Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.47.0-wmf.24 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion Event Event talk Ämne Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/9 104 123531 659815 431437 2026-10-19T10:27:22Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 659815 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=kap01 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">I.</h2> Min fars namn var Pirrip och själv bär jag förnamnet Filip, och när jag var liten kunde jag med min oövade tunga inte få ut något annat av dessa bägge namn än Pip. Så kom det sig, att jag kallade mig själv Pip och gavs det namnet även av andra. Att min fars tillnamn var Pirrip, fick jag bekräftat av en gravvård samt av min syster — mrs Joe Gargery — som gifte sig med grovsmeden. Eftersom jag aldrig har sett min far eller min mor och inte heller någon bild av dem (ty fotograferingskonsten var ännu icke uppfunnen på deras tid) härledde sig mina första föreställningar om dem märkvärdigt nog från deras gravvårdar. Jag fick av de bokstäver på min fars gravvård, som bildade hans namn, den underliga uppfattningen att han var en undersätsig, stark, mörkhyad man med lockigt svart hår. Från den vekare formen och karaktären på inskriptionen därinunder »<i>samt hans hustru Georgiana</i>», drog jag den barnsliga slutsatsen, att min mor var blek, fräknig och sjuklig. Fem små gravstenar, ungefär 1½ fot långa, lågo i rad bredvid mina föräldrars grav och voro helgade åt minnet av mina fem små bröder — vilka mycket tidigt beslöto draga sig ur tillvaron — och härav fick jag föreställningen att de alla blivit<noinclude> <references/></noinclude> a1u6ue0ed8pnl7puueptfykk8y5o4gk Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/320 104 147377 659810 575119 2026-10-19T08:21:18Z Gottfried Multe 11434 /* Validerad */ 659810 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|303}}</noinclude>vedbod; ''d'') rektorns skräprum; ''e'') konrektorns vedbod; ''f'') tredje kollegans rum; ''g'') rektorns vedbodar; ''h'') första kollegans kök; ''i, k, l'') första kollegans rum. ''Våningen en trappa upp:'' ''a, b'') rektorns rum; ''c'') rektorns sal; ''d'') rektorns kök; ''e'') stora skolsalen med första, andra, tredje och femte klasserna i samma rum; ''f'') fjerde eller rektorsklassen. ''Våningen två trappor upp:'' ''a, b, c, d'') konrektorns rum; ''e'') rektorns bibliotek; ''f'') rektorns visthus; ''g'') konrektorns skräprum; ''h'') rektorns dito; ''i, k, l, m'') andra kollegans rum; ''n'') konrektorns visthus. Att andra kollegans rum voro försedda med blyinfattade fönster, grön, tysk kakelugn och endast brädtak angifves, liksom att rektorns och konrektorns lägenheter ståtade med gipstak, men huru första och tredje kollegans rum voro i det afseendet utrustade omtalas icke. År 1774 besökte öfverståthållaren, frih. Carl Sparre Trivialskolan och fann huset oundgängligt tarfva reparation för minst 80,000 daler kopparmynt. Tjugutre år derefter lofvade öfverståthållaren, frih. Essen fullständig reparation och aflät bref derom till justitieborgmästaren, lagmannen Ulner. Likaledes samma år den då t. f. öfverståthållaren, grefve Samuel af Ugglas. År 1798 flyttade »lärarne eller de hyresmän som mot en obetydlig hyra i förlitande på sin starka helsa vågat bebo de först nämdes rum». År 1800 gillade kungl. maj:t ritning och förslag till reparation, och öfverståthållareembetet befalde vederbörande att skyndsamt företaga byggnaden, hvarpå kanslersgillet 1803 »insinuerade hos kungl. maj:t, anhållande om nådig befallning till magistraten, att skolan måtte repareras». Och 1806 var dock ''ingenting'' ännu för det ändamålet gjordt<ref>''Handlingar rörande Scholeverken i allmänhet och Cathedral-Scholan i synnerhet.'' Handskrift i Norra allmänna läroverkets arkiv.</ref>. Då skref rektor J. C. Höijer i sin »ödmjukaste promemoria om Storskolhuset» att dettas »så väl yttre som inre rysliga utseende är väl ett ovedersägligt bevis derpå, att på femtio års tid ingen reparation åtminstone som förtjenar namn deraf blifvit skolan bestådd». Redan 1766 uppstod frågan, att magistraten skulle återlösa Lilla Myntet (på hvars tomt en del af cellfängelset nu står) och dit förlägga Trivialskolan (nu äfven kallad Katedralskolan), och i stadens Byggnadskontor finnas planer och förslag för en sådan anordning, men frågan förföll, utan att något likväl gjordes åt det gamla skolhuset. Lärarne begärde slutligen (1809) ersättning af Handelskollegium, som hade vården om huset sig anförtrodd, för att de i elfva år nödgats hyra rum på andra<noinclude> <references/></noinclude> j7k919w3b2dm2p0927p2ppoyph4nymg Wikisource:GUS2Wiki 4 157148 659806 659498 2026-10-18T13:25:48Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 659806 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-10-16T08:59:37Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 1 |- |ocr || 35 || 2 |- |proofread-editnext || 27 || 0 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,1 ocr,35,2 proofread-editnext,27,0 --> 1o0kdger4kd94kzyfju6fsf7m4nlov5 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/94 104 209830 659811 613040 2026-10-19T09:21:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659811 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|82|Om Faderlig Makt.|}} {{linje}}</noinclude>med alt det honom tilkommer efter sin egen wilja, likmåtigt det som lagen föreskrifwer? Jag swarar, at det war ett moget tilstånd, hwarutinnan han förmodades wara skickelig at förstå lagen, sålunda, at han förmådde ställa sitt lefwerne efter det som den samme förordnar. När han hade hunnit till ett sådant tilstånd, så trodde man honom weta, huru wida lagen borde wara hans anförare, samt huru wida han kunde bruka sin frihet, hwilken han derigenom bekom; in till den tiden måste någon annan föra honom, som förmentes wara underkunnigad, huru stor frihet lagen efterlåt. Kunde ett sadant förnuftigt tilstånd, en sådan myndig ålder giöra honom fri, så måste ju nodwändigt hans son igenom det jamma, när han dertill kom, äfwenwäl winna sin sin frihet. Är någon under den Engelske Lagen? Hwad war som tillade honom frihet, det är, oemotsäjelig makt, at uti alt sitt företagande följa sin egen wilja, så wida lagen honom sådant tilstädjer? Jo, en förmögenhet lagen at förstå; och densamma<noinclude> <references/> {{huvud|||för-}}</noinclude> 8bfvfg4y1orvjm3qlqm4j5tzacivb6j Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/95 104 209831 659812 613041 2026-10-19T09:27:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659812 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|{{rättelse|8|83}}}} {{linje}}</noinclude>förmodar bemälte lag wid Ett och Tiugu åhrs ålder, och uti somliga tilfällen ännu tidigare. Om sådant giorde fadren fri, sa måste det ock nödwändigt giöra sonen fri. Förr än den tiden finne wi, det lagen lemnar sonen ingen wilja, utan måste han ledas utaf sin fader eller förmyndare, hwilken i hans ställe bör både forstå och wilja. Skulle ock fadren dö, utan at hafwa befulmäktigadt någon till en dylik sysla, utan at hafwa föresedt sin son med en förmyndare under des omyndighet, det är, under den tiden som honom ännu felar tilräckeligit förstånd: Så är lagen sorgfällig derom, förordnandes densamme någon som styrer honom, samt efter hwilkens wilja han bör rätta sig, till dess han ärnådt ett frihets tilstånd, och hans förstånd är wordet skickeligit, at tilträda regeringen öfwer hans wilja. När sådant är skedt, anses fader och son för lika frie, äfwen så fulkommeligen, som förmyndare och omyndig, sedan omyndighets åhren förflutit; och äro de samme lag uti alle delar lika undergifne,<noinclude> <references/> {{huvud||F 2|utan}}</noinclude> qf8q34wvhnkx255wzaqkxv18ov6u69z Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/96 104 209832 659813 613042 2026-10-19T09:30:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659813 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>utan at fadren eger det ringaste wälde öfwer sonens lif, frihet eller gods, antingen de befinna sig uti det Naturliga Tilståndet och under Naturens Lag, eller under den uti ett Regemente stiftade lagen. 9. Men om sådana bräckeligheter, som twärt emot naturens wanliga lopp kunna enom tilstöta, hindra någon at få så mycket förstånd, som man tror fodras till at begripa lagen, samt ställa sig densamma till efterlefnad: Så kan en dylik menniska aldrig blifwa fri, henne kan aldrig tillåtas at följa sin egen wilja, emädan hon ej wet, huru långt den bör sträcka sig, hafwer ej heller förstånd nog at leda sig sielf; utan hon bör ständigt förblifwa under andras förmynderskapp och styrelse, efter som hennes eget förstånd är oförmöget sig sådant at påtaga. För den ordsakens skull, slippa ock månaderasande och fånuge aldrig undan deras föräldrars regering. <b>Barn, som ännu ej äro komna till den ålderen, hwarutinnan de skulle</b><noinclude> <references/> {{huvud|||'''kunna;'''}}</noinclude> ffa6pbah0gjvhh0osszq40meagh21a7 Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/97 104 209833 659814 613043 2026-10-19T09:34:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 659814 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|85}} {{linje}}</noinclude><b>kunna; Fånuge, som igenom naturlig bräckelighet hindras at någonsin kunna; och änteligen Rasande, som uti det tilstånd de äro omöjeligen kunna bruka sitt förstånd till deras ledsagare, hafwa i des ställe det förståndet, som leder andra menniskor, hwilka äro deras förmyndare, till at söka samt befodra deras bästa,</b> säger {{ant|Hooker Eccl. Pol. lib. 1. sect. 7.}} Utaf alt detta synes klart, det föräldrars makt öfwer deras barn, är intet annat, än den plikt, Gud och Naturen pålagdt menniskor, så wäl som andra Creatur, at sörja för sina alster, till dess de äro uti tilstånd at lefwa för sig sielfwa; hwilket huru det tiänar till skäl för dem, som kalla denna makten ett Konungsligit Wälde, kan jag omöjeligen begripa. 10. Sålunda födas wi frie, så snart wi födas förnuftige, fast än wi ej wärkeligen förmå betiäna oss utaf desse bäg-<noinclude> <references/> {{huvud||F 3|ge}}</noinclude> 5pv6yowdjxerx834hxfe481d93dnwdi Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/99 104 220969 659807 659790 2026-10-18T14:09:03Z Gottfried Multe 11434 659807 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude>{{Inre marginalnot|18}} <u>Söndag.</u> Morgonen litet rägn. Hela dagen ganska tyst och ensligt — Postillan och dagblad lästes, och eftermidagen hitkom Huspigans mor, kyrkovagtarens hustru som såg rummen och pratade en stund. {{Inre marginalnot|19}} <u>Måndag.</u> Efven i dag ganska vackert väder och lika tyst som i går — Mamsell slutade spinna Ull som hon började det jag vill minnas i början af October och vägde garnet nu otvättadt 6.½ mark — Jag nystade i dag. {{Inre marginalnot|20}} <u>Tisdag.</u> Rägn och blåst sedan storm och eftermiddagen efven Hagel — Grönbergs mor och Begge Pigorna voro f:m: till Staden att köpa 1.℔: häcklad hampa och 5. ℔: Såpa efven köpte huspigan en Cappotte för 10 RD därtill jag måste ge penningar. Jag skref till Syster hvilket nu gafs in på posten. Om aftonen slutade jag nysta de 4 elaka Lingarns herfvor dem den otäcka förra huspigan spunnit och jag i fredags började nysta, de voro outsägeligt elaka. {{Inre marginalnot|21}} <u>Onsdag.</u> Klart och sträng frost. Mamsell och jag voro att se de små grisarne och sedan in uti Bränneriet — Ingen främande. Jag spritade lappar och ränsade de bruna turkiska bönor jag fått i år till frö — inalles en kanna. Sent om aftonen, eller kl: mot 7. hitkom Capitaine Moltzer, som haft mycket besvär med min Tobacks försäljning och lämnade mig för 190 L℔ 5 ℔: olika god eller ansad för de mäst olika priser från 3 RD till och med 18 ß L℔: 443 RD 18 ß riksgälds sedlar. Gud vare lof! för denna nödhjelpsumma och Gud Välsigne Capit: för sitt besvär. {{Inre marginalnot|22}} <u>Thorsdag.</u> Stark frost om natten, så att sjön åter frös bra, dock var Lieut: Sivers här förmiddagen då Han med betjent slogo sig genom isen — Jag ränsade i dag litet usla turkiska Svärdsbönor till frö — ty i år var dåligt med frön. {{Inre marginalnot|23}} <u>Fredag.</u> Starkaste frost som varit i denna vinter — alla fönstren voro af is blommerade och sjön lade sig. Anna Greta brygde nu första gången. Jag ränsade usla turkiska fröbönor sedan stickade litet vid på en gammal bomulsstrumpa, för att någott göra. Mamsell Lagade litet på kläder. {{Inre marginalnot|24.}} <u>Lördag.</u> Kalt och klart. Drickat tunnades. Denna dato för femton år sedan var den för mig faseligaste sorgedag, då min Älskade Gifve Gud Salige Son Hans Abr: drunknade<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> gv8jmia4pjjc1t2rts3nrdmmkrzye3q Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/100 104 220970 659808 650334 2026-10-18T16:56:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659808 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}} {{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|24.}}</noinclude>då han gick på de fördömda machinerna som kallas skridskor, och hvarmed många slutar sin lefnad. Klockan 5. om aftonen hitkommo Capitainerne Moltzer och Plank samt Lieutenant Sivers, hvilka berättade att Assistenten Wilhelmies Son 14 år gammal i går likaledes med Skridskor drunknadt i Fateburs Sjön. Grönberg hade i dag med yxa proberat isen härimillan Årstad och Holmen — den hade varit halfannat tum tjock. Capit: Moltzer berättade ock att för ett par dagar sedan hade tjufvar kl: 6 om aftonen i Postmästarebacken attaquerat Doctor Lakes fru och tagit af henne kappan. Begge Herrar Capitainer voro sedan vi spisat uppe hos Bobergs och underskref det millan honom och hustrun upprättade Testamentet, men hvari flickan Lovisa aldeles icke blifvit nämd — som är stor synd då de fått litet arf efter hennes föräldrar och hon nog fått och får passa upp för sin föda. Capit: Plank roade sig med någon läsning och en hastig öfversigt af Carl Den elftes Carousellbok, grafverad af Ehrenstrahl. {{Inre marginalnot|25}} <u>Söndag.</u> Stark frost så att nu gingo folk öfver sjön — om aftonen voro Glasmästaren Grek och Trädgårdsmästaren Strömberg här, hvilka med flera gått den vägen hit och hädan. Mamsell och Anna Greta voro i Bränkyrka och Boberg läste Predikan i Postillan hårdt. {{Inre marginalnot|26}} <u>Måndag.</u> Stark frost. Vi bakade 6½ tjog Spisbröd — 8 bullar — 3 Hvetekakor, uti lilla Kjöksungen. Gud vare lof, alt blir ganska godt och vackert. Handelsman Helsingius var här förmiddagen — Han ville köpa egg emedan Han om Thorsdag ärnar göra Bröllopp åt sin Bokhållare och Husmamsell — men jag har nu inga egg qvar till Salu. Jag skref till Carin, till Tull Inspector Brodin — Grosshandlaren Karth och Cap. Moltzer. {{Inre marginalnot|27}} <u>Tisdag.</u> Mildare väder. Nu gingo folk säkert öfver sjön till Tanto — Mamsell och Anna Greta voro i staden att hemköpa matvaror och efven 3 lod Cochonelle med mera till färgning. De voro ock hos Mamsell Lille med litet färskt bröd som Hon efterlängtadt att få ifrån Årstad. {{Inre marginalnot|28}} <u>Onsdag.</u> Ännu mildare väder eller rättare Tö. Mamsell tvättade min fina hvita Yllestubb med silkes tvål. Hela denna dag snokade och bläddrade jag i mina papper efter en färgbeskrifning — bränvin filtrerades, smör tjernades. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> mo1p0bsk080gqqffzltpg52gndwcr9a Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/135 104 226277 659797 2026-10-18T11:59:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659797 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>det väl en af Linnæus' första omsorger att orientera sin unga maka i Stockholm, med hvilket hon nu antagligen gjorde den första bekantskapen, samt införa henne i sitt umgänge. Hur detta aflöpte kan lämpligen skildras i samband med några erinringar om den rastlösa och mångsidiga verksamhet, Linnæus utvecklade under senare halfåret 1739 och under de omkring ett och ett halft år, herrskapet därefter var bosatt i Stockholm. Dessförinnan må emellertid meddelas några utdrag ur de få bevarade bref af eller till Linnæus, som hänföra sig till den första perioden af hans Stockholmsvistelse, och innehålla något af intresse för kännedomen om denna. Den 15 mars 1739 uppvaktade Linnæus sin gamle vän och lärare professor Olof Rudbeck med en skrifvelse<ref>Aftryckt af {{Spärrad|''Ährling''}} i <i>Carl von Linnes svenska arbeten. I. Bref till svenskar; nr 258.</i></ref>, som mest, liksom i allmänhet hans bref till andra än sina närmaste släktingar, rör sig om vetenskapliga angelägenheter, men äfven innehåller följande meddelande af allmännare intresse: »Många ändringar äro nu i Stockholm och allt i rörelse; nytt allt för mycket, dock allom bekant». Det är tydligen på händelserna vid riksdagen, systemförändringen, Arvid Bernhard Horns störtande och hattpartiets seger, som Linnæus här syftar. Såsom boende hos Tessin och ofta i beröring med medlemmarna af nämnda parti, kunde han ju ej undgå att höra talas om politiken, hvilken han emellertid personligen med sin obenägenhet för bråk och intriger stod utanför. Uttrycket »nytt allt för<noinclude> <references/> {{c|107}}</noinclude> rbnp93wjb4hnylqb1oew1v5pzwg9sx3 Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/136 104 226278 659798 2026-10-18T12:02:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659798 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mycket» tyder dock på, att han kände sig obehagligt berörd af hvad som passerat. I maj hade Linnæus glädjen att i Stockolm sammanträffa med sin gynnare och vän domprosten Olof Celsius, ty i ett den 18 i samma månad dateradt bref<ref><i>Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné.</i> Utg. af Upsala universitet. Afd. I, d. V, sid. 262.</ref> skrifver denne och tackar »kiärligen för sidsta fägnesamma umgänge» och omtalar därefter, hur den värk, hvaraf han förut lidit i vänstra sidan eller höften, efter återkomsten till Uppsala från hufvudstaden hade flyttat sig till högra sidan. Han uppehåller sig därefter vid sin måg, pastor Biörcks oroande sjukdom och anbefaller honom i Linnæus' vård samt ber därpå sin vän, då han någon gång går förbi Kungsträdgården, titta in i orangeriet och se efter hvad ett där i en balja växande träd, som »the ther kalla Ceder», egentligen är. Det kan ej vara af en ceder från Libanon, det ser jag på bladen, tillägger domprosten, som för öfrigt till omväxling meddelar hur han vid sina fäbodar påträffat »squamaria» (vätterosen, <i>Lathræa squamaria</i>) samt »wälluktande violer» och vid Uppsala blommande åkerbär (''Rubus arcticus''). Dessa meddelanden kunna ju synas skäligen obetydliga, men de gladde utan tvifvel Linnæus, som midt uppe i sträfvandena för sin utkomst ingalunda blifvit otrogen sin kärlek till botaniken. Bland de utländska korrespondenterna under ifrågavarande tid må särskildt nämnas Albert von Haller, den berömde professorn i anatomi och botanik vid universitetet i Göttingen. Denne hade den 24<noinclude> <references/> {{c|108}}</noinclude> 8kuc2yir5usdyhmprs6ean1ex677drk Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/137 104 226279 659799 2026-10-18T12:04:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659799 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>november 1738 afsändt ett bref, som vållat åtskilliga misstolkningar och gifvit upphof till romantiserade utläggningar af Linnæus' första stockholmstid. Skrifvelsen innehöll nämligen en uppmaning till Linnæus, »af hvilken Flora hoppas mera än af någon annan botaniker», att återvända till ett mildare klimat samt ett löfte af Haller att söka förskaffa honom sin professur i Göttingen, hvilken Haller stod i begrepp att lämna för att bosätta sig i sitt hemland Schweiz. Många af Linnæus' biografer ha med anledning häraf uppgifvit, att han i förtviflan öfver sin bekymmersamma ekonomiska ställning redan efter några veckors vistelse i Stockholm var betänkt på att antaga anbudet och öfvergifva fosterlandet.<ref>''Linne. Lefnadsteckning.'' Del. I; sid. 252.</ref> Men Fries har visat, att Hallers bref, som hade skickats till Sverige med en resande tysk präst, ej kom Linnæus tillhanda förrän den 12 augusti 1739, eller omkring nio månader försenadt, då förhållandena hade så förändrats, att han hvarken behöfde eller ville reflektera på erbjudandet. Han sände därför Haller en varm tacksamhetsskrifvelse, och han underrättade honom äfven, liksom andra vänner i utlandet, om den framgång han vunnit och den lycka, som beskärts honom genom att vara gift och ha fått sitt eget hem. Det hör alltså till fantasiens område, då en af våra skalder, som för öfrigt på ett synnerligen vackert och pietetsfullt sätt i bunden form skildrat Linnés underbara lefnadssaga<ref><i>{{Spärrad|H. Sätherberg}}. Blomsterkonungen. Bilder ur Linnés lif.</i> Sthlm 1879.</ref>, låter i »Linnæus och Triewald» den förre till en början hålla en monolog, däri han i missmod bland annat klagar: {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|109}}</noinclude> 9rbvi6gef3juytufwi0mvzuanljuuet Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/138 104 226280 659800 2026-10-18T12:08:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659800 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>“'En lärjunge af Boerhave i Holland' Med denna skylt uppå min dörr<ref>Det skulle vara af stort intresse att veta, huruvida denna uppgift har någon verklig grund eller blott är en “licentia poëtica“, men härom har skalden ej lämnat någon upplysning.</ref>, för visso Jag hade väntat mig ett rikligt tillopp Af sjuklingar, som sökte råd och hjälp Hos läkarn ur den store mästarns skola; Men allt förgäfves! Ingen dristar lämna Sitt lif uti en okänd främlings händer —»</poem> och därefter förklarar sig besluten att följa Hallers uppmaning. Lyckligtvis kommer Triewald, gör föreställningar häremot och meddelar, att Tessin intresserar sig för Linnæus, hvarpå under dialogens fortsättning och den enes tvekan, den andres öfvertalningar, en betjänt från landtmarskalken anländer med ett bref, innehållande underrättelse att Linnæus blifvit utnämnd till amiralitetsläkare, och allt slutar väl. — Det ohistoriska i förloppet torde framgå af den framställning, som här ofvan lämnats om Linnæus' första visst icke lysande men ingalunda förtviflade stockholmstid. Någon skuld därför faller emellertid ej på den älsklige skalden i fråga; han har blott omskrifvit en gammal tradition, som först Fries' kritiska forskning och omfattande kännedom om allt som rör Linné beröfvat dess tillsatser af dikt och öfverdrift. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|110}}</noinclude> 5p31wt3o58guw93384u19pc38po6x25 Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/139 104 226281 659801 2026-10-18T12:10:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659801 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">V.<br /><b>I Räntmästarehuset.</b></h2> DÅ doktor Linnæus och hans fru efter smekmånaden i Falun i slutet af juli anlände till Stockholm, hade där timat händelser, som väckt stort uppseende och om hvilka deras vänner och bekanta säkerligen ej försummade att lämna långa och lifliga beskrifningar. Den 30 juni hade nämligen en stor fransk eskader under befäl af amiralen, markis d'Antin ankommit och »under oräkneliga salfvors skjutande»<ref>{{Spärrad|Rüdling}} a. a.</ref> förankrat på Strömmen. »Många tusende människor både af högre och ringare stånd begåfvo sig flygande till Skeppsbron» för att taga skådespelet i betraktande, »ty några fransyska krigsskepp, hade ej förut blifvit sedda i Östersjön och Stockholm», och under hela den tid flottiljen var kvar, var den föremål för stor uppmärksamhet. Särskildt beundrade man amiralskeppet Grand Bourbon, som var »af ogemen storlek och<noinclude> <references/> {{c|111}}</noinclude> 6krmt5dsmoyrve1n2zi9x2p90eo9mn1 Linné i Stockholm/Kapitel 4 0 226282 659802 2026-10-18T12:13:31Z Thuresson 20 Kap 4 659802 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Linné i Stockholm 1915.djvu" from=109 to=138 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Linné i Stockholm|04]] 3ml2kgybdxlnn3kennkyibd1yma1nte Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/140 104 226283 659803 2026-10-18T12:19:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skönhet». På detta aflade också kung Fredrik, ledsagad af flera bland rikets råd och andra förnäma herrar, den 14 juli en timmas besök, hvarvid ett »ganska förskräckligt buller och larm blef gjordt med några hundra salfvor och fröjdeskott». Den 21 juli afseglade eskadern, hvilken Linnæus, om han varit hemma, i sin egenskap af amiralitetsläkare och för att få kännedom om sjukvården ombord på fartygen, nog ej hade försummat att besöka. Nu fick han nöja sig med att glädja sig åt efterklangen af smällarna och jublet samt ägna sin uppmärksamhet åt de »franzoser», som de »oförtänkte främlingarna till äfventyrs efterlämnade». Den ökning i praktiken, som härigenom uppkom, torde emellertid ha varit föga välkommen, ty han hade fullt upp med arbete i alla fall och svårt att få tiden att räcka till. På sjuka, som sökte hans råd och vård, var det nämligen ingen brist, och den unga Vetenskapsakademien tog hans intresse och bistånd starkt i anspråk.<ref>Efterföljande korta skildring af akademiens verksamhet under de första månaderna har hufvudsakligen tecknats efter {{Spärrad|Fries'}} intressanta och på akademiens protokoll grundade framställning. — <i>Linné. Lefnadsteckning</i>. D. I, sid. 265 o. f.</ref> Det var på honom såsom preses, som arbetsbördan i första hand hvilade, ty sekreterarens göromål hade ej fått den stora mångsidighet och omfattning som senare och i våra dagar, och härtill kom att Linnæus kanske mer än någon af de öfriga stiftarna och den första uppsättningen ledamöter var alldeles särskildt skickad att tillvarataga akademiens intressen och framför allt att leda dess verksamhet in på rätt stråt och i framsynt uppfattning om innebörden af {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{c|112}}</noinclude> e71l8h1oxm3hcr4rpo2r2qvpp07yjsp Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/142 104 226284 659804 2026-10-18T12:19:53Z Thuresson 20 /* Utan text */ 659804 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/143 104 226285 659805 2026-10-18T12:24:42Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 659805 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dess maktpåliggande devis »För efterkommande». Medlet härför skulle i främsta rummet vara akademiens handlingar, som i motsats till Vetenskapssocietetens i Uppsala på latin utgifna publikationer voro affattade på svenska språket och af hvilka första volymen utkom redan år 1739. »En ren kärlek för det allmänna och en förnuftig ömhet för enskylt välgång», skulle enligt det af Höpken skrifna företalet vara det unga samfundets drifkrafter, och ämnen för verksamheten skulle vinnas genom »att undersöka och utforska Naturens hemligaste gömmor, men däremot utmönstra sådana vetenskaper och konster, som dels äro foster af en öfwerglänsande qwick inbillning, dels hafwa sin grund uti en sagolik Ålderdom, dels uti det fåfänga nöjet at se en osäker samling af Anor och Skiöldemärken genom otaliga målade grenar sig utsprida». Man hade sålunda tydligen kommit på det klara med att Olof Rudbecks och Peringskölds m. fl:s lärda funderingar och hypoteser ej vidare motsvarade tidens bildningskraf och den kulturella utvecklingen, liksom ej heller och framför allt de för Frihetstiden så utmärkande sträfvandena att höja landets ekonomiska välstånd, och medan nyssnämnda societet hufvudsakligen vände sig till den lärda världen, blef det sålunda den nya akademiens uppgift att meddela landets egna inbyggare praktiska och ekonomiska rön och iakttagelser. Akademien startade således med ett program, som liknade eller öfverensstämde med den nuvarande Landtbruksakademiens, och man var därföre också betänkt på att antaga benämningen »Oeconomiska Vetenskaps-Societeten», hvilken dock på Anders Celsius yrkande eller tillrådan utbyttes mot det namn<noinclude> <references/> {{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|113|{{mindre|8}}}}</noinclude> 7hgthdt59za172pfomo5baf9f9fkrxe Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/224 104 226286 659809 2026-10-18T21:11:34Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 659809 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|186|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>så gammal stad, at någre mena, thet han warit then samme, som af {{ant|Jornande}} kallas {{ant|<i>Liothida</i>;}} samt både wäl befäst och af stor handel. I honom hafwa blefwit, i then Catholiska tiden, bygde monga kyrkior och ett anseenligit kloster. Om hwilka man nu swårligen någon kundskap hafwa kan, <b>dels</b> emedan thenne staden är monga gånger, medan Påwisk Gudstienst här war, genom fiendteliga eröfringar och öfwergångna wådeldar mycket förderfwad; <b>dels ock</b> förnämligast, emedan <b>K. GUSTAF then förste</b> hafwer (så för andra orsaker, som enkannerligen therföre, at staden, som låg öfwer 4 mill ifrå Göthaälfwens inlopp i wästerhafwet, kunde, emedan älfwen af sandbackar blef ju längre ju mer tilstoppad, ej få farkostar vp til sig) år 1528 låtit begynna, men år 1545 i {{ant|Novembris}} månad antingen befalt eller tillåtelse gifwit borgerskapet at flytta sin stad, som gemenligen kallas <b>Lösen</b> och sedan <b>Gamble-Lösen</b>, närmare til hafwet in emot Slottet <b>Elfsborg</b>, ther orten än i dag <b>Nylösen</b> kallas. Genom thenna flyttning blef staden <b>Lödelse</b> ödelagd, thet han ewerdeliga blifwer, dock äro än några skröpeliga {{ant|rudera}} eller lemningar at se efter thes fordom stora kyrkior och andra {{ant|publique}} hus. Ingen kan dock säga, om något är qwar efter thet kloster, som här warit; emedan ingen kan weta, hwar i thenna staden thet legat hafwer. Thet allenast wet man af {{ant|<i>Johannis Vastovii</i>}} och {{ant|<i>Johannis Messenii</i>}} förtekningar, at i staden <b>Lödese</b> ett Munkakloster warit; at thes inwånare<noinclude> {{huvud|||warit}} <references/></noinclude> g9xzqbx2tpoz8ah2fxyx6whq0zpqvxw