Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 147346 659719 575101 2026-10-16T08:19:58Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659719 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|287}}</noinclude>och Peter Kenicius (1591) till erkebiskopsstolen, och Olaus Elimæus (rektor 1609), dog som biskop i Wiborg. I allmänhet deltogo rektorerne i sin tids teologiska strider, och om kyrkans högste icke derför tuktade skolmännen, så var det konungamakten som i kyrkans eller åtminstone i ett visst kyrkpartis intresse ingrep med sina maktspråk och ofta sina våldshandlingar. Rektorerne i Stockholms Trivialskola kommo i erfarenhet deraf. Abrahamus Angermannus skildes från sitt embete, emedan han var motståndare till liturgien. En annan ångermanländing, Ericus Olai, som vardt rektor 1577, kastades i fängelse 1590, och samma öde vederfors hans närmaste efterträdare, Ericus Skinner, bägge för att de predikat mot liturgien. Olai vardt dock sedan kyrkoherde i församlingen, men åter afsatt, den gången af hertig Karl, och slutligen kyrkoherde i Enköping. Ericus Skinner vardt teologie professor i Upsala. Under det skolmästarne sysselsatte sig med teologiskt gräl, tyckes skolan hafva fortgått på det gamla sättet. Hon fick en medtäflare i det då, likaledes i de forna klosterhusen på Riddarholmen upprättade ''Gymnasium regium'' eller ''Collegium Stockholmense,'' som lemnades i de under Johans tid hitkomne jesuiternes händer och hvilket tyckes hafva varit ämnadt till en fullkomligt lärd skola, der undervisning äfven i grekiskan lemnades,<ref>''Bernhard Lundstedt:'' Bidrag till kännedomen om grekiska språkets studium vid de svenska läroverken. Sthlm 1875.</ref> något som då ännu icke var vanligt i skolorna. Gymnasium regium hade dock icke lång lifstid, och redan omkring 1590 var Trivialskolan befriad från den medtäflaren, men då hade ''Tyska'' skolan hunnit få en ordnad verksamhet och började täfla med stadens skola. Mera derom längre fram. Skoltiden var ungefär den samma som i det gamla skolhuset, började kl. 5 på morgonen och fortsattes till kl. 8. Mellan kl. 8 och 9 hade gossarne frukostlof. Kl. 9 började undervisningen åter och fortgick till kl. 11, då middagslof lemnades. Kl. 12—1 öfvades lärjungarne i sång samt ''musica choralis et figurativa.'' Vid sist nämde timme återtogs lexläsningen, men kl. 2—3 fingo gossarne sitta för sig sjelfva och läsa öfver. De voro dock icke utan kontroll, ty »dörrvaktaren» (''ostiarius'') eller ''custos'' skulle skrifva upp dem som lekte eller sprungo ut, kommo sent eller voro frånvarande. Kl. 3—5 lästes åter för läraren och sjöngs aftonpsalmen, naturligtvis med latinska ord. På slaget fem voro lärjungarne fria från skolan för den dagen, men de hade hemlexor till dagen derpå. Arbetet i skolan<noinclude> <references/></noinclude> qha503diqaw781j6nhdl1y4ox03qvcp 104 147347 659720 575102 2026-10-16T08:31:17Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659720 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|288|SKOLOR|}}</noinclude>räckte således nio timmar hvarje dag, och detta fritog icke från hemarbete. Allt skulle läsas utantill, till och med lexorna i Terentii komedier och Virgilii ekloger. Äfven om söndagarne togs lärjungarnes tid i anspråk, ej blott i kyrkan för sången, utan äfven, åtminstone till någon del, i skolan. De årliga terminerna voro fyra och togo sin början den 19 Januari, den 1 Maj, den 10 Augusti och den 1 Oktober. Loftiderna voro mycket korta. Då och då firades skolhögtider, vanligtvis med långa latinska tal, men också med lekar och gästabud. Huru vida dock lärjungarne fingo deltaga i de sist nämda är icke så säkert. [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s288 Fig139.jpg|miniatyr|vänster|stående=0.7|Fig. 139. Stockholms skolas sigill, från 1500-talet.]] Om Stockholms Trivialskola fick nytt lif med reformationen, utdelade lärdomsbetyg och ville, att hennes sigill (fig. 139) skulle anses som giltig kunskapsprägel, tyckes hon dock åter hafva råkat i förfall i första fjerdedelen af sextonhundratalet. Man var åtminstone icke nöjd med undervisningen der, och det behöfdes den allmänna väckelse som Gustaf Adolf gaf läroverken för att rycka äfven Stockholmsskolan ur hennes dvala. I kungabrefvet af den 11 Mars 1620<ref>''P. E. Thyselius:'' Handlingar rörande svenska kyrkans och läroverkens historia. Örebro 1839.</ref> klagas öfver den okunnighet som rådde bland statens och städernes tjenstemän, hvilka voro så olärda, »att icke en part kunde skrifva sitt namn». Vore det någon som hade lust till studier, så hindrades han dels af fattigdom, dels af socknegång, hvarmed en dyrbar tid förspildes, och ungdomen vande sig vid dryckenskap, »svärmeri», tiggeri, dagdrifveri och andra odygder». Funnes någon som icke behöfde gå och tigga medel till studiernas fortsättande, så vore dock »institutionen i akademien så oriktig och elak, att ingen der kunde komma till någon erudition». Ferierna voro också för långa. Religionsundervisningen kunde »någorlunda passera», emedan alla lärarne egnade sig åt predikoembetet, »men som præceptorerne sjelfve intet förstå eller akta hvad till regementet eller ett borgerligt lefverne hör, alltså kunna de det icke heller någon annan lära». Detta gälde visserligen hela riket, men Stockholms Trivialskola som företrädesvis borde utbilda tjenstemän för staten och staden, icke mindre än tjenare åt kyrkan, kunde taga åt sig en dryg del af det kungliga missnöjet. Den väckelse som gafs af Gustaf Adolf hann dock icke under<noinclude> <references/></noinclude> mhxq0zjy1ro8968p57fdsei7xhno1de 104 147348 659721 577521 2026-10-16T08:45:08Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659721 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|289}}</noinclude>hans tid framkalla något fullt vaket lif. Trivialskolan tyckes hafva gått sin vanliga gång under de närmaste åren efter den bättring som afsågs med »k. maj:ts resolution och mening, korteligen och summevis författad, hvar efter H. K. M. aktar skolorna och akademien att förordna» och som är dagtecknad den 13 April 1620. I denna resolution nämnas tre slags skolor: ''gymnasier,'' halfgymnasier eller ''trivialskolor'' samt ''små trivialskolor.'' Det tredje slaget är otvifvelaktigt det första fröet till realskolor, men detta frö spirade icke på mycket lång tid derefter upp i Stockholm. Gustaf Adolf sjelf visste icke hvar till sådan skola »omkostnad ex publico skall göras», utan skulle staden sjelf bekosta henne, hvilket för öfrigt också fortfarande var, åtminstone till en dryg del, förhållandet med Stockholms sjelfva Trivialskola. De »små trivialskolorna» kallades äfven ''barnskolor'' och i k. stadgan, 1619, om städernas förvaltning ''räkneskolor.'' I Stockholm uppstod ingen enda sådan skola. Man skulle kunna misstänka, att Tyska skolan varit en läroanstalt af det slaget, men, som vi snart skola få se, så rättade äfven den skolan sig efter tidehvarfvets smak och var klassisk. Från och med 1630 finnas tillförlitligare uppgifter än förut om Stockholms Trivialskola. De kunna framletas ur Norra Latinläroverkets, från Gymnasium ärfda arkiv. Gymnasium, sjelft en fortsättning af Trivialskolan, hade 1821 mottagit de gamla handlingarna, af hvilka de förnämsta äro ''Annales Scholæ'' af anno 1630; <i>Liber Scholæ Stockholmensis</i> anno 1647; <i>Stockholms Stads Trivialscholas Inscriptions-Bok</i> 1731—1820; <i>Stockholms Stads Trivialscholas Journal</i> 1731—1821; <i>Förteckning på Ungdomen och dess framsteg i studier uti Trivialscholan</i> 1788—1821, åtskilliga matriklar, m. fl., alla i handskrift, dels på latin, dels på svenska. Det är ur dessa handlingar som vi, jemte anlitande af hvad vi kunnat för ändamålet finna i Riksarkivet och i Stockholms stads konsistorium, hemtat det återstående af hvad vi ansett oss böra i korthet meddela om Stockholms äldsta läroverk. Utom af den allmänna vanmakt, i hvilken de svenska skolorna tyckas hafva funnit sig under första tredjedelen af sextonhundratalet, led Stockholms Trivialskola också af de olyckor som pesten 1629 orsakade. Rektor Nicolaus Niurenius dog i farsoten, och skolan var utan rektor ända till slutet af Oktober 1630. Läsningen försummades, och lärjungarne sysselsatte sig med att bära bort lik. Många dogo, blott få infunno sig i skolan. I Oktober 1630 tillträddes rektoratet af Jacobus Bose<noinclude> <references/> {{sidfot|Gamla Stockholm.||19}}</noinclude> o0uo4qeeaao81gu9ytvz369jsy7at7q 104 209824 659722 613034 2026-10-16T09:22:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659722 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|76|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>Så lärer likwäl förmodeligen ingen tro, mig derigenom welat förstå jämlikhet wid alla tilfällen. Ålder eller Dygd kan med rätta gifwa den ena menniskan företräde för den andra; Ogement Förstånd och Förtiänster kunna uphōja somliga öfwer den gemena hopen; Födelsen kan förbinda några, andra åter Wänskapp eller Wälgiärningar at betyga wördnad, för den som Naturen, Taksamheten, eller andra omständigheter sådant tillägga: Icke dess mindre, hafwer ändå den jämlikhet menniskor emellan är, med alt detta bestånd, i anseende till den enas makt och wälde öfwer den andra, hwilket war den jämlikhet jag då omtaldte, såsom allena ländande till mitt förehafwande för den gången; hwars förnämsta ändamål syftade derhän, at wisa den lika rätt, som hwar och en eger till sin naturliga frihet, utan at wara någon annan menniskas wilja eller myndighet underkastad. 4. Jag tilstår at barn ej födas uti sådant fulkommelig likhets tilstånd, fast än de till detsamma födas. Deras för-<noinclude> <references/> {{huvud|||äldrar}}</noinclude> 4380i3oci61iqywugm9q3zy8eavlqwl 104 209825 659723 613035 2026-10-16T09:29:42Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659723 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|77}} {{linje}}</noinclude>föräldrar hafwa en art af myndighet och regering öfwer dem när de komma till werlden, samt ännu någon tid derefter, och dermed bör den uphöra. Deras underdånighets band äro lika lindorna, hwarutinnan de swepas och bäras, så länge den späda barndomen påstår. Ålderen och förnuftet, som med wäxandet tiltaga, lösa dem så småningom derutur, till dess de dem ändteligen derifrån befria, och giöra således en menniska aldeles till sin egen herre. 5. '''Adam''' blef skapad en fulkommelig menniska, hans kropp och siäl egde sin tilbörliga styrka och förstånd, och sålunda war han skickelig ifrån första ögnablecket at sörja för sitt lifs uppehälle och bibehållande, såsom ock at inrätta sina giärningar efter det som Förnuftets Lag föreskrifwer, hwilken Gud hade uti honom inplantadt. Efter honom är werlden utaf hans efterkommande blefwen bebodd, hwilke alle födas barn, swage och hielplöse, förutan tilräckelig kundskapp eller förstånd. Men till at godgiöra den brist ett så ofulkom-<noinclude> <references/> {{huvud|||meligit}}</noinclude> lib47pfq1uus21gg0xlrqr0a0sfw77y 104 209826 659724 613036 2026-10-16T09:45:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659724 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|78|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>meligit tilstånd medbringar, till dess den tiltagande ålderen densamma afskaffadt, så blefwo '''Adam''' och '''Ewa''', och efter dem alla föräldrar i följe af Naturens Lag förbundna, at underhålla och upfostra barnen som de med hwarannan afladt, ingalunda såsom deras wärk, utan såsom deras egen Mästares den Alsmäktigas wärk, Hwilken dem åligger at giöra derföre räkenskapp. 6. Lagen som '''Adam''' hade at efterlefwa, war densamme, som alle hans efterkommande böra lyda, det är, Förnuftets Lag. Men såsom hans barn på ett helt annat sätt än han kommo uti werlden, nemligen, igenom den naturliga födelsen, hwilken frambrakte dem helt okunniga, och utan förmögenhet at betiäna sig af förnuftet: Så woro de ock intet straxt under den lagen. Förty ingen kan räknas för skyldig at stå under en lag som honom ej är kundgiord, och såsom en ogiörligen annorledes kan blifwa om denne lagen underrättad, än igenom förnuftet, så binder den ock ingen som ännu ej hunnit till<noinclude> <references/> {{huvud|||det-}}</noinclude> t3dol771yhk91eer5indvpoaup8iize 104 220966 659694 650330 2026-10-15T17:04:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659694 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|9.}}</noinclude>Icke förr än då kl: slog 12 återkom Capitaine Moltzer om aftonen från Tinget och sedan han spisatt en liten aftonmåltid for kl: efter ett om natten härifrån öfver sjön. Han for i Skrinda med Boberg och min gamle Häst Castor — och berättades att nästan alla haft slädar. Många saker hade förevarit, så att först om måndag skall på flere saker utslagen falla. {{Inre marginalnot|10.}} <u>Lördag.</u> Om natten var stark frost och morgonen brillant klar. 2^ne Grisar köpta vid Örby slagtades som tillsammans endast vägde 10. marker och kostade ihop 4. RDr. Carin Reenstjerna kom hit till middagen — beklagade sig öfver fadrens ringa tillgångar och Brodrens oginhet att läna eller skänka henne 3. RD rgds, och Pigans sturska bemötande ehuru hon hvarken är utan penningar eller moderna kläder. Jag måste lämna 3 RD B^co. {{Inre marginalnot|11.}} <u>Söndag.</u> — Mulit väder — Boberg läste Predikan för mig i Hagbergs Postilla om Konungsmanenns räkenskap — bordt läsas för min bror. Kopparslagaren Jäger var här förmidagen, jag tingade litet smått arbete af honom. Eftermidagen var unga mor Holmström här — Hon har nu 14 dagar fått ärfara, att det är eij så muntert vara gift som Bröllopsdagen — och att det eij är så lätt skaffa och laga mat, som att få den vid Husbonde och matmoders bord. {{Inre marginalnot|12.}} <u>Måndag.</u> Ganska kalt. Boberg for om morgonen med Pollux och skrinda till Capitaine Moltzer som for till Fittja att få utslaget millan mig och fru Sallander; hvilket lydde så att som hon stämt för tidigt, skulle hon betala Rättegångs kostnaden med 3 RD 16 ß B^co till hvardera Parten — mig och Rubenson, men om Hon därmed är missnöjd får hon gå till Lagmansrätt. Jag roade Capitaine Moltzer med att genomse {{Samma som|på|Q=Q10447151|ord=Ehrenstrahls Kopparstick}} öfver Konung Carl Den 11^tes Karosell 1652. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 3726rchmdsd4ess0afxg02gv92uob2h 659718 659694 2026-10-16T08:15:01Z Gottfried Multe 11434 659718 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|9.}}</noinclude>Icke förr än då kl: slog 12 återkom Capitaine Moltzer om aftonen från Tinget och sedan han spisatt en liten aftonmåltid for kl: efter ett om natten härifrån öfver sjön. Han for i Skrinda med Boberg och min gamle Häst Castor — och berättades att nästan alla haft slädar. Många saker hade förevarit, så att först om måndag skall på flere saker utslagen falla. {{Inre marginalnot|10.}} <u>Lördag.</u> Om natten var stark frost och morgonen brillant klar. 2^ne Grisar köpta vid Örby slagtades som tillsammans endast vägde 10. marker och kostade ihop 4. RDr. Carin Reenstjerna kom hit till middagen — beklagade sig öfver fadrens ringa tillgångar och Brodrens oginhet att läna eller skänka henne 3. RD rgds, och Pigans sturska bemötande ehuru hon hvarken är utan penningar eller moderna kläder. Jag måste lämna 3 RD B^co. {{Inre marginalnot|11.}} <u>Söndag.</u> — Mulit väder — Boberg läste Predikan för mig i Hagbergs Postilla om Konungsmannens räkenskap — bordt läsas för min bror. Kopparslagaren Jäger var här förmidagen, jag tingade litet smått arbete af honom. Eftermidagen var unga mor Holmström här — Hon har nu 14 dagar fått ärfara, att det är eij så muntert vara gift som Bröllopsdagen — och att det eij är så lätt skaffa och laga mat, som att få den vid Husbonde och matmoders bord. {{Inre marginalnot|12.}} <u>Måndag.</u> Ganska kalt. Boberg for om morgonen med Pollux och skrinda till Capitaine Moltzer som for till Fittja att få utslaget millan mig och fru Sallander; hvilket lydde så att som hon stämt för tidigt, skulle hon betala Rättegångs kostnaden med 3 RD 16 ß B^co till hvardera Parten — mig och Rubenson, men om Hon därmed är missnöjd får hon gå till Lagmansrätt. Jag roade Capitaine Moltzer med att genomse {{Samma som|på|Q=Q10447151|ord=Ehrenstrahls Kopparstick}} öfver Konung Carl Den 11^tes Karosell 1652. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 196vaj30r065on63wcg6bk3itllu9g7 104 226190 659711 659596 2026-10-15T18:42:55Z Thuresson 20 659711 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Suecia 1-050 ; Tessinska palatset.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|TESSINSKA PALATSET, NORRA FASADEN.<br />{{mindre|EFTER GRAVYR I E. DAHLBERGS SUECIA ANTIQUA ET HODIERNA.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kyug0bi3goaqjiaprkb6tlcteodq6zl 104 226232 659695 2026-10-15T17:28:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659695 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>stabsfältskären Pierre Doumong vid Stora Nygatan, Hieronymus Riese vid Västerlånggatan, Samuel Norell vid Kinstugatan m. fl., och dels kvacksalfvare, underdoktorer och välgörare i humbugsmedicin. Stockholm, som ännu i vår så upplysta tid ingalunda är främmande för ögondiagnostiker, homöopater, händerspåläggare och andra helbregdagörare, Wiltons blodpiller och många andra illustrationer till vetenskapens hårda kamp mot dumhet, vidskepelse och okunnighet, var nämligen under frihetstiden rikt begåfvadt med analoga företeelser, och man kan godt antaga, att de svårigheter, som mötte Linnæus och andra läkare i sträfvandena att göra sig gällande, till väsentlig del berodde af dem. Oafsedt den hos allmänheten då liksom nu rådande benägenheten för att hellre skatta åt kvacksalveriet än begagna sig af den exakta vetenskapens resultat, främjades nämligen de på läkekonsten parasiterande krafternas verksamhet genom ett energiskt reklam- och annonsväsen. Tidehvarfvets tidningar gjorde sig visserligen ej skyldiga till så stora utsväfningar i den vägen som deras nutida efterföljare, men man tryckte ungefär lika friskt som i våra dagar plakat och avertissementer om diverse kurer och läkemedel, och bland dessa dokument finnas ännu några bevarade, som ställa trafiken och dess innebörd i bjärt belysning. Sålunda lät den med Linnæus samtida och från Leipzig inflyttade »berömde tandkonstnären» Johann Friedrich Darmstädter år 1736 trycka ett tillkännagifvande<ref>I K. Biblioteket. — Darmstädter omnämnes ej i {{Spärrad|J. Wesslers}} eljes mycket fullständiga, värdefulla bok ''Sveriges aflidna tandläkare 1700—1900''. Stockholm 1901.</ref>, som bland annat innehöll, att han behandlade alla slags<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|65|{{mindre|5}}}}</noinclude> egcoxzcconwf3yajmewz74f0vg1qfmb 104 226233 659696 2026-10-15T17:33:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659696 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tandåkommor samt tillhandahöll »ett Panacé eller perlevatn», som på det högsta rekommenderades dem »som äro belagda med Sommer-Fläckiar eller Finner». Vidare får man veta, att han kurerade röda och flussiga ögon, att han försålde hårbalsam, maskkakor och liktornsplåster samt »en nyuppfunnen hufvudstärkande mössa, som af många höga och nedriga Ståndspersoner är för probat befunnen och af ett sådant wärckiande, at hennes dygder är för Menniskones Hufwuds Sool achtadt blifwen. Ty then person, som en sådan bär under sin mössa eller Peruque, bibehåller så sitt Minne, at man sig själf förundra skall». — Till slut följer: »Om personer finnas, som laborera med Veneris siukdomar, så lofwar han them uti stillhet at tiena.» En kollega till Darmstädter var »doktor» Domenicus Scarpeta, som bodde på »Wijnkällaren Hålländska Thyn» i hörnet af Österlånggatan och Skottgränd och således var nära granne till Linnæus. Längre fram förekommer han vid Skomakaregatan, invid Stortorget, och vid Baggensgatan. Han var son af en venetianare, som på 1720-talet lyckliggjorde Stockholm med sin ej blott tandläkekonsten utan äfven åtskilligt annat omfattande praktik, och i sina med faderns ungefär likalydande avertissement eller cirkulär anbefaller äfven han en »Hufwudstyrckiande Krydde Påssa» samt ett »angenämt Balsam at bruka för små Barn emot alla Matkar, hwilken om thet strykes på Lärfft så stort som en Daler och bindes på Nafwelen, så får man med Förundran se huru alla matkarna utan att taga något inn, blifwa afdrefne»; o. s. v. Märkvärdigare samt ännu mer företagsam och följaktligen också farligare var »Staarstickaren»<noinclude> <references/> {{c|66}}</noinclude> 0j3mv1n0vxipsf2bmc6h899xs9jq5up 104 226234 659697 2026-10-15T17:39:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659697 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>(starroperatören) Bernard Ostermeyer-Hvittfelt, som ej blott var ögonläkare utan äfven behandlade en mängd andra sjukdomar och under många år under förra hälften af 1700-talet for land och rike omkring och äfven då och då gästade Stockholm. År 1721 i februari erhöll han k. privilegium som »okulist», med villkor att »ej beblanda sig med andra curer, invärtes eller utvärtes, ehwad krämpo the hafwa må, dem han eij grundeligen lärdt eller förstår». Denna föreskrift satte han sig emellertid ganska grundligt öfver, att döma af en af honom omkring år 1730 utfärdad, nu mera mycket sällsynt kungörelse.<ref>I K. Bibliotekets samlingar finnes ett väl bevaradt exemplar.</ref> »Den ger oss denna handling», skrifver en framstående fackman i en redogörelse för den svenska ögonläkekonstens historia<ref>{{Spärrad|A. Key}}. <i>Inbjudning till åhörande af den offentliga föreläsning, hvarmed … Johan Widmark kommer att … tillträda sitt ämbete</i>. Stockholm 1892.</ref>, »en bedröflig inblick ej blott i ögonläkekonstens utan äfven i läkarekonstens ställning i allmänhet i vårt land på den tiden, och den ställer det sätt, på hvilket kungörelsens utfärdare uppfyllde det ofvannämnda villkoret eller att blott syssla med kirurgiska göromål i klar belysning. I själfva verket framgår det af kungörelsen, att herr Ostermeyer-Hvittfelt i sin praktik befattade sig med, snart sagdt, hvad som helst. Han botade bröst-och lungsjukdomar, vattusot, magsjukdomar, fallandesjuka, hudsjukdomar, gikt och reumatism; svagsinta gjorde han kloka, personer, som af invärtes sjukdomar legat till sängs i åratal, bragte han på benen, de som haft slag gjorde han friska, döfhet botade han, förlorad lukt och smak återställde han, bråck och all<noinclude> <references/> {{c|67}}</noinclude> 9jwk5g62yls277e9ff5g1c3qvdkmv0g 104 226235 659698 2026-10-15T17:42:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659698 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>slags fråssa botade han med sympatikurer, de mest underbara medel hade han för hvarjehanda åkommor; hans 'purgations-pilla' uträttade 'otroliga underwärck' och hans 'hufvudstyrckande kryddemössa' konserverade till och med för slag. 'Allahanda sjukdomar hos fruntimmer' sköttes af hans hustru, då fruntimmernas blyghet hindrade dem att vända sig till honom; hon gaf hvarjom och enom råd, och paret synes sålunda tillsammans ha sträckt sin verksamhet till så godt som alla grenar af medicinen.» Då sådana filurer som de nu omtalade och antagligen åtskilliga till af samma ull voro i verksamhet och deras braskande kungörelser icke blott spredos på torg och gator och anbragtes i kaffehus och barberarstugor o. s. v. utan äfven upplästes från predikstolarna, kan det knappast förvåna, att Linnæus, ung, okänd och främmande för reklamens hjälpmedel som han var, hade svårt att blifva uppmärksammad och erhålla praktik. I likhet med många andra unga Stockholmsläkare under tidernas lopp, men kanske oftare nu än fordom, var han hänvisad att sitta och vänta, till dess patienterna skulle komma. Då detta föga öfverensstämde med hans lifliga naturell och verksamhetslust, kan man vara viss om, att han ej lät tiden gå i sysslolöshet utan ägnade sig åt författarskap och botaniska forskningar och beredde sig omväxling och förströelse genom att orientera sig i den stadsdel, dit ödet fört honom, förnya bekantskapen med hufvudstaden i öfrigt och taga kännedom om de förändringar, som ägt rum under hans bortovaro. Österlånggatskvarteren, i våra dagar föga tilltalande till följd af det här och hvar framträdande<noinclude> <references/> {{c|68}}</noinclude> ctodkq6aifq5m3cfyrcghzxmt5cz8go 104 226236 659699 2026-10-15T17:45:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659699 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>förfallet och vanvården i byggnadshänseende och det sociala elände, som i dem lokaliserats, voro väl ej heller på Linnæus' tid utmärkta af någon större elegans eller skönhet, men där funnos dock flera vackra och prydliga, ibland riktigt förnäma hus, hvarom en och annan än i dag bevarad portal och andra detaljer bära vittne, och de beboddes till stor del af hedervärdt småfolk, handlande och allehanda handtverkare, bland hvilka skräddarne tyckas ha varit i pluralitet, lägre tjänstemän och betjänte i ämbetsverken, skeppare o. s. v. Mycket talrika voro »vinkällarne», såsom de bättre och förnämligare näringsställena kallades, till skillnad från de likaledes talrika krogarna. Linnæus, som var ungkarl och antagligen intog sina måltider utom hemmet, hade enbart vid Österlånggatan att välja på Draken, Dufvan, Riga, Stjärnan, Tre Kongar och Holländska Thun, och i gränderna till Skeppsbron funnos flera värdshus, som visserligen mest voro afsedda för »sjöledes ankommande», hvilka där »genast kunde få kvarter och blifva spisade», men säkerligen ej afvisade andra kunder, såsom Gamla Stettin i Varggränd, Sju Stjärnor i Drakens gränd, Nordstjärnan i Nygränd och Förgylta Falken i Skottgränd. Om han däremot af sparsamhetsskäl spisade hemma och liksom under Uppsalatiden mest lefde på matsäck och torrskaffning, så försåg han sig antagligen med de härför erforderliga förnödenheterna hos handelsmännen i grannskapet, såsom kryddkrämaren Anders Fahlberg och hökaren Zachris Backman, bägge vid Österlånggatan. Emellanåt hände det väl också att han köpte sig en flaska vin, ty i en af sina själfbiografier bekänner han, att »han åt gjärna god mat<noinclude> <references/> {{c|69}}</noinclude> e16pomdbermxxqrkbkc18dwdpbwmrwa 104 226237 659700 2026-10-15T17:51:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659700 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och drack goda drycker, men var aldrig däruti öfverflödig», och då funnos vinhandlarne Suck & Son och Georg Yhlen nära till hands. Ville han få ett bad, så behöfde han blott gå till Martin Schultz vid Västerlånggatan, som var en af Stockholms fyra privilegierade »stadsbadare», och sina behof af papper och böcker kunde han tillfredsställa vid Stora Nygatan, som på den tiden var Stockholms speciella bokhandelsgata. Där lågo nämligen Johan Mathias Langs samt Weidemanska och Kiesewetterska boklådorna. I den sistnämnda hade han glädjen att se sina egna i Holland utgifna arbeten, ''Hortus Cliffortianus'', ''Flora Lapponica'', ''Classes plantarum'', ''Musa Cliffortiana'' och <i>Critica botanica</i>, som nu hittat vägen äfven till Sverige och om hvilka annonser funnos införda i Stockholms Post-Tidningar under oktober och november månader 1738. De förändringar, som ägt rum i hufvudstaden under Linnæus' vistelse utrikes, voro visserligen hvarken många eller stora — i gamla Stockholm hade man ej så brådtom och var ej så angelägen om att få bort allt gammalt som i våra dagar — och ibland kanske ej heller vidare tilltalande. Men en och annan nyhet iakttog han nog både med tillfredsställelse och gillande, såsom t. ex. den på Skeppsbron år 1734 planterade allén och den ombyggda eller reparerade bron mellan Blasieholmen och Skeppsholmen, som då han reste utomlands var mycket skröplig och måst bättras på, sedan kung Fredrik under sina aftonpromenader till fröken Taube riskerat att bryta benen af sig. Med beundran iakttog han nog också, hur arbetena på den präktiga nya slottsbyggnaden under hans frånvaro raskt fortskridit, och under promenaderna bland<noinclude> <references/> {{c|70}}</noinclude> nhthw0r3gms7upddnxotqvayukp6iah 104 226238 659701 2026-10-15T18:02:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659701 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>trädgårdarna på malmarna, hvilka nu liksom åtta år tidigare utöfvade sin särskilda dragningskraft, undgick det honom säkerligen ej att härjande eldsvådor öppnat nya perspektiv och till förgängelsen vigt månget kanske pittoreskt, men fallfärdigt ruckel. Ehuru Stockholm emottog Linnæus som en främling och han ej där hade många bekanta, behöfde han dock icke lefva som en enstöring. Det är ju högst sannolikt, att han sökte upp de ofvannämnda ledamöterna i Collegium medicum, hvilkas föreläsningar om den upphängda kvinnspersonen han bevistat under sitt första Stockholmsbesök, äfvensom att han trädde i beröring med andra läkarekonstens utöfvare. Under samtalen med dessa dryftades utan tvifvel hälsotillståndet i hufvudstaden och tidens gångbara sjukdomar, bland hvilka frossan tycks ha intagit en mycket framskjuten plats. Själf hade Linnæus ägnat denna särskild uppmärksamhet och framlagt sina åsikter om den i sin i Harderwijk ventilerade doktorsafhandling <i>Hypothesis nova de Febrium intermittentium causa</i>, och bland kollegerna i Stockholm hade stadsfysikus Boij speciellt sökt bekämpa den, men själf funnit sin metod riskabel. »Öfvertygad om att tredjedagsfrossan snart kunde öfvervinnas», heter det nämligen i hans biografi<ref><i>{{Spärrad|Sacklén}}, Sveriges läkarehistoria.</i></ref>, »om man just när paroxysmen påkom, kastade sig uti ett kallt bad, försökte han kuren äfven med sig själf, men beklagligtvis till sin skada, ty han blef sedermera sjuklig och dog 2 år därefter, ehuru frossan med tjenliga medel långt förut blifvit hafven.» — Äfven andra märkligare sjukdomsfall kommo troligen på tal, och bland dessa må särskildt omnämnas ett, som väl<noinclude> <references/> {{c|71}}</noinclude> oc4qovs05ct8swrlztgu5349k97hay5 104 226239 659702 2026-10-15T18:04:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659702 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>egentligen var inbilladt, men väckte så stort uppseende, att hela Stockholm talade därom, och som visar att äfven på den tiden funnos svältkonstnärer. Det var en ung son till klensmeden Zackarias Besk på Södermalm, som efter en hetsig feber i april 1736 på en gång förlorade all aptit och »fick så stor vämjelse för all mat och dricka, att han när dess föräldrar honom trugade något att äta och dricka (på thet han efter deras mening ej måtte försmäkta) thet samma straxt emot sin wilja genom kräkning åter ifrån sig gifwa måste, och däraf ganska svag och sjuk blef. Men höll han sig alldeles ifrån mat och dryck, så war han frisk och sund».<ref>{{Spärrad|''Rüdling''}} a. a.</ref> På detta sätt fortgick det i ett år och sex veckor, hvarpå gossen åter började äta och däraf befann sig väl. Så länge det ynckeliga tillståndet fortfor, gjordes förböner i Stockholms flesta och förnämsta kyrkor, när allt var öfver, hölls tacksägelse i Catharina kyrka, och det var nog mången, som delade krönikörens uppfattning att ett under hade skett och instämde i hans lofsång: <poem>“Herrans namn ske evigt pris! Som förmår på mäktigt vis Göra under med sin hand Båd' i städer och på land.”</poem> Snart efter ankomsten till Stockholm återknöt Linnæus utan tvifvel bekantskapen med apotekaren Warmholtz, sin gynnare från 1731, och det är också antagligt, att han redan nu trädde i beröring med Ægidius Ziervogel, som innehade hofapoteket Hvita Svan vid Svartmangatan och inom kort räknades bland<noinclude> <references/> {{c|72}}</noinclude> qejn3fjw9aj76tbtrzd2c38hq5mg214 104 226240 659703 2026-10-15T18:07:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659703 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hans närmare vänner och umgänge. Till detta hörde väl äfven ett par af hans bekanta från Uppsala, nämligen den förut nämnde doktor Leetström samt regementspastorn vid Konungens lifgarde, magister Israël Björck. På dennes bröllop den 19 juni 1729 med domprosten Celsius' dotter Margareta hade han haft åtskilligt att beställa<ref>Enligt bref till Kilian Stobæus den 23 juni s. å.</ref> och strängat sin lyra, och i makarnas hem fick han väl nu tillfälle att återupplifva Uppsalaminnena, tala om sina framtidsutsikter och erfara hvad som händt i Stockholm, medan han var i utlandet. Det är ju antagligt, att Björck såsom präst i första hand meddelade honom ett par mycket uppseendeväckande tilldragelser pä det andliga området, nämligen djäfvulens grasserande här och hvar men särskildt hos en slaktare på Luntmakaregatan och hur ett femtiotal personer i september 1734 hade afrest till Köpenhamn för att därifrån begifva sig till Asien eller Amerika och där »uppsöka ett wisst ställe, hwarest de med mera frihet än uti Stockholm tänkte hålla sina Gudstjänster och hemliga sammankomster»<ref>{{Spärrad|''G. Bonde''}}. <i>Historiska upplysningar om tillståndet i Sverige under konung Fredric den förstes regering.</i> Stockholm 1779.</ref>. Men pastorn berättade nog också om mer världsliga händelser, såsom kung Fredriks återkomst frän sina hessiska arfländer, då hufvudstaden emottog honom med stor ståt, illuminering och granna dekorationer på en mängd offentliga och privata byggnader, hans förhållande till fröken Taube, hvilket åstadkom så stor förargelse, partifejderna vid riksdagarna o. s. v. Allt detta var ju ganska underhållande, men knappast ägnadt att mer än flyktigt fängsla Linnæus'<noinclude> <references/> {{c|73}}</noinclude> ab2w9bnontz5h2pzkqb2zl1a6vpjog8 104 226241 659704 2026-10-15T18:14:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659704 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>åt helt andra intressen lagda håg och sinne samt ännu mindre skickadt att skänka honom existensmedel. Antagligen hade han några besparingar från vistelsen i Holland, där särskildt förbindelserna med Clifford varit ganska lönande, men de kunde ej räcka länge, ej låta honom sätta det egna bo, hvarefter han längtade, och i sitt bryderi fattade han därför ett raskt beslut, som skulle visa sig vara det riktiga och om hvars originella både innebörd och utförande följande anteckning i all sin korthet lämnar en målande föreställning: »Sedan Linnæus såg att han på intet sätt kunde få någon Praxis medica, begynte han frequentera de allmännaste spisqwarteren, hvarest han såg de unge Cavaillerer, som blifvit blesserade in castris Veneris, sitta abstemios, då han tillstyrkte dem att wara wid godt mod och att dricka ett qwarter Rhenskt win, med försäkran, att han ville kurera dem inom 14 dagar, då änteligen tvenne, som fruktlöst medicinerat, wågade sitt lif uti hans händer, och dem strax curerade; hwaräfter han inom en månads tid fick under sin cur den mästa ungdomen. Härigenom begynte hans kredit att stiga under de då gängse koppor och frossor, så att han redan i Mars månad fått den ansenligaste practiquen». — I en annan anteckning meddelas, att de botade ungherrarne till sina kamraters förvåning åter började tappert dricka (''heroice bibebant'') och att de försäkrade, att Linnæus var en utmärkt skicklig bröstläkare, hvilket gjorde att de andra följde deras exempel och blefvo hans patienter. Det var väl inför detta resultat som Linnæus afsände det här ofvan omnämnda brefvet till Mennander, medan bekantskapen med Stockholmskavaljererna<noinclude> <references/> {{c|74}}</noinclude> ouccggc8c87v72iu7kvc897tr413c6d 104 226242 659705 2026-10-15T18:30:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659705 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>föranledde honom att göra några betraktelser, som sedermera omsatta i skrift<ref>I ''Lachesis naturalis''. — Se noten sid. 31.</ref> skänka en visserligen föga uppbygglig men roande och från kulturhistoriska synpunkter värdefull inblick i ungkarlslifvet under den glade kung Fredriks egid: {{c|»''En Stockholms cavallier.''}} {| align="left" |- |align="left" valign="top" colspan="3"|Stiger upp kl. 8 à 9, coafferar sitt hår, kläder sig. |- |align="center" valign="top"|Kl. |align="left" valign="top"|10 |align="left" valign="top"|går på caffehus, dricker ett par tassar caffe, pratar; |- |align="center" valign="top"|kl. |align="left" valign="top"|11 |align="left" valign="top"|expedierar i staden sitt; |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|12 |align="left" valign="top"|går på Riddarhustorget att höra något nytt; |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|1 |align="left" valign="top"|spisar, alltid med i à 2 qvarter win; |- |align="center" valign="top"|» |align="left" valign="top"|3 |align="left" valign="top"|går på caffehuset att taga sig cafle älr ett glas dricka; |- |align="center" valign="top"|kl. |align="left" valign="top"|4 |align="left" valign="top"|gjör någon visite; |- |align="center" valign="top"|kl. |align="left" valign="top"|5 |align="left" valign="top"|går på Castenhof älr någon kiällare, dricker ett glas rhenskt vin; |- |align="center" valign="top"|kl. |align="left" valign="top"|7 |align="left" valign="top"|går till Lars på Hörnet at taga en hjärpe. |- |align="left" valign="top" colspan="3"|Sen spelas till in på natten; går hem Gud vet hvar; |- |align="left" valign="top" colspan="3"|Ändtligen fås dropper, frossa eller hectique. |- |} {{clear}} En engelsman räcknade således efter hwad han giorde hwar timme och hwar dag hela året, som war nästan samma; satte straxt pistolen för hufvudet sejandes: en sådan är ej wärd lefwa. <i>Accedunt e terra Holmiam florentissima ætate, facie rosea, labellis suavissimis Cupidinem ipsum provocantibus, ast absoluto anno exaridi, exaissi, patlidi.</i>» {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|75}}</noinclude> 7ehyh745usez5xd7wjm82hj1oaj17xf 104 226243 659706 2026-10-15T18:33:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659706 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>(De komma från landet till Stockholm i sin mest blomstrande ålder, med rosiga kinder och tjusande, själfva kärleksguden utmanande läppar, men efter ett års förlopp äro de förvissnade, saftlösa, bleknade). Af den dråpliga skildringen kan man till en början draga ett par slutsatser af intresse för det eleganta ungkarlslifvet lokalisering, nämligen dels den tydligen framskjutna roll kaffehusen och källrarna spelade, dels att Riddarhustorget var den mondäna mötesplatsen, motsvarande 1800-talets Carl XIII:s torg och våra dagars Kungsträdgården, för promenerande och flanörer samt dryftande af dagsnyheterna och allehanda skvaller, och dels att Castenhof vid Norrmalmstorg och Lars på Hörnet<ref>Hvar detta var beläget är ej lätt att afgöra, men det är sannolikt att uppgiften gällde källaren Draken i hörnet af Österlånggatan och Drakens gränd, som på 1730-talet innehades af Lars Beckström, hvilken tycks ha varit den ende af den tidens källarråd, som bar nämnda dopnamn. — Det är äfven möjligt, att ''Lars'' är felskrifning för ''Claës'' och att L. menat det bekanta och under 1700-talet af den eleganta världen mycket besökta värdshuset Claës på Hörnet vid Roslagstullsgatan.</ref> voro kavaljerernas med förkärlek frekventerade förfrisknings- och matställen. Af större intresse äro emellertid meddelandena om det lif kavaljererna förde ty de visa, att herrarna i barockens Stockholm moraliskt sedt ej voro stort bättre än i våra dagar och att de i lekamligt hänseende kanske voro åtskilligt sämre eller skröpligare. I alla händelser är det uppenbart, att de lefde lika friskt undan som sina nutida efterföljare, och de kortfattade men talande uppgifterna af Linnæus, hvilken tydligen kom som en räddande ängel särskildt beträffande de otrefliga sviterna af strapatserna »in castris Veneris», kunna fullständigas från<noinclude> <references/> {{c|76}}</noinclude> j6lvactyszl01txeicvm2jpxejopeaa 104 226244 659707 2026-10-15T18:35:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659707 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>andra håll. Sålunda bevaras i Stockholms rådsturätts arkiv några intressanta urkunder, benämnda »Lägersmåls-diarier», som skänka en ofta drastisk föreställning om kavaljerernas snedsprång och motgångar på det erotiska området<ref>I de talrika målen om barnuppfostringshjälp figurerade t. ex. 1738 och 1739, eller just de år då Linne' mest sysslade med kavaljerspraktiken, en mängd fänrikar, löjtnanter och k. sekreterare med adliga namn. Oftast blefvo de befunna skyldiga, hvadan det nutida bruket “att svära sig fri” tycks ha varit okändt. Ibland föranledde kontroverserna tydligen rätt stora öfverraskningar, såsom t. ex. då Annika Jönsdotter hade stämt en notarie Dahlström, men ett par af hennes väninnor meddelade doktor Nordberg, den bekante kyrkoherden i Clara, att en herre vid namn Gyllengrip var den rätte fadern.</ref>, och den glade och lefnadsfriske löjtnanten vid flottan, sedermera amiralen Carl Tersmeden har i sina memoarer, en af de få samlingar från perioden som bevarats och blifvit offentliggjorda i tryck<ref>Utg. af {{Spärrad|''N. Sjöberg''}}. Stockholm 1912.</ref>, skänkt många bekräftelser på Linnæus' iakttagelser angående deras extravaganser i vin och spel. Sålunda gaf t. ex. Tersmeden en gång middag på Stallmästaregården för ett tjugotal personer, bland hvilka antagligen funnos några af de kavaljerer, som sedermera anlitade Linnæus' bistånd, men också märktes några äldre herrar, och att det då liksom eljes gick rundligt och hett till, torde framgå af den glada värdens skildring : »Vi blefvo pro dignitate serverade med allt hvad rart fanns, och Erland Broman (den ryktbaraste af tidehvarfvets rummelkurrar) åtog sig värdskapet, så att efter den tidens bruk alla voro vid muntert humör. Men archiebischoffen, som var en nyss införd och rar dryck, behagade så väl, att herrarne, i synnerhet<noinclude> <references/> {{c|77}}</noinclude> 77ae8j1klpjq6bm20pij4fpt1a3i29u 104 226245 659708 2026-10-15T18:37:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659708 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>riksrådet Sparre och stallmästar Wibel, som de starkaste, forcerade de andra och 2:ne stora bålar till slut tömdes, och gubbarna ganska glada gjorde mig mycken heder. Då riksrådet Sparre kl. 5 for bort med ett halft rus, formerades åtskilliga partier i synnerhet quinze, men jag som vard drog mig ifrån allt spel, dock intresserade med Steern vid quinzebordet, hvilket, ehuru det gick häftigt, ej gjorde vår skada större, än 13 dukater till mans. Och jag måste ändå, att komplettera min hedersdag, gifva dem supé till aftonen, hvilket allt, ehuru ståteligen serveradt, ej kostade mera för hela dagen än 714 dlr k:mt, det jag straxt betalte och ganska nöjd for kl. 12 hem. Falcken, som hade litet rus, moraliserade under hemresan öfver denna depens, som han trodde ej skulle behaga mina föräldrar. Men jag försäkrade, att det skedde med min farbroders<ref>Herman Tersmeden, adlad, friherre och slutligen grefve med namnet Cedercreutz, nu statssekreterare, till sist riksråd.</ref> samtycke och således ej mina föräldrar emot.» Det var således bekantskapen med Stockholmskavaljererna och behandlingen af deras speciella åkommor, som förmedlade Linnæus' första framgång såsom läkare, och man kan vara viss om, att den praktiken, som emellertid snart utvidgades till andra områden, gaf honom åtskilligt att tänka på. Redan hans egen här ofvan återgifna skildring om ungherrarnas bedröfliga tillstånd, tyder ju på, att medlen mot hvad på den tiden kallades »franzoser» och andra till facket hörande sjukdomar voro föga effektiva och att hufvudstadens läkare blifvit efter sina utländska kolleger, om<noinclude> <references/> {{c|78}}</noinclude> e25ufhpws7xjpthk9aycevy5azxdgvh 104 226246 659709 2026-10-15T18:39:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659709 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hvilkas metoder däremot Linnæus förvärfvat kännedom. Man finner också hur han vände sig till specialister i utlandet för att ytterligare vidga denna, och som exempel härpå anför en framstående forskare, som ägnat den medicinska delen af hans lifsgärning ingående studier<ref><i>{{Spärrad|O. Hjelt}}. Carl von Linné såsom läkare och medicinisk författare</i> i <i>Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare. Skildringar utgifna af K. Svenska Vetenskapsakademien</i>. Stockholm 1907.</ref>, ett under hans Stockholmstid till den inom facket berömde professor Sauvages i Montpellier skrifvet bref, hvari han begärde råd angående behandlingen af en bland de besvärligaste och mest gångbara åkommorna. Det svar, han erhöll på denna skrifvelse, medförde angenäma följder både för kavaljererna, som blefvo botade, och för Linnæus, som såg praktiken och inkomsterna ökade, medan dessa ytterligare växte genom hans anseende äfven som bröstläkare. Hans sålunda stigande rykte gjorde honom uppmärksammad också på samhällets höjder, och en riksrådinna, hvars retsamma och envisa hosta han lyckades häfva med dragantpiller, förmedlade hans anlitande i själfva Kungshuset på Riddarholmen. »Sagda förnäma dam spelade nämligen en gång kort med drottning Ulrika Eleonora, och då måste hon taga ett piller ur sin dosa. På drottningens fråga hvad det var, omtalade hon detta och nämnde sin förträfflige läkares namn; drottningen hade ock hosta, Linnæus tillkallades, hans ordination hade önskad framgång och härigenom blef han känd och mycket anlitad äfven inom de högsta samhällslagren.»<ref><i>{{Spärrad|Fries}}. Linné.</i> I. Sid. 254.</ref> {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|79}}</noinclude> lbxtsl1zwbqqxky0ti7njdf945qber2 104 226247 659710 2026-10-15T18:42:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659710 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Bland de många framstående personer, Linnæus sålunda kom i beröring med, må i främsta rummet nämnas Carl Gustaf Tessin, den ryktbare statsmannen, konstvännen och mecenaten, som vid den nu pågående riksdagen såsom landtmarskalk och en af hattpartiets ledare intog en bemärkt och inflytelserik ställning. Linnæus' bekantskap med honom förmedlades af kapten Mårten Triewald, den skicklige mekanikern och nitiske patrioten, som Linnæus redan före bosättningen i Stockholm hört talas om<ref>I maj 1729 företog Linnæus tillsammans med Johannes Humble en färd till Dannemora för att bese grufvorna och botanisera, och då såg han “dett som rarast war, den Eld Machin, som Triewald upprittat, i full gång (och) som gick älr drifs af watnets och atmosphæræ tryck, h:ken är den endaste, som warit och är i Sverige”.</ref> och hvars mångsidiga, med hans egna öfverensstämmande intressen bildade en föreningslänk, snart öfvergående i vänskap och samarbete. Det finns ingen uppgift om hur de bägge herrarna blefvo bekanta, men kaptenens fader, smedsåldermannen och hofslagaren Mårten Triewald, ägde och bebodde ett hus vid den efter honom uppkallade gränden mellan Kornhamnstorg och Järntorget, och det är ju möjligt att Linnæus förvärfvat familjen bland sina patienter och därigenom kommit i beröring med »den witre kaptenen, som medelst Experimental-Physikens införande i riket blifwit allmänt älskad». I alla händelser hade de två funnit hvarandra redan i november 1738, ty det var då som Linnæus första gången blef kallad till Tessin och att detta skedde på Triewalds initiativ framgår af följande utsago i de egenhändiga anteckningarne; »Att Linnæus blef af grefve {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|80}}</noinclude> oik9cqsn24aitn2ejzzifpvzrongbhu 104 226248 659712 2026-10-15T18:43:08Z Thuresson 20 /* Utan text */ 659712 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 226249 659713 2026-10-15T18:45:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659713 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Tessin först känd och så mycket gynnad, bidrog förnämligast kapten Triewald.» Tessin, som mer än någon annan svensk på den tiden och i liknande samhällsställning torde ha följt med och intresserat sig för hvad som tilldrog sig i den vetenskapliga världen, var väl nyfiken att få lära känna den unge naturforskaren, som väckt så stort uppseende i utlandet och om hvars tillvaro i Stockholm och svårigheter som läkare han kanske hört talas. Han besjälades därjämte af önskan att betrygga hans ställning, och redan vid första sammanträffandet frågade han honom, »om han hade något att söka wid Riksdagen, som han war försäkrad att Riksens Ständer skulle anse för ett nöje att gynna en Swensk, som så mycket distingueradt sig utomlands. Och fast Linnæus sade sig intet hafwa att söka, bad han honom ändå betänka sig till dagen efter och då komma igen». Linnæus följde uppmaningen och ingaf en den 24 november 1738 daterad ansökan till riksdagens sekreta utskott, »däri han förmäler om des anwända flit uti Historia naturali samt på des utrikes resor utgifna 14 wärck uti botaniquen, hwilka wid Leidska Akademien<ref>Universitetet i Leyden.</ref> uti publique föreläsningar brukas, som ock at honom innan afresan i England och Holland stora förmåner blifwit budna, begärandes at med något gratial blifwa understödd, till dess någon public beställning för honom kunde yppas». Detta gaf uppslag till förhandlingar och öfverläggningar, som på svenskt riksdagssätt skulle kräfva mycket talande och skrifvande, men till slut resulterade däri att k. maj:t den<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|81|{{mindre|6}}}}</noinclude> mhqkn3rs69ve7xtgb0zejapfzit4ay3 104 226250 659714 2026-10-15T18:46:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659714 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>14 maj 1739 i enlighet med riksdagens hemställan förständigade Bergskollegium att af dess till disposition stående medel till Linnæus utbetala ett gratial af 600 d. s:mt årligen. Enahanda belopp hade Triewald åren 1728—29 åtnjutit med skyldighet att hålla föreläsningar i mekanik, och Linnæus utfäste sig, »att till ungdomens nytta och undervisning hålla föreläsningar om vintern öfver Kongl. Bergs Collegii Cabinett och om sommaren i Botaniquen». Till den för Linnæus så hedrande utgången hade under öfverläggningarna i sekreta utskottet bidragit biskop Erik Benzelius, presidenten, friherre C. Cronstedt, underståthållaren A. von Drake m. fl., men i främsta rummet Tessin, som äfven på annat sätt visade honom sitt intresse och sin välvilja och med hvilken han allt framgent var förenad i ömsesidig beundran och tillgifvenhet. Allt hade sålunda gått Linnæus väl i handom, och i ett bref till Mennander den 30 mars 1739<ref>I K. Biblioteket.</ref> kunde han också meddela, att patienterna ökats, så att de uppgingo till mellan 40 och 60 dagligen, att han sökt det nyss omtalade anslaget samt att en viktig förändring förestod i hans lokala tillvaro. Tessin hade nämligen erbjudit honom bostad och kost i sitt palats vid Slottsbacken, nämligen »den kammar, som han sjelf bebodt, då han war ungkarl, samt fri taffel, at hafwa sällskap wid måltiderna, då han woro mer allena». Det var gifvet att han med glädje och tacksamhet mottog anbudet, och med förändringen började ett nytt skede i hans lif, rikt på arbete och framgång, som kräfver sitt eget kapitel. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|82}}</noinclude> jq9cxj90y55cxaphprn5itq6aa3r1gc 104 226251 659715 2026-10-15T18:48:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659715 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">IV.<br /><b>Hattarnas arkiater.</b></h2> TESSINSKA palatset, det näst kungliga slottet förnämsta af Stockholms få kvarvarande oförändrade minnen af Nicodemus Tessin d. y:s arkitektoniska verksamhet, öfvergick vid dess upphofsmans död år 1728 till hans son Carl Gustaf. Denne torde emellertid ej hafva tagit detsamma i besittning förrän omkring fyra år senare, eller efter återkomsten från sin tvååriga utländska resa för slottsbyggnadens räkning, men då inrättade han sig i palatset med all den prakt och elegans, trefnad och förfinade smak, som hans sociala ställning och högt utvecklade konstintressen kräfde. Då Linnæus i sina anteckningar omtalar, att han »upptogs i Tessins hof», var utsagon sålunda träffande i afseende både på palatsets inredning och utstyrsel och på hushållets inrättning. Aristokratiens hofhållningar hade visserligen genom reduktionen och de långvariga krigen fått vidkännas många inskränkningar, men flera af frihetstidens magnater återupplifvade och upprätthöllo de gamla traditionerna, och Carl Gustaf Tessin kan i dessa<noinclude> <references/> {{c|83}}</noinclude> cqnxwi6w2zgjwxlgsp12wk6hch1sfbs 0 226252 659716 2026-10-15T18:50:53Z Thuresson 20 Kap 3 659716 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Linné i Stockholm 1915.djvu" from=82 to=108 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Linné i Stockholm|03]] 3kh54ea4od5hbt3kun956w0tmqu8l22 104 226253 659717 2026-10-15T21:09:06Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659717 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud||I Skara-Sticht.|183}}{{linje}}</noinclude>Ibland thes ganska monga {{ant|ornamenter}} är sannerligen högwälbemelte Grefwes Graf-chor på södra sidon emot hög-choret werdt at beskådas, ther hans, hans Furstinnas, Faders och Sons bilder- och minnes skrifter, jemte zirater äro at {{ant|admirera}}. Han dog på Wengarn i Vpland {{ant|d. 26 April}} 1686; och hans Grefwinna {{ant|Maria Euphrosina,}} Furstinna och Phaltsgrefwinna wid Rhem i Beyern, afsomnade på Höjentorp året therefter 1687. Sidst är til wetandes, at thenna herliga klosterkyrkia är nu moderkyrkia vti <b>Skärke</b> eller <b>Warnhems</b>-{{ant|Pastorat,}} som är Biskoparnas i Skara {{ant|Præbende-}}försambling alt ifrå år 1714, tå Biskopen, nu Salig {{ant|Doct. Jesp. Swedberg,}} henne förskaffade emot thet mindre {{ant|Pastoratet,}} <b>Synnerby</b>. <h3 style="text-align:center; margin:auto; border:none;"> {{ant|{{st|Cap. V.}}}} <br> Om {{sp|HUSABY-}}Kloster i Wästergöthland.</h3> {{Initial|Å}}T {{ant|<i>Benedictin</i>}}-munkarna, hwilke woro the förste munkar, som inkommo i Swerige, inrettades, såsom säges, thetta klostret af <b>OLUF SKOTKONUNG</b>, wid år 1020, tå han lät legga grundwalen til Skara-Domkyrkio, och i medlertid hade satt en Dom eller Biskopssäte i Husaby 1 mil ifrå Skara, hafwandes <b>Husaby kyrkia</b> warit Domkyrkia alt in til thes Skara-Domkyrkia, 140 år therefter,<noinclude> {{huvud||M 5|wardt}} <references/></noinclude> 9sra0pidb9nowmchqbkh2ukn77invgp