden källare och värdshus, bland hvilka han dock på grund af sin magra kassa säkerligen blott kunnat besöka ett fåtal. Vidare kan man förmoda, att han äfven var nöjd med de bekantskaper han gjort, särskildt bland läkarekåren. Med flera af de yngre medlemmarna af denna skulle han framdeles, sedan han själf som praktiserande läkare slagit upp sina bopålar i hufvudstaden, komma i närmare förbindelser och knyta vänskapsband. Bland de äldre tycks han isynnerhet ha blifvit omfattad med intresse och välvilja af Nordenheim, ty denne erbjöd honom längre fram anställning såsom lärare för sin son. Det är följaktligen antagligt, att Carl Linnæus var belåten med sin första Stockholmsvistelse, fastän den tog hårdt på hans små tillgångar och årstiden ej medgaf någon föreställning om det, som intresserade honom mest — trädgårdsodlingen och floran i staden och dess omgifningar. Han hade visserligen valt<noinclude> <references/> {{c|6}}</noinclude> tkmnv6m7s9dr3ztt4ofu4fugnl6r0lv 104 226155 659521 2026-10-11T13:10:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>läkarens kall för att vinna sin utkomst, men barnaårens lekar i täppan vid Råshult och i den vackra trädgården vid Stenbrohult, ungdomens ströftåg i Möckelns fagra nejder och de första studentåren i Lund hade gifvit honom bestämmande intryck för lifvet, och det dröjde ej heller länge efter ankomsten till Uppsala, förrän Carl Linnæus visade, att han hade den blifvande blomsterkonungens rustning i sin ränsel. Redan efter några veckors bekantskap hade han sålunda väckt Rudbecks uppmärksamhet genom sina botaniska kunskaper, och ett par månader efter återkomsten från Stockholmsbesöket förvärfvade han genom dessa kunskaper, men kanske än mer genom sin genialiska uppfattning om växternas lif och väsen domprosten Olof Celsius' gunst, hvilken bland annat yttrade sig däri, att Celsius, såsom Linnæus skrifver på sitt klassiska språk, »war så resonabel, att han böd mig 16 Juli 1729 til få spisa hoos sig en tid för intet, hvilket ock kom mig till pas ifrån Midsommarsdagen till Mikael mässo, då han reste till Stockholm, och detta 2 gånger om dagen gratis. När han 24 Sept. reste till Stockholm lämnade han mig kammar i sin gård utan huuslega». — I sällskap med den gode domprosten, som var en lifligt intresserad botanist och bland annat författat ett mycket lärdt verk om bibelns växter, fick han både i juni och september göra exkursioner till skilda trakter af Uppland för att beskåda och studera den ståtliga och sällsynta örten »Carls Spira» eller ''Sceptrum carolinum''<ref>Om denna egentligen de nordligare trakterna af vårt land tillhörande växt, hvilken väl bör räknas till sl. ''Pedicularis'' författade han åt en af prof. Rudbecks söner en afhandling, som denne disputerade på och hvarför Linnæus i ersättning erhöll 30 daler kopparmynt.</ref>,<noinclude> <references/> {{c|7}}</noinclude> 65wuqxspmplx90mra9rul8b1eh7lnz8 104 226156 659522 2026-10-11T13:15:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och under juli månad företog han på bekostnad af Vetenskaps-societeten i Uppsala en forskningsfärd i Roslagen för att »uppspana de örter, som wij ej förr uti Upland hade sedt». Följande år erhöll han det för en student högst ovanliga och hedrande uppdraget att hålla offentliga föreläsningar i Botaniska trädgården i Uppsala och var därefter och under hela förra hälften af 1731 så upptagen af egna studier, enskilda kollegier, föreläsningar och disputationer — bland dessa må särskildt nämnas en »om den otacksamma göken» <i>(De Cuculo ingrato)</i>, där han skötte respondentens värf, »så att de aldrig glömat» —, att han först vid midsommar kunde fullfölja sin önskan att ånyo besöka Stockholm, studera dess trädgårdar och göra exkursioner i omgifningarna. Afresan från Uppsala skedde den 24 juni, i sällskap med några och tjugo studenter och med en af de postjakter, som Olof Rudbeck d. ä. med sin vanliga företagsamhet anskaffade och år 1667 erhöll k. privilegium på för att mot en billig afgift frakta resande och deras gods mellan Uppsala och Stockholm <ref>Jakterna voro starka, snabbseglande och däckade fartyg, hvarje bemannadt med skeppare och sex båtsmän. “Företaget skottes väl och gick väl, tills olaga konkurrens en tid satte hela affären i fara, men det tog upp sig igen och privilegiet förlängdes på Rudbecks änka Wendela Lohrman. Naturligen var passagerarelaget stundom något blandadt, om ock sannolikt bemedlade personer mest begagnade sig af lägenheten. Komiskt är emellertid att läsa, huru Rudbeck, för att skydda s. k. 'hederligt' folk för onödigt obehag, föreskref, att skepparen skulle hålla ordning pà 'gement' folk, så att de ej under däck med tobaksrökning, fylleri och annat oskick liksom oskäliga djur plågade öfriga passagerare”. — <i>{{sp|C. Annerstedt}}, Olof Rudbeck den äldre. Kort lefnadsteckning.</i> — <i>Föreningen Heimdals folkskrifter. 85.</i> Sthlm 1905.</ref>. Tidigt<noinclude> <references/> {{c|8}}</noinclude> kzeetcyr53avbei0zpbinshay509pnp 104 226157 659523 2026-10-11T13:19:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>på morgonen midsommardagen hade man efter »mycket arbete och åderdragande i en stilla luft» hunnit till den lilla i norra Mälaren mellan Görväln och Löfstadfjärden belägna ön eller holmen Kofsa eller Lilla Skäftinge, där uppehåll gjordes och Linnæus, medan de öfriga lade sig att sofva, ströfvade omkring och antecknade alla på holmen växande örter, träd och buskar. Förteckningen, som omfattar ej mindre än 80 arter, träffas i en liten bok, som bär titeln ''Flora Kofsöensis'' och ännu förvaras hos Linnean Society i London och hvaraf en afskrift finnes i Uppsala universitetsbibliotek. Af den korta inledningen erfar man, att på ön fanns blott ett par hopbyggda stugor, i hvilka en gumma satt och sålde dricka åt sjöfolket; »desutom war ej minsta hus mer än ett cloac. Rudera till cultur gafs icke det minsta, icke in gång en kålplanta. Quadrupedia sågs ej ett enda, ja näppeligen musen, som i husen gjömmer sig.» — Efter några timmar blåste det åter upp, så att man kunde fortsätta, och utan vidare äfventyr skedde ankomsten till Stockholm, där sällskapet upplöstes och Linnæus begaf sig till apotekaren Warmholtz, som var ägare af det då vid Stora Nygatan (N:r 28) belägna apoteket Markattan och hvars gäst han var under de fyra veckor, han nu stannade i hufvudstaden. Att Linnæus kom i åtnjutande af denna förmån berodde därpå att Warmholtz’ son Carl Gustaf, den sedermera så bekante och för sitt stora verk <i>Bibliotheca historica Sueo-gothica</i> berömde bibliografen, hade varit en af deltagarne i Linnæus’ privata kollegium år 1730.<ref>Bland de 11 deltagarne i kollegiet voro utom Warmholtz åtminstone två Stockholmare, nämligen baron David Stierncrona, sedan ägare af Åkeshof, kammarherre och död 1784, samt Thomas Blixenstierna, som blef hofjunkare samt assessor i Bergskollegium och dog 1753.</ref><noinclude> <references/> {{c|9}}</noinclude> ps15wok9ymkp71gwl5getxhi8pg2egl 104 226158 659524 2026-10-11T13:22:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Antagligen hade Linnæus det bra och trefligt både i materiellt och andra hänseenden hos apotekaren, ty denne var en förmögen samt vetenskapligt kunnig och intresserad man. Född i Halberstadt år 1673, hade han vid midten af 1690-talet inkommit till Stockholm och blifvit anställd som provisor först på apoteket Svanen och sedan på Markattan, hvilket han genom sitt år 1705 ingångna äktenskap med den bekante alkemisten Jacob Leonhard Allmachers dotter Maria Elisabeth blef ägare af och innehade till sin död år 1745<ref>Markattan var det i afseende på åldern andra i ordningen af Stockholms apotek samt ända till 1860 beläget vid St. Nygatan. Det första privilegiet för dess anläggande erhöll år 1575 Simon Walden, men det är ovisst om han begagnade sig däraf, och den förste med säkerhet kände innehafvaren var Gustaf II Adolfs ryktbare lifmedikus Jacob Robertsson. Apoteket flyttades år 1860 till St. Badstugatan N:r 42, 1879 till N:r 30 vid samma gata och 1892, då namnet förändrades till Leoparden, till Tegnérsgatan 16. — Beträffande Allmacher må nämnas, att han i samband med apotekets öfverlåtande åt Warmholtz drog sig tillbaka från rörelsen och ägnade sitt återstående lif i strängaste isolering åt alkemien. </ref>. Jämte huset vid Stora Nygatan, där apoteket var inrymdt, ägde han en på Södermalm, i Maria församling och kvarteret Draken, belägen s. k. malmgård, som var bebyggd med ett stenhus, och där hade han en anläggning för odling af medicinalväxter. Denna sköttes af trädgårdsmästaren Johan Lindh och var en af de trädgårdar, hvilka nu blefvo föremål för Linnæus’ studier. De öfriga voro Kungsträdgården, Piperska trädgården och Hornsbergs trädgård på Kungsholmen,<noinclude> <references/> {{c|10}}</noinclude> h2foccdujd35vzfdfazd0gauh8qemn5 104 226159 659525 2026-10-11T13:27:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659525 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Pomona i Den Swenske Lust-, Örte- och Trä-Gården 1722.jpg|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|POMONA.<br />UR J. AHLICH'S TRÄDGÅRDSBOK.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> nlyqi6orjeslusey5plnpskorc2t2yw 104 226160 659526 2026-10-11T13:29:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Ceres i Den Swenske Lust-, Örte- och Trä-Gården 1722.jpg|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|CERES.<br />UR J. AHLICH'S TRÄDGÅRDSBOK.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qa884crwm9vmm976j13h04u8mbx6ofz 104 226161 659527 2026-10-11T13:33:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Vinterbild av nedre Slottsbacken.jpg|miniatyr|center|stående=2.5|{{c|UTSIKT FRÅN SLOTTSBACKEN ÖFVER NORRMALM OCH BLASIEHOLMEN I BÖRJAN AF 1700-TALET.<br />EFTER OLJEMÅLNING AF OKÄND MÄSTARE, I STOCKHOLMS RÅDHUS.}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eo0ksmb8h4pv1tlds1wcb4w1529q30d 104 226162 659532 2026-10-11T15:47:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>trädgården vid Ingemarshof nära Roslagstull, händelsträdgårdsmästarne Ahlich’s och Gollnitz’ anläggningar, den förra belägen i kvarteret Pukslagaren och i hörnet af Surbrunns- och Norrtullsgatorna, den senare i kv. Killingen vid Surbrunns- och Luntmakaregatorna, samt trädgårdarna vid de kungliga lustslotten Drottningholm, Ulriksdal och Carlberg.<ref>Den af Linné uppgjorda och på latin affattade förteckningen återfinnes i två af de af ''{{Spärrad|E. Ährling}}'' i <i>Carl von Linnés ungdomsskrifter</i>, Sthlm 1888, ser. I, utgifna varianterna eller editionerna af hans ''Hortus Uplandicus'' och ''Adonis Uplandicus''. Om dessa har ''{{Spärrad|Th. M. Fries}}'' såsom inledning till en nyanträffad variant lämnat synnerligen värdefulla upplysningar i <i>Caroli Linnæi Hortus Uplandicus, med inledning och förklaringar; Uppsala universitets årsskrift 1899. Program I</i>.</ref> Det var således ett mycket rikt studiematerial, som Linnæus tog itu med, men långt ifrån allt, som, om han hade haft mera tid på sig, kunnat stå till hans förfogande. Stockholm var nämligen i början af 1730-talet, liksom för öfrigt under hela århundradet och ett godt stycke in i det följande, en riktig trädgårdsstad, och benämningen »det i flor stående», som dess invånare vid denna tid tyckas ha funnit särskildt passande och som den tyske skolmästaren Johann George Rüdling också använde såsom titel på sin år 1731 utgifna, i många hänseenden värdefulla Stockholmsbeskrifning, var från den synpunkten kanske mer berättigad än från några andra. Studerar man stadsingenjören Petrus Tillæus’ år 1733 utgifna karta, det yppersta på ett håll samlade dokument, vi äga för kännedomen om Stockholms topografi, bebyggande och åtskilligt annat under Frihetstiden, finner man nämligen<noinclude> <references/> {{c|11}}</noinclude> p1v64iueertnsn0p4oeuyp9nt9uno5u 104 226163 659533 2026-10-11T15:49:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att trädgårdarna voro mycket talrika, naturligen i främsta rummet på malmarna, men äfven i de centralare stadsdelarna. Till och med inom »staden mellan broarna» funnos ännu kvar några täppor och planteringar, minnen eller kvarlefvor från medeltiden och Vasatidehvarfvet, då sådana där sannolikt voro rätt talrika<ref>De märkligaste af dessa anläggningar voro slottsträdgården vid Slottsbacken, på ungefär samma plats, där det s. k. hofmarskalkshuset nu är beläget och hvarefter den mellan Källargränden och Skeppar Olofs gränd gående Trädgårdsgatan har sitt namn, samt Göran Perssons kryddgård vid Munkbron och Lilla Nygatan, där Petersenska huset sedan uppfördes och än i dag bär vittnesbörd om den förnämliga byggnadskonsten i gamla Stockholm. </ref>. På Södermalm och Kungsholmen, äfvensom flerstädes på Norrmalm och Ladugårdslandet, kan man säga, att trädgårdsanläggningar upptogo större områden än den bebyggda arealen och vid jämförelse med det alldeles motsatta förhållandet i våra dagar, då, om man frånser de offentliga parkerna, storstadsutvecklingen bortsopat så godt som allt hvad trädgårdsodling heter, tänker man med saknad på den både ur skönhets- och trefnadssynpunkt tilltalande anblick, som Stockholm under 1700-talet måtte ha erbjudit. Medan de äldsta och centralare stadsdelarna ståtade med de präktiga under senare delen af det föregående seklet uppförda adelspalatsen, bland hvilka de flesta numera sorgligt förvandlats eller ersatts af moderna banalbyggnader, måste de yttre stadsdelarna ha haft ungefär samma utseende, som ännu äges af en och annan af våra afsides belägna och af nutidsoron ännu tämligen oberörda landsortsstäder. Småstadsidyllen med de oansenliga, rödmålade, af trädgårdar eller täppor<noinclude> <references/> {{c|12}}</noinclude> pshcvyxhtszhrob91787a9bfxbvgku5 104 226164 659534 2026-10-11T15:52:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659534 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>omgifna trähusen och de oregelbundna gatorna och gränderna med deras för den nu för tiden så beundrade räta linjen fullkomligt främmande pittoreska backar, krokar och andra öfverraskningar fanns rikt förverkligad, och till omväxling funnos de prydliga, ibland af riktiga parker omgifna stenhusen på börds- och börsmagnaternas malmgårdar, som voro den tidens »sommarnöjen». På Petrus Tillæus’ karta ser man hela kvarter upptagna af sådana anläggningar, hvilka ofta voro fördelade i en »lustgård» eller prydnadsafdelning med alléer, klippta häckar, snirklade gångar, dammar och blomstersängar, urnor och statyer i enlighet med rokokons smakriktning, och en köks- eller ekonomiafdelning för odling af rotfrukter och grönsaker, af hvilka åtskilliga nu kommit ur bruk. Bland de af Linnæus studerade Stockholmsträdgårdarna intog Kungsträdgården<ref>De om denna liksom om de öfriga trädgårdarna här meddelade historiska upplysningarna äro hämtade dels ur ''{{Spärrad|M. B. Swederus}}’'' värdefulla redogörelse för <i>Svensk hortikultur i forna dagar, i Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift</i>, 1880-82, dels ur ''{{Spärrad|Elers}}’ Stockholm'' och slutligen ur mantals- och taxeringslängderna i Stockholms stads arkiv, designationshandlingar i stadsingenjörskontoret, o. s. v. </ref> genom sin belägenhet, storlek och gestaltning främsta platsen. Anläggningen, som under tidernas lopp genomgått många växlande och emellanåt rätt oblida öden, hade på 1730-talet ungefär samma omfattning som i våra dagar, med undantag för det mellan Arsenalsgatan och Norrström belägna partiet, hvilket till stor del upptogs af K. Arsenalen eller f. d. De la Gardieska palatset, och var anordnad som en lustgård i den prydliga franska stilen. Om dess utseende lämna bilderna i Dahlbergs<noinclude> <references/> {{c|13}}</noinclude> kuseptc59tqy4ng5a57vulk4y1fttff 104 226165 659535 2026-10-11T15:54:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659535 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Suecia-verk en tilltalande och antagligen exakt föreställning. Under de omkring tre decennier, som förflutit sedan dessa bilder tillkommo, hade trädgården nämligen undergått blott få förändringar. Under Gustaf Vasas tid stod Kungsträdgården eller såsom den då kallades »kålgården på Norrmalm», liksom andra till k. slottet hörande trädgårdar under inseende af den från Tyskland inkallade trädgårdsmästaren Hans Friese. Dess hufvudsakliga uppgift var att till den kungliga hofhållningen leverera grönsaker och rotfrukter, och särskildt tycks man hafva lagt an på rödlök, morötter och kål. År 1546 aflämnades nämligen till slottet 10½ tunnor rödlök och 2 tunnor morötter, och bland trädgårdsfolket nämnas »lökegårdsmästaren Benedictus» och »Wahlborg Mattsdotter, kålkåna på Nårre malm», som i juni uppbar penningar för anskaffande af plantor. År 1564 uppgjordes kontrakt med franska trädgårdsmästaren Johan Allard att hafva inseende öfver trädgården, som inom ett år skulle vara planterad med åtskilliga växter, för hvilkas anskaffande anvisades 2,000 daler. Allard stannade på sin post äfven efter Erik XIV:s afsättning, och år 1573 upplät Johan III anläggningen åt honom mot ett årligt arrende af 4,000 mark. Allard sysslade emellertid äfven med politik. Han var tillgifven kung Erik, invecklades i sin landsman den ryktbara Charles de Mornay’s sammansvärjning till förmån för den olyckliga monarken och lyckades, då anslaget gick om intet, att rymma ur riket. Han kom emellertid åter 1579, på ett af fransmän bemannadt fartyg, och gjorde strandhugg på svenska kusterna, så att kung Johan såg sig nödgad att uppbåda krigsfolk från Småland och<noinclude> <references/> {{c|14}}</noinclude> ch83k523xvgdbyr2522pq8rd22d44ym 659536 659535 2026-10-11T15:57:45Z Thuresson 20 659536 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Suecia-verk en tilltalande och antagligen exakt föreställning. Under de omkring tre decennier, som förflutit sedan dessa bilder tillkommo, hade trädgården nämligen undergått blott få förändringar. Under Gustaf Vasas tid stod Kungsträdgården eller såsom den då kallades »kålgården på Norrmalm», liksom andra till k. slottet hörande trädgårdar under inseende af den från Tyskland inkallade trädgårdsmästaren Hans Friese. Dess hufvudsakliga uppgift var att till den kungliga hofhållningen leverera grönsaker och rotfrukter, och särskildt tycks man hafva lagt an på rödlök, morötter och kål. År 1546 aflämnades nämligen till slottet 10½ tunnor rödlök och 2 tunnor morötter, och bland trädgårdsfolket nämnas »lökegårdsmästaren Benedictus» och »Wahlborg Mattsdotter, kålkåna på Nårre malm», som i juni uppbar penningar för anskaffande af plantor. År 1564 uppgjordes kontrakt med franska trädgårdsmästaren Johan Allard att hafva inseende öfver trädgården, som inom ett år skulle vara planterad med åtskilliga växter, för hvilkas anskaffande anvisades 2,000 daler. Allard stannade på sin post äfven efter Erik XIV:s afsättning, och år 1573 upplät Johan III anläggningen åt honom mot ett årligt arrende af 4,000 mark. Allard sysslade emellertid äfven med politik. Han var tillgifven kung Erik, invecklades i sin landsman den ryktbara Charles de Mornay’s sammansvärjning till förmån för den olyckliga monarken och lyckades, då anslaget gick om intet, att rymma ur riket. Han kom emellertid åter 1579, på ett af fransmän bemannadt fartyg, och gjorde strandhugg på svenska kusterna, så att kung Johan såg sig nödgad att uppbåda krigsfolk från Småland och {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|14}}</noinclude> j3erpat5yi279iwiu76elu1h9d7vr4k 104 226166 659537 2026-10-11T15:59:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659537 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Östergötland för att afslå hans förrädiska angrepp. — Den stridslystnad, som emellanåt iakttagits hos våra dagars trädgårdsmästare, tycks sålunda hafva gamla anor. Vid midten af 1600-talet torde den af drottning Christina inkallade och genom sitt i Stockholm år 1651 utgifna praktverk ''Le jardin de plaisir'' eller ''Lustgård'' bekante franska trädgårdsanläggaren André Mollet ha varit verksam äfven vid Kungsträdgården; men större förändringar där och någon uppryckning ur det förfall, hvari anläggningarna sedermera och särskildt under senare delen af 1650- och början af 1660-talet råkade, inträdde först sedan Christian Horleman, den förste af den i Stockholms historia bemärkta släkten Hårleman, år 1666 inkallats från Holland. Såväl förmyndareregeringen för Carl XI som denne sedan han blifvit sin egen herre tillmötesgick villigt hans framställningar om anslag för trädgårdens vidmakthållande och bland annat fick han en gång 2,000 daler silfvermynt till växters inköpande från Holland. Den eljest så sparsamme konungen var ännu frikostigare mot Horlemans son och efterträdare Johan, som vid faderns död år 1687 i flera år varit hans medhjälpare och tio år senare fick sig anförtrodt öfverinseendet öfver samtliga kungliga träd- och lustgårdar i riket. År 1693 biföll konungen hans hemställan om anslag till en vattenlednings anläggande från den 1,500 alnar aflägsna Träsksjön, hvarigenom man skulle kunna fylla trädgårdens behof af vatten och äfven inrätta »vattensprång». Följande år, då anläggningen var färdig, framhöll Horleman i infordradt utlåtande, att Träsksjön väl vore till största delen igenväxt med gräsdy, men skulle kunna upprensas samt det tillflytande vattnet höst<noinclude> <references/> {{c|16}}</noinclude> qkr8czzh9ncpyd8n0tb0y0xot5u7587 659538 659537 2026-10-11T15:59:57Z Thuresson 20 659538 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Östergötland för att afslå hans förrädiska angrepp. — Den stridslystnad, som emellanåt iakttagits hos våra dagars trädgårdsmästare, tycks sålunda hafva gamla anor. Vid midten af 1600-talet torde den af drottning Christina inkallade och genom sitt i Stockholm år 1651 utgifna praktverk ''Le jardin de plaisir'' eller ''Lustgård'' bekante franska trädgårdsanläggaren André Mollet ha varit verksam äfven vid Kungsträdgården; men större förändringar där och någon uppryckning ur det förfall, hvari anläggningarna sedermera och särskildt under senare delen af 1650- och början af 1660-talet råkade, inträdde först sedan Christian Horleman, den förste af den i Stockholms historia bemärkta släkten Hårleman, år 1666 inkallats från Holland. Såväl förmyndareregeringen för Carl XI som denne sedan han blifvit sin egen herre tillmötesgick villigt hans framställningar om anslag för trädgårdens vidmakthållande och bland annat fick han en gång 2,000 daler silfvermynt till växters inköpande från Holland. Den eljest så sparsamme konungen var ännu frikostigare mot Horlemans son och efterträdare Johan, som vid faderns död år 1687 i flera år varit hans medhjälpare och tio år senare fick sig anförtrodt öfverinseendet öfver samtliga kungliga träd- och lustgårdar i riket. År 1693 biföll konungen hans hemställan om anslag till en vattenlednings anläggande från den 1,500 alnar aflägsna Träsksjön, hvarigenom man skulle kunna fylla trädgårdens behof af vatten och äfven inrätta »vattensprång». Följande år, då anläggningen var färdig, framhöll Horleman i infordradt utlåtande, att Träsksjön väl vore till största delen igenväxt med gräsdy, men skulle kunna upprensas samt det tillflytande vattnet höst {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|16}}</noinclude> b2ith5m7ind9yypczdju0rk3cu10rf7 104 226167 659539 2026-10-11T16:00:07Z Thuresson 20 /* Utan text */ 659539 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 226168 659541 2026-10-11T16:03:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659541 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och vår, mer än vattenkonsten fordrade, innehållas och uppdämmas, att rör- och trumbron, som 1694 blifvit från Träsket lagd, var proportionerad efter vattenbehofvet för trädgården, utan att vara prejudicerlig för några publique verks anläggande, skolande staden af Träsksjön verkligen betjäna sig, till de vid Roslagstullen inrättade diverse karpdammar». Under Carl XII:s första regeringsår genomgick Kungsträdgården en grundlig omdaning och ett orangeri uppfördes, sedan Horleman under en färd i Holland och Frankrike studerat sådana byggnaders inrättning. Horleman, som år 1698 blifvit upphöjd i adligt stånd och då ändrade namnets skrifning till Hårleman, afled 1707 och efterlämnade flera barn, bland hvilka den år 1700 födde sonen Carl blef den framstående öfverintendenten, Tessins efterträdare vid slottsbyggnaden o. s. v. Med honom kom Carl Linnæus framdeles i lifliga och nära förbindelser, men huruvida han under sin studievistelse år 1731 hade någon beröring med honom är ovisst. Däremot hade han säkerligen att göra med trädgårdsmästaren Lars Lundberg, som hade den närmaste tillsynen öfver Kungsträdgården och för öfrigt skötte sin egen stora trädgård vid Kungsbacken, där Tekniska Högskolan nu är belägen. Det är mycket antagligt, att Linnæus åtminstone tillfälligt besökte denna trädgård, liksom kanske äfven den midt emot belägna anläggning, som omgaf det då hofmarskalken, frih. Anders von Düben tillhöriga, ännu i våra dagar kvarvarande vackra stenhuset, som i nyare tid kallats »Spökslottet». Beträffande Kungsträdgården må vidare tilläggas, att man några år före Linnæus' besök hade kommit<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|17|{{mindre|2}}}}</noinclude> cc48opizh8dkq2bpyo56zp5eso28oo6 104 226169 659542 2026-10-11T16:06:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659542 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>under fund med, att »det vattusprång, som leddes från Träsket, icke kunde sprida mycket uppfriskande ångor till deras vällust, som sökte att få andas friskluft», hvarför man i stället för vattenkonsten anlade »en grön plan, där kung Fredrik I:s bröstbild i marmor, omgifven af blomstervaser, gaf trädgården en verklig prydnad». Piperska trädgården på Kungsholmen, i kv. Äpplet, uppkallad efter Carl XII:s ryktbare minister, presidenten grefve Carl Piper, »var af sitt orangeri, sina plantager, alléer, grottor och byster en af de vackraste enskilda trädgårdar i Stockholm, omgifven af en hög stenmur.»<ref>''{{Spärrad|O. J. Gjöding}}, Kungsholms Minne.'' Sthlm 1754.</ref> Till denna »kostsamt anlagda och widt kunnoga lustgård» hörde en betydande köksträdgård, omfattande hela det närbelägna kv. Plommonträdet, hvilket motsvarade de två kvarter, där nu nya rådhuset och polishuset äro uppförda, och som Piper år 1700 genom köp förvärfvade från grefve G. Bondes arfvingar. Efter Pipers död 1716 öfvergingo egendomarna till hans son presidenten grefve Carl Fredrik Piper, under hvars besittningstid »Piperska muren»<ref>Benämningen, som ännu brukas för det gamla välbekanta värdshuset, torde först ha kommit till användning sedan Amaranter-orden på 1760-talet blifvit ägare af fastigheten. Denna öfvergick 1807 till Coldinu-orden, som än i dag är dess ägare.</ref> hade sin glansperiod såsom en af medelpunkterna för hufvudstadens aristokratiska sällskapslif. Där sammanträdde väl också den år 1732 stiftade, glada och lysande, med litet vitterlek och mycket pokulerande samt politiskt fronderi sysslande Avazu- och Wallassis-orden, hvars stormästare var Piper och sekreterare Olof von Dalin. Såsom<noinclude> <references/> {{c|18}}</noinclude> 40fjfe2w07y5gct0bb7smk47q3baquz 104 226170 659543 2026-10-11T16:09:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659543 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ännu endast en ung och okänd student fick Carl Linnæus stå utanför denna sfär, men han hade en ersättning i de vackra anläggningarna, hvilka på hans tid sköttes af ej mindre än tre trädgårdsmästare, och när trädgården ett par decennier senare genom köp öfvergått till snusfabrikören J. Th. Lafont och af honom vanvårdades och sköflades, slapp han såsom bosatt i Uppsala bevittna förödelsen. Jämförliga med Piperska trädgården såväl i omfattning som antagligen äfven i anordning och utstyrsel voro anläggningarna kring det mellan Stadshagen och Ulfsundasjön belägna och efter grefve Gustaf Horn, den från trettioåriga kriget ryktbare fältherren, uppkallade Hornsberg. På det kronan tillhöriga men år 1646 af drottning Christina till Horn donerade området lät denne, som år 1650 genom köp blef ägare äfven af den år 1647 till presidenten Anders Gyldenklou donerade granntomten, uppföra ett fyra våningar högt stenhus, som omgafs med parterr eller lustgård, samt flera ekonomibyggnader m. m., och de aflägsnare omgifningarna utgjordes af vidsträckta köksträdgårdar, åker och äng, skogsmark och impedimenta. Vid Linnæus' besök innehades egendomen af en handelsman Gränger och öfvergick sedermera till fabrikören Anders Gnospelius, som där anlade en parkumsfabrik, och år 1759 till grosshandlaren Johan Philip Möller. Från dennes besittningstid finnes bevarad en plankarta, som lämnar en föreställning om hur en malmgård under Frihetstiden var gestaltad, och fastän en till densamma sig hänförande beskrifning<ref>I Stadsingenjörskontoret.</ref> är daterad 1772, må de till kartan<noinclude> <references/> {{c|19}}</noinclude> j89xm5vbhtwe957kagq7x2c0agpzk0j 104 226171 659544 2026-10-11T16:12:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659544 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>refererande och med bokstäfver angifna förklaringarna återgifvas, enär de sannolikt med blott få förändringar belysa tillståndet äfven på 1730-talet: <i>a</i>. Själfva boningshuset. <i>b</i>. Ett tillbyggdt kök. <i>c</i>. Källare af sten. <i>d</i>. Hönshus af bräder, <i>e</i>. Trädgårdsmästarens hus. <i>f</i>. Stall af trä. <i>g</i>. Ladugård af sten. <i>h</i>. Tvänne fabrikshus af trä. <i>i</i>. Oxhus af trä. <i>k</i>. Smedja. <i>l</i>. Verkhus. <i>m</i>. Vedbod. <i>n</i>. Värdshus af trä. <i>o</i>. Orangeri af sten. <i>p</i>. Arbetshus vid orangeriet. <i>q</i>. Lada. <i>r</i>. Grindstuga. <i>s</i>. Värdshuset, Lilla Hornsberg kalladt. <i>t</i>. En stuga med vagnslider. <i>u</i>. En annan stuga med liten tillbyggnad, <i>w</i>. Den s. k. katolska kyrkan. <i>Sockerbruket</i> (tillkommet under Möllers tid): <i>a</i>. Fabriksbyggnaden af sten. <i>b</i>. Brygghus af trä. <i>c</i>. Magasin af sten. <i>d</i>. Det öfriga af sockerbruksplatsen. <i>A</i>. Parterren eller lustgården. <i>B</i>. Den större trädgården. <i>C</i>. Köksträdgården. <i>D</i>. Betesmark omkring gården. <i>E</i>. Två vattendammar. <i>F</i>. Åkerjorden. <i>G</i>. Äng på östra sidan af vägen. <i>H</i>. Äng på västra sidan af vägen. <i>K</i>. Skogsmarken, som är mycket bergig och med små tallskog beväxt. <i>L</i>. Ulfsundaviken. <i>M</i>. Stadshagen. Hornsberg begränsades i söder och väster af Christineberg, på sin tid doneradt till Lennart Torstensson, och i norr af Ulfsundasjön och Carlbergskanalen, vid hvars inlopp låg Carlbergs tull, ej långt från det ofvannämnda värdshuset Lilla Hornsberg, hvilket äfven tycks ha åtnjutit benämningen »Fördärfvet». Det på Norrmalm, ungefär midt emellan Träsksjön och norra Brunnsviken belägna Ingemarshof hade ej så förnämt ursprung som de två Kungsholmsträdgårdarna, ty det hade anlagts och fått sitt namn af källaremästaren Ingemar Frodbom, men denne var en rik man, och anläggningen tycks att döma af Tillæus' karta ha varit icke blott stor utan äfven prydligt ordnad och väl hållen. När Frodbom år 1726 afled, öfvergick<noinclude> <references/> {{c|20}}</noinclude> 06dnvxvp8gjzyjqrqvw188rz800x62f