Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne 104 147349 659725 575104 2026-10-16T13:19:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659725 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|290|SKOLOR|}}</noinclude>Rudbeckius, hvilken förut varit rektor i Örebro och inlagt stora förtjenster om den skolan samt sedan lärare vid det ''Collegium illustre'' som ridderskapet och adeln inrättat i Stockholm, men som fick endast få års tillvaro. Under år 1631 inskrefvos 146 nya lärjungar i Trivialskolan, och vid slutet af samma år var gossarnes antal 200. I allmänhet inskrefvos under de närmast följande åren 100 till 150 årligen. År 1631 läste rektor teologi, Cicero och Ovidius samt geografi, hvilket sist nämda ämne väl var något ovanligt på den tiden. Det var först öfver hundra år senare som en skolman<ref>''Daniel Z. Torpadius:'' De scholis trivialibus. Linköping 1748.</ref> anmärkte, att de studier som inpräglas i trivialskolorna icke mycket afvika från de tre, af hvilka de hafva sitt namn, med undantag af att historia och geografi på den ''senare tiden'' tillkommit. Grekiska tyckes hafva ingått i undervisningen redan på 1630-talet, ty ''Annales Scholæ'' meddela, att konrektor under året 1631 gick igenom Pauli hela bref till Philippus och hälften af det ena brefvet till Thessalonikerne. Någon profan grekisk författare lästes hvarken då eller långt senare. Jemte öfversättning af Nya Testamentet på grekiska, som alltid gjordes till latinet, öfvades grekisk grammatik. Konrektor undervisade för öfrigt i teologi och logik. Kollegerne läste latinsk grammatik (»Donaten»), Ciceros bref, Aesopi fabler jemte katechesen och Salomos ordspråk samt undervisade också i aritmetik. Den offentliga examen, som under många föregående år instälts, hölls 1631 nyss före midsommar i närvaro af stadens kyrkoherdar samt andre lärde och aktade män. Skolan tyckes således då hafva varit på god väg till en fullt ordnad verksamhet. Många af lärjungarne måste dock då och då afbryta läsningen för att gå ''socknegång'' ej blott för sig, utan äfven för lärarne. Ehuru Gustaf Adolf önskat afskaffa detta kringdrifvande tiggeri, hade dock presterskapet, derom tillfrågadt, anmärkt, att det nog vore nyttigt, att man tilläte ungdomen på vissa tider en liten rekreation på åtta dagar, tilläggande, att i medeltal kunde de som hafva sina socknar på fyra eller fem mil nära staden på den tiden väl uträtta sin sockengång och begifva sig till baka igen till sina studier. De områden i hvilka Trivialskolans lärjungar hade rätt att gå sockengång voro inom Stockholm, utom sjelfva staden (inom broarne), Norrmalm, Södermalm och »Clösteret» (Riddarholmen med hvad som hörde till den församlingen). Utanför Stockholm gingo trivialisterne i Wärmbdöen, Waaltuna och Täby, Spånga och Eedh, Åker<noinclude> <references/></noinclude> 56gd8n41a7xo6g05j19x33zbt1h0czs 104 147350 659726 575105 2026-10-16T13:24:20Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659726 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|291}}</noinclude>och Ry, Skiäfftuna och Wijdsbo, Frösunda och Markhiem, Skånela och Fresta, Sånga och Skå, Åkeröen och Loföen, Tärnhem och Hillesöen, Allzröen och Munsöen, Ånger och Waada, Solna och Bråma samt Ösby och Gaarn. Ännu flera socknar hade varit anslagna för Trivialskolans allmoseinsamlingar, såsom Botkyrka, Grödinge, Sorunda m. fl., men dessa togos genom biskop Laurentius Paulinus’ åtgöranden år 1626 från Stockholms och lades till Strengnäs’ läroverk. Hvarje lärare i skolan hade vissa socknar sig tilldelade, och inom dessa gingo skolgossar omkring och togo upp bidrag. Längre fram i århundradet, 1670, förekommer i ''Annales Scholæ,'' att kollegan i andra klassen Vernicius Johannis klagade hos borgmästaren öfver att rektor, »wyrdige och vällärde Mag. Petrus Livonius» gjort honom orätt med socknarnes delning, i det han tagit ifrån honom Spånga, Jerfälla m. fl. och gifvit dem åt en annan lärare, under det Vernicius fått Markhiem, Orckestadt, m. fl., med hvilka han icke kunde vara nöjd, och begärde han derför, att magistraten ville laga, att han finge sina gamla socknar till baka. Af detta mål synes, att ''terminationspengarne,'' de medel i klingande mynt (varor in natura hade förut lemnats, såsom bröd, kött, ljus, o. s. v.), hvilka upptogos under sockengången, icke omedelbart lemnades åt den lärare som hade dessa socknar sig tilldelade, utan buros af de sockengående djeknarne till rektor, hvilken delade ut dem. Vernicius klagade nämligen också deröfver, att rektor gifvit honom för litet af det som samlats i Marckhiem och öfriga socknar, blott 14 daler kopparmynt, och menade, att han skulle hafva 2 daler till. På dessa klagomål svarade rektor, att Vernicius ingen orätt lidit, utan att rektor följt den vanliga ordningen, enligt hvilken Spånga, Jerfälla o. s. v. hörde till första klassen, der den klagande förut tjenstgjort; men som han nu mera läste i andra klassen, så skulle han hemta sina terminationspengar i Marckhiem och med denna förenade öfriga socknar. Vidare nekade rektor att hafva betalt för litet. Emedan Vernicius icke vårdat sig om att i tid taga upp terminationsafgifterna (han hade i förargelse öfver att få Marckhiem o. s. v. sig anvisade icke velat skicka dit någon insamlare), så hade den djekne som skulle ''terminera'' kommit i otid och ej kunnat få i hop mer än 20 daler samt ej velat gifva ifrån sig mer än 14 daler, utan behållit de öfriga för sitt omak. Hela målet är synnerligt kännetecknande för sextonhundratalets skolförhållanden i hufvudstaden. Rektor inskränkte sig icke att inför magistraten stå som svarande part, utan uppträdde sjelf som klagande och förevitade Vernicius hans »oflijt och olydnad», anförande,<noinclude> <references/></noinclude> 1ug0ijg0hbqm8l4nmqjhikhgeqehy0l 104 147351 659727 575106 2026-10-16T13:46:54Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659727 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|292|SKOLOR|}}</noinclude>att han plägade komma mycket sent i skolan, men gå tidigt derifrån och litet uträtta den stunden han var der samt att han brukade en »elak och otidig mund, då han varder till flijtigheet förmanat». Magistratens utslag vardt, att rektor ingen orätt gjort Vernicius, och skulle socknarne enligt gammal ordning så delas som rektor gjort. Vernicius skulle också låta sig nöja med de 14 dalerne, emedan han ej i tid vårdat sig om att låta taga upp afgifterna. Slutligen förmanades Vernicius till flit i tjensten och lydnad mot sin förman, rector scholæ, med sådan åtvarning, att om skolan derefter skulle genom hans försummelse lida något mehn, skulle han »gå qvitt denna sin tjenst». Utslaget i målet är undertecknadt icke blott af den bekante Olaus Thegner, som då var »justitiæ consul», såsom han sjelf skref, d. v. s. justitieborgmästare, utan ock af Nicolaus Rudbeckius, då pastor primarius och ''pastor civitatis,'' d. v. s. kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen, samt ordförande i konsistorium. Ett par år derefter finnes i ''Annales Scholæ'' intagen en annan handling, undertecknad af Olaus Swebilius, då varande pastor primarius, och Olaus Thegner, hvari dessa förklara, att de den 30 Mars 1672 infunnit sig i skolan för att examinera och om möjligt bilägga den stridighet och tvist som uppstått mellan samma kollega i andra klassen Vernicius Johannis och apologisten Ericus Henrici, i det den förre i hela skolans närvaro kallat Henrici tjuf och skälm och haft flere äreröriga beskyllningar mot honom. Saken hade förevarit inför konsistorium, utan att kunna förlikas, och detta lyckades ej heller i skolan, ty Vernicius sprang sin väg, och »då kunde vi ingenting uträtta», förklara Thegner och Swebilius. Målet hänsköts till verldslig domstol, men den 24 derpå följande Juli afsattes {{rättelse|Venicius|Vernicius}} »ob summam morositatem extremamque in informando negligentiam». Vid hvilken tid »terminerandet» eller »sockengången» från Stockholms Trivialskola upphörde finner man icke klart af de gamla handlingarna. Att den var i full verksamhet långt efter 1649 års skollag synes af historien om Vernicius, och det tyckes som skulle den gamla plägseden hafva fortfarit långt in uti, kanske under hela sjuttonhundratalet. Om mycken tid gick för läsningen förlorad genom sockengången, drabbade detta dock icke ''alla'' lärjungarne i Trivialskolan. Ett vida större antal, man kan tryggt säga de allra flesta, måste, såsom vi redan nämt, för sitt eget lifsuppehälle gå omkring och tigga inne i staden, och detta var ännu mera hindersamt för läsningen. Myndigheterna reglerade detta tiggeri, och i de ordningsstadgar som finnas i ''Annales Scholæ'' läses: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2v0d97e6ou97tk3nz7vabsz4zmzez57 104 147361 659768 575108 2026-10-17T08:54:46Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659768 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|293}}</noinclude>{{m|<i>Til wissa gränner eller borgare förordineras allenast en fattig diekne, som ther siunger oc inge andre; Hwilken, the som i gränden bo, om them så synes, på en wiss tidh om wickan eller hwarja 14 dagar, gifwa allenast en måltid maat.</i>}} Det var icke blott med sång, utan äfven med läsande som skolepiltarne skulle visa sin erkänsla för almosorna. För det ändamålet utdelades tryckta sedlar, i hvilka innehafvarens namn skriftligen ifyldes och som skulle uppvisas, när skolgossen infann sig i något af de hus som tilldelats honom för almosans mottagande. Ett par sådana sedlar finnes i Riksarkivets samlingar och vi anföra här innehållet som är fullkomligt lika både under 16- och 1700-talen: <i>Såsom Gud i sitt helga Ord biuder och befaller att alla Barn skola uppfödas i Tucht och Herrans förmaning, och H:s Kongl. May:tt vår Allernådigste Konung af högstbepriselig Försorg och Nijt om Ungdomens Uppfostran och underwijsande uti en sann Christendom och Gudsfruchtan/ denne Förordning allernådigst giordt det fattige Schole-Barn hafva att niuta Almosa uti några dem tildeelte Huus/ hwarest de på wisse Tijder förmedelst läsande eller siungande sig infinna må: Altså i föllie der af warda denne eller desse fattige {{em|5}} </i>studerande<i> Pilt {{em|5}} af {{em|5}} Schola tillordnade å andra sijdan </i>specificerade<i> Huushåld/ at där sammastädes förmedelst läsande eller siungande emellan Klåckan 11. och 12. för Middagen/ samt mellan 5. och 7. om Aftonen sig inställa och där Almosa undfå/ med förmodan att hwar och en har af den Aldrahögsta allsköns Lycka och Wälsignelse att förwänta.<br> </i>Datum Stockholm af<i> {{em|5}} Schola den {{em|5}} </i>Anno 16 Sången skulle tjena till många ändamål. »Discant siunges ordinarie om högtijder», heter det i ofvan nämda ordningsstadgar. »Ther emellan them som begiära discant, gifwe för än Scholens instrumenta musica uttagas til Scholen hwad honom synes sedan efter seedwanen». Skolan bjöd på ej blott vokal-, utan äfven instrumentalmusik. Enligt ett gammalt inventarium egde Trivialskolan år 1630 två ''basuner,'' en ''dulcian''<ref>Blåsinstrument af trä, snarlikt fagotten.</ref>, en ''cornet'' eller »sinka» af hvitt ben, med »sölff i ändan», en ''cornet'' af trä, med svart läder öfverdraget, en ''discants-fedla'' och ''en tenor-fedla.'' Under A. Leufstadii rektorat, på 1600-talet, köptes till skolan också en ''tuba'' eller ''trombona.'' Det var allra mest vid begrafningar som Trivialskolans musikaliska förmåga anlitades. Skolan skulle också genom sin närvaro öka liktågens högtidlighet, och denna plägsed var kanske den mest<noinclude> <references/></noinclude> 6nekbj15fw1admt2gkm80a3mo0bc5c1 104 147362 659769 575109 2026-10-17T08:58:31Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659769 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|294|SKOLOR|}}</noinclude>tidsödande och studiehindrande af allt. Antalet af skolgossar i tåget berodde af den aflidnes högre eller lägre ställning i samhället. Då någon af presterskapet, någon borgmästare eller annan magistratsperson eller ännu förnämare skulle begrafvas, gick hela skolan med, och då skulle rektor och konrektor, de fyra kollegerne<ref>Af denna ordningsstadga (1630) finner man, att antalet af lärare var redan då lika stort, som det sedan bestämdes genom 1649 års skollag.</ref> samt två notarier<ref>Notarier voro skolgossar, liksom ''custodes, ostiarii,'' m. fl., tillsatta för att vaka öfver kamraterna och anteckna deras felsteg.</ref> deltaga i tåget. Mindre betydande lik måste åtnöjas med half skola. För hel skola räknades 32 par gossar »till dess skolan mera förökas», heter det i »lijkordningen», ty då skulle flera par läggas till. Half skola var 16 par. Men äfven vid det senare tillfället skulle rektor och konrektor samt två kolleger och en notarie ledsaga liket. Om någon ringare person begärde hel skola för att följa en afliden till grafven, vardt detta föremål för en särskild underhandling med rektor. Skolan gjorde detta naturligtvis icke för intet. För hela skolan betaltes först och främst ordinarie en half tunna öls värde i penningar och sedan extra efter hvar och ens råd och lägenhet samt goda vilja efter bruklig plägsed. Då gafs särskildt till hvar och en af rektor, konrektor och de fyra kollegerne, särskildt också till hvar och en af de två notarierne, liksom till dem som sjöngo efter likpredikan och likväl dess utom »bastuge pengar» till alla djeknarne till hopa samt något till skolan. Önskade någon hällre i en summa betala denna extra afgift, skulle derom särskildt underhandlas med rektor eller ock i ett för allt gifva, liksom i ordinarie afgift, en half tunna öls värde i penningar. Högre afgifter erlades, om skolan skulle infinna sig vid begrafningen efter någon som icke bott här i staden eller då någon afrättad persons lik jordades, allt »efter rektors diskretion och gode mäns betänkande». Skolans lärare och lärjungar brukade äfven någon gång biträda vid begrafningar på landsbygden, och då skulle den ordinarie afgiften erläggas här i staden, men den extra »der liket utfördes». En punkt i de gamla skolhäfderne upplyser, att begrafningspengarne skulle delas i tre delar, af hvilka rektor skulle taga en del, de öfriga lärarne en och skolgossarne den återstående delen. Af sin del kunde rektor efter godtfinnande gifva något till konrektor. Att dessa »likgångar», såsom Trivialskolans deltagande i<noinclude> <references/></noinclude> rvp4gi0no0zne308bithebdg2g3qkd9 104 147363 659770 575110 2026-10-17T09:10:42Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659770 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|295}}</noinclude>begrafningar kallades, icke inskränkte sig till att under sång följa de aflidne till grafven, utan att skolgossarne tjenstgjort äfven såsom likbärare finner man af skolans ofvan nämda inventarium, der bland annat upptagas »en likbår» samt »en bårpäll af kläde med fransar omkring» och »ett bårkläde som plägar läggas under likkistorna, groft».<ref>''O. A. Stridsberg'' har i sin »Historik öfver Klara skola 1649—1880» (Sthlm 1880) också omnämnt denna del af Trivialskolans inventarium, som han funnit i någon annan än den af oss anlitade källan.</ref> I marginalen finnes antecknadt, att detta bårkläde stals bort 1636. Huru tidsödande Trivialskolans deltagande i begrafningar måste hafva varit, finner man af anteckningarna om deras antal. År 1631 gick det till 188. Året derpå steg det till 212. År 1633 var antalet 174, men under det året hade skolan icke någon inkomst på sång, emedan all sådan måste inställas i anseende till att konungen vore död och ännu icke begrafven. För att gifva skollärarne en väl behöflig ersättning skänkte borgmästaren dem 100 daler, rektor ovetande. År 1634 deltog Trivialskolan naturligtvis i Gustaf Adolfs begrafning, men dessutom i 258 andra likbegängelser. Året näst efter i 275, och år 1638 i 304. Man finner således, att det icke var många dagar, då icke skolgossarne skulle gå »likgång». Och så fortfor det i lång tid. Ännu på Trivialskolans sista tid, i början af vårt århundrade, brukade lärjungarne gå och sjunga vid begrafningar, men då gingo rektor och kolleger icke längre med, och skolgossarne, endast ett mindre antal, mötte vid Storkyrkogårdens grind, vanligtvis den östra, och följde under sång liket till grafkoret eller in i kyrkan. Gossarne voro då klädde i gamla, svarta, illa tilltygade kåpor, grofva som hästtäcken, enligt hvad en ännu lefvande deltagare i dessa likgångar för oss förtäljt. Kåporna förvarades i ett skåp i kyrkan, och vanligtvis uppstod slagsmål om de minst trasiga. De yngste och klenaste gossarne gingo derför i svarta trasor och skrålade likpsalmer. Den vedergällning de derför uppburo utgjordes af sex skilling. Men jemte »likgången» och »sockengången» samt bruket att under sång gå »ostiatim», först från dörr till dörr och sedan, som vi redan sett, endast till vissa för ändamålet anvisade hus, utgjorde läsningen i skolan naturligtvis lärjungarnes sysselsättning. En bild ur ''Orbis Pictus'' (fig. 140) visar, huru en skolsal på 1600-talet var inrättad, och vi få väl antaga, att om Trivialskolans icke varit alldeles lika, den dock efter all sannolihet icke skilt sig mycket derifrån. Den likaledes på 1600-talet skrifna förklaringen till denna teckning är af följande lydelse: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mo5gpontss0vpqqwfttshdqlg4q0iln 104 147364 659771 575111 2026-10-17T10:21:50Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659771 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|296|SKOLOR|}}</noinclude>{{m|Skolan¹ är en verkstad, uti hvilken de unge [späde sinnen] till dygd undervisas; och fördelas uti Lokor [klasser]. Lärefadren² sitter uti Lärostolen³, Lärjungarna⁴ på låga bänkar⁵, han [Lärefadren] lärer, desse [Lärjungarne] läras. Somt föreskrifves dem med krita på taflan⁶. Somlige sitta vid bordet och skrifva⁷, han [lärefadren] förbättrar [rättar] felen⁸, somlige stå och uppläsa det de i uti minnet förvarat hafva⁹. Somlige svallra¹⁰ och ställa sig motvillige och försummelige: desse varda straffade [tucktade] med ferlan¹¹ och riset¹².}} [[Fil:Gamla Stockholm 1882 s296 Fig140.jpg|miniatyr|centrerad|stående=1.75|Fig. 140. Skolsal på 1600-talet. Efter ''Orbis pictus.'']] Att Jacobus Bose Rudbeckius, den ofvan nämde rektorn, betydligt hjelpte upp Trivialskolan, finner man af flera antydningar i skolhäfderna. Han afled dock redan 1640, »uti den då i Stockholm grasserande pesten», heter det i Rüdlings ''I Flor stående Stockholm,'' men om den dödsorsaken hafva ''Annales scholæ'' intet att förkunna. De säga endast, att han, den 10 Maj nyss nämda år, fromt och stilla afsomnade (''pie placideque obdormivit''). Hans efterträdare var en icke mindre märklig man, nämligen Samuel Benedictus Hamarinus, som efter att i nio år hafva varit komminister i norra förstaden (S:t Clara) 1638 tog magistergraden och vardt konrektor i Trivialskolan samt utnämdes till rektor efter Rudbeckius. Han var den tjugondeförste af Trivialskolans rektorer, och stannade i det embetet till 1647, då han utnämdes till kyrkoherde i S:t Clara. Om hans verksamhet på sist nämda plats äro underrättelserna från många håll tämligen talrika, men <i>Annales scholæ</i> hafva föga eller intet att förtälja om hans rektorat. För år 1641 står antecknadt: ''hic est hiatus,'' och den luckan slutade icke förr än 1669. Om Hamarinus eller, såsom han vanligen kallades, <i>Mäster Samuel</i> var en lärd och sedermera såsom kyrkoherde mycket verksam man, så tyckes han dock icke hafva vårdat sig om några<noinclude> <references/></noinclude> 4h3bf32gad5qntvkuoe2a6lqqa3rku5 104 147365 659772 575112 2026-10-17T10:31:12Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659772 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|297}}</noinclude>anteckningar i Trivialskolans annaler under den tid han der var rektor. Samma underlåtenhet läto de bägge följande rektorerne, Christiernus Alsinius och Andreas Leufstadius komma sig till last. Den sist nämde skall hafva tillträdt rektoratet 1659. »Om honom är tystnaden stor», läses längre fram i skolhäfderna, dock tillägges på samma ställe, att han säges hafva varit allvarlig, lärd och pålitlig samt i handhafvande af skoltukten sträng, hård och pedantisk. Det var under Leufstadii rektorat som Trivialskolan åter flyttades från Riddarholmen. Redan förut hade två omständigheter inträffat som vordo af stort inflytande på skolan: tillkomsten af en ny skolordning, grundligare och mer omfattande än någon föregående, samt upprättande af en skola på Norrmalm. Bägge äro af samma år, 1649. Huru vida skollagen och den nya Norrmalmskolan dock inverkat omedelbart på flyttningen finnes ingenstädes antydt, men bägge måste hafva väckt tanken på nödvändigheten af att Trivialskolan följde med sin tid. Den lägenhet i hvilken skolan varit inhyst ända sedan 1551, i gamla klosterhusen, hade tillhört staten, men Gustaf II Adolf skänkte dessa hus till staden, med vilkor att staden skulle i dem, som konungen ämnade till kaserner, hålla soldaterne med ved och ljus samt skaffa annan lägenhet åt skolan. Kaserninrättningen kom aldrig till stånd, men staden fick likväl behålla de gamla klosterhusen och skolan stannade der ända till 1666. Mellan 1640 och nyss nämda år fans i samma gamla klosterhus jämte skolan också det af Kristina upprättade gymnasium, men som lemnat föga spår efter sig och icke tyckes hafva haft någon, vare sig fördelaktig eller ofördelaktig inverkan på Trivialskolan. Gymnasium flyttades till Gefle 1668, två år efter det Trivialskolan lemnat Riddarholmen, och något nytt sådant i Stockholm inrättades icke förr än 1821. Från den fria och friska Riddarholmen föstes skolan in i den trångaste delen af gamla »sta’n» och fick sin lägenhet i den gamla ''Själagården,'' vid den gata som efter honom nämdes Själagårds- (nu Skärgårds-) gatan. Der hade i äldre tider varit en katolsk fattiginrättning, hvilken, jemte andra sjuk- och fattighus, efter reformationen förlades till det då af munkarne utrymda {{rättelse|gråbrödaklostret|gråbrödraklostret}} på Riddarholmen, men 1551 måste, såsom redan är nämdt, lemna plats för skolan. Det var således andra gången på något öfver hundra år som Trivialskolan fick flytta in i ett fattighus. Under mellantiden hade Själagården användts först till kungligt ''prenteri'' (boktryckeri) samt sedan kommit i enskild ego och tillhörde på 1600-talet riksrådet Bengt Horn, hvilken anhöll att få mot detta<noinclude> <references/></noinclude> cz8uc92re8ql44sb6iepzxesccam97z 104 147366 659773 575113 2026-10-17T11:00:45Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659773 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud|298|SKOLOR|}}</noinclude>hus af magistraten tillbyta sig stadens skolhus på Riddarholmen. Regeringen gaf sitt samtycke, och på hösten 1666 drog Trivialskolan in i det gamla huset vid Själagårdsgatan, der hon stannade ända till 1814. Detta hus, som således i halft annat århundrade hyste Stockholms äldsta lärdomsskola, är det som nu har adressnummer 13 vid Skärgårdsgatan och hvars andra sida, åt Baggensgatan, derifrån ingången dock nu är stängd, visar nummer 20. Det tyckes icke hafva dröjt länge, förr än klagomål uppstodo öfver bygnadens olämpliga skick, och sedan fortsattes denna klagan under hela 1700-talet, då och då dämpad af någon liten förbättring, men snart åter upplågande med samma kraft som förut. För att gifva ett litet prof på det krångel och bråk hvarmed skolan då hade att kämpa anföra vi, efter de i skolans journal för 1731 och 1732 af d. v. rektor Erik Beckman gjorda anteckningar, följande i största sammandrag: I sjelfva ''skolrummet'' (således då ännu blott ''ett'' rum för alla klasserna) voro fönsterkarmarne nästan ruttnade, glasen af ålder och orenlighet helt förderfvade, borden sönderskurna, väggarne af dam och orenlighet helt svarta, och för öfrigt såg allt »rätt förstördt ut». »Hela huset är», tillägger rektor, »både innan och utan rätt eländigt». År 1732 anhöll rektor genom herr inspectores om nödig reparation så väl å skolrummet, som å våningarna. Undersökning gjordes, och reparation beviljades, men företogs icke förr än på »högvördige herr doktorns» ytterligare föreställning. Rektor begärde dock knapt fjerdedelen af hvad som behöfdes. I salen refs gamla spiseln, och ny uppsattes. Kakelugnarne togos ned och sattes åter upp på träfötter. Taket kläddes med väf och målades. Öfverallt hvitlimmades i rummen. Nya och större glas sattes i fönstren. Och, tillägger rektorn, »blef så allt rätt vackert». ''Collega supremus,'' mag. Portuan, fick också reparation på sin vindskammare, men konrektor ville icke hafva repareradt, ty det vore för honom olägligt. »Här till var allt väl», heter det vidare i rektorns anteckningar, »men härpå kom jag att tämligen förfalla i Byggnings-collegii gunst». Åt Baggensgatan hade skolan en ganska stor gård, men på andra sidan den gatan bodde en handelsman Claesson, hvilken tyckte att skolgossarne voro för nära på näsan på honom och derför sökte att genom ränker afhända skolan denna gård. Detta hade dock icke lyckats så länge biskop Barchius<ref>Pastor i Storkyrkan 1725—31, sedermera biskop i Vesterås, † 1733.</ref> var Trivialskolans inspektor, men<noinclude> <references/></noinclude> a5o21of9xmdx6z0dmyc4vteq0gpbdb9 104 187807 659728 610376 2026-10-16T14:55:04Z Mårtensås 11012 659728 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||balk''ær.''|7}}</noinclude>{{ppoem|start=follow|end=follow| '''4r.''' <<< fivghurtan nætr æptæ þæt alli w''ær''nalagha burgit hawa wil æi siþæn hwar at sinon lot gøma þa ha- wi þæn skaþa som liutær oc bøndr sæin sakløsir. Ok æi giorin bøndr ænga ako hwærki biscopi ællær 5 <<< præsti vtæn bøndr siælwæ lystæ. Nu kan man sa, oc minnæ æn hundraþ fa. far æi mæræ æn<ref>10</ref> æin skyl. twa ællæ flæræ huru manga han far minnæ æn hundraþ. þa a bondæ tiundæ hwarn tiundæ skyl ællær hwart tiundæ bundin oc wari sakløs fori 10 <<< malanon. Nu leghi læghodræng''ær'' sæ iorþ ællæ annør læskæ maþr oc sitr æi sialw''ær'' a iorþ þæri þa a tiundæs af iorþinnæ þær hon liggr oc han giori malæ þær han bor. hwat han ær innan soknæ allær æi. Bor han a þæ iorþ þa giori tiund oc wari sakløs af ma- 15 <<< læ. æn han haw''ær'' þær a disk oc duk. Hwa som ræt- ta korntiund wil giøræ han skal tiundæ skyl ællæ hwart tiundæ bundin byriæ wæþ ræn oc lictæ wiþ aþræ. tæliæ vp at akri oc vt at aþrom. Ok æi korn mællæn akræ bæra. byriæ fyrst af þæm 20 <<< skyli ællæ bundin som han first af akri bar oc tæliæ swa til tiv æru. oc tiund skal qwær a akræ standæ oc laghawærn vm halde som før war saght. warþr tiund stolin. ætin. spilt. ællæ rotin innæn laghawærn''ær''<ref>10a</ref> honæ a bondæn atr giældæ. Ok a 25 <<< kirkio skryþæ sik m''æþ'' tiund sinnæ til altaræ klæþæ mæsso klæpæ. wax oc røkilse m''æþ'' køpæ. þorf hon bo- naþ wiþ þa agho bændær han til føræ oc kirkiæ a siælf þær mæn til læghiæ oc kost haldæ. Ok agho''m'' vi tiundæ af lin oc hamp. af rowm ærtom oc bæ- 30 <<< nom. swa oc af rugh oc hwæti swa som førr haw''ær'' gamul siþwæniæ værit oc af humblæ. Nu a præst''ær'' fori þyanest sinæ allæn qwikkan tiund. Vi skulu''m''}}<noinclude> {{Mn-s}} <references/></noinclude> pw5xf8p5k0mp85y44326bnj86pz0x5a 108 218670 659765 656101 2026-10-16T20:11:27Z Thuresson 20 Validerat 659765 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Victor Hugo|Victor Hugo]] |Titel=[[Samhällets olycksbarn (1927)|Samhällets olycksbarn]] |År=1927 |Oversattare=Okänd |Utgivare=Världslitteraturens förlag |Källa=[[:File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|Wikimedia Commons]] |Bild=[[File:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf|page=3|250px]] |Sidor=<pagelist 1=omslag 2=tryck 3=titel 4=tryck 5=upplaga 6=tom 7=band 8=tom 9=521 220=tom 221=1 /> |Anmärkningar={{Libris post|1331996}} <b>Sjunde boken. Champmatieuska målet.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_01|Syster Simplice]], 527</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_02|Mäster Scaufflaires skarpsinnighet]], 534</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_03|En storm under en huvudskål]], 544</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_04|Former, som lidandet antager under sömnen]], 584</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_05|Hinder i vägen]], 591</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_06|Syster Simplice sätts på prov]], 615</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_07|Den resande tager vid framkomsten sina försiktighetsmått för återfärden]], 630</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_08|Inträde på grund av förmånsrätt]], 640</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_09|Ett ställe, där övertygande bevis hålla på att taga form]], 647</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_10|Systemet att neka]], 662</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_07/Kapitel_11|Champmathieu allt mer och mer förvånad]], 678</li></ol> <b>Åttonde boken. Återverkan.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_01|I vilken spegel herr Madeleine betraktar sitt hår]], 687</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_02|Fantine lycklig]], 693</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_03|Javert belåten]], 702</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_04|Den lagliga myndigheten återtager sina rättigheter]], 710</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_1/Bok_08/Kapitel_05|Passande grav]], 719</li></ol> <b>Andra delen. Cosette.</b> <b>Första boken. Waterloo.</b> <ol type="I" start="1"><li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_01|Vad man möter, då man kommer från Nivelles]], 3 <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_02|Hougomont]], 7</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_03|Den 18 juni 1815]], 22</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_04|A]], 28</li> <li>[[Samhällets olycksbarn (1927)/Del_2/Bok_01/Kapitel_05|Drabbningarnas dunkel]], 33</li></ol> <hr /> '''Volymer:''' <ul> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 1 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 2 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 3 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 4 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 5 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 6 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 7 (1927).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 8 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 9 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 10 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 11 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 12 (1928).pdf]]</li> <li>[[Index:Samhällets olycksbarn - Volym 13 (1928).pdf]]</li> </ul> |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Validerade index]] ig31q2d1n3k1332rrjwim0d970j91lx 104 218933 659761 650968 2026-10-16T20:10:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659761 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%">SAMHÄLLETS<br />OLYCKSBARN</h1> {{c|AV}} {{c|{{större|Victor Hugo|200}}}} {{c|[[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]}} {{c| {{spärrad|MALMÖ}}<br /> VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2uh5fz217gp6cfb9z6lck9a3sxp3ttl 104 219891 659759 651258 2026-10-16T20:09:25Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659759 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{centrering| {{större|{{Kapitäler|Victor Hugo}}|300}} {{Linje|10em}} {{större|''SAMLADE''<br /> ''SKRIFTER''|400}} {{Linje|10em}} [[File:Världslitteraturens förlag.png|100px|Logotyp för Världslitteraturens förlag]]<br /> {{större|{{spärrad|MALMÖ}}|200}}<br /> {{större|''VÄRLDSLITTERATURENS FÖRLAG''|150}} }}<noinclude> <references/></noinclude> qovn2c3keyuhao0xmt1s6r8b6oo1kw9 104 219892 659760 648646 2026-10-16T20:09:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659760 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c| {{spärrad|MALMÖ}}<br /> Vitus Peterssons Bokindustri<br /> 1927 }}<noinclude> <references/></noinclude> 0pbepn4m1kl0yi1pgh3v6x7ax3l45u8 104 219893 659762 648648 2026-10-16T20:10:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659762 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c| MALMÖ<br /> Vitus Peterssons Bokindustri<br /> 1927 }}<noinclude> <references/></noinclude> gyz5363g552dt5oeqgrqz1ss8oj5upg 104 219894 659763 648649 2026-10-16T20:10:27Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659763 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{större|''Minnesupplaga''|300}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 6dau8haqrwn50m3r2jy9z2n2b2oegj2 104 219896 659764 648652 2026-10-16T20:10:41Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659764 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{större|''Tredje bandet''|200}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 8yg5alu8a6iz7mbqq4jx0cv77j3ow34 104 219972 659744 648808 2026-10-16T19:46:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659744 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> III.<br /> Den 18 juni 1815. </h4> Låt oss gå tillbaka i tiden — det är en av be­rättarens företrädesrättigheter — och förflytta oss till året 1815 och till och med något före den tid, då den handling, som i denna boks första del om­talats, tog sin början. Om det icke hade regnat natten emellan den 17 och 18 juni 1815, skulle Europas framtid bli­vit en annan. Några regndroppar mer eller mind­re bragte Napoleon på fall. För att Waterloo skulle bli slutet på Austerlitz, behövde försynen endast litet regn, och ett moln, som strök fram över himlen i en för årstiden ovanlig riktning, var tillräckligt för att störta en värld över ända. Slaget vid Waterloo kunde icke börja före kloc­kan halv tolv, och detta gav Blücher tid att<noinclude> <references/></noinclude> 6bje86ekihw09f4lr2jphfsgioy8sba 104 219973 659745 648838 2026-10-16T19:47:03Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659745 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 23 —}}</noinclude>ankomma. Varför? Emedan marken var uppblött. Man måste vänta, tills den blev fastare, så att artilleriet kunde manövrera. Napoleon var artilleriofficer, och det glömde han aldrig. Denne underbare härförare var till sitt innersta den man, som i sin rapport till direktoriet om slaget vid {{spärrad|Abukir}} sade: {{spärrad|Mån­gen av våra kulor dödade sex man}}. Alla hans bataljplaner äro uppgjorde för projektilen. Att koncentrera artilleriet mot en gi­ven punkt var hans nyckel till segern. Han be­handlade den fientlige generalens strategiska plan som en fästning och sköt bresch därpå. Han överöste fiendens svaga punkt med kartescher. Han både började och slutade drabbningarna med kanonen. Det låg något av kanoneld i hans snille. Att spränga fyrkanterna, att söndermala regemen­tena, att bryta linjerna, att sönderkrossa och skingra massorna, att slå, slå, slå utan uppehåll, detta var allt för honom, och detta värv anförtrod­de han åt kulan. Fruktansvärda metod, som i {{rättelse|föening|förening}} med snillet i femton års tid gjorde denne hemske atlet på krigets arena oövervinnelig! Den 18 juni 1815 räknade han så mycket mera<noinclude> <references/></noinclude> 0fh0r0r6d05vwybau7nm9sg8qamml1c 104 219974 659750 650928 2026-10-16T20:02:47Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659750 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> IV.<br /> A. </h4> De, som vilja göra sig en tydlig föreställning om slaget vid Waterloo, behöva blott i tankarna lägga ett stort A på marken. A:ets vänstra ben är Nivellesvägen, det högra är Genappevägen, tvärstrecket över A är hålvägen från Ohain till Braine-l'Alleud. A:ts spets är Mont-Sains-Jean, där Wellington stod. Den västra foten är Hougomont, där Reille och Jérôme Bonaparte stodo. Högra foten är La Belle-Alliance, där Napoleon befann sig. Något nedom den punkt, där strec­ket över A möter och skär högra benet, ligger La Haine-Sainte. Mitt på detta streck är den punkt, där drabbningens sista ord uttalades. Det är där, som lejonet, denna ofrivilliga sinnebild av kejser­liga gardets oförlikneliga hjältemod, fått sin plats. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4gapsagolxdrs4xfxvb2a7c93niwspo 104 219975 659755 648840 2026-10-16T20:06:15Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659755 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" /></noinclude><h4 align="center"> V.<br /> Drabbningarnas dunkel. </h4> Hela världen känner denna drabbnings första skifte, en oklar, oviss, obestämd, hotande början för bägge arméerna, men för engelsmännen ännu mer än för fransmännen. Det hade regnat hela natten, marken var upp­blött av hällregnet, här och där hade vattnet sam­lat sig i gropar på slätten liksom i baljor, på som­liga ställen stod vattnet ända upp till axeln på trossvagnarna, anspannens bukgjordar dröpo av smuts. Om icke rågen och vetet, som lagt sig till marken under dessa framtågande vagnmassor, hade fyllt igen hjulspåren och bildat en bädd un­der hjulen, skulle alla rörelser ha varit omöjliga, i synnerhet i dälderna åt Papelotte till. Striden började sent på dagen. Napoleon<noinclude> <references/></noinclude> 7t3cm44lf22pib8rdfhdy8w9xstldxw 104 219986 659756 648841 2026-10-16T20:07:02Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659756 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 34 —}}</noinclude>hade, så som vi förut omnämt, för sed att hålla hela artilleriet i sin hand som en pistol, varmed han siktade än på den ena, än på den andra punkten av slagfältet, och han hade velat vänta, tills de anspända batterierna kunde röra sig fritt och i galopp, men därför behövdes det, att solen skulle visa sig och torka upp marken. Men solen vi­sade sig icke. Det var icke mera härmötet vid Austerlitz. Då det första kanonskottet lossades, såg engelske generalen Colville på sin klocka och lade märke till, att hon var trettiofem minuter över elva. Drabbningen började ursinnigt, ursin­nigare måhända, än kejsaren skulle önskat, med ett anfall av fransmännens vänstra flygel mot Hougomont. På samma gång angrep Napoleon cen­tern genom att kasta brigaden Quiot mot La Haie-Sainte, medan Ney förde fransmännens hög­ra flygel mot engelsmännens vänstra som stödde sig på Papelotte. Anfallet mot Hougomont var till någon del ett skenangrepp. Planen var att locka Wellington dit och förmå honom att göra en dragning åt vänster. Denna plan skulle ha lyckats, om icke de fyra engelska gardeskompanierna och de<noinclude> <references/></noinclude> tq0q7njmj9r6vazajuch1ml8b5texkt 104 219987 659757 648842 2026-10-16T20:07:55Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659757 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 35 —}}</noinclude>tappra belgierna av divisionen Perponucher så orubb­ligt försvarat positionen, till följd varav Welling­ton, i stället för att där samla sin styrka, kunde inskränka sig till att endast ditskicka fyra andra gardeskompanier och en bataljon av regementet Braunschweig till förstärkning. Det angrepp, fransmännens högra flygel gjor­de på Papelotte, var kraftigt. Att kasta över ända engelsmännens vänstra flygel, avskära vägen till Bruxelles, stänga vägen för de möjligen ankom­mande preussarna, forcera Mont-Saint-Jean, trän­ga Wellington tillbaka till Hougomont, därifrån till Braine-l'Alleud och därifrån till Hal, ingen plan kunde vara enklare. Om icke några tillfäl­ligheter inträffat, skulle detta angrepp lyckats. Papelotte blev taget. La Haie-Sainte erövrades. En omständighet bör anmärkas. I engelska in­fanteriet, särdeles i brigaden Kempt, fanns en mängd rekryter. Dessa unga soldater betedde sig tappert ansikte mot ansikte med våra fruktans­värda infanterister. Deras oerfarenhet redde sig oförskräckt ur affären. De voro i synnerhet för­träffliga tiraljörer. Som tiraljör och något litet överlämnad åt sig själv blir soldaten så att säga<noinclude> <references/></noinclude> idp7salo6zzh7cn1s0k94zftfaa5sv4 104 220967 659729 650331 2026-10-16T16:41:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659729 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|12}}</noinclude>Just i tjocka skymningen kom Smeden Drougée placat full hit sedan han fått Lagligt utslag att flytta — Han tilsades beskedligt att gå hem och sofva bort ruset. Tobaken på Stenhus vinden nedtogs af egna och leijda Hustrur — efven unga mor Holmström var här med. {{Inre marginalnot|13}} <u>Tisdag.</u> Mulit och kulit men sades att först var sämre än i går. Hade min salige man lefvadt så hade vi väl i dag på något sätt firat Dess namn Christian — nu tvärtom kom den fatale Drougge hit om morgonen då jag satt helt allen i matsalen. Han var dock tämmelig spak och talade eij som i går i hög ton. Jag skref därom till Capitaine Moltzer — Grönberg gick med brefvet till stan circa kl: 3. då jag med skrinda for till Major Ljungrens på Lilljeholmen på visite — först var knagligt och Lönnhalt — och således rätt obehagligt, men denna min första Slädresa Gick Gudilof! lyckligt — jag hemkom kl: 7. {{Inre marginalnot|14}} <u>Onsdag.</u> Fuktig men kall väderlek — Boberg som förde ½. tunna korn bort att gryna, måste fara åt Horns tull — Vid Torpet Christinelund kom Dränghustrun ropandes att en karl låg på Höskullen — Boberg gick dit, och fant en usling, som sade Sig varit Artillerist, stulit, lidit straff — irrat omkring, och slutl: där tagit tillflykt, samt att villja svälta ihjäl, men eij kunnatt, utan om nättren druckit drank — Han nedfördes och vid Spisen upvärmdes, samt fick välling, och skickade jag Boberg åter dit, med mjölk och bröd. Han sade sig vara 25. år gammall, född i Westmanland och heta Carl Berg — tjent vid Major Gethes Compagnie. Sanningen af alt känner Gud. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> fjd6pjd1wartju9p3xa6tx1aujzhm8u 659767 659729 2026-10-17T08:46:44Z Gottfried Multe 11434 659767 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|12}}</noinclude>Just i tjocka skymningen kom Smeden Drougée placat full hit sedan han fått Lagligt utslag att flytta — Han tilsades beskedligt att gå hem och sofva bort ruset. Tobaken på Stenhus vinden nedtogs af egna och leijda Hustrur — efven unga mor Holmström var här med. {{Inre marginalnot|13}} <u>Tisdag.</u> Mulit och kulit men sades att föret var sämre än i går. Hade min salige man lefvadt så hade vi väl i dag på något sätt firat Dess namn Christian — nu tvärtom kom den fatale Drougge hit om morgonen då jag satt helt allen i matsalen. Han var dock tämmelig spak och talade eij som i går i hög ton. Jag skref därom till Capitaine Moltzer — Grönberg gick med brefvet till stan circa kl: 3. då jag med skrinda for till Major Ljungrens på Lilljeholmen på visite — först var knagligt och Lönnhalt — och således rätt obehagligt, men denna min första Slädresa Gick Gudilof! lyckligt — jag hemkom kl: 7. {{Inre marginalnot|14}} <u>Onsdag.</u> Fuktig men kall väderlek — Boberg som förde ½. tunna korn bort att gryna, måste fara åt Horns tull — Vid Torpet Christinelund kom Dränghustrun ropandes att en karl låg på Höskullen — Boberg gick dit, och fant en usling, som sade Sig varit Artillerist, stulit, lidit straff — irrat omkring, och slutl: där tagit tillflykt, samt att villja svälta ihjäl, men eij kunnatt, utan om nättren druckit drank — Han nedfördes och vid Spisen upvärmdes, samt fick välling, och skickade jag Boberg åter dit, med mjölk och bröd. Han sade sig vara 25. år gammall, född i Westmanland och heta Carl Berg — tjent vid Major Gethes Compagnie. Sanningen af alt känner Gud. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> p5yf9ualw7sokqej7q15s8fr4ttk50x 104 221195 659746 650923 2026-10-16T19:52:48Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659746 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 24 —}}</noinclude>på artilleriet, som han hade antalet för sig. Wel­lington hade icke mer än ett hundrafemtio eldgap. Napoleon hade tvåhundrafyrtio. Antag, att marken varit torr, sä att artilleriet kunnat röra sig lätt, så skulle striden ha börjat klockan sex på morgonen. Slaget skulle då varit vunnet och slutat klockan två, det vill säga tre timmar, innan preussarna kommo och gjorde slag i saken. I vilken mån kan Napoleon anses ha varit skul­den till, att denna drabbning förlorades? Kan skeppsbrottet läggas lotsen till last? Stod det tydliga avtagande i Napoleons fysis­ka kraft vid denna tid i samband med en viss minskning av den andliga kraften? Hade tjugo års krig utslitit klingan liksom skidan, själen lik­som kroppen? Lät veteranen obehagligt känna av sig hos härföraren? Med ett ord, började detta snille förmörkas, såsom många ansedda hi­storieskrivare trott? Gick han ända till blint ra­seri för att för sig själv dölja sin avmattning? Började han vackla av och an under det vilsele­dande inflytande av en släng av äventyraranda? Hade blindhet för faran, detta betänkliga fel hos<noinclude> <references/></noinclude> 3r5e49yiv2yeyeuzp6outxmc0beq5h5 104 221196 659747 650924 2026-10-16T19:54:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659747 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 25 —}}</noinclude>en befälhavare, fått makt över honom? Finns det hos denna klass av det praktiska livets stora män, som man kan kalla handlingens jättar, en ålder, då snillet blir närsynt? Ålderdomen har ingen makt över det ideella livets snillen. För en Dante, en Michelangelo är att åldras det samma som att tillväxa. Skulle det för en Hannibal, en Bonaparte vara det samma som att avtaga? Ha­de Napoleon förlorat segerns instinkt? Hade han kommit därhän, att han icke längre kunde ur­skilja blindskäret, icke längre ana snaran, icke längre skönja den nedrasande avgrundsanden? Saknade han förmågan att vädra katastroferna? Han, som förr kände alla vägar till segern och som högt från sin blixtfyllda char med härskar­hand utpekade dem, var han nu till den förfärliga grad förvirrad, att han styrde sitt dånande legi­onspann rakt mot bråddjupet? Hade han vid fyrtiosex års ålder blivit gripen av det yttersta vanvett? Var denne ödets titaniske körsven icke längre något annat än en oerhörd våghals. Vi tro det icke. Hans stridsplan var, enligt allas erkännande, ett mästerstycke. Att gå rakt på den allierade<noinclude> <references/></noinclude> 1a6ln2za7fc4936zznetw099bn4f5n9 104 221197 659748 650925 2026-10-16T20:00:07Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659748 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 26 —}}</noinclude>linjens center, öppna en bresch i den fientliga hären, klyva honom i två delar, kasta den brit­tiska hälften mot Hal och den preussiska mot Tongres, av Wellington och Blucher göra två av­huggna stumpar, taga Mont-Saint-Jean, bemäktiga sig Bruxelles, kasta tyskarna i Rhenfloden och engelsmännen i havet, allt detta låg i Napoleons stridsplan. Sedan skulle man få se på annat. Det säger sig självt, att det icke kan vara vår avsikt att här skriva Waterloos historia. Ett av de grundläggande uppträdena i det drama, som vi berätta, anknyter sig visserligen till denna drabbning, men dess historia är icke vårt ämne. Den är dessutom, och det i myndig ton, skriven av Napoleon från en synpunkt och från en annan av en hel massa historieskrivare<ref> [[Författare:Sir Walter Scott|Walter Scott]], Lamartine, Vaulabelle, Charras, Quinet, Thiers. </ref>. För vår del låta vi historieskrivarna tvista. Vi äro blott ett vittne på avstånd, en vandrare på slätten, en sö­kande, som lutar sig ned över denna med männi­skokött inmängda jord och som måhända tager skenet för verkligheten. Vi ha icke rättighet att<noinclude> <references/></noinclude> onq2oxpoa5b6nmqhgsaan6eu6ky03pc 104 221198 659749 650926 2026-10-16T20:00:35Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659749 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 27 —}}</noinclude>i vetenskapens namn bjuda spetsen åt en sam­ling av fakta, bland vilka det utan tvivel finns dunstbilder. Vi besitta varken den militäriska erfarenhet eller de strategiska insikter, som be­rättiga till framställandet av ett system. Enligt vår tanke behärskar vid Waterloo en kedja av tillfälligheter bägge härförarna, och då det är frå­ga om ödet, denne hemlighetsfulle anklagade, så döma vi som folket, denne enkle och okonstlade domare. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9ocgg7ww8stt694f1lo5ouklf22elnv 104 221200 659751 650927 2026-10-16T20:03:38Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659751 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 29 —}}</noinclude>Triangeln, som vid spetsen av A:t omfattas av dess bägge ben och tvärstrecket, är Mont-Saint-Jeans platå. Kampen om denna platå utgjorde hela drabbningen. De bägge arméernas flyglar utsträckte sig till höger och vänster om de båda vägarna till Genappe och Nivelles. D'Erlon gjorde front mot Picton, Reille mot Hill. Bakom spetsen av A:t, bakom Mont-Saint-Jeans platå ligger Soignesskogen. Vad själva slätten beträffar, bör man tänka sig den som ett stort, i vågor gående fält. Varje upphöjning i marken behärskar den följande och alla dessa kullar stiga uppåt Mont-Saint-Jean och sluta där vid skogen. Två fientliga härar på ett slagfält äro två brot­tare. Det är ett livtag. Den ene försö­ker att få den andre att snava. Man hakar sig fast vid allt: en buske är en stödjepunkt, ett hörn av en mur ett stöd. I brist på ett gammalt ruc­kel till ryggvärn kan ett helt regemente nödgas giva sig på flykten. En insänkning i slätten, en ojämnhet i terrängen, en gångstig, som skär vä­gen på lämpligt ställe, en skog, en hålväg kunna<noinclude> <references/></noinclude> lag4idfjnlvamiu42nr2b1t767sdg4b 104 221201 659752 650929 2026-10-16T20:04:29Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659752 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 30 —}}</noinclude>giva fotfäste åt denne koloss, som kallas en ar­mé, och hindra den från att rygga tillbaka. Den, som rymmer fältet, är slagen. Därav nödvändig­heten för den ansvarige härföraren att undersö­ka den minsta trädgrupp och göra sig bekant med den minsta upphöjning. De bägge generalerna hade noga studerat Mont-Saint-Jeanslätten, som numera kallas Waterlooslätten. Redan året förut hade Wellington med förutseende skarpblick undersökt den som en lämplig plats för en stor drabbning. På denna mark och i denna tvekamp den 18 juni hade Wellington den fördelaktiga, Napoleon den oför­delaktiga ställningen. Engelska hären stod på höjden, den franska däremot nedanför på slätten. Att här giva en teckning av Napoleons utse­ende, där han den 18 juni 1815 i dagningen satt till häst på Rossommehöjden med kikaren i han­den, kunde nästan vara överflödigt. Innan man hinner visa honom, har hela världen sett honom. Denna lugna profil under den lilla hatten från sko­lan i Brienne, denna gröna uniform, vars vita upp­slag döljer kraschanen, överrocken, som döljer epåletterna, det röda bandet, som framsticker<noinclude> <references/></noinclude> o340jp2s22vc93ikrakzprj9m91tyr7 104 221202 659753 650930 2026-10-16T20:05:18Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659753 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 31 —}}</noinclude>under västen, skinnbyxorna, den vita hästen med sitt schabrak av purpursammet och med krönta N. och örnar i hörnen, ridstövlarna utanpå sil­kesstrumporna, silversporrarna, värjan från Marengo, hela denna bild av den siste Caesar står levande för allas inbillning, hälsad med bifalls­rop av somliga, betraktad med stränga blickar av andra. Denna bild var länge idel ljus. Det kom sig av ett visst sagodunkel, som de flesta hjältar ut­breda omkring sig och som alltid mer eller mindre länge bortskymmer sanningen. Men nu börjar historien skrivas och dagern inbryta. Denna dager, historiens dager, är obeveklig. Den har det egna och gudomliga med sig, att, idel ljus, som den är, och just emedan den är ljus, den ofta kastar skugga där, varest man förr endast såg strålar. Av samme man ger denna da­ger oss två olika skepnader, av vilka den ena an­faller och tuktar den andra, och det mörker, som omger despoten, kämpar mot det bländande lju­set kring härföraren. Härav få folken en säkrare måttstock för sitt slutliga omdöme. Det våldför­da Babylon fördunklar Alexander, det fjättrade<noinclude> <references/></noinclude> cpqipog1lj04y7e7wnjmyhea4621ldi 104 221203 659754 650931 2026-10-16T20:05:39Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659754 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 32 —}}</noinclude>Rom Cæsar, det förstörda Jerusalem Titus. Ty­ranniet följer efter tyrannen. Det är en olycka för en man att lämna bakom sig en mörk skugga, som bär hans drag. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> t74s32lk8w5rv2oxoe5fv87a5ycw5fb 104 221204 659758 650675 2026-10-16T20:08:54Z Thuresson 20 /* Validerad */ 659758 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{huvud||— 36 —}}</noinclude>sin egen general. Dessa rekryter visade något av fransmännens {{Rättelse|uppfinnigsförmåga|uppfinningsförmåga}} och ursinniga mod. Detta unga infanteri hade liv och eld. Det­ta misshagade Wellington. Efter intagande av La Haie-Sainte började drabbningen vackla. {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||(Forts. i fjärde bandet.)}} <references/></noinclude> szx5016co0g564dhdhx43i65tl12ewd 104 226191 659733 659597 2026-10-16T17:03:41Z Thuresson 20 659733 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Tessinska palatset, Stockholm. Plan av byggnader och trädgården.png|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|PLAN ÖFVER TESSINSKA HUSET OCH TOMTEN.<br />{{mindre|EFTER ORIGINAL AF N. TESSIN D. Y. (1696) I NATIONALMUSEUM.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|87}}</noinclude> heb3e16ohx0s965b1kixavyx3z91gau 104 226192 659741 659598 2026-10-16T17:20:25Z Thuresson 20 659741 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Vy av Tessinska palatsets trädgård.png|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|TESSINSKA PALATSET, GÅRDSINTERIÖR<br />{{mindre|EFTER ORIGINALTECKNING (AF N. TESSIN D. Y.) I NATIONALMUSEUM.}}}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> guu5sejesdbxkb4fwjwvclz0hbso42g 104 226254 659730 2026-10-16T16:59:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659730 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hänseenden sägas ha gått i spetsen. Ty både under pauserna i sina utländska beskickningar på 1730—40-talen och sedan han blifvit mer stadigvarande stockholmsbo, förde han ett stort och gästfritt hus. Redan förteckningen på tjänstepersonalen skänker härom en föreställning. Enligt taxeringslängden för 1739, som upprättades några månader före Linnæus' intåg i palatset, utgjordes den nämligen af en kassör, en taffeltäckare, tre lakejer, en löpare, en kusk, en stalldräng, en husdräng, två jungfrur och fem pigor. Detta var ju storståtligt, men på Linnæus, som var van vid att själf bestrida sin uppassning och ingen vän af bekvämlighet, verkade det kanske snarare besvärande än tilltalande; men däremot fann han sig säkerligen mycket väl tillrätta med husets öfriga inrättning, sitt älskvärda värdfolk och de bekantskaper, han gjorde i deras stora umgänge. Carl Gustaf Tessin hade residerat i palatset ungefär tre år, då han 1735 utsågs till svensk ambassadör i Wien, på hvilken post han stannade till slutet af 1737. Före afresan från Stockholm lät han upprätta ett »general-inventarium»<ref>Tryckt i <i>{{Spärrad|W. Legrans}} ({{Spärrad|F. U. Wrangels}}) Tessinska palatset. Ett bidrag till Öfverståthållarehusets i Stockholm historia.</i> Stockholm 1912. </ref> öfver de möbler, husgeråd och annat bohag, som lämnades kvar, och denna utförliga förteckning, som skänker en intressant föreställning om ett aristokratiskt hems gestaltning på den tiden, ger också en inblick i den mot huset vid Ferkens gränd så olika miljö, hvari Linnæus nu befann sig. Medan den praktfulla inredningen, de dekorativa tak- och väggmålningarna, de präktiga möblerna, de<noinclude> <references/> {{c|84}}</noinclude> csgpccf3exi3rkp5t0ebzkbpklff7iq 104 226255 659731 2026-10-16T17:00:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659731 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>talrika konstalstren o. s. v. väckte hans beundran, kände han sig dock antagligen ännu mer intresserad af sin värds samlingar af naturalier och curiosa, enligt tidens sed förvarade i schatull, skåp eller kabinett och hopförda eller blandade om hvarandra på ett sätt, som mer tillfredsställde kuriositetsintressets än någon systematisk ordnings fordringar. Man samlade nämligen allt, som var vackert eller märkvärdigt, man var ingalunda kritisk i afseende på föremålens äkthet och verkliga natur, och fastän det i de Tessinska samlingarna ej tycks ha funnits så underbara och öfverraskande ting som apotekaren Sebas månghöfdade hydra, så träffades dock här och hvar i våningen många märkvärdigheter, och särskildt innehöll det i stora förmaket befintliga och med falldörr och lådor försedda valnötsskåpet åtskilliga intressanta och egendomliga saker. Där omväxlade sålunda en sköldpadda, hopsatt af musslor och med ett musselskal som ryggsköld, med två förgyllda sfinxer, en liten elefant af porslin med en »Datura-växt eller manla», en bomullsväxt med »anatomi af ett människoöga», en liten sjöväxt med ett Rhinoceroshorn, svärd af en svärdfisk med en enhörnings horn, en hvalrosstand med två sjöäpplen och tre stycken bernsten med insekter uti, »en kiäft af träd at lära känna häståldern» med ett par kristalldufvor, ett strutsägg och ytterligare en mängd föremål af vidt skilda slag och hopade i en oreda, som utan tvifvel väckte den entusiastiske naturordnarens undran och ogillande. Men han kände sig nog också road och blef väl ibland äfven, såsom han ofta i sina skrifter uttrycker sig, »stupefactus». Särskildt torde detta ha varit händelsen, när han midt ibland föremål<noinclude> <references/> {{c|85}}</noinclude> 6bgw4164uxos5z2e9ypjg6fddqgze6m 104 226256 659732 2026-10-16T17:02:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659732 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>från djur- och växtvärlden påträffade »syster Hedvigs porträtt i chagrinfoder»<ref>Hedvig Charlotta Tessin, C. G. T:s äldsta syster.</ref> eller »ett nakot sofvande qwinfolk, måladt migniature af m:lle Beauté, med förgyld ram och glas», m. m. Vida mer än af dessa märkvärdigheter torde emellertid Linnæus ha varit intresserad af och förtjust i de anstalter för odling af blommor och prydnadsväxter, som funnos inom palatsets trånga men mästerligt använda gårdsutrymme. Enligt den ännu bevarade, af N. Tessin år 1699 uppgjorda planen för anläggningarna skulle dessa utgöras af en främre trädgård, bestående af en »Parterre en broderie» och en bassäng med fontän o. s. v., en mindre trädgård med en stor »Tapis ver de gazon» m. m. och ett eremitage eller grotta framför det i tomtens sydligaste del belägna vagnshuset. Det hela pryddes med talrika buskager och »Abrisscaux», statyer och urnor samt omgafs af palatsets gårdssidor med deras talrika loggior, nischer o. s. v. Af bilderna i Dahlbergs ''Suecia'' får man en föreställning om hur Tessins planer utfördes och om det helas utseende i början af 1700 talet. Då antagligen under de närmaste decennierna inga förändringar ägde rum, återgifva dessa bilder gestaltningen också i slutet af 1730 talet, och man finner däraf hur Linnæus här midt inne i gamla Stockholm och i omedelbar närhet till de trånga och mörka kvarter, där han förut hade sitt hemvist, befann sig i en skönhetsmättad miljö, en typisk barockanläggning med blomsterprydda rabatter, buskager, slingerväxter, byster och andra skulpturverk i marmor {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|86}}</noinclude> ndqwh3fb6g0xfbroy9f82leml6wu2vb 104 226257 659734 2026-10-16T17:05:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659734 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och brons o. s. v. Ännu medan C. G. Tessin var palatsets ägare flyttades emellertid några af dessa konstverk till hans landtegendomar Bo på Värmdön och Åkerö i Södermanland, och sedan han försålt fastigheten, skickades äfven de öfriga till sistnämnda ställe. Men då Linnæus var hans gäst, funnos de kvar, och denne hade alltså tillfälle att till omväxling med trädgårdskonstens prestationer beundra en Bathseba i marmor af Jean de Boulogne, en Neptunus i brons modellerad af Adrian de Vries, en byst af kejsar Commodus, som var »antique och obeskrifveligt vacker», samt statyer af Mars, Hercules, Ceres, Mercurius, Dejanira m. fl., eller en samling representanter för samma mytologiska societet, hvarom äfven kvartersnamnen i trakten lämnade erinringar. Om belägenheten af Linnæus' kammare har någon uppgift ej kunnat anträffas. Den ofvannämnda förteckningen tycks blott upptaga de rum, som beboddes af Tessin och hans gemål samt betjäningen strax före utrikesresan 1735 och som till största delen voro belägna i palatsets centrala parti, i de stora våningarna en och två trappor upp. Möjligen låg kammaren i något af sidopartierna, kanske utåt Bollhusgränd, som på den tiden visserligen var lika smal som nu, men både ljusare och i besittning af ett bättre anseende. Den resliga nybyggnad, som nu upptager gamla Skomakarekällarens plats, skymmer ju den fria utsikt, som fordom fanns, och de vackra och egendomliga men nu förfallna portalerna till de Banérska och Benterska husen midt emot palatset vittna om, att vid den i våra dagar rätt ruskiga gränden förr rådde en viss prakt eller åtminstone prydlighet. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|88}}</noinclude> d996wkx39z5t2xr9y4mhxglva0g495n 104 226258 659735 2026-10-16T17:08:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659735 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>När Linnæus blef bekant med Carl Gustaf Tessin, hade denne i mer än elfva år varit gift med Ulrika Lovisa Sparre, dotter af riksrådet och fältmarskalken, grefve Erik Sparre af Sundby, som länge varit i fransk tjänst och öfverste för regementet Royal Suèdois samt känd både för tapperhet och kvickhet, och hans maka i andra giftet Christina Beata Lillje. Förbindelsen tillförde Tessin en mängd inflytelserika släktrelationer till dem han förut ägde genom sin moder, som hette Stenbock, och hans maka, hvilken skildras såsom en intagande och rikt begåfvad dam, var väl skickad att fylla de mycket kräfvande fordringarna på värdinnan i Tessinska palatset. Särskildt sedan Tessin intagit sin plats bland de ledande männen inom politiken och blifvit en af cheferna för hattpartiet, utöfvades där en storartad gästfrihet. Mat och dryck spelade ju då som nu en mycket viktig roll i det politiska lifvet, och om middagarna och de andra gästabuden hos Tessin måhända ej utmärktes af samma grundlighet särskildt i dryckeslag som hos de borgerliga partiledarna, såsom t. ex. Thomas Plomgren och Gustaf Kierman, af samtiden kallade »Plomer Öltunna» och »Kierolfer Folkfylla», utan af större förfining, så kan man dock ej tvifla på, att det enligt tidens sed rådde stort öfverflöd och att Linnæus, den opartiske iakttagaren, hade rika tillfällen att studera den materiella förplägnadens inflytande på partiställningen. Tessins politiska umgänge utgjordes emellertid till största delen af hans meningsfränder, d. v. s. medlemmar af hattpartiet, och samkvämen och libationerna torde följaktligen ha utmärkts af större endräkt och hjärtlighet än på andra håll, där äfven mössor voro med för att<noinclude> <references/> {{c|89}}</noinclude> 9f5vqqxuedtflrdvvsg9aorlwikle4p 104 226259 659736 2026-10-16T17:10:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659736 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tummas och mutas att blifva öfverlöpare. För Linnæus hade detta den fördelen att politiken ej uteslutande lade beslag på gästernas uppmärksamhet, utan att denna också ägnades andra intressen. Förmodligen kom sålunda äfven det bland hattarna på grund af deras glada och sorglösa lifsuppfattning väl ej så tillfredsställande hälsotillståndet på tal, och till följd häraf, heter det i en anteckning, »blifver Linnæus allmänt (skämtevis) kallad af Hattarne deras ''Archiater'', hvarigenom Linnæi practique steg otroligt, at han allena hade den så stor, som alla de andra medici tillsammans». Ehuru det måhända ligger någon öfverdrift i denna utsago, är det dock uppenbart, att Tessins skyddsling hade blifvit en läkare på modet och att hans praktik var både stor och lönande. I en liten i Uppsala universitetsbibliotek förvarad recept- och anteckningsbok med titeln ''Linnæi Vade-mecum'' träffas nämligen uppgifter om att Linnæus blef anlitad af åtskilliga familjer tillhörande aristokratien och den högre medelklassen, nämligen Oxenstierna, De Geer, Höpken, Ehrensvärd, Kurck, Ekeblad, Gripenstierna, Gathenhielm, Stiernman, Adelsvärd, Ehrenmalm, Groening, Hellman o. s. v.<ref>Äfven på baksidan af ett professor T. Tullberg tillhörigt bref från N. Rosén von Rosenstein, Linnés berömde kollega bland läkarne, bosatt i Uppsala, förekomma några anteckningar om patienter, såsom Sture, Löwenhielm, Gyllenkrook, Tersmeden o. s. v.</ref> Då ej några titlar och dopnamn utan blott familjenamnen jämte sjukdomen, hvarför vederbörande behandlades, samt läkarearfvodet äro utsatta, är det svårt att sluta sig till hvilka patienterna voro. Några kunna emellertid med stor sannolikhet identifieras, nämligen<noinclude> <references/> {{c|90}}</noinclude> dksw6w3p3iyskp1usm9wh59069625q6 104 226260 659737 2026-10-16T17:11:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659737 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Anders von Höpken, den med tiden så ryktbare statsmannen, riksrådet och kanslipresidenten, som om ett par månader jämte Linnæus och några andra vetenskapligt intresserade män skulle stifta Vetenskapsakademien, Augustin Ehrensvärd, den berömde skaparen af Sveaborg och arméens flotta och snart en af Linnæus' närmare vänner, k. sekreteraren Anders Gathenhielm, son af den under Carl XII:s krig ryktbare kaparekaptenen Lars Gathe eller »Lasse i Gatan», kammarherren, baron Axel Johan Kurck, m. fl. Bland patienterna träffades naturligtvis ej endast adelsmän utan äfven ofrälse borgare och ämbetsmän, såsom bryggaren Bartel, som bodde »midt emot sjöängen öfver Maria kyrka», kontrollören Pollner och personer med namnen Lindgren, Ödman, Unger o. s. v. För en af dessa finnes antecknadt epitetet »mamsell», men i allmänhet nöjde sig Linnæus beträffande sina patienter af det täcka könet med att till familjenamnet foga det botaniska hontecknet ♀, hvilket ju var lika enkelt som praktiskt, men tillika kanske vittnar om att hans tankar midt i läkarebestyren sysslade med sexualsystemet. Anteckningarna om sjukdomarna gifva vid handen, att smitt- och vattenkoppor, fjärdedags- och hvarannandagsfrossor voro de allmännast förekommande, men kavaljersåkommorna florerade fortfarande, och för öfrigt lämnar den ofvannämnda receptboken en talande föreställning om att det ingalunda saknades andra krämpor och lidanden till omväxling. Den sålunda snabbt ökade enskilda praktiken skulle emellertid snart få dela med sig för andra anspråk på Linnæus' skicklighet och arbetsförmåga. En dag, antagligen i april, blef han nämligen anmodad att {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|91}}</noinclude> 0syy5dosch7uzuvvb0boh9w87f33tgl 104 226261 659738 2026-10-16T17:13:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659738 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>aflägga besök hos dåvarande chefen för amiralitetseskadern i Stockholm, amiral Theodor Ankarcrona, hvilken uppmanade honom att söka läkarebefattningen vid amiralitetet, som då var vakant efter stadsfysikus Boij. Det var Tessin, som hos amiralen hade anbefallt Linnæus, bland hvars kvalifikationer för platsen framhölls, att »han kunde bruka inhemska växter, som mindre kostade». Amiralen lofvade, »at om Linnæus wille söka sysslan, han då skulle komma alena på förslaget, hwilket skedde», och den 3 maj kom också utnämningen, hvarigenom han fick »2,700 daler årlig inkomst pä ordinarie stat». — Oafsedt den sålunda tryggade ekonomiska ställningen, medförde befattningen såsom amiralitetsläkare äfven andra förmåner för Linnæus. Flottans sjukhus inrymde nämligen dagligen 100 à 200 sjuka, och han fick sålunda ett synnerligen godt tillfälle att vidga sin medicinska erfarenhet, och isynnerhet ägnade han mycken omsorg åt undersökningen af de enkla läkemedlens verkningar. Den erfarenhet han sålunda förvärfvade sig var honom sedermera till mycken nytta vid utarbetandet af hans farmakodynamiska system. Äfven den patologiska anatomien var ett ämne, hvars vikt han under utöfningen af praktiken började inse och hvaråt han ägnade sin uppmärksamhet. Han sökte och erhöll tillstånd att å sjukhuset anställa liköppningar, hvilka förut endast i utomordentliga fall blifvit medgifna eller tillåtna. »Ändtligen har jag», skref han i ett bref till Sauvages den 21 januari 1740, »erhållit rättighet att undersöka liken af dem, som dött å flottans sjukhus, hvilket jag hittills icke kunnat. Om jag lefver ett år, skall jag lemna svar på frågan om den närmaste orsaken till<noinclude> <references/> {{c|94}}</noinclude> fnu2o9b9it9tcl8sn83trefiu7i6fzb 104 226262 659739 2026-10-16T17:17:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659739 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>febrarna, men icke förr; jag skall icke uppställa några hypotheser, utan eviga sanningar».<ref>Brefvet återgifves af {{Spärrad|''Hjelt''}}, hvars ofvan anförda arbete legat till grund för meddelandena om L:s verksamhet såsom amiralitetsläkare.</ref> Man kan tycka, att Linnæus nu hade fullt upp med arbete och att hans tankar och krafter ej kunde räcka för mer, men så var ingalunda fallet. De förut nämnda botaniska föreläsningarna togo nämligen nu i maj 1739 sin början för att med några veckors uppehåll vid midsommartiden fortgå hela sommaren, och en dag i slutet af månaden fick han besök af vännen Triewald, som »gick hafwande med en Wettenskaps-Academies inrättande på modersmålet i Residencestaden», ett förslag, som till stor del tack vare Linnæus' lifliga intresse och raska ingripande också inom kort blef verklighet. Föreläsningarna höllos i Auditorium illustre på Riddarhuset och voro mycket talrikt besökta. I inledningsorden<ref>Återgifna i bil. IX i <i>{{Spärrad|Fries'}} Linné</i> efter det hos Linnean Society förvarade originalmanuskriptet.</ref> till den första af dem uppehöll sig Linnæus bland annat vid Skaparens mening med människans tillvaro här på jorden, nämligen att »admirera, wörda och tillbedja Mästarens verk», och tillade därpå följande betraktelse, som kan ge åtskilligt att tänka på äfven i våra dagar: »Men sedan menniskians kiättia wek från naturen till konsten, från menlösheten till wåldet, blef det annor regering. Man tänkte då ej mehr på detta sälla paradijs lustgård, utan endast hur man inrätta skulle sin oeconomie med arbete, swett, konst och uträkningar och hur den ena brodern skall<noinclude> <references/> {{c|95}}</noinclude> tqjwh0j9zwt0wkwqloslayixowrnxw8 104 226263 659740 2026-10-16T17:19:48Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659740 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>regera den andre, då hwar wille herska och kiöra Phaëtons wagn. Sedan hwar och en wille taga in hela jordklotet, som dock är mehr än tillräckligt för alla, fick menniskian helt andra sysslor, än dem, hwar till hon först tyckts varit skapad. Wij, klarsyntare än lodiur, uträkna tider och åhr, hwad som warit och komma skall, offta blinda som Mulwadar inom wårt egit näste. Då wij tycks förskaffat oss all wettenskap i werlden, måste wij wäl offta tilstå, att wij eij weta, hwadan wår föda tagen är, af hkn wij födas och fetas, mehr än de oskälige diuren.» — Själfva föreläsningen handlade om botanikens eller örtkonstens stora nöje, nytta och nödighet, och sedan därefter programmet för de följande föreläsningarna meddelats, yttrade talaren: »De, som hafwa des utom lust att med mig någon dag i weckan med sackta spatserande besöka åcker och äng, blomsterrika parker och lunder kring Stockholm, skulle jag giöra all den handräckning, som jag förmår åstadkomma. Gifve Gud jag förmådde upamma älr upmuntra 10 mina landsmän till denna liufwa och nyttiga wettenskap: [då] woro jag försäkrad, att hon skulle bära så nyttig fruckt för riket, som trots någon annor wettenskap.» — Inbjudningen, som säkerligen emottogs med glädje och tacksamhet, följdes omedelbart af ett tillkännagifvande, att: »De Herrar, som i morgon äffter aftonsången med mig willia se på några inhemska växter och deras egenskaper, täcktes möta mig wid Horns tull äffter aftonsången præcice kl. 4, där wäderleken och regn ej förhindrar. Jag skulle intet se, att söndag härmed ohälgas, såsom ing:ting kan wara innocentare än admirera Skaparen af wärket.» {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|96}}</noinclude> 2vzk6wl88e1edj1u1osog9o0nbtpc45 104 226264 659742 2026-10-16T17:20:33Z Thuresson 20 /* Utan text */ 659742 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 226265 659743 2026-10-16T17:22:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659743 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Att Linnæus valde nejderna utanför Horns tull till mål för den första af dessa exkursioner, som omfattades med lifligt intresse och enligt sägnen väckte stort uppseende, då de talrika deltagarne blomsterprydda och under sång efter slutadt värf tågade genom Stockholms gator, kan väcka förvåning med hänsyn till ifrågavarande trakters i våra dagar allt annat än natursköna tillstånd. Men den som tänker så, glömmer att förhållandena på 1730—40-talen, liksom långt in i nyare tid, voro helt olika mot nu. De västra delarna af Maria församling, nu fyllda med hyreskaserner, hvilka måhända äga berättigande från folkökningssynpunkter, men ingalunda tillfredsställa några skönhetskraf, voro blott glest bebyggda och upptogos i stället af utmarker, d. v. s. naturlig äng, här och hvar omväxlande med berg och vattensamlingar, samt af talrika trädgårdsanläggningar. Här låg sålunda ej långt från Hornsgatan den stora malmgården Zinkensdam, som ett par år före Linnæus' Stockholmsbosättning af fältmarskalken, friherre Hugo Johan Hamilton hade försålts till en kassör Robsahm och var märkvärdig för sin vidsträckta park och sina vackra blomsteranläggningar. Ej långt därifrån, vid slutet af Vollmar Yxkullsgatan, låg en annan större trädgård, som på Tillæus' karta kallas den grefliga Hornska och nu ägdes af assessorn, sedermera presidenten J. J. Vult von Steijern, som »icke missunnade beskedligt folk att där promenera», och vid hörnet af Björngårdsbrunnsgatan och Hornsgatan låg den vackra f. d. Sutherska trädgården, som på Linnæus' tid ägdes af Christopher Polhem, den ryktbare mekanikern. Vid Hornskroken var apotekaren Johan Michael Wirrwacks, som kort förut blifvit ägare<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|97|{{mindre|7}}}}</noinclude> grjv7ihkxh5c9zillkbk17du98cwz0v 104 226266 659766 2026-10-16T20:51:14Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659766 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|184|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>wardt af Biskop <b>Ödgrimmer</b> fullbordad och inwigd. At någre af Wästergöthlands vngdom motte hafwa lägenhet til at lära läsa i bok och theraf läsa eller siunga messor, och altså blifwa, efter then tidens maner, nog prästlärde, anlade högbemälte Konung, vnder Biskop <b>Thurgoth</b>, thetta kloster til ett lärohus, såsom annorstädes i riket skedde, ehwar något Biskopssäte anlades. Troligare är dock, at thet sednare blefwit anlagdt, nemligen vti K. Emunds tid wid år 1055. Huru lenge thetta kloster warit i stånd, kan man icke förwisso säga; mycket sannolikt är, at thet blefwit lagdt öde, när domen eller Biskopssätet flyttes til {{ant|Scara,}} och större kloster ther blefwo {{ant|funderade}}. Men dock blef <b>Husaby</b> med alt hwad vnder Biskopssätet och klostret ther legat, alt framgent hörande vnder Biskopsbordet i Skara, så at the Catholiske Biskoparna hafwa i Husaby en anseenlig gård altid haft; ther Biskop <b>Bryngel then tredje</b>, Gerlaksson, lät bygga ett stort Biskopeligit Stenhus, hwilket han, förvthan andra zirater, lät innan til bepryda med sina företrädares beläten eller {{ant|Contrefait,}} settandes några rim vnder hwar och en af them. Efter thetta stenhus äro än några lemningar at se; men altsinga efter klostret. Dock hafwer man at wenta vnderrettelse om the minnesmerken, som wid thetta Husaby mögeligen kunna vpspanas, af en lärd och {{ant|curieus}} yngling, wid namn {{ant|Sveno Johan Digelius, W. Gothus,}} som sådant med mycken flit och snille samblar. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|Cap. VI.}}}} <references/></noinclude> nszxbtrto533i2uil1nulgeo2wgd8zc