Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 147247 659653 575086 2026-10-14T12:24:39Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659653 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|272|BARN OCH UNGDOM|}}</noinclude>Långt härligare var dock den under ett århundrade såsom abc-bok och lärobok begagnade ''Orbis pictus'' af Johannes Amos Comenius. Den ledde sitt ursprung från Tyskland, der den kom i bruk i medlet af 1600-talet, infördes hos oss i ren öfversättning med de tyska träsnitten redan i slutet af samma århundrade och fortfor ända in till 1700-talets slut att vara en omtyckt läsebok. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s272 Fig130.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 130. Ur Orbis pictus. Från 1600-talet.]] Orbis pictus är en tjock bok på 300 sidor, afhandlande allt som finnes mellan himmel och jord; handtverk, religioner, dygder, laster, djur, örter, konster, näringar, historia, geografi. Den öppnas med en framställning af de olika naturens ljud till underlättande af stafningens inlärande, och det är denna framställning som gick igen i vår abc-bok under det bekanta »kråkan kraxar», »lammet bräcker» o. s. v. ehuru vi aldrig fingo veta meningen. Att metoden icke var dålig, synes af ofvanstående (fig. 130). Såsom ett exempel på gamla tiders enkla begrepp om det passande anföra vi kapitlet 112, hvilket på ett kärnfullt och lättfattligt språk afhandlar det intressanta ämnet ''Måttelighet'' (fig. 131). »Måtteligheten (nychterheten)¹ föreskrifver mått i Maat och Dryck² och håller i sichte Begärelsen, lika så som med ett betzl:³ och altså styrer hon alting: at icke något förmyckit sker. Slämare ... dricka sigh druckna⁴ stapla (snafva, stamma)⁵ rapa (spy, kasta up)⁶ och kijfva (träta)⁷. Utaf fyllerij (dryckenskap) upkommer (förorsakas) Kättia, uthaf denna ett skörachtigt (lätferdigt) Lefwerne medh Kyssande, Klappande, Famntagande och Danssande, ⁸, ⁹, ¹⁰.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> gzmeza80rl0mzpu0i0qo4dk3lpfeae6 104 147248 659654 577520 2026-10-14T12:30:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659654 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BARN OCH UNGDOM|273}}</noinclude>[[Fil:Gamla Stockholm 1882 s273 Fig131.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 131. »Måttelighet». Ur barnboken ''Orbis pictus'' från 1600-talet.]] Detta osminkade språk kunde icke stöta ett tidehvarf som fortfarande hemtade sina begrepp om vett och seder ur Erasmus Roterodamus’ år 1530 utgifna <i>Liber aureus De civilitate morum puerilium,</i> på svenska (och latin) utgifven under Gustaf II Adolf, »En gyldene Book om unga personers Sedhers Höffweligheet». I den boken får man nämligen läsa saker som dessa: »Med hatten eller kläderna att snyta sig, står svåra bondaktigt; med armen eller armbogan, hörer dem till som med salta fiskvaror umgås; det står och icke mycket höfveligt när det med handen sker, om du strax stryker snoren på kläderna.» »Att helsa en annan uti hans nysande, och honom der till lycka önska, står väl och christeligt, och der som flera åldrige tillstädes äro, som en ärlig man eller qvinna helsa, så skall en yngling sin hatt aftaga.» »Reprimere sonum, quem natura fert, ineptorum est, qui plus tribuunt civilitati quam saluti». Och än värre rörande bordseder, der författaren på fullt allvar ifrågasätter inträffandet af en olycka och hvars förekommande han icke ens tillstyrker, utan hvars fördöljande han anbefaller på följande sätt: »Si licet secedere, solus id faciat: sin minus juxta vetustissimum proverbium; tussi crepitum dissimulet. (= thet medh hosta öfwerhölia).» Nog för den som förstår! En annan mycket ryktbar ungdomsbok af yngre ålder var ''Regnérs Begrepp,'' eller fullständigare: »Första Begreppen af de<noinclude> <references/> {{sidfot|Gamla Stockholm.||18}}</noinclude> d5jmmrx35nse75e79rglm0jr1bzjtis 104 147249 659655 575088 2026-10-14T13:22:49Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659655 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|274|BARN OCH UNGDOM|}}</noinclude>nödigaste Vettenskaper, till Svenska barns tjenst utgifne.» Påverkad af de franska encyclopedisternas sträfvan att sprida allmänbildning och särskildt uppmanad af den mångkunnige bibliotekarien Gjörwell, sammanfattade expeditionssekreteraren Gustaf Regnér denna bok, hvilken sedan begagnades i skolorna ifrån 1780 ända in på vår barndom. På omkring 200 sidor afhandlas här på ett lättfattligt sätt alla vetenskaper, ordnade under 9 kapitel: historien, geografien, svenska och norska historien, svenska och norska geografien med statskunskaper, lärdomshistorien, verldsbeskrifningen, innefattande naturhistorien, naturläran, astronomien; de moraliska vetenskaperna: naturliga theologien, natur-rätten, statsrätten, sedeläran; mytholo- gien och sist gamla geografien. Boken var i sitt slag förträfflig och hade 1820 utgifvit sin sjunde upplaga. {{tre stjärnor}} Egentliga rolighetsböcker för ungdomen torde icke hafva förekommit i Sverige förr än i 1700-talets början, men då fick man en, hvilken sedan höll sig i hundra år, ja längre, ty våra föräldrar läste den ännu, om med nöje må vara osagdt. Och boken hette i 1721 års öfversättning: »Telemacks Ulysses Sons Händelser under resan at upsöka Dess Fader, Beskrefne til undervisning för Hertigen af Bourgogne utaf dess Præceptor i Frankrijke Den Widt-Berömde Erkie-Biskopen Hertigen af Cambray Herr France de Salignac», oftare och kortare Fénélons ''Aventures de Télémaque.'' Att denna bok, hvilken innehåller dels läror rörande furstars uppfostran, dels anspelningar, numera delvis obegripliga, på samtida politiska förhållanden, kunnat hålla sin roll som förnöjelsebok uppe, visar att den var väl och med konst författad. Att den svenska ungdomen kunde läsa tio delar om tillsammans 437 qvartsidor om något så ointressant som Ulysses son, visar att tidehvarfvet icke hade några djupare behof eller också att det hade så tråkigt, att det ville höra äfventyr, huru gamla som helst. Att de hade tålamod med de långa, klassiskt formade satserna, förvånar tvifvelsutan vårt snabbgående tidehvarf. Man höre till exempel den berömda början till första delen: »Ulysses afresa förorsakade Calypso så stor bedröfvelse, at hon hwarken kunde eller ville taga sig någon tröst; och uti sådant dess ängsliga tilstånd hölt hon sig så mycket mer wara olyckelig, som hon wiste, at den förmån hon egde til at räknas ibland de odödelige, tilstadde henne ingen förhoppning, at som en Menniska wid lifwets slut, kunna få slippa sin sorg. Hon lät intet mer höra någon ljuflig<noinclude> <references/></noinclude> atum4sarz5tz9830nhmqrgy9q3ghf9b 104 147250 659656 575089 2026-10-14T13:29:13Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659656 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BARN OCH UNGDOM|275}}</noinclude>sång, hwar på elljest altid hennes Grotta gaf ett behagligt genljud. Nympherne som tiänte henne, fördristade sig icke at tiltala henne. Hon geck ofta helt ensammen af och ann på de blomsterrijka Parker, hvilka en oaflåtelig wåhr på hennes Ö, hela åhret igenom förnyade, o. s. v.» Början af detta stormiga århundrade hade ett annat ideal. Revolutionsperioden i Frankrike hade visat ett fenomen sådant som Bernhardin de S:t Pierre’s ''Paul och Virginie;'' man hade vändt sig bort med afsky från anblicken af en ruttnande öfvercivilisation och man kände behof af att dyrka de egenskaper man saknade, natur och oskuld. Mera direkt på ungdomen verkar Arnould Berquin, hvilken också vänder sig till densamma. Redan 1782, 83 hade han utgifvit sin ''Barnvän,'' men denna kommer icke i svensk drägt förr än 1808; dock hade den härstädes blifvit läst på franska under hela slutet af 1700-talet och fortfor att läsas ända in på våra dagar. Det är en oskuld som förefaller oss tvungen, och en välmening som kan vara tvifvelaktig i sina verkningar. Låt oss blott höra några rader ur den halft dialogiserade berättelsen ''Den lille Brodern:'' {{m|Fanchette hade en dag stigit tidigt opp för att gå ut att plocka blomster och bära dem till sin moder på sängen. Just som hon ärnade gå, kom hennes fader småleende in i kammaren, tog henne i famn och sade: god dag min kära Fanchette: följ mig, så skall jag visa dig något, som säkert skall roa dig. <br> — Hvad då, pappa? frågade hon honom ifrigt. <br> — Gud har i natt skänkt dig en liten broder, svarade han. <br> — En liten bror? Ack, hvar är han? Är pappa så god och för mig till honom. <br> Fadern öppnade dörren till rummet, der hennes moder låg. Utmed sängen satt en främmande qvinna, som Fanchette icke förr sett i huset, och som insvepte det nyfödda barnet i en linda. <br> Nu gjorde flickan tusentals frågor, hvilka fadern besvarade så godt han kunde, och han trodde sig hafva gjort henne reda för allt, då Fanchette sade: Pappa! hvem är den der gamla qvinnan? Hur hon inlindar min lille bror! Är pappa inte rädd, att hon skall skada honom? <br> ''Herr Gensal.'' Åh nej, bekymra dig inte. Det är en beskedlig hustru, som jag låtit hemta för att sköta och vårda honom. <br> ''Fanchette.'' Men han hör ju mamma till. Har hon redan sett honom? <br> ''Fru Gensal'' (som drar sänggardinen lite på sidan). Ja Fanchette, jag har sett honom. Än du, är du nöjd med att se honom? <br> ''Fanchette.'' Ja, mycket nöjd, mamma. Det är en liten alltför täck kamrat, som mamma gifvit mig. Hvad han ser lustig ut! Han är röd, som om han nyss sprungit. Tillåter pappa, att han får leka med mig? <br> ''Herr Gensal.'' Det är omöjligt; han kan inte stå på fötterna. Ser du, huru svaga de äro?}} Fråga följer på svar, men Fanchette får egentligen icke veta annat än hvad hon och hvarje barn vet förut. Men resultatet? Jo, Herr Gensal som har sista ordet gör sammanfattningen så: »Gif akt<noinclude> <references/></noinclude> bl6qypwe4id4h8xt5ij6ahzw8uj2qmo 104 147251 659659 575090 2026-10-14T16:29:32Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659659 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|276|BARN OCH UNGDOM|}}</noinclude>på, hur vi hädanefter sköta din bror, och säg till dig sjelf: äfven jag har förorsakat mina föräldrar så mycken möda.» Att Fanchette af denna fina anspelning skulle känna sig uppmanad till tacksamhet, faller sig högst naturligt för författaren. Samma tema, ehuru utfördt på 210 sidor i tröttande enformighet, återfinnes i ''Carl Grandison eller Ungdomens mönster,'' en högst ryktbar bok, hvilken ensam skulle vara tillräcklig att skrämma ungdomen från dygden, särskildt i den dygd som består i att ersätta föräldrar det besvär de haft med ens uppfostran. Den svenske öfversättaren D. Krutmejer lefde dock i en annan tro: han slutar nämligen sitt svenska förord så: »man skåde honom (Carl Grandison) i dessa och andra belägenheter» — (stigande af hästen för att hjelpa en anträffad döende officer, eller sittande vid sin faders sjuksäng — huru enkelt!) — »och jag gör mig försäkrad, att hvar yngling skall känna sig lifvas af den ädla föresatsen: jag skall alltid beflita mig att likna unge Carl Grandison.» {{tre stjärnor}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s276 Fig132.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.5|Fig. 132. Ur Campes »Robinson». Stockholm 1785.]]<noinclude> <references/></noinclude> anqa1wlrwynlbndtmhg4mtfokh3zn8x 104 147252 659661 575091 2026-10-14T16:32:01Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659661 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BARN OCH UNGDOM|277}}</noinclude>Midt i barndomsvandringen genom en öken af sandtorra föreskrifter, öfver lärdomens hvassa tistlar, på uppfostrans hårda kiselstenar, vidgar sig synkretsen för ett ögonblick, och det röda, förgråtna, förlästa ögat hvilar på en grönskande oas. Åttaåringen har redan blifvit så trött, så genompinad af all förkonstling, af civilisationens och böckernas fördömelse, att han som nyss lemnat naturens sköte, erfar hela tjusningen af att dit få återvända i fantasien. Midt i verldshafvet, på Robinson Crusoes ö faller den unga fågeln, sedan han lyft sig ur den labyrinth af sten, der han blifvit född i fångenskap; der har han sina första möten med den evigt unga, föryngrande naturen. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s277 Fig133.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.0|Fig. 133. Ur Defoes Robinson. London 1719.]] ''Robinson Crusoe'' och Julafton äro många barns enda ljusa minnen som följa genom lifvet. De svenska barnen fingo tidigt njuta af Robinson, ehuru i kort sammandrag, före eller omkring 1750. Fullständig utkom icke Defoes Robinson före 1842, men dessemellan hade öfversättning af Campes bearbetning (fig. 132) gått in i Uppfostringssällskapets Weckoblad för Svenska Ungdomen 1785. Defoes egen bok<ref><i>The life and strange surprising adventures of Robinson Crusoe of York.</i> London 1719.</ref> (fig. 133) utkom under titel »Robinson Crusoes Lefverne och<noinclude> <references/></noinclude> hs75uqnwoan3s5gml4fdlr56096xi17 104 147253 659663 575092 2026-10-14T16:36:30Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659663 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|278|BARN OCH UNGDOM|}}</noinclude>äfventyr.» Bearbetningarnes antal sedan är stort, men huru man än stympat och förfuskat det odödliga originalet, har idén ändock lefvat, lyst igenom och verkat befruktande. Att boken är spridd öfver hela verlden, att till och med araberna öfversatt den åt sig under namnet ''Dur-el-Bakul,'' Hafvets perla, är bekant. Att den öfverlefvat alla modets nycker, alla revolutioner och reaktioner, visar att den har behandlat en hela mensklighetens lifsfråga, att den uttalat allas längtan, berört allas hjertan. Derför har den ock i gamla Stockholm varit en vigtig faktor i barnauppfostran under mer än 150 år. »Det gifves en bok», säger Rousseau, »som efter min åsigt innehåller den bästa afhandling om en naturenlig uppfostran; denna bok är Robinson Crusoe.» Förträffligt har Oehlenschläger skildrat det intryck boken gjorde vid sin utkomst på samtiden och dermed har han ock rest den ett monument som står: <poem> »I hvarje hus man läser Robinson; Den unga ladyn med de gyllne lockar Sitt hufvud stöder mot sin runda arm, Me’n ögat girigt ilar genom bladen; Den gamle köpmannen vid sin pulpet Så ifrigt läser om den öde ön, Att han förgäter conto; lilla miss Och hennes älskare med undran tänka På unge Fredag och på Vildarne, Och glömma till och med bort sjelfva månen; Den lilla gossen lyssnar uppmärksamt Uppå sin pall, när gamla mormor läser; Den stränga domaren i hemlighet Tar med sig Robinson i sjelfva domstoln, I sakristian presten, der han låtsar För klockarn, som han läste sin predikan. I kungaborgen har man boken bunden I maroquin med guldsnitt, medan tiggarn På gatan sitter med en smutsig lunta, Som han lånat sig; den lärde glömmer För detta arbet’ sina folianter. — Vid himlen, det är likväl skönt att verka Med snillets kraft uppå en hel nation —.» </poem> I de fattiga stockholms-barnens lif har Robinsons underbara äfventyr dock icke haft så mycket att betyda, ty den boken har varit dem för dyr. För dem har godtköpslitteraturen, skillingstrycket som köpes i snusboden och är »tryckt i år» varit trollspöet som öppnat fantasiens ljusare rymder. Och det har dock icke varit dålig spis, ty det är hela det soliga Indiens och Arabiens uråldriga<noinclude> <references/></noinclude> kguftdyubxedhb2i10k18yv7bok5b0n 104 147254 659682 575093 2026-10-15T08:21:36Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659682 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||BARN OCH UNGDOM|279}}</noinclude>sagoverld som öppnat sig för dem inom dessa gråa pappersblad; der hafva också den franska sagolitteraturen, den tyska, den engelska, hela verldens sagor stämt möte. <i>Blåskägget, De sju Sofvare, Mäster-Katten, Doktor Allvetande, Sjelfdukande bordet, gullåsnan och dansande knölpåken, Tumme-Liten, Nisse i hvar gata, Prinsessan i sofvande skogen, Pelle Båtsman, Vedhuggaren Ali</i> och <i>Lunkentus,</i> äro alla gamla bekanta och fulla af underbar poesi som icke doftat af dem på den mer eller mindre långa väg de haft att tillryggalägga, innan de hunno våra nordliga bygder. För att nu hålla oss vid den kanske mest lästa af dem alla eller ''Lunkentus,'' så är den äldsta bibehållna upplagan vi sett tryckt i Örebro 1785. Sedan dess kan man säga, att den utkommit i ny upplaga hvartannat år.<ref>I följande städer utom Stockholm har den genomgått tryckpress: Örebro, Malmö, Lund, Wexiö, Göteborg, Gefle, Upsala, Falun, Jönköping, Nyköping, Borås, Sundsvall, och kanske flerestädes.</ref> Den fullständiga titeln ger ett begrepp om innehållet och uppgifver äfven året för dess författande: »En ny och nöjsam Historia om Konungen uti Arabien, hvilken erhöll en Prinsessa från America till Gemål, som aflade Tre Prinsessor med honom, hwilka blefwo borttagne af en sky och af den-samme bortförde till ett fortrolladt Land uti Siberica. Skrifwen 1772. Hwilken som ej har Bacchus och Venus till vänner kan under tiden roa sig med honom, hwilken lärer taga bort dess nöje och önska sig wara Lunkentus följeslagare.» Berättelsen rör sig som kändt, kanske glömdt är, om en soldat som skall ut och söka de tre bortkomna prinsessorna, hvarunder han gör bekantskap med trollkarlen Lunkentus. Att sagan skulle vara en bearbetning från tyskan hade man varit böjd att tro, men äfven om så vore, har den vandrat långt innan den kom till Tyskland. Otvetydiga spår hafva vi funnit i den mongoliska sagosamlingen ''Siddhikûr,'' der sökandet efter prinsessor, påträffandet af klippdörrar till trollpalats, pipor som kalla menniskor till lif, stöflar som fortskaffa en menniska hundra mil äro de vanligaste saker, och hvilka just figurera i Lunkentus. Hvad som stärker tron på det mongoliska ursprunget är den omständigheten, att de tre prinsessorna skulle hemtas i Siberica. Lunkentus skulle då kunna vara af våra Pultava-fångar införd i Sverige från Sibirien, der de hade flitig gemenskap med de mongoliska stammarne, sedan lefvat på folkets läppar och så omsider blifvit vanstäld nedskrifven.<ref>Lunkentus berättades i Asien redan på Tschingis Khans tid. (''Abel-Rémusat:'' Mélanges Asiatiques).</ref> Mera påtaglig är likheten mellan <i>Sjelfdukande bordet, gullåsnan och dansande knölpåken,</i> och en af Siddhikûr’s samling, hvilken<noinclude> <references/></noinclude> eppsu8n4rodfwbgm39k38gswqpt0agr 104 147255 659683 575094 2026-10-15T08:24:05Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659683 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|280|BARN OCH UNGDOM|}}</noinclude>likhet styrker antagandet om Lunkentus. Siddhikûr berättar om en man som blef landsförvist och gick ut att vandra. Han hittar först en trollbägare som framställer kött, fläsk och vin. Derpå möter han en man som har en käpp, hvilken heter »kretslöparen» och som har den egenskapen att på befallning ramla om en antagonist. De byta bägaren mot käppen med det resultat, att »kretslöparen» återbringar bägaren till dess förre egare hvilken naturligen behåller käppen. Med denna käpp förvärfvar han sig andra ovärderliga saker och så vidare, och så skiljas sagorna åt. Vi måste lemna Lunkentus till ett annat tillfälle och sluta med att gifva några souvenirer (fig. 134—137) af hans vandringar genom Sverige, hvilka på samma gång må visa, huru träsnitten vandra och få tjena som afbildningar för växlande personnager. {|style="margin: 0 auto;" | [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s280 Fig134.jpg|miniatyr|stående=0.8|Fig. 134. Lunkentus. Jönköping 1832.]] | style="vertical-align:bottom;"| [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s280 Fig135.jpg|miniatyr|stående=1.0|Fig. 135. Lunkentus. Sundsvall 1845.<br>&nbsp;]] |- | [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s280 Fig136.jpg|miniatyr|stående=0.6|Fig. 136. Lunkentus. Norrköping 1791.]] | style="vertical-align:bottom;"| [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s280 Fig137.jpg|miniatyr|stående=0.8|Fig. 137. Lunkentus. Gefle 1806.]] |} {{c|———♦———}}<noinclude> <references/></noinclude> 9xuk3701ncnekvnqatw8fwqp3oe2cfq 104 147304 659684 479975 2026-10-15T08:27:02Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659684 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" /></noinclude><h2 align="center" style="border:none;">Kap. X.<br><br><b>Skolor.</b></h2> {{c|<i>I mörker och köld. — Latin, sång och stryk. — Trivialskolans äldsta tider. — Martini bulla 1419. — Äldsta skolhuset. — I Gråmunkeklostret. — Annales Scholæ från 1630. — Vid Själagårdsgatan. — Socken- och likgång. — Huru lärare hade det. — Raballer. — Skådespel och skolfester. — Hvarifrån skolgossarne kommo. — Gymnasium. — Tyska skolan. — Riddarhusskolan. — Malmskolor. — Lancasterskolan och folkskolor. — Enskilda skolor.</i>}} Det är en mörk vintermorgon. Kölden är skarp. Snön ligger i väldiga drifvor långt upp åt husväggarne och spärrar vägen på de trånga gatorna. Blåsten har gått i förbund med snön. Det är svårt att taga sig fram öfver Stortorget, ännu svårare att komma om hörnet vid Storkyrkan. Inga lyktor, inga banade vägar, intet skydd, när man skall förbi kyrkans östra gafvel. Der streta några barn mot snö och vind. Hvad skola barnen göra ute så tidigt? Klockan är ännu icke ''fem'' på morgonen. De vika om hörnet vid kyrkan och krafla sig fram till ett litet hus framför norra sidan af templet. Så snart piltarne — det är endast gossar, inga flickor — komma in i det stora rummet, falla de på knä och göra morgonbön. Det är på latin de göra sin andakt. De allra flesta förstå icke ett ord af de långa bönerna, och likväl upprepas de hvarje morgon, i mörkret och kölden. Det är icke fullt så mörkt inne i salen, som ute på gatan. Det är kanske icke fullt så kallt, ty gossarnes utdunstning är varm nog, åtminstone stark nog för att motverka välbefinnandet, att fylla rummet med de ångor som pläga framkalla sjukdomar. Sedan man läst långa latinska böner och sjungit långa latinska sånger, var klockan sex. Då togs latinska grammatikan fram. Hon var under långa tider den enda läroboken, ''hvilken'' latinsk grammatika är svårt att nu veta, men det var sannolikt den ''Doctrinale''<noinclude> <references/></noinclude> snc1baldbz105kojcdcrol2mj7ry0eg 104 147305 659685 575095 2026-10-15T09:01:28Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659685 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|282|SKOLOR|}}</noinclude>som Alexander de villa Dei hade skrifvit på tolfhundratalet. Det kunde också ha varit den ''Donat'' som Aelius Donatus, den romerske språkläraren, hade utarbetat långt, långt förut, redan på trehundra-talet. Hvilken hon än må hafva varit, så var hon en stor plåga för piltarne. »Doctrinalen» var skrifven på latinsk vers, ytterst svårfattlig och hade fått hedersnamnet »pinobänk för själen». Man lärde sig äfven att något skrifva och prenta, och så hade man ständigt nya psalmer att lära sig för att kunna sjunga kyrkosången, vackra stycken, sådana som den katolska kyrkan består för att locka folk till templen och der qvarhålla dem och komma dem att åter längta dit från det torra, tråkiga och omusikaliska hvardagslifvet. Kunde piltarne icke sina regler i grammatikan eller symbolum eller de många bönerna, så var käppen alltid till hands. Han var i full verksamhet bittida och sent, och latinet blandades med svenska klagoljud. Äfven sången nöttes in med käppen. Det var alldeles nödvändigt, ty på sången låg ofantlig vigt. Han skulle icke blott tjena den heliga kyrkan, utan också skaffa någon liten föda åt den utsvultne skolmästaren och hjelpa den af skolpiltarne hvilkas föräldrar icke hade tillräckligt med mat åt dem. Till omväxling med käppen gjorde riset sin rund på ungdomens lemmar. Latin, sång och stryk — det var programmet. Och med dessa tre började man kl. 5 på morgonen och höll i större delen af dagen. Det var i Stockholms gamla Storskola, stadens ''Schola Trivialis.'' Der fans otvifvelaktigt mycket barbari, men bildningens frö gömdes der nog också, och blotta underhållandet af »konsten att läsa» måste räknas högt på de tiderna. Skolan tyckes hafva varit med redan i stadens barndom, ty i början af 1400-talet var hon, såsom vi här nedan finna, redan gammal. »Om Stockholms skola på den tiden kan icke tviflas, emedan man finner dess skolastici och rektorer nämnda i gamla skrifter».<ref>''A. M. Rhyzelius:'' Episcoposcopia suiogothica. Linköping 1752.</ref> Och att der tillgick såsom öfver allt i medeltidens skolor, lär väl häller icke kunna dragas i tvifvel. De derefter följande tiderna, från hvilka uppgifterna äro både talrikare och säkrare, visa oss ett tillstånd som icke synnerligt mycket skiljer sig från det nyss framstälda, och det är nästan först i vårt århundrade samt allramest under de senare årtiondena som Stockholms skolor undergått någon riktig väsentlig förbättring. Det var icke alla stockholmsbarn som skickades till skolan. Långt derifrån. De förnämares undervisades vanligen af enskilde lärare i hemmet. De som skulle egna sig åt hvad nu för tiden kallas »det<noinclude> <references/></noinclude> g8by284pnnmdpq77e5lrdq1ncabzuq1 104 147306 659686 575097 2026-10-15T09:34:40Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659686 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|283}}</noinclude>praktiska lifvet», fingo ingen undervisning alls. Dit hörde nog flertalet af stockholmsgossarne. Någon undervisning åt flickor kunde i gamla tider icke häller komma i fråga. När derför i gamla Stockholm talades om skolor, var det alltid läroanstalter för gossar och i de flesta fall för de gossar som utan att ega tillgång till enskild undervisning egnade sig åt kyrkans tjenst. Fattige voro desse skolgossar vanligtvis, men af en eller annan orsak hade de bestämts för att studera, och studierna hade icke annat ändamål än att skaffa dem embeten, förnämligast inom kyrkan. Öfrige medborgare behöfde icke någon undervisning. Latinet var kyrkans språk, och derför utgjorde det hufvudämnet i skolan. ''Trivialskolan'' var i århundraden Stockholms enda klassiska läroverk samt ända till ''Tyska'' skolans uppkomst, som med säkerhet kan räknas från medlet af femtonhundra-talet, den enda offentliga undervisningsanstalten. Namnet antyder att undervisning skulle meddelas i medeltidens tre läroämnen: grammatik, retorik och dialektik; men ''huru'' den undervisningen drefs, det varder en annan fråga. Ehuru skolan var, såsom alla medeltidsskolor, beräknad på att bilda tjenare åt kyrkan, var hon dock, i olikhet med de flesta skolor under den tiden, upprättad af staden sjelf och stod icke på länge under något biskopligt herravälde. Hon styrdes af Stockholms magistrat, dock med biträde af »kyrkoherren». Någon prelatensisk inblandning i skolans angelägenheter tåldes icke. Då erkebiskop Johannes Jerichini, sorglig i åminnelse, försökte sätta till rektor, klagade stadens styrelse och borgerskap hos påfven, hvilken gaf dem rätt. På grund af gamla påfliga privilegier för skolan förbjöds erkebiskopen, påfvens »venerabilis frater», att lägga sig i det som angick endast staden. Och för öfrigt skulle, enligt påfvens uttryckliga tillkännagifvande, hvar och en som sökte antasta dessa privilegier utsätta sig för att förtörna den allsmäktige guden och hans salige apostlar Petrus och Paulus.<ref>Martini V:s bulla, dagtecknad Florentiæ XVI Kal. Julii i andra året af Martini pontifikat (16 Juni 1419), finnes intagen i ''M. v. Celse’s'' Apparatus ad Historiam Sueo-Gothicam : Sectio prima, Bullarium. Sthlm 1782.</ref> Trivialskolan lär i äldsta tider hållits i ett hus norr om kyrkan, ett hus som för längesedan försvunnit. Huru det varit inredt vet man nu mer icke, men på grund af hvad man känner om dylika undervisningsanstalter kan med sannolikhet antagas, att hvarken lärare eller lärjungar njöto af några beqvämligheter. Sådana skolor höllos i långt senare tider i ett enda rum, möjligtvis afplankadt mellan de olika klasserna, kanske också utan någon gränsskilnad mellan ''alphabetica'' och ''rhetorica,'' under den mörka årstiden, otillräckligt<noinclude> <references/></noinclude> lfbsick1c3z3qeznhvhd8zzmzkdnsdz 104 147307 659687 575098 2026-10-15T09:38:11Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659687 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|284|SKOLOR|}}</noinclude>upplyst, under de kallaste dagar utan annan uppvärmning än den ofvan nämda. Om lärjungen också icke alltid i knäböjande ställning, såsom Olaus Magni visar (fig. 138), mottog undervisning, fick han dock sitta på en bänk utan ryggstöd och der krympa till samman så mycket han i sitt oförstånd ville eller så mycket tröttheten tvang honom. Något att lägga boken på fans icke. Henne måste han under alla lärotimmarne hålla i handen. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s284 Fig138.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.75|Fig. 138. Medeltidsskola. Efter Olaus Magni.]] Så fortgick det, slägte efter slägte, ända långt in i vårt århundrade. Ehuru 1724 års skolordning uttryckligt föreskref, att »hvar och en klass hafver sina bänkar, hvaruppå skolpiltarne sättas i ordning efter sin qvickhet och framsteg, hafvandes en pulpet framför sig, så lång som bänken är att beqvämligen skrifva uppå», och ehuru samma menniskovänliga afsigter lifvade den uppfostrings-kommission som var upphofvet till skolordningsförslaget af år 1778, hvilket visserligen i tysthet begrofs, men hvars innehåll dock visar hvad ordningen inom skolan kräfde;<ref>Förslaget, som sedermera alldeles glömdes, har åter framdragits af <i>Hugo Hernlund</i> och af honom meddelats i rektor G. F. Gilljams skolprogram vid inbjudning till årsexamina i Stockholm vårterminen 1880.</ref> ehuru flerfaldiga påminnelser och äfven lagstadganden gjorts, sutto likväl ännu under 1840-talet lärjungarne på Stockholms gymnasium på bänkar utan ryggstöd och utan någon pulpet eller ens den enklaste tillställning för att lägga boken på.<noinclude> <references/></noinclude> tlmbaktztvscx144lkmzlvayznrpr8t 104 147344 659688 575099 2026-10-15T09:57:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659688 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|285}}</noinclude>Några skriföfningar idkades visserligen icke på gymnasii lärorum under den tiden, men några af lärarne dikterade långa tillägg och anmärkningar till läroboken, och dessa nödgades gymnasisterne nedskrifva med papperet på sina knän. När reformationen kom, hade Trivialskolan varit i verksamhet väl ett par hundra år. Emedan hon icke egentligen hade något med kyrkan gemensamt, utöfvade den kyrkliga omstöpningen icke häller något inflytande på henne, åtminstone icke, såsom på så många andra skolor, något ofördelaktigt. Trivialskolan vann tvärt om i timlig välmåga, enär Gustaf den förste skänkte henne åtskilliga hus och trädgårdar som förut egts af presterskapet eller tillhört de katolska gillena. Ett kungl. bref af år 1529, »torsdagen nest före letare» (midfastosöndagen) innehöll, att som en predikare förutom kyrkoherden är af nöden och som skolan måste hållas vid makt både för att sköta sången i kyrkan och för att uppfostra de personer som framdeles skola uppehålla kristendomen, så förlänas Norra badstugan; Mårten Lindorms prebendehus, sunnan för Skomakarebrinken; Sancti Eriks hus i Sancti Laurentii gränd; det hus som kallas ''bagarehuset'' och skall hafva legat under Helga Grafs gille; Sancti Eriks hus i Kråkegränden; de hus som lyda till apostlaprebenden och några trädgårdar som hafva legat under Helga Lekama gille; ett hus i Matts {{rättelse|Mårtens sons|Mårtenssons}} gränd; de hus som lyda under Elfva Jungfrurs prebende, med ett guldsmeds prebendehus vid Skomakaregatan.<ref>Handlingar rörande Sveriges historia, utgifna af K. Riksarkivet: Första serien. Konung Gustaf den förstes registratur, utgifvet af ''V. Granlund.'' VI. Sthlm 1875.</ref> Staten kom således skolan till hjelp, och de skänkta egendomarne lemnades i borgmästare och råds händer för att med afkastningen löna skollärarne, så långt detta räckte, »till dess man må ytterligare vara förtänkt om deras uppehälle». I stadens räkenskaper finner man att 1540 gifvits 32 mark i kostpengar åt herr Anders Skolmästare.<ref>I Riksarkivet.</ref> År 1555 fick Trivialskolan bestämd aflöning af staten, nämligen 96 tunnor spanmål af kronans behållna kyrkotionde i Olands härad. Fyra år förut hade skolan flyttats till ett af de då tomma klosterhusen på Riddarholmen, der hon efterträdde det 1531 dit förlagda hospitalet, som 1551 flyttades till Danviken. Gustaf den förste fortfor att vårda sig om undervisningen, men från de sista åren af hans regering erfar man ingenting särskildt om Stockholms Trivialskola. Denna tystnad fortfar under Erik den fjortondes regeringsår, men i början af Johan den tredjes regering talas åter om skolan,<noinclude> <references/></noinclude> timkz4lo0syxcxlz6wcd5251ni6ozu3 104 147345 659689 575100 2026-10-15T10:02:35Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659689 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|286|SKOLOR|}}</noinclude>hvars rektor då var Abrahamus Andreæ Angermannus, den sedermera så bekante och slutligen så olycklige erkebiskopen. Det var under hans tid som Sveriges första skollag utkom, i förening med kyrkolagen 1571,<ref>Handlingar rörande Sveriges historia, utgifna af K. Riksarkivet; andra serien. II. Sthlm 1872.</ref> och af denna finner man, huru ovilligt folket var att låta undervisa sina barn. Det hette på den tiden, att en stor hop af dem som komma till skolorna »varda skalkar och bofvar». Emellertid skulle skolmästaren i Stockholms klassiska läroverk nu vara en »förhörd och examinerad» man samt i synnerhet god »grammaticus». Det ålåg honom, att med de djeknar som voro vuxne och något kunde, icke tala annat än latin samt ej heller tillåta att de sins emellan talade annat språk. Så lydde lagen öfver hela landet. Beträddes skolgossarne med att tala svenska, så straffades de med »passelig scholenepst», liksom för andra förbrytelser inom läroverket. Straffen voro »proban», äfven kallad »prubban», (fängelse), skolestock, ris och färla (''ferula''). Skolmästaren skulle vara »med redelig underhållning försörjd», ty det är visst, heter det i 1571 års skolordning, att ingen kan bättre vara värd ett godt underhåll än en trogen och flitig skolmästare. Här i Stockholm ålåg det borgmästare och råd att sörja för, det skolmästaren hade fri bostad. Hans underhåll tyckes dock hafva varit ganska knapt. Djeknarne tillätos »löpa socknar», d. v. s. att gå omkring på landet och tigga, »efter det de som fattige äre icke annan råd hafva att hålla sig vid skolan». Och att ''Stockholms'' skolgossar äfven idkade sådan sockenlöpning skola vi här nedan framvisa. Men det var också »skalkar och ''ribalder''» som gingo omkring under föregifvande, att de voro djeknar och begärde almosor, och dem skulle hvarken presterne eller fogdarne lida, utan låta dem bekomma deras tillbörliga straff. Fattig var Stockholms Trivialskola, fattige voro hennes lärare, och med almosor uppehöll sig en stor del af lärjungarne. Men lärarne voro prester och om de tjenade i sju år för Lea och sju år för Rachel, så fingo de dock till slut den senare i form af något godt pastorat eller ännu fördelaktigare kyrkoembete — förutsatt naturligtvis att de icke svulto ihjäl, innan de hunno så långt. Utom Abrahamus Angermannus, nådde äfven Nicolaus Olai (rektor 1576)<noinclude> <references/></noinclude> f48jw2brlzdih08ea9derpsgajrtac9 0 194757 659681 659571 2026-10-15T06:51:03Z ~2026-52410-48 19170 Samtida skildringar. 659681 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Decembris 1703|kommentar={{Wikipedialänk|Rákócziupproret}}}} <div style="text-align: center;">Wien den 28 Nowembris</div> Man begynner at blifwa här mehr och mehr bestört öfwer det Ungerske owäsendet, warandes Rebellernes hoop redan anwuxen til 80000 man, hwar af 25000 skola hafwa sig wänt emot Generalen Grefwe Schlick som ey mehr än 5000 man ordentliget krigsfolck hoos sig hafwer ; och som han därföre ey är i tilstånd at sättia sig emot dem, så har han måst draga sig tilbaka under Presburg, hwar igenom wägen in uti Mahren och Österrijke för denne swärmen står aldeles öpen. De äre redan komne in til 7 mijhl här ifrån, och måste man dem nu stundeligen här under Staden förwänta. De äre fuller ey försedde med det som fordras til en belägring, men så måste man likwäl fruchta, at de lära sig wåga til at utplundra och i brand sättia förstäderne, hwilka både til skiöna huus och myckenhet af inwånare ey gifwa sielfwa staden något efter. Det skulle och see mächta slätt ut, om de sig företaga at spärra tilförsel af lifzmedel til Staden, hwilken där med ey är så rätt rikeligen försedd. De Danska och flere Troupper, som hafwa ståt wid Passaw til at betäckia de Österrikiske landeu, äre beordrade at draga sig hijt åt, och skulle ingen ting kunna hindra Churförsten af Beijern, om han wore i tilstånd at med någon macht gå Donaw ntföre. I Mähren Schlesien och Österrijke är redan en stoor skreck, och är alt landfolket upbodat til at besättia de förnämsta Passen. I Ungern taga Rebellerne bort den ena orten efter andra, och säijes Erlaw iämwäl nyligen wara förlorat. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Decembris 1703}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Decemberis</div> Faran för Rebellerne, Som sidst syntes wara mycket stor. är nu något blefwen för minskat, Efter de hafwa sedermera dragit sig några mil til baka Och man i medler tid fått rådrum att uppbåda Adeln och Landfolcket till att besettia gräntzerne, så att de nu ey utan med en starck macht skulle kunna sig igenom trängia Printz Eugenius är och i desse dagar gången att Presburg, både til att där giöra anstalter til mottwärn och elliest som seijes, till att giöra Rebellerne några förslag till Vapnens nederlägiande. Uti den första faran blef den vngerske Kongl. Cronan ifrån Presburg hijt förd. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Rebellerne stå 2 mijhl när Presburg, och hota at wilja den Staden så wäl som de andra i Ungern belägra, Hwar emot Printz Eugenius gör alle nodige anstalter, och låter jämwäl Fästningerne Raab, Comorra och Leopold Statt med hwariehanda nödwändigheter försee. Man hoppas, at när de i Marche warande Keiserlige troupperne komma tilsamman, lärer något emot denne swärmen kunna uträttas, hwilken likwäl ey är så beskaffat, som man här til meent, utan det blifwer enfälleligen berättat af dem, som warit ibland dem, at de ey äre något sammanrappat utan mästedels ett wackert och wälöfwat folck. Ragotsky sielf är gången med en stoor hoop åt Siebenburgen, och har hafft ett anslag på Clausenburg förmedelst ett hemligit förstånd med några af besättningen, Men det är uptächt blifwit och altså anslaget gått til intet. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Decembris</div> Fruchtan för Rebellerne har här åter igen så mycket mehra tiltagit, som i desse dagar några 100 af dem äre gångae öfwer mark strömen, hwilken skilier Ungern ifrån Österrijke, nederhuggit alt hwad giort dem motstånd, stuckit åtskillige byar och fläcker 4 mijhl här ifrån i brand, och der uppå dragit sig åter tilbaka. Och efter nu kiölden starkt infaller, och Donaw såwäl som andre strömar torde tilfrysa, så befarar man, ey utan grund, at denne swärmen lärer utan hinder sammansättia sig med dem på denne sidan om Donaw, som föga bätter äre sinnade, och ströfwa alt under portarne af denne Staden. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Decembris</div> Rebellerne hafwa sig åter tilbaka dragit, til at desto mera oanfächtat niuta deras quarter. De Danske Tronpperne, som för någre dagar sedan kommo hijt utföre, bestående i 1000 man äre gångne åt Presburg, der emot äro de andre, som komma utur Italien och anföras af General Lieutnanten Tramp, beordrade at sättia sig i Öfwer Österrike, hwarest man mycket fruchtar för ett infal af Churfursten i Beyren. Här i staden äre alla Inwånarne på nytt upskrefne, och några wisse af Magistraten nämde til at i hwart och ett huus undersöika, om man efter befalning har sig med Lifzmedel nogsamt försett. Uniwersitetet har sig tilbudit at af Studenterne uprätta 1 compagnie till häst och 3 til foot, hwilket af Hans Keyserlige May:tt mycket wäl är uptagit, och befalning gifwen at dem med Gewähr och underhåld försee. I Mären hafwa Rebellerne ännu ey något särdeles kunnat uträtta, efter Innwånarne, så mycket man här til förnummit, stå fast wid deras trohets plicht. Elliest wil här säijas, at någon underhandling med Rebellerne först om ett tilstånd på någre wekor, och sedan om en fulkomlig förlikning skal i Presburg wara under händer, och at någre förslag och wilkor på bägge sidor skola wara tilbudne, men man wet ännu ey wäl, hwad grund eller liknelse sådant kan hafwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Januarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Januarij</div> Med Rebellerue i Ungern har det alt fort ett farligit vtseende. De äro til några 1000 man wid den nu starckt tilsättiande frosten gångne öfwer Donau, til hwilka och de som boo på denne sidan, sigh förfoga, så at innan kort hela Konungarijket Uugern lärer wara uproriskt och i wapn. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wijen den 9 Jannarij</div> I Ungern spela Rebellerne alt fort mästare, och äre de Keyserlige alt försvage at något emot dem forsökia, så at nöden dageligen mehr och mehr tilwäxer, Printz Eugenius är ifrån Presburg hijt tilbaka kommen til at biwista Krigsrådslagen, som wid Churförstens af Phaltz ankomst, hwilken man stundeligen förwäntar, skola hållas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Januarij</div> Der emot är hela Ungern, så wäl på denne, som på andra sidan om Donawströmen i full upresning, så at detta folket swårligen lärer kunna bringas til lydna igen, så framt icke Hans Keyserlige May:tt antingen sänder emot dem en fulkomlig Krigsmacht, eller aldeles ingår de swåre puncter, som af dem blifwa påstådde. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Januarij</div> Printz Eugenius lärer ey gå tilbaka åt Ungern, som man förment, utan General Heister har fått befalning at wärket der utföra emot Rebellerne, hwilka nu som tilförende der spela mästare, och wilia af ingen förlikning weta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Februarii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Januarij</div> General Heister är för några dagar sedan gången åt Ungern til at där anföra wärket emot Rebellerne, och skal General Palfi gå åt Croatien, til at där församla landmilitien, och på den sidan inbryta i Ungern. Det synes som wore Rebellerne mehr förtänkte på at förswara deras frijheet, och ansträngia Hans Keyserlige May:tt til at på nytt bekräfta och handhafwa deras priwilegier, än at infalla i de Keyserlige arfländerne, efter som det eliest skulle falla dem mächta lätt at ströfwa öfwer hela Mähren och Österrijke, alldenstund de nästan intet motstånd finna De begynna at säija, at de äre willige til at begifwa sig under lydna, så framt man wille tillåta främmande machter at garantera, hwad som beslutit blifwer, men detta hofwet lärer til sådant swårligen samtyckia. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Februarij</div> Hans Keyserlige May:tt har omsider låtit sig öfwertala til en underhandlig med Rebellerne, och har redan afsänt pass för deras fulmächtige til at infinna sig i Presburg, dijt och wisse Keyserlige Commissarier sig begifwa til at detta folkets klagomåhl anhöra, och till hofwet berätta. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Februarij</div> Owäsendet i Ungern tager mehr och mehr ofwerhand, Rebellerne stå allenast några miihl här ifrån, och drifwa för sig Generalen Heister med hans underhafwande troupper, som bestå allenast af 4 a 5000 man. Bemelte General har för större säkerheet skul i går skickat ifrån sig bätter hijt åt Cantzliet och en del af Bagaget, samt det Artolleriet, som har stått i Himberg. Såsom nu ingen tilförsel mehr skeer utur Ungern, hwar ifrån denne staden drager sitt förnämsta underhåld, så stiger här prijset på all ting til dubbelt, och skulle denne oredan länge påstå, så hade man här en almän brist och hungers nöd at befara. Elliest har Hans Keyserlige May:t nu iakat til alt det Rebellerne hafwa begärt, iämwäl til sådanne saker, som man intet hade trott, och lärer sig altså snart utwijsa, om de der med äro tilfredz, eller om de med andra fiender liggia under täcket, och tänkia deras wärk til det yttersta drifwa. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Februarij</div> Rebellerne hafwa nu åter dragit sig tilbaka igen, och begynner man at hoppas, at de omsider lära stå at bewekas til at antaga Hans Keyserlige May:tz anbod, warandes en och annan af de främmande Ministrerne ombeden at giöra der om försök hoos Gref Berezini en af Rebellernes förnämsta hufwud, som i Ragotzis namn förer hela wärket Det lärer sig innan kort utwijsa, hwad der med kan uträttas <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Februarij</div> Den Hollenske Gesanten är i desse dagar här ifrån gången åt Ungern til at försökia, om igenom sine Principalers medling en förlikning med Rebellerne kan stå at träffas. Den Engelske som först i går är ifrån Holland hijt tilbaka kommen, går uti samma ährende oförtöfwat efter. I medlertid ströfwa Rebellerne så wäl in åt Mähren, som Österrijke, och har man utaf åtskillige bref, som hoos fasttagne misstänkte personer här åro fundne, kunnat märkia, at de med andra fiender spela under ett täcke. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Martij 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 5 Martij</div> Den Hollenske Gesanten, som war gången åt Ungern, är i dag hijt tilbaka kommen. Så mycket man förnimmer, skal Grefwe Berczini hafwa emot honom betygat, at fuller han för sin person hade stor benägenheet til en förlikning, men at det woro för honom nödigt at med Ragotzi och de öfrige först sig der om förena. Man sluter här af, at det föga nogot hopp är detta owäsendets biläggiande i wänligheet, efter Rebellerne spänna bogan för högt, och man märker at de några främmande Ministrer hoos sig hafwa, hwilka ey lära läggia något til godo. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wieu den 19 Martij</div> Rebellerne ströfwade i dag 8 dagar sedan på en mijhl när under staden, och stucko för wåra ögon några byar och fleckar i brand. Det hade det anseendet, som wille de det samma med wåra förstäder försökia, fördenskul man här lät hela dagen Styckerne på wallarne upföra, och det Keyserlige och Kongl. Lijfgardet tillika med en ansenlig hoop här warande Officerare och Woluntairer utrycka, hwilka likwäl ey kommo med fienden til någon träffning, efter de nsamma uppå erhållen kudskap om General Heisters annalkande drog sig tilbaka. Dagen efter blef här middagstideu ett så grufweliget alarm, owist af hwad orsak och anledning, at man dess like aldrig har sedt. Folket i förstäderne lupo up ifrån maten, lemnandes alt efter sig, och hwad de i hastighet medtogo kastade de i flyckten ifrån sig igen, menandes at Rebellerne woro dem på hälarna. Sedermera har man med stor glädie förnummit, at General Heister har hållit med fienden en mycket lycklig drabbning några mijhl här ifrån, nederlagt en stoor deel af dem, och iagat de öfrige tilbaka alt in til Raab, där be:te General nu står, påwentandes fotfolket. Artolleriet och trotzen efter sig [..] at widare sin lycka fullfölia, Där igenom är mau nu på en tid befriat ifrån Rebellernes ströfwande, och begynner repa mod igen. Hans Keyserlige May:tt har [..] de allmännne tarfwerne låtit det mästa silfwret utur alla klåster både här i staden och i arfländerne nttaga, åth wilket en ansenlig summa penningar lärer lärer upbringas. <div class="layout2" style="text-align:justify"> {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Martij</div> Man har för några dagar sedan hijt fört 400 fångna Rebeller, hwilcka uti band och bojor, samt med watn och bröd spisade skola här på Linierne arbeta, och sedan försändas til galererne. General Heister har wid Raab fått til sig Footfolcket och Artolleriet, och så snart han ock får här ifrån de begärte Ammunitions sorterne och annan tilbehör, som nu skickas på Donau utföre, är han sinnat at angripa den större Öön Schütt, och Rebellerne dernt förjaga, äfwen som på den mindre redan skedt är. Til bemelte General äro här utur Cantzliet sände öpne bref af Hans Keyserlige May:tt underskrefne, hwarutinnan allom dem, som innom en wiss dag antingen til den Keyserlige Armeen sig infinna, eller bewisligen förfoga sig til deras hemwist, nåd och tilgift för alt som begångit är samt frij och rolig besittning i deras godz och egendom tilsäijes, Men at de i widrigt fall med eld och swärd utan all widare nåd skola blifwa förfölgde. Detta säijes hafwa hafft den wärkan, at hela districter skola sig redan hafwa beqwemat, och erhållit nåd, så at man nu begynner hafwa gått hopp at den länge önskade ro ligheten, åt minstone på denna sidan Donanströmen med det första skal kunna återwinnas. Den Pohlniske Printzen Jacob Sobieskys Förstinna, Keysererns Syster, är i dag ifrån Olau hijt kommen, och lärer sig här någon tijd uppehålla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Aprilis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Aprilis</div> Man förnimmer nu med stor glädie, at alle prowincierne på denne sidan Donaw strömen hafwa underkastat sig Hans Keyserlige May:ts nåd, och å nyo med eed sig til lydna förbundit. Det samma spörier man ifrån de Stul Weisenburgiske districten, och at alle Rebellerne som stått der i negden, hafwa sig bequämat hwar med det på den sidan näst gräntzande Ungern är bracht i fredlighet igen. Uti öfwer-Ungern äro fuller Rebellerne ännu halsstarrige, och hafwa sig några orter nyligen bemächtigat, men man förmodar, at General Heister, som nu är dijt åt i antog, skal och dem snart förskingra, och at när de få höra om deras medbröders sidste nederlag, och de öfriges beqwämande, lära de följa deras exempel. Doch säijes Ragotsky med hela sin macht wara i marche begrepen til at möta General Heister, och at han skal hafwa låtit sättia Gref Caroli i band och Bojjor, för det at han i den sidste träfningen sig så illa hållit, och med sitt Rytterij först tagit flychten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Aprilis</div> Man giör sig nu om det Ungerska wäsendet alt mehr och mehr hopp, efter det har uti åtskillige små drabningar emot Rebellerne lyckats. General Heister förnimmes åter hafwa förskingrat några 1000 man deraf intet långt ifrån Stulweisenburg, och har der uppå låtit sine troupper wända sig åth Comorra, dijt han den 5 hujus är ankommen. Om han nu ärnar sig at angripa Öön Schütt, där Rebellerne äro ännu temmelig starke, eller om han wil gå öfwer Wagströmen lärer sig innan kort yttra. Elliest har man ifrån Schütt den efterrättelsen, at Rebellerne gifwa sig hopetals der ifrån öfwer Donaw in på andra sidan i fruchtan at blifwa af de wåra öfwerfalne. Ifrån Pressburg berättas, at Rebellerne för några dagar sedan hafwa giort et ströfwande dit åt, och utom staden bortsnappat en wiss person, för hwilkens löösgifwande de påstå, at 200 af de fångne Rebellerne som där på linierne arbeta måtte frijställas. Detta arbetet drifwes med högsta flijt, så at man förmodar innan några wekor wara der med aldelesfärdig. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Aprilis</div> Generalen Heister förnimmes nu wara ifrån Comorra öfwer Donaw strömen, och draga sig åt Neuheüsel. De Keyserlige och danske Troupperne hafwa för några dagar sedan til 1500 man starke giort ett försök på Öön Schütt, hwilket i förstone så wäl lyckats, at de där fattat posto, och i en Drabning med Rebellerne tilfogat dem en märkelig skada, men desse hade sig åter med några 1000 man förstärkt och welat de Keyserlige på nytt angripa, hwilka sådant märkiandes, och at ingen undsättning ifrån General Heister war at förwänta, drogo sig til deras farkoster igen at sättia sig tilbaka öfwer strömen, det doch så hastigt ey ske kunde, at icke Rebellerne hinte hugga in på dem och någon der af nedergiöra. I Mähren äro Rebellerne åter nyligen infalne, och hafwa der med heriande och brännande mächta illa framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den23 Aprilis</div> General Hetsters framgång emot Rebellerne tager dageligen til. Han har nyligen drifwit dem ifrån Neüheüsel, och sedan med en temmelig deras förlnst förjagat dem ifrån stora Ööen Schütt sättiandes sig nu i stånd at ryckia emot Ragotsky, hwilken man ey tror lära honom afbida, efter han inge eller mycket fåå reglerade Troupper hoos sig hafwer, ock Ungrarne allena näpligen lära sig emot de Keyserlige wåga. I medlertid har man til at dem insöfwa, och i förhopning at de sielfwe lära gå ifrån hwar annan, tilsagt deras här warande utskickade ett stilstånd, och nämt 4 Comissarier, til at på en wiss bestämd ort komma med dem tilsamman, och undersökia deras anförde beswärsmåhl, på det saken måtte igenom en inbördes wänlig förlikning kunna bringas til slut. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Aprilis</div> Ifrån Generalen Heister har man de tidenderne, at han låtit besättia Öön Schütt med 600 man, och är nu med Armeen i fult antog at widare upsökia fienden, warandes af de underden unge Grefwe Heister stående Croateir förstärkt blefwen. Chnrförsten af Phaltz är ännu här, man lärer innan kort begifwa sig hem igen, sedan han först afwachtat, hwad ntgång den med Rebellerne anstälte handlingen tagandes warder. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 31 Maij 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Maij</div> General Heister har åter nyligen wid Seret förstrött ett partie Rebeller under Berezini och Gref Caroli, och har der uppå dragit sig åt Comorra, i upsåt at angripa de wid Stulweisenburg å nyo församlade Rebellerne, som den af Hans Keyserlige May:tz erhålne nåden åter förkastat. Doch talar man här ännu mycket om ett stilstånd, under hwilkets förlopp en fullkomlig förlikning skal kunna träffas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Maij</div> Sedan General Heister gått öfwer Wagströmen åt Stulweisenburg, hafwa Rebellerne åter begynt dragit sig öfwer Donaw närmare hijt åt. Ifrån deras fulmächtige, som här hafwa warit, har man sedermera ingen underrättelse haft, huru de tilbaka förde propositionerne hafwa blifwit uptagne, så at med den föreslagne förlikningen ännu ey widare kommit är. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Maij</div> I Ungern år de Keyserlige wapnens framgång igenom Rebellernes tilwäxande macht åter igen märkeligen hämmat, och hafwa desse icke allenast wid Ödenburg sig i ett stort antal tilsammans draget, utan och i eu ansenlig myckenhet på Öön Schütt sig åter infunnit, warandes General Heister förswag at dem där angripa. Så äro och i går tidender inlupne at General Ritschaw, som utur Mähren har med några 1000 man giort ett ströfwande in i Ungern, är af dem blifwen omringat, och i grund slagen. Der til med är och nu hela Siebenburgen blifwit uproriskt, hwar til ey litet hulpit hafwer, at General Rabuin har igenom ett starkt detachement Ryttare låtit uti en wiss Ewangelisk ort Enget benämd, där och en Academie är, alle inwånarne unge och gamle, manfolk och qwinfolk, iämte alle studenter, som warit öfwer 500, iämmerligen nederhugga. Hwad detta förfarandet lärer hafwa för wärkan ibland Religions förwanterne i de öfrige Keyserlige arfländerne, får man innan kort erfara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Maij</div> Rebellernes fulmächtige äro nu utur Ungern åter hijtkomne, och hafwa til swar på de medförde propositionerne, gifwit tilkiänna, at deras principaler ingalunda wilja emottaga det föreslagne stilståndet, menandes, at om man har alfwar med förlikningen, är deras åstundan detta hofwet redan nog bekant. I det öfrige tilbiudade sig at wilja begifwa sig under Hans Keyserlige May:tz lydna igen, så framt man dem deras wälfångne gamla frijheter wil förunna, samt deras klagomåhl och beswär afhielpa. I medlertid tiltager deras macht dageligen och fruchtar man, at de i desse dagar lära General Heisters Armee angripa. Presburg och Neüheüsel håller man före redan wara af dem berände. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Junii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Junij</div> De Ungerske fulmächtige hafwa ännu uti deras wärf ey något kunnat uträtta ; I medlertid hafwa Rebellerne för några dagar sedan här ett stort tumult förorsakat, i det de äfwen på samma dag då Hans Keyserlige May:tz födelse dag firades, äro på en fierdels mjhl närin under staden ankomne hafwa åtskillige orter utplundrat och förbränt, och uti ett Keyserliget lust hoff, Neü Gebeüde benämt, alle där befintelige wildiuren, Leijon, Leoparder, Tiger, och Pantherdiur ihielslagit, undantagandes en hwijt Örn, den de lämnat wid lifwet, och allenast wingarna honom afskurit. Man har ännu följande dagen utskickat några 100 Man detta partiet at efterjaga, men det war redan borto, så at man ey eu gång kunde erfara, hwart åt det sig wänt. Nu är ett ansenliget Manskap til häst och foot så wäl af Soldater som borgerskap utmarcherat, til at besättia de nye Linierne, och förstäderne för alt ytterligare anfall at betäckia. P. S. Nu på stunden förnimmer man en Enspännare wara ankommen med berättelse, at General Heister har wid Altenburg uti en träffning nederlagt 3000 Rebeller, och eröfrat 30 stycken, warandes Gref Caroli deras anförare, alenast med 200 man på flychten undankommen, hwarom bekräftelse och omständigheter med nästa förwäntas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 5 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Junij</div> Man har nu fått bekräftelse och utförlig berättelse om den lycklige träffning, som General Heister nyligen haft med Rebellerne, i det be te General med 6000 Man den 3 hujus angripit deras Generaler Grefwe Forgatz och Caroli, som med 18000 Man hade honom nästan omränt, och dem så slaget, at öfwer 3000 Man äro på platzen blefne, och de öfrige aldeles förskingrade. 9 Stycken 28 Fanor, och hela decas Läger der äro blefne de wåra til byte. På wår sida äro intet fult 100 döde, och äfwen så många blesserade. Nu säijes at Ragotsky, Berczini, Caroli och Forgatz wilia anwända alla krafter denne förlusten at hämnas, och at de församla deras Troupper igen wid Mark, som man och i går ifrån den sidan åtskillige stora eldar har sedt upstiga. Här blifwa de nye linierne för alla påkommande händelser med starkt manskap och goda Officerare försedde, och åtskillige förrådhuus uprättade, på det någon brist ey måtte wara på nödige lifsmedel. Oachtat den erhåldne segren förklarar det keyserlige hofwet sig benäget til at låta handlingen med Rebellerne företaga, och tilbiuder dem efter anseendet goda wilkor, och fullkomlig försäkran. Men om det skeer allenast til at dem insöfwa, och upwäcka ibland dem oenighet, kan man ey weta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 12 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Junij</div> Utur Ungern är nu i några dagar ey något särdeles inkommit, förutan det, at Rebellerne med heriande, stöflande och brännande alt fort mächta illa framfara. Här är ett rychte, at General Nehm skal ey långt ifrån Öfen hafwa öfwerfallit Ragotsky, och några 1000 af hans folk nedeigiort, men det fordrar ännu bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 19 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Junij</div> Handlingen med de Ungerske Rebellerne står ännu i widt Fält, och kan man med ingen wisshet säija, om någon liknelse der til är eller intet. Det rychtet, som nyligen här utspriddes om General Nehms Träffning med Ragotsky befinnes wara utan grund, och der af komwit, at be te General har med några 1000 Raitzer undsatt Erlaw, och Zolnock igentaget, hwaruppå Ragottsky har med sitt Läger i största hast upbrutit, och dragit sig tilbaka åth Theissen {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 26 Julii 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> De Keyserlige Commissarierne hafwa i Papa hållit samtal med några förnäme af Rebellerue, hwar uppå desse hafwa skickat Enspännare til Ragotsky at berätta hwad som woro förelupit, och förnimma hans mening. Utaf desie underhandlingar dömer man, at något hopp ännu är til förlikning, och fördenskul håller General Heister sig stilla wid Nickelsdorf, förwäntandes huru alt wil aflöpa. I medlertid ströfwa likwäl Rebellerne nu såsom tilförende widt och bredt, och fara obarmhertigt fram med mord och brand. Man wäntar elliest mycket gott af den oenighet, som säijes wara emillan Ragottsky, Berezini, Caroli och Forgatch, Rebellernes anförare, emedan de föregifwes häftigt beskylla hwar annan inbördes for de olyckor, som dem nu en tid bort åth i Fält wederfarne äro. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Julij</div> General Heister står ännu i sitt förra Läger, men Beresini har med sine Troupper draget sig länger, hijt åth, och har låtit i Osterrijke och Mähren weta at han ey wille mehr med häriande och brännande någon skada tilfoga, allenast man och ifrån denna sidan wille der med innehålla; här af giör man sig det hoppet, at man nu snart lärer få höra af ett stilstånd, och der uppå föliande fred. Elliest är den Keyserlige Commissarien Grefwe Lamberg ännu i Rab och wäntar hwad swar uppå de nyligste propositionerne ifrån Ragotsky lärer inkomma. Grefwe Forgatsk församlar sig med sine Rebeller wid Ödenburg, och hotar med ett ströfwande in i Österrike och Steijermark, twiflandes man mycket om han lärer på sin sida hålla det, som Berezini har utlofwat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 9 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Julij</div> Underhandlingen med Rebellerne säijes wara på god wäg, och är den nyligen ankomne utskickade ifrån de Keyserlige Commissarierne med hofwets swar i desse dagar tilbaka rest. Imedler tilfoga de ströfwande partierne här och där ännu stor skada. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 16 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Julij</div> Rebellerne i Ungern wijsa ännu ringa lust at antaga de wilkoren, som här ifrån blifwit dem föreslagne. De hafwa icke allenast nyligen infallit Steijermark, och där mächta illa framfarit, utan och i förgår wijst sig ey långt här ifrån staden och stuckit några orteri brand. Ragotsky sielf är gången åt Siebenburgen til at uproret där underblåsa. General Heister är utur Ungern hijtkommen, och menar man, at han lärer wid Armeen i riket blifwa brukat idenframledne General Stirums ställe, och at General Palfi skal imedlertid föra befälet i Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 23 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Julij</div> Det skrifwes öfwer Ofen, at Ragotsky har försökt en storm på Szegedin, men at han med förlust af 3000 Man är blefwen afslagen, och sedan aldeles där ifrån fördrifwen, man will och säija, at han der wid sielf skal wara illa sargat, ia och aldeles ihielslagen, hwar om man med största längtan wäntar bekräftelse. Rebellerne fara eliest ännu allt illa fram, med häriande och brännande. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 30 Augusti 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Augusti</div> Det som sidst berättades om Ragotskys nederlag wid Segedin blifwer bekräftat, men om hans egen Person har man ingen widare efterrättelse. Til någon afhandling med Rebellerne är nu minder liknelse än någonsin tilförende. De ströfwa häria och bränna öfwer alt, hafwa och i Ungern nyligen intaget Caschaw, hwilket Zatmar endera dagen lärer fölia. General Heister är nu til Armeen i Ungern afrest, och skal med mehr Troupper til häst och foot så wäl utur granskapet, som ifrån Armeen i rijket blifwa förstärkt. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Augusti</div> Ragotsky är i Siebenburgen, hwarest uproret mehr och mehr tiltager, och han där wil låta upkasta sig för en Furste. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Augusti</div> Det skrifwes ifrån Siebenburgen, at Generalen Rabutin har taget Cautzleren i Siebenburgen Grefwe Betlem wid hufuwdet, för det at han befunnits wilia förleda ständerne til at affalla, och antaga Ragotsky til Furste och låtit honom halshugga, hwilket har i landet giort en sådan skräck, at en stor del af de illa sinnade bequämma sig til lydno igen. Man giör sig det hoppet, at Rebellerne i Ungern, lära nu efter den stora Segern wid Donaw-strömen sig betänckia, och sielfwa anhålla om nåd, men ännu synes der til ringa liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Augusti</div> Om något stilstånd med Rebellerne i Ungern, eller någon förewarande underhandling med dem, som talet hade gått, hörer man intet. Det synes twärt emot, at de ingen lust där til hafwa, efter de åter nu igen på alle ställen widt och brett ströfwa, hafwe sig och draget så starkt tilsamman, at de kunna biuda Feltmarskalken Heiser hufwudet. Fästningen Neutra i Ungern har i mangel af lifsmedel omsider måst sig åth Berezini upgifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 27 Septembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Septembris</div> Man begynnar åter nu tala om ett stilstånd med underhandling med Rebellerne i Ungern, hwar til de säijes sig wilia bequäma, sedan de förnummit at sakerne i rijket igenom den sidste Segern wid Donaw-strömen hafwa sig mächta förändrat. Men det kan der om ännu med ingen wishet säiias, efter de uproriskes förnäwsta hufwuden äro der om sins emellan ey ense. På somlige orter hafwa de likwäl med ströfwande och plundrande innehållit, men på andra ställen fara de der med fort äfwen som tilförende. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Stilståndet med de uproriske i Ungern är wärkeligen träffat, och äro deras fulmächtige hitkomne til at göra en begynnelse med fredzhandlingen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern står förlikningen på en god foot, och är stilståndet til den 5 Octobris förlängt skolandes handlingen med dem innan kort företagas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Med de uproriske i Ungern är man omsider så wida kommen at man på både sidor har bewiliat til en sammankomst i Chemnitz til at afhandla et widare förelängiande af stilståndet, samt preliminarierne til den instundande tractaten. På Keyserlige sidan skola Baron Seiler och Gref Lamberg sig dijt förfoga. Det största swårigigheten wid detta wärket lärer Ragotsky förorsaka, hwilken påstår at blifwa förklarat för Furste af Siebenburgen, Det detta hofwet näpligen lärer bejaka, men elliest lära de öfwer honom fälte domarne för Tractatens begynnelse blifwa uphäfne. Man hade i går tidender, at Caschaw och Eperies, twå mycket angelägne orterr i öfwer-Ungern, hwilka de uproriske i ett helt åhr hållit inspärrade, hafwa i brist af lifsmedel måst sig upgifwa, hwar igeuom de uproriske torde blifwa föranlåtne at deras wilkor desto högre spänna. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Octobris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne, som nämde äro til de Ungerske stridigheternes biläggiande, hafwa sig i några dagar uppehållit i Presburg, efter de ey welat antaga Ragotskys dem tilskickade pass, hwar uti han kallat sig Furste af Siebenburgen, men sedan detta blifwit af honom ändrat, hafwa de fortsatt resan åt Schemnitz. Rogotsky och Berezini lära bägge uppehålla sig der i neigden til at afwachta huru tractaten wil aflöpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 1 Novemberis 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> Ehuruwäl stilstånds terminen med de uproriske i Ungern den 5 hujus är til ända lupen, så blifwa likwäl fientligheterne på både sidor så läuge instälte, til dess man kan see, hnru handligen i Schemnitz wil aflöpa, om hwilkens utgång man lofwar sig alt gott, så framt de öfwer Ungerske och Siebenburgiske sakerne icke styfwe de uproriske ännu mehr. Omskönt nu inge fientligheter på både sidor blifwa föröfwade så faller det likwäl den gemene man swårt at han ey med fulkomlig frihet får sköta sin hantering, och komma sig före igen, emedan det ingom är tillåtit at gå utur sitt districht, och bruka sin näring. Feltmarskalken Heister har under stilståndet uppehållit sig här i staden och är ännu här, afwachtandes utgången på sammankomsten i Schemnitz, imedlertid gå efter hand ersättnings Troupper utföre til dess Armen som ännu står neder wid Donaw-strömen, och har man igenow Skantzen Fedvars intagande den förmonen, at de uproriske äro aldeles ifrån denne sidan om strömeu fördrefne, och altså hela det districtet för dem befriat. Det wil nu förwisso säijas, at stilståudet skal til ändan af detta åhret wara förlängt, och gör man sig om handlingen i gemen mächta god förhopning, emedan Hans Keyserlige May:tt har förutan den Instruction, som Commissarierne medgifwen är, til dem afsänt en fördelachtig förklaring öfwer några puncter, som syntes i wärket giöra största swårigheten. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 8 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Octobris</div> Det hålles före, at främmande penningar blifwa i Ungern utdelte til at nnderhålla uproret, det koste hwad det kan, der mot är man här betäknt uppå medel til at i tid försee sig med behörig macht til dess dämpande, och i fall handlingen skulle emot förmodan fruchtlöst aflöpa, är redan ett förslag fattat, efter hwilket man med alfwar skal kunna wärket angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 15 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Octobris</div> Det wil nästan säijas, at handlingen i Schemnitz är så gått som afbruten, och at de uproriske begynna åter wisa sig i fält igen, fördenskul och icke allenast de Keyserlige Regementerne begynna upbryta utur deras quarter, utan 5 Regementer til häst komma och utur riket til Armeens förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 22 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Octobris</div> Den frögden, som wii har haft öfwer Straubingens och Passaus inrymmande, är mycket förringat igenom de tidender, at handlingen med de uproriske i Ungern är aldeles afbruten. Ty aldenstund de uti ingen del hafwa welat gå ifrån deras påstående, och de Keyserlige Commissarierne föregifwet sig ingen befalning hafwa at inlåta sig i någan handling öfwer Siebenburgens afträdande åth Ragotsky, så hafwa de förre rest sin wäg ifrån Schemnitz, och de sednare tillika med de Engelske och Hollenske Ministerne med oförrättadr saker begifwit sig på wägen hijt tilbaka igen. I medlertid gör hofwet all anstalt til at med wåld dem betwinga, til hwilken ända och befalning afgången är til de Troupperne, som stått wid Donaw-strömen under Fältmarskalken Herbewille at draga sig hijt utföre, och conjungera sig med Armeen under Felt-Marskalken Heister, då man tror dem wara nogsamt wuxne til at twinga de uproriske under lydno. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 29 Novembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Nowembris</div> Man talar mycket åtskilligt om orsakerne til handlingens afbrytande med de uproriske i Ungern, och mena månge, at deras gemensamme så wäl som Ragotskys särskilte påstående har ey warit sådant, om man har det welat föregifwa. Ehuru der om är, så är handlingen afbruten, och Ragotsky med 16000 Man gången för Neüheüsäel, hwilken ortman fruchtar at han så mycket lättare lärer inbekomma, som besättningen der inne är mycket swag, och sielfwa Fästnings wärken i ett ganska slätt tilstånd. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 6 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 N owembris</div> Man hörer nu utur Ungern intet annat, än berättelse ifrån alle orter om de uproriskes föröfwade wåldsamheter med plundrande och brännande, och deras anstalter til krigets fortsättiande med ytterste krafter. Så har och Neüheüset i mangel af lifsmedel, Ammunition och andre nödwändigheter måst sig i deras händer upgifwa, men man wet ännu ey omständigheterne och wilkoren. De äro och med 15000 Man infalne i Mähren, och ärna göra det samma in i Österrike, doch hoppas man, at när de utur riket, Bömen och Schlesien på wägen warande Troupper framkomma, lärer man wara stark nog at desse halsstarrige fördrifwa och utrota. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 13 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Nowembris</div> Man förnimmer nu, at Neüheüsel ey är med dagtingan öfwergånget, utan at de Ungerske som i Fästningen legat, förstått sig med de uproriske, och gifwet dem anledning at komma in i Fästningen, hwar uppå de Tyske Troupperne lagt neder Gewähr, och de gemene taget tienst under Rebellerne, men Officerarne måst gifwa sig til fångar. Fältmarskalken Heister är här ifrån afrest til Armeen, och gå de Keyserlige Regementerne ifrån alle orter dijt efter til at med all macht förekomma de uproriskes förehafwande, hwilka på alle sidor med förderfwelige anslag omgå. I Siebenburgen har General Rabutin warit emot dem lycklig, och nederlagt 3000 af dem, warandes och eliest redan så förstärkt, at man menar den Prowincen wara utan fara. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 20 Decembris 1704}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Nowembris</div> De nproriskes i Ungern macht wäxer dageligen til, och hafwa de wid Feltmarskalken Heisters ankomst til Armeen, som ännu ey är mer än 8000 Man stark, så häftigt honom anfallit, at han intet kunnat hålla stånd, utan blifwit nödtwungen at wika undan, och draga sig tilbaka på denne sidan om March-strömen. Om nu de uproriske skulle wilia gå in i Österrike innan den Keyserlige machten blifwer starkare, lärer dem falla lätt at med eld och swärd alt föröda. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 3 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Decembris</div> Ifrån Lägret under Feltmarskalken Heister förnimmes, at be:te General har gått med sin Armee öfwer March-strömen, och ärnat angripa Rebellerne, som sig uti en skog wid Weisenberg förskantzat, så at man nu dageligen förhoppas något gott der ifrån at förnimma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 10 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Decembris</div> Utur Ungern har man den efterrättelsen, at Feltmarskalcken Heister, som nu har Conjungerat sig med Generalen Herbertstein, står en mihl ifrån Presburg, at de uproriske under grafwerne Berez Forgatz och Caroli hade dragit sig tilsamman ey långt ifrån Marienthat, och fältslagen welat hindra de Keyserlige igenom gången, men at sedan de funnit sådant willia falla dem förswårt hafwa de dragit sig tilbaka åt Vagströmen, och lemnat dem Keyserligom wägen öpen. Deruppå har Feltmarskalken Heister, som med alt är wäl försedd och förer med sig alt hwad til en bryggia behöfwes, dem eftersatt och hoppas man stundeligen at få höra något wara emellan dem förelnpit, eftersom och redan ett rychte kommit är, at de uproriske skola wara slagne och lijdit ett ansenligit nederlag. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 17 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Man har här fått de hugnelige tiderne, at Fältmarskalcken Heister har den 16 hujus ey långt ifrån Tyrnau angripit de uproriskas macht bestående af 40000 man, hwilka Ragotsky och Berezini sielfwa anfört, dem efter 2 timars fächtande är fältet slagne, några 1000 man nedergiort, och Lägret med Stycken, Ammunition och Bagage eröfrat. Af de Keyserlige äro ey mehr än 500 blefne. Af denne Seger wäntar man så mycket större frucht, som en stoor dehl af de uproriske hafwa sedermehra redan gifwit sig under Keyserlig lydno. Det berrättes och utur Siebenburgen, at Rebellerne der under Grefwe Forgats befäl äro af General Rabutin slagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 24 Januarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Den sidste omtalte Segern öfwer de uproriske wid Atnow blifwer fuller bekräftat, men man håller nu deras förlust ringare, än det i förstone utgafs, helst efter de förnimmes sig åter igen wilia församla, och den ledne skadan hämnas. Doch hålles sådant [..] skola blifwa för dem så mycket swårare, som emellan deras förnämsta hufwuden en större oenighet, än tilförende, förspöries, och en stor deel af manskapet sig söndrat, och begifwit hwar til sin. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Januarij</div> Rebellerne under Grefwe Budiani hota at endera dagen sättia öfwer Donau-Strömen, och göra ett ströfwande, här är åter ett rychte kommit at General Rabutin har i Siebenburgen slagit de uproriske, hwilket wäntar bekräftelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Januarij</div> Wid den infallne starcke winteren göra de uproriske stor skada igenom deras ströfwande, och hafwa i desse dagar åtskillige fläcker och byar utplundrat och afbränt. De hålla och de Keyserlige Troupperne i deras qwarter i ett stadigt alarm, och hafwa äfwen satt öfwer på Öön Schütt, drifwandes där stor motwillia. Sidsta brefwen ifrån Heister förmähla, at i fall Rebellerne skulle något willia wåga pa denne sidan Donau-strömen, lärer han hafwa på dem ett wakande öga. Man hoppas elliest at när bemälte General blifwer med den nu anryckande undsättningen förstärkt, lärer han med macht kunna detta owäsendet dämpa. Har omsider måst för brist skul på Lifsmedel gifwa sig i Rebellernas händer, och är besättningen 400 man stark beledsagat til Pest. Nu förmenes de willia något antingen emot Gross-Varadin eller Segedin företaga. Med Besättningen i Eperies, som och war 400 man starck, hafwa de på ett grufweligit sätt förfarit. Ty sedan den samma hade dagtingat at med 4 Stycken få utmarchera, är hon sedan under wägen blefwen afwäpnat, och emot all folcks lag jämmerligen nederhuggen, på några Officerare när, hwilka blifwit lemnade wid lifwet, och fångne bortförde. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Januarij</div> Ehuruwäl man hade trott, at Feltmarskalken Heister skulle någorlunda kunna hindra de uproriskes antog och ströfwande, så hafwa de likwäl wid den starke nu infalne frosten i förgår wågat sig öfwer Donaw strömen, och öfwer 23 byar och fläckar här omkring och i denne stadens åsyn plundrat och afbränt, samt en hoop fångar med sig bortfört. De hade och så när öfwerrumplat 2 Regementer af de gamla Keyserlige, om desse på undfången kundskap ey hade i hastighet kastat sig in i Altenburg. General Heister är där uppå strax med Armeen upbruten at de uproriske upsökia, man lärer snart see, hwad han kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Februarij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Februarij</div> De uproriske i Ungern fortfara ännu med deras plundrande och brännande här omkring, och lade i går å nyo 4 Byar i aska, hwarigenom skracken och flychtandet ibland folcket tager öfwerhanden, och låter hwar och en föra sine saker och egendom in i de näste platzerne. Man gör sig ännu alt fort det hoppet, at Feltmarskalken Heister, som den 1 hujus med sine Troupper bröt up åt Wagströmen, där den störste Rebellernas hoop står, skal kunna försättia den samma något strek, och honom aldeles förjagn, men det hoppet har slagit så ofta felt, at mau uu fast ey mehr wet, hwad man kan hafwa at förwänta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 7 Maartij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Februarij</div> Ifrån Feltmarskalken Heister har man sedermehra ey något särdeles hört, men de uproriskes häriande och brännande warar alt fort som tilförende. Man begynner säija, at några afskickade lära med det första afgå åt Ungern til at försökia, om icke den sidste Tractaten med Rebellerne måtte åter kunna uptagas, men man wet ey, hwad deruppå kan wara at byggia. I medlertid går några Regementer utur Beijern hijt up åt at förstärckia Armeen i Ungern {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 14 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Februarij</div> De uproriske ströfwa alt fort på ömsa sidor om Donau och Vag strömarne, och häria och bränna fram och tilbaka, så at Felt-Marskalcken Heister snart ey wet, på hwilkendera sidan han skal dem eftersättia warandes ock förswag at sin macht fördela, han har derföre nu beslutit at låta sine Trouuper något hwila, til dess de öfrige Regementerne kunna komma fram til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 21 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Februarij</div> De uproriske fara alt fort med deras ströfwande och röfwande och ähro icke alenast med 10000 man gångne in åt Mähren, uthan och låtit sig för några dagar sedan 8000 man starcke se wed Ödenburg, hafwa och låtit ett Generalt upbod utgå til hela Neder Ungern och på ordenttigit wtjs befalt, huru myckit manskap til häst och foot, så och huru mycket Lifsmedel och Foder hwar ort skulle lefwerera, i widrigit fall wille de med mord och brand på det aldrasträngaste emot de olydige förfara. Detta har å nyo förorsakat ett stort flychtande ifrån Landet alt omkring, har och bracht så mycket til wäga, at Iuwånarne här i Förstädren måste dag och natt besättia Linierne och hålla flitig wacht, på det desse rosfoglar ey måtte sielfwa förstäderne kunna anfalla. Feltmarskalck u Heister har fuller med Cavalleriet något begynt sig röra igen, och wil försökia, om han kan bringa dem til stånd, har och igenom ett alfwarsamt påbud utfalt at ey lyda de uproriskes utskrifning, men det twiflas mycket, om han med den wachten, som han nu för tiden hafwer, något särdeles lärer kunna berätta. De säijes nyligen hafwa haft före at förmedelst ett hemligit förstånd med några af Borgerskapet inkräkta Presburg, men at det i tid blifwit Commendanten uptäkt, och altså förekommit. I desse dagar äro de 3 Ungerske Herrarne, som tilförende warit brukade at nnder hand bringa någon handling med några nye tilbod, om hwilkes förrättning man innan kort torde något widare förnimma, ängoch man i gemen gör sig om framgång derutinnan aldeles ingen förhopning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 28 Martij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Martij</div> De uproriske ströfwa alt fort på denne sidan om Donawströmen, och göra med deras plundrande i bygden en mächta stor skada, Feltmarskalken Heister står ännu quar i sine förre quarter, och klagar at honom fattas lifsmedel och hwariehanda tilbehör för Armeen, anhållandes at man nu, sedan Donauströmen blifwit öpen, måtte til honom förskaffa, det han hafwer af nöden. Man har altså nu giordt den anstalt, at farkostar dageligen både med nödige lifsmedel och Ammunition dijt åt afgå. Ett eller annat Regemente äro redan förbigångne, som kommit utur Beyern, och arnas den Ungerske Armeen til förstärkning. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 4 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Martij</div> Feltmarskalcken Heister är för några dagar sedan med en deel af sine Troupper gången at upsökia och förskingra Rebellerne, som under Gref Caroli hafwa Landet på denne sidan Donau-Strömen med deras häriande och brännande så illa medfarit. Bemelte Rebeller säijes wid hans anmarche hafwa dragit sig hogre up åt landet, så at man nu wäntar förnimma, hwad han emot dem kan uträtta. Man seer utskickade af dem, som blifwa brukade wed fridzförslagen med Rebellerne, resa af och an, och göra sig åtskillige der af förhopning, at det torde komma til förlikning, men andra hålla det aldeles för ogiörligit, hwilcket tiden måste utwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 11 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martij</div> De sidste tidendetne utur Ungern medbringa, at Feltmarskalken Heister på den ena sidan, och Grefwe Palfi med 2000 man på den andra hafwa omränt den Rebelliske Grefwe Caroli uti Bochover skogen, så at han näppltgen utan at sättia håret til lärer undkomma. Om handlingen med de Uproriske är alt owist, ehuruwäl några af provincierne sig hafwa tilbudit at wilia Keyserlig nåd antaga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 18 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Martij</div> I dag bittida är en Enspännare utur Ungern ankommen med berättelse, at Feltmarskalken Heister har den 20 hujus angripit de Ungerske uproriskes anförare Grefwe Caroli, som med 6000 hästar war på denne sidan om Donau öfwergången, och honom i grund slagit, samt hela hans Bagage och wagnar lastade med det giorde bytet eröfrat. Man wet ey ännu wäl alle omständigheterne af denne träffningen, men det hålles före, at Grefwe Caroli sielf med de öfwerblefne är så instängd, at han ey kan undankomma, efter alle passen äro noga besatte, och wåre Farkostar på Donau-Strömen på honom uppassa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 25 Aprilis 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Aprilis</div> Den sidst omrörde Segern öfwer Rebellerne blifwer fuller bekräftat, men nederlaget är ey så stort, som i begynnelsen sades. Detta alt oachtat, fortfara de med deras ströfaude och åtskillige orters intagande, och lära ännu gifma Felt-Marskalken Heister nog til at skaffa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tijender,<br>Af den 2 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Aprilis</div> Ragotsky förnimmes åter hafwa en stark Armee tilsamman, och wara hijt åt i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Aprilis</div> Utur Ungern har man sedermera intet förnummmit något föränderligit, utan at de uproriske med plundrande och brännande, äfwen som tilförende, fortfara och iämwäl posterne borttaga, så at man om deras företagande ey kan hafwa någon wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Aprilis</div> I Ungern går wärcket myckit slätt, och äro störste delen af Generalerne ifrån Armeen hijt komne, i medlertijd faller den ena orten efter den andra i mangel af lifsmedel och undsättning dem uproriskom i händer. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Maij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Maij</div> Hans Keyserlige May:t har giort en ändring med Generalerne i Ungern, och skal i denne samma Generalen Heister tieua wid Armeen i Rijket, men Generalerne d´ Herbeville och Schlick föra wärket i Ungern, hwarest oroon ännu ingalunda uphörer, och synes, at alle goda tilbod blifwa af Rebellerne förachtade, efter de än dageligen sig förstärckia, och på åtskillige orter med några 1000 man omkring ströfwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> Generalen d´ Herbeville är för några dagar sedan afrest åt Ungern, och alle Keyserlige Troupperne där sammandragne, at kunna wid hans ankomst något företaga. Man begynner nu åter at fatta något hopp om en förlikning med de uproriske, efter man hoos dem förnimmer en större benägenhet at denne Keysarens tilbod antaga, men ännu weet man ey, huru wida sådant hafwer grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Maij</div> I desse dagar är wid hofwet twänne gånger rådslag hållit öfwer det Ungerske wäsendet, och lärer sig snart yttra, om någon wänlig förlikning med de uproriske står til at förmoda, eller om de med wåld skola twingas. Som man här säger, skal et stilstånd til en begynnelse wara slutit. I medler fara de uproriske i Siebeuburgen illa fram, för hwilken orsak skul General Glöchelsperg blifwer här ifrån dijt skickat at sådant hämma. Men har här begynt på Keyserlig befalning at öfwa Borgerskapet i Wapneu, hwilket här efter alla Sön- och Helgedagar skal ske, på det de wid alla förefallande händelser måge kunna med Gewähr omgå. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Det har nu mehra ingen liknelse til någon förlikning med de uproriske i Ungern, efter de icke allenast utslå den dem tilbudne nåden, utan och församla sig på åtskillige orter starkare än tilförende, och med häriande och brännande, samt obeskrifwelige motwilligheters föröfwande på ett grufweligit sätt framfara. De förnimmes stå med 14000 man wid Marchströmen, och hafwa i sinnet giöra ett infall i Österrike. Hofwet låter nu mera fördenskul alla tanckar fara om sakernes biläggiande med godo, utan giör alla möyelige anstalter til at dem med wåld twinga. Generalen D´ Herbe ville är i Comorra, och drager Troupperne tilsamman, wäntandes til sig Artolleriet, som redan är hijt åt på wägen. Generalen Glöchelsperg är åt Siebenburgen redan afrest til at där anföra wärcket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Junij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Maij</div> Utur Ungern berättas, at de uproriske sig på alle orter förstärkia, och hafwa beränt Gross-Varadin och Giula. Det giöres fuller anstalter til den Keyserlige Armeens upbrott, men den samma lärer litet kunna uträtta, förr än de förwäntade Regementerne utur Tyskland ankomma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 4 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Junij</div> Man föruimmer mehr och mehr utur Ungern, huru de uproriske sig på åtskillige orter tilsammandraga, och skola de på Öön Schütt wara 40000 man starke så at de Keyserlige säijes måst draga sig tilbaka un-Presburg. Några lycklige partier göres fuller emot dem undertiden, men det giör litet til hufwudsaken. Här begynner man åter at tala något om en förlikning, men utan någen wiss grund. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 17 Junij</div> Emedan den Ungerske oroen icke allenast ännu ey är stillat, utan snarare syues mehr och mehr wilia tiltaga, så göres och allehanda anstalter til at den samma med all macht dämpa. Någre Regementer komma i desse dagar utur Beijern, hwilka utan drögsmåhl blifwa åt Ungern fortskaffade. Så komma och de Danske Troupperne utur rijket hijt upföre, hwar af Rytteriet redan är igenom Mähren förbigånget, men fotfolket wäntas stundeligen här an til at sättias på Farkostar och föras til den Keyserlige Armeen under General d´Herbewille, hwilken nu står på denna sidan om Donaw-strömen til at betäckia landet för de nproriskes ströwande, men lärer, så snart be:te Troupper ankomma, gå öfwer på andra sidan, och sakerne med eftertryck angripa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> Man förnimmer at en deel af den Keyserlige Armeen i Ungern är upbruten, och gången til at upsökia och förjaga de wid Öön Schütt församlade uproriske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Julij 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Julij</div> Man förnimmer utur Ungern, at Ragotsky med 4000 Man står allenast 3 mijhl ifrån Pest, wäntandes til sig Artolleriet ifrån Caschaw, då han samma ort wille angripa. Der emot blefwo alla möijelige anstalter giorde til Fästningens förswar, och woro 300 Man af General Glöchesbergs Troupper der inkastade. De Franske Troupperne, et wackert och wälöfwat folk, komma dageligen här an och fortsättia marchen åth Ungern. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 1 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Julij</div> Bref ifrån Offen berätta at Generalen Glöckelsberg stode nu wid Adom och wäntade widare ordre af General Erbewille ; men Ragozzi hade dragit sig ännu närmare til Pest och ärnade bem:te ort att angripa. Ifrån Arrath berättas att som Caroli ifrån den 20 Maij til den 14 Junij denne orten med bombers inkastande och minerande starkt ansatt, så hade den der inneliggiande Commendanten Öfwerst-Lieutnant Richter med sina 60 man utan at hafwa några stycken, så tappert sig förswarat, at Caroli blifwit twungen sedan han först stuckit alt i brand, bemälte den 14 Junij belägringen för denne orten att uphäfwa, då han och månge döde och blesserade efter sig lemnat. I går blefwe de Ungerske Deputerade Biskopen af Vizza och Ungerske Adwocaten Ockoliezani här ifrån tilbaka affärdade. Några Ungerske Bref förmäla, det Rebellerne nu alfwarligen äre sinnade at inlåta sig uti Freds handling, och at redan i förgår et stillestånd skulle hafwa blifwit publicerat ; hwilket dock tiden lärer uthwijsa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Julij</div> Ehuruwäl man har giort sig gott Hopp om någon fredzhandling med de uproriske i Ungern, så står likwäl alt sådant ännu i ett widt fält, aldenstund de uproriske påstå en hoop nye wilkor, och wilja änteligen hafwa förut ett stillstånd uprättat, men imedlertijd draga sig wid Wag-strömen starkt tilsamman, och föröfwa med häriande och brännande grufwelige motwilligheter. Ragotsky är med sine Troupper utur sitt förra läger upbruten, och gången åth Neuheusel, hafwandes til den ändan slagit en bryggia öfwer Granströmen. Hans upsåt synes wara at understödia Beresini, som med sin hoop är ifrån Neuheusel gången åt Leopoldstadtt til at samma ort inkräckta. Alt detta at förhindra är Fältmarskalken d´Herbeville med de Keyserlige Troupperne ifrån öön Schütt upbruten och i dess ställe Glöchelsberg ifrån Ofen dijt åth i antog. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 15 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Julij</div> Man har utnr Ungern, at sedan de uproriske förnummit, det General Glökelsberg woro ifrån Ofen afmarcherat til at conjungera sig med Feltmarskalken d´ Herbeville, hafwa de med all macht den 16 hujus anfallit Pest, i meneng at det öfwerrumpla, men de äro derifrån tappert blefne afdrefne. Deruppå är General Glökelsberg beordrat at gå åt Ofen igen, och öfwer på Pester sidan, til at göra Diversion, och twinga de uproriske sin macht at fördela. De hafwa i hela Ungern deras mästa manskap upbudit, och sätjes Berecini stå wid Türnau med 35000 man, til hwilka Ragotzsky med 15000 man änust skal stöta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 22 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> I Förgårs kommo de för någon tid sedan här ifrån til den Ungerska Oroens biläggiande affärdade Deputerade hijt tilbaka igen. Och aldenstund Ragozzi låtit å nyo publicera ett oppbådh, i föllie af hwilket hwart huus bör utgiöra en man, och föregifwer at han förutan månge Beyerske och andre Officerare, är 70000 Man starck och står wid Neuhäusel färdig at marchera, men Berezini wid Szeret, och Ozkai på Mähriske gräntzen; Fördenskul har och Generalen Herbeville redan gått öfwer Wagen, men General Glökelsberg ill Ofen igenkommit, och torde man wäl med det första, sedan de Keyserlige jemwäl tämligen blifwit förstärkte, något nytt hafwa at förnimma, Rebellerne hafwa sökt at öfwerrumpla Gödingen; men den där inneliggiande Commendanten har dem så emottagit, at de med stor förlust på döde och blesserade måst draga sig tilbaka. Store Warradien är med Proviant wäl försedt. Hauptmannen von Hostfehr har med 10 Man Dragoner warit så olyckelig, at då han intet långt ifrån Derrenkruth gått uth til at recognosera, är han af fyra Standarer Rebeller öfwerfallen, samt med ett skått och hugg sårad, men hans föllieslagare aldeles nederhuggne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 29 Augusti 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Augustij</div> Man har ntur Ungren de behageliga tidenderne, at Felt-Marskalken Herbeville har den 1. hujus wid Türnow angripit de uproriskes Armee beståendes af 40000 Man, den samma slagit, och förjagat, Läger, Bagage och Artollerie röfwat, o h wid 5000 Man på platzen nedergiordt, ibland de döda säijes och Otzkay wara, en ibland de Uproriskes förnämste anförare, wåre wore wid Enspännarens afgång uti efterjagandet begrepne. Af denne Seger förmodar man en mächta god wärckan, och alldenstund åtskillige Keyserlige Regementer warit i antog at sig med d´Herbeville conjungera, så lärer han nu wara i tillstånd at med eftertryck sin erhåldne fördel nyttia, här äro tidender inlupne, at General Glöchelsberg har wid offen, och General Rabutin i Siebenburgen wärkelig afbräck tilfogat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Septembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 2 Septembris</div> Man har åter nu på någou tid begynt tala om en förlikning med de uproriske I Ungern, hwaruppå och de nylige hijt ankomne Engelske och Hollenske Abgesanterne, Grefwen af Sunderland och Herr von Almelo af deras Herrar hafwa befallning at med flijt arbeta. Men i medlertid ströfwa de Uproriske Partierne, såsom tilförende, och förhärja nästan alt in under portarne af denna Stadeu. Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken d´Herbeville är i antog åt Siebenburgen, och har efter de sidste Brefwens innehåld redan gått öfwer Dona Strömen wid Pest, fortsättiandes marchen åt Segedin. Den unge Grefwe Heister har i medlertid befallning at med de öfrige Keyserlige Troupperne passa på de uproriske på denne sidan om Donau Strömen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 9 Septembris</div> Man kan med ingen wisshet säija om handlingen med de uproriske i Ungern, ehuruwäl derom nog talas, och de Engelske och Hollenske Gesanterne flitigt där uppå arbeta. De Uproriske förstärckia sig i medlertid på alla orter, och fara öfwer alt ynkeligen fram. Man hade trodt at den Keyserlige Armeen under Felt-Marskalken d´ Herbeville skulle längesedan wara i antog åt Siebenburgen, men det förnimmes, at han ännu den 2 hujus har stått wid Ofen, och wäntat til sig General Palfi med några Troupper til förstärkning, efter hwilkas ankomst marchen skulle gå för sig. Det förnimmes at de uproriske draga hela deras macht tilsamman wid Theisen, och willia de Keyserlige afbida. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 16 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen är nu wärkeligen gången öfwer Donauströmen wid Ofen och fortsätter sin marche åt Öfwer-Ungern. I medlertid talas det nog om underhandling med de uproriske, men utan at weta, hwad där med lider. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 23 Septembris</div> Man förnimmer utur Ungern, at den Keyserlige Armeen fortsätter sin marche åt den sidan åt Zolnok, i mening samma ort at igentaga. Under marchen har den samma råkat på några 1000 uproriske, och dem slagit och förstrött. I medlertid draga sig de uproriske tilsamman här på nästa gräntzen, och begynna åter deras motwillia at föröfwa. Man talar nu åter starkt om en underhandling med dem, och säijes Hans Keyserlige May:t hafwa uppå de Engelske och Hollenske Gesanternes anhållande samtyckt til ett stillstånd, och wilkoren deraf låtit til Ragotzky berätta, wäntandes man nu, om de af honom blifwa antagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 30 Septembris</div> Man har öfwer Ofen ingen efterrättelse haft ifrån den Keyserlige Armeen, emedan wägarne på den sidan äro af de ströfwande aldeles sperrade. Men ifrån Ragotskys läger wid Gran äro några öfwerlöpare komne, hwilka berätta, at man i bemälte Läger icke allenast haft kunskap om Zolnoks eröfrande, utan och at Forgats skal med sin hoop wara af Generalen Rabutin aldeles slagen och förskingrat, och wara sielf heel bestört til Ragotsky ankommen, och hoos honom anhålla om hielp til at detta nederlaget på Rabutin hämuas. Här säijes, at Ragotsky skal ibland sine öfwerläggia om Fredzwärket och om de af Hans Keyserlige May:t nyligen föreslagne wilkor til ett stillstånd. Men om de sins emellan kunna blifwa derom enige och huru wida det med wärket lider, kan ännu med ingen wisshet säijas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Octobris 1705}}<div style="text-align: center;">Wieu den 7 Octobris</div> Tidenderne utur Ungern bekrafta intet det sidst omrörde Zolnoks intagande, utan at den Keysrlige Armeen fortsatte sin marche åt Siebenburgen, och hade wid Scongrad försökt at gå öfwer Theissen, men efter man hade där wid funnit stora swårigheter, woro det ändrat, och marchen wänd åt Segerin tilat där komma öfwer, hwilket man och tror redan war wärkstält. Hwad det lider med underhandliugen med de Uproriske kan man ännu ey säija, men det hålles likwäl före at den samma torde gå för sig, och at Biskopen af Olmytz, samt Grefwen af Wratislav skola af Hans Keyserlige May:t til Commissarier der wid wara förordnade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Octobris</div> Ifrån deu Keyserlige Armeen äro tidender inlupne, at den samme är lyckligen och utan det ringaste motstånd gången öfwer Theissen ofwan för Segedin, fått til sin förstärkning ännu 6000 Raitzer, så at hon wärkeligen består af 35000 man, och woro i fult antog at undsättia Gros Varadin. Men efter Ragotsky sielf med sine bästa Troupper til 50000 man stark står fast i förwäg samma anslag at förhindra, så lärer man utan twifwel af någon Träffning innan kort hafwa at förnimma. Det lärer sig och snart yttra, hwad liknelse det kan blifwa til handlingen med de uproriske, eftee de Keyserlige der til nämde Commissarierne jemte de Engelske och Hollenske Gesanterne innan kort skola sig har ifrån på wägen begifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 14 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 21 Octobris</div> De Keyserlige Commissarierne samt de Engelske och Hållenske Gesanterne äro lyckligen til Tyrnou ankomne, hwilken ort til ett möte med de Uproriskes utskickade är utsedd, och förnimmer man, at Berecini och flera af deras förnämsta Hufwuden, sig jemwäl infinna. Man tror och, at Ragotsky sielf lärer förfoga sig dijt, huruwäl stor orsak är derom at twifla. Om detta wärket giör man sig nu här gått hopp, men det står der hän, om de Uproriskes rätta alfwar der wid är. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro sedermera inge tidender komne, men man hoppas, at Gross-Varadin lärer wara undsatt och förfriskat, och at Conjunctionen med General Rabutin i Siebenburgen redan är för sig gången. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Octobris</div> Man giör sig här alt mehr och mehr hopp om handlingens lycklige utgång i Tyrnow med de uproriske, och menar man, at åth minstone et stilstånd til en begynnelse lärer träffas, aldenstund hoff-Cantzleren Grefwe Sinzendorf i desse dagar mächta hastigt är der ifrån hijt kommen, och åter med lika hast ghet dijt tilbaka färdad Den Engelske Gesanten är där ifrån hijtkommen til at möta Hertigen af Marleborug, som innom några dagar hijt förwäntas, och med honom göra ett och annat aftal, hwar efter han strax lärer förfoga sig tilbaka åt Tyrnaw igen hwarest i medlertid den Hollenske Gesanten tillijka med de Keyserlige Commissarierne med flijt arbeta på handlingswärket. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Novembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Novembris</div> I förgår ankom Hertigen af Marleborugh hijt i Staden, och hade i går Audience hoos Hans Keyserlige May•tt, beledsagat der til af bägge här warande Engelske Gesanterne. Som det förnimmes, at han medbracht närmare förslag til fred med de uproriske, så lärer det ärendet aldraförst företagas, och Gesanterne til Tyrnow afresa til handlingens fortsättande, den man menar i genom ett stillstånd skola begynnas. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern har man inge wisse tidender haft, sedan den samme gick öfwer Theissen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 5 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Novembris</div> Den Hollenske Gesanten är ifrån Tyrnow hijt tilbaka kommen, och som det förnimmes, skal handlingen med de uproriske sig temmelig wäl anskicka. Ifrån den Keyserlige Armeen i Ungern äro nu Tidender inlupne, at den samme med alle nödwändigheter wäl föresett Gross-Varadin, och hade fortsatt dess Marche åt Siebenburgen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 12 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Novembris</div> Sedan Hertigens af Marleborug afresa gå nu i desse dagar Grefwen af Vratislaw och den Engelske Abgesanten åt Tyrnow, hwarest de Hollenske redan sig befinna, til at fredzwärket med de uproriske med alfware drifwa. Altsådant oachtat fortfara de uproriske alt jämt med deras ströfwande, hwarom man ifrån åtskillige orter erhåller bedröflige tiender. Wij har sedermera ey haft något särdeles ifrån den Keyserlige Armeen i Siebenburgen, men det förnimmes, at hela det landet är i fult upror, och wäntas med längtan, hwad Armeen där kan uträtta. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 19 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Novembris</div> Man har utur Ungern erhållit Tidender, at de Uproriske hafwa welat hindra den Keyserlige Armeen i Siebenburgen öfwergången öfwer ett Pass, men blifwit der wid slagne, och förlorat deras Stycken och Footfolck. Detta förmodar man kunna hafwa den wärkan, at de så mycket snarare torde sig til förlikning beqwäma, ehuruwäl om deras ströwerier alt fort inkomma swåra berettelser. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 26 Decembris 1705}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Decembris</div> Den sidst omrörde lycklige Träffningen med de Uproriske i Siebenburgen blifwer än ytterligare i gemen bekräftat, men rätta omständigheterne deraf äro ännu ey inkomne. Så kan man ey heller något wist ännu säija om tilståndet med Fridzwärket, efter som fuller de Ungerske Deputerahe äro med Hans Keyserlige Möy:ts förklaring angående både Stilståndet och Freden åt Tyrnou afreste, men den Keyserlige och Engelske Commissarierne äro ännu här. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 2 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Decembris</div> Ifrån Armeen i Ungern har man fuller sedermera inge Bref haft, twiflandes man intet, at Enspännarne lära wara borttagne, men eliest äro öfwer Gross Varadin tilförlåtelige tiender inlupne, icke allenast om den sidst omrörde lyckelige Träffningen, utan och, at Ragotsky skal andra gången hafwa lidit nederlag, och at Hans Keyserlige May:ts upsåt med alle orternes besättiande i Siebenburgen skal wara aldeles erhållit. Och efter det nu såijes, at Armeen är i full marche tilbaka igen, så förnimmer man, at de ströfwande Uproriske, som nyligen wågat sig när in til denne negden, hafwa i hastighet dragit sig tilbaka igen åt Öön Schütt, sedan de en och annan ort intagit, utplundrat och förbränt. Om Fredzwärket kan man ännu ingen ting säija. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Ti ender,<br>Af den 9 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Decembris</div> För 3 dagar sedan hade man med en ifrån Keyserlige Armeen i Siebenburgen ankommen Öfwerste bekräftelse, om den märkelige Seger, som den Keyserlige Armeen erhållit öfwer de Ungerske wid Schilo i Siebenburgen, hwar wid 6000 man skola wara nedgiorde, och en stor hop til Fånga tagne, alle Stycken och Mörsa e, samt hela Bagaget och 60 Fanor eröfrade, af hwilka 30 äro af bemelte Öfwerste, jemte en der til fånga tagen främmande Minister, hijtförde. De Keyserlige skola ey mehr än 144 förlorat, och 306 fått sargade. Nu förnimmer man öfwer Arrad at Ragotsky skal straxt efter det första nederlaget hafwa församlat och satt sig igen wid Bistritz, men at han af Generalen von Glökelsberg är andra gången slagen och förskingrat, och at Staden Bistritz har sig straxt deruppå gifwit, om hwilket alt man widare straxt omständigheter förwäntar. Ehuruwäl nu alt detta oachtat, de Uproriske på denne sidan ännu med deras ströfwande illa framfara, så tror man likwäl, at dessa deras nederlag lära förorsaka någon god wärkan i anseende ttl Fredzwärket om hwilket åter nu med tämmelig föthopning och liknelse begynuer talas. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Decembris</div> De Uproriske i Ungern hafwa för några dagar sedan anfallit Staden Ödenburg, men blifwit af Borgerskapet tappert afslagne. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Decembris</div> Detta Hofwet wäntar ännu med stor längtan efter fulkomlige Tidender om tilståndet i Siebenburgen, om hela landet wärkeligen är bracht under lydna, och i synnerhet, om det rychtet, som nyligen kom om en ny Segerwinning wid Bistrits, blifwer bekräftat, emedan man sedermera der om ingen kundskap haft hafwer. Om Fredzhandliugen i Ungern talas åter nn intet mehr, men wäl mycket om de uproriskes ströfwande, och huru de sig här och där förstärkia til at de faste orterne angripa. General Starenberg har sig påtagit befälet i Neder-Ungern, och har man til hans bekanta förfarenhet det förtroende, at sakerne lära innan kort komma på en annan foot. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Januarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Januarij</div> Man har tidender utur Siebenburgen, at alt är där satt i godt tilstånd, och at största delen af Keyserlige Armeen är på wägen tilbaka igen. Fredzwärket med de Uproriske synes wilia blifwa ännu långsamare aldenstund Hofwet seyes hafwa giort dem några nye propositioner, öfwer hwilka de Uproriske så hastigt ey kunna, och til äfwentyrs ey heller wilia sig förklara. Imedlertid lära de Kayserlige Commissarierne så wäl som medlings Ministrerne begifwa sig hijt tilbaka igen. Staden Ödenburg blifwer af de Uproriske åter ånyo häftigt ansat, fördenskul Generalen Nehm är med några 1000 man i antog at den samma undsättia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Januarij</div> Det säijes, at Ragotsky har sammanskrifwit Ungerske Adelen til Mongatz til den 15 hujus, at taga i betänkiande de af Keyserlige Hofwet dem nyligen förestälte propositionerne, och at den ena Hollenske Ministren Herr Brüninx är jemwäl dijtrester til at göra samma propositioner smakelige. Så framt någon liknelse blifwer til god framgång, lära och då de Keyserlige Commissarierne samt den Engelske Ministren sig dijt förfoga. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> Ifrån Siebenburgen har man säker efterrättelse, at alt är där i gått tilstånd, och at Feltmarskalken d´ Herbeville skyndar efter möyeligheten sig Marche hijt åt til baka igen. Hwad man om Freden i Ungern kan hafwa at hoppas, lärer sig utwisa wid slutet af de Ungerske Ständernes sammankomst, som den 15 hujus i Mikosch hållas skulle. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Februarii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januarij</div> Man synes nu hafwa god förhopning om Fredz wärket med de Uproriske i Ungern, efter den hållenske Gesanten är nu här ifrån åt Mikosk afrest, och de andra tillijka med de Keyserlige Commissarierne säyes snart skola fölia efter. Icke dess mindre ströfwa de Uproriske nu igen mycket starkt, och hålla både Eisenstatt och och Ödenburg insperrade. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 13 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Februarij</div> Det längtas här mycket efter tidender om Fredzwärket i Ungern, om hwilket förhopningen är änuu god fast än de Uproriske i medlertid med deras ströfwande mächta illa framfara. De hafwa för kort tid sedan haft ett anslag före, at inbryta i Steijermark, men woro af Generalen Palfi med temmelig förlust tilbaka drefne. De hafwa sig sedermera wågat på denne sidan om Marchströmen, men för dess hastiga upswällande skul dragit sig strax tibaka igen, och en del deraf posterat sig på Öön Schütt, dijt de alt Wijn och Proviant, som de i negden finna, låta öfwerföra. Städerne Ödenburg och Cisenstat hafwa de hela tiden hållit insperrade, men nu förnimmes de hafwa dragit sig derifrån. Deremot hafwa de för några dagar sedan brutit in i Mähren, och lagt åtskillige små Fläckar och Byar i Aska sedan de dem utplundrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 20 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Februarij</div> För några dagar sedan är den Hollenske Gesanten ifrån Tyrnou hijt ankommen tillika med en Ungersk Deputerat, och hafwa ifrån de Uproriske uågra nya propositioner medbracht. Som det förnimmes, skola de ännu spänua Bogen något högt, fördenskul man ey wet, hwad der af wil blifwa. De underlåta i medlertid intet at på alle sidor med deras ströfwande och häriande föröfwa stor motwilia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 27 Martii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Martij</div> Den Ungerske Fulmächtige är åter här ifrån tilbaka rest, och har medbracht Keyserlig nåde under mycket fördelachtige wilkor, alenast de den innan den 10 hujus wilia antaga, sker det intet, så wil Haus Keyserlige May:t dem ey widare anhöra, utan med yttersta stränghet förfölia, på hwilken händelse några 1000 man stå i Beyern tilredz at sättias på Fahrkoster, och föras Donauströmen upföre åt Ungern. Man har ntur Siebenburgen, at den fördelachtige Orten Deva, som nu en lång tid warit af de Keyserlige inspärrat, har i mangel af Matwaror, för 14 dagar sig gifwit, hwaruppå det blifwit beslutit, at Generalen Rabutin skulle behålla qwar i Siebenburgen 5000 man, men Feltmarskalken d´ Herbeville kommer derifrån tilbaka med 15000 man. Generalerne Palfi och Heister blifwa och 15000 man starke, när de sig sammanfoga, så at om de Uproriske nu sig ey snart beqwäma, hållas de Keyserlige Wapnen för wara i sådant tilståud, at kunna med eftertryck detta owäsendet dämpa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Aprilis 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Martij</div> Man wäntar nu med längtan at förnimma de uproriske Ungrernes förklaring på de sidste Keyserlige propositionerne, och görs i medler tid all nödig anstalt at sammanfoga den utur Siebenburgen tilbaka kommande Armeen med Tronpperne på denna sidan, til at på all händelse med macht falla dem Uproriskom på halsen. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 8 Maij 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Aprilis</div> De Uproriske i Ungern hafwa bewiliat ett tilstånd på [..] dagar, på det man i Aresburg måtte tilsammankomma, och Arbeta på Fredz-Wärcket. Man giör sig om fulkomlig förlikning så mycket mehr hopp, som man tror sig hafwa god efterrättelse, at den menige man är der til benägen, omskönt deras förnämste Hufwud för deras särskilte skul äro wederspänstige. Feltmarskalken Grefwen af Starenburg är i går gången åt Ungern til at göra behörige anstalter, i fall Kriget skulle widare komma at förtsättias. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 3 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Junij</div> I desse dagar äro de Keyserlige Fulmächtige afreste åt Presburg, hwarest de Engelske och Hollenske Ministrerne såsom medlare hafwa dem tilstält Ungrerne Puncter, hwilka de påstå. Omskönt nu de samma som förliudes, skola wara temmelig högt spänste och trotzige, så hoppas man likwäl, at de en god del der af lära afstå, och at närwarande lyckelige tider för de Allierade lära jämwäl bringa detta Wärket i bättre liknelse. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 10 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Junij</div> De Keyserlige Fulmächtige äro åter ifrån Presburg hijt tilbaka komne til at berätta Hans Keyserlige May:t Ungrernes påstående, och deröfwer inhämta widare befalning. Efter all liknelse står Fridzwärcket ännu i temmelig widt Fält, aldenstund Ungrernes Puncter af Hofwet ansees för så obillige och trotzige, at man ey wäl kan sig deröfwer inlåta, och de der emot förmena, at de ey mycket deraf kunna eftergifwa. I medler tid och på all händelse är ett alment Upbod förkunnat i Mähren och Steijermark, hwilket ock i de öfrige nästgräntzande Länder och Provincier ske lärer, til at detta owäsendet med yttersta alfware stilla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 17 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Junij</div> Om den Ungerska Fredzhandlingen kan man ännu ey wist berätta, och omskönt Ungrerue i deras inlefwererade Puncter hafwa spänt Bogen så högt, at man på Keyserlige sidan omöijeligen kan dem ingå, så bemöda sig likwäl medlings Ministrerne på det högsta at dem jämka, så at det ändå må kunna komma til en handling, efter som de ock, til at winna tid der til, hafwa förmått bägge Parterne til at stilståndet in til den 14 nästkommande Julij förlångia. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 31 Julii 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Julij</div> Ehuru wäl medlings Ministrerne sig på det högsta bemöda at kunna bringa handlingen med Ungrarne i gång, så är det likwäl föga liknelse, at de därutinnan lyckas, emedan Ungrerne synas beständigt wilja deras ingifne puncter påstå. För den orsaken skul är på all händelse Feltmarskalcken Grefwe Starenberg i desse dagar afgången åt Ungern, dijt och åtskillige Regementer utur rijket äro wärckeligen i antog, til at med yttersta macht twinga de uproriske til lydna. Så är ock Generalen Rabutin i Siebenburgen beordrat at hålla sig färdig til at äfwen på sin sida Ungrerne anfalla, så framt stillståndet utan något fredzslut skulle löpa til ända. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 7 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Julij</div> Handlingen med Ungrerne är aldeles afbruten utan det ringaste hopp at kunna mer blifwa åter begynt. De säijes fuller wilja stilstådet, som i dag är ute, nu ytterligare förlängia, men emedan det ey annorlunda kan ansees, än för en konst at winna tiden, til at kunna sig desto bättre rusta, så är det afslagit, och draga sig Felstmarskalkerne Starenberg och Rabutin med hwar sin Armee til at dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 21 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Julij</div> Sedan stillståndet med de uproriske Ungrerne är utstält, och handlingen afbruten, hafwa de begynt föröfwa deras förra fientligheter, och med macht sökt at trängia sig in igenom Linierne wid Ödenburg, men blifwit med stor förlust tilbaka drefne. Man gör sig gott hopp, at snart blifwa med dem färdig, efter nu Regenterne utur Riket äro i antog at förstärkia den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Starenberg, och den andra Armeen utur Siebenburgen sig ock rörer, at på den sidan tillika dem anfalla. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 28 Augusti 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 4 Augusti</div> I Ungern fara de uproriske fort med deras fientlighet, och wil här nu säijas, at Ragotzi skal hafwa eröfrat Gran, men Berrezini med sin hoop ey långt står ifrån det Keyserlige Lägret, dijt 10000 Croater, och 5000 Raitzer redan äro ankamne, hwilka i deras marche hafwa strängeligen med mord och brand emot de uproriske framfarit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 11 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Augusti</div> I Ungern håller man sig på båda sidor ännu temmeligen stilla, och emedan de uproriske uppehålla sig med deras belägring, hwilken der sig företagit, men något der fortsättia, förstärckia sig de Keyserlige dageligen med nye Regementer, som komma utur Riket anländandes. Generalen Rabutin är jämwäl utur Siebenburgen med den Armeen i antog, och skal wara til Zolnok ankommen. Det begynner säijas, at den afbrutne Fredzhandlingen med de uproriske skal uppå Englandz och Hollands inständige anhållande åter uptagas, samt den Hollenske Gesanten, som redan för en tid sedan begaf sig här ifrån hemåt, har under wägen fått befallnig at förfoga sig hijt tilbaka igen, at samma wärck ännu en gång drifwa. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 18 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Augusti</div> De uproriske i Ungern begynna åter nu igen med all macht sig röra. De hafwa med 6000 man nyligen brutit igenom Linierne wid Ödenburg, ströfwat wid Neüstat och widare in i Lander, och åtskillige orter som alenast 3 mijl härifrån belägne äro, utplundrat, upbränt, och mycket Boskap med sig afdrifwit. Det kommer mångom underligit före, ar de Keyserlige sådant ey hafwa hindrat, ey heller ett så ringa antal förlagt och förskingra {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 25 Septembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Feltmarskalken Grefwe Starenberg är nu, sedan den samma med åtskillige Regementer utur riket är Worden förstärckt, utur des läger upbruten och wid Presburg gången öfwer Douau-Strömen, wid samma tid har General Palfi med 3000 Hästar och Raitzer anfallit den starckeste af de uproriskes på Öön Schütt liggiande Skantzar, nederhuggit 500 [..], som där legat i besättning, och tagit deras Öfwerste til fånga, samt alt där befintlige förrådet och utrustning sig bemächtigat, hwaruppå bemälte General har sig med Hufwud Armeen lyckeligen sammanfogat. Feltmarskalken Rabutin har med den Siebenburgiske Armeen stött til de öfrige i Ungern warande troupperne, och är i wärckeligit antog åt Öfwer Ungern, fördenskul hafwa ock de uproriske, sedan de förnummit bägge Armeerne på hwar sin sida annalckas, dragit sig i oreda något ifrån Österrikiske gräntzen tilbaka. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 2 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Septembris</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med den Keyserlige Armeen fortsatt marchen åt Comorra, hwaruppå de uproriske åter hafwa sig på öön Schütt infunnit. Generalen Rabutin förnimmes wara ifrån Zolnock hijt åt i antog, til at få de uproriske emellan sig. Om fredzhandlingens uptagande igen begynner man åter nu tala. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 9 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 15 Septembris</div> De uproriske hafwa belägringen för Gran uphäfvit. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 16 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Septembris</div> Sedan den Keyserlige Armeen under Feltmarskalcken Grefwe Starenberg är längre inryckt i Ungern, kunna de uproriske åter föröfwa deras ströfwerier, det så häftigt, at man ifrån Armeen ey kan få någon kunskap, efter ingen kan hwarken fram eller tilbaka komma. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 23 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Septembris</div> Den Keyserlige Armeen under Grefwe Starenberg har sedan dess upbrott ifrån Comorra marcherat åt Neüdorf, och den där upkastade Fientlige Fästningen med storm intagit, hwar wid Besättningen bestående af 700 man blifwit aldeles uederhuggen. Armeen är sedermehra gången åt Grau, hwilken ort några dagar tilförende för brist skul på Lifsmedel har måst med Fienden dagtinga, och tror man, at den samma i desse dagar lärer wara återwunnen. Eliest äro här tidender inlupne, at emellan Generalen Rabutin och ett starkt Partie af de Uproriske, en skarp Träffning skal wara förelupen til de sednares missfördel, men man wäntar derom ännu större wisshet. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 30 Octobris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 6 Octobris</div> För de ströfwande Partierne i Ungern har man sedermehra hwarken ifrån Feltmarskalken Grefwe Starenberg, eller Generalen Rabutiu haft någon säker kundskap. Det säyes fuller, at den förre skal hafwa åter igentagit Gran, och den sednare med Dagtingan bemächtigat sig Caschau, men man har derom ännu aldeles ingen wisshet. Wid Odenburg har nyligen ett Keyserligit Partie anträffat 2000 Coruzzer, några 100 deraf nedergiort, tagit många til fånga och 3 Fanor och några Trummor eröfrat. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 6 Novembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 13 Octobris</div> Bägge de sidst omrörde tidenderne befinnes nu wara sanne. Feltmarskalken Grefwe Starenberg har med tagtingan inbekommit Gran, och der funnit 50 Stycken, och ett godt förråd på Krigsrustning och hwariehanda andra nödwändigheter. Af Besättningen äro 300 man i uttogandet tii de wåra öfwergångne. Bemälte Feltmarskalk lärer nu sammanfoga sig med Generalen Palfi, och än widare söka at göra Fienden afbräck. Generalen Rabutin har efter säker inkommen berättelse wid Caschau råkat i hop med några de Uproriskes Troupper under Berezini, och dem aldeles slagit, samt deruppå bracht Caschau, Eperies och Leitschen under Hans Keyserlige May:tz lydno, fortsättiandes marchen åt Bärg-Städerne, dtjt man och menar, at Grefwe Starenberg lärer toga. Detta alt oachtat har i desse dagar ett starkt de Uproriskes Partie under Grefwe Forgatsch satt sig öfwer Marchströmen och öfwerrumplat den lilla Staden Züssersdorf, där föröfwat ett grufweligit mördande, och lemnat Orten, samt 15 andra där omkring belägne, i Aska. Utur Slebenburgen har man, at Ragotsky där utskrifwit en Landdag til at låcka Iuwånarne til Upror, hwilket och i Gen. Rabutins frånwaro lätteligen torde ske. {{Titel|Ordinarie Stockholmiske Post-Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1706}}<div style="text-align: center;">Wien den 1. Decembris</div> De uproriske i Ungern göra alt fort med deras ströfwande öfwer alt stor skada. Här äro tidender, at någre 1000 Man af Feltmarskalkens Rabutin Folck skola hafwa råkat på någre 1000 af de uproriske, och 700 deraf nedergiort, hwar om widare wisshet wäutas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8 Januarij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 15. Decembris</div> Man har här nu tidender utur Ungern, at Generalen Rabutin har omsider med stor möda slagit sig igenom de uproriske, och kommit til Segedin, hwar ifrån han öfwer Essek täncker sig draga hijt åt. Men det wärsta är, at han lider brist på all ting, ey heller seer man, huru man med säkerhet kan honom det med här ifrån försee. Utaf Feltmarskalken Starenbergs Armee skola 4000 man förläggias när in til denna Staden til at afwärja de uproriskas ströfwerier wid infallande frost. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 5 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Februarij</div> Feltmarskalken Grefwe Starenberg är ifrån Armeen i Ungern hijt til Hofwet ankommen at göra om dess tilstånd berättelse. De Uproriske hålla sig nu på denne sidan tämmelig stilla, men Ragotsky säyes wara ifrån Bärg-Städerne upbruten åt Siebenburgen, och hafwa i sinnet at låta sig där för Förste utropa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Martij 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Februarij</div> Det hålles för hel wist, at Printz Eugenius kommer innan kort utur Italien hijt, och skal i detta Åhr anföra Krigsmachten wid Rheinströmen. I hans ställe går Feltmarskalken Grefwe Starenberg åt Italien, och Feltmarskalken Rabutin blifwer wid krigsmachten i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Junii 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 May</div> Än wisar sig föga liknelse til någon Fred med de Uproriske Ungerne, doch är likwäl underhandlingen med dem ey aldeles afbruten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Julij</div> Generalen Rabutin, hwilken för någon tid sedan ankom, är med en ansenlig summa Penningar så ock stora nödwändigheter för sin underhafwande Krigsmacht blefwen försedd, och begifwer sig innan kort tilbaka åt Ungern at där något emot de Uproriske företaga, hwilke med all macht fortsättiaBelägringen för Arrath. Hufwud-Armeeu under Feltmarskalken Grefwe Starenberg står wid Neüheüsel, och håller samma Ort inspärrat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Augusti 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Julij</div> Generalerne Grefwe Starenberg och Rabutin äro här ifrån åt Ungern afreste, och skal upsåtet wara at först försökia at slå de uproriske wid Neüheüsel, och at Generalen Rabutin sedan skal igenom Bärgstäderne toga åt Siebenburgen. Man förnimmer eliest utur Ungern, at de Uproriske hafwa wågat sig til at förklara den Ungerske Cronan ledig, och skola wilia träda til nytt Konunga Wahl, hwar wid åtskillige personer säijas komma i betänckiande. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 12 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Sedan Feltmarskalken Grefwe Starenberg i detta Fälttoget ingen fördel af Ungrerne kunnat erhålla, har han lagt manskapet i Quarter wid Gräntzerne af Öster-Rijke och Mähren til at betäckia desse Provincier från de missnögde Ungrernes infall och ströfwerij, hwilkas förlägning doch swårligen lärer kunna förhindra, som desse länder icke efter wanligheten blifwa bryddeWintern öfwer, hälst när strömarne äro tilfrusne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 19 Novembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Felt-Marskalken Grefwe Starenberg är utur Ungern hijtkommen, och begynner man rådslå, huru man med större eftertryck, än här til skedt är, skal det wärket i nästkommande Åhr angripa. Generalen Rabutin är med sin macht i Siebenburgen ankommen, oachtat någre 1000 Coruzzer welat honom Passet tilspärra. De äro alle wid hans annalkande sin wäg rymde. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 16 Novembris</div> Uti Ungern hafwa de missnögde nyligen åter giort ett ströfwande öfwer hela Landet alt in til Leita strömen, och grufweligen med mord och sköflande framfarit. Man säger fuller, at någon underhandling med dem åter på nytt lärer företagas, men det twiflas mycket, om något derigenom kan uträttas. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Novembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz, Primas af Ungern, har i Tyrnaw haft ett samtal med några de Ungerske missnögdes fulmächtige, och har hijt til hofwet berättat at det synes, som woro det nu deras alfwar at träda til en Fredzhandling, Hofwet har derföre låtit befalning til honom afgå, at han på alt möijeliget sätt skal det wärket sökia at drifwa. Huru wida der med kommer, lärer sig snatt yttra. I medlertid fortfara de missnögde med deras ströfwande, hafwa nyligen warit inuti Steijermark, och giordt där stoor skada, och aldenstund igenom den olyckelige branden i Neüstättrel, medelst hwilken ett ansenligit förrådz-huus är wordet förbränt, de Keyserlige Troupperne torde blifwa förorsakade i brist på underhåld och fordenskap at draga sig utur deras förre Posteringar tilbaka åt Marck-strömen, så fruchtar man ock, at sådant lärer gifwa de missnögde anledning at å nyo giöra infall i Mähren. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> Man har sedermehra ey haft några särdeles tidender utur Ungern, förutan hwad som om de missnögdas ströfwerier wid de Ödenburgiske Linierne berättas. Det säyes fuller, at störste delen af dem skal önska Freden, men det hoppet som de sig göra om en lyckelig utgång af samtalen i Tyrnaw, hwarest Cardinalen af Sachsen Zeitz sig ännu uppehåller, torde slå dem felt, aldenstund deras förnämste anförares påstående finnes wara så utan måttan, at det af en god del ibland deras eget anhang ey finner bifall. Det wil säyas, at Felt-Marskalken Rabutin skal hafwa erhållit en märckelig seger öfwer de missnögde i Siebenburgen, men derom wäntas ännu större wisshet. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Decembris 1707}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> Cardinalen af Sachsen Zeitz är nu i Presburg, och begynner man fatta nog hopp om Fredzwärket, på hwilket Hans Keyserlige May:tz Bundzförwanter med all ijfwer drifwa, och säyes Cardinalen hafwa insänt åtskillige Puncter det ährende angående, hwilke blifwit af Hofwet gillade I medlertid ströfwa de missnögde öfwer ait, och hafwa nyligen ärnat sättia öfwer Vagströmen med 5000 man och några Stycken, men blifwit derutinnan af watnets upswällande förhindrade. Ifrån Feltmarskalken Rabutin är en Officerare til Hofwet kommen med berättelse, at bemälte General är med sin Armee lyckligen kommen in i Siebenburgen, hch har därut fördrifwit alle Uproriske, så at hela det Landet, på en eller annan liten ort när, är bracht under hans Keyserl. May:tz lydna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Decembris</div> Til Presburg är nu en allmen Ungersk Riks-Dag utskrefwen, och talas nog om, at Hans Keyserlige May:t sielf i egen Person l rer där sig infinna, til at så mycket mehr befrämia hwad til det Riketz befredigande kan lända. Den Ungerske Palatinus och flere andre af de trogne Ständerne äro tijt förskrefne, til at biwista de rådslagen som förut hållas skola öfwer de på Riks-Dagen tienlige materiernes inrättande, och gör man sig i gemen godt hopp om ett lyckligit utslag i detta bullersama wärket. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Januarij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 31 Decembris</div> Man gör sig gott hopp om en god utgång af underhandlingen med de missnögde, och på widrig händelse wil man sökia i at i nästkommande åhr med all macht denna oron dämpa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Februarij</div> Fulmächtige utaf de Ungerske Städerne, som ännu äro Hans Keijserlige May:t lydige, hafwa sig fuller i Presburg församlat, och hålla samtal sinsemellan och med Cardinalen af Sachsen Zeitz, Men Hans Keijserlige May:tz ditresa är upskuten, och skickas alenast twänne Keijserlige Råd dit såsom Commissarier. De som redan äro i Presburg församlade, lära afskicka deras fulmächtige til de missnögde, och föröka at kunna dem öfwertala til at jämwäl låta deras fulmächtige infinna sig til mötet, men man twiflar, om sådant lärer hoos dem finna rum, och på den händelsen lärer ock Hans Keyserlige May:t aldeles intet komma til Riksdagen. Generalen Palfi förer nu befälet öfwer de Keyserlige Troupperne i Ungern, men det säyes, at General Rabutin lärer utur Siebenburgen komma at dem anföra. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Martij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Martij</div> På de i Presburg församlade Ungrernes inrådande och begäran har Hans Keyserlige May:t samtyckt til en afskickning ifrån dem til de missnögde, til at biuda dem til Riksdagen, och öfwertala dem til at läagia ned Wapnen. Furst Esterhasi, som är Palatinus Regni, har afsänt en Enspännare til Berezini, som wistas närmare til Österrikiske gräntzorne än Ragotsky, gifwande honom tilkänna denna afskickningen, med begäran at få Pass för dem. Man twiflar doch, at denne afsändningen lärer hafwa någon god framgång. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Aprilis 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 Martij</div> De missnögde Ungrerne hafwa oupbrutne tilbaka skickat Kallelse brefwen til Riksdagen i Presburg föregifwandes, at sedan de upsagt Keysaren all lydna, och förklarat den Ungerske Thronen för ledig, woro det orimligit at något antaga, som ifrån den sidan kommo. Lärer altså den sidst omrörde afskickningen aldeles blifwa tilbaka, eller åtminstone aflöpa fruchtlös. Generalen Heister är förordnat til at anföra den Keyserlige Krigsmacht n i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 Maij</div> Den Presburgiske Riksdagen blifwer fortsatt, utan at man kan ännu weta, hwad frucht han lärer skaffa. I medlertid ströfwa de Upproriske Ungrerne nu mehr än tilförende, och hafwa nyligen giort ett infall i Mähren, hwarest de åtskillige orter plundrat och förbränt, och öfwer 7000 Menniskior jämmerligen mördat. Den Keyserlige Krigsmachten drager si nu tilsamman i Ungern, och reste för några Generalen Heister här ifrån den samma at anföra, och de Uproriske med all macht angripa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Junij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 Maij</div> Riksdagen i Presburg warar ännu, doch kan man ey see, hwad gott ännu står ther med at uträttas. The Uproriske Ungrerne hålla jemwäl nu en sammankomst i Erla, och i medlertid fortfara efter theras wanlige Krigsmaner at göra the Keyserlige afbräck genom ströfwande, icke alenast i Ungern, hwarest Landtmannen, som är them Keyserligom Hätsk, på allehanda sätt går them tilhanda, utan ock i Österrikel, Mähren och Steyermark, ther the bränna och nederhugga alt hwad the för sig finna, och efter giord skada gå tilbaka in i Ungern. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 21 Julij 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Junij</div> Then Keyserlige Krigsmachten i Ungern är ey ännu i tilstånd at något motstånd the missnögde företaga, hwilke fortfara med theras ströfwande både i Mähren och Österrike. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Julii</div> Man har i dag utur Ungern igenom Generalen Heisters son haft the goda tidender, at bemälte General har wid Trentchin råkat ihop med the uproriskes Hufwud-Armee, hwar wid Ragotski, Berezini och Caroli theras förnämsta Hufwuden skola hafwa warit tilstädes, och then efter ett skarpt fächtande drifwit på flychten, nedergiort 6000, tagit 400 til fånga, och i orten inspärrat 3000, samt bekommit 14 Stycken med tilhörig Ammunition och tross til byte. På wår sida skola allenast 500 man blifwit döda. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Augusti 1708}}<div style="text-align: center;">Utur Preüssen den 7 Augusti</div> I Dantzig uppehåller sig ännu Furstinnan Ragotsky, utan at man wet, när hon kan begifwa sig åt Ungern, och hwad hon för sin Herre kunnat uträtta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Augusti</div> Uti then sidste Träffningen förmenas the Uproriske med döda, sårade och fångar hafwa förlorat 9000 man, och skal Ragotsky sielf wara stört med sin Häst, och blifwit på bröstet illa stött och släpat, så at han ock är sporder död. Man giör sig här så wäl af thenne Segren, som af bundzförwanternes fördel öfwer the Franske i Flandern, wist hopp at kuuna bringa the Uproriske, åt minstone en stor del theraf, på rätta wägen igen, til hwilken ända Riksmötet i Presburg ännu blifwer en någon tid fortsatt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 22 Augusti</div> Man har utnr Ungern, at Feltmarskalken Heister är den 12 hujus gången för Fästningen Neutra, och then samma then föliande dagen Bombarderat, hwarpå Commendanten den 14 har dagtingat, och Besätningen med thess Gewähr uttogat. Man haa therinne funnit en hop Stycken, och ett godt förråd på allehanda Krigs- och Lifsmedel. Krigsmachten är sedermera gången för Ncuheusel, och lärer söka then angelägne Fästningen jemwäl at borttaga, hwaruti man så mycket snarare förmodar en god framgång, som man har kunskap, at the Uproriske nu äro mycket häpne och rådlöse blefne, och til en del begynt falla af ifrån Ragotsky. Man wil ock säya, et en af theras förnämsta Hufwuden skal med 2000 af sitt anhang wara til the Keyserlige öfwergången, hwilka Exempel ock flere med thet snaraste wordo föliandes. Thet säyes jemwäl, at Ragotsky skal hafwa låtit sättia Berezini i förwar, emedan h n i then sidsta Träffningen skal med Rytteriet, som han anförde, i oträngda mähle tagit flychten, och lemnat Fotfolket i sticket, hwilket ock giort misstroendet them emellan så stort, at nu mehra ingen lydna wara skal. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 29 Septembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 5 Septembris</div> Sedan man efter thet nylige lyckelige slaget i Ungern bemödat sig, hälst igenom thet Ungerske Påviske Präst rskapetz bearbetande, at bringa på rätta wägen the missnögdes anförare, som här tils haft befälet wid Österrikiske och Mähriske gräntzerne, hafwa twänne theraf, hwilkas godz äro belägne på the orter som the Keyserlige genom berörde slag sig bemächtigat, wid namn Otzkay och Bezeredi, låtit sig ther til öfwertala. Otzkay är redan ankommen hos Feltmarskalken Heister, och har bracht med sig ett Regemente til foot, som stått under hans befäle. Men som hwarken Officerare eller gemene af thetta regementet någon kunskap haft om theras anförares förehafwande ändring, förr än the sett sig öfwermannade af ett Keyserligit Regemente til Häst, som han til sin säkerhet bestält emot sig, och äro alt å nödgade wordne emot theras wilja at taga Keyserlig tienst, så rymma the hopetals och begifwa sig åter til the missnögde. Bezeredis ankomst har man ock med thet första förmodat, men efter han emot sin lofwen långe uteblifwer, kommer man på the tanckar, at antingen han torde hafwa ångrat sig, eller at the Officerare och Soldater, som stått under hans anförande, hafwa efter Otzkays öfwergång til the Keyserlige fattat misstanka emot honom, och försäkrat sig om hans person. Som man ey kan förlita sig på thesse öfwerkommande Ungrars beständighet, om tbe i Ungern qwar förblifwa, menar man, at Otzkay, och jämwäl Bezeredi, om han ännu öfwerkommer, lära sändas til Armeen i Flandern eller wid Rheinströmen med General Majors titel och underhåll. The Keyserlige giöra anstalter at med thet första angripa Fästningen Neüheüsel, när the then hafwa intagit, som the innan kort förmoda, lära the toga widare in i Ungern. P. S. Nu kommo tidender utur Öfwer-Ungern, at ther en träffning är förfallen, som olyckligen aflupit för the Keyserlige, warandes wid pass 2000 af them nederhugne, sedan the af ett mycket större antal missnögde oförmodeligen blifwit angrepne. Med thet samma är ock efterrättelse kommen, at Bezeredi, i thet han welat gå öfwer til Feltmarskalken Heister, är blefwen af the Officerare och Soldater, som stått här tils under hans befäle och hans upsåt erfarit, fångslad, och sluten til händer och fötter som en förrädare sånd til Ragotsky. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Octobris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Septembris</div> Efter slaget wid Trentschin har man ment at Neuheusel såsom anbra Fästningar lätt skulla stå för the Keyserlige at bemächtigas, men finnes dock nu, at i anseende til the Moras och watn hwilka i kring Staden belägne är, som ock til thet lykliga slag 12000 missnögde emot 5000 Keyserlige erhållit, hwarigenom the mod repat och nu på alt sätt söka motstånd giöra. Marskalken Heifter lärer nödgas at upgifwa Belägrjngen, hälst Åhrsens tid thet nu ock synes fordra. The missnögde framhärda icke thesto mindre at föröfwa kring Presburg och Oedenburg stort öfwerwåld, bortdrifwandes ifrån then förra ortens inwånare Boskap hopetals och läggiandes på the sednare för theras Wijnbärgning anseenliga Contributioner. Ragotsky säges högeligen hafwa beklagat then förlust han fått igenom Capitein Dragolis död hwilken Tyska Soldater som uti en gammal mur intet långt ifrån Deva fördole legat anfallit och illa Blesserat, hwaraf han sedermehra säyes skola hafwa afsomnat. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Novembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Octobris</div> Upsåtet som har warit, at Feltmarskalken Heister skulle belägra Neuheüsel, är nu ändrat, och har han i thet stället wändt sig åt Bärg-Städerne. The Uproriske hafwa haft före at göra ett ströfwande in i Steirmark, men the Keyserlige hafwa them ther med goda anstalter förekommit, så at the med oförrättade saker måst wända therifrån igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22 Decembris 1708}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Novembris</div> För några dagar sedan kom Feltmarskalken Heister hit utur Ungern, sedan han ther lyckeligen bracht Fälttoget til ända, uti hwilket han först slagit the Uproriske wid Trenchin, sedan them Fästningen Neutra ock fråntagit, och ytterligare drifwit ifrån Bärg städerne, hwilka han låtit besättia. Bemelte General har hos Hans Keyserlige May:t aflagt sin berättelse om alt samman, hwar uppå nu Krigs rådslagen dageligen blifwa håldne, och så snart the äro öfwerståndne, lärer Grefwe Heister förfoga sig tilbaka åt Ungern igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 26 Januarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 30 Novembris</div> En af the uproriskes anförare Berezini står med sin hoop färdig at något företaga emet Berg-Städerne, ett annat parti har nyligen wägat sig öfwer Leytha strömen, och ströfwat alt in til denna negden, hwarest sedan the med plundrande och röfwande förörfwat stor motwillia, och tagit en hoop folck fångne, hafwa the begifwit sig tilbaka igen. Ett annat parti af 2000 man hafwa uyligen wågat sig för Cremnitz, men blifwit med förlust tilbaka drefne, äfwen så äro 8 andra Compagnier wordne ifrån Neusol tilbaka slagne. För några dagar sedan är en wiss Herre hit tilbaka kommen, som af Hofwet warit åt Ungern afskickat angående Stilleståndet med the missnögde, hwadhan egenteligen har ther underrättat, är änny ey bekant, men man har kort ther efter erhållit tidender, at twänne Landskapee hafwa sig gifwit under Hans Keyserlige May:tz lydna, och at Feldtmarskalken Grefwe Heister dragit sitt Rytterie tilsamman och thre med togat åt Zipferlandet. Hela thet Trenchiniske Landskapet är jämwäl ifrån the missnögde befriat sedan man så lyckligen Slottet Trenchin bibehållit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Februarij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 20 Januarij</div> I går kom Feltmarskarken Heister hit utur Ungern, sedan han twänne Landskap å nyo bracht under Hans Keyserlige May tz lydno, samt inrättat Posteringarne, och giordt behörige anstalter til nästkommande Fälttog. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Martij 1709}}<div style="text-align: center;">Wien den 3 Februarij</div> Om stilståndet med Ungrerne synes thet nu intet mehr hopp gifwas, utan man bereder sig med all macht til at them med wåld twinga. I medlertid hafwa Ragotsky och Berezini låtit ställa Bezeredi, om hwilkens upsåt at gå öfwer til then Keyserlige sidan, man för några månader sedan nämde, til rätta såsom en Fäderneslandets Förrädare, och slå hufwudet af honom. Thenne theras stränghet emot honom synes wara ett tekn af ringa benägenhet hos them til at underkasta sig Hans Keyserlige May:tz lydno, förr än the see sig twungne ther til genom wapnen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Januarij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 14 December</div> I Ungern aflöper och alt til thet Keyserlige Hofwetz bästa i thy Generalen Heister innom en kort tijd intagit Fästningene Letschau hwarest mäst hela Guarnisonen blifwit nedgiord ock Kaschmarsch och i samma Orter inlagt Keyserlig Besättning. Guarnisoner i Chron-Weissenburg skal ock nyligen hafwa råkat på ett fientligit Partie, commenderat af then namnkunnige Sekeres, slagit ned en stor hoop ther af och tagit åthskillige Fångar. Thet har ock Påfwen låtit uthgå Patenter hwar medelst han gifwer tilkiänna, at eho som intet wil falla tilföga ock innan kort förklara sig för Keysaren, thensamme wil han med Kyrckiones band anse och straffa, hwilket alt, så mycket uthrättat, at Rebellerne hoptals infinna sig som ock nyligen uti Hermanstad 30 stycken af Adel anhållit om nåd och gifwit sig under Keysaren. Ofwannämde General Heister skal hafwa gifwit försäkring, så framt han kunde blifwa understöd med alla nödtorfter innan nästa åhrets slut at hafwa giort ända på thetta Kriget. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 1 Martij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 29 Januarii</div> Man har utur Ungern, at den 12 hujus eu skarp träfning förefallen är emellan the Keiserlige tropperne under Generalen von Sickingen och the uproriske Ungrarne under Ragotzi, hwar wid thesse sednare blifwit slagne på flychteu, och förlorat 1000 man, samt några fångne, jämte 27 Fahnor och Fältstycken. Af the Keiserlige äro alenast 200 döde och sargade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 April</div> Emot Rebellerne i Ungarn giör man ock ansenlige förfatningar, och är Generalen Heister förordnad at gifwa sig åter dit igen. Man har fuller wid åtskillige tilfällen temmeligen kuffat dhem, såsom icke långesedan, wid en ort Watkaret benämt, dherest ett Keyserligit Partie råkat på ett ansenligit af Rebellernes, dhet slagit och uti Floden Aipel förjagat, och wid en annan ort Debrezin, hwarest en Capitain Fechely anfullit 1000 af dhe Missnögde, en stor del af dhem nedgiordt, fåt åtskillige fångar och ett stort byte af Booskap, item wid Schmölnitz äfwenledes afwist fienderna, och på ett och annat ställe giordt dhem ansenlig afbräck, men så hindrar ändock alt sådant intet, at ju icke Ragotsky wid Somlio drager mycket Manskap til sammans och skickar sina partier Donau strömmen fram åt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 9 April</div> Man skyndar sig här med all flijt i tijd at kunna begynna Fälttoget i Ungern, hwar wid man wist en sådan ifwer at man icke obilligt böör hoppas det wåra Tropper i åhr lära gå offensive dersammastädes til wärka, warandes de dijt sände Tropper så många, at af dem twenne Armeer blifwit inrättade af hwilka General Heister commenderar den ena, och Fält-Marskalken Palfy den andra. Det är i anseende här til som de missnögde nu åter så strukit i håll, at af dem få äro mera i Fältet tilfinuandes, utan allenast några enda i skogen röfwande, hwilka ock efter hand warda upsnappade och behörigen afstraffade. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 23 April</div> De ifrån Segedan ankomne Brefwen berätta, huru den der commenderande Generalen Gref Herberstein sedan han förnummit at in emot 4000 af de missnögde samlat sig wid en ort Keezkemet i tancka, at plundra Landet, skickat ut Öfwersten Töckely med ungefehr 2500 Man, hwilken det fientl. Partiet så häftigt ansatt, at det efter ett enwijst fächtande och något Manskaps förlust nödgats draga sig tilbakars, och lemnat alt sitt i sticket. Sammaeldes har ock wid Staden Muran intet länge sedan några andra fientlige Tropper blifwit omkulhäfne och om de Keyserlige haft något Footfolck med sig äfwen sielfwa Staden blifwit öfwerrumplad. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Maij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maij</div> Det Keyserliga Hofwet har fuller ifrån Beyern och andra Orter låtit hämta öfwer 80000 Pallisader, hwilka til Ungarn skole afsändas, och der brukas wid den Belägringen som de Keyserliga för Neuheusel ämna sig företaga, men så hoppas man at de numera lärer wara der onödige, efter de sidst inlupne Brefwen medbringa, at de i bem:te Stad liggiande Malcontenter, uppå de tidender de haft om de Keyserliges tilredelser som General Heisters ankomst i Ungern förlåtit samma Stad, och i största hast begifwit sig til Zollnoch hwarest Ragotsky låter uphäfwa Linier och förskantzar sig^. Det berättades med sidsta Posten, at Malcontenterne hade gådt öfwer Wagströmmen, och ämnat giöra ett härjande in uti Marckgrefskapet Mähren, samt redan inskränckt Neustädel, men nu förljudes, at General Schertzer sedan han hade dragit något Manskap tilsammans, icke allenast bortjagat dem derifrån, utan ock tagit ifrån dem alt det byte de redan giordt, och slagit ned något Manskap för dem. Samma Bref medbringa ock, at de Polackar, som warit en tijd bort åt hoos Ragotsky, gådt ifrån honom, och stött tilsammans med Konungen af Swerige, som redan på sitt tågande ifrån Bender begrepen war, och at Berezini skulle wara afsomnad, hwilket, om så är, Malcontentererne til största skada lända lärer, efter denne warit den som med sina kloka råd allena uppehållit alla desse åhren hela deras wäsende. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 14 Junij 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Maij</div> Keyserlige General Fältmarskalken Bannus Croatia är här ifrån til Ungern afrest. För det Sawojariske Regemente Dragoner är ersättningen hit ankommen, och skal, efter några dagars hwilande, på Skiep blifwa förd til Ungern, därest Rebellerna gå af och til med starcka Partier och förorsaka Inwånarena många wederwärdigheter. Keyserlige Generalen Eberville har med 300 Märiska Hussarer warit lycklig emot tre Partien, och när han får mera styrcka af Tropperna där omkring har han förhopning, at aldeleles kunna förjaga de öfrige. Inkomne Bref utur Zips berätta, at de 3000 Moskoviter som där hafwa legat, och af Städerna utpressat penningar hafwa nu åter gått tilbaka åt Polen, men hela tiden af deras warelse i Zips hafwa de haft en mycken stoor frihet i inträde och omgänge hoos Rebellerna. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 10 Septembris</div> Utur Ungern förnimmes Ragotzi, Berezini och Esterhazi fuller hafwa sina Tropper tilsamman, men de wåga dock intet at undsättia det belägrade Neuhäusel, hwilken Stad man wid denne Månadens slut hoppas blifwa mäcktig, hälst Commendanten Belleway har med 30 Hussarer, så oförmärckt dragit sig ther utur, som öfwerlöpare weta at berätta. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Octobris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 17 Septembris</div> Mot aftonen inlupo och de hugnelige tidender utur Ungern från Gen. Heister, at Besättningen i Neuhäusel omsider begifwit sig den 13 sidstl. emot afsked och försäkran, at Officerarne skola benådas med lifwet, fast om deras Godz och Egendom det Keyserlige Hofwet widare måtte ansökias, och de gemene, som lagdt neder Gewähr, få gå hem til sitt. Man fägnar sig så mycket mer åt denne Fästningens eröfrande, som medelst densamme de Keyserlige Arfländren nu tämmelig säker äro för fiendens ströfwerier och anfall. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 8. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 24 Septembris</div> Uti Ungern förefalla åtskillige små träffningar, hwar wid wårt folck altid säyes hafwa öfwerhanden; och är General Virmond med sitt Läger wid Scaveneck uti Zips fienden mycket til hindras, at han intet så fritt får ströfwe kring landet. Allena Esterhasi med 3000 man oroar oss, i det han flyger af och an, utan at hålla stånd. Adam Baley har och ryckt med 300 Hästar alt under Ödenburg, fordrandes af inwånaren anseenlige penningar, så framt de skola få bärga sine wijn i fred och intet erfara en större skada. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 15. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 28 Septembris</div> Det wil wäl förliuda som skulle Ungrarne draga sig tilsamman wid Eperies och något särdeles hafwa i sinnet, men der emot sätter Gen. Feldtmarskal-Lieut. Grefwen af Virmont sig i stånd at möta dem, så snart widare kundskap derom inkommer. Generalen Stephan Andreasii, som för en tijd sedan öfwerlefwererade Leutsetrau, och tillika begaf sig igen under Keyserlig lydna, hafwa de uproriske uti Öfwer-Ungern sökt at snappa bort på wägen från Esaveneck, men dess medhafde 25 Ryttare hafwa braf förswarat honom, så at han lyckeligen til Palumna undankommit. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 22. Novembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Octobris</div> Utur Öfwer-Ungern berättas, det ett Keyserligit partie af 50 Ryttare råkat intet långt från Blauenstein på 300 Man af de uproriske, som mäst warit Officerare, 70 af dem nedergiordt, och någre til fånga tagit. Äfwen lika har ett annat Keyserligit Partie utskickat emot Caroli Läger, kommit lyckeligen tilbakars med fångar och ett wackert Hästebyte. Icke dess mindre hafwer det Keyserlige folcket dageligit oro af de kringströfwande uproriske, som jämwäl läggia sig på stråtröfweri, så at wägarne äro der helt osäkre; såsom för några dagar sedan har Öfwersten de Jardins Krigs-Commissarius blifwit af dem på sin resa öfwerfallen och fångad, samt dess medfölje 15 man til häst mehrendehls nederhuggne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Octobris</div> De uproriske i Ungern önska det måtte Turcken begynna krig, effter de förmoda under en ny orolighet i Europa få någon lufft. Man hade och trodt, sedan Neuhäusel blef dem fråntagit, at modet skulle för dem hafwa fallit, men de fortfara med sine ströfwerier och hotelser om widare inbrott i de Keyserlige Ländren, oacktadt alt det hugg de få på åtskillige ställen. En Barcytisk Öfwerste Schrilling har förfölgdt 400 af dem alt ifrån Raab in til Lenti, der han jagat de mäste i ett morast, och förutan fångar, öfwer 300 skiöna hästar bekommit. Dock är Balogadam deras anförare med 50 man undankommen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Octobris</div> Uti Ungern är nu emot förmodan något tyst, och tyckias de uproriskes anslag wara tämmeligen förryckte, så at i stället för det de hotat under Caroli anföran gå öfwer Donau strömen, hafwa de dragit af in åt skogarne wid Walkeret. Andra både Officerare och gemene mot 120 man hafwa med 2 Fanor och fult gewähr gådt öfwer til de Keyserlige och bedt om nåd. De lära äntlig samtlige besinna sig, när de se at hämden förföllier dem allestädes, och från Turcken är ingen hielp til förwänta. De mäckta ey heller förswara sina fasta orter. Hatwan är af de Keyserlige berändt, och Zollnock skal det sedan giälla, hwareffter man hoppas snart blifwa denne oroligheten qwitt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Octobris</div> Den Keyserlige Generalen Marquis Cusani har på halfander mihl när Hatwan fattad stånd med sitt folck, och det utsträckt alt in til Theysern. Deremot har Berezini wändt sig åt Zollnock, och Caroli med 3000 man til Maisan, i mening at gifwa de Keyserlige något på den sidan til giöra, samt at der med nödga Gen: Cusani til fördela sin mackt. Men förmodelig lärer han bedraga sig i sine förslag. Ifrån Graan skrifwes, at Balog Adam, som intet långesedan blef af den Bareytiske Öfwersten Schilling så braf upklappader, har infunnit sig der med 100 man, och bedt om Keyserlig nåd. Äfwen det samma hafwa i Weisbrun och Papa 4 andra Öfwerster af de uproriske giort med alt sitt folck, och wunnit tilgifft. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 27 Decembris 1710}}<div style="text-align: center;">Wien den 25 Octobris</div> Efter Segediner brefwens lydelse, har General Cusani intet stadnat wid Hatwan, utan gåt ända fram til Zallnock, i mening at belägra de uproriske der inne; men de hafwa intet afbidat dess ankomst, utan förlåtit fästningen och i största oordning drasig öfwer Theysen. 400 Corutzer, som tänkt sättia öfwer Donauströmmen intet långt från Waitzen, äro alle samman på den så kallade Todfalater äro til fånga tagne. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 3 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Novembris</div> Utur Ungern hafwer man tidenderne något annorlunda än siste Segediner brefwen dem förmälte, i det de uproriske intet straxt på Gen. Cusanis ankomst förlåtit Zollnock, utan hafwa de i förstonne braf skutit ifrån sig, til dess de Keyserlige på ett behändigt sätt kommit öfwer på andra sidan Theysen, der bemäcktigat sig Skantzen fram för skeppzbryggan, och begynt med Styckerne at förderfwa den samma, då hafwa de belägrade, seendes sig ingen undanflyckt, mindre undsättning, dagtingat och erhållit frihet, at gå utur Fästningen, med fult gewähr, flygande Fahnor, Godz och Egendom, samt 2:ne dagars underhåld. Desse uproriske hafwa warit så när 400 man, anförde af Brigadiern Gsajagi och S:t Mickloski. Lika så många Keyserlige hafwa tagit Fästningen i besittning igen, och äro wåra såledz rådande öfwer hela Theysen, hwilket lärer giöra winterqwarteren derikring trygge nog. Hwad som intet långesedan sades om Balog Adam, at han godwilligt gådt öfwer til de Keyserlige, befinnes ey så wara. Han är blefwen tilfånga tagen, och dess följe 150 man aldeles nedergiordt. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 10 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 2 Novembris</div> Man har trodt, at detta åhretz Fäldttåg i Ungern skulle hafwa blifwit slutit med Zolnocks eröfring; men Generalen Cusani märckes wilia jaga de uproriske, med skräcken är i dem. Han står nu för Erlau, och hwad det intet redan är förfallet i dess händer, som somlige påstå, så lärer det ändoch med nästa Post förnimmas. Ty de uproriske äro icke allenast i stor fruchtan, utan och så förströdde, at de näpligen kunna komma hwarannan til hielp. Ragotski har fördenskul dragit sig åt Monkaetz, och kan hända, fölier efter den uproriske Adelen, som flychtat öfwer gräntzen in åt Pohlen. Caroli torde äfwen giöra det samma. Berezini har wändt sigh åth Ofwer-Ungern. Uti Slottet Muran förswara deras anhang sig ännu, oachtadt at den Keyserlige Öfwersten Leimbruck dem upfordrat, och så tätt berändt på alla sidor, at ingen kan komma hwarcken ut eller in. <div style="text-align: center;">Dantzig den 23 Novembris</div> At Försten Lubomirski lagt sig wid Ungerska gräntzen, och hindrat den fria farten emellan Ungern och Pohlen, det har föranlåtit Ragotski at skiftl. beswära sig der öfwer hos det Crakowiske Woiwodskapet; men Lubomirski hafwer swarat, det han sådant giorde intet som en Polsk Herre, utan såsom en Keyserlig General, warandes dess folck til Keysarens tienst öfwerlåtet; huru här med förewiter, lärer tiden utwisa. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 17 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Novembris</div> Utur Ungern berättar Gen. Cusani, det fuller Borgerskapet i Erlau straxt underkastad sig Keyserens nåd, och tagit in til sig några 100 man, men Baron Berint, de uproriskas Befälhafware i Fästningen hade stält sig til motwärn. Slottet Mnran uti Öfwer-Ungern förswarar sig ännu, och torde med dess iniagande gå något långsamt, efter både dess belägenhet är så fördehlachtia, at man litet med Bomber, men altzintet med Stycken kan beängstiga; och sedan är den Keyserlige Öfwersten Leimbruck, som angripit detta nästet, blefwen dödeligen skuten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 24 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 26 Novembris</div> Generalen Cusani, har sedt sig i mangel af groft Artillerie intet kunna uträtta för Slottet wid Erlau, och fördenskul brutit up der ifrån med mästa Manskapet, lämnandes efter stg så mycket Rytterie och Fotfolck, som kunna hålla Fästningen innestängd, til des Gen. Fäldtwakt Mästaren Bruckentahl med grofwe Stycken och Mörsare från Ofen ankommer, då Belägringen med kraft skal gå för sig. Imedlertid gå de Keyserlige Troupperne til en dehl i winterqwarteer emellan Theysen och Donauströmen, derest alt fredeligit är för Corutzerne. Wid stora Waradien stå ännu 5 Regementer af detta Sälskapet, men kunna altzintet uträtta. Befälhafwaren i Muran har gifwit ut ett tahl, at fast än hela Ungern skulle begifwa sig igen under Keyserlig lydna, wille han dock förswara sitt Näste, så länge det honom lyfte. Slottet Jastzo är på dagtingan til de Keyserlige öfwergångit. Officeraren hafwer tagie tienst och Besättningen utan wanlige hedersteckn förder til Caschau. Berezini säijes hafwa satt sig på ett Godz i Reussen. Efter de uproriske såledz äro skingrade, och kiöras utur den ena fasta Orten efter then andra, så har man wid detta Keyserlige Hofwet ey welat bifalla Bundzförwanternes trägne anmodan at giöra fred med Ungrarne, aldenstund de synas med mackt kunna twingas til hörsamhet igen, och man weet, at der det kommer til afhandling, så påstår Ragotzi at få äga Siebenburgen, hwilket Hans Keyserl. May:tt ingalunda kan tilstädia, så framt man icke af Turkarnas rörelse föranlåtas at fatta något lindrigare tankar emot de uproriske. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 31 Januarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Decembris</div> Den 19 sidstl begaf sig Erlauer Slottet på dagtingan, och några dager efter Slottet Grosno Horca. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 7 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Decembris</div> I Ungern står det bättre til. Den Keyserlige Generalen von der Lancken har sökt up Anton Esterhasy stårnde wid Lyzka med 2000 Man, nedergiordt deraf 300, tagit någre och 20 fångar, förströdt de öfrige och fått ett wackert byte. Sedan har Fästningen Krasno Horca, som de uproriske i 6 åhr innehaft dagdingat; och hade den samme ofehlbart kostadt mera möda, der icke Tolpatscherne derinne sielfwe twingat sin Befälhafware til öfwergifft. Bemelte General har jämwäl lagdt Keyserligit folck i Tokay, och wid Potack träffat på de sköna Wijn, som Ragozzi befalt föra til Pohlen. Berezini förnimmes åter wara i Mongask hos Ragozzi; men Caroli är i Caschau, den endaste Hufwud-Fästning, som de uproriske ännu innehafwa, effter hwilkens eröfring oroligheten i Ungern snart skal blifwa stillad. Imedlertijd wet denne uprorsman wäl at styrckia folcket i deras ondska, med fåfängt hopp om undsättning af Tartarerne, som stå i Walakiet, änskönt han nogsamt wet, at Turkarne med denne Krigzrustningen, endast hafwa afseende på Ryssen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Februarii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 12 Decembris</div> Vti Ungern är det åter något tyst, emedan de uproriske nu på en tijd blifwit så widt från hwar andra skingrade. Allenast ett Partie af 12 Fanor har Gen. von der Lancken fått spaning uppå, och träffat ey långt ifrån Liska, derest öfwer 200 af dem blifwit nedergiorde och de öfrige jagade på flychten. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 28 Martii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 7 Januarij</div> Och aldenstund det snart lärer blifwa en afgiord sak med de uproriske, sedan nu innom 5 wekors tijd deras bästa fästningar, Slottet wid Erlau, Eperies, Muran, Zeben, Hertneck, Bartfelt och Scarekart, dels med dagtingan, dels med macht intagne äro; så kunna de Keyserlige Regementerne stående i Ungern wara starka nog at afhålla all fientlighet, tillika med Inwånaren i Landet Ragozzi säges hafwa sökt at taga flychten med 400 Man in åt Pohlen, men råkat wid Theysen på 2:ne Keyserlige Regementer, som des föllie slagit, fast han sielf med Lijfzfara undankommit til Podack. Berezini synes jämwäl misströsta, efter han berättas hafwa genom den i Pohlen stående Ryske Generalen Januez anhållit hos Czaren at få för peningar lösa til sig Mazeppas godz i Ukraine. Man hafwer altså godt hopp at det uproriska wäsendet snart blifwer stillat, och Printz Eugenius drifwer ey mindre der uppå, än all annor angelägenhet, på det mon sedermera må hafwa desto ledigare händer emot Frantzosen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 4 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Januar.</div> Tidningarne utur Ungern äro så skilliacktige ; som, hwad med förra Posten berättades om det fasta Berg-Slottet Muran och Caschau, at de woro eröfrade, det nekas med sidsta Brefwen ifrån Ofen: äfwen det, at Ragozzi sköt på 2 Keyserlige Regement. och förlorat sitt medföllie 400 Man. Der emot säijes nu Propsko en liten dock angelägen Fästning wara intagen. Wid [..] står Caroli med 10 Regementer, hwilka han i desse dagar mönstrat. <div style="text-align: center;">Dantzig den 4 Februarii</div> Ifrån Dihobyzon skrifwes at Ragozzi och Berezini hafwa kommit dijt från Ungern den 10 Januar. och der warit i Samtahl med Stor Fäldtherren, som Dolhorrucki och Gallizin, hwilket har föranlåtit den Keyserl. Ministern nu för tiden wistande i Marienburg, at offentel. beswära sig der öfwer, emedan Keysaren kunde på sådant sätt lätteligen få ifrå denne sidan nya och oförmodade fiender. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 11 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Februarij</div> Det wäntas jämwäl från Engeland en utskickad til detta Hofwet ; hwars ärende skal i synnerhet angå de uproriske i Ungern, at de måtte på något sätt blifwa tilfredz stälte, hwilket wäl lärer låta sig giöra, emedan sielfwe gifwa anledning der til, om det eljest sant är hwad sista brefwen från Ungern innehålla, at Caroli har den 10 Januarii warit wid Kalo til mötes och samtal med Generalerne Gref Palfy, samt at 10 Regementer af de uproriske gifwit sig under Keyserlig lydno, hwar på mycket twiflas. Men at Bongratz med 2 sine Regementer blifwit öfwerrumplat och slagen wid Itammana det har man af Geu. Gref Virmonds eget bref. Öfwer den bekante och för en tid sedan fångne Balog Adam är Ståndrätt hållen worden och dom fälter, efter hwilken han straxt blifwit afrättader. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 18 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Martij</div> Gen: Virmond har likwäl råkat på någre uproriske i Ungern 2 mihl ifrån Mongatsch, och nedergiordt 700, samt bekommit 1000 Hästar, sedan skola öfwer 1000 man af samma sälskapet hafwa dagen effter underkastadt sig Keysarens nåd. Caschau är inneslutit; men som Staden är widt begrepen, så har man ey kunnat så noga och starckt besättia alla wägar, at icke 600 Ryttare kastadt sig in i Fästningen. Den uproriske Befählhafwaren släpper ingen hwarken ut eller in, på det dess tilstånd intet skal blifwa kunnigt: Soliomke har intet giordt stort motstånd, men är af den angelägenhet, at gemenskapen med Siebenburgen år de uproriske der med betagen. Ständerne i Ungern hafwa begiärt en landag i Pressburg, hwilket torde bewillias. Kunde de finna utwägar, at återskaffa freden och förtroligheten i landet, woro wäl. Men Hans Keyserlige May:t wil intet weta af någon förlikning med Ragozzi, förr än han betalt 4 Millioner Gulden skadestånd, och det mäcktar han intet med. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 25 Aprilis 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 8 Martii</div> Vtur Ungern skrifwes å nyo at det fasta Slottet Muran gifwit sig til de Keyserlige: Men Daniel Esterhasi, Befählhafwaren i Caschau ställer sig så, som skulle han willia giöra ett starckt och långwarigit motstånd; ey heller kan man få någon kunskap om tilståndet der inne. Några mena, at innan denne Fästningen belägras, skal man på annat sätt kunna komma til rätta med de uproriske. Ty Generalen Palffi och Krigz Rådet Locher äro förreste til Erlau, at der träda uti en afhandling med Ragozzis fulmächtige, tilbiudandes så wäl hufwuderne för de nproriske, som menige Man en ewärdelig tilgift, samt åt Ragozzi så många godz och orter utom Ungern, som han wid uproretz börian der uti ägt och besutit; allenast samtelige wille nu läggia neder Gewähr, och öfwerlefwerera Caschau samt Mongatsch. Detta Keysarens fattade slut är dem blifwit kungiordt, och det der hos, at willia de intet beqwäma sig emot så fördelachtige wilkor, utan genom de bekante inwänningar sökia winna tiden, så skal och det aldrig dem mera tilbiudas, utan belägringen för Caschau straxt företagas. <div style="text-align: center;">Dantzig den 10 Martii</div> Brefwen från Lemberg förmäla, det Ragozzi och Berezini äro ännu qwar der å orten, och få utur Ungern en slätt tröst om förlikning med Keysaren, hwar til likwäl det Ryske Generalitetet dem enständigt förmanat, och något hwar gierna skulle see. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 2 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien de n 11 Martii</div> Hwad Gen. Palfy och KrigzRådet von Lochern kunna uträtta hos de missnögde Ungrerne åstundar man weta. 14 dagars stillestånd säijas desse hafwa begiärdt, men det lärer blifwa dem afslagit, efter de sökia der med endast at winna tiden, och då få obehindrade desto mer förse Cascau med med alle nödwändigheter. Ifrån Constantinopel skrifwes, at Ragozzis der warande utskickade har begiärdt, at des Herre måtte af Ottomanniske Porten förklaras för Furste i Siebenburgen, aldenstund det Landet hade ingen gemenskap med Ungern, och har tilförene warit af Porten, den Ragozziske Familien förlånt. Men desse skiälen äro i Divan blefne förkastade, särdeles och i synnerhet efter den Carlowitiske freden skal til alla sina delar blifwa obrotzlig hållen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 9 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Martii</div> I går berättade Enspännaren från Esseck, at det Turckiske Sänningebudet, som den 4 Februari rest ifrån Constantinopel, woro den 11 sisiledne til bemälte Stad ankommit, ämnandes sig öfwer Waradien hit åt med det första. Elliest längtar något hwar at spörja huru sammankomsten i Debrezin med de uproriskas Fullmächtige måtte aflöpa, sedan de smygdt in i Caschau en ansenlig förstärkning, så at de nu kunna låta något komma an på tiden, så framt icke de Keyserligas rustning til et nyt fâldt tåg skrämmer dem. Imedlertid är alt stilla på båda sidor. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 16 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Dantzig den 5 Aprilis</div> De Ryske Generalerne Dolhorucki och Gallizin hålla sig kring Lemberg, til des deras Herre kommer dem närmare. Ragotzi, som en tid warit hos dem, är nu afrester til sin gräntz uppå de tidenderne, at underhandlingen med Keysaren går wäl nog för sig. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 23 Maij 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 11 Aprilis</div> Vti Ungern hafwa de vproriske böriat igen fientligheterne, i det de öfwerfallet en Keyserlig General Lieu nant under wägen från Zollnock til Debrezin och honom med dess fölie nederhuggit; doch är den bekante underhandlingen i sist bem:te stad ännu intet vphäfwen. Ragotzi med Berezini äro från Pohlen återkomne til Mongatsch. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 30 Maij 1711|kommentar={{Wikipedialänk|Josef I (tysk-romersk kejsare)}}}}<div style="text-align: center;">Wien den 19 Aprilis</div> Utur Ungern fägnar oss Hoff-Krigzrådet Locher med godt hopp om en fördelachtig afhandling med Ungrerne, och skulle det intet stort fela innan den samme blifwer underskrifwen; men man befarar billigt annat, när de nu spörja Keyser Josephs död. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 6 Jnnii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 27 Aprilis</div> Siste posten ifrån Ungern medbrachte intet något wist sluut med de missnögde i Ungern, så at man derföre intet giärna kan tro ryktet, som en Rysk Enspännare här utspridt, at förlikningen redan är giord; at Caroli med 4000 Corutzer har swurit det Österrikiske huset sin trohetz eed; at Berezini, Forgatsch och Esterhasi wilia gå i krigztienst annorstädes; och Ragotzi underkastar sig Czarens bemedling at winna några särdeles förmoner. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 13 Junii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 1 Maii</div> Det har likwäl en önskelig fred änteligen fölgd uppå Stilståndet i Ungern genom Feldt Marschalkens Gref Palfys och Krigz Rådetz von Lochern kloke underhandling med de mäste missnögde, så at Fästningen Caschau den 17 sidstl. gifwit sig, och Gref Caroli med 22 Regem. eller nästan 12000 Mann, upstälte wid Stamhuset Caroli eij långt från Catema ut med Floden Keresz, swurit K. Carl i Spanien sin huld och Trohetz-eed, samt sedan til betygan af sin utfäste underdånighet, lagt neder 149 Fahnor som de här tils burit för sig. Gref Palfy är der på afrester til Mongatsch, at äfwen lika beqwäma den orten til hörsamhet, och såledz ställa hela Ungern i en fulkomlig rolighet igen. {{Titel|Ordinaire Stockholmiske Post Tidender,<br>Af den 20 Junii 1711}}<div style="text-align: center;">Wien den 18 Maii</div> Brefwen ifrån Ungern försäkra det öfwer 10000 Corutzer hafwa swurit det Öst rrikiske Huset sin trohetz Eed, iefwererat ifrån sig både Pukor och Fahnor, med med Gewähren gådt hwar hem til sitt. Fredz-Artielarna med Ungrarne äro här på trycket utgifne: deras förnämsta innehåll är, at få Ragotzi, som alle andre Ständer, Inwånare, Borgare, Soldater och Bönder uti Ungern och Siebenburgen, tilsäijes en allmän eftergift och ewärderlig förgiätenhet af alt hwad här tils kan wara förbrutit; sedan låfwas dem eij allenast en fulkomlig säkerhet til deras Lijf och Godz, utan och at deras Religions frihet, samt förra rättigheter och förmåner i alla måhl skola blifwa dem oförkränkt bibehålne. Vti 10 Articlar är altsamman författadt, och underskrifwit uti Zachmar den 19 Aprilis af de Keyserlige fullmäcktige, Gen. Gr. Johan Palfy och Krigz Rådet Carl Locher von Lindenheim. De här tils missnögdes förklaring der emot är på Stamhuset Caroli underskrefwen den 21 Apr. på Ungrarnes wägnar af Caroli tillika med 15 andre; för Siebenburgen af 20, och på deras wägnar, som bo up wid Donau af 8 Personer. Ragotzi gifwes frihet antiugen sielf, eller, om han wille blifwa qwar i Pohlen, genom en fullmäcktig at infinna sig innom 3 wekors tijd, och på ofwanrörde wilkor trohetz Eeden afläggia. [[Kategori:1700-talets verk]] [[Kategori:1710-talets verk]] e7n3kdn9hlsi586znbmq4lvae3cyovo 104 209821 659690 613031 2026-10-15T10:35:33Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659690 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude>{{c|{{större|Det Femte Capitlet.|150}}}} {{c|{{större|Om Faderlig Makt.|200}}}} {{Initial|D}}Et torde till äfwentyrs anses såsom en alt för dristig ting, i fall någon understode sig, at uti ett tal af närwarande innehåll tadla ord, som redan öfwer alt i werlden äro för giltiga och brukeliga antagna: Icke dess mindre wore efter min mening ej aldeles orådeligit, at tilbiuda nya, när man finner de gamla ega den beskaffenheten, at de inleda menniskor uti wilfarelser. Sådant hafwer efter alt utseende det giordt, som heter Faderlig Makt, hwilket tyckes föräldras makt öfwer deras barn fadren så egenteligen tillägga, som hade modren derutinnan icke den ringaste del: Der wi likwäl, om wi wele taga så wäl förnuftet, som Guds Uppenbarade Wilja till råds, skole klarligen se, det hon uti alla mål är dertill lika berättigad. I följe hwarutaf någon kunde blifwa föranlåten at fråga, om icke densamma snarare borde kallas Föräldras<noinclude> <references/> {{huvud||E 5|Makt}}</noinclude> 3wvitytnp2iq55ljmkv6m2jpzhc1pa0 659691 659690 2026-10-15T10:37:08Z PWidergren 11678 659691 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|73}} {{linje}}</noinclude>{{c|{{större|Det Femte Capitlet.|150}}}} {{c|{{större|Om Faderlig Makt.|200}}}} {{Initial|D}}Et torde till äfwentyrs anses såsom en alt för dristig ting, i fall någon understode sig, at uti ett tal af närwarande innehåll tadla ord, som redan öfwer alt i werlden äro för giltiga och brukeliga antagna: Icke dess mindre wore efter min mening ej aldeles orådeligit, at tilbiuda nya, när man finner de gamla ega den beskaffenheten, at de inleda menniskor uti wilfarelser. Sådant hafwer efter alt utseende det giordt, som heter Faderlig Makt, hwilket tyckes föräldras makt öfwer deras barn fadren så egenteligen tillägga, som hade modren derutinnan icke den ringaste del: Der wi likwäl, om wi wele taga så wäl förnuftet, som Guds Uppenbarade Wilja till råds, skole klarligen se, det hon uti alla mål är dertill lika berättigad. I följe hwarutaf någon kunde blifwa föranlåten at fråga, om icke densamma snarare borde kallas Föräldras<noinclude> <references/> {{huvud||E 5|Makt}}</noinclude> 0552kwrmgs01eyqbzq404y96me6tr1k 104 209822 659692 613032 2026-10-15T11:00:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659692 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|74|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>Makt? Förty all den skyldighet, som naturen och födslorätten pålägger barnen, måste nödwändigt förbinda dem lika högt till bägge derutinnan delaktiga ordsakerna. I anseende hwartill Guds utgifne Lag ock altid nämner dem tilsamman, utan at sätta der emellan någon åtskilnad, så ofta den barnen lydna anbefaller. <b>Tu skalt ära tin Fader och tina Moder.</b> {{ant|Exod. 20. v. 12.}} <b>Then som bannar sin fader eller sina Moder.</b> {{ant|Lev. 20. v. 9.}} <b>Hwar och en frukte sina Moder och sin fader.</b> {{ant|Lev. 19. v. 3.}} <b>I barn, warer hörige edra Föräldrar</b> {{ant|&c. Eph. 6. v. 1.}} sålunda talar både thet Gamla och Nya Testamentet. 2. Om allenast denna omständigheten hade blifwit rätteligen betraktad, utan at gå längre in uti saken, så torde den kanske afhållit menniskorna ifrån de orimmeliga tankar, de hyst angående denna Föräldras Makt. Ehuru skickelig samma makt kunde dem förekomma, at bära namn utaf Oinskränkt Öfwerwälde och Konungslig Myndig-<noinclude> <references/> {{huvud|||het,}}</noinclude> 66n76drtva07uzvl1zk2ijp1cr7susz 104 209823 659693 613033 2026-10-15T11:41:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659693 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|75}} {{linje}}</noinclude>het, så länge den under titel af Faderlig Makt syntes höra fadren allena till: Så skulle de likwäl medelst rätta namngifwandet hafwa förnummit des underliga klang, så wäl som obestånd, om de sig allenast förestäldt, at det wälde som barn stå under, bör heta Föräldrars Makt; och då hade de tillika blifwit warse, det modren är äfwenwäl derutinnan delaktig. Denna modrens delaktighet tiänar altså deras skäl till föga styrka, som så häftigt lägga sig ut för Fadrens Naturliga Oinskränkta Makt; och Enwäldets förfäktare bygga sin sats med mycken osäkerhet, när sakens sanskyldiga namn gifwer tilkänna, at den första och grundeliga myndigheten, hwarifrån de tänka at leda sin författade Regering, intet war enom allena, utan twänne personer tilsamman tillagd. Men wi wele härmed lemna detta namnet, och hwad som widare derom sägas kunde. 3. Ehuruwäl jag uti begynnelsen af detta wärket hafwer sagdt, det efter naturen alla menniskor äro jämlika:<noinclude> <references/> {{huvud|||Så}}</noinclude> teywwcokwbzqon7bligkaqbzibmljmt 104 220965 659657 650329 2026-10-14T15:49:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659657 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|7}}</noinclude>Med trygt Samvete eftersade jag den mig af Notarien Harlingson föresagde eden i närvaro af Stads Notarien Nordqvist. Tit: Moltzer etc: Därifrån for jag till Herrskapet von Moltzer att Déjeunera och så hem att äta en liten middag. Kl: 5 eftermidagen hitkommo Capitainerne Plank och von Moltzer hvilka roade sig åt läsande uti Reenstjernska Génealogien samt annat mer — Spisade aftonmål och furo öfver sjön hemåt klock: efter ½ till 11 om aftonen, rätt glada. Sexmannen Bohm var här och med honom skickade jag En RD rgds till en gammall sängliggande Gumma vid namn Flinta uti Fattigstugan. {{Inre marginalnot|8}} <u>Thorsdag.</u> Snögade hela dagen tils circa kl: 5 eftermidagen. Intet att annotera mer än att jag nu började ränsa bomul då jag eij ser något bättre. {{Inre marginalnot|9.}} <u>Fredag.</u> Förmidagen var någorlunda vacker men sedan snö och blåst ända till kl: 11 om afton, men en stark blåst continuerade dock. Capitaine Moltzer hitkom till midagen för att å mina vägnar fara till Fittja Ting, emedan jag fått Lagman Rönqvist kallelse att Jouvins creditorer skulle då sammanträda — men detta skedde eij — ett gement misstag af honom som nu sade att det skall ske vid nästa Ting — I Dess Ställe förehades fru Salanders Sak eller Stämning för det jag lofvat Rubenson få Arrendera Torpen Helenedahl och Grönbrink då Hennes Arrende år voro till ända lupne. Rubenson som lofvat att afsäga sig denna förmon på det fru Sallander skulle få Prolångation / dock på så lång tid och för hvad pris jag då behagar / svek i detta sitt löfte, hade den tjocka Stadsnotarien Nordqvist till fulmäktig — och i stället ville af mig ha en absurd Donationsskrift, gjorde med denna sin falskhet både mig och sig ett långvarigt och dyrt krångell.<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> imra3hxvn3n6ni3urmh28rx1sxv6gfx 104 226195 659679 659601 2026-10-14T19:23:12Z Thuresson 20 659679 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>{{illustration|fil=Linné i Stockholm 1915.djvu|sid=193|bildtext=UTSIKT FRÅN {{Korrektion|KASTELLHOLMEN|BECKHOLMEN|234}} VID MIDTEN AF 1700-TALET.<br />UR F. U. WRANGELS “DET FORNA STOCKHOLM”.}} {{tomrad}}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 8wwiqdxr5cz2cb9b0kmikwv86rnts9y 104 226214 659658 2026-10-14T16:29:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659658 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Tredje dag påsk, då familjen Reuterholm var samlad vid frukostbordet, kom samtalet bland annat att röra sig om Linnæus. Landshöfdingen berömde hans beskrifning öfver Dalarne och sade, »at han ej wet någon som ther med kunde förliknas, ty ther är observationer öfwer alla natursens riken; dock kan den wärckeligen förökas och bli ett makalöst wärk, om man med accuratare observationer then förökar, ty på en så kort tid, som thenna resan skedde, har ej alt så noga kunnat märkias; så är thet ock i somliga måhl ej så särdehles accurat. På en slik resa bör man ej wara commod, utan rida, ja offta spatsera till fots ibland. Linnæus berömdes också för sin stora och ganska rediga kunskap i Hist. naturali, ity at han genom ägna försök kommit så ganska långt och snart sagdt i alt gådt en sådan wäg, som ingen förr wetat eller hittat på. Han går så säkra steg, at han kan af alt giöra sig systemer; har ock giort några. I Botaniquen har han i Europa icke sin like, och åtminstone i redighet icke heller i något annat. Underligt är at han hunnit så långt. Han är ganska uppmärksam och giör i sina slutreflexioner akt på alt, at han omögeligen kan fela. Språken är han ej förfaren uti; håller ock thet emot alt annat reelt för en tidspillan och tom wetenskap. Hans fattigdom har mäst drifwit honom at komma så långt i sina försök och at wara så arbetsam. I medicin skall han wara makalös; han rättar sig allenast efter klara och rediga försök, och giör reflexioner på alt noga och wähl; han har alt i en så klar och enfaldig ordning, at han ej kan fehla; hans ganska rediga observationer med frossan och thess cour är berömlig. Wåra Medici giöra i<noinclude> <references/> {{c|51}}</noinclude> q77qmgukoy1lnb4sm6kf6umaxfgqp7g 104 226215 659660 2026-10-14T16:31:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659660 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>thenna saken som i alt annat så långa omswep och krokwägar, så at the sielfwa ej weta hwart the ta wägen. Men Linnæus följer i säkra rön naturen blott effter. — Min Bror berättade at Linnæus wore förlofwad med Sara Lisa Moræa och will bli doctor i Fahlun effter Moræus, hwilket far min appbroberade; sade ock, at förutan Moræus och Stobæus i Lund och Linnæus är ingen medicus, som är besked med; berömde också Linnæus' qwickhet och fullkomlighet.» Den 22 maj talades vid middagen hos landshöfdingens åter om Linnæus, säkerligen med anledning af nyss från honom anlända meddelanden till hans fästmö eller till Brovallius. Gustaf Gottfried skrifver nämligen, efter att ha omnämnt Linnæus' och Sohlbergs afsikt att i Harderwijk i Holland vinna doktorsgraden, att den förre uppehållit sig i Hamburg och »där med stor svårighet fått se men ej röra vid en drake med 7 hufwud, som ägaren, en jude, köpt för 36,000 daler. Linnæus har befunnit honom wara fictitius (förfalskad) och går thet ryckte [härom] i hela Hamburg, så at juden lärer ej hafwa stor profit på sin dyrbara wara.» Den märkvärdiga draken, som ägdes af borgmästaren John Anderson och hans broder och som finnes afbildad och beskrifven i det af apotekaren Alb. Seba i Amsterdam utgifna praktverket <i>Locupletissimi rerum naturalium thesauri accurata descriptio etc.</i>, uppgafs vara en »sjuhöfdad orm eller hydra» och hade efter växlande öden kommit till Hamburg. Vidundret befanns emellertid genast af Linnæus vara ett falsarium och raka motsatsen till hvad det af Seba utgafs för eller »Nullement l'ouvrage de l'Art, mais veritablement celui de la Nature». Det bestod nämligen af sju stycken<noinclude> <references/> {{c|52}}</noinclude> oxn8qwlr2zfxne37810nv6vum5q67qb 104 226216 659662 2026-10-14T16:36:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659662 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vesslehufvuden och ett par vesslefötter med klor, fästade vid en med ormskinn öfverklädd stomme. Linnæus, som tyckte att sju hufvuden på en kropp var väl mycket, utropade vid anblicken af odjuret: »O, store Gud, som aldrig satte mer än en ren tanke i en af dig skapad kropp!» och ansåg, att detsamma förfärdigats af munkar såsom en afbild af Uppenbarelsebokens drake, hvaraf både samtida och senare lärde i sin lättrogenhet låtit lura sig. Vid frukostbordet följande morgon återupptogs samtalet om Linnæus, som i Hamburg var »firad af alla professorer, och the tractera honom ej som sin gelike utan som theras förman. Professor …<ref>Namnet oläsligt, men utan tvifvel menas professor J. P. Kohl, med hvilken Linnæus under vistelsen i Hamburg kom i liflig beröring och som emot honom var “ogement höflig”.</ref>, som har ägit tryck, har tillbudit Linnæus at trycka alla hans skriffter och skrifvit af hans lefwernes lopp, som magister Brovallius skrifwit på latin. — Thet är bra, sade min far, therigenom kan Linnæus upmuntras till [ännu] större flit, och wore artigt, om man kunde få correspondence med the tyska wännerna; man skulle snart få beröm at wara lärd i bland dem.» — Under samtalet upplystes vidare, att Linnæus blifvit bekant med Spreckelsen, borgmästaren Anderson och doktor Fabricius, »som skall ha thet största bibliotheque ibland privati i Europa»<ref>Juris licentiaten {{Spärrad|''J. H. von Spreckelsen''}} ägde en vacker trädgård med “ganska många exotica i orangerier”, “en otrolig hop böcker i botanicis” och en stor samling “petrificationer”. — Teol. doktor {{Spärrad|''J. A. Fabricius''}}' “otroligen stora bibliotheque bestod af många kamrar, af böcker täckta som tapeter”.</ref>. Under den följande tiden förekommer intet meddelande om Linnæus förrän i mars 1736, då vid<noinclude> <references/> {{c|53}}</noinclude> rxcriqcr5cgf9bui2mntqypxqsbqjzs 104 226217 659664 2026-10-14T16:39:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659664 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>middagen hos landshöfdingen omtalades, att han blifvit anställd som direktör för Cliffords trädgårdar i Amsterdam (Hartecamp), med tillägget »thenna Cliford är räknad then tredie i ordningen af the största capitalister i Holland». De få och ofullkomliga postlägenheterna gjorde väl att Linnæus, som längre fram i tiden var en mycket flitig brefskrifvare, under sin utomlandsvistelse, då han för öfrigt ådagalade en oerhörd arbetsförmåga, ej öfverflödade med skrifvelser till vännerna i Falun, och brefven till fästmön voro väl ofta af den förtroliga art, att de ej lämpade sig för föredragning i umgängeskretsen. Att Sara Lisa då och då fick bref, kan man sluta sig till af Reuterholms anteckningar, som visa att hon tog skilsmässan och väntan förståndigt och var vid godt mod, hvilket emellanåt tycks ha gifvit sig luft i en viss skälmskhet och hvad man i våra dagar kallar flirt med den frånvarande fästmannens rivaler. Sålunda berättar Gustaf Gottfried, hur vid ett litet samkväm hos doktor Moræus, där man efter att ha druckit te roade sig med att spela pock<ref>Det tyska ''Pock'' eller ''Pockspiel'', engelska ''Poker'' och franska ''poque'', ett slags kortspel; benämningen användes äfven för lådan (“pullan”), hvari man lade markerna och som beteckning, om man hade 2, 3 eller 4 kort af samma valör. Trots öfverensstämmelsen i namnen torde det ej haft någon likhet med det nutida amerikanska röfvarspelet.</ref>, Sara Lisa »hittade på mojen [moyen] at changera rum [plats] med bror Nils som satt hos Tilas». — Den sistnämnde var dåvarande auskultanten i Bergskollegium Daniel Tilas — sedan gift med Hedvig Reuterholm och en af frihetstidens dugligaste och mest ansedde ämbetsmän —, som<noinclude> <references/> {{c|54}}</noinclude> 8oob4cach361ag31r91yxhvfubg9brg 104 226218 659665 2026-10-14T16:41:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659665 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>uppgifves ha friat till Sara Lisa, men fått korgen. En annan beundrare fick hon i dagboksförfattaren själf, som uppenbarligen gärna sökte hennes sällskap och ett par gånger bekänner, att han var betänkt på att göra henne sin »déclaration d'amour», som det hette på den tiden. Anteckningarna må för öfrigt tala för sig själfva. Den 1 februari 1736. »For jag med syskonen till Kahlmeters; ther war doctorinnan med sina 2 döttrar Sara Lisa och Anna Moræa och mamsell Lagerblad; man spelte lotterij, l'ombre.» Den 13 februari. »Kl. 4 fölgde jag systrarna till fots till doctor Moræus; han sielf war ej hemma, hans fru är en god och temlig behaglig menniskia. Sara Lisa Moræa kommer jag wähl öfverens med, och Jan Moræus kan jag wähl tåhla.» Den 18 februari. »Till middagen war Sara Lisa Moræa här, efter middagen kom Johan Moræus hit till mig effter Sara Lisa. Hon war här uppe med syster Hedwig [och] dansade med bror Axel en menuet; the åto aftonmåltid här.» Den 21 februari. »Kl. 4 gick jag med bror Nils till Jan Moræus, satt i hans kammar, drack thee och spelte pock med Sara Lisa Moræa, Jan Moræus, fru Nycop eller moster Lisa Alström.» Den 7 mars, fastlagssöndagen. »Effter middagen fölgde jag systrarna, Sara Lisa Moræa och magister Brovallius till Korsnäs, hwaräst Hans Israelssons änka, doctor Moræi swärmoder bor. Hon är en gammal god käring. Effter kom b. Axel, fru Nycop, Bentzel och hans fru, Sara Sohlberg m. fl. Wi spelte först pock. Sedan gingo wi in i Sahlen, dansade menuet, polska,<noinclude> <references/> {{c|55}}</noinclude> sqlxd1c8d0uxqzrav77zbddaymwivyh 104 226219 659666 2026-10-14T16:45:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659666 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>långdansen, contradanser. N. B. Anna Stina Moræa war med. Thet blir mag. Brovallius gramse [öfver] i alla sina dage. Sedan lektes en liten comoedie; acteurer woro: bror Axel — Arlequin; fru Nycop — Herr Hermidorus; mamsell S. Lisa Moræa — Sabina, Hermidori hustru; Hans Phil. Urlander — Colombina, Hermidori dotter, Arlequins amante.» Den 28 mars. »Jag gick till Sabina, efftersom jag wiste at hennes far och mor ej war i staden. Jag wore kär i Sabina, om hon ej skulle ha Linnæus, om jag ej hölt mer af Philis [Anna Zenia] och om Sabina wore mindre coquett. Jag war hos henne en stund; hon hade på ämbets wägnar at skicka effter Celadon. Han raillerar med Sabina, hon kallar honom för morfar.» Den 29 mars. »Eftermiddagen begynte jag Linnæi Dahlresa at copiera; [den] är 8 sexterner lång.» Den 1 maj. »Effter aftonsången kom Sabina med sin moder och syster Amaryllis [m. fl.] hit. — När Sabina med sitt sällskap woro borta, blef glädjen först fullkommen, emedan man för fruuernes skull måste hålla sig tyst.» Den 28 september, då Gustaf Gottfried fyllde 15 år, gick han till Sabina, som band honom med ett band af många färger<ref>“Notabelt det bruket, som i Dalarna mest öfver allt är antaget, alt qvinfolken skänka sina gäster, hälst vid deras afresa, dalhand, hvilka äro 1 fingers breda, väfne af ylle med divers färg och hvitt linne, tvärslag.” — ''Iter Dalekarlicum.''</ref>. Den 7 december måtte författaren af en eller annan anledning ha varit vid dåligt lynne, ty då nedskref han bland annat följande: »Hermidorus (Lisa<noinclude> <references/> {{c|56}}</noinclude> f7cqhqzow65jm0pljfh394ik5jqt9o8 104 226220 659667 2026-10-14T16:47:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659667 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Ehrenholm) ser temlig bra ut, har ock artiga manér nog; [men är] malicieux, ambitieux, har ej godt ryckte, bra at föra sqwaller, hwaruti Sabina ock blir underwist, som är Hermidori fullkomliga apa, synes wara bra coquette. Amaryllis säges ska bli Adamars gemåhl, men han flaterar Sabina. Amaryllis ser Sabina nog lik och lär bli henne likare, när hon blir äldre; manérena ej alltför galanta.» Förklaringen till denna omkastning i Gustaf Gottfrieds känslor, hvilken dock sannolikt var snart öfvergående, torde få sökas däri att han ungefär i samma vefva hade under aftonsången varit på besök hos Slabbertaskan, »hvars största nöje var att sätta oenighet emellan folk och alldeles icke fann något behag hos Sabina». Och härmed må utdragen ur Gustaf Gottfried Reuterholms dagbok sluta. I all deras obetydlighet hafva de måhända kastat en ljusglimt öfver Linnæus' Falubekanta och den miljö, hvari han lefde under de på uppslag för framtiden så rika åren 1734—35. Till den unge författaren själf, som med tiden blef en dugande och högt ansedd man, torde vi däremot få anledning återkomma. Han var nämligen med all sannolikhet den medlem af Reuterholmska familjen, tillhopa med hvilken Linnæus och hans fru efter bosättningen i Stockholm i främsta rummet upplifvade minnena från Falun. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|57}}</noinclude> lkktcii1l37equwms927t7wf91t4qzj 104 226221 659668 2026-10-14T16:50:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659668 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">III.<br /><b>Doktor Carl Linnæus.</b></h2> »SEDAN Linnæus således sett det märkwärdigaste i Paris, far han till Rouen och därifrån seglar med en strykande wind och storm till Cattegat, där winden straxt wänder sig åt Sundet, och Linnæus landstiger wid Helsingborg, hwarifrån han reser att besöka sin ålderstigne fader i Stenbrohult, och äfter några dagars hwila begifwer sig till Fahlun, där han finner sin förtrogne wän Johannem Browallium redan wara blifwen Physices Professor i Åbo och sin käresta wänta hans hemkomst. Linnæus får nu (formell) förlofning, hwarpå han reser till Stockholm, att där söka sin widare fortun.» Mellan raderna i detta meddelande, hvarmed Linnæus inleder de tyvärr mycket kortfattade anteckningarna om sin återkomst på sommaren 1738 till fosterlandet, kan man läsa stor ifver att komma i verksamhet samt förhoppningar om att denna snart skulle blifva framgångsrik. Härför ägde han helt visst också de bästa förutsättningar, i det han under sin långvariga vistelse<noinclude> <references/> {{c|58}}</noinclude> h6b7imt14lpyxs4ycdami4m0b4h3h85 0 226222 659669 2026-10-14T16:52:57Z Thuresson 20 Kap 2 659669 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Linné i Stockholm 1915.djvu" from=59 to=81 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Linné i Stockholm|02]] 7y1gcn2r5yys92kh1vb8hxgvmeuaka6 104 226223 659670 2026-10-14T18:37:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659670 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Stockholm från Mälarsidan 1730-tal Georg Biurman.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|STOCKHOLM FRÅN MÄLARSIDAN, I BÖRJAN AF 1730-TALET.<br />{{mindre|EFTER ETT KOPPARSTICK MED ANLEDNING AF KUNG FREDRIKS ÅTERKOMST FRÅN HESSEN; I K. BIBLIOTEKET.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 38iv4ftykjea18edq3b2adg1beqwzqn 104 226224 659671 2026-10-14T18:39:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659671 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>längre eller kortare tid uppehöll sig i den närbelägna hamnen och dess omgifningar. Från dessa synpunkter var nog det obetydliga huset vid Ferkens gränd ej så illa valdt, allrahelst han blott hade få konkurrenter i grannskapet. De mest ansedda och eftersökta af hans kolleger, såsom de här ofvan nämnde Nordenheim och Ribe, äfvensom assessor Victorin och doktor Wallrave m. fl., bodde på Norrmalm. Vid Stora Nygatan hade visserligen den mycket skicklige stadsfysikus Boij sin bostad, men han hade på grund af sjuklighet måst väsentligt minska sin praktik och var också snart ur räkningen, ty han afled på nyårsdagen 1739. I gamla rådhuset vid Stortorget bodde assessor Soem, vid Smedjegatan, nära Norrbro, assessor Alstrin, vid Köpmangatan lifmedikus Wolluhn och vid Stora Nygatan lifmedikus Barthold Anhorn, men denne tillhörde kung Fredriks »aparte hofstat» och hade väl ingen praktik utom hofvet, och de fyra förstnämnda torde hufvudsakligen ha verkat i de västra och södra delarna af staden. Linnæus var så godt som den ende läkaren i de östra kvarteren, oafsedt sin gode vän och studentkamrat Petter Leetström, hvilken efter i Harderwijk vunnen doktorsgrad slagit sig ner vid Baggensgatan, och man kan också vara öfvertygad om att han ej försummade att begagna sig af de därmed förenade möjligheterna att blifva uppmärksammad och anlitad. Jämte de riktiga doktorerna fanns det emellertid åtskilliga andra hälsovårdare, med hvilka konkurrensen kanske var svårare och som Linnæus följaktligen måste taga hänsyn till, nämligen dels flera fältskärer, som voro medlemmar af Kirurgiska societeten och åtnjöto högt anseende, såsom stadsfältskären Salomon Schützer,<noinclude> <references/> {{c|64}}</noinclude> lxd4240wtks5ko9y78rghpm84zsgear 104 226225 659672 2026-10-14T18:41:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659672 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>utrikes genom träget arbete icke blott förvärfvat stort anseende, ja redan världsrykte såsom vetenskapsman utan äfven högst väsentligt förkofrat sina kunskaper och erfarenheter som läkare. Med heder hade han bestått profven för doktorsgraden och genom sina epokgörande botaniska skrifter väckt så stort uppseende, att smickrande och hedrande erbjudanden om anställningar i utlandet kommit honom till del, och det hade ju sålunda legat nära till hands att han efter återkomsten blifvit föremål för någon analog uppmärksamhet äfven i fosterlandet. Ingen af de få lärostolarna i naturalhistoria och medicin var emellertid ledig, inrättandet af personliga professurer, som i våra dagar till forskningens gagn då och då förekommer, var på den tiden sällsynt, för att ej säga okändt, och för öfrigt hade ryktet om Linnæus' vetenskapliga betydelse och framstående egenskaper ännu knappast hunnit till Sverige. Insikten om desamma var begränsad till Celsius, Stobæus, Rudbeck, Brovallius och några andra gynnare och vänner, som delade landshöfding Reuterholms fördelaktiga här ofvan relaterade uppfattning om honom. För alla andra var han en okänd storhet, och det ligger följaktligen ett ganska förklarligt missnöje i hans betraktelse öfver sin belägenhet under den första tiden efter ankomsten till hufvudstaden, dit han i enlighet med den blifvande svärfaderns råd begaf sig för att vinna sin utkomst som praktiserande läkare, men ej genast rönte framgång: »Stockholm emottog Linnæum uti September månad såsom en främling. Linnæus ärnade här såsom doktor försörja sig; men som han war allom obekant, wågade ingen i åhr att anförtro sitt kära lif uti en oförsökt Doktors händer, ja, icke<noinclude> <references/> {{c|59}}</noinclude> 87p63ph1jpxh27vbrtlx546qhmm7xkk 104 226226 659673 2026-10-14T18:44:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659673 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en gång sin hund, att han också tviflade om sin fortkomst i riket. Han, som allestädes utomlands blef ärad såsom en ''Princeps Botanicorum'', war hemma såsom en Klimius<ref>Syftar på {{Spärrad|L. Holbergs}} uppseendeväckande satiriska samhällsroman ''Niels Klims Underjordiske Rejse''.</ref>, kommen ifrån underjordiska werlden, så att om Linnæus nu icke warit kär, hade han ofelbart åter utrest och lämnat Swerige. Den enda ärkänsla, som han märkte hos sina, war det, att då (Upsaliska) Wettenskaps Societeten war tillsammankallad till Stockholm hos sin Preses Illustris, Riksrådet gref Bonde, den 4 oktober, blef Linnæus enhälligt wald till Ledamot.» Misstämningen skulle emellertid ej blifva långvarig, ty efter ett par månaders förlopp hade Linnæus slagit igenom. I ett bref den 1 december 1738<ref>Afskrift i K. Biblioteket.</ref> till sin gode vän Carl Fredrik Mennander, nu adjunkt, sedan professor och biskop i Åbo samt slutligen ärkebiskop, meddelade han den vunna framgången: »Jag är oförskylt kommen till en sådan practique, att jag från morgonen kl. 7 intill aftonen kl. 8 knapt får så mycken tijd, att jag kan äta en kort middag. Detta gifwer mig wähl en styfwer i pungen, men förtar så alldeles min tijd, att jag ej en timma hwilo kan finna för mig äller mina trognaste wänner.» Så oförskyld var nog icke förändringen, men innan detta belyses, må några underrättelser lämnas om miljön för Linnæus' verksamhet under den första tiden efter hans bosättning i hufvudstaden, om hans kolleger af läkarekåren m. m. Enligt utanskrifterna på bref från Clifford och professor J. Burman i Amsterdam bodde han »chez<noinclude> <references/> {{c|60}}</noinclude> 77fqrazec15y22c9wmo9hgtu40ea59j 104 226227 659674 2026-10-14T18:47:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659674 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>monsieur Guillaume Maister», hvilken ej kan ha varit någon annan än engelske handelsagenten William Maister eller Meister, inflyttad till Stockholm antagligen i början af 1730-talet och en af de rätt talrika utlänningar, som vid denna tid begagnade sig af Sveriges efter de långvariga krigen återknutna merkantila förbindelser med utlandet för att främja den svenska handeln och sjöfarten, men väl hufvudsakligen skörda egen vinst. Härutinnan tycks också Meister haft framgång, ty år 1741, då han kallas »brukspatron och grosshandlare», köpte han det s. k. Flemingska huset i hörnet af Slottsbacken och Österlånggatan och 1754 var han direktör för det bolag, som anlade oljekvarnen vid Valdemarsudde på Djurgården, hvilken han sedermera blef ensam ägare af. År 1738 bodde han jämte sin landsman och kompanjon John Reid i hörnet af nyssnämnda gata och Ferkens gränd, i kvarteret Luna. Huset, antagligen detsamma som än i dag (med n:r 33 vid Österlånggatan) finnes kvar, fastän väl något förändradt särskildt i yttre hänseende, ägdes af snörmakareåldermannen Martin Jäger, som bodde där med sin familj och ett par gesäller. Det hade sålunda då en vida hyggligare uppgift och prägel än i våra dagar, då det upptages af »Hotell Sala», ett af dessa talrika härbergen i staden mellan broarna, hvilka såsom tillhåll för allehanda slödder, sjömän och isynnerhet lösaktiga kvinnor åtnjuta dåligt anseende och vålla polisen åtskilligt med besvär. Enligt benägen uppgift af kommissarien i Nikolai polisdistrikt är »Hotell Sala» till och med ett bland de sämre, och det är ju en rätt talande illustration till hur tiderna förändrats och hur det äldsta Stockholms anseende sjunkit att finna,<noinclude> <references/> {{c|61}}</noinclude> e8dlsoivlma8no8umgui48bt62ua33i 104 226228 659675 2026-10-14T18:48:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659675 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hur samma hus, hvari Linnæus några månader hade sitt hemvist, nu är beryktadt såsom en af tummelplatserna för vissa ruskiga yttringar af det moderna storstadslifvet och för deras kontroverser med ordningsmakten. Om hur Linnæus kom att få sin bostad hos Meister föreligga ej några uppgifter, men det är möjligt, att engelsmannen hade någon kommissions- eller bankiraffär med utlandet och att Linnæus kommit i beröring med honom för sina penningeangelägenheter, bokförsändelser o. s. v. Den till hans vänner i Holland uppgifna adressen tyder härpå, men han kan ju också hafva fått anvisningen på Meister efter hemkomsten till Sverige och under vistelsen i Falun, af sina vänner och bekanta vid kopparverket, ty Meister & Henwood, såsom firman hette före Reids ankomst till Stockholm, bedref liksom de öfriga samtida engelska agenturfirmorna Grainger & Wordswood, Campbell & Dodson, Worster & Everard m. fl. jämte import af kolonialvaror m. m. utan tvifvel äfven exportaffärer med svenska gruf- och bruksprodukter, m. m. Att Linnæus valde sin bostad i staden mellan broarna och i den trakt af denna, som var den till skick och utseende oansenligaste, berodde utan tvifvel därpå, att han där kunde beräkna billigare hyra än i de förnämligare kvarteren vid Nygatorna och Riddarhustorget eller de främre delarna af Norrmalm o. s. v. Men därtill kom att blott ett par stenkast från hans bostad vid Österlånggatan låg Skeppsbron, bland hvars förmögna köpmansfamiljer han väl hoppades erhålla praktik, som ju också kunde utsträckas till de talrika småborgarne vid Österlånggatan och dess gränder och till sjöfolket, som {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|62}}</noinclude> csbacvdbe0s8rhjeym2j6x61sgydbhk 104 226229 659676 2026-10-14T18:53:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659676 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Gustaf Lundberg-CG Tessin-1728.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|CARL GUSTAF TESSIN<br />{{mindre|EFTER ORIGINAL AF G. LUNDBERG(?), TILLHÖRIGT JUSTITIERÅDET, FRH. B. LEIJONHUFVUD.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pr94lyor0vcs0cyfmmhmrog732u1z5r 659678 659676 2026-10-14T19:08:39Z Thuresson 20 659678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Gustaf Lundberg-CG Tessin-1728.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|CARL GUSTAF TESSIN<br />{{mindre|EFTER ORIGINAL AF G. LUNDBERG(?), TILLHÖRIGT JUSTITIERÅDET, FRH. B. LEIJONHUFVUD.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|92}}</noinclude> kiop2zt26imq375x4d3zsbbg9rgbcav 104 226230 659677 2026-10-14T19:08:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659677 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Domestic Pleasures Met DP889046.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|ULRIKA LOVISA TESSIN, F. SPARRE.<br />{{mindre|EFTER ETT KOPPARSTICK FRÅN BÖRJAN AF 1740-TALET, I K. BIBLIOTEKET.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|93}}</noinclude> 64d4kflih9y6ipfghmzjxbr9rpbuwp7 104 226231 659680 2026-10-14T23:15:50Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659680 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|182|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>{{em}}På K. <b>KNUT Erikssons</b> Sten läses: {{Hängande indrag|<b>{{förkortning|Hic. situs. est. Rex. Canutus. Erici. filius. trium. Regum. Caroli. Colli. et. Burislafui. Domitor. Pacis. regno. quaesitae. custos. summus. et. Rex. optimus. obiit, in. Gåsini. Anno. Domini. M. C. XCII.|Här är kung Knut, Eriks son, segrare över tre konungar: Karl, Kol och Burislaf. Den högste kungen, som sökte fred i kungariket, och den bäste kungen. Dog i Gåsin år 1192.}}</b>}} {{em}}Vti K. <b>ERIK Knutssons</b> Graf-chor läsas på Stenen thessa ord: {{Hängande indrag|<b>{{förkortning|Hic. jacet. Ericus. Canuti. filius. Rex. Suecorum. Gothorumque. cum. consorte. sua. Rechisa. qui. ab. exilio. redux. paternum. virtute. peperit. regnum. mox. rebelles. Sveonie. Danos. per. matrimonium. cum. Waldemari. filia. tenuit. in. pace. regnum. ejus. floruit. omnium. rerum. copia. obiit. in. Wisingxö. anno. Domini. M. CC. XVI.|Här ligger Erik Knuts son, kung av svenskarna och göterna, med sin gemål Rechisa, som från sin exil återvände till sin fars dygd. Han höll fred mellan svenskar och danskar genom äktenskap med Waldemars dotter, och riket blomstrade i överflöd på allt. Dog på Wisingsö år 1216.}}</b>}} {{em}}K. <b>ERIK hin Läspes</b> Graf-sten vti thes chor hafwer thenna tekning: {{Hängande indrag|<b>{{förkortning|Hic. situs. est. Ericus. Erici. F. Rex. Svecie. et. Gothie. qui. seditiosos. compescuit. Folkvngos. et. Tavastanos. subegit. Christianosque. fieri. compulit. Obiit. Anno. Domini. M. CC. L.|Här är Erik Eriks son, kung av Sverige och Götaland, som underkuvade de upproriska Folkungarna och Tavastland och tvingade dem att bli kristna. Dog år 1250.}}</b>}} Alt vt- och innom Kyrkion blef fullbordadt inom 4 år, så at thenna klosterkyrkian år 1671 war i thet skick, vti hwilket hon än står, så brydd och herlig, at hon i hela riket hafwer ganska få likar.<noinclude> {{huvud|||Ibland}} <references/></noinclude> q8bktqhtkl43mvyvurq42lxn7wqrikz