Wikisource
svwikisource
https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida
MediaWiki 1.47.0-wmf.24
first-letter
Media
Special
Diskussion
Användare
Användardiskussion
Wikisource
Wikisourcediskussion
Fil
Fildiskussion
MediaWiki
MediaWiki-diskussion
Mall
Malldiskussion
Hjälp
Hjälpdiskussion
Kategori
Kategoridiskussion
Tråd
Tråddiskussion
Summering
Summeringsdiskussion
Sida
Siddiskussion
Författare
Författardiskussion
Index
Indexdiskussion
TimedText
TimedText talk
Modul
Moduldiskussion
Event
Event talk
Ämne
Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/9
104
123531
659815
431437
2026-10-19T10:27:22Z
PWidergren
11678
/* Validerad */
659815
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><section begin=kap01 />
<h2 align="center" style="border-bottom:none;">I.</h2>
Min fars namn var Pirrip och själv bär jag
förnamnet Filip, och när jag var liten kunde jag med min
oövade tunga inte få ut något annat av dessa bägge
namn än Pip. Så kom det sig, att jag kallade mig själv
Pip och gavs det namnet även av andra. Att min fars
tillnamn var Pirrip, fick jag bekräftat av en gravvård
samt av min syster — mrs Joe Gargery — som gifte
sig med grovsmeden. Eftersom jag aldrig har sett min
far eller min mor och inte heller någon bild av dem
(ty fotograferingskonsten var ännu icke uppfunnen på
deras tid) härledde sig mina första föreställningar om
dem märkvärdigt nog från deras gravvårdar. Jag fick
av de bokstäver på min fars gravvård, som bildade hans
namn, den underliga uppfattningen att han var en
undersätsig, stark, mörkhyad man med lockigt svart hår.
Från den vekare formen och karaktären på
inskriptionen därinunder »<i>samt hans hustru Georgiana</i>», drog
jag den barnsliga slutsatsen, att min mor var blek,
fräknig och sjuklig. Fem små gravstenar, ungefär 1½
fot långa, lågo i rad bredvid mina föräldrars grav och
voro helgade åt minnet av mina fem små bröder —
vilka mycket tidigt beslöto draga sig ur tillvaron —
och härav fick jag föreställningen att de alla blivit<noinclude>
<references/></noinclude>
a1u6ue0ed8pnl7puueptfykk8y5o4gk
Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/320
104
147377
659810
575119
2026-10-19T08:21:18Z
Gottfried Multe
11434
/* Validerad */
659810
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="4" user="Gottfried Multe" />{{huvud||SKOLOR|303}}</noinclude>vedbod; ''d'') rektorns skräprum; ''e'') konrektorns vedbod; ''f'') tredje
kollegans rum; ''g'') rektorns vedbodar; ''h'') första kollegans kök; ''i, k, l'')
första kollegans rum.
''Våningen en trappa upp:''
''a, b'') rektorns rum; ''c'') rektorns sal; ''d'') rektorns kök; ''e'') stora
skolsalen med första, andra, tredje och femte klasserna i samma rum;
''f'') fjerde eller rektorsklassen.
''Våningen två trappor upp:''
''a, b, c, d'') konrektorns rum; ''e'') rektorns bibliotek; ''f'') rektorns
visthus; ''g'') konrektorns skräprum; ''h'') rektorns dito; ''i, k, l, m'') andra
kollegans rum; ''n'') konrektorns visthus.
Att andra kollegans rum voro försedda med blyinfattade
fönster, grön, tysk kakelugn och endast brädtak angifves, liksom att
rektorns och konrektorns lägenheter ståtade med gipstak, men huru
första och tredje kollegans rum voro i det afseendet utrustade
omtalas icke.
År 1774 besökte öfverståthållaren, frih. Carl Sparre Trivialskolan
och fann huset oundgängligt tarfva reparation för minst 80,000
daler kopparmynt. Tjugutre år derefter lofvade öfverståthållaren,
frih. Essen fullständig reparation och aflät bref derom till
justitieborgmästaren, lagmannen Ulner. Likaledes samma år den då t. f.
öfverståthållaren, grefve Samuel af Ugglas. År 1798 flyttade
»lärarne eller de hyresmän som mot en obetydlig hyra i förlitande på
sin starka helsa vågat bebo de först nämdes rum». År 1800 gillade
kungl. maj:t ritning och förslag till reparation, och
öfverståthållareembetet befalde vederbörande att skyndsamt företaga byggnaden,
hvarpå kanslersgillet 1803 »insinuerade hos kungl. maj:t, anhållande
om nådig befallning till magistraten, att skolan måtte repareras».
Och 1806 var dock ''ingenting'' ännu för det ändamålet gjordt<ref>''Handlingar rörande Scholeverken i allmänhet och Cathedral-Scholan i synnerhet.'' Handskrift i Norra allmänna läroverkets arkiv.</ref>. Då
skref rektor J. C. Höijer i sin »ödmjukaste promemoria om
Storskolhuset» att dettas »så väl yttre som inre rysliga utseende är väl
ett ovedersägligt bevis derpå, att på femtio års tid ingen reparation
åtminstone som förtjenar namn deraf blifvit skolan bestådd».
Redan 1766 uppstod frågan, att magistraten skulle återlösa Lilla
Myntet (på hvars tomt en del af cellfängelset nu står) och dit förlägga
Trivialskolan (nu äfven kallad Katedralskolan), och i stadens
Byggnadskontor finnas planer och förslag för en sådan anordning, men frågan
förföll, utan att något likväl gjordes åt det gamla skolhuset. Lärarne
begärde slutligen (1809) ersättning af Handelskollegium, som hade vården
om huset sig anförtrodd, för att de i elfva år nödgats hyra rum på andra<noinclude>
<references/></noinclude>
j7k919w3b2dm2p0927p2ppoyph4nymg
Wikisource:GUS2Wiki
4
157148
659806
659498
2026-10-18T13:25:48Z
Alexis Jazz
13925
Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]])
659806
wikitext
text/x-wiki
{{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}}
Följande data är cachad och uppdaterades senast 2026-10-16T08:59:37Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen.
{| class="sortable wikitable"
! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare
|-
|hocr || 25 || 1
|-
|ocr || 35 || 2
|-
|proofread-editnext || 27 || 0
|}
* [[Special:GadgetUsage]]
* [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]]
<!-- data in CSV format:
hocr,25,1
ocr,35,2
proofread-editnext,27,0
-->
1o0kdger4kd94kzyfju6fsf7m4nlov5
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/94
104
209830
659811
613040
2026-10-19T09:21:20Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
659811
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|82|Om Faderlig Makt.|}}
{{linje}}</noinclude>med alt det honom tilkommer efter sin
egen wilja, likmåtigt det som lagen
föreskrifwer? Jag swarar, at det war
ett moget tilstånd, hwarutinnan han
förmodades wara skickelig at förstå
lagen, sålunda, at han förmådde ställa
sitt lefwerne efter det som den samme
förordnar. När han hade hunnit till
ett sådant tilstånd, så trodde man
honom weta, huru wida lagen borde
wara hans anförare, samt huru wida
han kunde bruka sin frihet, hwilken han
derigenom bekom; in till den tiden
måste någon annan föra honom, som
förmentes wara underkunnigad, huru
stor frihet lagen efterlåt. Kunde ett
sadant förnuftigt tilstånd, en sådan
myndig ålder giöra honom fri, så måste ju
nodwändigt hans son igenom det
jamma, när han dertill kom, äfwenwäl
winna sin sin frihet. Är någon under
den Engelske Lagen? Hwad war som
tillade honom frihet, det är, oemotsäjelig
makt, at uti alt sitt företagande
följa sin egen wilja, så wida lagen
honom sådant tilstädjer? Jo, en förmögenhet
lagen at förstå; och densamma<noinclude>
<references/>
{{huvud|||för-}}</noinclude>
8bfvfg4y1orvjm3qlqm4j5tzacivb6j
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/95
104
209831
659812
613041
2026-10-19T09:27:01Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
659812
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|{{rättelse|8|83}}}}
{{linje}}</noinclude>förmodar bemälte lag wid Ett och
Tiugu åhrs ålder, och uti somliga
tilfällen ännu tidigare. Om sådant giorde
fadren fri, sa måste det ock nödwändigt
giöra sonen fri. Förr än den tiden
finne wi, det lagen lemnar sonen ingen
wilja, utan måste han ledas utaf sin
fader eller förmyndare, hwilken i hans
ställe bör både forstå och wilja.
Skulle ock fadren dö, utan at hafwa
befulmäktigadt någon till en dylik sysla, utan
at hafwa föresedt sin son med en
förmyndare under des omyndighet, det är,
under den tiden som honom ännu felar
tilräckeligit förstånd: Så är lagen
sorgfällig derom, förordnandes
densamme någon som styrer honom, samt efter
hwilkens wilja han bör rätta sig, till dess
han ärnådt ett frihets tilstånd, och hans
förstånd är wordet skickeligit, at
tilträda regeringen öfwer hans wilja. När
sådant är skedt, anses fader och son för
lika frie, äfwen så fulkommeligen, som
förmyndare och omyndig, sedan
omyndighets åhren förflutit; och äro de
samme lag uti alle delar lika undergifne,<noinclude>
<references/>
{{huvud||F 2|utan}}</noinclude>
qf8q34wvhnkx255wzaqkxv18ov6u69z
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/96
104
209832
659813
613042
2026-10-19T09:30:25Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
659813
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>utan at fadren eger det ringaste wälde
öfwer sonens lif, frihet eller gods,
antingen de befinna sig uti det Naturliga
Tilståndet och under Naturens Lag,
eller under den uti ett Regemente stiftade
lagen.
9. Men om sådana bräckeligheter,
som twärt emot naturens wanliga lopp
kunna enom tilstöta, hindra någon at
få så mycket förstånd, som man tror
fodras till at begripa lagen, samt ställa
sig densamma till efterlefnad: Så kan
en dylik menniska aldrig blifwa fri,
henne kan aldrig tillåtas at följa sin egen
wilja, emädan hon ej wet, huru långt
den bör sträcka sig, hafwer ej heller
förstånd nog at leda sig sielf; utan hon
bör ständigt förblifwa under andras
förmynderskapp och styrelse, efter som
hennes eget förstånd är oförmöget sig
sådant at påtaga. För den ordsakens skull,
slippa ock månaderasande och fånuge
aldrig undan deras föräldrars regering.
<b>Barn, som ännu ej äro komna till
den ålderen, hwarutinnan de skulle</b><noinclude>
<references/>
{{huvud|||'''kunna;'''}}</noinclude>
ffa6pbah0gjvhh0osszq40meagh21a7
Sida:Johan Lockes Oförgripelige Tankar om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål.djvu/97
104
209833
659814
613043
2026-10-19T09:34:40Z
PWidergren
11678
/* Korrekturläst */
659814
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||Om Faderlig Makt.|85}}
{{linje}}</noinclude><b>kunna; Fånuge, som igenom naturlig bräckelighet hindras at någonsin
kunna; och änteligen Rasande, som
uti det tilstånd de äro omöjeligen
kunna bruka sitt förstånd till deras
ledsagare, hafwa i des ställe det
förståndet, som leder andra menniskor,
hwilka äro deras förmyndare, till
at söka samt befodra deras bästa,</b>
säger {{ant|Hooker Eccl. Pol. lib. 1. sect. 7.}}
Utaf alt detta synes klart, det föräldrars
makt öfwer deras barn, är intet annat,
än den plikt, Gud och Naturen pålagdt
menniskor, så wäl som andra Creatur,
at sörja för sina alster, till dess de äro
uti tilstånd at lefwa för sig sielfwa;
hwilket huru det tiänar till skäl för dem,
som kalla denna makten ett Konungsligit
Wälde, kan jag omöjeligen begripa.
10. Sålunda födas wi frie, så snart
wi födas förnuftige, fast än wi ej
wärkeligen förmå betiäna oss utaf desse bäg-<noinclude>
<references/>
{{huvud||F 3|ge}}</noinclude>
5pv6yowdjxerx834hxfe481d93dnwdi
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/99
104
220969
659807
659790
2026-10-18T14:09:03Z
Gottfried Multe
11434
659807
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|November}}</noinclude>{{Inre marginalnot|18}} <u>Söndag.</u> Morgonen litet rägn. Hela dagen ganska tyst och ensligt — Postillan och dagblad lästes, och eftermidagen hitkom Huspigans mor, kyrkovagtarens hustru som såg rummen och pratade en stund.
{{Inre marginalnot|19}} <u>Måndag.</u> Efven i dag ganska vackert väder och lika tyst som i går — Mamsell slutade spinna Ull som hon började det jag vill minnas i början af October och vägde garnet nu otvättadt 6.½ mark — Jag nystade i dag.
{{Inre marginalnot|20}} <u>Tisdag.</u> Rägn och blåst sedan storm och eftermiddagen efven Hagel — Grönbergs mor och Begge Pigorna voro f:m: till Staden att köpa 1.℔: häcklad hampa och 5. ℔: Såpa efven köpte huspigan en Cappotte för 10 RD därtill jag måste ge penningar. Jag skref till Syster hvilket nu gafs in på posten.
Om aftonen slutade jag nysta de 4 elaka Lingarns herfvor dem den otäcka förra huspigan spunnit och jag i fredags började nysta, de voro outsägeligt elaka.
{{Inre marginalnot|21}} <u>Onsdag.</u> Klart och sträng frost. Mamsell och jag voro att se de små grisarne och sedan in uti Bränneriet — Ingen främande. Jag spritade lappar och ränsade de bruna turkiska bönor jag fått i år till frö — inalles en kanna. Sent om aftonen, eller kl: mot 7. hitkom Capitaine Moltzer, som haft mycket besvär med min Tobacks försäljning och lämnade mig för 190 L℔ 5 ℔: olika god eller ansad för de mäst olika priser från 3 RD till och med 18 ß L℔: 443 RD 18 ß riksgälds sedlar.
Gud vare lof! för denna nödhjelpsumma och Gud Välsigne Capit: för sitt besvär.
{{Inre marginalnot|22}} <u>Thorsdag.</u> Stark frost om natten, så att sjön åter frös bra, dock var Lieut: Sivers här förmiddagen då Han med betjent slogo sig genom isen — Jag ränsade i dag litet usla turkiska Svärdsbönor till frö — ty i år var dåligt med frön.
{{Inre marginalnot|23}} <u>Fredag.</u> Starkaste frost som varit i denna vinter — alla fönstren voro af is blommerade och sjön lade sig.
Anna Greta brygde nu första gången. Jag ränsade usla turkiska fröbönor sedan stickade litet vid på en gammal bomulsstrumpa, för att någott göra.
Mamsell Lagade litet på kläder.
{{Inre marginalnot|24.}} <u>Lördag.</u> Kalt och klart. Drickat tunnades. Denna dato för femton år sedan var den för mig faseligaste sorgedag, då min Älskade Gifve Gud Salige Son Hans Abr: drunknade<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
gv8jmia4pjjc1t2rts3nrdmmkrzye3q
Sida:Årstafruns dagböcker - Nordiska museet - 1827.pdf/100
104
220970
659808
650334
2026-10-18T16:56:38Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659808
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{Marginalnot börjar}}
{{c|November}}</noinclude><noinclude>{{Inre marginalnot|24.}}</noinclude>då han gick på de fördömda machinerna som kallas skridskor, och hvarmed många slutar sin lefnad.
Klockan 5. om aftonen hitkommo Capitainerne Moltzer och Plank samt Lieutenant Sivers, hvilka berättade att Assistenten Wilhelmies Son 14 år gammal i går likaledes med Skridskor drunknadt i Fateburs Sjön. Grönberg hade i dag med yxa proberat isen härimillan Årstad och Holmen — den hade varit halfannat tum tjock.
Capit: Moltzer berättade ock att för ett par dagar sedan hade tjufvar kl: 6 om aftonen i Postmästarebacken attaquerat Doctor Lakes fru och tagit af henne kappan.
Begge Herrar Capitainer voro sedan vi spisat uppe hos Bobergs och underskref det millan honom och hustrun upprättade Testamentet, men hvari flickan Lovisa aldeles icke blifvit nämd — som är stor synd då de fått litet arf efter hennes föräldrar och hon nog fått och får passa upp för sin föda.
Capit: Plank roade sig med någon läsning och en hastig öfversigt af Carl Den elftes Carousellbok, grafverad af Ehrenstrahl.
{{Inre marginalnot|25}} <u>Söndag.</u> Stark frost så att nu gingo folk öfver sjön — om aftonen voro Glasmästaren Grek och Trädgårdsmästaren Strömberg här, hvilka med flera gått den vägen hit och hädan.
Mamsell och Anna Greta voro i Bränkyrka och Boberg läste Predikan i Postillan hårdt.
{{Inre marginalnot|26}} <u>Måndag.</u> Stark frost. Vi bakade 6½ tjog Spisbröd — 8 bullar — 3 Hvetekakor, uti lilla Kjöksungen. Gud vare lof, alt blir ganska godt och vackert.
Handelsman Helsingius var här förmiddagen — Han ville köpa egg emedan Han om Thorsdag ärnar göra Bröllopp åt sin Bokhållare och Husmamsell — men jag har nu inga egg qvar till Salu.
Jag skref till Carin, till Tull Inspector Brodin — Grosshandlaren Karth och Cap. Moltzer.
{{Inre marginalnot|27}} <u>Tisdag.</u> Mildare väder. Nu gingo folk säkert öfver sjön till Tanto — Mamsell och Anna Greta voro i staden att hemköpa matvaror och efven 3 lod Cochonelle med mera till färgning.
De voro ock hos Mamsell Lille med litet färskt bröd som Hon efterlängtadt att få ifrån Årstad.
{{Inre marginalnot|28}} <u>Onsdag.</u> Ännu mildare väder eller rättare Tö. Mamsell tvättade min fina hvita Yllestubb med silkes tvål. Hela denna dag snokade och bläddrade jag i mina papper efter en färgbeskrifning — bränvin filtrerades, smör tjernades.
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{Marginalnot slutar}}</noinclude>
mo1p0bsk080gqqffzltpg52gndwcr9a
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/135
104
226277
659797
2026-10-18T11:59:36Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659797
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>det väl en af Linnæus' första omsorger att orientera
sin unga maka i Stockholm, med hvilket hon nu
antagligen gjorde den första bekantskapen, samt införa
henne i sitt umgänge. Hur detta aflöpte kan
lämpligen skildras i samband med några erinringar om den
rastlösa och mångsidiga verksamhet, Linnæus
utvecklade under senare halfåret 1739 och under de omkring
ett och ett halft år, herrskapet därefter var bosatt i
Stockholm.
Dessförinnan må emellertid meddelas några utdrag
ur de få bevarade bref af eller till Linnæus, som
hänföra sig till den första perioden af hans
Stockholmsvistelse, och innehålla något af intresse för kännedomen
om denna.
Den 15 mars 1739 uppvaktade Linnæus sin gamle
vän och lärare professor Olof Rudbeck med en
skrifvelse<ref>Aftryckt af {{Spärrad|''Ährling''}} i <i>Carl von Linnes svenska arbeten. I. Bref till svenskar; nr 258.</i></ref>, som mest, liksom i allmänhet hans bref till
andra än sina närmaste släktingar, rör sig om
vetenskapliga angelägenheter, men äfven innehåller följande
meddelande af allmännare intresse: »Många ändringar
äro nu i Stockholm och allt i rörelse; nytt allt för
mycket, dock allom bekant». Det är tydligen på
händelserna vid riksdagen, systemförändringen, Arvid
Bernhard Horns störtande och hattpartiets seger, som
Linnæus här syftar. Såsom boende hos Tessin och ofta
i beröring med medlemmarna af nämnda parti, kunde
han ju ej undgå att höra talas om politiken, hvilken
han emellertid personligen med sin obenägenhet för
bråk och intriger stod utanför. Uttrycket »nytt allt för<noinclude>
<references/>
{{c|107}}</noinclude>
rbnp93wjb4hnylqb1oew1v5pzwg9sx3
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/136
104
226278
659798
2026-10-18T12:02:03Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659798
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mycket» tyder dock på, att han kände sig obehagligt
berörd af hvad som passerat.
I maj hade Linnæus glädjen att i Stockolm
sammanträffa med sin gynnare och vän domprosten Olof
Celsius, ty i ett den 18 i samma månad dateradt
bref<ref><i>Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné.</i> Utg. af Upsala universitet. Afd. I, d. V, sid. 262.</ref> skrifver denne och tackar »kiärligen för sidsta
fägnesamma umgänge» och omtalar därefter, hur den
värk, hvaraf han förut lidit i vänstra sidan eller höften,
efter återkomsten till Uppsala från hufvudstaden hade
flyttat sig till högra sidan. Han uppehåller sig
därefter vid sin måg, pastor Biörcks oroande sjukdom
och anbefaller honom i Linnæus' vård samt ber därpå
sin vän, då han någon gång går förbi
Kungsträdgården, titta in i orangeriet och se efter hvad ett där i
en balja växande träd, som »the ther kalla Ceder»,
egentligen är. Det kan ej vara af en ceder från
Libanon, det ser jag på bladen, tillägger domprosten, som
för öfrigt till omväxling meddelar hur han vid sina
fäbodar påträffat »squamaria» (vätterosen, <i>Lathræa
squamaria</i>) samt »wälluktande violer» och vid Uppsala
blommande åkerbär (''Rubus arcticus''). Dessa
meddelanden kunna ju synas skäligen obetydliga, men de
gladde utan tvifvel Linnæus, som midt uppe i
sträfvandena för sin utkomst ingalunda blifvit otrogen sin
kärlek till botaniken.
Bland de utländska korrespondenterna under
ifrågavarande tid må särskildt nämnas Albert von Haller,
den berömde professorn i anatomi och botanik vid
universitetet i Göttingen. Denne hade den 24<noinclude>
<references/>
{{c|108}}</noinclude>
8kuc2yir5usdyhmprs6ean1ex677drk
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/137
104
226279
659799
2026-10-18T12:04:33Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659799
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>november 1738 afsändt ett bref, som vållat åtskilliga
misstolkningar och gifvit upphof till romantiserade
utläggningar af Linnæus' första stockholmstid. Skrifvelsen
innehöll nämligen en uppmaning till Linnæus, »af
hvilken Flora hoppas mera än af någon annan botaniker»,
att återvända till ett mildare klimat samt ett löfte af
Haller att söka förskaffa honom sin professur i
Göttingen, hvilken Haller stod i begrepp att lämna för
att bosätta sig i sitt hemland Schweiz. Många af
Linnæus' biografer ha med anledning häraf uppgifvit, att
han i förtviflan öfver sin bekymmersamma ekonomiska
ställning redan efter några veckors vistelse i Stockholm
var betänkt på att antaga anbudet och öfvergifva
fosterlandet.<ref>''Linne. Lefnadsteckning.'' Del. I; sid. 252.</ref> Men Fries har visat, att Hallers bref, som
hade skickats till Sverige med en resande tysk präst,
ej kom Linnæus tillhanda förrän den 12 augusti 1739,
eller omkring nio månader försenadt, då förhållandena
hade så förändrats, att han hvarken behöfde eller ville
reflektera på erbjudandet. Han sände därför Haller
en varm tacksamhetsskrifvelse, och han underrättade
honom äfven, liksom andra vänner i utlandet, om den
framgång han vunnit och den lycka, som beskärts
honom genom att vara gift och ha fått sitt eget hem.
Det hör alltså till fantasiens område, då en af
våra skalder, som för öfrigt på ett synnerligen vackert
och pietetsfullt sätt i bunden form skildrat Linnés
underbara lefnadssaga<ref><i>{{Spärrad|H. Sätherberg}}. Blomsterkonungen. Bilder ur Linnés lif.</i> Sthlm 1879.</ref>, låter i »Linnæus och Triewald»
den förre till en början hålla en monolog, däri han i
missmod bland annat klagar:
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|109}}</noinclude>
9rbvi6gef3juytufwi0mvzuanljuuet
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/138
104
226280
659800
2026-10-18T12:08:00Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659800
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>“'En lärjunge af Boerhave i Holland'
Med denna skylt uppå min dörr<ref>Det skulle vara af stort intresse att veta, huruvida denna uppgift har någon verklig grund eller blott är en “licentia poëtica“, men härom har skalden ej lämnat någon upplysning.</ref>, för visso
Jag hade väntat mig ett rikligt tillopp
Af sjuklingar, som sökte råd och hjälp
Hos läkarn ur den store mästarns skola;
Men allt förgäfves! Ingen dristar lämna
Sitt lif uti en okänd främlings händer —»</poem>
och därefter förklarar sig besluten att följa Hallers
uppmaning. Lyckligtvis kommer Triewald, gör
föreställningar häremot och meddelar, att Tessin
intresserar sig för Linnæus, hvarpå under dialogens
fortsättning och den enes tvekan, den andres öfvertalningar,
en betjänt från landtmarskalken anländer med ett bref,
innehållande underrättelse att Linnæus blifvit utnämnd
till amiralitetsläkare, och allt slutar väl. — Det
ohistoriska i förloppet torde framgå af den framställning,
som här ofvan lämnats om Linnæus' första visst icke
lysande men ingalunda förtviflade stockholmstid. Någon
skuld därför faller emellertid ej på den älsklige
skalden i fråga; han har blott omskrifvit en gammal
tradition, som först Fries' kritiska forskning och
omfattande kännedom om allt som rör Linné beröfvat dess
tillsatser af dikt och öfverdrift.
{{linje|5em}}
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|110}}</noinclude>
5p31wt3o58guw93384u19pc38po6x25
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/139
104
226281
659801
2026-10-18T12:10:22Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659801
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">V.<br /><b>I Räntmästarehuset.</b></h2>
DÅ doktor Linnæus och hans fru efter
smekmånaden i Falun i slutet af juli anlände till Stockholm,
hade där timat händelser, som väckt stort uppseende
och om hvilka deras vänner och bekanta säkerligen
ej försummade att lämna långa och lifliga
beskrifningar. Den 30 juni hade nämligen en stor fransk
eskader under befäl af amiralen, markis d'Antin ankommit
och »under oräkneliga salfvors skjutande»<ref>{{Spärrad|Rüdling}} a. a.</ref> förankrat
på Strömmen. »Många tusende människor både af
högre och ringare stånd begåfvo sig flygande till
Skeppsbron» för att taga skådespelet i betraktande,
»ty några fransyska krigsskepp, hade ej förut blifvit
sedda i Östersjön och Stockholm», och under hela
den tid flottiljen var kvar, var den föremål för stor
uppmärksamhet. Särskildt beundrade man amiralskeppet
Grand Bourbon, som var »af ogemen storlek och<noinclude>
<references/>
{{c|111}}</noinclude>
6krmt5dsmoyrve1n2zi9x2p90eo9mn1
Linné i Stockholm/Kapitel 4
0
226282
659802
2026-10-18T12:13:31Z
Thuresson
20
Kap 4
659802
wikitext
text/x-wiki
<div class=layout2 style="text-align: justify; ">
<pages index="Linné i Stockholm 1915.djvu" from=109 to=138 kommentar={{nop}} header=1/>
<references/>
</div>
[[Kategori:Linné i Stockholm|04]]
3ml2kgybdxlnn3kennkyibd1yma1nte
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/140
104
226283
659803
2026-10-18T12:19:41Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659803
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skönhet». På detta aflade också kung Fredrik,
ledsagad af flera bland rikets råd och andra förnäma
herrar, den 14 juli en timmas besök, hvarvid ett
»ganska förskräckligt buller och larm blef gjordt med
några hundra salfvor och fröjdeskott». Den 21 juli
afseglade eskadern, hvilken Linnæus, om han varit
hemma, i sin egenskap af amiralitetsläkare och för att
få kännedom om sjukvården ombord på fartygen, nog
ej hade försummat att besöka. Nu fick han nöja sig
med att glädja sig åt efterklangen af smällarna och
jublet samt ägna sin uppmärksamhet åt de »franzoser»,
som de »oförtänkte främlingarna till äfventyrs
efterlämnade».
Den ökning i praktiken, som härigenom uppkom,
torde emellertid ha varit föga välkommen, ty han hade
fullt upp med arbete i alla fall och svårt att få tiden
att räcka till. På sjuka, som sökte hans råd och
vård, var det nämligen ingen brist, och den unga
Vetenskapsakademien tog hans intresse och bistånd
starkt i anspråk.<ref>Efterföljande korta skildring af akademiens verksamhet under de första månaderna har hufvudsakligen tecknats efter {{Spärrad|Fries'}} intressanta och på akademiens protokoll grundade framställning. —
<i>Linné. Lefnadsteckning</i>. D. I, sid. 265 o. f.</ref> Det var på honom såsom preses,
som arbetsbördan i första hand hvilade, ty
sekreterarens göromål hade ej fått den stora mångsidighet och
omfattning som senare och i våra dagar, och härtill
kom att Linnæus kanske mer än någon af de öfriga
stiftarna och den första uppsättningen ledamöter var
alldeles särskildt skickad att tillvarataga akademiens
intressen och framför allt att leda dess verksamhet in på
rätt stråt och i framsynt uppfattning om innebörden af
{{tomrad}}<noinclude>
<references/>
{{c|112}}</noinclude>
e71l8h1oxm3hcr4rpo2r2qvpp07yjsp
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/142
104
226284
659804
2026-10-18T12:19:53Z
Thuresson
20
/* Utan text */
659804
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>
<references/></noinclude>
oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki
Sida:Linné i Stockholm 1915.djvu/143
104
226285
659805
2026-10-18T12:24:42Z
Thuresson
20
/* Korrekturläst */
659805
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dess maktpåliggande devis »För efterkommande».
Medlet härför skulle i främsta rummet vara akademiens
handlingar, som i motsats till Vetenskapssocietetens i
Uppsala på latin utgifna publikationer voro affattade
på svenska språket och af hvilka första volymen
utkom redan år 1739. »En ren kärlek för det allmänna
och en förnuftig ömhet för enskylt välgång», skulle
enligt det af Höpken skrifna företalet vara det unga
samfundets drifkrafter, och ämnen för verksamheten
skulle vinnas genom »att undersöka och utforska
Naturens hemligaste gömmor, men däremot utmönstra
sådana vetenskaper och konster, som dels äro foster af
en öfwerglänsande qwick inbillning, dels hafwa sin
grund uti en sagolik Ålderdom, dels uti det fåfänga
nöjet at se en osäker samling af Anor och
Skiöldemärken genom otaliga målade grenar sig utsprida».
Man hade sålunda tydligen kommit på det klara med
att Olof Rudbecks och Peringskölds m. fl:s lärda
funderingar och hypoteser ej vidare motsvarade tidens
bildningskraf och den kulturella utvecklingen, liksom ej
heller och framför allt de för Frihetstiden så
utmärkande sträfvandena att höja landets ekonomiska
välstånd, och medan nyssnämnda societet hufvudsakligen
vände sig till den lärda världen, blef det sålunda den
nya akademiens uppgift att meddela landets egna
inbyggare praktiska och ekonomiska rön och
iakttagelser. Akademien startade således med ett program,
som liknade eller öfverensstämde med den nuvarande
Landtbruksakademiens, och man var därföre också
betänkt på att antaga benämningen »Oeconomiska
Vetenskaps-Societeten», hvilken dock på Anders
Celsius yrkande eller tillrådan utbyttes mot det namn<noinclude>
<references/>
{{huvud|{{mindre|''Linné i Stockholm.''}}|113|{{mindre|8}}}}</noinclude>
7hgthdt59za172pfomo5baf9f9fkrxe
Sida:Monasteriologia Sviogothica.djvu/224
104
226286
659809
2026-10-18T21:11:34Z
Bio2935c
11474
/* Korrekturläst */
659809
proofread-page
text/x-wiki
<noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|186|Om klostren|}}{{linje}}</noinclude>så gammal stad, at någre mena, thet han warit
then samme, som af {{ant|Jornande}} kallas {{ant|<i>Liothida</i>;}}
samt både wäl befäst och af stor handel. I honom
hafwa blefwit, i then Catholiska tiden, bygde
monga kyrkior och ett anseenligit kloster. Om hwilka
man nu swårligen någon kundskap hafwa kan,
<b>dels</b> emedan thenne staden är monga gånger,
medan Påwisk Gudstienst här war, genom
fiendteliga eröfringar och öfwergångna wådeldar
mycket förderfwad; <b>dels ock</b> förnämligast,
emedan <b>K. GUSTAF then förste</b> hafwer (så för
andra orsaker, som enkannerligen therföre, at
staden, som låg öfwer 4 mill ifrå Göthaälfwens
inlopp i wästerhafwet, kunde, emedan älfwen af
sandbackar blef ju längre ju mer tilstoppad, ej få
farkostar vp til sig) år 1528 låtit begynna, men år
1545 i {{ant|Novembris}} månad antingen befalt eller
tillåtelse gifwit borgerskapet at flytta sin stad, som
gemenligen kallas <b>Lösen</b> och sedan
<b>Gamble-Lösen</b>, närmare til hafwet in emot Slottet
<b>Elfsborg</b>, ther orten än i dag <b>Nylösen</b> kallas.
Genom thenna flyttning blef staden <b>Lödelse</b>
ödelagd, thet han ewerdeliga blifwer, dock äro än
några skröpeliga {{ant|rudera}} eller lemningar at se efter
thes fordom stora kyrkior och andra {{ant|publique}}
hus. Ingen kan dock säga, om något är qwar
efter thet kloster, som här warit; emedan ingen
kan weta, hwar i thenna staden thet legat hafwer.
Thet allenast wet man af {{ant|<i>Johannis Vastovii</i>}} och
{{ant|<i>Johannis Messenii</i>}} förtekningar, at i staden
<b>Lödese</b> ett Munkakloster warit; at thes inwånare<noinclude>
{{huvud|||warit}}
<references/></noinclude>
g9xzqbx2tpoz8ah2fxyx6whq0zpqvxw